NyläNNingen Medlemstidning för NN vid Åbo Akademi r.f 4/06 Fisk på lut s.23 Österbottningar och vänner s.10 Stor julskandal! Bagom pølsen og pilsnern s.8
Welcome message from author
This document is posted to help you gain knowledge. Please leave a comment to let me know what you think about it! Share it to your friends and learn new things together.
Transcript
NyläNNingen Medlemstidning för NN vid Åbo Akademi r.f
4/06
Fisk på lut s.23
Österbottningar och vänner s.10
Stor julskandal!
Bagom pølsen og pilsnern s.8
2
NyläNNingen
Innehållsförteckning Redaktörens ruta...............................................3 Inspektors(s)palt...............................................4 Kuratorn kan.....................................................6 NyläNNingen testar..........................................7 Internationellt studieliv.....................................8 Fenomen..........................................................10 Karriär.............................................................12 Debatt..............................................................14Utrikes.............................................................16 Nyländskt studieliv.........................................20 Duka upp.........................................................23 Styrelsetack.....................................................24 Nationens framtid............................................25 Knep&Knåp....................................................26 Rykten och elakt förtal....................................27
Chefredaktör Martina Björklund
Ansvarig utgivare
Johannes Nystén
Inspektor Joachim Ramström
Layout
Mikael Fagerlund Danica Vihinen Lotta Österholm
Skribenter i detta nummer
Christian Jämsén Joachim Ramström
Johannes Nystén Kristoffer Nöjd
Martina Björklund Mikael Fagerlund
Danica Vihinen Anna Bäckman
Katrina Åkerholm
Fotografer Johannes Nystén Esbjörn Nyman
M.fl.
Pärmbild Andreas Österlund
Adress
NN vid Åbo Akademi r.f. P.B.96
20501 ÅBO
Maila styrelsen och redaktionen på adressen:
Information finns även på: www.nylandskanationen.org
Kansliet ligger på Tavastgatan 22 och borde vara öppet varje onsdag från kl 12-13. Vi säljer Absolut Nyland t-skjortor, halarmärken, nationsband m.m. Välkomna! NN:s bankkontonummer är 220518-127281. Medlemsavgiften på 7e betalas med referensnummer 3308. Glöm inte att skicka dina mest intima hemligher såsom hemort, fakultet och tidigare sexuella kontakter när du betalt din medlemsavgift.
:-)
Den nyländska kontakten: Annonser tas emot via e-post till [email protected]
Första sidan på andra sidan
NyläNNingen
3
Redaktörens ruta
Redaktionen tar gärna emot förslag på innehåll i tidningen.
Om barbiedockor, barndomsjular och
bannlysning av julgubben
Martina Björklund [email protected]
N är jag nyligen besökte min femåriga guddotter började jag tänka på julen. Ända fram tills då hade jag på något konstigt sätt undvikit att ta någon notis om att julen är påväg, men när hon plockade fram sina tre (läs!) leksakskataloger på minst 50 sidor
och började visa mig allt som hon önskar till julklapp (prydligt inringat med grön tuschpenna), gjorde jag ganska snabbt en nostalgitrip tillbaka till mina egna barndomsjular och väntan på dem. Fast då fick jag nog bara hem en leksakskatalog! Ja, hur jobbigt är det inte att vara barn på julafton? Först har man pekat ut precis vad man vill ha, och ännu lite till, gått och längtat och trånat efter de perfekta leksakerna i över en månad, och dessutom överlevt den evighetslånga släktmiddagen, och sen hämtar julgubben bara högst en femtedel av allt man önskade sig. Ack, visst är det hårda tider barn lever i. Anar ni ironin? Tyvärr måste jag nu ställa en fråga: Vad blir egentligen kvar av barnens jul om man skulle bannlysa julgubben och förbjuda all leksaksreklam i alla medier? Det som blir kvar är Stockmanns julfönster i Helsingfors, mommos kålrots- och potatislåda, gravgårdsbesöket på julafton, Runebergskörens julkonsert, romsmörgåsarna på natten efter julnattsmässan med grannarna, att klä julgranen den 23:e och hustomtens gåva på julaftonsmorgonen. Plötsligt känns det bara helt fel att lägga till tusen julklappar på denhär listan. Skulle jag ha skrivit en dylik lista för femton år sedan, skulle klapparna ändå säkert ha stått högst upp på listan, för en jul utan julklappar skulle jag svårligen ha förstått mig på. Men man förstår ju inte att man skapar minnen och traditioner förrän efteråt. Så för den lista på traditioner jag nyss räknade upp får jag tacka de vuxna som förstod att jag skulle behöva dem mera än mina barbiedockor när jag blir stor – och för mina barbiedockor går tacket till Suuri Lelukirja. Det är årets sista nummer av NyläNNingen du håller i din hand, full i härlig läsning som vanligt! Intervjuserien avslutas med Gadolinias expeditionsmästare, vi får läsa om vår andra Annas erfarenheter som utrikeskorrespondent i Danmark, och dessutom bidrar Österbottniska Nationen, och Katrina Åkerholm från Bladets redaktion med en artikel. Till sist vill jag i detta skede tack för mitt år som boss på tidningen, oj hur roligt det har varit! Ta hand om er alla, och inte minst – ha en riktigt GOD JUL! /Martina
4
NyläNNingen
J ag kan inte låta bli att fundera när jag skall sluta bli uppringd av allehanda människor som dels kallar mig för
vän, och sedan vill sälja något åt mig. Det som irriterar mest är kanske frågan om ”inte stör jag väl”? - Nej, förståss stör du inte mig. Inte skulle säkert du heller bli störd av att någon ringer upp dig klockan 8 på kvällen, i ditt eget hem, mitt i beredningen av kvällsmålet, eller mitt i TV-programmet eller dylikt. Du får så gärna ringa upp mig sent på kvällen, efter att jag slutat arbetet, efter att jag kommit hem och vill koppla av, efter att jag redan stressat mig igenom kvällsshoppingen i hansa-kvarteret. Det blir bara värre då det i andra ändan av linjen är en över-entusiastisk person, som av någon anledning kallar mig för vän, och som pratar som om vi känt varandra under många år. Jag undrar bara när det skall ta slut? Jag har helt resignerat inför denna flodvåg av telefonförsäljare. Jag har försökt alla tricks som finns i boken. Jag har bett telefonförsäljaren radera mig från deras listor, jag har gått till diverse hemsidor och klickat i att jag inte vill få direktreklam, jag har ringt till automatiska telefonsvarare som borde medföra (efter några ”välj 1 om du inte vill ha reklam i fortsättningen”) att de inte ringer upp mig mera. Jag har försökt vara vänlig. Jag har varit fräck och jävlig i tonen. Jag har till och med försökt
med lite ironi. Jag frågade till exempel en dam som ringde ifall hon var intresserad av att köpa mitt uppslagsverk som består av 10 band. Hon var inte det. Jag erbjöd henne en cd-rom skiva om antik konst. Hon var inte intresserad av det heller. Då jag erbjöd henne en prenumeration på nylänningen så gav hon upp och avslutade samtalet. Men, jag orkar inte hela tiden hålla på och hitta på nya knep för att slippa av med dem. Därför har jag gett upp. Det jag nuförtiden
gör är att då någon telefonförsäljare ringer så lägger jag telefonen på ett bord och går någon a n n a n s t a n s . J o v i s s t , naturligtvis lämnar jag telefonlinjen öppen. De får gärna hålla på och prata, nu behöver jag i alla fall inte höra på det. Och det verkar fungera. Varje gång, efter
någon minut eller så, går efter telefonen så har samtalet avbrutits. Det bästa är ju att det inte något för mig att lämna linjen öppen. Jag är säker på att rätt många är lika irriterade på detta som jag. Jag föreslår att vi på nationens hemsida startar ett forum där man kan berätta om de bästa tipsen för att slippa av med telefonförsäljare. Alla tips och råd tages emot med största tacksamhet. Vill passa på att önska alla ett njutningsbart slut på detta år. Köp svarta julkort istället för röda, och ha en tall istället för en gran.
Joachim Ramström [email protected] Inspektors(s)palt
”Hellre ung och full än gammal och nykter” - Vickes och Marres kylskåpspoesi
När tar det slut?
Då jag erbjöd henne en
prenumeration på NyläNNingen så gav
hon upp och avslutade samtalet.
NyläNNingen
5
”Va va de fö karl? Va de en såndän j*vl* pampanes?” - gulis-Malin är förvirrad
Reklam Snälla tanter och farbröder
6
NyläNNingen
Johannes Nystén
[email protected] Kuratorn Kan
”Eftersom jag är från Helsingfors, måste jag önska mig Sibbo.” - gulis-Jannes julklappsönskemål
nästan är slut kan jag säga att jag var orolig i onödan. Det har varit otroligt trevligt att jobba ihop under året som gått och jag tror och hoppas att kontakten upprätthålls. Senare började jag lära mig hur saker och ting fungerar, trodde jag i alla fall. Men det finns alltid något som man kunde ha gjort bättre, eller bara ha fått gjort. Att
kombinera studierna med ett aktivt föreningsliv är inte det lättaste, men möjligt och värt det. Lite tidsplanering så går det bra. Men sist och slutligen så har det bästa med det gångna året varit att jag fått vara med och ordna program, jag tycker att sitzerna och festerna har varit lyckade.
Att få vara med och ordna och ställa igång har varit roligt. Liksom också att umgås med er! Jag hoppas att ni varit nöjda med programmet som vi som styrelse ordnat för er. Och ett stort tack till alla medlemmar som håller den Nyländska Nationen vid liv i dessa dystra Bologna tider! Tack för mig.
N är jag förra året kom till Åbo visste jag att jag skulle delta i NN:s aktiviteter i någon utsträckning.
Speciellt efter att ha varit på två Abi-infon som var mycket lyckade, kändes det som det naturliga stället att fortsätta tära på sin lever, höja humöret och träffa intressanta personer. Det är allt sådant som jag lyckats med ganska bra, det jag dock inte visste var det att jag skulle bli så pass involverad under första året. Men vad kan man göra, NN hade något slags evenemang och vi var ute och fira på en krog. Då ställde Astrid och Anna mig frågan om jag skulle vara intresserad av att s t ä l l a u p p f ö r e n styrelsepost. Visst skulle jag göra det, om de bjöd på ett stop. Jag fick stopet och här är jag nu. Många gånger har ett stop, eller kanske flera, lett till någonting som inverkat på min framtid. Vanligtvis på ett negativt sätt. Men det stopet har nog haft den största inverkan av alla stop i mitt liv, och för en gångs skull ledde det till någonting positivt. I början var allting nytt, min uppgift i styrelsen, ansvaret och en stor del av människorna. Mest orolig var jag över ”vår” styrelse, mer specifikt hur personkemin skulle fungera. Men nu när styrelseåret
Följderna av ett stop
Men det stopet har nog haft den största
inverkan av alla stop i mitt liv, och för en
gångs skull ledde det till någonting positivt.
NyläNNingen
7
NyläNNingen testar Pr- och layoutgruppen
RISK Strategispelens moder för personer med storhetsvansinne +Kan spelas på tusen olika sätt +Man lär sig en gnutta geografi -Tar evigheter -Inte för barn som sätter smågubbar i munnen/allt för fulla studerande -Efter spelet hatar man alla sina förrädiska motståndare Tips: Australien är ett säkert kort, och glöm inte vägen mellan Alaska och Kamchatka POKER Klassiskt kortspel +Du kan ha mer pengar att slösa i baren -Du kan ha mindre pengar att slösa i baren -Man måste vara bra på att hålla pokkan Tips: Använd solglasögon
JENGA Bygga klossar i ett torn +Snabbt spel +Nervpirrande -Inte för parkinsons- eller krabbispatienter -Risk för skador. Tornet kan falla på medspelare eller ölburkar Tips:Lämna en bit på varje våning
ALIAS Ordförklaringsspel i par +Utvecklar ditt ordförråd +Kan spelas på alla språk -Stressigt -En dålig spelpartner kan leda till en ny ovän Tips:Välj ett par som är på samma våglängd som dig själv
Spel för mörka vinterkvällar
”Vi vill gratulera SF-klubben på er årsfest...” - Robban gratulerar Stadga
8
NyläNNingen
”Alltid när jag ser något sött vill jag rida det!” - Ottos bror tycker att shetlandsponnyer är söta
Internationellt studieliv Anna Bäckman
T entperioden har dragit igång och ett ovanligt lugn har sänkt sig över studentkorridoren jag bor i. Detta
kan bara betyda en sak; min första termin i Köpenhamn börjar lida mot sitt slut. Så hur har det då varit att dela kök och badrum med 20 andra förvirrade utbytesstudenter, försöka tyda Netto kassatantens grötiga halvfjærs-utspel och är danskarna verkligen lyckligast i världen? Efter att under en intensiv introduktions vecka där vi (alla 619 utbytesstudenter och jag) slussats runt Köpenhamn och blivit du med alla lokala ölmärken var det dags att ta sig an nordens huvudstad på egenhand. Och så här halvvägs kan jag bara konstatera att jag trivs utmärkt! Köpenhamn är en bra blandning mellan
storstadspuls och mysiga små gator. Skolan visade sig vara mycket bra och att vi
huserar i splitternya byggnader gör inte det hela sämre. Men charmen från akademikvarteren (exklusive Gado :)
saknar jag ju förstås ibland. Alla, oavsett om man varit i staden eller ej, känner väl till Lilla Sjöjungfrun, Christiania och den danska röde pølsen som typiska för Köpenhamn och de kunde även snabbt checkas av på min måste se -lista. När jag nu varit här en lite längre tid har jag förstås upptäckt att staden har mycket mer att erbjuda och är definitivt värt ett besök!
Bagom pølsen og pilsnern - rapport från København
Internationell middag
Trångt om saligheten! Om ni tittar noga kan ni se Lilla Sjöjungfrun bakom
alla japaner.
...det ökända utestället där
det är gratis öl i två timmar mot det ynka inträdet av
50kr.
NyläNNingen
9
”Du är speciellt ful men trevlig flicka” - Marres och Vickes kylskåpspoesi
Det är dock inte alla som verkar ha tagit detta tillfälle i akt. Bland mina kära korridorsvänner är det inte allt för få vars ’upphittade’ cyklar (svårt att ta med sig sin egen över halva världen) bara verkar kunna köra rutten skolan – korridoren – Kulørbar, det ökända utestället där det är gratis öl i två timmar mot det ynka inträdet av 50kr. När dessa sen kravlar sig upp vid tvåtiden nästa dag är det inte alltid bara
sömnbristen som gör sig gällande under ögonen, fråga bara Guillaume ”the ladies man” (utläses gärna med grov fransk accent) Babin och Antonio ”it’s awesome määän” Garcia. Om detta kan ge något svar på frågan om danskarna verkligen är världens lyckligaste är tveksamt, tror vi får tillskriva dessa handgemäng cultural differences-kontot. För förutom ett frenetiskt plingande på cykelklockan när man råkar befinna sig i vägen och den eviga kampen mot regnet verkar faktiskt detta folk vara ganska tillfreds med tillvaron. Tillfreds med tillvaron här är som sagt även jag! Men hur var det då med danskan? Jo visst har jag kunnat handla mat och sakta men säkert har jag börjat få häng på det här väldigt logiska räknesystemet. Men visst skänker jag NN en tanke emellanåt och för att längtan inte ska bli allt för stor kommer jag givetvis att äta en tallrik risgrynsgröt och dricka ett glas glögg och på så vis fira glöggrundan på avstånd :)
Nyhavn med alla restauranger och uteserveringar
Christiania
10
NyläNNingen
”Kurddonk o’ negerfäljar!” - Miike vet vad som behövs i en raggarbil
Fenomen Katrina Åkerholm
N är man som Österbottning blir ombedd att skriva en rad eller två i NyläNNingen, ställs man inför ett
par problem; Va ska ja skriv om? och Hur ska di veit att ja e österbottning? Ett av problemen är som synes redan löst. Det mest självklara att skriva om i ett sånthär sammanhang är kanske fördomar, österbottningars fördomar mot nylänningar, och vice versa. Jag kommer visserligen att beröra fördomar, men inte de man tänker sig i första hand. Jag skall se närmare på vad man hade för bild av österbottningen för mer än 100 år sedan. För inte så länge sedan höll nämligen en av våra hedersmedlemmar, Sune Jungar, ett tal om österbottningarnas karaktär. Han grundade sig på O. M. Reuters Finland i ord och bild (1901-1903). Denna text har dock hamnat på villovägar, och ligger nu på mitt skrivbord. Tänka sig! Reuter börjar med att konstatera att ”Så väl den svenska som den f inska österbottningen äger något frimodigt, öppet, redbart och energiskt i lynnet, hviket blifvit mera rörligt och själfständigt än andra finnars.” Vilka komplimanger! Mer kritik kommer dock senare, när Reuter går in på de ”förnämsta socknarna” för att se
närmare på de olika befolkningarnas karakteristik. Närpesborna, till exempel, menar Reuter att är ”…ett dådkraftigt och uthålligt, modigt och kallblodigt släkte.”. Det låter nästan som om han har råkat i strid och förlorat, tycker ni inte? Han fortsätter: ”Folket här är för öfrigt djupsvenskt och
mycket egendomligt.” Så kan jag tänka mig att mången annan har tänkt. Det finns h i s t o r i e r o m e n bensinmacksföreståndare i Närpes som för inte allt för länge sedan försökte sig på att säga ”Suomessa puhutaan suomea!” till en av sina närpesiska kunder. Jag kan
tänka mig att han i sådana fall drabbades av dennes dådkraftiga, kallblodiga lynne. Reuter fortsätter dock ännu: ”Ytterst konservativ, kvarblir närpesbon gärna vid de fäderneärfda sederna, likasom hans språk är fullt af urgamla ord och böjningar.” Jo, det har vi väl alla märkt, som har kommit i kontakt med närpesbor. Jag kan tänka mig att tidigare nämnda bensinmackskund svarade något i den här stilen: Kva saatan säir et?! Reuter kommer dock av sig lite efter denna första, uttömliga beskrivning. Han beskriver senare de övriga socknarna
Österbottningar och vänner!
”Folket här är för öfrigt djupsvenskt
och mycket egendomligt.”
NyläNNingen
11
”Texico!” - Danica är osäker ifall Dolly Parton är från Mexico eller Texas
betydligt mer ytligt. Vöråbon menar han att är ”manlig och själfständig” men ”svag för våldsamma nöjen och blir lätt under rusets inflytande oregerlig.”. De som någon gång har besökt Oliver’s Inn i Vasa en lördagskväll har kanske märkt en något hysterisk aktivitet på dansgolvet. Denna aktivitet, som består av att samtidigt som man stampar i golvet med en fot, vifta energiskt med en arm i luften, givetvis inte i takt med musiken, k a l l a s a l l m ä n t f ö r Vöörostamppin. Kan detta vara ett exempel på ett under rusets inflytande våldsamt nöje? Det kan förstås också vara så att detta är en missuppfattning, och att de som står och viftar på dansgolvet i själva verket är kvevlaxbor, eftersom deras lynne enligt
Reuter ”visar stor förkärlek för religiöst grubbel och är lätt tillgängligt för
sekterism.” En stamp-sekt från Kvevlax, allstå. Den socken Reuter prisar högst är dock Kronoby, som ”intager … utan tvifvel i upplyst vakenhet såväl på det andliga som det materiella området den främsta platsen i denna del af landet.” Det är alltså Kronoby, eller
Krombi, som gäller om ni någon gång skall besöka Österbotten. Glöm peffan, glöm Vasa, ni blir betydligt med upplysta i Kronoby! Reuter säger för övrigt inget om Vasa, utom att ”Folklynnet i Kveflaks har märkbart påverkats af Vasa stads närhet”. Det ni!
Denna aktivitet, som består av att samtidigt
som man stampar i golvet med en fot, vifta energiskt
med en arm i luften, givetvis inte i takt med
musiken, kallas allmänt för Vöörostamppin.
12
NyläNNingen
Gadotanten Carina har numera övergett sin gamla arbetsplats, och jobbar på Café Hanken.
Danica Vihinen&Martina Björklund [email protected], [email protected] Karriär
V år reportageserie om anställda vid Akademin har nu kommit till sin sista del. Till
detta nummer valde vi att ta en pratstund med G a d o l i n i a s vaktmästare , Ka j Lindholm. (Ni vet, han ni ringer till om ni vill ordna fest på Gado). I och med detta hoppas v i a t t v å r a medstuderande har fått en liten bild av hurudana människor det är som sköter om oss studerande då det gäller vardagliga saker utanför studierna. Som vanligt var vi först och främst intresserade av hur det kommer sig att Kaj jobbar just på Gado, samt vad han har för utbildning. Det visade sig att Kaj i tiderna v a l d e a t t i n t e vidareutbilda sig efter grundskolan, utan istället börja jobba och den vägen erhålla arbetserfarenhet. På Gado har han jobbat sedan år 2000, då han fick tjänsten som expeditions-mästare efter att hans föregångare gick i pension. Innan det jobbade han som hotellportier på före detta Hotel Marina Palace, numera Radisson. Efter att ha jobbat många år i hotellbranschen ansåg
Kaj att han fått nog av jobb av detta slag, varför han bestämde sig att söka den
lediganslagna tjänsten på Gado. Kaj anser att det bästa med jobbet på Gado är d e t r e v l i g a arbetskamraterna samt att ingen dag är den andra lik. Han påstår själv att det inte finns några dåliga sidor med jobbet, utan att han trivs väldigt bra. Han trivs till och med så bra att han
inte på direkten kan komma på ett mer lockande jobb. Om han ändå vore tvungen att byta jobb skulle han försöka hitta något så lika det nuvarande som möjligt. Han avslöjar även att nattskiftena på hotellet är något han inte saknar.
T i l l e x p e d i t i o n s -m ä s t a r e n s arbetsuppgifter hör bland annat att sköta postens gång, ta emot auditoriebokningar samt boka fester, att ge allmän i n f o r m a t i o n å t bortkomna studerande och att sköta om Axelia då deras vaktis är borta. Dessutom hör något
tämligen överraskande till hans uppgifter, han sköter nämligen även folktransport inom Åbo stad, t.ex. om rektorn är i behov av skjuts
Vänliga vaktisens vardag
Faktaruta Hela namnet: Kaj Mikael Lindholm Ålder: 51 Familj: Sambo Yrke: Expeditionsmästare Hemort: Åbo Intressen: Filmer, sport och mat Favoritfärg: Blå Favoritmat på Gado: Olika kötträtter
Till expeditionsmästarens arbetsuppgifter hör bland
annat att sköta postens gång, ta emot auditoriebokningar
samt boka fester...
NyläNNingen
13
”No har vi skom på Borgen!” -Nigle ”skomkungin” Engblom
till någon tillställning så är det Kaj som sitter bakom ratten. Gadolinia hör inte till de mest populära byggnaderna bland specialföreningarna då det gäller att hyra festutrymmen, men även här hålls i medeltal 3-4 tillställningar per månad. Oftast handlar det om sitzer, men även andra tillställningar såsom möten och seminarier förekommer. December är dock ett undantag, då den annalkande julen för med sig många julfester. Så om man är smart bokar man Gado för nästa års julfest redan i januari, och observerar även att maximiantalet deltagare fortfarande är 200 personer! Trots att det ibland går rätt vilt till under sitzerna på Gado berättar Kaj att föreningarna till 99% av fallen sköter sig bra, och att det aldrig uppstått några större problem vad gäller godkännandet av städningen. Bland det värsta som hänt räknas en sönderslagen WC-stol, vars räkning betalades mycket snällt av de skyldiga. Kaj kan inte heller minnas att han någonsin skulle ha sett några mer ovanliga tecken på en fest kvällen innan – ”det är inte som Hanken där man ibland ser bilar på taket”. Kaj anser sig inte bemästra tillräckligt med kunskap om ämnet för att kunna berätta mer om Gadolinias historia än att huset är byggt 1969, så vi nöjde oss med det. Han ville dock påpeka att byggnaden är i behov av renovering, vilket nog torde stå på stiftelsens agenda så fort man avklarat ASA huset samt gamla Chemicum. Som i allt är
det även här fråga om otillräckliga finanser. Det bör ändå sägas att om man upptäcker mindre brister eller potentiella reparationsobjekt i huset är det bara att meddela åt Kaj som antingen tar sig an problemet personligen eller vidarebefordrar uppgifter om det. Kom ihåg: det man inte är medveten om kan man inte åtgärda! Till sist vill vi tacka alla som varit så vänliga och tagit sig tid att ställa upp på våra intervjuer - vi har ju märkt att deras dagar ibland kan vara mycket hektiska!
Kaj på sitt kontor i Gadolinia
”Det är inte som Hanken där man ibland ser bilar
på taket”.
14
NyläNNingen
”Det som vi gör på ÅA då när vi int’ super!” - Marre förklarar ordet ”studera” i Alias
”Om min träff med NN”
- En sanning med modifikation
J ag läser en bok där en av karaktärerna heter NN. Det står för No Name. Hon heter så i 2/3 av boken. Sen får man
reda på att hennes riktiga namn är Sofia och då är det inte lika roligt längre. NN är en färöisk tjej som repar sig från en psykisk sjukdom. Hon är trevlig och så vitt jag vet ser hon ganska bra ut. Åtminstone blir b o k e n s h u v u d p e r s o n förälskad i henne. Men å andra sidan är han norrman, Mattias heter han, inte helt stabil han heller. Mattias träffar NN efter att ha slocknat på en busshållplats någonstans mellan Tórshavn och Kollafjørður. Luktar Årsfest eller hur? Själv såg jag aldrig NN fastän jag var på hennes gulnäbbsintagning 2000. Nej, Jesus föddes lite tidigare. Jag träffade NN långt senare, först efter att en viss Malin (Malin M, som hon i Bond) en blöt kväll på MK övertalade mig att NN är någon jag borde lära känna bättre. Det bästa sättet, menade hon, var att bli någonting som kallades klubbis. Att vara NN:s klubbis lät farligt, som att agera boxningssäck ungefär. Men jag var i fyllan och tänkte att lite stryk kan man väl ta om NN är allt Malin säger att NN är. Jag vaknade följande dag med en död råtta i käften. Det enda som gjorde mig glad var den där mystiska NN som Malin hade pimpat ihop mig med. Så kom årsmötet
och julfesten. Jag blev lite förvånad och kanske lite besviken över att jag tydligen inte var den enda som skulle träffa NN där. Förutom en annan kille ville Malin själv och fyra andra brudar också se henne den kvällen. NN gick tydligen på båda sidorna
av gatan. Och officiellt skulle det göras, med röstning, protokoll och grejer. Men det är väl lika bra att göra det på rätt sätt, tänkte jag. Det är antagligen lagligt då. Hade ingen vidare koll på sexköpslagen. Fanns den ens då?
Efteråt knaprade vi på pepparkakor och drack glögg. Trots att spänningen inför mitt möte med NN steg, blev jag mer och mer avslappnad. Det var glöggen, naturligtvis, men också det att de andra som skulle träffa NN inte alls kändes som mina rivaler. Må bäste man, eller kvinna, vinna, jag skulle faktiskt vara glad för den som fick NN. Lite konstigt kändes det ju. Att göra en
så stor sak av någon du aldrig ens träffat. Men hon måste väl vara en keeper om vi är så många som vill ha henne, tänkte jag. Jag hade inbillat mig att hon skulle stå där. Att jag skulle se henne efter den stora vita
trappans sista steg. Men nej. Bara en massa människor. Glada var dom. Och trevliga. Men ingen NN. Jag ville inte fråga Malin, Stella, Anna, Sandra, Linda eller Patrick som de andra som skulle träffa henne hette. Jag hade bara låtit otålig och löjligt
Kride Nöjd [email protected] Debatt
Men jag var i fyllan och tänkte att lite stryk kan man väl ta om NN är allt Malin säger att
NN är.
... Det är antagligen lagligt då. Hade ingen
vidare koll på sexköpslagen. Fanns
den ens då?
NyläNNingen
15
av styrelsen 2003. Med allt mindre skärpa i blicken tjattrade de på som om deras liv var på spel. Men de var glada. Och jag visste att de också visste. NN är någon man inte kan
se. NN är ett sinnestillstånd, a state of mind. Men om man vill åskådliggöra det här tillståndet kanske NN en tjej för killarna och en kille för tjejerna. Och för en på tio av männen och för en lite större del av männen i Sverige. Man kan inte se NN
för att hon har så många ansikten och så många personligheter. Hon är ödmjuk men kaxig när det behövs. Hon är snygg, sexig, vacker och söt på samma gång. Hon har världens bästa humor och bryr sig skit i morgondagen. NN kan skriva den ultimata kontaktannonsen. Sen kan Malin göra resten.
Layoutgruppen led tillfälligt av idétorka då ovanstående utrymme skulle fyllas.
ivrig. Så i stället intog jag min plats tillsammans med dem. En liten fågel satt en gång, helan gick och halvan åkte motorsåg. Stämningen var i taket. Bordskamraterna blev mina bästisar. I något skede deltog jag i världens kanske sämsta uppsättning av Julevangeliet någonsin. Ingen NN syntes till. Kanske satt hon vid ett annat bord. Stackars NN hade säkert hamnat bland sådana där par som inte riktigt kan släppa loss på riktigt. De som sitter där och försöker se ut som om de har roligt fastän båda vet att de egentligen skulle ha roligare om de satt på skilda håll. Han blir för full och hon för arg och så vidare. Men själv hade jag roligt. Urkul trots att NN aldrig kom. Jag såg på de andra. På dem som det visade sig att skulle bli resten
En liten fågel satt en gång, helan gick och
halvan åkte motorsåg. Stämningen var i
taket.
Detta utrymme sponsoreras av en snäll gammal tant som föredrar att förbli anonym.
16
NyläNNingen
”Va int’ grön mot de gula!” - Petra om EB som stöter på flickor
Martina Björklund [email protected] Utrikes
H elgen närmast den 6 november firar vår vänförening Göteborgs Nation i Lund Gustaf Adolfs bal.
Nu är det inte någon liten bal vi talar om, utan den näst största akademiska middagen i Norden efter Nobelfesten. I år deltog 544 personer på banketten (på pricken så många som rymdes in i festsalen på AH Borgen), och nästan 800 till på
eftersläppet. Frackklädda killar, tjejer i den ena festblåsan vackrare än den andra, stråkkvartett, lyxig mat, festtal, trollkarl, spex, körsång, folk på ypperligt partyhumör...Visst bäddar allt detta för en fantastisk helg som blev precis så lyckad som väntat! Från Nyländska nationen deltog vi detta år tre man och två kvinnor starkt, och flög iväg till Köpenhamn på fredag morgon den 3.11, för att därifrån ta tåget in till Lund. På tågstationen möttes vi av förste kurator Henrik och Christoffer, och åkte sedan vidare hem till deras vänner, som var så vänliga att inkvartera oss över veckoslutet. Vi började med att fräscha upp oss efter resan, och vi flickor ville sedan köpa lite
förfriskningar inför kvällens fest, och begav oss till ICA. Väl framme i butiken sökte vi febrilt efter öl- och ciderhyllan, då det plötsligt gick upp för oss – vi är ju i Sverige. Här köper man sin öl på systembolaget, ve och fasa! Den lilla motgången skulle ändå inte stoppa oss, för snart var det dags för middag på Kajutan, högst uppe i Nationens eget hus. Vi fick ge prov på vår nyländska
sitzkultur, och sjöng snapsvisor så vi blev hesa. Största succén gjorde ändå ”Liten J u m b o ” s a m t ” G ö r m i g t i l l Finlandssvensk”, vilka sedan spred sig som en löpeld bland svenskarna! Ni kan tro att
En alldeles GAlen helg
...upprättats för att
man under banketten ska ha något att leka med ifall talen blir för
många, långa eller tråkiga!
Väl framme i butiken sökte vi febrilt efter öl- och ciderhyllan, då det plötsligt gick upp för
oss – vi är ju i Sverige.
Strobocop i gamla vänners lag
NyläNNingen
17
”Kom till dansgolvet - jag hittar int’!” - EB behöver hjälp av Johannes på GA-balen
vi utmärkte oss med dessa också på sexan (dvs.nachspielet) på lördagen, samt under sillisen på söndagen, och knappt hann man yttra ett hej, innan man fick höra ”Men du är ju från Finland, kan inte du sjunga Liten Jumbo – snälla!” De ivrigaste flickorna från Uppsala lovade t.o.m en ny vers till NN:s egen årsfest i mars, vilket vi förstås väntar otåligt på! Fredag kväll fortsatte med allmänt eftersläpp uppe på Kajutan, och på lördag dag (då vi förmådde dra oss upp ur sängen) mådde vi alla därefter, dvs. mycket utvilade, fräscha och färdiga för den egentliga balen! Under dagen gjorde vi flickor förberedelser inför kvällen, medan killarna gick in till staden för att köpa
presenter åt sina bordsdamer. En ny tradition för oss, som vi fick höra att upprättats för att man under banketten ska ha något att leka med ifall talen blir för många, långa eller tråkiga! Pyntade från topp till tå anlände vi sedan till balen, och vår egna kurator hade äran att sitta i honörsbordet. Under banketten bjöds det på program av alla slag, och stämningen bland hela festfolket smittade snabbt av sig, och snart kände vi oss allihop som stolta Göteborgare! Med humöret minst sagt uppe bland molnen, blev det sedan dans och mingel i trängslet, som utmynnade i en låååång natt. Söndagens sillfrukost ja. Hur man alltid hittar energin att överhuvudtaget tänka på en fest efter upplevelserna kvällen innan,
kommer nog för alltid att förbli ett olöst mysterium för mig. I äkta finsk anda, var vi ändå bland de första som uppenbarade oss på AH Borgen, och fick snabbt upp humöret igen då vi spanade in shot-borden, där det såldes snapsar i alla färger och former – hotshots, bacardi, jorgubbs- och lakritsshots etc. Oj vad glad man blir av sånt!
Glada blev vi också då vi fick höra att den hemliga artisten på sillisen var Linda Bentzing, som verkligen gjorde festen! Vår klubbis hade ändå lyckats yra bort sig såpass, att han först dagen efter fick veta att hon överhuvudtaget uppträtt. Döm förvåningen när han fick höra att hans favoritflicka Linda hade varit där, och han missat det! Först där och de sista att åka hem var vi i alla fall. Kl.19.00 när vakterna tyckte att det nog var dags att bege sig, var troligen
...stämningen bland hela festfolket smittade
snabbt av sig, och snart kände vi oss allihop som stolta
Göteborgare!
Kickan och Slobban på bästa festhumöret
18
NyläNNingen
Phoebe : ”They don't know that we know they know we know.” -Friends
första gången någon av oss tittade besviket på klockan. För undertecknad, klubbis och skattis tog festen slut där, men kurator och värdinna fortsatte ännu festa på Nationen. Hur vilt det gick till där går bara att ana... Följande morgon steg vi i alla fall upp i tid, för att flyga tillbaka till Finland. Nästan alla steg upp i varje fall. Kurator hade inte ork nog att stiga upp ur sängen samtidigt med oss andra, och nästa gång vi hörde av honom var efter ett dygn. Hur han spenderat sin dag är vi andra ännu i dags dato lite osäkra på. Men slutet gott, allting gott. Och vad kan man mer säga? UUH AAH GA-BAL!
Svenskarna försöker vara naknare än vi NNare!
EB stiftar nya bekantskaper (dvs.pokar svenska brudar)
NyläNNingen
19
Visste du att kanelbulledagen firas den 5.10?
Snälla tanter och farbröder [email protected] Reklam
20
NyläNNingen
Alla möjliga
[email protected] Nyländskt studieliv
”Men du har så lite tyg på dig!” - Muusn förklarar åt Danica varför det är så kallt ute
Herrmiddag
Tänk om alla Gadotanter såg ut så här!
Killar alla gillar - alla gillar killar!!!
Damerna stod till herrarnas tjänst
En munter tillställning
NyläNNingen
21
”Kan vi spruta i varandra?” -EB och Robban leker med snapssprutorna
Dirty Doctors - Naughty Nurses
Läppar mot läppar, två hjärtan i brand
Listen to your heart
Bobrikoff sprutar i Vicke
Doktorn utforskar...
22
NyläNNingen
Nyländskt studieliv Alla möjliga
”Dessutom har vi dansövning på måndag. Sån’ där irländsk dans. Det är kortkurs på akademin.” - Petra slätar över då hon nästan försade sig om herrmiddagsprogram
Marre utför inremedicinska ingrepp Muusn’ and the Ladies
Otto frös visst lite om plastbrösten...
NyläNNingen
23
”Kaks tommost daisaria, kiitos!” -Otto köper lösbröst på Punanaamio
Duka upp Mikael Fagerlund&Christian Jämsén [email protected], [email protected]
U nder de tidigare avsnitten av duka upp har vi gjort rätter som åtminstone enligt undertecknade varit superbt goda. Nöt- och svinköttsälskande historiker och dateiter som lever på öl och mikropizzor är dock inte de mest pålitliga finsmakarna. Därför
bestämde vi oss för att i detta sista avsnitt duka upp för två damer som inte låter sig imponeras av mikromat. Valet av maträtt i dessa juletider var själklart: Lutfisk! Efter lunchen kunde damerna inte annat en enhälligt konstatera att det varit en positiv kulinarisk upplevelse. Då det frågades om lutfisken varit lika bra som mammas blev det dock pinsamt tyst. Trots detta detta smärre bakslag för oss mästerkockar gick alla sist och slutligen nöjda och belåtna från bordet.
Ingredienser: Lutfisk ca 1kg
Potatis 2msk smör 4msk mjöl 4dl mjölk Vitpeppar
Kryddpeppar Salt
Lutfisken Sätt lutfisken i en form, täck den med aluminiumfolie, och sätt fisken i 200 grader varm ugn för ca 40min. Potatis Om du inte kan koka potatis är detta recept för svårt för dig. Vit sås Smält smöret i en kastrull och rör ner mjölet. Häll sedan i mjölken och krydda med salt och vitpeppar. Låt puttra en stund.
How much is the fish?
Idel glada miner runt bordet
24
NyläNNingen
Styrelsen
[email protected] Styrelsetack
”Kvinnor har många fel - män har bara två. Allt de gör och allt de säger.” - Tavla på väggen i Borgens mjuka rum
Styrelsen 2006 tackar och bockar för sitt år - hoppas Ni har haft det
lika kul som vi!
NyläNNingen
25
”Jag vill ha en karl som kan jogga utan BH!” -Linn har höga krav på sin framtida pojkvän
Nationens framtid Styrelsen [email protected]
Arkivarie Johannes Nystén
Revisorer
Robert Limnell Malou Blomqvist
Suppleanter Astrid Huopalainen
Linda Wuoristo
Idrottsminister Victor Sundholm
Kulturminister Johannes Nystén
Webmaster
Mikael Fagerlund Webapprentice Esbjörn Nyman
Stipendiekommité
Kristoffer Nöjd Astrid Huopalainen
Johannes Nystén
Valkommité Styrelsen 2006
Hembyggdsutskott
Johannes Nystén Mikael Fagerlund
Astrid Huopalainen Anna Nöjd
Festutskott Martina Björklund
Ragnar Nyholm Anna Nöjd
Linn Mårtens Esbjörn Nyman
Astrid Huopalainen Henrika Paulig
Samkväm
Petra Westerlund Henrika Paulig
Sångledare
Janna Järvinen Vice
Martina Björklund Frida Lindholm
Pr-grupp
Mikael Fagerlund Kristoffer Nöjd
Martina Björklund Christian Jämsén
Emilia Ek Anna Nöjd
Lotta Österholm Astrid Huopalainen
Layout-grupp
Martina Björklund Mikael Fagerlund
Suvi Karlsson
Funktionärer 2007 Styrelsen
Kurator: Danica Vihinen Pro-kurator: Otto Nissfolk
Skattmästare: Jessica Heinonen Sekreterare: Victoria Mäkimartti
Värdinna: Michaela Holm Klubbhövding: Rasmus ”Muusn” Karlsson
Pr-chef: SÖKES!
26
NyläNNingen
Knep&Knåp
Chandler to Ross: ”You know if your not careful, you could not get married at all this year.” - Friends
4. 3. 6. 1. P E N G A B I N G E 8. A I A F D 7. L Ä T T F O T A D 2. Ö L K O R V I 9. N T R O M S A A 10. N U T 5. N Y K T E R I S T E T 11. Å R N R G ∟ T I T T A R E E S A
3. 7. 2. 10. 5. 1. 6. 4. 12. 8. 11. 9.
Vågrätt 1. Vad hände egentligen den 2.12? 4. Ger du bort åt trevlig typ 7. Slaktades den 8.12 8. Flyger på nyårsafton 9. Paminami 11. Jaloviina är en sådan dryck 12. Swings both ways
Lodrätt 2. 3. Skomkongin på Borgen 5. Behövs vid puss 6. Välrepresenterad ort i NN 10. Sådan vill man ha sin kebab
Lösningen på
korsordet i NyläNNingen
3/06.
NyläNNingen
27
Nylänningen får sorteras som papper och material- eller energiåtervinnas.
Rykten och elakt förtal
Detta har hänt: Ris & Ros:
Höjdare från klotterplanket
Okänd man nr.2 hittades efter Abi-infot i papperskorg, NN bjöd på morgonmål - Borgåbor har problem att komma upp från golvet efter punschvisan - Vicke i n t e r v j u a d e o k ä n d f i n n e p å kebabrestaurang - Blivande el Hefe och el Hefiños småsyskon fann varandra i nattens mörker på glöggrundan - NN:s gasbrännare orsakade småskalig eldsvåda på glöggrundan - Chockerande avslöjande: NN:s killar har minst 10GB porr på sina datorer! - Muusn erbjöd husrum åt gullig abiturient - Johannes borttappad i flera länder efter GA-bal-helgen - NN:s volleybollslag har vunnit sitt första set - Robban hittade inte hem från efterfesten på GA-balen, och fick hjälp av okända svenskar som så vänligt printade ut en karta - Kuratorn hade fracken på sig i minst 36 timmar i streck under HF:s och SF:s årsfester - Johannes fifflar med SF-brud - Marre is off the meatmarket - Christian is ON the meatmarket - Även i Sverige tittar man på ”de’ e najs” - Kickan vet hur man gör Borgen - Malou smått salongsberusad på KK:s årsfest - EB beställde (läs!)två brickor tarjous-GT:n på Borgen
Okej, jag medger att jag inte visste vad glöggrundan var i fjol då jag blev lurad på fest i Studentbyn. Men dom sa "Spela på min enögda bandit så får du glögg". Och det fick jag. Också. Karis Hilton -- 20.11.06 23:21:40 Eb fick int sova me EB för hon va för knölig, int för att hon sku ha sovit me honom anyways, men rätt ska va rätt Danica som just insåg var hon e (int hemma) när hon vakna hos marre -- 02.12.06 11:49:43 Mmm, allt som e saftigt e bara bra för hälsan! Slurpens... anabanana -- 26.11.06 21:26:41
Ris: Borgåbor som utmärkte sig - igen
Ros: Åt pr- och layoutgruppen - igen :)
Värdinnan 2006 - you rock!
Redaktionen önskar alla en riktigt God Jul
och ett Gott nytt år!
PR-chef för
NN Anmäl ditt intresse åt styrelsen
2006
Related Documents
