Meningsfullhet, begriplighet och hanterbarhet i …...med samt den fokusgrupp med ungdomar som är en del av bakgrunden till materialet. Tillgänglig kunskap är som tur är föränderligt
Post on 09-Jul-2020
0 Views
Preview:
Transcript
Meningsfullhet, begriplighet och hanterbarhet i boende för ensamkommande barn
Ett dialogmaterial för boendepersonal
Detta dialogmaterial innehåller:
1. En bakgrundsbeskrivning kring hur materialet kommit till.
2. Uppslag kring förberedelser, tillvägagångssätt och metoder.
3. Teman att jobba med i dialoggruppen.
Materialet är utformat för att kunna genomföras på boenden för ensamkommande barn.
Dialogledare kan vara enhetschef, samordnare eller någon i personalgruppen som är
intresserad och lämplig.
Tanken är att dialoggruppen pågår regelbundet under en termin. Förutom innehållet är
processen i gruppen viktig för att nå resultat i form av ökad kunskap och reflektions-
förmåga. Lämpligt antal deltagare är 6-10 personer.
Lycka till med ert genomförande!
Skövde I april 2015
Monica Johansson och Ann-Kristin Böge Sjödell
Skaraborgs Kommunalförbund
2
Bakgrund
Under hösten 2014 genomförde Skaraborgs Kommunalförbund en FoU-cirkel riktad till
enhetschefer på boenden för ensamkommande barn i Skaraborg.
I en FoU-cirklel förenas den vetenskapliga och den erfarenhetsbaserade kunskapen
genom att deltagarna med ”Det forskande ögat” fördjupar sig i såväl forskning som i de
egna praktiska erfarenheterna. Utgångspunkten är att samtal och reflektion skapar ny
kunskap och nya perspektiv.
Inför planeringen av FoU-cirkeln genomlystes den befintliga kunskapen så väl inom
forskningen som inom lagstiftning och andra nationella styrdokument. Vi genomförde
också en fokusgrupp med ungdomar och personal under temat ”Hur ska vi kunna bli
bättre i mottagandet av dig/er?”, där de tillsammans fick arbeta med olika
frågeställningar.
Omhändertagandet på boendet
Synen på familjen och återförening
Flykten och situationen i hemlandet
Upplägget i FoU-cirkeln kom således att präglas av brukarnas uppfattning, personalens
reflektioner och tillgänglig forskning.
Förutom syftet att fördjupa deltagarnas kunskaper genom fördjupning, dialog och
reflektion hade arbetet i FoU-cirkeln ytterligare ett syfte och det var att generera ett
dialogmaterial att kunna arbeta vidare med direkt på boenden. Föreliggande material är
resultatet av det arbetet.
FoU-cirkeln träffades var tredje vecka under höstterminen 2014 och ytterligare ett
tillfälle i februari 2015. Under den första träffen introducerades begreppet KASAM och
dess delar; begriplighet, meningsfullhet och hanterbarhet. Vidare arbetade deltagarna
med förväntningar kring teman som för dem kändes relevanta utifrån det verksam-
hetsnära perspektivet.
Deltagarna arbetade med en brainstorming kring frågeställningen;
”Vilka teman/aspekter kring boende för ensamkommande barn och unga
upplevs som intressanta att fördjupa din kunskap kring.”
Följande tillfällen ägnades åt teman likartade med de i detta dialogmaterial. Vid två
tillfällen medverkade forskare som återgav sina resultat och deltog i dialogen med
deltagarna. Det sista tillfället handlade om tillbakablick och färdigställande av
dialogmaterialet.
3
Förberedelser av ett dialogarbete i personalgruppen
Syftet med dialogarbetet i personalgruppen är att mötas och samtala kring målgruppen
och den specifika situation som det innebär att vara boende på ett boende under sin
ungdomstid. I dialogen kan såväl kunskap fördjupas som samsynen i arbetet runt
målgruppen skapas.
Du som chef, samordnare eller liknande behöver förbereda dialogen genom att
fundera på:
Vilka av personalen ska delta?
Ska deltagande gälla hela personalgruppen eller ska personalen få anmäla
intresse?
Ska dialoggruppen vara sluten eller öppen för nya deltagare?
Vilken tid ska finnas tillgänglig?
Hur ska dialoggruppen presenteras för personalen?
Ska dialoggruppen innehålla inläsning av material? Finns tid till det?
Hur behöver det praktiska arrangemanget vara som fika, lokal, veckodag mm.
Säkerställ att dialoggruppen inte äts upp av APT-frågor eller angelägna
verksamhetsfrågor, om möjligt, låt de i personalgruppen som deltar vara ostörda
under de timmar som gruppen pågår.
Du som dialoggruppsledare bör ha väl integrerade kunskap om målgruppen och
grundläggande kunskaper om grupprocesser samt känna dig trygg med att leda en grupp
på ett lugnt och stabilt sätt.
Det är en fördel som dialoggruppledare att föra lite anteckningar inför, under och efter
varje tillfälle för att underlätta planering av påföljande tillfälle samt att ha som underlag
vid tillbakablick och uppföljning.
4
Tillvägagångssätt
FoU-cirkeln som ligger till grund för detta material var 3 timmar per tillfälle. Då det kan
vara svårt att avsätta tid för personal utanför verksamheten är ramen för detta material
satt till ca 2 timmar. Självklart blir möjligheterna att fördjupa dialog och reflektion
större om ni har mer tid till ert förfogande.
Det är lämpligt att genomföra dialoggruppen under en termin och låta tillfället
återkomma, varannan eller var tredje vecka. Det ger tillfälle till reflektion mellan
tillfällena och möjlighet till att läsa in material om så önskas.
Vi föreslår att upplägget för varje tillfälle följer ett ungefärligt schema enligt följande:
Inledning (ca 15 min)
Inledningen kan ses som en kort sammanhangsmarkering. Vilka deltagare är här, har
någon meddelat förhinder, är någon med för första gången? Vid första tillfället är denna
tid avsatt för introduktion, medan det vid kommande tillfällen är tänkt som en
reflektionspunkt utifrån förra tillfället.
Temadel (ca 15 min)
Temadelen introduceras av dig som dialogledare. Föreslagna teman presenteras mer
ingående under nästa avsnitt. Känn dig fri att inkludera även andra ämnen som
uppkommer i just din dialoggrupp eller som är relevanta utifrån er situation på
arbetsplatsen. Tanken med temadelen är att”sätta ämnet”.
Fika (ca 15 min)
Avbrott för att ta fika. Väl förberett och gott fika kan ses som en del av metoden. Likaså
en inredning som ger en välkomnande atmosfär och som ger utrymme för kreativitet.
Reflektion och dialog (ca 1 timma)
Den mer öppna samtalsdelen i dialoggruppen ges mest utrymme och är också viktigast
för att uppnå syftet med gruppen. Det är bra att som dialogledare vara väl förberedd
kring reflektionsfrågor och metodval, men det är nog så viktigt att ge utrymme för
flexibilitet och inspel från deltagarna.
5
Avslut – runda (ca 10 min)
Avslut är återigen en markering av sammanhanget och innebär en uppsummering av
dagens dialog. Som dialogledare kan du alternera med att göra en snabb runda utifrån
frågor som ”vad tar du med dig hem idag”, ”vad i dagens samtal påverkar ditt
arbete”, ”säg ett ord som sammanfattar dagens samtal”, ”vad är ditt nästa steg kring
det vi pratat om idag”, ”vilken känsla sitter du med just nu” osv.
Förberedelse inför nästa gång (mindre än 5 min)
Finns det något som bör sägas inför nästa gång? Material att dela ut. Reflektionsfrågor
att börja fundera över. I så fall benämns det mycket kort innan gruppen skiljs åt.
6
Metoder
Dialogmaterialet består av en kombination av kunskapsförmedling och reflektion, där
den kunskapsförmedlande delen är mindre och endast syftar till introduktion för det
kommande samtalet. Dialogledarens egen kunskap, kompetens, bakgrund och
personliga stil är relevant i val av metoder för att genomföra dialoggruppen. Gruppens
sammansättning kräver vidare olika förhållningssätt. Ibland blir gränssättning mer
viktigt, medan andra typer av grupper kräver igångsättning och aktivitetstekniker.
Nedanstående utgör bara exempel på vad som kan göras inom ramen för arbetet.
Kunskapsförmedling sker genom materialet i temadelen och annan kunskap som
dialogledaren besitter eller inhämtar. Det är bra att använda sig av förklaringsmodeller
och tillgänglig kunskap inom respektive temaområde. Inläsning av material är en
kompletterande form av kunskapsförmedling.
Externalisering handlar om att synliggöra det som kommer inifrån – att få tankar,
idéer, reflektioner ”inifrån och ut”. Ett vanligt sätt att externalisera är att genomföra
brainstorming på whiteboard eller blädderblock.
Fördjupande frågor riktade dels mot enskilda deltagare och dels mot gruppen. Det är
en uppgift för dialogledaren att få fart och djup i samtalen.
Interaktion mellan gruppdeltagarna är en viktig del i grupprocessen och för
stämningen i gruppen. Du som dialogledare behöver ibland bjuda in till reflektion kring
enskilda deltagares berättelser. Exempelvis ”Känner ni andra igen er i Ulrikas
funderingar?” ”Vad behöver Tomas för att kunna förstå situationen på ett annat
sätt”, ”Vad säger ni andra – finns det andra sätt att göra i just den här situationen?”
Bikupa och varianter på den. Vi fungerar alla som människor på olika sätt när vi
tänker och agerar. Vissa tänker bäst själva i lugn och ro medan andra blir kreativa i en
mer kaotisk samtalsmiljö. För att stimulera så att alla kommer till tals kan du som
dialogledare förbereda dig för att erbjuda alternativ. En bikupa är normalt sett en
mindre grupp med två till tre personer som samtalar kring ett tema. En variant på
bikupa är att först börja med”egna omedelbara tankar” vilket innebär att var och en
tänker tyst kring frågeställningen och antecknar på en lapp vad man kommer fram till.
Nästa steg är”parets tankar” det vill säga att man två och två delar med sig av vad man
funderat på. Slutligen lyfter du som dialogledare samtalet till gruppnivå och för ett
samtal i hela gruppen.
7
Runda, är en oslagbar metod för att få alla i en grupp att komma till tals. Den går att
använda inledningsvis, som avslutning eller som redskap i reflektionsövningar. Kort sagt
handlar en runda där varje person, en i taget säger något om det, som du som
dialogledare initierar. I rundan bör övriga deltagare inte avbryta eller kommentera.
Reflektionsfrågor knyter an till aktuellt tema och representerar relevanta
frågeställningar.
Dilemman. Kan vara fiktiva och förberedda i förväg, komma upp spontant eller på
uppmaning av dig som dialogledare. Kännetecknande för dilemman är att de utgör
konkreta, verksamhetsnära situationer som har olika handlingsalternativ och där alla
har sina brister på något vis.
Stimulimaterial, finns i mängd på marknaden. Användningsområden är också
omfattande. Det finns till exempel känslokort, vägmärken, sagokort, vykort, knappar
m.m. En bärande idé med stimulimaterial i form av bilder är att väcka fantasi och hoppa
över vårt intellekt som ibland är begränsande för kreativiteten. En annan aspekt är att
det stimulerar känsloaspekten hos oss, vilket är särskilt viktigt för personer som arbetar
nära andra människor med relation och omsorg. Exempel på företag där stimulimaterial
finns att beställa är: www.mareld.se, www.kreativinsikt.se, www.sama.se.
Metainslag, Handlar om reflektion över reflektionen. ”Varför uppkommer det här
temat?” ”Hur kommer det sig att just den här aspekten blir viktig för oss i gruppen?”
Varje dialog och samtal styrs åt olika håll, Ibland kan det vara bra att du som
dialogledare tillsammans med gruppdeltagarna funderar och analysera över detta.
8
Väsentligheter
Ramarna
Vad gör en bra grupp?
Aktivitetsnivån
Felsökningsinstrument. Ibland kan grupper kännas tröga, jobbiga, utmanande,
omotiverade, tysta, högljudda… ja helt enkelt problematiska. Ofta lägger man mycket
skuld och ansvar på sig själv som dialogledare, vilket i och för sig kan vara bra utifrån en
självförståelseaspekt. Nedanstående triangel kan vara hjälpsam för att hitta problem-
området i just din grupp och ge dig kraft och inspiration att arbeta vidare med gruppen.
För att en grupp skall kunna fungera är dessa tre byggstenar centrala.
Ramarna. Faktorer som att deltagarna kommer i tid, följer instruktionerna, praktiska
arrangemang som lokal, tid och fika, kontinuitet mm. Dessa relativt enkla saker kan
väcka frustration i en grupp. Vad du som dialogledare bör göra är att ägna lite tid åt att
komma tillrätta med det som”skaver”.
Väsentligheter, handlar om själva innehållet i gruppsamtalen. Glider man över och
pratar om enskilda ungdomar, scheman, sin egen fritid? När gruppen sällan håller kvar i
ämnet är det i denna del du som dialogledare har ditt problem.
Aktivitetsnivån i gruppen kan vara såväl hög, låg som ojämn. Om någon dominerar
väldigt kan det bli hämmande för övriga deltagare. Om gruppen endast interagerar med
dig som dialogledare blir dialogen väl enkelspårig och utan djupare innehåll. Du som
dialogledare behöver använda dig av tekniker för att inkludera deltagare och ibland
också begränsa utan att förolämpa.
9
Teman
De teman som valts ut till dialogmaterialet har relevans utifrån den tillgängliga kunskap
som finns kring målgruppen, de erfarenheter som deltagarna i FoU-cirkeln har bidragit
med samt den fokusgrupp med ungdomar som är en del av bakgrunden till materialet.
Tillgänglig kunskap är som tur är föränderligt över tid. Behovet i just din verksamhet
kan också vara specifikt utifrån något annat fokus.
Känn dig trygg med att använda de föreslagna temana, men också fri att komplettera
med andra teman som uppkommer i just din planering för din arbetsgrupp.
Följande teman hanteras under kommande sidor i materialet:
Tillfälle 1 KASAM – känslan av sammanhang.
Tillfälle 2 I vems hem arbetar jag? – om alternativa förhållningssätt i boendemiljön.
Tillfälle 3 Villkorad tillhörighet – om ensamkommande barns möjligheter att få höra
till.
Tillfälle 4 Vuxenblivande – om att bli vuxen på ett boende för ensamkommande
barn.
Tillfälle 5 Transnationella familjer – om att ha sin familj över hela världen.
Tillfälle 6 Tillbakablick.
10
Tillfälle 1 - KASAM – Känslan av sammanhang
Inledning (ca 15 min)
Introducera bakgrunden kring dialoggruppen och det planerade upplägget för varje
tillfälle och för hela terminen.
Gå igenom förutsättningar för just den här dialoggruppen. Du behöver rama in gruppens
struktur utifrån de beslut som är fattade för just din grupp.
I inledningen bör du också förmedla en önskan om att det i gruppen ska kunna finnas
utrymme för olika åsikter, att deltagarna ska vilja lyssna på varandra och reflektera
tillsammans och att ni tillsammans ska skapa ett öppet samtalsklimat.
Du som dialogledare måste ta på dig en roll att fördela ordet och att föra processen
framåt inom ramen för upplägget. Det är viktigt att det också blir uttalat. Du är inte
deltagare utan ledare i gruppen. Att uttala det skapar nödvändig struktur och trygghet.
Om det är personer i gruppen som inte känner varandra behöver du ta initiativ till en
presentationsrunda. Det kan även vara på sin plats för personer som känner varandra,
då kan man presentera sig på något alternativt sätt.
I inledningsdelen behöver du hinna med en kortare brainstorming kring
frågeställningen:
”Vilka teman/aspekter kring boende för ensamkommande barn och unga
upplevs som intressanta att fördjupa din kunskap kring.”
Brainstormingen kan göras genom externalisering på whiteboard, som en runda eller
som ett gruppsamtal. De teman som kommer fram dokumenterar du som dialogledare
och försöker få med som innehåll under terminens gång om de har relevans för
målgruppen.
11
Temadel (ca 15 min)
För att ”sätta ämnet” kan du använda dig av nedanstående sammanfattning med
komplettering till de fördjupningar som hänvisas till. Känn dig fri att använda dig av din
egen kunskap och andra kunskapskällor.
Anton Antonovsky myntade redan 1979 begreppet KASAM – Känsla av Sammanhang, i
sin bok ”Health, Stress and Coping”. (på engelska Sense of Coherence – SoC) Antonovsky kom att
intressera sig för människor som trots stora psykologiska påfrestningar i livet hade en
god upplevd hälsa, bland annat studerade han överlevande från andra världskrigets
koncentrationsläger.
Salutogenes är ett centralt begrepp och kommer från latinets ”salus” som betyder
hälsa och från det grekiska ordet ”genesis” som betyder ursprung eller uppkomst.
I dagligt tal skulle man kunna översätta det med ”Utveckling mot hälsa”.
Teoribildningen runt KASAM består av tre ingredienser som står i samband med
varandra.
Meningsfullhet, Begriplighet och Hanterbarhet
Meningsfullhet är den komponent som hänvisar till vikten av att vara delaktig. Att
livet har en känslomässig värdefull innebörd som det är värt att investera energi och
engagemang i, även när det gäller problemlösning. Detta är
KASAM;s ”motivationskomponent”, vilket är ett nödvändigt villkor för genuin och
bestående begriplighet och hög hanterbarhet.
Nyckelord kring meningsfullhet är; mål, delaktighet, empowerment, intresse, lust,
positiva upplevelser, nätverk, relationer, framtidstro, livsåskådning
Begriplighet syftar på i vilken utsträckning inre och yttre stimuli är gripbara.
Informationen som kommer till dig, upplever du den som ordnad och tydlig snarare än
kaotisk och oförklarlig. När informationen inte är förutsägbar utan kommer som en
överraskning så krävs det att den i alla fall ska gå att ordna och förklara för att du ska
kunna uppnå begriplighet i din livssituation.
Nyckelord kring begriplighet är; förutsägbarhet, information, förståelse, struktur,
självkännedom
12
Hanterbarhet handlar om att kunna möta utmaningar, att ha vissa resurser under
kontroll vare sig det är egna eller andras som man kan lita på. Om man har en hög
känsla av hanterbarhet riskerar man inte att känna sig som ett offer för
omständigheterna.
Nyckelord kring hanterbarhet är; resurser, kontroll, bemästra, belastningsbalans,
coping, kunskap, påverka
Risk och skyddsfaktorer
Inom KASAM talar man om salutogena faktorer, friskfaktorer, skyddande faktorer eller
protektiva faktorer, som varianter på samma sak. Det är faktorer som reducerar
påverkan av olika risker och minskar risken för negativa kedjereaktioner. Faktorerna
främjar självförtroende och prestationsförmåga och öppnar för nya möjligheter. Som
motpol till dessa skyddande faktorer finns såväl personliga som sammanhangsberoende
riskfaktorer. Ju större och fler sårbarhetsfaktorer en person är föremål för i sitt liv desto
större behov har den av skyddande faktorer som kan reducera riskerna.
Resilience är ett i sammanhanget vanligt förekommande begrepp och är svåröversatt i
svenska termer. Man kan säga motståndskraft, återhämtningsförmåga, förmåga att
komma igen. När det gäller barn brukar begreppet ”maskrosbarn” användas, då menas
ett barn som trots ogynnsamma uppväxtvillkor växer upp till trygga, välmående vuxna.
Ett ”maskrosbarn” har god förmåga till resilience.
Hög eller låg KASAM – redan tidigt utarbetades olika instrument för att mäta
KASAM, den mest vedertagna nu är ett frågeformulär om 29 frågor som berör olika
områden i livet. KASAM-29, finns i ”Hälsans Mysterium”. Det resultat som ges handlar
om en total ”KASAM-poäng”, men även sorterat utifrån meningsfullhet, begriplighet och
hanterbarhet. Om du som dialogledare finner det givande kan deltagarna ges tillfälle att
göra ett eget KASAM-test och senare få reflektera över frågorna och resultatet.
Högt KASAM kännetecknas av upplevelse av delaktighet i det som sker (meningsfullhet),
upplevelse av ordning, konsistens, struktur och klarhet (begriplighet) samt upplevelse av att
ha tillräckliga resurser för att kunna möta olika situationer i livet (hanterbarhet)
Lågt KASAM kännetecknas av upplevelse av att se sig själv som utanförstående
betraktare i det som sker (meningsfullhet), upplevelse av kaos, oordning, slumpmässighet
(begriplighet)samt upplevelse av att sakna tillräckliga resurser för att kunna möta olika
situationer i livet (hanterbarhet).
13
Den viktigaste åtgärden för att höja sin känsla av sammanhang, sitt KASAM, är att
försöka förenkla sin tillvaro och få det mer som man själv vill. Genom att rikta
uppmärksamhet mer på välbefinnade och söka sig till situationer och människor som
man tycker om och mår bra tillsammans med kan man på ganska kort tid förändra sin
upplevda situation.
Fika – är viktigt för alla kreativa processer
Reflektion och dialog (ca 1 timma)
Använd metoden externalisera på whiteboard. Fokusera på ett begrepp i taget. Lägg
med fördel fram definitionen tillsammans med nyckelord på begreppet, i A3 format, mitt
på bordet när gruppen funderar. Lämpligtvis skriver du begreppet i mitten på tavlan och
fyller på runt om med de reflektioner som kommer upp i gruppen. Låt gruppen tänka
efter var och en för sig innan brainstormingen på tavlan sätter fart.
Vad betyder…
Meningsfullhet
Begriplighet
Hanterbarhet
… för dig som personal på boende
… för de ensamkommande barnen på ditt boende
Under övningen kommer du behöva använda dig av tekniker för interaktion, fördjupning
och metaanalys. Tänk på att dialogen kan innehålla olika åsikter och olika nivåer, vid
behov kan du som dialogledare försöka sammanfatta och leda vidare eller sammanfatta
och fördjupa. För en senare tillbakablick fotografera gärna av brainstormningen med din
smartphone.
14
Avslutsrunda (ca 10 min)
Använd dig av metoden ”runda” gärna med komplement av något stimulimaterial som
du känner dig trygg med.
Inför nästa gång (ca 5 min)
Introducera kort följande tillfälles teman och om det finns litteratur eller
reflektionsfrågor att förbereda sig kring.
Kunskapsunderlag för att förbereda aktuellt tema och för möjlig
fördjupning för den som vill.
www.salutogenes.com är en informativ hemsida som hänvisar vidare till lättillgängliga
artiklar och litteratur. Här finns också bra power-point-presentationer som
sammanfattar skyddsfaktorer och sårbarhetsfaktorer på ett pedagogiskt sätt.
Antonovsky, Aaron, ”Hälsans mysterium”,1987, nytryck 2005, Natur och Kultur är
grundboken kring Aaron Antonovskys syn på KASAM och dess beståndsdelar
Cederblad, Marianne och Hansson, Kjell har i flertal forskningsprojekt inkluderat tankar
kring KASAM, risk- och skyddsfaktorer när det gäller arbetet med barn och familjer.
För att få fram sammanfattande bilder kring KASAM och dess grunder går det utmärkt
att googla.
15
Tillfälle 2 - I vems hem arbetar jag?
-om alternativa förhållningssätt i boendemiljön
Inledning (ca 15 min)
Inled med att undersöka om det finns någon i gruppen som har någon reflektion sedan
förra tillfället.
Markera kort sammanhanget.
När gruppen har möts vid ett tillfälle och ska mötas sin andra gång är det lämpligt att
ägna en viss tid åt vilka förväntningar som finns på dialoggruppen. Använd
stimulimaterial i form av sagokort, vykort eller liknande.
Sprid ut korten på bordet och be deltagarna att fundera på vilka ”förväntningar”
och ”farhågor” man har inför dialoggruppen. Varje deltagare tar kort som symboliserar
en förväntan och en farhåga. Deltagarna delar sedan med sig av sin berättelse för
gruppen i en ”runda”. Dessa bilder kan du som dialogledare med fördel kopiera eller
fotografera av med din smartphone. Spara dokumentationen för att använda vid
återkoppling vid det avslutande tillfället.
Temadel (ca 15 min)
För att ”sätta ämnet” kan du använda dig av nedanstående sammanfattning med
komplettering till de fördjupningar som hänvisas till. Känn dig fri att använda dig av din
egen kunskap och andra kunskapskällor.
Hem som begrepp. Det finns många perspektiv på just begreppet hem som är relevant
när det gäller boenden för ensamkommande barn. Frågor som öppnar upp utan att ge
några konkreta svar kan vara: Vad är ett hem? Är det där man har sina saker? Hur är
det att känna sig hemma? Kan man ha hem på flera ställen? Kan man åka hem åt flera
håll? Hem till Norrland? Hem till Somalia? Stretmo och Melander fokuserar i sin studie
på hem och relationer och på vilka relationer som kan möjliggöras för ensamkommande
barn i det svenska mottagningssystemet.
16
Nära relationer och professionella kontakter brukar särskiljas enligt kommande
modell. På boenden för ensamkommand barn uppkommer ett gränsöverskridande
mellan de nära relationerna och de professionella kontakterna. Ungdomarna har ett
offentligt nätverk som representeras av socialsekreterare, lärare med flera och ett privat
nätverk med familj, vänner och släktingar. Däremellan finns såväl ett ”halvprivat” som
ett ”halvoffentligt” nätverk. Där finns bland andra god man, kontaktfamilj, släktinghem
och boendepersonal.
Nära relationer beskriv genom: Professionella kontakter beskrivs genom:
Att vara spontana, parterna definierar själva sin relation
Att vara planerade, det finns en avsikt med relationen som i sista hand går ut på att få den att upphöra
Att vara tillitsfulla, relationen är buren av ömsesidig tillit
Att vara distanserade, relationen präglas av professionell kunskapsdistans
Att vara intima, relationen är präglad av känslomässig involvering
Att vara regelstyrda, relationen är styrd av fackliga och administrativa regler som skapas utanför relationen själv
Att vara specifika, relationen är något särskilt som just de involverade parterna har med varandra
Att bäras upp av olika roller/professioner, den professionella aktören ingår i relationen i kraft av sin yrkesroll och inte som person
Att vara personliga, relationen är utformad av individer och inte genom att en part innehar en specifik roll eller professionell position
Att vara sakorienterade, det är saken som står i centrum – inte personerna. Samvaron är ett medel för lösningen av en specifik uppgift.
Fostran eller omsorg. Stretmo&Melander beskriver två olika dominerande
förhållningssätt hos personal eller personalgrupper i mottagandet av de
ensamkommande barnen:
Kontroll och fostran – att skapa och upprätthålla fasta regler och ramar för de
ensamkommande barnen. Ensamkommande barn betraktas som annorlunda.
Omsorg, relationer och integration – att vårda och stödja ensamkommande barn
som vilket barn som helst.
Båda perspektiven innehåller förtjänster och problem. Vad samhället bör och ska göra
när det kommer till relationer och regler står inte heller klart. De studier som finns
påvisar att praktiska omsorgsbehov ofta tillgodoses på boenden, men sällan de
känslomässiga. Boendepersonal och andra har en viktig funktion att fylla
som ”brobyggare” och samhällsinformatörer.
17
Fika – är viktigt för alla kreativa processer
Reflektion och dialog (ca 1 timma)
Arbeta med en reflektionsfråga i taget. Använd metoden ”Bikupa och varianter på den”,
där olika former av reflektion får plats. Börja med ”egna omedelbara tankar”, vidare
till ”parets tankar” för att slutligen lyfta upp diskussionsfrågan till en gruppdiskussion.
Varje fråga kommer få ca 20 minuter till sitt förfogande. Planera tiden utifrån det.
Vilka relationer utvecklas mellan ungdomar och boendepersonal på ert
boende? Hur kan vi medverka till att skapa varaktiga och mer
ovillkorade relationer mellan ensamkommande barn och vuxna?
Vad innebär omsorg och fostran för er i arbetet med de
ensamkommande barn ni arbetar med?
Finns det en samsyn i personalgruppen? Vad skiljer sig åt? Vad får det
för konsekvenser?
Avslutsrunda (ca 10 min)
Använd dig av metoden ”runda” gärna med komplement av något stimulimaterial som
du känner dig trygg med.
Inför nästa gång (ca 5 min)
Introducera kort följande tillfälles teman och om det finns litteratur eller
reflektionsfrågor att förbereda sig kring.
18
Kunskapsunderlag för att förbereda aktuellt tema och för möjlig
fördjupning för den som vill.
Melander, Charlotte och Stretmo, Live, ”Får jag vara med? Ensamkommande barn och
ungdomar”, Rapport 2:2013 FoUiVäst (framförallt kap 3;4 och del 4)
Ravi Kohli är en internationell forskare som svenska forskare ofta hänvisar till. Han har
publicerad en rad artiklar och böcker. Bla:
Kohli, RKS. ”Social Work with Unaccompained Asylumseeking Children”. Palgrave
Macmillam. 2006
Akademikerförbundet SSR har tillsammans med etikforskare Erik Blennberger mfl
utarbetat en etisk kod för socialarbetare som finns nedladdningsbar. Det är ett begripligt
och användbart material att komplettera temat med
”Etik i socialt arbete – etisk kod för socialarbetare”.
19
Tillfälle 3 - Villkorad tillhörighet -om ensamkommande barns möjligheter att få höra till
Inledning (ca 15 min)
Inled med att undersöka om det finns någon i gruppen som har någon reflektion sedan
förra tillfället.
Markera kort sammanhanget.
Dagens tema handlar om tillhörighet. Ett introducerande sätt att få igång deltagarnas
tankar kring deras egen tillhörighet är att be dem presentera sig med tre olika
epitet/titlar som ger information om den tillhörighet de tillskriver sig själva. Ex:
Anna, forskare, svensk och familjeförsörjare
Fatima, invandrare, student, handbollsspelare
Tobias, vänsterpartist, företagsledare, missbrukare
Vanja, småföretagare, konstnär, farmor
Ali, homosexuell, villaägare, hunduppfödare… osv
I gruppen kan ni gemensamt reflektera kring tillhörigheter som varierar och som är
konstanta. Om tillhörigheten är en inifrånkommande känsla eller utifrånkommande
tillskrivning. Vad krävs för att upprätthålla din identitet – och vad kan skaka om den?
Temadel (ca 15 min)
För att ”sätta ämnet” kan du använda dig av nedanstående sammanfattning med
komplettering till de fördjupningar som hänvisas till. Känn dig fri att använda dig av din
egen kunskap och andra kunskapskällor.
20
Tillhörighet ses i det här sammanhanget inte som något statiskt och stabilt.
Tillhörigheten förhandlas, processas och är föränderlig över tid. Vår identitet och
tillhörighet skapas i mötet med andra människor. Den geografiska platsen man kommer
ifrån och som man befinner sig på är också relevant för känslan av tillhörighet. Att
känna tillhörighet till sitt sammanhang, till landet man bor i, till personerna man
tillbringar mycket tid med, till jämnåriga i ens närområde osv betraktas som väsentligt
för en persons välmående. För att kunna investera känslomässigt och praktiskt i sitt
sammanhang behöver det uppfattas som viktigt för personen.
Frågor om tillhörighet aktualiseras för såväl enskilda människor som för grupper när
tillhörigheten utmanas eller hotas. Jmf, åldrande, byte av yrke, upplevelse av flytt, kris,
krig osv.
Identitet och integration. Tillhörighet handlar utifrån ett individperspektiv om
identitet och utifrån ett samhällsperspektiv om integration. Dessa båda samvarierar på
så vis att en identitetsutveckling där man känner tillhörighet möjliggör integration i det
sammanhang man befinner sig.
Ulrika Wernesjö vid Mälardalens Högskola har ägnat sin avhandling åt det har
perspektivet. Hon som sociolog har viss invändning kring den forskningstradition som
lyfter upp ensamkommande barn som ”utsatta” och menar att det tar fokus från såväl
varje barns unika berättelse som från mottagarlandets agerande.
När människors sammanhang förändras aktualiseras frågan om att positionera sig i
förhållande till såväl det gamla som det nya sammanhanget. Beträffande de
ensamkommande barnen så behöver de förhandla med sig själva kring sin identitet som
svensk/invandrare och som tillhörande den nationalitet hen kommer ifrån. Motsvarande
process sker i integrationen i samhället, begrepp som inkludering och exkludering blir
relevanta. ”Vem får vara med i vårt svenska samhälle?” ”Hur ska man vara för att få
tillhöra?”
Erkännandeteorin menar att individer är beroende av att få olika former av
erkännande för att kunna utveckla en positiv identitet och självbild. Den positiva
identiteten och självbilden bidrar i sin tur till välmående och skapar förutsättningar för
inkludering i samhällslivet och förverkligande av egna livsplaner. För att uppnå detta
förutsätter det ett tredimensionellt erkännande, vilket endast kan erhållas i samspel med
andra människor. (sammanfattning av Axel Honneths teoribildning kring erkännande)
21
Personlig identitet
Individuellt självförtroende
Den första dimensionen handlar om att mötas av kärlek och omsorg i sina nära relationer. Detta omfattar den grundläggande tryggheten rörande värdet av ens egna behov. Om man möts av denna form av kärlek så utvecklas ett grundläggande självförtroende hos individen. Den andra dimensionen handlar om att uppnå ett rättsligt erkännande, dvs. att bemötas med en grundläggande respekt och erkännas som en fullvärdig rättsperson och medborgare, vilket sammankopplas med självaktning. Självaktning innebär att individen är medveten om att hen räknas som en fullvärdig deltagare i samhällslivet. Den tredje formen av erkännande innebär att få social uppskattning att uppleva solidaritet vilket innebär att individen bejakas och blir erkänd i sin individualitet, för den man är eller vad man gör, vilket i sin tur kopplas samman med individens självuppskattning. Självuppskattning innebär att man är medveten om att man har egenskaper som erkänns som värdefulla av andra. Om detta tredimensionella erkännande tillfredsställs så möjliggör detta för en identitet
grundad i en positiv självrelation. Om man istället för erkännande möts med
missaktning så kan den positiva självrelationen skadas. Ett ickeerkännande skadar
individens självbild, vilket i förlängningen påverkar hens möjligheter att delta i
samhället.
Tre dimensioner av erkännande
Kärlek
Självförtroende
Rättigheter
Självaktning
Solidaritet
Självuppskattning
22
Fika – är viktigt för alla kreativa processer
Reflektion och dialog (ca 1 timma)
Dela upp reflektionstiden i två delar. Börja med en diskussion i hela gruppen kring
erkännandeteorin.
Erkännandeteorins tre olika delar – hur används dessa i arbetet på ert
boende? Är något perspektiv dominant? Är något perspektiv mer viktigt än
de andra?
Använd den senare delen åt att i par eller mindre grupper delar erfarenheter och idéer
kring:
Hur kan ni som boendepersonal och andra aktörer i mottagandet av
ensamkommande barn medverka till social integration mellan barn och
människor i sociala gemenskaper utanför boendet? Hur arbetar ni med
social integration idag?
Om det finns tid över kan ni återvända till inledningens självpresentationer.
23
Avslutsrunda (ca 10 min)
Vid något tillfälle kan du göra en alternativ avslutning. Här är en enkel metod:
Dela ut tre lappar vardera till deltagarna och be dem skriva ett ord på varje utifrån vad
de tar med sig från dagens dialoggrupp. Lapparna viks sedan ihop och läggs i en skål.
Skålen går därefter runt bordet och deltagarna tar en lapp i taget, läser upp och lägger
lappen med texten uppåt på mitten av bordet. När alla lappar är slut ligger det massa ord
som kännetecknar dagens samtal synliga framför deltagarna och det avslutar dagens
dialog.
Inför nästa gång (ca 5 min)
Introducera kort följande tillfälles teman och om det finns litteratur eller
reflektionsfrågor att förbereda sig kring.
Kunskapsunderlag för att förbereda tillfället och för möjlig fördjupning för
den som vill.
Wernesjö, U. ”Landing in a rural village: Home and belonging from the perspectives of
unaccompained young refugees”, Mälardalens Högskola, 2014
Wernesjö, U. “Unaccompained asylum-seeking children: Whose perspective?”,
Childhood. 2012
Melander, Charlotte och Stretmo, Live, ”Får jag vara med? Ensamkommande barn och
ungdomar”, Rapport 2:2013 FoUiVäst Stretmo (framförallt kap 2;2 och del 4)
Eastmond, Maria & Åkesson, Lisa; ”Globala familjer – Transnationell migration och
släktskap”; Riga 2007. (kapitel om Familjens välfärdsprojekt; Att återskapa hem och
vardagsliv på flera platser)
Bak, Maren & von Brömssen, Kerstin; Barndom & Migration; Finland, 2013
Heidegren, Carl-Göran. 2009. Erkännande. 1. uppl. Malmö: Liber Honneth, Axel. 1995. Struggle for recognition: the moral grammar of social conflicts. Cambridge: Polity Press
24
Tillfälle 4 - Vuxenblivande -om att bli vuxen på ett boende för
ensamkommande barn.
Inledning (ca 15 min)
Inled med att undersöka om det finns någon i gruppen som har någon reflektion sedan
förra tillfället.
Markera kort sammanhanget.
Syftet med dagens tema är att tillsammans reflektera över likheter och olikheter kring
vuxenblivandet för ungdomarna på boendet. En lämplig övning inledningsvis är att göra
en ”Tidsresa” tillbaka till sin egen ungdomstid och dela med sig av den berättelsen till
gruppen. För ändamålet kan du som dialogledare använda dig av något stimulimaterial.
Uppmana deltagarna att välja kort/symbol/föremål som kännetecknar det som var
viktigt för dem under deras tonårstid.
”Hur skulle deltagarna vilja sammanfatta sin ungdomstid, hur tänker de
tillbaka på den idag, hur var det egentligen?”
Temadel(ca 15 min)
För att ”sätta ämnet” kan du använda dig av nedanstående sammanfattning med
komplettering till de fördjupningar som hänvisas till. Känn dig fri att använda dig av din
egen kunskap och andra kunskapskällor.
Ungdomstiden blir allt längre, det är en trend som pågått sedan efterkrigstiden och
som fortfarande pågår. Ungdomstiden är en omvälvande tid för alla människor. Det skall
fattas beslut om utbildning och yrke, relationer och familjebildning och vidare ska varje
person självständigt hantera sin ekonomi och sitt boende. Det finns uppgifter om att
ungdomar inte blir etablerade på arbetsmarknaden förrän i genomsnitt vid 28 års ålder.
Även om det är svårt att mäta exakt så är det ändå värt att reflektera över att det är en
ungefärlig 10-års-period mellan den officiella myndighetsdagen och den genomsnittliga
självständigheten när det kommer till försörjning genom arbete.
25
Utvecklingspsykologiskt handlar ungdomstiden om frigörelse, identitetssökning och
konstitution av den egna personen.
Föräldrar spelar en stor roll en längre tid såväl ekonomiskt, praktiskt som socialt.
Det formella och juridiska ansvaret för ungdomen finns emellertid inte.
Begreppet ”unga vuxna” vittnar om ett fram- och tillbakaliv där man i perioder är
vuxen, men i andra perioder går tillbaka och blir ungdom igen. Ett slags
”Jo-jo-beteende” där man som ungdom prövar sina vingar och sedan återvänder till
föräldrahemmet.
Det finns en hel del kunskap kring ungdomar som är placerade i samhällsvård och deras
övergång till vuxenlivet. När det gäller målgruppen ensamkommande barn så finns det
inte lika mycket att tillgå. En del saker är likt när det gäller de placerade barnen – men
en del skiljer sig också åt. (se Höjer&Sjöblom och Hessle)Placerade ungdomar har i regel inte
någon förälder eller föräldrarepresentant att ”studsa tillbaka till”.
De har också ofta sämre förutsättningar att klara den här övergången samtidigt får de
göra den tidigare och på kortare tid. Personer som ägnat tid åt forskning kring den här
frågan (bla Bo Vinnerljung) anser att vi skulle behöva utveckla det samhälleliga stödet i den
här övergångsfasen.
Den generella välfärden. Sveriges välfärdssystem är till stor del uppbyggd kring en
generell välfärd. För att få tillgång till välfärden förutsätts en tillhörighet till en familj
och/eller till arbetsmarknaden. Ungdomar i stort riskerar att hamna i ett mellanläge.
För de marginaliserade ungdomsgrupperna är risken överhängande att de missar de
samhälliga resurserna som finns till buds. När man lämnar vården tillhör man
normalpopulationen och omfattas av det stöd som normalpopulationen har att tillgå.
Bryggan till stödet ges idag bara genom idealitet och välvilja vilket kan öka risken för
olika former av marginalisering. Vårt system förutsätter en hjälpande hand som de
placerade barnen ofta saknar.
Överrisker. Registerstudier påvisar klart en hel rad överrisker när det gäller placerade
barn. Placerade barn har stora överrisker bland annat för framtida psykisk och fysisk
ohälsa, låg utbildning, långvarig försörjningsproblematik, missbruk, kriminalitet, tidigt
föräldraskap mm. Överriskerna kvarstår även vid jämförelse med barn som växer upp i
fattigdom eller socialt belastade familjer. Man kan reflektera över om överriskerna beror
på själva orsaken till placeringen, av placeringen i sig eller frånvaro av kompensatoriska
faktorer?
26
De uppgifter som avser barn placerade i samhällsvård kan inte direkt översättas till
målgruppen ensamkommande barn. Målgruppen är inte så väl beforskad, den
långtidsstudie som finns att tillgå visar att de ensamkommande barnen har…
…som unga vuxna tillgång till ett skyddande nätverk av kontakter
…under sin ungdomstid fått ett starkt stöd i sin socialisation av
personer i det formella systemet
…som unga vuxna resurser och har etablerat sig i Sverige
De nu unga vuxna, tidigare ensamkommande, beskriver en oro för ekonomi, bostad,
arbete och bristen på stöd i förhållande till jämnåriga. Det stöd som avses är både
praktiskt och emotionellt. Det visar sig att de transnationella relationerna är viktiga,
såväl nya relationer i Sverige som återknutna kontakter runt om i världen. Vad beträffar
det formella nätverket, där boendepersonal är en tydlig del, så har det visat sig viktigt att
på ett personligt sätt vara ”dörröppnare” till det svenska samhället. Skolan är en central
framgångsfaktor.
KASAM. Under temat kan det vara relevant att återvända till begreppen inom KASAM.
Meningsfullhet, begriplighet, hanterbarhet, risk- och skyddsfaktorer samt resilience.
Kompensatoriska skyddsfaktorer för ensamkommande ungdomar enligt Hessle:
God, stabil relation till signifikanta vuxna
Kontinuitet och förtroendefull relation till socialsekreterare
Fungerande socialt nätverk
Återupptagande av relation med biologisk familj
Relation till partner
Fika – är viktigt för alla kreativa processer
27
Reflektion och dialog (ca 1 timma)
Arbeta i hela gruppen kring reflektionsfrågor, använd nedanstående, eller konstruera
egna.
Hur ser Du på de ensamkommande barnens vuxenblivande?
Reflektera över vad som är ”vanlig tonår” och vad som är specifikt för
målgruppen?
Finns kunskap kring vuxenblivande och tonårstid bland er i
personalen?
Finns det utrymme i verksamheten för ”vanlig tonårstid”?
Avrunda reflektionen i helgrupp och låt deltagarna arbeta i par eller mindre grupper kring
dilemman – välj egna eller ta någon av följande:
Hur kan ni förstå följande situationer utifrån utvecklingspsykologiska
teorier och/eller era tankar kring tonårstid?
David (personal) har bett Mustafa (boende) att sluta upp med att leka med TV-kontrollen.
Mustafa tittar trotsigt på David och säger:
- Jag vet minsann hur den här fungerar!
Mustafa avser fortsätta använda TV-kontrollen på samma sätt och David tänker:
-Han trotsar mig konstant.
Anna (personal) trodde att hon var snäll när hon erbjöd Isak (boende) hjälp med att göra ett
gratulationskort till en kompis till Isak. Istället för ett tack blev Isak arg och sa att han inte
behövde hennes hjälp, han sa att han med lätthet kunde göra detta själv.
Anna tycker att eftersom Isak är så otacksam så var detta sista gången hon erbjöd sig att
hjälpa honom.
Ibland känner Hugo (personal) att han skulle vilja sparka ut flera av ungdomarna på boendet.
De sover för mycket, städar inte efter sig, kan vara jätteglada ena dagen och jättenere nästa.
De tjafsar emot om hur samhället fungerar, politik och religiösa frågeställningar.
Hugo tänker vissa stunder att… nu får det vara nog! De här ungdomarna uppskattar inte
någonting som jag gör, de har boendet som ett hotell.
28
Avslutsrunda (ca 5 min)
Använd dig av metoden ”runda” gärna med komplement av något stimulimaterial som
du känner dig trygg med. Det här tillfället får rundan göras lite kortare till förmån för
introduktionen inför nästa gång.
Inför nästa gång (ca 10-15 min)
Introducera uppgiften “intervju med stöd av nätverkskarta”.
Inför kommande tillfälle krävs att deltagarna genomför en intervju med en ungdom
utifrån nedanstående instruktioner. Det är en fördel om man väljer att göra arbetet
tillsammans med en ungdom som man sedan tidigare har en etablerad relation till. Det
möjliggör dels ett gott samtal och dels att samtalet kommer till vidare användning.
Temat Transnationella relationer behandlar på vilket sätt en individ samspelar med
familj och släkt på andra platser, samt vad dessa relationer innehåller och hur de
påverkar identitet, tillhörighet och relationernas utveckling.
Att göra en nätverkskarta med en ungdom har flera syften. I första hand kan en
nätverkskarta underlätta ungdomens eget KASAM - känsla av sammanhang kring vad
som händer och sker i ungdomens eget liv. Detta genom att synliggöra och samtala
kring vilka viktiga personer som finns i nätverket, vilka som eventuellt har funnits och
hur framtiden behöver se ut. Att göra en nätverkskarta kan också ha ett
kontaktskapande syfte för personalen då personalen ges inblick och får en större
förståelse för ungdomens situation och relationer till sitt nätverk. Det är viktigt att tänka
på att det är själva samtalet kring kartan som är viktigast och inte hur kartan ser ut.
Det finns olika slags nätverkskartor, använd förslagsvis en s k flerfältskarta, se
hänvisning nedan. Kopiera gärna kartan i A3-format för att underlätta arbetet.
Introducera nätverkskarta för ungdomen. För stöd i detta se Hult och Waad ”Att arbeta
med nätverkskartor i ett salutogent perspektiv”. Bestäm tillsammans med ungdomen
vem av er som ska förvara kartan efter samtalet. Kartan kan med fördel följas upp efter
en tid för att gemensamt samtala om förändringar i de sociala nätverket.
29
Kunskapsunderlag för att förbereda inför temat och för möjlig fördjupning
för den som vill.
Höjer, Ingrid&Sjöblom, Yvonne. ”Att stå på egna ben – om övergången från
samhällsvård till vuxenliv”, Socialvetenskaplig tidskrift nr 1 2011
Hessle, Marie,”Ensamkommande men inte ensamma – tioårsuppföljning av
ensamkommande asylsökande flyktingbarns livsvillkor och erfarenheter som vuxna i
Sverige”. Stockholms Universitet. 2009
Westberg, Monica&Tilander, Kristian.”Att lära av fosterbarn – åtta års arbete med
intervjuer med före detta fosterbarn”. Allmänna Barnhuset. 2010
Inför träffen är det lämpligt att läsa på något kring utvecklingspsykologi. Grunderna hos
antingen Erik H Eriksson eller Margret Mahler ger begriplighet. En av flera grundböcker
är:
Jerlang, Espen (red),”Utvecklingspsykologiska teorier”. Liber. 2008
Bo Vinnerljung har ägnat stor del av sin forskargärning åt registerstudier kring barn i
samhällsvård. Artiklar av honom kan ha visst intresse för temat. Det finns publicerat
material i mängd.
Hult, Stefan, Waad, Stefan, Att arbeta med sociala nätverkskartor i ett salutogent
perspektiv (www. Salutogenes.se)
Nätverkskartan som vi använde finns att hitta på www.lansstyrelsen.se/gavleborg
Det går även utmärk att google på nätverkskartor i google bilder.
30
Tillfälle 5 - Transnationella familjer -om att ha sin familj över hela världen
Inledning (ca 15 min)
Inled med att undersöka om det finns någon i gruppen som har någon reflektion sedan
förra tillfället.
Markera kort sammanhanget.
Dagens tema handlar om nätverk, relationer och hur vi alla hänger ihop i familjesystem.
Ett sätt att fördjupa inledningen är att använda sig av stimulimaterial i form av sagokort,
vykort eller motsvarande. Sprid ut korten och be varje deltagare välja ett kort utifrån hur
de tänker kring en viktig person i deras nätverk två generationer tillbaka. Det vill säga en
mor- eller farförälder. När varje person ger sin berättelse kan du som dialogledare
använda dig av fördjupande frågor kring exempelvis:
”Vad har din mormor betytt för dig?”
”På vilket vis har din farfar påverkat dina livsval?”
”Är du lik din farmor?”
”Vad är det viktigaste du lärt dig av din morfar?”
Temadel (ca 15 min)
För att ”sätta ämnet” kan du använda dig av nedanstående sammanfattning med
komplettering till de fördjupningar som hänvisas till. Känn dig fri att använda dig av din
egen kunskap och andra kunskapskällor.
Transnationella familjerelationer
Transnationalism är ett begrepp som beskriver hur människor utvecklar och underhåller
relationer och aktiviteter över landsgränser. Sedan 90-talet har de transnationella
familjerelationerna uppmärksammats inom internationell forskning.
31
Tidigare hade forskning om migration präglats av att se migration som en envägsprocess
där en person flyttar till ett nytt land för att gradvis distanserar sig från sitt ursprung för
att till slut bli helt svensk. Att hålla kvar vid sitt hemland sågs som försvårande för
integrationen och etableringen i det nya landet. Den nyare forskningen visar att
människor både kan vara delaktiga i det nya och det gamla landet på samma gång och
att de transnationella familjerelationerna kan bidra till att underlätta etablering och att
tillhörighet kan skapas i relation till flera länder och sammanhang.
Många av de ensamkommande barn och unga som kommer till Sverige har lämnat nära
relationer kvar i hemlandet vid flykten till Sverige. Ungdomarna kommer under många
år och kanske för resten av livet att leva på långt fysiskt avstånd från familj och
släktingar.
Att ha sin familj på andra sidan jorden underlättas idag av de stora möjligheter att via
internet, telefon och utvidgade resmöjligheter ändå ha en tät kontakt med familj och
släkt vilket gör att relationerna kan bibehållas och utvecklas.
Forskaren Marie Hessle som gjort en uppföljningsstudie på ensamkommande barn och
unga konstaterar att möjligheten för de ensamkommande barnen att återknyta
familjerelationer hade ett positivt samband med upplevd livskvalité i vardagen. Hessle
såg även att detta kan ha påverkat en gynnsam etablering i Sverige med jobb, försörjning
och god hälsa.
Från fattigdom till den rikare delen i världen – både positivt och kravfyllt.
När människor migrerar från fattigare till rikare delar av världen som ofta är fallet med
de ensamkommande barnen kommer relationer till familj och släkt att påverkas av de
globala ekonomiska orättvisorna. Att leva på olika villkor i vardagen påverkar innehållet
i de nära relationerna. I många länder i världen utgör familjen och de ekonomiska
överföringar som sker inom familjen det sociala trygghetssystem som finns. Det bygger
på en solidaritet där de som är friska och jobbar försörjer de som går i skolan eller är
gamla och sjuka. Den ekonomiska solidariteten inom familjen försvinner inte för att en
individ migrerar snarare kan den individ som migrerar förväntas bidra i utökad
omfattning. Ibland är detta också själva syftet och planen med migrationen.
Eastmond och Åkesson som studerat vad som avhandlas i de transnationella
relationerna visar att viktigt stöd och uppbackning i vardagen möjliggörs genom
relationerna men att det är vanligt att migranter känner stor press av att bidra
ekonomiskt till familj och släkt i hemlandet. Ibland har familj och släktingar också
orealistiska förväntningar på möjligheten att bidra.
32
Detta gör att många tvingas till ständiga avvägningar för egen del och gör att de själva
får leva på mycket små ekonomiska marginaler. Forskning visar att förväntningarna på
att kunna bidra till familjen har positiva effekter för individen. Möjligheten att bidra till
familj och släkt kan bidra till en känsla av meningsfullhet i förhållande till migrationen
och vistelsen i det nya landet. Bidragen som skickas till släkten kan också ge en högre
status i förhållande till familj och släkt i hemlandet. Den positiva identiteten som detta
medför kan kompensera för eventuella känslor av utanförskap och diskriminering i det
nya landet.
Fika – är viktigt för alla kreativa processer
Reflektion och dialog (ca 1 timma)
Börja reflektionsdelen med att hålla ett gruppsamtal kring frågeställningen:
Vad har det transnationella perspektivet för betydelse för arbetet på
boendet i praktiken?
Fortsätt med att låta gruppen arbeta i par eller mindre grupper kring den nätverkskarta
de arbetat med sedan förra tillfället. Uppmana till att reflektera över vad man upptäckt i
arbetet runt nätverkskartan. Skicka med frågeställningarna:
Hur var det att arbeta med nätverkskartan tillsammans med
ungdomen?
Tror ni det är en representativ karta som kan gälla andra ungdomar
också?
Är det något i nätverkskartan som förvånar?
Vad missar vi när vi inte pratar med ungdomarna om deras nätverk?
Hur kan vi jobba med familj och nätverk på vårt boende?
33
Samla slutligen ihop gruppen och be om korta reflektioner från paren/smågrupperna. I
din roll som dialogledare kan du med fördel koppla tillbaka diskussionen till
inledningens övning kring deltagarnas egen kontakt med tidigare generationer.
Avslutsrunda (ca 10 min)
Använd dig av metoden ”runda” gärna med komplement av något stimulimaterial som
du känner dig trygg med.
Inför nästa gång (ca 5 min)
Introducera kort följande tillfälles teman och om det finns litteratur eller
reflektionsfrågor att förbereda sig kring.
Kunskapsunderlag för att förbereda tillfället och för möjlig fördjupning för
den som vill.
Eastmond, Maria & Åkesson, Lisa; ”Globala familjer – Transnationell migration och
släktskap” Riga 2007.
Bak, Maren & von Brömssen, Kerstin; Barndom & Migration; Finland, 2013
Hult, Stefan, Waad, Stefan, Att arbeta med sociala nätverkskartor i ett salutogent
perspektiv (www. Salutogenes.se)
Hessle, Marie, ”Ensamkommande men inte ensamma – tioårsuppföljning av
ensamkommande asylsökande flyktingbarns livsvillkor och erfarenheter som vuxna i
Sverige”. Stockholms Universitet. 2009
34
Tillfälle 6 Tillbakablick
Inledning (ca 15 min)
Inled med att undersöka om det finns någon i gruppen som har någon reflektion sedan
förra tillfället.
Markera kort sammanhanget.
Det avslutande tillfället används för att sammanfatta och utvärdera arbetet i
dialoggruppen. Tänk på att inkludera såväl innehållsaspekten som processaspekten i ert
gemensamma arbete.
Det kan vara så att någon frågeställning återkommit under terminen eller att någon
aspekt framkommit i den inledande brainstormingen utan att kunna inkluderas tidigare.
Då är detta tillfället lämpligt att få till stånd en fokusering på detta i syfte att samla
ihop ”lösa trådar”.
Temadel (ca 15 min)
Temadelen används av dig som dialogledare för att föra tillbaka gruppen till de teman
som arbetats med under terminen. Du kommer ha nytta av den dokumentation du gjort
och de anteckningar du fört inför, under och efter varje tillfälle.
Du bör föra tillbaka till första tillfällets brainstorming utifrån frågeställningen:
”Vilka teman/aspekter kring boende för ensamkommande barn och unga
upplevs som intressanta att fördjupa din kunskap kring.”
Om det finns kvarliggande teman behöver de självklart också introduceras, vilken
kommer göra att följande planering inte kommer fungera. Reflektions och dialogdelen
behöver i så fall anpassas till de tema du inkluderar för tillfället.
35
Fika – är viktigt för alla kreativa processer
– särskilt viktigt är gott fika när det är avslutning!
Reflektion och dialog (ca 1 timma)
Gör en tillbakablick på INNEHÅLLET i de tidigare träffarna.
Vad var intressant? Vad var mindre intressant?
Gör en tillbakablick på METODERNA i de tidigare träffarna.
Vad var roligt, intressant, givande? Vad fungerade mindre bra?
Gör en tillbakablick på PROCESSEN I GRUPPEN i de tidigare träffarna.
Hur har gruppen utvecklats? Har vi haft givande utbyte av varandra? Finns det något
som komplicerade gruppens funktion?
Avslutsrunda (ca 15 min)
Du som dialogledare bör föra tillbaka deltagarnas farhågor och förväntningar och låta
dem reflektera över det inför den avslutande rundan. Du kan också som dialogledare
dela med dig av dina reflektioner kring den termins arbete ni genomfört tillsammans.
Använd dig av metoden ”runda” gärna med komplement av något stimulimaterial som
du känner dig trygg med. Lägg fokus i din frågeställning kring något framåtskridande
som exv:
- Vilket är ditt nästa steg för att utvecklas i ditt arbete på boendet?
- Vad är det viktigaste du tar med dig från cirkeln in i ditt arbete?
Om du och verksamheten finner det lämpligt kan ett intyg på genomförd dialoggrupp
delas ut.
top related