Meningsfullhet, begriplighet och hanterbarhet i boende för ensamkommande barn Ett dialogmaterial för boendepersonal Detta dialogmaterial innehåller: 1. En bakgrundsbeskrivning kring hur materialet kommit till. 2. Uppslag kring förberedelser, tillvägagångssätt och metoder. 3. Teman att jobba med i dialoggruppen. Materialet är utformat för att kunna genomföras på boenden för ensamkommande barn. Dialogledare kan vara enhetschef, samordnare eller någon i personalgruppen som är intresserad och lämplig. Tanken är att dialoggruppen pågår regelbundet under en termin. Förutom innehållet är processen i gruppen viktig för att nå resultat i form av ökad kunskap och reflektions- förmåga. Lämpligt antal deltagare är 6-10 personer. Lycka till med ert genomförande! Skövde I april 2015 Monica Johansson och Ann-Kristin Böge Sjödell Skaraborgs Kommunalförbund
35
Embed
Meningsfullhet, begriplighet och hanterbarhet i …...med samt den fokusgrupp med ungdomar som är en del av bakgrunden till materialet. Tillgänglig kunskap är som tur är föränderligt
This document is posted to help you gain knowledge. Please leave a comment to let me know what you think about it! Share it to your friends and learn new things together.
Transcript
Meningsfullhet, begriplighet och hanterbarhet i boende för ensamkommande barn
Ett dialogmaterial för boendepersonal
Detta dialogmaterial innehåller:
1. En bakgrundsbeskrivning kring hur materialet kommit till.
2. Uppslag kring förberedelser, tillvägagångssätt och metoder.
3. Teman att jobba med i dialoggruppen.
Materialet är utformat för att kunna genomföras på boenden för ensamkommande barn.
Dialogledare kan vara enhetschef, samordnare eller någon i personalgruppen som är
intresserad och lämplig.
Tanken är att dialoggruppen pågår regelbundet under en termin. Förutom innehållet är
processen i gruppen viktig för att nå resultat i form av ökad kunskap och reflektions-
förmåga. Lämpligt antal deltagare är 6-10 personer.
Lycka till med ert genomförande!
Skövde I april 2015
Monica Johansson och Ann-Kristin Böge Sjödell
Skaraborgs Kommunalförbund
2
Bakgrund
Under hösten 2014 genomförde Skaraborgs Kommunalförbund en FoU-cirkel riktad till
enhetschefer på boenden för ensamkommande barn i Skaraborg.
I en FoU-cirklel förenas den vetenskapliga och den erfarenhetsbaserade kunskapen
genom att deltagarna med ”Det forskande ögat” fördjupar sig i såväl forskning som i de
egna praktiska erfarenheterna. Utgångspunkten är att samtal och reflektion skapar ny
kunskap och nya perspektiv.
Inför planeringen av FoU-cirkeln genomlystes den befintliga kunskapen så väl inom
forskningen som inom lagstiftning och andra nationella styrdokument. Vi genomförde
också en fokusgrupp med ungdomar och personal under temat ”Hur ska vi kunna bli
bättre i mottagandet av dig/er?”, där de tillsammans fick arbeta med olika
frågeställningar.
Omhändertagandet på boendet
Synen på familjen och återförening
Flykten och situationen i hemlandet
Upplägget i FoU-cirkeln kom således att präglas av brukarnas uppfattning, personalens
reflektioner och tillgänglig forskning.
Förutom syftet att fördjupa deltagarnas kunskaper genom fördjupning, dialog och
reflektion hade arbetet i FoU-cirkeln ytterligare ett syfte och det var att generera ett
dialogmaterial att kunna arbeta vidare med direkt på boenden. Föreliggande material är
resultatet av det arbetet.
FoU-cirkeln träffades var tredje vecka under höstterminen 2014 och ytterligare ett
tillfälle i februari 2015. Under den första träffen introducerades begreppet KASAM och
dess delar; begriplighet, meningsfullhet och hanterbarhet. Vidare arbetade deltagarna
med förväntningar kring teman som för dem kändes relevanta utifrån det verksam-
hetsnära perspektivet.
Deltagarna arbetade med en brainstorming kring frågeställningen;
”Vilka teman/aspekter kring boende för ensamkommande barn och unga
upplevs som intressanta att fördjupa din kunskap kring.”
Följande tillfällen ägnades åt teman likartade med de i detta dialogmaterial. Vid två
tillfällen medverkade forskare som återgav sina resultat och deltog i dialogen med
deltagarna. Det sista tillfället handlade om tillbakablick och färdigställande av
dialogmaterialet.
3
Förberedelser av ett dialogarbete i personalgruppen
Syftet med dialogarbetet i personalgruppen är att mötas och samtala kring målgruppen
och den specifika situation som det innebär att vara boende på ett boende under sin
ungdomstid. I dialogen kan såväl kunskap fördjupas som samsynen i arbetet runt
målgruppen skapas.
Du som chef, samordnare eller liknande behöver förbereda dialogen genom att
fundera på:
Vilka av personalen ska delta?
Ska deltagande gälla hela personalgruppen eller ska personalen få anmäla
intresse?
Ska dialoggruppen vara sluten eller öppen för nya deltagare?
Vilken tid ska finnas tillgänglig?
Hur ska dialoggruppen presenteras för personalen?
Ska dialoggruppen innehålla inläsning av material? Finns tid till det?
Hur behöver det praktiska arrangemanget vara som fika, lokal, veckodag mm.
Säkerställ att dialoggruppen inte äts upp av APT-frågor eller angelägna
verksamhetsfrågor, om möjligt, låt de i personalgruppen som deltar vara ostörda
under de timmar som gruppen pågår.
Du som dialoggruppsledare bör ha väl integrerade kunskap om målgruppen och
grundläggande kunskaper om grupprocesser samt känna dig trygg med att leda en grupp
på ett lugnt och stabilt sätt.
Det är en fördel som dialoggruppledare att föra lite anteckningar inför, under och efter
varje tillfälle för att underlätta planering av påföljande tillfälle samt att ha som underlag
vid tillbakablick och uppföljning.
4
Tillvägagångssätt
FoU-cirkeln som ligger till grund för detta material var 3 timmar per tillfälle. Då det kan
vara svårt att avsätta tid för personal utanför verksamheten är ramen för detta material
satt till ca 2 timmar. Självklart blir möjligheterna att fördjupa dialog och reflektion
större om ni har mer tid till ert förfogande.
Det är lämpligt att genomföra dialoggruppen under en termin och låta tillfället
återkomma, varannan eller var tredje vecka. Det ger tillfälle till reflektion mellan
tillfällena och möjlighet till att läsa in material om så önskas.
Vi föreslår att upplägget för varje tillfälle följer ett ungefärligt schema enligt följande:
Inledning (ca 15 min)
Inledningen kan ses som en kort sammanhangsmarkering. Vilka deltagare är här, har
någon meddelat förhinder, är någon med för första gången? Vid första tillfället är denna
tid avsatt för introduktion, medan det vid kommande tillfällen är tänkt som en
reflektionspunkt utifrån förra tillfället.
Temadel (ca 15 min)
Temadelen introduceras av dig som dialogledare. Föreslagna teman presenteras mer
ingående under nästa avsnitt. Känn dig fri att inkludera även andra ämnen som
uppkommer i just din dialoggrupp eller som är relevanta utifrån er situation på
arbetsplatsen. Tanken med temadelen är att”sätta ämnet”.
Fika (ca 15 min)
Avbrott för att ta fika. Väl förberett och gott fika kan ses som en del av metoden. Likaså
en inredning som ger en välkomnande atmosfär och som ger utrymme för kreativitet.
Reflektion och dialog (ca 1 timma)
Den mer öppna samtalsdelen i dialoggruppen ges mest utrymme och är också viktigast
för att uppnå syftet med gruppen. Det är bra att som dialogledare vara väl förberedd
kring reflektionsfrågor och metodval, men det är nog så viktigt att ge utrymme för
flexibilitet och inspel från deltagarna.
5
Avslut – runda (ca 10 min)
Avslut är återigen en markering av sammanhanget och innebär en uppsummering av
dagens dialog. Som dialogledare kan du alternera med att göra en snabb runda utifrån
frågor som ”vad tar du med dig hem idag”, ”vad i dagens samtal påverkar ditt
arbete”, ”säg ett ord som sammanfattar dagens samtal”, ”vad är ditt nästa steg kring
det vi pratat om idag”, ”vilken känsla sitter du med just nu” osv.
Förberedelse inför nästa gång (mindre än 5 min)
Finns det något som bör sägas inför nästa gång? Material att dela ut. Reflektionsfrågor
att börja fundera över. I så fall benämns det mycket kort innan gruppen skiljs åt.
6
Metoder
Dialogmaterialet består av en kombination av kunskapsförmedling och reflektion, där
den kunskapsförmedlande delen är mindre och endast syftar till introduktion för det
kommande samtalet. Dialogledarens egen kunskap, kompetens, bakgrund och
personliga stil är relevant i val av metoder för att genomföra dialoggruppen. Gruppens
sammansättning kräver vidare olika förhållningssätt. Ibland blir gränssättning mer
viktigt, medan andra typer av grupper kräver igångsättning och aktivitetstekniker.
Nedanstående utgör bara exempel på vad som kan göras inom ramen för arbetet.
Kunskapsförmedling sker genom materialet i temadelen och annan kunskap som
dialogledaren besitter eller inhämtar. Det är bra att använda sig av förklaringsmodeller
och tillgänglig kunskap inom respektive temaområde. Inläsning av material är en
kompletterande form av kunskapsförmedling.
Externalisering handlar om att synliggöra det som kommer inifrån – att få tankar,
idéer, reflektioner ”inifrån och ut”. Ett vanligt sätt att externalisera är att genomföra
brainstorming på whiteboard eller blädderblock.
Fördjupande frågor riktade dels mot enskilda deltagare och dels mot gruppen. Det är
en uppgift för dialogledaren att få fart och djup i samtalen.
Interaktion mellan gruppdeltagarna är en viktig del i grupprocessen och för
stämningen i gruppen. Du som dialogledare behöver ibland bjuda in till reflektion kring
enskilda deltagares berättelser. Exempelvis ”Känner ni andra igen er i Ulrikas
funderingar?” ”Vad behöver Tomas för att kunna förstå situationen på ett annat
sätt”, ”Vad säger ni andra – finns det andra sätt att göra i just den här situationen?”
Bikupa och varianter på den. Vi fungerar alla som människor på olika sätt när vi
tänker och agerar. Vissa tänker bäst själva i lugn och ro medan andra blir kreativa i en
mer kaotisk samtalsmiljö. För att stimulera så att alla kommer till tals kan du som
dialogledare förbereda dig för att erbjuda alternativ. En bikupa är normalt sett en
mindre grupp med två till tre personer som samtalar kring ett tema. En variant på
bikupa är att först börja med”egna omedelbara tankar” vilket innebär att var och en
tänker tyst kring frågeställningen och antecknar på en lapp vad man kommer fram till.
Nästa steg är”parets tankar” det vill säga att man två och två delar med sig av vad man
funderat på. Slutligen lyfter du som dialogledare samtalet till gruppnivå och för ett
samtal i hela gruppen.
7
Runda, är en oslagbar metod för att få alla i en grupp att komma till tals. Den går att
använda inledningsvis, som avslutning eller som redskap i reflektionsövningar. Kort sagt
handlar en runda där varje person, en i taget säger något om det, som du som
dialogledare initierar. I rundan bör övriga deltagare inte avbryta eller kommentera.
Reflektionsfrågor knyter an till aktuellt tema och representerar relevanta
frågeställningar.
Dilemman. Kan vara fiktiva och förberedda i förväg, komma upp spontant eller på
uppmaning av dig som dialogledare. Kännetecknande för dilemman är att de utgör
konkreta, verksamhetsnära situationer som har olika handlingsalternativ och där alla
har sina brister på något vis.
Stimulimaterial, finns i mängd på marknaden. Användningsområden är också
omfattande. Det finns till exempel känslokort, vägmärken, sagokort, vykort, knappar
m.m. En bärande idé med stimulimaterial i form av bilder är att väcka fantasi och hoppa
över vårt intellekt som ibland är begränsande för kreativiteten. En annan aspekt är att
det stimulerar känsloaspekten hos oss, vilket är särskilt viktigt för personer som arbetar
nära andra människor med relation och omsorg. Exempel på företag där stimulimaterial
finns att beställa är: www.mareld.se, www.kreativinsikt.se, www.sama.se.
Metainslag, Handlar om reflektion över reflektionen. ”Varför uppkommer det här
temat?” ”Hur kommer det sig att just den här aspekten blir viktig för oss i gruppen?”
Varje dialog och samtal styrs åt olika håll, Ibland kan det vara bra att du som
dialogledare tillsammans med gruppdeltagarna funderar och analysera över detta.
I gruppen kan ni gemensamt reflektera kring tillhörigheter som varierar och som är
konstanta. Om tillhörigheten är en inifrånkommande känsla eller utifrånkommande
tillskrivning. Vad krävs för att upprätthålla din identitet – och vad kan skaka om den?
Temadel (ca 15 min)
För att ”sätta ämnet” kan du använda dig av nedanstående sammanfattning med
komplettering till de fördjupningar som hänvisas till. Känn dig fri att använda dig av din
egen kunskap och andra kunskapskällor.
20
Tillhörighet ses i det här sammanhanget inte som något statiskt och stabilt.
Tillhörigheten förhandlas, processas och är föränderlig över tid. Vår identitet och
tillhörighet skapas i mötet med andra människor. Den geografiska platsen man kommer
ifrån och som man befinner sig på är också relevant för känslan av tillhörighet. Att
känna tillhörighet till sitt sammanhang, till landet man bor i, till personerna man
tillbringar mycket tid med, till jämnåriga i ens närområde osv betraktas som väsentligt
för en persons välmående. För att kunna investera känslomässigt och praktiskt i sitt
sammanhang behöver det uppfattas som viktigt för personen.
Frågor om tillhörighet aktualiseras för såväl enskilda människor som för grupper när
tillhörigheten utmanas eller hotas. Jmf, åldrande, byte av yrke, upplevelse av flytt, kris,
krig osv.
Identitet och integration. Tillhörighet handlar utifrån ett individperspektiv om
identitet och utifrån ett samhällsperspektiv om integration. Dessa båda samvarierar på
så vis att en identitetsutveckling där man känner tillhörighet möjliggör integration i det
sammanhang man befinner sig.
Ulrika Wernesjö vid Mälardalens Högskola har ägnat sin avhandling åt det har
perspektivet. Hon som sociolog har viss invändning kring den forskningstradition som
lyfter upp ensamkommande barn som ”utsatta” och menar att det tar fokus från såväl
varje barns unika berättelse som från mottagarlandets agerande.
När människors sammanhang förändras aktualiseras frågan om att positionera sig i
förhållande till såväl det gamla som det nya sammanhanget. Beträffande de
ensamkommande barnen så behöver de förhandla med sig själva kring sin identitet som
svensk/invandrare och som tillhörande den nationalitet hen kommer ifrån. Motsvarande
process sker i integrationen i samhället, begrepp som inkludering och exkludering blir
relevanta. ”Vem får vara med i vårt svenska samhälle?” ”Hur ska man vara för att få
tillhöra?”
Erkännandeteorin menar att individer är beroende av att få olika former av
erkännande för att kunna utveckla en positiv identitet och självbild. Den positiva
identiteten och självbilden bidrar i sin tur till välmående och skapar förutsättningar för
inkludering i samhällslivet och förverkligande av egna livsplaner. För att uppnå detta
förutsätter det ett tredimensionellt erkännande, vilket endast kan erhållas i samspel med
andra människor. (sammanfattning av Axel Honneths teoribildning kring erkännande)
21
Personlig identitet
Individuellt självförtroende
Den första dimensionen handlar om att mötas av kärlek och omsorg i sina nära relationer. Detta omfattar den grundläggande tryggheten rörande värdet av ens egna behov. Om man möts av denna form av kärlek så utvecklas ett grundläggande självförtroende hos individen. Den andra dimensionen handlar om att uppnå ett rättsligt erkännande, dvs. att bemötas med en grundläggande respekt och erkännas som en fullvärdig rättsperson och medborgare, vilket sammankopplas med självaktning. Självaktning innebär att individen är medveten om att hen räknas som en fullvärdig deltagare i samhällslivet. Den tredje formen av erkännande innebär att få social uppskattning att uppleva solidaritet vilket innebär att individen bejakas och blir erkänd i sin individualitet, för den man är eller vad man gör, vilket i sin tur kopplas samman med individens självuppskattning. Självuppskattning innebär att man är medveten om att man har egenskaper som erkänns som värdefulla av andra. Om detta tredimensionella erkännande tillfredsställs så möjliggör detta för en identitet
grundad i en positiv självrelation. Om man istället för erkännande möts med
missaktning så kan den positiva självrelationen skadas. Ett ickeerkännande skadar
individens självbild, vilket i förlängningen påverkar hens möjligheter att delta i
samhället.
Tre dimensioner av erkännande
Kärlek
Självförtroende
Rättigheter
Självaktning
Solidaritet
Självuppskattning
22
Fika – är viktigt för alla kreativa processer
Reflektion och dialog (ca 1 timma)
Dela upp reflektionstiden i två delar. Börja med en diskussion i hela gruppen kring
erkännandeteorin.
Erkännandeteorins tre olika delar – hur används dessa i arbetet på ert
boende? Är något perspektiv dominant? Är något perspektiv mer viktigt än
de andra?
Använd den senare delen åt att i par eller mindre grupper delar erfarenheter och idéer
kring:
Hur kan ni som boendepersonal och andra aktörer i mottagandet av
ensamkommande barn medverka till social integration mellan barn och
människor i sociala gemenskaper utanför boendet? Hur arbetar ni med
social integration idag?
Om det finns tid över kan ni återvända till inledningens självpresentationer.
23
Avslutsrunda (ca 10 min)
Vid något tillfälle kan du göra en alternativ avslutning. Här är en enkel metod:
Dela ut tre lappar vardera till deltagarna och be dem skriva ett ord på varje utifrån vad
de tar med sig från dagens dialoggrupp. Lapparna viks sedan ihop och läggs i en skål.
Skålen går därefter runt bordet och deltagarna tar en lapp i taget, läser upp och lägger
lappen med texten uppåt på mitten av bordet. När alla lappar är slut ligger det massa ord
som kännetecknar dagens samtal synliga framför deltagarna och det avslutar dagens
dialog.
Inför nästa gång (ca 5 min)
Introducera kort följande tillfälles teman och om det finns litteratur eller
reflektionsfrågor att förbereda sig kring.
Kunskapsunderlag för att förbereda tillfället och för möjlig fördjupning för
den som vill.
Wernesjö, U. ”Landing in a rural village: Home and belonging from the perspectives of
unaccompained young refugees”, Mälardalens Högskola, 2014
Wernesjö, U. “Unaccompained asylum-seeking children: Whose perspective?”,
Childhood. 2012
Melander, Charlotte och Stretmo, Live, ”Får jag vara med? Ensamkommande barn och
ungdomar”, Rapport 2:2013 FoUiVäst Stretmo (framförallt kap 2;2 och del 4)
Eastmond, Maria & Åkesson, Lisa; ”Globala familjer – Transnationell migration och
släktskap”; Riga 2007. (kapitel om Familjens välfärdsprojekt; Att återskapa hem och
Heidegren, Carl-Göran. 2009. Erkännande. 1. uppl. Malmö: Liber Honneth, Axel. 1995. Struggle for recognition: the moral grammar of social conflicts. Cambridge: Polity Press
24
Tillfälle 4 - Vuxenblivande -om att bli vuxen på ett boende för
ensamkommande barn.
Inledning (ca 15 min)
Inled med att undersöka om det finns någon i gruppen som har någon reflektion sedan
förra tillfället.
Markera kort sammanhanget.
Syftet med dagens tema är att tillsammans reflektera över likheter och olikheter kring
vuxenblivandet för ungdomarna på boendet. En lämplig övning inledningsvis är att göra
en ”Tidsresa” tillbaka till sin egen ungdomstid och dela med sig av den berättelsen till
gruppen. För ändamålet kan du som dialogledare använda dig av något stimulimaterial.
Uppmana deltagarna att välja kort/symbol/föremål som kännetecknar det som var
viktigt för dem under deras tonårstid.
”Hur skulle deltagarna vilja sammanfatta sin ungdomstid, hur tänker de
tillbaka på den idag, hur var det egentligen?”
Temadel(ca 15 min)
För att ”sätta ämnet” kan du använda dig av nedanstående sammanfattning med
komplettering till de fördjupningar som hänvisas till. Känn dig fri att använda dig av din
egen kunskap och andra kunskapskällor.
Ungdomstiden blir allt längre, det är en trend som pågått sedan efterkrigstiden och
som fortfarande pågår. Ungdomstiden är en omvälvande tid för alla människor. Det skall
fattas beslut om utbildning och yrke, relationer och familjebildning och vidare ska varje
person självständigt hantera sin ekonomi och sitt boende. Det finns uppgifter om att
ungdomar inte blir etablerade på arbetsmarknaden förrän i genomsnitt vid 28 års ålder.
Även om det är svårt att mäta exakt så är det ändå värt att reflektera över att det är en
ungefärlig 10-års-period mellan den officiella myndighetsdagen och den genomsnittliga
självständigheten när det kommer till försörjning genom arbete.
25
Utvecklingspsykologiskt handlar ungdomstiden om frigörelse, identitetssökning och
konstitution av den egna personen.
Föräldrar spelar en stor roll en längre tid såväl ekonomiskt, praktiskt som socialt.
Det formella och juridiska ansvaret för ungdomen finns emellertid inte.
Begreppet ”unga vuxna” vittnar om ett fram- och tillbakaliv där man i perioder är
vuxen, men i andra perioder går tillbaka och blir ungdom igen. Ett slags
”Jo-jo-beteende” där man som ungdom prövar sina vingar och sedan återvänder till
föräldrahemmet.
Det finns en hel del kunskap kring ungdomar som är placerade i samhällsvård och deras
övergång till vuxenlivet. När det gäller målgruppen ensamkommande barn så finns det
inte lika mycket att tillgå. En del saker är likt när det gäller de placerade barnen – men
en del skiljer sig också åt. (se Höjer&Sjöblom och Hessle)Placerade ungdomar har i regel inte
någon förälder eller föräldrarepresentant att ”studsa tillbaka till”.
De har också ofta sämre förutsättningar att klara den här övergången samtidigt får de
göra den tidigare och på kortare tid. Personer som ägnat tid åt forskning kring den här
frågan (bla Bo Vinnerljung) anser att vi skulle behöva utveckla det samhälleliga stödet i den
här övergångsfasen.
Den generella välfärden. Sveriges välfärdssystem är till stor del uppbyggd kring en
generell välfärd. För att få tillgång till välfärden förutsätts en tillhörighet till en familj
och/eller till arbetsmarknaden. Ungdomar i stort riskerar att hamna i ett mellanläge.
För de marginaliserade ungdomsgrupperna är risken överhängande att de missar de
samhälliga resurserna som finns till buds. När man lämnar vården tillhör man
normalpopulationen och omfattas av det stöd som normalpopulationen har att tillgå.
Bryggan till stödet ges idag bara genom idealitet och välvilja vilket kan öka risken för
olika former av marginalisering. Vårt system förutsätter en hjälpande hand som de
placerade barnen ofta saknar.
Överrisker. Registerstudier påvisar klart en hel rad överrisker när det gäller placerade
barn. Placerade barn har stora överrisker bland annat för framtida psykisk och fysisk
ohälsa, låg utbildning, långvarig försörjningsproblematik, missbruk, kriminalitet, tidigt
föräldraskap mm. Överriskerna kvarstår även vid jämförelse med barn som växer upp i
fattigdom eller socialt belastade familjer. Man kan reflektera över om överriskerna beror
på själva orsaken till placeringen, av placeringen i sig eller frånvaro av kompensatoriska
faktorer?
26
De uppgifter som avser barn placerade i samhällsvård kan inte direkt översättas till
målgruppen ensamkommande barn. Målgruppen är inte så väl beforskad, den
långtidsstudie som finns att tillgå visar att de ensamkommande barnen har…
…som unga vuxna tillgång till ett skyddande nätverk av kontakter
…under sin ungdomstid fått ett starkt stöd i sin socialisation av
personer i det formella systemet
…som unga vuxna resurser och har etablerat sig i Sverige
De nu unga vuxna, tidigare ensamkommande, beskriver en oro för ekonomi, bostad,
arbete och bristen på stöd i förhållande till jämnåriga. Det stöd som avses är både
praktiskt och emotionellt. Det visar sig att de transnationella relationerna är viktiga,
såväl nya relationer i Sverige som återknutna kontakter runt om i världen. Vad beträffar
det formella nätverket, där boendepersonal är en tydlig del, så har det visat sig viktigt att
på ett personligt sätt vara ”dörröppnare” till det svenska samhället. Skolan är en central
framgångsfaktor.
KASAM. Under temat kan det vara relevant att återvända till begreppen inom KASAM.
Meningsfullhet, begriplighet, hanterbarhet, risk- och skyddsfaktorer samt resilience.
Kompensatoriska skyddsfaktorer för ensamkommande ungdomar enligt Hessle:
God, stabil relation till signifikanta vuxna
Kontinuitet och förtroendefull relation till socialsekreterare
Fungerande socialt nätverk
Återupptagande av relation med biologisk familj
Relation till partner
Fika – är viktigt för alla kreativa processer
27
Reflektion och dialog (ca 1 timma)
Arbeta i hela gruppen kring reflektionsfrågor, använd nedanstående, eller konstruera
egna.
Hur ser Du på de ensamkommande barnens vuxenblivande?
Reflektera över vad som är ”vanlig tonår” och vad som är specifikt för
målgruppen?
Finns kunskap kring vuxenblivande och tonårstid bland er i
personalen?
Finns det utrymme i verksamheten för ”vanlig tonårstid”?
Avrunda reflektionen i helgrupp och låt deltagarna arbeta i par eller mindre grupper kring
dilemman – välj egna eller ta någon av följande:
Hur kan ni förstå följande situationer utifrån utvecklingspsykologiska
teorier och/eller era tankar kring tonårstid?
David (personal) har bett Mustafa (boende) att sluta upp med att leka med TV-kontrollen.
Mustafa tittar trotsigt på David och säger:
- Jag vet minsann hur den här fungerar!
Mustafa avser fortsätta använda TV-kontrollen på samma sätt och David tänker:
-Han trotsar mig konstant.
Anna (personal) trodde att hon var snäll när hon erbjöd Isak (boende) hjälp med att göra ett
gratulationskort till en kompis till Isak. Istället för ett tack blev Isak arg och sa att han inte
behövde hennes hjälp, han sa att han med lätthet kunde göra detta själv.
Anna tycker att eftersom Isak är så otacksam så var detta sista gången hon erbjöd sig att
hjälpa honom.
Ibland känner Hugo (personal) att han skulle vilja sparka ut flera av ungdomarna på boendet.
De sover för mycket, städar inte efter sig, kan vara jätteglada ena dagen och jättenere nästa.
De tjafsar emot om hur samhället fungerar, politik och religiösa frågeställningar.
Hugo tänker vissa stunder att… nu får det vara nog! De här ungdomarna uppskattar inte
någonting som jag gör, de har boendet som ett hotell.
28
Avslutsrunda (ca 5 min)
Använd dig av metoden ”runda” gärna med komplement av något stimulimaterial som
du känner dig trygg med. Det här tillfället får rundan göras lite kortare till förmån för
introduktionen inför nästa gång.
Inför nästa gång (ca 10-15 min)
Introducera uppgiften “intervju med stöd av nätverkskarta”.
Inför kommande tillfälle krävs att deltagarna genomför en intervju med en ungdom
utifrån nedanstående instruktioner. Det är en fördel om man väljer att göra arbetet
tillsammans med en ungdom som man sedan tidigare har en etablerad relation till. Det
möjliggör dels ett gott samtal och dels att samtalet kommer till vidare användning.
Temat Transnationella relationer behandlar på vilket sätt en individ samspelar med
familj och släkt på andra platser, samt vad dessa relationer innehåller och hur de
påverkar identitet, tillhörighet och relationernas utveckling.
Att göra en nätverkskarta med en ungdom har flera syften. I första hand kan en
nätverkskarta underlätta ungdomens eget KASAM - känsla av sammanhang kring vad
som händer och sker i ungdomens eget liv. Detta genom att synliggöra och samtala
kring vilka viktiga personer som finns i nätverket, vilka som eventuellt har funnits och
hur framtiden behöver se ut. Att göra en nätverkskarta kan också ha ett
kontaktskapande syfte för personalen då personalen ges inblick och får en större
förståelse för ungdomens situation och relationer till sitt nätverk. Det är viktigt att tänka
på att det är själva samtalet kring kartan som är viktigast och inte hur kartan ser ut.
Det finns olika slags nätverkskartor, använd förslagsvis en s k flerfältskarta, se
hänvisning nedan. Kopiera gärna kartan i A3-format för att underlätta arbetet.
Introducera nätverkskarta för ungdomen. För stöd i detta se Hult och Waad ”Att arbeta
med nätverkskartor i ett salutogent perspektiv”. Bestäm tillsammans med ungdomen
vem av er som ska förvara kartan efter samtalet. Kartan kan med fördel följas upp efter
en tid för att gemensamt samtala om förändringar i de sociala nätverket.
29
Kunskapsunderlag för att förbereda inför temat och för möjlig fördjupning
för den som vill.
Höjer, Ingrid&Sjöblom, Yvonne. ”Att stå på egna ben – om övergången från
samhällsvård till vuxenliv”, Socialvetenskaplig tidskrift nr 1 2011
Hessle, Marie,”Ensamkommande men inte ensamma – tioårsuppföljning av
ensamkommande asylsökande flyktingbarns livsvillkor och erfarenheter som vuxna i
Sverige”. Stockholms Universitet. 2009
Westberg, Monica&Tilander, Kristian.”Att lära av fosterbarn – åtta års arbete med
intervjuer med före detta fosterbarn”. Allmänna Barnhuset. 2010
Inför träffen är det lämpligt att läsa på något kring utvecklingspsykologi. Grunderna hos
antingen Erik H Eriksson eller Margret Mahler ger begriplighet. En av flera grundböcker