LPO och mina daggmaskar Jag tror att det är med läroplanen som när pedagoger med erfarenhet vittrar lärande som de med självklarhet förädlar i sitt didaktiska hjärta. Det är så vi läser det lärande rummets medlärare, pedagogiska texter och alla samlärande möjligheter och utfall. Den brinnande didaktiken bärs alltså genom pedagogernas vittring i rummet och som ett naturligt intertextuellt invävande av läroplanen i den pedagogiska texten. Du kan därigenom använda LPO på två diametralt olika sätt (=olika konsekvenser): Du läser läroplanen i alla ämnen och utformar och prickar av din undervisning så att du täcker in alla mål. Du vet att du bär läroplanen genom din professionella status. Du kalibrerar regelbundet utfallet i rummet genom att läsa LPO och märker med självklarhet hur väl allt stämmer. Du kan om du vill jämföra med Guds budord som var ett vackert verktyg lagt i folkets händer. Men skönheten krackelerade och blev växande matriser. Men när Jesus kom till jorden bär han Lagen i sig. Smart pedagogik levandegjord genom sitt det didaktiska livet med lärjungarna och folket rakt ner i vardagens livsrum. Livet är alltså större än läran, precis som lärande modeller! Vad händer nu när Dagge och vi samläser LPO? Där står om biologiska sammanhang genom: nyfikenhet och intresse egna upplevelser söka svar på frågor på olika sätt