Tutorgrupper - pedagogik för en grundkurs...eller hemtentamen som avslutning av momentet är samtliga tutortexter att betrakta som inslag i en examination som utöver dessa skriftliga

Tutorgrupper - pedagogik för en grundkurs

Birgitta Ney

Gunilla BjerénAnnika Olsson

Centrum för genusstudier Stockholms universitetRapport nr 38 (2006)

Förord Nu har vi undervisat med tutorgrupper på vår grundkurs i genusvetenskap i

många år och det är dags att summera våra erfarenheter. Tutorundervisningen

utvecklas hela tiden och de erfarenheter vi berättar om här behandlar tiden fram

till och med höstterminen 2005.

I denna skrift Tutorgrupper – pedagogik för en grundkurs har vi samlat

våra intryck och erfarenheter från den första kursen hösten 1999 och fram

genom åren. Vi anser att undervisningen i tutorgrupper medverkar till en god

väg in i universitetsstudierna för studenterna. Den examinerande

undervisningsformen bidrar också till aktivare studenter och bättre

seminariekultur. Vi har också funnit att vi lärare som medverkat som tutorer har

lärt oss mycket om oss själva som pedagoger. Vi har dessutom funnit en sann

glädje i att möta studenterna på detta sätt.

Vi hoppas att vi kan inspirera andra att pröva undervisningsformen och tror

att undervisning i tutorgrupper är en modell värd att pröva i många ämnen,

särskilt på grundkurser. Om seminarieformen ska fungera så som många av oss

önskar i universitetskulturen måste undervisningen bidra till den kulturen och

tutorgrupper kan vara en god hjälp på den vägen.

Centrum för Genusstudier, Stockholms universitet, i mars 2006

Birgitta Ney

Gunilla Bjerén

Annika Olsson

Innehåll

Pedagogik för en grundkurs .....................................................3 Tutorperioden i schemat...........................................................7 Tutorundervisningen resultat av en process ...........................13 Studenternas synpunkter ........................................................20 Schemat under momentet .......................................................21 Eftertankar i Bolognatider - vad händer nu? ..........................24 Bilaga 1 ..................................................................................26 Några tips om konsten att skriva tutortext .............................26 Bilaga 2 ..................................................................................27 Exempel på tutoruppgift.........................................................27

Pedagogik för en grundkurs

Ämnet genusvetenskap vilar på en feministisk grund, brukar vi säga. För oss på

Centrum för genusstudier vid Stockholms universitet har det kommit att betyda

att den grunden, den feministiska erfarenheten av akademiska studier, ska

genomsyra vår pedagogiska verksamhet. Den tutorundervisning som inleder vår

grundkurs i genusvetenskap är resultatet av en vilja att pröva nya pedagogiska

metoder, som bland annat innefattar examinerande undervisning.

Tutorundervisningen har pågått sedan HT99 och det börjar nu bli dags att

summera och presentera våra pedagogiska erfarenheter i skriftlig form även

utanför Centrum. Inte minst mot bakgrund av det Bolognaarbete som pågår för

fullt menar vi att tutorpedagogiken fyller en viktig funktion.

Vi har tidigare presenterat vår pedagogik både internt på Stockholms

universitet och i andra sammanhang. Det första tillfället var på

Campuskonferensen våren 2000 när Gunilla Bjerén och Birgitta Ney

presenterade den pedagogiska metod vi utvecklat och just börjat praktisera. Vid

Campuskonferensen våren 2005 presenterade och diskuterade Birgitta Ney och

Annika Olsson tillsammans med två av våra studenter, Linnéa Sjögren och

Jaanus Teose, de erfarenheter vi då samlat på oss under många terminer. De

båda konferenserna finns dokumenterade i rapporterna: ”Examinationen – ett väl

eller ve?” PU-rapport 2000:2 och ”Campuskonferensen 2005 – Examination,

betygskriterier och studenters lärande”, UPC konferensrapport 2.

Vi har också presenterat denna undervisningsform på den nationella

ämneskonferensen i genusvetenskap som våren 2005 hölls i Uppsala och fann då

ett stort intresse för våra erfarenheter.

I denna skrift presenterar vi hur vi har utarbetat och utvecklat

tutorgruppsundervisningen, vilket innebär att det som följer är en redogörelse

för våra pedagogiska idéer. Vi ger samtidigt vår syn på vad vi menar är en väl

fungerande introduktion till vårt ämne som är genusvetenskap. Vi menar också

att metoden skulle fungera i andra ämnen, särskilt väl för nybörjare och på

grundkurser. Studenterna har alltid uppskattat tutorgruppsundervisningen både

som en väl fungerande introduktion till ämnet och till studier vid universitetet -

en redogörelse för studenternas utvärderingar följer senare i texten.

Vi berättar först om några grundläggande schemaprinciper för att bedriva

undervisning i form av tutorgrupper. Sedan förklarar vi närmare innebörden av

tutortexter, tutorgrupper, tutorträffar och tutorer. Därefter berättar vi om hur

denna undervisning utvecklats genom åren. I det följande avsnittet redogör vi för

studenternas åsikter som de kommer till uttryck i kursutvärderingar. I avsnittet

därefter presenterar vi vad detta moment av grundkursen innehåller tillsammans

med en presentation av övriga examinationsformer under grundkursen. Slutligen

diskuterar vi våra egna reflektioner och erfarenheter av metoden samt relaterar

tutorpedagogiken till det pågående Bolognaarbetet och den diskussion kring

lärandemål och kunskapsformer som följt i Bolognaprocessens kölvatten.

Tutorperioden i schemat

Tutorundervisningen är den pedagogiska form som inleder grundkursen i

genusvetenskap vid Centrum för genusstudier. Grundkursen (20p) är uppdelad i

fyra moment (delkurser) och upplagd på följande vis:

1. Introduktion till genusvetenskap (8p)

2. Litteraturuppgift (2p)

3. Stat, politik och organisation (5p)

4. Kulturstudier (5p)

Detta är grundkursens generella struktur och den finns angiven i schemat för

terminen som studenterna får vid registreringen inför terminsstart.

Tutorundervisningen är förlagd till de första åtta veckorna och omfattar de

inledande åtta poängen i ämnet. Parallellt ska studenterna utföra en individuell

litteraturuppgift som ger två poäng. De inledande veckorna har alla samma

grundrytm:

• föreläsning måndag, två timmar

• hemuppgift som delas ut när föreläsningen slutar

• tutorträff på torsdagen, en timme som är 60 minuter utan rast

Vi uppmanar alla studenter att närvara vid samtliga föreläsningar och att komma

dit med föreskriven litteratur inläst, men det är endast tutorsammankomsterna

som har obligatorisk närvaro. Trots detta deltar regelmässigt samtliga studenter

i kursen vid föreläsningarna.

Tutorträffen utgörs av en timmes intensivt samtalande under ledning av

tutor. Varje student ska utöver den text de skrivit utifrån hemuppgiften ha med

sig en fråga som de har formulerat med ledning av måndagens föreläsning, en

fråga som de menar är värd att diskutera på tutorträffen. Frågan presenterar

studenterna muntligen som en inledning till samtal under tutorträffen.

Tutorträffen är också avsedd att fungera som en frågestund. Ett tillfälle för

studenterna att ta upp frågor som kanske känns för perifera eller genanta att

formulera i anslutning till föreläsningarnas större studentgrupp.

När tutorperioden är över ges betyg på studentens insats under hela

tutorperioden och i betyget sammanvägs studenternas närvaro, aktiva deltagande

under tutorträffarna och inlämnade texter. Kompletterande uppgifter delas ut till

studenter som haft hög frånvaro eller inte lämnat in alla texter.

Litteraturuppgiften som löper parallellt med tutorperioden innebär att

studenterna läser två skönlitterära verk, ett äldre och ett samtida, som gestaltar

den problematik som kurslitteraturen och föreläsningarna behandlar på ett

akademiskt sätt. Syftet med uppgiften är att ge kunskap kring och en förståelse

av hur offentliga samtal kring kön/genus/sexualitet med mera kan föras och inte

minst (skön)litteraturens funktion i detta offentliga samtal (som också innefattar

vetenskapen). Uppgiften inleds med en schemalagd föreläsning med övningar

för att visa studenterna hur de kan arbeta med de romaner de väljer att läsa. När

studenterna lämnat in sina redogörelser för uppgiften avslutas den med ett

summerande seminarium där deras arbeten diskuteras och där inlämnade

uppgifter återlämnas till studenterna med kommentarer.

Tutortexten, hemuppgiften

Tutorundervisningen är som framgått examinerande och i stället för salstenta

eller hemtentamen som avslutning av momentet är samtliga tutortexter att

betrakta som inslag i en examination som utöver dessa skriftliga uppgifter består

av aktivt deltagande på tutorträffarna.

Den hemuppgift som delas ut i samband med föreläsningen är utformad av

oss på Centrum och kallas tutorfråga. Frågorna är formulerade av studierektor

efter samråd med lärarkollegiet och tidigare terminers erfarenheter; studierektor

ansvarar även för att frågan finns tillgänglig och att föreläsaren har med sig

frågan för utdelning till studenterna. Den anslås också på institutionens

nätbaserade kursplattform.

Uppgiften utgörs delvis av en skriftlig hemuppgift, som är relaterad till den

aktuella veckans kurslitteratur och föreläsning. Varje student ska skriva en kort

text, vi brukar ange en till två sidor som rimlig omfattning eftersom det är en del

av uppgiften att kunna formulera sig klart och tydligt med egna ord. Studenterna

ska lämna texten till sin tutor på torsdagens tutorträff. Tutortexterna lämnas

sedan tillbaka till studenterna vid nästa träff veckan därefter med skrivna

kommentarer och synpunkter från tutorerna.

Uppgifterna är formulerade så att de ska träna studenterna i att bearbeta sin

kunskapsinhämtning medan den pågår. Tutoruppgifterna ska locka till reflektion

på ett sätt som konventionella tentamensfrågor inte gör. (En av anledningarna

till att Centrum tog över ansvaret för tutorfrågorna var bl.a. att föreläsarna i stort

sett skrev tentamensfrågor.) Vi har utformat skriftliga anvisningar om hur

uppgifterna ska utföras och texterna skrivas eftersom det finns pedagogiska

vinster för såväl studenter som lärare i att så tidigt som möjligt träna studenterna

i att skriftligen formulera sig.

Det gäller först och främst att avdramatisera skrivandet och att göra det till

en pågående vana. Vi uppmuntrar studenterna till att läsa kritiskt och reflektera

över det de läser och hör i sina egna texter. Till att börja med ställer vi krav på

att texterna ska vara författade på någorlunda korrekt svenska och vi rättar

texterna där så behövs. Under veckornas gång introducerar vi den akademiska

textens baskrav, som att man ska kunna skilja på citat, referat och egna

synpunkter t.ex.

Uppgifterna ska vara formulerade så att studenterna tränas i att bearbeta

sina läsningar på flera sätt. Frågorna ska alltid besvaras i form av resonemang

som ger studenterna möjlighet att visa såväl kunskap om föreskriven litteratur

som reflektioner kring resonemangen i texter och/eller föreläsningen.

Tutorgrupperna

Studenterna är indelade i tutorgrupper - varje grupp består av ca tio studenter,

max 12, som tillsammans träffar samma tutor under hela perioden.

Gruppindelningen görs av Centrums personal, studierektor i samråd med

kursassistenten. Vid registreringen inför terminsstart ber vi studenterna fylla i en

blankett och med ledning av den placerar vi nybörjarstudenter i samma grupp -

vi skapar på det sättet informellt en särskild grupp för studenter som för första

gången läser vid universitetet. I övriga grupper strävar vi efter så stor blandning

av tidigare erfarenheter och studievana som möjligt.

Eftersom studenterna träffas varje vecka från och med terminsstart har de

genom tutorgruppen möjlighet att lära känna varandra. De lär också något känna

en av lärarna på Centrum. Vi brukar också uppmuntra studenterna att träffas i

egen regi utanför schemalagda träffar för att träna sig i att diskutera sina

läsningar och lära av varandra.

I grupperna ges också tillfälle att vädra frågor som kanske ligger vid sidan

av det tema som pågår en viss vecka. Det kan gälla allt från frågor som: vad är

en docent? till: vad är ett paper egentligen?

Tutorträffarna

Vid terminsstart informerar vi om tutorgruppsundervisningen. Vid den första

tutorträffen berättar tutor kort om tankarna kring tutorträffarna och poängen med

att träna sig i att bearbeta litteraturen på flera olika sätt.

En gång i veckan vid samma klockslag träffar samma grupp studenter

sedan ”sin” tutor. Tanken är att gruppen ska vara så liten att alla kan sitta runt

samma bord och att alla ska kunna säga sitt. Träffarna är inte ett läxförhör. De är

till för att träna studenterna in i en konstruktiv och öppen seminariekultur. Inför

träffarna har studenterna läst litteratur, lyssnat på en föreläsning, arbetat med en

hemuppgift, kanske träffat sin tutorgrupp i egen regi, formulerat en individuell

diskussionsfråga kring det aktuella temat - utifrån föreläsningen, litteraturen och

egna reflektioner under arbetet.

Tutorträffarna ger studenterna möjlighet att pröva sina reflektioner kring

läsningar och att testa funderingar på gruppen. Träffarna ska förbereda

studenterna för seminariekulturen genom att erbjuda träning i att tala om

vetenskap och att lyssna på kurskamrater som gör samma sak. Träna sig i att

fråga vidare, förtydliga resonemang: att diskutera respektfullt med varandra för

att tillsammans nå kunskap. Den ovana får pröva sin röst i grupp med andra och

den vana studenten får chans att resonera i nytt sammanhang.

Tutorer

Tutorerna är lektorer som på olika sätt är knutna till Centrum och den

övervägande delen av dem är disputerade. Några är undervisande lektorer

medan andra är gästforskare och vi engagerar ibland även genusforskare från

andra institutioner. Tutor ska finnas med i samtalet, leda det och fördela ordet så

att alla får säga sitt. I någon mening kan tutor liknas vid en ledare av en

studiecirkel. Det är viktigt att tutor inte föreläser när gruppen träffas; tutors

främsta uppgift är att lyssna, hjälpa på traven och uppmuntra studenterna att

delta i de samtal som uppstår. Tutor ska inte heller förhöra studenterna, men

däremot vara en aktiv lyssnare som också är beredd att svara på frågor.

Det är tutorn som efter träffen läser och bedömer texterna, kommenterar

och ger reaktioner på texterna som återlämnas till studenterna vid nästa träff.

Tutor examinerar även och sätter betyg på momentet för studenterna i den egna

gruppen.

För att fungera bra som tutor måste läraren tycka om att arbeta i och med

en liten grupp studenter med den dynamik som kan uppstå där. Tutor ska inte

själv genast besvara studenters frågor kring litteraturen utan snarare hjälpa

vidare till kunskapen genom att ställa nya frågor till gruppen. Via diskussioner

om hur man kan tänka och söka sig fram till kunskap uppmanas gruppen att

tänka tillsammans för att söka svar. Tutor ger givetvis vägledning i litteraturen,

kanske råd om hur man kan söka i biblioteksbaser och annat beroende på vad

som kommer upp under samtalet.

Tutorundervisningen resultat av en process

Kurser i genusvetenskap har givits vid Centrum för genusstudier sedan

höstterminen 1997. På den tiden såg grundkursen mer traditionell ut med en

grundrytm som bestod av att en lärare engagerats för att föreläsa två

lektionstimmar och att senare under veckan träffa kursens studenter uppdelade i

två seminariegrupper för fortsatt behandling av kurslitteraturen. Det första

momentet avslutades då med en examination i form av hemtenta.

Erfarenheterna av den första grundkursens undervisning diskuterades

ingående på en planeringskonferens för utveckling av grundutbildningen

vårterminen 1998. Konferensen ägde rum som ett internat där även en grupp

studentrepresentanter deltog. Då framkom att studenterna inte var redo för

seminariebehandling av litteratur och föreläsning under ledning av en föreläsare

som kanske även var författare till den litteratur som var aktuell i schemat.

Lärarna hade också rapporterat att studenterna var ovilliga att tala på

seminarierna utan presenterade den alltför vanliga situationen med ett fåtal som

yttrar sig och ett flertal som stirrar ner i bordet. Vi lärde oss att det vi trodde var

en gåva till studenterna, nämligen att få tala med en forskande lärare, kunde på

detta tidiga stadium av studierna innebära att samtalen hämmades av

studenternas respekt för forskaren och deras egen bristande förberedelse inför

seminariet.

Diskussionerna resulterade i att till nästa grundkurs engagerades en särskild

lärare att leda seminarierna, studenterna fick nu alltså träffa en annan lärare än

den som föreläst. Den läraren ledde samtliga seminarier under momentets alla

veckor. Förutom att läraren på detta sätta skulle ha lättare att undvika att falla in

i att återigen föreläsa så vann vi med det här arrangemanget att någon, förutom

studenterna själva, höll ihop de första månadernas undervisning. För övrigt

föreläste olika personer i stort sett varje vecka inom ramen för olika teman (som

historia, tvärkultur och ekonomi). Med en seminarieledare hoppades vi skapa en

helhet av den intellektuella pyttipanna som en tvärvetenskaplig uppläggning

med olika lärare varje vecka lätt kan bli.

Under momentets gång fann denna seminarieledare dock att studenterna

behövde tala i mindre grupper tillsammans och skapade under pågående kurs

möjlighet till det genom att under seminarierna avsätta tid för sådana

smågruppssamtal.

Erfarenheterna av denna förändrade kurs underströk studenters behov att få

pröva sina tankar i små grupper. Eftersom vi då hade erfarenheter även från

fortsättningskursens seminarier att väga in i utvecklingen av grundkursen såg vi

starkare än tidigare behovet av att förbereda och träna studenter för just

seminariekulturen.

Dessa erfarenheter bidrog till att förstärka vårt förhållningssätt till och vår

förståelse av undervisning och inlärning som socialt betingade processer. Vi var

övertygade om att den anonyma inlärningssituation som fortfarande möter

många studenter, i synnerhet på grundkurser i olika ämnen, är utomordentligt

negativ för deras förmåga att tillgodogöra sig universitetsutbildningen. En mer

positiv situation är en där studenterna i huvudsak förkovrar sig i samtal och

tankeutbyte med varandra och genom detta utbyte motiveras att läsa in

litteraturen och söka sig bortom kurslitteraturen till andra källor.

Så mycket gott kan komma ur ett fungerande seminariearbete, menade vi, att vi

än en gång ville förändra grundkursens inledande många veckor långa moment.

Tutorundervisningens inledning

Våra egna erfarenheter, från vår studenttid och från vår tid som lärare, av mindre

väl fungerande seminarier i många olika ämnen och vid olika tider och

universitet, stärkte oss i tron att det vore värdefullt att pröva en ny

undervisningsform. Vi tänkte oss en schemalagd undervisning som kunde

fungera som en väg till det goda samtal, till skrivvana och till det intellektuellt

ansträngande möte som seminarier borde kunna vara.

Gunilla Bjerén relaterade tanken till s.k. ”tutorials”, såsom de beskrivs och

praktiseras vid engelska universitet. Detta ledde fram till att vi – höstterminen

1999 – introducerade tutorundervisningen och vi fann genast att det gav en ny

energi i kursen. Studenterna blev mer sammansvetsade och deltog aktivt i hela

undervisningen. Nybörjarna talade och agerade från första stund. Några

studenter insåg tämligen snabbt att denna typ av undervisning innebar att den

tvingade dem till att verkligen läsa och följa kursen hela tiden. Erfarna studenter

förklarade också att de insåg att metoden inte var enklare för att den inte

avslutades med en formell tentamen utan snarare innebar att de arbetade mer än

någonsin tidigare med sina studier.

Arbetssättet innebar att vi skapade en social situation där varje student som

lämnade grundkursen kände åtminstone nio andra studenter och en lärare väl.

Studenterna fick med andra ord en given kontaktperson bland lärarna som en del

fortsatte att använda sig av under studierna på högre nivåer. Detta bidrog säkert

till att vi förutom en bättre grundkurs också fick en större överströmning från

grund- till fortsättningskurs.

För lärarnas del, tutorerna, innebar denna undervisningsform att

studenterna blev synliga på ett nytt sätt och att de som lärare också fick ökad

möjlighet att själva aktivt ta del i och få del av kunskapsprocessen: att utvecklas

både som pedagog och forskare.

Tutorträffarnas rum

Inledningsvis hölls tutorträffarna i tutorernas arbetsrum och i Centrums

lunchrum i våra dåvarande lokaler i Kräftriket. Tanken var att en viss trängsel

skapar närhet och därmed underlättar för studenterna att bilda en grupp som talar

med varandra. Dessutom låg det en viss symbolik i att vi släppte in studenterna

”bakom kulisserna” i det för övrigt så hårt funktionsuppdelade universitetet.

Tutorgruppen satt i en liten cirkel med tutorledaren som en i gruppen. Alla

grupper träffades samtidigt vilket förstås innebar att en mer eller mindre

högljudd mingelsituation skapades i vår korridor en gång varje vecka.

När Centrum för genusstudier flyttade från Kräftriket till Frescati och B-

huset innebar den nya lokalsituationen att tutorträffarna måste förläggas till

något större rum. Inledningsvis hölls de i Centrums personalmatsal och

seminarierum - numer är alla träffar förlagda runt det ganska stora bordet i vårt

seminarierum och alla tutorgrupper möts efter varandra under samma dag.

Mingelsituationen blir inte lika högljudd, vilket är bra för arbetet i korridoren.

Nackdelen är möjligen att alla studenter inte längre möter varandra i anslutning

till träffarna och att rummet mer liknar en traditionell lektionssal av den mindre

sorten.

Tutorperiodens röda tråd

Eftersom undervisningen sker i små grupper med olika tutorer kan det hävdas att

studenterna inte möter exakt samma undervisning under kursen. Det är sant och

vi klargör också för studenterna att det inte betyder att det är en brist utan i

stället kan ge mervärden i samtalen studenterna emellan. Vi menar att

studenterna inte ska oroas av att samtalen inte är identiska i de olika grupperna.

Däremot arbetar vi från Centrums sida tillsammans med tutorerna för att

skapa en gemensam plattform för undervisningen, kring de lärandemål som

finns och de krav som ställs, betygsnivåer etc. Detta är studenterna informerade

om, vilket är betydelsefullt. Arbetet sker både inför kursen och under kursens

gång i form av lärarmöte för engagerade tutorer och genom att vi summerar

tutorernas erfarenheter efter momentet. Det är studierektor som ansvarar för

detta kontaktarbete mellan tutorerna och som ser till utvecklingsbehovet mellan

terminerna. Studierektor arrangerar även ett möte mellan tutorerna i samband

med betygsarbetet vid avslutningen av momentet.

Det är studierektor på Centrum som i ett tidigt skede utformade en

extrauppgift, lika för alla, till de studenter som inte fullgjort sitt pensum under

tutorperioden. Den uppgiften har varje tutor och kan ge till studenter som

behöver kompensera för frånvaro eller uteblivna tutortexter. Alla texter ska vara

inlämnade för att få betyg och poäng för momentet.

Ett exempel på utvecklingen av tutorundervisningen är utformningen av

tutorfrågorna. Inledningsvis uppdrogs åt föreläsaren att själv formulera en

tutorfråga. Detta skapade några problem: frågorna kunde bli för varierande i

svårighetsgrad eller något oklara i sina formuleringar. Lärare som var vana att

formulera ”kontrollfrågor” till hemtentamina hade svårt att formulera frågor som

inbjöd till kritiskt tänkande och reflektion. För att lösa detta problem och för att

vi från Centrums sida skulle få kontrollen över pedagogikens alla led och

undervisningens röda tråd åtog vi oss så småningom att själva formulera

tutorfrågorna.

Detta innebär att de föreläsande lärarna numer enbart är engagerade för sin

föreläsning och för korta samtal med studierektor som introduktion till kursen

och för synpunkter på litteraturval till respektive föreläsning. Studierektor har nu

ansvaret för formuleringen av tutorfrågorna (ett exempel finns i bilaga) vilket

gör att Centrum kan ansvara för progressionen i svårighetsgraden i frågorna

under momentets gång. Det är studierektor och tutorer som ser till helheten i

momentet.

Ett annat exempel på utvecklingen av tutorundervisningen avser

studenternas skrivande. Här har vi prövat några olika metoder. I ett tidigt skede

föreslog vi studenterna att låta kurskamrater läsa den egna tutortexten. Detta har

inte alltid fungerat, men vi har på olika sätt arbetat för att studenterna ska kunna

lära av varandras sätt att skriva tutortexterna. Sedan några terminer har ett

system ändå utvecklats så att studenterna läser och kommenterar varandras

arbeten.

Vi märkte i ett tidigt skede att studenterna tror att det finns ett enda sätt att

skriva vetenskaplig text som de kan ha lärt sig under sin gymnasietid eller på

tidigare kurser på universitetet. Eftersom tutortexterna ska vara korta försöker vi

på flera sätt lära studenterna att det är möjligt att besvara frågorna på olika sätt

och att flera kan vara lika bra. Vi delar sedan länge ut en kort skriftlig

information vid terminsstart (se bilaga) som förklarar hur texterna kan skrivas

och uppmanar de studenter som inte vill fråga en kurskamrat eller tutor till råds

att hålla sig till den informationen. Dessutom talar vi i tutorgrupperna om hur

man kan skriva. Frågor om skrivandet kommer ofta upp spontant och leder till

kortare eller längre samtal i grupperna.

Beroende på studenternas behov, som de uttrycks under tutorträffarna eller

de som tutor noterar under läsningen av deras texter, ägnas tid under träffarna åt

att diskutera det vetenskapliga skrivandet. Tutortexterna innebär också att tutor

upptäcker studenter som har olika typer av skrivproblem och kan då hänvisa till

universitetets skrivarverkstad eller sätta studenter i kontakt med den hjälp som

finns inom SU för exempelvis dyslektiker.

Tutorernas arbetsinsats

Vi har kommit fram till att de intensiva tutorträffarna gör att varje tutor ska vara

tutor för en enda grupp per termin. Träffarna är som nämnts en timme, 60

minuter. Därefter har tutor att läsa och bedöma och kommentera cirka tio texter

samt bokföra studenternas närvaro och insatser under träffen. Efter momentets

åtta veckor ska betyg inrapporteras via studierektor och studenter som inte

fullgjort momentet ges restuppgift och ska komplettera eventuellt ej genomförda

uppgifter.

Vanligen har fyra tutorer engagerats per termin. Från vårterminen 2006 har

vi fem tutorer eftersom vi nu har ökat antalet studenter på grundkursen. Vi har

alltid minst en tutor med lång erfarenhet engagerad som tillsammans med

studierektor fungerar som samtalspart för tutorerna. Centrums kursassistent, som

även är studievägledare, är med sin kännedom om kursens upplägg och

studenterna också en bra kontakt för tutorerna.

Tutorerna väljs för sina kunskaper i genusstudier och för sin lust och

förmåga att delta i denna alternativa undervisningsform. Tutorer har i några fall

varit doktorander med pågående avhandlingsarbeten som ligger i linje med vad

grundkursens moment behandlar. Vanligast är dock att tutorer är disputerade

lärare med avhandlingsarbeten inom samhällsvetenskap eller humaniora med

avhandlingar som ryms inom fältet genusstudier. Flertalet har också lång

erfarenhet av konventionell undervisning vid universitet. Precis som i vår övriga

undervisning strävar vi också efter att ha en så heterogen stab som möjligt, vad

gäller kön, ålder, disciplinär tillhörighet o.s.v. så att studenterna får tillfälle att se

och erfara fältets tvär- och mångvetenskapliga karaktär och att vi som arbetar

med genusforskning representerar många olika intressen och erfarenheter.

Studenternas synpunkter

Studenternas kursutvärderingar har alltid visat på stor uppskattning av

undervisningsformen. Studenterna nominerade exempelvis för några år sedan

Centrum för genusstudier till det pedagogiska priset på Stockholms universitet

framför allt för det studieklimat som skapades under grundkursen tutorperiod.

Vi tror också att det är undervisningsformen som har medverkat till att

studenterna aktiverat sig i ämnesrådsverksamheten. Det är ur den verksamheten

som studenterna för ett antal år sedan tog initiativ till och bildade föreningen

”Stockholms universitets genusvetare” som haft en hel del föreläsningskvällar

och filmvisningar och annat i Gula Villan. Den föreningsaktiviteten varierar

förstås, men förefaller under höstterminen 2005 ha tagit ny fart. Studenterna har

under 2005, med hjälp av framför allt kursassistenten, tagit fram design till och

tryckt upp t-shirts med föreningens symbol på ryggen och ordet SUBJEKT på

framsidan.

I den kommenterade sammanställning av kursutvärderingar som

studenterna verkställer har de genom sina ämnesrådsrepresentanter framhållit

värdet av tutorundervisningen. Det är också på förslag från studenterna som vi

sedan några terminer tillbaka har schemalagda studentledda seminarier på

fortsättnings-, påbyggnads- och magisterkurserna där de helt på egen hand

diskuterar exempelvis uppsatsarbeten på olika nivåer. Studenterna disponerar de

gångerna Centrums seminarierum.

Schemat under momentet

Vi har hittills talat om tutorundervisningen som att den inleder vår grundkurs

och att den utgör åtta poäng av de inledande tio på kursen. Kortfattat vill vi nu

berätta om vad kursen innehåller under dessa åtta veckor.

Terminen inleds med en gemensam förmiddag för alla studenter oavsett

kurs. Föreståndare hälsar där välkommen och berättar om vilka kurser som ges

under terminen, samt vilka övriga evenemang i form av gästföreläsningar eller

konferenser och annat som är planerat att äga rum under terminen. Studierektorn

presenterar därefter i korta drag kurserna som ska ges och de lärare som har

möjlighet att närvara vid denna upptakt presenterar sig kort för studenterna.

Slutligen börjar terminen med en gemensam första föreläsning kring aktuell

genusforskning. (Hösten 05 gav den då nya gästforskaren Katarina Mattsson en

föreläsning om ett forskningsprojekt hon är engagerad i: Fröken Sverige. Våren

06 inleddes med att Pia Laskar föreläste utifrån sin doktorsavhandling Ett bidrag

till heterosexualitetens historia, som hon disputerade hösten 2005.) Därefter

vidtar introduktioner till de olika kurserna och till Centrum i särskilda salar,

varje kurs för sig.

Grundkursens första moment har rubriken ”Introduktion till

genusvetenskapen” och utgörs av en översikt inom olika tematiska områden.

Genusvetenskapen är ett tvärvetenskapligt ämne och omfattar idag flera olika

riktningar där vi har valt att under detta moment introducera följande:

• genusvetenskapens framväxt, som behandlas i två avsnitt,

• genusbegreppet,

• genus i historia, som även det behandlas i två avsnitt,

• tvärkulturella perspektiv,

• maskuliniteter och genus,

• queer.

I varje sådant avsnitt är en lärare engagerad som är särskilt kunnig på området

att ge en föreläsning med aktuell forskning som grund. Inte sällan har lärarna

själva forskat på respektive område eller på olika sätt varit engagerade i ämnet

som föreläsare och skribenter. De flesta är på olika sätt knutna till Centrum, men

i några fall har vi engagerat föreläsare från andra institutioner på Stockholms

universitet.

Ekonomi

När vi har presenterat tutorundervisning i olika universitetssammanhang har vi

ofta mötts av reaktionen att ”jo, det där låter ju jättebra men så kan ni på

Centrum göra för att ni är en liten institution”. Representanter från andra

institutioner har omedelbart reagerat på den extra kostnad som de utgår från att

tutorundervisningen måste föra med sig.

När vi införde tutorundervisningen ersatte den seminarieundervisning i

halvgrupp, som avlönades med ordinarie lektorstimmar. Eftersom varje

seminarietillfälle pågick i två timmar innebar den undervisningsformen en

kostnad på 2x2 lektorstimmar. Vi ersatte detta med 8 tutortillfällen om 1 timme

per tillfälle, som ersattes med en lektorstimme. Eftersom vi utnyttjar befintliga

lokaler för tutortillfällena har lokalerna inte inneburit någon ytterligare kostnad

utöver Centrums grundläggande lokalkostnader. Med tiden har emellertid

tutorernas ambitioner att läsa och kommentera studenttexterna ökat och för

närvarande utgår en ersättning som innebär att tutorundervisningen blir dubbelt

så kostsam som ”vanlig” seminarieundervisning.

Man kan bedöma detta på olika sätt. En möjlig utveckling är att man

återigen minskar tutorernas åtagande när det gäller kommenterande av

studenttexterna och i stället ökar studenternas engagemang i att kommentera och

revidera varandras texter. Samtidigt måste den ökade kostnaden ses mot

bakgrund av de pedagogiska och arbetsmiljömässiga vinster som upplägget ger.

Vi menar att tutorpedagogiken lägger grunden till ett positivt arbetsklimat, som

ökar engagemanget hos både studenter och lärare och som också förbättrar

själva kunskapsprocessen. Både studenter och lärare får ett bättre grepp om vad

studenterna skall lära sig, varför och hur samt vilken funktion och roll både

lärare och studenter har. Detta leder i sin tur till ökad genomströmning och

överströmning – något som är tillfredsställande för alla inblandade parter och

kanske också kostnadseffektivt i ett längre perspektiv.

Eftertankar i Bolognatider - vad händer nu?

Vi anser att undervisningen nu har utvecklats till en form som vi kan justera när

behov uppstår utan att tvingas arbeta om hela momentet. Vi gör ofta

förändringar mellan terminerna i litteraturval och/eller söker nya föreläsare eller

nya tutorer - men tutorundervisningens struktur tycker vi fungerar.

I den bästa av världar kanske vi skulle arbeta med tutorgrupper hela

undervisningen igenom, men i dag har vi inte ekonomi för en sådan pedagogisk

revolution. Vi har dessutom en tanke med att låta studenterna möta olika

undervisningsformer och examinationsformer redan under grundkursen.

Variationen är betydelsefull eftersom den synliggör mångfalden, motverkar

monotoni samt låter både studenter och lärare möta, använda och utveckla olika

kvaliteter.

Som det nu ser ut så upptar tutorgrupperna ungefär halva grundkursen.

Parallellt ligger den skönlitterära uppgiften som ger två poäng. Därefter följer ett

moment om fem poäng som ser mer traditionellt ut i form av föreläsningar och

seminarier med halva gruppen i taget. Under detta moment, kallat ”Stat, politik,

organisation”, utför studenterna en form av korta fältarbeten där de tillsammans

med kursassistenten besöker politiska partier i riksdagen och gör besök på

Kvinnohuset, Svartensgatan, Södermalm. Vi samarbetar även med Jämo som

deltar under en heldag för att studenterna ska möta jämställdhetslagstiftningen

och arbeta med jämställdhetsplaner.

Momentet examineras genom en heldagsredovisning av grupparbeten.

Studenterna har där själva formulerat sina ämnen och själva valt

presentationsform - det kan vara allt från små teaterstycken till enkätresultat som

presenteras. Examinationen omfattar också ett skriftligt inslag genom ett paper

från hela gruppen och en individuell text för att redogöra för hur gruppen och

respektive deltagande student har arbetat och problematiserat sitt ämne.

Grundkursen avslutas med ett moment om fem poäng som vi kallar

”Kulturstudier”. Där arbetar studenterna med konsumtion och analys av ett

flertal olika medieformer: det kan vara musik, film, tv, tidningar. Examination

sker här genom att studenterna skriver individuella paper.

Under hela grundkursen förefaller det som om gruppdynamiken från

tutorperioden håller i sig. Vi har däremot lagt märke till att på nästa nivå, under

det teoretiska momentet på fortsättningskursen, så tycks seminarierna inte längre

lika kreativa som under grundkursen. Därför har vi sedan ett par terminer

tillbaka lagt om seminarieundervisningen så att vi har samma lärare under hela

det första momentet på samma sätt som vi en gång gjorde på första momentet på

grundkursen.

Vi är också övertygade om att tutorpedagogiken passar väl in i det ”nya”

universitet som nu växer fram genom Bolognaarbetet. Studenterna blir genom

denna undervisningsform väl förberedda för det självständiga arbete och den

förmåga att kommunicera, hantera och utveckla kunskap högskolelagen lyfter

fram som grundläggande. Kunskapsprocessen är i fokus, vilket också innebär att

lärandemål och betygskriterier inte enbart framställs genom tydliga kurs- och

momentbeskrivningar utan också aktivt diskuteras lärarna emellan samt

tillsammans med studenterna under själva momentet. Vilken kunskap och vilka

insikter samt vilka färdigheter och förmågor kursen skall leda fram till blir på

detta vis tydliggjort.

Kanske är det början på en utveckling mot en mer avancerad tutorform –

det får framtiden utvisa.

Bilaga 1

Några tips om konsten att skriva tutortext

Texten bör ha en tydlig inledning, besvara frågan, samt ha ett tydligt avslut där du kan reflektera och diskutera. Hur dessa tre delar utformas för att bli bra eller mycket bra varierar. Omfånget på de tre delarna kan också variera, men besvarandet av frågan brukar kräva hälften av utrymmet (som totalt får vara max två A-4 med 1,5 i radavstånd). • Inledningen bör innehålla frågeställningen (bla som en påminnelse om att hålla sig till

saken för skribenten ifråga). Den kan också innehålla en presentation av uppgiftens övriga delar.

• När frågan besvaras är det viktigt att en kritisk distans till läsningen av källtexten

markeras. Det kan göras genom tydliga referenser: ”Andersson kommer fram till sin slutsats genom att…” eller ”Enligt Gemzöe…”. När källtextens författare lutar sig mot en annan källa och du vill använda den referensen, måste detta markeras genom ett ”Ekenstam stöder sig här på Mosse…” eller liknande. Referat är oftast svårare att göra, men intressantare att läsa än citat. Används citat ska dessa tydligt markeras, käll- och sidhänvisning göras. Hur man refererar kommer ni att tala närmare om i tutorgruppen. Du kan också inhämta tips och råd i exempelvis Studentens skrivhandbok.

• I den avslutande delen finns utrymme för egna reflektioner kring frågan och texten. Dessa

kan handla om synpunkter på litteraturen, forskarens frågeställning, material eller resultat. Här är det inte mod som krävs, däremot är det viktigt att källtextens inledning lästs igenom. I denna beskriver forskaren sitt upplägg (ofta nämns där också ev. tillkortakommanden). Givet denna information kan du reflektera över om forskningsresultatet skulle ha sett annorlunda ut om ett annat material använts, eller om någon annan viktig fråga hade kunnat ställas till materialet. Här kan du även referera till annan forskning inom området.

Tipsen ovan kan betraktas som råd. Den som vill skriva på annat sätt gör det – men gör samtidigt klokt i att titta igenom sin egen text gentemot tipsen ovan. Om exempelvis den tredje punkten saknas helt och hållet är risken stor att tutorfrågan inte har behandlats på ett sätt som kan ge mer än godkänt. Det gäller att skriva så att läsaren av texten kan följa tankegångar och argument och att tutortexten ägnar sig åt den fråga som du har i uppgift att diskutera.

Med hälsningar från tutorerna

Bilaga 2

Exempel på tutoruppgift

Tutorfråga 1, Grundkurs i genusvetenskap, Centrum för genusstudier ht 05 Detta är kursens inledande tutoruppgift. Varje vecka kommer du att få nya uppgifter av varierande karaktär, som skall lösas och lämnas in till din tutor – och vid två tillfällen även till någon av dina kurskamrater enligt ett schema som ni gör upp i gruppen tillsammans med din tutor. Veckans uppgift är: Välj två texter ur Kvinnopolitiska nyckeltexter som representerar olika feministiska inriktningar. Placera in dem i respektive inriktning med hjälp av kapitel 2 i Feminism samt artikeln ”Låt tusen blommor blomma” (SvD 29/11 2004). Ta i ditt paper fasta på hur en dialog mellan dessa två författare skulle kunna se ut. Fundera kring vad de skulle kunna vara ense om och vilken kritik de skulle kunna ge varandra mot bakgrund av den inriktning och den tid de skriver i. Använd gärna någonting från samtiden – ett samtida problem, en samtida debatt, ett aktuellt exempel – som en ingång i din diskussion. Det som är viktigt att komma ihåg är att uppgiftens omfång är begränsat. Din uppgift är med andra ord inte att ingående redogöra för olika feministiska inriktningar för att sedan diskutera två skribenters inställning i olika frågor, utan att genom att välja två skribenter och ta fasta på grundläggande likheter och skillnader visa hur och varför de hör hemma inom respektive gren och vad som är utmärkande för dessa feministiska inriktningar. Ta med ditt paper (1-2 sidor, 1 ½ radavstånd) till tutorledaren på torsdag. Var förberedd på att diskutera dina val och det du kommit fram till. För att underlätta diskussionen är det viktigt att du förbereder din presentation: punkta exempelvis ned det du kommit fram till och läs högt för dig själv, eller diskutera med någon kurskamrat eller annan intresserad. Skriv också ned de tankar och frågor som dykt upp under arbetets gång och som du inte riktigt får plats med i ditt paper. Ta med dessa till seminariet och ha dem som underlag för fördjupad och fortsatt diskussion – om det finns utrymme får sådan. Dessutom är det reflektioner som du kan återvända till under kursens gång – inte minst när du skriver andra uppgifter. Tänk på att detta är terminens första uppgift. Eftersom ni ännu inte haft er första tutorträff när ni skriver ert första paper så är det ingen som kräver av er att ni skall prestera ett perfekt paper. Det som är viktigt är att ni genomför uppgiften. Mer vägledning kring hur ni kan skriva och arbeta kommer ni att få i er tutorgrupp.

I Skriftserie från Centrum för genusstudier vid Stockholms universitet, ISSN 1100-3103, har utgivits nedanstående titlar. Flertalet titlar kan beställas från Centrum (tel: 08 – 674 73 09), några titlar är helt slut. 1 Kvinnors Rosengård. Medeltidskvinnors liv och hälsa, lust och barnafödande. Föredrag från nordiska tvärvetenskapliga symposier i Århus augusti 1985 och Visby september 1987 utgivna av Hedda Gunneng, Beata Losman, Bodil Møller Knudsen, Helle Reinholdt 1989. ISBN 91-87792-00-1 (slut) 2 Är Habermas intressant för forskning om kvinnor och den offentliga sektorn? Rapport från seminarium arrangerat av NORDPLAN (Nordiska institutet för samhällsplanering) och Centrum för kvinnoforskning vid Stockholms universitet i april 1991. ISBN 91-87792-01-X 3 Kvinnoperspektiv på fortplantningsteknologi. Rapport från en serie föreläsningar hösten 1989 arrangerade av Centrum för kvinnoforskning vid Stockholms universitet och Forum för kvinnliga forskare och kvinnoforskning i Stockholm. 1992. ISBN 91-87792-02-8. (slut) 4 Forskarhandledning som mentorskap - sprickor i en idealbild. En undersökning av Ylva Elvin-Nowak och Anita Dahlberg 1992. ISBN 91-87792-03-6 5 Kvinnoforskare om kvinnor och Europa. Rapport från ett nordiskt forskningssymposium 1992. Red: Anita Dahlberg 1993. ISBN 91-87792-04-4 6 Det måste finnas bättre sånger. Kvinnliga klassresenärers kulturmöten på väg mot en ny identitet. En undersökning av Moa Qvarnström 1993. ISBN 91-87792-05-2 7 Om rättvisa i barnomsorgen. Den kommunala barnomsorgens fördelningsregler ur ett vardagslivsperspektiv. Doktorsavhandling av Astrid Schlytter 1993. ISBN 91-87792-06-0 8 Socialförsäkringarnas utveckling. Ersättningar vid sjukdom, arbetsskada, arbetslöshet och ålderdom - utvecklingen i fem faser. Anita Dahlberg 1994. ISBN 91-87792-07-9 9 Kvinnor och jämställdhet. Förteckning över befintliga kvinno- och jämställdhetskurser vid Sveriges universitet och högskolor, läsåret 94/95. Ellinor Melander 1994. ISBN 91-87792-08-7 (slut) 10 - 11 Kvinnor och män i forskarseminarier. En studie av interaktionen på tre institutioner vid Uppsala universitet. Cecilia Almlöv. 1995. ISBN 91-87792-10-9 (slut) 12 Rekrytering av kvinnor till forskarutbildning och akademisk karriär. Maj-Britt Hanström. 1996. ISBN 91-87792-11-7 13 Kvinnliga teknologie och filosofie doktorers karriärmönster. Maj-Britt Hanström, 1997. ISBN 91-87792-12-5 14 Kvinno- och genusvetenskap. Förteckning över grundutbildningskurser vid centra/fora för kvinnoforskning vid Sveriges universitet och högskolor 1997/1998. Sammanställd av

Malin Ramirez Thimerdal 1998. ISBN 91-87792-13-3 (slut) 15 Kvinno- och annan genusforskning. Forskare och forskningsprojekt vid Stockholms universitet 1998. Sammanställd av Malin Ramirez Thimerdal 1998. ISBN 91-87792-14-1 (slut) 16 Undervisning i kvinno- och könsforskning i Norden. Rapport från symposium i Stockholm den 28-29 september 1998. Red: Eva Lundgren. 1999. ISBN 91-87792-15-X 17 Konstruktion & Förändring. Genusaspekter på vetenskapen. Rapport från forskar-konferens i Stockholm 18-19 september 1998. Red: Eva Lundgren 1999. ISBN 91-87792-16-8 18 Kvinnoprofiler i Stockholmsvimlet 1907. En artikelserie med en kort journalistikhistorisk kommentar. Red: Birgitta Ney. 2000. ISBN 91-87792-17-6 19 Skriftställarinnor, journalister m fl. En förteckning över kvinnor verksamma i pressen ca 1893-1924. Red: Birgitta Ney. 2000. ISBN 91-87792-18-4 20 Unga vuxnas syn på familj och arbete: rapport från en enkätundersökning. Eva Bernhardt. 2000. ISBN 91-87792-19-2 21 Status, akutoritet och hegemonisk maskulinitet - om organiserande och genusordnande processer inom en närpolisorganisation. Susanne Andersson. 2000. ISBN 91-87792-20-6 22 Att ”göra” kön - om organisationsteorier och familjerättssekreterare. Maria Eriksson. 2001. ISBN 91-87792-21-4 23 ”Queerovision Song Contest - ett individuellt minnesarbete som med queerteoretisk utgångspunkt och Eurovision Song Contest som exempel fokuserar åskådarens aktiva roll i tolkandet av populärkulturella företeelser”. Peter Tai Christensen (påb HT00). 2001. ISBN 91-87792-22-2 24 Där ingen kropp finns. Skiss till en feministisk metodologi med utgångspunkt i den sene Wittgensteins språkfilosofi. Henning Brüllhoff (påb HT00). 2001. ISBN 91-87792-23-0 25. Utopier & Dystopier. Rapport från genuskonferens i Stockholm 6-7 oktober 2000. Red: Caroline Tovatt. ISBN 91-87792-24-9 26. Distansarbete och kön. En presentation av föreställningar i svensk näringslivstext. Ulrika Björk. 2001. ISBN 91-87792-25-7 27. Ordningsstörande begär - biteori som kritik av antropologisk sexualitetsforskning. Anna Adeniji (påb HT00). 2001. ISBN 91-87792-26-5 28. ”Det var bättre förr” – implicita genuskonstruktioner som ordnande praktik inom en närpolisorganisation. Susanne Andersson, 2001. ISBN 91-87792-27-3 29. Självprövning och tvivel. En läsning av Montaigne och Descartes, Ulrika Björk, 2002.

ISBN 91-87792-28-1 30. Genus i grundutbildningen – en samling erfarenheter och inspirationer, Jämställdhetskommittén och Centrum för kvinnoforskning, SU, 2002. ISBN 91-87792-29-X 31. ”Vi har ju inga karlar här…” – om jämställdhetsbegreppets relevans för kvinnodominerade arbetsplatser. Eva Amundsdotter (påb VT02), 2002, ISBN 91-87792-30-3 32. Arkiv XX – paradigm, kanon och kontinuitet. Rapport från genusvetenskaplig konferens i Stockholm 27-28 september 2002. Red: Caroline Tovatt, 2003, ISBN 91-87792-31-1 33. Where have all the structures gone? Doing gender in organisations, examples from Finland, Norway and Sweden, Ewa Gunnarsson et al, 2003, ISBN 91-87792-32-X 34. Kvinnor emellan – lesbiska möten i svensk 1980-talslitteratur. En magisteruppsats av Corinna Müller, (VT02), 2003, ISBN 91-87792-33-8. 35. Entering Adulthood in Sweden: Gender, Family, and Immigrant Origins. Bernhardt, Eva, et al. 2005 ISBN 91-87792-34-6 36. Våldsamt lika och olika – om våld i samkönade parrelationer. Carin Holmberg & Ulrica Stjernqvist 2005 ISBN 91-87792-35-4 37. Genusforskningens många ansikten, konferensrapport. Gunilla Bjerén et al. 2006 ISBN 91-87792-36-2 38. Tutorgrupper – pedagogik för en grundkurs, Birgitta Ney, Gunilla Bjerén & Annika Olsson, 2006 ISBN 91-87792-37-0 39. Kvinnosaken i pressen, kvinnliga journalister och tidningstexter. Birgitta Ney, 2006 ISBN 91-87792-38-9 40. Sweden National Reports on Men’s Practices. Dag Balkmar & Keith Pringle, 2006 ISBN 91-87792-39-7