Susanne Severinsson

Susanne Severinsson

Gränsområdet mellan undervisning och behandling. Dessa särskilda verksamheter kan beskrivas som välfärdsstatliga arenor i gränsområdet mellan undervisning och behandling som har i uppdrag att fostra och återanpassa unga.

Vallby (HVB med egen skola)

Myrmarken (särskild undervisningsgrupp)

Sandbacken (HVB med skolliknande förmiddagsverksamhet)

intresserade av hur sanningen framträder och hur sociala verkligheter och identiteter byggs och konsekvenser av dessa.

Cicourel, 1968; 2001; Gubrium & Holstein, Hall, Slembrouck & Sarangi, 2006.

Fältstudie-observationer och etnografiska”intervjuer” under hand.

Videofilm av förmiddagstid/skola

16 intervjuer av unga i slutskedet av fältstudien ”active interviewing” (Gubrium & Holstein)

17 intervjuer av anställda (mest behass, lärare, socionom socialpedagog, psykolog)

Genom att studera hur samhället hanterar unga som avskilts från den reguljära skolan syftar studien till att synliggöra hur olika diskurser om problembarn, undervisning och behandling, skapar möjligheter och begränsningar för verksamheternas mål, medel och aktörer.

Vilka diskurser blir synliga och hur används de i miljöer, aktiviteter och samtal med de unga och de anställda i de sociala praktiker som ordnas för att fostra, undervisa och återanpassa unga?

Vilka föreställningar har de anställda om verksamheterna och hur kategoriseras de unga?

Hur förstår de anställda sina uppgifter och hur motiverar de sitt agerande? Vilka konstrueras t ex som ansvariga för de unga?

Hur definierar de unga sin situation och sig själva?

Ett diskursbegrepp som av Miller och Fox (2004) formuleras som: ”Situationelly ’provided’ discourses shape and guide (but do not determine) what might be said in social settings” (s 37).

Detta diskursbegrepp ger aktörerna utrymme för ett större eget val mellan olika diskursiva resurser, t ex vilka kategorier de används.

Människor är aktörer som använder olika kategorier i ett speciellt syfte som skiftar mellan olika kontext och de gör det i samspel med den de talar med. Aktörerna har samtidigt att förhålla sig till olika professionella diskurser och maktrelationer, vilket påverkar deras handlingar och motiv.

Etnografi: Analysen börjar redan på fältet. Syftet växer fram efterhand. Vad händer här? Vilken mening ger aktörerna till det som sker? Vilka diskurser

Induktiva analyser av fältanteckningar och videofilm. (Rapport CKS, 2006:6 Tålamodets praktik). Induktiv analys av intervjuer med de unga.

Diskursanalys av intervjuerna med anställda och unga. Hall, Slembrouck & Sarangi. (2006) Language Practices in social work.

Categorisation and accountability in child welfare. London: Routledge.

Tolkningsrepertoarer: Ansvar och identitet

Vilka kategoriseringar används? Det handlar om hur de unga benämns, vilka direkta förklaringar till svårigheterna går att hitta i materialet, vilka aktörer och arenor nämns, vilka åtgärder och lösningsförsök går att urskilja. Olika arenor, aktörer och aktiviteter blir grunden i de tolkningsrepertoarer som tydliggör olika bilder av hur ansvarsfrågan för svårigheterna och förändringsarbetet betraktas” .

I ett andra analyssteg ställdes nya frågor till tre teman i intervjumaterialet om vilka identitetsalternativ som förekom i intervjuerna med de unga.

Olika versioner av identiteter tydliggjordes genom att använda analysbegreppet tolkningsrepertoar (Potter & Wetherell, 1987, 1995). Tal om olika aktörer, platser och olika aktiviteter

Kap 5 Miljöer för konsensus (fältanteckningar) kommenteras av de ungas intervjuer)

Kap 6 Aktiviteter för förändring (film) verksamhetsinitierade

Kap 7 Utrymme för förhandling (film) motstånd

Kap 8 de anställdas motiv (intervjuer med anställda)

Kap 9 De ungas olika världar (Tre teman från intervjuer av unga)

Tolkningsrepertoarer utgörs av delar av kommunikativa mönster med olika logiker, som används för att göra oss förstådda inför varandra. Tolkningsrepertoarer är användbara då det finns en koppling mellan hur en situation beskrivs, d v s tolkas (tolkningsrepertoaren) och hur den sedan återverkar på hur de inblandade ser på sig själva (identiteten) i denna beskrivning. Genom att studera vilka olika tolkningsmöjligheter som används under samtalet får vi inblick i olika möjliga tolkningar av både verksamheter och av de unga själva.

Wetherell,1998, Positioning and interpretative repertoires: conversation analysis and poststructuralism in dialogue. Discourse and society vol 9(3) s 487-412)

Mycket rörliga arenor, lätta att omdefiniera och där flexibiliteten skapar utrymme för diskussion. Det hemlika och omsorgsdiskursen används för att upprätthålla konsensus.

Olika andra diskurser används parallellt; kognitiv, behavioristisk, psykodynamisk, utvecklingspsykologisk, interaktionistisk

Förändring av de unga som de huvudsakligen är ansvariga för själva. Känna, tänka och handla på bättre sätt.

Individuell undervisning, social träning ART, utredningsarbete, belönings- och bestraffningssystem.

Vad som ska ske - och implicit vilka de unga är och ska bli - förhandlas ständigt mellan de anställda och ungdomarna och i mötet används belöningar, straff, humor och massage. Relationen och det informella blir de medel som används för att skapa förtroende och tillit och kunna nå de unga för att de i sin tur ska förändra sig och börja reglera sig själva.

Motståndet kan ses som ett sätt att avvisa de problemkonstruktioner som används. Motståndet kan utifrån min teoretiska utgångspunkt tolkas som att de unga demonstrerar och protesterar mot att de anställda vill tillskriva dem problemidentiteter.

Olika kategorier och förklaringar används för att förstå de unga. Ingen gemensam diskurs utan lånar från andra professionella grupper. Ger utrymme för omtolkningar av situationen. Legitimerande kategorier som inte lägger skuld på aktörerna. Unga ”med tillbehör”. T ex ”med” koncentrationsproblem.

Osäkerheten och det öppna förhållningssättet (byte mellan Kategorier/diskurser) gör det möjligt att konstruera om de unga och kategorisera dem - eller situationen - på olika sätt- men gör det svårare att framstå som professionell. På uppdrag av ”barnexperter” som inte finns i verksamheterna.

De unga är medvetna om att de tillskrivs olika problemkategorier och att deras normalitet står på spel utifrån vad som ses som önskvärt i dagens samhälle. De föredrar definitioner av dem själva och identitetskonstruktioner som gör det möjligt att se sig som skolelever och tonåringar.

De unga ger i intervjuerna flera exempel på att de uppfattat att de i framtiden borde bli något annat än vad de är idag. Ungdomarna talar om sig själva som okunniga, aggressiva, oförstådda och ”olika andra". De ska förändras till det motsatta med de medel som står till buds. De lägger också oftast ansvaret för förändringen på sig själva.

Krav på att de unga ska ”bättra sig”. Hur de unga hanterar de olika identitetserbjudandena - motstånd. Finns möjlighet att skapa en vilja till normalitet, de unga vill ”tillbaka” men också risk för klientifiering. Accepterande av en stigmatiserad identitet en väg till förändring?

Metodologiskt bidrag: Diskursanalys av ”Child welfare”-området ovanligt. Focus på vardag, interaktion och identitetsskapande processer som komplement till forskning som fokuserar tex effekter. Analysverktyg som ”accountability” och ”interpretative repertoires” används sällan i pedagogsikt arbetesforskning i Sverige.

Motståndets möjligheter Fostran framför undervisning I familjediskursens trygga famn? Kompensation av hemförhållanden Ett framtida uppdrag för pedagogiskt

arbete blir att fokusera hur teorier om lärande och förändring kan utvecklas utan att individens ”oförmåga” hamnar i fokus.