-
Akademin för hälsa, vård och välfärd
PERIOPERATIV VÅRD AV PATIENTER
MED OBESITAS
- En litteraturstudie ur anestesisjuksköterskans perspektiv.
SOFIA HÅLLMARKER OCH SANDRA ÅHL
Huvudområde: Vårdvetenskap
Nivå: Avancerad nivå
Högskolepoäng: 15 hp
Program: Specialistsjuksköterskeutbildning
med inriktning mot anestesisjukvård
Kursnamn: Examensarbete i vårdvetenskap
med inriktning mot anestesiologisk vård eller
intensivvård
Kurskod: VAE225
Handledare: Lena Marmstål Hammar
Examinator: Annica Lövenmark
Seminariedatum: 20-04-29
Betygsdatum: 20-06-10
-
SAMMANFATTNING
Bakgrund: I dagens samhälle ökar antalet personer med obesitas
och därmed ses även en
ökning inom anestesiologisk vård. Obesitas innebär en rad risker
och anestesisjuksköterskan
har ett ansvar att ge individuellt anpassad vård till patienter
där specifika kunskaper och
erfarenheter är viktigt för vårdens kvalitet och utveckling.
Syfte: Syftet var att beskriva
specialistsjuksköterskans omhändertagande av patienter med
obesitas i samband med
perioperativ vård. Metod: Studien genomfördes som en
litteraturöversikt med totalt 15
artiklar. Resultat: Resultatet visar att
specialistsjuksköterskan har krävande utmaningar
kopplat till patienter med obesitas. Erfarenheter visar att det
krävs mer personal, mer tid och
specifik utrustning för att upprätthålla en god och säker vård.
Negativa attityder och
erfarenheter är vanligt förekommande bland
specialistsjuksköterskorna men det finns en
önskan om att skapa en distans från personliga åsikter genom
vidare kunskap kring
komplexiteten hos patienter med obesitas. Slutsats: Det finns
krävande utmaningar när det
kommer till omhändertagandet av patienter med obesitas. Det
finns en okunskap bland
specialistsjuksköterskor som måste förändras för att hjälpa
denna patientkategori och
därmed kunna minska risker och uppnå en jämlik vård.
Nyckelord: Anestesisjuksköterska, omhändertagande,
personcentrerad, säkerhet, vård
-
ABSTRACT
Background: In today's society, the number of people with
obesitas is increasing and thus
an increase in anesthesiological care is also seen. Obesitas
carries a number of risks and the
anaesthesia nurse has a responsibility to provide individually
tailored care to patients where
specific knowledge and experiences are important for the quality
and development of care.
Purpose: The purpose was to describe the specialist nurse's care
of patients with obesitas in
connection with perioperative care. Method: The study was
conducted as a literature review
with a total of 15 articles. Results: The results show that the
specialist nurse has demanding
challenges linked to patients with obesitas. Experiences shows
that more staff, more time and
specific equipment are needed to maintain good and safe care.
Negative attitudes and
experiences are common among specialist nurses but there is a
desire to create a distance
from personal opinions through further knowledge of the
complexity of patients with
obesitas. Conclusion: There are demanding challenges when it
comes to the care of patients
with obesitas. There is ignorance among specialist nurses that
needs to change in order to
help this category of patients and thus be able to reduce risks
and achieve equal care.
Keywords: Anaesthesia nurse, care, nursing, patient-centered,
safety
-
INNEHÅLL
1 INLEDNING
.....................................................................................................................1
2 BAKGRUND
....................................................................................................................1
2.1 Definitioner av centrala begrepp
.............................................................................1
2.2 Sjukdomen obesitas och BMI
..................................................................................2
2.3 Perioperativ vård
......................................................................................................3
2.3.1 Specialistsjuksköterska inom perioperativ vård
.................................................3
2.3.2 Anestesisjuksköterskans kompetensområde
.....................................................3
2.4 Säker vård
.................................................................................................................4
2.5 Vårdvetenskaplig forskning
.....................................................................................5
2.5.1 Obesa patienters upplevelse av stigmatisering
.................................................5
2.5.2 Upplevelse av perioperativ vård
........................................................................6
2.5.3 Upplevelse av
intensivvård................................................................................7
2.5.4 Allmänsjuksköterskans upplevelse att vårda patienter med
obesitas ................7
2.6 Anestesi och obesitas
..............................................................................................7
2.7 Teoretiskt perspektiv - personcentrerad vård
........................................................9
3 PROBLEMFORMULERING
.............................................................................................9
4 SYFTE
...........................................................................................................................10
5 METOD
..........................................................................................................................10
5.1 Urval och datainsamling
........................................................................................10
5.1.1 Inklusions- och exklusionskriterier
...................................................................10
5.1.2 Sökord
............................................................................................................11
5.1.3 Databassökning
..............................................................................................11
5.1.4 Urval
...............................................................................................................11
5.1.5 Sökmatris
........................................................................................................11
5.1.6 Manuell sökning
..............................................................................................12
5.1.7 Kvalitetsgranskning
.........................................................................................12
5.2 Analys
.....................................................................................................................13
-
6 ETISKA ÖVERVÄGANDEN
..........................................................................................13
7 RESULTAT
....................................................................................................................14
7.1 Likheter och skillnader i syfte
...............................................................................14
7.2 Likheter och skillnader i metod
.............................................................................15
7.3 Likheter och skillnader i resultat
...........................................................................16
7.3.1 Utmaningar i omhändertagandet
.....................................................................16
7.3.2 Optimeringar i omhändertagandet
...................................................................18
8
DISKUSSION.................................................................................................................20
8.1 Resultatdiskussion
.................................................................................................20
8.1.1 Diskussion av likheter och skillnader i syfte och metod
...................................20
8.1.2 Diskussion av resultatet
..................................................................................21
8.2 Metoddiskussion
....................................................................................................25
8.2.1 Sökstrategi
......................................................................................................25
8.2.2 Urvalsprocess
.................................................................................................25
8.2.3 Kvalitetsgranskning
.........................................................................................26
8.2.4 Analys
.............................................................................................................26
8.3 Etikdiskussion
........................................................................................................27
9 SLUTSATS
....................................................................................................................27
10 FÖRSLAG TILL VIDARE FORSKNING
........................................................................28
REFERENSLISTA
...............................................................................................................29
BILAGA A ARTIKELMATRIS
BILAGA B GRANSKNINGSMALL KVALITATIV STUDIE
BILAGA C GRANSKNINGSMALL ICKE RANDOMISERAD STUDIE
-
1
1 INLEDNING
Enligt kompetensbeskrivningen för specialistsjuksköterskor inom
anestesiologisk sjukvård
ingår att ge patienten individuell och säker vård samt arbeta
preventivt och planera för
patientens postoperativa vård och återhämtning (Riksföreningen
för anestesi och
intensivvård & Svensk sjuksköterskeförening, 2019). Antalet
personer med obesitas ökar och
därmed även kraven på anestesisjuksköterskan då de ska utföra en
säker anestesiologisk vård
(Aune, 2013). Vi har erfarenhet att arbeta med patienter med
obesitas dels genom arbete på
Bariatrisk mottagning samt inom kirurgisk slutenvård. På
Bariatrisk mottagning behandlas
patienter med obesitas där de flesta genomgår kirurgisk
behandling. Det utförs även
utredningar kring sömnapné för att optimera patienter inför
operation. Inom slutenvården
på kirurgisk avdelning vårdas bland annat patienter med obesitas
som ska genomgå
obesitaskirurgi. Där utförs pre- och postoperativ omvårdnad. Ett
intresse kring vårdandet av
dessa patienter har växt fram under den verksamhetsförlagda
utbildningen inom anestesi på
centraloperation. Det är en utsatt patientgrupp och det finns
många risker att ta hänsyn till,
dessutom saknas standardiserade rutiner kring hur den
perioperativa omvårdnaden ska
bedrivas. Viktigt är att ha en god evidensbaserad kunskap för
att dessa patienter ska gå
igenom den perioperativa vården med ett gott resultat. Vi vill i
den kommande
litteraturstudien identifiera hur vi i vår kommande yrkesroll
som anestesisjuksköterskor
genom evidensbaserad vård kan förbättra omhändertagandet av
patienter med obesitas.
2 BAKGRUND
Här följer definitioner av centrala begrepp, sjukdomen obesitas
och BMI, perioperativ vård,
säker vård, vårdvetenskaplig forskning, anestesi och obesitas,
samt teoretiskt perspektiv -
personcentrerad vård.
2.1 Definitioner av centrala begrepp
Obesitas/fetma: En person med BMI över 30 (WHO, 2019). I denna
uppsats kommer
framgent begreppet obesitas att användas.
BMI: Body mass index, ett mått för att bedöma övervikt och
obesitas. BMI räknas ut enligt
formeln; BMI=kg/m² (WHO, 2019).
-
2
Stigma: Termen stigma beskrivs av Forsberg (2008) med en
innebörd att en person ser sig
själv som underlägsen och inte som en hel person.
Perioperativ vård innebär enligt Lindwall och von Post (2008)
den tid som anestesi- och
operationssjuksköterskor ger patienten i den pre-, intra- och
postoperativa vården.
2.2 Sjukdomen obesitas och BMI
Enligt världshälsoorganisationen (WHO) står världen inför en
global obesitasepidemi. Både i
västvärlden och i utvecklingsländerna ökar andelen med obesa
personer (Swinburn et al.,
2004). Obesitas klassas av WHO som en "non-communicable disease"
vilket innebär en icke-
smittsam men samhällsförvärvad sjukdom som till stor del hänger
samman med samhällets
struktur (WHO, 2014). Sedan år 1975 har obesitas i världen
nästan tredubblats och de flesta
av världens befolkning bor i länder där övervikt och obesitas
orsakar fler dödsfall än
undervikt. Obesitas definieras som onormal eller överdriven
ansamling av fett i kroppen som
leder till hälsorisker. Den grundläggande orsaken till obesitas
är en obalans mellan intag av
kalorier och förbrukning av kalorier. Ett ökat intag av
energitäta livsmedel som innehåller
mycket fett samt en ökning av fysisk inaktivitet på grund av en
alltmer stillasittande livsstil
(WHO, 2018). Det finns enligt Brownell (2010) flera andra
faktorer som kan bidra till
obesitas som exempelvis stress, sömnbrist, vissa läkemedel och
även ärftliga faktorer. I
dagens samhälle förekommer negativa budskap kring obesitas som
bidrar till starka ”anti-
fettattityder”. Dessa genomsyrar såväl media som skolväsende
samt vardagssamtal kring
hälsa (Schwartz & Brownell, 2004). Obesitas är en sjukdom i
dagsläget som inte går att bota.
De flesta människor kan gå ner i vikt med hjälp av olika
behandlingar eller dieter men att
bibehålla vikten innebär stora svårigheter. Kroppen beter sig
som att om den vore i svält med
ihållande sänkt metabolism samt ökade hungersignaler. Den hjälp
som finns idag för
personer med obesitas är ett fåtal dyra läkemedel eller
bariatrisk kirurgi som enligt SOS-
studien visat hållbar viktnedgång på lång sikt. Forskning visar
att det gäller att bekämpa
obesitas med prevention med bland annat ökad fysisk aktivitet
genom hela livet och att
undvika energität kost (Brownell, 2010).
WHO använder termen BMI som mått för att bedöma obesitas. BMI
räknas ut genom att
kroppsvikten (kg) delas med längden (meter) i kvadrat enligt
formeln; BMI=kg/m², där ett
BMI på 25–30 räknas som övervikt och BMI över 30 räknas som obes
(WHO, 2019). BMI-
måttet har dock en del brister, gränsvärdena är endast för vuxna
och kan inte användas till
barn. Det tar inte heller hänsyn till hur fettet är fördelat i
kroppen, och hur stor del av
kroppsmassan som är muskler och hur stor del som är fett
(Vårdguiden 1177, 2018). Att mäta
midjeomfång är en annan metod som också används för att bedöma
obesitas och det finns
flera studier som föreslagit att det är en bättre indikator för
dödlighet och sjuklighet än BMI.
Fördelarna med BMI är dock att det är enkelt att använda och det
är fortfarande det mest
använda måttet i populationsbaserade studier (Kinlen, Cody &
O’Shea, 2017).
-
3
2.3 Perioperativ vård
Här följer en beskrivning av specialistsjuksköterskans arbete
inom perioperativ vård samt
anestesisjuksköterskans kompetensområde.
2.3.1 Specialistsjuksköterska inom perioperativ vård
Perioperativ vård innebär enligt Lindwall och von Post (2008)
den tid som anestesi- och
operationssjuksköterskor ger patienten i den pre-, intra- och
postoperativa vården. I
intensivvårdssjuksköterskan uppgifter ingår att arbeta
preventivt för god postoperativ
återhämtning (Riksföreningen för anestesi och intensivvård &
Svensk sjuksköterskeförening,
2012). Ett perioperativt arbetssätt skapar en kontinuitet i
vårdandet för patienter som ska
genomgå en kirurgisk behandling. Genom den perioperativa
dialogen får
specialistsjuksköterskan möjlighet att skapa en gemensam värld
mellan patienten och sig.
Dokumentationen utgår från patientens berättelse och kontinuitet
skapas i den perioperativa
vårdprocessen (Lindwall & von Post, 2008). Riksföreningen
för anestesi- och intensivvård
(Rf AnIva) har utarbetat ett nationellt dokument som beskriver
specialistsjuksköterskans
unika kompetens samt kunskapsområde inom den perioperativa
vården. Det innefattar bland
annat att vården ska vara av god kvalitet, tillgodose patientens
behov av trygghet, kontinuitet
och säkerhet och bygga på patientens självbestämmande
(Riksföreningen för anestesi- och
intensivvård & Svensk sjuksköterskeförening, 2019).
Specialistsjuksköterskan ansvarar för att vårda patienten i
enlighet med
patientsäkerhetslagen: ”Hälso- och sjukvårdspersonalen ska
utföra sitt arbete i
överensstämmelse med vetenskap och beprövad erfarenhet. En
patient ska ges sakkunnig och
omsorgsfull hälso- och sjukvård som uppfyller dessa krav. Vården
ska så långt som möjligt
utformas och genomföras i samråd med patienten. Patienten ska
visas omtanke och respekt.
Hälso- och sjukvårdspersonalen ska dessutom bidra till en hög
patientsäkerhet”
(Patientsäkerhetslagen 2010:659).
2.3.2 Anestesisjuksköterskans kompetensområde
Anestesiologisk vård är enligt Riksföreningen för anestesi och
intensivvård & Svensk
sjuksköterskeförening (2012) ett område som är i ständig
utveckling med syfte att förbättra
mötet med patienten samt att ge patienten individuell och säker
vård. Patienter har idag ett
mer komplext vårdbehov och det ställer högre krav på
anestesisjuksköterskan där
fortlöpande utbildning, kompetensutveckling och att arbeta
evidensbaserat är en
förutsättning.
Gran Bruun (2013) beskriver att anestesisjuksköterskan ska
sträva efter att planera vården
ihop med patienten samt att vara närvarande för patienten. Detta
ställer krav på bemötande
och individanpassad omvårdnad. Anestesisjuksköterskan har ett
eget yrkesansvar och är
personligt ansvarig för de vårdhandlingar som utförs. Det krävs
att anestesisjuksköterskor
fungerar i ett lagarbete, där samarbete mellan flera
yrkeskategorier som
-
4
intensivvårdssjuksköterskor, operationssjuksköterskor, läkare
och undersköterskor är ett
måste och där de olika professionerna är beroende av
varandra.
Med grund från Socialstyrelsens kompetensbeskrivning för
legitimerad sjuksköterska har
Riksföreningen för anestesi och intensivvård och Svensk
sjuksköterskeförening utarbetat en
kompetensbeskrivning för anestesisjuksköterskan. Syftet med
kompetensbeskrivningen för
en specialistsjuksköterska inom anestesisjukvård är att beskriva
anestesisjuksköterskans
yrkesroll och professionella kompetens i det perioperativa
omvårdnadsarbetet. I enlighet
med kompetensbeskrivningen skall anestesisjuksköterskan kunna
planera och självständigt
genomföra generell anestesi av ASA I-II-patienter vid planerade
ingrepp, efter ordination av
anestesiolog. Hen ska planera och tillsammans med anestesiolog
genomföra generell anestesi
av ASA III-V-patienter vid planerade ingrepp samt vid akuta
ingrepp. Anestesisjuksköterskan
ska enligt dokumentet genomföra anestesi utifrån patientens och
behandlingens eller
undersökningens specifika förutsättningar. Hen ska bedöma,
etablera och upprätthålla en fri
luftväg samt övervaka, assistera eller ventilera patienten.
Vidare ska anestesisjuksköterskan
hantera, prioritera och ta snabba beslut vid akuta tillstånd.
Förebygga komplikationer,
identifiera och bedöma avvikelser från normala perioperativa
förlopp. Att arbeta preventivt
och planera för patientens postoperativa vård och
återhämtning.
2.4 Säker vård
Säker vård är en av de sex kärnkompetenser som Svensk
sjuksköterskeförening har lyft fram
för att implementera i såväl undervisning som i verksamhet.
Kärnkompetenserna har sitt
ursprung från USA, Quality and Safety Education for Nurses.
Målet är att sjuksköterskor ska
ha bättre förutsättningar att öka vårdens kvalitet och säkerhet.
Enligt Leksell & Lepp (2013)
ställer verksamheten inom hälso- och sjukvården höga krav på
kompetens och erfarenhet hos
personalen. Det finns ofta många föreskrifter och instruktioner
att förhålla sig till men det
kan vara omöjligt att ”tänka på allt”. Personalens arbete
handlar ofta om att hitta en
kompromiss mellan effektivitet och noggrannhet. Ibland görs
medvetna avsteg från en rutin
på grund av tidsbrist eller att uppgiften görs på ett annat sätt
som också brukar fungera bra.
Det gör att personalen kan begå felhandlingar eller låta bli att
handla på ett sätt som i
efterhand kan verka svårt att förstå.
Det krävs ett större fokus på att försöka förutse vad som skulle
kunna hända vid det dagliga
arbetet med patienter inom hälso- och sjukvården. För de team
som arbetar kring en patient
är grunden för säkerhet i vårdens vardag, både i
rutinsituationer och akuta situationer, att
man tillsammans över professioner skapar fungerande arbetssätt.
Dessa arbetssätt behöver
bygga på erfarenheter av vad som är god vård i allmänhet men
även hur vården kan ges just i
det aktuella sammanhanget. Ett lyckat säkerhetsarbete kräver
resurser, långsiktighet,
attitydförändring, kunskap och bättre förståelse för hur arbetet
faktiskt utförs just där
riskerna uppstår (Bergqvist Månsson, 2016; Leksell & Lepp,
2013).
-
5
2.5 Vårdvetenskaplig forskning
Nedan följer vårdvetenskaplig forskning om obesa patienters
upplevelse av stigmatisering
och patienters upplevelse av perioperativ vård och intensivvård
samt allmänsjuksköterskans
upplevelse att vårda patienter med obesitas.
2.5.1 Obesa patienters upplevelse av stigmatisering
Omvårdnadsforskning visar att i frågan om bemötande och
attityder kan personer med
obesitas uppleva ett negativt förhållningssätt hos andra, inte
minst hos hälso- och
sjukvårdspersonal (Merrill & Grassl, 2008; Mold & Forbes
(2013); Thomas, Hyde,
Karunaratne, Herbert & Komesaroff, 2008). En studie (Thomas
et al., 2008) visar att
personer med obesitas många gånger upplever sig som
stigmatiserade och diskriminerade på
grund av sin vikt. Vidare upplever de sig som en börda för
hälso- och sjukvården, på grund av
att exempelvis medicinska experter eller beslutsfattare pratar i
media om den börda som
överviktiga människor utgör för sjukvårdssystem och på samhället
i stort. Hälften av
deltagarna i studien uppgav att de någon gång mottagit
förödmjukande och nedlåtande
kommentarer från personal inom hälso- och sjukvården, varav
hälften av kommentarerna
rörde kontakter med sjuksköterskor. I en studie (Forsberg,
Engström, & Söderberg, 2014)
vars syfte var att beskriva människors upplevelser av att
genomgå gastric bypass-operation
framkom att känslor av skam och underlägsenhet hos patienterna
var vanligt. De beskrev
även att de i tidigare kontakter med vården upplevt negativa
attityder från vårdpersonal och
att medicinsk utrustning inte passat. Patienterna beskrev att de
skämdes men låtsades vara
vid gott mod och skämtade om sin övervikt, men att de led i det
tysta och till och med grät på
nätterna. I en studie av Merrill & Grassley (2008)
framfördes problematiken som kan uppstå
med missanpassad medicinsk utrustning, där patienter beskrev att
blodtrycksmätaren var för
liten. Merrill & Grassley (2008) beskriver vidare i studien
om obesa kvinnors erfarenheter av
vård att de förutom oanpassad utrustning även kände sig
begränsade att passa i ett fysiskt
utrymme, att det var begränsat med tid och stöd från vårdgivare.
De beskrev även vikten av
att vägra ge upp att söka professionell sjukvård trots tidigare
negativa erfarenheter. En studie
av Dutton, Tan, Perri, Stine, Dancer-Brown, Goble, Van Vessem
(2010) behandlade vilka
termer patienten önskade att vårdpersonal använde när det
handlade om att prata om
patientens kropp. Ordet fet och obes var de värsta orden enligt
patienterna då de hade en
negativ association kopplat till dem. Ordet vikt var det mest
användbara ordet enligt
patienterna.
Tidigare forskning beskriver att personer med obesitas kan
uppleva en rädsla att människor i
deras omgivning skulle tycka att de var lata och hade dålig
karaktär på grund av deras
övervikt. De värsta upplevelserna handlade om avsiktliga
negativa kommentarer,
förolämpningar, nedsättande namn och förlöjligade på grund av
sin vikt (Forsberg et al.,
2014; Puhl, Moss-Racusin, Schwartz & Brownell, 2008). Det
har framkommit att negativa
och dömande kommentarer inte bara kommer från utomstående
personer utan även från
familjen. Deltagarna i en engelsk studie beskrev hur
familjemedlemmar verkade dömande
genom att anse att de fick skylla sig själva för sin övervikt,
och att de inte förstod deras
viktkamp. Denna brist på förståelse från de närmaste innebar att
deltagarna kände sig
-
6
alltmer avskärmade från det nätverk som de egentligen betraktade
som deras stöd (Homer,
Tod, Thompson, Allmark, & Goyder, 2015). Social isolering
har beskrivits till följd av negativ
kroppsbild och rädsla för omgivningens reaktioner. Att inte
träffa vänner och stanna hemma
så mycket som möjligt för att inte utsätta sig själv för
eventuella negativa upplevelser (Taze,
Gumuskaya & Taşkın, 2018).
2.5.2 Upplevelse av perioperativ vård
Tidigare forskning (Forsberg, Vikman, Wälivaara & Engström,
2015) har visat att patienter
önskar god information inför operation och anestesi, även vad
som kommer att ske i
operationssalen samt vad som förväntas postoperativt. I samma
studie framkom dock även
att för mycket och för detaljerad information kan få motsatt
effekt och skapa mer oro hos
patienterna. Kontroll i olika former var ett återkommande
begrepp i tidigare forskning
(Susleck et al., 2007) där patienter intervjuats om sina
upplevelser av att genomgå anestesi.
Upplevelsen av att tappa kontrollen tog sig uttryck i att känna
sig hjälplös, att inte kunna
fatta egna beslut och tappa kontrollen över sin fysiska kropp. I
studien av Forsberg et al.
(2014) önskade patienterna att få en förklaring av övervakningen
under och efter operation
och att anestesipersonalen beskrev vad de gjorde ingav en känsla
av trygghet då patienterna
upplevde miljön som okänd och märklig. Anestesiinduktionen har
beskrivits som ett
orosmoment hos patienter där patienter inte vetat hur de kommer
att reagera och hur lång
tid det kommer att ta att somna (King, Bartley, Johanson &
Broadbent, 2019). Tankar om att
inte vakna upp efter anestesin, det vill säga inte överleva
operationen har också beskrivits av
patienter (King et al., 2019; Susleck et al., 2007). Det har
även framkommit att när personal
är osäkra eller stressade blir även patienterna stressade och
osäkra. Lugn personal som
kunde ge adekvat och balanserad information ingav lugn hos
patienterna (Wåhlin, Ek &
Idvall, 2006).
En stor del av patienterna i Forsberg et al. (2015) studie
bedömde det viktigt att ha goda
möjligheter att delta själv i beslut om vården att till exempel
styra över sin position under
operationen. Det framkom även uttryck om att patienterna ville
överlämna sig själva, att de
var i goda händer och önskade att någon annan bestämde.
Patienterna underströk att
effekterna av anestesi och kirurgi bidrog till deras oförmåga
att delta i beslut. Många
patienter ansåg att personalen hade större insikt i arbetet och
att de inte kunde delta i beslut
på grund av kunskapsbrist.
Postoperativt önskade patienterna i studien av Forsberg et al.
(2015) att personalen stannade
nära patientens säng när de vaknade och att personalen var
tillgänglig. Tillgängligheten
visade på engagerad personal som gav patienten en känsla av att
vara sedd, samma känsla
uttrycktes också när personalen presenterade sig med namn och
leenden vid första
kontakten. Patienterna önskade att få bästa möjliga information
om övervakning och
mediciner samt resultat av operationen vilket beskrevs som
lugnande, patienterna
uppskattade att informationen upprepades.
-
7
2.5.3 Upplevelse av intensivvård
Patienter som vårdas på intensivvårdsavdelning upplever ofta
brist på kontroll och känslor av
ett inre kaos, och upplevelser från denna tid kan fortsätta
påverka patienter under lång tid
(Wåhlin et al., 2006). I Wåhlin et al. (2006) studie
intervjuades patienter på
intensivvårdsavdelning där de beskrev att överlämna medicinska
beslut och
behandlingsstrategier till personalen kändes naturligt men
vardagliga saker som mobilisering
och hygien var värdefullt för patienterna att känna sig mer
delaktiga i. Patienter som vårdats
på intensivvårdsavdelning ombads berätta om sina erfarenheter,
tankar och känslor från den
perioden. Det framkom att det var viktigt för patienterna att få
bekräftelse på att hen var
viktig som individ och hade ett värde, och inte reducerades till
att bara vara patient. Att ha en
människa, närstående eller personal, i närheten fick patienten
att känna sig trygg. Någon
som kunde känna vad patienten behövde just i det ögonblicket,
vare sig det handlade om att
hålla hand, någon att prata med eller någon annan form av hjälp.
Positiv stämning och när
människor visade humor uppskattades och ingav en känsla hos
patienterna att vara en del i
teamet. I en annan studie uppgav patienterna att de känt sig
ensamma och osynliga i relation
till all teknik som finns på intensivvårdsavdelningen, det kunde
uppleva att vården kändes
opersonlig och att personalen var mer intresserad av vad som
stod på de olika monitorerna
än av patienten själv (Stayt, Seers & Tutton, 2015).
2.5.4 Allmänsjuksköterskans upplevelse att vårda patienter med
obesitas
Sjuksköterskor har i flera studier beskrivit hur det är att
vårda patienter med obesitas. I en
studie av Brown (2006) framkom att sjuksköterskan kände oro men
även empati att vilja
arbeta med patienter med obesitas. Resultatet visade blandade
attityder kring att vårda
patienter med obesitas. Det visade på en ambivalent inställning
snarare än ett enkel negativt
förhållande till patienter med obesitas. Tannenberger &
Ciupitu-Plath (2018) beskrev
sjuksköterskor som dagligen arbetade med patienter med obesitas
och deras upplevelser. I en
öppen fråga om de upplevt diskriminerande vård till patienter
med obesitas svarade över
hälften att de hade personliga fysiska begränsningar,
otillräcklig tillgång till externa resurser
som tekniska hjälpmedel, otillräckligt med sjuksköterskor samt
negativa stereotypa
associationer mot dessa patienter. Många deltagare ansåg dock
att de inte upplevt
diskriminerande vård då de åberopade jämlikvård till alla
patienter. En studie av Phelan,
Burgess, Yeazel, Hellerstedt, Griffin, van Ryn (2015) visade att
sjukvårdspersonal genom
negativa värderingar kring vikt kan påverka kvaliteten på
kommunikation, resultatet av
vården och hur patienten upplever vården.
2.6 Anestesi och obesitas
Enligt Hodgeson (2016) innebär obesitas en ökad risk för
följdsjukdomar som kan påverka
anestesin, och det är viktigt för sjukvårdspersonal att vara
medveten om patientens
hälsostatus för att kunna vara förbered inför svårigheter som
kan uppkomma under
anestesin. Det finns flera olika anestesimetoder och de som
används idag är lokalanestesi,
centrala blockader, sedering samt generell anestesi.
Anestesimetoderna kan användas var för
-
8
sig eller kombineras på olika sätt. Lokalanestesi kan ges i
olika former som exempelvis
bedövningsgel. Centrala blockader ges i form av spinal- eller
epiduralanestesi, vilket kan
användas vid exempelvis kejsarsnitt. Sedering kan användas som
komplement till central-
och lokalanestesi. Generell anestesi innebär att patienten
försätts i ett tillstånd av
medvetslöshet med hjälp av läkemedel. Medvetslöshet och analgesi
(upphävd
smärtförnimmelse) framkallas genom påverkan av centrala
nervsystemet. Olika former av
generell anestesi är inhalationsanestesi där
inhalationsanestetika används, balanserad
anestesi innebär en kombination av inhalationsanestetika och
intravenösa läkemedel (Næss
& Strand, 2013). TIVA (totalintravenös anestesi) betyder
induktion och underhåll av generell
anestesi med endast intravenösa läkemedel (McGrenaghan &
Wilson, 2019).
Sövning av patienter med obesitas kan vara utmanande. Obesitas
fördröjer återhämtningen
från generell anestesi, påverkar lungfunktioner negativt och
ökar risken för komplikationer
efter operation (Moustafa & Abdelazim, 2015). Det kan till
exempel vara orsak till att det är
svårt att intubera, och det finns en ökad risk för
respirationsstörningar (Noble, 2008).
Hodgeson (2016) beskriver att ett BMI över 40 ger en 13
procentig ökad risk för svår
intubation. Förhållandena kan försvåras ytterligare om patienten
även har en kort nacke, stor
tunga, högt stående larynx, dålig förmåga att gapa samt
rörelsebegränsningar (Adams &
Murphy, 2000).
Obesitas medför lägre total lungkapacitet och mindre
tidalvolymer. Redan i stående ställning
ses minskad lungvolym hos överviktiga på grund av minskad
compliance (eftergivlighet)
jämfört med normalviktiga. Detta beror på ökat mekaniskt tryck
från fettansamlingar i organ
i buk och brösthåla. Det leder till att ventilationen sker med
snabbare frekvens och lägre
tidalvolym för att kunna upprätthålla en normal halt av
koldioxid i blodet (Aune, 2013).
Personer med obesitas har också generellt sett en lägre
funktionell residualkapacitet (FRC)
vilket ökar risken för uppkomst av atelektaser som följd av att
alveoler kollaberar (Dargin &
Medzon, 2010). Atelektaser kan utvecklas omedelbart efter
anestesiinduktion hos alla
patienter dock kan risken för atelektasutveckling fortsätta i
upp till 48 timmar efter
extubation hos patienter med obesitas jämfört med normalviktiga
patienter (Serin et al.,
2019). Låg FRC innebär också lägre nivåer av lagrat syre vilket
ökar benägenheten för
utveckling av desaturation (Dargin & Medzon, 2010).
Transporten från operationssalen till uppvakningsavdelningen är
en högriskperiod när det
kommer till att patienter desaturerar och en av riskfaktorerna
för detta är obesitas (Labaste
et al., 2016). Oavsett extra syrgastillförsel postoperativt så
tenderar patienter med obesitas
att desaturera ofta under det första postoperativa dygnet (Ahmad
et al., 2008). I en svensk
studie från 2017 undersöktes hur patienter med obesitas som
genomgått bariatrisk kirurgi
andades under den första postoperativa natten genom att övervaka
respirationen med olika
mätningar (saturationsmätning med mera). Patienter med kända
respirationsstörningar var
exkluderade från studien. Resultatet visade att låg
genomsnittlig saturation samt episoder av
desaturation inte var ovanligt postoperativt (Wickerts,
Forsberg, Bouvier & Jakobsson, 2017).
-
9
2.7 Teoretiskt perspektiv - personcentrerad vård
Att arbeta efter personcentrerad vård innebär enligt McCormack
(2003) ett arbetssätt där
fokus ligger på att patienten som person bidrar till att hur och
vad patienten upplever och
värdesätter i sitt liv. Personcentrerad vård bygger enligt Ekman
(2011) på tre nyckelbegrepp:
partnerskap, patientberättelse samt dokumentation. Relationen
mellan den vårdsökande
personen och vården bygger på ett ömsesidigt partnerskap och en
respekt för varandras
kunskap. Sjuksköterskan kommer i partnerskap med patienten att
prioritera och tillsammans
formulera en hälsoplan, ett delat beslutsfattande där patientens
har kunskap och åsikter
ligger till grund (Ekman et al. 2011). För att kunna göra detta
måste sjuksköterskan ha en
professionell kompetens att kunna klargöra personens åsikter och
värderingar och hantera
dessa i förhållande till sina egna professionella kunskaper.
Detta förutsätter ett engagemang
hos sjuksköterskan och ett sympatiskt förhållningssätt
(McCormack & McCance, 2006). För
att kunna skapa partnerskap krävs att vårdaren känner till den
vårdsökandes berättelse
(Ekman et al. 2011). Patientberättelsen är en personlig
redogörelse för personens sjukdom
och symtom och hur dessa påverkar personens liv.
Patientberättelsen skiljer sig från den
medicinska berättelsen där diagnos och behandling av sjukdom är
centralt, så fokuseras här
på personens lidande i vardagliga sammanhang. Berättelsen måste
bygga på ömsesidigt
förtroende och förståelse där kunskaper delas mellan parterna.
Enligt Ekman (2011) utgör
patientberättelsen utgångspunkten för personcentrerad vård och
lägger grunden för ett
partnerskap i vård. Santamäki Fischer (2013) beskriver att när
en person berättar om sig
själv finns det förutsättningar att bli bekräftad och sedd av
den andra parten som lyssnar.
Personen väljer själv vilka berättelser hen vill delge. Tankar
och händelser som personen
upplevt, men även tankar om vad som kan komma att hända kan ingå
i berättelsen. Det är en
helande process att få dela sin berättelse med andra. Personens
bild av sig själv och sitt liv
kan ge en starkare självkänsla. Sista steget inom
personcentrerad vård är enligt Ekman
(2011) att dokumentera patientens preferenser, värderingar och
behov av omvårdnad. I
dokumentationen bör även patientens delaktighet i beslut
gällande vård och behandling
framgå. Dokumentationen leder till kontinuitet i vården och är
lika viktigt att journalföra
som kliniska fynd.
Personcentrerad vård kräver specifika kunskaper, färdigheter och
arbetssätt. Utmaningen för
anestesisjuksköterskan inkluderar förmågan att efter ett mycket
kort preoperativt möte inge
förtroende och få fram den information från patienten som krävs
för att utforma vården med
respekt för personen som helhet (Manley, Hills & Marriot,
2011).
3 PROBLEMFORMULERING
I dagens samhälle ökar antalet personer med obesitas och därmed
ses även en ökning inom
den perioperativa miljön. Tidigare forskning visar att många
patienter upplever sig vara
stigmatiserade och diskriminerade. De har en känsla av att vara
en börda för hälso- och
sjukvården och en stor del patienter har fått ta emot
förödmjukande och nedlåtande
-
10
kommentarer. Forskning visar att sjuksköterskor kan ha ett
negativt förhållningssätt i mötet
med dessa patienter och vissa upplever att diskriminerade vård
förekommer. Förutom att
patienter med obesitas har ett sämre utgångläge i vården genom
diskriminering är de även
svårare att hantera inom den perioperativa vården. Risken för
komplikationer och svår
luftväg ökar med ett ökat BMI. Tanken med denna litteraturstudie
är att med hjälp av
evidensbaserad kunskap förbättra det perioperativa
omhändertagandet hos patienter med
obesitas.
4 SYFTE
Syftet var att beskriva specialistsjuksköterskans
omhändertagande av patienter med obesitas
i samband med perioperativ vård.
5 METOD
Metoden för detta arbete är en litteraturöversikt enligt
Fribergs (2017) beskrivning, vilket
innebär ett strukturerat arbetssätt för att skapa en beskrivande
översikt över befintlig
forskning inom ett utvalt område.
5.1 Urval och datainsamling
Här följer beskrivning av inklusion- och exklusionskriterier,
sökord, databassökning, urval,
sökmatris, manuell sökning samt kvalitetsgranskning.
5.1.1 Inklusions- och exklusionskriterier
Inklusionskriterier används för att finna relevanta artiklar
från sökningen i databaserna
(Östlundh, 2017). Inklusionskriterier för studierna var att de
skulle handla om
specialistsjuksköterskans omhändertagande av patienter med
obesitas i samband med
perioperativ vård. Ytterliggare inklusionskriterier var
patienter över 18 år. Studierna ska ha
haft ett etiskt godkännande och publicerats i vetenskapliga
tidskrifter,
-
11
5.1.2 Sökord
Sökorden som användes för att hitta relevanta artiklar var:
obese, overweight, bariatric,
anesthesia, anaesthesia, intensive care, intensive care nurse,
experiences, perceptions,
attitudes, views och feelings. Sökorden användes både i fritext
och som ämnesord (MeSH och
Headings) vilka kombinerades i olika sökblock. De booleska
sökoperatörerna AND och OR
användes vid kombination av sökord för att få en bredare
sökning. Trunkering användes för
att utöka antal artiklar inom önskat område. Termen anesthesia
användes med trunkering
istället för att använda anesthetic nurse vilket gav fler
träffar. Sökorden valdes ut för att de
bäst representerar det ämne som arbetet avser (Östlundh, 2017).
Se sökmatris under rubrik
5.1.5.
5.1.3 Databassökning
Sökningen efter artiklar utfördes i två olika vetenskapliga
databaser, CINAHL och PubMed,
som valdes ut genom att kunna finna artiklar relaterade till
vårdvetenskap. Sökmatris
presenteras under rubrik 5.1.5. En databas är en samling
dokument som sorterats och
grupperats för att underlätta att göra sökningar och urval.
CINAHL innehåller
omvårdnadsvetenskaplig information, PubMed innehåller främst
medicin men även
omvårdnadsrelaterade artiklar (Östlundh, 2017). Databassökning
är ett moment som
bibliotekarier är utbildade i att hjälpa till med (Friberg,
2017), hjälp med sökning av
bibliotekarie från Falu lasaretts sjukhusbibliotek samt
Mälardalens högskolebibliotek har
använts vid flera tillfällen för att säkerställa att sökningarna
utförts korrekt.
5.1.4 Urval
Resultatet av antal artiklar från CINAHL var 261 stycken och
från Pubmed 227 stycken. Av
dessa lästes 15 respektive 30 abstract av de artiklar som
svarade mot uppsatsens syfte.
Resultatet från databassökningen samt manuell sökning landade i
7 stycken kvantitativa och
8 stycken kvalitativa artiklar.
5.1.5 Sökmatris
Tabell 1: Sökmatris
Databas Sökord Antal
träffar
Antal lästa
abstrakt
Antal lästa
artiklar
Antal
utvalda
artiklar
CINAHL anesthe* OR anaesthe* OR
intensive care OR intensive
care nurs*
515 317
CINAHL experiences or perceptions or
attitudes or views or feelings
2 204 075
-
12
CINAHL obes* OR overweight OR fat
OR bariatri*
504 670
CINAHL (anesthe* OR anaesthe* OR
intensive care OR intensive
care nurs*) AND (experiences
or perceptions or attitudes or
views or feelings) AND (obes*
OR overweight OR fat OR
bariatri*)
261 15 10 6
Pubmed Anesthe* OR anaesthe* OR
intensive care OR intensive
care nursing
704 756
Pubmed experiences OR perceptions 552 567
Pubmed obes* OR overweight OR fat
OR bariatri*
457 972
Pubmed (Anesthe* OR anaesthe* OR
intensive care OR intensive
care nursing) AND
(experiences OR perceptions)
AND (obes* OR overweight
OR fat OR bariatri*)
227 30 12 5
5.1.6 Manuell sökning
Sekundärsökningar är nödvändiga att göra för att kunna få fram
ett bra slutresultat och görs
det inte riskeras att gå miste om relevant litteratur. Manuella
sökningar innebär att på egen
hand leta igenom tidskriftsartiklar eller annat material för att
hitta relevant information
(Östlundh, 2017). Fyra artiklar som ingår i resultatet hittades
med hjälp av manuell sökning,
vilket innebar att de kom upp som relaterade artiklar vid
sökning i databaser samt sökande i
referenslistor från andra artiklar som ingår i resultatet. När
en artikels valdes ut för vidare
läsning i en databassökning gav databasen förslag till
relaterade artiklar, det vill säga artiklar
som har likheter med den artikel som valdes. Ett annat sätt som
användes för att finna
artiklar som svarar mot studiens syfte var att författarna gick
igenom en vald resultatartikels
referenslista för att även där finna liknande studier som kunde
ingå i resultatet.
5.1.7 Kvalitetsgranskning
Friberg (2017) beskriver att kvalitetskrav ska ställas på de
texter som väljs ut för analys. Med
hjälp av noggrann granskning ges information om viktiga aspekter
som exempelvis artikelns
resultat men också hur det resultatet kommit till med mera.
Efter genomförd granskning tas
ställning till om artikeln passar syftet och om kvaliteten är
tillräckligt bra för att inkludera
studien i arbetet (Friberg, 2017). Artiklarna som ingår i
resultatet granskades utifrån
-
13
granskningsmallar framtagna av Statens beredning för medicinsk
och social utvärdering
(SBU). Granskningsmallarna är olika utformade för kvalitativa
och kvantitativa studier vilka
presenteras i bilaga B och C. Statens beredning för medicinsk
och social utvärdering (2019)
beskriver att kvalitetsgranskningen syftar till att bedöma i
vilken utsträckning resultatet för
en enskild studie beror av systematiska fel (bias) och att
granskningsmallarna används som
stöd i bedömningen. Vad gäller mallarna för kvantitativa studier
beskrivs att syftet med
mallarna är att skapa ett systematiskt och transparent underlag
för att diskutera hur stor
risken är att skattade utfall i en enskild studie är
systematiskt snedvridna vilket innebär att
det inte finns någon algoritm för att räkna samman
kvalitetspoäng. Mallarna består av ett
antal frågor med olika svarsalternativ. Utifrån svaren kan
kvaliteten sedan diskuteras och
bedömas som låg, medelhög eller hög. Samtliga artiklar som ingår
i resultatet bedömdes ha
medel eller hög kvalitet vilket presenteras i bilaga A.
5.2 Analys
Analys av artiklarna skedde utifrån Fribergs (2017) beskrivning
av att göra en
litteraturöversikt. Friberg (2017) beskriver att för att få ett
samlat grepp på det valda området
anläggs ett helikopterperspektiv genom att läsa
sammanfattningarna av de studier som
framkom i litteratursökningen. Helikopterperspektivet gör det
möjligt att få en överblicksbild
och se karaktären på studierna, exempelvis om området innefattar
mest kvalitativa eller
kvantitativa studier. Därefter fortsätter avgränsningen till de
studier som sedan kommer att
ingå i analysen. Steg ett i analysen var att de valda artiklarna
lästes igenom av båda
författarna flera gånger för att förstå innehåll och sammanhang.
Därefter diskuterade
författarna eventuella oklarheter för att säkerställa att
artiklarnas innehåll uppfattats riktigt.
Artiklarna skrevs ut i pappersform. Relevanta delar av texten
markerades med
överstrykningspenna för att underlätta att komma tillbaka till
dessa delar och läsa igen. I steg
två dokumenterades artiklarna i en artikelmatris, se bilaga A,
utifrån syfte, metod, resultat
och kvalitet för att få en bra överblick, även denna skrevs ut i
pappersform. I steg tre
identifierades likheter och skillnader i studiernas syfte, metod
och resultat. En
sammanställning av studiernas likheter och skillnader i syfte,
metod och resultat författades
och presenterades under rubrik 7. Likheter och skillnader i
artiklarnas resultat resulterade i
två kategorier. Kategorierna som framkom var utmaningar i
omhändertagandet och optimera
omhändertagandet.
6 ETISKA ÖVERVÄGANDEN
Den mest inflytelserika av alla forskningsetiska riktlinjer är
Helsingforsdeklarationen som
fokuserar på medicinsk klinisk forskning (Kjellström, 2017).
Deklarationen innehåller etiska
riktlinjer som syftar till att skydda patienters hälsa och
rättigheter genom att värna rätten till
självbestämmande, information, integritet och konfidentialitet
(Helsingforsdeklarationen,
-
14
2013). Dataskyddsförordningen (GDPR) är också viktig att
förhålla sig till, vars syfte bland
annat är att skydda enskildas personuppgifter (Datainspektionen,
2019). Endast artiklar med
etiskt godkännande inkluderades i litteraturstudien för att
säkerställa att deltagarna i
studierna behandlats korrekt enligt etiska riktlinjer.
Författarna har under hela arbetets gång
förhållit sig till CODEX (2019) riktlinjer och därmed arbetat
objektivt och inte förfalskat eller
plagierat vetenskapliga data.
7 RESULTAT
Resultatet är baserat på 15 vetenskapliga studier, 8 kvalitativa
och 7 kvantitativa. Studierna
är författade i olika länder. Resultatartiklarna presenteras
utifrån likheter och skillnader i
syfte, metod och resultat. Indelningen av resultatets
underrubriker är baserade på två
kategorier som framkom under analysen. Resultatet är skrivet i
löpande text samt citat på
artikelns ursprungsspråk.
7.1 Likheter och skillnader i syfte
Alla 15 studier hade ett tydligt syfte formulerat. Av de åtta
kvalitativa artiklarna (Dabija,
Fedog, Engström & Gustafsson, 2018; Drake, Dutton, Engelke,
McAuliffe & Rose, 2005;
Hales, Maureen, & Vries, 2018; Hales, Vries & Coombs,
2016; Larson, Nyström, Gustafsson &
Engström, 2019; Robstad, Söderhamn, & Fegran, 2018; Shea
& Gagnon, 2015; Whitfield &
Grassley, 2008) fanns likheter i tre av artiklarnas syfte
gällande intensivvårdssjuksköterskors
upplevelser att vårda patienter med obesitas på
intensivvårdsavdelning (Hales et al., 2016;
Robstad et al., 2018; Shea & Gagnon, 2015). En studie hade
att liknande syfte då den syftade
till att undersöka omvårdnadsåtgärder och attityder vid
intensivvård av patienter med
obesitas (Hales et al., 2018). I två av artiklarna fanns
likheter i syftet vad gäller att beskriva
anestesisjuksköterskors erfarenheter av luftvägshantering
(Larson et al., 2019; Dabija et al.,
2018). Skillnaden var att Larson et al. (2019) syftade på
luftvägshantering av obesa patienter
specifikt, mendan Dabija et al. (2018) syfte var hantering av
svåra luftvägar, däribland
patienter med obesitas. En studie syftade till att beskriva
sjuksköterskors uppfattning om de
utmaningar som de ställs inför i vårdandet av patienter med
obesitas (Drake et al., 2005). En
studie hade som syfte att undersöka sjuksköterskors erfarenheter
av postoperativ vård av
patienter med obesitas (Whitfield & Grassley, 2008).
Av de sju kvantitativa artiklarna (Lindauer, Steurer, Müller
& Dullenkopf, 2014; Pfeiffer et
al., 2012; Robstad, Westergren, Siebler, Söderhamn & Fegran,
2019; Sanford, Kadry, Brodsky
& Macario, 2015; Steyer, Oliveira, Gouvêa, Echer &
Lucena, 2012; Tanaka & Peniche, 2009;
Winkelman & Maloney, 2005) var det två studier som syftade
till att undersöka tidsaspekter
av olika slag (Pfeiffer et al., 2012; Sanford et al., 2015). Där
slutar likheterna då Pfeiffer et al.
(2012) studie syftade till att undersöka tidsåtgången för olika
metoder för verifikation av
-
15
endotrakeal intubation hos patienter med obesitas, medan Sanford
et al. (2015) studie
syftade till att undersöka förhållandet mellan BMI och total tid
i operationsrummet. Tanaka
& Peniche (2009) studie syftade till att identifiera
svårigheter för sjuksköterskor
perioperativt för patienter som genomgår bariatrisk kirurgi,
till skillnad från Winkelman &
Maloney (2005) vars studie hade som syfte att beskriva vilka
resurser
intensivvårdssjuksköterskor använde i vården av patienter med
obesitas. Lindauer et al.
(2014) syfte var att utvärdera den perioerativa vården efter
införandet av ett program för
bariatrisk kirurgi. En studie syftade till att analysera
postoperativa omvårdnadsdiagnoser
ställda för patienter som genomgått bariatrisk kirurgi samt även
vidtagna
omvårdnadsåtgärder. Robstad et al. (2019) hade som syfte att
undersöka
intensivvårdssjuksköterskors attityder mot patienter med
obesitas och om dessa är
förknippade med deras beteendemässiga avsikter gentemot dessa
patienter.
7.2 Likheter och skillnader i metod
Samtliga kvalitativa studier har använt sig av intervjuer som
datainsamlingsmetod (Dabija et
al., 2018; Drake et al., 2005; Hales et al.,2018; Hales et al.,
2016; Larson et al., 2019; Robstad
et al., 2018; Shea & Gagnon, 2015; Whitfield & Grassley,
2008). Två studier använde sig av
en kombination av observationer och intervjuer (Hales et
al.,2018; Hales et al., 2016).
Semistrukturerade intervjuer dominerade, medan en studie använde
sig av
fokusgruppsintervjuer (Drake et al. 2005). Samtliga studier har
använt tematisk analys
(Dabija et al., 2018; Drake et al., 2005; Hales et al.,2018;
Hales et al., 2016; Larson et al.,
2019; Robstad et al., 2018; Shea & Gagnon, 2015; Whitfield
& Grassley, 2008). Dabija et al.
(2018) och Larson et al. (2019) använde sig av en induktiv metod
kallad critical incedent
technique (CIT) enligt Flanagan vilket innebär att det inte är
antalet intervjuer som avgör när
insamlat material är tillräckligt utan antalet ”kritiska
incidenter” som framkommit, där ett
antal mellan 50–100 anses vara tillräckligt för att få ett
trovärdigt resultat. I Larson et al.
(2019) framkom 97 kritiska incidenter och i Dabaija et al.
(2018) framkom 109 kritiska
incidenter. Studierna av Hales et al. (2018) och Hales et al.
(2016) använde samma
analysgång genom tre olika steg, dekonstruktion där data
systematiskt bröts ner till koncept,
konstruktion där koncepten sammanfördes till en ny ordning och
slutligen konstruerades
koncepten till en beskrivande berättelse utifrån två teman.
Av de sju kvantitativa artiklarna (Lindauer, Steurer, Müller
& Dullenkopf, 2014; Pfeiffer et
al., 2012; Robstad, Westergren, Siebler, Söderhamn & Fegran,
2019; Sanford, Kadry, Brodsky
& Macario, 2015; Steyer, Oliveira, Gouvêa, Echer &
Lucena, 2012; Tanaka & Peniche, 2009;
Winkelman & Maloney, 2005) var det två studier som använde
enkäter som
datainsamlingsmetod (Robstad et al., 2019; Tanaka & Peniche,
2009). De använde deskriptiv
design och analyserades med jämförande statistik genom chi-2
test, även Welch´s t-test och
ANOVA användes. Tre av studierna var retrospektiva (Lindauer et
al., 2014; Sanford et al.,
2015; Steyer et al., 2016) där journalgranskning användes som
datainsamlingsmetod. T-test
och Mann Whitney användes för kontinuerliga variabler. För
kategoriska variabler användes
chi2-test. Två studier var prospektiva (Pfeiffer et al., 2012;
Winkelman & Maloney, 2005). I
studien av Pfeiffer (2012) skedde datainsamling genom
videoinspelning och tidsmätning av
-
16
intubation. För jämförelser användes t-test. Winkelman &
Maloney (2005) använde
observationer för datainsamling. Samband togs fram med
Perarson´s korrelationskoefficient.
7.3 Likheter och skillnader i resultat
Nedan presenteras resultatet i två framkomna kategorier:
utmaningar i omhändertagandet
samt optimeringar i omhändertagandet.
7.3.1 Utmaningar i omhändertagandet
Flera studier (Drake et al., 2005; Hales et al., 2016; Robstad
et al., 2018; Shea & Gagnon,
2015) visade att specialistsjuksköterskan uppfattande att
patienter med obesitas erhöll sämre
vård än normalviktiga patienter. Studier visde (Robstad et al.,
2018; Shea & Gagnon, 2015)
att patienter med obesitas var svårare att mobilisera och inte
blev vända lika ofta som
normalviktiga patienter. En studie (Shea & Gagnon, 2015)
visade att personalen var
oförmögen att utföra korrekt hjärt- och lungräddning. Personalen
beskrev att på grund av
patientens storlek var det svårt att få till bra
hjärtkompressioner.
Många specialistsjuksköterskor uppfattade att det krävdes extra
personal vid vårdandet av
patienter med obesitas (Drake et al., 2005; Hales et al., 2016;
Robstad et al., 2018; Shea &
Gagnon, 2015; Winkelman & Maloney, 2005). Studier (Drake et
al., 2005; Robstad et al.,
2018; Shea & Gagnon, 2015) visade att mer personal krävdes
vid bland annat mobilisering,
vändningar, transport samt förändring av position i sängen. Att
lyfta ben och ta på
stödstrumpor kunde kräva upp till tre personal (Shea &
Gagnon, 2015).
Specialistsjuksköterskorna beskrev vidare att det krävdes mer
tid för att vårda patienter med
obesitas (Robstad et al., 2018; Shea & Gagnon, 2015).
Sanford et al. (2015) utvärderade
korrelationen mellan BMI och total tid på operationssal där
komponenter som
anestesipersonalens förberedelser och anestesiinduktion ingick.
Resultatet visade statistisk
signifikans vad gäller sambandet mellan ökat BMI och ökad tid på
operationssal,
huvudsakligen på grund av ökad operationstid men även
anestesipersonalens förberedelser
och anestesiinduktion och väckning tog längre tid hos patienter
med högre BMI. Enligt Drake
et al. (2005) och Shea & Gagnon (2015) behövdes extra tid på
grund av en mer komplex
vårdsituation där exempel som medicinering, auskultation av
hjärta och lungor och
såromläggning presenterades.
Studier (Robstad et al., 2018; Tanaka & Peniche, 2009;
Winkelman & Maloney, 2005) visade
att det fanns en brist på material och utrustning för patienter
med obesitas. En studie av Shea
& Gagnon (2015) där erfarenheter av specialistsjuksköterskan
undersökts visade att sängarna
var för smala, blodtrycksmanschetter inte passade och kläder som
var för små. Utrustningen
var anpassad efter icke-obesa patienter. Sjuksköterskorna kände
frustration över att inte
kunna ge den vård och använda den utrustning som krävdes.
Specialistsjuksköterskans erfarenheter visade (Drake et al.,
2005; Hales et al., 2018; Robstad
et al., 2018; Shea & Gagnon, 2015) att det fanns en ökad oro
för skador och personlig
-
17
säkerhet hos personalen vid vårdandet av patienter med obesitas.
Enligt Shea & Gagnon
(2015) beskrev specialistsjuksköterskor vården som extra fysisk
krävande och därmed ett
hårdare arbete för personalen. Ord som fysisk belastning,
svårigheter och förseningar var
återkommande under intervjuerna. Det fysiskt krävande arbetet
medförde i vissa fall
ovillighet att vårda patienter med obesitas (Robstad et al.,
2018; Shea & Gagnon, 2015).
Intervjuerna visade att det inte var ovanligt att
specialistsjuksköterskor önskade byta patient,
särskilt om de arbetat flera dagar med tyngre patienter.
I två studier av Hales et al. (2016, 2018) beskrev
specialistsjuksköterskan att de upplevde
svårigheter kring språket och vilka ord de skulle använda i
dialog med patienten. De
upplevde att de saknade en överenskommelse och ett accepterat
språk för att beskriva
patienter med obesitas. Det fanns enligt personalen negativa
sociala associationer till orden
fet och obes och dessa ord definierade inte de svårigheter som
framkom vid vårdandet.
Dessutom beskrevs en medvetenhet dels från patientens dels från
personalens sida att
patienten var obes, men kommunikation om obesitas undveks. ”No
one wants to talk about
the elephant in the room. There´s something huge happening but
no one wants to talk about
it” (Hales ert al., 2016, s 86). De använde olika ord beroende
på om patienten var vaken eller
inte samt om de talade till patienten eller till personalen. För
att undvika att såra patienten
användes kommunikation genom blickar, viskningar eller genom att
peka mellan personalen.
Vid bedside rapporter diskuterades medvetet inte obesitas för
att inte skämma ut patienten
(Hales et al., 2016). ”I don´t want them to think that I´ve got
some prejudice against them
that´s going to influence my care” (s.85).
I studier av Hales et al. (2018) och Robstad et al. (2018 &
2019) framkom att kollegor ofta
drog nedlåtande kommentarer och skämtade om patienter med
obesitas. Vidare hade en del
av specialistsjuksköterskorna en negativ attityd och beteende
kring ovan nämnda patienter.
Det framkom (Shea & Gagnon, 2015) att personal som tidigare
vårdat patienter med obesitas
och hade negativa erfarenheter tog med sig dem i vårdandet av
andra patienter med obesitas.
Det gällde även om personal fått höra negativa erfarenheter från
annan personal och inte
upplevt det själv.
Specialistsjuksköterskor beskrev i studier (Robstad et al.,
2018; Shea & Gagnon, 2015) att de
kände frustration över att patienter med obesitas kunde vara
inaktiva när det gällde att ta en
roll i sin sjukvård, att de saknade motivation att bidra till
sin egen vård under
intensivvårdsperioden. Patienterna kunde beskrivas som krävande
och var ovilliga att
samarbeta. Vissa sjuksköterskor var av den åsikten att patienten
själv var ansvarig för sin
kroppsvikt. Sjuksköterskorna uttryckte att det är skillnad att
vårda patienter som själva vållat
sin sjukdom jämfört med patienter som inte kan hjälpa att de
blivit sjuka. Postoperativ
mobilisering ordinerades till alla patienter efter bariatrisk
kirurgi och det upplevdes som en
svårighet att genomföra för sjuksköterskor i Whitfield &
Grassley (2008) studie. De upplevde
svårigheter att motivera patienterna att röra på sig för att
patienterna var rädda att det skulle
göra ont, att de skulle ramla eller att förband eller stygn
skulle lossna. Att få patienterna att
komma upp ur sängen för första gången efter operationen beskrevs
som ” a difficult
challange… they [patients] don´t want to pop a stitch, tear the
bandaids off, hurt themselves”
(s. 293). Sjuksköterskorna upplevde även att patienter försökte
undvika mobilisering trots att
-
18
sjuksköterskorna skulle gå bredvid dem. Resultatet visade också
hur sjuksköterskorna
försökte motivera patienterna genom att försäkra dem om att
första gången är det största
hindret men att smärtan kommer att minska för varje gång samt
att påminna patienterna om
att ta emot smärtstillande medicin inför mobilisering.
Det framkom även i resultatet i studien av Steyer, Oliveira,
Gouvêa, Echer & Lucena (2012)
att smärta var vanligt förekommande i samband med mobilisering
och att det var viktigt att
se till att patienterna fick tillräckligt med smärtstillande
medicin innan. I studien
undersöktes den postoperativa vården av patienter som genomgått
bariatrisk kirurgi där
analyserades vilka omvårdnadsdiagnoser som ställts och vilka
omvårdnadsåtgärder som
vidtogs. Förutom smärta, som sågs i 99 % av fallen framkom
svårighet till mobilisering i 58 %
av fallen, omvårdnadsdiagnoser relaterat till hudkostymen
framkom i 93 % av fallen. I 20 %
av fallen noterades att patienterna behövde hjälp med hygien
(Steyer, Oliveira, Gouvêa,
Echer & Lucena, 2012). I Lindauer et al. (2014) studie
utvärderades den perioperativa vården
för 147 patienter som genomgått gastric bypass-kirurgi.
Resultatet visade att majoriteten av
patienterna (78 %) kunde vårdas på uppvakningsavdelningen
postoperativt medan 32
patienter (drygt 21 %) behövde vårdas på
intensivvårdsavdelningen på grund av instabil
cirkulation och nedsatt syresättning.
7.3.2 Optimeringar i omhändertagandet
Studier (Robstad et al., 2018; Shea & Gagnon, 2015) visade
att det var viktigt för
specialistsjuksköterskan att bygga upp en relation med
patienten. Det beskrevs att
vårdrelationen mellan specialistsjuksköterskan och den obesa
patienten var viktig. Obesitas
är till skillnad från många andra sjukdomar synlig och svår att
dölja. Att se personen bakom
sjukdomen var viktigt för att se bortom den fysiska kroppen,
sina egna fördomar och att möta
patienten på en mänsklig nivå. ”When you get to know the
patient, you don´t reflect that
much on that they are big. You focus mostly on the person laying
there… who is very ill.”
(Robstad et al., 2018, s.390). På en intensivvårdsavdelning
framkom hur viktig
kommunikationen var. Att kunna lära känna patienten och
kommunicera då patienten var
intuberad. Skriftlig kommunikation eller att använda sig av
patientens familj användes för att
förstå patienten. Att fokusera på personen istället för
sjukdomen kunde hjälpa personalen att
förstå patientens berättelse och därmed lättare kunna relatera
till och sätta sig in i patientens
situation (Shea & Gagnon, 2015).
Samma studie av Shea & Gagnon (2015) visade att
sjuksköterskor önskade att ta distans från
personliga åsikter och samhällets stigmatisering kring patienter
med obesitas. Att inte föra
negativa tankar och attityder vidare i personalgruppen vid
rapporteringar och då negativa
kommentarer förekom skulle dessa negligeras och istället rikta
in sig på fakta. Ett par studier
(Robstad et al., 2018; Steyer et al., 2012) visade att
specialistsjuksköterskan hade en önskan
om att kunna förändra sina attityder och åsikter kring patienter
med obesitas. En förändring
som enligt specialistsjuksköterskorna kräver mer kunskap kring
komplexiteten hos dessa
patienter.
-
19
Två studier involverade förberedelser och planering för anestesi
av patienter med obesitas
(Larson, Nyström, Gustafson & Engström, 2019; Sanford,
Kadry, Brodsky & Macario, 2015). I
Larson et al. (2019) kvalitativa studie visade resultatet att
förberedelser och noggrann
planering av anestesin var viktigt för anestesisjuksköterskor
vid sövning av patienter med
obesitas. I resultatet framkom vikten av att läsa på om
patienten i tidigare journaler för att
kunna förbereda sig bättre. Andra förberedelser som kom fram i
resultatet var att kontrollera
gapförmåga, Mallampati klassifikation och rörlighet av nacken
hos patienterna. Dabija,
Fedog, Engström & Gustafsson (2018) kom i sin studie fram
till liknande resultat där
anestesisjuksköterskor betonade vikten av en noggrann
preoperativ bedömning av eventuellt
svår luftväg och beskrev att de aktivt letade efter fysiska
tecken som indikerar svår luftväg
som obesitas och kort nacke.
You do have some readiness, I mean, you see the patient at an
early stage and expect…
you have the head sitting pretty short, you have obesity, you
have no neck, you see some
signs that brings previous events to mind. So you start thinking
that … hmm, here we
really need to think twice. (Dabija et al., 2018, s.156).
Anestesisjuksköterskor ansåg också att det ingår i
förberedelserna att planera och vara
förberedd på att behöva byta anestesimetod om nödvändigt (Larson
et al. 2019). I Dabija et
al. (2018) visade resultatet att det var viktigt att alltid ha
en reservplan om den första
strategin vad gäller hantering av luftvägen inte skulle fungera.
Vid svår intubation kunde till
exempel larynxmask behöva användas för att snabbt säkra en fri
luftväg. Resultatet i både
Larson et al. (2019) och Dabija et al. (2018) visade på vikten
av att ha adekvat utrustning
tillgänglig vid sövning av patienter med obesitas, som
exempelvis ledare och specifik
utrustning för svår luftväg.
I studien av Larson et al. (2019) framkom olika faktorer för
lyckad luftvägshantering hos
patienter med obesitas. Flera nyckelfaktorer identifierades som
exempelvis att optimera
patientens position inför anestesiinduktionen vilket kunde
innebära att tippa
operationsbordet så huvudet hamnar något högre än fötterna,
”tilting enough to reduce
pressure on the chest for the sake of the airway. Make sure to
optimize the patient’s position
even before induction so that they are well on the operating
table” (s. 960). I Dabija et al.
(2018) studie beskrevs också vikten av att optimera den obesa
patientens position inför
intubation. En triangulär kudde placerad under patientens axlar
förbättrade patientens
position och gav bättre insikt under intubationen. I Larson et
al. (2019) studie framkom
också att det var viktigt att optimera patienter med obesitas
ventilationen genom väl utförd
preoxygenering, användning av PEEP (positive end-expiratory
pressure, ökat motstånd i
utandningen) och eventuell lungrekrytering om det var svårt att
bibehålla adekvat saturation.
Av resultatet framkom också att säkra luftvägen snabbt genom
intubation, hellre än
larynxmask, var av stor vikt för anestesisjuksköterskorna. En
kvantitativ studie jämförde
tidsåtgången mellan ultraljudsundersökning och
auskultation/kapnografi (lyssna på
lungorna och mätning av koldioxid i utandningsluften) för att
verifiera att tuben satt på rätt
plats i luftvägen hos patienter med obesitas. Detta för att så
fort som möjligt veta att tuben
sitter i luftvägen och inte i matstrupen och därmed ha en säkrad
luftväg. Resultatet visade
inga signifikanta skillnader mellan att använda ultraljud
jämfört med enbart auskultation.
Mediantid för verifikation med ultraljud var kortare än för
verifikation med auskultation och
-
20
kapnografi (Pfeiffer, Bache, Isbye, Rudolph, Rovsing &
Borglum, 2012). Andra aspekter som
framkom var vikten av att arbeta som ett team kring obesa
patienter med en potentiellt svår
luftväg. Att vara åtminstone två anestesisjuksköterskor vid
induktionen för att samarbeta och
hantera svåra situationer som kan uppkomma. Att vid misstanke om
svår luftväg låta den
mest erfarna i teamet utföra intubationen (Dabija et al., 2018;
Larson et al., 2019).
8 DISKUSSION
Denna studie hade som syfte att beskriva
specialistsjuksköterskans omhändertagande av
patienter med obesitas i samband med den perioperativa vården.
Analysen resulterade i två
kategorier; hinder och utmaningar i omhändertagandet samt
optimeringar i
omhändertagandet. Här följer resultatdiskussion, metoddiskussion
samt etikdiskussion.
8.1 Resultatdiskussion
Nedan följer diskussion av studiernas likheter och skillnader i
syfte, metod samt diskussion
av resultatet.
8.1.1 Diskussion av likheter och skillnader i syfte och
metod
Studierna som ingick i resultatet hade varierande syften. Några
studier hade liknande syften
vad gäller upplevelser att vårda patienter med obesitas på
intensivvårdsavdelning. Andra
studier syftade till att undersöka faktorer för lyckad
luftvägshantering. Det gav en variation
och bredd i examensarbetet och täckte in flera områden i
specialistsjuksköterskans
omhändertagande av patienter med obesitas. Det kunde även
generera svårigheter att
studierna varierade så i sina syften, det gjorde det svårare att
hitta exakta likheter mellan
studierna och kunna dra slutsatser. Drygt hälften av studierna
använde kvalitativ metod, åtta
till antalet, medan sju av studierna var av kvantitativa. Att
studierna använde olika design
innebar att det var svårt att göra exakta jämförelser mellan
alla studier då de kvantitativa
fokuserar mer på siffror och de kvalitativa fokuserar mer på
ord, men enligt metodlitteratur
(Friberg, 2017) kan både kvalitativa och kvantitativa artiklar
ingå i en litteraturstudie. Dock
kan inte analysen bli lika ingående som vid en så kallad
systematisk litteraturstudie eftersom
en aspekt att ta hänsyn till är just att kvalitativa respektive
kvantitativa studier skiljer sig åt
genom att fokus är på ord respektive siffror och att resultatet
från studierna inte går att
jämföra exakt (Friberg, 2017). Av de kvalitativa studierna hade
alla använt intervjuer som
datainsamlingsmetod och kommit fram till olika teman i sina
analyser, vilket gjorde det
enklare att göra jämförelser och se vilka studier som hade ett
liknande innehåll i resultatet.
Olika analysmetoder användes för att komma fram till teman,
några studier använde
dataprogram för analysen. Andra bearbetade materialet manuellt
genom att bryta ner texten
i mindre enheter för att sedan sammansätta de enheter som hade
liknande innebörd under
-
21
lämpliga teman. Att använda teman leder till att en djupare
tolkning av materialet kan
utföras (Danielson, 2017). Två studier hade använt samma
analysmetod i form av kritisk
incidentanalys (CIT) vilket innebär ett förutsättningslöst
letande i text eller observationer
efter fenomen utan att på förhand ha antagit att vissa
förhållanden föreligger. Genom att
använda CIT kan sällsynta och ovanliga fenomen identifieras
eftersom metoden utgår från
deltagarnas perspektiv och inte använder en förhandsgiven ram
förutom att hålla sig inom
studiens syfte (Fridlund & Mårtensson, 2017). Det som
skiljde de kvalitativa studierna åt var
att intervjuerna genomförts på olika sätt, de flesta hade dock
använt semistrukturerade
individuella intervjuer medan en studie använde
fokusgruppsintervjuer. Styrkan med att
använda intervjuer är att det är en lämplig metod för att förstå
fenomen, erfarenheter,
situationer och händelser (Danielson, 2017). Styrkan i just
semistrukturerade intervjuer är
öppna frågor i en viss struktur men som inte behöver tas upp i
samma ordning utan
intervjuaren kan anpassa sig till vad som kommer upp i
intervjun, en för detaljerad struktur
skulle kunna förstöra interaktionen i intervjusituationen genom
att intervjuaren blir för styrd
av sin intervjuguide (Danielson, 2017). Fokusgrupper är en
alltmer populär metod som
innebär att samla grupper av informanter (till skillnad från
semistrukturerad intervju som är
individuell) där informanterna får diskutera relativt fritt ett
givet ämne under ledning av en
moderator. Fördelar med fokusgrupper är att det kan underlätta
diskussion kring känsliga
ämnen där deltagarna själva ställer frågor och uppmuntrar
varandra att berätta. (Wibeck,
2017).
Styrkan med att använda kvantitativ design är att det kan
användas om syftet är att beskriva
eller kartlägga något utan en djupare analys, eller för att
undersöka samband mellan olika
saker. Det används också med fördel om syftet är att jämföra
olika saker, till exempel olika
behandlingar (Billhult, 2017). Av de kvantitativa studierna var
tre studier retrospektiva
medan två studier var prospektiva tvärsnittstudier. Retrospektiv
studie utförs med
datamaterial som redan är insamlat, exempelvis journaler, vilket
är fördelaktigt för att det är
relativt enkelt, billigt och snabbt. I en prospektiv studie sker
datainsamlingen framåt i tiden
vilket ger fördelar i form av att en faktabank byggs upp som kan
användas igen för nya
frågeställningar, vid prospektiva tvärsnittstudier studeras hur
en grupp ser ut vid ett speciellt
nedslag i tiden (Billhult, 2017). Kvantitativa studier
innehåller beskrivande statistik som
sammanfattar det stora materialet. För att sedan kunna dra
slutsatser om likheter och
skillnader används analytisk statistik. Det finns dataprogram
som underlättar analysarbetet
(Billhult, 2017). Av de kvantitativa studierna användes till
största del statistikprogrammet
SPSS för analysen. SPSS kan användas för att exempelvis ta fram
underlag för tabeller
(Billhult, 2017).
8.1.2 Diskussion av resultatet
Huvudfynden från resultatet visar att specialistsjuksköterskan
har krävande utmaningar
kopplat till patienter med obesitas. Det finns erfarenheter som
visar att det krävs mer
personal, mer tid och specifik utrustning för att upprätthålla
en god och säker vård. En ökad
oro för skador på grund av fysiskt krävande arbete finns hos
personalen och det finns en
ovilja att vårda denna patientgrupp. Patienter med obesitas
beskrivs som en krävande
patientgrupp och negativa attityder och erfarenheter är vanligt
förekommande bland
-
22
specialistsjuksköterskorna. Det fanns dock en önskan om att
skapa en distans från personliga
åsikter och social stigmatisering genom vidare kunskap kring
komplexiteten hos patienter
med obesitas. Specialistsjuksköterskan önskade bygga en relation
för att se personen bakom
sjukdomen obesitas, där information och patientens delaktighet
spelar en central roll. Att
arbeta med specifika förberedelser och optimering av anestesin
samt det perioperativa
omhändertagandet där framförallt ventilationen är av vikt. Även
teamarbetet var viktigt för
öka säkerheten kring dessa patienter.
Resultatet visade att många specialistsjuksköterskor hade en
uppfattning om att patienter
med obestias sammantaget erhöll sämre vård än normalviktiga
patienter. De uppfattade att
det krävdes mer tid samt mer personal för att vårda patienter
med obesitas. I resultatet
framkom även att brist på adekvat material för obesa patienter
försämrade
omhändertagandet. Mer tid behövdes för att många undersökningar
och ingrepp försvårades
på grund av patientens storlek och mer planering behövdes. Mer
tid till att sätta infarter och
att intubera patienter. Extra personal för att kunna mobilisera
och vända patienterna samt
att transportera patienten. Studierna visade att patienter med
obesitas var svårare att
mobilisera och inte blev vända lika ofta som normalviktiga
patienter. Detta kan diskuteras
mot tidigare forskning (Merrill & Grassley, 2008) som visar
att patienter med obesitas i
vårdrelationen med sjukvårdspersonal upplevde begränsat med tid,
begränsningar av
tillfredsställelse och begränsat med stöd. De beskrev även att
den medicinska utrustningen
var missanpassad. Forsberg et al. (2015) visade att patienter
önskade mer tillgänglig
personal. För att kunna omhänderta patienter med obesitas och
därmed ge vård på lika
villkor för hela befolkningen i enlighet med hälso- och
sjukvårdslagen (SFS 2017:30) krävs
mer tid, mer personal och rätt anpassad utrustning.
Resultatet visade att specialistsjuksköterskan hade en ökad oro
för skador och personlig
säkerhet vid vårdandet av patienter med obesitas. Ett arbete som
innebär risk för egen
säkerhet blir svår att motivera. Anestesisjuksköterskor beskrev
att det viktigt att ha adekvat
utrustning anpassad för den individuella patientens tillstånd
och fysiska egenskaper för att
kunna leverera en säker vård. I enlighet med tidigare studier
(Tannenberger & Ciupitu-Plath,
2018) upplevde många sjuksköterskor att de hade fysiska
begräsningar och därmed hade
svårt att omhänderta dessa patienter på ett bra sätt. Att arbeta
enligt kärnkompetensen säker
vård innebär ett säkerhetstänk gentemot patient och personal där
målet är att sjuksköterskan
ska öka vårdens kvalitet och säkerhet. Ett lyckat
säkerhetsarbete kräver resurser,
långsiktighet, attitydförändring, kunskap och bättre förståelse
för hur arbetet faktiskt utförs
just där riskerna uppstår (Bergqvist Månsson, 2016; Leksell
& Lepp, 2013).
I resultatet framkom att många specialistsjuksköterskor hade ett
negativt förhållningssätt
mot patienter med obesitas vilket styrker tidigare forskning.
Många av
specialistsjuksköterskorna hade en negativ attityd mot
patienterna och använde nedlåtande
kommentarer. Vissa ansåg att patienten själv var ansvarig för
sin kroppsvikt.
Specialistsjuksköterskorna uttryckte skillnad i att vårda
patienter som själva vållat sin
sjukdom jämfört med patienter som inte kunde hjälpa att de
blivit sjuka. Detta kan
diskuteras mot tidigare forskning (Forsberg et al., 2014; Thomas
et al., 2008; Puh et al.,
2008) som visar att personer med obesitas upplever ett negativt
förhållningssätt när det
-
23
handlar om bemötande och attityder hos sjukvårdspersonal.
Patienterna upplevde sig
stigmatiserade och diskriminerade på grund av sin vikt och
beskrev sig vara en börda för
hälso- och sjukvården. Studier visar (Homer et al., 2015; Taze
et al. 2018) att personer med
obesitas upplever en social isolering där inte enbart sjukvården
och samhället har negativa
värderingar utan de få ta emot negativa och dömande kommentarer
från familjen. En studie
av Phelan et al. (2015) visade att sjukvårdspersonal genom
negativa värderingar kring vikt
kan påverka kvaliteten på hur patienten upplever vården och
därmed resultatet av vården.
Ett negativt förhållningssätt visar på okunskap kring denna
patientgrupp. Forskningen är
entydig (Brownell, 2010) och visar att sjukdomen obesitas är en
samhällsförvärvad sjukdom
som i dagsläget inte går att bota. Enligt Ekman (2011) bygger
relationen mellan den
vårdsökande personen och vården på ett ömsesidigt partnerskap
och en respekt för
varandras kunskap. Mer kunskap kring sjukdomen måste till för
att bidra till en förändring i
synen på obesitas och för att upprätthålla partnerskap mellan
patient och personal.
I resultatet framkom att specialistsjuksköterskor kände sig
kluvna när det gällde vilka ord de
skulle använda i dialog med patienten. Personalen kunde
sinsemellan viska, peka eller
använda annan icke-verbal kommunikation för att konversera om
patienten utan att prata
direkt till patienten. Detta för att skydda patienten från att
tappa ansiktet och minska risk för
förlägenhet eller att såra patienten. De menade att ord som fet
eller obes i själva verket inte
definierade vårdrelaterade utmaningar. De saknade en
överenskommen vokabulär och ett
accepterat språk för att beskriva specifika vårdrelaterade
frågor kring den obesa kroppen.
Termer som inte har en negativ koppling och som kan undvika att
såra patienten. I enlighet
med en tidigare studie (Dutton et al., 2010) uppfattade
patienter att ord som fet och obes var
minst uppskattade att använda i konversation med patienten. Det
finns sedan tidigare få
studier som behandlar vilka termer som bör användas i
kommunikationen med obesa
patienter. På grund av social stigmatisering finns en negativ
klang till många av de ord som
används för att beskriva obesitas. Ekman (2011) belyser vikten
av att inneha partnerskap
med patienten där ett gemensamt språk är en förutsättning för
att optimera
omhändertagandet.
Resultatet visade att det var av vikt för
specialistsjuksköterskan att bygga upp en relation
med patienten. Att se personen bakom sjukdomen var viktigt för
att se bortom den fysiska
kroppen, sina egna fördomar och att möta patienten på en
mänsklig nivå. Genom dialog med
patienten framstod personen som en individ med egna åsikter och
värderingar. Resultatet
överensstämmer med tidigare studier (Stayt et al., 2015) som
visat att det var betydelsefullt
för patienten att höra att hon vara viktig som individ och hade
ett värde och inte reduceras
till att bara vara patient. Forskning (Forsberg, Vikman,
Wälivaara & Engström, 2015) visar
att patienten önskade adekvat information före under och efter
en operation samt att det var
viktigt att ha bra möjligheter att själv delta i beslut om
vården. Patientens delaktighet ger en
känsla av säkerhet och har visat sig vara gynnsam för
sjukdomsförloppets upplevelse. Det är
enligt Manley et al. (2011) en utmaning att på kort tid skapa
förtroende samt få fram den
information som krävs för att utforma vården med respekt för
personen som helhet. I
enlighet med personcentrerad vård beskrivs vidden av att
patienten är delaktig i sin vård
vilket främjar hans eller hennes självständighet och autonomi.
Enligt Ekman (2011) medför
arbetet med personcentrerad vård att sjukvårdspersonal bör vara
lyhörd och medveten i
-
24
mötet med patienten. Patientens delaktighet i beslut gällande
vård och behandling är viktigt.
Dokumentationen leder till kontinuitet i vården och är lika
viktigt att journalföra som
kliniska fynd (Ekman et al. 2011).
Resultatet visade att anestesisjuksköterskor aktivt letade efter
fysiska egenskaper hos
patienter som exempelvis kort nacke och obesitas för att kunna
förutse eventuella problem
med luftvägen. Det framkom att det va