Kortikosteroider som behandling mot Alopecia Areata Caroline Wendel Farmaci 180 högskolepoäng Högskolan i Kalmar, Naturvetenskapliga institutionen Examensarbete 15 högskolepoäng Handledare: Katarina Persson, professor Naturvetenskapliga Institutionen Högskolan i Kalmar SE-391 82 KALMAR Examinator: Dick Delbro, leg. läkare, docent Naturvetenskapliga Institutionen Högskolan i Kalmar SE-391 82 KALMAR Alopecia areata (AA) betyder fläckvis håravfall och uppstår vanligen på huvudet men även på kroppen. Det är en harmlös, reversibel, organ-specifik, autoimmun hudsjukdom som drabbar hårfolliklarna. Den autoimmuna reaktionen förmedlas av T-lymfocyter som angriper hårfolliklarna och hämmar hårväxt. Det årliga incidenstalet för både kvinnor och män är 20,2 per 100 000 personer och 1,7 % av befolkningen riskerar att drabbas någon gång under livet. Även om genetiskt anlag och miljöfaktorer, såsom emotionell stress, graviditet och tillfälliga infektioner kan utlösa sjukdomen så är den exakta orsaken fortfarande okänd. De behandlingar som finns mot AA påverkar inte den autoimmuna processen som orsakar alopecin utan syftet med dessa är att stimulera hårfolliklarna och dämpa sjukdomens aktivitet. Kortikosteroider används vid behandling mot AA, men kan ge svåra biverkningar vid långvarig behandling. De olika administrationsformer av kortikosteroider som används mot AA är främst lokala och systemiska, men även intralesionella. Målet med denna litteraturstudie var att undersöka om kortikosteroider har någon effekt mot AA. Samtliga studier visade att kortikosteroider har effekt mot AA, men att risken för återfall är stor. Tre av de fem studierna visade att behandlingen gav bättre resultat hos de patienterna med mindre svår AA, kort duration och första episoden av sjukdomen. Dåliga prognostiska faktorer visade sig vara omfattande AA, lång duration, atopi, nagelinvolvering och flera episoder av sjukdomen. En studie visade att patienter med plurifocal AA svarar bättre på behandlingen än patienter med ophiasic AA, AA totalis och AA universalis. I samtliga studier fick patienterna biverkningar av behandlingen med dessa var inte så allvarliga att patienterna fick avbryta behandlingen. Slutsatsen av detta arbete är att kortikosteroider har effekt mot AA, men att risken för återfall är stor.
36
Embed
Kortikosteroider som behandling mot Alopecia Areata1072/FULLTEXT01.pdf · Alopecia Areata är att jag tycker detta är mycket intressant då min bror har denna sjukdom och har behandlats
This document is posted to help you gain knowledge. Please leave a comment to let me know what you think about it! Share it to your friends and learn new things together.
Transcript
Kortikosteroider som behandling mot Alopecia Areata
Caroline Wendel
Farmaci 180 högskolepoäng Högskolan i Kalmar, Naturvetenskapliga institutionen Examensarbete 15 högskolepoäng Handledare: Katarina Persson, professor Naturvetenskapliga Institutionen Högskolan i Kalmar SE-391 82 KALMAR Examinator: Dick Delbro, leg. läkare, docent Naturvetenskapliga Institutionen Högskolan i Kalmar SE-391 82 KALMAR
Alopecia areata (AA) betyder fläckvis håravfall och uppstår vanligen på huvudet men även på kroppen. Det är en harmlös, reversibel, organ-specifik, autoimmun hudsjukdom som drabbar hårfolliklarna. Den autoimmuna reaktionen förmedlas av T-lymfocyter som angriper hårfolliklarna och hämmar hårväxt. Det årliga incidenstalet för både kvinnor och män är 20,2 per 100 000 personer och 1,7 % av befolkningen riskerar att drabbas någon gång under livet. Även om genetiskt anlag och miljöfaktorer, såsom emotionell stress, graviditet och tillfälliga infektioner kan utlösa sjukdomen så är den exakta orsaken fortfarande okänd. De behandlingar som finns mot AA påverkar inte den autoimmuna processen som orsakar alopecin utan syftet med dessa är att stimulera hårfolliklarna och dämpa sjukdomens aktivitet. Kortikosteroider används vid behandling mot AA, men kan ge svåra biverkningar vid långvarig behandling. De olika administrationsformer av kortikosteroider som används mot AA är främst lokala och systemiska, men även intralesionella. Målet med denna litteraturstudie var att undersöka om kortikosteroider har någon effekt mot AA. Samtliga studier visade att kortikosteroider har effekt mot AA, men att risken för återfall är stor. Tre av de fem studierna visade att behandlingen gav bättre resultat hos de patienterna med mindre svår AA, kort duration och första episoden av sjukdomen. Dåliga prognostiska faktorer visade sig vara omfattande AA, lång duration, atopi, nagelinvolvering och flera episoder av sjukdomen. En studie visade att patienter med plurifocal AA svarar bättre på behandlingen än patienter med ophiasic AA, AA totalis och AA universalis. I samtliga studier fick patienterna biverkningar av behandlingen med dessa var inte så allvarliga att patienterna fick avbryta behandlingen. Slutsatsen av detta arbete är att kortikosteroider har effekt mot AA, men att risken för återfall är stor.
2
SUMMARY
Alopecia area (AA) means patchy hair loss and usually arises on the head but also
on the body. It is a nonscarring, reversibel, organ-specific, autoimmune skin disease
that attacks the hair follicles. The autoimmune reaction is mediated by T-
lymphocytes that attack the hair follicles and inhibit growth of hair. The annual
incidence rate for both women and men are 20,2 per 100 000 persons, and the
lifetime risk for developing AA has been estimated to 1,7 %. Although genetic
predisposition and environmental factors, as emotional stress, pregnancy and
temporary infections may trigger the disease, the exact cause is still unknown. The
treatments against AA aim to stimulate the hair follicles and halt the disease
activity. Corticosteroids are used as treatment against AA, but side effects during
prolonged treatment are a disadvantage with this treatment. The different modalities
of corticosteroids that are used against AA are mainly topical and systemic, but also
intralesional.
The aim of this literature study was to examine if corticosteroids are effective
against AA. All studies showed that corticosteroids have effect against AA, but the
risk for relapses is high. Three of the five studies showed that the treatment gave a
better result in patients with less difficult AA, short duration and the first episode of
the disease. Poor prognostic factors were found to be extensive AA, long duration,
atopy, nail involvement and several episodes of the disease. One study showed that
it is more effective to treat patients with plurifocal AA than patients with ophiasic
AA, AA totalis and AA universalis. In all studies, the patients experienced side
effects of the treatment but the side effects was not that serious that the patients had
to stop the treatment. The conclusion of this study is that corticosteroids have effect
against AA, but that the relapse rate is high.
3
FÖRORD
Detta examensarbete omfattar 15 högskolepoäng, dvs. 10 veckors arbete och ingår i
farmaceutprogrammet 180 högskolepoäng vid högskolan i Kalmar. Arbetet är en
litteraturstudie som utgår från vetenskapliga artiklar från PubMed, böcker och
Internet.
Anledningen till att jag valde just ämnet kortikosteroider som behandling mot
Alopecia Areata är att jag tycker detta är mycket intressant då min bror har denna
sjukdom och har behandlats med kortikosteroider. På min bror gav denna
behandling håret tillbaka, men efter ett halvår då han fick lunginflammation tappade
han allt igen. Han har sedan dess inte gjort fler behandlingar utan lever idag utan
hår. Förhoppningsvis så kan kortikosteroider hjälpa fler att få tillbaka sitt hår.
Ett stort tack till min handledare Katarina Persson som har hjälpt mig med detta
arbete och till vänner och familj som har stöttat mig.
brännande känsla hos patienter som inte skyddar sin skalp från solljus efter
exponering, framtida utveckling av lentigo, hudcancer (ej melanom) och malignt
melanom.2, 6 Återfallsgraden efter avslutad behandling är stor och fortsatt
behandling är ofta nödvändig för att behålla hårtillväxt, vilket kan leda till
oacceptabelt höga UVA doser.14 På grund av behandlingens risk att framkalla
hudcancer och behovet av långvarig behandling är PUVA terapi ingen attraktiv
behandling och den är även kontraindicerad till barn.6, 14
12
Antralin
Antralin antas frambringa hårtillväxt genom sin retande effekt vid kontakt. Den
exakta mekanismen hur det verkar är okänd, men det tros vara genom sina
immunosuppressiva och antiinflammatoriska egenskaper via generering av fria
radikaler.2 Antralin appliceras en gång dagligen och tvättas bort efter 30 till 60
minuter. Om behandlingen ger hårväxt syns detta efter åtta till tolv veckor, men det
kan ta upp till 6 månader innan man får kosmetiskt accepterat hår.6, 8 Biverkningar
kan vara irritation, fjällning, klåda, lokalt erytem, follikulit och regional
lymfadenopati. Det är viktigt att patienterna skyddar behandlade områden från
solljus. Reversibel färgning av huden kan förekomma och kontakt med ögon måste
undvikas.2, 6
Minoxidil
Minoxidil har som biverkning att det kan ge hypertrikos och det är denna
biverkning som utnyttjas vid indikationen AA. Hypertrikos är en sjukdom som
orsakar generande hårväxt. Minoxidil påverkar hårfolliklarna direkt genom att
stimulera proliferation vid basen av hårlöken. Flera studier har visat lyckad
hårtillväxt med minoxidil behandling hos AA patienter.2 Minoxidil kan ges både
lokalt och systemiskt (oralt).9 Lokalt minoxidil 5 % applicerat två gånger dagligen
kan ge återväxt av hår.8 De som inte svarar på minoxidilbehandling är ofta de med
svår AA, AA totalis och universalis.2 Systemiska biverkningar är ovanliga med
lokal minoxidil och uppstår vanligen endast när det kombineras med
penetrationförstärkare. Irriterande kontaktdermatit (hudinflammation) ses hos
mindre än 10 % och allergisk kontaktdermatit reaktion är ovanlig.6 Vid oralt intag
av minoxidil bör personer med lågt blodtryck iaktta försiktighet på grund av att
minoxidil har vasodilaterande (kärlvidgande) effekt.8, 16
Cyklosporin
Cyklosporin A verkar genom att hämma aktiveringen av T-celler. En vanlig kutan
biverkning är hypertrikos som uppstår hos cirka 80 % av patienterna som
13
behandlas. Denna biverkning uppstår troligen som ett resultat av förlängning av den
anagena fasen i hårcykeln. Cyklosporin minskar även den perifollikulära
lymfocytära infiltrationen, i synnerhet genomsnittet av antalet T-hjälparceller. Det
är omtvistat om användning av systemisk cyklosporin har effekt hos patienter med
AA. Cyklosporin A är ett nefrotoxiskt och hepatotoxiskt läkemedel och kan även
orsaka tandköttshyperplasi, huvudvärk, tremor och hyperlipidemi.
Läkemedelsinteraktioner och nominal effektivitet av cyklosporin A gör det till ett
sämre val vid behandling av AA.2 Återfallsgraden vid avslutad behandling är hög
och långvarig behandling rekommenderas inte på grund av kostnaderna och ökande
biverkningar. Lokal cyklosporin är ineffektivt.6 Koncentrationer som har testats är 5
% till 10 % och även om cyklosporin var bättre än placebo, så var återväxten
fläckvis och sporadisk.9
14
SYFTE
Syftet med denna litteraturstudie var att studera om kortikosteroider har någon
effekt mot Alopecia Areata (AA).
MATERIAL OCH METODER
Detta examensarbete är upplagt som en litteraturstudie. För att hitta den information
som behövdes inom mitt område använde jag mig av Internet, böcker och databaser
för att hitta vetenskapliga artiklar. Jag använde mig av databasen PubMed
(www.ncbi.nlm.nih.gov/PubMed/) och inledande sökningar gjordes i november
2007 för att kontrollera att det fanns lämpliga studier inom området. I januari 2008
valdes sedan de artiklar som skulle ingå i mitt arbete. De sökord som användes var
”alopecia areata AND corticosteroid” och detta gav då 222 träffar. Då funktionen
limits användes och randomized controlled trials valdes så fick jag åtta träffar, av
dessa åtta artiklar valdes tre stycken ut till mitt arbete. Att just dessa tre valdes var
för att de var från 2000-talet och att jag ville ha lite olika behandlingsmetoder. Den
första studien jämförde en lokal kortikosteroid med placebo, medan den andra
jämförde systemisk kortikosteroid med placebo och den tredje jämförde tre olika
systemiska behandlingsmetoder med kortikosteroider. De två övriga artiklarna
hittade jag utan att använda limits, men med begränsningen att artiklarna skulle vara
från 2000-talet.
15
RESULTAT
Studie Syfte Design Resultat
Nakajima et al. (2007)
Utvärdera effektivitet och säkerhet av pulsterapi med metylprednisolon (500 mg intravenöst) under 1 timme i 3 dagar i följd) hos patienter som nyligen fått utbrott av aktivt håravfall.
Öppen studie som pågick mellan augusti 1999 till juni 2006 på 139 patienter med omfattande lesioner av AA.
Behandlingen var effektiv hos patienter med mindre allvarlig sjukdom (≤ 50 % håravfall). Hos patienter med svårare AA var behandlingen effektivare hos dem med kort duration (< 6 mån) än hos dem med längre duration (> 6 mån), men denna skillnad var inte signifikant.
Ranjan Kar et al. (2005)
Utvärdera effektivitet av pulsterapi med oral prednisolon (200 mg) en gång i veckan som behandling mot omfattande AA.
Randomiserad, placebo-kontrollerad studie bestående av 3 månader aktiv behandling och 3 månader uppföljningstid. Totalt 43 patienter med svår AA ingick.
Signifikant högre svar i läkemedelsgruppen än i placebogruppen (p<0,03). Gynnsamma faktorer var relativt tidig ålder vid insjuknande, duration < 2 år och första episoden. Ogynnsamma faktorer var atopi, nagel-involvering, flera episoder och ihållande duration (> 2 år).
Seiter et al. (2001)
Utvärdera effektivitet av pulsterapi med hög-dos intravenös metylprednisolon hos patienter med svår AA.
Prospektiv, monocenter studie med 30 patienter med olika typer av histologiskt bekräftad AA.
67 % av patienterna med AA plurifocalis
visade > 50 % återväxt av hår. Ingen av patienterna med AA
totalis eller universalis och endast en patient med ophiasic AA svarade på behandlingen.
16
Tosti et al. (2006)
Utvärdera effektivitet, tolerans, säkerhet och patienters acceptans av CF (clobetasol foam), som lokal behandling vid måttlig till svår AA.
Fas III, randomiserad, dubbelblind, placebo-kontrollerad 24 veckors studie. 34 patienter med måttlig till svår AA ingick.
En signifikant högre återväxt observerades i huvudregionerna med CF än i regionerna med PF (placebo foam) både efter vecka 12 (p= 0,0001) och 24. Graden av återväxt efter behandling med CF var högre hos de patiener med måttlig till mild AA än hos de med svår AA.
Kurosawa et al. (2006)
Jämföra tre olika typer av systemisk administrering av kortikosteroider och studera effektivitet, återfallsgrad och biverkningar. De olika typerna som testades var: oral dexametason (Dex), intramuskulär triamcinolonacetonid (imTA) och pulsterapi (PT) med oral prednisolon.
Öppen studie med 51 patienter med enkel eller mångsidig AA (AA
multiplex) och 38 patienter med AA
totalis eller universalis.
Signifikant skillnad i effektivitet mellan imTA-gruppen och Dex-gruppen hos patienter med AA
multiplex (p<0,05). Ingen signifikant skillnad hos patienter med AA totalis/
universalis. Ingen signifikant skillnad i återfallsgrad mellan de tre grupperna hos patienter med AA
multiplex. Signifikant skillnad i återfallsgrad mellan Dex-gruppen och PT-gruppen (p<0,02) hos patienterna med AA
totalis/universalis. Biverkningar noterades hos 10 % i PT-gruppen, 41 % i imTA-gruppen och 30 % i Dex-gruppen.
17
Sammanfattning av studie 1 4
Nakajima T., Inui S., Itami S. Pulse Corticosteroid Therapy for Alopecia
Areata: Study of 139 Patients. Dermatology 2007;215(4):320-324
Syfte
Syftet med denna studie var att utvärdera effektivitet och säkerhet av pulsterapi med
kortikosteroider hos patienter som nyligen fått utbrott av aktivt håravfall pga.
sjukdomen Alopecia areata (AA).
Studiedesign
Detta är en öppen studie som pågick mellan augusti 1999 till juni 2006 på 139
patienter med omfattande lesioner av AA. Inklusionskriterierna var att patienterna
skulle vara äldre än 15 år, ha omfattande håravfall, kort duration av håravfall och
inga kontraindikationer till pulsterapi med kortikosteroider (t.ex. diabetes mellitus,
leverdysfunktion, akut eller kronisk infektion, peptiskt sår eller endokrina