-
IdrottsMedicinS
VE
NS
KS
VE
NS
K
Svensk Idrottsmedicinsk Förenings TidskriftSvensk
Idrottsmedicinsk Förenings Tidskrift
4/094/09
IdrottsMedicin
Styrketräning förbarn – vad vet vi idag?
IIddrroottttssmmeeddiicciinnpåå iinnmmaarrsscchhi
föörrssvvaret
Vem beslutar om en
korsbandsoperation
-
Nuhar vi passerat gränsen för vintertid och det ärmörktute när
man går hem från jobbet. Hösten har verkligengått fort och
affärerna börjar redan sälja julpynt. Manundrar var tog den
egentligen vägen. Allt det som mantrodde man skulle hinna blev
baratill hälften gjort.Vid föreningens planeringsmöte i
början av september verkade planer-na för den kommande
verksamhe-ten ganska klar, men med svininflu-ensa och ekonomisk
kris så hartrycket på sjukvården varit hårt ochdärmed har tiden som
man har tillfrivilligarbete blivit mindre. I allafall så var vår
plan enligt följande:Självfallet måste vi fortsätta att
vara ledande kunskapsaktör inomfysisk aktivitets- och
idrottsmedi-cin. Vi vill också vara den ledande kunskapsaktöreninom
prevention genom fysisk aktivitet, vilket inte allaförknippar med
idrottsmedicin. Även om vi tolkarnamnet både som idrottsmedicin och
att idrott är me-dicin har vi ibland svårt att kommunicera det till
beslut-sfattare inom till exempel landsting.Vi har därför funderat
om det är dags för ett namnbyteeller snarare lägga till en del i
namnet.
OrganisationsförändringFör att tydliggöra föreningens intention
har vi ocksåsom jag tidigare skrivit om funderat på en
organisa-tionsförändring så att vi har nationellt omfattande
sek-tioner och lokala delföreningar. Sektionerna skulle an-tingen
kunna vara yrkesföreningar eller intresseföre-ningar som YFA.
Sektionerna skall också kunna ha enegen ekonomi vilket tidigare
varit ett hinder för att bildasektioner. Detta är en del i det
arbete som sker i linjemed att vi skall kunna lämna in en ansökan
om att få entilläggspecialitet för läkare inom området fysisk
aktivi-tets- och idrottsmedicin.Vi tror också att vi genom att ha
en tydligare inre or-
ganisation lockar fler medlemmar till vår förening ochatt vi på
detta sätt kan sprida både den allmänna idrott-smedicinska
kunskapen men också stärka de mer rikta-
de diskussionerna för olika intresseområdena och
yrke-skategorierna. Många gånger har vi nämligen merbredd än djup
vilket gör att vi tappar engagemang ochdeltagande vid våramöten.Mer
riktade intresse- och yr-
kesgrupper kan hjälpa till att öka djupet ivåra
mötesdiskussioner. Vi upplever till ex-empel att vi har allt för få
ortopeder på våramöten vilket vi tycker är synd. Genom att vigör
vår organisation tydligare tror vi ocksåatt våra medlemmar blir mer
attraktiva förtill exempel RF. I samband med detta arbe-te skall
därför också kontakter tas med RFför att bland annat diskutera
förbundsläkar-kompetens och förbundssjukgymnastkom-petens. Ett
annat led i detta arbete är den Id-rottsmedicinska katalogen som
det är vik-tigt att vi får in så många medlemmar i sommöjligt. (Det
är därför viktigt att ni går in
på www.simf.se och registrerar er).
UtbildningsutskottFör att säkra vår kompetens så har vi också
tillsatt ettnytt utbildningsutskottmed bred kompetens och
hållerockså på att gå igenom litteraturlistorna på våra
kurser.Listorna var nämligen i stora delar ganska gamla.Vid mötet
tillsattes också en grupp som skall jobba
med synligheten i föreningen. Genom detta stärker viföreningen
och kan locka nya medlemmar, sponsoreretc. Detta är också ett sätt
att få en stabil ekonomi.Som sagts så har vi väl kommit till
hälften på vägmed
detta, men fortsätter jobba med frågorna.Nu hoppas jag i alla
fall att vårt program på Läkar-
stämman lockar många att komma. Det är viktigt attträffas och
att vi deltar i debatten både för idrottsmedi-cin och idrott
sommedicin.
2 IdrottsMedicin 4/09
Dags förnamnbyte?
KARIN HENRIKSSON-LARSÉN – [email protected]
Ibland har vi svårtatt kommuniceraföreningens namntill
beslutsfattare.
-
håll
IdrottsMedicin 4/09 3
SvenskIdrottsMedicinOrgan för Svensk IdrottsmedicinskFörening,
SIMFNr 4 2009, Årgång 28ISSN 1103-7652
Svensk IdrottsmedicinSIMF:s kansliTuna Industriväg 4, 153 30
JÄRNATel: 08-550 102 00Fax: 08-550 104
[email protected]
Ansvarig utgivareKarin Henriksson-Larsén
ChefredaktörAnna NylénTel: 073-640 08
[email protected]
RedaktionsrådJon Karlsson, Tönu Saartok, EvaZeisig, Carl Johan
Sundberg, MatsBörjesson och Ann-Kristin Anders-son. Redaktionen
förbehåller sigrätten att redigera insänt material.
Grafisk formSam Björk, Visby
Utgivningsplanmanusstopp utgivning
1/10 1/12 2009 15/2 20102/10 1/3 2010 15/4 20103/10 2/7 2010
15/9 2010
Tidningen trycks i 2 000 ex ochingår i medlemsavgiften på 675
kr.Prenumeration för delförenings-medlem: 250 kr.
AnnonserEva EvediusTel 0411-197 69 el. 070-646 81
[email protected]
TryckeriEdita Västra Aros ABBox 721, 721 20 VÄSTERÅS
AdressändringMeddela SIMF:s kansli så att vi kanuppdatera vårt
och delföreningar-nas register.
Omslagsfoto: Anna Nylén
4
6
18
21
32
38
Inne
Samarbeta med Svensk Idrottsmedicinsk förening
I år har vi förnyat föreningens företagsavtal. Nu finns det
flera olika alternativ fördig som vill bli samarbetspartner till
Svensk Idrottsmedicinsk förening. Kontaktakansliet för mer
information: [email protected] ring Anki tel
08-550 102 00
Våra samarbetspartners
Centrum för Idrottsforskning Artur ForsbergE-post:
[email protected] eller [email protected]
MSD Merck Scharp & Dohme Sweden ABE-post:
[email protected]
Idrottsmedicin påinmarsch i försvaret
Fysisk aktivitetpå recept är en effektiv metod
Abstractstill Rikstämman
Per Renström invaldi Hall of Fame
Styrketräning för barn – Var står vi nu?
Nytt stöd för EKG vid hjärtscreening
-
4 IdrottsMedicin 4/09
Allt sedan Europeiska Kardiologföre-ningen år 2005
rekommenderadehjärtscreening med EKG av tävlings -idrottare, har
screeningens införandeoch omfattning diskuterats runt om ivärlden.
I Sverige tillsattes två expert-grupper, och sedan 2005
rekommen-derar Riksidrottsförbundet (RF) hjärt-screening av
elitidrottare från 16 årsålder i vårt land. Socialstyrelsen
kom-pletterade i december 2006 sina ”Rikt-linjer för hjärtsjukvård”
med rekom-mendationen att hjärtscreena risk-grupper, inkluderandes
dem med he-reditet för plötslig död, allvarliga sym-tom,
EKG-avvikelser och elitidrottare.Inom idrotten har sedan dess
bådeUEFA och FIFA infört obligatoriskhjärtscreening inför sina
turneringar.
Tveksamhet kring vilo-EKG
Alla länder har dock inte följt eftermed nationella
rekommendationeroch kritikerna har ifrågasatt om hjärt-screeningen
uppfyller sedvanliga krite-rier för screening. En del, framför
alltamerikanarna, har också ifrågasatt in-klusionen av vilo-EKG i
screeningen,med hänsyn till de potentiellt mångafalskt positiva EKG
hos friska idrotta-re som skulle leda till dyra utredningar.Man har
också undrat om inte inci-densen plötslig hjärtdöd (och
därmedproblemet) är lägre än de tidigare exi-sterande studierna
anger.
Riktlinjer för EKG-tolkning
I senaste numret av British Journal ofSport Medicine (BJSM sept
7, 2009)diskuteras dessa frågor i ett temanum-mer inriktat på
idrottskardiologi.
1. I numrets ledare argumenterar drDrezner, Pluim och
Engebretsen (1)
för att incidensen plötslig död hosunga idrottare (
-
IdrottsMedicin 4/09 5
hjärtscreening av elitidrottare världenöver och att vetenskaplig
utvärderingav screeningens effektivitet och om-fattning bör
genomföras.Sammanfattningsvis har hjärtscree-
ningen (med EKG) genom artikeln iBJSN stärkt sin position. Man
kanockså konstatera att de nuvarandesvenska riktlinjerna för
screening frånSocialstyrelsen och Riksidrottsförbun-det fått
ytterligare stöd. Behovet av ut-bildning inom idrottskardiologi i
all-
mänhet och avseende hjärtscreening isynnerhet kommer att
öka.
R E F E R E N S E R1.Drezner J, Pluim B, Engebretsen L. Pre-
vention of sudden cardiac death in at-hletes: new data and
modern perspec-tives confront challenges in the 21stcentury. Br J
SpMed 2009;43: 625-26.
2.BörjessonM, Pelliccia A. Incidence andaetiology of sudden
cardiac death inyoung athletes: an international per-spective. Br J
SpMed 2009;43:644-8
3.Bessem B, Groot F, NieuwlandW.Thelausanne recommendations: a
Dutchexperience. Br J SpMed 2009;43:708-15.
4.Papadakis M, Sharma S. Electrocardio-graphic screening in
athletes: the timeis now for univrsal screening. Br J SpMed
2009;43:663-8
5.Ljungqvist A, Jenoure P, Engebretsen L,Alonso JM, Bahr R et
al. The Interna-tional Olympic Committe (IOC) con-sensus statement
on periodic healthevaluation of elite athletes March2009. Br J
SpMed 2009; 43:631-43.
Sedan 2005 rekommenderar RF hjärtscreening av elitidrottare från
16 års ålder i Sverige och både UEFA ochFIFA (Federation
Internationale infört obligatorisk hjärtscreening inför sina
turneringar. (Foto Tommy Holl)
Skåne har fått ett nytt centrum förhälsa och idrott. Centrat ska
vara ett id-rottsmedicinskt kunskaps- och kom-petenscentrum och kan
beskrivas somen idrottsskademottagning som arbe-tarmed att
förebygga, behandla och re-habilitera idrottsskador för alla som
ärfysiskt aktiva. Det nya centrat har till-kommit på Skåneidrottens
initiativoch finansieras av Region Skåne.På remiss från primärvård
och akut-
mottagningar ska centrat behandla id-
rottsmedicinska skador från bådebredd- och elitidrott. För
närvarandehar de idrottsläkare med specialkom-petens för knä, fot
och axelskador samtsjukgymnaster.Genom att samla den kompetens
somfinns kan idrottsskador behandlas ef-fektivare och man uppnår
bättre medi-cinsk säkerhet. Primärvård och akut-mottagningar får
samtidigt en ny möj-lighet till att få råd och stöd från
cent-rat.
Förutom den direkta idrottsskade-och rehabmottagningen kommer
cent-rat också att erbjuda andra funktionersom till exempel
kostrådgivning ochmental rådgivning. Det är också me-ningen att
verksamheten ska medverkatill en ökad samverkanmed den
idrott-smedicinska forskningen.Skåneidrotten ansvarar för
samord-
ningen inom centrat och Region Skånehar det medicinska ansvaret
för de be-handlingar som utförs.
Nytt centrum för hälsa och idrott
-
6 IdrottsMedicin 4/09
Del 1: Styrketräning för barn
Var står vi nu?
Styrketräning för barn har under fleradecennier varit ett
kontroversielltämne i Sverige. Allmänt harman i Sve-rige haft en
mycket försiktig hållning idenna fråga. En generell översikt
överforskningsläget kring styrketräning avbarn har dock inte
gjorts.Syfte med denna artikel är att ge en
överblick över detta snabbt expande-rande forskningsfält samt
lägga framett diskussionsunderlag i form av ettförslag för
rekommendationer gällandestyrketräning för barn och ungdomar.
Träningsbarhet av styrka
hos barn
Ett stort antal studier har undersökt in-
verkan av styrketräning på utvecklingav muskelstyrka hos barn.
Såväl iso-metrisk, isotonisk som isokinetisk trä-ning visar sig
kunna ökamuskelstyrkanhos barn. Två metaanalysstudier harbehandlat
frågeställningen. Metaana-lys är ett sätt att statistiskt bearbeta
datafrån flera olika studier för att kunnakomma fram till en
avgörande slutsats.I en metaanalysundersökning tilläm-par man
strikta inklusionskriterier ochutesluter studier som brister i
experi-mentell design.En studie av Falk och Tenenbaum
(1996) innefattade totalt 28 studiersom omfattade pojkar upp
till tolv årsålder och flickor upp till 13 års ålder.Resultaten
visade en overall mean ef-fect size (ES) på 0,57±0,12 vilket
visaratt betydande styrkeökning kan upp-nås hos barn.
Styrkeökningarna tillföljd av styrketräning var ca 14-30 pro-cent
större än vad man kunde förväntasig av tillväxt och mognad.
Intressantatt notera är att de största träningsrela-terade
styrkeökningarna observeradeshos de yngsta barnen.En annan
metaanalysstudie genom-
fördes av Payne och medarbetare(1997). Även denna undersökning
vi-sade på att barnen kan uppnå avsevärdastyrkeförbättringar med
hjälp av styr-keträningsprogram. I och med dessametaanalysstudier
kanman säga att detär ställt utom allt rimligt tvivel att barnkan
bli avsevärt starkare av styrketrä-
ning. Senare reviewundersökningar(Malina 2006; Matos &
Winsley2007) visar att de analyserade studier-na samstämmigt
demonstrerar att styr-keträning två till tre gånger i veckan
förbarn och ungdomar leder till signifi-kanta styrkeökningar.
Storleksmässigtär de relativa styrkeökningar som kanuppnås med
träning hos barn lika storaeller till ochmed större än vad som
kanförväntas hos vuxna med motsvarandeträningsintervention
(Stratton et al.2004; Blimkie 1993).
De fysiologiska mekanismerna
bakom träningseffekterna
Hos vuxna individer är träningsindu-cerade styrkeökningar
relaterade tillmuskelhypertrofi och/eller neuromus-kulär
anpassning. Den absoluta majo-riteten av styrketräningsstudier på
barnhar trots uppnådda styrkeökningar
Forskningen visar att styrketräning är en trygg och säker
träningsform som har många positivaeffekter på barn och ungdomars
hälsa och utveckling. Därför bör styrkeövningar vara en del
avallsidig och rolig träning som är anpassad till barnens
förutsättningar.
Michail Tonkonogi, professor i Medi-cinsk vetenskap vid
Högskolan Dalarnaoch verksam vid Dala Sports Academy.
Av M i c h a i l Tonkonog i
� Undersökningen utgår från
definitionen av styrka som
förmågan att med hjälp av
muskelkontraktion motstå
eller övervinna yttre kraft och
definitionen av styrketräning
som fysisk träning som är
särskilt designad för att öka
styrkan.�
DEFINITION
-
IdrottsMedicin 4/09 7
�
inte kunnat påvisa några tecken påmuskelhypertrofi (Blimkie et
al.1989a, Hassan 1991, McGovern1984, Ozmun et al. 1994, Ramsay
etal. 1990, Sailors &Berg 1987, Siegal etal. 1989, Weltman et
al. 1986). Mananser generellt att det är svårt att indu-cera
muskelhypertrofi med hjälp avträning hos barn före
pubertetsrelate-rad ökning av koncentration av cirku-lerande
androgener.Några få studier har dock funnit
tecken på att muskelns tvärsnittsareakan ökas hos barn med hjälp
av styrke-träning. Mersch & Stoboy (1989) rap-porterade en
ökning (fyra till nio pro-cent) av tvärsnittsarean i
kvadriceps-muskeln hos prepubertala pojkar eftertio veckor av
maximal isometrisk trä-ning. Vidare har Fukunaga et al.(1992), som
studerade 50 pojkar ochflickor i åldrarna 6,9 till 10,9 år
vilkadeltog i ett tolv veckors långt styrketrä-ningsprogram,
rapporterat en signifi-kant ökning i muskelns tvärsnittsarea:15,1
procent hos pojkar och 12,8 pro-cent hos flickor. Sammantaget
tyderbefintliga forskningsdata på att ävenom en viss ökning av
muskelmassa kanuppnås hos barn med hjälp av träningså är det andra
mekanismer som fram-förallt ligger bakomde styrkeökningar-na som
uppnås till följd av styrketrä-ning (Tolfrey 2007).Som en mest
trolig mekanism
bakom träningsinducerade styrkeök-ningar hos barn harman
föreslagit neu-romuskulär anpassning. Flera studierhar undersökt om
så är fallet (Blimkie etal. 1989a; Ramsay et al. 1990; Ozmunet al.
1991, 1994).Ozmun et al. (1994)använde elektromyografi (EMG) föratt
studera inverkan av styrketräning påneuromuskulär aktivering hos
barn.Destuderade åtta prepubertala pojkar, somgenomgick ett åtta
veckors långt styrke-träningsprogram, och uppnådde ök-ningar av
såväl isometrisk (+22,6 pro-cent) som isokinetisk (+27,8
procent)styrka. Studien påvisade en 16,8-pro-centig ökning av
EMG-amplitud, vil-ket stödjer hypotesen om den neuro-muskulära
anpassningens betydelse förstyrkeökning hos barn.I en annan studie
har man använt
twitch-interpoleringsteknik för att stu-dera betydelsen av
förändringar i akti-vering av muskelns motoriska enheter(MUA, motor
unit activation) för trä-ningsinducerade styrkeökningar hosbarn.
Ramsay et al. (1990) använde
denna teknik för att specifikt belysafrågan om huruvida uppnådda
styr-keökningar hos barn är relaterade tillmuskelhypertrofi eller
till neuromus-kulär anpassning. 13 pojkar genom-gick ett 20 veckor
långt styrketrä-ningsprogram och ökade sin styrka sig-nifikant
jämfört med en kontroll-grupp. Man kunde konstatera en ök-ning
avMUApå 13,2 och 17,4 procentför armbågsböjare respektive
knä-sträckningsmuskulatur, samtidigt somman inte noterade någon
förändring imuskelns tvärsnittsarea. Dessa resultatstyrker
betydelsen av neuromuskuläranpassning för styrkeökning hos
barn.Sammantaget kan man konstatera
att styrkeökning hos barn till följd avstyrketräning framförallt
kan härledastill neuromuskulär anpassning, det villsäga ett
förbättrat samarbete mellannervsystemet och muskulaturen. Ävenandra
faktorer, som förändringar av
muskelns arkitektur (penalvinkel),ökad koordination, balansen
mellansynergister och antagonister samt ökadpsykologisk drift, kan
vara av betydelse(Blimkie, 1992; Rowland, 2005) ochbör studeras
närmare.
Varaktighet av de träningsrela-
terade styrkeökningarna hos
barn
Även hos vuxna utgör neuromuskuläranpassning en viktig
underliggandemekanism för styrkeökningar (Hakki-nen & Komi
1983). Det är dock käntatt de styrkeökningar som är relateradetill
neuromuskulär anpassning, tillskillnad från sådana relaterade till
ökadmuskelmassa, är en färskvara. Envuxen nybörjare som börjar
styrketrä-na upplever under de förstamånadernaen snabb ökning av
styrka på grund avneuromuskulär anpassning. Ett av-brott i
träningen leder dock till en
Träning av barn kan bedrivas i form av lek. Det är viktigt att
träningen är rolig ochlustfylld. (Foto Tommy Holl)
-
8 IdrottsMedicin 4/09
snabb nedgång i den nyförvärvade styr-kan. Tyder detta på att
även styrkeök-ningar hos barn, som ju till stor del ärrelaterade
till neuromuskulär anpass-ning, är en kortvarig effekt? Att
besvaradenna fråga är inte så lätt då en eventu-ell nedgång i
styrka på grund av avbru-ten träning kan maskeras av styrkeök-ning
som är relaterad till tillväxt. Föratt kunna studera varaktigheten
i styr-keökningar måste man jämföra styrke-förändringar i en
styrketräningsgruppefter ett avbrott i träningen med för-ändringar
i en kontrollgrupp. Blimkie et al. (1989b) har studerat
styrkeförändringar hos en grupp nio-till elvaåriga pojkar efter
20 veckors trä-ning och funnit att skillnader i styrkanmellan den
tränande gruppen och kon-trollgruppen minskade inom loppet avnågra
veckor efter att den tränandegruppen avslutade sitt
träningspro-gram. Denna studie omfattade dockbara sex individer per
grupp. Faigen-baum et al. (1996) genomförde en meromfattande studie
med en tränings-grupp bestående av elva pojkar och fyraflickor (sju
till tolv år gamla) och enkontrollgrupp av tre pojkar och
sexflickor i samma ålder. Även denna stu-die visade att gapet i
styrkan som upp-stod efter åtta veckors träning minska-de inom
loppet av åtta veckor efter detatt träningen avbrutits. Båda de
ovan nämnda studierna är
dock tämligen kortvariga. En långvariguppföljningsstudie studie
av Diek-mann & Letzelter (1986) följde blandannat upp två
grupper pojkar från att devar åtta tills de var tio år gamla.
Varjegrupp bestod av 35 pojkar. Den enagruppen tränade benpress två
gång-er/vecka under tre stycken tolv veckorlånga träningsperioder
medan denandra gruppen fungerade som kontroll.Resultaten visar att
styrketräningsgrup-pen behöll sitt försprång i styrkan ävenmellan
träningsperioderna. Flickoruppvisade samma mönster. Mekanis-men
bakom det här fenomenet är dockinte helt klar. Det är möjligt att
de styr-ketränande barnen som blir starkareunder en träningsperiod
ändrar sitt be-teendemönster och rör sig mer eller an-norlunda än
barnen i kontrollgruppen isitt vardagliga liv och under andra
fysis-ka aktiviteter. Oavsett mekanismentyder dessa resultat på att
styrkeökning-ar som uppnås med styrketräning hosbarn kan vara
hållbara även om de inteär relaterade till ökad muskelmassa.
Potentiella positiva effekter av
styrketräning hos barn och
ungdomar
1. Underlättad motorisk inlärning.
Tillräcklig styrka är en förutsättningför att ett barn ska kunna
lära sig rättrörelseteknik (Peterson and Eriksson,1986). Barn
besitter en stor förmågatill motorisk inlärning. Barnaåren ärdärför
en tid när man kan skaffa sig enbred rörelsearsenal, som i mångt
ochmycket bestämmer rörelseförmåganför hela livet. Det är dock
viktigt att ettbarn redan från början lär sig rätt tek-nik, då
korrigering av ett felaktigt rö-relsemönster är mycket
arbetskrävandeoch långt ifrån alltid möjlig. En bris-tande styrka
kan hindra teknikinlär-ning och därigenom hämma utveck-ling av
rörelseförmågan, vilket inverkarnegativt på såväl
prestationsförmågansom hälsan. Det är välkänt att felaktigtinlärd
teknik är en av de främsta orsa-kerna till skador i samband med
fysikträning och tävling. Otillräcklig mus-kelstyrka, som leder
till en felaktigt in-lärd teknik, innebär således ökad riskför
skador.
2. Förebyggande av skador
En viktig aspekt av styrketräning hosbarn förefaller vara dess
skadeförebyg-gande effekter. Det är välkänt att till-räcklig
muskelstyrka minskar risk förskador hos vuxna. Studier av
blandannat Cahill & Griffith (1978) ochHejna & Rosenberg
(1982) visar attdetta samband gäller även för unga id-rottare.
Styrketräning visade sig resul-tera i lägre skadefrekvens, minskad
svå-righetsgrad och kortare rehabiliterings-tid hos unga
fotbollspelare och andraidrottare. En nyligen publicerad myck-et
omfattande och gedigen metaana-lysstudie av Abernethy and
Bleakley(2007), som totalt omfattade 154 ori-ginalstudier
identifierade via sökning isex databaser (Medline,
SportDiscus,EMBASE, CINAHL, PEDro, Cochra-ne Review and DARE),
undersöktefrågan om de mest effektiva strategier-na för att
förebygga idrottsskador hosunga idrottare (från tolv års ålder).Man
kom fram till slutsatsen att förbe-redande och upprätthållande
träninginriktad på i första hand ökad styrkaoch muskeleffekt är
överlägsen andraskadeförebyggande strategier.
Idrottsutövning är en aktivitet somföranleder många skador bland
barn.Socialstyrelsens rapport ”Statistik överskador bland barn i
Sverige - avsiktligaoch oavsiktliga” (2007, Anr 2007-125-1)
uppskattar antalet barn som skadasvid idrottsutövning till cirka 60
000per år, vilket motsvarar 3,4 procent avalla barn. Enligt en
sammanställningengjord av Räddningsverkets NationellaCentrum för
lärande från Olyckor(NCO, utredaren Jan Schyllander) in-träffar 29
procent av alla skador hosbarn och ungdomar 0-17 år i sambandmed
idrottsaktiviteter (58 000 ska-dor/år), att jämföra med
trafikskador(8 procent, 16 000 skador/år) eller ska-dor i skola och
barnomsorg (18 pro-cent, 36 000 skador/år). Det är särskilt slående
att inom såda-
na idrottsgrenar som t.ex. handboll,gymnastik och basketboll, av
vilka flerainte är flickdominerade, är det flerflickor än pojkar
som skadas (Socialsty-relsens rapport, Anr 2007-125-1). Imånga
handbollslag kan idag upp till50 procent av flickorna ha haft
skador iknäleder. Man kan undra om detta iviss mån kan bero på att
flickor inte harsamma muskelstyrka som pojkar. Könsrelaterade
skillnader i muskel-
styrka har observerats så tidigt som vidtre års ålder och de
ökar med stigandeålder (se Armstrong & Welsman1997). Det är
möjligt att flickornasbristande styrka resulterar i större
ska-debenägenhet i sådana idrotter somhandboll, gymnastik och
basketboll,som är associerade med tvära inbroms-ningar och
riktningsändringar, vilketställer väldigt höga krav på
tillräckligmuskelstyrka för att bibehålla balansoch korrekt
rörelsemönster. Utifråndetta resonemang kan man dra slutsat-sen att
förberedande träning inriktadpå ökad muskelstyrka, på grund
avflickors lägre styrka, kan utgöra ensärskilt effektiv metod för
att förebyggaskador hos flickor. Statistiken visar att flest
idrottsrela-
terade skador inträffar hos barn i 12-13års ålder (9 000
skadade/år) (NCO, ut-redaren Jan Schyllander). Antal skadorökar
successivt och brant fram tilldenna ålder och sjunker sedan
brantmed stigande ålder (7 500 och 6 000skadade/år vid 15
respektive 17 årsålder), vilket förefaller förvånande medtanke på
att träningsmängd och inten-sitet ökar med ålder. Det är möjligt
atten naturlig styrkeökning i samband
-
IdrottsMedicin 4/09 9
�
med puberteten är en av orsakerna tillatt antalet skador sjunker
i högre åldrar.Den topp som infaller vid 12-13 årsålder kan bero på
ökande träningsbe-lastningar mot bakgrund av bristandestyrka på
grund av frånvaro av förbere-dande styrketräning i tidigare
åldrar.
3. Ökad skeletthälsa
Benskörhet är en allvarlig sjukdomsom medför stort lidande för
de drab-bade och stora kostnader för samhälleoch vars förekomst i
befolkningen ökarexplosionsartat (Barrett-Connor et al.1998). Någon
effektiv behandlig avbenskörhet finns idag inte tillgängligochman
lägger därför stort fokus på attförebygga benskörhet och öka
skelett-hälsan. Allt störremängd vetenskapligadata visar att
viktbelastande träning förbarn och ungdomar utgör en
effektivstrategi för att förbättra skeletthälsa(Morris et al. 1997;
Blimkie et al.1996; Nichols et al. 2001).En nyligen publicerad
reviewunder-
sökning av Hind and Burrows (2007)utvärderade studier där
effekter av trä-ning på benmassans tillväxt hos barnoch ungdomar
studerades. Studiernaidentifierades genom sökningar i data-baserna
Medline och Cochrane och desom uppfyllde de vetenskapliga
kvali-
tetskriterierna inkluderades i under-sökningen. Sammanlagt 22
studier be-handlades, nio genomförda på prepu-bertala barn (Tanner
I), åtta på barn itidig pubertet (Tanner II-III) och fempå
pubertala barn (Tanner IV-V). Stu-dien visade att styrkekrävande
övning-ar, särskilt med plyometriska inslag, ärett effektivt sätt
att öka benmineraliser-ingen hos barn och ungdomar.Det är
väldokumenterat att övning-
ar med hög impact (hoppövningar ochövningar med tvära
riktningsändring-ar) är en effektiv metod att öka
benmi-neralisering (Hind and Burrows 2007;Gunter et al. 2008). Det
är dock barade delar av skelettet som belastas somblir starkare.
Detta innebär atthoppövningar stimulerar bentillväxtenframförallt i
den nedre kroppshalvanmedan överkroppen blir understimu-lerad.
Styrketräning utgör däremot,med sin breda arsenal av övningar
föralla kroppsdelar, ett perfekt instrumentför att påverka alla
delar i det växandeskelettet. Den mekaniska belastningenanses vara
den viktigaste faktor sompå-verkar benmassan och
musklernaskraftutveckling är den största källan förbelastning som
skelettet utsätts för. Enfyraårig uppföljningsstudie avWang etal.
(2007) som undersökte 258 flickor iåldrarna 10-13 år påvisade ett
starkt
positivt samband mellan muskelstyrkai armar och ben och
benmineraliser-ingen i respektive kroppsdelar. Detta ärett tydligt
belägg för att ökad styrkamedför förstärkning av skelettet
vilketutgör en viktig logisk grund förtillämpning av styrketräning
för barn.
Potentiella negativa effekter
av styrketräning hos barn och
ungdomar
1. Skelett- och muskelskador
De största farhågorna som lyfts framvad gäller risker med
styrketräning hosväxande individer rör eventuella ska-dor på de så
kallade tillväxtzonerna(epifyserna) där extremiteternas
hu-vudsakliga tillväxt sker (Peterson &Eriksson 1986; Petterson
ochRenström 1990). Dessa zoner har lägremekanisk hållfasthet än
andra delar avskelettet och det är därför rimligt attanta att de
skulle drabbas först ombenen överbelastas. Skador på
tillväxt-zonerna hos en växande individ kanleda till en störning i
tillväxten med enskillnad i längdtillväxt i olika delar avepifysen
och en felställning som konse-kvens.Ett antal rapporter om
epifysala
frakturer hos barn och ungdomar i
Styrketräning för barn och ungdomar bör inte begränsas till
enbart träning med vikter på ett gym, även om den här typen av
styrketräninginte behöver uteslutas. (Foto Anna Nylén)
-
10 IdrottsMedicin 4/09
samband med tyngdlyftning eller styr-keträning står att finna i
litteraturen(Benton 1983; Gumbs et al. 1982;Rowe 1979; Ryan 1984).
Analysenvisar dock att de flesta skador kan här-ledas till felaktig
teknik, extremt tungabelastningar eller ballistiska
rörelser(Armstrong and Welsman 1997). Mi-cheli (1988) kom fram till
slutsatsen attakuta epifysala skador är sällsynta hosungdomar och
även mer sällsynta hosprepubertala barn. Blimkie (1993) på-pekade
att styrketräningsstudiernamed barn inte visade några
epifysalafrakturer och att risker för denna typ avskada i
sambandmed styrketräning varöverskattade. Man har även antagit
attstyrketräning kan ge upphov till skadorpå tillväxtzoner i
ryggkotorna medhämmad längtillväxt som följd (Peter-son &
Eriksson 1986).Ackumulerade forskningsdata visar
dock med all tydlighet att lämpligastyrketräningsprogram inte
har någranegativa effekter på vare sig längd-tillväxt eller
tillväxtzoner (Faigenbaum2000; Stricker & Van Heest 2002;Ramsay
et al. 1990; Weltman et al.1986; Bailey &Martin 1994;
Wilmore&Costill 1999), vilket starkt lyfts frami såväl American
Academy of Pediatrics(de amerikanska barnläkarnas organi-sation),
British Association of Exercise
and Sport Sciences (de brittiska id-rottsforskarnas
organisation) och Ca-nadian Society for Exercise Physiolo-gys (de
kanadensiska idrottsfysiologer-nas organisation)
programförklaringargällande styrketräning för barn ochungdomar.
Rians et al. (1987) genom-förde en studie som var specifikt
foku-serad på att undersöka eventuella farormed styrketräning hos
barn.Med olikametoder har man bland annat under-sökt eventuella
skador på skelett ochmuskler samt möjlig påverkan påtillväxt,
rörlighet och motorisk funk-tion. Resultaten visade att
styrketrä-ning inte hade några negativa effekterpå någon av de
undersökta parametrar-na och att skaderisken i samband
medstyrketräning är obefintlig.Mankan argumentera att de
longitu-
dinella styrketräningsstudierna på barnoch ungdomar omfattar ett
relativt be-gränsat antal försökspersoner och är re-lativt korta.
Den längsta studien av denhär typen (Stahle et al. 1995)
omfattarett nio månaders långt styrketrä-ningsprogram (inga skador
rapportera-des i samband med denna studie). Deretrospektiva
epidemiologiska studier-na visar dock att skaderisker vid
styrke-träning för barn och ungdomar är be-tydligt lägre än i många
populära idrot-ter (Blimkie 1993; Hamill 1994). Ha-
mill (1994) har i en omfattande sam-manställning av flera
studier jämförtskaderisken hos unga idrottare i olikaidrottsgrenar
och typer av träning. Re-sultaten visar att skaderisken vid
styrke-träning var 0,0035 skador/100 man-timmar träning och vid
maximala lyft0,0017 skador/100 mantimmar trä-ning. Detta kan
jämföras med skaderis-ken vid fotbollsträning (6,20 ska-dor/100
mantimmar träning) ellerbasket (Storbritannien) (1,03 ska-dor/100
mantimmar träning). Det in-nebär att ett barn löper mer än 1
500gånger större risk att skadas av att spelafotboll än av att
styrketräna.Styrketräning och styrkelyft kan in-
nebära risk för mikrotrauma (mikro-skopiska vävnadsskador) i
muskulatu-ren. Det finns dock inga belägg för attstyrketräning för
barn innebär störrerisk för den här typen av skador änandra typer
av fysisk aktivitet (Armst-rong &Welsman 1997).Det råder
således en bred konsensus
bland forskarna omatt styrketräning förbarn kan betraktas som en
synnerligensäker träningsformmedmycket låg ska-derisk. Inom svensk
populärvetenskap-lig litteratur (Obs! Ej peer-reviewed) fö-rekommer
dock fortfarande påståendenom att styrketräning för barn och
ung-domar inte bör utövas (Baranto 2006)
Styrketräning som bedrivs på ett korrekt sätt är en trygg och
säker träningsform som inte medför några negativa effekter på
barnetseller ungdomens hälsa, utan utgör en naturlig del i en
balanserad och allsidig fysisk träning.
-
IdrottsMedicin 4/09 11
�
som lyfts fram av representanter av enoch samma forskningsgrupp.
Somargu-ment för detta påstående användermanbland annat resultaten
av studier pådjurkadaver som visar att ryggraden hosunga djur har
lägre hållfasthet än hosvuxna djur. Man refererar också till
attundersökningar som påvisar förekoms-ten av förändringar i
ryggraden hosunga elitidrottare inom till exempelgymnastik,
brottning och simhopp.Det är förvånande att man kan dra
slutsatsen om styrketräningens olämp-lighet för barn utifrån
studier som inteundersöker styrketräning utan teknis-ka
idrottsgrenar där träning är associe-rad med kraftiga böjningar,
sträck-ningar och rotationer av ryggraden,som dessutom upprepas ett
stort antalgånger per träningspass. Det är möjligtatt denna typ av
belastning kan inverkanegativt på ryggraden hos barn, ävenom man
inte kunnat påvisa att före-komsten av ryggproblem hos vuxna
id-rottare i dessa grenar är högre än i denövriga befolkningen. Men
att utifråndessa undersökningar dra slutsatser omstyrketräningens
lämplighet för barn ärnågot som knappast låter sig göras. Detfaktum
att det är svårare att bryta ryg-graden på en ung gris än på en
vuxenkan inte heller på något sätt ses som ettrelevant argument i
den vetenskapliga
debatten om styrketräningens effekterhos barn och ungdomar.
2. Kardiovaskulära effekter
Kardiovaskulära effekter av styrketrä-ning hos vuxna är
väldokumenterade(Fleck & Kraemer 1988; Petrofsky &Phillips
1986). Det finns belägg för attblodtrycksförändringar under och
eftertunga styrkeövningar kan leda tillblackout (kortvarig
medvetslöshet).Sällsynta fall av blackout har dokumen-terats hos
vuxna i sambandmed tyngd-lyftning (Reilly 1978) däremot inte
hosbarn eller ungdomar (Blimkie 1993;Rians et al 1987). Utifrån
studier avblodtrycksreaktion hos barn och ung-domar vid
styrkeövningar förefaller detsom att både systoliskt och
diastolisktblodtryck förändras på samma sätt somhos vuxna (Bar-Or
1980; Nau et al.1990; Strong et al. 1978, Rians 1987).Några belägg
för att styrketräning in-verkar negativt på kardiovaskulär
funk-tion hos barn föreligger således inte. Deeventuella långvariga
effekterna av styr-keträning på hjärtats dimension ochfunktion är
dock inte klarlagda.
Avslutande kommentar
En analys av den vetenskapliga littera-turen kring området
styrketräning för
barn visar med all önskvärd tydlighetatt styrketräning kan
betraktas som ensynnerligen trygg och säker tränings-form sommedför
en hel rad positiva ef-fekter för barnens hälsa och
idrottsligutveckling. Forskningen visar att ska-derisken vid
styrketräning är tämligenliten jämfört med andra
idrottsaktivi-teter. Styrketräning kan ha skadeföre-byggande
effekter samt stimulera upp-byggnad av skelettet. Ökad styrka
un-derlättar även motorisk inlärning ochskapar därmed bättre
förutsättningarför en allsidig och lustbetonad träninginriktad på
förvärvande av en bred rö-relsearsenal vilket bör vara det
främstamålet för fysisk träning av barn. Medtanke på de positiva
effekter som styr-keträning medför för barn bör styr-keövningar i
olika former vara en del aven allsidig, varierad och
framföralltrolig och efter barnens förutsättningaranpassad
träning.Det är dock viktigt att betona att
styrketräning för barn före puberteteninte bör vara ett
självändamål utan sna-rare ska betraktas som ett hjälpmedelför att
förebygga skador och minskaskadefrekvensen samt stimulera
skelet-tuppbyggnad och motorisk inlärning.Det kan inte nog
understrykas att fy-sisk träning i unga år bör ha en
allsidigkaraktär. Detta inte minst för att skapa
Styrketräning för barn och unga bör fokusera de muskelgrupper
som inte alltid får tillräcklig belastning vid övriga aktiviteter
som tillexempel bukmuskler, baksidan av låret och övre extremiteter
hos flickor.
-
12 IdrottsMedicin 4/09
förutsättningar för höga idrottsligaprestationer senare i
livet.De vetenskapliga studierna pekar på
att tunga lyft inte resulterar i störrestyrkeökningar hos barn
än övningarmed lättare vikter (Faigenbaum et al.1999, 2001).
Moderata belastningarmed 13-15 repetitioner förefaller varadet
vinnande konceptet. Den optima-la träningsfrekvensen för
prepubertalabarn verkar vara två trä-ningspass/vecka (Stahle et al.
1995;Faigenbaum et al. 2002). Det bör un-derstrykas att begreppet
"styrketrä-ning för barn" inte bör begränsas tillträning med vikter
på ett gym, ävenom den här typen av styrketräning intebehöver
exkluderas. En kreativ tränareeller idrottsledare kan konstruera
ettobegränsat antal lekar, stafetter ochhinderbanor som innehåller
styrke-moment och därmed stimulerar bar-nens
styrkeutveckling.Träning av barnbedrivs med fördel i form av lek.
Dettagäller inte minst styrkeövningar, somkan och ska göras
lustfyllda och roliga.Det ska vara kul att träna.Man bör särskilt
betona vikten av
förberedande styrketräning för flickordå bristande muskelstyrka
kan vara enav faktorerna bakom den höga skade-frekvensen hos just
flickor.En övergång till pubertal ålder (11-
13 år) medför bland annat kvalitativaförändringar i
muskulaturen. Bind-vävskomponenter i muskulaturen ut-vecklas och
förstärks, perifer innerver-ingsapparat i muskulaturen
utvecklas,
vilket skapar mycket gynnsammaförutsättningar för explosiv
styrka ochspänst. Forskningen visar att styrketrä-ning som
kombineras med plyomet-riska övningar har en mycket uttaladeffekt
på spänst och explosivitet hosungdomar i 12-15 års ålder
(Faigen-baum et al. 2007). Det är därför vik-tigt att inkludera
styrketräning medplyometriska inslag i träningsprogramför ungdomar
i denna åldersgrupp.Vid styrketräning, som vid all annanträning för
barn, ska en alltför ensidigträning undvikas. Särskilt när det
gäl-ler rotationer i ryggraden upprepademånga gånger, som i till
exempel rack-etsporter och andra tekniska idrotts-grenar, finns det
anledning att vara re-striktiv.Generellt kan man säga att
resultat-
inriktad träning för barn kräver hög id-rottslig och pedagogisk
kompetens hostränare. Ökad kunskapsnivå och godutbildning av
tränare är en av de vikti-gaste förutsättningarna för att all
trä-ning av barn och styrketräning i syn-nerhet ska kunna bedrivas
på ett sättsom främjar barnens utveckling ochhälsa. Ökad
kunskapsnivå hos de trä-nare och idrottsledare som arbetar medbarn
och ungdomar kan därför ses somen av de främsta utmaningar svensk
id-rottsrörelse står inför.
Rekommenderad styrketräning
för barn och ungdomar
� Det har på senare tid framkommitvetenskapliga belägg för att
styrkebe-
tonade övningar kan medföra en radpositiva effekter hos barn.
Veten-skapliga undersökningar har visat attstyrketräning kan ha
skadeförebyg-gande effekter samt stimulera upp-byggnad av skelett.
Ökad styrka un-derlättar även motorisk inlärningoch skapar därmed
bättre förutsätt-ningar för en allsidig, lustbetonadträning
inriktad på förvärvande aven bred rörelsearsenal vilket bör varadet
främsta målet med fysisk träningav barn. Ökad prestationsförmåga
ärav underordnad betydelse jämförtmed ökad hälsa och
välbefinnande,vilket bör vara de primära målen förstyrketräning för
barn och ungdo-mar.
� Styrketräning som bedrivs på ettkorrekt sätt är en trygg och
säker trä-ningsform som inte medför någranegativa effekter för
barnets utveck-ling och hälsa och kan betraktas somen naturlig och
organisk del i en ba-lanserad och allsidig fysisk träning
avunga.
� Träningsbelastning ska anpassas tillbarnets förutsättningar
och mog-nadsgrad. För stor träningsbelast-ning som överskrider
kroppens an-passningsförmåga kan vara förödan-de såväl för en vuxen
idrottare somför ett barn. Styrketräningsprogramför barn bör
utformas så att det gyn-nar den naturliga tillväxt- och
mog-nadsprocessen. Det bör understry-kas att begreppet
"styrketräning förbarn" inte bör begränsas till träningmed vikter
på ett gym, även om dentypen av styrketräning inte
behöverexkluderas. Styrketräning för barnkanmed fördel bedrivas i
lekform dåleken är en naturlig del av barns bete-ende.
� Styrketräning för barn kan och börbedrivas på ett sätt som
främjar bar-nens lärande om och förståelse förden egna kroppen,
dess byggnad ochfunktion.
� Styrketräning bör vara tillgänglig föralla individer på lika
villkor. Såvälpojkar som flickor och barn medfunktionshinder ska
kunna bedrivastyrketräning som är anpassad tillderas individuella
förutsättningaroch som främjar deras hälso-
ochprestationsutveckling.
-
IdrottsMedicin 4/09 13
�
Del 2: Styrketräning för barn
Rekommendationeri andra länder
USAPå en workshop 1985 har åtta ameri-kanska organisationer*
utarbetat speci-fika rekommendationer för styrketrä-ning för barn.
Dessa rekommendatio-ner föreskriver styrketräning två till
tregånger i veckan, 20-30min per pass, 6-15 repetitioner per set
och 1-3 set perövning. Belastningen bör ökas om bar-net kan utföra
15 tekniskt korrekta re-petitioner (Wilmore & Costill 1999).Man
avrådde från maximala lyft ochtävling i styrka för barn.Sedan dess
har American Academy
of Pediatrics, the American Orthopae-dic Society for Sports
Medicine, theNational Strength and ConditioningAssociation,
American College ofSports Medicine regelbundet gått utmed
uppdateringar av sina program-förklaringar och rekommendationerför
styrketräning av barn. Den senasteuppdateringen av American
Academyof Pediatrics publicerades i april 2008(McCambridge &
Stricker 2008).Man inleder programförklaringenmedatt lyfta fram de
positiva effekter styr-keträning har på prestationsförmågaoch,
framförallt, hälsoaspekter hosbarn på kort och lång sikt. Man
beto-nar vidare betydelsen av styrketräningför att förebygga
skador, förbättra kar-diovaskulär funktion, kroppskomposi-tion,
ökad skeletthälsa, förbättradeblodfetter och även psykisk hälsa.
Man
poängterar väldigt starkt att styrketrä-ning för barn och
ungdomar inte harnågra påvisade negativa effekter pålängdtillväxt,
tillväxtzoner eller hjärt-kärlsystem. Sju till åtta år anges som
enlämplig ålder för inledande av systema-tisk styrketräning.
Slutligen avråderman från maximala lyft även om manpåpekar att den
existerande forskning-en tyder på att tävlingstyngdlyftningför barn
är associerad med väldigt lågskaderisk (Stone et al. 2006; Byrd et
al.2003; Hamill 1994).
Man understryker att styrketräningför barn är en del av den
balanserade fy-siska träningen och skall kombinerasmed andra former
av fysisk aktivitet,exempelvis konditionsträning. Vadgäller barn
med sjukdomstillstånd re-kommenderar man att barn med väl-digt
svåra hjärtkärlsjukdomar (cardio-myopathy, pulmonary artery
hyper-tension eller Marfan syndrome) kon-sulterar en barnkardiolog
innan styrke-träningsprogrammet påbörjas. Barnmed okontrollerad
hypertension, sei-zure disorders, eller barn som har ge-nomgått
cellgiftsbehandling mot can-cer bör konsultera en
barnidrottsläkareinnan styrketräning
rekommenderas.Sammanfattningsvis kan man säga
att de amerikanska rekommendatio-nerna för styrketräning av barn
inteskiljer sig på något avsevärt sätt frånvad man i Sverige skulle
kunna rekom-
mendera för en vuxen motionär elleridrottare. Det är viktigt att
påpeka attde inte har ändrats nämnvärt under desenaste 23 åren
trots en noggrann upp-följning, ständig utvärdering och
storackumulerad erfarenhet av styrketrä-ning för barn, vilket kan
betraktas somtecken på att konceptet i grunden ärmycket robust. Det
är också talande attdet är just barnläkarnas organisationsom står
bakom rekommendationerna.
Utvärdering av synen på styrketräning för barn och unga i andra
länder visar att styrketräningbetraktas som en naturlig del i
allsidig fysisk träning för barn. Erfarenheter från andra länderbör
tas till vara vid framtagning av svenska rekommendationer avseende
styrketräning för barnoch unga.
Helena Bellardini, projektledare förDala Sports Academy och
adjunkt iämnet medicinsk vetenskap vid Högsko-lan Dalarna.
Av M i c h a i l Tonkonog i o c h He l e n a Be l l a rd i n
i
-
14 IdrottsMedicin 4/09
De amerikanska rekommendatio-nerna tillämpas i hög
utsträckningäven utanför USA. Australien, till ex-empel, har valt
att inte formulera egnariktlinjer utan tillämpar de amerikans-ka
rekommendationerna.
KanadaI juni 2008 publicerade Canadian So-ciety for Exercise
Physiology sin pro-gramförklaring och sina rekommenda-tioner för
styrketräning för barn ochungdomar (Behm et al. 2008).
Manunderströk behovet av tydliga riktlinjerför styrketräning av
unga och att såda-na riktlinjer är starkt efterfrågade avtränare,
föräldrar och aktiva. Organisa-tionen inleder sin
programförklaringmed att tydligt deklarera att de mytersom
förekommer i befolkningen rö-rande hämmad längdtillväxt, skador
på
tillväxtzoner, frånvaro av styrkeök-ningar och olika
skadeaspekter inte fin-ner något stöd som helst i den
veten-skapliga litteraturen. I stället lyftermanfram
styrketräningens positiva effekterpå barns och ungdomars hälsa där
manrefererar till bland annat ökad skelett-hälsa, förbättrade
förutsättningar förutveckling av rörelseförmåga samt fö-rebyggande
av övervikt och fetma,menäven förbättrad psykisk hälsa liksomökad
självförtroende och självkänsla.Även de positiva effekterna av
styrke-träning hos barnmed olika patologiskatillstånd lyfts fram.
Man gör också en
grundlig genomgång av demorfologis-ka och neurologiska
mekanismer somligger bakom effekterna av styrketrä-ning hos barn
och ungdomar.I likhet med de amerikanska rekom-
mendationerna anser de kanadensiskaexperterna att styrketräning
ska betrak-tas som en del av en balanserad, allsidigfysisk träning.
De konstaterar att styr-keövningar med plyometriska inslagbör
inkluderas i styrketräningspro-gram för barn och ungdomar. Man
re-sonerar kring olika typer av träningsbe-lastningar (fria vikter,
egen kroppsvikt,träningsmaskiner) och konstaterar attfria vikter
och egen kroppsvikt har för-delar jämfört med träningsmaskiner dåde
senare oftast är dimensionerade förvuxna och inte tillåter korrekt
teknisktutförande av övningar för barn.Sammanfattningsvis kan man
säga attkanadensiska specialister betraktarstyrketräning för barn
och ungdomarsom en mycket central del i allsidig fy-sisk träning av
unga.
StorbritannienBritish Association of Exercise andSport Sciences
har identifierat ettbehov av evidens-baserade rekommen-dationer för
styrketräning riktade tillprofessionella och ideella
idrottsledaresom arbetar med barn och ungdomar.År 1999 tillsatte
man en expertgruppbestående av bland annat
ortopeder,idrottspedagoger, sociologer, idrottsfy-siologer,
idrottspsykologer, idrottsbio-mekaniker och folkhälsovetare för
attanalysera vetenskaplig litteratur ochexpertis inför framtagning
av ”Guideli-nes for Resistance Exercise in YoungPeople” .
Expertgruppens uppgift var“To provide sound practical advicebased
on research evidence and expertconsensus on safe and effective
resi-stance exercise for young people”.Under arbetets gång har
gruppen blandannat genomsökt databaserna Medli-ne, SportDiscus,
PubMed och ERIC.Arbetet resulterade i BASES PositionStatement on
Guidelines for Resistan-ce Exercise in Young People, som
pub-licerades 2004 (Stratton et al. 2004).Huvudpunkterna i dessa
rekommen-dationer är:1. Alla unga människor ska upp-muntras att
styrketräna minst tvåggr/vecka
2. Styrketräning bör vara en del av ba-lanserad fysisk träning
och id-rottsundervisning.
KANADA:Rekommendationen ser ut på föl-
jande sätt:
1. Ingen minimiålder för inledande
av systematisk styrketräning
anges men sju till åtta års ålder
kan ses som ett riktmärke.
2. Barn ska instrueras av ledare
som är förtrogna med styrketrä-
ning.
3. Träningen ska genomföras i
lämplig träningsmiljö.
4. Varje styrketräningspass ska inle-
dasmed en 5-10min uppvärmning
bestående av dynamiska övningar
(ej statiska töjningsövningar).
5. Initialt ska 2-3 styrketrä-
ningspass/vecka tillämpas. Man
bör starta med 8-12 övningar för
olika muskelgrupper. Initialt 1-2
set med 8-15 reps och moderat be-
lastning (ca 60 procent av 1RM).
Fokus ska ligga på korrekt tekniskt
utförande av övningar. Såväl antal
set som belastning kan ökas med
ökad erfarenhet av styrketräning
(upp till 3-5 set med belastningar
på 70-85 procent av 1RM)
6. Styrkepasset bör avslutas med
en nedvarvning bestående av lå-
gintensiva övningar och statiska
töjningsövningar.
7. Successivt ska träningsprogram-
met kompletteras med övningar
inriktade på utveckling av muskel-
ns effektutveckling (power).
8. Styrketräningsprogrammets in-
nehåll bör varieras och kombine-
ras med övningar för utveckling av
koordination och balans.
UUSSAA::RReekkoommmmeennddaattiioonneenn sseerr uutt ppåå
ffööll--
jjaannddee ssäätttt::
11.. EEtttt ssttyyrrkkeettrräänniinnggsspprrooggrraamm
fföörr
bbaarrnn bböörr iinnnneeffaattttaa 1100--1155 mmiinnuutteerr
uuppppvväärrmmnniinngg oocchh nneeddvvaarrvvnniinngg..
22.. MMaann sskkaa ssääkkeerrssttäällllaa eetttt
aaddeekkvvaatt
nnäärriinnggss-- oocchh vväättsskkeeiinnttaagg ii ssaamm--
bbaannddmmeedd ssttyyrrkkeettrräänniinnggsspprrooggrraamm..
33.. SSttyyrrkkeeöövvnniinnggaarr sskkaa fföörrsstt
uuttfföörraass
uuttaann bbeellaassttnniinngg fföörr aatttt lläärraa ssiigg
kkoorr--
rreekktt tteekknniikk.. NNäärr bbaarrnneett
bbeehhäärrsskkaarr
tteekknniikkeenn sskkaa bbeellaassttnniinnggeenn
aapppplliiccee--
rraass ii ffoorrmm aavv ffrriiaa vviikktteerr, eeggeenn
kkrrooppppssvviikktt,, ttrräänniinnggssmmaasskkiinneerr
eelllleerr
eellaassttiisskkaa bbaanndd.. MMaann rreekkoommmmeennddee--
rraarr 22--33 sseett mmeedd 88--1155 rreeppeettiittiioo--
nneerr//sseett 22--33 ggggrr ppeerr vveecckkaa.. EEtttt
ssttyyrr--
kkeettrräänniinnggssppaassss bböörr vvaarraa mmiinnsstt
2200--
3300 mmiinn llåånnggtt oocchh eetttt ssttyyrrkkeettrrää--
nniinnggsspprrooggrraamm fföörr bbaarrnn bböörr vvaarraa
mmiinnsstt ååttttaa vveecckkoorr llåånnggtt..
44.. SSttyyrrkkeettrräänniinngg fföörr bbaarrnn oocchh
uunngg--
ddoommaarr bböörr ffrräämmsstt ffookkuusseerraa ppåå ddee
ssttoorraa mmuusskkeellggrruuppppeerrnnaa oocchh öövv--
nniinnggaarr mmeedd ffuullllssttäännddiigg
aammpplliittuudd..
55.. KKoorrrreekktt tteekknniikk oocchh ggoodd
ttrräännaarr--
lleeddnniinngg aannsseess vvaarraa ddee vviikkttiiggaassttee
ffaakkttoorreerrnnaa fföörr aatttt
ssttyyrrkkeettrräänniinngg
sskkaa kkuunnnnaa bbeeddrriivvaass ppåå eetttt ssääkkeerrtt
ssäätttt..
66.. DDeenn rreekkoommmmeennddeerraaddee ggrruupppp--
ssttoorrlleekkeenn äärr hhööggsstt ttiioo bbaarrnn ppeerr
ttrrää--
nniinnggsslleeddaarree..
-
IdrottsMedicin 4/09 15
I dokumentet görs en genomgång avstyrketräningens effekter på
muskel-funktion hos barn. Vidare behandlasde positiva effekterna av
styrketräningdär man bland annat lyfter fram denpositiva inverkan
av styrketräning påbarns idrottsliga prestationsförmåga(Blanksby
& Gregor 1981) och moto-riska förmåga (Nielsen et al.
1980;Weltman et al. 1986; Falk & Mor1996). Man gör vidare en
genomgångav effekter av styrketräning på hälsore-laterade
parametrar hos barn (blod-tryck, blodfettprofil,
kroppssamman-sättning, aerob förmåga, skeletthälsa,skadeprevention,
psykosociala aspek-ter) och konstaterar att effekterna ärantingen
positiva eller neutrala. Närman betraktar de psykosociala
aspek-terna konstaterar man att styrketrä-
ning: (i) lär barn och ungdomar attsätta upp kortsiktiga och
långsiktigamål; (ii) med kan fördel bedrivas igrupp, vilket främjar
utveckling av so-cial förmåga; (iii) är ett utmärkt red-skap för
att lära sig mer om kroppen,dess uppbyggnad och
funktion.Arbetsgruppen utvärderar såväl me-
dicinska som psykosociala risker medstyrketräning för barn och
kommerfram till att ur medicinsk synvinkel ärstyrketräning, som
bedrivs på ett kor-rekt sätt, en trygg och säker tränings-form.
Även vad gäller de psykosocialariskerna konstaterar man att de
under-sökningar som finns pekar på positiveller icke signifikant
inverkan och attdet därmed finns få belägg för
negativpåverkan.Några tydliga anvisningar vad gäller
träningsmodeller återges inte i Guide-lines. Istället
understryker man att trä-ningen ska baseras på förståelsen av
degrundläggande principerna för bar-nens utveckling och fysisk
träning.Slutligen påpekar man att de uppenba-ra positiva effekterna
av styrketräning ikombination med de låga riskerna göratt
styrketräning kan förbättra hälsaoch prestationsförmåga i all
grupper avbarn och ungdomar.Mer detaljerade anvisningar vad
gäl-
ler upplägget av styrketräning för barnåterfinns i de
rekommendationer somtagits fram av världsledande brittiskaforskare
vid Children’s Health and Ex-ercise Research Center, University
ofExeter där man rekommenderar styr-keträning 2-3 ggr i veckan,
30-60 minper pass, 6-10 olika övningar, 1-3 setmed 8-12
repetitioner för övre extre-miteter och 15-20 repetitioner förnedre
extremiteter (Armstrong &Welsman 1997).Man kan påpeka att
Storbritannien
har en mycket stark och långvarig tra-dition av forskning kring
fysisk träningför barn och ungdomar.VidUniversityof Exeter finns
ett särskilt center(Children’s Health and Exercise Re-search
Center) som under flera decen-nier bedriver framstående
forskninginomdetta område och där flera världs-ledande forskare
(bl. a. N. Armstrongoch J. Welsman m. fl.) har varit och
ärverksamma. Även forskare vid Resear-ch Institute for Sport and
Exercise Sci-ences, Liverpool JohnMoors Universi-ty besitter
utmärkt kompetens inomområdet barn och träning (bl. a.
G.Stratton)
Sovjet/Postsovjetiskt territoriumDen sovjetiska/post-sovjetiska
tradi-tionen inom träningslära kännetecknasav stark fokus på
allsidigheten i trä-ningen för barn och ungdomar. Manbetonar att
även sådan träning som kaninverka negativt på prestationsförmågai
den egna idrottsgrenen ska bedrivasom den behövs för att
säkerställa allsi-dig och harmonisk utveckling av enväxande individ
(Platonov 1987). Värtatt notera är att de allra främsta
företrä-darna för träningsläraforskning, såsomV. M. Platonov, har
ägnat stor upp-märksamhet åt de frågor som rör fysiskträning för
barn. I detta sammanhangbetraktas styrketräning i den
sovjetis-ka/post-sovjetiska traditionen som enorganisk och
nödvändig del av allsidigträning för barn och ungdomar.Dennasyn på
styrketräning återspeglas i barn-träningens bibel ”Träning för en
ungidrottare” (Platonov & Sakhnovskij1988), som rekommenderas
avUtbild-ningsministeriet och därmed utgör enslags officiell
rekommendation. Idenna monumentala skrift, som beröralla aspekter
av fysisk träning för barn,återfinns ett särskilt kapitel –
”Metoderför utveckling och bedömning av styr-keförmåga” – som ägnas
styrketräning.
“Träningshunger”
Man understryker att styrketräning förbarn ska syfta till att
utveckla olikasidor av styrkeförmågan, såsom maxi-mal styrka,
explosiv styrka och styr-keuthållighet. Övningar i statiskt,
iso-toniskt, isokinetiskt utförande föror-das.Generellt skiljer sig
intemetodolo-giska rekommendationer för styrketrä-ning för barn i
den sovjetiska/post-sov-jetiska litteraturen från liknande
re-kommendationer för vuxna. Man på-pekar dock att styrketräning,
liksom allträning för barn, med fördel kan bedri-vas i form av lek
(Kodzaspirov 1983).Den totala belastningen på ett trä-ningspass bör
våra sådan att barnenfortfarande ska känna ”träningshung-er” när
passet avslutas. För barnen i åld-rarna upp till elva år
rekommenderaskorta pauser (tre till fem minuter)under
styrketräningspasset som fyllsmed uppläsning av roliga,
humoristis-ka berättelser eller liknande aktiviteterför att
motverka uppkomsten av psy-kisk trötthet. En stor andel av
styrke-träningen för barn före elva års ålderska bedrivas med egen
kroppsvikt sombelastning men även fria vikter på upp
STORBRITANNIEN:Rekommendationen ser ut på föl-
jande sätt:
1. Ökad prestationsförmåga är av
underordnad betydelse jämfört
med ökad hälsa och välbefinnande,
vilket bör vara de primära målen
för styrketräning för barn och ung-
domar.
2. Lärande om kroppen är ett fun-
damentalt element av styrketrä-
ning.
3. Korrekt utförd styrketräning
stödjer och främjar de naturliga
processerna av tillväxt och mog-
nad.
4. Emotionell och kognitiv utveck-
ling av en ung individ är en central
del av styrketräning.
5. Styrketräning bör vara tillgänglig
för alla individer på lika villkor en-
ligt inklusionsprincipen.
6. Styrketräning fokuserar på såväl
hälso- som prestationsutveckling.
Hälsoinriktad styrketräning är in-
kluderande och bör involvera alla
unga individer medan prestation-
sinriktad träning är lämplig för elit-
satsande unga idrottare. Presta-
tionsinriktad träning bör dock base-
ras på förståelse av styrketränin-
gens hälsorelaterade aspekter.
�
-
16 IdrottsMedicin 4/09
till 5-6 kg kan användas (Kodzaspirov1983). Övningar som utförs
i par re-kommenderas.Sammanfattningsvis kan man kon-
statera att litteraturen kring styrketrä-ning för barn på bland
annat ryska ärväldigt omfattande. Detaljerade re-kommendationer och
träningspro-gram för barn i olika åldrar såväl av all-män karaktär
sommed utgångspunkt ispecifika idrottsgrenar förekommer iväldigt
stor omfattning. Värt att noteraär att under Sovjettiden fanns det
ettvälutvecklat system av idrottsmedi-cinsk kontroll som omfattade
alla indi-vider, oavsett ålder och kvalifika-tionsnivå, involverade
i organiserad fy-sisk träning. Ett nätverk av idrottsvård-centraler
omfattade hela landet och ge-nomförde regelbundna kontroller
avaktiva. År 1985 var antalet aktiva näs-
tan 100 miljoner (Pereverzev 1985)och alla dessa genomgick
regelbundnakontroller vid 1 291 idrottsmedicinskavårdinrättningar
(Dembo 1988). Pådetta sätt har man samlat en väldigtstormängd
statistiska data kring till ex-empel skador vid olika typer av
trä-ning. Analys av de undersökningarsom bygger på dessa data ger
inga indi-kationer på att styrketräning för barnska vara förknippad
med ökad skade-risk jämfört med andra idrottsaktivite-ter. De
grenar som lyfts fram som demed högst skaderisk för barn är
blandannat boxning (158 skador/1 000 del-tagare), brottning (103
skador/1 000deltagare), fäktning (64 skador/1 000deltagare)
(Khruschev & Kruglij1982), medan styrketräning inte åter-finns
i listan på idrottsaktiviteter medhög skadebenägenhet. Man kan
kon-
Post-SOVJET:Rekommendationen ser ut på föl-
jande sätt:
1. Träningsbelastningar ska anpas-
sas till barnens förmåga och ut-
vecklingsnivå.
2. Särskilt uppmärksamhet ska
ägnas de muskelgrupper som inte
alltid får tillräcklig belastning vid
övriga aktiviteter och som är vikti-
ga ur hälsosynvinkel (främre
bukväggen, sneda bukmuskler,
baksidan av låret, övre extremite-
ter hos flickor).
3. Allsidighet och variation i an-
vändning av styrketräningsöv-
ningar.
4. Uppvärmning inför styrketrä-
ningen.
5. Styrketräning ska kombineras
med andra former av fysisk trä-
ning.
Analys av synsättet på styrketräning för barn och unga i andra
länder visar att styrke-träning betraktas som en naturlig och
nödvändig del i allsidig fysisk träning för barn.
-
IdrottsMedicin 4/09 17
statera att styrkeövningar för barn ochungdomar har utgjort och
utgör ettvanligt och tämligen stort inslag i såvälidrottsutövning
som i fysiska aktivite-ter inom utbildningsväsendet i hela
detpostsovjetiska territoriet.
FinlandI Finland finns inga formella riktlinjervad gäller
styrketräning för barn utandet utbildningsmaterial som arbetasfram
i centrala idrottsorganisationeroch specialidrottsförbund
fungerarsom direktiv. I Finland finns ett
särskiltforskningsinstitut (KIHU, ResearchInstitute for Olympic
Sports) som gervetenskaplig och metodologisk un-derstöd åt den
finländska idrottsrörel-sen. KIHU, som är en oberoende del avthe
Finnish Foundation for Promotionof Physical Education and
Health(LIKES) och som stöds av Universityof Jyväskylä, det finska
utbildningsde-partementet och Finlands OlympiskaKommitté, har sedan
1990 stöttat denfinländska idrotten med implementer-ing av
forskningsresultat i den praktis-ka idrottsutövningen. KIHU har i
sa-marbete med Finlands främsta expertinom forskningsområdet barns
ochungdomars utveckling och träning,Antti Mero, från the Department
ofBiology of Physical Activity vid univer-sitetet i Jyväskylä tagit
fram en instruk-tions-CD (Strength Training CD2:Youth
StrengthTraining) som specifiktbehandlar styrketräning för barn
ochungdomar och riktar sig till tränare ochidrottsledare som
arbetar med barn.Även böcker i träningslära som ges utpå finska
behandlar styrketräning förbarn. Generellt, är styrketräning
ennaturlig del av fysisk aktivitet för barnoch ungdomar i
Finland.
SverigeAnalys av synsättet på styrketräning förbarn i andra
länder visar att såväl inomden östeuropeiska som i
nordameri-kanska, brittiska och finländska trä-ningsläratraditioner
betraktas styrke-träning som en naturlig och nödvändigdel av
allsidig fysisk träning för barn. IÖsteuropa och Nordamerika har
mansamlat stor erfarenhet av att bedrivasystematisk styrketräning
för barn iolika åldrar och de koncept som tilläm-pats har visat sig
vara hållbara. Erfaren-heterna från andra länder bör tas tillvara
vid framtagningen av det svenskakonceptet för optimal,
utvecklande
och hälsosam träning för barn och ung-domar.Baserat på det
ovanstående kan ett
förslag för svenska rekommendationerför styrketräning för barn
och ungdo-mar läggas fram.
� Praktiska
rekommendationer
1. Tiden för att påbörja systematiskstyrketräning bör vara
beroende avvarje enskilt barns individuella ut-vecklingsnivå,men
7-8 års ålder kanses som ett riktmärke.
2. De ledare och tränare som bedriverstyrketräning för barn och
ungdo-mar bör vara väl förtrognamed styr-keträningen som
träningsform.
3. Träningen ska genomföras i lämpligträningsmiljö.
4. Man ska säkerställa ett adekvat när-ings- och vätskeintag i
sambandmed styrketräningsprogram.
5. Initialt ska 1-3 styrketräningspassper vecka tillämpas. Ett
träningspassbör lämpligen vara 20-40 min lång.
6. Varje styrketräningspass ska inledasmed en 10-15 min
uppvärmningsom innefattar dynamiska övningarför olika
muskelgrupper.
7. Man bör starta med 8-12 övningarför olikamuskelgrupper.
Initialt 1-2set medmoderat belastning och 12-15 repetitioner för
övre extremiteteroch 15-20 repetitioner för nedre ex-tremiteter
Såväl antal set sombelast-ning kan ökas med ökad erfarenhetav
styrketräning. Successivt ska trä-ningsprogrammet kompletterasmed
övningar inriktade på utveck-ling av muskelns
effektutveckling(power). För ungdomar fr o m tolvårs ålder är det
fördelaktigt att in-kludera en större andel styrkeöv-ningar av
plyometrisk karaktär i trä-ningsprogrammet.
8. Fokus ska ligga på ett korrekt tek-niskt utförande av
övningarna. Detär lämpligt att styrkeövningar förstutförs utan
belastning för att lära sigkorrekt teknik. När barnet behärs-kar
tekniken ska belastning applice-ras.
9. Styrketräning för barn och ungdo-mar bör främst vara inriktad
på destora muskelgrupperna och övning-ar med fullständigt
rörelseomfång.Särskilt uppmärksamhet ska ägnasdemuskelgrupper som
inte alltid fårtillräklig belastning vid övriga akti-viteter och
som är viktiga ur hälso-
synvinkel (främre bukväggen, snedabukmuskler, baksidan av låret,
övreextremiteter hos flickor).
10. Styrkepasset bör avslutas med ennedvarvning bestående av
låginten-siva övningar och statiska töj-ningsövningar.
11. Man ska sträva efter allsidighet ochvariation i användning
av styrketrä-ningsövningar.
12. Styrketräningsprogrammets inne-håll bör varieras och
kombinerasmed övningar för utveckling av ko-ordination, balans och
kondition.
� Barn- och ungdomsåren är en periodi livet när den växande
människanskropp är mycket mottaglig för trä-ningsstimuli. Under
denna tid läggerman grunden för sin framtida fysik,sin hälsa och
sina motionsvanor. Detär därför av yttersta vikt att barn
ochungdomar tränar optimalt. Styrke-träningen har en given plats i
en op-timal, allsidig fysisk träning som påbästa sätt främjar barns
utveckling.
*De åtta amerikanska organisationersom deltog 1985 var: American
Ortho-paedic Society for Sports Medicine, TheAmerican Academy of
Pediatrics, TheAmerican College of Sports Medicine,The National
Athletic Trainers Associa-tion, The National Strength and
Condi-tioning Association, The president’sCouncil on Physical
Fitness and Sports,The U.S. Olympic Committee ochTheSociety of
Pediatric Orthopaedics.
-
18 IdrottsMedicin 4/09
Av He l ena L a r s s on
Idrottsmedicin påinmarsch i försvaret
Orsaker till att soldater inte klarar avatt genomföra sin
militärtjänst har dis-kuterats i litteraturen sedan början avförra
århundradet. Urbaniseringen an-sågs av Lothian 1921 vara en
faktorsommedförde att ungdomarna blev fy-
siskt svagare vilket innebar att de fickproblem med den allt
tyngre utrust-ningen och de ökande kraven på rörlig-het.Vi
brottasmed samma problemnusom då. Men, utrustningen i dagenssystem
är tyngre jämfört med tidigareoch för vissa av dem som genomför
sinmilitärtjänst innebär det att de utsättsför mycket höga
belastningsnivåer.
Förbättrat urval
Ett förbättrat urval, kan vara en väg attmöta problemet. Ett
annat sätt är attgenomolika åtgärder påverka verksam-heten både på
individ- och organisa-tionsnivå. För att kunna identifieraolika
riskfaktorer utvecklades ett scree-ning-system Musculoskeletal
Scree-ning Protocol (MSP) bestående av frå-geformulär, mätning av
kroppslängdoch kroppsvikt och olika fysiska testerinklusive mätning
av muskulär stram-het. Frågeformuläret omfattar blandannat frågor
om eventuella besvär i rö-relsestödjeorgan, skattning av
aktivi-tetsnivå, olika livsstilsfaktorer ochskattning av hälsa. När
olika potentiel-la riskfaktorer identifierats utveckladesett
allsidigt interventionsprogram. Detprövades vid tre olika
arméförband.Programmet visade sig ha effekt genomatt antalet som
avbröt utbildningen
minskade och införandet av interven-tionsprogrammet pågår i
Försvarsmak-ten.
500 individer testas
MSP är konstruerat för att snabbtidentifiera vilka som är i
behov av be-handling, rehabilitering och individu-ellt anpassad
träning eller av andra åt-gärder (riktat mot psykiska, mentalaeller
sociala faktorer). Helst skall in-strumentet upptäcka störningar,
ned-satt funktionsförmåga innan olika pro-blem utvecklas.
Arbetsmetoden kanjämföras med ett försäsongstest somanvänds inom
idrotten. I föreliggandearbete genomfördes screeningen i sam-band
med att den militära grundut-bildningen började. Det innebär
attmånga individer screenas på kort tid,upp till 500 individer
skall testas pånågra dagar.
Muskelbesvär riskfaktor
En anmärkningsvärd hög prevalens avaktuella besvär i
rörelsestödjeorganen(33-41procent) identifierades i denaktuella
populationen som bestod av1 807 manliga friska soldater vid
olikaarméförband. Detta visade sig vara enav faktorerna som
associerade med av-gång, vilket innebar att individuell
Många av dem som genomför sin militärtjänst har besvär i
rörelsestödjeorganen. Detta harvisat sig medföra en ökad risk för
att inte klara utbildningen. Genom ett offensivt
allsidigtinterventionsprogram kan antalet individer som avbryter
militärtjänsten minska.
Helena Larsson, leg sjukgymnast,med.dr. var en av IMF:s första
för-bundssjukgymnaster, FörsvarsmaktensHR centrum,
[email protected]
nya avhand l i n g a r :
Premature Discharge from Military Service. Risk Factors
andPreventive Interventions
-
IdrottsMedicin 4/09 19
undersökning och behandling var enviktig strategi i
interventionen.Men enbehandling utan att olika belastnings-faktorer
påverkas, det vill säga vad denenskilda individen utsätts för i
förhål-lande till sin kapacitet, är otillräcklig.Ergonomiska
åtgärder ingick därför irehabiliteringen. Genom att en analysav
gapet mellan yttre krav och indivi-dens förmåga ständigt pågår kan
an-passningen genomgöras individuelltoch över tid. En förutsättning
för dettavar att arbetet integrerades i den dagli-ga verksamheten.
Ett organiserat syste-matiskt samarbete mellan
förbandetssjukgymnast och de instruktö-rer/officerare som utbildar
soldaternavar nödvändigt.
Träna inför militärtjänsten
Att vara fysiskt inaktiv före utbildning-en var en annan
riskfaktor för att inteklara militärtjänsten. Detta är
rimligteftersom anpassningen från ett inaktivtcivilt liv till den
fysiskt krävande mili-tärtjänsten tar tid. För att möta
dettaproblem, att öka toleransen för belast-ning i skelett, leder,
muskler och senorhar arbetet med avhandlingen resulte-rat i ett
särskilt framtaget program”TRÄNA inför militärtjänsten” somhar
utarbetats i samarbete med Plikt-verket (en preventiv strategi).
Alla somskall genomföra militärtjänsten upp-manas att förbereda sig
enligt program-met. Både konditionsträning och styr-keträningen
ingår. Funktionell träning
�
Belastningen under utbildningen kan vara hög (bilden
ovan).Musklernas uthålligheten testas på flera olika sätt och många
individer testas samtidigt(bilden nedan). Foto Helena Larsson.
-
20 IdrottsMedicin 4/09
och bålstabilitetsträning är viktiga kom-ponenter. Om den
fysiska träningensedan skall kunna individanpassasunder själva
militärtjänsten måste indi-videns prestationsnivå kartläggas.För de
soldater som utbildas vid
olika jägarförband är den yttre fysiskabelastningen mycket hög.
Därför ge-nomförs ett särskilt selektionstest isamband med
mönstringen det så kal-lade jägaretestet. Testet är validerat ochär
relevant för de som skall bära tungpackning. Att bära sin
personliga ut-rustning är ett krav som alla soldatermåste klara
oavsett vilken tjänst manhar men vid jägarförband kommer
be-lastningen tidigt under utbildningenupp i nivåer > 55 kg. I
vissa fall uppgårbelastningen till 80 kg.
Fysiskt och psykiskt förberedd
Det är inte enbart god fysik som är av-görande för om man klarar
sin grund-utbildning. Att vara både fysiskt ochpsykiskt förberedd
har visat sig varaviktigt inför militärtjänsten.
Enmilitärutbildning innebär för de flesta heltandra mentala och
sociala krav än vadman utsätts för i det civila livet. Det hari
detta arbete visat sig att ett interven-tionsarbetemåste riktas
ävenmot dessa
faktorer. Det är också rimligt att antaatt en individ som blir
uppmärksam-mad och tagen på allvar får lättare atttackla
dåligmotivation och även får detlättare med att påverka sin
mentalahälsa.Avhandlingen bygger på fyra delar-
beten. Instrumenten (MSP) och ur-valstestet (Jägaretestet) som
används iavhandlingen är testade för såväl relia-bilitet som
validitet. Olika förbandingår i studierna och flera olika
sjuk-gymnaster har arbetat i interven-tionsstudien. En av
begränsningarna äratt endast ett litet antal soldater utgjor-des av
kvinnor varför dessa exkludera-des. Data har nu samlats in som
omfat-tar alla kvinnliga soldater som genom-
fört grundutbildning under ett utbild-ningsår. Dessa skall
analyseras inomkort med syfte att undersöka om risk-faktorer för
avgång skiljer sig för mänoch kvinnor.Fynden i detta arbete utgör
viktig
information om potentiella riskfakto-rer för avgång och
verifierar behovet aven utökad undersökning inför inskriv-ning för
militärtjänst samt att strategi-er för förebyggande åtgärder i
sambandmed att utbildningen börjar är nöd-vändiga.(Handledare:
Professor Karin Harms-Ringdahl, sektionen för
sjukgymnastik,institutionen för neurobiologi, vårdve-tenskap och
samhälle (NVS) på Karo-linska Institutet)
Helena Larsson:
Varför började du att forska?
Mitt kliniska arbete har blivit forsk-ning. Under 80-talet
arbetade jagmed fallskärmsjägarna och tog framtester för dem. Det
fanns ett behovav tester för soldater och som idrotts-medicinare
var jag mycket intresse-rad av det. Jag har jobbat som sjuk-gymnast
med olika idrottslandslagoch arbetet med soldaterna fungerarpå
samma sätt.
Vad har varit roligast under arbetet
med avhandlingen?
Jag jobbar kliniskt samtidigt som jaghar samlat in data och det
har varitroligt att jag möter så mycket männi-skor. Just att man
kan fortsätta arbe-tet i verksamheten är också roligt.Jag utbildar
personal vid både för-svarsmakten och Pliktverket somsedan arbetar
med metoden så minforskning har en direkt förankringtill
verksamheten och därmed får jag
också återkoppling på hur testernaoch metoden fungerar.
Kan ni se någon ny trend avseende
hälsan hos de värnpliktiga under de
senaste åren?
Det svåra är att vi utbildar så få sol-dater nu . Förr
genomförde nästanalla män i en ålderklass värnpliktenoch då var det
ca 40 000 soldater omåret. Nu utbildar vi ca 5 000 om åretoch
pliktverket tar ut de som ansesha de bästa förutsättningarna.
Där-för är det svårt att jämföra.
Var det något resultat som du blev
förvånad över?
Jag blev förvånad över att instru-menten kan predicera vilka som
haren ökad risk att inte klara utbild-ningen. Jag hade valt avhopp
från ut-bildning som outcome och jag hadeinte förväntat mig att
resultatet skul-le bli så tydligt. Vi har sett att det ärviktigt
att vi så fort sommöjligt tarhand om problem och ger
adekvatbehandling. Precis somman gör när
man jobbar med ett idrottslag, jagarbetar enligt samma koncept
medsoldaterna. Vi har också sett att mus-kuloskeletala besvär finns
kvar somen riskfaktor tills besvären är åtgär-dade. När soldaterna
screenas, följsupp och de soldater med besvär fårindividuellt
anpassade träningspro-gram och utbildningen anpassasefter varje
soldats behov ser vi att be-svär från muskel och
stödjeorganenförsvinner som en riskfaktor för av-hopp. Vid ett av
förbanden där jaghar arbetat med metoden har antaletsoldater som
avbryter utbildningenhalverats.
Vilket är nästa steg i arbetet?
Nu ska vi undersöka om kvinnor harsamma riskfaktorer sommän. Vi
harsamlat in likadana data från ca 400kvinnliga soldater från alla
förbandsom utbildades under ett år.Ett annat viktigt arbete blir
att va-
lidera olika tester som används i ur-valsprocessen.
Alla måste klara att bära sin personliga utrustning. Foto
Fredrik Hofgaard.
-
IdrottsMedicin 4/09 21
Hälsorelaterade beteenden såsom fysiskaktivitet, kost, alkohol
och tobak, harvisat sig vara starkt relaterade med vårhälsa. Att ha
en stillasittande livsstil, ätaohälsosamt, vara överviktig, dricka
förmycket alkohol eller att röka är starktbidragande orsaker till
dödlighet ochsjuklighet hos många individer. Detfinns dessutom allt
mer forskning somvisar att många av dessa beteenden ochrisker
tenderar att ansamlas hos vissa in-divider eller
befolkningsgrupper.
Prioriterad folkhälsofråga
Ungefär 60 procent av den vuxna be-folkningen i världen når i
dag inte upptill den rekommenderade nivån av var-daglig fysisk
aktivitet. Världshälsoor-ganisationen (WHO) anser därför
attfrämjande av fysisk aktivitet är en vik-tig och prioriterad
folkhälsofråga ochsom dessutom inkluderar flera olikasektorer i
samhället. Ur ett folkhälso-perspektiv är det dessutom viktigt
attförsöka inrikta de främjande insatsernatill deminst aktiva
grupperna i samhäl-let, då en liten ökning av aktivitetsni-vån
bland de mest inaktiva har en stör-re potential att påverka
folkhälsan äninsatser riktade mot dem som redan ärfysiskt
aktiva.
Sverige i rörelse
En växandemängd evidensbaserade fö-rebyggande strategier, inom
olika om-
råden och sektorer, finns idag tillgäng-liga för att förbättra
hälsan och minskasjukdomsbördan i befolkningen. En avdessa viktiga
sektorer är hälso- ochsjukvården. Under det senaste årtion-det har
framförallt läkare i primärvår-den i många länder arbetat med
attfrämja fysisk aktivitet genom olika for-mer av skriftliga
ordinationer eller re-cept. I Sverige har denna
arbetsformvanligtvis benämnts ”fysisk aktivitet pårecept” (FaR).
Arbetsformen fick sittstora genombrott under Folkhäl-soinstitutets
”Sätt Sverige i rörelse”kampanj år 2001.
Glappmellan teori och praktik
Forskning har visat att dessa skriftligaordinationer kan vara
effektiva i kon-trollerade studier, och att såväl förskri-vare
sompatient är positivt inställda tillarbetsformen. Trots detta
används FaRi relativt liten omfattning i Sverige.Detkan delvis
förklaras med en viss imple-menteringsproblematik och det finnsett
glappmellan den tillgängliga veten-skapliga kunskapen och det
arbete somgenomförs i praktiken. Det är helt en-kelt svårt att
översätta forskningsresul-tat från kliniska studier till
rutinmässigvardag.Denna avhandling syftar till att
bidra med ny kunskap och insikt omarbetsmetoden FaR. Resultaten
i av-handlingen bygger dels en uppföljning
av de patienter som erhållit FaR i Ös-tergötland under åren 2004
och 2005och på resultaten från en befolk-ningsenkät riktad till den
vuxna be-folkningen i Östergötland år 2006.Utgångspunkten för
avhandlingen
är att studera fysisk aktivitet ur ett folk-hälsoperspektiv och
vad som kan göraspå populationsnivå för att öka fysiskaktivitet i
befolkningen och därigenomförbättra folkhälsan.
Det finns ett stort behov av att öka den fysiska aktiviteten i
befolkningen. Fysisk aktivitet pårecept (FaR) är en effektiv metod
för att främja fysisk aktivitet bland patienter i
sjukvården.Metoden når också de grupper som är i störst behov av
att öka sin fysiska aktivitetsnivå. Trotsdetta används FaR i liten
utsträckning i Sverige.
nya avhand l i n g a r :
FaR, effektiv metod
Av Ma t t i L e i j o n
Physical activity in the general population and referral
schemesamong primary health care patients in a Swedish County
Matti Leijon, MPH, PhDKoordinator för levnadsvanorRegion Skåne/
Lunds [email protected]
-
22 IdrottsMedicin 4/09
Befolkningsenkäten visar att endast varfjärde vuxen (18–84 år) i
Östergötlandkan, med hänsyn tagen till den nu gäl-lande nationella
folkhälsorekommen-dationen som förordar minst 30minu-ter av
vardaglig fysisk aktivitet påmått-lig intensitetsnivå, anses vara
tillräck-ligt fysiskt aktiva.
Stöd från hälso- och sjukvården
Mer än en tredjedel (37 procent) avden vuxna befolkningen hade
inte föravsikt att förändra sin fysiska aktivitets-nivå, medan 36
procent hade funderatpå att förändra den och 27 procent varfast
beslutna att göra en förändring.Bland dem som ville öka sin fysiska
ak-tivitetsnivå önskar en av sju i den all-männa befolkningen och
en av fyrabland dem med särskilt stort behov avatt öka sin
aktivitetsnivå (de som rap-porterar dålig hälsa, BMI > 30 eller
desom är fysiskt inaktiva) stöd för attkunna åstadkomma denna
förändring.Lite mer än hälften av dessa önskar attfå detta stöd
från hälso- och sjukvår-den.
FaR-ordinationer
Totalt fick 6 300 patienter en FaR-or-dination i Östergötland
under 2004och 2005. Två tredjedelar av dessa varkvinnor och hälften
av patienternaåterfanns i åldersgruppen 45–64 år.FaR-relaterad
statistik, på såväl vård-centralsnivå som för de olika
yrkes-grupperna visar på stora skillnader iförskrivningsmönster
inom länet, vil-ket kan vara en indikation på att ar-betsformen har
potential att utvecklasännu mer.Hälften av de patienter (51
procent)
som erhöll FaR, blev förskrivna en var-dagsaktivitet, som
exempelvis prome-nader. Vid uppföljning efter tolvmåna-der hade
hälften av patienterna (52 pro-cent) som erhållit FaR ökat sin
självrap-porterade fysiska aktivitetsnivå. Ande-len inaktiva
patienter i studiepopulatio-nen hade minskat från 33 procent
vidförskrivningstillfället till 20 procent viduppföljningen.
Motsvarande siffra förde patienter som kategoriserades
somregelbundet fysiskt aktiva ökade från 22procent vid
förskrivningstillfället till 32
procent vid uppföljningen efter tolvmånader. Det var inga
skillnader i följ-samhet till FaR som berodde på patien-tens ålder,
diagnos/förskrivningsorsakeller förskrivarens yrke. Det var i
ställetlåg aktivitetsnivå vid förskrivningstill-fället och
aktivitets typ, till förmån förvardagsaktiviteter, som var de
enskildafaktorer som var signifikant associerademed ökad fysisk
aktivitet vid uppfölj-ningen efter tolv månader. Dessutomvisade
uppföljningen av patienternasegenrapporterade följsamhet till
FaRatt 50 procent av patienterna följde sinFaR-ordination.
Patienternas aktivi-tetsnivå vid förskrivningstillfället(något
fysiskt aktiv – ej inaktiv) och or-dination på vardagsaktiviteter
var för-knippademed en signifikant bättre följ-samhet till
ordinationen vid uppfölj-ningen efter tolv månader.
Slutsatser
Utifrån resultaten från de delstudiersom presenteras inom ramen
för av-handlingen lyftes här fram följande slut-satser:
Matti Leijon:
Varför började du att forska?
Jag hade inte ambitionen att skrivaen avhandling utan det bara
blev så.Jag jobbade under många år med Fy-sisk aktivitet på recept
(FaR) i Öster-götland och brinner för ämnet. Jagbörjade forska
eftersom jag hade ettså stort och bra material sommångai
omgivningen tyckte att jag bordegöra något av. Så det vara
snararematerialet som ledde in mig påforskningen än tvärt om.Mycket
avmaterialet var inte ursprungligentänkt att använda till forskning
utansnarare för uppföljning av ordinarieverksamhet i
primärvården.
Vilka tycker du är de mest intressanta
resultaten?
Jag tycker det är mest intressant vadsom förklarar följsamheten
vid för-skrivning av FaR. Efter att vi kon-trollerat bakgrunden med
multipellogistisk regression har vi sett attskillnaden i följsamhet
till FaR inteberor på ålder, kön, diagnos eller vil-ken
yrkeskategori som skriver ut re-
ceptet, om det är läkare, sjukgym-nast eller sjuksköterska. Vi
fann istället skillnader beroende på patien-tens nuvarande
aktivitetsnivå ochtyp av aktivitet, där egenaktivitetersom
promenader hade bättre följ-samhet än t.ex. gruppaktiviteter.
Vilken är den viktigaste forsknings-
frågan just nu inom detta område?
Den stora frågan just nu är hur vi iframtiden kan implementera
fysiskaktivitet på ett ännu bättre sätt i vår-den. Jag tror att vi
måste integreraarbetet med fysisk aktivitet, kost,tobak och alkohol
på ett mycket tyd-ligare sätt. En av de viktigaste
forsk-ningsfrågorna just nu är hur ett så-dant koncept ser ut och
hur det i såfall fungerar. I Östergötland genom-fördes en
befolkningsstudie och re-sultaten visar att
FaR-interventionenefterfrågas av de med störst behov(till exempel
fysiskt inaktiva, över-viktiga, de som rapporterar dålighälsa). Det
gör att just den här typenav interventioner har potentialen attfå
en bättre träffsäkerhet. Vi når intede bara redan frälsta utan de
mest ut-satta grupperna, vilket i sig är enförutsättning för att
skapa en mer
jämlik hälsa i befolkningen.Det är också väldigt viktigt att
lära
av varandra, att utbyta erfarenhetermed andra länder, mellan
olika regi-oner och landsting och mellan olikavårdcentraler.
Vad ska du göra nu?
Nu arbetar jag på Centrum för pri-märvårdsforskning, som är
kopplatbåde till Lunds universitet och tillRegion Skåne, med att
bygga upp enforskningsplattform för primärvår-den i regionen. Här
kan jag jobbamed de frågeställningar som finnskring FaR, som hur vi
kan skapaännu bättre följsamhet för den en-skilda patienten men
också med attförsöka skapa en ännu bättre modellför FaR-arbetet.
Det ligger i sakensnatur, ska man forska på en ny mo-dell så måste
man först utveckla ochtesta den. Verksamhet och forskninggår hand i
hand och här är forskningoch verksamhets utveckling integre-rade.
Jag är ansvarig för levnadsvanoroch det gäller att få in
levnadsvanor iordinarie verksamhet i hälso- ochsjukvården så att de
också finns medpå ett bra och naturligt sätt i
journal-systemet.
-
IdrottsMedicin 4/09 23
� Det finns ett stort behov av ökad fy-sisk aktivitet i
befolkningen relate-rat till gällande rekommendationerför
hälsofrämjande fysisk aktivitet.
�Vuxna (18-84 år) känner stort ansvarför sin egen fysiska
aktivitetsnivå,men anser också att ansvaret till vissdel, delas av
hälso- och sjukvården.
� Fysisk aktivitet har identifierats av desvarande som den
viktigaste lev-nadsvanan att förändras "just nu".
� De som är i störst behov av ökad fy-sisk aktivitet är också de
som i störstutsträckning önskar stöd för att ökasin fysiska
aktivitet. Stödet efterfrå-gas framförallt från hälso-
ochsjukvården.
� Fysisk aktivitet på recept (FaR) är enframgångsrik metod att
främja fy-sisk aktivitet bland patienter i rutin-sjukvård.
� FaR i Östergötlands lyckades nå un-gefär var 70:e till var
80:e patientsom besökte länets vårdcentraler;
– där en relativt hög andel av de somfick FaR var individermed
låg fysiskaktivitetsnivå.– där enmajoritet av förskrivningar-
na var till kvinnor samt till medelål-ders patienter.
� Läkare och sjuksköterskor förskrevFaR till flest patienter,
men i rela-tion till det totala antalet patientbe-sök förskrev
sjukgymnaster och be-teendevetare flest FaR-recept.
� Faktorer som ålder, kön, dia-gnos/förskrivningsorsak, yrke
påförskrivare visade sig inte vara desom förklarade patienternas
följ-samhet, utan det var bara bak-grundsfaktorer som
patienternasaktivitetsnivå vid ordinationstillfäl-let och typ av
aktivitet som påvisadeskillnader i följsamhet.
Linköping University Medi