HEM | Movium - Urban odling i Malmö...50 51 53 63 I ett pressmeddelande den 28:e september 2010 lyfte FN organisationen Food and Agriculture Organization of the United Nations (FAO)

Tim Delshammar

Urban odling i MalmöTim Delshammar

Urban odling i Malmö

Tim Delshammar

Stad & Land nr 181

Urban odling i Malmö

Foto och illustrationerTim Delshammar: sid 11, 16, 19, 20, 23, 28, 31, 32, 48. Anders Busse Nielsen: sid 15. Linnea Wettermark: sid 8, 24, 35, 36, 39.Anna Karin Rosberg: sid 40, 43, 44, 47.NOD C-O-M-B-I-N-E: sid 27.

Stad & Land nr 181Projektrapport från Movium Partnerskap

© Movium och författarenRedaktör: Titti OlssonOmslagsfoton: Tim Delshammar, Anna-Karin Rosberg, Linnéa WettermarkGrafisk form och original: LitteraturformISBN: 978-91-576-9042-5ISSN: 0280-4549

Movium Partnerskap erbjuder möjligheter för samarbete och erfarenhets­utbyte genom nätverksaktiviteter och samfinansierade forskningsprojekt.

Nätverk bidrar till en process där bransch och forskare vid SLU delar omvärldsbevakning och inspirerar varandra i kreativa samtal om aktuella frågor. Anslutna användare i Movium Partnerskap deltar i valfritt antal nätverk och får Moviums samtliga prenumerationer, inklusive Movium Rådgivning. Nätverken träffas minst två gånger per år och leds av en ämneskunnig person. Efterfrågan från våra partner styr vilka nätverk vi har. Vid tryckningen av denna rapport 2011 erbjuder vi Stadsutveckling, Kyrkogård, Stadsträd och Park­gata­torg.

Som partner kan man tillsammans med en forskare vid LTJ­fakulteten, SLU i Alnarp, löpande ansöka om finansiering för aktiviteter som kunskapssammanställningar, workshops m.m. Som partner kan man också ansöka om medel för samfinansierade forskningsprojekt två gånger per år.

www.movium.slu.se

Detta projekt är genomfört inom ramen för Movium Partnerskap.

Förord

Detta projekt är genomfört inom ramen för Movium Partnerskap. Arbetet med rapporten har finansierats av Delegationen för hållbara städer, Movium partnerskap samt projektet ”Ekologisk omställning av efterkrigstidens bebyggelse” (ERUF EKO).

Två seminarier har bidragit med infallsvinklar till rapporten. Det första var ett öppet seminarium om stadsodling som arrangerades till­sammans med Malmö kommun den 17:e maj 2010. Det andra arrang­erades tillsammans med Kulturhuset i Stockholm, Fritidsodlingens riksorganisation (FOR) och Riksantikvarieämbetet i Stockholm den 9­:e september 2010. Slutsatserna i rapporten har redovisats vid ett semina­rium i Fritidsodlingens riksorganisations regi på Nordiska trädgårdar, Stockholmsmässan den 25:e mars 2011.

Flera personer har bidragit till rapporten. Anna­Karin Rosberg (SLU) har skrivit underlag till avsnittet om odlingsteknik. Johanna Lööw (SLU) har bidragit med underlag till avsnittet om odlingen på Seved. Hanna Fors (SLU) har genomfört intervjuer med planerare och med boende i Herrgården. Leif Thorin (FOR), Åke Hesslekrans (Stads­byggnadskontoret, Malmö stad), Lena M. Eriksson (Miljöförvaltningen, Malmö stad) samt Hanna Fors har bidragit med synpunkter på texten.

Alnarp, juni 2011

Tim Delshammar

Innehåll

Urban odling i Malmö

BakgrundUrban odling i fysisk planeringOdlingens ekonomiKoloniområden – sommarstuga, mötesplats och odlingsmarkBostadsnära odling störstMiljonprogrammet och lex HolmaKollektiv odlingNågot om nya former för urban odling i övriga SverigeUrban odling i världen

Tre fall från MalmöHyllieHerrgårdenSeved och ”Barn i stan”

OdlingsteknikFrilandVäxthus TunnelOdlingsrumKlimatpåverkan och energianvändning

Diskussion och slutsatserStrategier för hållbar stadsutvecklingHinder och möjligheter för urban odlingSlutsatser

Noter

Summery

9

101010131417181821

25253034

414141424545

49495051

53

63

�

I ett pressmeddelande den 28:e september 2010 lyfte FN­organisationen Food and Agriculture Organization of the United Nations (FAO) fram den urbana odlingen som en viktig strategi för att skapa hållbara städer. FAO uppskattar att cirka 39­0 miljoner människor i dag är engagerade i urban odling i Afrika och Latinamerika. I takt med att städerna växer kommer den urbana odling­ens betydelse att öka. Den urbana odlingen är ett gam­malt fenomen, såväl i Sverige som utomlands. Odling i städer och andra tätorter har en lång tradition. I dag är frågan aktuell av flera anledningar. Det finns ett väx­ande gräsrotsengagemang för odling, vilket bara i sig gör det intressant att ta upp det till diskussion. Det finns förmodligen flera utgångspunkter för gräsrotsengage­manget. En sådan kan vara det växande internationella intresset för stadsodlingens betydelse.

Urban odling är också intressant därför att den tyd­liggör en konflikt mellan olika strategier för att bygga ett hållbart samhälle. Å ena sidan finns det starka motiv för att förtäta våra tätorter, å andra sidan finns det starka motiv för att ge plats för mer vegetation i tätorterna, inte minst för odling. Den planeringsstrategi som har präglat de flesta tätorter från miljonprogrammet och framåt har inneburit att man har betraktat marken som billig resurs. Det finns gott om yta i områden från 19­60­talet och se­nare. Framtidens planering kommer med all säkerhet att innebära en mer intensiv diskussion om vilka funktioner som ska få plats i tätorterna. Olika typer av funktioner måste kunna samexistera. Denna rapport är ett försök att diskutera vilken roll urban odling kan ha i framtida tätorter. Kan det vara en del i en strategi för en hållbar stadsutveckling?

Rapporten tar sin utgångspunkt i några exempel från Malmö, men avsikten är att slutsatserna ska vara rele­vanta även för övriga Sverige. I rapporten beskrivs de positiva värden som olika former av stadsodling kan bi­dra med. Utifrån tre olika typer av miljöer beskrivs hin­der och möjligheter för att utveckla odling i staden. En litteraturstudie har legat till grund för ett försök att mer ingående definiera och beskriva olika former av urban odling med avseende på teknik och biologi.

De tre platser som behandlas i rapporten är inte unika exempel på urban odling. Tvärtom finns de i ett sammanhang där urban odling har en historia. Det finns också besläktade exempel i Malmö, i övriga Sverige samt internationellt. Det är svårt att hitta uppgifter om stads­odlingens omfattning, både för Sverige och för övriga världen. Detta gäller såväl omfattningen av den yta som odlas som skörden och odlingens ekonomiska utbyte. Troligen är omfattningen av den urbana odlingen rela­tivt begränsad. Åtminstone i dag. Åtminstone i Sverige. Men det innebär inte att den är ett marginellt fenomen eller en dagslända. Urban odling är en del av svensk stadskultur. Den är en mångfasetterad företeelse som bör diskuteras med utgångspunkt från ekologisk, ekonomisk och social hållbarhet.

Hållbar stadsutveckling är ett mångfasetterat begrepp. I rapporten diskuteras urban odling med utgångspunkt från regeringsuppdraget för den statliga Delegationen för hållbara städer: att arbeta för välfungerande och attraktiva stadsmiljöer där hög livskvalitet går hand i hand med förbättrad miljö, ekonomisk tillväxt, social sammanhållning och minimerad klimatpåverkan.

”Stadsodling” används ibland synonymt med ”urban odling”. Internationellt används begrepp som ”commu­nity gardening”, ”urban agriculture” och ”urban horti­culture”. Detta omfattar ibland djurhållning och odling av prydnadsväxter. I denna rapport ligger fokus på od­ling av ätbara växter i tätorter.

Urban odling i Malmö

Potatisodling på Seved.

10

Bakgrund

Medelsvensken är urban. De flesta lever i tätorter. Väl­digt få arbetar med skogs­ eller lantbruk. Man kan alltså tycka att vi befinner oss ganska långt från odling. Men hälften av Sveriges befolkning mellan 16 och 84 arbetar med trädgårdsarbete mer än 20 gånger på ett år. Ytterli­gare en tredjedel av befolkningen arbetar med trädgårds­arbete på sin fritid minst en gång per år. Även om det är ytterst få som yrkesarbetar med lantbruk så är det fort­farande en majoritet som har någon form av anknytning till odling.

Hur urban är den urbana miljön? Långt in på 19­00­talet var den odlade marken ett framträdande inslag i stadslandskapet. Det var inte bara som en vy från stads­randen. Odlingsmarken fanns insprängd i bebyggelsen där marken ännu inte hade tagits i anspråk. Detta är tydligt till exempel på flygbilder från 19­40­talets Malmö. Äldre växthusanläggningar lokaliserades ofta medvetet till tätorternas närområde så att man hade nära till kon­sumenterna. I de expanderande tätorterna har äldre od­lingsmark tagits i anspråk för bebyggelse. Samtidigt har andra former av odlingsmark skapats i tätorterna. Det finns också exempel på omläggning från anlagda ytor till odlingsytor. Under första världskriget odlades en del parkmark upp för att öka produktionen av livsmedel i Sverige. I USA och Storbritannien var ”Victory gar­dens”, det vill säga uppodlade parker, en strategi för att klara matförsörjningen under båda världskrigen.

Urban odling i fysisk planering

En förutsättning för urban odling är att det finns plats att odla på och att det är möjligt att odla på platsen. Den kommunala fysiska planeringen spelar därför en viktig roll för att skapa förutsättningar för urban odling. Hur kan då den urbana odlingen hanteras i planering? I plan­läggning av tätbebyggda områden skiljer man mellan tre huvudkategorier av ytor: allmän plats, kvartersmark och

vattenområde. I detaljplanen ska användningen av mark­områden preciseras.

Allmänna platser kan till exempel vara gator, torg eller parker. När det gäller allmänna platser som kommunen är huvudman för ska både den tänkta an­vändningen och utformningen anges i detaljplanen. Allmänna platser får inte upplåtas permanent för enskild verksamhet, till exempel odlingslotter. Men det är möj­ligt att anordna odling som har tillfällig karaktär eller odlingsverksamhet som är öppen för alla i kommunala parker.

Kvartersmark kan vara för allmänt eller enskilt ända­mål. Allmänt ändamål kan till exempel vara skolor. En­skilt ändamål kan till exempel vara bostäder. Oavsett om det är allmänt eller enskilt ändamål ska användningen anges. Enligt Boverkets handbok, ”Boken om detaljplan och områdesbestämmelser”, är odling ett exempel på en hävdvunnen huvudkategori för markanvändning på kvartersmark.

Det går alltså att planera för urban odling inom kvartersmark när en ny detaljplan upprättas. Under vissa förutsättningar kan det gå att planera för odling på även allmänna platser. Men det kan finnas svårigheter att för­ändra markanvändningen inom kvartersmark utan att upprätta en ny detaljplan. Svårigheten hänger samman med hur omfattande förändringen är och hur den påver­kar miljön i övrigt.

Odlingens ekonomi

Många har intresserat sig för den urbana odlingens möj­liga bidrag till städernas matförsörjning. Det är dels en fråga om städernas ekonomi, dels en fråga om städernas ekologi. Mer lokal odling kan bidra till att naturresurser tas till vara på ett bättre sätt.

Urbana villor i Malmö.

13

Den urbana odlingen för husbehov har betydelse för försörjningen i städer i utvecklingsländer, men också i städer som Detroit i USA. Hur viktigt det är för fattiga i Sverige är svårt att säga, men det går inte att utesluta att det kan vara en drivkraft vid urban odling även här. Troligen förekommer försäljning av urbant odlade grö­dor i någon omfattning.

Troligen tar de flesta urbana odlare till vara på maten på något sätt. Det är rimligt att anta att merparten av den urbana odlingen bedrivs för husbehovskonsumtion. Detta utesluter inte att det finns en möjlighet till odling för avsalu. Ur ett resurshushållningsperspektiv är det också intressant att ställa sig frågan om hur mycket den urbana odlingen bidrar till städernas matförsörjning. Hur stor betydelse skulle den kunna ha?

Enligt en sammanställning som gjordes 2011 av Björkman motsvarar husbehovsodling av potatis cirka en tiondel av den totala inhemska produktionen. Hus­behovsproduktionen av äpplen, päron och bär är minst dubbelt så stor som det som odlas av svenska yrkesodlare. Det är inte självklart att den urbana husbehovsodlingen är lika omfattande som husbehovsodlingen utanför tät­orterna. Tillgången till mark för husbehovsodling är av naturliga skäl större utanför tätorterna. Men även en försiktig tolkning av siffrorna antyder att husbehovs­odlingen även i städer har en omfattning som inte kan bortses ifrån.

I ett samarbete mellan SLU och Fritidsodlingens riksorganisation 2008 gjordes en litteraturstudie om potentialen för urban odling. Enligt studien kan trädgår­dar, kolonilotter och övriga (urbana) grönytor i Sverige försörja drygt fem miljoner människor med vegetarisk kost. Det finns många invändningar som kan riktas mot en sådan kalkyl, till exempel att delar av de urbana friytorna troligen är olämpliga att odla mat på eller att livsmiljön i städerna skulle påverkas negativt om all fri­yta odlades upp. Tillgången på yta är dessutom minst där

koncentrationen av människor är som störst. Det skulle därför krävas transporter för att distribuera maten. Möj­ligheterna att odla handlar inte bara om tillgången till mark. Även kunskaper om och intresse för att odla har betydelse för hur mycket mark som kan odlas upp. Men oavsett den kritik som kan riktas mot kalkylen, är den intressant eftersom den visar på att urban odling skulle kunna spela en betydligt större roll för matförsörjningen än den gör i dag.

Koloniområden – sommarstuga, mötesplats och odlingsmark

Det mest uppenbara exemplet på hur odlingsmark har anlagts i tätorter är våra koloniområden. De äldsta plan­lagda koloniområdena Sverige anlades 189­5 i nuvarande Pildammsparken i Malmö. Syftet med kolonierna var framför allt att de skulle ge sina brukare en möjlighet att odla för husbehov. Kolonierna har med tiden utvecklats från att främst vara en del av matförsörjningen till att i allt högre utsträckning vara miljöer för rekreation. Bru­ket av kolonier har efter andra världskriget fått en ökad betoning på fritid, samtidigt som inslaget av odling har minskat. Detta hänger samman med att bristen på mat minskade efter kriget. I många planerares ögon uppfat­tades också odlandet av mat i städerna som något otids­enligt.

Visserligen har kolonier varit ifrågasatta – en del har också bebyggts – men fortfarande finns det koloniom­råden kvar i svenska tätorter. I Malmö fanns det 2010 cirka 6 000 kolonier och odlingslotter, varav kommunen upplåter 5 000 som tillsammans omfattar ca 175 hektar. I statistik över markanvändning grupperas kolonier till­sammans med åker, betesmark och växthus. Sammanlagt omfattar denna typ av markanvändning ungefär en pro­cent av tätortsytan i Sverige. Kolonier är alltså en blyg­sam del av de svenska tätorterna.

Vad innebär det att vara kolonist i dag? Det finns olika modeller för hur kommunerna upplåter kolonilot­ter. De kan till exempel hyra ut hela koloniområdet till Kolonistuga i Landskrona, Sveriges äldsta koloniområde.

14

en förening som sedan i sin tur upplåter lotterna till enskilda kolonister. I andra fall hyr kommunerna ut di­rekt till de enskilda kolonisterna. När kolonisterna hyr direkt av kommunen är det inte ovanligt att man vid överlåtelsen av en lott tar ut ett marknadspris för själva byggnaden. Efterfrågan på marken påverkar naturligtvis priset, men i formell mening är det inte marken som säljs utan byggnaden. Den 13:e augusti 2010 fanns det på webbplatsen ”Blocket” kolonistugor i Malmö till försälj­ning för mellan 55 000 och 39­5 000 kronor. Den dyraste stugan beskrevs så här:

Stugan på ca 50 m2 har 3 rum och kök och är vinterbonad. Det nyrenoverade köket är utrustat med kyl, frys, spis, fläkt och mikrovågsugn. Badrummet med dusch och mulltoa är helkaklat och byggt för 3 år sedan. Sovrummet är också nybyggt. Ute finns två förråd samt tvättstuga med tvättmaskin och varmvattenbere­dare. Trädgården är stor och omringas av höga häckar. Det är sol hela dagen. Det finns bigarrå, vindruvor och björnbär.

Den som enbart söker en plats för att odla lägger knappast flera hundratusen kronor för att få tillgång till en odlingsplätt i tätorten. Att det finns människor som är beredda att betala de summorna är en tydlig indika­tion på att åtminstone en del av kolonisterna ser kolonin främst som en sommarstuga. Det hindrar naturligtvis inte att man kanske vill odla en del av kolonilotten. För dem som främst är intresserade av odling finns det odlingslotter. Malmö stad har i vissa områden kö till od­lingslotterna. I andra områden ligger lotter outnyttjade.

På många orter har koloniföreningen redan från bör­jan varit den part som har slutit avtal med kommunen. Föreningarna har upplåtit lotterna till medlemmarna. Tack vare det har man också kunnat reglera överlåtel­sen så att överlåtelsesumman har baserats på byggnadens tekniska värde, inte kolonins marknadsvärde. Förening­arna har också kunnat styra vilka medlemmar man har velat ta in. De har alltså kunnat arbeta strategiskt genom att välja medlemmar som har kapacitet att bidra till det gemensamma arbetet. I avhandlingen ”En utopi i verk­ligheten” beskriver Magnus Bergquist hur koloniträd­gårdsföreningarna i början av 19­00­talet många gånger startades som sociala projekt. Det handlade om att föra

ut kunskap och om att ge en möjlighet till odling. Det gemensamma arbetet betonades. Detta är något som le­ver kvar på många håll även i dag.

Att vara kolonist i dag kan vara att äga en attraktiv sommarstuga, men det kan också innebära att vara aktiv i en förening med starka ideologiska förtecken. Ett kolo­niområde kan vara allt från odlingsmark till sommarstu­geområde.

Bostadsnära odling störst

Med all sannolikhet bedrivs den urbana odlingen till största delen på villatomter. Efter villatomter kommer mark i anslutning till flerbostadsområden. Det finns ingen statistik som beskriver hur mycket av bostadsmar­ken som är odlad. Men med tanke på att bostadsmarken är en mycket stor del av tätorterna är det rimligt att anta att den mesta odlingen sker här. Kvartersmark för vil­lor, radhus och parhus upptar knappt 30 procent av ytan i svenska tätorter. Till det kommer flerbostadsområden som upptar ungefär 5 procent av tätorterna. Bostads­områden upptar alltså en tredjedel av tätorternas yta. Som en jämförelse kan sägas att parkmark och annan skogsklädd mark upptar cirka 12 procent av tätortsytan. En del av bostadsområdena upptas av byggnader, par­keringsplatser och andra hårdgjorda ytor. Men en be­tydande del är vegetationsyta, det vill säga mark som är möjlig att odla. Det är rimligt att anta att den mesta ur­bana odlingen sker i bostadsområden och att den största potentialen för att öka odlingen finns här, framför allt i småhusområden.

Tidigt uppmärksammades att det inte bara var män­niskor i villor som hade ett behov av att odla utan också människor i flerbostadsområden. I flerbostadsområden från första halvan av 19­00­talet var det inte ovanligt att det var planerat för att de boende skulle kunna odla.

Unga urbana odlare.

15

16

17

Framför allt gäller detta för bostadsområden med so­ciala förtecken. Det finns exempel från första halvan av 19­00­talet som fungerar än i dag. Det kan till exempel handla om lägenhetsträdgårdar, vilket innebär att varje lägenhetsinnehavare disponerar sin egen trädgård inom ramen för den gemensamma bostadsgården. En annan modell är att varje lägenhet disponerar ett eget fruktträd och har rätt till skörden från detta. I dessa fall planerades odlingarna för att skörden skulle vara en del av lägenhets­innehavarnas försörjning. Under det sena 19­00­talet har intresset för odling återkommit, nu med mer ekologiska än ekonomiska förtecken. Ett sådant exempel är bostads­rättsföreningen Tusenskönan i Västerås. Denna stod klar 19­9­0 och på den gemensamma gården fanns då både frilandsodling och ett gemensamt växthus. Ett nyare exempel är bostadsprojektet ”Urbana villor” i Malmö med balkonger som är byggda för odling. Balkongerna är konstruerade som tråg med odlingsjord och ett bevatt­ningssystem. ”Urbana villor” fick Sveriges mest prestige­fyllda arkitekturpris, Kasper Salin­priset, 2009­.

Miljonprogrammet och lex Holma

Miljonprogrammet är ett särskilt kapitel när det gäller den urbana odlingen. Uppbyggnaden av flerbostads­områdena 19­65 – 19­75 gick snabbt, vilket inte minst märktes på utemiljöerna. De var ofta torftigt utformade. Dessutom misslyckades man ofta med växterna, vilket innebar att dessa inte etablerades. Miljonprogrammet förknippades tidigt med hav av taggbuskar och små träd som inte ville växa. Redan i början av 19­70­talet upp­märksammades behovet av bättre utemiljöer. En av flera strategier för bättre utemiljöer var att skapa möjlighet till odling. Statens planverk rekommenderade att odlings­lotter (för rekreation) skulle placeras på ett avstånd av högst 300 meter från bostaden. Bostadsstyrelsen föreslog odlingsland i bostadsområden som ett sätt att skapa liv i

området och för att de boende skulle kunna lära känna varandra. Miljonprogrammets odlingsytor hade alltså i första hand till syfte att stärka den sociala hållbarheten.

Även under 19­80­talet intresserade sig staten för att främja odling i flerbostadsområden. I en anmälan till proposition om turist­ och rekreationspolitiken menade stadsrådet Gustafsson att det var angeläget att stimulera tillkomsten av odlingslotter och koloniträdgårdar i an­slutning till bostadsbebyggelse för att förbättra bostads­miljön i bostadsområden där det är svårt att få avsättning för lägenheterna.

Självförvaltningsprojektet i bostadsområdet Holma i Malmö kom till drygt ett decennium efter det att man hade börjat diskutera odlingslotter som en strategi för upprustning av miljonprogrammet. Arbetet där präglas dock av 19­70­talets tankar om upprustning av miljon­programmet. Bostadsområdet Holma ägs och förvaltas av det allmännyttiga bostadsbolaget MKB Fastighets AB. På Holmaområdet anlade man i början av 19­9­0­talet odlingslotter med det uttryckliga målet att stärka den sociala strukturen i området. Holma var då ett slitet bostadsområde där vandalisering och nedskräpning var stora problem. Odlingsområdet formades som en cirkel med lotterna som tårtbitar. I centrum av cirkeln placera­des ett gemensamt förråd för trädgårdsredskap. Tanken var att odlarna skulle dela på redskapen för att de på så vis skulle få anledning att knyta kontakter med varandra. Odling tillsammans med självförvaltning av trapphus och gårdsmiljöer skapade på relativt kort tid ett socialt klimat där vandalisering och nedskräpning minskade. Erfarenheterna från projektet var så goda att riksdagen ansåg att det var motiverat att genomföra en lagändring. Lex Holma är en populär benämning på den lagändring som innebar att hyresgäster kunde få viss hyresreduktion för att delta i arbetet med att förvalta sitt bostadsområde. I dag kan hyresgäster som deltar i självförvaltning få avdrag på hyran utan att behöva betala skatt om avdra­get inte är större än lägenhetens del av kostnaden för den uppgift som självförvaltningen gäller. Kostnaden för utemiljöförvaltningen är mycket liten. Därför är det inte särskilt lönsamt att delta i självförvaltning. Det som Kolonilott i bostadsområdet Holma, Malmö.

18

motiverar hyresgäster att delta är något annat än möjlig­heten att spara pengar.

Kollektiv odling

Odlingen i Holma var tänkt för enskilda boende eller familjer, men man ville från bostadsföretagets sida se odlingen som en katalysator för ett stärkt socialt nätverk. Intresset för stadsodling som social aktivitet känneteck­nar också många av de senaste årens odlingsinitiativ. Därför är det kanske inte så förvånande att flera av dessa innebär att man odlar (eller vill odla) i grupp snarare än enskilt. Det är kanske också en förklaring till att odlingen tar plats på mer eller mindre allmänna platser, inte bara på kolonier eller villatomter. I en beskrivning av en modern eller nutidstypisk form av urban odling så är det kollektiva och det offentliga två viktiga kän­netecken. Det bör dock påpekas att varken det kollektiva eller det offentliga odlandet är unikt för den nya urbana odlingsrörelsen.

Slottsträdgården var troligen det första exemplet i Malmö där stadsodling med sociala förtecken tog steget från kolonier och bostadsgårdar till park. Slottsträd­gården ligger centralt i Malmö i direkt anslutning till Kungsparken och Slottsparken. I trädgården odlas det frukt, grönsaker och blommor. Den har karaktären av en besöksanläggning snarare än en park. Initiativet till trädgården kom från en privatperson 19­9­4. Idén med trädgården var att den skulle vara en plats för kollek­tiv odling med målet att skapa gemenskap. En ideell grupp påbörjade arbetet med att bygga upp trädgården i samarbete med gatukontoret i Malmö. Under flera år drevs verksamheten i huvudsak med ideella insatser. Allt eftersom trädgården har vuxit har också gatukontoret tagit ett större ansvar för att driva verksamheten. I dag finns det en vänförening som arrangerar aktiviteter i trädgården samt bidrar med ideellt arbete i trädgården. Slottsträdgården blev aldrig den kollektiva trädgård som initiativtagaren hade föreslagit. Den är i första hand en offentlig anläggning, men med ett inslag av ideell

verksamhet. Idén om trädgården som en mötesplats för malmöborna lever dock kvar.

Tanken på en kollektiv trädgård har femton år senare tagits upp av nätverket Mykorrhiza. Det är ett nätverk som organiserar grupper i Stockholm, Göteborg, Örebro och Malmö. Man intresserar sig för lokal matproduktion utifrån perspektiv som miljö, hälsa och global solidaritet. I Malmö har man bedrivit så kallad guerilla gardening, vilket innebär att man planterar och sår i offentlig miljö utan att fråga markägaren om lov. Organisationen har också samarbete med kommunen. Under våren och som­maren 2010 har gruppen i samarbete med gatukontoret odlat upp en tidigare gräsmatta i parken Enskifteshagen. Gruppen har fått disponera cirka 12 000 kvadratmeter av parken. Från gatukontorets sida betraktas detta som ett experiment med syfte att undersöka hur användningen av parken påverkas av att man låter nätverket disponera en del av parken för odling.

Även Glokala folkhögskolan i Malmö har urban odling på programmet. Namnet ”Glokala” anspelar på tesen Tänk globalt – handla lokalt. Det är i det samman­hanget som odlingen kommer in. Odling har en lång tradition som en del av den pedagogiska verksamheten på svenska skolor. Också på institutioner som vårdboen­den kan odling vara en del av verksamheten.

Något om nya former för urban odling i övriga Sverige

En sökning på Internet visar att det troligen finns ett tiotal nyskapade urbana odlingsprojekt i Sverige. Några av dessa utmärker sig särskilt.

Bostadsområdet Hammarby sjöstad i Stockholm är ett relativt högexploaterat område som är knappt tio år gammalt. Ett av kvarteren heter Innanhavet och ägs av det allmännyttiga bostadsföretaget Familjebostäder.

Slottsträdgården fungerar som en mötesplats för olika typer av människor och olika typer av aktiviteter.

1�

20

21

Företaget ville förebygga risken för att kvarteret skulle bli ett genomströmningsområde. Varje byte av hyresgäst innebär en kostnad för företaget. Det var därför viktigt att göra det attraktivt för de nyinflyttade hyresgästerna att stanna kvar så länge som möjligt. En strategi för att få de boende att vilja stanna kvar längre var att skapa en utemiljö med odlingslotter. Trots att bostadsgården är relativt liten är större delen av gården täckt av od­lingsyta. Hyresgästerna har själva valt att dela av lotterna i mindre enheter för att ge fler av de boende en möjlig­het att odla. Omflyttning av hyresgäster är inte bara en kostnad för bostadsföretagen. Ett byte av bostad innebär också en kostnad för hyresgästen. Den urbana odlingen i kvarteret Innanhavet kan utan tvekan sägas vara ett bi­drag till ekonomisk hållbarhet.

Projektet ”Stadsjord” i Göteborg är ett samarbete mellan flera organisationer. Bland dessa kan nämnas Gö­teborgs kommun, Västra Götalandsregionen och Svenska kyrkan. Man har bland annat odlat upp mark som ägs av kyrkan. Även det interreligiösa rådet i Göteborg står bakom projektet. Syftet med projektet är att arbeta med stadsodling i praktiken och att verka för att sprida kun­skaper. Det är också ett ekumeniskt projekt. Man hoppas att projektet ska bidra till att skapa möten mellan män­niskor, oberoende av religion och kulturell bakgrund.

”Matparken” i Uppsala kommun är ett projekt som bland annat har inspirerats av ”Stadsjord”. Kommunen har upplåtit parkmark mellan två förorter till en ideell grupp. Syftet med parken är inte bara att man ska odla utan också att skapa förutsättningar för möten mellan människor från de båda bostadsområdena och mellan människor från olika kulturer. Det ska också bidra till att skapa meningsfull fritid för dem som vill delta. De båda förorterna är varandras motsatser. Den ena är en välbär­gad villaförort och den andra är ett miljonprogramsom­råde. Parken har tidigare separerat snarare än förenat de båda bostadsområdena. ”Matparken” kan beskrivas som

ett experiment med former för att organisera urban od­ling. Odlingen bedrivs gemensamt med arbetsinsatser av medlemmarna i den ideella förening som driver parken. För att nå ut till människor som är intresserade av att odla finns en visningsträdgård som visar hur odlingen kan organiseras och vad som kan odlas. Tanken med denna är att personer utanför föreningen ska få möjlig­het att delta i odlingsaktiviteter. Det finns också en del av parken som fungerar som skolträdgård för de skolor i närheten som vill ta vara på möjligheten att odla. Initia­tivet till parken kommer från två studenter vid SLU på Ultuna.

Urban odling i världen

I ett internationellt perspektiv finns det flera exempel på urban odling. Det kanske mest intressanta är att ex­emplen kan hämtas från städer med helt olika förutsätt­ningar för odling. De skiljer sig åt när det gäller vad som kan odlas, hur stor yta för odling som finns tillgänglig samt inte minst vilka drivkrafter som bidrar till att män­niskor väljer att odla urbant.

På norra halvklotet finns staden Detroit som är ett exempel på en krympande stad. Där har fattigdom och tillgång till övergiven mark utgjort en grogrund för odlingsrörelsen. Här odlas det i parker och på övergivna fastigheter. Odlingen i Detroit spelar en viktig roll för försörjningen av de människor som deltar. Staden är inte ensam om att vara en krympande ort. Det finns krym­pande städer i såväl utvecklingsländer som i västvärlden. I Sverige har kommuner som till exempel Gnosjö, Filip­stad och Kiruna minskat i invånarantal mellan 19­9­9­ och 2009­.

London är ett exempel på en stad som både har mins­kat i invånarantal och vuxit. Från 19­50­talet och ett par decennier framåt krympte staden. Det senaste decenniet har staden vuxit. Men det innebär inte att det saknas urban odling. I det expanderande London finns gräs­rotsrörelser, till exempel Federation of City Farms and Community Gardens, som arbetar med den urbana od­Odling vid stadsmuren i Istanbul.

22

lingen. Även de regionala myndigheterna i London ser den urbana odlingen som en viktig del i arbetet för en hållbar stad. 2003 presenterade den regionala myndig­heten, Greater London Authority, en rapport om stadens ekologiska fotavtryck, det vill säga hur mycket mark som krävs för att försörja staden. I rapporten behandlas bland annat hur maten påverkar det ekologiska fotavtrycket. Det ekologiska fotavtrycket för London beräknades till 6,63 hektar per person. Matens andel av detta beräkna­des till 41 procent eller 2,72 hektar. I strategin ”Healthy and Sustainable Food for London” betonas den lokala urbana odlingen som en strategi för en hållbar matför­sörjning. Organisationen Growing Communities har formulerat en modell för matförsörjningen som innebär att man föreslår att den urbana och tätortsnära odlingen ska öka från 3,7 till 17,5 procent. Vinsterna med detta är bland annat en minskad volym transporter.

Det internationella nätverket för urban odling och matsäkerhet, RUAF Foundation, arbetar med 19­ städer i utvecklingsländer på södra halvklotet. Det är till exem­pel Bogotá i Colombia, Amman i Jordanien och Banga­lore i Indien. En gemensam nämnare för dessa exempel är att den urbana odlingen är en strategi för att bekämpa fattigdom. I Kubas huvudstad Havanna har urban odling varit en framträdande del av stadsbilden sedan 19­9­0­talet. Sovjetunionens fall i kombination med USA:s handelsembargo ledde till akut matbrist. Den urbana odlingen var de kubanska myndigheternas strategi för att hantera situationen.

I Istanbul har en kraftig inflyttning från landsbygden minskat arealen mark som är tillgänglig för odling. I de centrala delarna av staden odlar man främst på statligt ägd mark i anslutning till kulturminnen, till exempel utmed den antika ringmuren. För odlarna kan odlingen ha stor betydelse, både för den egna matförsörjningen och som en inkomst. För stadens matförsörjning som helhet har den urbana odlingen en försumbar roll, anser forskarna Baser och Tuncay. En liknande slutsats har forskarna Zezza och Tasciotti dragit. En jämförande stu­die av urban odling i Afrika, Asien, Latinamerika och Östeuropa visade att även om den urbana odlingen inte

alltid har så stor betydelse för den samlade matproduk­tionen så är den viktig för att de fattigaste grupperna ska få tillgång till mat. I många fall innebär den urbana od­lingen också att mathållningen blir kvalitativt bättre.

Försäljning av stadsodlade grönsaker i Istanbul.

25

Tre fall från Malmö

De tre fall som beskrivs nedan representerar en typ av urban odling som är omdiskuterad i dag: odling i de offentliga eller halvoffentliga miljöerna. Det är miljöer där frågan om vilken som är den bästa och mest hållbara markanvändningen ställs på sin spets. Inget av exemplen handlar om odling på villatomter eller kolonier. De re­presenterar alltså inte den typ av urban odling som är vanligast i dag.

Det första fallet behandlar processen inför ett pla­nerat bostadsområde i Hyllie i Malmös utkant. I arbetet med Hyllie finns ett förslag om att integrera odling i bo­endemiljön. Planeringsprocessen påbörjades långt innan studien genomfördes och den kommer att fortgå efter att studien har genomförts. Studien handlar alltså om ett kort avsnitt av processen. I planeringsprocessen för Hyl­lie kommer idén om odling från ett av de arkitektföretag som har utformat förslag till plan för området.

Det andra fallet, Herrgården, handlar om starten av ett odlingsprojekt, från en undersökning av de boendes intresse av att delta till att odlingen påbörjades. Herrgår­den är ett befintligt, relativt glest bostadsområde i utkan­ten av Malmö. Här har allmännyttan, bostadsföretaget MKB Fastighets AB, initierat odlingen.

I det tredje fallet, Seved, hade odlingen redan på­börjats när studien inleddes. Det är ett befintligt, relativt tättbebyggt bostadsområde i innerstaden. I Seved är det boende tillsammans med projektet ”Barn i stan” som har initierat odlingen.

De tre fallen skiljer sig också åt genom att det för­sta fallet tar upp planerares och andra beslutsfattares föreställningar om urban odling. I det andra behandlas brukarnas förväntningar och farhågor inför en framtida odling. I det tredje fallet är det brukarnas egna erfaren­heter av att medverka i odling som står i fokus. Fallen är

olika och det är därför olika frågor som står i fokus för de tre studierna.

Hyllie

Hyllie är ett av Malmös nya utbyggnadsområden. Mo­tivet för att bygga ut staden här är att den nya järnvägs­linjen från Malmö till Köpenhamn får en station vid Hyllie vattentorn. Det blir den sista stationen på linjen mot Köpenhamn, vilket innebär att det kommer att bli ett mycket attraktivt läge för människor som vill arbets­pendla såväl till Danmark som till centrala Malmö eller Lund.

Större delen av den landsbygd som omger tätorten Malmö består av högproduktiv jordbruksmark. Det gäl­ler inte minst Hyllie. Därför har översiktsplanarbetet i kommunen under de senaste åren tagit sikte på att för­täta staden i stället för att låta den breda ut sig på jord­bruksmark. Utbyggnaden av Hyllie är dock förankrad i äldre general­ och översiktsplaner. Man kan alltså säga att området planeras i en brytning mellan olika synsätt: Att expandera där det är enkelt, billigt och attraktivt att bosätta sig eller att förtäta och därmed bevara jordbruks­marken.

Ett led i arbetet med att planera det nya Hyllieområ­det var att låta tre arkitektkontor ge förslag på struktur­plan. I uppdraget var inte urban odling angivet som ett mål. Däremot betonades att utbyggnaden ska ske på en av Sveriges bördigaste jordar. Området ska enligt upp­dragsbeskrivningen till arkitektkontoren ges ”en tydlig lokal karaktär präglad av en unik och nytänkande fören­ing av gröna och urbana värden”. Det ska bli en tät, grön stad där grönstrukturen förhåller sig till dagens landskap och dess historia. Utredningsområdet omfattar 120 hek­tar och avsikten är att det ska rymma 7 000 bostäder.

Ett av arkitektkontoren, NOD C­O­M­B­I­N­E, valde att fokusera på odlingsmarken och att ge denna en framträdande roll i strukturplanen. Kontoret uppskattar att 10 procent av områdets mat kan produceras i det pla­nerade bostadsområdet. Barn som deltar i odlingsprojektet på Seved.

26

Man skrev så här i sitt förslag:

Odlingen blir en viktig del av områdets kvalité och karaktär och bidrar både till områdets livsmedelsförsörjning och till energi­produktion. Centralt i området blir en av de befintliga gårdarna som en Urban Lantgård som utgör navet för den brukade mar­ken i området. Invånarna från området kan delta i odlingen på olika sätt och både få mat och rekreation tillbaka. Arbetet med stadsodlingen har också en pedagogisk potential där odling och stadsliv sätts i ett tydligt samband.

I en inledande intervju med den ansvarige planeraren på Stadsbyggnadskontoret i Malmö, konstaterades att förslaget med urban odling är intressant ur ett hållbar­hetsperspektiv, men att det fanns flera olösta frågor. En viktig fråga att hantera i planeringsprocessen är att det saknas erfarenheter av att diskutera urban odling. För att diskussionerna skulle kunna föras vidare beslöts att vi inom ramen för denna studie skulle kartlägga likheter och skillnader mellan olika aktörers uppfattning av och om urban odling. Studien begränsades till kommunala förvaltningar och bolag som är intressenter i diskussio­nen om urban odling i det framtida Hyllie.

Representanter för följande verksamheter intervjuades:

Stadsbyggnadskontoret GatukontoretVA­Syd (tidigare VA­verket)ServiceförvaltningenMKB Fastighets AB (allmännyttan)FastighetskontoretMiljöförvaltningen

Olika syn på stadsodlingSynen på vad stadsodling är eller kan vara skiljer sig åt mellan de olika intervjupersonerna. Några har en rela­tivt vag bild. Det är kolonilotter eller så kan det vara allt möjligt. Andra betonar olika aspekter av stadsodling. Det är till exempel odling som en social aktivitet, något man gör tillsammans. Stadsodling är något man gör nära där man bor, menar en intervjuperson (IP).

•••••••

Intervjuare: Vad innebär stadsodling för dig?IP (miljöförvaltningen): Ja det är ju möjligheten att som bo­ende kunna bruka marken för att odla grönsaker eller växter, alltså att nyttja marken på ett sätt som man inte riktigt kan göra i dag kanske. – Boende sa du, tänker du på, är det mer folk i höghus? – Ja, villaägare har ju redan i dag möjlighet till stadsodling, så det är väl framför allt flerbostadshus som man tänker, eller jag tänker på.

Stadsodling kan också vara ett uttryck för en social rö­relse. Det är gerillaodling. Det är något man gör spon­tant. Det handlar om att ta plats i staden.

IP (VA­Syd): Det första jag ser framför mig, det är naturligtvis, det är ju de här typ i New York där man har tagit hand om de här rivningstomterna, och det finns på andra ställen i framför allt då USA, men även på en hel del håll i Europa också, vad jag förstår, där man har gått, jag tror det kallas gerillastadsod­ling, där man då har skapat de här gröna oaserna mitt i stan då, som en spontan reaktion. Det är väl ungefär där jag börjar i stadsodlingen, det är den bilden jag har.

Odlingen är ett slags symbol för en hållbar stad. De eko­logiska aspekterna betonas av några intervjupersoner. De menar att odlingen bidrar till att minska materialflödena till staden. Det finns också en bild av stadsodling som en teknologisk framtidsvision. I denna odlar man på väggar och tak.

IP (serviceförvaltningen): Ska vi skapa den hållbara staden så handlar det ju väldigt mycket om att staden inte ska, asså det är en koncentrerad stad om den ska vara hållbar. Vi kan inte bre ut oss hur mycket som helst, utan vi måste dela på infrastruk­turen på fler människor än vi gör i Sverige i dag. Så att om det ska konkurrera om marken i innerstan, så är där ju en konflikt och problem. Men odlar man på taken som inte utnyttjas eller balkongerna som inte utnyttjas annars, så är det ju inget pro­blem. Sedan kanske man skulle kunna odla mer i parker och sånt, där man liksom av tradition i princip bara ska ha grönska som är vackert eller visa upp en mångfald eller nåt annat. Men en odlingspark har jag inte hört talas om, men det finns säkert nånstans.

Förslag till strukturplan för Hyllie, Malmö.

27

28

2�

PositivtStadsodling är något som de flesta intervjupersonerna förknippar med positiva effekter. Det bidrar till att skapa gröna hälsosamma miljöer där man också kan få en förstå­else för var maten kommer ifrån. Det är en möjlighet att få tag på mat som har odlats utan gifter och mat som annars kan vara svår att få tag på. Den gemensamma odlingen är ett medel att skapa möten mellan människor. Att odla är också ett sätt att skapa samhörighet med det område där man bor. Odling är i sig en hälsosam aktivitet.

IP (serviceförvaltningen): Så frågan är om, alltså hälsan kommer in där i dubbel bemärkelse. Alltså hälsa – nyttigt att odla, och hälsa i form av att du skördar det när det väl är moget och du får alla de här antioxidanterna, och spårämnena, och allt vad där nu finns, vitaminerna, på ett bättre sätt. Sedan har det väl viss betydelse om det skulle ske i stor skala för stadens klimat, mikroklimat. Det tror jag. Och syresätter ju luften och binder en hel del ämnen och sånt, och minskar marknära ozon och bidrar till en mindre överhettning i staden från alla hårdgjorda ytor.

Odlingen ses också som ett sätt att förädla stadens grön­ytor. Det är ett bättre sätt att använda dåligt utnyttjade grönytor. Det kan till och med vara ett sätt för kommu­nen att slippa skötsel av vissa parkytor, menar en inter­vjuperson.

Intervjuare: …vilka positiva effekter kan du se att det finns med stadsodling? IP ( fastighetskontoret): Det är väl att man får ökad grönska i så­dana fall, och skötsel av ytor som annars sköts av det allmänna. Ja, det är nog det positiva. Annars vet jag inte…

ProblemI intervjuerna framkommer tre olika typer av problem som förknippas med stadsodling: att det finns hinder för att få odlingar till stånd, att det kan finnas praktiska problem med odlingarnas drift samt att stadsodling är ett okänt och möjligen problematiskt stadsbyggnadselement.

Det allvarligaste problemet för att avsätta yta för stadsodling är att det i de flesta fall råder konkurrens om marken. Det finns andra aktiviteter eller funktioner som ställer krav på mark. Ekonomiskt kan det vara svårt att försvara odling som ett alternativ till annan markan­vändning. Så här säger en intervjuperson:

IP (serviceförvaltningen): …jag tror ju aldrig att den stadsod­lingen kan ur ett strikt ekonomiskt perspektiv mäta sig med de intäkter man får om man ska bebygga det i stället. Så där är väl det största hindret. Jakten på ännu mer pengar, som vi behöver då bland annat för att göra en massa tokiga saker som inte är nödvändiga på andra håll. Men egentligen borde det ju inte vara konstigare än att avsätta mark för att ha som park. Egent­ligen inte. Det är ju bara en annan sorts grönyta. Intervjuare: Men kommer inte den diskussion då också ibland om man försöker avsätta mark för parker? IP (serviceförvaltningen): Jo jo. Gatukontorets parkavdelning får hela tiden kämpa för sina parkytor. Det är ju så. Den ger ju ingen avkastning direkt i fickan. Den ger ju avkastning på längre sikt och på ett annat sätt, i människors välbefinnande och hela stadens välbefinnande.

De praktiska problem som nämndes i intervjuerna hand­lade bland annat om risken för vandalisering. Det hand­lade också om hur man löser tillgång till vatten. Ett an­nat praktiskt problem är att det inte finns rutiner för att hantera nya former av odling. Det saknas förebilder. Det saknas också en organisation som kan hantera till exem­pel kollektiv odling på allmän platsmark.

IP (gatukontoret): Jag tror att mer problemet ligger, det är ju att vi behöver tänka om, alltså hur vi organiserar, förvaltar. Pro­blemet är vårt tänk… hur kombinerar man ett vettigt odlande med allmän platsmark, det är egentligen det som vi har ansva­ret för på gatukontoret, med att det ska vara öppet för alla, och tillgängligt för alla? Det är ju det jag upplever många gånger att vi har.Kolonilott i bostadsområdet Holma, Malmö.

30

Om man ska odla i stadens parker innebär det i någon mening en privatisering av parkmarken. Den är inte längre tillgänglig för vem som helst. Odlingen riskerar att begränsa människors tillgång till grönytor, menar en intervjuperson. Odlingar i större skala kan också hindra människors rörlighet i staden.

IP (stadsbyggnadskontoret): Om man då definierar att sånt här storskaligt jordbruk kan vara stadsodling, vilket det skulle kunna vara, tror jag, men då tror jag att det är problem för att det är för stora sammanhängande ytor så att det inte längre blir stad och för att den blir ineffektiv. Och sedan så är det givetvis att det kan skära av, vi har ju, vi har tittat på planer och strukturer och vill ha, om man ska ha odling så är det väl kanske så att man måste kunna ha möjlighet att stänga av vissa ytor i alla fall om man ska ha odling för ekonomiskt värde, och då minskar man ju rörelsemöjligheterna i staden och man skapar faktiskt ånyo monofunktionella ytor, som ju är problem i en stad som bygger på att ytorna ska användas på många olika sätt. Men det måste ju inte göras på det sättet, men det kan vara ett problem.

Hinder och möjligheterEtt uppenbart problem när det gäller att hantera urban odling i planeringsprocessen är att de olika aktörerna inom kommunen och de kommunala bolagen inte har en någorlunda gemensam syn på vad urban odling är eller kan vara. Skillnaderna i synsätt handlar både om varför den urbana odlingen bör få plats i staden och om vilka uttryck den kan ta sig. Det saknas gemensamma förebilder att referera till. Det innebär svårigheter att föra en diskussion om hur man ska hantera situationer då olika typer av intressen konkurrerar om tillgång på mark, till exempel parkmark för rekreation, parkmark för odling, parkeringsplatser eller bostäder. Det är inte uppenbart vem som ska eller bör ha initiativet. Ska det vara kommunen som planerar för urban odling eller ska kommunen ta hand om de odlingsinitiativ som spontant dyker upp? Att odlingen förknippas med något positivt innebär att det finns goda möjligheter att hitta lösningar för hur odling skulle kunna komma till stånd.

Herrgården

Bostadsområdet Herrgården i Malmö byggdes 19­67 – 69­ för att rymma 3 000 invånare. Enligt ursprungsplanerna för Rosengård (Herrgården är en del av Rosengård) skulle praktiskt taget all service finnas i Rosengård Cen­trum, vilket innebar att de boende i de södra delarna av Herrgården fick en kilometer till närmsta affär. Ett par småbutiker har i efterhand etablerats i området.

I området finns tre fastighetsägare: norska Acta via Gröningen AB, Contentus AB och Malmö kommuns allmännyttiga bostadsföretag, MKB Fastighets AB. Actas fastigheter förvaltas av förvaltningsföretaget Newsec. 2008 var knappt 5 000 personer folkbokförda i området, men Acta uppger att upp emot 8 000 personer möjligen bor i området. Området har under många år omtalats i media. Det som har uppmärksammats har dels varit den undermåliga standarden på bostäderna – mögel och skadeinsekter i lägenheterna – dels kriminalitet och kra­valler. Enligt Malmö stads statistik bor det 104 invånare per hektar i området. Om uppskattningen att 8 000 personer bor i området stämmer så är tätheten ungefär 170 personer per hektar. Detta kan jämföras med 134 personer per hektar i Seved och 35 personer per hektar i tätorten Malmö i sin helhet. Statistikområdet Herrgår­den består till mer än hälften av park, skola och idrotts­anläggningar. Om antalet boende fördelades på själva bostadsområdet skulle tätheten bli större än 170 personer per hektar.

MKB Fastighets AB köpte år 2006 sex hus i Herrgår­den. Uppdraget från Malmö kommun var att rusta upp området. Man har under fyra år arbetat med att renovera byggnaderna och utemiljön. Under processen har man haft ambitionen att skapa delaktighet för de boende och att låta de boendes önskemål styra prioriteringarna av insatserna. Enligt MKB:s kundvärd i området var det största problemet under processen att vinna de boendes

Bostadsområden Herrgården, Malmö.

31

32

33

förtroende. Flera olika hyresvärdar har tidigare avlöst varandra utan att området rustats upp till en acceptabel nivå. Det mest synliga resultatet av upprustningarna är utemiljön. Det finns nu en miljö som tål slitage och kan rymma de många barn som utnyttjar de båda innergår­darna. Utemiljöerna är emellertid relativt karga, vilket beror på flera saker. Företaget vill ha en miljö som är lätt att förvalta. Det är viktigt att området upplevs som välskött, rent och snyggt. Det påverkar både de boendes bild av sitt eget område och graden av vandalisering. Ett område som sköts vandaliseras mindre. Polisen ville att området skulle vara lätt att överblicka. Det skulle alltså inte finnas prång och gömslen att gömma sig i om man var i bråk med polisen. Även de boende önskade en miljö som var radikalt annorlunda än den man hade haft förut. Upprustningen av utemiljön är nu inne i fas två. Odlingen i området är ett led i arbetet med att skapa en attraktiv miljö i MKB:s del av Herrgården. Enligt kund­värden hade det troligen varit svårt att diskutera odling med de boende när man tog över området för fyra år sedan. Det har krävts flera år att skapa en god relation mellan de boende och företaget. I den andra delen av Herrgården har Contentus AB och förvaltningsföretaget Newsec efter påtryckningar från kommunen inlett ett förnyelsearbete under våren 2010. Fortfarande är det en märkbar skillnad mellan de olika delarna. Herrgården är i likhet med Seved ett område som valts ut för särskilda insatser inom ramen för kommunens arbete för ett soci­alt hållbart Malmö.

I förberedelserna för att starta odlingen intervjuades de boende. De inledande intervjuerna gjordes av en student vid SLU under hösten 2009­. Våren 2010 gjordes intervjuer av en forskningsassistent vid SLU. Intervju­erna gjordes med syftet att ge MKB ett underlag för att diskutera odling med hyresgästerna. Intervjuerna har också varit ett underlag till denna rapport. Sent på våren 2010 anlades odlingsytorna. Rapporten behandlar dock

bara de boendes önskemål och tankar om odling i sin bostadsmiljö. Sammanlagt har 24 personer intervjuats, varav merparten var boende i MKB:s område och en mindre del bodde i Newsecs område.

Intresset för att odlaTrots att det saknas förebilder inom bostadsområdet var hälften av de intervjuade intresserade av att odla på bostadsgården. Bland de övriga fanns flera olika an­ledningar till att man inte ville odla på bostadsgården. Några hade redan tillgång till en kolonilott i ett närbe­läget koloniområde. Någon har inte tid att odla, någon ska flytta och några är oroliga för att odlingarna inte ska få stå i fred.

Oro och tilltroDet fanns en tydlig skillnad mellan dem som var oroliga för en framtida odling och dem som kände tilltro. De som var oroliga ansåg att det skulle vara svårt att odla på gården eftersom allt ändå förstörs. Vandalisering sker därför att andra föräldrar inte håller efter sina barn. Rosengård är en plats där sådant inte fungerar, ansåg en intervjuperson. Med några intervjupersoner diskutera­des möjligheten att sätta upp ett växthus för de boende att odla i. Även om odlingar på friland klarar sig, ansåg några, skulle ett växthus helt säkert förstöras. De boende oroar sig naturligtvis inte utan anledning. I samband med de kravaller som har förekommit på Herrgården har bilar bränts och miljön i övrigt vandaliserats. Men det finns också intervjupersoner som ser odlingen som ett aktivt motmedel mot vandalisering. Det har skett många positiva förändringar, framför allt på MKB:s del av Herrgården. Att starta odling i den bostadsnära miljön skulle vara ytterligare ett steg mot ett bättre område.

Några intervjupersoner ansåg att även om mycket annat vandaliseras så är odling något som man skulle respektera på Herrgården. Många har egna kolonilotter. Många har erfarenhet av odling från sina hemländer. De

Nyanlagd odling i Herrgården, Malmö.

34

kulturer som är representerade på Herrgården är sådana som respekterar odling, menade en intervjuperson.

Varför odla?För några av de boende är odling något som knyter an till livet i det forna hemlandet, en länk till det förflutna. Men det är också något man ser framför sig som en me­ningsfull sysselsättning på sommarhalvåret. Det är roligt att odla. Att få tillgång till färska grönsaker lockar också, till exempel spenat, squash och tomater. En intervjuper­son vill odla blommor för att det är vackert. Det finns också synpunkter som rör livet på gården. En odlingslott kan också vara en plats att vistas på under sommaren. Där kan man grilla och träffa sina vänner. I ett odlings­område kan det också finnas goda förutsättningar för att lära känna grannarna. Om man lär känna sina grannar bättre minskar riskerna för konflikter i området, sade en intervjuperson.

Genomgående vill man ha en egen odlingslott. Nå­gon vill ha så stor lott som möjligt. Andra vill helst ha en lott på några få kvadratmeter.

Hinder och möjligheterI Herrgården finns det en tydlig efterfrågan på möjlig­heter att odla. Även om inte alla har tid för att odla eller behov av ytterligare odlingsmark, finns det ändå en efter­frågan på odlingsmöjligheter i bostädernas närområde. De boende som har tillit till sina grannar ser odlingen som en möjlighet för att öka sammanhållningen mellan de boende. Det är också en möjlighet att förbättra sin boendestandard genom de möjligheter som en förbättrad utemiljö kan erbjuda, till exempel en plats att träffa vän­ner på. Det största hindret för att få till stånd en funge­rande odlingsverksamhet är troligen oron för att odling­arna ska vandaliseras. Hur odlingen kommer att fungera på de 13 odlingslotter som anlades 2010 har naturligtvis stor betydelse för de boendes tilltro till möjligheterna att odla på gården.

Seved och ”Barn i stan”

Seved är ett område som har vuxit upp i anslutning till de industrier som etablerades utanför Malmö stads dåvarande stadsgräns vid förra sekelskiftet. Först eta­blerades småhusbebyggelse, men under första halvan av 19­00­talet planlades och byggdes hyreshus i området. Centralt ligger ett torg, Sevedsplan. Det finns relativt många olika fastighetsägare, allt från allmännyttan och privata fastighetsbolag till enskilda ägare av hyreshus eller småhus. 84 procent av bostäderna är byggda före 19­60. I Malmö kommuns ”Områdesprogram för ett so­cial hållbart Seved” pekar man på att det finns problem med misskötta fastigheter. Därför är det kanske inte förvånande att ungefär en fjärdedel av områdets drygt 4 000 invånare byts ut varje år. Det är ett mycket högt omflyttningstal.

Mer än hälften av invånarna är födda utomlands el­ler har föräldrar som båda är födda utomlands. Det bor 134 personer per hektar i Seved, något som kan jämfö­ras med Malmö tätort i sin helhet, med 35 personer per hektar. Man bor alltså ganska tätt i området.

Seved är ett av fyra områden i Malmö som våren 2010 valdes ut för särskilda insatser inom ramen för kommunens arbete för ett socialt hållbart Malmö. Även tidigare har kommunen, allmännyttan och ideella or­ganisationer arbetat med att stärka områdets sociala strukturer. Ett av dessa sociala projekt är ”Barn i stan”, projektet som har initierat odlingen på Seved. Det är en projektverksamhet som drivs av den somaliska fören­ingen Hidde Iyo Dhaqan. Projektet har inte odling som sitt huvudfokus, vilket är en poäng i sammanhanget. Syftet med projektet är att skapa möten mellan barn med invandrarbakgrund, deras föräldrar och svenska seniorer. Projektet har tre faser:

1) Hur var det att vara barn förr? 2) Hur är det att vara barn i dag? 3) Hur kommer dagens barn att ha det när de blir gamla?

Barn i stans odling på Seved.

35

36

37

Verksamheten i projektet består av olika aktiviteter som främjar möten. Man har firat högtider som Lucia, ordnat julmarknad, startat café, spelat bingo och odlat. Odlingen startades våren 2009­ efter att barn och gamla hade pratat om de kolonilotter som fanns på platsen för länge sedan och barnen hade frågat om det verkligen var möjligt att odla i en stad. Odlingen startade i en ganska blygsam skala med en gräsmatta på cirka 30 kvadratme­ter framför verksamhetslokalen samt några pallkragar vid husets gavel. Trots att odlingarna ligger helt tillgängliga för alla som passerar har de hittills inte vandaliserats, vil­ket annars är vanligt i stadsdelen. Odlingen har inspire­rat andra att sätta igång odling runt om i området. Den odlade ytan i Seved är i maj 2010 flera gånger större än den ursprungliga lotten. Den första odlingen anlades på allmännyttans fastighet. Den visade att det faktiskt gick att odla i området och att det var positivt för området. Nu har även andra fastighetsägare valt att låta boende få möjlighet att odla.

Det som odlas är främst ätliga växter, men nyttan av odlingarna omfattar betydligt mer än mat. I intervjuer med de boende som medverkat vittnar de om hur od­lingen bidragit till att skapa ett bättre Seved på många olika sätt.

Odlingarna är en plats att lära sig om mat och växter Odlingarna utgör ett inslag där förbipasserande kan se hur grönsaker, bär och blommor odlas. Det blir alltså inte bara viktigt för dem som är allra mest aktiva i od­lingens alla aktiviteter, utan också för övriga boende i Seved. De barn som har varit med och odlat har lärt sig om hur man gör när man odlar och hur växter fungerar. Barnen hade från början svårt att förstå att det tar tid att odla. Att vara med och odla gav barnen insikt om att växterna tar tid på sig. Det var inte förrän barnen fick se frukterna bildas på plantorna som det blev greppbart

att det var mat de odlade. Det var först då insikten kom. Det visar hur viktig praktiken var i sammanhanget för att barnen skulle förstå och ta till sig kunskapen.

Även de vuxna har lärt sig saker. För många var det en överraskning att man kan odla koriander i Sverige. Det är en krydda som många använder mycket. De som var duktiga på att odla koriander kunde dela med sig av sina erfarenheter till de andra. Kryddan gav också upp­hov till många samtal om hur man kan använda den i matlagningen.

Minnen väcksHos många av dem som besökte odlingarna väckte väx­terna minnen från det egna hemlandet och den egna kulturen. Lasse Flygare, som är projektledare för ”Barn i Stan” och känner flera av de boende, menar att många av de vuxna fortfarande lever i en dröm att kunna flytta tillbaka till hemlandet. Att känna igen växter, dofter och smaker som man associerar med goda minnen skapar därför välbefinnande. Det är ett sätt att koppla dåtid med nutid.

Pensionärer som har bott i området länge minns att det tidigare legat kolonilotter vid torget. En av pensionä­rerna hade själv odlat ungefär på samma plats som ”Barn i stans” odlingar.

Livet på gatan Samtalen om recept, minnen och andra kunskaper om odling har gjort att människor som antagligen inte an­nars skulle prata med varandra har fått en anledning att prata med varandra, trots olika språk och kulturer. Odlingen lockar olika kategorier av människor. Barnen deltar i organiserade odlingsaktiviteter. Barnens föräld­rar och äldre syskon besöker odlingen tillsammans med barnen eller när de deltar i någon av de andra aktivite­ter som projektet anordnar. Aktiviteten i odlingslandet skapar liv i gatumiljön, till skillnad från många andra av de fritidsaktiviteter som sker inomhus. En pensionär berättade i en intervju att hon tyckte det var roligare att Barn i stans odling på Seved.

38

titta på aktiviteterna och rörelsen kring odlingarna än att titta på tv. Folklivet och mötena mellan människor har sannolikt bidragit till att Sevedsborna har lärt känna varandra bättre.

En känsla av stolthetIntervjupersonerna, inte minst barnen, berättade om hur de fått beröm för sina insatser och hur kul det var att få vara med och göra fint i området. Att bo i ett område som andra uppskattar har betydelse för den egna själv­bilden. Har man dessutom själv varit med om att göra området är det inte konstigt om man känner sig stolt. Även de nya kunskaperna och resultatet, skörden, bidrog till att barnen kände sig stolta över att ha varit med. Personalen på projektet berättade om hur många förbi­passerande spontant uttrycker sin uppskattning över den förändring som skett. Många vuxna i området uttrycker också att deras egen bild av sitt bostadsområde har för­ändrats till det bättre.

Odling som katalysator för förändring Innan man påbörjade odlingarna i Seved var det många som trodde att de skulle vandaliseras. Inte minst det ut­satta läget vid torget gav anledning till oro. Odlingarna är tillgängliga för alla och skyddas inte av låsta grindar. Det finns flera möjliga förklaringar: En av intervjuper­sonerna, en boende, ansåg att man lär känna personalen som arbetar på projektet och därför respekterar deras arbete. Kanske känner man någon som är med och odlar och låter därför odlingen vara ifred. Det kan också vara så att odlingen upplevs som att den tillhör hela området och alla boende. Projektet bygger på delaktighet och stämningen är generös och inbjudande. Alla får vara med. Det är möjligt att man genom detta berört de bo­ende på ett sådant sätt att ingen lockas av att förstöra i odlingarna. De boende respekterar det arbete som gjorts med odlingarna.

Att odlingarna har fått stå orörda från förstörelse har inte bara förvånat utan också inspirerat boende i områ­

det. Många har överraskats positivt. Intervjuresultaten visar att de boende i Seved fått en tankeställare om vad som är möjligt att göra. Det går att förändra sin när­miljö. De som tidigare inte trodde det var möjligt att odla i Sverige har sett att det fungerar. Allmännyttan har tidigare undersökt intresset för att odla i området, men det var få som var intresserade. Det behövdes ett exempel som visade vad som var möjligt att göra. Även privata fastighetsägare i området har övertygats om att det är möjligt och önskvärt att låta de boende odla på fastighetsmark.

Hinder och möjligheterPrecis som på Herrgården var det inte självklart att det skulle gå att odla på Seved. Men genom att projektet ”Barn i stan” lyckades involvera de boende och få od­lingarna att bli en angelägenhet för hela stadsdelen vi­sade man att det går att odla även på Seved. Det lyckade exemplet var det som behövdes för att väcka odlingsin­tresset. Men bakom den lyckade odlingsverksamheten fanns en stabil projektorganisation. Det fanns den so­maliska föreningens kontaktnät och det fanns anställd personal med erfarenhet av projektledning, odling och pedagogik. Eftersom projektet var tidsbegränsat till pe­rioden 2008­04­01 – 2011­03­31 kommer formerna för verksamheten att förändras. Förändringen innebär att det ideella engagemanget blir viktigare för att driva och ut­veckla odlingsverksamheten på Seved. Det innebär både risker och möjligheter. Det finns en risk att det ideella engagemanget inte räcker till för att upprätthålla konti­nuiteten, som är viktig när det gäller odling. Odlingar måste skötas. Det finns också en möjlighet att det ideella engagemanget innebär att fler människor engagerar sig.

Barn i stans odling på Seved.

3�

40

41

Odlingsteknik

Urban odling är en företeelse som kan beskrivas utifrån flera utgångspunkter: den sociala, den ekonomiska och den ekologiska. Ett perspektiv som är viktigt för att förstå urban odling är det odlingstekniska perspektivet. Olika typer av odlingsteknik innebär olika förutsätt­ningar för en anpassning till urbana förhållanden. Olika typer av odlingsteknik ger förutsättningar för att odla olika typer av grödor. De förutsätter investeringar och kräver kunskaper och kompetenser i varierande grad. Odlingsteknik kan beskrivas som en kombination av od­lingsplats och odlingstyp. Med odlingsplatser menas fri­land, växthus, tunnel och odlingsrum. Med odlingstyp menas bäddodling, odlingskärl, tunnskiktsodling och odling i vatten. (Det finns naturligtvis fler aspekter av odlingsteknik, men odlingsplats och odlingstyp är goda utgångspunkter för att diskutera urban odling.)

Friland

Merparten av den mat vi äter kommer från frilandsod­lingar. Den absolut vanligaste typen av frilandsodling är bäddodling. Med bäddodling menas odling i upphöjda jordbäddar och odling i stenullsblock.

Odling på friland är, och har historiskt sett varit, den absolut vanligaste odlingsformen. Den lämpar sig ut­märkt för både kommersiell odling och fritidsodling. Av betydelse för frilandsodling är framför allt placering av odlingsytan, jordmån, vattentillgång och ytans storlek. Det är viktigt att odlingsytan får så mycket solljus som möjligt. Därför bör man tänka på i vilket väderstreck närliggande byggnader, träd och höga buskage ligger. Träd ger skugga och tar upp vatten och näring med sina stora rotsystem, vilket innebär att de konkurrerar med odlingar.

På friland odlas bland annat rotfrukter, kålväxter, frukt, bär, baljväxter, lök och potatis. Rotfrukter kan ge ett mycket högt utbyte räknat i vikt per ytenhet. I kom­mersiell odling kan skörden ligga på 60 ton morötter per hektar samt 25 ton per hektar för palsternacka. Andra grödor ger en betydligt mindre skörd per ytenhet. Väx­terna i kategorin bladgrönt har alla kort produktionstid och det är möjligt att skörda flera gånger under en sä­song. I urbana miljöer kan det vara fördelaktigt att odla grödor som växer bra i väldränerade och varma miljöer, till exempel vindruvor.

Växthus

Växthus används för att odla grödor under kontrolle­rade klimatbetingelser. De mest högteknologiska växt­husen har datorer som styr temperatur, luftfuktighet, näringstillförsel, bevattning, etc. Det finns olika typer av växthus: växthus som är hopbyggda med andra bygg­nader (orangerier), fristående växthus och växthus som är sammankopplade med andra växthus i större kom­plex. Placeringen av ett växthus avgör hur produktivt det kommer att bli. I Sverige bör växthuset vara placerat med långsidan åt söder för att solljuset under vintermå­naderna ska kunna utnyttjas optimalt. Man bör tänka på att det inte ska finnas för många höga träd och byggna­der i närheten som skuggar. Finns dessa på norrsidan av växthuset så är de av mindre betydelse. För odling året runt krävs ett uppvärmningssystem samt belysning.

Växthus används för att odla grödor som fungerar bra på friland i större delen av Sverige, men som kan odlas mer rationellt under kontrollerade förhållanden, till exempel hallon, björnbär, blåbär och jordgubbar. Växthuset förlänger odlingssäsongen, vilket innebär att odlingen ger ett större utbyte per ytenhet jämfört med frilandsodling. Framför allt används växthus för att odla grödor som är svåra att odla rationellt utan kontrollerade odlingsförhållanden, till exempel tomat och gurka.

Det finns stora skillnader mellan fritidsmässig, ekolo­gisk kommersiell och konventionell kommersiell odling. Odling i odlingskärl i växthus.

42

Kommersiell odling kräver bättre kontroll av odlingsbe­tingelserna än den fritidsmässiga. Det gäller till exempel styrning av värme, ljus och vatten samt kontroll av växt­sjukdomar och skadegörare. I konventionell odling kan man använda sig av lättlöslig konstgödsel, vilket innebär att näringen kan tillföras via bevattningen, det vill säga ett hydroponiskt system. Odlingen sker därför i ett konstgjort substrat, till exempel stenull. Det går också att odla direkt i vatten. Genom att näringen tillförs via vatt­net går det att styra odlingen med hög precision. Äldre konventionella växthusanläggningar genererar ett över­skott av växtnäring, vilket beror på att växterna inte kan tillgodogöra sig all växtnäring. För att undvika problem med växtsjukdomar återanvänds inte vattnet. I moderna anläggningar använder man slutna system som hygieni­serar det näringsberikade vattnet. I sådana anläggningar läcker i princip ingen näring till den omgivande miljön. I ekologisk växthusproduktion av tomater odlar man direkt i marken. För att hantera riskerna med växtsjuk­domar som övervintrar i marken måste man använda sig av en genomtänkt växtföljd. I ekologisk odling undviks konstgödsel. I stället används stallgödsel, gräsklipp eller kompost. I urban odling innebär det att man kan ta hand om det överskott av näring som produceras i tätorterna.

Utformningen av växthuset har betydelse för vilka grödor som kan odlas rationellt. Grödor som ska bin­das upp, till exempel tomat och gurka, får växa till tre meters höjd. Grödor som inte binds upp, till exempel squash och melon, kräver inte samma höjd. Det är dock en fördel om växthuset är åtminstone fyra meter högt eftersom det då är lättare att hålla ett jämnt klimat. En konventionell odlare kan plocka cirka 55 kilo tomater per kvadratmeter. I ekologisk odling börjar säsongen ofta lite senare och kommer därför inte upp i samma skörde­volym. Det är svårt att generalisera när det gäller fritids­odlingen. Men med kunskap och en hög arbetsinsats kan en skicklig fritidsodlare troligen få ett högre skördeut­byte än en kommersiell odlare.

Squash, pumpa och melon kräver inte att växthuset är särskilt högt, däremot tar de upp mycket golvyta. Som

en jämförelse skördades i kommersiella sammanhang 6,5 kilo melon per kvadratmeter år 2005.

Tunnel

Odling i tunnel är i många avseenden ett mellanting mellan att odla på friland och att odla i växthus. Precis som växthuset innebär tunneln en möjlighet att reglera klimatet. Tunnlar är i princip plastklädda båghus där gavlar och sidor kan öppnas för att reglera klimatet. Till skillnad från växthus sker luftningen manuellt. Tunnlar har i regel ett enkelt lager av plast som täckmaterial och skiljer sig från växthus även i att de inte är byggda på nå­got betongfundament, vilket gör att de lättare kan flyttas om ytan behöver användas på annat sätt.

Tunnlar är relativt billiga. Därför odlas i kommersiell odling en del av de grödor som fungerar på friland också i tunnlar. Det gäller till exempel vinbär, hallon, björnbär och jordgubbar. Tunnlarna förlänger säsongen. De skyd­dar också mot de skador på grödan som kan uppkomma vid häftiga regn. Klimatet i tunnlarna är gynnsamt om man vill använda sig av biologisk bekämpning med hjälp av predatorer då dessa har lättare att etablera sig där än på friland. Eftersom det inte blåser på samma sätt i en tunnel som på friland så är den totala vattenförbruk­ningen lägre, men det krävs bevattning. I urbana miljöer kan man vattna med kranvatten eller med vatten från dagvattendammar. Ska dagvatten användas krävs det att vattnet är av god kvalitet.

Tunnlar används främst för kommersiell odling men kan också användas som ett alternativ till växthus i fri­tidsodling.

I kommersiell odling använder man sig ofta av od­lingskärl i tunnel. Det finns flera fördelar med att odla i odlingskärl. Det blir inte problem med jordtrötthet och växtföljdsjukdomar eftersom jorden, eller substratet, byts

Odling i tunnel.

43

44

45

ut när växterna byts. Detta gör att man kan odla samma bärslag år efter år på samma plats, vilket kan vara viktigt för kommersiella odlare med små ytor. I ekologisk od­ling kan odling i kärl vara ett problem eftersom lättlöslig konstgödning inte kan användas för att reglera tillgången på näring.

Odlingsrum

Odlingsrum används i dag i huvudsak för svampodling, framför allt champinjoner och ostronskivling. Ett od­lingsrum kan vara en gammal förrådsbyggnad eller lik­nande som är välisolerad så att det kan hålla någorlunda hög temperatur, upp till 25°C. Dessutom bör rummet tåla hög luftfuktighet och vara lätt att rengöra. Någon typ av klimatstyrning behövs för att styra temperatur och luftfuktighet. För en fritidsodlare kan en byggfläkt fungera bra. En kommersiell odlare behöver en jämn produktion, vilket kräver ett lite mer avancerat system. För champinjonodling krävs ingen särskild form av belysning eftersom svampen växer bra även i mörker. Men det krävs belysning när man skördar. Vid odling av ostronskivling är det viktigt med belysning under vissa faser. Champinjoner odlas i kompost i stora odlingslådor. Antingen tillverkar odlaren den specialblandade kom­posten själv och köper svampmycel som tillsätts, eller så köps färdig kompost där mycelet redan är tillsatt. Kom­posten består till största delen av stallgödsel, det vill säga ett avfall från till exempel hästnäringen. De flesta yrkes­odlare köper helt färdiga komposter, eftersom processen att göra ett sterilt odlingssubstrat ställer mycket höga krav på hygien. I dag importeras substratet från Tyskland eftersom det saknas en svensk producent av odlingssub­strat.

I kommersiell odling räknar man med att få ut cirka 20 procent av kompostvikten i champinjoner. Räknat

per kvadratmeter odlingsyta motsvarar detta cirka 25 kilo. Odlingen sker i upp till fyra våningar. Cirka 20 procent av golvytan i ett odlingsrum består av gångar. Det innebär att en kvadratmeter golvyta ger 3,2 kvadrat­meter odlingsyta, vilket kan ge 80 kilo svamp per od­lingscykel. En odlingscykel är fyra till fem veckor. Un­der ett år kan åtminstone tio odlingscykler genomföras, vilket ger 800 kilo svamp per kvadratmeter golvyta och år. Svamp odlas i Sverige i dag utan kemiska bekämp­ningsmedel. I länder där kemiska bekämpningsmedel används kan skörden vara betydligt större.

Odlingsrum kan också användas för andra grödor med måttliga krav på belysning. Odlingar skulle kunna anläggas i de delar av byggnader som saknar dagsljus. Detta kan vara en möjlighet att utveckla användningen av befintliga byggnader i urban miljö.

Klimatpåverkan och energianvändning

Klimatpåverkan från odling på friland kommer till största delen från utsläpp av lustgas från produktionen av konstgödsel. En annan källa är utsläpp av koldioxid från produktionen av konstgödsel och användningen av diesel i traktorer och andra maskiner. För småskalig grönsaks­odling finns det många handdrivna redskap för till ex­empel ogräsbekämpning och sådd.

I svenska växthus går merparten av energianvänd­ningen åt till uppvärmning, reglering av luftfuktighet och belysning. Vilken typ av energikälla som används har betydelse för växthusens klimatpåverkan. I svensk växthusnäring används bioenergi i allt högre utsträck­ning. Behovet av uppvärmning tidigt på våren och sent på hösten gör att till exempel svenskodlade tomater för­brukar mer energi än de som importeras från Spanien. Den energi som används för att transportera tomaterna till Sverige är emellertid fossil energi. Tomater från växt­hus som värms med bioenergi eller andra miljövänliga alternativ kan alltså ha en mindre klimatpåverkan än de

Svampodling i odlingsrum.

46

tomater som importeras från Spanien. I fritidsodling kan odlingen mycket väl begränsas till den tid då växthuset värms upp av solinstrålningen, vilket ger minimal kli­matpåverkan.

I urbana miljöer är det tänkbart att överskottsvärme från industrier, kontor, bostäder eller kommunalteknisk verksamhet skulle kunna bidra till uppvärmningen av växthusen. I urbana miljöer kan en inglasning av fasader fungera som ett extra klimatskal på bostäder och kontor. Det är svårt att uppskatta hur mycket mat som skulle kunna produceras i sådana miljöer, men kombinationen av en viss matproduktion, sänkta uppvärmningskost­nader samt miljöernas positiva effekter på människors hälsa, gör inglasade miljöer till en intressant fråga för en hållbar omställning av urbana miljöer.

Energiförbrukningen från belysningen kan i fram­tiden komma att minska avsevärt tack vare LED­belys­ning. I grönsaksodling används belysning endast under plantuppdragningen och utgör därför en liten del av den totala energiåtgången; i bärodling används ingen belys­ning alls. I kommersiell odling av framför allt tomat och gurka tillsätts ofta koldioxid för att optimera fotosynte­sen hos plantorna och därmed förbättra produktionen. Detta är också en post i energianvändningen.

Bäddodling på friland.

47

48

4�

Diskussion och slutsatser

Vid en ytlig anblick kan den urbana odlingen ge intryck av att vara en kvarleva från förr, något som på sikt kom­mer att försvinna. Åkermark som finns kvar i det expan­derande stadslandskapet bebyggs och allt färre personer yrkesarbetar med lantbruk. De koloniområden som förr främst utnyttjades för att producera mat är i dag delvis konverterade till fritidsbebyggelse. Men såväl internatio­nellt som i Sverige finns ett växande intresse för urban odling. FAO lyfter fram den urbana odlingen som en viktig strategi för att bekämpa fattigdom och förbättra mathållningen i utvecklingsländernas växande städer. I Sverige har såväl enskilda riksdagsledamöter som ideella organisationer engagerat sig för och i urban odling. I Malmö har ett par uppmärksammade urbana odlings­projekt startat de senaste åren. Det är alltså relevant att reflektera över vilken roll urban odling kan ha för en hållbar stadsutveckling.

Strategier för hållbar stadsutveckling

Det går knappast att tala om urban odling som en stra­tegi för hållbar stadsutveckling, snarare är det en grupp av strategier som genomförs på olika sätt och med olika syften. Urban odling kan beskrivas i termer av odlings­teknik, former för odlingen, läge i staden samt syftet med odlingen. Kombinationer av dessa kan användas för att formulera strategier för hållbar stadsutveckling.

Odlingsteknik Odlingsteknik kan beskrivas med odlingsplats och od­lingstyp. Odlingsplatser kan vara friland, tunnel, växthus eller odlingsrum. Odlingstyp kan vara bäddodling, od­lingskärl, tunnskiktsodling och odling i vatten. De olika odlingsplatserna och odlingstyperna representerar olika grad av möjlighet att kontrollera odlingsbetingelserna. Bäddodling på friland erbjuder relativt små möjlighe­ter att kontrollera odlingsbetingelserna medan odling i

vatten i växthus erbjuder betydligt större möjligheter. Kontrollen av odlingsbetingelserna innebär emellertid en kostnad i form av material för klimatskydd, till exem­pel glas, samt energi för framställning av materialet, för uppvärmning och för belysning.

Odling under kontrollerade klimatförhållanden kan ge betydligt större utbyte per kvadratmeter jämfört med frilandsodling. Eftersom tillgången på mark är begrän­sad i tätorter är det kanske främst den högavkastande odlingen som är intressant om den urbana odlingen ska ge ett maximalt tillskott till tätorternas matförsörjning. Men då krävs att dessa produktionsanläggningar kan utformas så att de fungerar i tätorter, vilket till exempel handlar om rätt skala och begränsad påverkan på närmil­jön. Den samlade energiåtgången måste också vara min­dre i förhållande till energiåtgången vid odling utanför tätorten.

Formerna för odlingenFormerna för odlingen kan beskrivas utifrån begrepps­paren enskilt – kollektivt respektive för eget bruk – kommersi­ell odling. Det finns också mellanformer, till exempel kan en del koloniträdgårdsföreningar beskrivas som ett mel­lanting mellan enskild och kollektiv odling. Byteshandel med grödor kan ses som ett mellanting mellan odling för eget bruk och kommersiell odling.

Enskild odling, till exempel på villatomter, är den odlingsform som är mest omfattande i våra tätorter i dag. Kollektiv odling, till exempel ”Matparken” i Uppsala och odlingarna på Seved i Malmö, är kanske den form som har blivit mest omskriven det senaste året. Den kollektiva odlingen är den form som har bäst förutsätt­ningar att skapa social sammanhållning, eftersom idén med den kollektiva odlingen är att utnyttja odling för att skapa mötesplatser. Den enskilda odlingen är den som i de befintliga urbana miljöerna har bäst förutsättningar för att erbjuda flest människor en möjlighet att odla. Det beror på att den största andelen tillgänglig mark för od­ling i tätorter finns på småhustomter.

50

Den kommersiella urbana odlingen är med all sannolik­het mycket liten i dag. Det betyder inte att den är otänk­bar eller ointressant. Försäljning av grönsaker i liten skala kan ha betydelse för personer med små intäkter. Odling i samband med kursverksamhet, rehabilitering eller be­söksnäring kan utgöra en bas för företagande.

Läge i tätorten/ i förhållande till tätortenI fysisk planering delas tätorterna upp i tre huvudkatego­rier: allmän platsmark, kvartersmark och vattenområden. I tätorten med närområde kan man skilja mellan de ur­bana och de peri­urbana (tätortsnära) områdena.

Förutsättningarna för att odla skiljer sig åt mellan allmän platsmark och kvartersmark. Enskild odling är i princip bara möjlig på kvartersmark. Kollektiv odling däremot kan förekomma både på allmän platsmark och på kvartersmark.

Motivet för att behandla de peri­urbana områdena i en rapport om urban odling är att dessa områden har viktiga likheter och skillnader i en jämförelse med de urbana områdena. De peri­urbana områdena ligger i lik­het med de urbana områdena nära konsumenterna, vil­ket innebär att det finns goda förutsättningar för minska behovet av transporter från odling till konsument. Till­gången till mark för odling är normalt sett mycket större i de peri­urbana miljöerna än i de urbana miljöerna.

Varför odla?I såväl fallstudier som litteratur beskrivs olika typer av motiv för att odla. Eftersom det inte är självklart att det går att kombinera olika typer av mål är det viktigt att de urbana odlingsprojekten beskrivs utifrån det eller de viktigaste målen som ska uppnås. Det kan till exempel vara att

öka den lokala matförsörjningen för att minska samhällets sårbarhet vid kriser

•

minska behovet av transporter som är relaterade till produktion och distribution av matstärka samhörigheten i ett områdeskapa möjligheter för fritidssysselsättningförsköna ett områdesprida kunskaper.

Hinder och möjligheter för urban odling

I de tre fall som redovisas i rapporten upptäcktes några hinder för urban odling. I ett planeringsskede är det uppenbart att bristen på en klar begreppsbildning är ett hinder. Olika kommunala aktörer har olika uppfatt­ningar om vad urban odling kan vara. Det saknas erfa­renhet av att diskutera planering för urban odling när det gäller annat än kolonilotter.

I befintliga miljöer kan bristen på mark för frilands­odling vara ett problem. I urbana miljöer behövs mark för bland annat bebyggelse, parkeringsplatser och trafik­ytor. Om odling ska ske på parkmark kan det komma i konflikt med andra typer av parkanvändning, till exem­pel bollspel.

Ett minst lika stort problem är att det ofta saknas före­bilder för hur urban odling kan genomföras. Det gäller till exempel var man kan odla, hur odlingen ska utfor­mas och hur arbetet med odlingen ska organiseras. Od­ling i allmänna parker måste också vara öppen för alla. Det måste vara en verksamhet som alla kan ta del av om de så önskar. Det krävs därför en fungerande form för att organisera verksamheten. Organisationen måste kunna hantera relationen mellan dem som odlar och dem som inte odlar och mellan odlarna och den ansvariga förvalt­ningen, parkförvaltningen.

De lyckade förebilderna är viktiga för att stimulera fler att odla. Bristen på tilltro till möjligheterna att odla är ett hinder för att engagera fler människor i urban odling. För att stimulera till ökad odling är det viktigt att ta hand om de odlingar som redan har påbörjats. Det

•

••••

51

gäller till exempel odlingarna på Seved i Malmö. Här fanns det finansiering för ett treårigt projekt. När pro­jektet avslutades fanns det inte någon självklar lösning för hur verksamheten skulle fortsätta.

Seved och Herrgården är båda områden som står i fokus för Malmö kommuns satsning för att öka den soci­ala hållbarheten i utsatta områden. Effekterna av två års urban odling i Seved är en stärkt social hållbarhet, bland annat genom att de medverkande barnens självkänsla har ökat. Odlingarna har också bidragit till att skapa mötes­platser för de boende i området. Den urbana odlingen kan betraktas som en katalysator för förändring. Urban odling i kombination med andra insatser kan vara ett effektivt sätt att vända utvecklingen i problemområden.

Den fysiska planering som kommer till uttryck i de­taljplaner sätter gränser för var och hur urban odling kan bedrivas. De förvaltande organisationerna, till exempel parkförvaltningar och bostadsföretag, kan underlätta för urban odling genom att tillåta att odlare får tillgång till mark, men också genom att göra investeringar. Det kan till exempel vara jordförbättring eller att ge odlare tillgång till vatten. Driften av odlingarna måste rimligen odlarna själva sköta. Det krävs alltså en samverkan över gränserna mellan olika kommunala förvaltningar eller bolag och mellan kommun och ideella odlare. Det finns alltså flera tänkbara hinder som kan behöva övervinnas. Samtidigt kan ett bra tvärsektoriellt samarbete öppna möjligheter för att lösa andra frågor än dem som har med odling att göra.

Slutsatser

Urban odling kan ses som ett knippe strategier som på olika sätt kan bidra till en hållbar stadsutveckling. Olika kombinationer av odlingsteknik, former för odlingen, läge i staden och syftet med odlingen har olika förut­sättningar att bidra. Följande strategier är några av de kombinationer som är intressanta att diskutera i fysisk planering och förvaltning:

Enskild urban odling för eget brukDen enskilda odlingen kan bidra med mat, men den kan också erbjuda en form för rekreation. Det är ett sätt att hålla kunskaper om odling levande. Den privata odlingen kan bedrivas i privata trädgårdar, men också på koloniområden och i odlingslotter. Odlingen sker i första hand som bäddodling på friland samt i mindre utsträckning i växthus. Boende i lägenheter kan odla i lägenhetsträdgårdar eller i odlingskärl på balkonger. Om det skulle inträffa en akut kris som påverkar livsmedels­försörjningen, är den enskilda odlingen en viktig reserv som kan mobiliseras. För att stimulera till ökad enskild odling är det viktigt att sprida kunskaper om odling och att utveckla kunskaper för fritidsodlingens behov. Det är också viktigt att avsätta mark för enskild odling, till ex­empel som koloniområden.

Kollektiv urban odling för ökad social hållbarhetDen kollektiva odlingen bedrivs på institutioner, på koloniområden, men också på offentliga platser. Efter­som dessa typer av mark är relativt begränsade i urbana miljöer kan den kollektiva odlingen knappas förväntas bidra med några större mängder mat. Däremot kan den påverka många människors vardag. Det är ett sätt att sprida kunskap och medvetenhet. Den kollektiva odling som främst uppmärksammats i media är bäddodling på friland. Olika former av växthusodling, till exempel på skolor, vårdboenden och andra institutioner, är också en viktig resurs för att skapa kollektiv odling med inrikt­ning på social hållbarhet. Kollektiv odling kan vara en aktivitet som skapar liv på platser som annars är öde. Det finns emellertid också en risk för att kollektiv odling på offentliga platser minskar tillgängligheten till ytan för de människor som inte deltar i odlingsarbetet. Det finns också risker med att odla mat på allmänna platser, till exempel att odlingarna utsätts för sabotage som påverkar matens kvalitet. Det är viktigt att hitta fungerande for­mer för hur odlingen ska organiseras.

52

Kommersiell peri-urban odling för en lokal marknadI den peri­urbana miljön kan det finnas olika typer av odlingar, till exempel enskild odling eller kommersiell odling för en internationell marknad. Men den peri­ urbana miljön är framför allt en viktig resurs – den vik­tigaste – för att förse de urbana miljöerna med närodlad mat. Kopplingen mellan den peri­urbana odlingen och den urbana miljön är dessutom ett viktigt argument för att inte fortsätta expansionen av tätorten på åkermark. För att stimulera till ökad odling för en lokal marknad är det viktigt att underlätta för avsättning på den lokala marknaden. Det kan ske genom gårdsförsäljning, ”bon­dens marknad” eller genom att större konsumenter sluter avtal med de lokala producenterna.

Kommersiell urban odling i växthus eller odlingsrumDetta är en typ av odling som främst har kommit till utryck i planerares visioner. Det finns uppenbara fördelar med att kunna ta hand om de urbana miljöernas över­flöd av näringsämnen, energi och samtidigt kunna odla mat nära konsumenterna. Därför bör inte visionerna av den högteknologiska urbana odlingen avfärdas. Men det finns många frågetecken att räta ut när det gäller denna typ av odling. Det gäller till exempel frågan om det är möjligt att bygga lönsamma anläggningar i urbana miljöer. Det gäller också frågan om det är möjligt att anpassa produktionsanläggningarna för de urbana miljö­erna så att det inte uppstår olägenheter för närboende. Transporter till och från anläggningarna kan också vara ett problem.

53

Noter

Urban odling i Malmö (inledning)Food and Agricultural Organization of the United Nations (FAO) dri­ver bland annat frågor som rör urban odling. För organisationens hem­sida se <http://www.fao.org>. För pressmeddelandet se: <http://www.fao.org/news/story/en/item/45604/icode/>.

Uppdraget till Delegationen för hållbara städer samt den verksamhet som bedrivits inom ramen för regeringsuppdraget finns på hemsidan för Delegationen för hållbara städer: <http://www.hallbarastader.gov.se >.

BakgrundUppgifter om levnadsförhållanden I Sverige, till exempel hur många som arbetar med trädgårdsarbete, finns beskrivna i rapporten SCB (2009­). Levnadsförhållanden rapport 118. Fritid 2006–07. Tillgänglig 2011­05­11: <http://www.scb.se/statistik/_publikationer/LE0101_2006I07_BR_LE118BR09­01.pdf >.

Björklund, Annika (2010). Historical Urban Agriculture. Food Production and Access to Land in Swedish Towns before 1900. Diss. Stockholm: Stockholms Universitet.

Skånekartan, Fotokarta 1940 är flygbilder som visar hur odlingsmarken ligger insprängd i bebyggelsen i 19­40­talets Malmö. Tillgänglig 2011­05­11: <http://xyz.malmo.se/skarta>.

Urban odling i fysisk planeringPlan­ och bygglagen beskriver reglerna för allmänna platser och kvar­tersmark samt under vilka förutsättningar markanvändningen får för­ändras.

Odlingens ekonomiTvå rapporter har behandlat betydelsen av fritidsodlingen i Sverige:Björkman, Lise­Lotte (2001). Fritidsodlingens omfattning och betydelse. För­

söksresultat för fritidsodlare 2001:7. Ultuna: SLU.

54

Andersson, Pontus, Andermo, Stella, Guamán, Victor (2008). Fritidsod­lingens möjligheter till livsmedelsproduktion. Uppsala/Stockholm: SLU/FOR . Tillgänglig 2011­05­11: <http://www.for.se/pdf/SLUpro­jekt_fritidsodling_0809­15.pdf>.

Koloniområden – sommarstuga, mötesplats och odlingsmarkUtvecklingen av kolonirörelsen har beskrivits ibland annat i:Ek, Sven B. (19­79­). Kolonins sista strid. Göteborg: Etnologiska institutio­

nen, Göteborgs universitet.Bergquist, Magnus (2003). Gränslandet – kolonirörelsen som idé och

praktik. I: Westergren, Christina (red.). Stadens odlare. Stockholm: Nordiska museets förlag (Fataburen. Årsbok för Nordiska museet och Skansen).

Bergquist, Magnus (2006). En utopi i verkligheten: kolonirörelsen och det nya samhället. Diss. Göteborg: Univ.

Aktuella uppgifter om kolonier i Malmö finns tillgängliga (2011­05­11) på <http://www.malmo.se/Medborgare/Idrott­­fritid/Natur­­frilufts­liv/Kolonier.html>.

Uppgifter om markanvändning i svenska tätorter finns iSCB (2000). Markanvändningen i tätorter 2000 och förändringar 1995–2000.

Tillgänglig 2011­05­11: <http://www.scb.se/statistik/MI/MI0804/2003M00/MI14SM0201.pdf >.

Bostadsnära odling störstUppgifter om markanvändning finns iSCB (2000). Markanvändningen i tätorter 2000 och förändringar 1995–2000.

Tillgänglig 2011­05­11: <http://www.scb.se/statistik/MI/MI0804/2003M00/MI14SM0201.pdf >

Uppgifter om vilka projekt som fått Kasper Salin­priset finns på <http://www.arkitekt.se/s51842>. Tillgänglig: 2011­05­11.

Miljonprogrammet och lex HolmaStatens syn på behovet av odling i bostadsområden, inte minst Miljon­programmets bostadsområden, finns bland annat beskrivna i:

55

Statens planverk (19­72). Råd och anvisningar för planering av bostadens grannskap. Stockholm: Statens planverk. (Rapport 24).

Bostadsstyrelsen. Boendemiljödelegationen (19­77). Bra miljö. Stockholm: Bostadsstyrelsen. (God bostad 4).

Proposition 19­83/84:145. (19­84). Regeringens proposition om turist­ och rekreationspolitiken m.m. Stockholm: Regeringen.

Göran Larsson var i början av 19­9­0­talet MKB Fastighets ansvarige för bostadsområdet Holma. I flera intervjuer har han beskrivit hur företa­get då valde att arbeta med odling och självförvaltning som medel för att vända utvecklingen i bostadsområdet. Vid två tillfällen har jag själv besökt området tillsammans med Göran och upplevt hur hyresgäster i området spontant uttryckt sin uppskattning för den process som Göran var med om att starta 15 år tidigare. Området är fortfarande påfallande välvårdat och självförvaltningen lever kvar på många gårdar. Inkomstskattelagen (SFS 19­9­9­:1229­) anger reglerna för vilka ersätt­ningar som skattefritt kan ges till hyresgäster som medverkar i självför­valtning av bostadsgårdar. Hyresgästen kan få ett skattefritt avdrag på hyran som högst motsvarar den egna bostadens andel av kostnaderna för skötseln av gården.

Kollektiv odlingUtvecklingen av Slottsträdgården i Malmö beskrivs kort i: Delshammar, Tim (2005). Kommunal parkverksamhet med brukarmedverkan.

Diss: Alnarp: Sveriges lantbruksuniversitet.

Vid ett seminarium som anordnades av Movium och Malmö stad (2010­05­17) berättade landskapsarkitekt Sten Göransson, Gatukontoret Malmö, och Tora Råberg, föreningen Mykorrhiza, om odlingspro­jektet i parken Enskifteshagen. Det finns även beskrivet på föreningen Mykorrhizas hemsida: <http://www.mykorrhiza.se/wiki/pmwiki.php/Lokalgrupper/Enskifteshagen>.

Något om nya former för urban odling i övriga SverigeTankarna bakom odlingslotterna i kvarteret Innanhavet beskrevs av Mats Egelius, White arkitekter, vid Moviums och ISU:s seminarium Framtidens bostadsgårdar i Malmö (2009­­11­12). De finns också beskrivna i:

56

Schmidtbauer, Pia (2008). Odling som vardagskultur. Alnarp: Movium, SLU. (Gröna fakta 2008:5).

Projektet Stadsjord i Göteborg finns bland annat beskrivet på Svenska kyrkans hemsida: <http://www.svenskakyrkan.se/default.aspx?di=179­175>. Projektet har också en egen blogg: <http://stadsjord.blogspot.com/>.

Urban odling i världen Erfarenheterna från den urbana odlingen är beskrivna i Treuhaft, S., Hamm, M.J., Litjens, C. (2009­). Healthy food for all.

Building equitable and sustainable food systems in Detroit and Oakland. PolicyLink and Michigan State University. Tillgänglig 2011­05­11: <http://www.policylink.org/atf/cf/%7B9­7C6D565­BB43­406D­A6D5­ECA3BBF35AF0%7D/Healthy%20Food%20For%20All­8­19­­09­­FINAL.pdf>.

Befolkningsstatistiken från SCB visar hur många av Sveriges kommuner minskar. Se till exempel Årsbok för Sveriges kommuner 2010 (Till­gänglig 2011­05­11): <http://www.scb.se/statistik/_publikationer/OE0114_2010A01_BR_OE01BR1001.pdf>. Lite mer än hälften av Sveriges kommuner växer. Lite mindre än hälften minskar i antal invånare. Tillgänglig 2011­05­11: <http://www.scb.se/Pages/Press­Release____30829­3.aspx>.

För utvecklingen av London och den urbana odlingen se: A vision of Britain through time, Historical statistics/ Population.

Tillgänglig 2011­05­11: http://www.visionofbritain.org.uk/data_cube_page.jsp?data_theme=T_POP&data_cube=N_TOT_POP&u_id=1009­7836&c_id=10001043&add=N

Federation of City Farms & Community Gardens. <http://www.farm­garden.org.uk/>.

Greater London Authority (2003). London’s Ecological Footprint. A review. Tillgänglig 2011­05­11: http://www.london.gov.uk/mayor/econo­mic_unit/docs/ecological_footprint.pdf

Mayor of London (2007). Healthy and Sustainable Food for London. The Mayor’s Food Strategy. Implementation Plan. September 2007. London: London Development Agency. Tillgänglig: <http://www.london.gov.uk/londonfood/docs/london­food­strategy­implementation­07.pdf >

57

Läs mer om RUAF och utvecklingsprojekt för urban odling: <http://www.ruaf.org/>. Här finns också artiklar om enskilda städer, till exempel Havanna: Gonzalez Novo, M., Murphy, C. (u.å.). Urban Agriculture in the City

of Havanna: A Popular Response to a Crisis. Tillgänglig 2011­05­11: <http://www.ruaf.org/sites/default/files/Havana.PDF>.

Baser och Tuncay har skrivit om urban odling i Istanbul: Baser, B., Esbah Tuncay, H. (2010). Understanding the landscape Cha­

racteristics of Agrarian Culture in Istanbul. I: ECLAS 2010 Istanbul Proceedings

Zezza och Tasciotti har gjort en översikt över urban odling i utveck­lingsländer: Zezza, A., Luca Tasciotti, L. (2010) Urban agriculture, poverty, and

food security: Empirical evidence from a sample of developing countries. Food Policy 35:265–273.

HyllieFörutsättningarna för det parallella uppdraget med programhandlingar för Hyllie beskrivs i:Malmö stad (2008). Hyllies nya struktur söderut – Där staden möter landska­

pet. Särskilda anvisningar och beskrivningar för uppdraget. (Stadsbyggnads­kontoret/Gatukontoret, 08–09­–29­).

En presentation av förslaget Urbanatur Hyllie finns på företaget NOD C­O­M­B­I­N­Es hemsida (Tillgänglig 2011­05­11): <http://www.nod.coop/visaprojekt.php?id=139­&showimg=671&lang=swe>.

Intervjuerna med representanter för olika kommunala förvaltningar och bolag i Malmö gjordes under 2010. Samtliga kommunala företag och förvaltningar listades. De enheter som arbetade med en verksamhet som påverkade förutsättningarna för urban odling valdes ut. I varje utvald enhet intervjuades en eller två personer.

Herrgården Fakta om Herrgården har hämtats från:MKB Fastighets AB (2011). Företagets hemsida: <http://www.mkb­fastighet.se/>.

58

Tykesson, T., Magnusson Staaf, B., (2009­). Malmö i skimmer och skugga: stadsbyggnad & arkitektur 1945–2005. Malmö: Architectus Verborum i samarbete med Malmö Stadsbyggnadskontor.

Det finns många osäkra uppgifter om antalet boende i Herrgården. Siff­ran som Acta ger får tas med en nypa salt. Den finns återgiven i företa­gets tidning Actuelt 2009­:2, s. 12. Tillgänglig 2011­05­11: <http://actu­elt.no/5/ >. Intervjuerna med boende i Herrgården utfördes mellan kl. 14 och 17 den 2:a och 4:e februari. Både boende i lägenheter som förvaltas av Malmö kommunala bostadsbolag (MKB) och boende i lägenheter som förvaltas av Newsec intervjuades. Av de totalt 37 MKB­lägenheter där en intervjuare ringde på öppnade någon i 27. Av dessa kunde 9­ hus­håll inte intervjuas på grund av språkförbistringar eller att de boende inte vill medverka. 18 intervjuer genomfördes med boende i MKB­lägenheter. Av totalt 30 Newsec­lägenheter där en intervjuare ringde på öppnade någon i 12. Av dessa kunde 5 inte intervjuas på grund av språkförbistringar och dylikt. 7 intervjuer genomfördes med boende i Newsec­lägenheter. Allt som allt gjordes en påringning i 67 lägenheter, vilket ledde till totalt 24 intervjuer. Tre intervjuer var med personer i gymnasieåldern, två var med unga män, sex var med en ung man eller kvinna i en familj med små barn och tretton var med medelålders kvin­nor och män i familjer med lite äldre barn. En intervjuguide bestående av elva frågor användes, men alla frågor ställdes inte till alla intervjuper­soner.

Seved och ”Barn i stan”Det viktigaste underlaget för avsnittet om Seved är Johanna Lööws exa­mensarbete: Lööw, J. (2010). Odla i Staden för välbefinnande: om Sevedsbornas upplevelser

av Barn i Stans odlingsprojekt. Självständigt arbete vid LTJ­fakulte­ten, SLU 30 hp, avancerad nivå E. Landskapsarkitektprogrammet, Alnarp, Sveriges lantbruksuniversitet.

I övrigt har följande litteratur använts: Malmö stad (2010). Områdesprogram för ett socialt hållbart Seved. (Godkänt

av stadsdelsfullmäktige Södra innerstaden 2010–08–18). Tillgänglig 2011­05­11: <http://www.malmo.se/Kommun­­politik/Om­oss/Stadsdelar/Sodra­Innerstaden/Arkiv/Nyhetsarkiv/8­20­2010­Det­

5�

har­innehaller­omradesprogrammen­/pagefiles/Omradesprogram­for­ett­socialt­hallbart­Malmo_Seved.pdf >.

Malmö stad (u.å.) Områdesfakta Södra Sofielund. Tillgänglig 2011­05­11: <http://www.malmo.se/download/18.d2883b1055feb9­bec80001204/042.S%C3%B6dra+Sofielund.pdf>.

SCB (2006). Tätorter 2005. Statistiska meddelanden. Serie MI, Miljövård. Stockholm: Statistiska centralbyrån. (MI38 Småorter och tätorter).

Projektbeskrivning för Barn i Stan. Tillgänglig 2011­05­11: <http://www.barnistan.info/pdf/Information.pdf>.

Barn i Stan. Verksamhetsrapport 080401–09­0131 (http://www.barnis­tan.info/pdf/bisrapport­1.pdf )

OdlingsteknikUnderlag för avsnittet om odlingsteknik har hämtats från följande källor:

Acquaah G. (2002). Horticulture. Principles and practices. 2. uppl. Pearson Education LTD., New Jersey, USA.

Alsanius B. (in press). Att förbereda för recirkulering av näringslösning i växthus, Tillväxt trädgård i samarbete med Jordbruksverket.

Alsanius B.W., Wohanka W., Kritz G. & Waechter D. (in press). Som jord. En handbok om odlingssubstrat. Alnarp: SLU. ISBN: 9­78­9­1­8619­7­77­3.

Andreasson P­O. (2004). Ekologisk champinjonodling. Jönköping: Jord­bruksverket. ( Jordbruksinformation 2004:7).

Andreasson P­O. (2005). Ekologisk odling av ostronskivling. Jönköping: Jordbruksverket. ( Jordbruksinformation 2005:10).

Angervall T., Sonesson U., Ziegler F. & Cederberg C. (2008). Mat och klimat. En sammanfattning om matens klimatpåverkan i ett livscy­kelperspektiv. Göteborg: SIK. (SIK­rapport nr. 776). Tillgänglig: http://www.teknologiradet.no/Mat_och_klimat2_HrrH1.pdf.file

Ascard J., Eriksson A­M. & Haby L. (2006). Teknik för småskalig eko­logisk grönsaksodling. Jönköping: Jordbruksverket. ( Jordbruksinfor­mation 2006:22).

Baker H. (19­81). Konsten att odla frukt och bär. Stockholm: Bonnier fakta. Båth B., Stintzing A.R. & Ögren E. (19­9­9­). Växtföljden och odlingssystemet

vid ekologisk odling av frilandsgrönsaker. Jönköping: Jordbruksverket. ( Jordbruksinformation 19­9­9­:20).

Christensen I. & Larsson G. (2010). Energianvändning i trädgårds­näringen. Grön Kompetens AB. Tillgänglig 2011­05­11: <http://www.energimyndigheten.se/Global/Press/Pressmeddelanden/Christ

60

ensen%20och%20Larsson%20%282010%29­,%20Energianv%C3%A4ndningen%20i%20tr%C3%A4dg%C3%A5rdsn%C3%A4ringen.pdf>.

Emilsson T. (2008). Vegetation development on extensive vegetated green roofs: Influence of substrate composition, establishment and species mix. Ecological Engineering 33(3–4):265–277.

Hansson T., Ögren E. & Winter C. (2007). Ekologisk odling av tomat. Jönköping: Jordbruksverket. ( Jordbruksinformation 2007:20). Till­gänglig 2011­05­11: <http://www2.jordbruksverket.se/webdav/files/SJV/trycksaker/Pdf_jo/jo07_20.pdf>.

Heidenreich C., Pritts M., Kelly M.J. & Demchak K. (2009­). High tun­nel raspberries and blackberries. Cornell University, Ithaca, New York, USA. (Department of horticultural publication no. 47; 2009­ rev). Tillgänglig 2011­05­11: <http://www.fruit.cornell.edu/berry/pro­duction/pdfs/hightunnelsrasp2009­.pdf>.

Hedene, K­A, Holstmark K. (2003). Ekologisk odling av matpota­tis. Jönköping: Jordbruksverket. ( Jordbruksinformation 2003:6). Tillgänglig 2011­05­11: <http://www.sjv.se/download/18.59­5401461210ae2d589­800032276/Potatis%5B1%5D.pdf>.

Jensen K. (2006). Ekologisk bärodling under tak. Länsstyrelsen i Västra

Götalands län. Tillgänglig 2011­05­11: <http://www.lansstyrelsen.se/

vastragotaland/SiteCollectionDocuments/sv/lantbruk­och­landsbygd/

lantbruk/ekologiskt­lantbruk/Ekologiskbarodlingundertak.pdf>.

Jordbruksverket (2002). Skörd av spannmål, ärter och oljeväxter 2002. Stockholm: Statistiska centralbyrån, på uppdrag av Jordbruksverket. (Statistiska meddelanden. JO19­SM0202), Tillgänglig 2011­05­11: http://www.jordbruksverket.se/webdav/files/SJV/Amnesomraden/Statistik,%20fakta/Vegetabilieproduktion/JO19­/JO19­SM0202/JO19­SM0202_kommentarer.htm

Jordbruksverket (2009­). Jordbruksstatistisk årsbok: med data om livsmedel 2009. Stockholm: Statistiska centralbyrån.

Joäng M. (2008). Ekologisk odling av hösthallon. Jönköping: Jordbruks­verket. Tillgänglig 2011­05­11: <http://www.sjv.se/download/18.59­5401461210ae2d589­8000670/H%25C3%25B6sthallon%2BA4%5B1%5D.pdf>.

Möller Nielsen J. (2008a), Energin och koldioxiden i svensk växthusod­ling 2008 – TOMATLCA, Rapportsammanfattning, Cascada AB.

Möller Nielsen J. (2008b). Växthusteknik. Jönköping: Jordbruksverket. Tillgänglig 2011­05­11: <http://www2.jordbruksverket.se/webdav/files/SJV/trycksaker/Pdf_ovrigt/p9­_4.pdf>.

Nyblom­Holmberg G. (red.). (19­83). Bonniers stora bok om trädgård. Stockholm: Bonnier fakta.

61

Olsson A., Winter C. & Löfqvist K. (2008). Ekologisk odling i kruka. Jön­köping: Jordbruksverket. Tillgänglig 2011­05­11: <http://www2.sjv.se/webdav/files/SJV/trycksaker/Pdf_ovrigt/p9­_10.pdf>.

Peet M.M. (2005). Irrigation and fertilization. I: Heuvelink E. Tomatoes, s.171–19­8. Wallingford: CABI Publishing.

Peet M.M. & Welles G. (2005). Greenhouse tomato production. I: Heuvelink E. Tomatoes, s. 257–304. Wallingford: CABI Publishing.

Svenska svampodlarföreningen. <http://www.svampodlarna.org/>.Svensson B. (2006). Produktion av jordgubbar och hallon med hög

kvalitet i plasttunnel och under utvidgad säsong, 2003–05 med kompletteringar för år 2006. Stiftelsen Svensk Lantbruksforskning och SLU. Tillgänglig 2011­05­11: <http://www.ltj.slu.se/PDF/hal­lon20032006.pdf>.

Svensson B. (2010). Jordgubbsprojekt Rånna försöksstation 2006–2008. Alnarp: SLU. (Rapportserie Landskap trädgård jordbruk, rap­port 2010:5). Tillgänglig 2011­05­11: <http://pub­epsilon.slu.se:8080/1545/01/LTJ­rapport_5­2010.pdf>.

Swiader J.M., Ware G.W. och McCollum J.P. (19­9­2). Producing vegetable crops. 4. uppl. Danville, IL: Interstate Publishers.

Walls I.G. (2004). The complete book of the greenhouse. 4. uppl. London: Octopus publishing group.

Winter C. (2009­). Starta eko. Växthus. Jönköping: Jordbruksverket. ( Jordbruksinformation 2009­:6). Tillgänglig 2011­05­11: <http://www2.jordbruksverket.se/webdav/files/SJV/trycksaker/Pdf_jo/jo09­_6.pdf>.

Winter C. (2010). Starta eko. Bär. Jönköping: Jordbruksverket. ( Jord­

bruksinformation 2010:4). Tillgänglig 2011­05­11: <http://www2.

jordbruksverket.se/webdav/files/SJV/trycksaker/Pdf_jo/jo10_4.pdf>.

Ögren E. & Winter C. (2007). Odlingssystem. Odling i markbädd, avgränsad bädd och kruka. I: Winter, C & Bunnvik, K. Ekologisk odling i växthus. (kurspärm). Jönköping: Jordbruksverket. Tillgänglig 2011­05­11: <http://www2.jordbruksverket.se/webdav/files/SJV/trycksaker/Pdf_ovrigt/p9­_7.pdf>

63

Summery

Urban gardening is now an issue of interest to many, including politici­ans, planners and grassroots activists, in the light of discussions on how we can construct sustainable cities. However, interest in urban garde­ning is not new, as various forms of food are grown in all Swedish urban areas and have been since the first cities were created. The question is simply what the cities of the future will contain. What role can urban gardening play in sustainable urban development? Is it possible to plan for future urban gardening and why should we do so? This report centres around urban gardening in the City of Malmö, but the discussion ranges beyond this to urban gardening in Swedish urban areas with an international outlook.

Urban odling i Malmö

Urban odling är en företeelse som intresserar allt fler. I spåren av diskussionen om hur vi bygger hållbara städer har politiker, planerare och gräsrotsaktivister engagerat sig för odling. Intresset för urban odling är emellertid inte nytt. I alla svenska tätorter odlas det mat i olika former. Så har det varit sedan de första städerna bildades. Frågan är bara hur det blir i framtidens städer. Vilken roll kan den urbana odlingen spela för en hållbar stadsutveckling? Kan man planera för en framtida urban odling? Varför ska man i så fall göra det? Rapporten tar utgångspunkt från Malmö stad och den urbana odlingen där. Men diskussionen handlar inte bara om odling i Malmö utan om odling i svenska tätorter med internationella utblickar.

Movium är mötesplatsen vid SLU för dem som forskar om, planerar, anlägger och förvaltar

stadens utemiljö. Movium förmedlar nyheter, bildar opinion, förvaltar projekt och erbjuder

nätverk, rådgivning och utbildning. Stad & Land är Moviums skriftserie.