1 Av: Vera Ericson von Bahr Handledare: Simon Sorgenfrei Södertörns högskola | Institutionen för historia och samtidsstudier Kandidatuppsats 15 hp Religionsvetenskap | Höstterminen 2016 Halv måne, heligt krig Radikalisering av muslimska krigsfångar i Halbmondlager under första världskriget – en arkivstudie
51
Embed
Halv måne, heligt krig - DiVA portalsh.diva-portal.org/smash/get/diva2:1068112/FULLTEXT01.pdfKort efter de så kallade ”skotten i Sarajevo” var första världskriget ett faktum.
This document is posted to help you gain knowledge. Please leave a comment to let me know what you think about it! Share it to your friends and learn new things together.
Transcript
1
Av: Vera Ericson von Bahr Handledare: Simon Sorgenfrei Södertörns högskola | Institutionen för historia och samtidsstudier Kandidatuppsats 15 hp Religionsvetenskap | Höstterminen 2016
Halv måne, heligt krig Radikalisering av muslimska krigsfångar i Halbmondlager under första världskriget – en arkivstudie
2
Abstract This essay tells the story of the German POW-camp Halbmondlager (eng. Crescent Moon
Camp), and explores why the leadership’s goal of radicalizing the Muslim POWs was
unsuccessful. Halbmondlager was located in Wünsdorf, an hour away from Berlin, and active
during World War I. Inside the walls of the camp, the goal was to turn the ca. 3000 Muslim
POWs – that had previously fought in the French and English armies – into Jihadists,
prepared to fight in an holy war for Germany against the French-English alliance. In
retrospect, the project was admittedly a failure. In the first part of the essay’s analysis, I give a
description of the camp environment, put together through qualitative text analysis of archive
material collected at the Political Archive at the Foreign Office in Berlin. In the second part of
the analysis, I explore why the radicalization project failed, by analyzing the camp and its
environment through modern relational radicalization theory, and the leadership’s thoughts on
Islam. My conclusion is that the relational radicalization theory exposes more than one reason
as to why the POWs did not become radicalized, but that it is also necessary to keep the then
dominant thoughts of Islam as a religion connected to war in mind to get a full picture of why
1. Inledning Längst ute på Deutsche Bahns tåglinje RE7, en dryg timme utanför Berlin, ligger den lilla
orten Wünsdorf. När jag kliver av tåget är det en kall höstlördag, och staden står nästintill
tom. Det är mitt intresse för islamism och tysk historia som fört mig till platsen. När jag
vandrar längs stadens stora gata möter jag då och då små grupper av människor. De är
flyktingar som flytt från krig och från sådana som i media inte sällan refereras till som
”jihadister”. Plötsligt dyker en gatuskylt upp, med namnet på den väg jag sökt:
Moscheestraße, moskégatan. Det är från Moscheestraße flyktingarna jag passerat är på väg,
därintill ligger det läger som den senaste tiden varit deras hem.
Man kan undra hur det kommer sig att en så liten stad i Tyskland har en gata med ett så
udda namn. Svaret lär inte göra den nyfikne besviken: i närheten av platsen där flyktinglägret
nu brer ut sig, låg för drygt hundra år sedan Tysklands första moské. Under första världskriget
genomfördes ett politiskt propagandaexperiment i Wünsdorf, i hopp om att med islams hjälp
ta hem segern i kriget. Då fanns på Moscheestraße ett helt annat typ av läger än det jag möts
av när jag kommer till Wünsdorf en novemberdag 2016. Då fanns där ett läger där tyskarna
till skillnad från att hjälpa människor som flytt jihadister, själva ville skapa dem. Lägret hette
Halbmondlager.
2. Bakgrund I samband med första världskrigets utbrott upprättades fånglägret Halmbondlager i Wünsdorf
strax utanför Berlin. I Halbmondlager befann sig framförallt muslimska men också hinduiska
män. De hade tidigare stridit i Frankrike respektive Englands arméer, och förväntades byta
sida och kriga för det islam-/hindu-vänliga Tyskland.1 Delvis med hjälp av den armé fångarna
skulle bilda, och det goda budskap tyskarna skickade ut till världens alla muslimer och
hinduer, planerade tyskarna och deras allierade att vinna första världskriget.2 Denna
undersökning kommer att analysera hur Halbmondlager var uppbyggt, hur de muslimer som
bodde i lägret behandlades och hur de förväntades bli jihadister. Men för att förstå vad som
skedde innanför lägrets murar måste man först fråga sig hur det kom sig att tyskarna skapade
en plats där de med hjälp av islam och jihad ville utbilda soldater. För att finna förklaringen
krävs att man blickar ut över ett större sammanhang: den tyska politiken och dess mål under
1 Gussone, Martin. Architectural Jihad: “Halbmondlager” Mosque of Wünsdorf as an Instrument of Propaganda. I Jihad and Islam in World War, Erik-Jan Zürcher (red.),179-222. Leiden University Press, 2016. E-pdf: e-isbn 978 94 0060 233 5. s.180 2 Gussone 2016:182
5
mitten av 1910-talet, som tog en något oväntad vändning i samband med att första
världskriget bröt ut.
Under sommaren 1914 sköts Österrike-Ungerns prins Franz Ferdinand till döds i Sarajevo
av studenten Gavrilo Princip. 3 Princip var del av Svarta Handen, en nationalistisk
organisation som ville att Bosnien skulle vara del av Serbien, och inte som då en provins i
Österrike-Ungern. Kort efter de så kallade ”skotten i Sarajevo” var första världskriget ett
faktum.4 På ena sidan av konflikten, som påverkade hela Europa, stod Ententen, bestående av
Frankrike, England och Ryssland. På andra sidan stod Centralmakterna: Tyskland - som
nyligen framstått som ett hot mot Ententen eftersom landet plötsligt börjat påminna om en
stormakt - Österrike Ungern och det Osmanska riket.5 Att Tyska riket börjat se sig själva som
en stormakt speglades i en utrikespolitik som var avancerad och dynamisk. Tyskland ville nå
världsdominans genom planer och strategier som gick ut på att med hjälp av agenter och
propaganda organisera världens folk och göra dem till spelpjäser.
2.1 Revolutionsprogrammet I sin bok Germany’s Aims in the First World War etablerade forskaren Fritz Fischer
samlingsnamnet ”Revolutionsprogrammet ” för den politik Tyskland förde under kriget.
Revolutionsprogrammet utvecklades enligt Fischer i slutet av 1914 i samband med krigets
utbrott.6 Det gick ut på att med hjälp av tyska diplomater och agenter frammana revolt i stora
delar av världen, över Ryssland och Englands kolonier ändå bort till USA.7 Jennifer Jenkins
beskriver i en artikel planerna som följer:
”They ranged from efforts to organize the Egyptians, Moroccans, Poles, Ukrainians, Finns, Georgians and
Crimean Tatars, to the spinning of intelligence networks extending from the community of Indian
revolutionaries in San Francisco to the office of the Persian revolutionaries in Berlin.”8
3 Huldt, Bo K A. Första världskriget. Nationalencyklopedin. http://www.ne.se/uppslagsverk/encyklopedi/lång/första-världskriget (hämtad 2017-01-08) 4 Skotten i Sarajevo. Nationalencyklopedin. http://www.ne.se/uppslagsverk/encyklopedi/lång/skotten-i-sarajevo (hämtad 2017-01-08) 5 Nationalencyklopedin, första världskriget 6 Jenkins, Jennifer. Fritz Fischer’s ‘Programme for Revolution’: Implications for a Global History of Germany in the First World War. Journal of Contemporary History 48 no 2 (2013): 397-417. Doi: 10.1177/0022009412472713. s.405 7 Jenkins 2013: 398 8 Jenkins 2013: 399
6
Revolutionsprogrammet var komplext och hade många olika delmål, men dess huvudsyfte
förblev detsamma: att kontrollera stora delar av världen och minska Ententens makt genom
revolution hos de folk som bodde i områdena.9 Ett stort delmål – som var avgörande för
projektet Halbmondlager – var den så kallade ”jihad-strategin”.10 För att redogöra för denna
måste jag först förklara bakgrunden till Tysklands relation med det Osmanska riket.
2.2 Tyskland och det Osmanska riket Tysklands samarbete med det Osmanska riket påbörjades redan under slutet av 1800-talet.
Kejsare Wilhelm II (1859-1941) hade störtat den tidigare rikskanslern Bismarcks regering och
beordrat att han själv skulle styra den tyska utrikespolitiken.11 År 1898 förklarade han ”evig
vänskap” till världens muslimer, och enligt många var detta det första steget mot det som
sedan skulle bli den tysk-osmanska pakten.12
Det tyska politiska intresset för vad som pågick i Mellanöstern och Nordafrika växte
under 1800-talets slut då man tyckte sig märka av en spridning av islam i områdena. Högt
uppsatta män på utrikesdepartementet Auswärtiges Amt (AA) i Berlin ansåg då att islam var
en kraft värd att hålla under bevakning, och skickade män till områdena för att rapportera
tillbaka till Berlin.13 Kejsare Wilhelms leding i Tyskland och de styrande i Osmanska riket
räddes för Storbritanniens plötsliga expansion i områden i Mellanöstern, och insåg att en
gemensam pakt sannolikt skulle röna framgång i att stoppa Ententens inflytande. Osmanska
riket blev officiellt en del av Centralmakterna strax efter att kriget börjat, och skulle i
förlängningen visa sig påverka Tysklands utrikespolitik mer än vad man skulle kunnat tro.14
2.3 Jihadstrategin I november 1914 utropade Sultanen Muhammed V Rasid jihad mot Frankrike, Ryssland och
England.15 Idén om ett officiellt förklarande av jihad mot Ententen kom inte från Sultanen
9 Jenkins 2013: 400-403 10 Jenkins 2013 403 11 Nationalencyklopedin, första världskriget 12 Steuer, Kenneth. German Propaganda and POW’s during World War I. I World War I and Propaganda, Troy R.E Paddock (red.), 155-180. Leiden:Koninklijke Brill NV, 2014. s.172 13 Hagen, Gottfried. German Heralds of Holy War: Orientalist and Applied Oriental Studies. Comparative Studies of South Asia, Africa and the Middle East 24:2 (2004):145-162. s.149. 14 Steuer 2014:172 15 Höpp, Gerhard. Muslime in der Mark–Als Kriegsgefangene und Internierte in Wünsdorf und Zossen, 1914-1924. Berlin: das Arabische Buch, 1997. http://d-nb.info/107004461X/34 (hämtad 2017-01-08) s.21.
7
själv, utan hade tvärtom önskats av tyskarna.16 ”Jihadstrategin” var planen att muslimerna
som levde i Ententens kolonier efter utropandet av jihad skulle bli motiverade att i Guds namn
strida mot sina kolonialherrar för det muslimska folkets rätt. Ententens politik, menade de
tyska diplomaterna och de officiella muslimska råd som granskade de tre fatworna17 som
gjorde kriget officiellt, förtryckte och skadade islam och behövde därför elimineras. Det i sig
var nog med teologisk anledning för att legitimera det heliga kriget.18 De tyska diplomaterna
tänkte sig att om Frankrike, England och Ryssland plötsligt var tvungna att hantera kaos i de
koloniserade områdena, skulle de behöva dra sina trupper från Västfronten och skicka dem till
upproren i öst, vilket skulle leda till ett enormt försprång för Tyskland i kriget om Europa.19
Projektet genomfördes således både i politiskt och militärt syfte.20
Många historiker menar att användandet av jihad som en politisk strategi inte var ett tyskt
påhitt utan att det funnits i det Osmanska riket sedan slutet på 1800-talet.21 Det Osmanska
rikets krigsminister Enver Pasha betraktade till exempel kriget mellan Osmanska riket och
Italien i samband med Italiens kolonialisering av Libyen 1911 som ett heligt krig som
utkämpades i Guds namn.22 Tyska orientalister som var på plats för att studera islam och det
Osmanska riket upptäckte jihadstrategin just genom politik som denna, och ville därefter
använda den på ett modifierat sätt mot Ententen.
För att förstå vad tyskarna tänkte om jihad, bör man också ta den dåtida europeiska synen
på islam i beaktande. Forskaren Heather Jones beskriver i en artikel hur rasismen påverkade
krigsfångar i Tyskland under första världskriget. Tyskarna hade blivit uppjagade av
berättelser om de muslimska, franska och ryska soldaterna från kolonierna, som man hört
mördat brutalt och hämningslöst.23 I tyska media beskrevs till exempel att ”barbarhorder”
börjat användas i de engelska trupperna, för att krossa den tyska, kristna civilisationen.24 Man
kan tänka sig att sådana tankeströmningar bidrog till föreställningen att de muslimska
soldaterna skulle vara oerhört effektiva och hämningslösa. Dessutom hade europeiska
16 Rogan, Eugene. Rival jihads: Islam and the Great War in the Middle East, 1914–1918. Journal of the British Academy, no4 (2016): 1-20. Doi:10.5871/jba/004.001. s.1. 17 Utlåtande av en religiös lärd. Fatwa: Nationalencyklopedin. http://www.ne.se/uppslagsverk/encyklopedi/lång/fatwa (hämtad 2017-01-09) 18 Rogan 2016:2-4 19 Rogan 2016:3 20 Jenkins 2013: 402 21 Jenkins 2013: 413 22 Rogan 2016: 3 23 Jones, Heather. Imperial Captivities: Colonial Prisoners of War in Germany and the Ottoman Empire, 1914-1918. I Race, Empire and First World War Writing, Santanu Das (red.), 175, Cambridge: Cambridge University Press, 2011. s.182 24 Höpp 1997:19
8
orientalisters skönlitterära skrifter också påverkat synen på islam. Historiken Eugene Rogan
beskriver i en artikel hur man i europeisk litteratur, till exempel Johan Buchans novell
Greenhantle kunde läsa tolkningar av islam som ”/…/ a fighting creed, and the mullah still
stands in the pulpit with the Koran in one hand and a drawn sword in the other”.25
2.4 Orientalisten Max von Oppenheim och NfO Max von Oppenheim (1860-1946)26 var en av de orientalister som for till områdena i öst för
att bevaka islams spridning. Han skickades till Egypten i slutet av 1800-talet. Oppenheim fick
på plats en idé om hur man kunde använda sig av islam och framför allt jihad som ett politiskt
hemligt vapen mot Ententen.27 I en artikel om de tyska orientalisternas fascination för
Osmanska riket beskriver Gottfried Hagen von Oppenheims uppdrag och vidare upptäckt:
”His original goal of keeping Islam in check was replaced by the goal of instrumentalizing
Islam.”28Efter sina resor återvände von Oppenheim till den tyska maktens korridorer med ett
nytt vapen som han kallade ”Islampolitik.”29
När första världskriget bröt ut skrev von Oppenheim ett dokument som förklarade hur
tysk propaganda skulle användas för att få muslimer att delta i jihad. Texten beskrev detaljerat
hur situationen i varje land med muslimska invånare såg ut och hur man på bästa sätt kunde
påverka muslimerna att gå ut i krig.30 Men samtidigt som man planerade hur man skulle
använda sig av det hemliga vapnet i Osmanska riket, fann tyskarna sig själva med mängder av
krigsfångar i hemlandet. Fångarna var män som stridit för den franska och engelska armén,
och många av dem kom från kolonierna och var muslimer.31 År 1914 skrev von Oppenheim
med anledning av situationen texten ”Användningen av de mohammedanska krigsfångarna”
[Benutzung der Kriegsgefangenen Muhammedaner] där han smidde ytterligare planer för hur
Tyskland kunde använda sig av muslimsk krigskraft.
I dokumentet, som i dagsläget finns bevarat på Auswärtiges Amt i Berlin, föreslog von
Oppenheim, ett användande av krigsfångarna i militärt syfte. Hans plan gick ut på att fångarna
skulle placeras i avskilda läger, där de skulle behandlas så pass väl att de frivilligt skulle byta
sida från sina före detta befälhavare till Tyskland. I två fångläger, som von Oppenheim yrkade
skulle byggas strax utanför Berlin, skulle tysk och islamisk propaganda få fångarna att gå med
i det heliga kriget som Sultanen redan förklarat, och i förlängningen bilda en egen armé som
skulle skickas till Konstantinopel redo att slåss mot fienden.32
Man ville genom projektet med de två lägren sprida oro och förvirring till den fransk-
engelska alliansen genom att visa upp en god behandling av muslimerna, och – kanske i
Relvolutionsprogrammets anda – inspirera muslimer som ännu krigade för motståndaren att
byta sida.33 Von Oppenheim hade redan innan krigets utbrott presenterat sina idéer för den
tyske kejsaren Wilhelm II, som ju själv var en känd orientalist.34 Tack vare Kejsarens positiva
inställning blev von Oppenheims tankar verklighet och han lät bilda den inofficiella gruppen
NfO (Nachrichtenstelle für den Orient) tillsatt för att hantera de två fånglägren samt politiken
rörande Osmanska riket.
NfO var stationerad i Berlin på Auswärtiges Amts (Utrikesdepartementet) och bildades
under hösten 1914.35 NfOs medlemmar var alltifrån beresta missionärer till politiskt radikala
män från Egypten och Turkiet.36 Gruppen leddes av Herr Schabinger som tillsammans med
sina kollegor ”/…/ collaborated on organizational and strategic aims, mobilizing
ambassadors, the staffs of Germany’s consular offices and its military attachés, and created
far-flung networks of agents, informants and revolutionaries in Germany.”37 Kort sagt kan
man alltså säga att NfO förutom att vara ansvariga för de två fånglägren hade i uppgift att
genom olika typer av interaktion – officiell såväl som inofficiell – med de kolonialiserade
länderna försvåra tillvaron för Ententen. Främst låg tyskarnas fokus på Brittiska Imperiet, som
i området kring Indien var kejsardöme med över 80 miljoner muslimer.38 NfO började planera
för de läger som von Oppenheim beordrat, och lät under 1914 bygga två fångläger endast
några kilometer från varandra. Lägren hette Halbmondlager (Halvmånelägret) och
Weinberglager (Weinberglägret).
2.5 De två lägren Halbmondlager och Weinberglager stod helt färdiga i början av 1915.39 I lägren var tanken
att krigsfångarna skulle arbeta, delta i undervisning och tränas militärt för den framtida striden
32 PA, AA: R21244 000002-000010 33 Gussone, 2016:182 34 Jenkins 2013: 413 35 Höpp 1997:22 36 Lüdke, Tilman. (Not) Using Political Islam: German Empire and its Failed Propaganda Campaign in the Near and Middle East, 1914–1918 and Beyond. I Jihad and Islam in World War, Erik-Jan Zürcher (red.),71-94. Leiden University Press, 2016. E-pdf: e-isbn 978 94 0060 233 5. s.83 37 Jenkins 2004: 402f 38 Rogan 2016:3 39 Höpp 1997:41
10
mot de tidigare kolonialherrarna. Weinberglager, som också ibland kallades Tartarenlager, låg
i Weinberg i Zossen och var betydligt större än Halbmondlager. I Weinberglager levde som
mest runt 12 000 fångar, de flesta av dem kom från områden i Ryssland.40 Weinberglager
hade egna kommendanter som ofta samarbetade med Halbmondlagers ledning, och precis
som i Halbmondlager hade personalen på plats frekvent kontakt med NfO.41
Halbmondlager är det läger denna undersökning kommer att behandla. Lägret låg i
Wünsdorf, ungefär tio minuter med tåg från Zossen. I Halbmondlager levde som mest runt
4000 fångar, över 3000 av dem var muslimer som kom från områden i Mellanöstern och
Nordafrika. De övriga fångarna var hinduer som stridit för Englands armé.42 Halbmondlager
styrdes av en ledning bestående av militära kommendanter på plats, propagandister som
skickats från Osmanska riket eller NfO, samt NfOs medlemmar.43 Innanför Halbmondlagers
murar försökte ledningen skapa en islamsk värld, med bland annat en moské (den första som
byggdes i Tyskland), en tidning på arabiska, storslagna firanden av muslimska högtider,
föreläsningar av muslimska politiska röster och så vidare. Dokumenten från Halbmondlager
berättar historien om ett projekt som sträckte sig långt utanför den lilla orten en dryg timme
utanför huvudstaden. De vittnar om dåtida tyska tankeströmningar kring den så kallade
”Orienten”, och om en del av ett unikt propagandaprojekt många utanför det tyska
forskningsfältet inte känner till.
3. Syfte och frågeställning Syftet med undersökningen är att mot bakgrund av en skildring av tillvaron i fånglägret
Halbmondlager och med hjälp av modern radikaliseringsteori presentera en analys kring vad
som gick fel i ledningens plan att radikalisera de muslimska krigsfångarna som levde i lägret.
Undersökningen drivs av två frågeställningar, den första av deskriptiv och den andra av
teoretisk karaktär. Den deskriptiva ambitionen är att, utifrån materialet som finns arkiverat
från Halbmondlager, ge en bild av hur delar av de muslimska krigsfångarnas tillvaro såg ut
innanför lägrets murar, vilket är relativt okänt i den svenska akademiska världen.
Den andra delen av undersökningen analyserar det material som presenteras i den
deskriptiva delen i ljuset av relationell radikaliseringsteori. I tidigare studier beskrivs
Halbmondlager ofta som del av ett propagandaprojekt eller den så kallade ”islampolitiken”.
Till skillnad från tidigare forskning har jag valt att fokusera på ledningens
40 Steuer 2014: 173 41 Se arkivmaterialet i filerna R21244-R21262 42 Höpp 1997:44f 43 Gussone 2016:205-208
11
radikaliseringsstrategi och undersöka om man kan urskilja hur den såg ut och vad i den som
gjorde att projektet misslyckades.
Denna uppsats ämnar besvara frågeställningarna:
- Hur såg de muslimska krigsfångarnas tillvaro ut i Halbmondlager, och hur tänkte sig
ledningen att fångarna skulle bli radikaliserade?
- Kan man utifrån modern radikaliseringsteori dra några slutsatser kring varför
ledningens plan gick fel?
4. Disposition Denna uppsats kommer efter de inledande delarna om bakgrund och syfte att innehålla fem
delar. I den första delen redogör jag för den metod jag använt mig av och det arkivmaterial
som utgjort källorna för undersökningen. I den andra delen beskriver jag forskningsläget i
vilket undersökningen är gjord, och i den tredje förklarar jag kort begreppet radikalisering
samt redovisar det teoretiska ramverk som använts i undersökningen. I den fjärde delen följer
analysen som är tvådelad. Det första avsnittet av analysen beskriver tillvaron i
Halbmondlager. I det andra avsnittet analyseras beskrivningen av lägret utifrån teorin som
redovisats, och vidare utifrån de budskap jag återfunnit om den tyska ledningens tankar om
islam. I den sista, femte delen följer till sist undersökningens slutsats.
5. Metod och material Metoden som använts i undersökningen kan övergripande beskrivas som kvalitativ textanalys
av arkivmaterial. Analysens primärkällor är dokument sparade från Halbmondlager, i nuläget
arkiverade på det politiska arkivet (PA) på Auswärtiges Amt (AA) i Berlin.
I arkivforskning är det viktigt att snabbt identifiera ett sätt att hantera och organisera den
data som ska analyseras. Efter en genomgång av texten bör man ta indexsystem eller så
kallade ”nyckelord” till hjälp för att strukturera materialet och få överblick över centrala
argument och företeelser.44 Eftersom inget av materialet som var relevant för min
undersökning fanns digitaliserat, kunde jag inte använda mig av en sökfunktion utan fick
istället ögna texten och utveckla ett eget indexsystem, där jag sökte efter nyckelord som tydde
44 David, Matthew & Sutton, Carole D., Samhällsvetenskaplig metod, Lund: Studentlitteratur, 2016. s.63f.
12
på att dokumentet i fråga handlade om de muslimska krigsfångarna i Halbmondlager.
Nyckelorden var namnet på lägret, personer som var ansvariga för det, etniciteter (indier,
nordafrikaner etc.) och ord som beskrev företeelser som existerade i Halbmondlager men inte
Weinberglager (till exempel moské). Med hjälp av nyckelorden kunde jag göra en snabb
genomgång av materialet och välja ut de dokument som kom att bli primärkällor för min
kvalitativa textanalys.
I den kvalitativa textanalysen bör man hela tiden ställa analytiska frågor till texten för att
urskilja information som är relevant.45 Med detta i åtanke var mitt tillvägagångssätt att
angripa materialet utifrån de frågeställningar jag ämnade besvara, eftersom risken annars
tycktes stor att materialets omfattning skulle leda mig in på sidospår. Under tiden på arkivet
bestämde jag mig också för att strukturera den deskriptiva delen av min analys under
underrubriker. Underrubrikerna fick namn efter företeelser som jag utifrån materialet
uppfattade var av stor vikt i lägret, då de behandlades i många filer (till exempel den skriftliga
propagandan), men också efter intentionen att presentera en helhetsbild av hur ledningen
utformat Halbmondlager, för att därefter kunna analysera sammanställningen av materialet
utifrån min valda teori.
För att genomföra en kvalitativ textanalys bestämde jag mig tidigt för att söka efter och
dela in det jag återfann i textmaterialet i två kategorier: manifesta och latenta budskap. De
manifesta budskapen är de som uttryckligen beskrivs i texten, och de latenta de som kan läsas
mellan raderna. 46 De manifesta budskapen var de som hjälpte mig att få en bild av hur delar
av de muslimska krigsfångarnas vardag i lägret såg ut, till exempel en rapport om fångarnas
arbetsuppgifter eller en beskrivning av hur man firade en högtid. De latenta budskapen
betraktade jag som de som vittnade om tyskarnas inställning och tankegångar kring vad islam
och jihad var, och om vad ledningen trodde skulle få de muslimska krigsfångarna att bli
radikaliserade. Således står de manifesta budskapen huvudsakligen i fokus i den deskriptiva
delen av analysen, medan de latenta huvudsakligen är relevanta för den teoretiskt präglade
delen. De citat som förekommer i analysdelen är alla översatta av mig.
5.1 Material I det Politiska Arkivet på Auswärtiges Amt i Berlin finns en hel del information att hämta om
Halbmondlager. Under rubriken ”Fångläger 1914-1918” ligger arton filer (samlade i faktiska
45 Esaiasson, Peter, Gilljam, Mikael, Oscarsson, Henrik & Wängnerud, Lena (red.), Metodpraktikan: konsten att studera samhälle, individ och marknad, 4., [rev.] uppl., Stockholm:Norstedts juridik, 2012. s.215. 46 Esaiasson, Gilljam, Oscarsson & Wängnerud 2012:221
13
papperspärmar eller på mikrofilm) á cirka 200-400 dokument, där en stor del av innehållet
kretsar kring fånglägret i Wünsdorf. Det är ett omfattande material, men det bör tilläggas att
en fil kan bestå av ett kvitto eller ett tomt papper med en signatur lika väl som en lång rapport
om stämningen i lägret. Materialet består av maskinskrivna officiella dokument, och en stor
del handskrivna meddelanden, både korta och långa. Den handskrivna texten utgör inte en del
av underlaget för denna undersökning, dels eftersom den ofta visade sig redogöra för
inofficiella kommentarer till den maskinskrivna texten, men också för att det inom tidsramen
för detta projekt hade varit omöjligt att hinna tyda den ofta svårlästa skriften. Jag ämnar dock
återvända till materialet vid senare tillfälle för att då analysera även kommentarer och annat
kringmaterial.
Ungefär en tredjedel av dokumenten i de utvalda filerna behandlar fånglägret
Weinberglager som låg några kilometer bort från Halbmondlager, de dokumenten har inte
analyserats i denna undersökning. De många filer som beskriver de hinduiska fångarnas
tillvaro i Halbmondlager, har jag också varit tvungen att välja bort, eftersom min
undersökning fokuserat på de muslimska fångarnas varande. Det material som presenteras och
analyseras i denna uppsats är alltså endast det maskinskrivna material som beskriver
händelser om och kring de muslimska krigsfångarnas tillvaro i Halbmondlager. Materialet
innefattar allt ifrån rapporter som skickades från lägret varannan vecka, till planerande av
föreläsningar eller beställningar av mat och litteratur.
Två saker är viktiga att poängtera när det gäller de primärkällor som legat till grund för
denna undersökning. För det första bör understrykas att majoriteten av dokumenten som
återfinns på Auswärtiges Amt är skrivna eller åtminstone granskade av tyskar som arbetade
med lägret och att detta naturligtvis betyder att åtminstone delar av skriften mycket väl kan
vara vinklad. Exempelvis behöver rapporterna från besök i lägret – som ofta påvisar de
muslimska fångarnas tacksamhet och kärlek inför Tyskland – inte nödvändigtvis spegla
verkligheten. För Halbmondlagers leding var det nödvändigt att in i det sista upprätthålla en
fasad av att vänligheten gav resultat, även om det är mycket möjligt att fångarna i lägret
vantrivdes. För det andra är materialet som finns bevarat kring Halbmondlager (trots att
mycket försvunnit och förstörts) oerhört omfattande, åtminstone när det ska sammanfattas på
ett utrymme som detta. Det vore felaktigt att låta det vara osagt att den berättelse som
redovisas här är en sammanställd av mig, och att det ur andra vinklar och med fokus på andra
fenomen, finns ofantligt mycket mer att berätta om Halbmondlager.
Den andra delen av material som stod i fokus i undersökningen var moderna studier om
radikalisering och radikaliseringsteorier. Den radikaliseringsteori jag använde mig av var en
14
teoribildning som redovisas i The Dynamics of Radicalization skriven av forskarna Eitan Y.
Alimi, Lorenzo Bosi och Charles Demetriou. För att ge en bakgrund till lägret använde jag
mig också av sekundärkällor, bland annat artiklar av Martin Gussone och Jennifer Jenkins.
6. Forskningsläge Historien om Halbmondlager är inte så välkänd som man kan tro. Själv hörde jag först talas
om lägret i ett radioprogram från Sveriges Radio,47 när jag sedan började söka material om
ämnet blev jag förvånad över bristen på tillgängliga källor. Vad jag kunde se fanns ingen
svensk litteratur där Halbmondlager beskrevs, och inte heller de engelska källorna var helt
enkla att hitta.
Forskningsläget visade sig naturligtvis bredare än vid första anblick, och det finns en del
huvudsakligen tyskspråkig forskning kring Halbmondlager. Gerhard Höpp skrev på 90-talet
bland annat den för området mycket betydelsefulla Muslime in der Mark (1997), som på ett
detaljerat sätt beskriver de två fånglägren utanför Berlin utifrån arkivmaterialet på
Auswärtiges Amt. Höpps texter om de två lägren refereras i modernare artiklar och texter
alltid till som viktiga källor. Martin Gussone, författaren av artikeln ”Architectural Jihad”
(2016), som varit en viktig källa för min bakgrundsredovisning, skriver till exempel i sina
referenser om den historiska bakgrunden om lägren att ” /…/ all research regarding this topic
is beholden to the seminal work of the late Gerhard Höpp.”48
Gerhard Höpps sammanställning av materialet beskriver, precis som min, tillvaron i
Halbmondlager, men fokuserar också på de hinduiska fångarna och det andra lägret,
Weinberglager. Höpp sökte dock aldrig analysera de två fånglägren med inriktning på
ledningens radikaliseringsstrategi, och vad i den som gjorde att projektet misslyckades.
Således lyfter min undersökning materialet i ett nytt ljus, med fokus inte bara på vad som
skedde innanför lägrets murar, utan också på hur ledningen sökte radikalisera de muslimska
fångarna. Höpps text blev tillgänglig för mig först efter att jag gått igenom materialet på
arkivet, och har inte använts som källa för den deskriptiva delen av analysen (där utgörs
källorna endast av arkivmaterial). Däremot har Muslime in der Mark varit viktig bland annat
för bakgrundsavsnittet om NfO, inklusive personregister. Efter Höpps insats har mer tysk
forskning gjort om lägret, men oftast i form av kortare artiklar.
47 Svanelid, Tobias. Vetenskapsradion Historia ¬Halvmånelägret: jihadistskolan i Berlin (radioprogram). Sveriges Radio, 2016 http://sverigesradio.se/sida/avsnitt/712090?programid=407 (hämtad 2017-01-08) 48 Gussone 2016:210
15
På engelska finns också en del studier om Halbmondlager. I New Dehli har Heike Libau
och Ravi Ahujas When the War Began We Heard of Several Kings (2011) givits ut, också den
behandlar fånglägren i Zossen och Wünsdorf. Det övriga engelska material som finns
tillgängligt om Halbmondlager är för det mesta artiklar i böcker om bredare ämnen, till
exempel tyskarnas politik under första världskriget.
Om den tyska politiken under första världskriget, däribland Tysklands användande av
jihad, finns mycket skrivet. Viktig har bland annat Fritz Fischers Germany’s Aims in the First
World War (1961) varit, som på många sätt kom att bli kontroversiell, eftersom att den
innehöll en analys av Tysklands eventuella skuld till första världskrigets utbrott. I kölvattnet
av andra världskriget var den tyska akademiska världen känslig för liknande utläggningar, och
de mängder av andra aspekter som Fischers bok behandlade hamnade i skuggorna. Först nu
har Fischers teorier och kategoriseringar – bland annat det så kallade
”Revolutionsprogrammet”– erkänts.49
Under de senaste åren har allt mer forskning gjorts om Tysklands dåvarande relation till
jihad. Viktig för den delen av forskningen har Tilman Lüdkes Jihad Made in Germany varit,
en avhandling som utkom år 2001 handledd av Eugene Rogan. Rogan har även han skrivit om
det Osmanska riket och dess relation till Tyskland i flera böcker, till exempel The Fall of the
Ottomans (2015), och dessutom författat artikeln (som till en början var en föreläsning)
”Rival Jihads: Islam and the Great War in the Middle East 1914-1918” (2016) om
jihadstrategin. Texten tar kort upp fånglägren Halbmondlager och Weinberglager.
Så sent som år 2016 gav Leiden University Press ut samlingsboken Jihad in World War I,
som Erik Jan Zürcher sammanställt och varit redaktör för. I boken finns ett kapitel skrivet av
Martin Gussone om moskén i Halbmondlager. Det är oftast så man stöter på text om
Halbmondlager; som ett exempel bland flera på tysk jihadpolitik eller propaganda. I skrivande
stund pågår dock en del forskningsprojekt som kommer att resultera i mer detaljerade
beskrivningar av tillvaron i lägret. Doktoranden Larissa Schmid, som arbetar på Zentrum
Moderner Orient (ZmO) i Berlin, skriver sin avhandling om de nordafrikanska fångarnas liv i
lägret. Tack vare hennes expertis har jag hittat källor som annars med stor sannolikhet gått
mig förbi.
Ämnet radikalisering har till skillnad från Halbmondlager varit mycket omskrivet, inte
minst sedan början på 2000-talet. Forskningen har inte alltid varit oproblematisk, och en stor
49 Jenkins 2013:398
16
del av de studier som gjorts har beställts av regeringar och statliga institutioner.50
Perspektiven ur vilka man studerar hur, varför och när radikaliseringsprocesser sätts igång
skiljer sig mycket från varandra. Den teoribildning jag valt att använda mig av i min analys
utgår från ett relationellt och komparativt perspektiv, och möjliggör för en dynamisk studie av
radikaliseringsprocesser. Teoribildningen beskrivs i The Dynamics of Radicalization (2015),
skriven av Eitan Y. Alimi, Lorenzo Bosi och Charles Demetriou och redogörs närmare för i
kommande teoridel.
7. Teori
7.1 Begreppet radikalisering Begreppet radikalisering är laddat, och går att angripa på flera sätt. Genom åren har
radikalisering kommit att få olika innebörd beroende på ur vilket perspektiv forskningen har
genomförts. Arun Kundnani beskriver i sin text ”Radicalization, the Journey of a Concept”
(2012) hur begreppet radikalisering började användas mer frekvent i forskning efter attentaten
mot World Trade Center 2001. Då skrevs de flesta studier om radikalisering i en vilja att
utrota fenomenet, och fokus förflyttades från sociala och politiska omständigheter till
psykologiska och religiösa.51 Radikalisering och terrorism beskrevs som vore det resultatet av
en ond ideologi, som fanns att hämta i religionen, närmare bestämt i islam. Tidigare i
historien hade radikalisering snarare använts för att beskriva politiska grupper som tagit till
våld, inte sällan kopplade till vänsterextremism.52 I början av 1900-talet, när dokumenten från
Halbmondlager författades, var radikalisering inte ett ord på tapeten. Det ord som tyskarna
använde sig av, för att beskriva den sinnesstämning de hoppades försätta de muslimska
krigsfångarna i, var fanatism. De ville att de muslimska krigsfångarna, med hjälp av
ledningens plan – som med dagens terminologi kan betecknas som radikaliseringsstrategi –
skulle bli fanatiska jihadister.
I den relationella teori jag tagit hjälp av för att analysera projektet Halbmondlager
definieras en radikaliseringsprocess som:
50 Kundnani, Arun, 2012. Radicalisation – the Journey of a Concept, i Race and Class. No 54(2) Sage journals online. Doi: 10.1177/0306396812454984, s.3. 51 Kundnani 2012:5 52 Kundnani 2012:5f
17
”/…/en process genom vilken en organisation uppkommen ur en social rörelse, skiftar rådande ickevåldsam
taktik till taktik som innefattar våld, samt den påföljande processen av att bibehålla och möjligtvis intensifiera
det nyligen introducerade våldet”.53
Det är också den definition av radikalisering jag använt mig av i analysen. Radikalisering
(eller fanatism i deras språkbruk) av de muslimska fångarna var det ledningen (det vill säga
de tyska kommendanterna, propagandisterna, NfO) strävade efter. Den våldsinnefattande
taktiken representerades av den faktiska striden mot Ententen, och det ”nyligen introducerade
våldet” av det heliga krig som sedan tidigare utropats av Sultanen. På vilka grunder
Halbmondlager kan betecknas som en rörelse i den bemärkelse Alimi, Bosi och Demetriou
syftar till, diskuteras i kommande analysdel.
Definitionen är passande för undersökningen eftersom den tar avstamp i ett
ursprungstillstånd hos en rörelse som ickevåldsamt. Hade krigsfångarna inte satts i lägret,
hade de flesta av dem – får man anta – inte kommit på tanken att utropa jihad. Av samma
anledning var det för mig också viktigt att välja en definition av begreppet radikalisering som
inte var direkt kopplad till religion. Viljan att radikalisera de muslimska krigsfångarna föddes
trots allt ur en politisk konflikt, även om religionen var det medel ledningen använde för att
försöka få krigsfångarna att bli fanatiska. Att analysera ledningens plan med fokus på
meningssystem inom islam, hade försvårat att studera fallet Halbmondlager i sin kontext.
7.2 Den relationella radikaliseringsteorin Det teoretiska ramverk som den senare delen av analysen tar avstamp i redovisas i boken The
Dynamics of Radicalization. Perspektivet i boken är komparativt och relationellt – Alimi,
Bosi och Demetriou jämför tre radikaliseringsprocesser och studerar likheter och skillnader
för att lyfta gemensamma nämnare hos tre tillsynes mycket olika rörelser och deras ”väg till
bomben”. Det relationella perspektivet utvecklades till en början inom sociologin men har
sedan spridit sig också till andra fält. Det utgår från att nyckeln till att förstå stora delar av
världen ligger i studiet av sociala relationer.54 Det relationella perspektivet tillhandahåller en
passande teori att studera primärmaterialet som ligger till grund för analysen, eftersom det
fokuserar på en rörelses relation till sitt sammanhang. Dokumenten från Halbmondlager
53 Min översättning är något omformulerad, originaldefinitionen lyder: /…/the process through which a social movement organisation (SMO) shifts from predominantly nonviolent tactics of contention to tactics that include violent means, as well as the subsequent process of contention maintaining and possibly intensifying the newly introduced violence.” (Alimi, Demetriou, Bosi 2015:11) 54 Alimi Y. Eitan, Demetriou Charles & Bosi Lorenzo, The Dynamics of Radicalization – a Relational and Comparative Perspective. New York: Oxford university Press, 2015, 25.
18
vittnar om interaktion och relationer mellan komponenter i omgivningen, till exempel mellan
fångarna och den tyska ledningen.
Den relationella radikaliseringsteorin menar att radikalisering är resultatet av processer
som äger rum i ett komplext samspel mellan en rörelse och dess omgivning.55 I samspelet kan
kognitiva, miljöbetingade och relationella processer, eller som forskarna kallar dem,
mekanismer, uppstå och påverka varandra på olika sätt som kan resultera i att en grupp tar till
våld. De relationella mekanismerna är enligt teorin de primära och överlappande, de utgörs av
förändringar i relationer och kopplingar mellan människor och grupper. Radikaliseringsteorin
är dynamisk, och utgår från en mängd stadier och kategoriseringar för att bena ut när och hur
radikalisering uppstår. Utifrån olika såväl externa som interna processer i tre olika fall
analyserar forskarna radikalisering, och kommer fram till att det i fem områden (arenor) kring
och inom en rörelse kan utvecklas relationella mekanismer, som avgör om en grupp blir
radikaliserad.
7.3 De fem arenorna Forskarna delar upp en rörelses samspel med sin kontext i fem arenor, där tillhörande
relationella mekanismer utvecklas, varav de tre första är av störst vikt. Den första arenan rör
en rörelses relation till den politiska omgivningen. Som ett resultat av en förändring i det
politiska klimatet, kan en rörelse exempelvis uppleva att dess intention att framdriva
förändring med hjälp av fredliga medel blir ohållbar.56 Om en rörelse prövar att visa missnöje
genom en ickevåldsam protest och den politiska omgivningen väljer att inte reagera, upplever
dess medlemmar enkelt frustration, och rörelsen kan bli benägen att ta till våld.57
Den andra arenan rör en rörelse och de som agerar med den “på fältet”, det vill säga
statens säkerhetsråd (exempelvis polisen). Om stämningen mellan individer ur rörelsen och
individer ur säkerhetsråden blir upptrappad kan en tävlan om kontroll och makt påbörjas, där
de två parterna reagerar på varandras agerande. Mötet på fältet påverkas inte sällan av
fördomar från båda parter, och individer ur säkerhetsråden agerar ofta i affekt.58 Den
avgörande mekanismen i området, är alltså en process som utmärker sig genom så kallad
”action–counteraction”-dynamik. Arenan är sammankopplad med den arena som rör rörelsen
.107 I dokumenten på Auswärtiges Amt finns många rapporter om leveranser med böcker från
Berlin. Särskilt innan vissa högtider, till exempel Ramadan, köptes mer litteratur in.108
8.1.4 Moskén För lite mer än 100 år sedan besökte en Herr Zürn samma plats i Wünsdorf som jag befann
mig på nyligen. Då fanns inget flyktingläger på den stora grusplanen, men däremot
Halbmondlager; nästan färdigställt och med runt 1500 fångar. Efter sitt besök i februari 1915
skrev Zürn en rapport där han skildrade det han sett och hört. Lägret var vid det laget i bruk,
men saknade det som det i efterhand kanske blivit mest känt för: Tysklands första moské.
I sin rapport framlade Zürn några saker han ansåg att NfO borde vara uppmärksamma på
inför moskébygget. Det var av största vikt, förklarade han, att moskén inte ritades och
byggdes efter tyskarnas smak, det vill säga efter det de tyckte var stilfullt. Om så vore fallet
fanns en stor risk att muslimerna skulle ta bygget snarare som en förolämpning än en gåva
från det tyska islamvänliga folket. Zürn menade därför att man borde ta råd från
ämneskunniga från det Osmanska riket för att skapa en moské som passade muslimernas
förväntningar, och särskilt ta hänsyn till den nordafrikanska stilen eftersom att det var därifrån
flesta fångarna kom.109
Förslaget för moskén kom från Scheich ul Islam (de religionslärda i Konstantinopel), och
i ett brev till Kejsaren själv skrev man från NfO att moskébygget skulle sprida ett gott rykte
om Tyskland till världens alla muslimer. Man bad om 45000 mark för bygget, vilket man
också fick, och sommaren 1915 stod moskén klar.110 Officiellt byggdes den av ett tyskt
företag, men brev från krigsfångarna avslöjar att de gjorde en stor del av arbetet.111
Byggnaden var stor, men hade plats endast för cirka 400 människor, när det var större böner
och festligheter hölls de på uteplatsen.112 Moskén var öppen från dagens början till en timme
innan solnedgång.113 Den var vit och röd, och högst upp på toppen satt en halv måne av
stål.114
107 PA, AA: R21251: 00039-00041 108 Framsidan på en broschyr samt uppslag ur el Dschihad finns bifogat i Appendix: bildobjekt 2&3. 109 PA, AA 21245:000036-000037 110 PA, AA 21245:000165-000166 111 PA, AA: R21253:000478 112 PA, AA: 21250:000259 113 PA, AA: 21245:000033 114 För närmare beskrivning av moskén i Halbmondlager, och hur dess utformning inte kan sägas överensstämma med den så kallade ”nordafrikanska stilen”, se ”Architectural Jihad” av Martin Gussone i Jihad in World War One, red Erik Zürchner (2016).
29
Invigningen av moskén sammanföll med början av fastemånaden Ramadan, och i ett brev
föreslog en ansvarig ett schema för öppningen. Invigningsceremonin, dit både kristna och
muslimska profiler var inbjudna, skulle läggas på eftermiddagen i samband med brytandet av
fastan. Författaren av dokumentet föreslog att en representant från den tyska regeringen skulle
öppna firandet med några få ord för att sedan lämna över moskényckeln till ”den tilltänkte
fasta prästen”, alltså imamen Scheich Al Chidr.115 Al Chidr var under sin tid som huvudimam
ansvarig för predikan, men också för böneutropet som (precis som den tidigare nämnda
sirenen) varje dag ljöd över barackerna i Halbmondlager.116 Efter att al Chidr fått
moskényckeln i sin hand skulle en klädedräkt, en spira med en knopp av elfenben och en
koran att läsa ur överlämnas till honom. Någon av de turkiska ambassadörerna på plats skulle
säga några ord och i Kalifatets namn tacka den osmanska och tyska regeringen för att de på
ett så omsorgsfullt sätt värnat om ”de religiösa känslorna hos de olyckliga offren för det
främmande styrets [Frankrike och Englands] räkning” .117 Invigningen skulle till sist avslutas
med några ord från en utvald fånge som ”på ett rituellt sätt dödar ett lamm vid moskéns
ingång”.118
Moskén var med allra största säkerhet inte bara en gåva till det muslimska folket, men
också ett sätt för tyskarna att få ett materiellt bevis på den tyska vänligheten gentemot islam. I
ett dokument kan man läsa att man ville trycka upp bilder från Halbmondlager med text på
framsidan. ”Nu när vi faktiskt har en väldigt vacker moské i lägret, så kan det inte nog
exploateras i propagandan” skrev en ansvarig.119
8.1.5 Den goda behandlingen Om behandlingen av fångarna i lägret i själva verket var så god som tyskarna får det att verka
i dokumenten på Auswärtiges Amt är svårt att veta säkert. Naturligtvis kan det vara så att
rapporterna om den goda livsstandarden censurerats och att det i praktiken var hemskt att leva
i Halbmondlager, det var ju trots allt ett fångläger. Ett brev som skickades från det
närliggande Weinberglager ger bild av hur livet i fånglägren i Zossen såg ut som skiljer sig
mycket från den man får när man läser de tysksignerade dokumenten på arkivet i Berlin.
Brevet skrevs från en fånge till hans bror, som fortfarande var kvar i hemlandet. Fången
uppgav aldrig sitt namn, men brevet sparades i filerna på Auswärtiges Amt för vidare
undersökning. Återigen är det värt att poängtera att mannen som skrev meddelandet inte levde
praktiken såg annorlunda ut kan ha varit de stridigheter mellan NfO och den militära
personalen på plats som skriften från lägret vittnar om. Inte alltför sällan präglas
kommunikationen mellan de två parterna av negativ och nästintill ilsken ton. Bilden av att den
goda behandlingen inte fullföljdes till den grad som von Oppenheim och de andra önskat, på
grund av svårigheter hos personalen i Tyskland, stärks också av enskilda dokument. I en skrift
framgår till exempel en ansvarigs frustration över att lägret beställt ny träull till madrasser
som fångarna rapporterat gått sönder, men inte fått materialet levererat på flera månader. Man
kan också läsa att ugnarna i tvättstugorna behövde repareras men att hjälp från Berlin aldrig
kom, vilket ledde till att den rena tvätten förblev kall och fuktig i det redan hårda klimatet.
”Fångarnas hälsa lider när de inte får bära torra underkläder” skrev von Hadeln.123
8.1.6 Inför avfärd I början av 1916 befann sig – enligt Herr Nadolny - totalt runt 4000 muslimska krigsfångar i
Halbmondlager. Vid det laget hade 800 av de ”franska” muslimerna skrivit upp sig för att
delta i jihad.124 Denna bataljon tränades dagligen, av tyskar men också av medfångar som haft
högre positioner under sin tid i armén.125 Instruktionerna var enkla: fångarna skulle göras till
fullbordade soldater. Tyskar som befann sig i lägret i Wünsdorf planerade tillsammans med
personal på plats i Konstantinopel hur det praktiska inför avfärden skulle skötas.126 I ett
meddelande till Krigsministern skrev en von Lossow, som då befann sig i Konstantinopel, en
lista med önskemål gällande bataljonen som väntades anlända. Där framgår bland annat att
fångarna från Halbmondlager skulle föras till Turkiet med stängd transport, få kläder av den
tyska regeringen (som passade Turkiets krav), och att de skulle placeras antingen i
Konstantinopel eller som soldattrupper ”i till exempel Arabien”. 127 Vissa gånger behövde
soldaterna aldrig kriga, utan släpptes på en gång när de kom till Turkiet.128
Den andra mars 1916 skickades 211 fångar från Halbmondlager till Turkiet.129 Inför resan
beordrade tyskarna att de blivande hjältarna skulle få större tillgång till cigaretter, en gåva i
form av ett slaktat får och behandlas bättre än vanligt.130 Man uppmärksammade också
avfärden genom att anordna föreläsningar för de som var på väg. Propagandister som ville
123 PA, AA 21252:000256 124 PA, AA: 21253:000022 125 PA, AA: 21252:000117 126 PA, AA 21252:000116 127 PA, AA R21252:000119-000120 128 PA, AA R2160:000270 129 PA, AA: 21254:000120-123 130 PA, AA: 21253:000013
32
tala för fångarna donerade pengar till lägret för att kunna fira och ställa till med ceremonier
under jihad-bataljonens sista dagar i Halbmondlager.131
Det råder delad mening i skriften på Auswärtiges Amt om hur de muslimska
krigsfångarna kände inför att lämna lägret och Tyskland bakom sig.132 I ett brev skrivet av en
av de indiska kommendanterna som var ansvarig för den hinduiska propagandan kan man läsa
att ”We are of course aware that the Mohammadans are impatient to go to Turkey.”133
Samtidigt tycks det som att andra dokument beskriver en annan historia. Rapporter vittnar om
att fångarna ville tillbaka till sina hemländer, men var oerhört rädda att de skulle tillfångatas
och mördas av fransmännen.134 I en ytterligare text kan man å andra sidan läsa att stämningen
bland fångarna förändrades efter att de första omgångarna skickats iväg. En allt mer fransk
propaganda tycktes växa fram, och tyskarna räddes att det skulle få allvarliga konsekvenser. 135 Det krävdes inte lång tid förrän tyskarnas oro blivit så stark att den formulerades i telegram
och brev. En tysk kommendant oroade sig exempelvis för att de muslimska krigsfångarna
hade berättat för pålitliga källor att de absolut inte ville ”låta sig slåss till döds för Turkiet”
och att resultatet av att ta dem till Turkiet skulle vara att de helt enkelt deserterade.136 I slutet
av 1915 konstaterade von Hadeln uppgivet att många av dem som tidigare velat vara en del av
jihad-bataljonen, nu börjat vackla och ta tillbaka sin anmälan.137
Eftersom att många av de muslimska krigsfångarna inte tycktes vilja delta i kriget började
man diskutera en alternativ lösning, som gick ut på att vissa som på intet sätt visat
tyskfientliga tendenser skulle släppas fria i sina hemländer om de lovade stanna där.138 Allt
eftersom att fler trupper skickades iväg blev detta alternativ mer aktuellt, då rapporter och
brev från fångar i Turkiet parallellt vittnade om en dålig behandling i den osmanska armén.139
8.1.7 Slutet Redan efter två korta år, runt 1916, förflyttades tyskarnas fokus sakta men säkert från jihad.
Man la till en början istället tid på de ryskmuslimska krigsfångarna i Weinberglager, i hopp
om att de skulle bli nybyggare, men även det projektet rann ut i sanden. I början av 1917
131 PA, AA: 21250:000056 132 Två bilder på dokument innehållande jihad-bataljonens namn finns bifogade i appendix: se bildobjekt 5&6. 133 PA, AA R21253:000077 134 PA,AA: R21245:000037 135 PA, AA: R21253:000340 136 PA,AA:R21255:00002-00004 137 PA, AA: R21252:000259 138 PA, AA: R21252:000301 139 PA, AA: R21262:000032
33
sökte NfO alternativa platser för Halbmondlagers fångar att placeras, i andra delar av
Tyskland och i Polen.140 Man fortsatte ta in nya fångar i långsam takt, men i alltid i ”obetydlig
mängd”.141 Majoriteten av de fångar som sedan innan suttit i lägret transporterades efterhand
till Rumänien på grund av platsbrist. Propagandan för att påvisa Tysklands vänlighet fortsatte,
och de muslimska krigsfångarna sattes också i det nya landet i arbete.142 I september 1917
hade 3300 av lagrets ca 4000 fångar - antagligen mot sin vilja - förflyttats till Rumänien.143
Man tänkte sig att flytten skulle ge ny kraft åt propagandasyftet i Halbmondlager, men så blev
inte fallet.144 I slutet av 1918 fylldes filerna på Auswärtiges Amt av rapporter på de slutgiltiga
betalningarna till propagandisterna i lägret.145 Därefter kom dokumenten som bad om att vissa
av fångarna skulle släppas fria i sina hemländer.146 Så tog det slut, experimentet
Halbmondlager. Fångarna med sina berättelser och människoöden försvann. Barackerna
tömdes och kommendanterna lämnade platsen. Högst upp på den tomma moskébyggnaden
satt den halva månen kvar, som en relik av planen på det heliga kriget som aldrig gick som
tänkt.
8.2 Radikaliseringsstrategin i Halbmondlager Jihad-projektet i Halbmondlager betraktas idag som ett misslyckande. De flesta som skrev
upp sig på jihad, gjorde det med största sannolikhet för att slippa ur fångenskapen och få
återvända till sina hemländer. Man vet inte exakt vad som hände då jihad-bataljonen
förflyttades till Konstantinopel, men att de skulle ha bildat ett vapen av den rang tyskarna
önskat är uteslutet. Även om projektet Halbmondlager på vissa sätt gav resultat i det att det
stärkte tyska relationer med det Osmanska riket, står tydligt att ledningen genom sin
radikaliseringsstrategi inte lyckades få de muslimska krigsfångarna att bli radikaliserade. Men
vad var det egentligen som gick fel? Efter att ha sammanställt en berättelse om lägret kan man
konstatera att tyskarna inte tycks ha varit helt på villovägar. De skapade en plats där de
uppmuntrade ett bejakande av våld, hyllade islam och lät samtidigt propagandister och
artiklar i tidningen beskriva på vilket sätt Ententen hotade förstöra allt gott islam stod för. För
plocka fram det inneboende våldet. Precis som problematiken med isoleringen och
maktdimensionerna som den relationella radikaliseringsteorin belyser, bör man också ha
tyskarnas tankar om islam och krig i åtanke när man analyserar radikaliseringsstrategin i
Halbmondlager. Om tyskarnas uppfattning av religionen var att den var endimensionell och
byggd på våldsamma grunder, lär deras plan att få de muslimska krigsfångarna fanatiska,
blivit än mer svårgenomförd.
9. Slutsats Efter att ha studerat hur delar av tillvaron såg ut i Halbmondlager står det klart att en mycket
speciell plats skapades i den lilla orten Wünsdorf. Ledningen planerade för ett islamskt
samhälle; de lät fångarna vila på fredagar, samlas i bön, gav dem en moské och en badhall.
Samtidigt låg fokus på att få krigsfångarna att bilda ett hemligt vapen som skulle ro hem
framgång och dominans för det Tyska riket. För att uppnå målet producerade man skriftlig
propaganda om allt ifrån islams historia till Frankrikes ondska, och lät berömda politiska
gestalter från fångarnas hemvist besöka lägret. Inför avfärden till Konstantinopel ställde man
till med spektakel och firanden för att visa glädjen över de muslimska krigsfångarna som valt
rätt, men hade ingen egentlig tanke om vad som skulle ske när fångarna väl kom till
krigsskådeplatsen.
Gerhard Höpp, som skrivit den betydelsefulla Muslime in der Mark om fånglägren i
Zossen, beskriver i ett kapitel hur propagandan i Halbmondlager inte lönade sig:
”/…/ Det kan med säkerhet inte härledas till bristande insats av propagandisterna, eller bristande tillgångar för
fångarna, så mycket som till den från början inbillade föreställningen om att dessa människor, som just
undkommit stridens hetta, med hjälp av en abstrakt idé om ett ’heligt krig’ återigen skulle drivas ut på fältet.”152
Och visst kan det tyckas som att projektet Halbmondlager var dömt att misslyckas från första
stund. Tyskarna räknade med att en grupp individer – som så vitt de visste lika gärna kunde
haft totalt skilda ideologier– skulle radikaliseras och ta sin tro i en mycket speciell riktning, på
grund av att de behandlades väl och fick höra berättelser om jihad. Fångarna var trots allt just
fångar, och att de helhjärtat skulle anamma den ideologi som föreslogs av de som höll dem
instängda tycks osannolikt. I min undersökning har jag försökt utveckla problematiken som
152 Höpp 1997:89
43
Höpp snuddar vid, och med stöd i den relationella radikaliseringsteorin påvisat brister i
tyskarnas plan att få de muslimska krigsfångarna radikaliserade.
Den relationella radikaliseringsteorin avslöjar flera aspekter i Halbmondlager och dess
omgivning som förhindrade radikaliseringsprocessen. Två av de tre arenor som Alimi, Bosi
och Demetriou menar alltid är betydelsefulla i radikaliseringsprocesser existerade inte i lägret.
I isoleringen fanns inget utrymme för en förändring att äga rum; rörelsen kunde inte formas,
och dess medlemmar inte agera varken efter hur den politiska omgivningen förändrades eller
hur statens säkerhetsråd agerade med dem på fältet. Mekanismerna som i vanliga fall gör att
en rörelse påbörjar sin väg mot våld, utvecklades aldrig. När fångarna till sist förflyttades till
Konstantinopel skedde det på ett sätt som oundvikligen måste fått dem att se svaga och
ofarliga ut för andra rörelser på plats, och inte heller där utvecklades motparter som kunde ha
bidragit till en upptrappning av våld. Stor del av problematiken låg även i makthierarkierna i
lägret. Den tyska ledningen lyckades aldrig skapa en vi och dom-känsla gentemot Ententen,
om något kan man föreställa sig att de muslimska krigsfångarna snarare kände sig
provocerade av sin nya, tyska, auktoritet.
En annan del av förklaringen till varför radikaliseringen i Halbmondlager misslyckades, är
enligt mig, tyskarnas oförståelse för islam. Ledningen ansåg islam vara självklart kopplat till
krig, och tycks inte ha uppmärksammat att de muslimska krigsfångarnas tro inte
nödvändigtvis behövde vara av sådan betydelse att de var villiga att stupa för den. De
föreställde sig att den islamska miljön skulle frammana en krigslust som fanns inbäddad i
islam. Även om en del dokument tyder på att tyskarna problematiserade fångarnas tankar om
jihad (till exempel i rapporter om att många fångar velade inför att ansluta sig till jihad-
bataljonen), såg de under åren som jihad stod i fokus oftast inte längre än lägrens
instruktioner. Fångarna i Halbmondlager var människor som när de klev in i lägret inte längre
betraktades som individer utan endast som muslimer. Berättelsen om Halbmondlager är
således en berättelse inte bara om projektet i sig självt, utan också om tyskarnas dåtida tankar
om islam och jihad.
44
10. Källförteckning Alimi Y. Eitan, Demetriou Charles & Bosi Lorenzo, The Dynamics of Radicalization – a Relational and Comparative Perspective. New York: Oxford university Press, 2015 David, Matthew & Sutton, Carole D., Samhällsvetenskaplig metod, Lund: Studentlitteratur, 2016 Esaiasson, Peter, Gilljam, Mikael, Oscarsson, Henrik & Wängnerud, Lena (red.), Metodpraktikan: konsten att studera samhälle, individ och marknad, 4., [rev.] uppl., Stockholm:Norstedts juridik, 2012 Fatwa. Nationalencyklopedin. http://www.ne.se/uppslagsverk/encyklopedi/lång/fatwa (hämtad 2017-01-09) Gussone, Martin. Architectural Jihad: “Halbmondlager” Mosque of Wünsdorf as an Instrument of Propaganda. I Jihad and Islam in World War, Erik-Jan Zürcher (red.),179-222. Leiden University Press, 2016. E-pdf: e-isbn 978 94 0060 233 5
Hagen, Gottfried. German Heralds of Holy War: Orientalist and Applied Oriental Studies. Comparative Studies of South Asia, Africa and the Middle East 24:2 (2004):145-162
History Currency Converter: http://www.historicalstatistics.org/Currencyconverter.html (hämtad 2017-01-09) Huldt, Bo K A. Första världskriget. Nationalencyklopedin. http://www.ne.se/uppslagsverk/encyklopedi/lång/första-världskriget (hämtad 2017-01-08)
Höpp, Gerhard. Muslime in der Mark–Als Kriegsgefangene und Internierte in Wünsdorf und Zossen, 1914-1924. Berlin: das Arabische Buch, 1997 http://d-nb.info/107004461X/34 (hämtad 2017-01-08)
Jenkins, Jennifer. Fritz Fischer’s ‘Programme for Revolution’: Implications for a Global History of Germany in the First World War. Journal of Contemporary History 48 no 2 (2013): 397-417. Doi: 10.1177/0022009412472713 Jones, Heather. Imperial Captivities: Colonial Prisoners of War in Germany and the Ottoman Empire, 1914-1918. I Race, Empire and First World War Writing, Santanu Das (red.), 175, Cambridge: Cambridge University Press, 2011 Kundnani, Arun, 2012. Radicalisation – the Journey of a Concept, i Race and Class. No 54(2) Sage journals online. Doi: 10.1177/0306396812454984
Lüdke, Tilman. (Not) Using Political Islam: German Empire and its Failed Propaganda Campaign in the Near and Middle East, 1914–1918 and Beyond. I Jihad and Islam in World War, Erik-Jan Zürcher (red.),71-94. Leiden University Press, 2016. E-pdf: e-isbn 978 94 0060 233 5
45
Rogan, Eugene. Rival jihads: Islam and the Great War in the Middle East, 1914–1918. Journal of the British Academy, no4 (2016): 1-20. Doi:10.5871/jba/004.001 Skotten i Sarajevo. Nationalencyklopedin. http://www.ne.se/uppslagsverk/encyklopedi/lång/skotten-i-sarajevo (hämtad 2017-01-08) Steuer, Kenneth. German Propaganda and POW’s during World War I. I World War I and Propaganda, Troy R.E Paddock (red.), 155-180. Leiden:Koninklijke Brill NV, 2014
Svanelid, Tobias. Vetenskapsradion Historia – Halvmånelägret: jihadistskolan i Berlin (radioprogram). Sveriges Radio, 2016 http://sverigesradio.se/sida/avsnitt/712090?programid=407 (hämtad 2017-01-08)
Bilden på uppsatsens framsida: Military drill in front of the mosque at Wünsdorf (Conrad Hoffmann, In the Prison Camps of Germany, New York: Association Press, 1920, 256A). Hämtad ur Martin Gussones Architectural Jihad: “Halbmondlager” Mosque of Wünsdorf as an Instrument of Propaganda. I Jihad and Islam in World War, Erik-Jan Zürcher (red.),179-222. Leiden University Press, 2016. s.209
10.1 Arkivmaterial:
Arkivmaterialet finns arkiverat på Politisches Archiv (PA), Auswäriges Amt (AA) i Berlin. Filerna som behandlar fånglägren är R21244-R21262. I uppsatsen har dokument i följande filer refererats till:
PA, AA: R21244
PA, AA: R21245
PA, AA: R21246
PA, AA: R21249
PA, AA: R21250
PA, AA: R21251
PA, AA: R21252
PA, AA: R21253
PA, AA: R21254
PA, AA: R21255
PA, AA: R21257
46
PA, AA: R21258
PA, AA: R21260
PA, AA: R21261
PA, AA: R21262
47
11. Appendix
Bildobjekt samt personregister Bildobjekt 1: Lägrens instruktioner: R21253:000183
48
Bildobjekt 2: Predikantschema för november månad 1915: R21251:00024
Bildobjekt 3: Broschyr som gavs ut i lägret: R21257:000003
49
Bildobjekt 4: Tidningen el Dschihad: R21260:000140
Bildobjekt 5: Lista på fångar som transporterats till Konstantinopel: R21254:000120
50
Bildobjekt 6: Fångarnas namn: R21254:000108
51
Personregister
Herr Al Chidr- Imam anställd på Halbmondlager.153
Herr Bel Arbi – propagandist och lärare i Halbmondlager.154
Herr von Hadeln – militant ansvarig för lägren under von Oesfeld.155
Herr Hadsch Abdulla – propagandist och lärare i Halbmondlager.156
Herr el Kidr Bel Hussein – propagandist och lärare i Halbmondlager.157
Herr von Lossow – General, då placerad i Konstantinopel.158
Herr Mittwoch – Direktör i NfO, psykolog som ville studera fångarna i Halbmondlager.159
Herr Nadonly – ledare för politisk sektion på Utrikesdepartementet.160
Herr Von Oesfeld – Generalmajor, ansvarig för de två fånglägren (tog över efter Herr
Oberst).161
Herr von Oppenheim – tysk aristokrat som tog jihadstrategin till Tyskland, samt föreslog de
två lägren. 162Var till en början också ledare för NfO.163
Herr Sadik – propagandist och lärare i Halbmondlager.164
Sheich Saleh Madhun el Yafi – författare av broschyr som beställdes till Halbmondlager.165
Herr Schabinger – tog över positionen som NfO’s ledare efter von Oppeneheim år 1915.166
Herr Pröbster – medlem i NfO, hade tidigare tjänstgjort som konsult i Marocko.167
Herr Zürn – Ryttmästare delaktig i krigsministeriet.168