Gårdarna på Almhov - senneolitikum och äldre bronsålder kring Hyllie mosse.

Gårdarna på almhov �

Kristian BrinK

Med sina närmare fyrtio hus utgör Almhov den enskilda lokal i Sydskandinavien som innehåller den största koncentrationen av huslämningar från senneolitikum och äldre bronsålder. Den skiljer sig således från andra platser med bebyggelse från den här tiden. Almhov kan för den sakens skull inte betraktas isolerat i ett lokalt bebyggelseperspektiv. Platsen utgör endast en yta inom ett uppdragsarkeologiskt projekt där arkeologiskt belagd avgränsning saknas. Som kommer att framgå visar kringliggande bebyggelse tydligt på detta. Avstampet för detta arbete tas i de omfattande platsanknutna rapporterna från de olika lokaler som behandlas här. I dessa finns mer specifik information om bland annat detaljer i huskonstruktioner, fynd, utgrävningsmetodik, provtagning och källkritiska aspekter som inte kommer att redovisas systematiskt i detta sammanhang.

Gårdarna på Almhov och i dess omgivning kommer att diskuteras i en kontext som har Hyllie mosse som ett geografiskt centrum (figur 1 & 2). Mossen blir därmed ett nav i landskapet kring vilket bebyggelsen strukturerar sig, och där det varit nödvändigt med olika former av samarbete och reglering. Kontakter och beroendeförhållanden har givetvis sträckt sig vidare än så, men här ligger fokus på dessa platser eftersom de även till stor del utgör centrala undersökningsytor inom Citytunnelprojektet. Urvalet innebär att andra närliggande boplatser därmed hamnar ”utanför” utan att för den skull vara arkeologiskt oviktiga för en förståelse av bebyggelsen i området i ett större perspektiv. Avgränsningar måste dock göras. Undersökningsområdets begränsning är därmed både ett resultat av en projektbaserad verklighet och en uppfattning om en sambandsnivå som antas ha funnits i ett begränsat lokalområde under senneolitikum–äldre bronsålder.

Vid ett av mötena med Citytunnelprojektets referensgrupp diskuterades hur bebyggelsen på Almhov skulle uppfattas rent organisatoriskt. Benämningen ”by” ansågs svår att använda och ”gårdar i samverkan” föreslogs som mer lämpligt. Diskussionen på referensgruppsmötet kan sägas utgöra basen för de frågor och problem som skall diskuteras här. En grundläggande utgångspunkt för diskussionen på mötet var att det fanns en samtidighet mellan två eller flera gårdar så att det faktiskt har varit tal om någon form av samverkan. Denna utgångspunkt gäller även här. Den övergripande frågan är sålunda hur denna samverkan har organiserats och hur de sociala och ekonomiska relationerna mellan de olika gårdarna sett ut och förändrats över tid. För att kunna diskutera detta krävs det

Gårdarna på almhov– senneolitikum och äldre bronsålder kring Hyllie mosse

� cITYTUnnElproJEKTET

som grund en tolkning av gårdarnas historia och deras inbördes förhållande. En viktig aspekt utöver gårdarna i sig är också att diskutera hur landskapet, dess utformning och historia, påverkat relationerna kring mossen. Den övergripande frågan fångar in centrala problemområden som formulerats i Citytunnelprojektets projektprogram. I det större perspektivet berörs bebyggelsens organisation och variation, och i det mindre perspektivet är det gårdarna och aktiviteterna på och kring dessa som står i fokus (Sarnäs 2001 s. 28 f.; Steineke & Lindhé 2001 s. 41 ff.).

Inledningsvis görs en kortfattad forskningshistorisk sammanfattning av diskussionen kring hus, gårdar, byar och sociala strukturer under senneolitikum–äldre bronsålder. I kapitlet dras de huvudsakliga riktlinjerna kring synen på dessa olika aspekter upp som en utgångspunkt för diskussionen av bebyggelsen kring Hyllie mosse. Kapitlet Kring Hyllie mosse behandlar bebyggelsen i undersökningsområdet med ett särskilt fokus på Almhov och dess gårdar, och hur dessa sett ut, förändrats och förhållit sig till varandra i tid och rum. I det avslutande kapitlet, Gårdar i samverkan, diskuteras bebyggelsen i området med fokus mot lokalsamhällets organisation och förändring under den aktuella perioden.

senneolitikum och äldre bronsålder– hus, gårdar, byar och sociala strukturer

Den relativa kronologin för senneolitikum bygger på de sex huvudtyper av flintdolkar vilka definierades av Ebbe Lomborg 1973 och som bygger på gravfunna flintdolkar. Senneolitikum delades utifrån dessa in i tre faser, SN A–C. Över

Figur �. malmö stad med hyllie mosse (svart)

och almhov (symbol) markerat. Kartunder-

lag: © malmö Stadsbyggnadskontor. Skala

�:��0 000.

Gårdarna på almhov �

gången mellan mellanneolitikum B och senneolitikum sattes till den tid då flintdolkarna ersatte stridsyxorna som gravgåvor i männens gravar, något som tog sin början på norra Jylland (Apel 2001 s. 333). Helle Vandkilde (1996, 2005) har därefter gjort en reviderad bedömning av dolktypernas datering vilket resulterat i en ny indelning av senneolitikum och äldre bronsålder (tabell 1). Denna periodisering stämmer väl med hennes kronologiska indelning av danska metallföremål. Här motsvaras SN I av Lomborgs SN A–B och SN II av SN C. Det är från och med SN II som Vandkilde ser att metallföremålen fungerar som tydliga markörer av välstånd och social status. Den lokala fasindelningen (som redovisas längre fram) kring Hyllie mosse görs dock utifrån vad som uppfattas som större händelser i bebyggelseförändringen på Almhov. Den indelning som framgår av tabell 1 bildar en övergripande bakgrund till diskussionen av de förändringar och händelser som kan ses i bebyggelsen kring Hyllie mosse. Ett sådant periodval innebär att man på förhand sätter en form av större tolkningsram kring de händelser och faser man urskiljer på lokal nivå, det vill säga en övergripande struktur sätter gränserna för vad som sker i lokalområdet. Det utesluter dock inte att man kan vara uppmärksam på lokala skeenden och bruk som vilar på enskilda individers, familjers eller andra gruppers val.

I sitt arbete med den senneolitiska bebyggelsen på Fosie IV i Malmö använde Nils Björhem och Ulf Säfvestad begreppet långhus på hus med ett tydligt och begripligt mönster av stolphål. Fem olika sådana begripliga mönster av stolphål som kunde kallas tvåskeppiga långhus urskiljdes, plus ytterligare en stolpkonstruktionskategori och två grophuskategorier. Bland långhusen är det kategorin ”långhus med tre mittsulor och i förhållande till dessa systematiskt placerade indragningar” som utgör det som brukar benämnas ett typiskt Fosie IVhus. De identifierade kategorierna skall dock inte betraktas som fasta typer utan skapades för att göra materialet mer tillgängligt. Långhuskategorierna spänner över en vid kronologisk sekvens där två typer dateras till senneolitikum och tre kategorier till senneolitikum–äldre bronsålder (Björhem & Säfvestad 1989 s. 70 figur 65, 78 ff.). Tvåskeppiga långhus har en lång neolitisk (och mesolitisk) tradition och finns under hela senneolitikum och fram genom bronsålderns period I. Under bronsålderns period IB–II ersätts de successivt av de treskeppiga husen (Artursson 2005a s. 27). En generell typologisk utveckling av de tvåskeppiga långhusen under senneolitikum–äldre bronsålder period I kan skönjas genom att kortare och något enklare hus tenderar att vara äldre än de längre husen (Nielsen 1998 s. 16 ff.; Björhem & Magnusson Staaf 2006 s. 71, 139). Magnus Artursson (2005a s. 30 f.) har i sin omfattande genomgång av hus från den här perioden konstaterat att det finns en tendens till att långhusen under SN I oftast har raka långsidor och raka eller lätt rundade gavlar medan det under SN II blir vanligare med rundare gavlar i en ände av huset. Under bronsålderns period I blir sedan den runda gavelformen allt vanligare och den finns ofta i husens båda ändar. Den sammantagna bilden är dock att variationen är tämligen stor. Det finns dessutom en variation i storlek hos husen inom respektive period redan från början av senneolitikum, även om spannet i husstorlekarna ökar från SN I (ca 75–200 m2) till SN II (ca 75–300 m2). Artursson menar sammantaget att det inte är möjligt att konstruera en detaljerad modell för byggnadsutvecklingen i Skåne ännu, även om huvudlinjen med ökad storleksomfattning hos husen framstår som relativt tydlig.

De senneolitiska husen uppvisar en viss variation vad gäller konstruktionstyper i ett sydskandinaviskt perspektiv. Olika konstruktionslösningar finns inom

Sn I ��50–�950 Bc �6 generationerSn II �950–�700 Bc �0 generationerÄBå per. Ia �700–�600 Bc 4 generationerÄBå per. IB �600–�500 Bc 4 generationer

Tabell �. den kronologiska indelningen

av senneolitikum–äldre bronsålder enligt

vandkilde �996. Generationsberäkningen

är hämtad från vp �00� s. �8 där man räknar

med fyra generationer per århundrade.

4 cITYTUnnElproJEKTET

samma geografiska områden, vilket enligt Artursson antingen kan vara ett resultat av olika gårdars skilda traditioner eller av att det funnits en annan typ av betydelseskillnad mellan de olika konstruktionslösningarna (Artursson 2005a s. 37). De relativt långa, regelbundna avstånden som finns mellan väggstolphålen i vissa hus har tolkats som att hus av denna typ huvudsakligen har byggts av solitt timmer där väggarna bestått av någon form av skiftesverk (Nielsen 1999 s. 159; Björhem & Magnusson Staaf 2006 s. 72). Taken kan ha varit täckta av vass eller halm, men frågan har även ställts om de från väggen indragna stolparna inte gett en så pass kraftig konstruktion att tak av grästorv kan ha förekommit. Ingångarnas placering varierar, även om det i de mindre långhusen är vanligt med motställda ingångar i husens östra delar (Artursson 2005a s. 37). Detaljerna i husens utförande varierar också, men det är utifrån enbart stolphål inte möjligt att nå fram till alla de olika konstruktionsdetaljer som husen en gång haft (Björhem & Magnusson Staaf 2006 s. 69). Skillnader i konstruktion och olika företeelser i husen, som de för vissa hus typiska nedsänkta golvdelarna och olika rumsindelningar, kan ha haft olika orsaker som kan tolkas utifrån både funktion och tradition där sociala aspekter är centrala. De senneolitiska långhusens storlek kan inte i sig själv anses säga något om antalet personer som ingått i hushållet utöver den övre fysiska begränsning som utrymmet sätter (Gröhn 2004 s. 311). Husen kan ha bebotts av ett eller flera hushåll även om det för danska och skånska förhållanden föreslagits att husen bör ha tillhört ett hushåll bestående av en flergenerationsfamilj på ca 7–8 vuxna personer (Björhem & Säfvestad 1989 s. 106; Nielsen 1999 s. 159; Gröhn 2004 s. 311; se även Strömberg 1992 s. 82 där 5–7 personer föreslås). Husens fysiska livslängd är beroende av en kombination av byggnadsmaterial, naturliga förutsättningar på platsen, traditioner och oförutsedda händelser (se BornaAhlkvist 2002 s. 83 för diskussion). En rimlig gräns för ett hus livslängd kan vara ca 50–100 år (Welinder 1998 s. 128), även om en högsta möjliga gräns troligen kan sträcka sig ytterligare en bit. Artursson föreslår till exempel en livslängd för husen på Limensgård, Bornholm på 100–150 år (Artursson 2005b s. 105). Det innebär att husen kan ha bebotts av upp till fem eller sex generationer (tabell 1).

Stig Welinder har för neolitikums och bronsålderns del gett begreppet ”gård” en lös definition: ”… ett bostadshus med en grupp människor som bedriver jordbruk som en väsentlig del av sin försörjning.” (Welinder 1998 s. 127). Han menar även att bostadshuset bör ha en viss dignitet, exempelvis som ett långhus. Definitionen betonar gårdens ekonomiska aspekt, det vill säga jordbruket, men specificerar inte dess form i detalj på grund av den stora variation som tycks finnas. Gården från senneolitikum består ofta av en byggnad – långhuset. Detta är särskilt vanligt under den tidiga delen av perioden. Under dess tak har gårdens behov av inomhusutrymme för boende, hantverk, förvaring med mera kunnat rymmas. Senare under perioden och under äldre bronsålder blir det vanligare med kompletterande hus som kan ha fungerat som ekonomibyggnader av olika slag (Artursson 2005a s. 31; se även Björhem & Säfvestad 1989 s. 96 ff. för en diskussion kring husens användning). Urskiljandet av denna tendens bygger bland annat på lämningarna från Elinelund 2A. Platsen kommer att beröras vidare nedan då den ligger i närheten av Hyllie mosse. Den ökande långhusstorleken som kan ses under loppet av senneolitikum–äldre bronsålder kan ha haft praktiska orsaker – utökat lagerutrymme för foder eller spannmål, stallning, plats för flint och metallhantverk – men detta har inte kunnat beläggas med säkerhet. De största husen kan också ha använts som fest och gästabudsutrymme för det övre sociala skiktet i samhället (Artursson 2005a. s. 50). Jordbruk med odling och boskapsskötsel stod för näringen på gårdarna. Den övergripande bilden för södra Sverige tyder på att ett enhetligt jordbruk existerat. Nötboskapen har dominerat bland husdjuren och fångst och jakt har varit obetydliga. Beräkningar som gjorts utifrån landskapets öppenhet tyder på att man hållit stora boskapshjordar som

Gårdarna på almhov 5

varit 5–10 gånger större än det dagliga behovet av kött och mjölk. Behovet av betesmark har därmed varit betydande. På åkrarna som troligen legat nära gårdarna odlades framförallt korn (naket korn och skalkorn) och vete (mest emmer) (Welinder 1998 s. 103 ff., 186 ff.).

Hur gårdarnas inbördes relationer skall tolkas, eller snarare betecknas, är något av en åsiktsdelare inom forskningen. Ensamgårdar eller byar – det är frågan? Som framgick ovan ansåg till exempel Citytunnelprojektets referensgrupp att ”by” var mindre lämpligt att använda på Almhov, som ändå får betraktas som den tätaste bebyggelsekoncentrationen som finns i Sydskandinavien från den här tiden. Att belägga om en bebyggelse skall kallas by eller inte blir lätt ett sökande genom definitioner snarare än genom källmaterial efter en viss social, ekonomisk och ideologisk situation. Fokus läggs antingen på en generell nivå eller en tids och platsspecifik definition, något som kan ställa till svårigheter när den skall appliceras på konkreta exempel under den generella nivån eller på en annan plats eller annan tid än det definierande specifika fallet. Ordet by medför nästan per automatik vissa associationer, kanske främst till den medeltida bybildningen. När vi talar om att använda termen på förhistoriska relationer är det kanske ofta denna bysituation som bildar en tankemässig, omedveten utgångspunkt (och återvändsgränd). Welinder har liksom för gården gett en av nödvändighet lös definition av vad en by är under neolitikum och bronsålder: ”En by utgörs av flera gårdar, som ligger nära varandra och som samarbetar inom jordbruket med förvaltningen av gemensamma tillgångar och gemensamma skyldigheter.” (Welinder 1998 s. 128). Definitionen berättar inte närmare om exakta avstånd mellan gårdarna eller hur samarbetena sett ut mer specifikt. En allmän definition måste ändå bli av denna övergripande karaktär, men den säger inte något närmare om förhållandena i en viss given situation som exempelvis den runt Hyllie mosse under senneolitikum–äldre bronsålder. Welinder menar att en bedömning av om en bebyggelse är en by eller inte måste utgå från arkeologiska kriterier som till exempel gårdarnas täthet och inbördes gruppering, eventuella hägnader eller gemensam grav eller kultplats. Bebyggelsen från senneolitikum–äldre bronsålder är dock ofta av sådan art vad gäller utbredning och datering att olika tolkningsmöjligheter finns när det gäller att ta ställning till frågan om gård eller by. Exempel på skilda tolkningsalternativ finns från de två välkända lokalerna Fosie IV i Malmö och Limensgård på Bornholm. Björhem och Säfvestad tolkar bebyggelsemönstret inom Fosie IV som en gårdsbebyggelse där boplatsen omfattat några spridda byggnader som omlokaliserats inom boplatsytan (Björhem & Säfvestad 1989 s. 125 f.). Artursson har dock föreslagit att bebyggelsen kan ha bestått av flera samtida gårdar vilket han menar skulle kunna betraktas som en flerkärnig, utspridd by med olika avstånd mellan gårdslägena (Artursson 2005b s. 101). På Limensgård, Bornholm undersöktes en koncentration av 16 långhus från senneolitikum. Husen låg inom en yta på ca 100 x 100 m vilket inte är mycket större än gårdsläge A på Almhov (figur 3). Poul Otto Nielsen (1999 s. 161 f.) tolkar bebyggelselämningarna som resultatet av en gård som flyttat runt inom denna begränsade yta under ca 400 år. Brukningstiden för varje hus blir därmed i genomsnitt ca 25 år. Artursson har även här gett ett annat förslag där han utifrån långhusens utseende, placering, riktning och datering (14C och stratigrafi) urskiljt fyra separata samtida gårdslägen som kan följas under tre faser. Varje gård har bestått av ett långhus och i ett enstaka fall även av en anslutande ekonomibyggnad. Strukturen som helhet tolkas som lämningarna efter en by som bestått av en stormannagård med ett antal omgivande mellanstora och mindre gårdar. Som nämndes ovan föreslår Artursson en livslängd på varje långhus på ca 100–150 år (Artursson 2005b s. 104 f.). Enligt Artursson visar den sammantagna bilden av bebyggelsestrukturen i Sydskandinavien på variation. Ensamgårdar har funnits samtidigt med både mer utspridda och mer koncentrerade byliknande bildningar. Lokala förutsättningar innebär att olika mönster funnits i olika regioner.


I centrala områden, däribland sydvästra Skåne, kan bebyggelsen ha bestått av täta byar och stormannagårdar parallellt med en mer utspridd bebyggelse (Artursson 2005b s. 110 ff.). Artursson presenterar inte någon egen definition av vad en ”by” är utifrån sin genomgång av förhållandena under senneolitikum–äldre bronsålder. Istället menar han att man bör resonera kring olika möjligheter av samarbets och organisationsformer och vänder sig mot användandet av alltför detaljerade kriterier (Artursson 2005b s. 130). Därmed har vi i en bemärkelse vänt tillbaks till Welinders lösa definition som medför att varje fall måste studeras utifrån sina förutsättningar. Den korta genomgången visar dock tydligt att olika tolkningsmöjligheter finns i de enskilda fallen.

De sociala förhållandena mellan de människor som bodde på gårdarna (eller i byarna) i Sydskandinavien under den här tiden har diskuterats av flera forskare, inte minst under det senaste decenniet (se t.ex. Vandkilde 1996; Apel 2001; Nordquist 2001; Lekberg 2002; Artursson 2005a & b; Artursson & Björk 2007; se även Artursson, Karsten & Strömberg 2005 för en mer omfattande forskningshistoriskt inriktad diskussion med fokus på synen på sociala förhållanden under senneolitikum–äldsta bronsålder). Här skall inte göras någon närmare genomgång av de olika tolkningarna och vad de baseras på. I det avslutande avsnittet diskuteras några av dessa i korthet i förhållande till bebyggelsen kring Hyllie mosse. Några huvuddrag skall dock urskiljas. Husen och metallföremålen är tillsammans med gravarna och flintdolkarna de lämningar som intar en dominerande ställning i tolkningen av samhällets förändring och karaktär under senneolitikum–äldre bronsålder. Flera forskare har menat (och menar) att samhällssystemet under senneolitikum baserats på släktgruppen, klanen eller stammen (se Jensen 2001 s. 545 för ett översiktsverk där detta förordas; se även Gröhn 2004 s. 313 för ett nyare arbete där stamsamhälle används som beteckning på förhållandena i Ystadområdet). Hövdingadömen har då inte uppstått förrän under bronsåldern. Flera forskare anser dock numera att hövdingadömet med olika grad av komplexitet fungerat som socialt system redan under senneolitikum. Åsikterna om exakt när hövdingadömet uppträtt går som sagt isär, men flera menar att det funnits ett hierarkiskt släktskaps och individbaserat samhälle redan under en tidig del av senneolitikum (t.ex. Apel 2001; Nordquist 2001; Lekberg 2002; Artursson & Björk 2007). Baserat på bl.a. husens och gårdarnas dignitet menar en del att s.k. hövdingagårdar kan urskiljas från och med ca 2000 f.Kr. (Nielsen 1999; Kristiansen 2006). I tolkningarna av det senneolitiska samhället är det ofta den stora, generella historien som berättas med utgångspunkt i olika material, även om lokala och regionala skillnader i till exempel social struktur i Sydskandinavien inte för den skull förnekas. Detta kan kontrasteras mot berättelser där andra aspekter på samhället och de sociala relationerna står i fokus. Hövdingadömemodellen betraktas till exempel av Eva Stensköld som närmast allenarådande inom forskningen kring senneolitikum–äldre bronsålder (Stensköld 2004 s. 241 ff.). Den är uppbyggd kring den krigiskt inriktade manliga elitens dominans, vilket tenderar att osynliggöra övriga grupper. Stensköld vill i sin studie av människornas sätt att genom rituellt handlande hantera och relatera till social och ideologisk omvandling skapa ett komplement till denna allenarådande bild. Peter Skoglund betonar i sin studie av det han benämner ”vardagens landskap” under senneolitikum och bronsålder i Småland vikten av att fokusera på hur nya idéer tas upp och integreras i det lokala samhället, och att sociala strukturer inte är enhetliga eller statiska utan förändras utifrån var man befinner sig och vad man gör vid olika tillfällen (Skoglund 2005 s. 57 ff., 142). Stensköld och Skoglund visar på andra perspektiv på samhället under senneolitikum. Dessa perspektiv behöver inte med nödvändighet ställas i ett motsatsförhållande till den stora bilden, utan kan istället bidra med en djupare och mer nyanserad kännedom om livet under senneolitikum och äldre bronsålder.


Figur �. arkeologiskt undersökta ytor kring

hyllie mosse. namnen på de lokaler som

behandlas finns med på kartan. Bakgrunds-

kartan visar större ängsmarkers utbredning

(grå ytor) vilka sammanställts utifrån kartor

från tidigt �700-tal. Skala �:�0 000.


Kring Hyllie mosse

Hyllie mosses tidigare utbredningsområde domineras idag av bebyggelse av olika slag, och i några få delar av åkermark som troligen kommer att vara helt borta inom några år. Malmös expansion förändrar jordbrukslandskapet i snabb takt och ny bebyggelse, nya vägar och järnvägar dövar eller utplånar effektivt känslan för den topografi som en gång funnits i området. Nils Björhem (1997) har gett det landskap som området kring Hyllie mosse är en del av en topografisk karakteristik som relaterar till övriga delar av landskapet strax söder om Malmö stad. Området som han benämner ”Kusten” sträcker sig från Öresund fram till Bunkeflo, det vill säga i princip i linje med undersökningsområdets östra gräns. Landskapet är i huvudsak flackt med jordarter bestående av morängrovlera och lerig sandigmoig morän. Mindre topografiska skillnader finns dock, inte minst i anslutning till Almhov, Bunkeflo och Mellanbyn där sluttningarna ned mot Hyllie mosse är tämligen markerade och tydliga.

Bakgrundskartan på figur 2 visar Hyllie mosses utbredning från tidigt 1700tal där den benämns ”Mosseängen” och ”Komossen” (Erikson 1995) (bakgrundskartan används även på kommande översiktsfigurer över undersökningsområdet). Det finns en viss fara med att projicera delar av ett historiskt landskap på en tidigare förhistorisk situation. Man löper risken att tankemässigt föra över 1700talslandskapets förhållande till ett landskap som fanns för ca 4 000 år sedan. Den risken tas här eftersom kartan på ett visuellt tydligt sätt visar mossens utbredning. Hyllie mosses gränser så som de framträder i förhållande till bebyggelsen på figurerna kan trots det inte direkt översättas till senneolitiska förhållanden, dels beroende på mindre problem kring rektifieringen av underlagskartorna och dels beroende på själva våtmarkens förändring över tid. Förhållandet mellan Hyllie mosse och de arkeologiska lämningarna så som det framträder på figurerna har dock en bra övergripande överensstämmelse utifrån hur situationen uppfattats vid fältundersökningarna. Invid Almhov har våtmarkens maximala utbredning legat kring 13,0–13,5 m ö.h. (Linderholm 2004), vilket stämmer väl överens med dess utbredning på figur 2. Det säger dock inte något närmare om situationen under senneolitikum–äldre bronsålder. Senneolitiska brunnar som överlagrats av torv, bland annat från Fosie IV och Elinelund 2A, ger en svag antydan om att klimatet blev något fuktigare under yngsta senneolitikum (Björhem & Säfvestad 1989 s. 116; Sarnäs & Nord Paulsson 2001 s. 87). Det innebär inte att våtmarkens maximala nivå nåddes vid den tidpunkten eftersom ”fuktigare” endast kan ses som en relativ angivelse gentemot en tidigare situation som generellt tyder på ett torrare klimat (se t.ex. Björhem & Magnusson Staaf 2006 s. 139 f.). I samband med att förundersökningarna inom projektet Öresundsförbindelsen genomfördes gjordes även en mindre undersökning av Hyllie mosse. Det som var kvar av den tidigare våtmarken bestod då av 30–40 cm starkt humös matjord underlagrat av opåverkad, gulgrå moränlera. Det fanns inga organogena lagerföljder bevarade och sådana har sannolikt inte heller existerat. Någon torvtäkt finns det heller inte belägg för (se Erikson 1995 s. 174 och Liljegren 2006 för uppgifter kring torvtäkt i Malmöområdet). Istället har den så kallade mossen utgjorts av ett område som präglats av högt markvatten som kanske delvis innehållit en försumpningslagerföljd som dock brutits ned i senare tid (Regnell 1995). Namnet Hyllie mosse skall därmed betraktas som ett resultat av tradition och inte definition (i naturvetenskaplig bemärkelse).

De arkeologiska undersökningar som berörs här är alla resultatet av det senaste decenniets intensiva utbyggnadsverksamhet i Malmö (figur 2). De två stora infrastrukturprojekten, Öresundsförbindelsen och Citytunneln, dominerar. Inom projektet Öresundsförbindelsen undersöktes Elinelund 2A och 2B (Sarnäs & Nord Paulsson 2001) och inom Citytunnelprojektet undersöktes Almhov, Bunkeflo, Vintrie IP, Vintrie 20:1 & 20:59 (Gidlöf, Hammarstrand Dehman


& Johansson 2006; Lövgren m.fl. 2006; Hammarstrand Dehman, Jansen & Hanny 2007). Ett större område kallat Mellanbyn har undersökts utanför de stora projekten (Friman 2007). Här ingick även den s.k. Torkelstoften. De undersökta ytorna täcker in stora delar av området i omedelbar anslutning till mossen. Ur ett arkeologiskt perspektiv kan det i det närmaste betraktas som totalundersökt, även om det givetvis finns pusselbitar som aldrig kommer att falla på plats. En stor pusselbit utgör den norr om Almhov belägna s.k. Dösemarken. Platsen har inte slutundersökts än och behandlas därför inte närmare här, men förundersökningen avslöjade åtminstone ett gårdsläge med flera hus liknande de på Almhov (Ifverson 2007). De preliminära dateringarna tyder på att det finns hus från mellanneolitikum B, senneolitikum och äldre bronsålder inom området. Möjligen ligger den kronologiska tyngdpunkten något tidigare än på Almhov, men klart är att Dösemarken kan fördjupa bilden av den lokala bebyggelsen kring Hyllie mosse. Det finns dessutom ett ej undersökt område mellan Almhov och Dösemarken som mycket väl kan innehålla fler bebyggelselämningar.

Gårdarna på almHov

På Almhov undersöktes 38 hus som på olika grunder daterades till senneolitikum–äldre bronsålder (figur 3 & tabell 2). I det här avsnittet är avsikten att ge en samlad tolkning och presentation av bebyggelsens sammansättning och förändring över tid (figur 5–13). Att göra en sådan tolkning är behäftat med en stor mängd källkritiska problem som inte kan förbises, men som inte heller kan tillåtas hindra en tolkning. Tolkningarna bygger på det dokumentationsmaterial som presenterats i den platsanknutna rapporten (Gidlöf, Hammarstrand Dehman & Johansson 2006). Det kan finnas avvikande tolkningar av de enskilda husens funktion mellan platsrapporten och detta arbete. Dessa tolkningsskillnader redovisas inte i detalj. Läsare med ett djupare intresse får själv jämföra de båda arbetena. De 38 husen låg som framgår av figur 3 i stor utsträckning samlade i ett antal olika stora grupper. Huslämningarna låg tätt och i flera fall delvis ”på” varandra. Undantaget är hus 55 som inte placerats in i ett specifikt gårdsläge (anledningen till detta diskuteras i avsnittet Samband i tid och rum på Almhov). Den analys av gårdarnas hussammansättning och förändring som görs baseras främst på 14Cdateringar och stratigrafi. 14Cdateringarna har använts som den primära grunden i tolkandet av gårdslägenas interna historia och hur det kronologiska förhållandet mellan gårdslägena sett ut. Med beteckningen gårdsläge avses i detta sammanhang inte hela gården, det vill säga inklusive aktivitetsytor, åkrar och så vidare utan endast den plats där gårdens hus identifierats. Att använda 14Cdateringarna, och då oftast endast en från varje huslämning är inte möjligt i bemärkelsen att varje enskild datering representerar en absolut sanning om ett kronologiskt förhållande. Ändå görs här tolkningar primärt baserade på enstaka 14Cdateringar, vilket gör det nödvändigt att kort diskutera dateringarna källkritiskt och problematisera bakgrund, orsak och verkan.

Inom Citytunnelprojektet daterades generellt alla huslämningar med en 14Cdatering. Denna projektövergripande strategi var kopplad till projektet Öresundsförbindelsen där en motsvarande metod användes. Syftet inom projektet Öresundsförbindelsen var att få ett underlag för diskussion kring övergripande bebyggelseförändringar över tid i ett större landskapsrum. Strategin var framgångsrik i förhållande till sitt syfte (Björhem & Magnusson Staaf 2006 s. 60). En motsvarande strategi inom Citytunnelprojektet var tänkt att komplettera, bredda och förfina underlaget för tolkning av den övergripande bebyggelseförändringen inom de delar av landskapet som berördes av detta projekt. Strategin innebär dock att studier av enskilda platsers bebyggelse blir mindre säker, inte minst i fallet med Almhov där det fanns ett så stort antal tätt liggande gårdslämningar. För att få en statistiskt säkrare datering av ett enskilt objekt hade 3–4 dateringar

�0 cITYTUnnElproJEKTET

Figur �. almhov med samtliga hus från senneolitikum – äldre bronsålder. Gårdslägena

(a – h) har markerats liksom lämningarna efter de äldre långhögarna (trianglar) och dösarna

(cirklar). Skala �:� 000.

Gårdarna på almhov ��

Gårdsläge Hus Fas längd (m) Yta (m2) 14C år Bp (lab.nr) Kal. 1 sigma material

a �6 Ib �� 5� �805 ± 45 (Ua-�0577) ��0–��40 Bc Korn, obestämt a �� Ib >�4 - 5095 ± 45 (Ua-�058�) (�960–�800 Bc) Korn, obestämt a �� Ib >�4 - �7�5 ± 45 (Ua-��68) ��00–�0�0 Bc vete, obestämt a �4 II �6 �09 �660 ± 45 (Ua-�0575) ��40–�950 Bc Emmer-/speltvete a �5 II >�� - �655 ± 45 (Ua-�0585) ��0–�950 Bc hasselnötsskal a �8 II >7 - �640 ± 45 (Ua-�0579) ��0–�9�0 Bc Säd, obestämt a �� II >�0 - �6�0 ± 45 (Ua-�0584) ��0–�9�0 Bc naket korn a �7 IIIa �� 5 �6�0 ± 45 (Ua-�0578) �0�0–�880 Bc Korn, obestämt a �5 IIIa >�� - �590 ± 45 (Ua-�0576) �0�0–�8�0 Bc Emmer-/speltvete a �9 IIIa �5 �58 ��65 ± 45 (Ua-�0580) (5�0–�80 Bc) vete, obestämt a �6 IIIa >�� - �555 ± 45 (Ua-�0586) �960–�770 Bc Säd, obestämt a �7 IIIa >�5 - �540 ± 40 (Ua-�0587) �940–�770 Bc vete, obestämt a �� IIIb >�7 - �5�5 ± 45 (Ua-�058�) �890–�740 Bc Emmer-/speltvete a �0 IIIb >�� - �485 ± 45 (Ua-�058�) �880–�740 Bc Bröd-/kubbvete

B �4 III �6 �7� 4885 ± 40 (Ua-�04�7) (�700–�640 Bc) Emmer-/speltvete B �4 III �6 �7� 4690 ± 60 (Ua-�875�) (�6�0–��70 Bc) Emmer-/speltvete B 5 IIIb �0 ��8 �490 ± 70 (Ua-�875�) �890–�690 Bc Emmer-/speltvete B 6 IIIb �� 475 ± 75 (Ua-�8749) �890–�680 Bc Emmer-/speltvete

c � IIIa �� 0� �600 ± 70 (Ua-�8754) ��0–�780 Bc Emmer-/speltvete c �9 IIIa �5 94 �590 ± 40 (Ua-�04�9) �0�0–�880 Bc vete, obestämt c � IIIb �5 �65 �500 ± 70 (Ua-�8755) �9�0–�690 Bc Emmer-/speltvete c �� IIIb 9 - �4�5 ± 40 (Ua-�04��) �860–�640 Bc Emmer-/speltvete c � Iv �6 �85 ��75 ± 80 (Ua-�7�57) �750–�5�0 Bc Emmer-/speltvete

d �� Ib >�� - �765 ± 40 (Ua-�04��) ��80–�060 Bc Bröd-/kubbvete d �7 II–IIIa >�� - �6�5 ± 40 (Ua-�04�8) �040–�9�0 Bc Bröd-/kubbvete d �6 IIIa �9 �� 605 ± 70 (Ua-�875�) ��0–�8�0 Bc Bröd-/kubbvete d �0 IIIa >�� - �605 ± 40 (Ua-�04�0) �0�0–�890 Bc Bröd-/kubbvete d 58 IIIa–IIIb >�� - - - - d �8 IIIb �4 ��0 �485 ± 70 (Ua-�8756) �890–�690 Bc Emmer-/speltvete

E 48 II–III �7 �� - - - E �4 II–III �5 �0� �495 ± 45 (Ua-��7�) �880–�740 Bc Emmer-/speltvete E 50 II–III �0 �� - - - E 49 IIIb �� 9� �495 ± 45 (Ua-��74) �880–�740 Bc Emmer-/speltvete

F �9 II �7 ��0 �660 ± 45 (Ua-�059�) ��40–�950 Bc växtdel, obestämt F 5� IIIa >�5 - �6�0 ± 45 (Ua-��75) �0�0–�880 Bc Bröd-/kubbvete

G 4� Iv �� 7� - - - G 5� Iv >7 - �4�0 ± 70 (Ua-��77) �880–�6�0 Bc vete, obestämt G 57 Iv >7 - - - -

h �� IIIb >9 - �445 ± 40 (Ua-�04��) �870–�680 Bc naket korn

Tabell �. datering av hus inom de olika gårdslägena på almhov. Tabellen bygger främst på �4c-

dateringar. hus utan �4c-datering eller med kraftigt avvikande dateringar (kalibrerade värden

inom parentes) placeras in utifrån en tolkning av deras datering som gjorts på andra grunder

(vilka diskuteras under gårdslägesbeskrivningarna). husens längd samt storlek i m� redovisas

liksom husens lokala fastillhörighet (se avsnittet Samband i tid och rum på Almhov). när längden

anges som ”större än” har måttet tagits mellan de yttersta stolphålen i den takbärande linjen,

det vill säga väggar och gavlar saknas i sådan utsträckning att en mer exakt mätning inte kan

göras. Yta har endast beräknats då väggar och gavlar funnits i en omfattning som uppfattats

som rimligt för att göra en beräkning (beräkningen har gjorts utifrån de ramar kring husen

som kan ses på figurerna 9–��). Bp-värden är kalibrerade i oxcal v. �.8.

�� cITYTUnnElproJEKTET

behövts (se t.ex. diskussion om 14Canvändning på bl.a. hus i LloydSmith 2001). Som vi kommer att se längre fram när exempelvis gårdarna på Vintrie IP diskuteras är det vanligt med avvikande dateringar, och i en situation med två skilda dateringar från en huslämning ställs man inför svåra tolkningsproblem.

För att placera husen i en typologiskkronologisk modell behövs följaktligen bra naturvetenskapliga dateringar eller fynddateringar med god precision (Artursson 2005a s. 31). Jag bör förtydliga att målet med min studie inte är att diskutera husen på Almhov eller kring Hyllie mosse med avsikt att analysera dem ur ett fritt typologiskt perspektiv. Det kan konstateras att det finns en variation i olika detaljer i husens konstruktion inom Almhov, som t.ex. tydliga exempel med förekomst eller avsaknad av väggstolphål kan vara ett utslag av. Variationen kan ha byggnadstekniska såväl som ekonomiska och sociala orsaker, och möjligen också vara av kronologisk relevans. Det kan i vissa fall kanske också relatera till bevaringsförhållandena inom området. Dessa aspekter på konstruktionsskillnaderna analyseras och diskuteras dock inte systematiskt i detta arbete. Med stöd av 14Cdateringarna kan husen i området generellt sägas stämma väl in i den hustypsutveckling som redan skisserats för Sydskandinavien, och som kort presenterades i föregående kapitel. Denna typologi är dock så grovmaskig att den inte nämnvärt hjälper till då gårdarnas historia kring Hyllie mosse skall berättas. Om varje hus daterades med 3–4 14Cdateringar skulle säkerligen enstaka hus få byta plats i tolkningen av gårdarnas historia och kanske skulle till och med fasgränser förskjutas. Styrkan i 14Cunderlagen från Almhov ligger dock i den stora mängd som de sammanlagt utgör. Tillsammans med hustypologin gör detta att helhetsbilden, det vill säga det kronologiska ramverk som dateringarna sätter kring bebyggelsens varaktighet i tid, är trovärdig.

Ser vi till detaljerna är fallgroparna många. 14Cdateringarna utfördes företrädesvis på förkolnade sädeskorn som tagits fram från jordprover från den del av stolphålet där själva trästolpen stått (figur 4). Sädeskornen som hamnat i denna sekundära fyllning bedöms komma från aktiviteter som kan kopplas till det enskilda huset. En uppenbar källkritisk faktor då huslämningarna legat tätt är att de daterade sädeskornen kan komma från äldre hus på platsen, men även yngre inblandning kan förekomma. Flera sädeskorn har dessutom 14Cdaterats till tidigneolitikum vilket tydligt visar på inblandning av material från de många tidigneolitiska groparna på Almhov. Dessa innehöll i flera fall rikligt med förkolnade växtfröer. Dessa dateringar har därför regelmässigt betraktats som felaktiga i förhållande till husens förmodade ålder (motiveringarna till detta kan hämtas från den platsanknutna rapporten). I de fall sädeskornet kan förutsättas tillhöra huset kvarstår dock frågan vilken del av dess användningstid det kommer från. Om husen städats regelbundet kan sädeskornen hypotetiskt komma från en sen del av husets användningstid, men det kan givetvis inte beläggas. Dateringar gjorda på sädeskorn kan representera vilken del som helst av ett hus kanske 100åriga användningstid. Detta faktum innebär att det finns risk att göra felaktiga kopplingar mellan hus när det gäller deras inbördes kronologiska förhållande. En 14Cdatering av ett hus där denna representerar den äldsta delen i husets användning kan felaktigt kopplas samman med ett hus med liknande datering men där denna representerar husets yngsta användning. Likartade dateringar kan således representera generationsmässigt åtskilda hus. Det omvända kan också förekomma, det vill säga hus som hört samman kan skiljas åt genom olikartade dateringar. Dessa källkritiska problem är ofrånkomliga då 14Cdateringars centrumvärden används på ett så tydligt sätt som här. Alla dateringsmöjligheter kan inte upprepas i den genomgång av gårdslägena som görs nedan. Där är det så långt som möjligt en tolkning som presenteras, även om det finns hus där alternativ föreslås. När man resonerar kring hus och gårdar tenderar man också att vilja se klara brott mellan hus och gårdsgenerationerna – först när samtliga hus tillhörande en gård rivs eller överges byggs nya hus. Successiva förändringar


med överlappande husanvändning är svåra att fånga. Till exempel kan en mindre ekonomibyggnad ha byggts på en gård och sedan fortsatt att användas även efter det att ett nytt bostadshus uppförts. Alla gårdens hus behöver inte ha tagits ur bruk eller byggts nya på en gång. Den gårdsförändring som presenteras utifrån källmaterialet har dock en tendens att ge en bild av en sådan klar och enkel avlösning mellan gårdarna och gårdarnas hus.

Gårdsgenomgången är resonerande och tolkande till sin karaktär, och sker utifrån ett antal grundläggande utgångspunkter kring relationen mellan hus och vad som tolkas vara gårdslägen. En utgångspunkt i min diskussion är att det finns ekonomiska och sociala samband över flera generationer mellan hus som ligger rumsligt tydligt relaterade till varandra. Dessa ansamlingar av hus identifieras som stationära gårdslägen. Gårdslägen urskiljs således i första hand rumsligt utifrån husens placering, där en utgångshypotes är att detta avspeglar en senneolitisk verklighet där gårdslägena representerar familjers förändrade byggnadssituation över flera släktled under den tid som vi talar om här. Gårdslägena är svåravgränsade i många fall, men det är nödvändigt att ha en sådan form av ingångstråd till det nystan som huslämningarna på Almhov bildar vid en första anblick. Vissa gårdslägen känns ur ett rumsligt perspektiv mer självklara att skilja ut från klungan. Andra är mer tveksamma. Här samspelar avstånd, arkeologiska iakttagelser och känsla på ett mer otydligt sätt när det gäller de olika faktorernas betydelse för valet av gårdslägesavgränsning. Andra tolkningsmöjligheter av de identifierade gårdslägenas historia finns givetvis. Husen inom ett gårdsläge behö

Figur 4. Utsikt från ett stolphål. att undersöka

och tolka samband mellan stolphål innebär

flera källkritiska problem. Foto: markus

andersson, malmö Kulturmiljö.


ver exempelvis inte ha följt på varandra i en obruten sekvens. Istället kan en gård ha flyttat mellan vad som här urskiljs som enskilda gårdslägen, där nybyggena sker växelvis mellan två lägen. Det skulle förvisso fortfarande gå att tala om ett stationärt gårdsläge, men med en större yta som bas. När två bostadshus som antas följa direkt på varandra i tid ”ligger på” varandra skulle det kunna betyda att det funnits ett avbrott i bebyggelsen, eftersom man då inte skulle ha haft någonstans att bo under den tid som det tog att riva det gamla och bygga det nya (jfr BornaAhlkvist 2002 s. 147 f.). Det skulle tala för denna andra modell. Situationen med överlagrande hus som antas följa direkt på varandra har i något fall också funnits på Almhov. På en plats som denna finns ändå alltid möjligheten att man bott hos sina närmaste grannar under en sådan här byggperiod, eller i ett mindre hus på den egna gården. Förslag förekommer också på att man använt material från den gamla byggnaden när det nya huset byggs, vilket skulle kunna förklara de täta lägena mellan vissa huslämningar. Då har man inte varit bostadslös under nybyggnadsperioden (Björhem & Säfvestad 1989 s. 125).

Fasindelningen som presenteras i avsnittet Samband i tid och rum på Almhov bygger på vad som uppfattas vara betydelsefulla bebyggelseförändringar på platsen. Fasindelningen bygger inte på en indelning som gjorts på enskild hus eller gårdsnivå, det vill säga att det konstrueras inte en ny fas när ett nytt hus eller en ny gård byggs. Rytmen i hus och gårdssekvenserna på Almhov skulle inte tilllåta en sådan fasindelning med mindre än att varje gårdsläge fasindelades för sig. Att framställa en gemensam rytm i hus och gårdssekvenserna skulle dessutom framstå som märklig då det skulle förutsätta en i det närmaste synkroniserad tillvaro där människornas liv följde samma rytm. Husbygge likväl som husens livslängd har följt hushållens skiftande sociala situation och behov där bildande av hushåll, barnafödande, äldre barns utflyttning, en äldre generations bortgång och så vidare spelar en avgörande roll för när hus och gårdar förändras (Gerritsen 1999 s. 142 fig. 3). Fasindelningen blir därför istället relaterad till vad som uppfattas som större händelser och förändringar i gårdslägenas gemensamma ”liv” på ett mer övergripande plan – när etableras flera gårdar, när börjar gårdar med mer än ett hus byggas och så vidare. Varje identifierad större händelse (fasskifte) i bebyggelsen har samtidigt varit en social händelse. De former för gemenskap och samverkan som skapats har varit av social betydelse och påverkat relationerna mellan gårdarna på Almhov och även med grannarna. Fasindelningen appliceras på övriga gårdar kring Hyllie mosse, som presenteras under avsnittet Grannarna och här tillkommer en första och en sista fas som inte finns på Almhov. Ett sådant förfarande innebär att Almhov ges en bärande roll i tolkningen av händelseutvecklingen i området kring Hyllie mosse, även om möjligheten ändå finns att upptäcka företeelser där Almhov inte nödvändigtvis varit ledande.

Trots det goda källäget på Almhov ställs man inför problem där enstaka val av tolkning kan förändra den övergripande bilden av platsens historia på ett markant sätt. Den fasindelning man väljer är såklart inte självklar och enstaka val av på vilken sida om en fasgräns enskilda hus och gårdar hamnar är av stor betydelse. Detta är ett välkänt och generellt problem med all placering av arkeologiska material i perioder. Andra val eller andra material än hus kan ge en annan bild av historien kring Hyllie mosse under den här tiden. Det som presenteras här är alltså en periodkonstruktion i ”mikroperspektiv” (i jämförelse med periodindelningen i tabell 1) där jag valt att tolka Hyllie mosses historia mellan ca 2350–1500 BC med utgångspunkt i gårdarna kring mossen. I denna historia har även det äldre, ärvda landskapet en viktig plats – på Almhov tydligast manifesterat genom de olika typer av lämningar efter monumentalgravar (långhögar och dösar) från tidig och mellanneolitikum (figur 3) (utöver rapporten från Almhov se även Steineke 2006 där en av långhögsresterna finns beskriven).

Gårdsläge A innehöll 13 tätt samlade huslämningar vilket gör det till det enskilt mest omfattande gårdsläget på Almhov. Det är inte helt säkert att gårds

Gårdarna på almhov �5

Gårdsläge/ Hus Emmer-/ Bröd-/ vete, naket korn skalkorn Korn, vete/korn

Fas speltvete kubbvete obestämt obestämt %

aIb �6 7 - 6 - - � 8�/�9 aIb �� 7 - 8 - - - �00/- aII �4 �7 - 5 - - - �00/- aII �� 6 - � 79/�� aIIIa �7 6� �� 5 �6 4 5 78/�� aIIIa �5 X - X - - - �00/- aIIIa �9 �� - 6 - - � 90/�0 aIIIa �6 5 - � - - - �00/- aIIIa �7 - - X - - - �00/- aIIIb �� 0 - � - - - �00/- aIIIb �0 X X - - - - �00/-

BIII �4 X X - - - X BIIIb 5 X - - - - - �00/- BIIIb 6 54� �80 54 �0 �� 8�/�7

cIIIa � 4 � 9 - � 5 7�/�7 cIIIa �9 X - X - - - �00/- cIIIb � X - X - - X cIIIb �� 5 � 4 - - � 8�/�7 cIv � 56 60 5� �0 9 �� 89/��

dIb �� 4 �� 5 ��5 �� 6 �5/85 dII–IIIa �7 86 4� � 9 � �� 79/�� dIIIa �6 �6 �0 �6 � � - 9�/9 dIIIa �0 9 � 6 4 - 5 67/�� dIIIb �8 8 � 8 - - � 89/��

EII–III �4 �� 5 4 � - � 9�/9 EII–III 50 �7 8 - � - � 86/�4 EIIIb 49 �6 �6 4 9 � � 80/�0

FIIIa 5� �� 4 � - - - �00/-

GIv 4� �� 8 � - - � 95/5 GIv 5� �� - � - - - �00/-

hIIIb �� 9 - 5 � � � 70/�0

Tabell �. Förekomst av artbestämda sädes-

korn (antal) i husen på almhov (uppgifterna

är sammanställda efter Gustafsson �004,

digital version). husen redovisas gårdslä-

gesvis och i kronologisk ordning. I hus med

mycket lite sädeskorn redovisas inte det ex-

akta antalet korn. här markerar X förekomst.

hus som saknas i tabellen innehöll inga

sädeskorn (i några hus togs inga jordprover)

alternativt mindre mängder ej artbestämda

korn. Sädeskorn från hus där kornen fått av-

vikande �4c-dateringar ingår inte i tabellen

(jfr tabell �).

läget avgränsats söderut. Möjligheten finns att ytterligare hus funnits utanför det undersökta området, men detta kommer inte att kunna klargöras eftersom ytan här består av en bredare asfalterad väg. Omedelbart väster om gårdsläget har fasadstolphålen efter en äldre långhög undersökts. Fasadstolphålen tolkas markera långhögens östra fasad vilket innebär att det närmaste huset endast legat ca 10 m från denna. Husen inom gårdsläget har fått 14Cdateringar som sträcker sig från ca 3800–3500 BP. Dateringarna tyder på att gårdarna kan ha avlöst varandra utan avbrott under den här tiden. Tolkningen av husens inbördes kronologiska förhållande inom gårdsläge A kan ses på figur 5.

Det äldsta huset inom gårdsläget är hus 26 som sedan avlösts av hus 31. Dessa två byggnader har båda fungerat som gårdens enda hus. Hus 31 har troligen brunnit ned, något som stolphålens sotiga fyllning tydde på. När nästa husgeneration inom gårdsläget byggs markerar det början på en ny företeelse på Almhov – gårdar med mer än en byggnad. Hus 24 och hus 35 tycks ha stått på platsen samtidigt. De båda husen har troligen varit jämnstora, något som verkar förändras radikalt när sedan hus 33 och hus 28 byggs. Hus 33 markerar med sina 20 m (minst) en tydlig början på de verkligt långa husens närvaro på Almhov. Det äldre hus 21 på gårdsläge D mäter förvisso också strax över 20 m, men hus 33


A hus 24

A hus 25

A hus 26

A hus 27

A hus 28

A hus 29

A hus 30

A hus 31

A hus 32

A hus 33

A hus 35

A hus 36

A hus 37

3800 BP

3700 BP

3600 BP

3500 BP

Gårdsläge A


markerar början på en tydligare, rumsligt och kronologiskt vidare sekvens med längre hus på över 20 m. Lämningarna efter hus 28 mätte endast ca 7 m, men eftersom det var dåligt bevarat gick det inte att avgöra hur stort det varit. Det är därför något osäkert om det verkligen varit en omfattande storleksskillnad mellan de båda samtida husen. Det framstår däremot som tydligt mellan nästa generation hus. Då byggs det 32 m långa hus 27. Det är möjligt att det tidigare stora huset, hus 33, stått kvar och använts men det kan också helt ha ersatts av hus 27. Det mindre hus 25 har varit samtida med hus 27. Det kan också ha varit fråga om en successiv förändring där det mindre hus 28 inledningsvis kan ha fungerat i samhörighet med hus 27, men där hus 28 sedan ersatts av hus 25 på nästan samma plats. Dessa tolkningsmöjligheter gör gårdsförändringen mer successiv och mindre dramatisk jämfört med en tolkning där skarpa brott mellan varje enskild husgeneration antas (och som det framstår på figur 5). Nästa stora bostadshus som byggs inom gårdsläget är det 35 m långa hus 29. Husets närmare datering är oklar eftersom ett 14Cresultat gav en datering till yngre bronsålder–äldre järnålder. Här kopplas dock huset ihop med två mindre byggnader, hus 36 och hus 37, som har närliggande dateringar. Hypotesen att hus 29 skall relateras till dessa mindre hus bygger på det faktum att övriga gårdar inom gårdsläget, undantaget de två eller tre äldsta, bestått av en större och en mindre byggnad. Hus 36 och hus 37 har dateringar som inte direkt kan kopplas samman med något annat större hus enligt denna gårdslägestradition, något som gör det rimligt att anta att hus 29 faktiskt ingått i denna gårdsenhet. Den sista generationen hus på gårdsläget har bestått av hus 32 och hus 30. Hus 32 har varit störst av dessa två, men med sina minst 17 m är det ändå betydligt kortare än de föregående stora husen. Också här finns det en möjlighet att hela den föregående husgenerationen med hus 29, hus 36 och hus 37 stått kvar när hus 32 byggdes. Hus 29 har däremot varit borta när hus 30 uppförts.

De enskilda husens funktion har tolkats utifrån storlek, konstruktionsdetaljer, förhållande till samtida hus och i stor utsträckning även utifrån stolphålsfyllningarnas innehåll av förkolnade sädeskorn. De två äldsta husen samt de stora husen i de efterföljande husgenerationerna tolkas som bostadshus. Fördelningen av förkolnade sädeskorn tyder i regel på att härd/köksplatsen legat i husens västra eller centrala del. Möjliga undantag finns i hus 29 och 32 där sådana funktioner kan ha funnits i öster, men tolkningarna är osäkra. De mindre husen som varit samtida med stora bostadshus kan med viss osäkerhet tolkas som någon form av ekonomibyggnader. Tolkningen baseras främst på storleksförhållandet gentemot de stora bostadshusen, men även på att de innehöll mycket sparsamt med förkolnade sädeskorn, vilket skulle indikera avsaknad av härdar för matberedning. Ett undantag finns dock. Stolphålen i det mindre hus 36 innehöll förkolnade sädeskorn vilkas spridning tolkats som att huset kan ha fungerat som bostad med matberedningsplats i väster. Mängden sädeskorn var begränsad, men tolkningen visar ändå på att det kan vara vanskligt att regelmässigt betrakta mindre hus som ekonomibyggnader. Eller är det så att vi här ser ett exempel på att en ekonomibyggnad använts som tillfällig bostad under den tid då ett nytt bostadshus byggs?

Stolphålen innehöll endast små mängder djurben varav några har kunnat artbedömas. I det äldsta huset, hus 26, påträffades små tandfragment från får eller nötkreatur. I hus 33 har ben från nöt eller hjort identifierats och i hus 29 fanns det ben från nöt och tänder av får eller get. Hus 32 innehöll ben av nöt, hjort och får. Nötkreatur och får tycks således vara närvarande under hela gårdslägets användningstid. De förkolnade sädeskornen tyder på en tämligen varierad uppsättning odlade växter (tabell 3). Artvariationen är dock mer begränsad i de äldsta husen, medan den ökar tydligt när de stora husen börjar byggas.

Gårdsläge B synes vara väl avgränsat och bestod av tre hus. Avståndet till gårdsläge C är däremot endast ca 25 m vilket gör att uppdelningen på två gårds

Figur 5 (till vänster). husen inom gårdsläge

a uppställda efter datering (se tabell � & 4).

Skala �:400. Figur: anders Gutehall.


3600 BP

3500 BP

3400 BP

3300 BP

Gårdsläge B Gårdsläge C

C hus 1

C hus 2

C hus 3

B hus 5

B hus 6

B hus 14

C hus 19

C hus 22


lägen kan ses som osäker. Husen inom gårdsläge C låg dock så tätt samlade att en uppdelning ändå har gjorts här. Tolkningen av husens inbördes kronologiska förhållande inom gårdsläge B kan ses på figur 6. Kronologin enligt figuren är dock ett förslag som vilar på osäker grund. Hus 14 erhöll två 14Cdateringar till tidigneolitikum, vilket får anses som felaktigt i relation till husets förmodade ålder. Husets datering i förhållande till hus 5 och hus 6 blir därmed osäker. En rimlig tolkning är dock att hus 14 ligger relativt nära hus 5 och hus 6 i tid i så måtto att de avlöst varandra utan avbrott. Tolkningen bygger på att huset får räknas till de långa husen med sina 26 m. På gårdsläge A följer dessa långa hus på varandra i en tät följd, vilket ligger till grund för en liknande tolkning av hussekvensen inom gårdsläge B. Det går däremot inte med säkerhet att avgöra om hus 14 är äldre eller yngre än hus 5 och hus 6. Att placera hus 14 som äldst i sekvensen får därför ses som högst hypotetiskt. Hus 14 har inte haft någon tillhörande mindre byggnad. Stolphålen innehöll sot och träkol vilket kan tyda på att huset brunnit, något som den arkeobotaniska analysen dock inte stödjer. Hus 5 och hus 6 har i stort sett samstämmiga 14Cdateringar. Storleksskillnaden mellan husen tyder på ett förhållande liknande det inom gårdsläge A. Hus 6 har fungerat som bostadshus medan hus 5 kan ha fungerat som ekonomibyggnad. Hus 5 är förvisso relativt stort, men den mycket begränsade förekomsten av sädeskorn, vilket skulle indikera matberedning, tyder på att huset kan ha haft en annan funktion än bostad. Hus 6 framstår som exceptionellt då det tydligt avviker från alla andra hus på Almhov vad gäller mängden sädeskorn och husets funktionsindelning. Det finns svaga antydningar i hus 29 och hus 32 på gårdsläge A och i hus 16 på gårdsläge D om att härd/köksplatsen legat i öster. I hus 6 är detta desto tydligare. Hus 6 har troligen brunnit, vilket antyds av mängden träkol i anläggningarna och de hårt brända sädeskornen. Inget av husen innehöll några djurben som gick att artbedöma.

Gårdsläge C bestod av fem tätt liggande huslämningar. Gårdsläget låg nära den norra schaktbegränsningen vilket gör att dess avgränsning inte är helt klarlagd. 14Cdateringarna av husen omfattar perioden mellan ca 3600 till strax efter 3400 BP. Glappen på ca 100 BPår mellan de stora husens dateringar är större än inom exempelvis gårdsläge A, men kan likafullt representera husgenerationer som avlöst varandra utan avbrott. Tolkningen av husens inbördes kronologiska förhållande inom gårdsläge C kan ses på figur 6. Vid en mindre undersökning omedelbart norr om Almhov framkom anläggningar som tolkades utgöra fasadstolphål till en långhög. Gårdsläge C låg endast ca 30 m väster om dessa. Långhögens hypotetiska utbredning västerut är okänd, men gårdsläget kan alltså ha legat i direkt anslutning till långhögens västligaste del. Det äldsta huset inom gårdsläget är hus 3. Hus 3 har fungerat som bostadshus vilket har kompletterats med en mindre byggnad, hus 19, som endast legat 2–3 m norr om hus 3. Hus 19 kan ha fungerat som ekonomibyggnad, även om den arkeobotaniska analysen antydde att det kan ha funnits en härd/köksdel centralt i byggnaden. Nästa bostadshus inom gårdsläget är hus 2. Hus 19 har varit borta eller kanske rivits i samband med att hus 2 uppfördes. Däremot är det osäkert om hus 3 stått kvar ytterligare en tid eller ej. Hus 2 uppvisar tydliga skillnader i konstruktion mellan den östra och den västra delen, vilket i den platsanknutna rapporten tolkas som en funktionsindelning och att den östra delen eventuellt utgörs av en tillbyggnad till den västra bostadsdelen. En tillbyggnad kan dock inte beläggas med säkerhet. Det är osäkert om hus 2 haft en mindre, tillhörande byggnad knuten till sig. Hus 22 som på grund av sin storlek tolkas som en ekonomibyggnad (även här har analysen av sädeskorn pekat på att huset fungerat som bostad) kan trots sin betydligt yngre datering ha tillhört hus 2, men kanske inte uppförd förrän under den senare delen av dess användningstid. (Har hus 22 byggts i samband med den möjliga tillbyggnaden av hus 2?). När nästa bostadshus byggs, hus 1, är det oklart om något av husen 2 eller 22 stått kvar. Det nära rumsliga sambandet mellan

Figur 6 (till vänster). husen inom gårdsläge B

och c uppställda efter datering (se tabell � &

4). Skala �:400. Figur: anders Gutehall.


3700 BP

3600 BP

3500 BP

Gårdsläge D Gårdsläge E

D hus 16

D hus 17

D hus 18

D hus 20

D hus 21

E hus 34

E hus 48

E hus 49

E hus 50

D hus 58


hus 1 och dessa båda hus gör ändå att det framstår som troligast att hus 2 och hus 22 inte stått kvar på platsen när hus 1 byggdes. Hus 1 liknar hus 2 vad gäller skillnaden mellan den östra och västra delen av huset, vilket kan betyda att även detta hus byggts till. Någon tillhörande mindre byggnad har inte identifierats, men gårdsläget är som nämndes ovan inte avgränsat med säkerhet. Under hela gårdslägets tid dominerar vetesorterna bland de förkolnade sädeskornen. Det är först i den avslutande husgenerationen som variationen ökar genom ett större inslag av korn. De artbedömda djurbenen är fåtaliga – fragment av nöt i hus 2 och fragment av får/get i hus 1 är det enda som finns.

Gårdsläge D bestod av sex delvis glest liggande huslämningar. Gårdsläget låg liksom gårdsläge C nära den norra schaktbegränsningen, vilket gör att dess avgränsning inte är helt klarlagd. Att föra samman husen i ett gårdsläge är inte heller självklart då hus 16 med sin placering längst norrut antyder ett möjligt annat samband. Hus 17 och hus 58 har dessutom ett läge som gör det osäkert om det skall relateras till hus 16 eller till gruppen med de tre husen 18, 20 och 21. 14Cdateringarna av husen omfattar perioden mellan ca 3750 till strax efter 3500 BP. Dateringarna indikerar relativt glesa intervall mellan husbyggena. Tolkningen av husens inbördes kronologiska förhållande inom gårdsläge D kan ses på figur 7. Kronologin innehåller dock en del tveksamheter när det gäller enskilda byggnader.

Hus 21 tillhör tillsammans med hus 26 och hus 31 på gårdsläge A de senneolitiska hus som fått de äldsta 14Cdateringarna på Almhov. Huset är med sina minst 21 m betydligt längre än dessa båda hus. Huset har också en varierad sammansättning förkolnade sädeskorn med en dominans av korn. Sett till denna variation påminner hus 21 mest om de betydligt yngre hus 6, hus 1 och hus 49 på gårdsläge B, C respektive E, och även om hus 17 inom gårdsläge D. Möjligen kan dessa förhållanden tyda på att 14Cdateringen av hus 21 inte överensstämmer med husets förmodade ålder. Huset har ändå placerats in som det äldsta inom gårdsläget eftersom konstruktionen i sig inte är kronologiskt otänkbar i sammanhanget. Avståndet i tid till nästa generation hus inom gårdsläget kan utifrån 14Cdateringarna ha varit relativt betydande. Det behöver dock inte ha funnits ett uppehåll i hussekvensen, även om hus 21 måste ha haft en livslängd som närmar sig gränsen för vad som kan anses rimligt. Efter hus 21 har de två relativt stora husen 20 och 16 byggts på platsen. Att det råder samtidighet mellan de två större husen innebär för övrigt att man kan misstänka att hus 16 faktiskt kan tillhöra ett separat gårdsläge, även om det inte kan beläggas i nuläget. Den mindre byggnaden, hus 17, var samtida med dessa båda hus. Till skillnad från flera mindre hus på gårdsläge A fanns det relativt rikligt med förkolnade sädeskorn i huset, och det har föreslagits att det funnits en matberedningsplats i den västra delen av det, vilket indikerar att huset kan ha fungerat som bostad. Det innebär att det skulle ha funnits tre samtida bostadshus med delvis olika utseende inom gårdsläget, vilket är en bild som avviker från de andra gårdslägena. Detta kan indikera en särskild ekonomisk eller social situation här, men det kan också bero på att gårdsläget inte har avgränsats korrekt. Hus 16 och hus 20 tycks också ha stått länge på platsen. När hus 18 byggs finns inte hus 20 kvar längre, men det kan mycket väl ha stått så länge att det avlösts direkt av hus 18. Det kan ha funnits ett mindre hus, hus 58, som tillhört hus 18. Hus 58 har inte 14Cdaterats, men dess placering antyder att det följt på, eller möjligen föregått, hus 17.

Husen i gårdsläge D har i likhet med majoriteten av hus på Almhov en indelning som tyder på att härd/köksutrymmena har legat i den västra eller centrala delen av husen. Undantaget är möjligen hus 16 där stolpsättningen indikerar en härdplats i väster, men där de förkolnade sädeskornen snarare tyder på en östligt liggande köksregion. Sammansättningen bland sädeskornen tyder på en relativt varierad odling där vete dominerar. Det tydliga undantaget från detta är det äldsta huset, hus 21, där kornet intar en särställning. I hus 18 fanns det några få


d och E uppställda efter datering (se tabell

� & 4). Skala �:400. Figur: anders Gutehall.


3700 BP

3600 BP

3500 BP

3400 BP

Gårdsläge F Gårdsläge G Gårdsläge H

H hus 23

F hus 39

G hus 43

F hus 51

G hus 53

G hus 57


djurben som dock inte har kunnat artbedömas närmare. Gårdsläge E bestod av fyra väl samlade hus. Gårdsläget får anses relativt

välavgränsat, även om förhållandet till husen inom gårdsläge F inte är helt klart. Gårdslägesavgränsningen bygger således helt på husens nära rumsliga samband. Hypotetiskt skulle dock husen inom gårdsläge F med sin relativt höga ålder kunna markera början på ett gårdsläge som senare stabiliserades inom det som här urskiljts som gårdsläge E. Eftersom 14Cunderlaget från gårdsläge E inte är det bästa är denna utveckling inte möjlig att belägga. Helhetsintrycket av gårdsläget är att husen avlöst varandra, det vill säga det har inte funnits några hus som varit resta samtidigt. Undantaget kan möjligen vara hus 50 som skulle kunna vara samtida med antingen hus 34 eller hus 48. Avståndet till hus 49 är endast ca en meter vilket gör att en samtidighet mellan dessa båda hus inte känns rimlig. Det går inte att avgöra i vilken ordning husen avlöst varandra. Hus 49 har placerats sist i sekvensen vilket kan ses på figur 7. Det enda motivet till detta är den svaga tendens med successivt större hus över tid som grovt sett kan ses inom till exempel gårdsläge A (gårdsläge C uppvisar dock närmast den motsatta tendensen). Dateringen av hus 49 är också relativt sen sett till den samlade bilden på Almhov, vilket gör det troligt att åtminstone ett par av husen är äldre än hus 49. Det möjliga undantaget kan vara hus 34 som har en identisk 14Cdatering med hus 49. Husen kan inte vara samtida, men eftersom hus 49 troligen har brunnit är det möjligt att det daterade materialet från hus 34 kommer från det nedbrunna hus 49. Det behöver däremot inte innebära att hus 34 skulle vara yngre än hus 49. Den kronologiska sekvensen på figur 7 är därför helt hypotetisk, men husformerna antyder i jämförelse med övriga hus på Almhov att de skall placeras inom ett intervall mellan ca 3650 och 3400 BP. Denna kronologiska ram verkar rimlig även om detaljerna inte kan urskiljas. Husen kan tolkas som bostadshus med härd/köksutrymmen i västra eller centrala delen av husen. Bland de förkolnade sädeskornen dominerar vete, även om variationen ökar något i och med den hypotetiskt yngsta husgenerationen (hus 49).

Gårdsläge F bestod endast av två hus. Tolkningen av husens inbördes kronologiska förhållande kan ses på figur 8. Husen låg relativt långt ifrån varandra, och en alternativ gårdslägestolkning togs upp i genomgången av gårdsläge E ovan. Husen har båda tolkats som bostadshus. I det äldre huset, hus 39, är det stolpsättningen med ett större utrymme för en möjlig härd/köksdel i den västra halvan som underbygger denna tolkning. De brända sädeskornen inskränktes till ett fåtal ej närmare artbestämda korn. I det yngre och större huset, hus 51, fanns det något mer förkolnade sädeskorn (endast vete). En viss koncentration av dessa till husets centrala parti tyder på att härd/köksplatsen legat här.

Gårdsläge G var väl avgränsat och bestod av två, eller möjligen tre hus (figur 8). Ytterligare ett hus, hus 54, har undersökts men det har daterats till mellanneolitikum B och behandlas inte här (se Brink under bearbetning). Två av husen låg mellan två långhögar vilka har skapat en form av inhägnad kring gården. Ett av husen, hus 57, var dock problematiskt i sin relation till den förmodat största långhögen (långhög 1). Hus 57, som inte 14Cdaterats, upptäcktes när jordlager som tolkades tillhöra långhögen togs bort och har i den platsanknutna rapporten getts en försiktig datering till senneolitikum–äldre bronsålder. Långhögen har troligen varit ca 80 m lång, vilket gör huset tveksamt som ett senneolitiskt hus då det skulle ha legat mitt i långhögen. Husets enkla planlösning med tre stolphål pekar inte heller entydigt mot senneolitikum. Det finns heller inga fynd som kan ge någon ledtråd i frågan. Huset kan alltså vara äldre (än långhögen). Gårdsläget kan därmed ha bestått av enbart två hus, hus 43 och den mindre byggnaden hus 53. Hus 43 har inte 14Cdaterats, men har hypotetiskt kopplats ihop med hus 53 med utgångspunkt i mönstret med stora och små sammanhörande hus inom andra gårdslägen. De förkolnade sädeskornen i hus 53 har tolkats komma från bostadsrelaterad verksamhet. Tolkningsproblematiken kring funktionsförhållan


F, G och h uppställda efter datering (se tabell

� & 4). Skala �:400. Figur: anders Gutehall.


det mellan stora och små hus som tagits upp ovan är således aktuell även här. Sädeskornen som analyserats tyder på att vete dominerat.

Gårdsläge H låg tydligt avskilt från övriga gårdslägen inom Almhov och bestod endast av ett hus (figur 8). Avståndet till det närmaste gårdsläget var ca 300 m medan avståndet till Elinelund 2B (se nedan) endast var ca 200 m. Huset låg i anslutning till områdets norra begränsning och kan inte anses vara tydligt avgränsat. Hus 23 var litet och skulle ur den bemärkelsen kunna ses som en mindre ekonomibyggnad i likhet med flera av de andra mindre husen. I så fall skulle ett större tillhörande bostadshus finnas utanför den undersökta ytan. Analysen av de förkolnade sädeskornen har visat att det kan ha funnits en möjlig härd/köksplats i den västra delen av hus 23. Den tolkningen är dock osäker, men visar ändå att hus 23 faktiskt kan ha fungerat som bostadshus. Sädeskornen tyder på en varierad sammansättning med både vete och kornodling på gården.

samBand i tid oCH rum på almHov

Urskiljandet av faser i bebyggelsen på Almhov bygger på vad som uppfattas som mer eller mindre tydliga övergripande händelser och förändringar. I vissa fall framstår förändringen som tydligare medan den i andra fall är svagare. I det följande presenteras ett förslag på vilka gårdar som kan ha varit samtida och hur förändringen i bebyggelsen skiftat mellan gårdslägena. Faserna kan ses på figurerna 9–13. Som diskuterats tidigare tenderar figurpresentationerna att visa en relativt statisk bild av bebyggelsen och dess förändringar. Figurerna skall således jämföras med både gårdslägesbeskrivningarna och tabell 2 med de fasangivelser som gjorts där. Att försöka åskådliggöra alla hypotetiskt möjliga detaljer i scenariot skulle dock bli alltför komplicerat. Syftet är främst att urskilja mer övergripande händelser i gårdarnas historia, och inte att fastställa deras exakta plats i tid. Det låter sig heller inte göras med den precision som 14Cdateringarna erbjuder. Fasernas maximala utbredning i kalenderår (1 sigma), ungefärliga BPintervall och relation till periodindelningen i tabell 1 redovisas i tabell 4. Fasintervallerna skall alltså endast betraktas som övergripande och ungefärliga hållpunkter för de av mig identifierade händelserna på Almhov.

Fasindelning och fasavgränsningar på Almhov räcker inte riktigt till för att fånga in övrig bebyggelse från senneolitikum–äldre bronsålder kring Hyllie mosse. Det finns ett antal gårdar med dateringar från vad som här benämns fas Ia (tabell 4). Den har inte skilts ut som en egen helt fristående fas eftersom den inte markerar en tydligt annorlunda bebyggelsesituation jämfört med efterföljande fas Ib (samma förhållande gäller mellan fas IIIa och IIIb). Det skall också nämnas att fas Ia kan kopplas till stridsyxekulturen (Brink under bearbetning). Det finns också en yngre fas, fas V (tabell 4) som markerar början på det treskeppiga husets historia i området.

Fas Ib (tabell 4 & figur 9). Tre hus kan knytas till fas Ib. Två av dessa tillhör gårdsläge A – hus 26 och hus 31 – och ett till gårdsläge D – hus 21. Ytterligare ett hus, hus 55, har en 14Cdatering till fasen. Dateringen är identisk med den för hus 31. Hus 55 har ändå inte tagits med här eftersom huset bedömts som alltför osäkert. Huset mätte endast 4,5 m och det är inte helt klart vilken typ av kon

Tabell 4. Faserna med maximal utbredning i

kalenderår (� sigma), ungefärliga Bp-intervall

(se tabell � & för fas Ia och v tabell 5) och

periodtillhörighet enligt tabell �. Fas Ib–Iv

utgår helt från almhov medan fas Ia och fas v

bygger på dateringar från andra lokaler kring

hyllie mosse (dessa dateringar sträcker sig

delvis utanför periodindelningen i tabell �).

Fas Ia �470–��00 Bc ca �900–�800 Bp mn B–Sn IFas Ib ��0–�0�0 Bc ca �800–�700 Bp Sn IFas II ��40–�9�0 Bc ca �700–�600 Bp Sn I(–Sn II)Fas IIIa ��0–�770 Bc ca �600–�500 Bp Sn I–Sn IIFas IIIb �9�0–�640 Bc ca �500–�400 Bp Sn II–ÄBå per. IaFas IV �880–�5�0 Bc ca �400–��00 Bp Sn II–ÄBå per. IBFas V �680–��0 Bc ca ��00–�000 Bp ÄBå per. Ia–ÄBå per. III


struktion det rör sig om. Anledningen till att det inte tagits med här är att huset låg på exakt samma plats som en av långhögarna. Det är möjligt att långhögen varit helt borta när huset byggdes, men förhållandena är för osäkra för att en säker tolkning skall kunna göras. Hus 26 som är det äldsta senneolitiska huset på området har en datering som tyder på att bebyggelsen i det här skedet skall knytas till stridsyxekulturen. För den fortsatta händelseutvecklingen under fasen finns det olika alternativ. Hus 21 på gårdsläge D tycks följa i tid på hus 26 och det är möjligt att det är resultatet av en kringflyttande gård som sedan återigen flyttar tillbaks till gårdsläge A i och med att hus 31 byggs. Det är också möjligt att hus 21 representerar början på ett nytt gårdsläge och att hus 26 och hus 31 istället följt direkt på varandra. Som framgick i genomgången av gårdslägen är dateringen av hus 21 osäker. Huset avviker i storlek och i sitt innehåll av brända sädeskorn från de båda andra husen. Medan hus 26 och hus 31 endast innehöll sparsamt med vete och en mindre mängd korn fanns det i hus 21 stora mängder av både olika vete och kornsorter. Hus 21 påminner i detta avseende mer om de yngre husen inom gårdsläge D. Det finns också ett stort glapp i tid mellan hus 21 och de övriga husen inom gårdsläget, vilket ger ett intryck av att det rumsliga förhållandet mellan hus 21 och övriga hus inte nödvändigtvis behöver kopplas samman med en obruten kontinuitet i tid. Osäkerheten kring dateringen av hus 21 gör att det också är svårt att avgöra om den dominerande mängden sädeskorn i hus 21 kan tolkas som en tydlig skillnad i ekonomiskt välmående mellan gårdarna. Fas Ib karakteriseras sammanfattningsvis av få (möjligtvis bara en), mer glest liggande gårdar, men även av inledningen på en stabilisering av åtminstone ett av gårdslägena.

Fas II (tabell 4 & figur 10). Under fas II ser vi för första gången på Almhov en gård med två hus – ett bostadshus och ett förmodat tillhörande hus som kan

Figur 9. Fas Ib på almhov. långhögar (tri-

anglar) och dösar (cirklar) markerade. Skala

�:� 700.


ha fungerat som ekonomibyggnad. Det är inom gårdsläge A som denna nyhet uppträder. Samtidigt med denna gård byggs ett bostadshus på gårdsläge F, dock utan tillhörande ekonomibyggnad. Den nya gården har byggts ”på andra sidan” långhögarna, vilket har förstärkt intrycket av rumslig åtskillnad och avstånd mellan gårdarna. Hus 21 på gårdsläge D kan också ha stått kvar här, åtminstone en bit in i fas II. Hus 48 inom gårdsläge E har också hypotetiskt placerats under den här fasen, men det är högst osäkert om detta gårdsläge verkligen etableras nu eller först i efterföljande fas. Uppdelningen på flera gårdslägen under den här fasen tolkas som ett resultat av ett arvskifte. Den fortsatta utvecklingen inom gårdsläge A tyder på att denna gård intar en dominerande social och ekonomisk ställning, något som även stärks av att gården har en tydlig kontinuitet bakåt i tiden. Det verkar som att man här också byggt ett nytt och större bostadshus redan efter en generation, medan huset på gårdsläge F kan ha fungerat över två generationer innan ett nytt hus byggs (under nästkommande fas). Fas II kan sammanfattningsvis karakteriseras som startpunkten för gårdar med mer än ett hus per gård. Det är också från och med nu vi ser en tydligare belagd uppdelning på två, eller kanske upp till fyra separata samtida gårdslägen.

Fas IIIa (tabell 4 & figur 11). Under fas IIIa fortsätter bebyggelsen inom gårdsläge A, E och F men det sker också en omfattande etablering av nya gårdar på gårdsläge B, C och D. Det innebär att det kan ha funnits sex samtida gårdar på Almhov. Fyra av dem – gårdsläge A, C, D och F – kan utifrån 14Cdateringarna ha bebyggts relativt samtidigt. Dateringar saknas för husen på gårdsläge B och E så dessa gårdars placering inom fasen är hypotetisk. De nya gårdarna etableras samtliga nordväst om långhögarna vilket gör att den avskilda placeringen av gårdsläge A framstår som ännu tydligare. Detta kan förvisso vara en illusion skapad av undersökningsytans begränsningar. Inom gårdsläge A fortsätter den

Figur �0. Fas II på almhov. ljus husmarkering

representerar äldre hus och mörkast yngst.

långhögar (trianglar) och dösar (cirklar)

markerade. Skala �:� 700.


relativt täta nybyggnadstakten där dateringarna antyder att husen stått i högst en till två generationer. Bland de norra gårdslägena är det hypotetiskt bara inom gårdsläge F, och möjligen E, som en nybyggnation sker med samma täta intervall. Gården på gårdsläge A fortsätter således att positionera sig ur den aspekten, men även genom det faktum att gården vid den andra nybyggnaden under fasen utvidgas och får tre hus – ett stort bostadshus och två mindre byggnader. Tre hus finns även inom gårdsläge D, men här är relationen mellan husen oklar då det faktiskt skulle kunna röra sig om två olika gårdar. Bostadshuset, hus 29, inom gårdsläge A är också det största huset på Almhov, men även hus 3 och hus 51 på gårdsläge C och F är mycket stora. Gårdsläge A dominerar således inte på ett tydligt sätt avseende detta. Om nyetableringen i den norra delen skall ses som ett resultat av arvskifte kopplat till enbart gårdsläge E och F eller om gårdsläge A också bidragit i en sådan möjlig process är oklart. Från och med nästa fas tycks dock gårdsläge A tappa i position vilket kan antyda att expansionen skall kopplas till gårdarna norr om långhögarna. Således ses under fas IIIa sammanfattningsvis en omfattande utvidgning och förtätning av bebyggelsen på Almhov, då tre nya gårdslägen etableras.

Fas IIIb (tabell 4 & figur 12). Under fas IIIb är antalet gårdar oförändrat. Under en kort period kring 3500 BP verkar det dock på samtliga gårdar ha byggts nya hus med undantag av gården på gårdsläge F. Här sker ingen nybyggnation, men hus 51 kan hypotetiskt ha stått kvar ett kort tag efter fasens början. Gårdsläge H bebyggs dock inte förrän halvvägs in i fasen, men gården låg rumsligt tydligt avskiljd från övriga gårdar på Almhov, vilket tyder på att den inte skall ses i omedelbar relation till de händelser som påverkat de andra gårdarna. Inom åtminstone två av de norra gårdslägena – gårdsläge C och D – har de nya husen ersatt byggnader som kan ha stått i fyra generationer, medan det inom gårdsläge

Figur ��. Fas IIIa på almhov. ljus husmarke-

ring representerar äldre hus och mörk yngst.


markerade. Skala �:� 700.


Figur ��. Fas IIIb på almhov. ljus husmarke-

ring representerar äldre hus och mörk yngst.


markerade. Skala �:� �00.

A skett en nybyggnation efter ett par generationer. Markant är också att gården på gårdsläge A tycks ha förlorat i ställning gentemot de nordliga gårdarna. Hus 6, hus 18 och hus 49 dominerar nu både i storlek och vad gäller sädeskornens mängd och sammansättning. Hus 6 framstår som särskilt anmärkningsvärt genom den omfattande mängd säd som påträffats i dess stolphål, och genom sin ”omvända” rumsindelning med köksdelen i öster. Hus 6 har också en stor tillhörande byggnad i hus 5, vilket förstärker intrycket av dess särställning. Att antalet gårdslägen inte längre ökar tyder på att utrymmet för ytterligare gårdsetableringar inte längre finns, åtminstone inte inom den undersökta ytan. Intressant i sammanhanget är att det i tolkningen av hus 2 föreslagits att huset kan ha byggts till. Skall detta ses som en ökad reglering eller restriktioner för nybyggnation relaterad till den täta bebyggelsen? Sammanfattningsvis präglas fasen av gårdslägeskontinuitet, men även av en omfattande nybyggnation i fasens inledningsskede. Inga nybyggen sker däremot inom något gårdsläge senare under fasen. Gårdsläge A tycks också förlora i ställning gentemot de norra gårdslägena.

Fas IV (tabell 4 & figur 13). Fas IV tycks innebära den senneolitiska bebyggelsens slutfas på Almhov. Hypotetiskt kan det ha funnits sex–sju gårdar under fasens tidiga skede, men nybyggnation vid fasens början sker endast inom gårdsläge C där hus 1 byggs och inom det nya gårdsläge G. Hus 1 byggs efter det att de tidigare husen stått i tre, fyra eller upp till fem generationer. Hus 1 kan liksom hus 2 ha byggts till i ett senare skede, men nu är det osäkert om det kan kopplas


Figur ��. Fas Iv på almhov. ljus husmarkering

representerar äldre hus och mörk yngst.


markerade. Skala �:� �00.

till en fråga om stark reglering då det faktiskt kan vara så att de närliggande gårdarna inte existerat. Förklaringen kan möjligen sökas i tradition och respekt för platserna för de försvunna gårdarna. Fasen ser också etablerandet av ett nytt gårdsläge – gårdsläge G. Gården byggs på ett mer direkt sätt i anslutning till långhögarna, där dessa rent fysiskt kan ha fungerat som en typ av inhägnader. Med sin placering känns gården mer relaterad till gårdsläge A, och det är inte otänkbart att det är gården därifrån som byggts om på denna nya plats. De båda nybyggda gårdarna framstår som jämbördiga vad gäller storlek, men där gårdsläge G har fler hus (hus 57 är dock mycket osäkert). Hus 1 uppvisar däremot en rikligare och mer varierad sammansättning säd. Sammanfattningsvis karakteriseras fas IV av en tydlig nedgång i bebyggelsens omfattning. Någon gång kring 3300 BP eller strax därefter försvinner gårdarna från Almhov, och återvänder inte förrän tusen år senare. Vi återkommer till detta i det avslutande kapitlet.

Grannarna

På grannboplatserna till Almhov fanns det flera lämningar från perioden, även om de i en jämförelse ter sig mer blygsamma. För att förstå hur livet kring Hyllie mosse kan ha levts är dessa boplatser däremot inte mindre viktiga. Min genomgång av gårdarna från dessa platser kommer att göras relativt kortfattad och är av mer sammanfattande karaktär. Liksom för Almhov har sakuppgifterna hämtats


Tabell 5 (till vänster). Samtliga �4c-dateringar

från hus daterade till senneolitikum–äldre

bronsålder från Elinelund �a, Elinelund �B,

Torkelstoften, vintrie Ip & vintrie �0:� & �0:59

samt Bunkeflo och mellanbyn. hus utan �4c-datering eller med kraftigt avvikande

dateringar (kalibrerade värden inom paren-

tes) placeras in utifrån en tolkning av deras

datering som gjorts på andra grunder. Bp-

värden är kalibrerade i oxcal v. �.8. husens

lokala fastillhörighet anges också.

lokal Hus Fas 14C år Bp (lab.nr) Kal. 1 sigma materialElinelund �a 9 Ia �885 ± 60 (Ua-��78�) �470–��90 Bc hasselnötsskalElinelund �a �� Ia �855 ± 55 (Ua-��785) �460–��00 Bc hasselnötsskalElinelund �a �� Ib - - -Elinelund �a 7 Ib �740 ± 55 (Ua-��787) ��70–�0�0 Bc Korn/naket kornElinelund �a �0 v ��0 ± 55 (Ua-��786) �680–�5�0 Bc KornElinelund �a �0 v ��50 ± 70 (Ua-��94�) �6�0–�4�0 Bc Emmer-/speltveteElinelund �a � v ��55 ± 60 (Ua-��780) �6�0–�440 Bc Emmer-/speltveteElinelund �a � v ��0 ± 55 (Ua-��784) �600–�4�0 Bc Emmer-/speltveteElinelund �a � v ��90 ± 50 (Ua-��78�) �5�5–�4�5 Bc Emmer-/speltveteElinelund �a 6 v ��75 ± 55 (Ua-��788) �5�0–�400 Bc Emmer-/speltveteElinelund �a 4 v ��55 ± 65 (Ua-��940) �5�0–��0 Bc Emmer-/speltveteElinelund �a 8 v ��55 ± 50 (Ua-��94�) �500–��0 Bc askElinelund �a 5 v �0�5 ± 60 (Ua-��94�) ��90–��0 Bc Emmer-/speltveteElinelund �a 5 v �005 ± 55 (Ua-��78�) ��80–��0 Bc Emmer-/speltveteElinelund �B � Ib �785 ± 65 (Ua-��657) ��0–�040 Bc Emmer-/speltveteElinelund �B � Ib �750 ± 55 (Ua-��944) ��80–�0�0 Bc naket kornElinelund �B � Ib �740 ± 85 (Ua-��658) ��90–�980 Bc Emmer-/speltveteElinelund �B � IIIa 4��0 ± 60 (Ua-��656) (�860–�570 Bc) Emmer-/speltveteElinelund �B � IIIa 4065 ± 60 (Ua-�4�85) (�850–�470 Bc) EkElinelund �B � IIIa �565 ± 70 (Ua-��79) �0�0–�770 Bc naket kornTorkelstoften � v ��60 ± 65 (Ua-�8�86) �6�0–�440 Bc makrofossilvintrie �0:� & �0:59 9 Ia �895 ± 45 (Ua-�47��) �470–��00 Bc hasselvintrie �0:� & �0:59 � Ia �855 ± 40 (Ua-�47��) �460–��00 Bc hasselvintrie Ip �5 Ia 40�5 ± 45 (Ua-��54�) (�580–�470 Bc) Träkolvintrie Ip �5 Ia �845 ± 50 (Ua-��06�) �4�0–��00 Bc Ekvintrie Ip �� Ib �775 ± 45 (Ua-��5��) ��90–��0 Bc Träkolvintrie Ip �4 II �970 ± 40 (Ua-��54�) (�570–�400 Bc) Träkolvintrie Ip �4 II �685 ± 45 (Ua-��5�7) ��40–�970 Bc Träkolvintrie Ip �� II �675 ± 45 (Ua-��5�0) ��40–�970 Bc Träkolvintrie Ip �� II �640 ± 40 (Ua-��5�9) ��0–�9�0 Bc vetevintrie Ip �7 II 4��0 ± 40 (Ua-��544) (�870–�600 Bc) Träkolvintrie Ip �6 II–IIIa �965 ± 40 (Ua-��54�) (�570–��50 Bc) Emmer-/speltvetevintrie Ip �6 II–IIIa �6�0 ± 45 (Ua-��008) �040–�890 Bc Kornvintrie Ip �� IIIa �6�0 ± 45 (Ua-��540) �0�0–�880 Bc Träkolvintrie Ip � IIIa �570 ± 45 (Ua-��5��) �0�0–�780 Bc Emmer-/speltvetevintrie Ip �00 Iv 4�75 ± 45 (Ua-��545) (�880–�670 Bc) Träkolvintrie Ip �00 Iv ��45 ± 45 (Ua-��0�4) �690–�5�0 Bc Säd, obestämtBunkeflo �4 Ib �7�5 ± 50 (Ua-��7��) ��00–�0�0 Bc Emmer-/speltvetemellanbyn �8 II �680 ± 55 (Ua-�9�67) ��40–�970 Bc KornBunkeflo �5 II �6�5 ± 45 (Ua-��7�6) ��0–�9�0 Bc Skalkornmellanbyn �4 IIIa �6�0 ± 40 (Ua-��6�9) �0�0–�890 Bc makrofossilBunkeflo �� IIIa �580 ± 50 (Ua-��78) �0�0–�780 Bc Säd, obestämtBunkeflo �� IIIa �565 ± 45 (Ua-��7�5) �0�0–�780 Bc SkalkornBunkeflo 6 IIIa �5�5 ± 50 (Ua-��7�0) �940–�770 Bc Emmer-/speltveteBunkeflo � IIIb �505 ± 40 (Ua-��7�7) �890–�740 Bc Bröd-/kubbvete

ur de platsanknutna rapporterna. Till stor del bygger även min syn på gårdarnas förändring på de tolkningar som gjorts i rapporterna, även om vissa avvikelser eller nyanseringar kan förekomma. Läsare med ett djupare intresse får vända sig till rapporterna för att finna dessa skillnader i tolkningarna, eftersom jag här vill undvika en alltför detaljerad genomgång av olika möjliga scenarier. Dateringar, gårdar och fastillhörighet presenteras översiktligt i tabell 5 och i figurerna 14–18. Några av platserna är komplicerade att tolka då de lämningar som diskuteras också har dateringar till mellanneolitikum B (se tabell 5). Dessa platser – främst Elinelund 2B och Vintrie IP – har jag diskuterat med utgångspunkt i detta perspektiv, och delvis har jag där beskrivit andra möjliga tolkningar av bebyggelsen (Brink under bearbetning).


På Elinelund 2A (Sarnäs & Nord Paulsson 2001) kan bebyggelsen följas under två huvudsakliga perioder avbruten av en period utan bebyggelse (figur 14). I den lokala fasindelningen tillhör bebyggelsen fas Ia, Ib och V, det vill säga de faser som dominerar på Almhov saknas här nästan helt. Fas Ia representeras av två tvåskeppiga byggnader som både av 14Cdateringarna och deras rumsliga förhållanden att döma inte varit samtida. Hus 9 har avlösts av hus 11 efter en relativt kort tid som inte behöver ha omfattat mer än en generation. Husen innehöll inga klara bevis för en inre uppdelning, men det finns svaga antydningar om att köken legat i den östra delen. Om hus 11 avlösts direkt av husen tillhörande fas Ib – hus 7 och hypotetiskt även av det odaterade hus 12 – betyder det att hus 11 bör ha stått betydligt längre, kanske i uppemot fyra generationer. Ett möjligt alternativ är också att det funnits ett kortare avbrott i bebyggelsen mellan faserna. Hus 12 har inte daterats så dess koppling till det mindre hus 7 är hypotetisk. Om sambandet stämmer betyder det att vi redan här kan se en gård med mer än ett hus, något som inte uppträder på Almhov förrän i nästföljande fas. Hur länge den här gården stått vet vi inte, men det är tydligt att bebyggelsen på Elinelund 2A upphört och inte återvänt på flera generationer. Spåren efter jordbruket är få – i hus 11 identifierades ett agnfragment av emmer/speltvete och i hus 7 korn/naket korn. På Elinelund 2A fanns även ett brunnsområde som innehöll ett rikligt djurbensmaterial. Brunnsområdet har 14Cdaterats till sent mellanneolitikum B, men dateringen utesluter inte en koppling till husen från fas Ia. Bland djurbenen har nöt, get, får/get, räv/hund, torsk, fågel och svin identifierats. I området mellan brunnarna låg även häst och kronhjortsben. Nöt dominerar bland husdjuren och jakt och fångst har varit underordnat husdjurshållningen.

När nästa gård byggs ser vi ett exempel på ett tvåskeppigt hus, hus 10, med en sen datering, vilket markerar början på fas V. Huset ersätts relativt snart av en nyhet – det treskeppiga långhuset. Hus 1 kan ha utgjort gårdens enda hus, men av dateringarna att döma är det möjligt att den mindre ekonomibyggnaden, hus 3, byggts efter en tid som ett komplement till hus 1. Hus 1 hade en tydlig inre uppdelning där den östra delen innehållit köket. När sen hus 1 ersätts av hus 2

Figur �4. Elinelund �a. Skala �:� �00.


efter två eller tre generationer byggs det närmare hus 3 som fortsätter att användas. Därefter uppförs successivt de mindre ekonomibyggnaderna, hus 6 och hus 4, i samma område som hus 3. Dessa mindre hus kan ha avlöst varandra. Hus 2 hade en otydligare inre rumsindelning men det verkar som om köksregionen nu flyttats till den västra delen. Nordväst om det stora bostadshuset uppförs en mindre byggnad, hus 8, med oklar funktion. Hus 5, som har den klart yngsta dateringen, har en oklar koppling till gården då dess datering är så pass sen att de övriga husen nu inte längre stått kvar. Om hus 5 tillhör en mindre men självständig gård eller om fler tillhörande hus ligger utanför området är osäkert. Från fas V finns det en större mängd sädeskorn från husen. Emmervete, emmer/speltvete, naket korn, skalkorn och brödvete har identifierats, men emmer/speltvetet dominerar.

På Elinelund 2B (Sarnäs & Nord Paulsson 2001) undersöktes lämningarna efter vad som får betraktas som ett gårdsläge (figur 15). Ytan innehöll ett stort antal stolphål bland vilka tre hus och en hägnad kunde identifieras. Husen anses höra till senneolitikum, men det finns ett antal 14Cdateringar, bland annat från hus 1, som tyder på aktiviteter från mellanneolitikum B. De senneolitiska dateringarna placerar husen i fas Ib och i fas IIIa. Till fas Ib hör hus 2 och hus 3 som byggts efter varandra på delvis samma plats. Hus 3 kan ha ersatt hus 2 efter endast en eller ett par generationer. Båda husen har haft bostads/köksdel i den västra delen. Hus 1 dateras till fas IIIa. Avståndet i tid mellan hus 3 och hus 1 är så pass stort att det är tveksamt om hus 1 följt direkt på hus 3. Kanske finns hus tillhörande detta tidsavsnitt dolt bland de stolphål som inte kunnat sammanfogas till hus eller helt enkelt utanför den undersökta ytan. Det nära rumsliga sambandet mellan husen tyder dock på en medvetenhet om tidigare husgenerationer och Figur �5. Elinelund �B. Skala �:700.


att valet av plats följer en tradition. Hus 1 kan ha stått kvar en bit in i fas IIIb. Bostads/köksdelen har liksom i de äldre husen legat i den västra delen. Hägnaden kan inte tydligt kopplas till en fas. Dess utbredning tyder på att den inte tillhört det äldsta huset, men den kan ändå ha tillhört fas Ib då den inte överlappar hus 3. Samtliga hus innehöll emmer/speltvete och i hus 3 fanns även naket korn.

Torkelstoften (Friman 2007) ligger i det nordvästra hörnet av vad som närmast kan betecknas som en ”ö” i Hyllie mosse. Från Torkelstoften finns endast ett hus, hus 2 (figur 16). Huset tillhör fas V och är samtida med det tidiga treskeppiga hus 1 på Elinelund 2A. Hus 2 var en mindre treskeppig byggnad. Huset innehöll inte några spår efter identifierbara odlade växter.

Sydöst om Hyllie mosse har lämningarna efter en mer omfattande senneolitisk bebyggelse fördelad på tre boplatslägen undersökts på Vintrie IP och Vintrie 20:1 & 20:59 (Hammarstrand Dehman, Jansen & Hanny 2007) (figur 17). 14Cdateringarna från husen på Vintrie IP ger utrymme för olika tolkningsmöjligheter då det precis som på Elinelund 2B finns dateringar både till mellanneolitikum B och till senneolitikum. Platsen har även diskuterats utifrån ett mellanneolitikum Bperspektiv och tolkningarna där skiljer sig delvis från de scenarier som diskuteras här (Brink under bearbetning). Fem faser har urskiljts – fas Ia, Ib, II, IIIa och IV. Bebyggelsen är uppdelad på vad som framstår som tre olika gårdslägen med delvis olika utbredning i tid.

Under fas Ia kan två delvis samtida gårdar urskiljas. Som nämnts tidigare kan dessa gårdar förknippas med stridsyxekulturen. Hus 1 och hus 9 representerar troligen två husgenerationer där hus 9 var det äldsta och där det kan ha ersatts av hus 1 efter en generation. Husen var relativt små och spåren efter jordbruk var nästan helt frånvarande. Undantaget är en vetekärna från hus 1. I hus 9 fanns endast hasselnötsskal. Ca 200 m mot sydväst har hus 25 stått samtidigt som hus 9. Huset innehöll inga spår efter odlade växter. Hus 25 kan ha stått i tre eller fyra generationer varefter hus 13 byggs under fas Ib. Inte heller hus 13 innehöll några spår efter jordbruk.

Under nästa fas, fas II, etableras en gård längre norrut. Det är troligt att denna gård tar över efter hus 13, det vill säga gården flyttar, även om det inte kan uteslutas helt att hus 13 stått kvar ett tag efter det att den nya gården byggts. De äldsta husen på den nya gården är hus 24 och hus 12. Husen har av dateringarna att döma stått samtidigt under åtminstone någon tid, vilket är ett exempel på en gård med

Figur �6. Torkelstoften. Skala �:400.


Figur �7. vintrie Ip och vintrie �0:� & �0:59.

Skala �:� 000.


mer än ett hus från ungefär samma tid som samma förhållande rådde på Almhov. Som tidigare finns inte något material som indikerar odling. Efter en eller kanske ett par generationer byggs nya hus på gården. Hus 22 innehöll en mindre mängd vete i den västra delen av huset som antyder att köket legat här. På den plats där hus 24 låg byggs en mindre ekonomibyggnad, hus 27, i form av ett fyrstolpshus. Husets anknytning till hus 22 är helt hypotetisk då huset 14Cdaterats till mellanneolitikum B. Huset innehöll inga förkolnade sädesrester. I en grop strax öster om hus 22 fanns det djurben av vilka en del kunnat artbedömas till nöt och får/get. Gropen innehöll även en horntagg från kronhjort. Gropen kan inte dateras närmare än till senneolitikum–äldre bronsålder, men dess läge gör att den rimligen kan knytas till fas II eller till den efterföljande fas IIIa. Hus 22 och hus 27 tycks endast ha fungerat en kortare tid, kanske bara under en generation.

Under tidig fas IIIa byggs hus 23 och en tillhörande ekonomibyggnad (fyrstolpshus), hus 26. Gården har således samma utseende som tidigare. Hus 23 innehöll inga förkolnade sädesrester, men hus 26 innehöll emmer/speltvete och obestämt korn. Strax söder om husen i detta norra gårdsläge undersöktes en anläggning som tolkades som en grav. Graven har inte kunnat dateras närmare, men det är troligt att den skall relateras till den senneolitiska bebyggelsen i likhet med situationen i Bunkeflo (se nedan). Senare under fas IIIa byggs ett hus, hus 1, på det södra området, alldeles intill den plats där hus 25 en gång stått. Om dateringarna stämmer betyder detta att husens rumsliga relation inte bygger på en direkt kontinuitet, men det är inte otänkbart att platser för äldre hus varit kända och delvis synliga även efter ca 200 år. Det är inte klart om hus 1 markerar en ny samtida gård i förhållande till hus 23 och hus 26 eller om det är denna gård som flyttat efter bara en eller ett par generationer. Till skillnad från tidigare består nu gården endast av ett hus. Hus 1 innehöll en del kärnor av emmer/speltvete. De fanns i husets östra del vilket tyder på att köket funnits här. Hus 1 kan möjligen ha stått kvar en bit in i fas IIIb.

Mer än 200 år senare, under fas IV, byggs möjligen ytterligare ett hus, hus 100, på området. Hus 100 har även en datering till mellanneolitikum B, vilket gör tolkningen osäker. Det finns dock ett människoben från en grop som även det fått en datering motsvarande fas IV, något som stärker bilden av aktiviteter under den här tiden. Av dateringarna att döma har det inte funnits en direkt kontinuitet mellan hus 1 och hus 100. I hus 100 fanns det sädeskorn men inga av dessa kunde artbedömas. Hus 100 kan mycket väl ha stått kvar under en del av fas V, och skulle därmed tillsammans med hus 10 på Elinelund 2A representera de yngsta tvåskeppiga husen kring Hyllie mosse.

Bebyggelsen inom Bunkeflo och Mellanbyn (Lövgren m.fl. 2006; Friman 2007) omfattar fyra faser – fas Ib, II, IIIa och IIIb fördelat på två eller tre gårdslägen (figur 18). Under den senare delen av fas Ib byggs hus 24 på Bunkeflo vilket markerar början på den senneolitiska bebyggelsen här. Huset innehöll endast försumbara mängder sädeskorn, men emmer/speltvete och naket korn har identifierats. Totalt sett dominerar kornet något i mängd. Spridningen av säd i huset ger en svag antydan om att köksdelen legat i öster.

Efter endast en eller ett par generationer, under tidig fas II, byggs hus 18 ca 60 m nordväst om hus 24. Hus 18 låg inne på det angränsande området Mellanbyn, och huset skiljs åt från husen på Bunkeflo av ett ca 40 m brett område som inte undersökts. Hus 18 tolkas trots detta som en del av det gårdsläge som fanns på Bunkeflo. Huset innehöll skalkorn och brödvete men dess fördelning ger ingen ledtråd till husets inre uppdelning. Dock undersöktes två gropar, varav en kokgrop i husets östra del vilket kan tyda på matberedning här. Samtidigt med att hus 18 uppförs anläggs också en av tre gravar, A25366, söder om gården. Här gravläggs en yngre individ på 13–15 år. Senare under fas II, efter ett par generationer, kan hus 18 ha ersatts av hus 15. Ett alternativ är att de båda husen fungerat tillsammans. I så fall tycks det ha funnits två bostadshus på plats samtidigt då


Figur �8. Bunkeflo och mellanbyn. Skala

�:� 000.


de rikligt förekommande förkolnade sädesresterna i hus 15 tyder på en härd/köksdel i väster. Skalkorn, naket korn, emmer/speltvete och bröd/kubbvete har identifierats, men kornet dominerar stort (till största delen obestämt dock).

En eller ett par generationer senare, under fas IIIa, byggs hus 31. Inte heller här går det att avgöra om det funnits flera hus, då åtminstone hus 15 kan ha stått kvar. Hus 31 är med sina 24 m jämförbart med de stora husen på Almhov. Huset upptäcktes först efter fältarbetet, vilket gör att endast ett fåtal stolphål blev föremål för provtagning. Mindre mängder säd fanns, men om detta följer mönstret med en dominans för korn som i de tidigare husen går inte att avgöra. Samtida med hus 31 är hus 14 som låg närmare 400 m längre norrut. Huset som låg ensamt representerar ett fristående gårdsläge. Kopplingen till gårdarna söderut är dock tydlig när det gäller sädessammansättningen. I huset hittades endast korn bland vilket skalkorn är det enda som kunnat artbedömas närmare. Hus 14 kan hypotetiskt ha stått kvar under åtminstone den allra tidigaste delen av fas IIIb, men det får ses som osäkert. Återvänder vi söderut ser vi under mitten av fas IIIa att ett nytt möjligt gårdsläge etableras. Det är de två husen längst söderut, hus 13 och hus 6, som byggs nu. 14Cdateringarna antyder att hus 31 och hus 13 respektive hus 6 är samtida, vilket skulle indikera två olika gårdar på platsen. Hypotetiskt kan det vara så att det istället är fråga om en kortare gårdsflytt och att hus 31 bara funnits under en kort tid och att gården byggts upp på nytt en bit söderut. Hus 13 har fungerat som ett bostadshus med härd/köksdel i väster. Liksom i tidigare fall dominerar kornet över vetet. Skalkorn, naket korn, emmer/speltvete och bröd/kubbvete har identifierats. Hus 6 som troligen varit samtida med hus 13, även om det kan ha byggts något senare, innehöll en intressant konstruktionsdetalj. I husets östra del undersöktes en härd som tolkades som samtida med huset. I den här delen av huset fanns även en inre stolpkonstruktion som kopplas samman med härden. Det har föreslagits att stolphålen var resterna efter ett halvloft eller en torkställning genom vilken röken från härden letts. Sädeskornens fördelning tyder också på att köks/härdplatsen legat centralt eller något förskjuten mot öster. Fördelningen mellan korn och vete förefaller mer jämn i hus 6 än i de andra husen. Det är endast emmer/speltvete som kunnat identifieras närmare bland sädeskornen, men det finns även flera fynd av gråärt vilket visar att man odlat ärtor.

I början av fas IIIb byggs sedan det 30 m långa hus 3. Genom hus 3 fortsätter traditionen att bygga riktigt långa hus som började i och med hus 31. Det talar för en direkt kontinuitet mellan dessa båda hus även om det kan ha gått tre eller fyra generationer mellan husbyggena. Hus 13 och hus 6 kan fortfarande ha varit i bruk när hus 3 uppförs. I hus 3 dominerar som tidigare kornet. Skalkorn, emmer/speltvete och bröd/kubbvete har kunnat urskiljas.

I början av fas IV anläggs ytterligare en grav, A23187, i närheten av den äldre graven. Från den har ben tillhörande en vuxen individ identifierats. Graven tycks markera slutet på den senneolitiska bebyggelsen. Något säkert samtida hus har inte belagts, men hus 3 kan ha varit i bruk. Ytterligare en grav undersöktes, A46091. Den har inte daterats, men i kombination med att det i två av gravarna fanns tecken på sekundärbegravningar är det inte otänkbart att gravfältet använts mer regelbundet och till fler begravningar än vad de två identifierade individerna avslöjar.

Gårdar i samverkanstaBilitEt oCH FörändrinG

Nils Björhem och Björn Magnusson Staaf (2006 s. 152) sammanfattar i en studie över bebyggelsen i Malmöområdet sin syn på förhållandena kring Hyllie mosse under senneolitikum–äldre bronsålder så här (se även figur 19):


Med tanke på den ovan omtalade boplatsen i Almhov, där det påträffats ett fyrtiotal senneolitiska huslämningar, kan man inte ensidigt tolka bebyggelsemönstret under denna tid som att utspridda gårdar avlöst varandra. De olika boplatserna har haft olika lång varaktighet, t.ex. har Elinelund 2A, Elinelund 2B och Almhov inte varit bebodda samtidigt under hela tidsperioden. Elinelund 2A förefaller ha etablerats före de andra. De senneolitiska och äldre bronsåldersboplatserna i Elinelundsområdet och kring Hyllie mosse bör dock under en viss tid ha ingått i en gemenskap där Almhovsboplatsen varit mer omfattande. Den yngsta bebyggelsefasen under äldre bronsålder inom Elinelund 2A saknas på Almhovsboplatsen och detta tyder på att den sistnämnda delats upp eller förflyttats. Boplatserna ger en bild av begränsad platskontinuitet kombinerat med att mer solitär såväl som tätare bebyggelse förekom i området. Vi anar att förändringar i bebyggelsemönstret har orsakats av specifika händelser och beslut snarare än av återkommande förflyttningar, baserade på ett mer eller mindre statiskt försörjningssystem eller någon annan tvingande faktor.

Modellen som kan ses på figur 19 visar på en grövre och en mer detaljerad (men hypotetisk) bild av hur bebyggelsemönstret kring Hyllie mosse sett ut under senneolitikum–äldre bronsålder. Underlaget för modellen är Elinelundsboplatserna som undersöktes inom projektet Öresundsförbindelsen och Almhov, dock utan att detaljerna vad gäller dateringar och gårdarnas förändring på Almhov var analyserade. Modellen kan jämföras med den bebyggelsebild som framträder efter en sådan analys, dessutom kompletterad med flera andra platser runt mossen. Bebyggelsen och dess förändring så som den framträder då kan ses på figurerna 20–26. Bebyggelsemönstret tyder på en gårdsetablering under fas Ia och Ib som sedan ligger förhållandevis fast i ett övergripande rumsligt perspektiv fram till och med fas IV. I och med fas V ses däremot en rumslig upplösning av bebyggelsen där de gamla gårdslägena upphör och ett par nya bildas. Bebyggelsen ”återvänder” förvisso till en plats som Elinelund 2A, men avståndet i tid till den tidigare gården är så pass stort att det får betraktas som en nyetablering. Den här

Figur �9. modell över det kronologiska förhål-

landet mellan Elinelund �a, Elinelund �B och

almhov. hög och låg tidsupplösning (från

Björhem & magnusson Staaf �006, fig. 67).


upplösningen av bebyggelsen skall relateras till sociala och ekonomiska förändringar i ett område betydligt större än det begränsade rum som behandlas här (Björhem & Magnussson Staaf 2006 s. 153). De äldsta faserna, fas Ia och möjligen också fas Ib, kan som tidigare framförts relateras till stridsyxekulturen (Brink under bearbetning). Den kontinuitet i bebyggelsen som kan ses in i kommande faser visar på det nära sambandet mellan stridsyxekulturen och den senneolitiska kulturen. Almhov har dominerat bebyggelsemässigt genom sin gårdstäthet från åtminstone fas II och fram till och med fas IIIb, och kanske ända in i fas IV. Den här dominansen åtföljs däremot inte av en upplösning eller ens en nedgång hos övriga gårdar kring Hyllie mosse. I så måtto bör modellen som ses på figur 19

Figur �0. Fas Ia.

0 500 1 000 m


kompletteras med mindre boplatssymboler kring det stora dominerande Almhov. Bebyggelsen kring mossen ger i ett större, generellt perspektiv intryck av långvarig stabilitet och kontinuitet, men där detaljerna i förändringen och i relationerna mellan gårdarna under de olika faserna tydligt visar på närvaron och betydelsen av de ”specifika händelser och beslut” som nämndes i citatet ovan.

dEt EKonomisKa oCH soCiala landsKapEt

Den täta bebyggelsen kring Hyllie mosse har inneburit att ett reglerat landskap formats ur både ett ekonomiskt och socialt perspektiv. Hur har då detta ekono

Figur ��. Fas Ib. Gravarna från Sn–ÄBå har

inte dateringar som direkt kan relateras till

en enskild bebyggelsefas, men har tagits

med på kartorna från och med fas Ib för att

visa på utbredningen av gravar från perioden

som helhet.

0 500 1 000 m

Gårdarna på almhov 4�

miska och sociala landskap sett ut och förändrats, och vad har legat bakom dessa förändringar? En diskussion kring de sociala relationerna kring Hyllie mosse måste ta sin utgångspunkt i husen, gårdarna och deras plats i förhållande till varandra och i landskapet. Husen, och inte minst husens storlek, har använts som en viktig indikation på social nivå hos en enskild gård. Stora hus anses relaterade till ett övre samhällsskikt där huset utgjorde en viktig manifestering av ekonomisk och social status (t.ex. Artursson, Karsten & Strömberg 2005 s. 509; Nielsen 1999 s. 159). Husens inre kan också användas i en tolkning av sociala förhållanden. Generellt kan en ökad rumsindelning av husen, i kombination med att enskilda rum används till specifika ändamål, tolkas i termer av ökad social

Figur ��. Fas II. vita gårdssymboler markerar

gårdar som kan ha legat kvar från före-

gående fas.

0 500 1 000 m

4� cITYTUnnElproJEKTET

komplexitet (se Gröhn 2004 s. 288 f. samt där anförd litteratur). Frågan har ställts om bebyggelsen på Almhov skall ses som ett tecken på en kollektiv social organisation eller som en särskild boplats knuten till en social elit (Björhem & Magnusson Staaf 2006 s. 142). Frågan lämnas öppen, men är högst aktuell i den här diskussionen, även om frågan i sig antyder ett motsatsförhållande mellan kollektivitet och social elit som inte nödvändigtvis är relevant. Hur de sociala relationerna på Almhov och runt Hyllie mosse sett ut och förändrats i detalj är svårt att sätta fingret på. Det finns antydningar i gårdarnas rumsliga relationer och husens förändring inom gårdslägena som tyder på att maktrelationerna har varit komplexa och att de kan ha förändrats under generationernas lopp. Det som

Figur ��. Fas IIIa.

0 500 1 000 m


framträder är i vilket fall inte en statisk bild där en enskild gård tydligt dominerar socialt och ekonomiskt genom hela den period som behandlas här.

På Almhov fanns inga spår efter hägnader som kan ge en ledtråd till förhållandet mellan de enskilda gårdarna. De rumsliga gränser som funnits består av de äldre monumentalgravarna. Det är extra tydligt i den avslutande fasen då långhögarna har fungerat som inhägnad kring gårdsläge G (figur 13). Avsaknaden av fysiska gränsmarkeringar (som förvisso också kan ha strikt källkritiska orsaker) mellan de enskilda gårdarna och gårdslägena kan bottna i den successiva utvidgning av bebyggelsen. Nya gårdslägen har bildats efterhand, här tolkat som ett led i arvsskiften inom en släkt. Det innebär att äldre gårdar har varit kända

Figur �4. Fas IIIb. vita gårdssymboler mar-

kerar gårdar som kan ha legat kvar från

föregående fas.

0 500 1 000 m


och respekterats utan tydliga fysiska avgränsningar i form av hägnader. I en situation där ett stort antal stora gårdar etablerats vid ett tillfälle hade möjligen ett annat behov av indelning och markering behövts för att manifestera området för de enskilda gårdarna.

Gårdarna inom gårdsläge A kan lyftas fram då husen låg avskilt från gårdarna längre norrut, och i en position som närmast kan sägas relatera till långhögarnas ”framsida”. Gårdsläget bebyggs tidigt och tycks under en lång period ha en speciell position då det både byggs stora hus och dessutom tycks ske i en förhållandevis tät nybyggnadstakt. Avståndet till gårdsläge A har respekterats ända fram till den sista fasen, fas IV, på Almhov då gården mellan långhögarna byggs (figur 13).

Figur �5. Fas Iv. vita gårdssymboler markerar

gårdar som kan ha legat kvar från föregåen-

de fas.

0 500 1 000 m


Om det avskilda läget för gårdsläge A markerar gårdens speciella status över en längre tid framstår detta ändå inte som helt tydligt när det gäller husstorlekarna. Redan under fas II har gården ett relativt stort hus, hus 33, i kombination med en tillhörande mindre byggnad (figur 10). Det gör det till den största gården runt hela Hyllie mosse, även om gårdar med mer än ett hus även fanns på Vintrie IP och kanske redan i den tidigare fasen på Elinelund 2A. Noterbart är dock att det äldsta huset under fas II på gårdsläge A, hus 24, inte är det största huset vid mossen. Det är istället hus 18 på Mellanbyn som intar tätpositionen i det avseendet (figur 18). När hus 33 byggs senare under fas II kan det tolkas som starten på en medveten positionering i området som helhet och inte enbart relaterad till

Figur �6. Fas v. vit gårdssymbol markerar gård

som kan ha legat kvar från föregående fas.

0 500 1 000 m


situationen på Almhov. Under fas IIIa byggs sedan de enskilt största husen på Almhov där hus 29 med sina 35 m och 258 m2 yta framstår som exceptionellt. Mycket stora långhus finns dock även på andra gårdslägen vid samma tid. I en konsekvent användning av husstorlek som tecken på socialt högre nivå skulle hus 27 och hus 29 med sina extra meter i längd gentemot hus 14, 3 och 51 på gårdsläge B, C och F göra det till den ledande gården (tabell 2). Det vore troligen ändå att dra väl långtgående slutsatser. Det som däremot också skiljer ut gårdsläge A under fas IIIa är det faktum att gården under en tid har två småhus kopplade till långhuset. Under fas IIIa är husen på Almhov utan konkurrens störst kring Hyllie mosse. Hus 31 på Bunkeflo är med sina 24 m det enda som kan mäta sig med dessa (figur 18). Om det under fas IIIa går att ana en särskild position för gårdsläge A kan situationen ha förändrats när vi når in i fas IIIb. Nu är det husen på flera av de norra gårdslägena som dominerar i storlek. Hus 6, 18 och 49 på gårdsläge B, D och E framstår som mäktigast. Baserat på husstorlek skulle vi i så fall kunna se ett internt skifte i maktförhållandena på Almhov under loppet av några generationer. Bland Almhovs grannar är det fortfarande endast Bunkeflo på motsatta sidan mossen som kan konkurrera när det gäller verkligt stora hus. Hus 3 är med sina 30 m jämförbart med de stora gårdarna på Almhov (figur 18). Från fas IV ses en successiv nedgång i bebyggelsen som också kombineras med något mindre hus. Inga nya hus med längder på 30 m eller mer byggs kring mossen.

Husens rumsindelning på gårdarna runt mossen följer generellt mönstret med platsen för härden och köket i den västra eller centrala delen av huset. Undantag finns dock där härden och köket legat i öster. Särskilt tydligt är detta i hus 6 på gårdsläge B på Almhov. Kanske kan det i kombination med husets storlek tolkas som ett utslag av en speciell ställning under fas IIIb, något som även togs upp ovan. Tolkningen är dock osäker eftersom hus med en östligt placerad köksdel har funnits under flera faser, både på Almhov och i en del hus hos grannarna. Någon detaljerad analys av husens inre utifrån stolpsättning med mera skall inte göras här, men det kan konstateras att de arkeobotaniska analyserna visar på husens generella funktion som bostadshus. Att köket oftast kan placeras i en del av huset ger en indirekt fingervisning om att andra delar av huset använts för andra aktiviteter. En alltför strikt indelning av husen i olika klart separerade rum, knutna endast till speciella funktioner som kök, sovutrymme, förvaring och så vidare bör kanske undvikas. Många vardagliga aktiviteter har säkert varit tämligen obundna rumsligt sett (Thomas 1996 s. 106). Centralt är i vilket fall att det rumsliga mönstret går igen på alla gårdar, det vill säga det visar på att varje enskild gård haft en grunduppsättning av utrymmen där man bedrivit sin dagliga verksamhet. I den bemärkelsen kan gårdarna under hela perioden ses som självständiga enheter baserade på flergenerationsfamiljer. De arkeobotaniska analyserna har även visat på det problematiska att generellt tolka mindre hus på gårdarna som rena ekonomibyggnader. Flera av dem har utifrån de förkolnade sädeskornen tolkats ha haft köksutrymmen. Funktionsförhållandet mellan stora och små hus framstår därmed i flera fall som komplicerat, och bör ses som ett utslag av familjernas skiftande situation och användning av sina hus.

Det ekonomiska landskapet under senneolitikum och äldre bronsålder är dåligt känt i detalj i Malmöområdet, men har karakteriserats som en arkipelag där långhusbosättningarna utgjort tätt liggande öar i ett hav av betesmark (Björhem & Magnusson Staaf 2006 s. 143). Jordbruket baserades på boskapsskötsel och odling med en tonvikt på boskapen, men systemet i sig och detaljerna i landskapets utformning är svåra att komma åt. Generellt har troligen långhusbebyggelsen varit uppbyggd kring skilda bosättnings och produktionsenheter där åkrarna legat nära husen. Boskapsskötseln kan ha bedrivits som ett kollektivt projekt, snarare än att varje enskild gård stått för denna verksamhet ensamt. Kontrollen över den egna gårdens boskap bör dock ha funnits inom detta ge


mensamma system, en kontroll som till exempel kan ha upprätthållits genom märkning (Björhem & Magnusson Staaf 2006 s. 143 f.). Mats Riddersporre har presenterat en teoretisk modell över rumslig organisation av landskap och bosättning (figur 27). Modellen fungerar som utgångspunkt och stöd i diskussionen kring hur relationerna kring Hyllie mosse sett ut under senneolitikum–äldre bronsålder. Grunden i modellen är de två renodlade former där man lever och arbetar tillsammans eller lever och arbetar åtskilt. Mellan dessa båda klara former finns dock andra möjligheter, och avsikten är inte att försöka placera in Almhov och dess grannar i ett av dessa landskap.

Husen kring Hyllie mosse innehåller i många fall rikliga mängder förkolnade sädeskorn. Det är bland dessa som ledtrådar till odlings och åkersystemen finns. Sammansättningen och fördelningen av sädesslag sammanfattas för Almhovs del i tabell 3. Tabellen visar på en tämligen stor variation i artsammansättningen bland gårdarna. Vetet dominerar dock. Variationsrikedomen är mest tydlig under fas IIIa–b, något som kan ha varit socialt betydelsefullt gentemot andra gårdar i området med mindre variation. Stefan Gustafsson har gjort en övergripande tolkning av jordbruket på Almhov och Bunkeflo under senneolitikum–äldre bronsålder (Gustafsson 2004, 2006). Han konstaterar att basen för jordbruket troligen varit likartat mellan de olika hushållen på Almhov. Det innebär att åkrar anlagts och skötts på ett likartat sätt och att skördetekniken varit gemensam. Odlingen har bedrivits på små åkerytor som fått vila från sådd under längre

Figur �7. Teoretisk modell över fyra former

av organisation av bosättning och landskap

(från riddersporre �999, Fig. �0).


perioder. Ett sådant system skulle innebära att åkrarna ”vandrade” runt den fasta bebyggelsen. Gödsling har inte belagts, men dess effekt har sannolikt inte varit okänd vid den här tiden (se även Lagerås & Regnell 1999 s. 265 samt Regnell & Sjögren 2006 s. 138 f.). Att gödsling inte kunnat beläggas beror på att gödslingsindikerande ogräs saknas. Det kan härledas till skördetekniken där axen repats av från stråna vid skördetillfället. Med den här metoden följer inte ogräsen med vid skörd på samma sätt som med en teknik där stråna skärs av vid marken. Sädeskorn är i regel inte fullt så rikligt förekommande på andra gårdar kring mossen som på Almhov, men det åker och odlingssystem det representerar kan sägas ha funnits i hela området. Systemet med små åkerytor har alltså funnits på gårdarna runt hela mossen. Sammansättningen av sädesslag tyder dock på vissa skillnader i odlingsstrategi inom området. På Bunkeflo och Mellanbyn, mittemot Almhov på andra sidan mossen, har kornodlingen och inte minst skalkornsodlingen haft en betydande roll på gårdarna. Skillnaden löper över lång tid och framstår som så pass tydlig att man kan tala om medvetet olika inriktning. Det tyder på att åkrarna och det som växer på dem har varit av både ekonomisk och social betydelse. Det säger dock inget om åkerstorlek eller faktiska volymskillnader mellan gårdarna. Intressant är att skalkornsodling är mycket näringskrävande (Gustafsson 2006). Det kan vara ett tecken på att gödsling faktiskt förekommit, även om det inte kan beläggas säkert i och med att de gödslingsindikerande ogräsen saknas. Gårdarnas spridning tyder i de flesta fall på att odlingen bedrivits av de enskilda gårdarna som ett självständigt arbete, det vill säga man både levde och arbetade åtskilt från grannarna. Situationen på Almhov kan ha varit annorlunda. Det går inte att bortse från möjligheten av ett gårdsgemensamt arbete när det gäller odling och åkerbruk, åtminstone bör planeringen och placeringen av åkrarna ha skötts gemensamt. Här kan man alltså ha levt och arbetat tillsammans. Frågan är om gårdarnas vandrande åkrar så att säga vandrat tillsammans runt husen eller om en gård haft sina separata åkrar som vandrat ensamma inom ett fastställt mindre område, skilt från andra gårdars åkerytor? Det förra alternativet bör i så fall företrädesvis ha fungerat under de mest bebyggelseintenisva faserna (fas IIIa–b), åtminstone om den enda orsaken till ett sådant samarbete söks i den täta bebyggelsen. Andra anledningar till samarbete både under tidigare och senare faser kan ha existerat. På Almhov finns det ändå skillnader mellan gårdarna som tyder på olika satsningar, eller kanske rentav olika framgång när det gäller odling. Det skulle i så fall tyda på att de enskilda gårdarna bedrivit odling enskilt, men inom ramen för en övergripande gemensam reglering och inriktning jämfört med Bunkeflogårdarna på andra sidan mossen. De källkritiska faktorerna kring de förkolnade sädeskornens bevarande i stolphålen är dock så många att det är svårt att dra alltför detaljerade slutsatser kring skillnadernas betydelse. Hur åkrarna fysiskt legat på Almhov finns det inga konkreta belägg för. De till synes tomma ytorna mellan gårdarna utgör möjliga platser, men dessa ytor bör också diskuteras utifrån behov kopplade till boskapsskötseln (se nedan). Istället bör kanske ytorna omedelbart väster om gårdarna och de äldre gravmonumenten ha fungerat som åkermark. En sådan placering skulle dessutom förstärka intrycket av att gårdsläge H (figur 3) skall betraktas som en gård skild från Almhov i övrigt. Söderut och norrut finns det indikationer på att bebyggelsen faktiskt fortsätter, vilket betyder att i det närmaste hela den västra kanten längs mossen kan ha bestått av gårdsbebyggelse.

Av den näring som anses dominerande för den här tiden – boskapsskötseln – finns det nästan inga spår. Den generella bilden från projektet Öresundsförbindelsen tyder på att nötboskapens betydelse går tillbaka något medan fårskötseln ökar. Svinhållningen reduceras avsevärt (Nilsson 2006 s. 55). Bland djurbenen från gårdarna kring Hyllie mosse finns inget som utmanar denna bild, även om den möjligen kan nyanseras under vissa faser genom att det finns inslag av jakt och fiske. Det får anses rimligt att både jakt och fiske bedrivits under hela pe


rioden, även om vi inte kan belägga dess omfattning och hela variation. Under fas Ia och Ib tyder gårdarnas spridning runt mossen på att en mer självständig daglig boskapsskötsel kan ha fungerat, det vill säga man har arbetat och levt åtskilt när det gäller de flesta dagliga sysslorna. Gemensam daglig boskapsskötsel är dock trolig inom ramen för den gemenskap som Almhovsgårdarna står för under fas II fram till och med åtminstone fas IIIb och möjligen in i fas IV. Behov av samarbete med grannarna när det gäller tillgång till betesmark och tillträdet dit genom stråk och stigar förbi hus och åkrar måste ha funnits, även om man kanske inte har haft ett direkt samarbete när det gäller den dagliga driften av de enskilda hjordarna. Om betesmarkerna har legat i nära anslutning till gårdarna, exempelvis vid kusten med dess strandängar, har dessa stråk mycket väl kunnat användas dagligen. Frågan är om gårdarna öster och söder om mossen drivit sina djur ut mot betesmarker vid kusten eller om man haft tillräckligt med bete i sitt omedelbara närområde? Frågan kan inte besvaras, men om de drivits ut mot kusten har det inneburit att man passerat de stora gårdarna väster om mossen. Gårdstätheten och därmed troligen boskapshjordarnas täthet har inneburit att någon typ av märkning bör ha förekommit, även om de enskilda herdarnas förmåga att känna igen och urskilja sina egna djur inte skall underskattas. Samarbete vad gäller avel kan ha varit nödvändigt, inte minst för gårdar med mindre boskapshjordar. Boskapen har genom sin stora ekonomiska och sociala betydelse också behövt skyddas. Herdens roll har i det här sammanhanget förknippats med beskyddarens, krigarens och boskapstjuvens (Björhem & Magnusson Staaf 2006 s. 144). Våldsyttringarna inom och mellan gårdarna kring Hyllie mosse bör dock ha varit begränsade, även om viss konkurrens kan ha funnits periodvis, inte minst i de tidiga faserna innan Almhov tycks befästa sin makt på ett tydligare sätt. Under de mest gårdstäta faserna, fas IIIa–b, kan Almhov mycket väl ha kunnat försörja en mindre skara herdar/krigare, men det är också troligt att de närmaste grannarna bidragit till ett sådant följe. Uppgiften kan ha varit att skydda boskapen, men även att bidra till hjordarnas storleksökning genom räder på ett större avstånd från hemtrakten. Skyddsbehovet leder också in på frågan om eventuell stallning av djuren. Det är oklart om senneolitiska hus innehållit stalldelar, men det kan ha förekommit stallning i Sydskandinavien under senneolitikum. Det har föreslagits att hus med öppna gavlar kan ha innehållit stall (Nielsen 1999 s. 159; se även Sarauw 2006 s. 59 f. för en diskussion kring stallning). Några säkra belägg för stallning finns inte kring Hyllie mosse. På Almhov har fosfatanalyser från några av de större husen gett högre värden i delar av byggnaderna som inte tolkats som bostadsdelar. De källkritiska aspekterna är dock betydande, varför detta inte kan ses som säkra indikationer på stall (Gidlöf, Hammarstrand Dehman & Johansson 2006 s. 176). Hägnaden kring gården på Elinelund 2B kan kanske ha fyllt en funktion som ”stall”, och det är möjligt att de till synes öppna ytorna mellan husen på Almhov använts för att hålla boskapen från gårdarna samlade och skyddade. Intressant är att hägnaden på Elinelund 2B har öppningen riktad mot väster, något som hypotetiskt kan antyda i vilken riktning boskapen förs mot bete, i det här fallet ut mot kusten (figur 15). Den här typen av ”öppen” stallning skulle också innebära att man fått tillgång till gödsel på ett relativt effektivt sätt (Lagerås & Regnell 1999 s. 265). Under fas V framträder ett helt annat landskap kring mossen. Gårdarna är på väg att försvinna från området och det finns egentligen bara en stor gård kvar i området, Elinelund 2A. Huset på Torkelstoften skall kanske inte betraktas som en självständig gård? Det saknas indikationer på odlade växter i huset. Kanske skall huset ses i samband med den stora gården på Elinelund 2A. Området kring Hyllie mosse kan ha fungerat som betesmark efter det att de stora gårdarna försvunnit, och det är kanske i ett sådant perspektiv huset på Torkelstoften skall ses. Huset kan representera början på den nya betydelse som området kring Hyllie mosse får under mellersta bronsålder. Bosättningarna flyttar längre inåt land, och området har fungerat som ett


stort sammanhållet betesområde med i det närmast fäbodsliknande boskapsdrift (Björhem & Magnusson Staaf 2006 s. 155 ff.). Elinelund 2A och Torkelstoften kan representera ett steg mot en sådan genomgripande förändring av livet kring Hyllie mosse.

landsKap oCH släKtsKap

Den rumsliga relationen till de äldre monumenten, långhögarna och dösarna, invid Hyllie mosse framstår som tydlig i fallet Almhov. Det förflutna har använts i formandet av sociala relationer (se t.ex. Bradley 2002 s. 124 ff. för exempel på bruk av äldre monument i förhistorisk tid). Almhov tar successivt en aktiv kontroll över området genom sin manifestation av stora gårdar invid de gamla gravmonumenten. Etableringen på Almhov har använts som en medveten social strategi för den familj eller släkt som successivt utvidgat sin närvaro och ställning i området och där de monumentala gravarna har kunnat användas för att referera till ett mytiskt ursprung. Det är som framgår av faskartorna inte en plötslig eller totalt genomgripande händelse som ligger bakom denna dominans. Bosättningen på Almhov har i det tidiga skedet inte skilt sig från sina grannar, men som framgick ovan kan det under fas II anas att Almhov intar en tätposition genom att en stor gård byggs. Det kan ha skett i konkurrens med gården på motsatta sidan mossen. Möjligen skall den tidiga gårdsetableringen på Almhov kopplas till en särskilt stark individ eller familj som närmat sig en plats med ett förflutet som måste ha varit fysiskt och mentalt betydelsefullt i landskapet. Det är inte bara de äldre gravmonumenten som synts. Den intensiva aktivitet som pågått i området kring dessa har avsatt ett stort material i form av föremål av olika slag som man mer eller mindre måste ha trampat på när man flyttade dit och började bygga sina hus. I ett av husen, hus 2 på gårdsläge C, tyder fyndet av en skivyxa i ett av stolphålen på att äldre föremål även använts som husoffer (Gidlöf, Hammarstrand Dehman & Johansson 2006 s. 104). Platsen har säkert, genom sin dominans i landskapet, haft ett namn som varit känt vida omkring och som kanske tagits över av ”nybyggarna”, även det som en del i en medveten strategi. De äldre monumentalgravarna ingick således tillsammans med gårdarna i det synliga, manifesta uttrycket av social identitet och status. På håll bör dock gårdarna ha synts tydligare än de lägre gravmonumenten, det vill säga betydelsen av relationen till monumenten bygger på utomståendes kunskap om platsen i lika hög grad som det synintryck gårdarna och gravarna gav när man kom nära platsen. Platsens historia har aktivt använts och formats efter nya behov och strategier. Relationen till gravarna har ingått i skapandet av ett kraftfullt socialt rum både i det lokala perspektivet, men även i förhållande till kontakter som sträckt sig långt utanför området, något vi skall återvända till längre fram. På Almhov och längs hela den västra sidan av Hyllie mosse saknas senneolitiska gravar. Det är fullt tänkbart att de äldre megalitgravarna använts för begravning under senneolitikum, men några direkta belägg för detta finns inte från Almhov eftersom lämningarna efter monumentalgravarna var relativt dåligt bevarade. Att äldre megalitgravar används under senneolitikum är dock ett välkänt fenomen (Artursson, Karsten & Strömberg 2005 s. 501). Förutom den anspelning på ett mytiskt förflutet som nämndes ovan har de äldre gravarna således troligen även haft en direkt koppling till familjerna på gårdarna i form av gravplatser för de närmast äldre generationerna. Där de senneolitiska gravarna faktiskt belagts med säkerhet ser vi däremot inga spår efter äldre megalitgravar (figur 21–26). Dessa lokalt olika begravningstraditioner kan ha varit en väsentlig del i formandet och upprätthållandet av sociala relationer kring mossen. Gravar och gravläggningstraditioner har därmed fungerat som aktiva politiska markeringar. Helle Vandkilde skiljer på öppna konstruktioner (bl.a. gånggrifter) och slutna konstruktioner (stenpackningar av den typ som flera av gravarna runt Hyllie mosse utgörs av). Hon ser


dessa båda traditioner, som ibland existerar samtidigt i samma område, som ett utslag av olika uppfattningar om döden och den dödes kvarlevor och till olika syn på individen och kollektivet (Vandkilde 2005 s. 13 f.). I det lokala perspektiv som vi rör oss i här kan de olika gravtraditioner som hypotetiskt föreslogs ovan ses inom ramen för en skiftande social strategi kopplat till begravningarna. Om de äldre megalitgravarna väster om mossen använts som gravplatser kan det ses som ett utslag av en kollektiv begravningstradition som förstärkt och manifesterat gårdarnas position. De slutna gravarna på bland annat Vintrie IP och Bunkeflo kan representera en individbunden begravningssed som i skuggan av Almhov kan ha markerat den enskilda familjens plats i området. I ett skånskt eller västskånskt perspektiv har tanken på olika begravningstraditioners – i megalitgravar, hällkistor, flatmarksgravar – betydelse som markörer av olika social status kritiserats (Artursson, Karsten & Strömberg 2005 s. 514 ff.; Artursson & Björk 2007 s. 307). Man menar att samtliga former kan uppvisa drag som tyder på socialt hög status. Istället är valet av begravningsform baserat på val som görs inom en familj eller släkt (Artursson & Björk 2007 s. 307 ff.). Den tolkning av begravningstraditionerna kring mossen som framförts här kan ändå representera en social strategi där olika begravningsformer faktiskt kan markera olika social status, men där ursprunget kanske ska sökas i olika familjers individuella val som efter hand formats till en tradition. Man bör alltså vara uppmärksam på skiftande lokala traditioner, och situationen kring Hyllie mosse kan, om än rent hypotetiskt, visa på just detta. Vi återkommer till gravarna längre fram.

Den förändring som sker successivt på Almhov, och som syns tydligast under fas IIIa, tyder på en intern släktbaserad expansion där man genom relationen till de äldre monumenten och genom att bygga stora gårdar tar kontroll över området kring Hyllie mosse. Den omfattande byggnationen av nya gårdar tolkas här som ett resultat av arvsskiften där expansionen har varit ett resultat av en eller ett par socialt och ekonomiskt offensiva eller starka generationer. Den omfattande byggnationen under fas IIIa har varit en viktig lokalpolitisk händelse. Almhov kan i det perspektivet ses som platsen för en släktbaserad social elit som växt fram successivt och som i de mest intensiva faserna byggt på en kollektiv grund både i livet och i döden. Möjligheten till expansion har skapats i tidigare generationer, redan under fas Ia och fas II, då en eller ett par familjer tar platsen vid monumenten i besittning. I de tidiga faserna har dock inte den sociala och ekonomiska dominansen i området varit tydlig, då vi framförallt ser hur gården på Bunkeflo är jämförbar med Almhov. Även under senare faser uppvisar Bunkeflo gårdar i storlek jämförbar med Almhovsgårdarna. Det är alltså inte främst genom de en-skilda husen och gårdarna utan utifrån platsen och mängden hus och gårdar man på Almhov skapat sin ställning i samhället. I den miljö som en gång funnits på Almhov bör de ekonomiska och sociala signalerna ha varit tydliga även i de detaljer vi inte kommer åt. Skillnader som markerat social status både inom Almhov och gentemot grannarna, har säkerligen funnits. Betydelsefulla skillnader är de olika markörer av social status som kan ha funnits i utsmyckningar eller konstruktionsdetaljer. Stolphålen hjälper oss inte att se förbi byggnadsmaterialens naturliga egenskaper. Dessa egenskaper skiftar förvisso över tid då till exempel träet ändrar färgton med åren. Det gör det lätt att under en tid se vilka hus som är nybyggda eller tillbyggda, något som därmed ger en omedelbar visuellt tydlig signal om att något viktigt (som ju ett husbygge är) har skett på just den gården. Husbyggandet i sig har troligen genomförts gemensamt inom Almhov och har då haft en relationsskapande roll (jfr Thomas 1996 s. 109) som inte nödvändigtvis eller ens troligen varit fri från interna spänningar och konflikter. De mer eller mindre dagliga sysslor som genomförts på gårdarna kring mossen frammanar bilder av intensiv aktivitet som på ett analytiskt plan kan diskuteras utifrån modellen i figur 19, men som blir mer komplicerad när man resonerar kring de möjligheter som det arkeologiska källmaterialet öppnar möjligheten till. Beslut

5� cITYTUnnElproJEKTET

på en gemensam nivå har i varje fall varit en nödvändighet i ett så tättbebyggt område som det kring Hyllie mosse under åtminstone fas II–IV. Den ekonomiska basen för välstånd och socialt inflytande hos gårdarna på Almhov ligger i jordbruket, arkeologiskt främst representerat genom åkerbruket, men troligen framförallt knutet till en omfattande boskapsskötsel. Utifrån diskussionen kring de olika möjliga formerna för samarbete kring odling och boskapskötsel som togs upp tidigare kan Almhov och gårdarna kring Hyllie mosse betraktas som en form av by (Almhov) eller utspridd flerkärnig by (inkluderat grannarna) enligt den definition som presenterades i början. För att anspela på inledningsavsnittet: vad är en by om inte gårdar i samverkan?

Även om husbyggandet på Almhov tycks avta successivt måste det ändå ha varit en avgörande händelse att lämna platsen. Det kan svårligen relateras till en ”bebyggelseomläggning”, utan måste ha varit socialt och ideologiskt förankrat och nödvändigt. Vems var beslutet? Troligen var det ett aktivt beslut av människorna på Almhov baserat på ändrade maktförhållanden i området som helhet, där anledningarna även skall sökas utanför de geografiska gränser som gällt här (Björhem & Magnusson Staaf 2006). En släkts inflytande bryts, vilket manifesteras genom att platsen överges. Redan i fas IV ser vi en förändring på Almhov då ett helt nytt gårdsläge utan tidigare tradition etableras. Dessutom i en position mellan långhögarna, en placering som inte tycks ha varit tänkbar tidigare (figur 13). Den enda ledtråd i området till vad som hände med dom som slutligen lämnade Almhov är gården på Elinelund 2A. Förvisso tycks samtliga gårdar i området försvinna mer eller mindre samtidigt med Almhovsgårdarna, men dateringarna av de yngsta husen på Almhov och de äldsta fas Vdateringarna på Elinelund 2A möjliggör en sådan flytt (tabell 2 & 5). Efter endast några få generationer byggs sedan de första treskeppiga husen i området. När gårdarna kring Hyllie mosse förändras och i förlängningen upphör i och med fas V sker det genom en genomgripande förändring av det ekonomiska och sociala landskapet kring Hyllie mosse. Gårdarna försvinner från de gamla välkända platserna, stigarna som förbundit gårdarna läggs om eller växer igen och de minnen som varit knutna till gårdarna och deras historia förändras och bryts med tiden. Landskapet kring mossen ingår under lång tid därefter som en del i ett helt annat sammanhang.

Gårdarna oCH omvärldEn

Den bebyggelseutveckling och de olika former av ekonomisk och social samverkan som diskuterades ovan ger en intressant bakgrund till några avslutande reflektioner kring karaktären på det politiska system som kan ha växt fram kring Hyllie mosse under loppet av senneolitikum. Den detaljupplösning som lokalstudien tillåtit gör det mindre lockande att på ett konkret sätt anamma ett linjärt synsätt där framväxten av ett politiskt system betraktas som i det närmaste förutbestämt. Den dominans som Almhov besitter, åtminstone under fas III, har inte varit en situation som man i de tidigare faserna strävat mot eller förutsett. Här har istället individuella val och handlingar samspelat med händelser i omvärlden, både lokalt och i ett större geografiskt perspektiv. Den samling av arkitektoniskt manifesta gårdar som vi ser väster om Hyllie mosse från framförallt fas IIIa och framåt representerar ett tillvaratagande av möjligheter och ett formande av sociala relationer med människor även utanför det lokala område som stått i fokus här. Som kortfattat berördes i det inledande forskningshistoriska kapitlet går åsikterna isär om det övergripande sociala systemet under perioden – hövdingadöme eller ej? Är gårdarna på Almhov exempel på hövdingagårdar, eller en hövdingaby, så som föreslagits av Artursson (2007 s. 89 f.)? Analysområdet är för begränsat för att driva en kvalitativ diskussion kring frågan om hövdingadömets


existens (som framgår av beskrivningen av hövdingadömet nedan) eller närmare karaktär, och något klart svar på frågan kommer inte att levereras även om några reflektioner skall framföras.

I Danmark börjar metallhantverket bli betydelsefullt under SN II (Nielsen 1999 s. 162; Vandkilde 1996 s. 305). Poul Otto Nielsen menar att bosättningar med hövdingagårdar börjar uppträda under samma tid (1999 s. 162; se även Artursson, Karsten & Strömberg 2005 s. 509 och Kristiansen 2006 s. 183 ff.). Även Helle Vandkilde poängterar att den ökade husstorleken i centrala och östra Danmark och i Skåne kan kopplas till metallrikedomen i regionen. Hon förknippar inte detta med hövdingadömen, men de stora husen ses som ett materiellt uttryck för social förändring i skiftet mellan SN I och SN II (Vandkilde 1996 s. 285). Pär Nordquist och Jan Apel menar båda att ett mer komplicerat socialt system funnits redan under en tidig del av senneolitikum, ett system de benämner hövdingadöme. Nordquist beskriver ett hövdingadöme så här:

Ett hövdingadöme består av flera grupper som är organiserade i ett hierarkiskt system. Hövdingadömet består således av flera byar eller lokala grupper och är befolkningsmässigt och territoriellt större än Bigman samhällen. Storleksmässigt kan de sträcka sig från en befolkning på tusen invånare upp till tiotusentals. (2001 s. 35; se även Earle 1997 s. 14).

Nordqvist har diskuterat det sociala systemet under senneolitikum utifrån ett uppnått respektive ärftligt hierarkiskt system (2001 s. 198 ff.). Ett hövdingadöme är ett samhälle med permanenta statuspositioner och ärftlig ranking (Nordquist 2001 s. 28). Han ser skillnaderna i gravskick – flatmarksgravar respektive hällkistor – som ett tecken på att det förekommer sociala skillnader mellan individer och hushåll. Barnbegravningar i de elitknutna hällkistorna talar för att ett ärftligt rangsystem, ett hövdingadöme, fanns. Skillnader i husstorlek stödjer också denna iakttagelse då större hus kan ses som symboler för en socioekonomisk skillnad gentemot mindre hushåll där man haft mindre hus. Nordquist menar även att systemet med ärftlig rang uppstått innan metallen börjar påverka samhället i större skala. Arv av mark är istället central för förståelsen av det ärftliga systemet. Bosättningssystemet under sent mellanneolitikum B–senneolitikum uppvisar en tydlig platsbundenhet som tyder på att marken gått i arv. Denna rätt till jorden har bland annat manifesterats genom en koppling till tidigare generationer, där inte minst de betydligt äldre megalitgravarna använts för begravningar. Nordquist menar att ”…denna religiösa och politiska strategi kan ha uppstått i det initiala skedet som en ”sakral förklaring” till framgången inom den ekonomiska sfären,…” (Nordquist 2001 s. 218 f.; se även Wason 1994 s. 50). Jan Apel baserar sin tolkning av de senneolitiska sociala relationerna på en analys av flintdolksproduktion och distribution (2001 s. 323 ff.). Den relativt komplexa tillverkningsteknik som man behöver besitta för att tillverka flintdolkar talar för att det funnits ett lärlingssystem som baserades på ärftlighet. Flinthantverket krävde formella institutioner vilket är ett viktigt kännetecken för en relativt hög nivå på den sociala komplexiteten, i detta fall på hövdingadömenivå. Flintdolkarna distribuerades över stora områden i norra och centrala Europa genom utbytesnätvek som kontrollerades av regionala/lokala eliter. Dolkarna byttes genom direktkontakt, vilket krävde centra för distribution, något som förutsätter ett hierarkiskt bosättningsmönster. Apel menar även att flintdolksteknologin skapades i marginalområden, utanför de tidigare centrala bygderna. En befolkningsökning medförde att marginalområden togs i bruk och då blev flintdolkstillverkningen ett sätt för människorna där att skapa en ny strategi för social och ekonomisk framgång. Apel sammanfattar sin syn på det sociala systemet:


The dominant social structures of the Late Neolithic period were upheld primarily by male elders and organised as unilineal descent groups. The chiefly lineages had control over the most productive land and were, through their close genealogical ties to the clan mythical ancestors and through their external exchange contacts, distinguished from the general populace. In marginal areas, lineagegroups specialised in the production of prestige items in order to maintain their traditional way of life (Apel 2001 s. 340).

Generellt kan den utveckling mot allt större social komplexitet som förespråkas från SN II och framåt stämma väl överens på situationen på Almhov och kring Hyllie mosse som den tolkats här. Betraktat på avstånd, där samlingen av hus på Almhov ses som en stor sammanhållen enhet under senneolitikum, är det möjligt att placera in Almhov i Nordquists och Apels beskrivning. Hur hittar vi då en ”allenarådande” hövding vid Hyllie mosse om vi tittar lite närmare? Enbart sett till gårdarnas placering och storlek skulle man utifrån diskussionen ovan frestas kunna sätta hövdingen, eller snarare flera generationer hövdingar, på gårdsläge A under åtminstone fas II och fas IIIa (figur 10 & 11). Det vore troligen att göra det för enkelt, då hövdingadömet som socialt system kan uppvisa olika grader av komplexitet och där flera olika personer kan ha haft varierade maktpositioner (Earle 1997 s. 14). Almhov visar på en intern, successiv, dynamisk förändring och ett aktivt samspel mellan gårdarna och med grannarna där de socialt bärande rollerna mycket väl kan ha varit fördelade på flera personer. Förhållandena på Almhov visar på en släktbaserad expansion där jorden och gårdarna gått i arv i generationer (se tabell 1). Almhovs ställning formades av de människor som såg och hade förmågan att reagera och agera utifrån och med de möjligheter och människor som fanns och levde i omvärlden. Jordbruket var basen för välståndet och bildade fundamentet för hur maktrelationerna skapades, upprätthölls och förändrades kring Hyllie mosse. Almhovs sociala position har manifesterats och upprätthållits genom den nära relationen till de äldre, och troligen aktivt använda, gravmonumenten. Människorna på Almhov kunde genom dessa strategier, och genom den interna dynamiken i de sociala relationerna upprätthålla sin position under mycket lång tid.

I ett geografiskt större perspektiv var Almhovs läge i sydvästra Skåne fördelaktigt i förhållande till de överregionala vägar för utbyte och kontakter som föreslagits (Apel 2001 s. 307, figur 9:17; Björhem & Magnusson Staaf 2006 s. 145 f., figur 68; se även Kristiansen & Larsson 2005 för en diskussion kring framväxten av utbytesvägar genom Europa från slutet av det 3:e årtusendet och framåt). Metallens konkreta inflytande och betydelse för Almhov och dess grannar är svår att avgöra, och kan inte baseras på direkta arkeologiska fynd från gårdarna. Metallen i sig har troligen inte heller varit den direkta och avgörande orsaken bakom Almhovs expansion även om den mycket väl kan ha varit en del i strategin (för en liknande uppfattning i ett generellt sydskandinaviskt perspektiv se Artursson, Karsten & Strömberg 2005 s. 512). Det välkända Pilefyndet kommer från en plats ca en halvmil söder om Almhov. Pilefyndet har en datering som väl stämmer överens med Almhovs expansionsfas. Här har vi ett konkret belägg för vad som kan tolkas som kontakter på en hög social nivå. Ser vi genom Pilefyndet exempel på ett annat närliggande område av samma eller större dignitet som det kring Hyllie mosse? Fanns det ett pärlband av tätt liggande släktbaserade storgårdar längs kusten i den här delen av Skåne, eller skall Pilefyndet relateras mer konkret till Almhovs maktsfär? Vid Sibbarp, som ligger vid kusten på Järavallen ca 2,5 kilometer nordväst om Almhov, har ett stort antal förarbeten till olika typer av yxor och bifacialer påträffats. Dateringarna sträcker sig från tidigneolitikum till och med äldre bronsålder och är ett resultat av en långvarig ackumulation. Här har förarbeten tillverkats för vidare transport och färdigtillverkning på andra platser (Högberg 2002). Det är tänkbart att Sibbarp kan ha stått under en direkt


kontroll av gårdarna på Almhov under senneolitikum. Några tydliga belägg för ett mer omfattande senneolitiskt flinthantverk finns dock inte från Almhov (Gidlöf, Hammarstrand Dehman & Johansson 2006 s. 173 f.). Tillverkningen kan ha utförts på andra platser, men kontroll över råvarutillgång och distribution kan fortfarande ha utgått från Almhov. Frågorna kring Almhovs inflytelsesfär i ett vidgat geografiskt perspektiv är som synes många, frågor vars svar i förlängningen också påverkar hur den sociala strukturen i sydvästra Skåne som helhet skall uppfattas. Har man från gårdarna på Almhov haft direkt inflytande och makt över några hundra, tusen eller tiotusentals människor?


referenserlittEraturapel, J. �00�. Daggers, Knowledge & Power. The Social Aspects of Flint-Dagger Technology in

Scandinavia 2350–1500 cal BC. coast to coast-books – no. �. Uppsala.

artursson, m. �005a. ”Byggnadstradition.” Bronsåldersbygd. 2300–500 f.Kr. Skånska spår – ar-keologi längs Västkustbanan. red. p. lagerås & B. Strömberg. riksantikvarieämbetet. av-delningen för arkeologiska undersökningar. Uv Syd. lund.

artursson, m. �005b. ”Gårds- och bebyggelsestruktur.” Bronsåldersbygd. 2300–500 f.Kr. Skån-ska spår – arkeologi längs Västkustbanan. red. p. lagerås & B. Strömberg. riksantikvarie-ämbetet. avdelningen för arkeologiska undersökningar. Uv Syd. lund.

artursson, m. �007. ”Bott har man väl alltid gjort…?!” Vägar till Vætland. En bronsåldersbygd i nordöstra Skåne 2300–500 f.Kr. red. m. artursson. riksantikvarieämbetet. regionmuseet Kristianstad, landsantikvarien i Skåne. Stockholm.

artursson, m. & Björk, T. �007. ”vætland – ett vattenrike. Tankar kring en bronsåldersbygd ��00–500 f.Kr.” Vägar till Vætland. En bronsåldersbygd i nordöstra Skåne 2300–500 f.Kr. red. m. artursson. riksantikvarieämbetet. regionmuseet Kristianstad, landsantikvarien i Skåne. Stockholm.

artursson, m., Karsten, p. & Strömberg, B. �005. ”aspekter på samhällsutveckling.” Bronsål-dersbygd. 2300–500 f.Kr. Skånska spår – arkeologi längs Västkustbanan. red. p. lagerås & B. Strömberg. riksantikvarieämbetet. avdelningen för arkeologiska undersökningar. Uv Syd. lund.

Björhem, n. & Säfvestad, U. �989. Fosie IV. Byggnadstradition och bosättningsmönster under senneolitikum. malmöfynd 5. malmö museer. malmö.

Björhem, n. & magnusson Staaf, B. �006. Långhuslandskapet – en studie av bebyggelse och samhälle från stenålder till järnålder. Öresundsförbindelsen och arkeologin. malmöfynd 8. malmö Kulturmiljö. malmö.

Borna-ahlkvist, h. �00�. Hällristarnas hem. Gårdsbebyggelse och struktur i Pryssgården under bronsålder. riksantikvarieämbetet. arkeologiska undersökningar. Skrifter 4�. Stock-holm.

Bradley, r. �00�. The Past in Prehistoric Societies. london & new York.

Brink, K. Under bearbetning. I palissadernas tid. om stolphål och skärvor och sociala relatio-ner under yngre mellanneolitikum. malmö Kulturmiljö.

Earle, T. �997. How Chiefs Come to Power. The Political Economy in Prehistory. Stanford Univer-sity press. Stanford.

Erikson, m. �995. ”Öresundsförbindelsen. Kulturgeografisk undersökning för området mellan brofästet och kontinentalbanans anslutning vid lockarp.” Öresundsförbindelsen. Rapport över arkeologiska förundersökningar 1995. rapport nr 6. red. I. Billberg, n. Björhem, r. Thörn & c. Ödman. Stadsantikvariska avdelningen. malmö museer. malmö.

Friman, B. �007. Vintrieleden-Hyllie IP-Ekostråket. Järnåldersbebyggelse på Hyllie 156:8. Arkeo-logiska slutundersökningar 1999–2000. Enheten för arkeologi. rapport �006:0��. malmö Kulturmiljö. malmö.

Gerritsen, F. �999. ”The cultural biography of Iron age houses and the long-term transfor-mation of settlement patterns in the southern netherlands.” Settlement and Landscape. Proceedings of a conference in Århus, Denmark, May 4–7 1998. Eds. c. Fabech & J. ringtved. Jutland archaeological Society. højbjerg.

Gidlöf, K., hammarstrand dehman, K. & Johansson, T. �006. Citytunnelprojektet. Almhov – del-område 1. Rapport över arkeologisk slutundersökning. rapport nr �9. malmö Kulturmiljö. malmö.

Gröhn, a. �004. Positioning the Bronze Age in Social Theory and Research Context. acta archa-eologica lundensia. Series in 8° no 47. Stockholm.

hammarstrand dehman, K., Jansen, J. & hanny, S. �007. Citytunnelprojektet. Vintrie idrotts-plats samt Vintrie 20:1 och 20:59. Rapport över arkeologisk slutundersökning. rapport nr 46. malmö Kulturmiljö. malmö.

högberg, a. �00�. ”production Sites on the Beach ridge of Järavallen. aspects on Tool pre-forms, action, Technology, ritual and the continuity of place.” Current Swedish Archaeo-logy. vol. �0. �00�. Stockholm.


Ifverson, p. �007. Dösemarken. Arkeologisk förundersökning 2006. Enheten för arkeologi. rap-port �007:0�4. malmö Kulturmiljö. malmö.

Jensen, J. �00�. Danmarks Oldtid. Stenalder. 13.000–2.000 f.Kr. Köpenhamn.

Kristiansen, K. �006. ”cosmology, economy and long-term change in the Bronze age of northern Europe.” Ecology and Economy in Stone Age and Bronze Age Scania. Skånska spår – arkeologi längs Västkustbanan. Ed. K-G. Sjögren. national heritage Board. archaeologi-cal Excavations department. lund.

Kristiansen, K. & larsson, T. B. �005. The Rise of Bronze Age Society. Travels, Transmissions and Transformations. cambridge.

lagerås, p. & regnell, m. �999. ”agrar förändring under sydsvensk bronsålder – en diskussion om skenbara samband och olösta gåtor.” Spiralens öga. Tjugo artiklar kring aktuell brons-åldersforskning. red. m. olausson. riksantikvarieämbetet. avdelningen för arkeologiska undersökningar. Skrifter nr �5. Stockholm.

lekberg, p. �00�. Yxors liv. Människors landskap. En studie av kulturlandskap och samhälle i Mel-lansveriges senneolitikum. coast to coast-books – no. 5. Uppsala.

lomborg, E. �97�. Die Flintdolche Dänemarks. Studien über Chronologie und Kulturbeziehungen des südskandinavischen Spätneolitikums. nordiske Fortidsminder. Serie B – in quatro. vol. �. Köpenhamn.

liljegren, r. �006. Risebergabäckens avvattningsområde i Malmö – en kunskapsbas. lUndQUa Uppdrag 57. Kvartärgeologiska avdelningen. lunds universitet. lund.

lloyd-Smith, l. �00�. ”�9� radiocarbon dates from South möre. an evaluation of the large-scale use of �4c dating within rescue archaeology of settlement sites.” Möre - historien om ett småland. red. G. magnusson. Kalmar läns museum. Kalmar.

lövgren, K., heimer, o., Ifverson, p., Ingwald, J., Koch, h. & Svensson, m. �006. Citytunnelpro-jektet. Bunkeflo – delområde 2 och Bunkeflo bytomt. Rapport över arkeologisk slutundersök-ning. rapport nr 40. malmö Kulturmiljö. malmö.

nielsen, p. o. �998. ”de ældste langhuse. Fra toskibede til treskibede huse i norden.” Bebyg-gelsehistorisk tidskrift. nr. ��. �997. Stockholm.

nielsen, p. o. �999. ”limensgård and Grødbygård. Settlements with house remains from the Early, middle and late neolithic on Bornholm.” Settlement and Landscape. Proceedings of a conference in Århus, Denmark, May 4–7 1998. Eds. c. Fabech & J. ringtved. Jutland archaeological Society. højbjerg.

nilsson, l. �006. Djur och människor längs vägen. Öresundsförbindelsen och arkeologin. mal-möfynd 9. malmö Kulturmiljö. malmö.

nordquist, p. �00�. Hierarkiseringsprocesser. Om konstruktionen av social ojämlikhet i Skåne, 5500–1100 f.Kr. Studia archaeologica Universitatis Umensis ��. Umeå.

regnell, m. �995. ”Jordartsstratigrafiska undersökningar.” Öresundsförbindelsen. Rapport över arkeologiska förundersökningar 1995. rapport nr 6. red. I. Billberg, n. Björhem, r. Thörn & c. Ödman. Stadsantikvariska avdelningen. malmö museer. malmö.

regnell, m. & Sjögren, K-G. �006. ”Introduction and development of agriculture.” Ecology and Economy in Stone Age and Bronze Age Scania. Skånska spår – arkeologi längs Västkustba-nan. Ed. K-G. Sjögren. national heritage Board. archaeological Excavations department. lund.

riddersporre, m. �999. ”village and single farm. Settlement structure or landscape organiza-tion.” Settlement and Landscape. Proceedings of a conference in Århus, Denmark, May 4–7 1998. Eds. c. Fabech & J. ringtved. Jutland archaeological Society. højbjerg.

Sarauw, T. �006. Bejsebakken. Late Neolithic Houses and Settlement Structure. det Kongelige nordiske oldskriftselskab. Köpenhamn.

Sarnäs, p. �00�. ”det stora landskapet.” Citytunneln och spåren i landskapet. Projektprogram och undersökningsplaner för arkeologiska slutundersökningar för Citytunnelns spårsträck-ningar och Hotelltomten. red. E. lindhé, p. Sarnäs & m. Steineke. malmö Kulturmiljö. Kultur malmö. malmö.

Sarnäs, p. & nord paulsson, J. �00�. Öresundsförbindelsen. Skjutbanorna 1B & Elinelund 2A–B. Rapport över arkeologisk slutundersökning. rapport nr 9. malmö Kulturmiljö. malmö.

Skoglund, p. �005. Vardagens landskap – lokala perspektiv på bronsålderns materiella kultur. acta archaeologica lundensia. Series in 8° no 49. Stockholm.

Steineke, m. �006. Bunkeflo 8:2. Almhov. Arkeologisk förundersökning 2006. Enheten för arkeo-logi. rapport �006:066. malmö Kulturmiljö. malmö.


Steineke, m. & lindhé, E. �00�. ”det lilla landskapet.” Citytunneln och spåren i landskapet. Pro-jektprogram och undersökningsplaner för arkeologiska slutundersökningar för Citytunnelns spårsträckningar och Hotelltomten. red. E. lindhé, p. Sarnäs & m. Steineke. malmö Kultur-miljö. Kultur malmö. malmö.

Stensköld, E. �004. Att berätta en senneolitisk historia. Sten och metall i södra Sverige 2350–1700 f.Kr. Stockholm Studies in archaeology �4. Stockholm.

Strömberg, m. �99�. “a concentration of houses from the late neolithic/Early Bronze age at hagestad.” Meddelanden från Lunds universitets historiska museum. �99�–�99�. Stock-holm.

Thomas, J. �996. Time, Culture and Identity. An interpretive archaeology. london & new York.

vandkilde, h. �996. From Stone to Bronze. The Metalwork of the Late Neolithic and Earliest Bronze Age in Denmark. Jutland archaeological Society publications XXXII, �996. århus.

Vetenskapligt program för Malmö Kulturmiljö. Den arkeologiska verksamheten. �00�. red. E. ru-debeck, c. Ödman, B-å. Samuelsson & a. högberg. malmö Kulturmiljö. malmö.

Wason, p. K. �994. The archaeology of rank. cambridge.

Welinder, S. �998. “neoliticum–Bronsålder, �900–500 f.Kr.” Jordbrukets första femtusen år. 4000 f.Kr.–1000 e.Kr. Det svenska jordbrukets historia. Del 1. red. J myrdal. Stockholm.

opuBliCErat matErialBjörhem, n. �997. Öresundsförbindelsen. Förslag till zonindelning av landskapet utmed yttre

ringvägen. Stadsantikvariska avdelningen. malmö museer.

Gustafsson, S. �004. växtmakrofossilanalys av förkolnade växtrester från delområde � och Bunkeflostrand �:� inom citytunnelprojektet. arkivrapport malmö Kulturmiljö.

Gustafsson, S. �006. växtmakrofossilanalys av förkolnade växtrester från delområde � inom citytunnelprojektet. arkivrapport malmö Kulturmiljö.

linderholm, J. �004. miljöarkeologiska markundersökningar inom citytunnelprojektet. del-område � (slutundersökning). miljöarkeologiska laboratoriet. rapport nr. �004-0�8. Insti-tutionen för arkeologi och Samiska Studier. Umeå universitet. Umeå.

KartmatErialBunkeflo sn. akt �, Bunkeflo, geometrisk avmätning, �70�.

Bunkeflo sn. akt �, vintrie, geometrisk avmätning, �70�.

Bunkeflo sn. akt 4, naffentorp, geometrisk avmätning, �70�.

limhamns köping akt �, hyllie, geometrisk avmätning, �70�.

Kartunderlag från malmö Stadsbyggnadskontor.

intErnEtrEFErEnsErvandkilde, H. �005. A review of the Early Late Neolithic Period in Denmark:Practice, Identity and

Connectivity. hämtat den �0 juli �006 från: http://www.jungsteinSITE.de/

Gårdarna på Almhov - senneolitikum och äldre bronsålder kring Hyllie mosse.

Documents