Kriminologiska institutionen Den moderna vampyren: Greve Hannibal Lecter En kvalitativ studie om monstrositet som uttryck för social oro i samhället Examensarbete för kandidatexamen i kriminologi, 15 hp Kriminologi Grundnivå Vårterminen 2018 Amanda Borgenstierna & Cecilia Segerberg
40
Embed
Den moderna vampyren: Greve Hannibal Lecter · and our chosen theories (a macro-theoretical framework and psychoanalytic approach), which shows how the psychopath is a constructed
This document is posted to help you gain knowledge. Please leave a comment to let me know what you think about it! Share it to your friends and learn new things together.
Transcript
Kriminologiska institutionen
Den moderna vampyren:
Greve Hannibal Lecter
En kvalitativ studie om monstrositet som uttryck för
social oro i samhället
Examensarbete för kandidatexamen i kriminologi, 15 hp
Kriminologi
Grundnivå
Vårterminen 2018
Amanda Borgenstierna & Cecilia Segerberg
Förord och Tack
Denna studie växte fram utifrån ett gemensamt intresse av samtidens psykopater och
psykopati hos författarna. Studien är genomförd av två studenter från Stockholms
Universitets Kriminologiska Institution som Examensarbete. Vi vill vi passa på att tacka alla
som ställt upp och hjälpt oss med denna uppsats, då framförallt våra nära och kära som hjälpt
oss förhålla oss kritiskt till den egna texten samt bolla idéer. Avslutningsvis riktas även ett
enormt tack till vår tilldelade handledare Tea Fredriksson som under denna period bidragit
med utmärkt handledning i ren entusiasm och engagemang!
Den moderna vampyren:
Greve Hannibal Lecter
En kvalitativ studie om monstrositet som uttryck för social oro i samhället
SAMMANFATTNING
Denna kriminologiska studie fokuserar på psykopaten som socialt konstruerat begrepp samt
vidare hur denna kommit att gestalta samhällelig och kollektiv oro. Som teoretiskt ramverk
används det Durkheimianska makroperspektivet och en gotisk kriminologi som disciplin, en
disciplin som rör sig mellan fakta och fiktion. Vidare appliceras psykoanalysens Det Kusliga,
ett vanligt angreppssätt inom sagd disciplin. Det Kusligas dubbelgångarperspektiv ska således
stödja oss i analysen för hur kollektiv oro uttrycks i samhället. I studien används vampyrtematik
då vi valt att sätta karaktären Hannibal Lecter i studiens centrum som samtida känd fiktiv
psykopat. Studien använder sig av en narrativ analys i form av utvalda scener från diverse
audiovisuella material där vald karaktär förekommer. I analysen lutar vi oss mot tidigare
forskning och ett makroteoretiskt ramverk och psykoanalytiskt förhållningssätt som talar för
hur psykopaten är ett konstruerat begrepp, hur seriemördaren och vampyren överlappar
varandra samt hur vampyren speglar konsumtionssamhället. Hannibal påvisar hur
seriemördaren och vidare psykopaten gotifierats med sina vampyriska drag.
Nyckelord
Det Kusliga, dubbelgångare, Durkheim, gotisk kriminologi, Hannibal Lecter, kollektiv oro,
monster, psykopat, socialkonstruktion, vampyr
The modern vampire:
Count Hannibal Lecter
A qualitative study on monstrosity as an expression of collective concerns in
society
ABSTRACT
This criminological study emphasizes on the psychopath as a socially constructed concept and
furthermore, how the concept has come to reflect collective concerns. To approach our
findings, we use the Durkheimian macro perspective and gothic criminology as a discipline,
which enlighten the twilight region of fact and fiction. Gothic Criminology often interweave
with Freud's psychoanalysis, and in particular with The Uncanny and the Doppelganger. Thus,
these perspectives will support us in the analysis of how collective concerns are expressed.
Vampire thematics are applied as a double to the character Hannibal Lecter, a contemporary
fictional psychopath, whom we have chosen to situate as the center of this study. We adopt a
narrative analysis which is presented in the form of selected scenes from various audiovisual
material in where our chosen character appears. In our analysis we clinch to previous research
and our chosen theories (a macro-theoretical framework and psychoanalytic approach), which
shows how the psychopath is a constructed concept, how the characteristics of the serial killer
and vampire overlap each other and how the vampire reflects the contemporary consumer
culture. Hannibal Lecter demonstrates how the serial killer and further, the psychopath, has
been Gothicized with its vampiric characteristics.
2.2 Psykopaten som både gotiskt och samtida monster 6
2.3 Monster och konsumtionskulturen 8
3 Teori 11
3.1 Durkheim 11
3.2 Gotisk kriminologi 12
3.2.1 Det kusliga 13
4 Metod 14
4.1 Narrativ analys 14
4.1.1 Precisering 15
4.2 Transparens och Författarens roll 16
4.3 Tillvägagångssätt 18
4.3.1 Urval och material 19
5 Resultat och Analys 20
5.1 Monstervampyren 20
5.1.1 Humanvampyren 23
5.2 Vampyrens konsumtionskärlek 24
6 Diskussion 26
6.1 Slutsatser 30
7 Referenser 31
7.1 Tryckta källor 31
7.2 Elektroniska resurser 33
7.3 Audiovisuella resurser 34
8 Bilaga 35
1
1 Inledning
Allvarliga brott kan ses som symboler för instabilitet i vår moderna tid. Avvikare har en tendens
att målas upp som varelser av abnorm ondska och har setts som ett retoriskt konstruerande av
samhällsproblem (Surette, 2007:219), ondska och avvikelser kan vidare förkroppsligas i
monster. Alla civilisationer har haft sina versioner av monster samt uppfattningar av vad som
är normalt, normerande i avseende till utseende, tankar och beteende, monster har således varit
en del av människans historia. Monster är historiska, utgör en mänsklig tankeform och ger ett
sätt för människan att förstå omvärlden och sig själv (Eriksson, 2016:11; Picart & Greek,
2007:12). Det är människan själv som skapar och konstruerar monstren, de finns eftersom vi
existerar (Eriksson, 2016:14). Tillika, varje tid föder sina monster (ibid.:428). Monster
förkroppsligar människors rädslor, önskningar och oro. Detta argumenterar Jeffrey Jerome
Cohen (1996) för och menar att monster skapas och konstrueras i sin tid och kultur, känsla och
plats, och att de ska tolkas i sin sociala, kulturella och litterära historia vilket har genererat dem
(ibid.:4–5). Monstrositet existerar överallt, både i verklighet och fiktion.
Det tvärvetenskapliga tillvägagångssätt som inom en monstruös, gotisk1, världsbild
fokuserar specifikt på relationen mellan fakta och fiktion är en relativt ny disciplin inom det
kriminologiska fältet, denna under benämningen gotisk kriminologi (Picart & Greek, 2007:11).
Det har funnits och finns fortfarande, om möjligt för alltid, en fascination av ondska i alla dess
former. Länken mellan monstrositet och fascination för ondska gör att monster blir tilltalande
som tillfällig verklighetsflykt, samtidigt som vi avskyr monstret avundas vi dess frihet (Cohen,
1996:17). Fascinationen av ondska blir således både avskräckande och oemotståndlig och vi
ser det överallt; i Hollywood, kriminologiska studier, populärkultur och den offentliga
politiken. Den gotiska kriminologin använder sig ofta av ett psykoanalytiskt tillvägagångssätt,
och då framförallt med fokus på Sigmund Freuds Det Kusliga (Chaplin, 2011:237). Hans arbete
rör hur människans drivande kraft är sexualitet och förträngda minnen (Eriksson, 2016:411).
Ett annat vanligt angreppssätt är vampyrtematik. I modern forskning kan detta gotiska monster,
vampyren, delas upp i vad Anna Höglund (2011) förklarar som monster- och humanvampyr
1Gotiken har sin startpunkt i romansk konst omkring 1200-talet och kan förklaras som både en tidsepok och en konststil.
Gotiken växte fram under skiftet och övergången från Europas gamla religiösa trosuppfattningar till kristendomen, termen
användes då bland annat för att förklara barbarisk arkitektur (Camille, 1996:9. Picart & Greek, 2007:17). I den här studien
kommer vi framförallt använda oss av den gotiska termen så som den konstruerades i den episka epoken som hade sin
storhetsperiod under 1800-talet (Picart & Greek, 2007:21). Det gotiska kan här förstås som något primitivt, barbariskt och
ociviliserat (ibid.:22) och den mörka känslan som det bidrar med har inspirerats av medeltidens dystra tider och chocken
tillfogad i ovanstående civilisationsskifte (Camille, 1996:9). Det gotiska kan även tolkas som en beskrivning av försök att
komma till rätta och förklara det ständigt närvarande problemet mänsklig ondska (Picart & Greek, 2007:17).
2
(ibid.:366), en uppdelning vi uppmärksammat saknas inom det kriminologiska fältet och därför
valt att utgå från i denna uppsats. Den gotiska kriminologin rör sig mellan fakta och fiktion
inom den gotiska ramen, däribland fantasivärldar med fantasimonster och faktiska fall med till
exempel seriemördare och terrorister, för att belysa de sociala konstruktionerna gällande
ondska i den moderna världen (Picart & Greek, 2007:12).
I dagens samhälle där gränser inte längre är lika tydliga som de en gång varit2 så har
gränsöverskridande monster blivit alltmer populära. Dessa monster kan provocera andra att
överträda sagd gräns, ett av de mest kända exemplen på ett sådant monster är psykopaten
(Eriksson, 2016:12). Psykopaten ses som en vetenskaplig upptäckt men inskränker sig inte bara
inom vetenskapen och forskningen utan gestaltas ofta i populärkulturen (Hörnqvist, 2007:124).
Psykopati blir således ett administrativt begrepp där vetenskap och populärkulturella
föreställningar har förts samman (ibid.:131). På filmduken är en av våra mest kända psykopater
Dr. Hannibal Lecter som vidare är kannibal och seriemördare. I avsnittet tidigare forskning
belyser vi hur seriemördaren flyter samman med gotiska fantasimonster, verkliga händelser
och individer. Hannibal som både seriemördare och psykopat, blir således intressant att se på
med gotisk blick då det finns en tydlig sammankoppling mellan kriminologiska fakta och
fiktion i grunden för de sociala konstruktionerna av detta nutida och moderna monster (Picart,
2006:2). Det monstruösa blir kusligt för det är en diffus linje mellan människan och monstret:
mellan dig själv och monstret. Monster finns i oss alla och i alla andra, de svarar mot något
djupare inom oss. Det handlar om känslor som vi inte kan kontrollera vilket skrämmer oss för
att vi kan känna igen oss i monstret (Eriksson, 2016:10). I relation med dessa otydliga
gränsdragningar har vi valt att fokusera på Det Kusligas dubbelgångare, ett monster som i vår
valda definition framstår i dessa diffusa gränsdragningar och således personifierar kuslighet
samt tvingar oss att konfrontera samhällets flytande gränsdragningar.
1.1 Syfte och frågeställningar
Utifrån vad som beskrivits ovan så är syftet med denna studie att undersöka hur denna ondska,
i skepnad av monstrositet, kan förklara en form av kollektiv oro3 i samhället. För att få en
överblick och lättare följa med i texten så presenteras tre övergripande teman, som redogörs
för, problematiseras och diskuteras löpande i studien. Dessa teman är: Psykopati, vampyren
2Det moderna samhället är globaliserat. Globalisering betyder generellt att vi lever i en enda värld, utan gränser, och att allt
och alla är beroende av varandra (Giddens, 2006:61). 3Kollektiv oro ska förstås i sin kontext, vilket redogörs för under 2.3 Monster i konsumtionskulturen och vidare i
Diskussionen.
3
och dubbelgångaren. Som föremål för ondska har vi valt att placera monstret och psykopaten i
studiens center, mer specifikt har vi valt att basera studien på den fiktiva karaktären och
psykopaten Hannibal Lecter som skapades av Thomas Harris (1981). Hannibal används vidare
som medium för att granska psykopatens koppling till vampyren samt psykopatens
populärkulturella framställning och samhälleliga konstruktion. I förlängning diskuteras även
andra karaktärer och uttryck i Hannibal-franchisen. Studien undersöker audiovisuella material
där karaktären Hannibal medverkar. Rent konkret diskuteras samt används uppdelningen av
monster- samt humanvampyr för att appliceras på Hannibal och vidare hans motpart Will
Graham. Våra forskningsfrågor är följande:
● På vilket sätt skildras och konstrueras monstrositet i Hannibal-franschisen?
○ Baserat på ovan, hur kan konstruktionen av monstrositet förstås som uttryck för
någon form av kollektiv oro utifrån ett makroperspektiv?
Ämnet är kriminologiskt relevant då begreppen monstrositet, seriemördare och psykopati
förankras i avvikande beteende och handlingar. Den fiktiva psykopaten överensstämmer med
sin reella bild och får således populärkulturellt fäste i det kriminologiska fältet. Studien bidrar
förhoppningsvis med att öppna upp för en bredare diskussion kring psykopaten som
konstruktion och en möjlig tolkning och förståelse för dess uppkomst.
2 Tidigare forskning I detta avsnitt kommer vi börja med att presentera två av våra valda monster, vampyren och
seriemördaren samt deras historiska och samhälleliga kontext för att sedan gå in på vårt
företrädande monster: psykopaten och hur denna kan ses som en socialkonstruktion, därefter
redogörs för hur de tre monstren slås ihop och kopplas samman. Avslutningsvis, tar vi upp
Höglunds forskning angående konsumtionskulturen och hur den kan speglas i vampyren och
vidare hur den skildras i den moderna uppdelningen av vampyren som monster- och
humanvampyr. Mycket av vår litteratursökning gjordes efter våra grundteman och det visade
sig vara utmärkt då det redan fanns spännande forskning kring just vampyren som ett
ompaketerat monster av den nutida seriemördaren. Vi har aktivt gjort valet att slå samman
bakgrund med tidigare forskning. Bakgrund för studien finner ni således i stycke 2.1.
2.1 Vampyrens och seriemördarens historia
Under 1800-talet fanns intresse att undersöka bakomliggande faktorer till hur skräck kom att
hämtas ur människans mardrömmar, vilket tydligt skildrades framförallt av tidens författare.
4
Det var under samma period som en av världens främsta skräckromaner och vampyrberättelser:
Dracula av Bram Stoker, skapades (Eriksson, 2016:230). Bortser man från den faktiska
benämningen vampyr så har dessa funnits längre. I den hedniska folktron och i den kristna
trosföreställningen, bland annat kunde man ofta finna vampyren under namnet Blodsugare
(Höglund, 2011:37). Majoriteten av forskare som skriver om vampyrer hävdar att de finns i
alla kulturer över hela världen (ibid.:38), vad en vampyr är skiljer sig dock och beror på dess
historiska kontext men kortfattat handlar det alltid om en levande död som suger ut människors
blod och liv (ibid.:40). Inte sällan gestaltas vampyrens karaktär som njutningslysten och
kopplas samman med konsten, förr skapade detta en levnadsestetik för vampyren som
präglades av intelligens, cynism, dekadens och hedonism (ibid.:142).
Vampyrberättelser handlar ofta om oss människor då vampyren som monster tillåter
både identifikation och någon slags distans. Vampyren är lik oss människor vilket gör att vi
kan se oss själva i den, samtidigt är den så pass olik att vi även kan konstatera att det är något
vi inte är. Den blir på så vis ett tacksamt berättarmedel att använda vid förklaring av människan
och om omvärlden (ibid.:16). Vampyrer lever bland oss, med oss och troligtvis för oss.
Monstret finns där för att vi ska förstå fienden, vampyrens popularitet dör således inte då den
tillgodoser något primärt behov hos oss människor (ibid.:11).
Stokers berättelse om vampyren Dracula är mycket inflytelserik än idag (Eriksson,
2016:242). Dracula var ett monster i mänsklig gestalt som levde på människoblod, han var
starkare än en vanlig människa, listigare och kallsinnig, han kunde även byta skepnad och
manipulera lägre varelser. Dracula var inte vacker till utseendet men han besatt en
attraktionskraft som beskrivs som nästintill sofistikerad (Eriksson, 2016:241; Giddens,
2006;584), och lyckades förföra kvinnor med sin tjusningsförmåga (Eriksson, 2016:243).
Höglund betonar hur skicklig Stoker var på att sätta sin fiktiva värld mot en realistisk bakgrund.
Vidare menar hon att berättelser blir mycket kusligare när man ställer det verkliga i kontrast
med det overkliga. Denna luddiga gräns gör att de övernaturliga, fiktiva inslagen, blir mer
skrämmande då den också bakas in i vår verkliga värld (Höglund, 2011:226). Således blir det
fortsatt intressant att kriminologins urfader, Cesare Lombroso (1835–1909), spelar en stor roll
i Dracula med hans pseudovetenskapliga teorier om den kriminella mannen. Dracula beskrivs
i boken som något Lombroso skulle klassificerat som en “kriminell man av den kriminella
urtypen”. Han såg den kriminella som någon som degenererat, det vill säga, gått tillbaka i
utvecklingen och civilisationsprocessen. Degeneration uppenbarade sig i psykiska och fysiska
sjukdomar (ibid.:268–269). Likheterna mellan Dracula och Lombrosos förbrytarmänniska är
tydliga. Lombroso ansåg att förbrytarmänniskan kunde avslöjas genom individens ras och
5
fysiska företräden. Han menade att det fanns ett samband mellan det inre mentala egenskaperna
och yttre synliga egenskaper (ibid.:274). Dracula påvisar både yttre fysiska egenskaper som
passar in på Lombrosos teorier samt sin enorma lust att äta människokroppen och dricka blod
(ibid.:275). Så som Dracula gestaltas har blivit hur människan, då som nu, ser på vampyren
som monster (ibid.:300).
Det är en viktig punkt att ta upp att vampyren i sin historiska kontext, inte enbart handlar
om populärkulturella gestaltningar (Barber, 2010:x), utan den folktro som ligger till grund för
vampyrens uppkomst handlar även om faktiska människor som en gång levde. Folktro kan
handla om verkliga moment men där vi inte har tillräckligt med fakta för att förstå (ibid.:viii),
det handlar om hur människor i historien har valt att se på döden och hur obeskrivliga händelser
som sjukdomar på den tiden gav vampyren ett förkroppsligande (ibid.:1). Förutom detta
fenomen så var det inte ovanligt att vampyrstatus gavs till någon som till exempel var syndare,
alkoholist eller hade begått självmord (ibid.:29), kortfattat personer som var annorlunda och
som inte riktigt passade in. Vissa personer föddes med vampyrstatus för att de hade något
fysiskt defekt (ibid.:30), vilket stämmer överens med Lombrosos teorier om
förbrytarmänniskan. Det handlade vidare om att dessa personer var avvikande på något sätt
enligt samhället och dess normer.
Synen på det mänskliga livet förändrades under 1900-talet, många förkastade att bibeln
gav svaret på allt och det vi idag ser som modern vetenskap tog allt större plats i samhället
(Eriksson, 2016:402). Vetenskapen utvecklades och synen på människans inre förändrades
vilket skapade en ny blomstring för monstret (ibid.:411). I och med att världen avförtrollades
fick monstret en ny tappning och har i modern tid tagit mer plats än någonsin (ibid.:403). Det
sattes ett mer generellt fokus på att ta reda på människors rädslor och oro, vad ångest bottnade
i och hur den skulle kunna botas. Inom den psykologiska vetenskapen kom vidare ett monster
att betonas som det största och enda: människan (ibid.:414), vidare seriemördaren, ett monster
som inte avslöjar sig på utsidan utan istället döljer sig bland oss (Picart & Greek, 2007:38).
Den reella seriemördaren har blivit synonymt med sin fiktiva bild i populärkulturen,
gränsdragningarna har flutit ihop och på så vis har seriemördaren fått en närmare mytisk och
demonisk monsterstatus (Surette, 2007:208) 4.
Seriemördaren fick sin framgång i populärkulturen runt 1980-talet då samhällets bild
av mördare skiftade från att de är ett resultat av samhällets orättvisor till att ses som hänsynslösa
rovdjur som utnyttjade samhället för sina egoistiska ändamål (ibid.:219). Seriemördaren
4Denna sammanfogning tydliggörs i avsnitt 2.2.
6
symboliseras av ett samhälle som tolkas som vilt, farligt och våldsamt (ibid.:220). Som samtida
monster har seriemördaren sedan 1990-talet ökat i popularitet i sin skrämmande normalitet
(Jarvis, 2007:329), den amerikanska filmdatabasen IMDB listar över 1000 filmer med fokus på
just seriemördaren och majoriteten är skapade från slutet av 1900-talet och framåt (ibid.:327).
Under 1990-talet lärde världen känna Dr. Hannibal Lecter, en skicklig psykiatriker, men också
psykopat, seriemördare och kannibal. Hannibal dyker dock först upp som biroll i Harris bok
Röd drake (1981) men, det är i När lammen tystnar (1991) som karaktären blev en sensation
över hela världen (Oleson, 2006:29). Sedan dess har flertalet filmer och en serie tillkommit.
Han porträtteras på olika vis men behåller alltid samma karisma och överintelligens parallellt
med sitt andra liv som seriemördare. Hannibal är ett praktexempel på hur seriemördaren och
vidare psykopaten gotifierats med sina vampyriska drag.
2.2 Psykopaten som både gotiskt och samtida monster
Det finns behov att klassificera och diagnostisera avvikande människor och deras, ”inhumana”
beteende. Av den anledningen har bland annat begreppet psykopati skapats (Hörnqvist,
2007:131). Om en person blir klassad som psykopat blir den samtidigt stämplad med en
personlighetsstörning, något med individens karaktär stämmer inte överens med resten av
samhällets (ibid.:128). I vår studie har vi valt att utgå från Magnus Hörnqvists (2007) forskning
om att psykopati är ett socialt konstruerat begrepp. Hörnqvist argumenterar för att begreppet
psykopat endast finns på slutna institutioner eftersom att det endast är där de söks efter i
praktiken (ibid.:123, 129). Den för tiden mest populära och använda metoden för att ‘upptäcka’
psykopater är PCL-R (psychopathy checklist-revised), en lista där individen svarar på flertalet
påståenden vilka alla handlar om de sociala och rådande normerna för tidpunkten (ibid.:126).
I en studie visade det sig att om man följer Hares PCL-R modell så är 86,5% av seriemördare
som påträffats på anstalter också psykopater och ytterligare 9% av dem har psykopatiska drag
(Morana, et.al. 2006:78). Seriemördaren blir således relevant för denna studie. Däremot har vi
valt att i denna studie att inte applicera biologiska och psykologiska förklaringar till psykopati
då dessa vetenskaper hävdar att psykopati är något som bara finns och skapas inom individen
(Giddens, 2006:584). Thomas Eriksons (2017) boksensation Omgiven av psykopater har valts
som kontrast och jämförelse för hur de psykologiska förklaringarna runt psykopati kan
anammas, han grundar nämligen sin populärvetenskapliga bok efter dessa förklaringar.
Psykopaten beskrivs i boken som något manipulativt och som ett rovdjur i människoskepnad
(ibid.:7–8). Erikson menar att vem som helst kan vara psykopat och att samhället består av fler
7
psykopater än vad vi har kännedom om och att dessa i stor utbredning kan hittas högt upp i
ledningen runt om i världens regeringar (ibid.:19). Erikson påstår ytterligare att i Sverige kan
det finnas upp till tvåhundratusen psykopater (ibid.:27). Erikson skriver att den enda skillnaden
mellan oss och detta monster är att den vanliga människan har spärrar och kan känna igen rätt
och fel (ibid.:26). I vårt teoretiska sammanhang tolkar vi dock psykopati som en produkt och
konstruktion av samhället och dess normer (Giddens, 2006:584).
Caroline Joan (Kay) Picarts (2006) har tagit fram en studie om seriemördaren som
gotisk vampyr, vilket i det här arbetet är en viktig och givande forskning då seriemördarens
karaktärsdrag generellt också beskriver psykopatens, det i sin tur visar på att de båda begreppen
har en stark koppling till det gotiska monstret vampyren. Dessutom menar Picart att i själva
verket är definitionen av seriemördare ganska godtycklig(ibid.:4), något som Brian Jarvis
(2007) instämmer i då han pekar på att till och med den akademiska världen inte är överens om
vad som ska karaktärisera seriemördare då somliga påstår att individen måste ha mördat tre
eller fler medan andra säger fyra och att sexuella perversioner ska ingå. Det är således inte givet
i naturen vart gränsen går mellan mördare och seriemördare (ibid.:392). Seriemördare är på så
sätt, tillika vampyren och psykopaten, konstruerade av och för samhället. Gotiska berättelser
om seriemördaren går mellan fakta och fiktion som ska visa på att seriemördaren är ett monster
bortom mänsklig förståelse (Picart, 2006:5).
Picart beskriver att seriemördarens uppkomst kommer från rädsla som grundas i
förlorad kontroll och känslor av hjälplöshet när rättssystemet sviker befolkningen i att
upprätthålla ordning och rättvisa. Hur denna sociala oro hanteras finner vi i monster samt
övernaturliga lösningar i film och populärkultur. Alla epoker har sina rädslor och olika
brottrelaterade genrer verkar dominera under olika perioder (ibid.:4). Sympati är inte rätt ord
att beskriva den respons människor har till seriemördare på film, men det finns en tydlig
ambivalens i skildringen av det moderna monstret. Det kan ses som att vi lever i ett våldsamt
och alienerande samhälle där seriemördaren kan ses som en bekräftelse av sociala normer och
det starkaste bekräftandet av konservativa värderingar. Istället för att ses som något demoniskt
vilket måste tryckas bort från samhället så ses ofta seriemördaren som en produkt av samhället
där samhället är skräckinjagande (ibid.:13). Vidare intressant är att Hörnqvist i sin forskning
förklarar att psykopater behövs, likt Picarts förklaring till seriemördare. Psykopater är det
ultimata onda monstret i en värld och tid som är besatt av det radikalt onda, där psykopaten
som fienden gömmer sig bland oss alla och kan finnas vart som helst i samhället. De maskerar
sin psykopati genom att försöka bete sig som vanliga människor och ofta charmerande sådana
(Hörnqvist, 2007:137). Att psykopaten inte har skuldkänslor och kan manipulera sin omgivning
8
samt gömma sig i den gör psykopaten dock till farlig för samhället. Psykopaten blir den
perfekta förklaringen till varför en liten skara människor begår onda gärningar, samtidigt går
inte psykopaten att bota, det är något som personen alltid kommer vara (ibid.:137–138).
De gotiska skurkarna, monstren och vampyrerna av de förflutna har blivit
ompaketerade för populärkonsumtion och slagits ihop till seriemördaren och psykopaten som
tydligt reflekterar samtida allmännelig oro. I populärkulturen är det, emellertid, framförallt
vampyren och seriemördaren som visar på monster där konstruktioner överlappar och går in i
varandra. De båda monstren drar fram våra mörkaste rädslor och förbud, samt även våra
innersta begär och fantasier (Picart & Greek, 2007:227). Picart påstår att manliga seriemördare
ofta skildras som vampyrliknande varelser med vampyrliknande kvaliteter, vilka besitter en
fundamental ondska. Vampyrer har en mystisk primitivism5 som är både positiv och negativ–
och det har också manliga seriemördare. I den populärkulturella fantasin framställs ofta
manliga seriemördare som genialiska–de har drag som anses åtråvärda även om de används för
ondska. Manliga seriemördare beskrivs ofta också som charmiga, intelligenta och briljanta i
sitt mördande (Picart, 2006:2-3). Picart tar även upp Hannibal i filmerna När lammen tystnar
och Hannibal som en intressant karaktär och seriemördare med tydliga vampyriska drag som
lyckas smälta samman sina vampyriska sidor med sin kannibalism. Hannibal besitter den
vampyriska hypnotiska blicken och blodtörstande människoätande tänder (ibid.:5). Vampyrens
hypnotiska blick är ett manipulativt verktyg då den kan tvinga människor efter sin egen vilja
(Höglund, 2011:437), vilket starkt kan dra paralleller till psykopatens påstådda manipulativa
beteende.
2.3 Monster och konsumtionskulturen
Samhälleliga förändringar är inte något nytt men, det sociala samhället har sedan den
industriella revolutionen6 förändrats drastiskt vilket har frambringat en stark oro (Giddens,
2006:23,28), som vi denna studie tolkar som en kollektiv oro. Denna oro grundas i att framtiden
ser mörk ut på grund av sociala krafter, som framförallt är en konsekvens av den industriella
utvecklingen, som vi människor själva orsakat (ibid.:48,53). Industrialiseringen ledde också till
ett uppluckrande av de traditionella staterna och en globalisering som präglar den moderna
världen (ibid.:52–53). Industriella revolutionen mynnades vidare ut i en industriell kapitalism
som innebär en ständig expansion av produktion och en ökning av rikedom, samt ett upptåg för
5Primitivism, i denna kontext, innebär något föregående den civiliserade existensen, det vill säga, människan i sitt naturtillstånd
(Olupona, 2004:38, 42) 6Som startade i slutet av 1700-talet i Storbritannien (Giddens, 2006:23).
9
vetenskapen och teknologin (ibid.:60). Rikedom kan visas i status, livsstil och
konsumtionsmönster (ibid.:268). Livsstil och konsumtionsmönster har således blivit en symbol
för samhällets medlemmar och kan uppvisa på klassposition (ibid.:277–278). Dagens samhälle
har som grund i ovannämnda följder, blivit ett konsumtionssamhälle (ibid.:279). Följaktligen,
har det ändrat människors syn på sina kroppar, där skam har ersatt skuld och människan är
upptagen med ångestfyllda tankar kring sin identitet (Giddens, citerad i: Höglund, 2011:375)
Höglund (2011:370) tar upp teorier om att vampyrberättelser går att koppla till det
samhälle och den kultur, era, man lever i. Hon påstår att samtida vampyrskildringar går att
koppla till dagens konsumtionskultur7, framförallt det kring konstruerandet av värderingar runt
hunger och mat. Ytterligare konstaterar Jarvis (2007) att seriemördare är omaskerade gotiska
dubbelgångare av masskonsumenter (ibid.:32). 1900-talets och samtidens monster är
följaktligen starkt knutna till konsumtionssamhället.
Konsumtionssamhället och dess medföljande kultur fick fäste under 1920-talet då
världen såg ett intåg av nya medier såsom film, radio och tabloidpress vilket medförde att
budskap och reklam kunde spridas på ett mer effektivt sätt. Som efterföljd bidrog det till att
den kultur som uppstod fick en innebörd där alla människor kunde bli det den önskar vara,
följaktligen blev livsstil ett nyckelbegrepp (Höglund, 2011:371), således behöver individen
lägga ned både energi, tid och pengar för att nå förändring. Det stora utbudet av medier och
reklam visar ofta den ideala människan som vidare ställer krav på individens omformande och
skapar en skuldkänsla hos personen när den inte kan nå upp till samhällets ideal.
Konsumtionskulturen kan injaga en osäkerhet i oss människor och kan forma vår självkänsla
både på medveten och omedveten nivå (ibid.:373). Människan blir konstant utsatt för faktorer
utifrån (exempelvis reklam) som påverkar viljan att forma ytan samtidigt som man försöker
dölja det på insidan som inte verkar passa in enligt idealen (ibid.:437). I vampyrberättelserna
framställs konsumtionskulturen ofta i förhållande till mat och självkontroll samt disciplin i
form av att försöka hålla sig från att suga blod från, eller äta, människor. En del vampyrer viker
sig helt för sina lustar och impulser, de både gör samt äter precis det de vill (ibid.: 388,148).
Andra vampyrer försöker disciplinera sig och trycka undan det vampyriska, de försöker
förhålla sig till det mänskliga samhällets normer och moraler genom att kämpa mot sina drifter,
en kamp för acceptans hos människorna (ibid.:389). Den första kallas monstervampyr, den
andra humanvampyr (ibid.:366).
7För vidare resonemang kring perspektivets vetenskapliga ursprung se exempelvis Featherstone 1991 & 1994.
10
Monstervampyren blev som en parasit som lever på andra för att få egen vinning
(ibid.:144). Lombrosos förbrytarmänniska stämmer återigen in på vampyren och denna gång
på monstervampyren där han förklarar att förbrytarmänniskan har en stor och oemotståndlig
åtrå till ondska och en längtan att både mörda och äta människokroppen samt suga ut dess blod.
Monstervampyren är kortfattat en livsnjutare på en omoralisk nivå som tar ut sina drifter genom
att frossa i människokroppen och på människors liv (ibid.:275-276). Det är vidare viktigt att
förstå denna monstervampyr som livsnjutare för att koppla det till konsumtion.
Monstervampyren drar sig inte för att konsumera, de gillar estetiska saker och har ofta dyr
smak och de är inte rädda för att lägga beslag på det de vill ha, de saknar gränser. I Stokers
Dracula konsumerar vampyren kött, som under Stokers tid var en statusladdad råvara, och blod
utöver det normala (ibid.:239). Monstervampyren och Draculas överaptit och överkonsumtion
av föda stod i kontrast mot vad samhället vid den tidpunkten ansåg vara måttligt (ibid.:240). I
Dracula blir det tydligt hur konsumtion av mat också kan vara kusligt. Många måltider beskrivs
i boken som hemtrevliga, bekanta och trivsamma men i den trygghet vi känner för att
konsumera mat bjuds vi in till något kusligt när vampyrens måltid målas upp (ibid.:231).
Efter Stokers Dracula tog det fram till senmodern tid innan vampyren gick igenom en
stor förändring där Dracula-vampyren, som överensstämmer med monstervampyren, fick möta
motstånd i form av humanvampyren (ibid.:17). Humanvampyren är rädd för att inte passa in i
samhällets gemenskap och ser sig själv som en outsider. Utanförskap har således blivit ett
återkommande tema i vampyrberättelser, vilket går hand i hand med konsumtionskulturen där
de ständiga idealen jagar människor och påverkar hur de ser sig själv och väcker känslor av
otillräcklighet och att inte passa in (Höglund, 2011:398; Stenström, 2015:30). Humanvampyren
har en evig strävan efter att bli eller förbli human (Höglund, 2011:438) och kan ses som
neurotiskt rädd för att bli ertappad för vad den egentligen är, vad som faktiskt döljer sig bakom
dess fasad (ibid.:432). Humanvampyren framställs därför ofta med ätstörningar, då det
framförallt är runt deras konsumtion av föda som de måste ha extrem självkontroll så att det
inte ertappas med att vara monster (ibid.:364), humanvampyrens tillvaro blir en återspegling
av vår egen (ibid.:400).
Den monstruösa seriemördaren, som ofta sägs gömma sig i samhället, blir istället en
jämförelse till den massiva och förödande konsumtionskultur som göms under det moderna
samhällets hälsosamma och normala fasad. Jarvis (2007) visar tydligt på hur konsumtion går
hand i hand med seriemördare och vampyrer. Seriemördaren och vampyren masskonsumerar
människokroppen och vi människor masskonsumerar vampyren samt seriemördaren i
populärkulturella material. Seriemördaren och vampyren har en tendens att gestaltas som flitiga
11
konsumenter och vampyren även som rik. Jarvis menar vidare att dessa kan jämföras med den
kapitalism som nutida samhälle förtär och hur det sliter och förstör våra samhällen genom den
miljöförstöring som det tillför. Ur ett kriminologiskt perspektiv menar Jarvis också att på
nationell nivå påverkar konsumtionen ekonomin och skapar sociala ojämlikheter i samhället
som uppmuntrar till brottslighet och brottsliga beteenden (ibid.:329).
3 Teori Då studiens syfte är att förstå och finna uttryck för kollektiv oro i samhället appliceras ett
Durkheimianskt perspektiv som genomsyrar hela studien då det har en makroanalytisk
utgångspunkt i och med att perspektivet tolkar samhället som ett kollektivt medvetande. Med
andra ord tar studien avstånd ifrån individbaserade utgångspunkter och däribland begrepp som
upplevelser, viljor och intentioner. Perspektivet hjälper oss även att förstå och förklara hur vi
som forskare och vidare samhället kan se på vårt valda problemområde då det ger en förklaring
till avvikelse. Vidare används det Durkheimianska perspektivet gällande samhället, där
samhället har företräde framför individen, det vill säga att samhället utövar en slags social
tvång över medlemmarnas handlingar (Giddens, 2006:109). Émile Durkheim (1858-1917) har
däremot fått kritik för att samhället som begrepp är för omfattande och menar på att samhället
snarare är en uppbyggnad av flera individuella handlingar (ibid.:109). Vi har dock ansett att
det Durkheimianska perspektivet stämmer överens med studiens valda avstånd från individer.
Vidare stramas detta teoretiska ramverk åt genom att applicera en gotisk kriminologisk
disciplin med ett psykoanalytiskt förhållningssätt. Disciplinen åskådliggjordes i studien efter
vad som framkom i tidigare forskning och hjälper oss förstå rädsla och konstruktioner av rädsla
i samhället. Genom att utgå från psykoanalysens Det Kusliga och dess dubbelgångarperspektiv
förtydligas våra valda monstrositeters konstruktioner i samhället. Dessa tre utgör studiens
teoretiska ramverk och appliceras genomgående i kommande avsnitt.
3.1 Durkheim
I studien arbetar vi och analyserar utifrån ett Durkheimianskt makroperspektiv där vi ser
samhället som en enda stor enhet (Collins, 2008:21). Det innebär att vi samtidigt förkastar
metodologisk individualism, att samhället endast kan förklaras utifrån enskilda individer. Vi
tillämpar istället metodologisk kollektivism som innebär att samhället ska förklaras genom
kollektiva enheter och sociala fenomen (Gilje & Grimen, 2008:38, 213). Eftersom vi vill
uppmärksamma och analysera vad samhället ser som skrämmande samt avvikande och vidare
12
dess underliggande orosmoment, blir ett Durkheimianskt perspektiv tacksamt i och med att det
förklarar hur samhället pratar om och med sig själv i en slags kulturell konsensus (Fiske,
1990:143). Genom att se samhället som en stor organism med ett gemensamt medvetande där
kommunicerade normer och kulturella värderingar är förenade, kan vi vidare acceptera samt
förklara hur uttryck, symboler och, framförallt i denna studie: rädsla, kan mottas samt tolkas
likadant (ibid.:39,64,86). Bryts dessa etablerade normer tar samhället avstånd från och
fördömer förbrytarna (Durkheim, 1997:54). Durkheim menar att avvikande beteenden är
nödvändiga då det sätter gränser i samhället för vad som är gott och ont (Giddens, 2007:587),
således blir kriminalitetens funktion att upprätta normer om rätt och fel (Gilje & Grimen,
2008:37; Durkheim, 1997:32; Collins, 2008:25). Följaktligen är kriminalitet inte något som
finns naturligt, handlingen blir kriminell för att den kränker det kollektiva medvetandet
(Garland, 1990:29; Durkheim, 1997:34, 39, 40), samt att den åberopar en kollektiv respons
som främjar gruppens solidaritet och förtydligar vad som är samhällets rådande normer
(Giddens, 2007:587). Normerna och det kollektiva medvetandet blir således ett socialt
konstruktionsarbete som förhåller sig till processer av det förflutna, “så gott som alla sociala
konstruktioner är i den meningen rekonstruktioner” (Sohlberg & Sohlberg, 2013:207)
3.2 Gotisk kriminologi
Gotisk kriminologi är en disciplin vars perspektiv ger oss möjlighet att undersöka rädsla som
tema i det kollektiva samhället och vidare begripliggöra brottslighet samt samhällelig oro.
Gotikens uttryck kan användas som spegel för samhällets samtida ångest, rädslor och
bekymmer (Camille, 1996:9). Det kan även tolkas som en beskrivning av försök att komma till
rätta med det ständigt närvarande problemet mänsklig ondska (Picart & Greek, 2007:17).
Gotisk kriminologi rör sig specifikt mellan fakta och gotisk fiktion, det vill säga mellan fiktiva
världar och faktiska fall (exempelvis seriemördare), disciplinen hjälper således till att markera
sociala konstruktioner där ondska residerar i modern tid (ibid.:12). Den gotiska kriminologin
har sina rötter i postmodern kriminologi med element från kriminologiska och sociologiska
texter samt teman vilka vävts in i gotisk litteratur och film. Den belyser en fortsatt existens av
monstruös ondska i olika moderna varianter, i vårt fall den fiktiva karaktären Hannibal Lecter
och det han symboliserar (ibid.:14), en karaktär som beskrivs sudda ut gränserna mellan fakta
och fiktion (Oleson, 2005:191). I relation till det Durkheimianska makroperspektivet ger den
gotiska kriminologin uttryck för ångestmoment och rädslor i samhället (Picart & Greek,
2007:30). Enligt gotisk traditionell syn på ondska behålls ofta det mänskliga i monstret trots
13
att den transformeras in till något radikalt annat (Cohen, 1996:17). Vampyren, likt Hannibal,
målas upp som en sofistikerad aristokrat trots sitt monstruösa andra. Den gotiska kriminologin
erkänner att det finns överlappande teman mellan akademiska och populära företeelser om
avvikande beteende som strider mot den allmänna ordningen och kollektiva medvetandet
(Picart & Greek, 2007:28-29). Likväl, vill vi innan vi går vidare i uppsatsen belysa att denna
disciplin är relativt ny och att det ännu inte finns, vad vi har sett, kritik att förhålla sig till.8
3.2.1 Det kusliga
Konstruktionen av gotiska monster i populärkulturen tar fram en kulturell och psykologisk
rädsla (Picart & Greek, 2007:37), av den anledningen är ett populärt sätt att angripa gotisk
kriminologi psykoanalysens och Freuds (1919) The Uncanny (Chaplin, 2011:237). Termen kan
generellt översättas till Det Kusliga på svenska och kommer nedan att benämnas därefter.
Fenomenet har dock en bredare definition än vad den direkta översättningen så talar för
(Eriksson, 2016:411). Begreppet tillämpas när något som varit välbekant som sedan gjorts
obekant (Freud, 2003: 148,147; Eriksson, 2016:412), det handlar om att inte känna sig hemma,
inte vara trygg, inte vara säker på vad som pågår, det är något bekant men på samma gång
obekant, främmande och bortstötande inom sig själv. Det är en emotionell och kognitiv
disharmonisk händelse som kan innebära att individen ryser av obehag eller börjar kallsvettas
och får ångest (Eriksson, 2016:412). Upprepande känslor av osäkerhet samt obehag förhöjer
uttryck av kuslighet (Freud, 2003:125). Det handlar om upphävande av tron på ens personliga
verklighet (ibid.:155), det kan vara en särskild sammansättning av det välbekanta och det
obekanta som oväntat uppstår i ett välbekant sammanhang (Royle, 2002:1). Kuslighet kan även
skapas genom fiktion, som text och bild. I en värld som målas upp som en kopia av vår egen
råder samma regler som i verkligheten (Freud, 2003:155), sålunda kan dessa regler även
appliceras i Dracula och i Hannibal-franchisen.
Det Kusliga pratar om att monster i alla dess former och uttryck kan beskrivas som