CARL von LINNÉ (Carl Linneaus) - Snabber · CARL von LINNÉ (Carl Linneaus) Vår störste och internationellt mest kände vetenskapsman och svensk under 1700-talet. Hans verk: Systema
Post on 02-Oct-2020
1 Views
Preview:
Transcript
CARL von LINNÉ (Carl Linneaus)
Vår störste och internationellt mest kände vetenskapsman och svensk
under 1700-talet.
Hans verk: Systema naturare och Specius Planetarum ligger till grund
för den nutida systematiken över alla levande varelser ordnade efter
växternas och djurens olika inbördes släktskap. Linné’s system
används än idag i alla jordens länder.
Som kuriosa är Linne den mest omskrivne svensken på Wikipedia där
hans biografi och gärning behandlas på runt ett hundratal olika språk.
Många är de som under skoltiden ålades att samla ett 100-tal växter
och klassificera enligt Linnés system.
Vem var denna man ;en prästson från Råshult I Småland på gränsen till
Skåne….. Han föddes 1707 i en prästsläkt där fadern Nils Linneaus var
komminister i Råshult och sedermera efter svärfadern övertog pastoratet i
Stenbrohult. Linné hade fyra syskon. Tanken var (inte minst hos hans mor), att
han skulle bli präst. Den som uppfyllde denna önskan blev brodern Samuel som
stannade kvar i Råshult. Då fadern hade ett genuint intresse för växtlivet (men
aldrig haft råd att studera detta vid akademin i Lund) fick Carl Linneaus tidigt
samma intresse . På Kyrkoherdebostället fanns vid hans födsel en ansenlig
botanisk trädgård dät hans gärning tog sin början. Vid läroverket i Växsjö lärde
han sig bl a tala och skriva latin.
Familjehemmet finns bevarat och restaurerades så sent som 2006-2007 i
samband med 300-års minnet av Linné . Det gäller även den samling växter som
återskapats i trädgården.
På gymnasiet läste han även naturhistoria under en Dr Rothman som var en
välkänd vetenskapsman. Efter avlagd examen sändes han (lite motvilligt från
föräldrarnas sida) till Lund för universitetsstudier 1727. Men den s.k. Karolinska
Akademin i Lund var inte alltför väl strukturerad och undervisningen var
bristfällig.
Under sommarferien fick Linné rådet av sin gamle lärare Dr Rothman att söka
sig till Uppsala i stället. Något som eftervärlden nog skall vara tacksamma för.
Så i slutet av augusti lämnade Linné Stenbrohult För att resa till Uppsala för att
läsa Medicin. Enligt Dr Rothman var professorerna där mer meriterade och
möjligheterna till stipendier flera.
Den 5 september 1728 anländer han med gästgivar-skjutsen. Den då 21-årige
mannen var liten till växten, brunögd och sannolikt iklädd en fransk tre-delad
mansdräkt som var på modet. Modern hade försett honom med matkorg och 100
daler silvermynt varav 85 var kvar vid ankomsten.
I egna anteckningar ger han yttryck för ett visst missmod den första tiden i
Uppsala pga ekonomin. Han svalt och gick med papper i skorna för att täppa till
hålen. Eftersom han studerat i Lund fick han vänta på sitt betyg/intyg;
testimonium academicum innan han kunde skriva in sig hos universitets rektor
och slutligen vid Smålands nation.
I området runt Övre Slottsgatan och Åsgränd fanns en ’studentstad där rummen
mestadels låg på övervåningen i de enkla trähusen. Det var vanligt att två
studenter delade rum och sov i samma säng. En kista som studenterna medförde
till Uppsala innehöll: kuddar, filtar eller bolstervar som fylldes med halm.
Matsäcken med hårt bröd, smör och torkat kött som skulle räcka en bra bit in på
terminen. I Linnés kista fanns redan då ca 600 pressade växter i ett herbarium.
Vid Smålands nation fanns på den tiden ca 40 studenter. Det var viktigt att vara
inskriven för att få möjligheten till stipendier. Nytillkommen student måste
servicera vilket var en slags vaktmästartjänst: att gå ärenden åt äldre studenter
och kuratorer t.ex lämna och hämta posten.
Det fanns även möjlighet att tillfälligt låna pengar ur nationskassan (som bestod
av (inskrivningsavgifter)mot panter av typen: silverföremål, böcker
musikinstrument m.m. Enligt universitetets regler skulle studenterna även
besöka gudstjänsterna i Domkyrkan där nationerna hade egna bänkar med
dörrlås.
Uppsala var vid denna tid en mellanstor stad med ca 4000 innevånare
(exkluderande akademien och studenter). Det var även Sveriges krogtätaste stad
med en per 56 innevånare. Och med många unga studenter som när de hade råd
satt på krogen var studentbråken en stor ordningsfråga för rektor och
professorer. Ett tilltag var att när stadens befolkning somnat springa runt och slå
med värjorna på fönsterluckorna
Undervisningen i Medicin skulle innehålla anatomi, klinisk undervisning,
botanik, zoologi och kemi. Tyvärr levde inte de av Dr Rothman prisade
professorerna upp till sitt rykte. Botanisten professor Olof Rudbeck d y sysslade
mest med filologi (vetenskap om språkliga alster) och medicinaren professor
Roberg mest med att sköta om det dåvarande Akademiska sjukhuset.
Sjukhuset blev i mitten av 1750 talet upprustat och hade då ett 10-tal
sjukhussängar och var Sveriges första lasarett. Oftast låg 2 patienter i samma
säng och studenterna undervisades vid sängarna i sjukdomslära.
Det var dock Olof Rudbeck d. ä., hans far,som grundlade den botaniska
trädgården (nuvarande Linné-trädgården vid Svartbäcksgatan). Efter branden i
Uppsala 1702 var den i bedrövligt skick. Det var samme Rudbeck d.ä. som var
inblandad i debatten om Hedna-templets placering i Uppsala-området i mitten
på 1600-talet. Man kan säga att Rudbäck d.ä. var en föregångare till Linné och
att denne delvis byggde vidare på Rudbecks arbete.
Det sägs att vid branden 1702 ledde Rudbeck en del av släckningsarbetet från
taket på Gustavianum.
Vid Uppsala fanns både offentliga och privata föreläsaningar. De senare fick
man betala för och var då utom räckhåll för Linné.
I brist på undervisning gjorde Linné botaniska strövtåg i området runt Uppsala.
Då stötte han på proferssorn och domprosten Olof Celcius, en framstående
amatör botaniker. Celsius blev imponerad av Linnés kunskaper och erbjöd
honom fritt mat och husrum och tillgång till sitt bibliotek. Dessutom hade
Celsius en egen liten botanisk trädgård med både svenska och utländska växter.
I Celcius bekantskap fanns även Peter Artedi, som blev en nära vän till Linné
och som senare åtföljde honom under resan till Holland. Artedi var mer zoolog
än botanist och fram allt intresserad av fiskarnas släktskap förutom att också
studera medicin.
I det nuvarande Gustavianum mitt emot domkyrkan finns fortfarande den
föreläsningssal som användes på Linnés tid. Men då undervisningen låg nere vid
Linnés ankomst till Uppsala så fick Linné besöka då Stockholm där avrättade
brottslingar dissekerades i undervisningssyfte
Linné gjorde excursioner tillsammans med Celcius i området kring Uppsala.
Där träffade man på växten Kung Karls Spira en mycket sällsynt och numera
fridlyst växt. Den hade upptäckts av Olof Rudbeck d. y. och var tillägnad Karl
den XII i samband med slaget vid Narva och övergången av floden Duna
.
När Rudbeck d.y.s disputation om denna växt skulle granskas fick Linné agera
spökskrivare på dennes avhandling. Ett ganska vanligt förfarande i akademiska
kretsar. I inledningen till skriften ironiserade Linné på ett fint sätt över
Rudbecks oförmåga att själv ta sig an arbetet.
Nu börjar Linné få ordning på ekonomin tack vare stipendier och
botaniklektioner för sina studiekamrater. Han kommer med sin första skrift,
tillägnad Celsius kallad: ’växternas bröllop, Preludia Sponsaliorum
Plantagarum vilket är ett emryo till hans berömda ’växternas sexualsystem’
Systema Natura. I stort handlade denna första skrift om ståndarnas och
pistiillens funktioner för växternas fortplantning. I en senare skrift Hortus
Upsaliensis utnyttjar Linné denna kunskap för indelning av växterna i 24
klasser.
Denna skrift hade imponerat på professor Rudbeck d. y. som bad honom ta över
undervisiningen i den botaniska trädgården. Det blev en succe och Linnés
föreläsningar tilldrog sig mer studenter än de flesta andra mer etablerade lärarna.
Rudbeck anställde även Linné som informator till 3 av sina totalt 24 barn efter
tre olika äktenskap. Det medförde även att Linné flyttade in i tjänstebostaden i
botaniska trädgården. Den senare finns fortfarande kvar i hörnet av Linné
trädgården.
Nu hade Linné kommit på grön kvist vilket dock medförde andra problem. I det
Rudbeckska huset bodde för tillfället även Margareta Benzelius, nyligen skild
från en bibliotekarie sannolikt pga dennes betydligt högre ålder. Benzelius var
känd i Uppsala för ett ’vidlyftigt’ levende och nu började hon intressera sig för
Linné – en ung man och nu med god ekonomi. Det sägs att då blev
professorskan Rudbeck – även hon betydligt yngre än sin make - i sin tur
svartsjuk.
Linne insåg att han inte kunde bo kvar hos Rudbeck och åkte hem till
Stenbrohult över julen. Där stannade han till mars 1732 då han ansökte om ett
bidrag från vetenskapssocieteten för att göra sin första resa: Lapplandsresan
samma år som varade under totalt 6 månader. Avsikten var att samla in örter och
mineraler för att sedan artbestämma och systematisera dessa.
För detta ändamål hade han köpt en lappdräkt, trumma och andra föremål som
lapparna ansågs använda. I maj red han iväg ensam. I utrustningen ingick även
bla mikroskop, kikare, folioark för växternas förvarande men även ett litet gevär
och en slags sabel.
Avsikten var även att studera innevånarnas levnadssätt och den ’därav följande
hälsans förmåner och olägenheter’. Det senare har blivit livfullt skildrat i de
dagböcker som Linné skrev under resan. Denna gick inte enbart till Lappland
utan även in i Norge via i Finland till Björneborg och Åbo och sedan via
Ålandshav tillbaka till Uppsala innan vintern satte in. Han var mycket nöjd med
resan och skriver att han sällan varit så lycklig.
Resultatet publicerades i Holland 1737 i Flora Lapponica
Även hemma i Stenbrohult hade föräldrarnas tveksamhet till Linnés yrkesval
förbyts till stolthet och uppmärksamhet då Linné blivit Rudbecks vikarie i
botanik.
Under de närmaste åren var Linné mer lärare och forskare än student. Han bodde
nu hos en änka på nedre Slottsgatan och i hans rum inbjöds studenter till privata
föreläsningar i såväl botanik som mineralogi. Han ledde även excursioner i
Uppsalas omgivningar. Dessa var föregångare till de senare så populära
Herbationes Upsalienses, där man med fladdrande fanor och valthorn drog ut i
naturen och där studenterna måste ikläda sig en speciell vit dräkt. En skulle vara
sekreterare och anteckna allt som Linné sa, en var ordningsman och några
skyttar för att skjuta fåglar för artbestämning. Trots denna procedur var dessa
omåttligt populära likväl som hans föreläsningar i botaniska trädgården som
attraherade flest studenter. Något som inte alltid sågs med blida ögon av
kollegorna
1734 hade landshövdingen i Falun givit honom uppdraget att utforska norra
Dalarna. Med på den resan hade han även sju lärljungar. Resan inleddes vid
Älvdalsåsen. Man färdas till häst via Särna, Idre och Grövelsjön (där idag finns
en Linnéstig i dennes fotspår) in i Norge och Röros och sedan tillbaka igen.
Dagboken utökas nu bl a med olika recept på lavsoppa, barkbröd och gubbost.
Julen samma år tillbringar Linné i Falun där han blir djupt förälskad i Sara
Moraea, dotter till den förmögne stadsläkaren Johan Moreaus. När han friade,
iförd lappdräkt, så var föräldrarna tveksamma och krävde att han först skulle
studera 3 år utomlands. Flickan var rik så kavaljeren sökte en anständig hemgift.
Linné avsåg då att resa till Holland, som vid den tiden var ett vetenskapligt
centrum, men hade inte ekonomiska medel till detta. Då lovade fadern till en
studiekamrat från Falun att skjuta till medel med villkoret att kamraten, Claeas
Sohlberg fick följa med.
Under 2,5 år år vistades han i Holland. Han blev snabbt medicine doktor på en
avhandling om malaria (eller frossan som den ofta benämndes). Han hade med
sig mängder med manuskript som han hoppades att få tryck. Ca 2000 sidor blev
publicerade. Bl a första utgåvan av systema natura. Hans livs viktigaste verk
som inordnar växt- mineral och djurriket i ett stort överskådligt system.
Dessutom flora lapponica och ca 10 böcker. Han blev nu en internationell känd
botanist och inte bara i Holland.
Han bodde då hos en hypokondrisk men förmögen ostindiefarare och
amatörbotanist, Clifford, på hans gods med en berömd trädgård. Linné kurerade
hypokondrien och skötte trädgården. Där fanns många främmande exotiska
växter att studera och klassificera.
Även hans bäste vän, Peter Artedi var i Holland samtidigt med anställning hos
en apotekare. En sen kväll efter en något ’god’ middag föll Artedi ner i en av
Amsterdams kanaler och drunknade. Som en hedersbetygelse och löfte till sin
gamle vän publicerade Linné Ichthylogia, ett verk om fiskarnas system.
Hemkommen från Holland, 1738, skulle han försörja sig som läkare i Stockholm
men okänd som han var som medicinare fick han inga patienter. Han gick då ut
på krogarna och botade unga syfilissjuka män som ej hade råd med läkare med
hjälp av en kvicksilverkur. Efter att ha botat en Riksrådinnas hosta blev han mer
populär och efterfrågad. Lantmarskalken Greve Carl Gustav Tessin blev hans
vän och erbjöd bostad i Tessinska Palatset. Han fick nu även en tjänst som
amiralitetsläkare i flottan. Nu kunde han äntligen gifta sig, 1739, 32 år gammal.
Bröllopet hölls i Falun. Paret Linné bosatte sig först i Stockholm där Linné hade
sin läkartjänst. Året därpå avled Olof Rudbeck d. y.och hans tjänst som
botaniker skulle tillsättas. Givetvis lockande för Linné att söka. Som brukligt
utbröt bråk om tjänsten och i stället utnämndes Nils Rosén – en gammal
kombatant till Linné. Året därpå blev professuren i praktisk medicin ledig och
den gick då till Linné.
Men eftersom botanik var Linnés inriktning och medicin o sjukvård Roséns så
bytte man professorstjänst med varandra efter ansökan till universitetets rektor.
Året därpå. 1741, föddes Linné son Carl. Samma år flyttade familjen in i
professorsbostället vid den akademiska trädgården. Carl Hårleman fick av Linné
i uppdrag att skissa på hur trädgården kunde restaureras och anpassas till alla de
växter – svenska och utländska som skulle placeras där inklusive ett orangeri för
vinterförvaring av köldkänsliga växter . När trädgården var planerad skrev Linné
till sina vänner inom landet såväl som i Europa . Frön och växter kom från
världens alla hörn. Kao, olivträd, ingefära, risplantor, papyrus o bambu odlades i
det nybyggda orangeriet. På ett par år ökade antalet växter från 200 till 3000.
Alla ordnades i trädgården enligt Linnés Systema natura, 12 –e upplagan,
Genera plantarum (växternas släkten) 1737, och Species planetarum (växternas
arter´) 1753, omfattande 6000 olika arter.
.
Systemed omfattande de 24 växtklasserna. Klasserna indelades efter ståndarnas
antal bl a. I en klass fanns flera ordningar grundat på pistillernas antal och
utseende. I en ordning fanns sedan flera släkten kopplat till blommans och
fruktens byggnad. Slutligen var arterna i ett släkte relaterat till stammens och
bladens uppbyggnad.
Den som öppnar en bok om svenska växter idag finner ett modifierat system
kallat naturliga systemet. Det bygger fortfarande i stort på Linne´s upptäckter
men är lite mer kopplat till det naturliga släktskapet mellan olika arter samt
bygger på flera detaljer från växten. Dessutom har vissa arter fått nya namn.
Den akademiskarädgården fick så småningom även ett rikt djurliv baserat främst
på gåvor till Linné från betydande personer i och utom Sverige. I slutet av
Linnés levnadsbana fanns i trädgården: 8 apor, en markatta och en tvättbjörn,
ett antalpapegojarter, marsvin, myskänder, påfåglaroch pärlhöns.
Arbetet med trädgården krävde en välutbildad trädgårdsmästare och 12
trädgårdsdrängar. En trädgårdsmästare anställdes men fick sparken pga stöld av
växter Så småningom övertog sonen Carl arbetet som trädgårdsmästare och blev
även ansvarig för demonstrationer i trädgården.
En intressant detalj är att dessa samlingar av växtrer krävde gödsel vilket var en
bristvara. Vid exercishuset där många hästar fanns och där studenterna lärde sig
rida och fäktas fanns oftast god tillgång på gödsel. Linné hade kontrakt på 100
lass per år.
Efter Linné död flyttades universitetets botaniska trädgård till nuvarande
slottsträdgården. 1917 åtog sig Svenska Linnésällskapet att återskapa Linnés
trädgård på samma plats som den legat från början dvs vid Svartbäcksgatan.
Sina offentliga föreläsningar höll Linné i Gustavianum. Den praktiska delen
hölls i akademiträdgården där förutom växterna fanns ett föreläsningsrum.
Oftast hämtade Linné en växt från trädgården och tog i in till studenterna. Han
undervisade även i Materia Medica dvs vilka växter, djurdelar och övriga
råvaror som kunde användas för sjukdomsbehandling. Han publicerade 535
växter som ansåg ha medicinsk nytta. T.ex kinaträd med kinin, opiumvallmo
men även svenska växter t-ex Rölleka som användes för sårläkning och mot
diaree samt reumatism.
Senare tiders forskare har isolerat många kemiska föreningar som låg bakom ev
effekt. De flesta av dessa medicinalväxter fanns i botaniska trädgården och var
en av de viktigaste skälen till att den även kallades akademiträdgården där bl a
syftet var att förse stadens apotek med läkemedel
Linné föreläste även om diet, matvanor och livsföring med en god portion
ironoi. I en avhandling om berusning säger han bla: Man förs intill ett sällskap
på 10 personer däer alla beter sig som djur. En blir ett svin som dricker utan
måtta, en annan en papegoja som ostört ordar om vad hon vet och inte vet.och
borde förtigas. En hund sitter i ett hörn och spyr ner sig och sina grannar.
Han listade vad han ansåg som överflödsvaror som; socker, russin, kanel, viner,
brännvin, kaffe, sidenn, spetsar och silke. Musik, dans, kortspel och tärning
borde unvikas.
Linné genomförde ett antal resor i Sverige bla till Skåne, Gotland och
Västergötland med samma syfte som Lapplandsresan.. Ytterligare kunskap om
växter och djur i fämmande länder tillfördes via Linné apostlar (lärljungar) som
reste ut till samtliga kontinenter. Ett sätt att finansiera dessa resor var att ta tjänst
som skeppsläkare eller skeppspräst. Det medförde en del faror och
sjukdomsrisker. Av totalt 19 apostlar var det 8 som omkom under dessa resor.
Linné har även givit ut flera verk om det svenska djurlivet och han är den som
först använde uttrycket Homo Sapiens. Han indelade den familjen i Svear,
Göter, Finnar och Lappar.
Förutom professor fick Linné den ännu finare titeln Arkiater, = kunglig
överläkare = Livmedicus. För Linné var detta mer av en hederstitel då hans gode
vän i Stockholm, Abraham Bäck, var den som med samma titel praktiskt tog sig
an den kungliga hälsan.
1762 adlades Linné och i vapnet ses symboler för djur- växt och mineralriket
omgivet av växten linnea (Linneae Borrealis). Ungefär vid samma tid blev han
riddare av Nordstjärneorden.
Under det århundrade som Linné verkade upplevde Uppsala en vetenskapligt
stor tid. Många framstående professorer fanns där och den främste var nog
astronomen Celsius som med forskning runt jordmagnetism och stjärnornas
ljusstyrka blev vida känd. Den 100 gradiga termometern som används i stora
delar av världen med kokpunkt vid 0 och fryspunkt vid 100 grader.
Linné beskrivs som en charmig och å ena sidan humoristisk person.
Engagerande och med obegränsat självförstroende. Samtidigt var han äregirig,
känslig för kritik och hade ett enormt behov av bekräftelse. Krämporna blev
besvärande på äldre dar, frukten av hans enorma produktivitet och arbetsbörda.
Han hade då en depressiv läggning, gikt som han sökte bota med att äta mycket
smultron samt migrän som ansågs lindras av att bära en mössa..
Under sina resor hade han fått en något avvog inställning till kvinnan präglat av
vad han sett och upplevt.
Han var en flitig brevskrivare och 3000 brev finns bevarade. Många gick till
hans förtrogne Abraham Bäck, kunglig livläkare i Stockholm. Till honom
anförtrodde han stort och smått och frågade honom ofta om råd även i
familjeangelägenheter .
Familjen växte och efter Carl föddes ytterligare 6 barn varav fyra flickor
överlevde.
I hemmet styrde hustrun Sara Lisa med fast hand. Förutom att uppfostra
döttrarna så var det ett hem med många gäster både till middag – och
övernattning. Då många utländska studenter började komma för Linnés
kunskaper erbjöds de fattiga fri mat hos familjen och ibland även husrum.
Till sin hjälp hade hon ett antal drängar och pigor och även dessa skulle ha mat..
Inne i närheten av Uppsala fanns även viss åkermark som skulle skötas. Det var
en del av Linnés löneförmån.
Till gården fanns även ett antal kor och hästar. Inom akademiträdgården fanns
stall och stia för dessa.
Uppdelningen av arbetet var tydlig enligt Linné; Sara Lisa sköter det praktisk så
sköter jag vetenskapen. En nog inte ovanlig företelse än in i våra dagar.
När så Sara Lisa ärvde sina rika föräldrar köpte man två sommarställen:
Hammarby och Sävja, båda i Danmarks socken. Tanken var att familjen kunde
fly stadens ofta fuktiga och ohälsosamma miljö speciellt ute i området runt
Svartbäcken.. Dessa var dessutom en bra penningplacering. Bägge gårdarna var
stora jordbruksfastigheter och även dessa förvaltades av hustrun. Man hade upp
till 14 kor, flera hästar kalvar får och getter.
Linné blev ’rusthållare’, vilket innebar att skaffa och underhålla 4 ryttare med
hästar. Två av dessa förlorades i kriget mot Preussen i slutet på 1750-talet.
Den stora eldsvådan 1766 förstörde stora delar av Uppsala och Linné flyttade då
stora delar av samlingar och dokument till ett nybyggt hus ute på Hammarby.
Huset står kvar, en kvadratisk byggnad uppe på en liten kulle.
Mot slutet av 1760-talet började Linnés enorma arbetsbörda att ta sitt pris.
Krämporna blev ännu fler och 1774 drabbades han av slaganfall under en
föreläsning. Samma år höll han sin sista föreläsning. Sista åren kunde han inte
tala och demensen kom. Desemellan fanns kortare perioder där han kunde delta i
det sociala livet. 1778 avlider han i januari av sviterna efter ytterligare ett
slaganfall. Begravningen blev ståtlig med fackeltåg och många av stadens folk
som åskådare Under orgelläktaren i Uppsala Domkyrka hittar man den sten som
täcker Linne¨, hans hustru och sonen Carls begravningsplats.
Hösten samma år yttrade Gustav den III i sitt trontal till ständerna; Jag har
förlorat en man som gjort lika ära åt sitt fädernes land såsom värdig
medborgare som han verkligen över hela världen var berömd. Länge skall
Uppsala påminna sig den ryktbarhet som Linnés namn åt denna högskola
förvärvat.
Modern och sonen Carl fortsatte några år att förvalta egendomarna men det var
ekonomiskt kärvt. När sonen dog i tidig ålder fann Sara Lisa och döttrarna att
de måste sälja Linnés samlade verk (skrifter, brev, dagböcker samt mineral och
växtsamlingarna). Ingen i Sveriges akademi och stat kunde bjuda över ett bud
från en amatörbotanist i England (James Edward Smith).
1784 avseglade skeppet Appearance till England med 26 stora lårar.
De innehöll :
19000 blad med pressade växter
3000 insekter
1500 snäckor
800 bitar korall
2500 mineralprover
3000 böcker
3000 brev + stor mängd handskrivna manuskript
Samlingarna förvaltas numera av The Linnean Society of London och förvaras i
Linnean Collection Store i Burlington House på Picadilly.
Muset är öppet för allmänheten och med speciella tillstånd kan man även få se
originaldokument typ Linnés handskrivna dagböcker.
En sägen säger att till sist hade de svenska vännerna med hjälp av Gustav III fått
ihop tillräckligt och en snabbseglande båt sätter efter engelsmännen, Men för
sent.
Man behöver dock icke åka till England för att beskåda Linnés original
publikationer. På medicinsk historiska forskningsbiblioteket i Haga tingshus
finns sedan 2010 ett antal av Linne´s original dokument.
Jag tänkte avsluta med en anekdot från studenttiden runt år 1800.
Ärkebiskop Lindblom var en stor vällevnadsman men trots att han var en
enkel och generös person aldrig populär i Uppsala. En dag möter han under
en promenad den berömde läkaren och professorn Jacob Åkerman.
Han stannade och pekade på bröstet: Käre professorn jag är så dålig
- ja det vet ju alla, svarade den knarrige professorn .. men hur är det med
hälsan !
.
top related