Vrak i Östersjön Öster sjön är ett hav med uppskattningsvis mer än 100 000 tusen förlorade fartyg på dess bottnar och varje vrak när de väl hittas kan berätta sin unika historia om hur de hamnat där.. Sjöfart över Östersjön har ju under minst 1000 år varit betydelsefull för transport av råvaror och spannmål, trupper och vapen o annat gods. Det har också varit ett ofredens hav med kampen om herraväldet och värdefulla laster t.ex järnmalm. Under Hansans storhetstid blomstrade handeln med svenska hamnar inklusive med Gotland. Koggen blev ett stadigt och pålitlligt fraktfartyg och ett antal koggar har påträffats i modern tid . Två världskig har ju även delvis utspelats på Östersjön och krävt sina offer. Tänker då bl på frakten av järnmalm till Tyskland och kol och andra importvaror till Sverige. All denna sjöfart har genom århundraden gett Östersjön fartyg som kapats och sänkts, gått under i sjöslag, förlist i stormar eller via grundstötning. Så när marinexperter talar om 100 000 vrak förefaller det inte orimligt. Bara en bråkdel av alla dessa vrak har till dags dato hittats eller registrerats. De senaste 30 åren har dock antalet identifierade vrak ökat stort - både de med angiven poition för förlisningen och andra genom idogt letande med moderna tekniska hjälpmedel som idag står till buds. Ett av de senast hittade offentliggjordes i början av februari i år (2017. Det är ett linjskepp från 1680-talet, Blekinge, som hittats i Karlskronas örlogshamn. Det har ungefär samma storlek som Vasa. Bestyckat med 70 kanoner. Från och med 1600-talet började man använda en dykarklocka med en luftficka för att undersöka fartyg som Vasa och Kronan. Imponerande resultat åstadkoms med denna enkla uppfinning (från slutet av 1500-talet. Bl a bärgades ca
20
Embed
Vrak i Östersjön - ::: Snabber · 2017. 5. 17. · 50 dyrbara kanoner från regalskeppet Vasa med denna enkla konstruktion. I mitten av 1700-talet förbättrades dykarklockan av
This document is posted to help you gain knowledge. Please leave a comment to let me know what you think about it! Share it to your friends and learn new things together.
Transcript
Vrak i Östersjön
Öster sjön är ett hav med uppskattningsvis mer än 100 000 tusen förlorade
fartyg på dess bottnar och varje vrak när de väl hittas kan berätta sin unika
historia om hur de hamnat där..
Sjöfart över Östersjön har ju under minst 1000 år varit betydelsefull för transport
av råvaror och spannmål, trupper och vapen o annat gods. Det har också varit ett
ofredens hav med kampen om herraväldet och värdefulla laster t.ex järnmalm.
Under Hansans storhetstid blomstrade handeln med svenska hamnar inklusive
med Gotland. Koggen blev ett stadigt och pålitlligt fraktfartyg och ett antal
koggar har påträffats i modern tid .
Två världskig har ju även delvis utspelats på Östersjön och krävt sina offer. Tänker
då bl på frakten av järnmalm till Tyskland och kol och andra importvaror till
Sverige.
All denna sjöfart har genom århundraden gett Östersjön fartyg som kapats och
sänkts, gått under i sjöslag, förlist i stormar eller via grundstötning. Så när
marinexperter talar om 100 000 vrak förefaller det inte orimligt.
Bara en bråkdel av alla dessa vrak har till dags dato hittats eller registrerats.
De senaste 30 åren har dock antalet identifierade vrak ökat stort - både de
med angiven poition för förlisningen och andra genom idogt letande med
moderna tekniska hjälpmedel som idag står till buds.
Ett av de senast hittade offentliggjordes i början av februari i år (2017. Det
är ett linjskepp från 1680-talet, Blekinge, som hittats i Karlskronas örlogshamn.
Det har ungefär samma storlek som Vasa. Bestyckat med 70 kanoner.
Från och med 1600-talet började man använda en dykarklocka med en
luftficka för att undersöka fartyg som Vasa och Kronan. Imponerande resultat
åstadkoms med denna enkla uppfinning (från slutet av 1500-talet. Bl a bärgades ca
50 dyrbara kanoner från regalskeppet Vasa med denna enkla konstruktion.
I mitten av 1700-talet förbättrades dykarklockan av Mårten Triewald som bl
a introducerade luftpåfyllnng via trätunnor som sänktes ned till dykaren.
Triewald konstaterade även att hur djupt man än sänkte ned klockan så
kvarstod alltid en luftficka högst upp.
Med mer moderna redskap som tryckluftstuber med regulator,
minidykfarkoster, undervattenskameror sonar och batymetri
(multistråle-ekolod) upptäcks varje år ett antal nya vrak.
Detta har dock även resulterat i att grupper av dykare och marina experter med
god ekonomi har blivit skattletare och konkurrenter om åtråvärda vrak. Det
förekommer hemlighetsmakeri om fyndplatser och ibland processer (inklusive
rättsprocesser om ägar/dykrättigheter kring vraken.
Ander Franzen (Vasa och Kronans upptäckare) är ju en profil i sammanhanget. De
senaste 20-30 åren har Anders Jallai + kollegor klivit fram som experter på att
använda de moderna sökhjälpmedlen.
Anders ledde gruppen med bl a Björn Hagberg (marinarkeolog) som till sist fann
den försvunna svenska DC 3-an 2003 inte långt från Estonias förlisningsplats.
Han återfann även samma år den Catalina som sköts ned under sökandet efter
DC-trean.
Han hittade även den ryska u-båten S7 utanför Söderarm (som sänkts av en finsk
U-båt under 2;a världskriget.
En gynnsam miljö för vrakletniing
Vattnen i Östersjön är kalla, mörka och syrefattiga. Salthalten är låg och allt
detta gör att skeppsmasken (som i andra vatten varit förödande) inte överlever
här. Kvar på bottnen finns då en unik historia av välbevarade vrak av trä.
En annan bidragande orsak till ett stort antal fynd är att Östersjön generellt sett
inte är något djupt hav. Det finns några djupare ställen dels utanför Gotland och
dels i bottenviken där djupen ligger runt 250 m samt på väg mot Åland med 300
m. Allra djupast är dock landsortsdjupet med drygt 450 m. En populär plats under
en tid för dumpning av allsorts vapen och ammunition samt mildare former av
radioaktivt material.
Annars talar vi om 25 - 50 upp till 100 meter. Som exempel där Estonia,
150 meter, lång förliste - hade fartyget sjunkit med fören mot botten så hade
en 1/3 av fartyget stuckit upp över havsytan. Då djupet utanför Riga-bukten
är ca 50 m.
Ett annat exempel är vattnen runt Öland med ett djup av 25 - 50 meter. Säkert en
orsak till att så många vrak hittats där inklusive Kronan och Svärdet.
Men det det finns många variationer runt dessa siffror - vilket lett till nyupptäckta
grundklackar (ej markerade på sjökort) ofta i samband med förlisningar.
!863 var mästerlotsen Erik Boman på väg mot Gävle med en skonert vid namn
Argo. Plötsligt törnade båten mot något hårt och när han böjde sig över relingen
såg han då en berghäll mellan vågtopparna. Väl iland rapporterade han fyndet till
myndigheterna men blev inte trodd. Platsen var ju markerad med 30-35
djupmeter.
Boman stod på sig och fick följa med en sjömätningsexpedition till området. Efter
två dygn törnade detta fartyg rätt på grundet (men utan skador). Boman fick rätt
och grundet har efter markering kallats Argos grund och lades in i sjökorten. Men
trots denna åtgärd följde senare en rad förlisningar vid grundet.
Ångaren Cedric med kol från England rände, 1910, i storm o dis och dålig sikt
rätt upp på Argos grundet och sjönk. Av en besättning på 15 man överlevde 3.
1940 fastnade den tyska ångaren Köln på grundet. Hon stod kvar ovanför
vattenytan under 1 år tills en annan tysk båt, Gerda Ferdinand , rände upp på
grundet och fastnade i Köln. Båtarna satt fast tillsammans tills hösten 1942 då en
hård storm svepte farygen ner i djupet runt grundet (8 - 35 meters) sluttning mot
botten. Där ligger de fortfarande tillsammans med ett par fartyg på grundare
djup som delvis bärgats som skrot. Efter kriget byggdes en fyr på grundet till
varning till sjöfarten.
Östersjöns flygande Holländare
I mitten på 1700-talet var Jungfru Katarina - med last av kalk på väg från
Amsterdam Till S.t Petersburg. Fartyget gick på grund vid Salvorev norr om
Gotland. År 1747 drev fartyget in till Fårö. Där bärgade man så mycket som gick av
lasten. Detta innebar även extrainkomster till lokalbefolkningen som
assisterade. Men plötsligt en morgon var Jungfru Katarina borta, hon hade
glidit ut från stranden och herrelöst seglat iväg utan manskap ombord. Hon
passerade utanför Hävringe -där hon siktats- för att till sist gå till botten vid
Högskär söder om Oxelösund nära Bråviken. Där hittades hon av marinarkeologer
1980. Men då visste man först inte vilket fartyg man hittat. Men lasten och
föremål om bord gav lösningen.
Regalskepp var under stormaktstiden beteckningen på flottans största
skepp. Ofta men inte alltid, bar fartygen namn som syftar på riksregalier.
Vasa som kantrade och sjönk 1628 på premierturen utanförBeckholmen, efter
ungefär 1000 meters seglats, återfanns av Anders Franzen 1956. Fem år senare
nådde Vasa vattenytan. Resultatet har ju gett Stockholms sannolikt mest
besökta turistattraktion i form av Vasa-museet.
Gustav den II Adolf hade höga förväntningar på Vasa. Den svenska flottan var i
dåligt skick efter flera förlorade sjöslag mot Polen. Vasa skulle bli det nya
ésset i rockärmen för Gustav. Vasa bar ett stort antal kanoner ombord men blev
tack vare detta mycket instabil och fartyget klarade inte stabilitetstester vid kaj.
Många menade att hon för tidigt begav sig iväg. Men kungen utövade
påtryckningar. Vasa behövdes i sjökriget mot Polen. Så hon seglade ut under
befäl av Amiral Claes Fleming. Ombord fanns ca 145 sjömän och 300 soldater.
Fleming försökte övertyga kungen att fartyget inte var i bästa skick pga
instabiliteten men förgäves. Vasa mötes av en kastvind, krängde över och
kantrade.
Vasa hade byggts relativt grundgående och flatbottnad så en del av den tilltänkta
barlasten fick inte plats.
Vasamuseet visar kläder, vapen,kanoner, verktyg, mynt sam sex av Vasas 10 segel
förutom det konserverade skeppet. Fynden ger även en bra bild av hur man levde
på 1600-talets första hälft,
Regalskeppet Kronan togs i bruk 1672. Ett av världens största fartyg vid den tiden
med 3 kanondäck och bestyckat med ca 110 -120 bronskanoner. Besättningen
skulle bestå av 550 man sjöfolk och 300 knektar. 1676 skulle Kronan utgöra en
vinstgivande resurs i kampen om sjöherraväldet i södra Östersjön. En dansk och
en holländsk eskader förföljde då den svenska flottan som på försommaren sökt
skydd söder om Öland. Befälhavare var amiral Lorentz Creutz (d. ä) en
´landkrabba' som varit landshövding och riksråd men aldrig varit till sjöss.
Den svenska flottan var indelad i 3 eskadrar under befäl av en amiral och 2
vice-amiraler.
Det blev snart uppenbart att Creutz brist på kompetens ledde till ett antal
konflikter ombord på Kronan. Det rådde osämja mellan befälen. Dessutom var
även Kronan från början instabil men hade ändå varit i tjänst i flera år utan
några missöden1 timme
Tanken var att slaget vid Ölands sydöstra udde utanför byn Hulterstad skulle
inledas med ett kanonskott från det svenska skeppet Svärdet.
Kronan skulle göra en stagvändning men missade då att reva seglen tillräckligt.
Kanonportarna stod öppna. Skeppet började luta kraftigt, vatten trängde in
genom kanonportarna. En kraftig vindby välte skeppet åt sidan så masterna låg
parallet med vattenytan. Krutförrådet i förskeppet exploderade och sprängde
bort en del av förskeppet. Bärkraften försvann och efter att ha legat knappt över
vattenytan under gick Kronan till botten.
Planen var då att Claas Ugglas regalskepp Svärdet skulle ta befälet men i röran
efter Kronans öde isolerades Svärdet från resten av flottan och blev omringat av
fiendeskepp. Efter 11/2 timmes beskjutning antändes Svärdet och exploderade.
Resten av svenska flottan flydde d förföljda av fienden. Slaget var redan avgjort på
några timmar.
Resultatet Blev danskt sjöherrevälde i drygt 6-7 månader efter slaget.
Endast ca 40 av 850 man på Kronan överlevde. Kronan återfanns 1980 - 25 år
efter Vasa av en grupp ledd av Anders Franzen. Resterna av Kronan ligger på 26
meters djup 6 km utanför byn Hulterstad. Ca 30 000 föremål
har plockats upp och många återfinns på Kalmar läns musem.
Vid mitt besök där 1995 blev jag mest imponerad av en helt intakt apotekarväska
från den tiden.
Riksäpplet var vice-amiralskepp under slaget vid Öland och ledde den 3-e
eskadern under striden vid Öland. Efter Kronan och Svärdets öden drog flottan
sig tillbaka mot Dalarö - en marinbas vid den tiden. Då danskarna följde efter
ankrade man nära klipporna för att få skydd. En storm blåste upp, ankaret släppte
och Riksäpplet grundstöte vid ett litet skär och sjönk - som regalskepp nummer
3 bara 5 dagar efter slaget vid Öland
Vraket låg på 15 meters djup fram till 1921 då det sprängdes för att återanvända
svarteken. Delar lär finnas i portarna till Stockholms Stadshus.
Innan vi lämnar de gamla träskeppen - helt kort - sommaren 2011 hittades ett
större vrak 10 sjömil öster om Ölands norra udde. Efter dykningar visade sig vara
Erik den IV s paradskepp, Mars- som deltog 1564 under det första slaget vid
Ölands norra udde. fartyget vägde 600 ton mer än Vasa och var mer som ett
flytande kanonskepp med ganska dåliga segelegenskaper men med en väldig
eldkraft från en enorm bredsida som sköt kulorna långt.
Striden mot danska flottan blev oavgjord men Amiral Klas Fleming drog sig tillbaka
mot Älvsnabben och lämnade Mars i sticket. Efter mycket hårt motstånd ledd av
amiral Bagge mot överlägsna danska skepp började Mars brinna. Man övergav
skeppet som därpå sprängdes i luften. Ett antal av de totalt ca 140 kanonerna har
bärgats och stämplar på kanonerna kunde bekräfta att detta var regalskeppet
Mars.
Första slaget om malmtrafiken
1:a Världskriget introducerade nya tekniska vapen - och till sjöss gör fr a
U-båtarna entre. Det var tyska och engelska U-båtar som opererade i
Östersjön. En part ville skydda järnmalmsleveranserna till Tyskland medans
engelsmännen ville sätta dessa leveranser ur spel.
Marinminister Churchill ville till varje pris stoppa malmtrafiken till Tyskland.
Planer som aldrig blev av var bl annat annektering av norra Sverige alternativt att
sända slagskepp in i Östersjön. Det senare föll bort på grund av det låga
vattenståndet i Öresund.
De engelska u-båtarna som blev ända alternativet måste passera Öresund.
Churchill valde att initialt sända två båtar som till sist lyckades ta sig in. Som
senare följdes av ytterligare 4 st.
U-båt från 1;a Världskriget
E-19 under befäl av kapten Cromie låg strax söder om Öland i oktober 1915.
Man siktade ett tyskt fartyg ; Walter Leonard. Enligt Haag konventionen från 1907
måste man först beordra fartyget att stanna. Informera kaptenen om att man
avsåg att sänka fartyget samt se till att besättningen kunde sätta sig i säkerhet via
livbåtar eller tas ombord av neutrala fartyg. I detta fallet ett svenskt neutralt
fartyg som passerade förbi. Man öppnade bottenventilerna, apterade en
sprängladdning och Leonard fullt lastad med järnmalm gick till botten. Efter mer
än 60 år hittades hon.
Nästa fartyg lastat med järnmalm, Germania, siktades omgående. Germania
flydde och gick på grund i kalmar s av E-19und. Sedan avverkade E-19 i rask takt
ytterligare 3 fartyg med järnmalm samma dag och med samma procedur så att
besättningarna kunde räddas. Det sista fartyget hette Nicomedia. Väl ombord
på fartyget blev engelmännen bjudna på öl av tyskarna i hopp om att båten
skulle undkomma. Engelsmännen erbjöds även att få med sig ett antal flaskor över
till U-båten men Kapten Cromie lät sig icke mutas utan öppnade bottenventilerna.
Fyra fartyg sänkta och ett annat på grund samma dag av E-19. Ett facit som inte
ens de tyska u-båts-essen 25 år senare kunde slå.
Batymetribild av vraket efter Nicomedia.
Järnmalmstransporterna ställdes temporärt in i avvaktan på tyska krigsfartyg som
kunde bilda konvojer tillsammans med järnmalmstransporterna. Några dagar
senare sänkte E-19 den tyska kryssaren Undine väster om Bornholm som var
avsett för konvojtrafik.
Efter en separatfred 1918 mellan Ryssland och Tyskland sänktes alla engelska
U-båtar i Östersjön frivilligt för att inte falla i fiendens händer.
Vraköl
1982 hittades vraket efter Nicomedia där tyskarna bjöd på öl innan sänkningen.
Sommaren 1999 bärgades några flaskor öl från vraket. Kontakt togs med
Slottskällans bryggeri i och dykarna kom förbi med en kylväska och några 65 cl
flaskor. Man provsmakade ölet i flaskan och man kunde konstatera att det
tyska veteölet var klart drickbart. Det smakade som en blandning av veteöl och
fruktig ale.
En kemist i Uppsala lyckades isolera jäststammen i flaskorna så Slottskällan
kunde provbrygga några satser som lanserades på båtmässan år 2000 i en
specialbar. Ölet var även med på Stockholm Beer Festival det året.
Alkoholhalten var då 5,4 %. Men jästen var lätt aggresiv och det fanns en risk för
vildjäsning i Slottskällans andra produkter. så det blev inga fler satser med denna
jäststam. Det sägs att Slottskällan har några oöppnade originalflaskor kvar +
jästen i någon form av frysförvaring.
Det var länge det äldsta ölet som hittats i Östersjön tills man sommaren 2010
bärgade 5 flaskor öl från ett vrak i den Åländka ytterskärgården. Det var ett
mindre fartyg som tros ha sjunkit 1840. Samtidigt hittades 145 flaskor champagne
från två olika tillverkare som var i utmärkt skick och såldes sedan för mellan
24.000 - 30.000 Euro per flaska. Flaskorna hade då legat på 50 meters djup i ca
170 år.
Det åländska bryggeriet Stallhagen fick rättigheterna att återskapa ölet som
hittats - kallat ´Stallhagen historic beer 1842.´ Det rörde sig om tre olika sorters öl
- två gyllengula samt en mörkare i kopparröd ton.
Flaskorna man hittat var bruna handblåsta glasflaskor förslutna med kork som nu
återskapats i en första serie om 2000 flaskor som förpackats i en trälåda efter
bryggningen. De 2000 numrerade flaskorna började lanseras ombord på Viking
lines alla kryssningar från den
15 juni 2014. Priset på de första flaskorna i trälåda var 113 - 200 Euro.
Även Stallhagen var oroad över risken för kontaminering av ordianarie produkter
så fortsatt tillverkning flyttades till Belgien.
Andra slaget om malmtrafiken
Under 2-a världskriget gällde inte längre några gentlemanna-regler mellan
U-båtsjägare och handelsfartyg. Från och med 1942 - då den finska/tyska
mineringen över finska viken försvunnit - tog sig ryska U-båtar ut ur finska viken
och hade som huvuduppgift att stoppa malmtransporterna till Tyskland och annat
frakt som stödde de tyska trupperna i
Lapplandsarmen.
Man tog inte hänsyn till om fartygen tillhörde en neutral stat i.e. Sverige. I juli
sänktes malmfartyget Margareta - Sverige utanför Arkösund i Norrköpings
skärgård av U-båten S-7 - kapten Lisin. Margareta var en liten ångare lastad med
koks på väg till Köping efter att lossat järnmalm i nordtysk hamn. Hon sänktes
utanför Arkösund. 4 av en besättning om 18 personer kunde räddas av en annan
ångare SS Hemsö från Härnösand. Torpeden klöv Margareta i två delar. Hon
hittades på 53 meters djup. Totalt torpederades 4 svenska fartyg och sjönk den
sommaren där totalt 69 sjömän miste livet.
SS Margareta
Flera svenska fartyg sänktes innanför territorialvattengränsen men sovjetunionen
tillbakavisade de svenska protesterna. Inte ens när en rysk torped - med tydlig
rysk text hittades söder om Öland där ångaren Ada Gorthon sänkts. Då påstod
ryssarna att det var en tysk provokation !!
En annan ångare - Bengt Sture var spårlöst försvunnen hösten 1942 i södra
Östersjön. Hon var på väg till Oxelösund. Inga spår kunde ses vid den sist angivna
positionen. Båten var försvunnen. Ca 50 år senare framkom vissa papper samt
en artikel i en sjöfartstidning där kapten Osipov brättade att han sänkt Bengt Sture
med två torpeder som sedan sprängts itu och hastigt sjunkit. 6 av 15 ur
besättningen hamnade i vattnet och räddades av u-båten SC-406. Väl iland
överlämnats dessa till ryska kontraspionage- avdelningen i Kronstadt. Och där
slutar alla spår efte de sex. Den mest sannolika teorin är att svenskarna
avrättats och att alla papper rörande deras öde förstörts eller finns i hemliga arkiv.
Det visade sig långt senare, efter svenska regeringens påstötningar om fartygets
öde när Chrustjov besökte Sverige 1964 - att 4 sidor i ett krigshistoriskt verk om
Bengt Sture rivits ut och ersatts av annat material i hela upplagan om ca 11.000 ex
. Ytterligare papper antyder med viss säkerhet att 6 personer ur besättningen
arkebuserats i ryskt fångläger
Den finsk/tyska avspärrningen 1943 - 1944
Strax före jul 1942 hade de ryska U-båtarna och deras sänkningar blivit mycket
besvärande för Tyskland så ett avtal slöts med Finland om att tillsammans
fullständigt spärra av finska viken med ytterligare minor (nu totalt 10.000) och ett
dubbelt gigantiskt stålnät (56 kilometer långt) som hölls uppe med flytbojar.
I början förskte man forcera spärrarna men resultatet blev bara ett 20-tal sänkta
ryska U-båtar. Malmtrafiken gick relatit ostört fram till september 1944 då
eldupphör-avtalet med ryssarna slöts och Finnarna tvingades sänka U-båtsnätet
och rensa minfälten.
De kvarvarande ca 18 ryska U-båtarna slapp ut och startade ett hänsynslöst
torped-krig mot såväl tyska som neutrala fartyg.
Torpederingen av Hansa på hösten 1944, på väg från Nynäshamn till Visby, var
ju bara ett exempel på detta. Marinens inställda eskort, hösten 1944 var sannlikt
orsaken till olyckan.
Kända vrak efter sjunkna ryska U-båtar. Intresset för att hitta dessa vrak har
ökat på senare år. I vattnen mellan Sverige och Åland har tre stycken hittats och
identifierats.
U-båten S-7 som var så framgångsrik under sommaren 1942 var på hösten 1942
utanför Söderarm på gränsen mellan stockhlms skärgård och Ålands hav. Den gick
i övervattensläge för att ladda accumulatorerna. Samtidigt fanns den finska
u-båten Vehisiisi ungefär 4 distansminuter därifrån. Den finska u-båten lyckades
smyga sig närmare och identifierade U- båten en rysk av S-klassen. En bogtorped
från Vehisiisi sänkte S-7. Fyra ryska sjömän som stod i U-båtstornet togs
tillfånga ombord på U-båten.
Under tiden hade Kapten Lisin som togs tillfånga - utnämts till Sovjetunionens
hjälte pga de fyra fartyg han sänkt tidigare i svenska vatten. och hans porträtt
hängts upp i officersklubben i Leninggrad. När nyheten om att han tagits till fånga
av finnarna nådde ryska marinen försvann porträttet diskret från väggen.
I juli 1998 upptäcktes vraket -S-7 av en svenskt/åländskt dykarlag. Det råder
dyk-ankrings och fiskeförbud i närområdet kring vraket.
2005 fick ett dykarlag dispens för att dokumentera vraket. Det kan nämnas att
Ålandsfärjorna dagligen passerar på sin vanliga rutt till Mariehamn precis över
vraket.
Lite längre norrut ligger vraket av SC-305 utanför Grisslehamn på 130 meters
djup. SC-305 sänktes i november 1942 efter att ha ramats av finska u-båten
Vetehinen. Båtarna satt fast i varandra en stund men tillslut var Vetehinen loss
och kunde ta sig hem för egen maskn. U-305 gick till botten med 38 man ombord.
Båten hittades hösten 2006 men dess position offentligjordes ej då området
skyddas som sk krigsgrav.. I juni 2007 upptäcktes båten av en annan dykargrupp
som filmade vraket med en sjöuggla.
Ännu lite längre norut vid märkets fyr i södra kvarken ligger S-2 som varit
försvunnen sedan januari 1940. Man befarade att hon minsprängts men
sökningar gav inget resultat. Ombord fanns 50 personer inklusive kapten och
chefen för 13,e U-båts divisionen.
Samma grupp som hittat SC-305 fann nu även S-2 på en plats där man redan 1940
misstänkte att en minsprängning ägt rum.
Mot bakrund av alla sänkta handelsfartyg söder om Öland är det inte förvånande
att ett ev två minsprängda U-båtsvrak hittats på drygt 40 meters djup sydost om
Öland.
2015 blev det känt att en grupp hittat en mindre U-båt ca 3 km utanför Sveriges
kust utanför Grisslehamn/Arholma. Fyndet gav upphov till spekulationer om att
det var en mini-U-båt som förlist under operationer av underrättelsekaraktär.
Snart fick man dock klart för sig att det var en gammal U-båt från 1:a världskriget.
Sannlikt hade man hittat den U-båt som våren 1916 blev påseglad och sänkt av SS
Ångermanland - ett passagerarfartyg som gick från Luleå utmed en svenska
kusten. Katenen uppgav att han sett ett periskop 150 meter framför fartyget.
Periskopet vände mot Ångermanland och dök under fartyget men för sent för att
inte träffas av fartyget. Ombord fanns 18 man som följde med ner.
Sammantaget bägge världskrigen och England/Tyskland/Ryssland finns
fortfarand sannolikt ett hundratal försvunna U-båtar som väntar på att hittats
Dödens pärlband 1945
Man kan inte förbigå den mänskligt sett värsta fartygskatastrofen i antal förlorade
liv någonsin i Östersjön. Utanför Polens kust ligger 3 fartyg på rad som sänktes
under de sista krigsmånaderna 1945.
Efter kapitulationen vid Stalingrad av de tyska styrkorna kom en slutlig vändpunkt i
kriget.
På hösten 1944 trängde röda armen in i Ostpreussen och tyskarna förlorade helt
initiaivet vilket ledde till att 15 milijoner tyskar (soldater,sårade och
civilbefolkning) var på flykt mot hamnarna i nuvarande Polen inför historiens
största evakuering till sjöss beordrad av Karl Dönitz. Huvudsyftet var att rädda
trupper och förråd undan ryssarna.
Operation: Unternehmen Rettung. Historiens största evakuering till sjöss.
Operation Únternehmen Rettung´ lyckades evakura nästan 2 miljoner tyskar från
Ostpreussen men alla gick det inte lika bra för. I januari 1945 blev paniken
fullständig och alla trängdes för att få en plats på evakueringsbåtarna. Många
grymheter från SS trupper utspelades på kajerna för att fr a rädda stridsdugliga
tyska soldater ombord undan röda armen
Passagerarfartyget Wilhelm Gustloff - ett flaggskepp bland de tyska
kryssningsfartygen - skulle löpa ut den 30 januari 1945 - tungt överlastad med