Vikingatida och medeltida skrifttraditioner: Några iakttagelser med utgångspunkt i det svenska runmaterialet (2013)

Futhark

Vol 4 2013

International Journal of Runic Studies

Main editorsJames E Knirk and Henrik Williams

Assistant editorMarco Bianchi

Containing proceedings of theSeventh International Symposium on Runes and Runic

Inscriptions Oslo 9ndash14 August 2010

Part 1 Plenary lectures

copy Contributing authors 2013This work is licensed under a Creative Commons Attribution-NonCommercial-NoDerivs 30 Unported License httpcreativecommonsorglicensesby-nc-nd30

All articles are available free of charge at httpwwwfuthark-journalcom

A printed version of the issue can be ordered throughhttpurnkbseresolveurn=urnnbnseuudiva-211527

Editorial advisory board Michael P Barnes (University College London) Klaus Duumlwel (University of Goumlttingen) Lena Peterson (Uppsala University) Marie Stoklund (National Museum Copenhagen)

Typeset with Linux Libertine by Marco Bianchi

University of OsloUppsala University

ISSN 1892-0950

Published with financial support from the Nordic Publications Committee for Humanist and Social Sciences Periodicals (NOP-HS)

Vikingatida och medeltida skrifttraditioner

Naringgra iakttagelser med utgaringngspunkt i det svenska

runmaterialetMagnus Kaumlllstroumlm

AbstractThe aim of this paper is not to give a full description of how the runic alphabet was used and developed in different parts of Scandinavia in the two periods in question but rather to present a few selected cases that can shed light on one or two important issues relevant to the long history of runic script Most of the examples are taken from Sweden They comprise inscriptions which are either unpublished or have been ignored in the discussion of the development of runic script The topics touched upon include the relationship between the long-branch and short-twig runes the adoption of h as a way of denoting fricative g the origin of some of the characters used in the medieval writing system and differences of runic tradition in various parts of Sweden

Keywords Runic alphabet transitional runic inscriptions the younger futhark long-branch runes short-twig runes Birka medieval runes fricative g runic literacy Sigtuna Uppland Vaumlstergoumltland

Runalfabetet har anvaumlnts under en mycket laringng tid och oumlver ett relativt stort omraringde Det aumlr daumlrfoumlr inte saumlrskilt konstigt att det har genomgaringtt

maringnga foumlraumlndringar och att utvecklingen tagit olika vaumlgar paring olika platser Den mest radikala omformningen skedde i Norden i boumlrjan av vikingatiden med bland annat en kraftig reduktion av antalet runtecken men ocksaring genom skapandet av nya parallella varianter

Kaumlllstroumlm Magnus ldquoVikingatida och medeltida skrifttraditionerNaringgra iakttagelser med utgaringngspunkt i det svenska runmaterialetrdquo

Futhark International Journal of Runic Studies 4 (2013) 101ndash28

copy 2013 Magnus Kaumlllstroumlm This is an open-access article distributed under the terms of the

Creative Commons Attribution-NonCommercial-NoDerivs 30 Unported License

102emspbullemspMagnus Kaumlllstroumlm

Futhark 4 (2013)

Syftet med detta bidrag aumlr inte att ge en fullstaumlndig oumlversikt av de vikinga tida och medeltida skrift traditionerna utan att goumlra ett antal utvalda nedslag och ta upp naringgra av de problem staumlllningar som roumlr utveck lingen av runorna som skriftsystem under dessa perioder Utveck-lingen maringste givetvis ses i ett oumlvergripande nordiskt perspektiv som inklu derar de nordiska bosaumlttningarna i baringde oumlst och vaumlst En saringdan under soumlkning skulle dock bli alldeles foumlr omfattande Jag har daumlrfoumlr valt att utgaring fraringn det svenska materialet med ett antal exempel som illustrerar olika problem staumlllningar Flera av dessa inskrifter aumlr nog relativt okaumlnda och de har daumlrfoumlr saumlllan eller aldrig utnyttjats i diskussionen Aumlven om utgaringngspunkten har varit foumlreteelser fraringn svenskt omraringde kan dessa iakttagelser foumlrhoppningsvis ocksaring kasta ljus oumlver utvecklingen paring annat haringll

Uppkomsten av den 16-typiga futharkenEn lika viktig som svaringrbemaumlstrad fraringga handlar om oumlvergaringngen fraringn den aumlldre 24-typiga runraden till den 16-typiga variant som anvaumlndes under vikingatid och stoumlrre delen av medeltiden Framfoumlr allt har man diskuterat om den vikingatida futharken har uppkommit genom en stegvis utveckling av det aumlldre systemet eller om den har skapats momentant genom naringgon sorts reform (se tex Schulte 2009 Stoklund 2010) Baringda teorierna bygger egentligen paring ett mycket begraumlnsat material daumlr ett faringtal inskrifter och ibland till och med naringgot enstaka belaumlgg har faringtt utgoumlra hela bevismaterialet Foumlrmodligen behoumlvs ett ganska stort nytillskott av vaumlldaterade fynd fraringn den aktuella perioden innan dessa fraringgor kan avgoumlras med naringgon stoumlrre saumlkerhet

Det verkar dock rimligt att omstoumlpningen av skriftsystemet boumlrjade med foumlraumlndringar inom den 24-typiga runraden men att det sista steget daumlr tecken antalet bestaumlmdes till just 16 med ett antal bestaumlmda funktioner togs av en liten grupp maumlnniskor med kontakter och moumljligheter att sprida dessa nya ideacuteer (jfr Groslashnvik 2001 61ndash83 Knirk 2010 188 f) Var och naumlr detta skedde vet vi inte saumlkert men det runristade skalltaket fraringn Ribe i Dan mark numera daterat till cirka 725ndash750 aumlr foumlrmodligen inte alltfoumlr avlaumlgset i vare sig tid eller rum (jfr Groslashnvik 2001 80 f den reviderade dateringen enligt Soslashvsoslash i denna volym jfr Stoklund 2010 240) Detta fynd visar hur som helst att det vikingatida runsystemet har funnits faumlrdig-utbildat i Syddanmark senast i mitten av 700-talet Vid samma tid har foumlrmod ligen den aumlldre runraden ocksaring garingtt ur bruk Visserligen kan aumlldre run former dyka upp senare men det verkar daring alltid vara med speciella

Vikingatida och medeltida skrifttraditioneremspbullemsp103

Futhark 4 (2013)

syften Ett saringdant exempel aumlr de tvaring raderna med aumlldre runor paring baksidan av Roumlkstenen (Oumlg 136) daumlr dessa anvaumlnds som en sorts loumlnnskrift Samtidigt maringste man komma iharingg att denna loumlnnskrift faktiskt bara aumlr belagd haumlr och att den daumlrfoumlr knappast har varit saumlrskilt spridd Ett annat exempel aumlr D-runan paring Ingelstad haumlllen (Oumlg 43) i Oumlstergoumltland som sannolikt ska uppfattas som en begreppsruna och som ett ideogram foumlr mansnamnet Dagʀ (SRI 2 43) Ocksaring detta fall aumlr ganska isolerat aumlven om det kan finnas ytterligare naringgra foumlrekomster av denna typ av begreppsrunor Slutligen aumlr det vaumll inte omoumljligt att de aumlldre teckenformerna kan ha anvaumlnts som magiska tecken utan att man egentligen kaumlnde eller tog haumlnsyn till deras ursprungliga ljudvaumlrden En saringdan anvaumlndning foumlreligger moumljligen paring den amulett som 1993 paringtraumlffades vid en arkeologisk undersoumlkning vid Hovgaringrden paring Adelsouml i Uppland (U NOR199426A) Det aumlr dock inte uteslutet att det haumlr kan roumlra sig om ett hittills otolkat loumlnnskriftssystem vilket likheten med de bekanta amulettinskrifterna fraringn Gorodišče i Ryss-land skulle kunna tyda paring (se bilder i Melnikova 2001 181ndash189 440)

I en av de tidigaste varianterna med yngre runor anvaumlndes fortfarande naringgra av de delvis mer komplicerade runformerna fraringn den aumlldre futharken A a h A H H och M M Vi kaumlnner denna tecken uppsaumlttning fraumlmst genom naringgra runstenar paring Fyn bla den beroumlmda Helnaeligs stenen (DR 190) Dessa runor blev med tiden ersatta av de enklare former som moumlter paring den sjaumlllaumlndska Goslashrlevstenen (DR 239) daumlr dock acirc-runan fort-farande har formen A Daumlremot finns det skaumll att ifraringgasaumltta om det foumlre-kommer naringgra saumlkra exempel paring inskrifter i den yngre futharken som inne haringller urnordiska teckenformer utoumlver de 16 runor som finns i den vikinga tida run radens tecken upp saumlttning

I litteraturen figurerar ett antal saringdana inskrifter Till dessa houmlr den stora runbildsten som ligger framfoumlr altaret i Gothems kyrka paring Gotland (G 157) daumlr man har antagit en g-runa av urnordisk typ (G) fastaumln resten av inskriften verkar bestaring av kortkvistrunor (fig 1)1 I Gotlands runinskrifter (SRI 12 47) translittereras inskriften paring foumlljande saumltt

helliputhornurfrata2gR-u-poundahellip

Naringgot foumlrsoumlk till tolkning har inte gjorts trots att det av stavelsestrukturen framgaringr att det boumlr roumlra sig om en meningsgivande inskrift Det aumlr dock fraringgan om det X-formiga tecknet verkligen ska uppfattas som en runa

1 Runan a har visserligen formen a med dubbelsidig bistav men denna aumlr naumlrmast att betrakta som normalformen i de gotlaumlndska runinskrifterna med kortkvistrunor (se Johnsen 1968 93 Kaumlllstroumlm 2012 122)

104emspbullemspMagnus Kaumlllstroumlm

Futhark 4 (2013)

Ett liknande tecken foumlrekommer naumlmligen i en del andra sammanhang tex i slutet av inskriften paring Kaumlrnbostenen (Souml 176 se SRI 3 plansch 85) vilken liksom G 157 aumlr ristad med kortkvistrunor Aumlven paring den av Aringsmund Karingres son signerade Gs 13 Soumlderby Valbo socken i Gaumlstrikland finns tvaring liknande tecken (se SRI 151 plansch 9)

Redan Carl Saumlve har uppfattat krysset paring Gothemsstenen som ett skilje-tecken (se referat i SRI 11 47) naringgot som senare ocksaring har foumlreslagits av Lis beth Imer (2007 rdquoKatalogrdquo 133) Jag skulle dock snarare vilja se det som ett avslutnings tecken vilket aumlr den funktion som motsvarande tecken har paring Kaumlrnbo stenen Paring stenen i Gothems kyrka ser man ocksaring att det aumlr ett stoumlrre avstaringnd paring oumlmse sidor om det X-formiga tecknet aumln mellan runorna i inskriften vilket aumlr ett starkt indicium paring att det inte alls roumlr sig om en runa Dessutom aumlr runorna till houmlger om tecknet ristade fraringn houmlger till vaumlnster medan de som staringr till vaumlnster har motsatt laumlsriktning det senare framgaringr tydligt av u-runan Inskriften ska i saring fall i staumlllet laumlsas paring foumlljande saumltt

hellippoundopoundkubR G helliputhornurfrata

Naringgon saumlker tolkning aumlr inte moumljlig att ge men betraumlffande runfoumlljden helliputhornurfrata aumlr det frestande att taumlnka sig ett slaumlktskapsord [br]ōethur eller [m]ōethur foumlljt av ett namn i genitiv Det senare skulle vara mansnamnet fornsvenska Fraelignde (SMP 2 124ndash27) aumlven om man daring kanske hade vaumlntat sig en skrivning med aringsruna2 Andra tolkningsmoumljligheter skulle ocksaring

2 Paring Pilgaringrdsstenen G 280 som ocksaring aumlr ristad med kortkvistrunor verkar en saumlrskild

Fig 1 Inskriften paring runbildstenen G 157 i Gothems kyrka Gotland Foto Raymond Hejdstroumlm (Runverkets fotosamling Riksantikvarieambetet Stockholm)

Vikingatida och medeltida skrifttraditioneremspbullemsp105

Futhark 4 (2013)

kunna diskuteras men jag menar att det staringr klart att inskriften fraringn Gothems kyrka inte inneharingller naringgon runa av urnordisk typ utan att det roumlr sig om en inskrift med enbart kortkvistrunor

Ett liknande exempel finns paring Raumlvsalsstenen i Bohuslaumln (Bo KJ80) daumlr man har tvistat om det inledande namnet inneharingller en w- eller thorn-runa Att laumls ningen thorn maringste aumlga foumlretraumlde fastslogs visserligen redan paring 1940-talet (se Andersen 1947 306ndash08) men genom att Krause i sin utgaringva 1966 houmlll fast vid tolk ningen av namnet som (gen) Hariwulfs (Krause och Jan kuhn 1966 184 f) har den felaktiga w-laumlsningen levt vidare3 Inskriften boumlr alltsaring aringter ges som Harithornulfs staina[R] vilket kan tolkas som Hrīethulfs (eller med ett omkast nings fel Hraeligiethulfs) staeliginaʀ (betraumlffande tolk ningen av namnet se Alleacuten 2007) Raumlvsals stenen inordnar sig daring ocksaring utan problem i den aumlldsta gruppen av inskrifter med laringng kvist varianten av den 16-typiga futharken den sk Helnaeligs gruppen

Andra inskrifter som skulle behoumlva granskas paring nytt mot bakgrund av de ovan naumlmnda exemplen aumlr bla Soumllvesborgsstenen (DR 356) i Blekinge (kan verkligen inte den antagna w-runan ha varit b) och runstenen fraringn Vatn (N KJ68) i Norge (hur saumlker aumlr egentligen laumlsningen av o-runan) Kanske kan en saringdan granskning visa att det trots allt raringder en ganska skarp skiljelinje mellan de inskrifter som har ristats med den aumlldre 24-typiga futharken och dem som tillhoumlr det yngre systemet vilket i saring fall aumlr ett mycket viktigt konstaterande

Laringngkvistrunor och kortkvistrunorExemplen ovan leder oss in paring foumlrharingllandet mellan de olika varianter av den yngre futharken som har varit i bruk under vikingatiden Fraringn hand-boumlckerna kaumlnner vi igen termer som laringngkvistrunor kortkvistrunor och stavloumlsa runor Indelningen och beteckningarna aumlr som bekant moderna upp finningar och graumlnserna mellan varianterna kan ibland vara flytande Sam tidigt aumlr de inte helt gripna ur luften utan faringngar aringtminstone under

beteckning foumlr atilde saknas (biarfaa biartfānn kua[m]u kvāmu) I inskriften har man tidigare ocksaring laumlst ordet siso vilket har tolkats som ett demonstrativt pronomen (se Snaeligdal 2002 54 med haumlnvisningar) men i den laumlsning som haumlvdas i manuset till tredje delen av Gotlands runinskrifter laumlmnas den sista runan oidentifierad Paring spjutspetsen fraringn Svenskens (G 225) foumlrekommer dock en runfoumlljd othornn som har tolkats som ett omkastningsfel foumlr thornon thornann3 Se tex Peterson 1992 94 fthinspmdashthinspStenen undersoumlktes 1996 av Helmer Gustavson som fram-haringller att runan aumlr rdquoi det naumlrmaste [hellip] bevarad i hela sin houmljdrdquo och att rdquoden boumlr laumlsas som thorn inte som wrdquo (Gustavson 1996) Jag har vid en egen granskning den 29 april 2011 kommit till samma resultat

106emspbullemspMagnus Kaumlllstroumlm

Futhark 4 (2013)

aumlldre vikingatid en del av de variationer i runbruket som kan iakttas i olika delar av Skandinavien

Det som vi i dag kallar laringngkvistrunor verkar under vikingatidens tvaring foumlrsta aringrhundraden ha dominerat i Danmark medan kortkvistrunorna aumlr typiska foumlr Sverige och Norge Paring nutida svenskt omraringde finns ett fyrtiotal inskrifter med kortkvistrunor som av olika skaumll kan dateras till 800- eller 900-talen Av dessa utgoumlrs cirka 30 av runstenar Stenarna foumlrekommer i stort sett oumlver hela landet aumlven om de aumlr naringgot mer frekventa i naringgra landskap som Oumlstergoumltland Gotland och Uppland (fig 2) Dessutom finns ett tiotal inskrifter med kortkvistrunor paring loumlsfoumlremaringl vilka i huvudsak upptraumlder i samma omraringden som stenmonumenten

Inskrifter med enbart laringngkvistrunor aumlr daumlremot mycket saumlllsynta paring nutida svenskt omraringde under denna period och bland steninskrifterna aumlr

0 50 100 km

12ge 5

12ge 5

Runstenar Loumlsfoumlremaringl

u

u

u

u

llll

ll

l

l

l

l

lnl

ll

l

ll

u

l

ul

l

ll

l

Sparloumlsastenen

Fig 2 Den geografiska spridningen av inskrifter med kortkvistrunor foumlre ca aringr 1000 i Sverige Karta foumlrfattaren

Vikingatida och medeltida skrifttraditioneremspbullemsp107

Futhark 4 (2013)

det endast ett faringtal som aumlr ristade med denna variant Hit houmlr ett fragment fraringn Finsta i Skederids socken i Uppland som har tydliga beroumlringspunkter med den danska Helnaeligsgruppen (Kaumlllstroumlm 2007b 2012) samt U 10 Dal-by Adelsouml socken som foumlrmodligen ocksaring aumlr ganska tidig (se Nordeacuten 1943 219ndash22) Fraringn Sydsverige (och gammalt danskt resp norskt omraringde) stammar Oumlrja stenen (DR 333) och den nyfunna runstenen vid Faumlrloumlv (DR NOR199821) i Skaringne samt den ovan naumlmnda Raumlvsal stenen (Bo KJ80) i Bohus laumln Moumljligen ska ocksaring inskriften paring Roesstenen fraringn Gotland (G 40) och Soumllves borgs tenen (DR 356) i Blekinge raumlknas till denna grupp Slaringende aumlr att dessa stenar saring gott som uteslutande upptraumlder i kustbygderna (fig 3) och aldrig i inlandet som runstenarna med kortkvistrunor goumlr De faringtal in skrifter paring loumlsfoumlremaringl med inskrifter som kan karakteriseras som laringng-kvist runor foumlljer samma moumlnster

0 50 100 km

12ge 5

12ge 5

Runstenar Loumlsfoumlremaringl

u

uuu

u

l

l Sparloumlsastenen

llu

n

ll

l

l

Fig 3 Den geografiska spridningen av inskrifter med laringngkvistrunor foumlre ca aringr 1000 i Sverige Karta foumlrfattaren

108emspbullemspMagnus Kaumlllstroumlm

Futhark 4 (2013)

Det har sagts att de baringda varianterna ofta foumlrekommer blandade med var andra och att det daumlrfoumlr kan vara felaktigt att goumlra en skarp aringtskillnad mellan systemen (Barnes 2006) Ett tydligt exempel paring saringdan blandning foumlrekommer som bekant paring Sparloumlsastenen i Vaumlstergoumltland (Vg 119) men den framstaringr fraringn svensk synpunkt som ett unikum Under 800- och 900-talen aumlr naumlmligen rdquoblandinskrifterrdquo mycket saumlllsynta om man tar haumlnsyn till att vissa runformer aumlr gemensamma foumlr baringda systemen Runorna n a och o med dubbelsidiga bistavar kan naumlmligen lika gaumlrna ingaring i kortkvistsystemet paring samma saumltt som o-runan med ensidiga bistavar aumlr en naturlig del av laringngkvistrunesystemet fram till slutet av 900-talet Av de cirka 40 kortkvistruneinskrifter som aumlr kaumlnda fraringn dagens Sverige aumlr det endast i ett knappt tiotal som det finns inslag av entydiga laringng kvist-runor och daring i regel bara naringgot enstaka tecken

Av spridningskartorna kan man faring intrycket av att de baringda varianterna av den yngre futharken naumlstan har uteslutit varandra paring svenskt omraringde men med tanke paring det ganska begraumlnsade materialet kanske denna bild aumlr skenbar Det finns dock aringtminstone en plats daumlr de baringda varianterna har foumlre kommit sida vid sida naumlmligen handels platsen Birka i Maumllaren Denna stads bildning existerade fraringn mitten av 700-talet fram till omkring 970 daring den lades oumlde Detta goumlr att inskrifter paringtraumlffade inom det gamla stads omraringdet (rdquoSvarta jordenrdquo) grovt kan dateras till aumlldre vikinga tid aumlven om vi saknar naumlrmare uppgifter om fynd foumlr haringllandena

Fraringn Birka finns foumlr naumlrvarande 18 inskrifter kaumlnda varav aringtta utgoumlrs av frag ment av runstenar medan de oumlvriga aumlr ristade paring loumlsfoumlremaringl En run-sten fraringn Bjoumlrkouml by som ligger ett stycke ifraringn den vikingatida staden kan med ledning av ornamentiken dateras till senare haumllften av 1000-talet4 De oumlvriga aumlr paringtraumlffade inom det gamla stadsomraringdet och tillhoumlr foumlljakt ligen en aumlldre tid5 Med tanke paring hur faring inskrifter fraringn tiden foumlre tusenaringrs skiftet som aumlr kaumlnda fraringn svenskt omraringde utgoumlr detta en paringfallande kon cen-tration av runfynd fraringn vikingatidens tvaring foumlrsta aringrhundraden

Runstenarna fraringn stadsomraringdet verkar till oumlvervaumlgande del ha varit ristade med kortkvistrunor medan foumlremaringlsinskrifterna ger en betyd-ligt brokigare bild Kortkvistrunorna tycks dock aumlven ha dominerat inom denna grupp Som exempel kan naumlmnas ett litet taumlljstens stycke

4 I februari 2013 kunde det konstateras att samtliga tio runstensfragment som har paringtraumlffats i Bjoumlrkouml by (U 6 U 7 U 8 samt tre senare paringtraumlffade fragment) utgoumlr delar av en och samma sten (se den preliminaumlra redogoumlrelsen i Kaumlllstroumlm 2013b)5 U 4 U 5 och U 9 Av de aringtta fragment som har upptagits under U 9 doumlljer sig rester av fem olika runstenar Tre fragment har passning och ett (SHM inv nr 14134) aumlr sannolikt ingen runsten utan en slipsten

Vikingatida och medeltida skrifttraditioneremspbullemsp109

Futhark 4 (2013)

(U Fv1921(2)14 fig 4) som ska ha paringtraumlffats i den soumldra delen av Svarta jorden och som infoumlrlivades i Historiska museets samlingar 1920 (SHM inv nr 16481) Inskriften lyder (enligt min laumlsning 2007) hellipRfahok poundukula6 och boumlr av foumlrdelningen av vokal- och konsonan trunor att doumlma vara menings givande aumlven om det aumlr svaringrt att ge naringgon entydig tolkning7

Ett annat intressant fynd aumlr ett runristat bryne av sandsten som ocksaring ska ha framkommit i Svarta jorden (U Fv1913276 fig 5) Aumlven detta aumlr ett gammalt fynd som inkoumlptes till Historiska museet redan 1913 (inv nr 14981) men som av naringgon anledning aldrig har figurerat i den runologiska diskussionen Den fraumlmsta anledningen aumlr givetvis att det inte har blivit publicerat Inskriften bestaringr av en urnordisk o-runa foumlljd av runfoumlljden (thornuft Rent teoretiskt skulle detta kunna vara en urnordisk

6 Bistaven i den sjunde runan aumlr naringgot otydlig och det aumlr moumljligt att runan ska laumlsas som r7 Det aumlr exempelvis inte omoumljligt att fa svarar mot presens eller imperativ av verbet fā rsquogripa skaffarsquo medan hok (som pga aringsrunan maringste inneharinglla ett nasalt element) kan aringterge ackusativ formen av en motsvarighet till fornsvenska hanker Detta var under medeltiden bla en beteckning foumlr ett vidjeband som anvaumlndes foumlr att foumlrtoumlja baringtar eller binda samman stoumlrarna i en gaumlrdesgaringrd (se Schlyter resp Soumlderwall sv hanker)

Fig 4 Taumlljstensstycke med inskrift med kortkvistrunor funnet i Svarta jorden paring Bjoumlrkouml Adelsouml socken (U Fv1921(2)14) Foto ATA 1938

110emspbullemspMagnus Kaumlllstroumlm

Futhark 4 (2013)

inskrift eftersom de senare runorna har i stort sett samma form baringde i den 24-typiga futharken och i laringngkvistvarianten av den yngre runraden8 Fynd foumlr haringllandenathinspmdashthinspsaring laringngt vi nu kaumlnner demthinspmdashthinsptalar dock foumlr att den aumlr vikinga tida Runfoumlljden (thornuft skulle mycket vaumll kunna svara mot sub stan-tivet thornyft f rsquotjuvnadrsquo medan funktionen hos den urnordiska o-runan aumlr mera oklar Det ligger dock naumlra till hands att taumlnka paring en begrepps runa som i saring fall borde svara mot ordet ōethal rsquoodalrsquo

Som ett tredje exempel fraringn Svarta jorden vill jag naumlmna en runristad bennaringl som paringtraumlffades 1924 (U ANF1937172 SHM inv nr 17473) Fyndet pub licerades 1937 av Arthur Nordeacuten (1937 171ndash76) paring vars uppgifter och laumlsning alla senare omnaumlmnanden i litteraturen bygger Paring naringlen finns tvaring rader med runor varav den ena aumlr ganska haringrt aringtgaringngen Den andra aumlr daumlremot relativt oskadad och boumlr snarast laumlsas thornura ishathorniR lir (fig 6)9 Runorna tillhoumlr genomgaringende laringng kvist varianten av den yngre run-

8 Det boumlr naumlmnas att den spetsiga bistaven i thorn-runan paringminner mer om de varianter av detta tecken som foumlrekommer i inskrifter med den aumlldre runraden aumlven om den daumlr aumlr relativt saumlllsynt (se sammanstaumlllning hos Odenstedt 1990 31ndash34)9 Nordeacuten (1937 174) aringterger det sista ordet som liik men denna laumlsning aumlr uppenbarligen felaktig Jag fann vid min egen undersoumlkning den 9 november 2009 att man i staumlllet foumlr ik av allt att doumlma bara ska laumlsa ett runtecken Detta tecken bestaringr av en rak huvudstav som inte naringr aumlnda upp till den oumlvre ramlinjen Till houmlger om denna huvudstav utgaringr en ganska

Fig 5 Runristat sandstenbryne funnet i Svarta jorden paring Bjoumlrkouml Adelsouml socken (U Fv1913276) Foto ATA 1938

Vikingatida och medeltida skrifttraditioneremspbullemsp111

Futhark 4 (2013)

raden Paring naringlen finns ocksaring en hjortfigur som Nordeacuten laumlgger till grund foumlr dateringen av foumlremaringlet Han menar att denna kopierats fraringn naringgot av de sk rdquoBirka myntenrdquo som han med stoumld av aumlldre litteratur daterar till tiden 870ndash900 (Nordeacuten 1937 171) Naringlen har daumlrfoumlr senare antagits haumlrroumlra fraringn tiden omkring 900 (jfr tex Imer 2007 rdquoKatalogrdquo 21) Det boumlr dock noteras att den myntt yp som Nordeacuten anvaumlnder foumlr sin datering sedan laumlnge aumlr om daterad till cirka 825 (se Malmer 1966 209) Om det staumlmmer att hjort figuren har kopierats fraringn naringgot av dessa mynt aumlr det moumljligt att det i staumlllet roumlr sig om en 800-talsinskrift och i saring fall kanske det hittills aumlldsta daterbara foumlremaringlet med laringngkvistrunor i Maumllardalen Sam tidigt maringste man komma iharingg att dateringen av mynttypen givetvis endast ger en moumljlig terminus post quem foumlr tillkomsten av ristningarna paring ben naringlen och att de givetvis kan vara senare

Att vi finner en saring stor variation i den vikingatida futharken paring en plats som Birka aumlr knappast foumlrvaringnande Liknande drag kan ocksaring iakttas i

djupt ristad linje snett nedaringt houmlger som faringr sin fortsaumlttning i en relativt rak linje som loumlper i lodraumlt riktning ned till den nedre ramlinjen Den senare staven verkar vara ristad flera garingnger Linjen har ingen fortsaumlttning ovanfoumlr den sneda linjen vilket visar att de maringste upp fattas som delar av samma runa Naumlrmast till hands ligger att tolka runan som r trots den avvikande formen gentemot r-runan i det foumlrsta ordet Alternativt roumlr det sig om en u-runa Den k-bistav som Nordeacuten trott sig se tycks bara bestaring av missfaumlrgningar i ytan

Fig 6 Detalj av inskriften paring en bennaringl fraringn Svarta jorden paring Bjoumlrkouml Adelsouml socken (U ANF1937172) Teckningen aumlr baserad paring Nordeacuten (1937) men reviderad av foumlrfattaren i enlig het med resultaten av undersoumlkningarna 2009 och 2011

112emspbullemspMagnus Kaumlllstroumlm

Futhark 4 (2013)

det tidiga runinskriftsmaterialet fraringn Hedeby aumlven om detta aumlr betydligt mindre (se Imer 2007 rdquoTekstrdquo 230 f) I Birka och Hedeby har givetvis maumlnniskor fraringn maringnga olika haringll moumltts och det aumlr mycket rimligtthinspmdashthinspsom maringnga tidigare ocksaring har taumlnkt sigthinspmdashthinspatt det just aumlr genom de stora handelsplatserna som kunskapen om olika varianter av futharken har spridit sig till olika delar av den vikingatida vaumlrlden

De maringnga fraringgetecknen kring den vikingatida runradens aumlldsta his-toria beror delvis paring att vi kaumlnner relativt faring inskrifter fraringn denna tid Foumlr Sveriges del roumlr det sig om cirka 50 inskrifter varav flera aumlr frag-men tariska och maringnga svaringrtolkade Strax foumlre aringr 1000 sker dock en dras-tisk foumlraumlndring och kaumlllorna boumlrjar floumlda rikare Detta haumlnger givetvis samman med det ploumltsligt uppblomstrande kristna runstens modet som foumlrst har etablerats i Danmark och daumlrifraringn spridit sig norrut Med detta runstensmode foumlljer ocksaring rdquodanskardquo runformer dvs laringng kvist runorna vilka saring gott som fullstaumlndigt kommer att dominera run in skrift erna i land-skapen upp till Maumllaren Norr om denna graumlns ser det lite annor lunda ut I den aumlldsta gruppen av upplaumlndska runstenarthinspmdashthinspde sk oornerade stenarnathinspmdashthinspfoumlrekommer endast laringngkvistrunor och aumlven i orto grafin finner man tydliga beroumlrings punkter med bruket i de sydligare land skapen Intressant aumlr att denna samman haringllna grupp av ristningar endast foumlre-kommer i den oumlstra delen av landskapet och i naumlrheten av goda kommu-ni kations leder (jfr von Friesen 1933a 206) Upplaumlndska runinskrifter av senare datum har daumlremot ofta inslag av kortkvistrunor framfoumlr allt ƒ a och N n men aumlven c s och T t Saringdana rdquoblandaderdquo teckensystem aumlr ocksaring mycket vanliga i Norrlandslandskapen och foumlrekommer aumlven paring Oumlland Daumlremot aumlr de gotlaumlndska runinskrifterna fraringn senvikingatiden foumlr det mesta ristade med laringngkvistrunor (Snaeligdal 2002 88) vilket kanske aumlr lite foumlrvaringnande med tanke paring den stora andelen av ristningar med kort kvist-runor paring oumln under aumlldre vikingatid

Det kanske intressantaste bruket finner man paring runstenarna i land-skapen Haumllsingland Medelpad och Jaumlmtland (Kaumlllstroumlm 2010 112ndash17) Tecken upp saumlttningen utgoumlrs som naumlmnts ofta av en blandning av laringng-kvist- och kortkvistformer daumlr a n s och t vanligen houmlr till det senare systemet Inskrifterna inneharingller ocksaring maringnga aringlderdomliga drag Exempel-vis anvaumlnds skiljetecken mycket sparsamt och i vissa inskrifter saknas markering av ordskillnad helt Detta staumlmmer inte alls med de skrift kon-ventioner som tillaumlmpas paring runstenarna i resten av landet vid samma tid och daumlr bland annat bruket av skiljetecken snarare aumlr regel aumln undantag De runor som vi finner paring de norrlaumlndska runstenarna boumlr daumlrfoumlr snarast upp fattas som en saumlrskild variant av den vikingatida futharken som har

Vikingatida och medeltida skrifttraditioneremspbullemsp113

Futhark 4 (2013)

utvecklats lokalt i omraringdet under en tidigare period och som garingr tillbaka paring aumlldre moumlnster En liknande teckenuppsaumlttning foumlrekommer ocksaring paring ett antal runstenar fraringn Norduppland som av ornamentiken att doumlma boumlr tillhoumlra tidigt 1000-tal Detta tyder paring att denna variant av den vikingatida futharken kan ha haft en stoumlrre utbredning men oumlverflyglats av de skrift-konventioner som var foumlrbundna med det fraringn soumlder kommande runstens-modet Bristen paring runinskrifter i Mellansverige fraringn tiden foumlre aringr 1000 goumlr det tyvaumlrr foumlr naumlrvarande svaringrt att proumlva denna hypotes

En innovation i den yngre futharken h-runan som tecken foumlr frikativt g

Aumlven om den 16-typiga futharken beharingller sitt teckenantal och ordningen mellan runtecknen genom hela vikingatiden sker flera foumlraumlndringar inom systemet och vissa runor faringr foumlraumlndrade ljudvaumlrden Ett bekant fall aumlr den sk aringsrunan (Ecirc med varianter) som oumlvergaringr fraringn att markera nasalerat a() till att aringterge o() Ett annat aumlr yrrunan (z) som i och med samman-fallet mellan de baringda r-ljuden blir oumlverfloumldig och daumlrfoumlr boumlrjar anvaumlndas foumlr vokal ljud En tredje novation aumlr systemet med stingningar som gav ristarna moumljlighet till en mer nyanserad aringtergivning av spraringkljuden Dessa tre foumlraumlndringar i den yngre futharken har ingaringende studerats i avhand-lingar av Henrik Williams (1990) Patrik Larsson (2002) resp Svante Lag man (1990) Jag vill daumlrfoumlr i staumlllet koncentrera mig paring ett speciellt fenomen som dyker upp i materialet under vikingatiden naumlmligen bruket av h-runan som tecken foumlr sk frikativt g [γ]

I de vikingatida runinskrifterna aumlr detta bruk saring gott som uteslutande knutet till svenskt omraringde och framfoumlr allt Uppland Det enda undantaget finns paring runstenen DR 138 Suldrup paring Nordjylland daumlr namnet Ofaeligigʀ aringter ges som ack ufah I Norge har (aumlnnu) inte framkommit naringgra exempel som kan dateras till vikingatid (se Spurkland 1991 212 f)

Att h-runan har faringtt detta ljudvaumlrde foumlrutom att beteckna h i den yngre futharken har foumlrklarats paring flera olika saumltt I aumlldre litteratur har man ofta velat se ett samband med j-runan i den anglosaxiska futhorcen som ju hade samma form (h) och som i naringgra faring inskrifter ocksaring verkar ha anvaumlnts foumlr [γ] Otto von Friesen (1933a 209 f) menade att detta ortografiska drag hade foumlrmedlats fraringn England genom runristaren Aringsmund Karingresson som han ville identifiera med en engelsk missionsbiskop Osmundus naumlmnd av Adam av Bremen Denna foumlrklaring har dock avvisats paring oumlvertygande saumltt av bla Claiborne W Thompson (1975 161ndash67)

Andra har velat se anvaumlndningen av h-runan foumlr [γ] som en inhemsk

114emspbullemspMagnus Kaumlllstroumlm

Futhark 4 (2013)

utveckling Terje Spurkland (1991 214ndash16) har exempelvis satt upp-komsten av denna beteckning i samband med de stora foumlraumlndringarna i kon sonant systemet under oumlvergaringngen mellan urnordisk och run nordisk tid Ett resultat av denna foumlraumlndring var att den frikativa varianten av g dvs [γ] kom i komplementaumlr distribution inte bara med klusilt g utan ocksaring med h Det boumlr daring ha legat naumlra till hands att anvaumlnda h-runan aumlven foumlr [γ] eftersom h ocksaring var frikativt Denna foumlrklaring aumlr mycket till talande men det aumlr svaringrt att foumlrstaring varfoumlr det inte finns naringgra exempel paring h-skrivningar foumlr [γ] foumlrraumln i boumlrjan av 1000-talet Samtidigt maringste det uppmaumlrksammas att introduktionen av en saringdan ortografisk kon-vention kan verka oumlverfloumldig eftersom den stungna k-runan fyllde samma funktion inom systemet

Jag kan taumlnka mig aringtminstone tvaring olika foumlrklaringar till detta Antingen aumlr bruket att beteckna [γ] med h-runan aumlldre aumln de stungna runorna som foumlrst verkar ha etablerats i slutet av 900-talet eller ocksaring har denna orto-grafiska konvention utvecklats i ett omraringde daumlr de stungna runorna inte anvaumlndes eller kanske till och med var helt okaumlnda

Ser man paring spridningen av de vikingatida inskrifterna med h-runan som tecken foumlr [γ] aumlr dessa tydligt koncentrerade till Maumllardalen och fram foumlr Uppland (fig 7) Det finns dock samtidigt spridda exempel aumlven i andra landsaumlndar som Medelpad Vaumlstergoumltland och centrala Smaringland Av orna mentiken att doumlma aumlr maringnga av dessa inskrifter samtida med de aumlldsta exemplen i Uppland vilket goumlr det mycket svaringrt att utifraringn kart-bilden finna ett taumlnkbart centrum foumlr novationen En moumljlighet aumlr faktiskt att bruket foumlrst har utvecklats i naringgot av Norrlands land skapen eftersom stungna runor haumlr verkar ha varit i stort sett helt okaumlnda under vikinga-tiden (Lagman 1990 135) I denna skriftmiljouml har det alltsaring inte roumlrt sig om naringgon oumlverfloumldig innovation utan en uppenbar foumlrbaumlttring av skrift-systemet Foumlrmedlaren av denna novation till Maumllardalen skulle i saring fall kunna vara just den tidigare naumlmnde runristaren Aringsmund Karingresson efter-som det finns mycket som tyder paring att han faktiskt kan ha haft sina roumltter i just Medelpad daumlr h-runan foumlrekommer i den aktuella funktionen (se Kaumlll stroumlm 2007a 285ndash89 2010 118ndash25) Detta foumlrklarar dock inte de tidiga foumlre komsterna av h foumlr [γ] i Vaumlstergoumltland och Smaringland Kanske ska man i staumlllet taumlnka sig att det maumlrkliga spridnings moumlnstret beror paring att denna konvention har etablerats mycket tidigare men att den av naringgon anledning inte blir synlig i runmaterialet foumlrraumln under 1000-talet Denna foumlr klaring aumlr kanske mer tilltalande men det aumlr samtidigt svaringrt att foumlrstaring varfoumlr ristarna under 800- och 900-talen alltid anvaumlnder k-runan foumlr att aringterge [γ] och aldrig h om denna moumljlighet verkligen fanns

Vikingatida och medeltida skrifttraditioneremspbullemsp115

Futhark 4 (2013)

Oavsett hur beteckningen har uppkommit kan det konstateras att ideacuten att anvaumlnda h-runan foumlr frikativt g med tiden skulle bli en succeacute i inskrifter med den yngre futharken Under medeltiden finner vi bruket spritt oumlver hela Skandi navien liksom paring mer avlaumlgsna platser som Orkney Faumlroumlarna och Groumlnland Hur spridningen har garingtt till varinggar jag foumlr naumlrvarande inte spekulera om men daumlremot har jag en ideacute om varfoumlr beteckningssaumlttet har kunnat etableras saring laumltt Om h-runan anvaumlndes konsekvent foumlr [γ] kunde den stungna runan g i samma staumlllning reserveras foumlr g vilket gav ytterligare en opposition i systemet Att man medvetet eller omedvetet faktiskt kan ha resonerat saring antyds av exemplen paring dubbelteckningar i svenska medeltidsinskrifter Dubbelteckning av g foumlrekommer haumlr endast tvaring garingnger (liggia Vg 94 Vg 138) trots att en beteckning av g som involverar en g-runa aumlr belagd 23 garingnger i materialet Att dubbelteckning

1 belaumlgg2 belaumlgg3 el era

Fig 7 Spridningen av inskrifter med h-runan som beteckning foumlr [γ] i Sverige Karta foumlrfattaren

116emspbullemspMagnus Kaumlllstroumlm

Futhark 4 (2013)

av just g aumlr saring pass saumlllsynt i detta urval (10 ) kan bero paring att detta ansaringgs onoumldigt naumlr man aumlndaring kunde sluta sig till att g-runa i denna staumlllning maringste aringterge ett laringngt klusilt g

Medeltida skrifttraditionerResonemangen om h-runans utvidgade anvaumlndningsomraringden har foumlrt oss in i medeltiden och till det medeltida skriftbruket Medan run raden under vi kinga tiden tycks ha varit ganska oparingverkad av latin skriften finner man under medeltiden tydliga influenser daumlrifraringn Samtidigt verkar detta in-flytande paring det inhemska skriftsystemet ha varierat i olika delar av Norden

Ett framtraumldande drag i det medeltida teckensystemet aumlr foumlrekomsten av sk stungna runor Flera av dessa var etablerade redan under vikingatiden aumlven om det bara aumlr e e g g och y y som foumlrekommer i naringgon stoumlrre utstraumlck ning Det finns dock aumlven exempel paring en del andra typer som man kanske oftare associerar med medeltiden Den stungna d-runan (och daring i varianten Œ) aumlr kaumlnd genom sporadiska exempel fraringn Uppland Oumlland och Born holm redan under den senare delen av 1000-talet En enstaka stungen p-runa (p) foumlrekommer paring en vaumlstgoumltsk runsten av vikingatida typ (Vg 20) och paring de mynt som Sven Estridsson laumlt praumlgla i Lund 1065ndash76 finner man ocksaring de foumlrsta belaumlggen paring q eth (Stoklund 2006 371 373)10

Aumlven om ett mer utpraumlglat bruk av stungna runor kan saumlgas vara ut-maumlrkande foumlr den medeltida runtraditionen aumlr det tydligt att bruket som saringdant har sina roumltter i vikingatiden och inte noumldvaumlndigtvis behoumlver bero paring inflytande fraringn den latinska skriftkulturen (se aumlven Knirk 2010) Naumlr det gaumlller ett annat drag differentieringen ƒ a a aelig och Iacute o Eacute oslash aumlr det daumlremot ganska troligt att moumlnstret kommer fraringn en miljouml daumlr bruket av latinskrift har varit vaumll etablerat Magnus Olsen (1933 98ndash100 i NIyR 5 243) menade att aringtskillnaden ƒ a a aelig kunde garing tillbaka till 1000-talet men som Jan Ragnar Hagland (1994 261) och senare Terje Spurkland (1995 11 f) har visat aumlr det rimligare att denna konvention har etablerats i Norge foumlrst under den foumlrsta haumllften av 1100-talet Detta staumlmmer vaumll med det aumlldsta arkeologiskt daterade exemplet fraringn Sverige naumlmligen en traumlsticka fraringn Loumldoumlse (Vg 280) som paring stratigrafiska grunder har foumlrts till 1100-talets foumlrsta haumllft (Svaumlrdstroumlm 1982 22 50) Naringgot lika tidigt fynd med

10 En enstaka stungen thorn-runa upptraumlder aumlven paring en soumlrmlaumlndsk runsten (Souml 318 Sund Helge sta socken) Den ingaringr i ordet drunknaethi daumlr en stingning skulle kunna vara moti-verad men man har haumlr inte tillskrivit den naringgon speciell betydelse (se Wesseacuten i SRI 3 294 med not 1)

Vikingatida och medeltida skrifttraditioneremspbullemsp117

Futhark 4 (2013)

denna differentiering fraringn Danmark verkar inte finnas utan foumlreteelsen tycks haumlr foumlrst upptraumlda under den senare haumllften av 1100-talet11 Detta tyder paring att det roumlr sig om en novation paring vaumlstnordiskt omraringde vilken foumlrst saring smaringningom har naringtt Sverige och Danmark

Naringgra lokala utvecklingar Uppland och VaumlstergoumltlandVad vi i dag uppfattar som den medeltida runtraditionen har alltsaring foumlrst grad vis etablerat sig i olika delar av Norden Det kanske tydligaste exemplet paring detta finns i Uppland daumlr det senvikingatida runstensresandet var som mest intensivt och daumlr det paringgick aumlnnu under 1100-talets foumlrsta tredjedel En fram traumldande grupp i det allra yngsta skiktet aumlr de sandstens runstenar som av allt att doumlma restes vid tidiga centrala kyrkogaringrdar runt om i Uppland (Hagenfeldt och Palm 1996 59ndash62) Trots att maringnga av dessa stenar saumlkert tillhoumlr det tidiga 1100-talet inneharingller inskrifterna inga som helst sparingr av differentieringen a aelig12 och baringde runformer och ortografi anknyter i staumlllet till de vikingatida moumlnstren

Det medeltida runbruket i Uppland kaumlnner vi annars fraumlmst genom run ristade foumlremaringl funna i medeltidsstaumlder som Sigtuna och Uppsala samt i mindre utstraumlckning i Enkoumlping och Stockholm Ett faringtal loumlsfynd har gjorts i andra miljoumler som exempelvis garingrden Maumllby i Tillinge socken utan foumlr En koumlping (se Beronius Joumlrpeland och Seiler 2011 365ndash68) och utan foumlr kyrko garingrden i Gamla Uppsala (Goumlthberg 2008 61) Dessutom kan naumlmnas de tvaring sten maumlstar signaturerna fraringn Vallen tuna kyrka (U 219 U 220) samt den maumlrkliga resta stenen fraringn Hargs skog i nordoumlstra Uppland (U 595) som till form och text inneharingll anknyter till den aumlldre runstens-traditionen

Medel tida gravmonument aumlr daumlremot mycket saumlllsynta i Uppland och det kaumlnda antalet uppgaringr inte ens till tio13 Det intressanta aumlr att flera av

11 De danska exempel som har daterats till tiden foumlre omkring 1150 aumlr samtliga osaumlkra DR 405 Klemensker har i DR (Text sp 464) en houmlgst svaumlvande datering (rdquoPeriode 3 el 4 Foslashr-Middel alder (olda) el Middelalder (aeligmda)rdquo) Den moumljliga aelig-runan (n) paring ett kniv skaft fraringn Lund (DR EM85466B) funnen i kulturlager fraringn foumlrsta haumllften av 1100-talet kan ocksaring upp fattas som en e-runa (se Gustavson och Snaeligdal Brink 1981 193) Slutligen kan naumlmnas DR Schl22 Schlesvig som tidigare har daterats till slutet av 1000-talet eller till 1100-talet Det roumlr sig dock om ett loumlsfynd och runtypologiskt tillhoumlr inskriften snarare tiden omkring 1200 (Lerche Nielsen Stoklund och Duumlwel 2001 229)12 Ett antaget exempel paring fragmentet U 65 fraringn Sparingnga kyrka har med raumltta avvisats av Per Stille (1999)13 U 15 U 64 U 398 U 413 U 440 U 799 U 989 U Fv1959196 Hammarby kyrka Daumlrtill kommer naringgra osaumlkra exempel U 105dagger U 417dagger U 441dagger samt U 396 som foumlrmodligen

118emspbullemspMagnus Kaumlllstroumlm

Futhark 4 (2013)

dessa har runformer och en ortografi som inte alls skiljer sig fraringn den vikinga tida Som ett exempel kan naumlmnas den massiva stenkistan fraringn Hammarby kyrka (U Fv1959196) daumlr inskriften kan aringterges paring foumlljande saumltt (jfr Jansson 1959 196)

x krpoundestin x let x giara x merki x eftiR x sun sen x huir sum runum rithornr x hafi byniR x firiR x ala h14 sial x suni uaR fathorniR ala xKristin lēt giaeligra maeligrki aeligftiʀ sun sinn Hvaeligrr sum rūnum rāethr hafi boslashniʀ fyriʀ ĀlaAlla sial Suni vaʀ faethiʀ ĀlaAllardquoKristin laumlt goumlra minnesmaumlrket efter sin son Var och en som laumlser runorna maring ha boumlner foumlr Aringles (Alles) sjaumll Sune var Aringles (Alles) faderrdquo

Betraumlffande runformerna kan det noteras att a- och n-runorna genom-garingende har ensidiga bistavar och att ristaren anvaumlnder de stungna runorna g e och y Detta aumlr dock drag som ocksaring foumlrekommer i rent vikingatida run inskrifter Saumlrskilt paringfallande aumlr att R-runan fortfarande aumlr i bruk och dess utom anvaumlnds paring etymologiskt korrekt saumltt

Detta kan jaumlmfoumlras med det runbruk som aumlr kaumlnt fraringn Sigtuna under samma tid I staden har fram till i dag paringtraumlffats mer aumln hundra runristade foumlre maringl vilka omfattar en period fraringn cirka 990 till den senare delen av 1200-talet Liksom paring Hammarbykistan anvaumlnder de runkunniga i Sigtuna ofta n- och a-runor med ensidiga bistavar och de stungna runorna g e och y men det finns inga sparingr av tydliga medeltida novationer som tex differen tieringen a aelig foumlrraumln under 1200-talet15 Detta talar foumlr att man i Sigtuna har foumlljt den vikingatida skrifttraditionen saring sent som under andra haumllften av 1100-talet

Det kan ocksaring vara intressant att jaumlmfoumlra det upplaumlndska runbruket med hur det har sett ut i en annan del av Sverige under samma period naumlm ligen Vaumlstergoumltland Haumlr finns ingen motsvarighet till det sena run-stens modet i Uppland men i staumlllet har runristade gravkistor bestaringende av flera haumlllar foumlrmodligen uppfoumlrts vid maringnga kyrkor redan i mitten av 1000-talet Dessa gravkistor kom senare att foumlljas av liggande massiva gravhaumlllar med runor Paring kist monumenten raringder aumlnnu den vikingatida

aldrig har burit naringgon runinskrift Aumlven U Fv1993231 Froumlsunda kyrka tycks ha varit ett liggande monument men anknyter i det ornamentala utfoumlrandet tydligt till den vikinga-tida traditionenthinspmdashthinspOm en nyligen uppmaumlrksammad gravhaumlll med runor i Giresta kyrka se nedan14 Namnet aringterges ofta som alah men av allt att doumlma har den avslutande h-runan upp-kommit genom att ett kryssformigt skiljtecken har huggits ovanparing en felristad huvudstav 15 Detta foumlrekommer endast i en enda inskrift U Fv1983229 Den aumlr paring stratigrafiska grunder daterad till 1200-talet (Gustavson Snaeligdal Brink och Strid 1983 229)

Vikingatida och medeltida skrifttraditioneremspbullemsp119

Futhark 4 (2013)

skrifttraditionen medan de massiva gravhaumlllarna inneharingller maumlngder av typiskt medeltida drag som tex laringngkvistrunor foumlr aelig och oslash stungna runor som d eth p och v dubbel tecknade konsonanter ett stort inslag av bindrunor mm Den senare typen av gravmonument har daterats till andra haumllften av 1100-talet och till boumlrjan av 1200-talet (se SRI 5 lv) och de aumlr alltsaring samtida med det sena run materialet i Sigtuna och maringnga av gravmonumenten i Uppland

Fraringgan aumlr hur denna skillnad mellan Uppland och Vaumlstergoumltland ska foumlr klaras Kanske hade de runkunniga i Vaumlster goumltland en naumlrmare kontakt med kyrkan och den kristna bokkulturen aumln sina kollegor i Mellan sverige vilket banade vaumlgen foumlr novationer haumlmtade fraringn bruket av latin skrift tex uppkomsten av saumlrskilda runor foumlr aelig() och oslash() fler stungna runor dubbel teckning etc (se aumlven Palm 1997 som saumlrskilt har studerat foumlr haringllandena i Vaumlstergoumltland) En annan orsak kan ha varit naumlrheten till Norge daumlr flera av de ovan naumlmnda dragen verkar ha etablerats relativt tidigt I Upp land fanns daumlremot vid samma tid en levande skrift tradition med roumltter i vikinga tiden som foumlljde enklare kon ven tioner Att denna tradition var livskraftig aumlnnu under 1100-talet kan bero paring att run stens-resandet var extra intensivt i omraringdet och att maumlngden av run monu ment som foumlre kom runt om i land skapet har verkat konser verande paring skrift-bruket Tyd ligen har detta aumlven gaumlllt mer inofficiella samman hang vilket framgaringr av foumlre maringls inskrifterna fraringn Sigtuna

Med tiden har dock aumlven upplaumlnningen tagit till sig de medeltida nymodig heterna vilket finns dokumenterat i saringvaumll sten som andra material Fynden som belyser denna utveckling aumlr aumlnnu ganska faring men som avslutning taumlnkte jag naumlmna en inskrift som foumlrst paring senare tid har uppmaumlrk sammats och som bidrar med en viktig pusselbit

I december 2009 fick jag ett telefonsamtal fraringn en privatperson som undrade om naringgra runor som skulle finnas paring en gravhaumlll fraringn 1600-talet i Giresta kyrka i Uppland Trots efterforskningar i olika arkiv kunde jag inte hitta naringgra uppgifter om naringgra saringdana runor Gravhaumlllens latinska inskrift fanns daumlremot omtalad ett par garingnger och den visar att haumlllen lagts oumlver en pastor Andreas som dog den 3 februari 1631 vilket vaumlckte miss tankar om att runorna kunde tillhoumlra samma tid

Foumlrst i juni i 2010 fick jag moumljlighet att undersoumlka gravhaumlllen naumlrmare och kom ganska snart fram till att det inte alls roumlrde sig om naringgra efterreformatoriska runor utan om en tidigare okaumlnd medeltida inskrift Tyvaumlrr aumlr den ena laringngsidan av gravhaumlllen taumlckt av en kabel-trumma men haumlllen har foumlrmodligen trapetsoid form och runorna staringr med basen mot huvudaumlndan och foumlljaktligen upp och ner i foumlrharingllande till

120emspbullemspMagnus Kaumlllstroumlm

Futhark 4 (2013)

1600-talsinskriften Gravhaumlllen maringste alltsaring ha blivit aringteranvaumlnd Dess-vaumlrre taumlcker kabeltrumman ocksaring en del av runinskriften men det som foumlr naumlrvarande kan laumlsas aumlr foumlljande

helliplaf-u- st(afby h9an ligaeligr hhelliphellip(ī) Stafbȳ hann ligger h[aeligr]rdquohellip (i) Staby han ligger haumlrrdquo

Inskriften inneharingller tvaring bindrunor och goumlr skillnad mellan a och aelig Vokalen y() har markerats med den gamla R-runan (z) Detta aumlr som bekant det normala tecknet foumlr detta ljud i Vaumlstnorden redan under vikinga-tiden medan runan i Sverige foumlrst faringr detta ljudvaumlrde under medeltid men bruket aumlr daring begraumlnsat till landskapen Smaringland Vaumlstergoumltland och Oumlster-goumlt land (Lars son 2002 185 f) Detta aumlr alltsaring foumlrsta garingngen som runan har belagts med detta ljudvaumlrde i Maumllardalen Det kan ocksaring noteras att g-runan i ordet liggerthinspthinspmdashthinspsom kanske vaumlntat (se ovan)thinspmdashthinspaumlr enkeltecknad Ort namnet stafby till drar sig ett naturligtvis saumlrskilt intresse Det avser utan tvivel det nutida Staby en herrgaringrd i Giresta socken belaumlgen 3 km SSV om kyrkan Namnet aumlr tidigast belagt 1298 som stabby (SD 2 296) men skrevs under 1300-talet ofta Stafby (excerpter i Ortnamns registret) Under 1400-talet finner man daumlr emot mest skrivningar utan f Aringtergivningen av ortnamnet som stafby paring Gire sta haumlllen talar alltsaring foumlr den att inte aumlr yngre aumln 1300-talet

Det aumlr ganska faring upplaumlndska runinskrifter som uppvisar en liknande avancerad runanvaumlndning som paring Girestahaumlllen Naumlrmast ligger grav-haumlllen i Laringngtora kyrka (U 799) som paring raumltt osaumlkra grunder har antagits till houmlra tiden omkring aringr 1200 (SRI 8 401) Ett annat exempel aumlr gravhaumlllen U 15 fraringn Ekerouml kyrka daumlr spraringket aumlr latin Den senare har tidigare genom en djaumlrv kombination av ett par historiska kaumlllor daterats till mitten av 1100-talet (SRI 6 24) men tillhoumlr enligt en senare konsthistorisk bedoumlm-ning i staumlllet slutet av 1200-talet (se Gustavson 1994 71)16

Med tanke paring bristen paring runristade gravhaumlllar fraringn medeltiden i Upp-land aumlr den nyupptaumlckta Girestahaumlllen ett glaumldjande nytillskott Det maumlrk-liga aumlr att det har droumljt saring laumlnge innan runorna uppmaumlrk sammades trots att gravhaumlllen ligger i golvet till det nuvarande koret Foumlrmod ligen ska orsaken soumlkas i kyrkans tragiska historia Den medeltida kyrkan var tyd-ligen illa byggd redan fraringn boumlrjan och den revs och aringteruppbyggdes daumlrfoumlr under 1700-talet Denna kyrka brann 1911 varvid hela inredningen ocksaring

16 Dateringen har enligt en anteckning i Runverkets faumlltexemplar C gjorts av konsthistorikern Rune Norberg

Vikingatida och medeltida skrifttraditioneremspbullemsp121

Futhark 4 (2013)

foumlrstoumlrdes Kyrkan byggdes dock upp paring nytt och moderniserades Paring haumlllen finns fortfarande tydliga sparingr av sot paring den plats daumlr runorna staringr Det aumlr daumlrfoumlr sannolikt att denna del av haumlllen har varit dold av naringgonting av trauml fram till branden Att runorna inte har uppmaumlrksammat senare aumlr mera maumlrkligt men kanske har den omfattande foumlrstoumlrelsen gjort att man inte har raumlknat med att det funnits naringgot av stoumlrre aringlder kvar i kyrkan Runorna har alltsaring faringtt ruva paring sin hemlighet fram tills nu

SlutordSom foumlrhoppningsvis har framgaringtt ovan bjuder studiet av de vikingatida och medeltida skrifttraditionerna i Norden paring maringnga intressanta problem-staumlllningar Om vissa kan man ha ganska vaumllgrundade uppfattningar medan andra aumlnnu vaumlntar paring sin loumlsning Inte minst utvecklingen av den 16-typiga futharken under aumlldre vikingatid aumlr ofullstaumlndigt kaumlnd vilket fram foumlr allt beror paring det ganska begraumlnsade antal inskrifter som vi har att arbeta med Varje nytt fynd fraringn denna tidsperiod kan daumlrfoumlr bidra med ny kunskap och foumlrtjaumlnar att lyftas fram i ljuset

Den relativt glesa kartbilden oumlver runfynden fraringn vikingatidens tvaring foumlrsta aringrhundraden ger kanske en grov uppfattning om utbredningen av run kun skapen men knappast om intensiteten Foumlrmodligen utgoumlr det run material som har bevarats till varingra dagar inte mer aumln en braringkdel av de run texter som en garingng har skapats annars skulle runorna nog aldrig ha oumlverlevt som skriftsystem Att runkunskapen har odlats paring vikingatida handels platser och i stadsbildningar som exempelvis Birka aumlr kanske inte saumlrskilt foumlrvaringnande men runskriften maringste ocksaring ha anvaumlnts i andra miljoumler och av andra aktoumlrer Utan ett mer utbrett bruk skulle knappast en minnes sten som Roumlkstenen i Oumlstergoumltland ha ristats eller lagtexten paring Forsaringen i Haumllsingland ha nedtecknats

Aumlven den sena vikingatidens skriftbruk foumlrtjaumlnar foumlrdjupade studier Inte minst den skarpa graumlnsen mellan bruket av laringngkvistrunor och bland formerna norr om Maumllaren aumlr intressant Kanske speglar skillnaden i skrift bruket i detta fall till och med en politisk indelning

Runbruket under medeltiden aumlr inte mindre komplext med inflytandet fraringn det nyintroducerade latinska alfabetet ett bruk som dock verkar ha varierat paring olika platser Det aumlr haumlr tydligt att utvecklingen garingtt snabbare i Sydsverige och att upplaumlnningarna laumlnge houmlll kvar de enklare kon-ventioner som tillaumlmpades under vikingatiden Samtidigt kunde ett orto-grafiskt drag som h-runan foumlr frikativt g som tidigare i stort sett varit koncen trerat just till Uppland under medeltiden ploumltsligt vara i allmaumlnt

122emspbullemspMagnus Kaumlllstroumlm

Futhark 4 (2013)

bruk oumlver hela Norden Hur detta har garingtt till aumlr aumlnnu inte kartlagt och haumlr finns uppenbarligen mer att goumlra

ReferenserAlleacuten Sture 2007 rdquoRaumlvsalstenenrdquo I Spraringkets roll och raumlckvidd Festskrift till Staffan

Hellberg den 18 februari 2007 red Karin Milles och Anna Vogel 15ndash24 Acta Univer sitatis Stockholmiensis Stockholm Studies in Scandinavian Philology New Series 42 Stockholm

Andersen Harry 1947 rdquoRaumlvsalstenens indskriftrdquo Fornvaumlnnen 42 306ndash13ATA = Antikvarisk-topografiska arkivet Riksantikvarieaumlmbetet StockholmBarnes Michael P 2006 rdquoStandardised Futharks A Useful Tool or a Delusionrdquo I

Stok lund mfl 2006 11ndash29 Beronius Joumlrpeland Lena och Anton Seiler 2011 rdquoMaumllbys maringnga ansikten En

tidigmedeltida saumltesgaringrd foumlrhistorisk och historisk garingrdsbebyggelse Upp land Tillinge socken Tillinge-Maumllby 120 och 51 RAAuml 327 Arkeologisk under-soumlkningrdquo UV rapport (Riksantikvarieaumlmbetet Arkeologiska uppdrags verk sam-heten) 201157 Stockholm (Aumlven tillgaumlnglig digitalt httpkulturarvsdataseraasamlahtml5170)

Bo KJ80 = inskrift fraringn Raumlvsal Valla socken Bohuslaumln publicerad som nummer 80 i Krause och Jankuhn 1966 183ndash85

DR + nummer = inskrift publicerad i Danmarks runeindskrifter dvs DRDR = Danmarks runeindskrifter Av Lis Jacobsen och Erik Moltke 3 vol Text

Atlas Registre Koslashbenhavn 1941ndash42DR EM85466B = inskrift fraringn kvarteret Apotekaren 4 i Lund publicerad paring s 466

i Erik Moltke Runes and Their Origin Denmark and Elsewhere Copenhagen 1985

DR NOR199821 = inskrift fraringn Faumlrloumlv i Skaringne publicerad i Helmer Gustavson rdquoVerksamheten vid Runverket i Stockholmrdquo Nytt om runer 13 (1998) 19ndash28 (paring s 20ndash22)

DR Schl22 = inskrift fraringn Schleswig publicerad i Lerche Nielsen Stoklund och Duumlwel 2001 229 f

Friesen Otto von 1933a rdquoDe svenska runinskrifternardquo I von Friesen 1933b 145ndash248

―thinsp red 1933b Runorna Nordisk kultur 6 Stockholm Oslo och Koslashbenhavn G + nr = inskrift publicerad i Gotlands runinskrifter dvs SRI 11ndash12Groslashnvik Ottar 2001 Uumlber die Bildung des aumllteren und des juumlngeren Runenalphabets

Osloer Beitraumlge zur Germanistik 29 Frankfurt am Main Gs + nr = inskrift publicerad i Gaumlstriklands runinskrifter dvs SRI 151Gustavson Helmer 1994 rdquoRunskt latinitetrdquo I Medeltida skrift- och spraringkkultur

Nor disk medeltidsliteracy i ett diglossiskt och digrafiskt perspektiv II Nio foumlre-laumlsningar fraringn ett symposium i Stockholm varingren 1992 red Inger Lindell 61ndash77 Saumlllskapet Runica et Mediaeligvalia Opuscula 2 Stockholm

Vikingatida och medeltida skrifttraditioneremspbullemsp123

Futhark 4 (2013)

―thinsp 1996 Rapport till Riksantikvarieaumlmbetet 209 1996 rdquoang under soumlkningen av runstenen vid Raumlvsal (Raumlvsalstenen) Valla sn Bohuslaumlnrdquo [Bo KJ80] (ATA diarienr 411-5210-1996)

Gustavson Helmer Thorgunn Snaeligdal Brink och Jan Paul Strid rdquoRunfynd 1982rdquo Forn vaumlnnen 78 224ndash43

Gustavson Helmer och Thorgunn Snaeligdal Brink 1981 rdquoRunfynd 1980rdquo Forn-vaumlnnen 76 186ndash202

Goumlthberg Hans 2008 rdquoBosaumlttning och kyrkogaringrd vid Gamla Uppsala kyrka Arkeo logisk undersoumlkning 2005 Fornlaumlmning 226 635 Uppsala socken Upplandrdquo Upp lands museets rapporter 20087 Uppsala (Aumlven tillgaumlnglig digi-talt httpwwwupplandsmuseetseUpload24172008_07pdf)

Hagenfeldt Stefan E och Rune Palm 1996 Sandstone Runestones The Use of Sand-stone for Erected Runestones Saumlllskapet Runica et Mediaeligvalia Scripta maiora 2 Stockholm

Hagland Jan Ragnar 1994 rdquoRuner fraring bygrunnen i Trondheim og mangelen paring daterte innskrifter fraring ca 1050ndash1150rdquo I Proceedings of the Third International Sym posium on Runes and Runic Inscriptions Grindaheim Norway 8ndash12 August 1990 red James E Knirk 253ndash67 Run roumln 9 Uppsala

Imer Lisbeth M 2007 rdquoRuner og runeindskrifter Kronologi kontekst og funktion i Skan dinaviens jernalder og vikingetidrdquo 2 vol rdquoTekstrdquo rdquoKatalogrdquo Otryckt PhD-afhand ling fraringn Koslashbenhavns universitet

Jansson Sven B F 1959 rdquoHammarbystenen och Hammarbykistanrdquo Fornvaumlnnen 54 188ndash99

Johnsen Ingrid Sanness 1968 Stuttruner i vikingtidens innskrifter OsloKnirk James E 2010 rdquoDotted Runes Where did They Come Fromrdquo I The Viking

Age Ireland and the West Proceedings of the Fifteenth Viking Congress Cork 18ndash27 August 2005 red John Sheehan och Donnchadh Oacute Corraacutein 188ndash98 Dublin

Krause Wolfgang och Herbert Jankuhn 1966 Die Runeninschriften im aumllteren Futhark 2 vol Abhandlungen der Akademie der Wissenschaften in Goumlttingen philo logisch-historische Klasse 3 ser 65 Goumlttingen

Kaumlllstroumlm Magnus 2007a Maumlstare och minnesmaumlrken Studier kring vikingatida run ristare och skriftmiljoumler i Norden Acta Universitatis Stockholmiensis Stock-holm Studies in Scandinavian Philology New Series 43 Stockholm

―thinsp 2007b rdquoThe Rune-stone Fragment from Finsta in Skederid The Oldest Rune-stone with Long-branch Runes in the Maumllar Valleyrdquo I Cultural Interaction Be-tween East and West Archaeology Artefacts and Human Contacts in Northern Europe red Ulf Fransson mfl 50ndash55 Stockholm Studies in Archaeology 44 Stock holm

―thinsp 2010 rdquoRunorna norr om Oumldmaringrden Om vikingatida skrifttraditioner och missions biskopen som blev norrlaumlnningrdquo Arkeologi i norr 12 109ndash31

―thinsp 2012 rdquoGotlaumlndska bildstenar som kaumlllor foumlr runologi och nordiska spraringkrdquo I Got lands bildstenar Jaumlrnaringlderns garingtfulla budbaumlrare red Maria Herlin Karnell mfl = Gotlaumlndskt arkiv 84 119ndash28

124emspbullemspMagnus Kaumlllstroumlm

Futhark 4 (2013)

―thinsp 2013a rdquoFinstastenen i Skederid ett genmaumllerdquo Futhark 3 (2012) 135ndash49―thinsp 2013b rdquoRunstenspusslet lagtrdquo K-blogg Riksantikvarieaumlmbetet den 18 februari

2013 httpwwwk-bloggse20130218runstenspusslet-lagtLagman Svante 1990 De stungna runorna Anvaumlndning och ljudvaumlrden i runsvenska

sten inskrifter Runroumln 4 Uppsala Larsson Patrik 2002 Yrrunan Anvaumlndning och ljudvaumlrde i nordiska steninskrifter

Runroumln 17 Uppsala Lerche Nielsen Michael Marie Stoklund och Klaus Duumlwel 2001 rdquoNeue Runen-

funde aus Schleswig und StarigardOldenburgrdquo I Von Thorsberg nach Schleswig Sprache und Schriftlichkeit eines Grenzgebietes im Wandel eines Jahrtausends Inter natio nales Kolloquium im Wikinger Museum Haithabu vom 29 Septemberndash3 Oktober 1994 red Klaus Duumlwel Edith Marold och Christiane Zimmermann 201ndash80 Ergaumlnzungsbaumlnde zum Reallexikon der Germanischen Altertumskunde 25 Berlin och New York

Malmer Brita 1966 Nordiska mynt foumlre aringr 1000 Acta archaeologica Lundensia Series in 8ᵒ 4 Bonn och Lund

Melnikova Elena 2001 Skandinavskie runičeskie nadpisi Novye naxodki i inter-pretacii Teksty perevod kommentarij Drevnejšie istočniki po istorii Vostočnoj Evropy Moskva

N KJ68 = inskrift fraringn Vatn Soslashr-Troslashndelag publicerad i Krause och Jankuhn 1966 152 f

NIyR = Norges innskrifter med de yngre runer Av Magnus Olsen mfl 6 vol hitt ills Oslo 1941ndash

Nordeacuten Arthur 1937 rdquoMagiska runinskrifterrdquo Arkiv foumlr nordisk filologi 53 147ndash89―thinsp 1943 rdquoBidrag till svensk runforskningrdquo I Antikvariska studier 1 143ndash232 Kungl

Vitter hets Historie och Antikvitets Akademiens handlingar 55 StockholmOdenstedt Bengt 1990 On the Origin and Early History of the Runic Script Typol-

ogy and Graphic Variation in the Older Futhark Acta Academiae Regiae Gustavi Adolphi 59 Uppsala

Olsen Magnus 1933 rdquoDe norroumlne runeinnskrifterrdquo I von Friesen 1933b 83ndash113 Ortnamnsregistret = Ortnamnsregistret (fd Ortnamnsarkivet i Uppsala) Institutet

foumlr spraringk och folkminnen Uppsala httpwwwsofiseortnamnsregistretPalm Rune 1997 rdquoRunkunskap under medeltidthinspmdashthinspen analysmodell och naringgra

resultatrdquo Till Barbro Texter och tolkningar tillaumlgnade Barbro Soumlderberg den 23 september 1997 red Roger Andersson och Patrik Aringstroumlm 87ndash105 Med delanden fraringn Institutionen foumlr nordiska spraringk vid Stockholms universitet [= MINS] 45 Stockholm

Peterson Lena 1992rdquoHogastenen paring Orustrdquo Blandade runstudier vol 1 81ndash111 Runroumln 6 Uppsala

Schlyter = Schlyter C J Ordbok till samlingen af Sweriges Gamla Lagar Lund 1877

Schulte Michael 2009 rdquoNeue Uumlberlegungen zum Aufkommen des juumlngeren Futhornarksrdquo Beitraumlge zur Geschichte der deutschen Sprache und Literatur 131 229ndash51

Vikingatida och medeltida skrifttraditioneremspbullemsp125

Futhark 4 (2013)

SD = Svenskt diplomatarium [Numera] Utg av Riksarkivet Vol 1ndash Stockholm 1829ndash

SHM = Statens historiska museum (nu Historiska museet) StockholmSMP = Sveriges medeltida personnamn [Numera] Utg av Institutet foumlr spraringk och

folkminnen Vol 1ndash Uppsala 1967ndash Snaeligdal Thorgunn 2002 Medan vaumlrlden vakar Studier i de gotlaumlndska run in-

skrifternas spraringk och kronologi Runroumln 16 Uppsala Spurkland Terje 1991 rdquoEn fonografematisk analyse av runematerialet fra

Bryggen i Bergenrdquo Otryckt doktors avhandling 1993 Universitetet i Oslo ―thinsp 1995 rdquoKriteriene for datering av norske runesteiner fra vikingtid og tidlig

middel alderrdquo Maal og Minne 1995 1ndash14 SRI = Sveriges runinskrifter Olika foumlrfattare publicerade av Kungl Vitterhets

Historie och Antikvitets Akademien 14 vol hittills Stockholm 1900ndash SRI 2 = Oumlstergoumltlands runinskrifter Av Erik Brate 1911 SRI 3 = Soumldermanlands runinskrifter Av Erik Brate och Elias Wesseacuten 1924ndash36 SRI 5 = Vaumlstergoumltlands runinskrifter Av Hugo Jungner och Elisabeth Svaumlrdstroumlm

1940ndash70 SRI 6ndash9 = Upplands runinskrifter Av Elias Wesseacuten och Sven B F Jansson

1940ndash58 SRI 11ndash12 = Gotlands runinskrifter Av Sven B F Jansson Elias Wesseacuten och

Elisabeth Svaumlrdstroumlm 1962ndash78 Foumlr nummer oumlver G 222 se Helmer Gustavson och Thor gunn Snaeligdal manus till Gotlands runinskrifter del 3 httpwwwraasekulturarvetarkeologi-fornlamningar-och-fyndrunstenardigitala-sveriges-runinskriftergotlands-runinskrifter-3

SRI 151 = Gaumlstriklands runinskrifter Av Sven B F Jansson 1981Stille Per 1999 rdquoPeter och Torthinspmdashthinsptvaring namn i svenska runinskrifterrdquo I Runor och

namn Hyllningsskrift till Lena Peterson den 27 januari 1999 red Lennart Elmevik och Svante Strandberg 87ndash93 Namn och samhaumllle 10 Uppsala

Stoklund Marie 2006 rdquoChronology and Typology of Danish Runic Inscriptionsrdquo I Runes and Their Secrets Studies in Runology red Marie Stoklund mfl 366ndash71 Copenhagen

―thinsp 2010 rdquoThe Danish Inscriptions of the Early Viking Age and the Transition to the Younger Futharkrdquo I Zentrale Probleme bei der Erforschung der aumllteren Runen Akten einer internationalen Tagung an der Norwegischen Akademie der Wissenschaften red John Ole Askedal mfl 237ndash52 Osloer Beitraumlge zur Germanistik 41 Frankfurt am Main

Svaumlrdstroumlm Elisabeth 1982 Runfynden i Gamla Loumldoumlse Loumldoumlse svensk medeltidsstad 45 Stockholm

Souml + nr = inskrift publicerad i Soumldermanlands runinskrifter dvs SRI 3Soumlderwall = Knut Fredrik Soumlderwall Ordbok oumlfver svenska medeltidsspraringket 2 vol

Lund 1884ndash1918 Supplement Av Knut Fredrik Soumldervall Walter Aringker lund Karl Gustaf Ljung gren och Elias Wessen Lund 1925ndash73

126emspbullemspMagnus Kaumlllstroumlm

Futhark 4 (2013)

Thompson Claiborne W 1975 Studies in Upplandic Runography Ann Arbor Michigan

U + nr = inskrift publicerad i Upplands runinskrifter dvs SRI 6ndash9U ANF1937172 = inskrift fraringn Svarta jorden paring Bjoumlrkouml Adelsouml socken Uppland

publicerad i Nordeacuten 1937 171ndash76 (paring s 172)U Fv1913276 = inskrift fraringn Svarta jorden paring Bjoumlrkouml Adelsouml socken Uppland

Upptagen i rdquoStatens Historiska Museum och K Myntkabinettet Tillvaumlxten under aringr 1913rdquo Fornvaumlnnen 8 (1913) 245ndash83 (paring s 276 inv nr 14981)

U Fv1921(2)14 = inskrift fraringn Svarta jorden paring Bjoumlrkouml Adelsouml socken Uppland Upptagen i rdquoStatens Historiska Museum och K Myntkabinettet Tillvaumlxten under aringr 1920rdquo Publicerad i ett tillaumlggshaumlfte till Fornvaumlnnen 16 (1921) (paring s 14 inv nr 16481)

U Fv1959196 = inskrift fraringn Hammarby kyrka i Uppland publicerad i Jansson 1959 196

U Fv1983229 = inskrift fraringn kvarteret Guldet i Sigtuna Uppland publicerad i Gustavson Snaeligdal Brink och Strid 1983 229ndash32

U Fv1993231 = inskrift fraringn Froumltuna kyrka Uppland publicerad i Thor gunn Snaelig-dal Marie Stoklund och Marit Aringhleacuten rdquoRunfynd 1991 och 1992rdquo Fornvaumlnnen 88 230ndash32 (paring s 231)

U NOR199426A = inskrift fraringn Hovgaringrden Adelsouml socken Uppland (preliminaumlrt) publicerad i Helmer Gustavson rdquoVerksamheten vid Runverket i Stockholmrdquo i Nytt om runer 9 (1994) 26 Se vidare Thorgunn Snaeligdal rdquoRapport till Riks-antikvarie aumlmbetet 234 1997rdquo (ATA diarienr 252497)

Vg + nr = Inskrift publicerad i Vaumlstergoumltlands runinskrifter dvs SRI 5 Vg 260ndash283 finns publicerade i Svaumlrdstroumlm 1982

Williams Henrik 1990 Aringsrunan Anvaumlndning och ljudvaumlrde i runsvenska sten-inskrifter Runroumln 3 Uppsala

Oumlg = Inskrift publicerad i Oumlstergoumltlands runinskrifter dvs SRI 2

English Summary

ldquoViking Age and medieval writing traditions Observations based on material from Swedish runic inscriptionsrdquo

This paper deals with a number of different questions relating to the development of runic script It spans a period ranging from the beginning of the Viking Age to the High Middle Ages Special attention is paid to a selection of lesser known runic inscriptions from Sweden that contribute in one way or another to our understanding of the topics discussed

A crucial issue is the transition from the twenty-four character futhark to the Viking Age rune-row with its inventory of just sixteen signs The author believes that the transition started as the result of gradual developments in the

Vikingatida och medeltida skrifttraditioneremspbullemsp127

Futhark 4 (2013)

older futhark but he is convinced that the final step the reduction to sixteen characters was the brainchild of a single literate person or a small group with the ability to spread their new ideas This assumption is based chiefly on the fact that there seems to be very little overlap between the two systems It is further shown that certain examples of single runes from the older system alleged to occur in younger-futhark inscriptions (as g in G 157 from Gotland or w on the Raumlvsal stone from Bohuslaumln) stem either from misconceptions or incorrect readings

The relationship between the two main variants of the younger futhark is also discussed In Sweden up to c 1000 the short-twig runes seem to have dominated some 40 inscriptions of this type occur there as against roughly 10 in long-branch runes The find spots of the long-branch inscriptions are either connected to coastal sites or to trading centers such as Birka in Lake Maumllaren This speaks in favor of there having been two more or less discrete variants of the younger futhark in Sweden (within its current borders) prior to the beginning of the eleventh century

With the introduction of the rune-stone fashion the situation altered drastically and the long-branch runes became the dominant system as far up as Lake Maumllaren In Uppland and the provinces of northern Sweden (Norrland) many inscriptions combine a selection of short-twig characters with the long-branch runes and in the north this ldquomixedrdquo system is often found in company with archaic features as for example the sparing use of word dividers or even a total lack of word separation This suggests that the mixture of rune forms used in the provinces north of Lake Maumllaren are to be seen as the remains of an earlier writing tradition

Another feature dealt with in this paper is the use of h to denote so-called fricative g ie [γ] In the Viking Age this feature is found almost exclusively in runic inscriptions from Sweden and it has sometimes been ascribed to the in-fluence of particular rune carvers as for example Aringsmund Karingresson Instances of h for [γ] in Viking Age inscriptions show a very peculiar pattern of distri-bution however Most of the examples come from the Maumllar region especially Upp land but there are also early examples from districts such as Medelpad Vaumlster goumltland and Smaringland One possibility is that the innovation originated in northern Sweden where dotted runes seem to have been unknown (g g was the alternative way of denoting [γ] in the younger system) but this assumption does not explain the early occurrences in regions such as Vaumlster goumltland and Smaring-land It is also possible that the scattered distribution might represent traces of an orthographic rule established at a much earlier date but not visible in the preserved material until the beginning of the eleventh century This explanation seems the more attractive but it is then difficult to understand why the carvers of short-twig inscriptions in the ninth and tenth centuries always used k for the fricative variant of g and never h if the option was open to them

Concerning the writing traditions in the Middle Ages the author has limited the discussion to a few features as for example the differentiation of what had previously been variant forms of a and o to create unique symbols for aelig and oslash

128emspbullemspMagnus Kaumlllstroumlm

Futhark 4 (2013)

To judge from currently accepted datings this innovation seems to have begun in western Scandinavia in the twelfth century and from there to have spread to Sweden and Denmark

These and other innovations in the medieval runic system were not accepted by all literate milieux simultaneously as can be illustrated by a brief study of runic inscriptions of the relevant period from Vaumlstergoumltland and Uppland In Vaumlster goumltland many medieval rune forms and even certain scribal conventions borrowed from roman script were well established as early as the beginning of twelfth century In Uppland on the other hand it seems as though the simpler Viking Age system with use of only a few dotted runes and without unique symbols for aelig and oslash held sway up until around 1200 It is not unlikely that this is in some way connected with the longevity of the rune-stone fashion in Uppland where runic monuments of traditional Viking Age type were produced and set up as late as 1100‒1130