VASALOPPET UTAN HJÄLPMEDEL - Vandring · förutsättningarna om vad olika platser hade att erbjuda i form av naturupplevelser, badsjöar, sevärdheter, historiska platser, slogbodar

VASALOPPET UTAN HJÄLPMEDEL 

År efter år har folk i min närhet diskuterat Vasaloppet. Det har gällt alltifrån träning, tider, placeringar, klädsel, väder m.m. Eftersom jag tycker det är en fantastisk skidtävling och Vasaloppet på TV missar jag aldrig, men att jag skulle genomföra ett långlopp på skidor finns inte ens i min fantasi. Men jag har lyssnat och kommit med frågor och små inlägg. Men vad jag har förstått, så har vi inte samma mål med att vara ute i den vackra svenska naturen……….. När jag och min man satt och tittade på Vasaloppet på TV så såddes ett litet frö……… Det växte under våren och när semester kom, så startade vi resan norrut. Målet var Vasaloppet utan hjälpmedel (skidor och stavar) och tidtagning. Vi skulle vandra Vasaloppsleden, ta god tid på oss, njuta av naturen, uppleva historien och friheten.  Vasaloppet går mellan Berga by i Sälen och Mora och Vasaloppsleden följer i stort sett samma sträckning och är cirka 90 km lång. Leden går genom tre kommuner och är bra utmärkt med stolpar; symbol ”Gustav Vasa” och orange toppmålning. Det finns 9 övernattningsstugor (kojor) och flera rastskydd (slogbodar) efter leden men inga affärer. Bra kartor och informationsmaterial finns att köpa vid starten i Sälen och i Vasloppsmuseet i Mora. Det är i princip gratis att övernatta i kojorna, men de som ansvarar för dessa vädjar om en frivillig ersättning. Inbetalningskort finns i kojorna.  Vi parkerade bilen i Berga by och vandrade bort till startfållan för Vasaloppet. Inte en människa så långt ögat kunde se. Tänk, här trängs tusentals skidåkare den första söndagen i mars varje år. Vid starten låg ett litet museum med servering och försäljning av bl.a. kartor och informationsmaterial om Vasaloppsleden.  

    Startfållan.  

   Vasaloppsstarten. Museum, servering och försäljning   

Det är blott ett steg mellan liv och död men flera tusen fram till Mora! Inne i butiken köpte vi en bra karta med information om Vasaloppsleden och en pingla. Personalen informerade oss om att det fanns gott om björn i trakterna så en pingla på ryggsäcken skrämmer björnarna.  Och vem vill ha en björn i hasorna. Vi började vandringen med att ta oss över vägen och upp i skogen, för där låg starten för Vasaloppsleden. De första 2 km på Vasaloppsleden gick väldigt brant uppför men sen planade leden ut och vi kom in i fina skogsområden med bland annat en gammelskog med kullfallna träd övertäckta med mossa vilket gav en trolsk stämning. När vi vandrat cirka 3 km så fanns där en skylt med texten: ”Vasaloppets högsta punkt, 528 m.ö.h.”.  Då trodde vi att det inte skulle bli så brant mer och det kändes ju skönt …… men efter en stund kom vi att tänka på Lundbäcksbackarna…………..  

    Starten.  

 Långt där nere ligger starten…  

 Vasaloppets högsta punkt.  Vandringen gick vidare. Vädret kunde inte vara bättre. Solen värmde oss och inte ett moln i sikte. Efter att vi passerat ett stort myrområde med långa vackra spångar kom vi till Vallmyrsätra vindskydd. Vallmyrsätra är namnet på en myrslog. Förr dämde man upp vatten där för att gräset skulle gro och växa bra för att sedan låta myren torka ut. Här satte vi oss ner och tog en fika. Blickade ut över myren som glänste i mängder av gul‐grönafärger och luktade av både pors och skvattram. Vidare passerade vi Sprängbackarna och kom in i en trolsk granskog igen. Vilken doft och vilken känsla! Sista biten fram till Smågan var det vandring på bilväg.   

    Smågan.  Med hjälp av kartan och medföjlande broschyr som vi köpte vid starten hade vi bra information om förutsättningarna om vad olika platser hade att erbjuda i form av naturupplevelser, badsjöar, sevärdheter, historiska platser, slogbodar och övernattningskojor. Det dök också upp skyltar utefter leden som berättade om trakten man befann sig i, vilket gav oss ett historiskt perpektiv.  Efter att passerat Vasaloppets första kontroll vandrade vi vidare genom vackra skogsområden och över stora spångade myrar. Här skulle det finnas mycket björn, älg, mård och järv. Tack och lov stötte vi inte på några av dessa vilda djur men mängder av fåglar i olika storlekar upptäckte vi.   

  När vi hade vandrat cirka 18 km så kom vi till Skärlokskojan. Kojan låg vackert i en riktig urskog och tystnaden var enorm. Utanför kojan låg ett vedförråd och ett dass samt en grillplats. Runt om platsen växte höga träd som stod tätt intill varandra. Vilken inramning! När vi kom in i kojan luktade det furu, vilket ledde våra tankar till familjen Hedenhös. Mitt på golvet stod en vedkamin med räcke över som man kunde hänga kläder på för tork. I varje hörn fanns våningssängar med madrasser. Det fanns även bord och stolar inne i kojan. Alla kojorna utefter leden ser ungefär likadana ut. De har nära till källvatten, dass, vedförråd, grillplats och bänkar och bord utanför. Kojorna får endast användas av vasaloppsvandrare. Eftersom det inte finns något ljus i kojorna och fönstren är små så höll vi oss utomhus. Vi var både trötta och hungriga när vi kom fram. När vi hade lämnat in våra ryggsäckar i kojan så gick vi ut i den ljumma kvällssolen. Jag började laga middag på stormköket vi hade med oss medan Lasse hämtade vatten. Efter att ha diskat upp och förberett för morgondagen, satt vi kvar ute på grillplatsen med en kopp the och njöt av alla ljud som kom inifrån skogen. När tystnaden lagt sig och månen sagt god natt, så vandrade vi in i kojan och kröp ner i sovsäckarna. I kväll behövde ingen vagga oss till söms…..  

 Skärlokskojan.      

Vaknade klockan 9.14. Jag hade sovit i 12 timmar i en olåst koja mitt ute i urskogen. Vet inte när jag sov så här länge och skönt. Efter frukosten så packade vi våra ryggsäckar samt städade efter oss. Vädret var lika strålande som tidigare och humöret var på topp. Ännu en dag i Gustav Vasas spår. Vandringen började i en trolsk urskog för att därefter passera en vacker jättemyr. Här växte det mycket hjortron. Tyvärr var de inte riktigt mogna, så vi lämnade platsen med lite trånande blickar. Ett stort och vackert skogsområde passerade vi därefter. Här växte blåbär och lingon i mängder. Vi plockade och åt. Jag har aldrig sett så stora blåbär och så många. Vilken tur vi inte vandrade på tid.   

  När vi passerat den vackra blåbärsskogen så närmade vi oss Mångsbodarna. Först såg vi ett 150‐ år gammalt sågverk med hyvleri och en vattendriven skvaltkvarn.   

  Längre fram låg Vasaloppskontrollen. Flera vackra fäbodar som vi kände igen från Vasaloppet i TV. På en av fäbodarna stod det ”kavelgris”. Vi visste inte vad det var för något. Men man är ju nyfiken…… Vi tittade in och vad såg vi? Jo, de bakades tunnbröd på gammalt vis. Vi köpte oss var sin nybakad kavelgris med smör och ost som vi tillsammans med en kopp the njöt av i solskenet. Vilken överraskning och vad gott!   

     När vi ätit upp den underbara Kavelgrisen vandrade vi vidare mot Mora. Först passerade vi vägen in till Wasa stenbrott. Wasa sten är en jotnisk sandsten och rödrosa. Finns i många byggnader i Sverige, bland annat i Millesgården.  Efter Mångsbodarna slöt Fäbodsstigen in i Vasaloppsleden. En 5 km lång och otroligt vacker stig på historisk mark. Här har vandrat både kungar och baroner genom århundraden. Utefter fäbodstigen fanns gamla minnesmärken såsom bl.a. offerkast. År 1686 tog kung Carl XI denna vägen och Magnus Ulovs milstolpe vid stigen berättar om detta.  

 Magnu Olovs milstolpe  När vi kom till Tennängskojan  blev det en kortare fika. Kojan ligger vackert mellan Vanån och Tennån. Denna platsen är Vasaloppets köldhål. Här har uppmäts ‐50 grader. Tack och lov inte idag! 

  När vi passerat Tennäng så bar det uppför och in genom en stor skog. Djupt inne ibland de tätt växande granarna ”hittade” vi  Kungskällan. Gustav Vasa ska ha övernattat en natt här på sin färd mot Norge enligt sägen. Tyckte det mer såg ut som ett tomt björnide, men man vet ju aldrig………  

 Kungskällan  Innan vi kom fram till Risberg som är Vasaloppets tredje kontroll vandrade vi genom ännu en vacker trollskog. Här tror jag absolut att jag såg både tomtar och troll. Här växte en fantastisk vacker mossa. De var lite mjuk och luktade så gott, kom att tänka på julen. Tänk om Ernst Kirchsteiger hade suttit på stenen med en tomteluva på sig. Vilket julkort!  

  Titta uppe till höger……  Visst är det ett troll!  

  Risbergs vasaloppskontroll låg på en öppen plats. Lika öde och tomt som tidigare kontrollplatser. Jag blundade och såg framför mig Vasaloppet och tänkte för mig själv: ”Detta är min, nej vårat Vasalopp. Vi njuter av ensamheten, naturen, tystheten, lukterna och friheten. Hade aldrig klarat att rusa förbi allt detta vackra!”   

  Risberg   Vandringen fortsatte efter Risberg in i skogen igen. Efter en stund var vi framme vid Rosttjärnskojan. Kojan låg väldigt vackert invid Rosttjärnet. När vi hade packat in våra ryggsäckar i kojan så tog vi oss ett härligt bad i tjärnet. Här fanns även en ”dusch” för de som önskade det.  

Efter doppet i det lite kylslagna vattnet så var det dags för middag. När vi hade ätit och diskat samt förberett oss inför morgondagen gick vi ut och satte oss på bryggan med en kopp the.  Vi satt länge och tittade på alla fåglar som simmade runt i tjärnet. Det var så magiskt och tyst, man hörde bara sina egna andetag och fåglarnas läten. När det började mörkna så vandrade vi in i kojan och kröp ner i sovsäckarna. Somnade ovaggade denna kväll också.  

  Vaknade vid 8‐tiden av att solens strålar sökte sig in genom de små fönstren. Ännu en varm och solig dag.  Efter frukost, packning och städning så bar det iväg. Efter en kortare vandring på en bred grusväg så gick vi in i storskogen igen. Förbi några små vackra sjöar och över en liten myr. Efter myren stötte vi på en liten grusväg. Grusvägen ledde oss fram till Sundetkojorna, som låg på en liten barrskogsklädd halvö mellan sjöarna Västersjön och Mellansjön. Vi vandrade ner till vattnet, tog av strumpor och känger, doppade våra fötter i det svala vattnet samtidigt som en kopp varmt the rann ner genom matstrupen. Solens strålar dansade på vattenytan och tysnaden var enorm.  

                      Sundetkojorna.