UR TEMAT - blogg.lararnasnyheter.seblogg.lararnasnyheter.se/pdf/pm-teman/1996-3.pdf · UR TEMAT Ur rytmens och melodins vdgorfods orden. Sang och recitation fortsatter att intressera

UR TEMATUr rytmens och melodins vdgorfodsorden. Sang och recitation fortsatteratt intressera barnet och berika sprdk-

utveckling och ordtilldgnande.(Ragnhild Soderbergh sid 12)

Vi lar oss tala som de som vi identifierar oss med, i borjan foraldrarna,sd smaningom aven kamraterna.(Frank Smith sid 8)

Ytterst dr dialogen en forutsdttningfor ett demokratiskt samhalle,dar vifrdn borjan lar oss att lyssnatill vad andra sager.(Olga Dysthe sid 26)

En aspekt av spraket som vi mer sallantanker pd dr att sprak ocksa dr viktigtfor den som vill skaffa sig, och behdlla,makt over andra manniskor.(Margareta Norlin sid 32)

TEMAKONSTNAR

Temakonstnar i detta nummer iir Gunilla Skold Feiler, foddi Norrkoping 1953. Efter utbildning vid Konstakademin iStockholm har hon deltagit i samlingsutstallningar och haftett flertal separatutstallningar i Sverige, men iiven i St Petersburg i Ryssland. Hon arbetar ofta i langa serier, framforallt i vax, gips och betong. I vinter finns det tillfalle att sehennes nya verk pa Galleri Forum i Stockholm.

PEDAGOGISKA MAGASINET 3/96

I I

. i■I,'fi:

,-\,

.<£'

F**"!S^f!-

•v v

&9£aKESiJy.'V^ *?-

--3-W:i;';

11K5*Sg*8g3«S

« «H£9

^#m s^pjQ

>SSLW 5!

"Man kan Inte lara barn att lasa, men man kan hjalpa dem att lara sig!"Professor Frank Smith fran Kanada har skrivit ett dussin mycket inflytelse-rika bocker om lasning, skrivning, tankande och larande. Nar han besokteSverige nyligen passade Pedagogiska magasinet p& att lyssna p& hans provo-cerande budskap och samtidigt fa en pratstund med honom.

Stora forelasningssalen pa Hogskolan Kristianstad ar fullsatt. De blivande grundskollararna lyss-nar andlost och pa hogspann. Da och da lattas

stamningen upp av ett gemensamt skratt. Pa katedern sitter en granad fore detta professor uppflugen och forelaserpa engelska nastan tva timmar i strack utan paus. Han goringa stora athavor, utan talar om komplicerade saker paett lattillgangligt och roande satt. Ahorarna har ocksl engod forstaelse, Frank Smiths bok "Lasning" ar den i sar-klass popularaste kursboken. Manga bide blivande ochyrkesverksamma pedagoger har vitsordat hur de genomden skaffat sig en helt ny syn pa lasning och studier ochdarmed ocksa pa de egna skolerfarenheterna.

Frank Smith inleder med att kritisera den dominerandeteorin om larande som vi tar for given, trots att den histo-riskt sett ar ung. Det ar forestallningen att larande forutsatter undervisning i speciella institutioner, att larande arnagot som kraver anstrangning och endast ager rum i vissa situationer, att larande maste kontrolleras och belonas.

I skolan moter barn for forsta gangerText: Torsten Madsen Enligt Smith ar detta en teori om memorerande, inteA r b e t a r b l a n d a n n a t o m l a r a n d e .me arares Men det finns en annan teori med flera tusen ar pa nac-k o m p e t e n s u t v e c k l t n g rken. Den var "common sense", innan en forskning med

missriktade ambitioner att kunna kontrollera det som un-d e r s o k s i d e t a l j f o r s a g o s s m e d f e l a k t i g a b i l d e r . D e t a r e n «t e o r i s o m o c k s a n u f a r a l l t s t a r k a r e s t o d i m o d e r n f o r s k - £u.

n i n g . D e n s a g e r a t t l a r a n d e a g e r r u m h e l a t i d e n , u t a n u n - Jd e r v i s n i n g o c h k o n t r o l l , s o m e n h e l t n a t u r l i g s t r a v a n h o s 2i n d i v i d e n . D e t t a a r s n a r a r e e n t e o r i o m u t v e c k l i n g . R e d a n 5d e t m y c k e t l i l l a b a r n e t k o n s t r u e r a r s t a n d i g t t e o r i e r o m >v a r l d e n , f o r a t t g o r a s i n a u p p l e v e l s e r m e n i n g s f u l l a . V i l a r ^f ramst av dem v i ar t i l l sammans med, i regel u tan at t v i ar ▶ f

8 PEDAGOGISKA MAGASINET 3/96

UK

mm

%?-

mmm

'UEUUBUIUIBS }S0JS§UIlI9in }}9 T >[Bjds

tm

.asl'li-iP^'liil'l

■ B P ™i i

,-/*

■*" .= ' \ I 1 -;'..!-•" -'

MADSEN: I SKOLAN MOTER BARN .

medvetna om att vi liir. Allt vi minns har vi ocksa en gangliirt oss.

Frank Smith talar om tva vasensskilda varldar, som ar itotal konflikt. I den ena befinner sig den manskliga hjar-nan och manniskors kanslor, i den andra vara utbildnings-institutioner. De senare iir tyvarr sallan nagra bra platserfor larande. Larare lever i biigge viirldarna och en duktiglarare ar den som lyckas sla en bro mellan dem.

Frank Smith lagger grunden for en ny syn pa lasning genom att utgS ifriui modern forskning ombarns sprlkutveckling. Barn behover inte motiveras foratt lara sig talspraket och de liar en fantastisk formaga attrakna ut hur spr&ket fungerar bara genom att vara tillsammans med vuxna och lyssna, ova och prova. De liir sig sjal

va b&de grammatiken i tillampning och en stor miingd be-namningar. En femaring som borjar skolan i USA eller Ka-nada kan redan cirka 10 ooo ord. Barnet liir sig 2 000 ordom aret, helt utan anstrangning, utan nagon medveten repetition och utan att glomma. Alia orden ingar namligen iett meningsfullt sammanhang som konstituerar den varldde lever i. De lar darfor att det ar intressant, vardefullt ochger tillvaron mening. Efter 10 skolar kan de fiesta 50 000ord och i ton&ren fortsatter ungdomar att liira sig cirka3 500 ord per ar, utan att ens vara medvetna om det.

NOGGRANNA studier har visat att ungdomar som utvecklar ett stort ordforrad ocksS laser mycket. Lasning betyder mer an bade intelligens och social bakgrund!Det finns i dag en mycket stabil grund for att pasta att man"lar sig liisa genom att lasa" och "lar sig skriva genom attskriva". Men det visar sig ocksa att mycket lasning iir detbiista sattet att utveckla den egna skrivformagan - forut-satt att man betraktar sig sjalv som en skrivande person.Avgorande ar om man uppfattar sig sjiilv som medlem iskrivarnas klubb.

Genomgaende anvander Frank Smith metaforen "klubb"for att ge perspektiv pa1 vad som ar grunden for larande iallmanhet och av skriftspraket i synnerhet. Det lilla bar-net lar sig tala for att det ocksa vill vara medlem i den "ta-larnas forening" som foraldrarna tillhor. Smith understry-ker gang pa gang vilken central roll identiteten har for varsprakutveckling och tvartom. Vi lar oss tala som de som viidentifierar oss med, i borjan foraldrarna, sa sm&ningomiiven kamrater.

Vad iir fordelen med "foreningen" som laromiljo? Blandannat att tidigare medlemmar valkomnar dig som medlem och ger dig en chans att under trygga former ta redapa vad medlemmar gor. Aldre medlemmar hjalper dig attutfora klubbens aktiviteter, inte genom formell undervisning, utan genom att gora dig delaktig. Du accepteras som

"Det gar inteatt lara ut nagot

som inte uppfattassom meningsfullt

och sjalvainlarningen dr

ingenting annatan stravan efter

mening"

"juniormedlem" och forvantas inte i borjan kunna lika brasom de iildre medlemmarna, men ingen tvivlar pa att du sasmaningom ska bli en fullviirdig medlem. Och detta heltutan prov, riittning och betyg!

SYMHOLISKT uttryckt moter foraldrarna det lillabarnet med orden "hej, du ar en av oss". Pa motsva-rande siitt "siiger" barnet: "Hej, jag iir precis som ni ochvill bli som ni." Identifikationen iir drivkraften bakomlarandet. Nyckeln till att erovra skriftsprlket ligger darforenligt Frank Smith i att barnet identifierar sig med "Lasar-nas och skrivarnas forening".

Liksom atskilliga svenska forskare, till exempel Bagn-hild Soderbergh och Ulf Teleman i Lund, professorer ibarnsprak respektive nordiska sprSk, betonar FrankSmith likheterna mellan talspntksutvecklingen och skrift-sprakstilliignandet. For att barn ska liira sig att liisa mSstede se hur lasning kan anvandas for att befriimja deras intressen och syften. Om skriftsprlket bara gors meningsfullt for dem kommer de att liira sig det pa precis sammasatt som de liir sig talspraket - genom att 6va och prova sig

I O P E D A G O G I S K A M A G A S I N E T 3 / 9 6

fram. De maste forst forsta vad skriftsprak iir. Biista intro-duktionen till detta iir att andra laser for barnet. Snart laser barnet med och till sist tar det sjalvt over.

Vad kan lararen gora? Frank Smith vill inte blifbrknippad med "metoder". For honom iir det viktigare att larare lar sigatt forsta iin att de liirsig hur man ska gora.Alia barn har i dag redan i fyraarsaldernmer eller mindre klaraforestallningar om vadskriftsprak ar och vadman kan ha det till.Lararens uppgift ar attytterligare bidra til ldenna forst&else ochtill att fa barnen intresserade av lasning. Demaste fa ta olika langtid pa sig och ga frampa olika vagar.

Det viktigaste iir attliiraren inte ar fast iforestallningen att denvuxne hela tiden mastestyra och kontrolleralarandet. Det far for-odande konsekvenser,inte bara for lasningenutan ocksii for barnens Kinstallning till fortsatt =jlarande. "Teach and 3Test" ar for Frank «Smith lika med "Drill gand Kill"! Nar barn in- ™te lar sig lasa och skriva iberor det pa att de inte oiir intresserade eller 5att de har fatt negativa jjerfarenheter. Klubb- ?metaforen fungerar aven hiir: Den somkanner sig utestangd fran en klubb vill intebli medlem. Identifikationen iir avgorande.Om man inte raknar sig sjiilv som en pre-sumtiv liisare eller skrivare ar man siillanhjalpt av aldrig sa mycket specialundervis-ning.

Trots att hans budskap kan verka provo-cerande ar det uppenbart att Frank Smith

har en djup respekt for larares arbete. Utanfor f6re-liisningssalen iir han ganska reserverad och verkar ha enstark integritet. Kanske finns diir nyckeln till hans formaga att bryta nya vagar och inte lata sig fangas av forskningsom bygger pa missvisande antaganden om manniskan?Han identifierar sig med lararna. "Jag har lart mig allt jag

kan av larare." Han berattar att oavsett var ivarlden han forelaser sakanner lararna igen sig ihans resonemang. Hansager ocksa att vi mSstesluta prata om vad larare ska gora - undervisning ar alltid komplexoch oforutsagbar. Daremot bor vi diskuteravad larare maste forsti."Informera lararna, un-dervisa dem inte!" Larare mlste lara sig attfatta egna beslut, detuppmuntras inte alltid ilararutbildningen ellerav politiker.

F

"Ett sdkert sattatt ge barnlasproblemdr att saga

att de har det"

rank Smith hargjort en bildnings-

resa som inte ar heltovanlig i den anglo-saxiska varlden. Hanfoddes i England, togsin grundexamen i Australien, doktorerade ipsykolingvistik vid Harvard i USA och blevprofessor i Kanada.Han har kontakter overhela varlden. Nu iir hanpensionar och hiingivenmedlem i en seglar-klubb!

Frank Smith bade talar och skriver mycket konkret och lattforstaeligt om svarating, med ett direkt tilltal. Han far en atttanka till - maste det vara sa hiir? Nar hanslutar sin forelasning danar appl&dernalange. Kanske ar det for att de blivandelararna blivit starkta i sin overtygelse: Skolan maste inte alltid forbli precis sS som dena v t r a d i t i o n h a r v a r i t ! ▶

PEDAGOGISKA MAGASINET 3/96 11

MADSEN: I SKOLAN MOTER BARN .

L I T T E R A T U R T I P SUr Frank Smiths produktion

LasningAlmqvist & Wiksell, 1986,190 sid.Den enda av Frank Smiths bocker som finns pa svenska. Enklassiker som ger en bred och ganska lattillganglig oversiktover varseblivning, minnesfunktioner och sprakets yt- ochdjupskikt, innan den Iandar i vad lasning ar och hur lasningkan utvecklas. En grundpoang iir att forstaelse iir basen for allinlarning.

Writing and the WriterHeinemann Educational Rooks, 1982,237 sid.ISBN 0-435-10816-6I denna bok ger Frank Smith ytterligare perspektiv pa skrift-sprakets utveckling och tar speciellt upp hur skrivande ochstavning utvecklas. En viktig poang iir att en alltfor tidig foku-sering pa den yttre formen hammar skrivflodet, samma idesom finns inom processinriktat skrivande.

Essays Into LiteracyHeinemann Educational Hooks, 1983,146 sid.ISRN 0-435-10817-4 (U.K.)Joining the Literacy Club - Further Essays into EducationHeinemann Educational Books, 1988,137 sid.ISBN 0-435-10071-8. (U.K.)Tva samlingar kortare artiklar, i vilka Frank Smith diskuterarett stort antal teman: Vad ar "literacy", metoder for liisin-liirning, datorer i sprakundervisningen, kritiskt tankande,metaforer om utbildning, samarbete mellan elever, att liisasom en forfattare m.m. I regel lattillgiingliga texter.

Insult to Intelligence - The Bureaucratic Invasionof Our ClassroomsHeinemann Educational Books, 1986,270 sid.ISBN 0-435-08478-X.En valunderbyggd oeh intensiv attack pa tendenserna att kontrollera utbildning utifran, genom tester och yttre kontroll.Boken iir en syntes av 20 ars forskning tillsammans med liirare. Smiths huvudpoang iir att kontrollen utifran innebar enforoliimpning av bade larares och elevers intelligens.

To Think - In Language, Learning and EducationRoutledge, 1992,160 sidISBN 0-415-08004-5.En spiinnande genomgang av forskning om tankande ochlarande. Belyser bl.a. vardagstankande samt kreativt och kritiskt tankande. Smiths poang ar att man inte behover lara uttankande, eftersom det ar naturligt for manniskan. Vad utbildning ska gora iir att bidra med positiva erfarenheter ochmojligheter. Han papekar ocksa att larare som inte sjalva till-Iats tiinka kritiskt inte heller kan liira ut kritiskt tankande.

Awakening to Literacy(ed: H. Goelman, A. Oberg & F. Smith) Heinemann Educational Books, 1984, 220 sid. ISBN 0-435-08207-8.En antologi som ur olika forskningsdiscipliners perspektiv(antropologi, lingvistik, psykologi, sociologi m.m.) diskuterarbarns mote med skriftspraket fore den formella skolningen.Ger exempel pa hur barn upptacker skriftspraket i manga olika kulturer och hur vuxna kan underlatta deras vag in i skrift-spraks kulturen.B o c k e r n a k a n b e s t a l l a s 1 d i n b o k h a n d e l .

1 2 P E D A G O G I S K A M A G A S I N E T 3 / 9 6

,/uio paui ,ie ap pen ,ioj pjo map a6 ue>| mos jopmuBiu ape,ia6E6uapaui suEW|uesj|U ,ia>|us cBniuaseA map ,ioj BA3|ddn ipo e,io6 xie ,\d\\duei6uB| sejap 'uorpiejaim ap Aouaq smieq mo jaquapApam uaEde>|S jHjp|HJO^ ipo a,n?,iB| AG 6ujupmW ! |A a^sem u|Suo6eu ub jam n|\|

1rSj.3qj.9pog piuiuiii>}[ .i\/

u9pdo spgfjoSva suipojdiu ipt

I I

i Oi

ffi

is

■a'ili

..v.i f ,'vt'

^ ^ ^ 0 ^ ' f ' ' "

SODERBERGH: UR RYTMENS OCH MELODINS VAGOR .

Att beharska spraket iir att kunna forsta och bru-

Lka orden. Med ord tilltalar vi och samtalar, gerloften och gor overenskommelser, lagrar minnenoch kunskaper. Ordet iir ocksi tankandets oumbiirligaredskap.

Manniskans ord blir till och far liv genom hennes kropp:hallning, andning, stamband, munrorelser. Och ordet blirtilltal framfor allt genom blick och minspel.

Tilltalet, som iir kommunikationens och samtalets forut-siittning, moter redan det nyfodda barnet i [moderns blick, Ieende, rost, tonfall och bero- Artikelring, och detta tilltal nar ocksi fram och be-svaras. Nyfodda barn moter blicken, svararmed leenden (redan fostret ler), och reage-rar med sina rorelser pa talets rytm och ton.Och redan under nyfoddhetsperioden finnsen fullt utvecklad relativt stor repertoar avminer som uttrycker bland annat gliidje, in- R ....tresse, forvining, forvirring, riidsla, motvilja. fessor; ban

Barnets kommunikativa formigor trader i tutionen foifunktion under nyfoddhetsperioden och ut- Lunds univ<vecklas snabbt i samspelet med de narmaste. puterade icTilltal och svar vavs samman i ett viixelspel hoIms univemellan vuxen och barn, ett viixelspel baserat dSr docent i

o . . . . . . , p a e n a v h a npa gemensam rytm, dar barnet deltar med „ ,.. o r d b i l d n i n gkroppsrorelser, minspel och smaningom 6o-taletkonocksii jollerljud. Den vuxne bidrar tillika fokusera sinmed ord, som speglar och tolkar barnets mi- barns tidigan e r o c h l j u d . i t a l o c h s k r i

Detta iir froet till en konversation, som har dan 1Q7° hadialogens yttre struktur med turtagning, en ningsProJek"protokonversation" vars enda innehill iir ett Sy"' ™. r . n i s t i s k - s a m ruttryck lor jag-du-forhallandet - hos den eaforskninvuxne fullt utvecklat och i ord formulerat, blev hon i9-hos barnet ett ordlost uttryck for kanslor, fessor ibarroch for en medvetenhet om motpartens niirde 1983 till:

Artikelforfattare

mycket av "gammal, fordold visdom". Detta arvegocls harav dagens vetenskap visats besitta kvaliteter som starktframjar barns utveckling, nagot som man tidigare blott in-tuitivt anat.

Tag till exempel traditionen att sjunga for barn. I vagg-singen kombineras rytmen med ton och blir melodi. Somframlidne professor John Lind visat i flera experiment pi-verkas barnet redan under fosterstadiet av musik ochsing. Sjungande och musicerande innebar ocksa en tidig

sprikstimulans.rjattare Rvtm och ton ar talets grunfieierner.tj ta_

let borjar som rytm och ton. Vi har redannamnt den gemensamma rytmen i proto-konversationens samspel. Aven barnets jol-ler iir starkt rytmiskt. Sarskilt tydligt blirdetta i stavelsejollret frin cirka sex mina-

Kommunikationens omsesidighet - inter- med Lunds'subjektiviteten - ar forutsattningen for detverkliga samtalets uppkomst, for ordens och spriketsviixt och utveckling hos barnet frin forsta levnadsiretsslut. Emotionerna och personkontakten ar den jord varisprikets planta viixer.

ran nyfoddhetsperioden inlemmas barnet i sin_ omgivnings vanor och kultur, bemots efter denna

omgivnings syn pi barn och deras formigor och den rollsom olika samhallen och kulturer tilldelar barn under olika aldrar. Barnet blir ocksi delaktigt av sitt samhiillesbarnkulturella traditioner, som ar mer oberoende av skift-ningar i den medvetna synen pi barn, och som kan rymma

Ragnhild Soderbergh ar professor i barnsprak vid Institutionen for lingvistik vidLunds universitet. Hon dis-

puterade 1964 vid Stockholms universitet och blevdar docent i nordiska sprak,pa en avhandling om svenskordbildning. Fran mitten av60-talet kom hon att alltmerfokusera sin forskning pabarns tidiga sprakutvecklingi tal och skrift. Efter att sedan 1970 ha lett ett forsk-

ningsprojekt i barnspraks-syntax, uiiansicrat av If 11111a-nistisk-samhallsvetenskapli-ga forskningsradet (HSFR),blev hon 1976 HSFRs professor i barnsprak och flytta-de 1983 till Lund, diir hennes professur inforlivadesmed Lunds universitet 1994.

diska drag som liknar vuxensprikets. Langtinnan ljudfoljderna borjar likna ord si finnsalltsa satsmelodin och rytmen dar.

3 en rytmiska och melodiska utvecklingen stimuleras di vi sjungerfor barn. Intressanta ar hiir undersokningar

Dn att alltmer recitera si kallade nursery rhymes, rytmis-rskningpa ka barnrim med nonsensinnehill. Trevart-rakutveckling hen har pipekat att barn vid tre minadersEfter att se- ilder foljer singen med sina rorelser och' " "' ! iiven kan delta med nigot enstaka sjungan-

b a r n s p r S k s - 1 • 11 1 . 1de pllerliud.rat av Huma-

svetenskapli- Fonetikern Natalie Waterson har i en unmet (HSFR), dersokning med sin egen pojke visat hurHSFRs pro- han borjade recitera nursery rhymes frinrak och flytta- cirka ett och ett halvt ars ilder. Precis somid, dar hen- vid jollerutvecklingen kom hiir det proso-n f o r l i v a d e s d i s k a Q c h d e t r y t m i s k a f o r s t . p o j k e n h a ( J e

1994' alltid riitt antal rader och ratt rytm, men

fyllde endast i med antydningar till ord i debetonade positionerna. Si smaningom kom allt fler joller-ord med och uttalet forbattrades, si att ljudfoljderna blevallt mer lika vuxensprikets. Ur rytmens och melodins vigor foddes orden.

Sing och recitation fortsatter att intressera barnet ochberika sprakutveckling och ordtilliignande. Vira ritualermed fodelsedagssanger och sing och dans runt gran ochmidsommarsting, med gest och rollspel, ar favoriter.Aven svira ord plockas liar snabbt upp - det tycks ligga enspeciell fascination i det mystiska och obegripliga. Underling tid framover upprepar barnet sedan singerna i sinalekar och vill att de vuxna ska vara med och sjunga tillsam-


mans med dem. Vi ser har en inlarning genom upprepningpidriven av barnet sjiilv.

Samma frenetiska upprepande finner vi ocksi i barnetsensamtal eller en-samtal, monologer, som borjar redanunder jollerperioden di barnet triinar sin talapparat ochexperimenterar med ljud och tonfall.

I det tidigaste samtalet - protokonversationen -fanns bara ett jag och ett du. Ingen omvarld existera-de. Under det forsta halvaret agnar sig barnet antingen atett intensivt samspelande med sina medmanniskor ellerat att utforska omgivningenoch trana sina fysiskaf b r m a g o r . / " " < '

Si smaningom skerliar en forandring.Trevarthen och hanskolleger har experi-mentellt pivisat attbarn vid cirka 7-8 mi-naders ilder fir formagan att integrera sittintresse for omvarlden i «sitt samspel med miinniskor, att medvetet dela sinaupplevelser med andra. Detta kallar han sekundar inter-subjektivitet till skillnad frinden forsta, primara, intersubjekti-viteten som kom till uttryck i protokonversationen.

Denna nyvunna formiga blir for bar-net inkorsporten till spriket som symbolsy-stem, barnet liir sig att tala med nigon om nigot, samtaletblir omtal.

I sitt samspel med barnet talar den vuxne, satter ord pivad man gor och ser tillsammans. Standigt iterkomman-de fraser i dagens rutiner ger barnet mojligheter att kanna igen, och iiven bbrja forsti innebbrden i orden och fra-serna.

Ocksa hiir finns en i vir kultur viilkiind lek, som hjiilperbarnet i denna process: den si kallade titta-peka-beniim-na-leken. Nar barnet fir syn pi nigot intressant (en fagel,lampan i taket, klockan pi vaggen) fingar den vuxne uppoch delar barnets intresse genom att peka och siiga: "JaTITTA! Vad ar DET?" och besvarar si sjiilv sin friga:" Detar en PIPPI/ KLOCKAN/ LAMPAN".

Med osviklig sakerhet tar barnet sedan varje tillfalle iakt att upprepa den har leken. Si snart man tiinder en tak-lampa eller kommer in i rummet med klockan pi vaggenmarkerar barnet sitt intresse i ljud och kroppssprik tills

dess den vuxne hakat pi. Smaningom borjar ocksi barnetpeka och fir da ett effektivt medel att dra in nya objekt ileken. Barnet, som under andra halviret gbr stora fram-steg i sitt joller, borjar ocksi att sjiilv kunna prata med i destandigt iterkommande fraserna och istadkomma nigotsom liknar "titta" eller "dar".

Sjalva kiirnorden (lampan, klockan etc) iir liitta att identifier pi grund av de fasta ramfraserna. Mot bakgrund avde iterkommande fraserna framstar det av den vuxne medstarkt tryck uttalade kiirnordet klart och tydligt, samtidigtsom pekningen gbr kiirnordets referens otvetydig.

Barnet fir pi detta siitt genomlek ett vaxande fbrstielse-

ordfbrrad. Successivtborjar barnet fbrsbka siiga

karnorden sjalv, ochlyckas biist med sidanasom har de tidiga jol-lerordens struktur, som

f till exempel pippi ochvowe. Frin ordfbrstiel-

se gir barnet till eget brukav orden.Titta-peka-benamna-le-

kens betydelse for ordfbrri-dets tillvaxt ligger dock inte

framst i klarheten och tydlighe-ten i struktur och form hos de

|P^ ord och fraser som den vuxne an-?' vander i leken. Det avgorande for

att barnet lar sig ar det gemensammaintresset, lekgladjen och gliidjen over att

vara tillsammans, en gliidje som tar sig uttryck irbst och minspel hos barn och vuxen.

Som Bruner pivisat bvertar barnet i sin interaktion medden vuxne alltmer av vuxenrollen. I virt exempel innebardetta att det snart iir barnet som bide pekar ut och be-niimner - "Titta! Vowe!" - och den vuxnes roll blir har enbart bekriiftande. Barnet fir i leken tillfalle att utvecklaoch befiista fbrmigan att bruka orden. Och det iir barnetsom slutgiltigt bestammer vad som ska avhandlas. Naturligtvis kan den vuxne ta initiativ, men svarar inte barnet pidetta ar allt forgives.

Framvaxten AV barns tidiga ordfbrrid har underdet senaste irtiondet kommit alltmer i fokus forbarnspriksforskningen. I USA (Bates, Dale, Fenson medflera) har standardlistor over barns tidiga ord- och gest-fbrrid sammanstiillts, baserade pi fbriildrarapporter - lis-torna omfattar forstielse och bruk frin 8 till 30 minader.Dessa listor standardiseras och anpassas till olika sprik I


SODERBERGH: UR RYTMENS OCH MELODINS VAGOR ...

och kulturer, till svenska av Eva Berglund och MirtenEriksson.

Spriket och ordfbrradet som uttryck for kultur och ar-betsliv iir nagot som varje dialektforskare kan bekriifta.De svenska landsmilsarkivens samlingar utgbr en kultur-historisk dokumentation av framfbr allt bondesainhiilletmed dess specifika och geografiskt varierande ordfbrrad.Barnen har hiir som regel helt delat sina fbraldrars liv ochkultur med for aldern avpassade vardagsplikter och uppdrag, och spriket och ordfbrradet har pi si siitt naturligtfbrmedlats till dem.

I virt urbaniserade samhiille med dess skarpa grans mellan arbets-/yrkesliv och hemliv och med ofta heltidsarbe-tande fbriildrar iir situationen en annan. For minga barnfaller en stor del av ordfbrridstillvaxten inom "dagiskultu-rens" ram. "Hemlivskulturen" begransas till morgon ochkviill med miltider, hygien och sovrutiner, veckoslut medstorhandling, tvatt, stadning och i biista fall fritidsnbjen.

Nu mer iin nigonsin miste vi i utbildning av larare ochforaldrar skapa en medvetenhet om barns behov av inter-aktion, deras langtan efter att gbra och uppleva for dem va-sentliga saker tillsammans med engagerade manniskorsom kan ge dem ord for vad de iir med om. Det lilla barnetstitta, peka och beniimna vaxer till gbra, beskriva, fbrklaraoch beratta. Gbra pi lek det som de vuxna gbr "pi riktigt"men ocksi att fi delta i vuxensysslorna. Hiir har reformpe-dagogiken i dess olika riktningar mycket att tillfbra.

DEN SPR.4KLIGA UTVECKLINGEN genom iren iir enprocess diir det ursprungligen liirda inte bara fartillskott av mer utan ocksi kombineras till alltmer avance-rade strukturer, dar tanke och sprik gir hand i hand.

Barnets fbrstielseordfbrrid fore ett ir utgbr sjiilva ba-sen i vad som sedan blir det aktiva ordfbrradet frin ettirs-aldern och framit. Men dar ettiringen parar ord med tingoch fbreteelser, satter etiketter pi tingen, anvander tvi-iringen sina ord for att uttrycka enkla skeenden och ka-rakteristiska egenskaper hos tingen. Treiringen i sin turborjar sbka lbsningar pi och trevande formulera hur viirlden hanger samman. Enkla beriittelser dyker ocksi upp.

Virt moderna samhiille iir fullt av skyltar och annan val

synlig vardagstext. Barnet moter standigt det tryckta ochskrivna ordet och ser manniskor omkring sig liisa och skriva. Man har observerat att vira dagars barn tack vare detta pi egen hand hunnit skaffa sig en hel del kunskap omdet skrivna spriket redan lingt fore skolstarten, iiven omdet iir ett relativt fital som iir las- och skrivkunniga. De senaste tjugo irens anglosachsiska forskning om detta fenomen, si kallad emergent literacy, har pi minga hill fbr-iindrat liis- och skrivundervisingen, si att man tar sin utgangspunkt i for barnet bekanta vardagstexter inklusivebilderbbcker.

F E N O M E N E T " E M E R G E N T L I T E R A C Y " u p p t l i i d e rspontant, och pi grund av radsla att fbrsynda sig motdet privilegium som skolan anses ha nar det galler att fbrain barnet i det skrivna spriket, undviker manga fbriildraratt har stbdja sina barn. Det finns dock ett siitt att i lekfulltsamspel omkring skrivna ord - fjiirran frin lasundervis-ning i vanlig mening - intensifiera barns kontakt medskriften, sa att de av egen kraft blir liiskunniga (se tillexempel Doman 1965). I Sverige har denna traditiongammal havd (Cadmus 1800) aven om den efter den all-manna skolans genomfbrande fallit i glbmska.

I sin klassiska form innebar den att man ger barn i tvi-irsildern Iappar diir ord har textats med gemena (smi)bokstiiver, just sidana ord som ingir i smi barns tidigasteordfbrrad: personord, ord for kroppsdelar, leksaker, "naraoch kara ting". Man leker titta-peka-beniimna-leken meddessa ord, i lekens kravfria anda, dar man liter barnets intresse styra. Niir barnet fitt ett lasordfbrrid pi drygt ett50-tal ord liiggs ordlappar samman till korta meningar, ochomkring treirsildern, niir barnet sjiilv borjar beratta, gbrman sma historier som barnet far lasa.

En moderniserad praktik av denna gamla traditiontilliimpas i dag inte bara av fbriildrar utan ocksi pi fleradaghem; riksbekant ar numera Fbrskolan Ojaby daghem iViixjb, diir man sedan 1988 haft liis- och skrivlek frin 2 arsilder i sin ordinarie verksamhet - numera redan frin 1 irsilder (se Thorsjb 1994).

Den gamla traditionen har uppdaterats till modernafbrhillanden, si att man fbrutom Iappar anvander fotoal-

R E F E R E N S E RBrunerJ (1983): Child's Talk.Learning to Use Language. W.W. Norton & Company.Cadmus (1800): Julklapp af Cadmus eller Lattaste Sattet att LiiraBarn lasa. Stockholm, HenrikAnd. Nordstrom.Doman, G (1965): Hur man liirsma barn att lasa. EFS-forlaget.Fenson, L, Dale, P S, Reznick,

S, Thai, D, Bates, E, HartungJP, Pethick, S ir ReillyJ S(l993): MacArtur Communicative Development Inventories.User's Guide and Technical Manual. Singular Publishing Group.Eriksson, M ir Berglund, E (August 16-211993): Vocabulary development in a random sampleof children 8 to 16 months old.Proceedings from the XlVth

Scandinavian Conference ofLinguistics and the VIHth Conference of Nordic and GeneralLinguistics, Gothenburg.Lancy, D F (red.) (1994): Children's Emergent Literacy. Prae-ger.Lind,} ir Neumann, S (ig8i):Musik i livets borjan. Akademi-litteratur.Soderbergh, R (1988): Barnets

tidiga sprakutveckling. 2:a uppl.Liber/Gleerups.Soderbergh, R (15-16 november1990): Barns tidiga lasning ur ettsociokulturellt och psykolingvis-tiskt perspektiv. I: Hene, B ochWahlen, S (red.) Barns lasut-veckling och lasning. Rapportfran ASLAs hostsymposium,Stockholm.Soderbergh, R (1995): Ett barns

16 P E D A G O G I S K A M A G A S I N E T 3 / 9 6

bum med text, collage fran reklam och andra trycksaker,egna teckningar kompletterade med ord, skrivning paordbehandlare etc. Aven om barnen laser sjalva iir hbgliis-ning for dem ur bilderbbcker viktigt, och barnen sitter dibredvid den vuxne liisaren, som hiller boken si att barnenkan fblja med i texten.

Forskning har visat att sidana barn successivt lar sig lasa sjalva. Frin att se orden som helheter, upptiicker de genom jamfbrelser mellanord deras mindre delar:flickor liknar blommor,m a g e l i k n a r m u n , h a n d _ , .l iknar hund. Sidanau p p t a c k t e r g b r s r e d a n . -innan barnen kan uttalao r d e n . • ' -

EN POJKE som fittordlappar frin 15

minaders alder hade vid19 minader ett aktivt

tal pi cirka

•S

I

f

ordfbrrid i40 ord - bland dem hu-vud som han laste genom att peka pi sitt egethuvud. Nar han fick detnya ordet hund, grans-kade han det och pekadefbrst pi hu sedan pa sitthuvud. Det var hans siittatt tala om att de tvi orden borjade pi sammabokstaver.

Frin cirka ett och etthalvt irs ilder roas barnav rim och ramsor. Det £ztidigt lasande barnet *upptiicker pi si siitt sam- "tidigt bade att ord kan se likaut och lata lika. Denna insiktleder slutligen till att barnet pi egen hand upptiicker hurbokstav svarar mot ljud, "bryter koden". Kodbrytandet

sker parallellt med att barnet latt och lekande, utan ljudan-dets bromsande inflytande, laser meningar och texter ba-serade pi ett allmer vaxande fbrrid av hela ord.

Genom denna helordsbaserade, verklighetsanknutnalasning vaxer barnets forstielse av fraser, meningar ochberiittelser bide i tal och skrift, samtidigt som det aktivaspriket stimuleras. Lasningen fungerar som sprikgiv-ning, diir tal och skrift stbder och bmsesidigt piverkar och

berikar varandra. Sarskilt betydelsefullt hardetta visat sig vara forbarn med olika sprikre-laterade handikapp: db-

, „ < 4 v a , d y s f a t i k e r o c h b a r nmed Downs syndrom.Tidig lasning har aven

\ • v i s a t s i g v a r a e t t e f f e k t i v t1 s t b d f o r a t t n i t v i s p r i -

kighet.Niir den bedrivs pi

detta siitt ger den tidigalasningen inte bara formiga att liisa vardagstextoch att senare anvandalasningen som ett redskap for kunskapsin-hamtning. Den ger dessutom en kiirlek till ochgladje over bocker ochlitteratur.

Genom skriften blir ordet ocksi ett pitagligtobjekt for studium - intebara rent grafiskt. Det tidigt lasande barnet borjar medvetet tiinka overorden och spraket, overformuleringar och bety-

delser. Harigenom fir redan den lilla manniskan alltmerspriket i sin makt med allt vad detta langre fram kommeratt innebara under skoltiden och i vuxenlivet. □

ordforrad fram till 18 manadersalder - individuella och kulturella sardrag. I: j0rgensen J N ogHorst, C (red.) Et flerkultureltDanmark. Perspektiver pa socio-lingvistik, sprogpsedagogik,dansk som andetsprog. Dan-marks Lsererh0jskole.Soderbergh, R (1995): Communication in Interaction. A TotalApproach. I: Evans, C E (ed.)

Scholar with a Mission. The Career of Theodore Andersson andhis Contributions to LanguageEducation. The National Clearinghouse for Bilingual Education.Soderbergh, R (red.): Fran jol-ler till lasning och skrivning.Gleerups (under produktion)Thorsjo, A (1994): Tidig lasning.Laslekar med sma barn pa Ojaby

daghem och med 6-aringar i 6-arsgrupp. I: Soderbergh, R(red.) Lasning och skrivning foreskolaldern. Child Language Research Institute, Paper no 9.Lund University, Department ofLinguistics.Trevarthen, C (1994): The function of emotions in early infantcommunication and development. I: Nadel, J & Camaioni, N

(eds) New Perspectives in EarlyCommunicative Development.Routledge.Waterson, N (1991): Barnrim-mets betydelse for sprakutveck-lingen / Nursery Rhymes - havethey a role in language development?/. Child Language Research Institute, paper no 7.Lund University, Department ofLinguistics.


Omkring 17 procent av befolkningen i Sverige ar utrikesfoddaeller har minst en foralder som ar utrikesfodd. I sitt slutbetankandeantar den invandrarpolitiska kommitten att vi i framtiden kommeratt ha en genomsnittlig invandring med cirka 20 000 personer per ar.Detta staller naturligtvis skolan infor sarskilda uppgifter.

abc eller afi\\f

Av Ulf Fredriksson

I undersokningen " Internat ional Adul t L i teracySurvey" (IALS) av lasfardigheterna bland den vuxnabefolkningen i ildern 16-65 »r i sju OECD-stater vi

sade det sig att invandrarna laste siimre an den infbdda befolkningen pi respektive lands sprik (Statistics Canada,OECD, 1995).

Likasi visade resultaten frin undersokningen "Reading Literacy" som genomfordes av IEA (The International Association for the Evaluation of Educational Achievement) i 32 lander att de elever som hade ett annat hem-sprik iin skolspraket hade siimre resultat pi de genomfbr-da liistesten an de elever som hemma anvande sammasprik som skolspraket (Elley, 1992).

Det finns alltsa goda skal att stalla frigan hur liisinlar-ningen for invandrarelever bbr organiseras och vilka faktorer som pivekar invandrarelevers lasning.

Det finns fyra tankbara modeller for att organisera invandrarelevers lasinlarning:

1. Inga speciella itgarder, invandrareleverna far hiingamed si gott de kan.

2. Invandrareleverna fir sarskilt tillrattalagd undervisning pi majoritetsspriket, det man ofta kallar andra-spriksundervisning.

3. Undervisning sker huvudsakligen pi elevens moders-mil, det som i svenskt skolsprik ofta kallas hemspriks-klasser.

4. Eleven fir viss undervisning pa sitt modersmal, detsom oftast kallas hemsprakstimmar.

Vissa av dessa modeller kan ocksi kombineras si att eleven till exempel bide far andraspriksundervisning och

hemspriksundervisning.Hur man valjer att organisera elevernas undervisning ar

naturligtvis ocksi beroende pi vilka milsattningarna ar.Ar avsikten att eleven enbart ska lara sig liisa pi svenska eller att eleven ska bli tvisprikig? Om milet ar tvisprikig-het bbr detta rimligen innefatta goda lasfiirdiglieter pibagge spriken. Valet av sprik for lasinliirningen iir ocksinara knutet till frigan om undervisningssprik.

UNESCOs policy for alfabetiseringsprogram iir attelever liir sig liisa biist pi sitt modersmal, ocksi nardetta inte ar ett lands majoritetssprik (Apel, Muysken,1987; Malmquist, 1991). Denna stindpunkt konfirmera-des i samband med den stora konferensen "Utbildning foralla" i Jomtien i Thailand 1990 (Haggis, 1991).

En ofta refererad undersokning i detta sammanhang iir ▶


F R E D R I K S S O N : A B C

en studie av alfabetiseringen bland indianer i den mexi-kanska delstaten Chiapas (Modiano, 1966). Bland den in-dianska befolkningen fick nigra liira sig liisa fbrst pi sitteget sprik och darefter pi spanska. Andra fick lira sig liisa pi spanska men undervisades av liirare som kunde bide spanska och indianernas eget sprik. Nigra liirde sig liisa pi spanska av enbart spansksprikiga liirare.

De basta lasfardigheterna pi spanska hade vid en senare kontroll de som fbrst liirt sig lasa pi sitt eget modersmal, medan de som endast liirt sig att liisa pa spanska avenbart spansksprikiga larare hade de samsta lasfardigheterna pi spanska.

Uppfattningen att alfabetisering ska ske pi elevernasmodersmil har nyligen upprepats av Viirldsbanken i enpolicyrapport om utbildning (World Bank, ,—

pa bade engelska och franska. I irskurs 2 och 3 visade sigatt de elever som enbart liirt sig liisa pi franska hade battre lasfbrstaelse pi engelska an de elever som fitt lira sigliisa pi biigge spriken samtidigt.

pi bida spriken skapar detta en viss fbrvirring hos elevensom tar nigot ar att komma over. Resultaten visar ocksi attniir man viil lart sig liisa pi ett sprak kan dessa kunskaperlatt bverfbras till ett annat sprik (Cummins, Swain, 1986).

Den si kallade sprikbadsundervisningen("immersion") i Kanada har uppmarksam-mats i dessa sammanhang. Undervisnings-modeller har utvecklats diir engelskspriki-ga barn fir undervisning pi i huvudsakfranska. Erfarenheterna visar att elevernasengelska sprikkunskaper inte piverkats negativt, utan ar i nivi med elever som gatt ihelt engelsksprikig undervisning.

Artike If or fa ttare

KESULTATEN AV TVASPRAKIG UNDERVISNING for olika. minoriteter som refererades ovan och resultaten avsprikbadsundervisning kan fbrefalla motsagelsefulla. Idet ena fallet havdas att elever ska liira sig liisa pi och ut-

—I veckla sitt modersmil under de forsta skol-fattare aren och i det andra hiivdas att elever kan ut-_^ . veckla ett andra sprik utan skadliga effekter

for modersmalet genom att enbart fi undervisning pi det andra spriket.

Sprakbadsmetoden har i nigra fall setts~ som en metod som kan anvandas for att laraI invandrarelever majoritetsspriket i ett land.

Ulf Fredriksson arbetar

(Education International)

' UNSKAPERNA I FRANSKA liar blivit biitt- ' torandpal

^. re an for de elever som enbart stude- mternationr 1 r • • i 0 1 t o v i d S t o c k h crar transka som rrammande sprak med nag-

och arbetarra timmar i veckan. De biista franskkunska- .. ...lmg om lasi

perna har de elever uppnitt som bbrjat ti- elever och 1digt med total sprikbadsundervisning, det Denna artilvill saga nastan all undervisning ar pi frans- vis pa dettaka. Dessa elever har utvecklat mycket godakunskaper i franska. Forstaelsen av skriven och taladfranska var pa modersmilsnivi och formagan att sjiilva tala och skriva nigot liigre. Denna inliirningsprocess hardock tagit sex till sju ar (Cummins, Swain, 1986).

En iakttagelse i sprikbadsprogrammen av sarskilt intresse for lasundervisning iir jamfbrelser mellan eleversom deltagit i program med undervisning pi enbart franska och de som deltagit i program dar undervisningen skett

torand pa Institutionen forinternationell pedagogikvid Stockholms universitetoch arbetar med en avhandling om lasning, invandrarelever och tvasprakighet.Denna artikel bygger delvis pa detta arbete.

pS ei resultaten frin den kanadensiska sprikbads-rnational) undervisningen bland annat beror pi flerar aven dok- unika faktorer:utionen for Fbraldrarna har sjalva valt att satta sinae ag°g1 barn i denna undervisning och barnen har of

ta en speciell socio-kulturell bakgrund diiri en avhand-

. fbriildrarna iir mycket sprakmedvetna och in-m v a n d r a r - J Lirakiehet tresserade av sina barns skolging. Den kan-ygger del- ske viktigaste faktorn ar att dessa barn har ettile. modersmil som har mycket hog status och lar

sig ytterligare ett sprik med hog prestige.For minga invandrarbarn galler inte dessa fbrhillan-

den. En slutsats ar att sprakbadsmetoder kan fungera om

dande. En sadan risk fbreligger niir elevens modersmil arett sprik med liigre social status i samhallet iin det spriksom anvands i undervisningen (Siguan, Mackey, 1987).

Det ar mbjligt att elever frin minoriteter vars sprik harlag prestige utvecklar sina sprikkunskaper pi siviil mo-

Language Contact and Bilingua-lism. Edward Arnold.Cummins, J, Swain, M (1986):Bilingualism in Education.Longman.Elley, WB (1992): How in theworld do students read? IEA(The International Association


Haggis, S (1991): Education forAll: Purpose and Context. WorldConference on Education forAll; Monograph I, Unesco.Malmquist, E (lggi): Literacy inthe world: Myths and realities.Lundberg, I & Hoien, T (eds.)Literacy in the world: Perspecti-

Reading Research.Modiano, N (1966): ReadingComprehension in the NationalLanguage: A Comparative Studyof Bilingual and All-Spanish Approaches to Reading Instructionin Selected Indian Schools in theHighlands of Chiapas, Mexico.

national Migration. Annual Report 1994. OECD (Organisationfor Economic Co-operation andDevelopment).SCiS (1991): Tema Invandrare.Rapport 69 SCB (StatistiskaCentralbyran).Siguan, M, Mackey, WF (1987)

dersmilet som majoritetsspriket biist om de fbrst fir utveckla modersmalet. Elever som daremot har ett modersmal med hog status kan med fbrdel liira sig liisa och fi sinskolundervisning pa ett annat sprik. Hbgstatusspriketkommer de att liira sig i vilket fall som heist och det andraspriket tack vare undervisningen (Apel, Muysken, 1987)

DEN INVANDRARPOLITISKA KOMMITTEN konstaterar(SOU 1996:55) att det iir svirt att gbra vetenskapligtgrundade uttalanden om hemspriksundervisningens effekter pi det bvriga skolarbetet beroende pa svarigheter-na att konstanthilla alla de bvriga faktorer som bidrar tillskolresultaten. Kommitten konstaterar att endast ettmindre antal undersbkningar av hemspriksundervisning-en har gjorts och med delvis motstridiga resultat.

I nigra undersbkningar pekas pi hemspriksundervisningens betydelse for skolframgangar ochsjalvuppfattning, medan andra undersbkningar varken kunnat belagga positiva ellernegativa effekter. Kommitten efterlyser yt-terligare och fordjupade kunskaper vad galler hemspriksundervisningen.

Inom den svenska delen av IEA-under-sbkningen "Reading Literacy" har en siir-skild studie gjorts av lasningen hos elevermed invandrarbakgrund (Taube, Fredriksson, 1995). Resultaten visar att invandrareleverna laser samre iin de svenska eleverna, men att skillnaderna minskar niir manjiimfbr elever med liknande hembakgrund. De biista resultaten bland invandrareleverna ar i nivi med de biistaresultaten bland de svenska eleverna och det samma giil-ler for de samsta resultaten. Skillnaden iir att det iir pro-portionellt fler invandrarelever som har liga resultat iinsvenska elever och fler svenska elever som har hbga resultat iin invandrarelever.

Som en uppfoljning av denna undersbknig och som endel av de totalundersbkningar av lasfardigheterna hossamtliga elever i irskurs 3 i Stockholms stad som genomfordes 1993-1996 (Taube) har projektet "Invandrarele-vers lasning" genomfbrts.

Projektets syfte har varit att undersbka hur invandrar

elever laser i fbrhallande till svenska elever, hur olika in-vandrargrupper laser samt vilka olika sociala, kulturellaoch sprikliga faktorer som paverkar lasningen. Fbrutomatt ett stort material har samlats in med uppgifter om lasningen pi svenska hos svenska elever och invandrareleverhar ocksi uppgifter samlats in for ett mindre antal invandrarelever om deras lasning pi hemspriket.

Nigra slutliga resultat fbreligger inte fran detta projekt,men preliminiira bearbetningar av materialet stbder denbild som getts i IEAs projekt "Reading Literacy". Invandrareleverna laser samre an de svenska eleverna pa svenska.

Inom gruppen invandrarelever finns stora skillnader. Deinvandrarelever som iir fbdda i Sverige har battre resultatan de som ej iir fbdda i Sverige. De som kommer fran hemdiir bitgge fbraldrarna oftast talar svenska med barnet harbattre resultat iin de som kommer frin hem diir en Ibralder

oftast talar svenska med barnet och dessahar i sin tur battre resultat iin de frin hemdiir fbraldrarna oftast talar ett annat sprikan svenska med barnet. De elever som alltid eller oftast talar svenska hemma harbattre resultat iin de som talar svenskahemma ibland, nastan aldrig eller aldrig.

En jiimfbrelse av resultaten pa lastestenpi svenska mellan olika sprikgrupper visarocksi stora skillnader mellan olika grupper. De basta resultaten finner vi bland deengelsksprikiga och tysksprikiga elevernasom har lika bra eller battre resultat iin de

svenska eleverna. Elever med kinesiska och polska somhemsprik har resultat som iir nigot liigre iin de svenska elevernas. De liigsta medelviirdena finner vi for eleverna frinde sprikgrupper som talar romani, turkiska och kurdiska.

ETT mindre antal elever har ocksi testats pi respektive hemsprik. Medelviirdena for dessa undersbkningar visar i samtliga fall ett hbgre medelviirde for elevernas resultat pa svenska an pi hemspriket. Resultaten iirdock preliminiira och miste analyseras mer noggrant. Deinsamlade data mbjliggbr ocksi vidare analyser av en radandra faktorer, som till exempel hemspriksundervisninge n s b e t y d e l s e . □

UTAN T ITEL" AV GUNILLA SKOLD FE ILER

Education and bilingualism. International Bureau of Educa-tion/Unesco.SOC71996:55 Sverige, framtidenoch mangfalden. Slutbetankande fran invandrarpolitiskaakommitten. Arbetsmarknadsde-partementet, Fritzes.Statistics Canada, OECD(1995): Literacy, Economy and

Society. Statistics Canada,OECD (Organisation for Economic Co-operation and Development).Taube, K (1993): Lasformaganhos 5 325 nioaringar i Stockholm. Stockholms Skolor Infor-mationsenheten.Taube, K (1994): Lasformaganhos 5 873 nioaringar i Stock

holm. Stockholms Skolor Infor-mationsenheten.Taube, K (1995): Lasformaganhos 6 305 nioaringar i Stockholm. Stockholms Skolor Infor-mationsenheten.Taube, K (1996): Lasformaganhos 6 112 nioaringar i Stockholm. Stockholms Skolor Infor-mationsenheten.

Taube, K, Fredriksson, V,(1995): Hur laser invandrarelever i Sverige? Skolverkets rapport nr 79.World Bank (1995): Prioritiesand Strategies for Education. AWorld Bank Review. A WorldBank Publication (under tryck-ning).

P E D A G O G I S K A M A G A S I N E T 3 / 9 6 2 1

L A R O M E D I E F O N D E N

• •

Ar du intresseradav att utvecklamorgondagenslaromedia?

[[ Kontakta Telias Laromediefond. JJ

En ny skola skapar nya pedagogiska mojligheter. Foratt stimulera och stodja tillkomsten av nya interaktiva,datorbaserade laromedel av god kvalitet for grund-och gymnasieskolan har vi skapat en Laromediefondpa 45 MSEK.

Har du ideer och vill vara med och utvecklaframtidens laromedel pa din skola kontakta TeliasLaromediefond.

Mer information hittar du pahttp:/ /www. skolinternet.telia.se/lerofond/eller hamtfax 020-444 333 och telefon 020-444 111.Telias Laromediefond, Telia Promotor, att:Per-Olow Danielsson, Box 168,136 23 Haninge.

telia

Vad betyder det att skolan ska visa respekt och forstaelse for andra manniskorsoch kulturers varderingar? Sjalvklart maste det betyda att man ska oppna sitt ora

for andra roster och sitt oga for andra satt att se pa verkligheten.Muslimen, till exempel, bor fa lagga fram sin sak pa samma satt som den kristneoch juden.

FOTO: KENT KLICK/MIRA

Ingen bor betraktas med etnocentrikerns objekti-fierande bgon. Milet bbr mer vara att forsti iin att

. fbrklara. Si lingt ar allt gott och val (aven om maletar svirt att uppni).

Men nu sager faktiskt laroplanen nigot annat ocksi -eleven sjalvstiindiga och kritiska tankande ska utvecklasliksom hans intellektuella fbrmaga, han ska fbrhilla sigsakligt till fakta, han ska lara sig att ta stallning (heist utifrin demokratiska varderingar) och si vidare.

Och nu ar det dessutom si "trikigt" med mil att de faktiskt kan peka i olika riktningar, att de faktiskt kan kommai konflikt med varandra. Ponerar man siledes att bida mi-

var

Av Slellan Lindqvist

len inte samtidigt kan nis, eller i samma utstrackning. Vilket mil ar di bverordnat? For mig ar svaret givet, det ardet intellektuella, kritiska milet, nigot annat skulle fiorimliga konsekvenser.

Problemet kan ocksi uttryckas si har: hur mycket kritik"til" till exempel islam utan att respekten for andra manniskors och kulturers varderingar gir fbrlorad? Bbr jagsom larare inte saga att kvinnan ar fbrtryckt aven om detfaktiskt skulle fbrhilla sig si? Bbr jag inte saga att muslimer (eller for den delen kristna) flitigt anviint vild for attsprida sin lara aven om det faktiskt fbrhbll sig si? Mistejag badda in varje kritisk utsaga i en "fbrklarande" och re- ▶


LINDIVIST: ISLAMS ANSIKTE . . .

lativiserande kontext for att balansen ska iteruppsti?Miste jag siiga: egentligen ar den muslimska kvinnan likajamstalld och fri som den vasterlandska, det ar bara det attislam har en annan syn pi jamstalldhet och frihet, ett annat begrepp? Finns det med andra ord en islamisk frihetoch en vasterlandsk, en islamisk jamstalldhet och en vas-terliindsk?

Fragor som dessa dyker ideligen upp niir jag laser KjellHa'renstams doktorsavhandling frin 1993 (Skolboks-islam.Analys av bilden av islam i larobbcker i religionskunskap).

Fbrvisso ar omridet i vilket han ror sig hbggradigt minerat, det ar latt att gi vilse om kartan inte ar minutibst ri-tad. A ena sidan har vi ju "den nya fienden", de svartkliid-da, skiiggiga mullorna, massmediernas alla bilder pa kvin-nobgon som kikar ut ur slbjornas titthil, bilder pi fanatis-ka unga man pi sjiilvmordsuppdrag och si vidare. Klassis-ka exempel pi ett framvaxande vi-och-dom-tankande allt-si, pi en demonisering av en hotande fiende. A andra sidan har vi den politiska korrekthetens och den intellektuella slapphetens faror, lika farliga men mihanda inte lika synliga. Det vill saga benagenheten att siiga det somkostar minst av intellektuell anstrangning och utmaning,det som passar eliterna biist: var snail, var fbrstiende ochvisa pi fbrdomsfrihet genom att saga att vi visst ar lite fbr-domsfulla (iiven om det ar oklart pi vilket siitt).

Ett grundproblem ar konfliktriidslan. Minst fbrdomsfulliir man, om jag fbrstitt Harenstam ratt, om man sager attalla religioner i grunden vill detsamma. Alla tycker i grunden detsamma om frihet, godhet, riittvisa och si vidare. Alla bnskar i grunden samma goda samhalle. Milen iir de-samma, men medlen kan skilja sig at. Ar detta sant? Varfbri si fall finns det olika religioner, varfbr konverterar manniskor? Och galler samma tes for ideologierna? BrukarGudrun Schyman och Carl Bildt efter en aggressiv riks-dagsdebatt falla i varandras armar och siiga: egentligen villvi ju detsamma?

SANN RESPEKT ar ju inte liktydigt med konsensus, snarare handlar det om att lyssna pi varandra och diiref-ter, si sakligt som mbjligt, klargbra vari skillnaderna bestir. Skillnaderna kan ju sedan besti - eller fbrsvinna, avnarmanden, av tiden eller i kamp.

Harenstam har i sin avhandling stallt upp tvi mil. Delsvill han jamfora liirobbckernas eventuella kongruens medmuslimernas egen bild av sin religion (representerade avett urval "framstiende" muslimska teologer). Dels villhan utrbna i vilken utstriickning som skolbbckerna star ibverensstiimmelse med laroplanernas olika krav (framstde "gamla" liiroplanerna LGR80 och LGY70).

Dessa bida uppgifter iir egentligen radikalt atskilda, iden fbrra ska man utrbna om det existerar nigon fbrdoms-

fullhet i bockerna, i den senare om laroplanernas krav pisaklighet, allsidighet, kritiskt betraktelsesiitt, friimjande avdemokratiska varden, jamstalldhet, forstielse och respektfor andra manniskors och kulturers varderingar och si vidare fir nigot genomslag i skolans larobbcker. Bada mileninnehaller svira komplikationer och riskerar att kollidera.

Niir det galler analysen av fbrdomar uppstir tre fragor:vad iir en fbrdom? fbrdomar i fbrhillande till vad? ochhur, metodiskt, konstaterar jag en fbrdom? Vad jag kan sehar Harenstam knappast tillfredsstiillande besvarat nigon av frigorna.

FOR det forsta: vad iir fbrdomar? Nordisk familje-bok 2:a upplagan, den klassiska si kallade "uggle-upplagan", siiger sa hiir om fbrdomar, pi sitt typiskt lako-niska satt: "omdbme som man faller om nigot utan attman forut undersbkt saken". Eftersom Harenstam intestrikt skiljer sin "fbrdomsanalys" frin sin liiroplansrelate-rade analys ar det ibland svart att veta nar han gbr det enaoch nar han gbr det andra. Si kan han till exempel skriva:"problemet med att ta upp kvinnors faktiska fbrhallandeni Mellanbstern, for att inte tala om kvinnlig omskarelseetc miste ju vara mycket stora ... Framstiillningen kan ris-kera att skapa mer alienation an forstielse". Uppenbarli-gen iir det har ingen fbrdom, eftersom det iir sant, men nigot av andra skal oliimpligt. Vilka? Laroplansskal? MenarHarenstam att eleverna ska skyddas frin sanningen, areleverna inte mogna for den, nar i si fall blir de det? Skasanningen bara ges niir den kan formuleras i sin helhet?Niir blir det?

For det andra: fbrdomar i fbrhillande till vad? Vilket"islam" ska man jamfora med? Jag ser tre mojligheter.

Man kan vara fbrdomsfull i fbrhillande till en muslimsk"inifrantolkning", man kan vara fbrdomsfull i fbrhillandetill "etablerad" religionsvetenskaplig kunskap och mankan vara fbrdomsfull i fbrhillande till den faktiska socialaverkligheten. Vad man valjer kommer att styra resultatet.Harenstam har valt att fastliigga fbrdomsfullhet i fbrhillande till en "inifrantolkning" vilket gbr att hans analyssviinger och kranger niir han kommer in pi till exempelfaktiskt kvinnofbrtryck. I stallet for att tydliggbra sina prin-cipiella stiillningstaganden och problematisera sitt resone-mang ger han ordet i linga citat till muslimska uttolkare. Pisi vis fbrvandlas han till ett sprikrbr for deras religiosa apo-logi.

Di kan argumentationen se ut ungefar si hiir: kvinnofbrtryck, slbjtving, polygami, vild som medel att sprida laranoch nedkiimpa motstindare fbrekommer fbrvisso och be-klagligtvis men beror inte pi islam; sidant har inget stbd iKoranen. Diir det fbrekommer har det andra kulturella orsaker, islam har vaxt samman med olika lokala kulturer.


(Men betyder det da inget att islam faktiskt tolererar attfor tron frammande element viixer samman med den faktiska folkfromheten? Har islam inte di fbriindrats? Gir detover huvud taget att skilja ut en "ren" islamisk liira? Ochvem skulle i si fall ges ratten att formulera den?).

E\ ANNAN ARGUMENTATIONSLINJE gir ut pi att denviistliga kulturen minsann har lika mycket av kvin-nofbrtryck, vild och (faktisk) polygami. En tredje handlarom att kvinnorna i princip har samma viirde men att rol-lerna skiljer sig it (vad bryr sig kvinnorna om om de harsamma viirde i princip men inte i praktiken?).

For det tredje: hur, metodiskt, konstaterar man fbrdomar? Eller annorlunda uttryckt: hurser den skildring av islam ut som,med anvandancle av Harenstams me-tod, inte skulle kunna beskrivas somfbrdomsfull? Detta iir faktiskt svirtatt veta eftersom hans analys iir hbg-gradigt vag och common-senseartad.Exakt hur han gbr ar textanalytisktinte liitt att siiga. Nigot fbrenklat kanman kanske pasta att han tycker texter ar "bra" som stammer val overensmed ett urval framstiende muslimska teologers utsagor. Vidare om liirobbckerna inte skiljer mellan liira ochpraxis sa tycker han det iir diligt(samtidigt som han pi flera stiillenpekar pi svirigheten, for att inte siiga ombjligheten att gbra just detta).Dessutom, om liirobbckerna forsoker "etikettera eller katalogisera" ty-piska karaktiirsdrag i islam iir dettaocksi diligt eftersom sidana kunskaper sags vara ryckta ur sitt sammanhang. (Men hur ska man kunna beskriva nigot utan att etikettera eller katalogisera? Enligt Harenstam ar ofoget attetikettera och katalogisera dessutom en del av negativ ochfbrlegad kunskapssyn, en som bara syftar till att "fbrenklaen komplicerad verklighet". Till detta kan man bara siigaatt avhandlingen skulle vunnit hbgst vasentligt pi om fbr-fattaren iignat sig mer it detta "ofog".) Sager liirobbckerna vidare att det finns ett kvinnofbrtryck i muslimska lander si iir detta diligt och fbrdomsfullt oavsett om det iirsant eller ej.

Att over huvud taget generalisera fir fbrdomsfulla konsekvenser, sager Hiirenstam. Vad iterstir di, att illustrera enskilda fall? Jo, just det, och detta iir vad Hiirenstamtycks rekommendera: skildra den palestinske pojkens vardag i till exempel reportagets form, hur hans vardag for-

"Tkonsekvensmed detta

horde vtfl enbart,muslimer

undervisa am islam^hinduer ■

om hnidtiismenochbuddisterom buddismen

- och varfor inte,- -__ nazister

oin iifliisiiien?" *FOTO: BENGT AF GEIJERSTAM/BI1

mar sig, hur bbnestunderna gir till, hur han tanker ochhur de religiosa reglerna styr hans liv. Bra! Men gar dettainte att kombinera, miste inte de enskilda iakttagelsernaocksi ordnas, katalogiseras?

Aven bbckernas rubrikuppstallning sags rymma fbrdomar, rubriker som till exempel: "familjen och kvinnansstallning", "man och kvinna", "en maskulin religion?"Detta iir fbrdomsfullt siiger Hiirenstam eftersom sammarubriker inte tilliunpas niir till exempel kristendomen eller judendomen behandlas. Detta iir naturligtvis nonsens.Om jag beskriver liberalismen och marxismen si iir det valfullt rimligt att anvanda olika rubriker utan att texten forden sakens skull iir fbrdomsfull. Innehillet kan fbrvisso

vara kraftigt vinklat, men inte riickerdet med att hiinvisa till rubrikerna.

Vad iir di islam? Ar det ett trossy-stem, en lira, ett antal ideal eller ardet en faktiskt utbvad verklighet,folkfromhetens alla vardagliga handlingar, stora och smi? Hiirenstam siiger pi minga stallen att det ar bide-och, men avhandlingens uppliiggningsiger ett annat. Diir iir det idealen,trossystemet, sisom det ar uttolkat"inifrin" av muslimska teologer, somiir fixpunkten. Och mot denna punktliar han jiimfbrt skolans liirobbckeroch finner, fbga bverraskande, att deiir fbrdomsfulla. I konsekvens meddetta borde val enbart muslimer undervisa om islam, hinduer om hin-duismen och buddister om buddismen - och varfbr inte, nazister om na-

1 zismen? Jag sager nu inte detta for attI jag tror att fbrdomar inte finns i skol-

;hu*set - ■-. wm.m-M bockerna eller i undervisningen (tyd-liga sidana finns for bvrigt itergivna i Hiirenstams avhandling). Jag siiger det heller inte for att raljera utan for atttydliggbra ett allvarligt principiellt problem.

Ytterst handlar det val om det over huvud taget iirmbjligt att "bversiitta" ett trossystem. Kommer intevarje tolkning att fiirgas av sin tid, av vad vi just di tycker iirviktigast? Kommer vi nagonsin att utveckla den komplettatolkningen? I forsta halvan av sin avhandling behandlarHarenstam just detta. Fram till 1962 var det den "fanatiskemuslimen" som dominerade, sen kom den "exotiske" ochHiirenstams senast i raden iir "den kvinnofbrtryckande".

Glasbgonen vaxlar och med dem "den andre". □Stellan Lindqvist

ar gymnasiet drare och frilansjournalist


"Tack for att du later oss skriva, for annars skulle aldrig nagon fa vetavad jag tycker."

Det sager en flicka i klassen dar lararen varje dag later elevernauttrycka sina tankar med hjalp av det skrivna ordet.

Ett syfte med det dialogiska klassrummet ar att skapa optimal inlarning.

Det skrivna ordetskapar dialog for flera rosterAv Olga DystheOversattning: ITS oversattningsbyra AB

IDEN HAR artikeln kommer vi att mbta larare ochelever frin tvi mycket olika gymnasieskolor.

"Evy" undervisar i klass nsk pi samhallsvetenskap-liga linjen vid Nordby-gymnasiet i en liten norsk stad - enskola med gott anseende. Klassen ar etniskt och socialt ho-mogen och eleverna ar ganska motiverade.

"Ann" undervisar i amerikansk historia i klass 1 ia vidBaywater, en flerkulturell innerstadsskola med lig statusi Kalifornien. Skolan ligger i en stadsdel som praglas avstor arbetslbshet, kriminalitet och diliga hemmiljber. Defiesta eleverna ar svarta, de bvriga ar mexikanska ellerasiatiska invandrare.

Dessa ar tvi av de klasser som jag fbljde i samband medmin undersokning av vad som hander i klasser, dar lararna systematiskt anvander skrivande och samtal i undervisningen. Jag valde att gbra mina observationer i tva landeroch i helt olika klasser, dels for att fi distans till den klass-rumspraxis som jag var si val fbrtrogen med efter 15 ir iskolan, och dels for att se hur sammanhanget piverkar detsom sker.

Ingen av de bida lirarna var superlarare som lyckadesmed allt de fbretog sig. Daremot var de larare stadda i forandring, som hade modet att fbrsbka nigot nytt, nar de sig

att undervisningen inte fungerade pi det satt de ville. Evyselever var nbjda med undervisningen, men Evy funderadeandi pi vad de egentligen larde sig.

"Min roll som larare var traditionell och grundad pi enakademisk kultur. Huvudmbnstret var fbrelasningar, fragor och svar samt grupparbete. Elevernas aktiviteter be-gransades i stort sett till att mekaniskt skriva av vad somstod pi tavlan och att svara pi frigor frin laroboken. Narjag diskuterade med mina kollegor, fick jag bekraftat attmitt satt att undervisa var mycket vanligt. Vandpunkternafor mig kom forsta gingen nar jag borjade att funderaover mina egna undervisningsmetoder och andra gingennar jag kom i kontakt med skrivpedagogiken. Mina eleverlarde sig att reproducera kunskap. De larde sig innehil-let, men kunde inte anvanda det, och glbmde det snabbt.Jag fick ett intryck av att de larde sig frin lektion till lektion, frin skrivning till skrivning, men att de inte integrerade sina kunskaper eller anvande dem i andra sammanhang. Kunskaperna var ytliga och kortvariga."

Anns anledning att andra sina metoder var daremot atthennes fbrmedlingspedagogik misslyckades darfbr atteleverna inte blev engagerade. De tappade intresset narde inte kunde se nigot samband mellan det som de skulle ▶


•♦"tpfet mk

DYSTHE: DET SKRIVNA ORDET

lira sig och den egna verkligheten. Att skolka eller heltenkelt sluta skolan sig dessa elever som helt acceptablalbsningar. Det var inte minga som gjorde nigra laxor. Attvara duktig i skolan gav inte nigon status bland skolkam-raterna - snarare tviirt om.

De bida lararna hade olika anledningar till att sbka nyasatt att undervisa, och for bida blev skriven text ett viktigtelement niir det giillde att skapa en dialog i klassrummet,dar interaktion och samverkan stod i centrum. Milet varbattre larande och stbrre engagemang.

Fbrst miste det konstateras att inga klassrum ar heltmonologiska i den betydelsen att det bara ar liiraren sompratar. I alia klassrum iignar man sig it att bide lyssna, lasa, skriva och prata. A andra sidan har liiraren mojligheteratt viilja till exempel hur skrivande och sam- —tal ska anvandas, trots allt tal om begransan- Artikelde ramfaktorer. Dessa val i ir avgorande for _hur mycket och pi vilket siitt bide lararenoch eleven talar.Detta gick pa allvar upp for mig niir jagvar "elev for en vecka" pi Nordby skola ochfbljde en elev under alia hennes lektioner under hela veckan. For det forsta stamde tvi-tredjedelsregeln, som siiger att lararen pratar s" yso i - i i . 1 i . . . P r o g r a m f otva trediedelar av tiden medan en trecnedelJ J n l r " g v i d U rfbrdelas pi samtliga elever, under alia de lek- Be Artioner, som jag deltog i, med undantag for un- en avhandlderv isn ingen i f rammande spr ik . pS svenska

Jag upptiickte nigot annat, som bekymra- f°rm (se rede mig, niimligen att min vanligaste form forundervisning, det lararstyrda klassamtalet, som jag trod-de var en dialog, i sjalva verket var en "monologisk dialog". Liirarna staller visserligen frigor till eleverna, mendessa svarar ofta mycket kortfattat och svaren kommersillan till nigon anviindning. Det blir avbrott i lararensmonolog, men sallan utvecklas nigon verklig dialog.

ftersom tankande och inlarning i si hog grad1 ar knutna till spraket, iir en bverflyttning av det

sprikliga centrumet frin lararen till eleven en vasentligdel av bvergingen frin ett monologiskt till ett dialogisktklassrum. I detta ligger ocksi att flera roster hbrs. Andifbrblir lararens roll i ett sidant klassrum minst lika viktigsom fbrr - den fbrandras bara.

Vad innebar detta i praktiken?Evy i Nordbyklassen gjorde iimnesskrivboken till

grundstommen i sin undervisning. Eleverna skrev dagli-gen, antingen hemma eller i skolan. Det skriftliga och detmuntliga knots samman genom att eleverna ofta laste uppvad de hade skrivit. Ett vanligt monster var tredelat: individuellt skrivande, lasning och samtal runt texterna i smi

grupper och gemensamma samtal med hela klassen. Am-nesskrivboken kom att innehilla minga olika slag av tex-

Artikelforfattare

Olga Dysthe iir forskare vidProgram for Iaaringsforsk-ning vid Universitetet iBergen. Artikeln bygger piien avhandling, som finnspa svenska i populariserad

dag till personliga isiktsyttringar, berittelser, artiklar ochrolltexter.

E FORSTA VECKORNA under skolaret inleddes varjelektion med fyra minuters skrivning om en avgriin

sad friga ur dagens laxa, en snabb runda diir eleverna laste sina svar hbgt och en kortfattad summering pi tavlan.Avsikten med detta var att ge eleverna bvning i att snabbtskriva ner nigot och att gbra den egna rbsten hbrd i klassen. "Det kan till att bbrja med vara svirt for blyga elever,men jag har insett i vilken hog grad de tar pi sig antingen

roller som hjiilper dem att vaxa och utveck-rfattare his, eller ocksi roller som hindrar utveck

lingen." (Evy). Samtidigt arbetar liirarenmilmedvetet med att skapa trygghet ochfortroende mellan eleverna. Detta iir bideen fbrutsiittning for och en konsekvens avdet dialogiska klassrummet.

Di jag kom in som observatbr efter jullo-**~ vet, var de korta skrivuppgifterna med

r f o r s k a r e v i d . . . p - i - • i . lmuntlig upptolmmg en marbetad rutin, som

j e r i n g s f o r s k - f ^ ^ J , 6anviindes niir det passade. Over en langre; r s i t e t e t l * beln bvueer pa period vaxlade Evy mellan liirarstyrd under-• som finns visning och projektarbete, di eleverna fickopulariserad bverta kontrollen och ansvaret. Balansenenserna). mellan styrning och frihet iir i hog grad av

gorande for lirandemiljbn och detta bekraf-tades genom mina klassrumsobservationer.

Evys mil for skrivuppgifterna och samtalen i klass nskkan summeras i fyra punkter: l) att hjiilpa eleverna attskaffa sig en solid kunskapsbas: "Hur ska jag kunna tiinka,om jag inte har nigot att tiinka med?" (Trude, nsk), 2) attskapa engagemang: "I borjan tycker jag att det mesta iirtrakigt, men nar vi diskuterar, ser jag att det andi angiross." (Ulf, nsk), 3) att framja eftertanke och kritiskt medvetande: "Det ar inte si viktigt att vi ger eleverna alla deratta svaren i dag, men vi miste liira dem att stalla de ratta frigorna och att vardera sin kunskap och de svar de fir"(Evy) och 4) att fi eleverna att sjalva ta ansvar for vad deliir sig.

De fiesta av iimnesskrivtexterna var sakprosa, men nigra av eleverna ansig att mer personligt praglade texter,som till exempel rollskrivning, gav det basta inlarningsut-bytet. Rollskrivning innebar att de utgick frin andra personer iin sig sjiilva nar de skrev och att var och en fbrsbktefi olika perspektiv pi iiinnet. Detta knot samman elevernas vardagskunskaper med liiroboksmaterialet i de efter-fbljande samtalen.

PEDAGOGISKA MAGASINET 3 /96

"BOK I I I " AV GUNILLA SKOLD-FEILER. FOTO: STEFAN L INDEERG

Innan vi besbker Baywater, ska vi se narmare pi vilketslags teoretisk fbrankring det dialogiska och flerstiimmigaklassrummet har.

Inlarning och inliirningsforskning har traditionellt varitknutna till individen och vad som fbrsiggar i den enskildamanniskans huvud. En socialt interaktiv inliirningsmodellfokuseras mer pi det sociala sammanhanget och pi samspelet mellan inliirningsprocessens olika deltagare, bidelararen och eleven och inbbrdes mellan eleverna. Den so-cialhistoriska fbrstielsen har historiska rotter, som girtillbaka till John Dewey (1859-1952), George HerbertMead (1868-1931), Lev S Vygotsky (1886-1934) och Mikhail Bakhtin (1895-1975).

De bida sistnamnda har betytt mest for min egen forstielse av sprikets roll och dialogens betydelse for inlarningen. Enligt Vygotsky ar tanke och sprik olbsligt fbr-bundna med varandra. Spriket ir inte nigot, som manklar pi en fardigtankt tanke, utan tanken "fbrlbper i ordet". Har ligger en stor del av grunden till en pedagogik,som lagger stor vikt vid att eleverna ska formulera sin be-gynnande insikt i ord, muntligen eller skriftligen.

Litteratur-, sprik- och kulturteoretikern Bakhtin anvande begreppet dialog i minst tre olika sammanhang: 1) i ettmakroperspektiv; en bverordnad syn pi manniskans exi-

stens som dialogisk, 2) i ett mikroperspektiv; att alia yttran-den i grunden iir dialogiska, eftersom de fir sin mening in-teraktivt, och 3) dialog som motsats till monolog. "Livet ardialogiskt till sin natur", sager Bakhtin. "Att leva betyderatt engagera sig i en dialog, att stalla fragor, lyssna, svara,vara ense eller oense och si vidare." Jag existerar bara genom mitt fbrhillande till andra, och "den andres" betydelse arden fundamentala principen i Bakhtins manniskosyn.

Manniskan anvander alltsi spriket framst for attkommunicera, delta i en dialog. Mening och insikt, det som Bakhtin kallar "kreativ forstielse", uppstirgenom att olika roster konfronteras med varandra, kom-pletterar och utmanar varandra. Bide i skolan och i sam-hiillet for bvrigt blir det emellertid alltfor ofta monolo-gen, som tar over. "Det auktoritativa ordet" kallar Bakhtin yttranden som inte ger plats for nigra frigor, tviveleller motsiigelser, och minga uppfattar till exempel larobbcker pi detta siitt. Det ar bara genom en oppen dialog,som vi kan gbra ordet till virt eget, till det han kallar "detinre, bverbevisande ordet".

For larare iir Bakhtins dialogism intressant pi alia trenivierna. Det iir viktigt for alia, som har med undervisning att gbra, att ha en grundlaggande syn pi "tillvarons ▶


DYSTHE: DET SKRIVNA ORDET ...

dialogiska dimension" eller, for att uttrycka det mindre fi-losofiskt, att forsta att vi bara existerar i forhallande tillandra. Samtidigt vet vi att risken for monologisering ligger snubblande nara i en skola, som bade ska formedlaetablerad kunskap och utveckla sjalvstandigt tankandemanniskor, som ar i stand att skapa ny kunskap. Larare behover darfor en mycket mer specifik forstaelse for vad dialogen betyder och hur man kan anpassa sig till undervisning genom en dialog i klassrummet.

Kreativ forstaelse och insikt uppnas genom samverkan. Det mest grundlaggande hos dialogen enligtBakhtins mening ar att all forstaelse ar aktiv och social:"vi" kommer gemensamt fram till en mening. Forstaelseoch svar star i ett dialektiskt forhallande till varandra ochdet ar darfor larandet vaxer ur ett dialogisktutbyte.

Jag hor mig sjalv genom andra. Vi utvecklar var identitet genom moten med andra, genom deras ogon och roster.

Flerstammighet. Den tredje sidan av dialogen ar att den bestir av manga roster ochatt det ar sjalva skillnaden mellan dessa roster, som utgor inlarningspotentialen. Fler-stammigheten maste emellertid utnyttjasmedvetet. I ett klassrum finns det mangapersoner, var och en med sin egen kulturellabakgrund och sin egen stamma, och nar degor sig horda uppkommer det ett multikultu-rellt spanningsfalt. Problemet ar att inte aliaelever i klassrummet sager nlgot. De fiestaav dagens larare vill att eleverna deltar i endialog och det forekommer mycket mer diskussion i klassrummen nu an for femtio ar sedan. Mina observationer pekar pa att dettainte nodvandigtvis innebar att det ar mangaroster som hors. Det ar fa elever som armuntligt aktiva och det ar vanligtvis sammaelever som yttrar sig under alla lektioner.

Konfrontation mellan rosterna. Bakhtin insisterar pa att det inte racker med attdet finns manga roster samtidigt. Det masteocksa finnas en interaktivitet mellan dem.De ar alla olika och representerar sitt eget"sprak", sitt eget perspektiv och sina egnavarderingar. I den etniskt flerkulturella Bay-water-klassen lockade diskussionerna oftafram mycket olika roster, till exempel Keny-attas militant svarta installning, Miguelsmexikansk-amerikanska, Indiras asiatisk-amerikanska och Jamis varderingar som ny-kommen immigrant. Aven om det annars ar

' R ' E - P E R E N S E HMlard, B & Sundblad B(1987X: Ntod llis/er och storiL-ver;UiMSdiiii £8rlaget. , .' tiqrripB, 'jfr (£978)! Kommuni-kation och inlarning. Wahl-strdm&Widsttand.Bakhtin, MM (1981): The dia*

„. logic imagination. Holquist, C(e3). A tin<TXj University ofTexas Press.- I '

; âfefe«N;^^ftaB4):,Bro-^r;> blems of Dostoevsky* s poetics.** Emerson, C (ed and transla- %tjoi v Minneapolis,UniversityofMnWesdtaTPr ss, <BaUkHn^M(1986) :"Theproblem of speech genres" inEmersonVC & Btolqufet, M

ie<|s). SpeecVgenres & oih.ptate es ays ustin, TX> Uni-* VeriiiybfTexjis Press. 'Bellackm:tf (1966): The lang-uage of the classroom. NYjTeachers College Press.Britton, I <1970 1991): I*4ng-

. uage and learning. London, ,>Penguin, y< Britton^Jy Burgess, T, Atar-tin, iV, McLeod, A, Kosen, B(i975)i The,development ofwriting abilities (xi-18). Lon-f ,dqri, MacimjpaiL -, .' \ ''«' *,DyMe,, O (1993): WritM>g;and tailing to learn. A thebry-based, interpretive study inthree classrooms in the TJSiVand 6rwa ;rTroms0^ t|M-CdM (a^h^dling); -'*' /'!' -Dysthe, OX1996): Det. fler-stammiga klassrummet. Stockholm, Studentlitteratur (po-pulariserad version. '-/<> »Jifgc>ii$yil,S (X97B): Mind insticistyMe lri Cole et al,;Cambridge, Mass, Harvard, '

. TJniversity Press.VygbtsiyrLS (1987)1 .Thought and language. Red A

\ &ozu.pta» §am ^

mindre utpraglat, sker samma sak i alla klasser dar rosterna kommer till tals. Det ar forst och framst i konfrontatio-nen mellan stammorna, som den enskilda har chansen attfinna sin egen stamma eller att gora ordet till sitt eget, tilldet inre, overbevisande ordet.

Interaktion mellan skriftlig och muntlig framstall-ning. Enligt vanligt sprakbruk ar dialogen muntlig. Bakhtin skiljer i princip inte mellan muntliga och skriftligameningsyttringar. Det som karakteriserade Anns och Evysklassrum var just att de skrivna texterna blev en integreraddel av dialogen, men pa olika satt. Har ar ett exempel franBaywater pi ett aterkommande monster:

Eleverna i 11a hade anvant storre delen av hosttermi-nens lektioner i amerikansk historia till att lasa om slave

riet och inbordeskriget. "Frihet" hade helatiden varit det underliggande huvudtemat,men nu ville Ann, lararen, att elevernaskulle reflektera mera medvetet over fri-hetsbegreppet och anknyta det till sin egensituation. Hon gav darfor amnet "Vad ar frihet?" for en sjuminuters skrivning, medmuntliga underrubriker: Har du nagongang blivit berovad din frihet? Ar frihet viktigare an att ha arbete och god ekonomi?Har utbildning nlgot med frihet att gora?Motstandet mot att dagligen skriva nagothade varit stort bland eleverna, men nu hade skrivandet blivit en vana for de fiesta.De anvande nagra minuter till att prata omdet de hade skrivit innan Ann samlade inskrivbockerna.

T;ill skillnad mot Evy laste Ann deskrivna styckena varje gang och ko-

pierade utvalda stycken, som fick bli utgingspunkter for nasta dags samtal i klassen. Detta hade sin orsak i att dessa eleverhade ett sa stort behov av positivt gensvar.Ann var overtygad om, att en viktig anledning till att manga elever i denna typ av skola misslyckas, ar att de saknar vad hon kallar "akademiskt sjalvfortroende". Skolanhade for dem bara betytt att de skulle ge deratta svaren, "det auktoritativa ordet". Harblir de i stallet uppskattade som nagon, somkan tanka. Genom lararens reaktion pa detsom de skrivit och genom klasskamraternasdiskussion av deras texter (som var anony-ma) fick de en ny syn pa sig sjalva. Detta varnagot som alia namnde, nar jag intervjuadedem vid terminens slut.


Vad iir det, som skapar en inlarningspotential i dennatyp av samverkan mellan skriftlig och muntlig framstall-ning? Jag ska sammanfatta min analys i nagra punkter:

1. Genom sitt individuella skrivande fick varje elev fbrstmbjlighet att gi in i en inre dialog med amnet.

2. Flerstammigheten bkade. I klass na var det de svarta eleverna, som var mest aktiva muntligt, och andra perspektiv kom oftast fram enbart genom citerande av vadeleverna med mexikansk eller asiatisk bakgrund hadeskrivit.

3. Det fbrhallandet, att deras texter kom till anvandning, gav eleverna status som tankare och gav dem sjalvfortroende i skolsammanhang.

4. Texterna anvandes av andra som "tankelijalpmedel".Alia texter har en dubbelfunktion - de bSde fbr-medlar ett budskap ochfungerar som asiktsgene-ratorer, som redskap foratt satta i gang nya tankar,men ofta dominerar denena av dessa funktioner. Iskolan iir ofta den forstafunktionen den dominerande och darfbr ar detviktigt att ge utrymmeiiven for dialogen.

5. Anvandningen av elevernas texter for att fa ig&ng ett samtal flyttar dia-logens centrum frin lara- 3ren till eleven. Den med- £for ocksa en andring av St v a t r e d j e d e l s r e g e l n . 3

6. De tysta i klassen fick §gbra sin stamma hbrd. An- < 1vandn ingen av e levernas 3 ^——i^>- "™- -texter som startpunkter |for diskussionen medfbr- ?de att flera elever kunde gbra sig hbrda an i den traditionella, muntliga diskussionen. I klass 11a var det tre grupper av elever, som vanligtvis var tysta - de som var for bly-ga och stillsamma for att prata i klassrummet, de som varuppfostrade i en kultur som kravde att de skulle vara fbr-synta och slutligen de som var svaga i amnet. Det gjorde ettstarkt intryck pa mig da Angela, en mycket blyg mexikanskflicka, skrev till lararen: "Tack for att du liter oss skriva, forannars skulle aldrig nigon fi veta vad jag tycker."

Att fi uppleva att bli hbrd ar kanske annu viktigare iskolsammanhang an vad vi tidigare har forstatt. Det visade sig ocksa att det regelbundna skrivandet blev till en

/C

hjalp att vaga saga nagot personligt. Samma Angela fickgradvis sin egen rbst genom skrivboken och genom liirarens uppmuntrande kommentarer. Vid slutet av terminenvigade hon delta i debatter - val att marka med fbrbered-da inlagg.

7. Elevernas egna erfarenheter knots till amnet och detta medfbrde att de fick klart for sig att kunskaperna angickdem.

DET kan vara vart att stalla fragan om det dialogiska och flerstammiga klassrummet ar en utopi.Den har undersokningen tyder pa att undervisnings-fbrloppet i en klass formas av lararens pedagogiska grund-installning, av elevernas reaktioner och inte minst av pro

ven. Nar dessa inte sam-manfaller, blir det ofta

/ / p r o v e n s o m v i n n e r . B a d e' . ^ E v y o c h A n n k a m p a d e

for att fbrena den social-interaktiva syn pa kunskap och larande, som degradvis hade utvecklat,med prov och examinasom i hog grad var foku-serade pa atergivning.Deras anvandning avskrivande och samtal av-speglade samma dubbel-het. Ett dialogiskt klassrum i bakhtinsk meninghar som lingsiktigt malatt utveckla forstielse,insikt och integreradevarderingar saval som

^ J f b r m a g a a t t t a n k a o c h/ h a n d l a .

Fragan om utopin kanocksi stallas fran en annan utgangspunkt: iir det

mbjligt for lararen att fbrena rollen som bedbmare medrollen som dialogdeltagare, eller utesluter dessa rollervarandra? Skolan iir for de fiesta larare en plats for kom-promisser. Det finns stoff som ska liiras och prov som skagbras och det ar ombjligt att klara allt med en dialog. Anda betraktar jag djupast sett det flerstammiga och dialogiska klassrummet som en fbrutsattning inte bara for liirande i ett amne, utan ocksa for ett demokratiskt samhiille, dar barn och ungdomar liir sig att lyssna till vad andrasager, att se andra perspektiv, att stalla fragor och sbkasvar tillsammans med andra samt att ge sprakligt uttrycka t d e t d e f i n n e r . □

/

■' .' Y ;'' :

PEDAGOGISKA MAGASINET 3/96 Ql

96/E 13NISV3VIAI V>ISI905VQ3d z£

*mi3d cno>is vniNno av uHvigsds..

UipOft V$3JLVc>JiVYl '-IXdJj

uoip)indiuvwmos yyjds

•//U3+E1S £>|SU0}9J U9Q,, ÔddBJ

sopmn|/\ | pj3636ui +sh| ^

jei] luos 'u11jo|\| e;3ê6ê

J9AU>|S /+3>|J9A|0>|S ||

OS bj9S[ub6joluo 3||n>|S

12UJeABL)+>|BUJ XZU 9p| |H6

;+ess6uB6i26BA||!+ ewwes

•9S|3pA+9q jo+s +9>|e^ds

gpeij J9s^n>| essgp §d

•SPHE4SUB 9p JOJ. HLXJUJBS-uuA6o jba luos in|S9q luou Ijj

V-96 j e^+e jo j 'gpuepA^gpun '

EJajUElj 311n>jS UELXI Jill] I

s^n>| Ed e6 >p!j. 9^bablj;>|B|aj

^ tt kunna uttrycka SIG obehindrat i tal och skrift/ % iir ofta en fbrutsiittning for att klara sig i kontakter

JL JL. med myndigheter, i yrkeslivet, eller for att kunnadelta i det demokratiska samtalet om hur landet styrs.

En aspekt av spriket som vi mer sallan tanker pi iir, attsprak ocksa iir viktigt for den som vill skaffa sig, och behil-la makt over andra miinniskor. Sprik som manipulation.Konsten att framstiilla politiska beslut si att de liter tillta-lande, iiven om de fir negativa foljder for de berbrda.

Vi svenskar iir inte vana att tiinka i si konspiratoriska ba-nor. Vi har svart att fbrestiilla oss att vi iir utsatta for medveten manipulation, att makthavare avsiktligt un-danhaller saker eller ljuger.

Det iir darfbr de kommunala skandalersom svept over landet blivit en sidanchock for folk. Liksom det starktokande antalet JO-fallningar av politiker och tjanstemiin nar de, istrid med grundlagen, fbrsbkt tysta kritik fran offentliganstiillda.

Vad man latt glbmmer i sadanasammanhang iir just spriket. Ofta \har man i kommunal fbrvaltning - idet systemskifte som dragit fram -avsiktligt anviint nya termer for attvilla bort begreppen, sa att anstiillda sibli fbrvirrade, osiikra, och misstiinka attde har fel. I sjalva verket bottnar sprakfbrbist-ringen i en ling rad chefskurser i sa kallad ma-nagement-teknik.

Makthavare av olika slag fick under slutet av80-talet gi pi kurs i hur man skulle hantera underlydande, for att fi igenom beslut som var ogynnsamma forde anstiillda. Pi dessa kurser hade spriket stor betydelse. Nya ord och termer uppfanns pi lbpande band; ochmakthavare liirde sig upprepa fraser och argument sompapegojor.

Samma tillviigagingssiitt giillde niir makthavarna skulle

exempel pa s-regeringens si kallade kandisrid av verbalaopinionsbiklare, som vackte sidan uppstindelse 1995. Dekritiseracles till exempel for att de var stiingda for insyn,och for att de inte valdes och darmed inte heller ansvaradeinfbr nagon. I statsvetenskaplig forskning kallas tillvaga-gingssattet for "kooptering", och innebar bland annat att"personer som antingen speglar 'massans' kanslor ellerhar dess fortroende infbrlivas i ledarskapet for att ge detlegitimitet".

Municio menar att detta iir uttryck for nya "principer forstatlig organisering" dar man vill knyta till sig personer

med en viss kunskap, "en kunskap som handlar omformulering, inte fbrankring som tidigare".

Man har bvergatt "frin att fbrankra fbr-^\ iindringar till att formulera en diskurs

kring dem".I klartext betyder detta, att i stallet

for att lyssna pi fotfolket, ta till sigsynpunkter, diirefter argumenterafor fbriindringar, och fi folk med sig,si bestammer man sig nu for en strategi i smi informella maktgrupper,och skaffar darefter anstiillda med

spriklig kompetens, som kan formulera en aptitlig filosofi kring elitens mal-

ittningar, vilken sedan trummas igenomuppifrin och ned. Alltsa en mycket auktoritiir

modell.Som Municio skriver: "Detta iir en fbljd av in-tresset for 'att handla med ord' .../... Det galler

att ocksi kunna formulera ideer kring det gjorda,att Iegitimera det genom att tala och skriva om det."

En ny inriktning som Municio kallar "den retoriska staten". Och hon menar att det just iir omvandlingen av SOsom stitt modell for kommuner, stat och landsting.

En konkret itgiird var att bli av med den gamla personalen och skaffa ny. Hiir kringgick man pi ett fiffigt sattanstiillningstryggheten, genom att hanvisa till omorgani-

omorganisera SO till Skolverket. Forskaren Ingegerd \J sationen, och "pi informella grunder .../... knyta rattMunicio, vid statsvetenskapliga institutionen i Stockholm, skrev i april i ir en rapport, pi Skolverkets uppdrag,som huvudsakligen handlar om de senaste irens fbriindringar av skolan.

Diir havdar hon att det i huvudsak iir tre principer somkommit att pragla fbrandringarna inom skolan:

1. Organisatorisk turbulens.2. Retorisk kompetens.3. Rekrytering genom informella niitverk.Men fbrst pipekar hon att omvandlingen av SO ocksi liar

att gbra med synen pi demokratiska processer i stort, ochatt den synen hastigt fbriindrats i Sverige. Hon visar till

kunskap till organisationen .../... genom att inlemmapersoner som har den riitta instiillningen till de fbriindringarsom efterstriivas".

I klartext: kompetens och erfarenhet riiknas inte langresom merit. Det som ger jobb iir att ha "riitt" isikt, det villsiiga den som ledningen har.

PA kommunal niva har liknande processer lett tillatt anstiillda tvingats skriva under lojalitetsfbrkla-ringar, niir de, efter omorganisation, sbkt sina jobb tillbaka, till exempel i Nykbping och Sollentuna. Att offentligatjanster gir till den som har "riitt" isikt, iir ju annars en fb-^


N0RL1N: SPRAK SOM MANIPULATION

reteelse som fbrknippas med andra samhiillssystem anvirt.

Samma resultat fick omorganisationen av skolan. Fbrut-0111 SO lades ocksi liinsskolnamnderna ned, och Municioberattar att av SOs personal fick endast 20 procent anstitll-ning i det nya verket! Det anmarkningsviirda var att dengamla personalen inte fick fbretriidesriitt till iteranstall-ning i det nya verket. Det innebar, vilket statsvetare somSbderlind och Peterson visat, ett klart brott mot tidigaresvensk fbrvaltningstradition. Med Municios ord: "Organi-satorisk turbulens blev definierat som uttryck for hand-lingskraft och fbriindringsberedskap. Retorisk kompetensblev en eftertraktad resurs, i och med att si omviilvandeomorganisationer miste legitimeras med ideer om orga-nisationens egentliga uppgifter. Niir de skrankor var rivnasom fbrestallningar om rattigheter for statligt anstiillda ikraft av fbrtjiinst och skicklighet utgjorde, bppnades moj-ligheten for rekrytering via informella natverk."

Det talades rentav om att det var "oliimpligt att si stordel av personalen hade skolbakgrund"!

Av atta regionchefer blev tre kvar.X JL Intervjuade berattar att "den person som redan var vidtalad om att bli re-gionchef tog kontakt och uppmanade dematt sbka tjiinst i den nya organisationen".Ofta var det de som tidigare jobbat i SOsutvecklingsarbete.

"Darmed hade man gjort sin instiillning i

"Hdrforvandlasalltsa en statlig

myndighettill en elitistisk

organism med egendynamik,

och med uppgift

tiinkandet', vare sig detta iir fbrvaltningspolitiskt eller pedagogiskt. Det som premieras iir siledes .../.. fbrmigan attformulera de ideer om forandring som for tillfallet ar aktuella, och att fbrmedla dem till andra."

Samma egenskaper verkar ha varit avgorande i det sikallade samordningsprojektet som bildades 1993 av un-dervisningsridet Rengt Andersson. Municio skriver:

"Trots att projektet kallades samordningsprojektet, varinformation dess egentliga uppgift. Det giillde att infor-mera om reformerna, och att utforma informationsinsat-ser pa ett sadant siitt att statens intentioner nidde skolni-van." Municio rubricerar utvecklingen som en rbrelsefran kommunikation till vad hon kallar diskurs. "Den viktigaste uppgiften blir i detta sammanhang att tydliggbrahur vi och andra talar om skolan", med "farre direkta kon-takter med skolverksamma och mindre kunskap om skolans praktik".

Municio kommenterar turbulensen si hiir: "Omorganisationer som relativt snabbt fbljer pi varandra synes vara ett

—■— tecken pi att beslut om fbriindringar fattasutan att tillriickligt undersbka konsekvenserna. Niir negativa sidana sedan uppstir,fattas nya beslut, ocksi dessa utan att nigonstbrre tankembda agnas eventuella negativa konsekvenser. En organisationskulturuppstir, diir snabba beslut och drastiska it-giirder varderas hbgre iin fbriindringar ismi steg. Det iir i denna kultur som ett ut-byte av personalen definieras som en merframkomlig vag till forandring ..." Samti-aktuella skolfrigor kiind, och dessutom

haft mbjlighet att exponera det jag har kal- att geUOVtl Sprakliga digt "okar risken for ett ritualiserat beteenlat for retorisk kompentens", skriver Muni- fineSSer OVertala ê' ^r var'<en kritiska eller konstruktivac io . De v i l l saga, de ansta l ldes mest for s ina , , „ d iskuss ioner kr ing verksamhetens inne-isikters skull, och for sin formiga att fram- medborgama han kommer til l uttryck".stalla dessa isikter i angenam sprikdriikt. ———

En liknande turbulens kan man se pikommunal nivi. Av 284 kommuner har 200 infbrt si kallade resultatenheter pa skolomradet, vilket innebar ett nyttsiitt att se pa skolan och dess milsiittning. I hiilften av dekommuner som Municio studerat, har omorganisationeninneburit att nya personer rekryterats till chefsbefattning-ar pi central kommunal nivi inom skolan, "personer meden annan utbildningsbakgrund och erfarenhet iin den somiir vanlig inom skolan".

Municio menar att det ar i denna turbulens som retoriskkompetens behovs. "Bade nar personer nyrekryteras tillchefstjiinster och nar personer som redan finns inom organisationen utnamns till sidana tjanster, synes ett villkor foratt bli vald vara att man pi nigot siitt och i nigot stbrresammanhang utmiirkt sig for att bide i tal och skrift kunnabeskriva verksamheten pi ett siitt som passar in i 'det nya

^^^^^^^ Munic io diskuterar ocksi anstal ln ings-trygghet som "av tradition setts som en fbr-

utsattning for sjiilvstiindighet, for tjanstemannens 'formiga att motsti pitryckningar' .../... Sjiilvstandigheten har isin tur setts som en fbrutsattning for rattssiikerhet, det villsiiga for likabehandling och konsekvens i tjitnsteutbvning-en .../... Det iir inte sjalvklart att statens uppdrag vagertyngre iin pitryckningar frin kommunens ledning, om detuppstir en konflikt mellan budskapen".

Men det ar inte bara den egna personalen somgenom ett ihardigt pratande och skrivande mistetvingas in i samma tankebanor. Aven de motspanstigamedborgama miste bvertygas. Trots att en klar majoritetav valjarna - i alla partier - i undersokning efter undersokning, ir efter ir, visat att de iir beredda att betala hbgreskatt for att fi behalla kvaliten pi undervisning och skola,


:■

jgj&fa

si liar det ingen mbjlighet attsli igenom i praktisk politik.De lokala polit ikernaskyller numera allt pirektorer och tjiinstemini, och ingen finnsdiir niir ansvaret skau t k r a v a s . D e nmedborgerligastyrningen har genom resultatenhe-terna satts ur spel.

Municio skriver:"Det har visat sigalltmer nbdviindigtatt beskriva den egna verksamheten itermer som legitime-rar den for sin omgiv-ning. Det galler bideatt berattiga organisatio-nens existens och att moti-vera de fbriindringar som dengenomgar. Det galler att formed- X^la en filosofi, ofta ocksi en professionell ideologi nedit i organisationen ochutat till dess omgivning. Detta ska ge enkontext inom vilken verksamheten kanforstis och framsti som rationell, nyttig, och till och med sjalvklar."

Hiir fbrvandlas alltsi en statlig myndighet till enelitistisk organism med egen dynamik, och med uppgift att genom sprakliga finesser bvertala medborgama. Man ser sig inte langre som allmanhetens tja-nare, utan som dess bverhet.

Det ar forst mot en sidan hapnadsviickandebakgrund man kan forsti den utredning somMagnus Roselius gjorde for Offentliganstiillda journa-lister 1993, och som visade att kommunala informatb-rer i allt hbgre utstriickning kom i konflikt med maktha-varna. De hade trott sig arbeta pi medborgarnas uppdrag, for skattepengar, och gav diirfbr en si uppriktigbild av fbrhillandena som mbjligt. Men plotsligt be-traktades de som PR-miinniskor for makten, och fick libra att de borde "marknadsfbra ledningens beslut formedborgama", det vill saga fbrskbna dem med ord. Flera hade fitt sparken, eller sagt upp sig i protest, och flertalet ville vara anonyma eftersom de kiinde sig hotade. Ivirus skrev Roselius i tidningen Journalisten, att av dedrygt 100 informatbrer han intervjuat hade nu nastan alla

•:,'";•'-';•■•"••

\\

slutat. De saknade val retoriskkompetens.

Niir man laser textersom Municios, fylls

man av fbrfiiran. Inom loppet av nigrair liar en demokratisk tradition meddelaktighet ochkritiskt tankande

\ som honnbrsord,ersatts av enenormt auktori-tar struktur, dareliterna tar kom-mandot. De kastar

loss fran represen-tativitet som medfbr

ansvar, skapar god-tyckliga maktcentra dit

likasinnade koopteras,och skaffar sig sedan "re

torisk kompetens" som skapiska fram, om inte ett samtyc-

ke, si itminstone ett iingsligt tigan-de. Det ar med "retorisk kompetens"

man skapar majoriteter av minoriteter.

och detta PR-tankande fortplan-tas ned till minsta enhet: skolor

framstiiller reklamvideor om sig sjalva till rock-musik, gbr glattade fyrfargsfoldrar, sbker lura fbriildrar att siitta barn i sin skola genom att till exempel lyfta fram sprikundervisning, och fbrtiga mobb-ningsproblem och frinvarande elewird. Pi det sattet dras alla in i fbrstiillning och lurendrejeri, och desom betalar priset iir forstis ungarna.

Kommunpolitiker, kommunaltjanstemiin, rektorer och larare har alla rekordsnabbt tvingats skaffasig "retorisk kompetens" inom skolans omrade.Frigan ar bara hur vi fbriildrar alls ska kunna lita pien skola som domineras av dessa strbmningar. Talarrektor sanning eller iir det retorisk kompetens? Arklassfbrestindaren uppriktig niir han siiger att haniir ut kritiskt tankande, enligt liiroplanen - eller gbr

han bara reklam for sin skola? Den gamla uppma-ningen att tala sanning driinks i en flod av reklam.Som Ingegerd Municio sager, risken ar att "ett dis-airsivt talande" upplevs som "enbart retorik". □

Margareta NorlinSr frilans(journalist och forfattare


Som pedagog anvander man spraket i samvaron med barnenutan att tanka pa att det ar just det man gor. Att inte samtalamed de eller att lata bli att lyssna till vad de har att berattaskulle anses ytterst onaturligt. Man valjer alltsa inte att anvanda

spraket men man kan valja hur man anvander det.

I klassrummetvavs tankens ordtill talets monsterAv Ingegdrd Sandstrom Madsen

Hur MAN som pedagog viiljer att anviinda spriket har stor betydelse bide for vad barn lar sig

. och for hur deras sprak utvecklas. De tvi processerna - att dels anvanda sitt inre sprik till att tankamed och fbrsbka forsti viirlden och dels formulera sig i ettyttre sprik for att kommunicera sina tankar - samverkarnamligen i ett dynamiskt samspel. Den ryske psykologenVygotskij (1980, s. 78) formulerade det pi fbljande satt:

"Sprikets struktur representerar inte bara en enkel av-spegling av tankens struktur. Man kan diirfbr inte hellerbara hiinga spriket over tanken som en fiirdigsydd kliin-ning. Spriket tjiinar inte som uttryck for en fardig tanke.En tanke, som omsiitts i ett sprik, omstruktureras ochfbrandras. Tanken uttrycks inte i ordet - den fbrlbper iordet."

Niir man ska liira sig nigot nytt, behbver man fi bbrjamed att uttrycka sina tankar, heist skriva eller samtala paett informellt siitt tillsammans med andra. Man miste fagbra det nya till sitt, genom att med egna ord formulera sina nyvunna insikter och koppla dem till sin egen forestallningsvarld.

Att sprikutveckling och liirande iir tvi sidor av sammamynt, betonas ocksi i mildokumenten. I det pedagogiska

programmet for fbrskolan stir det: "Spriket ar ett redskap for den tankemiissiga utvecklingen, begreppsbild-ningen, kiinslan, for bearbetning och kommunikation" (s91). I Lpo 94 kan man i kursplanen i svenska liisa: "Spriket iir ocksi en viig till kunskap och det iir av grundlaggande betydelse for liirandet" (s 24). For att man som pedagog ska kunna viilja hur man anvander spriket, miste mandock fbrst fa syn pi de monster man ofta utan att reflektera infbrlivat med sin pedagogiska roll. Dessa monster iir sisjiilvklara for minga av oss, att vi varken tiinkt pi dem eller kommit pa iden att de skulle kunna andras. Den sistesom marker vattnet iir som bekant fisken.

Varfor ar skolan av tradition den plats, diir de somvet frigar och frigar och de som inte vet miste svara? Redan Pippi Langstrump upptiickte detta monster,niir hon giistspelade i skolan. Forskare varlden over harkritiserat detta satt att kommunicera och iir tiimligenoverens om att det varken ar sprakutvecklande eller ut-vecklande for barns siitt att tanka och liira. Andi har vi bell illit det och till och med importerat det till fbrskolan.Sprikbruket vid samlingen har namligen precis sammabrister som det traditionella klassamtalet. En vuxen pra- ▶

36 PEDAGOGISKA MAGASINET 3 /96

9 i

ZM

a■**■8..5

-or* i

C

f \#—l iarin•£r ■

i rh \r ^ a

r .•

/OP

^ •*■I <.; *r tt

O

I 41

n f

1

i«4'i<r

^ fX

\

»4>

A»

SANDSTROM MADSEN: I KLASSRUMMET VAVS .

tar 2/3 av tiden och staller fragor som hon i allmanhet sjiilvvet svaret pi. Rarnen producerar inget egentligt sjiilv-standigt tal utan svarar med enstaka ord och fyller i redanfardigtiinkta luckor i framstallningen. Det som uppmunt-ras itr att memorera och reproducera, inte att produceraegna tankar om det man moter.

Detta iir vad vi under ling tid menat med skola och dessa monster ar narmast sjiilvklara for oss. Niir barn lekerskola, iterskapar de dem spontant - den som spelar vuxensitter framfbr en grupp barn och staller striingt minga ochsvira fragor, som de som iir barn har bekymmer med attsvara pi - och vi liar anammat dessa monster som en delav vir kultur. Liksom niir det galler andra kulturmbnstervi sjalva iir en del av, ser vi dem fbrst, nar nigon uppmiirk-sammar dem.

Man miste ocksi friga sig varfbr de ar simotstindskraftiga och stabila, och varfbr defbrekommer overallt i viirlden, trots all kritik. En fbrklaring iir siikert att detta siitt attanvanda spriket hjalper en vuxen, som haransvar for en grupp barn eller unga miinniskor, att till det yttre behilla kontrollen oversituationen. Genom att reglera sprikspelenoch ta makten over vem som fir prata niir ochhur man fir prata, kan den vuxne uppni enviss trygghet och se till si att inget ofbrutsettintraffar som kan stora planerna.

Artikelforfattar e

Idag VET VI DOCK, bland annat genom omfattande forskning om spriket i klassrummet, att dennakontroll iir bedriiglig. Bam iir uppfinningsrika och varkenfbrbud eller fbrsbk att hindra en mer naturlig samtalssitua-tion hjiilper i langden. En elev kan hinna ta minga informella kontakter med sina klasskamrater, medan det offi-ciella sprikspelet pagar pi den offentliga klassrumsare-nan. Kjell Granstrbm, som gjort en forskningsbversikt omliv och arbete i svenska klassrum, har myntat nigot somhan kallar for en "omviind sjattedelsregel", vilket innebiiratt eleverna under en lektion pratar sex ginger oftare medvarandra an med lararen. Tvi flickor i attan slog rekordmed 400 kontakter med varandra under en lektion. Ge-nomsnittet var 100 kontakter. Liirarens fbreliisningar fungerar ofta bara som en ljudkuliss till elevernas privata akti-viteter (Granstrbm & Einarsson 1995).

Minga fbrskolepedagoger forsoker mer och mer undvi-ka den sorts samlingar, som liknar de traditionella fraga-svar-lektionerna. I stallet utgar de i sin pedagogiska verksamhet frin barns naturliga nyfikenhet och fbrundran infbr olika saker de moter. De arbetar medvetet med atthjalpa barn att reflektera tillsammans i de vardagliga si-tuationerna och komma underfund med hur olika saker

Ingegard Sandstrom Madseniir liirarutbildare i svenskavid hogskolan Kristianstad.Hon har sarskilt intresseratsig for fragor som ror sprakutveckling och liirande.

hiinger ihop. Den forskning, som framfbr allt Ingrid Pramling initierat, har visat hur viktigt det iir for barn att sjiilvafa lov att upptacka samband genom att spekulera och viin-da och vrida pa saker, tillsammans med varandra, under envuxen pedagogs ledning.

Nar barn stalls infor olika siitt att tiinka, utmanasderas egna fbrestallningar om varlden och de skillnader de urskiljer i denna mingfald behbver de tiinkakring och prata med varandra om. Barn miste fi laboreramycket med olika fbrestallningar sprikligt, rita och beriitta och samtala om hur de uppfattat olika fbreteelser. Pe-dagogens uppgift blir att skapa mojligheter for barnen attvara sprikligt aktiva, lata dem stalla minga frigor och

hjalpa till att sammanfatta och strukturera.Niir pedagogerna medvetet forsoker andrapi sitt satt att samtala med barnen, fir detkonsekvenser ocksi for hur barn samtalarmed varandra. Nar jag efter en termin hadeitertriiff med forskollarare, som gitt enfortbildningskurs, beriittade de att nu hadetill och med deras barn bbrjat saga "hurtankte du da?" till varandra.

De barn, som ingick i Pramlings fbrsbk,klarade motet med skolan biist niir de komtill klassrum diir det ridde liknande villkorfor kommunikation, som dessa barn hademott i fbrskolan, det vill siiga klassrum, diirlararen milmedvetet lat barnen formulera

sig i bide tal och skrift och rora sig fritt i klassrummet ochsmiprata med varandra och liiraren om det de hbll pi med.De barn, som motte klassrum med stranga traditionellaregler for samtal och kommunikation, hade svirare att finna sig tillriitta, iiven om deras vana vid att tiinka och reflektera anda visade sig vara till fbrdel for dem. De svarade sallan att de inte visste eller var tysta. De borjade prata ochfbrsbkte svara och genom att de pratade fick de ocksa ideer, som gjorde att de hade liittare att lbsa uppgifterna. Omman anviinder Vygotskijs bild, kan man siiga att de inte hade nagot fiirdigt svar tillreds, det vill siiga ingen fiirdigManning att hanga over sina tankar. Men de hade erfarenhet av att de kunde komma pi saker medan de pratade, detvill siiga att kliinningen skulle bli fiirdig om de bara fickbbrja pi den. I fyra av de fem klassrum, diir systematiskastudier gjordes, framstir dock kontrasten till fbrskolansom mycket stor. Det som verkar vara viktigast hiir ar inteatt kunna tala och uttrycka sig utan att kunna vara tyst, lyssna och att ta instruktioner (Pramling m fl 1995).

Hur ska di en liirare kunna bryta med dessa djupt lig-gande, nastan osynliga monster? En viktig fbrutsiittningiir att kunna urskilja dem. For att traffa ett val miste man

38 P E D A G O G I S K A M A G A S I N E T 3 / 9 6

ocksi se alternativ. Ingen liirare vill sina elever ilia och niirde fbrstar att de traditionellasatten att kommunicera iklassrum varken hjiilper eleverna att lara sig nya saker eller gynnar deras sprikutveck-ling, ar de fiesta beredda attfbrsbka fbrandra sin praktik,aven om denna insikt iblandkan innebara att minga fbr-svar mobiliseras. Man mistekanske ta stallning till att mantycker sig ha "gjort fel" underen liingre tid.

DARFOR SKA jag inte pasta att det finns nigralatta och snabba och enkla lbsningar. Fbriindringar av arbetssiitt och kommunikationhanger samman med mycketdjupa forandringar av manni-skosyn och kunskapssyn ochde kan aldrig ske snabbt. Menman kan ocksa se det si, attdet galler att viga ta smi steg itaget och att kiinna att det blirroligare och mer spannandeatt vara larare ju stbrre inblickman fir i elevernas tankevarl-dar och att det inte heller iirfarligt att slappa lite pi kon-trollen.

Jag menar att de principiellaproblemen vad galler kommunikation och larande iir mycketlikartade genom alla stadier,frin fbrskolan till hogskolan,iiven om det givetvis ocksifinns viktiga skillnader, sarskilt betriiffande vad barn ochungdomar tycker om och kan gbra pi olika utvecklingsni-vaer. Till exempel ar det for mindre barn mest naturligt attuttrycka sig muntligt eller i bild, medan aldre elever kanske fbredrar att skriva. Aldre elever kan ocksi lyssna nigotliingre stunder, dock inte si lange som de fiesta larare troreller i varje fall ofta liter dem gbra till vardags. I en klass-rumsstudie jag sjiilv gjort i gymnasieskolan skrev en flicka:

"Ibland blir man si trbtt pa att lyssna pi en larare attman kopplar bort hjiirnan och vips si iir man nagon heltannanstans."

Detta ar val nigot som defiesta av oss vuxna ocksikiinner igen frin till exempel konferenser.

\ IKi

"DEN FRIA STOLEN" AV GUNILLA SKOLD FEILER

ikheterna innebiir attbarn och elever behb

ver fa fler tillfallen att anvanda sprik pi ett infor-mellt siitt, rita, prata ellerskriva sjalva. De behbverocksa fi lyssna pi varandra,ta del av varandras tankaroch ideer for att fa upplevaolika perspektiv och syn-vinklar. En grundlaggande

/ f b r u t s a t t n i n g a r e t t t i l l -litande klimat, som gbr attman vagar uttrycka vad mantanker och inte bara sidantsom man tror att lararen villlibra for att skaffa sig poangi konkurrens med andraelever. Eleverna miste ocksa kiinna att de fragor sombehandlas iir angelagna fordem. Man brukar tala omautentiska frigor, det villsiiga frigor som ar viktigaoch meningsfulla for eleverna att sbka svar pi. OlgaDysthe kallar sadana klassrum dialogiska eller flerstammiga, det vill siiga darflera roster iin lararens firlov att hbras. Hon talar omgymnasieklassrum, men jagmenar att principerna iirlikartade pi alia stadier.

Om man nu som pedagogvill ta nigra smi steg mot ett annat satt att organiserakommunikationen, hur ska man di bbrja? Jag har redantalat om Pramlings forskning niir det galler fbrskolan, ochhennes resultat ar i hog grad relevanta iiven for skolan,men vad kan di enskilda liirare gbra i skolan? Ett satt iir attbbrja anviinda si kallade studiejournaler eller loggbbckeroch lita eleverna skriva ofta och kort. Man miste ocksikoppla korta gruppsamtal till skrivandet, antingen fore eller efter. Eleverna ska kiinna att deras tankar iir efterfri-gade och de ska ocksa fi lov att "tiinka med pennan" detvill siiga skrivandet ska inte riittas utan anviindas i under- ▶

J


S A N D S T R O M M A D S E N : I K L A S S R U M M E T V A V S .

visningen pi olika siitt. Det kan till exempel innebara attvissa elever laser upp vad de skrivit direkt eller att lararensimilar in och ger en respons nasta dag, antingen individuellt eller kollektivt. En kollektiv respons kan gi till siatt lararen plockar ut vissa elevtankar, samlar dem pi enstordia eller pi en stencil och inleder nasta dags arbetemed att klassen laser och diskuterar dem. Ofta skapar detta en bro mellan olika lektioner och hjalper bide eleveroch larare att kunna se en rod trid i arbetet.

NAR ELEVERNA LASER TEXTERbide faktatexter och skbnlitte-riira texter, kan de uppmanas skrivaen liisjournal, en si kallad liislogg.Det kan gi till si att de plockar ut vissa sjalwalda citat och skriver egna tankar och funderingar till dem. Uppfblj-ningen kan innebara att eleverna sitter ismigrupper och liiser upp sina journalerfor varandra. Detta kan sedan fbljas uppoch diskuteras i helklass. Risken ar diinte lika stor att klassamtalet bara blir endialog mellan lararen och de mest talfbraeleverna.

I en studie jag sjalv gjort i gymnasieskolan, in-fbrde liiraren endast en liten fbriindring, namligen att eleverna varje vecka ungefar femton minuter skrev nagotsom dbptes till eftertankar, det vill siiga spontana reaktio-ner och funderingar kring lektionsinnehillet. Det var ettfbrhillandevis litet "ingrepp" i liirarens normala rutiner,men det visade sig iindi ha stor betydelse och skapadeforutsiittningar for ett mera dialogiskt klassrum. Att gbraen sidan begriinsad fbriindring kan vara ett forsta led i attfbrsbka skapa en biittre balans mellan larares och eleverssprakliga aktivitet. Den kraver inga extra resurser, bara lite is i magen och friskt mod.

DEN larare JAG FOLJDE under ett liisir tyckte sigbara se fordelar med denna fbriindring, men honhar iindi inte mera systematiskt fortsatt med detta i sinaandra klasser. Bide lion och jag har ofta funderat over varfbr. Vi har enats om att det for en larare iir nigot av detsviraste som finns att fbriindra sin praktik och sina rutiner. Det miste fi ta tid och ske stegvis i egen takt pa egnavillkor. Ett siitt iir att, som jag gjorde, gi en kurs dar mansjiilv arbetar processinriktat och fir uppleva hur det kankiinnas. Di kiinner man sig ocksi tryggare, niir man skafbrsbka arbeta pi liknande siitt. Ett annat siitt iir att bbrjamed att liisa om hur andra har gjort. Darfbr ger jag till sist,i referenslistan harintill, nigra litteraturtips for den somkiinner att det nu iir dags att ta ett litet steg pa viigen. □

" B L O M M A M E D R O T "AV G U N I L L ASKOLD FEILER

R E F E R E N S E RGranstrom, K & Einarsson, C (1995): Forskningom liv och arbete i svenska klassrum - en over-sikt, Skolverkets monografserie, Liber distributionPramling, I m fl (1995): Barns mote med skolansvarld, Rapporter fran Institutionen for metodiki lararutbildningen, Goteborgs universitet, Nr. 9Vygotskij, L (1980): Psykologi och didaktik. Nor-stedt & Soner

L I T T E R A T U R T I P SFOR OLIKA STADIER

Pramling, I & Mdrdsjo AC (1994): Att utvecklakunnandets grunder, Rapporter fran Institutionen for metodik i lararutbildningen Goteborgsuniversitet, Nr 7.I denna rapport redovisas konkret och tydligt hurman kan arbeta i forskolan med att lata barn sjalva samtala och reflektera och darmed paverka deras satt att tanka och lara.Malmgren, L- G: Svenskundervisning i grundskolan (ny upplaga med flera nyskrivna kapitel 1996)Studentlitteratur.I boken ingar, forutom en historisk och teoretiskoverblick over svenskundervisning i allmanhet,ett besok hos tva larare, en i klass tva och en iMass fyra. Diir kan man lasa om hur de konkretgar till vaga for att skapa en undervisning medmer spraklig produktion.Malmgren, L- G. & Nilsson J (1993): Litteratur-lasning som lek och allvar Studentlitteratur.I boken beskrivs hur en integrerad och tematisktorienterad undervisning i svenska, bild oeh orien-teringsamnen framst pa mellanstadiet kan bedri-vas. Det finns manga exempel pa hur skrivandeoch samtal pa ett naturligt satt ingar i arbetet.Jorgel-Lofstrbm, C (1996): Nya erfarenheter iSO-undervisningen. Exempel fran ett klassrum.Bonnier Utbildning.Boken dr nyutkommen och recenseras i dettanummer pa sidan 81.

Johansson, H (1993): Elever skriver och lar Bonnier Utbildning.Hans Johansson ar gymnasielarare, och i bokenredovisar han konkreta exempel pa arbetssatt ochuppgifter, som passar i gymnasieskolan men somsakert kan vara tillampbara aven pa andra stadier.

A L L M A N N A T E X T E RSandstrbm Madsen, I (1996): Skriva for att lara.Centrum for kompetensutveckling, HogskolanKristianstad. Mitt mal var att gora en lattlastforskningsoversikt over framfor allt engelskspra-kig litteratur om det som i England kallas for"Language and Learning" och i USA "Writingacross the Curriculum". Hiiftet har anvants i lararutbildningen under flera ar och ar nu fardig-stalld till en rapport. Den innehaller dels en teoretisk genomgang och dels ett antal exempel pahur man kan arbeta pa olika stadier. Det Annsocksa en ganska utforlig referenslista.Fulwiler, T (ed.) (1987): The Journal Book Boyn-ton/Cook HeinemannISBN 0-86709-175-4

Boken bestar av ett antal artiklar om hur mankan anvanda studiejournaler i olika iimnen pa olika stadier. Oftast ar det verksamma larare, somkonkret beskriver hur de arbetar. Boken ar full avideer, som latt gar att omsatta till svenska forhal-landen.


De sju intelligenserna!

SJU SATTATT LARADavid Lazear

DESJUINTELLIGENSERNAHoward Gardner

SKAPANDE GENIERHoward Gardner

Brain BooksBox 344, 551 15 Jonkoping Tel: 036-167525 Fax: 036-150848

Att ordet dyslexi finns sa sjalvklart i det svenska offentliga samtalet

gor att dyslexi som begrepp far en aura av sjalvklarhet. Som om samhallets institutioner, forskare och pedagoger vet och ar overens omvad dyslexi ar. Men sa ar det inte. I sjalva verket utspelar sig nagotsom liknar ett pedagogiskt drama runt begreppet dyslexi.

Dyslexi- ett oppet faitfor kontroverserText: Amelie ThamFrilansjournalist

TERMERNA HAR vaxlat. Man har talat om ordblin-da, elever med liisdefekt, ja en etikett som psyko-pat har ibland anvants om barn med liis- och skriv

svarigheter. Men trots avstinden i tid och skiftande sprak-bruk iir konflikten densamma. Pi ena sidan stir forskareoch pedagoger med en fbrklaringsmodell som iir naturve-tenskapligt, biologiskt orienterad och som har bidragit tillatt begreppet dyslexi etablerats i samhallet. Pa den andrastir forskare och pedagoger som iir mer humanvetenskap-ligt orienterade. De hiir grupperingarna foreslir ofta heltolika strategier for att mbta barn och vuxna som har olikagrader av liis- och skrivsvarigheter. Djupast sett handlardet om olika siitt att se pi manniskan.

Under femtio- och sextiotalen hade svenska skolor spe-cialundervisning enligt den undervisningsteknologiskamodell som var pi modet di. Den var ytterst inspirerad avSkinner och den behaviouristiska skolan. Arbetet i liiskli-nikerna hade till en del sina rotter i en medicinsk tradition, en del specialliirare bar till och med vit rock i arbetet. I borjan pa sjuttiotalet kom SIA-utredningen som all-miint fbrordade integration av de barn som tidigare sarbe-handlats. I slutet pi sjuttiotalet fbrsvann liisklinikerna of-ficiellt, iiven om de manga ginger levde kvar som si kalla

de skrivstugor. Liiroplanerna under ittiotalet utmiirktesig genom att inte anviinda ord som dyslexi eller las- ochskrivsvarigheter. Daremot talade man om elever med sarskilda behov, till exempel sprakliga; en officiell anvisningom att inte skilja ut elever mer iin nbdviindigt.

Betraktar man specialpedagogiken frin femtiotalet ochframat i backspegeln iir det friga om valdiga kast, tes ochantites. Och det finns ingen kontinuerlig utvardering,skolpolitiken har styrt forskningen i stallet for tvartom. Iborjan av sjuttiotalet gjordes en stor utvardering, LUGSpecial, av si kallade hjalp klasser, Obs-kliniker och las-klasser. Utvarderingen leddes av Lennart Forsfiilt pi di-varande SO. Men LUG Special hamnade i skuggan avSIA-utredningen, den har aldrig diskuterats i forskarkret-sar och det gjordes ingen jamfbrande undersokning avspecialpedagogikens resultat under ittiotalet. Man haralltsi inte tagit reda pi hur de olika periodernas special-pedagogik liar hjalpt barn med problem.

I det pedagogiska klimat som ridde under ittiotalet aktiverades dyslexifbresprikarna. Pi svenskt initiativ bildades den si kallade Rodinakademien, ett internationellt, tviirvetenskapligt forum "for att utveckla nya dia- ▶


■ i a < » M * f t « f t f t * 9 t i a a M * * * £ 5 5

* » • ■ * ■ ■

1BHC9Hlf,S22S

a a a a w ;H H * « » t f

i i * a * * * a a * a a a a * a

■ ■ ■ ■ ■ ■ ■ ■ ■ ■ ■ ■ ■ ■ ■ ■ • ■ ■ • • ■ I

I I M * H H P I— _ H B B U f f l l l l fHaaaaaaaaaaaaaaaaaaAf i *®

THAM:DYSLEXI

gnos- och remediationsmetoder" (behandling) for dyslektiker. Nigra ir senare bildade samma krets Svenska dys-lexistiftelsen och stbdfbreningen Svenska dyslexifbr-eningen. Deras mil ar att friimja forskning och spridakunskap om dyslexi. De har i sin tur ett nara samarbetemed Fbreningen mot las- och skrivsvarigheter, FMLS.

Det budskap som tonat fram under senare ir,frin forskare och pedagoger med anknytning tillDyslexistiftelsen iir att dyslexi ar mycket vanligt, det sagshandla om si hbga tal som fem till itta procent av Sverigesbefolkning. Man talar om en stbrning i liis- och skrivfunk-tionen som antas ha biologiska orsaker. Det finns forskaresom identifierat fbriindringar i hjarnan som tanks kunnaorsaka svarigheter att liisa och skriva. Det anfbrs ofta attdyslexi skulle vara arftligt och det pigir forskning for attisolera den gen som eventuellt biir anlagen.

Nar det galler itgarder fbrordar samma forskare och pedagoger ofta tidiga diagnoser med hjiilp av utarbetade test.Man betonar ofta avkodningen i lasningen som en meka-nisk fardighet som alia miste ha innan de kan bli fullgodaliisare. Slutligen har man fbresprikat att dyslektiker ska fistatus som handikappade, vilket de numera har.

Kraftsamlingen bland dyslexifbresprikarna under ittiotalet orsakade debatter, bland annat i Liirartidningen ochdet gjorde att forskare och pedagoger med helt andra syn-siitt framtriidde tydligare. Under iren har debatten bbljatgenom dagspress, tidskrifter, bocker och till och med Sveriges riksdag. Utbildningsutskottet sammankallade enhearing 1994 for att reda ut begreppen, det blev till storadelar en uppvisning i stiillningskrig.

En av dem som var med den gingen iir Ingvar Lund-berg, tidigare professor i psykologi i Umei, numera enga-gerad i ett forskningsprogram vid Goteborgs Universitetom kommunikation och handikapp. Ingvar Lundberg iirsedan minga ir en av dyxlexibegreppets fbresprikare.Hans senaste bok i amnet kom fbrra iret, "Lasutvecklingoch dyslexi", en antologi utgiven tillsammans med Christer Jacobson, om det si kallade Kronobergsprojektet.

Men nar jag NU talar med honom ar det miirkbarthur starkt han betonar att dyslexi miste betraktasfrin minga olika perspektiv. Han bekriiftar att begreppetiir mycket svirt att definiera klart, att fenomenet iir git-fullt och forskning och pedagogik ett fait oppet for kon-troverser. Det finns, siiger han nu, inget underlag for attvara kategorisk nar det galler dyslexi. Jag frigar hur hanser pi att dyslexi officiellt iir ett handikapp, om det kan hanackdelar.

- Att dyslexi officiellt iir ett handikapp har gjort att dethar uppmiirksammats och det iir bra. Men det kan samti

digt viicka fbrhoppningar om en enkel kategorisering.Och det finns risk att diagnosen kan bli en for stark del idyslektikerns identitet.

Kravet pi tidiga diagnoser fors ofta fram frin dyslexifbresprikarna. Men dar awiker nu Ingvar Lundberg. Hanhar gjort kalkyler over testernas mojliga matfel och menaratt iiven om de skulle mitta riitt, kanske det andi ar battreatt inte plocka ut vissa barn si tidigt, att hellre satsa pi enmer varierad pedagogik for alia barn. Jag fragar ocksa omhan ser en risk i att de dyslexicentra som nu finns piminga hill i landet kan innebara att skolan slapper ifrinsig en viktig del av sitt ansvar.

- Det gbrs mycket gott pa olika dyslexicentra. Men jagvill inte forneka att det finns en risk att kompetensen hamnar utanfbr skolan med det har systemet.

Bo Sundblad var med pi samma hearing i riksdagen.Han har bedrivit lasforskning sedan sjuttiotalet, fbrst piStockholms Universitet, numera vid Lararhogskolan.Han och Birgita Allard, larare, psykolog (och hustru) iirnigra av dem som ser las- och skrivsvarigheter fran etthelt annat perspektiv:

- Om dyslexibegreppet och den biologiska fbrklarings-modellen blir fbrhiirskande kan valdigt minga barn fi sinlasfbrmiga sbnderslagen i onbdan. Det vi fbresprikar aratt det som iir normalt innehiller en enorm variation, medan dyslexirbrelsen havdar att det normala iir si smalt siminga inte passar in. Med det synsattet skapar man dyslektiker.

Nar det galler det ofta framfbrda kravet pi tidigadiagnoser och triiningsprogram menar Bo Sundblad och Birgita Allard att det kan fi ofbrutsedda konsekvenser.

- Det enda som de testerna kan ta reda pi iir om individen iinnu inte kan liisa. Ju tidigare du diagnostiserar, desto stbrre iir risken for att du fir en diagnos som iir en sjalv-uppfyllande profetia. Risken ar ocksa stor att man via diagnosen skapar las- och skrivsvirigheter, i stallet for att bara se den valdiga skillnaden i barns satt att lara.

Bo Sundblad och Birgita Allard fbrankrar sedan mingair tillbaka sin syn pi lasning och las- och skrivsvarigheteri forskning, seminariegrupper, lararfortbildning, i bockeroch i den "Las- och Skrivstudio" som Birgita driver pi SitJacobi gymnasium i Stockholm.

- Pa sjuttiotalet siiger Bo Sundblad, upptiickte jag att detvar mer spiinnande att lita lararna definiera problemen formin forskning iin att jag skulle gbra det sjiilv. Det fbrandrar angreppssiittet och vi hamnar i ett underifrinperspek-tiv. Vi har si att siiga bronen mot marken. Nar det gallerlas- och skrivsvirigheter menar vi att lararna i stallet for attplocka in test ska fblja varje barns lasutveckling mycket no-


ga. Man ska fundera over om barnets egna strategier arviirda att utveckla och det iir de ofta. Och man ska undvikaatt gi in och ta nyfikenheten och initiativet frin barnet.

Birgita Allard och Bo Sundblad kommer ur en forskar-tradition och pedagogisk riktning som bland annat inspi-rerats av barnpsykologen Bruno Bettelheims forskningom liisinliiining. Tviirtemot dem som betonar en mer me-kanisk lasinliirning menar Bettelheim att skolans texterredan frin borjan maste vara meningsfulla for att under-liitta inlarning. Hans undersokning visade dessutom attbarns felliisningar ofta iir meningsfulla och uttrycker bar-nets reaktion pi texten. En felliisning bbr diirfbr intebetraktas som ett misslyckande.

I Sverige har samma forskartradition undersenare ir haft fbresprikare som de bida pro-fessorerna i pedagogik Ake W Edfeldtoch Eve Malmquist och professorn ibarns sprak Ragnhild Soderberghmed flera. Trots tyngden i deras ar- 'gumentation har de svirare attetablera sitt synsatt gentemot r:'myndigheter och institutioner, <diir iir dyslexirbrelsen mycket ':mer framgingsrik. Frigan iir ("i J ■v a r f b r ? a n ,

Den svenska konflikten omdyslexibegreppet och om las-och skrivsvirigheter ingaregentligen i en lika djup, omfattande och langvarig inter-nationell diskussion mellande tvi vetenskapstraditio-nerna. Per Solvang som iir so-ciolog vid Bergens Universitetarbetar nu med ett forskningsprojekt diir han jamfbr hur man iDanmark, Sverige och Norge fbrhil-ler sig till fenomenet liis- och skrivsvirigheter. Han har ocksi bverblick over diskussionen i andralander.

- Begreppet dyslexi har en ovanligt lbs definition, vilketocksi kritikerna med riitta papekar. Niir det galler de pro-centtal som niimns i den svenska debatten tror jag de ligger alldeles for hbgt. Bland internationella forskare finnsdet ingen enighet om ett si stort antal dyslektiker. Det rider over huvud taget en stor osiikerhet om minga av dys-lexifbresprikarnas hypoteser. Det finns visserligen flerpojkar och fler viinsterhiinta bland dyslektiker, men manhar nu fitt bverge forestallningen att det skulle finnas ettneurologiskt samband diir.

j s V

H I S S TO RY " AV G U N I L L A S K O L D F E I L E R

Per Solvang arbetar i en konstruktivistisk tradition. Detinnebiir att han betraktar det som anses "sant" i ett samhiille, till exempel den mer officiella synen pi dyslexi,som ett resultat av sociala processer och kraftmiitningaroch inte som nagot vetenskapligt bevisat. Han erkanneratt det kan verka cyniskt, till exempel i fbrhillande tillmanniskor som diagnostiserats som dyslektiker. Men detfinns en konflikt i debatten som bbr fbrtydligas for allasom berbrs.

Nu undersbker Per Solvang genom intervjuer i Norgevilka konsekvenser en neurologisk dyslexidiagnos fir for

de olika aktbrerna. Hans hypotes iir att diagnosen be-friar frin skuld och ansvar: problemet iir inte for-ankrat i familjen, eleven befrias frin misstankenom bristande begivning, lararens fritas frinmisstankar om en insiktslbs pedagogik och skolan

befrias frin ansvar. Skuldbefrielsen3-^rS kan visserl igen skapa trygghet.

Per Solvang liar noterat hurstarkt de intervjuade tar tillsig begreppet. Hans ut-

> gingspunkt iir att alla aktb-rer har goda avsikter, men

|3 hans friga iir varfbr dyslexi-| fbresprakarnas synsatt valjsC framfbr andra synsatt.E - Liis- och skrivsvirighe-L ter kan ju ocksa ha sin orsak

i till exempel sociala omgiv-ningar och skolans pedagogik. Betonar man det neurologiska perspektivet krymperman fbrstielsen av problemet.- Under senare ir har det

biologiska tankandet for attforsti manniskan allmant sett

haft framging. Den genetiskaforskningen till exempel iir pa stark

frammarsch. Hiir fir vi fbrklaringsmodeller som kan verka entydiga-och som iir liittare att forsti. De psykosocialafbrklaringsmoclellerna, till exempel de som anviinds avden andra sidan i dyslexidebatten, iir ofta mer komplexaoch svirare att existentiellt fbrhilla sig till. De kraver ocksi ett stbrre moraliskt ansvar.

MED TANKE PA HUR DISKUSSIONEN om dyslexi ochliis- och skrivsvirigheter har utvecklat sig skulle Per Solvang bnska att alia berbrda parter funderadeover det hiir. For hiir finns, menar han, ett samhiilleligtd i l e m m a . □ ▶


Elisabet Reslegard och forfattaren Torbjorn Lundgren ar badadjupt engagerade i arbetet att oka medvetenheten om las- och skrivsvarigheter.

I Torbjorn Lundgrens familj har bade hans foraldrar,han sjalv och tva av hans barn las- och skrivsvarigheter.

'Antingen dr Max duraeller ocksdfilmar han

Text: Amelie Tham Foto: Stefan Lindberg

For El isahet Reslegard bor jadealltihop niir hennes son Max som nu iirtretton ir, hade gatt fem veckor i forstaklass.

- Di blev jag uppringd av hans frokensom sa: Antingen ar Max dum eller ocksi filmar han! Vi hade kommit till skolanmed ett barn som vi uppfattade somkreativt och begivat och han hade ingasom heist problem pa dagis. Jag stodsom fallen frin skyarna.

Niir Max hade gatt tvi ar i skolan kallade han sig sjiilv for B-miinniska. Och hanklarade inte langre sidant som han kunde innan han borjade skolan, till exempel riitt komplicerad huvudriikning.Han borjade prata om att han inte skulle lyckas, inte klara skolan och inte fi ettjobb niir han blev vuxen. Hans sjiilvbildvar helt fbriindrad.

- Vid jultid i fjiirde klass ville Max inteleva langre, sager Elisabet Reslegird,och det var det viirsta av allt.

medvetna om vilken kamp som oftakriivs av foraldrar for att komma si langtoch att man i dagens liige ska vara bidestark och viilutbildad for att driva sinsak.

- Diirfbr efterlyser vi nu tidiga insatser och enkla tester, sager bide ElisabetReslegird och Torbjorn Lundgren, siatt man hittar de hiir barnen. Det gallerbide barn med liis- och skrivsvirighe-ter/dyslexi, DAMP och andra niirlig-gande symtom. Men det finns de somundrar om man ska diagnostisera barnoch om de ska kiinna till diagnosen. Vitycker det, diagnosen ger en liittnad.Man kan siiga: Nil, jag kan inte det diirfor jag har dyslexi.

Men historien om Max viinde, mycket genom Elisabet Reslegirds massivaarbete for att fi skolans larare och skol-ledare att uppmiirksamma problemet.Till slut fick hon igenom muntlig undervisning och muntliga fbrhbr i alla amnen. Niir Max gick ut sexan hade hansamma kunskaper som sina kamrater.

Bide Elisabet och Torbjorn Lundgren iir in pi huden

"Vid jultidville Max

inte leva langre,och det

var det vdrstaav allt"

- Nar JAG var barn pi femtiotalet, sii

ger Torbjorn, var det ju aldrig nigon sompratade med mig om mina liis- och skriv-problem. Jag blev placerad i en liisklinik,som en mbbel. Diagnosen handlar ju inte om att stiimpla folk, bara att man skaveta vad man kan och vem man ar.

Bide Elisabet Reslegird och Tor-^^^^^^^^^^ bjorn Lundgren arbetar aktivt med den

mycket omfattande dyslexikampanjsom nu i September drar i ging over hela landet.

Milen ar att verka for en attitydfbrandring och att sam-la in pengar till forskning och utbildning. Kampanjen galler bide barn och vuxna, frin forskola till arbetsliv. Den

46 PEDAGOGISKA M AGASIN ET 3/96

organiseras av Fbrbundet mot las- och skrivsvirigheter(FMLS), Svenska dyslexistiftelsen och Svenska dyslexi-fbreningen. I kampanjen tonar man medvetet ner mot-sattningen mellan de tva synsiitten pi liis- och skrivsvirigheter. Som en markering i samma riktning anvander nuFMLS begreppet liis- och skrivsvarigheter/ dyslexi.

- Vi arbetar ocksi for att fi en samsyn pi las-och skrivsvi-

righeter/dyslexi mellan de tvi liirarfbrbunden, landetsskolledare, elev- och handikapporganisationer, Folkhiil-soinstitutet och Hem och Skola. Det finns ett stort intressefrin alia vi talat med.

Elisabet Reslegird, kampanjgeneral, och TorbjornLundgren pi FMLS hiller nu pi att dra in stora delar avOrganisationssverige i kampanjen: arbetsmarknadensparter, Skolverket, studiefbrbunden, Handikappinstitu-tet. De organiserar arbetet bide liins- och kommunvis.

Lansbiblioteket i Sormlands lan arbetar nu fram enmodell for samverkan mellan arbetsfbrmedlingar, fbrsiik-

ringskassor, folkhbg-skolor, komvux, bibliotek med flera. IEskilstuna tar manfram en modell forsamverkan pi kom-munnivi. I kampan-jens upptakt hillerSvenska dyslexistiftelsen en nordisk kongress ochRodinakademienorganiserar ett internationellt symposium om dyslexi iStockholm i feb-ruari 1997.

Kampanjen drarocksi i gang enkrisberedskap. Denbkade uppmiirk-samheten pa las-och skrivsvirigheter, till exempel piarbetsplatser, kanviicka oro och ing-

_ est hos miinniskorsom har proble

men, men som har dolt dem for omviirlden under mingair. Kampanjen har nu kontakter med Svenska Kyrkan,Jourhavande Medmanniska med flera dit miinniskor kanr i n g a . D

"Nar jag var barnpd 50-talet

var detju aldrig nagonsom talade med mig

om mina las-och skrivproblem"

lit dig inspireras av att arbeta kreativt,dmnesintegrerat och praktiskt!

Spara tid och gbr din planering effektivare!1 1 _ _ . _ . _ . J I _ _ 1 _ 1 J _ ™ C ~ A - * , J i n - r . r t - 1 - i n n f \ \ n ' t " r i Y > 1 i T M l ' ,Detta gbr du enklast genom

att prenumerera pa KreativPedagogik - en spannande tid-skrift med tiinkvarda reportage och inspirerande fbrslag tillpraktiska ovningar.

Kreativ Pedagogik tar uppett speciellt tema i varje nummer - Vatten, Papper, Metal-ler, Musik, Flyg, Atervinning.

Ett ovarderligt hjalpmedel

for dig som arbetar i grundskolan, pa forskolan och somfritidspedagog.

Du kan ocksa kbpa tidigareutgavor av tidskriften, om detar nagot speciellt tema du arintresserad av.

Mer information om tidigare nummer kan du fa patelefon 031- 53 61 89, eller0340-703 82..

Drygt 120 sidor inspirerande lasning med vackra ochinformativa bilder!Musik ar en fantastiskutgangspunkt for inlarningoch aktiviteter inom demest skiftande amnen.Lat barnen/eleverna stifta

bekantskap med de stora mastarna - samtidigt som de lar sigsprak, matematik, naturvetenskap och teknik!

estdllptirmen

ERBJUDANDE!Prenumerar du fare den 31/10 1996 far du valfritt nummer av

Kreativ Pedagogik utan kostnad.

I'M 3/96

Ja tack, jag vill:□ Prenumerera pa Kreativ Pedagogik for 296:- (4 nr/ar) inkl. porto.Q Kbpa Musikpdrmen for 260:- exkl. porto.

Namn

Aifress

C'ostadressPosto eller fcixa kupongen till:

Kreativ Pedagogik Forlag Mary Ekdahl AB AC Lindblads goto 6,418 71 Goteborg.


"Forst nar man inser att lasprocessen ar ett enormt komplext neurologiskt

spel mellan en rad delfunktioner, kommer man att pa allvar forsta,vilken komplicerad funktion det egentligen ar tal om. Och hur hopplostoch direkt forodande det ar att forsoka organisera hela lasprocessenmed sitt medvetande."

Lasforskningenhar gatt vilsei en rad atervandsgranderAv Steen Larsen

Iar AR det hundra ar sedan den moderna liisforsk-ningen fbddes. Engelsmannen Morgan(i) var antag-ligen den forsta, som beskrev ett exempel pi liissva-

righeter, som han betecknade "ordblindhet". Han beskrev den 14-arige Percy, som hade stora las- och stav-ningssvarigheter. Di man inte kunde konstatera nigon tidigare neurologisk stbrning, antog Morgan att dessa svarigheter miste vara medfbdda och betecknade fenomenet"congenital word blindness".

Det har nu gitt hundra ir. Och niir nigon blir hundra ir,brukar man halla en stor fest och se tillbaka pi den tid somhar gitt och de resultat man har nitt. Hiir ska vi hoppaover festligheterna och nbja oss med att se pi liisforsk-ningens resultat. Vilka resultat och vilken ny insikt har lasforskningen nitt fram till under denna linga period?Inga. Inga som heist!

Niir larare och fbriildrar fbrundrar sig over att ett barnhar svirt att liira sig lasa, iir liisforskningens fbrklaring idag densamma som Morgans for hundra ir sedan. Medfodd ordblindhet.

Men hur kunde det gi si fel?Den viktigaste fbrklaringen ar nog att liisforskania i dag

pi avgorande omraden iinnu inte har frigjort sig frin 1800-

talets siitt att tiinka: De tror fortfarande att fbrvarvade fiirdigheter kan iirvas genetiskt, de tror att man laser medbgonen, att till varje bokstav svarar ett bestiimt sprikljud,att lasning ar accelererad stavning, och si vidare. Pi detsattet har lasforskningen gitt vilse in i en rad iterviinds-griinder, som hindrar den framitskridande accelerationenav insikt, som ar varje vetenskaps kiinnetecken.

Denna artikel ska emellertid inte uppfattas som ett po-lemiskt tillintetgbrande av lasforskningen, utan som ettuppbyggande bidrag till att komma ut ur iterviindsgran-derna - och vidare (2). Vi ska darfbr, en efter en, beskrivade fem iterviindsgriinder som lasforskningen har gitt vilse i: den genetiska, den statiska, sinnesindelningens, denfonetiska och medvetenhetens itervimdsgrand.

Den genetiska dtervdndsgrdnden. Den 22 december1990 kunde man i den danska tidningen Politiken lasa fbljande notis: "En domstol i London liar tilldelat en ittaarigpojke, som pi grund av lakarfel vid fbdseln blev svirt han-dikappad, ett rekordbelopp pi 1,2 milj. pund (omkring13,2 milj. kr) i skadeersiittning. Domaren motiverade dethbga beloppet med att Hugo Cassel, som pojken heter,kommer frin en rik familj och att familjens konstniirligaoch affiirsmiissiga gener helt siikert skulle ha givit honom

48 PEDAGOGISKA M AGASIN ET 3/96

Qf' 96/E13NISV9VKI V>ISI903VQ3d

^ -uibs ua 'uotprunj pBiip.io.ioAo ua b§bs iib bs jb ubSbuijoj-ssq -jaisuoui apuBSirequBuiures ijois ip i - iSipiiures sbj-asqiqoiu Bluing b>[s .iauoii>[unipp pB.i ua }}B ib uassaoojd-sbj piA Bjppads }3Q uapu»Jafspu»ajaj» »^st?»js ua(j•ma|qo.id i^sipuaS na a;ui ipo i^si§o§Bpad na ppjajpuiajb iaa ,iaq§ipJBj Buuap bajbajoj ub>[ ub^siuubiu Bpu>[s-ua uap «bj mi] Bd apuBiXuui sq [ba p>pAiii lapiiBqBqjoj

B^spauaS pp ub>[ '.reSutuiiBsinjoj B^sipuag sjo^siuubuiab pp ua a;ui JQjJBp qoo piiSqi.iBj pBAjBAJOj ua jb Sum

-SB] uio uaAV :pq§qjailX iibsioui ; a}in nu bjuibj ubjaj■in ipniq apBq iaq§ip.iBisiq SB.iap fp 'i bsb[ iib ioSbii .iai

-ja apBpj qoo bujb§o:>js B>[sueuua§ b.io;s ap i ;un.i SuiudsIBjaiai-ioj uios 'jo>jsiuubui uio jaiJockiB.i B|UIB§ Jf 000 01Bq ia ajjn^s 'guiiqiBSinjoj B^siiauaS suiqstuuBUi ab ppua aioA Suiusb] uio laqSjprej Pâjbajqj ua .ib uaiaqSqi

-jbjsbj ;ib biibsb8b.iji ub |BA jauiuio>j uaSui qoo 'i^sp -p-aua§ sB.ioi.iaAO aiui ub>[ aaxaHOicrava aavAHVAHO HI

•jaisqBpos uios SBpoj ub ;sis nv\ jojjsiu-ubui jauiuio>( bs 'jauotnuauag bSubiu i§q>pBJii!i t ubj;soj-ddn >[s;isqBpos ua jo>[siuubui jaS ubuj uio iib qSopap;

Buuap Bd apSSXq SuiuiiBjddno>[siuuBui suauoiunpfAosBpq ub ipjiBQ A^FÂ 'uauoiuniafAOS i Suiuubs Sifters

-uapA rm sapfoqddn ipo oûasA'q uassAj ab ajBpiA ajBuas

sapioj SuiiqiBjddn sôiBuiBq -jBSuiuiiBsinjoj B>[sipua§ssapaiuiJBjpuBHB>juaABuasuBASBddq>[iiBXx-p>I |k T-ua jb ua§uuBj>[.ioj ipo axNi aa Hawwos xaa 'fa ^1

•JBSUBAS UBin SBpOJ }}B ISIS TJ11 BUjai}B>[ J9UIUIO)( '.I8UOI1BJ-auaS bSubui ;§q>pBjqi} i apuBmuio^-iaija ap Bd bujbsubasab Bddq>[ ub jaiiBS}JOj qoo 'buiuio>[ab s}ib>[ Buuap Bd bu-jbsubas ab jaddq>[ jaija.rep ipo 'hb>[ ua Bd ubsubas ab jad

-dipt ubui uio ubsubas sBUjaiiBJj paui pdiuaxa suBq i isB§q-pAi Sou sas Sbissiui sjpjBuiBq pB[q suapBJi bu iib joj uas-]Bq Bd B>pBj;s ub BuSunAi jijba apBq jauoiiBjauag bSubuii jBJprgJOj SBJap ub JOjJBp 'sjBq Sub| ua apBq JajJBJiS 1}buio pESAijaAO jba uBq mos hbs buiuibs Bd '.lapjsnui qoo jbui-jb b>[jbis bj aqn^s ajBijX|pguXi rrp ujBq ;ib sapanis apep

-ABq ubh 'PJsiiauaS SB.ioj.iaAO apun>[ jaiaqSnuBj apBAJBA-joj ub mo pB§AijaAO jba uBq ub } poisaq Sbissim s>[ojbuibt■^DJBmBT mos iibs buiuibs Bd ia>[UBi apuBJBjiJOj uaSuiu-5JSJ0JSB] ub i JB;saq uapuBjgspuBAjaiB B>[s;iaua§ uaa

•BAIUat O

sguuBBAi ua up ub jam SBpjoaAin we aim Bmop hb iqB iai

-ja jauimo>j ipo pjo bj bjSbu bSbs isBpua ub>( ua^foj -pnd-dB^qiireq liAqq apBq aiui UBq mo 'laAq i jaiaqSqfoui bjois

LARSEN: LASFORSKNINGEN .

manlankning av flera underliggande funktioner. De fiestaav dessa delfunktioner ska darfbr utvecklas innan barnetborjar liisa.

Barnet ska siledes ha dessa delfunktioner med sig redan niir det borjar i skolan. Vi kan darfbr skilja mellan tviolika problemtyper. Det ena ar, dar barnet inte har denbdvandiga fbrutsiittningarna for att liira sig liisa, di en eller flera av delfunktionerna saknas. I det andra fallet harbarnet utvecklat dessa delfunktioner, men har annu intefitt dem integrerade i det samtida neurala* natverk, somligger till grund for lasningen.

I DET sista fallet iir det friga om ett undervisnings-massigt problem, di barnet redan har utvecklat denbdvandiga fbrutsiittningarna, och problemet iir nu att genom effektiv lasbvning fadessa delfunktioner sammanfogade till las-ningens neurala natverk. Men for barn somannu inte har utvecklat de grundlaggandeneurala fbrutsattningarna, ar det inte tal omett undervisningsmifssigt, utan ett utveck-Iingsmiissigt problem. I sidana fall kan vi inte lbsa problemet genom undervisning, utanbbr fbrst fbrsbka skapa grundfbrutsattningarfor att accelerera den utveckling, som skulleha skett i det dagliga livet i fbrskoleildern.Om ett barn siledes kommer till skolan medringa motorisk koordination, bristande ljudskapande formiga, svaga visuella funktioner och si vidare, kommer detatt vara nbdviindigt att gi in i barnets dagliga liv och fbrsbka etablera nbdviindigt utvecklingstryck i barnets allmiinna vardagsliv for att skapa de forutsiittningar som lasningen bygger pi. Fore eller samtidigt som vi fbrsiktigtstartar liistriiningen.

Liisforskningen har missuppfattat det hela, niir den upp-skattar hela detta fbrutsiittningsproblem och siiger: att"man lar sig liisa genom att liisa". Det iir sant, men det arbara en halv sanning. Det finns en halv mening till: omman har de nbdvandiga fbrutsiittningarna for det. Om dentraditionella liisforskningen ska komma ut ur den statiskaitervandsgriinden, miste den inse fbljande: att liira barnliisa, ar inte enbart ett pedagogiskt, utan ocksi ett utveck-lingsmiissigt problem, genom att erkanna hela problem-stiillningen. "Man liir sig liisa genom att liisa, men endastom man redan har utvecklat de grundliiggande neuralafbrutsattningarna for det."

Det ar diirfbr jag kallar denna iterviindsgrand for denstatiska. Tror man siledes att dessa neurala forutsiittningar ar genetiska i en eller annan form av ett neuralt liiscen-trum, kommer man naturligtvis inte att kunna uppfattaetableringen av dessa fbruts attain gar som en dynamisk

Artikelforfattare

utvecklingsprocess, som fbrsiggir utanfbr barnets lasbvning, och som ska ha utvecklats innan barnet ska bbrja las-undervisningen i skolan. Lasforskningen bygger fortfarande pi 1800-talets statiska centrumuppfattning: Tillvarje fiirdighet svarar ett bestamt neurologiskt centrum ihjiirnan: talcentrum, skrivcentrum, lascentrum och si vidare. Det finns emellertid inget lascentrum, inget omradei hjiirnan som iir uteslutande knutet till att liisa. Den neurologiska grunden for lasprocessen iir inte ett statisktcentrum, utan ett dynamiskt natverk av hbgt specialisera-de omriden, som kan knytas samman till lasningens neurala natverk, men som ocksi var for sig ingir i manga andra funktioner. Lasningens neurala natverk ska darfbr inte"viickas" eller aktiveras, det ska skapas genom en dyna

misk utvecklingsprocess.Inser man inte detta, kommer man i prin

cip i samma situation som en arkitekt, somborjar med att bygga forsta viningen i sitthus. Man kan inte starta med att lagga taketoch si arbeta sig nedit, och se om man senare behbver en kallare. Det sker omviint.Man startar med kallaren.

Detta iir fbrklaringen till varfbr man kansaga att "liisutvecklingen borjar redan vidfbdseln". Det galler att berika barnens dagliga tillvaro, si att de utan stort besviir kanetablera alia nbdviindiga grundfbrutsatt

ningar, si att de liitt kan foga dem samman till standigt nyakvalifikationer, som de fir anvandning av i skolan och isamhallet i bvrigt.

Sinnesindelningens atervdndsgrand. Det antas all-miint bland manniskor, som iir sysselsatta med lasning, attliisning iir nigot visuellt. Det ar fel. Lasning iir inte en vi-suell process. Om jag skulle ta pi mig ett par gamla tunn-slitna jeans och sign ut alla bokstaver i en text i en 5 cmdjup spinplatta eller plywood, skulle jag visa att man kanliisa med varje kroppsdel, varje organ, om det blott ger mbjlighet till att skilja mellan olika grafiska former och figurer.

DET ar helt enkelt inte datainsamlingen, utandatabehandlingen - lit oss kalla dem for den per-ceptuella respektive den kognitiva delen av lasprocessen- som ar avgorande i lasprocessen. Diir den perceptuelladelen av lasprocessen uppfattar textens grafiska bilder,skapar den kognitiva delen textens betydelse, och bety-delsen ar inte knuten till nigot bestamt sinne. Betydelseiir en mental nivi, som "stir over" sinnesfbrnimmelsen.

Den traditionella liisforskningen ar emellertid helt do-minerad av beteckning och argument knutna till en sin-nesmassig nivi. Man talar siledes fortfarande om barnmed till exempel visuella eller auditiva liissvarigheter, si

Steen Larsen, fil. dr i pedagogik, arbetar som psykolog vid Darmiarks larar-hogskola.


kallade "visuellt svaga" och "auditivt svaga" liisare. Just avden anledningen att man inte inser skillnaden mellan las-processens perceptuella och dess kognitiva stadium, gbrman omedvetet det forsta stadiet till det centrala. I verkligheten iir det enkelt: Om barn har visuella svirigheter,betyder det att barnet har problem med det visuella sin-net, det vill siiga svirigheter med att samla upp information visuellt. Detta ar inte ett liisproblem utan ett percep-tionsproblem, och bbr darfbr behandlas som sidant.

Har ligger det avgorande problemet i den sinnesmiissigaitervandsgriinden, som den traditionella lasforskningenalltid har befunnit sig i:Liisproblem ar inte per-ceptionsproblem. Detfbr-riidiska ar att det perceptuella alltid kommer fbrsti processen, och ar darfbrdet man biist kan fa bgo-nen pi som problem. Ord-blindhet.

Den fonetiska ater-vdndsgrdnden. Nast efter begreppet ordfoZmiihetar uppfattningen att detfinns en entydig motsvarighet mellan bokstav ochsprikljud den mest vilse-ledande. Det iir en all-man lekmannasynpunktatt varje bokstav repre-senterar ett bestamt ljud,och att lasning bestir i attbversatta bokstiiverna tillljud. Vi finner standigtdenna uppfattning inteblott som lekmannasynpunkt. Den iir standigtdominerande i lasforskningen, som vi finner det uttryckt har, till exempel hos vanDaal & Reitsma ir 1990:

"Nybbrjarliisarna miste liira sig vilket fonem (ljud) somsvarar mot ett bestiimt grafem (bokstav)"(3).

Detta iir det som lasforskningen kallar fonem-grafem-bverensstiimmelsen, en princip som i stort sett all nybbr-jarliisning liar baserats pi. Problemet iir emellertid att ensidan bverensstiimmelse mellan bokstav och ljud intefinns. Diir skriftspraket bestir av klart avgriinsade element, bokstiiverna, med tydliga mellanrum, bestir talspraket av en flytande strbm av ljud, som inte pi sammaenkla siitt ar sammansatta av klart defmierade och itskil-da element.

" H U S " AV G U N I L L A S K O L D F E I L E R

Di den traditionella lasforskningen inte ar klar overdenna skillnad, antar den oreflekterat att lasning iir acce-lererad stavning, att barns lasfiirdighet borjar med att delar sig stava, det vill siiga att kunna satta de enskilda bokstiiverna tillsammans till stbrre och stbrre helheter, ochefterhand som detta fonetiska syntesarbete kan fortgasnabbare och snabbare, accelererar stavningsfardighetentill ett sidant tempo att man kallar det lasning.

Men lasning iir inte accelererad stavning, pi samma sattsom stavning inte ar ett fbrstadium till lasning. Stavningoch lasning iir tvi skilda funktioner, ja i verkligheten tvi

diametralt motsatta mentala operationer. Nar manlaser, stavar man inte, ochniir man stavar laser maninte.

H O S D E N E R F A R N E. liisaren fbrekommer stavningen sallan.Endast om ett nytt ord dy-ker upp i texten - typisktar ett frammande ord eller ett okant personnamn- avbryts lasningen for enkort stund, stavningensmbjlighet bppnas, ordbil-den registreras - och lasningen tas upp igen. Pidetta siitt ar syftet medstavningen alltsai verkligheten att utveckla detmentala lagret av fardigaordbilder.

Om man inte skiljermellan lasning och stavning, kommer man naturligtvis aldrig att forsti

denna snabba viixling mellan processerna under liisning-en. Och vad som iir viirre: Man kommer aldrig att forstivad liisning egentligen iir.

Och har oppnar sig annu en av den traditionella las-forskningens itervimdsgriinder.

Medvetandets dtervdndsgrdnd. Dar stavningen bestir i en medveten, logisk analys, ar lasningen en omedve-ten automatiserad process. Man kan bbrja och man kanstanna liisprocessen; ja, men niir den fortgir, star de me-kaniska operationer som den bestir av inte langre undermedvetandets kontroll.

Det finns ett mycket gott skal till det. Niir sjalva liispro-cessens mekaniska operationer ligger utanfbr det egentli- ▶

PEDAGOGISKA MAGASINET 3/96 ^1

LARSEN: LASFORSKNINGEN ...

ga medvetandet, iir det naturligtvis darfbr attmedvetandet ska anvandas till att fbrhilla sigtill betydelseinnehillet, som ligger i texten.Som niir man kbr bib Om man ska anvandasin medvetna uppmarksamhet t i l l attviixla, kan man inte ocksi ha den till attse ut genom framrutan.

NAR DEN ERFARNE LASARENendast siillan skiftar tillstavfunktionen, iir det di hani kraft av sin omfattandelasvana har ett omfattande lager av fardiga ord-bilder, som svarar tilllingt over 90 procentav de ord han kommeratt mbta i boken. Hankommer darfbr under lasningen att uppleva att han iir i den varld som orden i bokenskapar. Endast sallan bryts denna illusion: Ett okiint ord,som miste stavas. Han iir plotsligt tillbaka pi bottenvi-ningen. Men inte lange - lasningens varld etablerasi ter.

Vi bbr emellertid inte formulera det si allvarligt som tyvarr ar allmant: I medvetna och omedvetna processer,som om det vore en skarp skiljelinje mellan dem. Lasningen ar sammansatt av en rad delprocesser, som befinner sigpi minga olika medvetandenivier, frin den medvetnauppmarksamheten till den omedvetna automatiserade ni-vin. Lasningens olika medvetandenivier kan illustreraspi detta siitt:

Medveten fokuserad uppmarksamhetPersonligt forhallande till innehdlletForstaelse av betijdelseinnehdlletOrdbildernas mobiliseringLjud- och stavelseanalysFixeringOgonens dgonrorelser

• Den omedvetna automatiserade nivdnFbrst nar man inser att lasprocessen iir ett

enormt komplext neurologiskt spel mellanen rad delfunktioner, kommer man att pi allvar forsti, vilken komplicerad funktion detegentligen iir tal om. Och hur hopplbst ochdirekt fbrbdande det iir att fbrsbka organisera hela lasprocessen med sitt medvetande.Darfbr bbr man vara fbrsiktig med uttrycket"spraklig medvetenhet". Om man styr bar-nets uppmarksamhet mot lasningens meka-niska sida gir det fel, eftersom det kan fbr-

SKORn" AV GUNILLA SKOLD FEILER. FOTO: STEFAN LINDBERG

RR E F E R E N S E1 Morgan, WFA (1896).A case of congenital wordblindness. British MedicalJournal, 2,1378.2 Det iir helt enkelt inte mojligt att genomfora en detalje-rad vetenskaplig argumentation for de synpunkter som harpresenterats i artikelform.Speciellt intresserade lasarehanvisas darfor till min bok"Lasningens Mysterium",Eget forlag (fax + 39 62 33 21),Kopenhamn, 19963 van Daal, VH P ir Reitsma,P (1990). Effects of independent word practice with segmented and wholeword soundfeedback in disabled readers.Journal of Reserach in Reading, 13(2), 133-148.

stora mojligheten till att automatisera liisning-en. Om uppmarksamheten riktas mot liisning-

ens mekanik, fasthilles dessa processer imedvetandeomridet, vilket medfbr dels

att den mekaniska sidan kommer att skealltfor lingsamt, dels att medvetandet

inte iir frigjort for att kunna utfbrasitt arbete i den samlade processen.

Det ar bara mot ett stalle, somden lasande ska rikta sitt med

vetande, och det ar mot attforsti och fbrhilla sig till

textens betydelseinnehill.Sammanfattning. Dentraditionella liisforskningen har alltid utan

vidare antagit att lasning iir nigot som iir gi-

vet av naturen, nigot somar en del av varje miinniskas utrustning. Det normala var attman kunde liisa, och niir man si konfronterades med ettbrott mot denna normalitet, borjade man snusfbrnuftigtatt leta efter orsaken till denna abnormitet. Vetenskapste-oretiskt iir detta att viinda hela problemstiillningen pi huvudet: Det normala iir naturligtvis omviint: att man intekan lasa, vilket har varit fallet under den stbrsta delen avden tid som manniskan funnits pi jorden. Den vetenskapliga uppgiften ar darfbr inte, som den traditionella lasforskningen tror, att finna orsaken till varfbr barn inte kanlasa, ty till det finns det ett oiindligt antal forklaringar. Las-forskningens uppgift iir tviirtemot att undersbka de barnsom kan liisa, och liarigenom identifier!! de nbdvandiga faktorer som ska finnas i och omkring barnet for att det sker.

Pi grund av detta vetenskapsteoretiska fel, har lasforskningen tills nu inte fungerat som enegentlig vetenskap.

I LASFORSKNINGEN I DAG finner vi inteen ackumulerad insikt, utan en koordi-

nering av minga olika "skolor", som intefbrhiller sig till varandra och som diirfbrframtriider som lika aktuella. Om man siledes i dag vill studera liisproblem moterman en rad teorier, som var och en leversitt parallella liv, men som inbbrdes stridermer eller mindre mot varandra. En situation som skulle upplevas som oacceptabeli n o m v a r j e a n n a n v e t e n s k a p . f j

^Neural= avseende nerver,


??

"Censurbestammelserna, som under 1600-talet med nagot undantag var det normala i Europa, mildrades sasmaningom. I stallet kom tryckfrihet att framst! som enav de absoluta forutsattningarna for ett demokratisktsamhalle. Men overallt dar dessa villkor inte uppfyllts haren insmugglad tryckmaskin uppfattats som lika farligtkontraband som vapen och den underjordiske tryckarensom en lika viktig person som den vapnade revoltoren."

Tank om Jesus haft en dator"Av Bosse Sundin

1

J A G B E S O K T E n y l i -

gen Irland. Ett avde sjiilvklara ut-flyktsmilen var det

vackra gamla bibliote-ket vid Trinity Collegei Dublin. Dagen innanhade vi varit i Glenda-lough dar St. Kevingrundade ett kloster pi500-talet. Landskapetar hisnande vackert. Ensjb i en u-dal formad avinlandsisen. Si likt ettsvenskt fjallandskapmen andi si olikt medblommande rhododendron och skogar avbok och ek. Och mitt i allt de strama rester-na av klostret.

Pi viig in till biblioteket passerar vi enutstallning om de tuseniriga illumineradehandskrifter som fbrvaras vid Trinity College. Med stora kolorerade reproduktio-ner berattas om skrifterna och den iriskaklosterkulturen. Langst in viintar en mon-ter med originalen, framst den stbrsta dyr-gripen, The Book ofKells, de fyra evange-lierna nedtecknade cirka ir 800. Den ar

Wf'#4$

S TA C K M O L N " AV G U N I L L A S K O L D F E I L E R

sliten, tummad och blek,inte alls lik de fargglada,uppfbrstorade repro-duktionerna. Men andainnebar motet med ori-ginalet en upplevelsesom ger en omedelbarfbrnimmelse av ordetsmakt. Det ar nog kombi-nationen av det tidigaremotet med klostret i sinnaturgivna avskildhetoch den slitna bokensom ger kanslan. Harligger en skrift med ordsom for nara tvi tusen ir

sedan sags ha fbrkunnats av en man frinNasaret, som fbrmedlades av evangelister-naoch som pi/joo-talet nidde den irliinds-ka utposten i Europa. Visst iir det markligtatt ordet kan iiga sidan makt att det mingairhundraden efter upphovsmannens dbdkunde bvertyga manniskor att fblja evan-geliernas ord.O

ATER fran Irland sbker jag efter The.Book ofKells pi Internet. Och visst,frin Trinity College kan jag "hiimta hem"


SUNDIN: "TANK OM JESUS .

inledningen till Johannesevangeliet och "printa" ut denpi min laserskrivare. Nog iir ocksi det markligt. Tank hurdenna skrift kan fbrmedlas genom tiden och rummet foratt sommaren 1996 hamna pi mitt skrivbord i Umei! Detkunde fbranleda funderingar over den nya informations-teknologi som gbr en sidan bvning mbjlig. Men iinnu merviicker det tankar om den gamla ITn, skrivkonsten, som iirden verkliga fbrutsattningen for att overbrygga tid ochrum. For skriften iir ju en teknik for att lagra och fbrmed-la information. Det iir den tekniken som gbr det mbjligtfor oss att oberoende av tid och avstand tomma mingtu-seniriga dokument pi dess information.

Det var for cirka 5 000 ir sedan (mbjligen iinnu tidigare) som de forsta skriftsystemen tog form. Betydelsen kanknappast bverdrivas. Skillnaden mellan orala(muntliga) och litterata (skriftburna) kulturer iir pitaglig. Visserligen hade iiven oralasamhallen sin teknik for att lagra information. Sagor, myter och andra beriittelser fbr-medlades frin generation till generation genom att liisas hbgt och inprantas i minnet hostraditionsbevararna. Den poetiska framstiill-ningsformen med sin rytm och versmitt -tiink till exempel pi Iliaden och Odysseen -iir ett exempel pi tekniken att ge muntligttraderade beriittelser en struktur som stbd-jer minnet.

dendom och islam, iir i bokstavlig och bildlig bemiirkelse"i begynnelsen ordet". Den heliga Skrift stir i centrum ochdess budskap har i princip sett likadant under irtusenden.Innehillet i The Book ofKells iir, trots avstindet i tid, val-bekant iiven for en modern sekulariserad manniska. Samtidigt speglar det en sjiilvklar men ofta oreflekterad egen-het i vir kultur. Det finns en marklig kontinuitet i kyrkansom institution. Trots splittringar i olika inriktningar liarden bevarat mycket av sin stallning i nara tvi tusen ir. Enorsak iir att det mesta av boklig bildning frin tidig medel-tid och lingt in i modern tid kontrollerades av kyrkan.Det speglar forstas aterigen ordets makt. Att den bokligabildningen dessutom lika lange var ett exklusivt manligtprivilegium ger ytterligare en dimension av det skrivna

ordets makt.

Artikelforfattare

Den skrivna texten ger ocksi struktur it det som fbrmedlas eller lagrasMen den behbver inte vara bestamd av beho-vet att stbdja minnet. Texten kan anta en form som iir meromedelbart underordnad bestiimda syften. De forsta utvecklade skriftsystemen var ofta en sorts inventarielistoreller fbrteckningar over varor inlevererade till eller ut-lamnade av olika tjimstemiin i Egypten och andra tidigahbgkulturer. De hade, kunde vi saga, ett ekonomiskt ochpolitiskt syfte. Ekonomiskt eftersom utan skriftens formiga att lagra information vore mer omfattande bokfb-ring och skattlaggning otiinkbar. Politiskt eftersom skriften var en fbrutsiittning for mbjligheten att styra meravancerade samhallsbildningar. Det tillhor det skrivnaordets makt att inte bara fbrmedla erfarenheter. Det kanocksi utfarda order och regler utan att avsiindaren behbver vara fysiskt narvarande. Skriften iir med andra ord ettredskap for maktutbvning. Diirfbr iir det ingen slump attskrivkonsten uppstir samtidigt som de forsta stbrre cent-raliserade samhiillsbildningarna formas i Egypten ochBabylonien.

Aven det religiosa livet piverkades av skrivkonsten.Hos skriftbundna religioner, till exempel kristendom, ju-

Bosse Sundin ar professori idehistoria vid Umea universitet. Han har sarskiltintresserat sig for teknikhistoria och har bland annatskrivit boken "Den kupadehanden - historien ommanniskan och tekniken".

I:BETONINGEN AV SKRIFTENS ORD liggeren allvarlig komplikation. Den heliga

skriften liises och tolkas ofta just bokstavligt.Liisaren blir fundamentalist. Begreppetfundamentalism harstammar frin slutet av1800-talet di det i USA vaxte fram en riktning som hiivdade att Bibelns ord ska tolkasbokstavligt. Den naturvetenskapliga teorinom manniskans ursprung, till exempel, sombygger pa den darwinistiska evolutionslii-ran, fbrkastades till fbrmin for skapelsebe-riittelsen i Forsta Mosebok. Det klassiskaexemplet iir "ap-processen" 1925 dien liirare pi fundamentalistiska grunder dbmdesfor att ha undervisat om utvecklingslaran.

Men den bokstavsbundna tolkningen av ordet har givetvisen betydligt langre historia an si. Och den ar som bekantaktuell i minga sammanhang iiven i dag, inte bara i religiosa sammanhang. Aven andra ideologiska urkunder kandrabbas av fundamentalistens bokstavstro.

Fundamentalismen representerar en av tvi radikaltmotsatta satt att fbrhilla sig till ordet. Motsatsen ar detmer begrundande och kritiska sinnelag som ocksa blirmbjligt genom det skrivna ordet. Aven diir framtriider ordets makt, men inte ovillkorligt och auktoritart. Lit osssom bakgrund pi nytt reflektera over skillnaden mellanen muntlig och en skriftlig kultur.

En oral kultur iir av nbdvandighet retorisk. Den som villfbrmedla ett budskap - vare sig det iir en modern fbrelasa-re eller en sagoberattare i tidernas begynnelse - miste tahansyn till att det muntliga ordet med ljudets hastighetfiirdas genom rummet for att blott ett kort bgonblick traf-fa lyssnarens bra. Det galler di att vara si retorisk att ordenomedelbart gbr intryck och informationen lagras i lyssnarens minne. Eljest fladdrar de bort och upplbses i intet. ▶


H3~ii3d cno>is tniiNns av ..nvj..

...

SUNDIN: "TANK OM JESUS .

Det skrivna ordet gbr det daremot mbjligt att "frysa" talet. Mottagaren av budskapet kan distansera sig frin det,begrunda innebbrden och behbver inte bgonblickligen tastallning. Framfbr allt med hjiilp av den fonetiska skriften, dar varje tecken motsvarar ett ljud, blev det mbjligtatt framstalla "stelnat" tal eller "kopiera tanken", for attanspela pi Samuel Columbus definition av bokstiiver.

DET RENODLADE fonetiska alfabetet, med entydlig itskillnad mellan vokaler och konsonanter,utvecklades inom den antika grekiska kulturen for drygt2 500 ir sedan. Ungefiir samtidigt borjade de forsta na-turfilosoferna upptrada med sina grundlaggande funderingar over hur varlden uppstitt, vad den bestir av, hursaker och ting kan fbrandras, och si vidare. Det iir i derastankande vi ser det omedelbara ursprunget till den vasterlandska vetenskapliga och filosofiska traditionen. Jagvill garna tro att "uppfinningen" av alfabetet var eng r u n d l a g g a n d e f b r u t s a t t n i n g f o r d e n - -na plbtsliga uppblomstring av avance-rat tankande. Utan den nya teknikenfor att symbolisera och lagra ord hade

Samuel Columbus,

En Swensk Orde-Skotsel (1678)

"Bokstdfr dro teckn,som mad mdngeledes

den antika idetraditionen haft betyd- fajf oK ^{jf dragne Streck,l i g t s v i r a r e a t t v i i x a f r a m . M e d a l f a b e - . - , 7 7 - •tets hjalp kunde filosofen bokstavii- prickar ok liniergen (observera metaforen) tillverka liksom afcopiera tanckanbeg repp och kons t rue ra men inga r, QT, f a ^ ^ ^ Sp r f iKe t »t e x t e r o c h t e o r i e r s o m s e d a n - i s t e l - *nat och fruset skick - kunde begrun-das och vidareutvecklas av samtidao c h e f t e r k o m m a n d e k o l l e g o r . -

Det ar givetvis en valdig fbrenkling att se ordets maktgenom historien som en spanning mellan en fundamenta-listisk lasning och en mer kritisk, filosofisk och begrun-dande installning. De tvi satten att fbrhilla sig till ordetblandas oftast.

1800-talets forsta svenska sa kallade folkrbrelse, viickel-sen, skulle fbrmodligen kunna karaktariseras som funda-mentalistisk. De kallades ju for lasare och stallde Ordetoch Boken i centrum. Men deras lasning var samtidigt avbegrundande natur. Det gallde att ta till sig det liista i samtal med likasinnade om textens budskap. Och i det socialasammanhang dar aktiviteten agde rum utvecklades den tillen kritik av den bverhbghet som ville monopoliser!! rattenatt uttolka Skriften. Detta satt att liisa arvs sedan av de tviandra stora folkrbrelserna som utvecklar det inom nykter-hetslogernas studiecirklar, fbrelasningsfbreningar och liknande. Darigenom fir folkrbrelsernas folk tillging till ettsprik som gbr det mbjligt att tala maktens ord.

Det vetenskapliga och filosofiska arvet frin antiken, for

grundande, kritisk tradition. Under ett par irtusendenhar Platons och Aristoteles skrifter varit sjalvklara utgingspunkter for boklarde som sbkt orientering i tillva-ron. Aven om det finns minga undantag ar det ingen over-drift att pisti att lasningen vanligtvis karaktiiriserats av enbokstavsbunden beundran infbr laromiistarnas ord ochmindre av ett kritiskt, renekterande sinnelag. Annu vidmitten av 1600-talet praglades universiteten runt om iEuropa av en skolastisk filosofi diir teologi och framstAristoteles filosofi ingitt ett maktigt forbund som utnytt-jades for att avskilja kiittare och andra dissidenter.

Under 1500- och 1600-talen utmanades den medeltidaskolastiska filosofin pi punkt efter punkt av en ny naturfi-losofi. Ett vasentlig inslag i denna den si kallade vetenskapliga revolutionen var spridningen i stor skala av iildreantika auktoriteter. Pistiendet kan fbrefalla paradoxalteftersom det nya brbt med gamla teorier. Men fbrst medfullstiindiga utgivor av de vbrdade fbrebilderna kunde

— man se bristerna och luckorna, utsiit-ta den aldre liirdomeii for en kritiskgranskning och sbka alternativ ellerkomjiletteringar.

A t i/ i t

att ta ett annat exempel, fbrmedlades inte alltid i en be-

terigen var det ny informa-tionsteknik som var en av fbr

utsiittningarna for nytiinkandet. Medboktryckarkonsten kom mbjlighetenatt massproducera ord, nigot som givetvis starkte ordets makt. Det varforstis den som gjorde det mbjligt for

1= Galilei, Descartes och andra foretradare for den nya viirldsbilden att sprida sina texter till bredare liisekretsar. Men det var ocksi fbrst efter dess genom-brott som mer fullstandiga och kritiskt granskade utgivorav de antika klassikerna kunde ges ut i stbrre upplagor.

Det var vid mitten av 1400-talet som den nya informa-tionstekniken utvecklades och darefter spreds den mycket snabbt. Antalet inkunabler (tryck utfbrda till och medir 1500) liar beriiknats till 40 000 i en sammanlagd uppla-ga av minst 10 miljoner exemplar utfbrda av 1 100 trycka-re. Den stora vinsten var att tryckarens lbsa typer kundeiteranvandas gang pi gang, att de tilliit redigering och,vilket iir viktigt, granskning och korrigering. Slutresulta-tet blev en produkt som kunde massproduceras i identisktlika exemplar. Nu kunde en tryckare pi en dag producerasamma textmassa som det tog en skrivare ett ar att framstalla. En tryckt bok kunde bli personlig egendom, nagotsom knappast var mbjligt si lange texten mingfaldigadeshand lor hand.

Den nya tekniken vann spridning under en tid som priig-lades av stora politiska och religiosa omviilvningar, framst

56 PEDAGOGISKA MAGASINET 3 /96

reformationen. Mycket av det tidiga boktrycket utgors ocksi av politiska och religiosa pamfletter. Detta speglar forstas ordets makt. Men annu tydligare framgir det av de re-gleringar som snart kom att omgarda boktrycket. Det fria,massproducerade ordet var en farlig fiende for en auktori-tar overhet. Sa lange framstallningen av bocker ombesorj-des genom handskrift av i huvudsak munkar hade det varitrelativt latt for kyrkan att kontrollera det skrivna ordet. Narbocker borjade tryckas kunde daremot tusentals exemplarsnabbt framstallas och distribueras till oskyldiga lasare. Foratt mota denna situation infordes snart en censur av tryck-ta verk. Dessutom upprattades forteckningar, sa kallat index, over helt eller delvis forbjudna bocker. Det mest kan-da ar den katolska kyrkans Index librorum prohibitorum,som forst utfardades 1559. Det ar knappast en overdrift attpasta att nastan alla viktiga filosofiska och vetenskapligaarbeten fran 1500- och 1600-talen blev placerade pa dettaindex, som snart upptog drygt 4 000 titlar. Indexet, som ut-arbetades av ett speciellt utskott inom denpavliga kurian, avskaffades forst 1966.

CENSURBESTAMMELSERNA, SOm under1600-talet med nagot undantag vardet normala i Europa, mildrades sa smaningom. I stallet kom tryckfrihet att framst I som en av de absoluta forutsattningarnafor ett demokratiskt samhalle. Men overalltdar dessa villkor inte uppfyllts har en in-smugglad tryckmaskin uppfattats som likafarligt kontraband som vapen och den un-derjordiske tryckaren som en lika viktigperson som den vapnade revoltoren.

Den tryckta boken har manga fordelar jamfort med denfor hand kopierade. Risken for felaktigheter minskar dras-tiskt. En handskrift, som kommer ut i tionde upplagan, innehaller med storsta sannolikhet felaktigheter som acku-mulerats avskrift for avskrift. Den tionde upplagan av entryckt skrift uppvisar daremot oftast raka motsatsen. Felaktigheter har efter hand korrigerats. Till fordelarna horaven den typografiska struktur och innehallsmassiga ordning, som blev naturlig med boktrycket. Numera ar det sisjalvklart att vi sallan tvingas reflektera over hur vardefulltdet ar med sidant som titelsida, innehillsforteckning, pa-ginering, kapitehndelning, index eller andra former av register. Den tryckta boken har over huvud taget en mojlighet att tvinga pa saval forfattare som lasare en halsosamordning och struktur i tankandet.

Det ar inte underligt att boken lange framstatt som detoverlagsna bildningsmediet. Jag tanker till exempel piden folkbildningstradition som utvecklats i anslutning tillde svenska folkrorelserna. Dar var biblioteket och studie-

R E F E R E N S E RJEisetwfetn,JE (1983): ThePrinting Revolution in EarlyModern $wopd% ,Erihsety pB&QS%)t Budbara-reus êHag.Oin'brdeii som1medium. . *";_ ;- ?v - vHavelock, 3T A (^986): TheMuse Learns tpmfriteiReflections on Orality and literacy fkota Antiquity to thePresent . . . -$ ; . . ,Henrikson, At"Sjtfixsfc av upp-finningar~,i:IGA^kuriren

Ong, WJ (xgSarKKIuntUg ochskriftlig kultur. -f

cirkeln - samlingen och tankeutbytet kring boken - nigotav karnan i verksamheten. I dag, nar vir vardag ar fylld avtidningskorgar och bokhyllor som for minga av oss bignarav diliga samveten i form av olasta texter, kan det ocksivara anledning att erinra om att det inte ar alltfor lange sedan som den bildningstorstande snarare led av bristen pilasbart stoff. En gammal foreningsmanniska avslojade enging for mig hemligheten bakom hans forunderliga formiga att ur minnet lasa upp linga stycken ur bocker. Eftersom han inte hade rid att kopa dem var han hanvisadtill biblioteket. Linetiden var begransad. Det var bara attlara sig utantill for att pi si satt andi "aga" boken.

IDAG AR DET INTE BARA travar av tidningar, tidskrifteroch bocker som konkurrerar om uppmarksamheten.Det tryckta ordet har fitt konkurrens av elektroniska me-dier. Det talas om den digitala revolutionen och si vidare.Bruset av information har okat dramatiskt. En ny retorik

har utvecklats, dar bild och ljud spelar encentral roll i forsoken att for nigra ogon-blick finga uppmarksamheten. Bokens lin-jara struktur och ordning ersatts av de digitala natverkens flytande tillstind dar oover-skidliga mangder information av skiftandekvalitet processas maskinellt. Lasaren efter-trads av surf aren.

Betyder det att boken och det tryckta ordet ar pi vag att forlora sin makt? Jag vill inte tro det, i varje fall inte helt och hillet.Den mojlighet som dar ges till att inhamtainformation pi ett reflekterande, eftersin-

>\ _. ,- nande, provande och undersokande satt arfortfarande oovertraffad. Inom skol- och universitetsvarl-den moter vi i dag ofta uppmaningen att anpassa oss tillden nya informationsteknologins mojligheter. Och detkan val vara riktigt. Men lika viktigt ar det att vi varnar omformagan att utnyttja gammal val beprovad IT. Boken ar,som Alf Henrikson sagt, mer driftsaker an nigot annat pi-fund av manniskoanden. "Den kan sti och tiga pi en hyllai hundra ir eller mer och andi vara fardig for anvandningpi ogonblicket."

Vid flygplatsen pi vag hem frin Irland, mots jag aven stor annonspelare. Ett datorforetag pockar reto-riskt pi uppmarksamhet for sina produkter med frigan"Tank om Jesus hade haft en dator". Ja, tank, di hade noginte de iriska munkarna lagt ned sidan moda pi sina hand-skrifter. Och det hade val varit synd. Forresten, det aregentligen inte si markvardigt att hamta hem The Book ofKells frin Internet. Det ar roligare att ika till Dublin ochs e d e n i v e r k l i g h e t e n . □


9U3B(JNn NVJ31S :<>10dH3~II3d 01QMS VTUNflS AV „a311VN H3D UVDVQ.,

X

.,;;-'

,'

UR TEMAT - blogg.lararnasnyheter.seblogg.lararnasnyheter.se/pdf/pm-teman/1996-3.pdf · UR TEMAT Ur rytmens och melodins vdgorfods orden. Sang och recitation fortsatter att intressera

Documents