Tungan på vågen: Vågmästare och balanspartier

2012–––2013

Tungan på vågen Vågm

ästare och balanspartier

Riksbankens Jubileumsfonds årsbok

2012/2013 reder ut begreppen vågmästar-

politik och ”tungan på vågen” med hjälp av

forskare och politiska journalister. Hur har

partier agerat i vågmästarsituationer förr och

nu? Är vågmästeri ett demokratiproblem?

Och vad är egentligen den där tungan?

Lisa Bjurwald

Jenny Björkman

Hanna Bäck

Henry Bäck

Stina Eidem

Ulla Ekström von Essen

Björn Fjæstad

Mikael Gilljam

Barbro Hedvall

Ann-Cathrine Jungar

David Karlsson

Magnus Linton

Tommy Möller

Lars Nord

Mai-Brith Schartau

Sten Widmalm

Patrik Winton

Lena Wängnerud

stiftelsen riksbankens jubileumsfond

i samarbete med makadam förlag

Tungan på vågenVågmästare

och balanspartier

rj:s årsbok 2012/2013

Red. Jenny Björkman & Björn Fjæstad

Teckningar Stina Eidem

makadam förlag

isbn 978-91-7061-109-4

RJ_helt omslag.indd 1 2012-06-12 15.45

ian wach

tmeister

RJ_2012_inlaga.indd 1 2012-06-13 21.49

Digitalt läsexemplar av RJ:s årsbok 2008: Hållbara värden © text och bild: enligt tryckortssida (titelsidans baksida) Pappersbok finns till försäljning i bokhandeln Kontakt: Makadam förlag, [email protected]      Digitalt läsexemplar av RJ:s årsbok 2009: Samtal i rörelse © text och bild: enligt tryckortssida (titelsidans baksida) Pappersbok finns till försäljning i bokhandeln Kontakt: Makadam förlag, [email protected]      Digitalt läsexemplar av RJ:s årsbok 2010: Allt som tänkas kan © text och bild: enligt tryckortssida (titelsidans baksida) Pappersbok finns till försäljning i bokhandeln Kontakt: Makadam förlag, [email protected]      Digitalt läsexemplar av RJ:s årsbok 2011–2012: Ett nordiskt rum © text och bild: enligt tryckortssida (titelsidans baksida) Pappersbok finns till försäljning i bokhandeln Kontakt: Makadam förlag, [email protected]      Digitalt läsexemplar av RJ:s årsbok 2012–2013: Tungan på vågen © text och bild: enligt tryckortssida (titelsidans baksida) Pappersbok finns till försäljning i bokhandeln Kontakt: Makadam förlag, [email protected]      Digitalt läsexemplar av RJ:s årsbok 2013–2014: Läsning © text och bild: enligt tryckortssida (titelsidans baksida) Pappersbok finns till försäljning i bokhandeln Kontakt: Makadam förlag, [email protected]      Digitalt läsexemplar av RJ:s årsbok 2014–2015: Alla dessa marknader © text och bild: enligt tryckortssida (titelsidans baksida) Pappersbok finns till försäljning i bokhandeln Kontakt: Makadam förlag, [email protected]    

Tungan på vågenVågmästare och balanspartier

rj:s årsbok 2012/2013

Red. Jenny Björkman & Björn Fjæstad

Teckningar Stina Eidem

makadam förlag

RJ_2012_inlaga.indd 3 2012-06-13 21.49

Digitalt läsexemplar av RJ:s årsbok 2008: Hållbara värden © text och bild: enligt tryckortssida (titelsidans baksida) Pappersbok finns till försäljning i bokhandeln Kontakt: Makadam förlag, [email protected]      Digitalt läsexemplar av RJ:s årsbok 2009: Samtal i rörelse © text och bild: enligt tryckortssida (titelsidans baksida) Pappersbok finns till försäljning i bokhandeln Kontakt: Makadam förlag, [email protected]      Digitalt läsexemplar av RJ:s årsbok 2010: Allt som tänkas kan © text och bild: enligt tryckortssida (titelsidans baksida) Pappersbok finns till försäljning i bokhandeln Kontakt: Makadam förlag, [email protected]      Digitalt läsexemplar av RJ:s årsbok 2011–2012: Ett nordiskt rum © text och bild: enligt tryckortssida (titelsidans baksida) Pappersbok finns till försäljning i bokhandeln Kontakt: Makadam förlag, [email protected]      Digitalt läsexemplar av RJ:s årsbok 2012–2013: Tungan på vågen © text och bild: enligt tryckortssida (titelsidans baksida) Pappersbok finns till försäljning i bokhandeln Kontakt: Makadam förlag, [email protected]      Digitalt läsexemplar av RJ:s årsbok 2013–2014: Läsning © text och bild: enligt tryckortssida (titelsidans baksida) Pappersbok finns till försäljning i bokhandeln Kontakt: Makadam förlag, [email protected]      Digitalt läsexemplar av RJ:s årsbok 2014–2015: Alla dessa marknader © text och bild: enligt tryckortssida (titelsidans baksida) Pappersbok finns till försäljning i bokhandeln Kontakt: Makadam förlag, [email protected]    

Kopiering eller annat mångfaldigande kräver förlagets särskilda tillstånd.

© respektive författare samt Stiftelsen Riksbankens Jubileumsfond och Makadam förlag 2012© omslag (silhuettklipp) och inlaga (teckningar) Stina EidemFormgivning Johan Laserna

isbn 978-91-7061-609-9 (pdf)

makadam förlaggöteborg · stockholmwww.makadambok.se

Riksbankens Jubileumsfond: främjar, inspirerar och deltar

Riksbankens Jubileumsfond (RJ) är en fristående stiftelse, som har till ändamål att främja humanistisk och samhällsvetenskaplig forsk ning i Sverige. Stiftelsen bildades genom ett beslut i riks -dagen 1964, då en donation från Sveriges riksbank godkändes och stadgarna fastställdes. Jubileumsfondens tillkomst var en del av 300-årsfirandet av världens äldsta ännu verksamma centralbank, i vilket även ekonomipriset till Alfred Nobels minne och bankhuset vid Brunkebergstorg ingick. Med bildandet av en stiftelse önskade riksdag och riksbank gagna ett ange läget nationellt ändamål: vetenskaplig forskning med anknytning till Sverige. Under 2011 uppgick de beviljade forskningsanslagen till drygt 330 miljoner kronor. De medlen har fonden använt för att stödja kvali ficerad humanistisk och samhällsvetenskaplig forskning. Hela 48 projektanslag, 2 program och 10 infrastrukturella anslag beviljades. Över 20 olika ämnen och åtminstone ett dussin olika anslagsförvaltare fick medel. Därtill gav fonden möjlighet åt hundratals forskare att genomföra konferenser, seminarier och nätverk i syfte att knyta kontakter och testa nya forskningsidéer. Med 2012/2013 års bok knyter RJ an till sitt långvariga engagemang för forskning om riksdagen och de folkvalda. Här skriver en rad fors kare och journalister på temat vågmästare, som i och med riksdagsvalet 2010 återigen blev aktuellt. Några av forskarna, men inte alla, har fått medel i den särskilda utlysning om riksdagsforskning som RJ initierade 2010.

RJ_2012_inlaga.indd 4 2012-06-13 21.49

Innehåll

Göran Blomqvist Förord 9

Björn Fjæstad & Jenny BjörkmanDen omtvistade tungan 11

En mer komplicerad härledning än man skulle tro.

Ulla Ekström von EssenEtt dubbelt demokratiskt dilemma 17

Både den traditionella blockpolitiken och synen på demokrati utmanas när Sverigedemokraterna tar plats som vågmästare i valda församlingar.

Tommy MöllerVågmästare eller tungan på vågen? 41

Landet styrs av en regering som riskerar att möta bak-slag i viktiga frågor, vilket utgör ett betydande avbräck för parlamentarismens kärnidé.

Lars NordKungamakare eller bråkmakare? 59

Det rådde olika mediebilder av politikens vågmästare – Miljöpartiet respektive Sverigedemokraterna – vid valen 1988 och 2010.

RJ_2012_inlaga.indd 5 2012-06-13 21.49

synpunkt Barbro HedvallVågmästeri, halvkoalitioner och blockpolitik 83

Lena WängnerudViner partipiskan hårdare i partier med vågmästarroll? 87

Att vara tungan på vågen betyder i sig inte att någon tystnadskultur breder ut sig i partiet.

Mikael Gilljam & David KarlssonTungan på vågen-partier i Sveriges kommuner 107

Det är en myt att tungan på vågen-partier skulle vara vanliga i svensk kommunpolitik.

Hanna Bäck & Henry BäckBalanspartier i regeringsbildningar 137

Partier som kan avgöra vilket block som får majoritet har förhållandevis stor chans att hamna i regerings-ställning, liksom partier i den politiska mittfåran.

synpunkt Lisa BjurwaldVågmästarna och ansvaret 161

Ann-Cathrine JungarPopulister i närheten av regeringen 165

Till mångas förvåning står Sverigedemokraterna och andra invandringskritiska partier inte till höger i det poli-tiska spektrumet utan är fast förankrade nära mitten.

RJ_2012_inlaga.indd 6 2012-06-13 21.49

Mai-Brith SchartauEtt land utan klassiska vågmästare 183

Den tyska historiska erfarenheten har lett till en strävan efter starka regeringskoalitioner. Det gör det svårt att verka som vågmästare i klassisk mening.

synpunkt Magnus LintonFascister på ministerposter eller fascister på vågen 197

Sten WidmalmMed kärnvapen som insats 201

Det finns situationer då vågmästare får påverka världs-politiken. Så var det i Indien 1998, då vågmästarpoliti-ken ledde till provsprängning av kärnvapen.

Patrik WintonSveriges första vågmästare 223

När adelsmannen Carl Fredrik Pechlin under frihets-tiden hoppade mellan allianser visade han prov på en politisk strategi som inte var helt tidsenlig.

Björn Fjæstad & Jenny BjörkmanOch vad anser nu svenska folket om allt detta? 243

Sverigedemokraterna, som överraskande placeras i den politiska mitten i årsbokens opinionsundersökning, bedöms vara nöjda med riksdagsarbetet hittills medan regeringen antas ha haft det svårare.

Medverkande 253

Teckningar 255

RJ_2012_inlaga.indd 7 2012-06-13 21.49

RJ_2012_inlaga.indd 8 2012-06-13 21.49

9

Förord

Kanske får man av titeln på denna årsbok i hastigheten in-trycket att Riksbankens Jubileumsfond (RJ) kastar sig in i nuti-dens stora samtalsämne, övervikt. Men snarast handlar boken om motsatsen, om att som politiskt parti väga för lite för att kunna regera på egen hand. Väga för lite, men inte för lätt!

Med en bok om Tungan på vågen. Vågmästare och balanspartier fortsätter RJ på samma bana som med förra årsboken: att redovisa forskning från ett viktigt fält. Denna gång handlar det dock inte om resultat från ett specifikt forskningsprogram. I stället lyfter vi fram rön om och perspektiv på några frågor och dilemman som är klassiska i samhällsvetenskaplig forskning och i praktisk politik. En grundläggande fråga är utformning-en av de allmänna valen: är majoritetsval eller proportionella val att föredra? För 100 år sedan, i samband med rösträtts-reformerna i vårt land, gick åsikterna isär mellan högern och vänstern bland annat i denna fråga. En strävan var att skapa förutsättningar för stabila regeringar genom fåtaliga och stora partier. Men det var också önskvärt att låta de olika åsikterna inom befolkningen bli representerade i riksdagen genom att utrymme gavs för flera politiska sammanslutningar. Makt och ansvar skulle följas åt, och de styrande skulle i valen kunna ställas till ansvar av medborgarna. Då som nu ville ju folket vara och känna sig som herrar i eget hus!

Det påstås att den genomsnittliga regeringen i Sverige under 1900-talet hade stöd från 42 procent av medborgarna och var socialdemokratisk. Under 2000-talet har den parlamentariska verkligheten förändrats, och sedan 2010 har Sverige en mino-ritetsregering. Diskussionen om de folkvaldas ansvar har under

RJ_2012_inlaga.indd 9 2012-06-13 21.49

10

de senaste decennierna dessutom fått nya fasetter som följd av att EU:s beslut påverkar och styr riksdagens agerande. Delege-ringen av beslut till myndigheter, experter, kommuner eller privata utförare påverkar också ansvarsfrågorna. Mediernas roll förändras och de uppträder ofta som utkrävare av ansvar. Vems intressen företräder de? Enbart en del av dessa frågor kan beröras i denna bok, men de vittnar om behovet av fortsatta insatser från RJ som forskningsfinansiär.

Texterna i denna årsbok diskuterar flera centrala frågor som uppstår när regeringsmakt ska utövas i praktiken. Hur kan en regeringschef utan egen majoritet manövrera i ett parlament med många partier för att få stöd för sin politik? Frågorna är lika aktuella 2012 som under det demokratiskt nymornade 1920-talet. Då visade den så kallade vågmästarpolitiken hur en regering kunde söka stöd än till höger, än till vänster. I andra parlamentariska situationer har ett litet parti i riksdagen eller i kommunerna skaffat sig (oproportionerligt) stor makt över de beslut som fattas – eller som inte kan fattas. I vad mån är det ett demokratiskt problem? Eller är det snarare en fördel, efter-som inte bara stora partier får makt?

Det är inga svårigheter att i nutidens Sverige finna exempel på dessa politiska dilemman, i riksdagen liksom i många kom-muner. Partier med ideologier som inte följer den traditionella höger–vänsterskalan bidrar till att ytterligare komplicera ba-lanskonsterna. Genom att vara oförutsägbara på den skalan kan de bidra till att politiken svänger från ena sidan till den andra. Detta är ingalunda enbart ett nutida fenomen och än mindre enbart svenskt. Artiklarna i årsboken ger rikhaltig be-lysning med exempel från både historien och andra länder.

Göran Blomqvistverkställande direktörStiftelsen Riksbankens Jubileumsfond

RJ_2012_inlaga.indd 10 2012-06-13 21.49

11

Den omtvistade tungan–––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––

En mer komplicerad härledning än man skulle tro.–––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––

Av Björn Fjæstad & Jenny Björkman

19 september 2010: ännu ett vågmästarparti i riksdagen! Men vågmästare – vad betyder det egentligen? Den som inte är be-kant med ordet associerar kanske till en solbränd surfare i Aus-tralien eller Kalifornien som skickligt navigerar på havets bry-tande jättevågor. För att komplicera det hela finns ett parallellt uttryck – tungan på vågen – som inte heller är särskilt genom-skinligt. En tunga vet alla vad det är, men vad gör en sådan på en våg? (Att ett flertal stora dagstidningar – bland dem Norr-bottens-Kuriren, Smålandsposten och Upsala Nya Tidning – vid valet 2010 skrev att Sverigedemokraterna kan bli vägmäs-tare får nog tillskrivas Tryckfelsnisse, men den formuleringen ger faktiskt också möjlighet till intressanta politiska och stats-vetenskapliga uttolkningar.1)

Svenska Akademiens ordlista, SAOL, är normalt inte frikos-tig med orddefinitioner men har kostat på sig en för våg mästare: ”person el. parti vars röster blir utslagsgivande i en omröst-ning”.2 Detta är en mycket inkluderande definition efter som inget sägs om en mittposition mellan två block i ett politiskt kontinuum och inte heller något om att omröstningen måste avse endast två alternativ, ja eller nej. Beroende på antal valmöj-ligheter i det aktuella fallet och det sätt på vilket om röstningen genomförs kan egentligen vilken person eller vilket parti som helst bli vågmästare enligt denna kortfattade de finition.

RJ_2012_inlaga.indd 11 2012-06-13 21.49

12

Går vi till Nationalencyklopedin (NE) finns, förvånansvärt nog, inte vågmästare som uppslagsord i encyklopedidelen men väl i ordboken, och där lär vi oss genast något om ordets ur-sprungliga betydelse, nämligen en ”person som förestod en allmän våg och svarade för vägningens riktighet”, belagt från år 1538.3 Wikipedia instämmer och meddelar dessutom att be-fattningen i Stockholm kallades övervägare, vilket man ju kan hoppas att dagens politiska vågmästare också är, om än i mer abstrakt mening.4

NE:s ordbok fortsätter givetvis med den moderna meningen av ordet och anger den som ”person (eller parti) vars röst(er) blir utslagsgivande i en omröstning med för övrigt lika röste-tal”. Även andra språkvetare har i sina definitioner förutsatt att det krävs ”ett politiskt jämviktsläge” för att man ska kunna tala om vågmästarparti.5 Rimligen kan dock detta inte behövas. I dagens riksdag har allianspartierna 173 mandat och det (vis-serligen upplösta) rödgröna blocket 156. Sverigedemokraterna kan – även sedan en av deras ledamöter blivit politisk vilde – fälla regeringens förslag om de röstar med de rödgröna (då blir utfallet 175–173 även utan vilden), och SD anses nog av de flesta ha en åtminstone latent vågmästarposition i riksdagen utan att 173 mandat är lika många som 156. Det räcker alltså med att ingendera sidan har egen majoritet. Att sedan en poli-tisk kommentator som Per T. Ohlsson ansett det vara ”oklokt och olämpligt” att tillmäta SD en vågmästarroll eftersom det ”skapas en aura av makt och respektabilitet kring partiet” är en annan sak än det språkliga.6 Kanske skulle det gå att hävda att ett parti i den potentiella vågmästarposition som SD befinner sig i blir faktiska vågmästare endast om de andra partierna går med på att förhandla med det.

En skribent som uppmärksammat att det inte krävs jäm-viktsläge utan bara dödläge, och som även hanterar det som av utrymmesskäl saknas i SAOL:s definition, är den gamle gode språkmannen Bertil Molde (död 1995). Han definierar våg mäs-ta re som ”en person som genom sin politiska ställning mellan

RJ_2012_inlaga.indd 12 2012-06-13 21.49

13

anders wijkman

RJ_2012_inlaga.indd 13 2012-06-13 21.49

14

två någorlunda jämnstarka politiska grupper eller block vid omröstningar o.dyl. kan säkra endera sidans vinst, som alltså kan få den politiska vågskålen att tippa över åt endera hållet”.7

Det råder sålunda rimlig enighet om vad människor i dag avser med vågmästare, men flera skribenter påpekar också att detta är en ganska sen tolkning – från 1940-talet enligt Språk-rådet. Går vi tillbaka till åren omkring 1930 betydde ordet alltså något annat. Den som då personifierade begreppet våg-mästare var Carl Gustaf Ekman, partiledare för Frisinnade folk-partiet och statsminister i två omgångar om vardera drygt två år. För att stärka de frisinnades inflytande samarbetade han, påtagligt framgångsrikt, omväxlande åt höger och åt vänster både i opposition och som regeringschef.

Vad det däremot inte råder enighet om är den historiska bakgrunden till uttrycket tungan på vågen, även om alla före-faller ense om vad formuleringen betyder i dag: den eller det som fäller avgörandet i en fråga. Språkprofessorn Lars-Gunnar Andersson sade i P1-programmet Godmorgon, världen! strax efter valet i september 2010 att tungan här syftar på ”tyngd, vikt eller börda”; på en balansvåg kan man lägga på en vikt, en tunga, och få balansen att ändras.8

Om denna härledning skriver Bertil Molde att det ”inte alls [är] fråga om någon ’tyngd’ som trycker ner en vågskål. […] Denna feltolkning är mycket vanlig”.9 I detta instämmer Språk-rådet, som skriver: ”Det är alltså inte fråga om ordet tunga i be-tydelsen ’tyngd’, som det står i Svenska Akademiens ordbok.”10

Men nu börjar det bli komplicerat. Man kan nämligen hitta två olika etymologier i Svenska Akademiens ordbok (SAOB). På det ena stället finner vi följande under uppslagsordet tunga: ”vikt(lod) i vågskål, särsk. (fullt br.) i det bildl. uttr. tungan på vågen (förr äv. tungan på ngts vågskål), om ngn l. ngt som blir utslagsgivande l. avgörande (i en viss fråga l. visst samman-hang)”, där ordet tunga ju uppenbarligen syftar på en vikt som man lägger i ena skålen på en balansvåg för att justera dess ba-lans. Denna användning av ordet tunga är belagd från år 1536.11

RJ_2012_inlaga.indd 14 2012-06-13 21.49

15

På ett annat ställe under tunga i SAOB hittar vi den härledning som både Bertil Molde och Språkrådet anser vara den riktiga: ”på balansvåg: vinkelrät mot vågbalkens längdriktning anbragt visare vilken i lodrätt läge indikerar jämvikt; äv. i mer l. mindre bildl. anv. (jfr uttr. tungan på vågen)”.12 Denna användning av ordet tunga är belagd från år 1538, nästan samtidigt som den andra betydelsen. Ordboksredaktionen är alltså medveten om att tungan på vågen har två möjliga härledningar som kan verka ungefär lika sannolika. Men beskrivningen av betydelsen måste läggas på ett ställe, och eftersom SAOB-redak tionen noterade att det funnits ett uttryck som lyder tungan på ngts vågskål, lades definitionen under tunga i betydelsen vikt (det är den sats som inleds ”om ngn l. ngt som blir utslags givande…”).

Språkrådet, som sålunda satsat på motsatt häst, förtydligar betydelsen på modern svenska och anger bakgrunden till sitt val: ”I politiska sammanhang talas också om tungan på vågen. Det går tillbaka på den visare som ser ut som en tunga, som gamla vågar hade. Den visade åt vilket håll det vägde över. En politiker eller ett parti, som ger utslag i en omröstning, kan beskrivas som tungan på vågen. Uttrycket har vi tagit in från motsvarande ord i tyskan. Det finns också motsvarande uttryck i franskan.”13

Bertil Molde, som alltså tillhör visarpartiet, påpekar uttryck-ligen att man lätt hamnar ”i den förvirring som skapas av de båda orden tunga”.14

I den här boken använder författarna – med något eller någ-ra undantag – begreppen vågmästare och tungan på vågen tämli-gen synonymt, precis som den klassiska Östergrens ordbok.15 Det torde också stämma med dagens språkuppfattning bland allmänhet, statsvetare och politiker. Bertil Molde vidgår att uttrycken oftast används liktydigt, och fortsätter: ”Men detta innebär naturligtvis inte att själva orden vågmästare och tunga (på vågen) är liktydiga. Där emot kan man säga att tungan visar hur vågmästaren har fördelat vikterna. Vågmästaren arbetar aktivt, men tungan visar bara passivt vad som händer.”16

RJ_2012_inlaga.indd 15 2012-06-13 21.49

Om det finns någon tendens vad gäller bruket av dessa två begrepp när dagens samhällsforskare avser aktiva politiska par-tier i den politiska mitten, förefaller det vara att minska an-vändningen av vågmästare och hellre tala om tungan på vågen. Men i den mån dagens tungan på vågen-partier kan förhandla än till höger, än till vänster, och därmed vinna gehör för sina förslag är de faktiskt mer av vågmästare i Carl Gustaf Ekmans mening än passiva indikatorer på hur något har utfallit. Så ten-densen ”borde” kanske vara den omvända?

Noter

1. Upsala Nya Tidning, 19/9 2010 <www.unt.se/inc/print/sd-allra-basta-scenariot-1047761-default.aspx>, Norrbottens-Kuriren, 19/9 2010 <www.kuriren.nu/nyheter/?articleid=5543275>, Smålandsposten, 20/9 2010 <www.smp.se/nyheter/uppvidinge/fortsatt-borgerligt-styre-i-uppvidinge (2113186).gm>.

2. Svenska Akademiens ordlista över svenska språket (2006), 13:e upplagan. Stockholm: Norstedts Akademiska Förlag, s. 1085.

3. Nationalencyklopedins ordbok <www.ne.se/sve/vågmästare?type=THES>.4. Wikipedia <sv.wikipedia.org/wiki/Vågmästare>.5. Bo Bergman (2007). Ordens ursprung. Etymologisk ordbok över 2 200 ord

och uttryck. Stockholm: Wahlström & Widstrand.6. Per T. Ohlsson (2010). ”Inga vågmästare”, Sydsvenskan, 3/10.7. Bertil Molde (1997). Mera svenska i dag. Stockholm: Rabén Prisma, s.

185–186.8. Lars-Gunnar Andersson i God morgon, världen! 26/9 2010 <sverigesra-

dio.se/sida/artikel.aspx?programid=438&artikel=4042978#>.9. Molde 1997, s. 186.10. Språkrådet (2010). ”Vågmästare och tungan på vågen”, 31/10 <www.

språkrådet/8601>.11. Svenska Akademiens ordbok <g3.spraakdata.gu.se/saob/show.phtml?

filenr=2/63/157.html>.12. Svenska Akademiens ordbok <g3.spraakdata.gu.se/saob/show.phtml?

filenr=2/63/156.html>.13. Språkrådet 2010.14. Molde 1997, s. 187.15. Olof Östergren (1981). Nusvensk ordbok. Stockholm: Wahlström &

Wid strand.16. Molde 1997, s. 187. (Samtliga internetkällor hämtade 22/5 2012.)

RJ_2012_inlaga.indd 16 2012-06-13 21.49

17

Ett dubbelt demokratiskt dilemma

–––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––

Både den traditionella blockpolitiken och synen på demokrati utmanas när Sverigedemokraterna tar plats

som vågmästare i valda församlingar.–––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––

Av Ulla Ekström von Essen

I september 2010 inträdde en parlamentarisk situation i Sve-rige som bara något decennium tidigare hade varit otänkbar. Sverigedemokraterna fick 5,7 procent av rösterna och 20 man-dat i riksdagsvalet. Partiet fick dessutom den åtråvärda vågmäs-tarposition, som det i medierapporteringen under valrörelsen spekulerats flitigt om. Samma situation uppstod i ett flertal kommuner. Slutligen hade Sverige, som en av de sista utpos-terna i Europa, nåtts av den radikala högerpopulism som sedan 1980-talet etablerat sig i de europeiska parlamenten med en politik i separatismens, det enkla kategoriserandets och protek-tionismens tecken. Indikationerna hade funnits där. Redan i valen 2002 och 2006 fick Sverigedemokraterna sitt genom-brott i de kommunala församlingarna.

Sverigedemokraternas inträde i fullmäktige på lokal nivå och den vågmästarposition som de på sina håll har fått, har i flera avseenden utmanat viktiga konsensustraditioner som präglat svensk parlamentarism. Dels har det medfört ett brott med det stabila blockregerandets logik. Dels har det lett till ett mora-liskt dilemma kring demokratibegreppets innebörd och demo-

RJ_2012_inlaga.indd 17 2012-06-13 21.49

18

kratin som arbetsordning. Detta dubbla dilemma har tvinnats samman i de politiska praktiker som utvecklats på den lokala nivån i relation till Sverigedemokraterna sedan 2002. Den centrala frågan är huruvida ett invalt partis ideologiska hem-hörighet och stigmatiserande historia kan legitimera att det särbehandlas i det demokratiska systemet.

Representativ demokrati och blockpolitik

När konsensustraditioner utmanas uppstår en kris. Sådant som det länge råder enighet om blir med tiden allt mer sällan defi-nierat eller artikulerat och kan därmed till slut bli svårt att försvara med andra argument än att ”så här brukar vi göra”. För att förstå kommunalpolitikens konsensustraditioner behö-ver vi alltså förstå dess historia.

När de svenska kommunerna gradvis började partipolitise-ras under 1930-talet kan man med fog tala om ett konsensus-brott. Bara det att kommunerna politiserades var en om-välvande förändring. Tidigare hade kommunerna varit arenor för vad som i kommunallagen benämndes som ”gemensamma angelägenheter”. Den traditionella tolkningen av ”gemensam-ma angelägenheter” var att de skulle komma samtliga kom-muninvånare till gagn och att de skulle kosta så lite som möj-ligt. Socialdemokratin ville vid den här tiden forma om detta centrala begrepp till ett universalverktyg för ambitiösa poli-tiska projekt som skulle skapa jämlikhet genom att stötta dem som var mindre privilegierade.1 Men ambitionerna var större än så. Man ville forma vad man beskrev som en ”ny demokra-tisk människa”. Människan uppfattades som universell, dyna-misk och påverkbar genom den samhälleliga organisationen.

Begreppet ”allmänintresset” etablerades under 1940- och 50-talen i den socialdemokratiska kommunideologin och reto-riken som ett slags korrelat till ”gemensamma angelägenhe-ter”.2 Det föreskrev såväl politiska åtgärder riktade mot de kom muninvånare som var fattiga, behövande och trångbodda,

RJ_2012_inlaga.indd 18 2012-06-13 21.49

19

carl bildt

RJ_2012_inlaga.indd 19 2012-06-13 21.49

20

som projekt som skulle forma en samhällssolidarisk medbor-gare, exempelvis Folkets Hus, bibliotek, samlingslokaler för före ningslivet och bostadsområden utformade efter sociolo-gins senaste rön om gruppsykologins funktioner. Allt skulle finansieras skattevägen. Detta var ett radikalt konsensusbrott i den lokala politikens praktik, som tidigare präglats av ett för-siktigt sparsamhetsideal.3 Nu gällde aktivitet och expansion av de sociala projekt som skulle forma en ny människa. Detta nya förhållningssätt och en ny praxis slog igenom förhållandevis snabbt under 1940- och 50-talen.

I kombination med de två kommunsammanläggnings re-formerna 1952 och 1964–1971 förvandlades så de svenska kom-munerna till stora förvaltningsenheter för välfärd och tillväxt. Den gamla direktdemokratiska kommunstämman dömdes ut som irrationell och ”odemokratisk” – en arena för godtyckliga beslut och ”kupper”. I stället blev den representativa demokra-timodellen en förebild. Representativ demokrati skulle garan-tera ett kunnigt och långsiktigt rationellt politikutövande. I och med att en övervägande del av de svenska kommunerna från 1930-talet hade socialdemokratisk majoritet, utvecklades ett blockpolitiskt mönster som också blev ett ideal. Det blev allt vanligare att de stora partierna på höger- och vänstersidan gick till val på sakpolitiska kommunala handlingsprogram som klargjorde för väljarna vad man hade att välja emellan. Val-dagarna till riksdag, landsting och kommuner slogs dessutom ihop 1970, också det ett tydligt tecken på hur den nationella och lokala politiken knöts ihop och hur kommunerna integre-rades i staten. Den här partipolitiseringsprocessen innebar att riksdagspartierna också blev tongivande i kommunalpolitiken. Gamla lokala partier och samlingslistor försvann. Socialdemo-kraterna drev från mitten av 1930-talet fram till 1970-talet framgångsrikt den här processen, och de övriga partierna fick i hög grad anpassa sig till den och till synen på kommunen som en socialprofylaktisk arena. Välfärdspolitik och blockpolitik gick alltså hand i hand.

RJ_2012_inlaga.indd 20 2012-06-13 21.49

21

Mönstret bryts – en ny typ av lokala partier

Vid 1970-talets mitt började emellertid detta mönster att bry-tas. Olika missnöjes-, miljö- eller enfrågepartier dök nu upp i lokalpolitiken och störde den blockpolitiska ordningen. Det kunde vara rena enfrågepartier som uppstod kring en för kom-munen laddad fråga, som ett vägbygge eller stängningen av en skola. Inte sällan uppfattades de nya aktörerna av de etablerade partierna som ett hot mot vad man ansåg vara en rationell och välfungerande demokrati. Särskilt om ett sådant nytt parti fick en tungan på vågen-position och ett inflytande som överskred deras reella mandat.

I norra Sverige var det övervägande vänsterinriktade små-partier som bildades. I söder, framför allt i Skåne, växte en flora av högerpopulistiska missnöjespartier fram som vanligen kombinerade en nyliberal agenda med främlingsfientliga utspel och krav på mer lokalt självstyre. De reaktiverade och närde ett traditionellt motstånd mot ”staten” och ”eliten i Stockholm” som förstärkts i samband med de tvingande kommunsamman-läggningarna 1974. Skåne hade sedan urminnes tider varit ett gytter av kyrksocknar, som med kommunreformen 1862 för-vandlats till små landskommuner. Efterkrigstidens idé om den rationella storkommunen var inte populär här. Detta är en faktor bakom Sverigedemokraternas senare framgångar i re-gionen. Flera av 1980-talets missnöjespartier, såsom Sjöbo-partiet och Kommunens Väl i Kävlinge, gick i valen 2002 och 2006 över till att bli lokalavdelningar för Sverigedemokraterna vilket banade vägen för partiets genombrott i södra Sverige.

I de traditionellt socialdemokratiskt styrda kommunerna blev blockpolitiken så gott som legio, medan olika former av koalitioner och samlingsstyren varit ett vanligare mönster i borgerligt dominerade kommuner. Det är också i de av social-demokratiskt styre präglade kommunerna som Sverigedemo-kraterna har haft de största framgångarna. Delvis kan detta förklaras av att båda partierna hämtar sympatisörer från samma

RJ_2012_inlaga.indd 21 2012-06-13 21.49

22

väljarbas (delar av den socialdemokratiska väljarbasen är mer värdekonservativ och främlingsmisstroende än partiets offi-ciella politik), delvis kan det handla om en missnöjesyttring mot en mångårig socialdemokratisk maktutövning som ankla-gas för att inte ha lyssnat tillräckligt uppmärksamt inåt sin egen rörelse. Traditionellt socialdemokratiskt styrda kommu-ner har dessutom över lag agerat mer aktivt när det gäller mot-tagande av flyktingar, inte minst då man vanligen haft ett kom-munalägt bostadsbestånd, kanske med vikande underlag av hyresgäster, som därmed har kunnat upplåtas till de nya hyres-gäster som finansierats via statliga bidrag.

åsa

do

mei

j

RJ_2012_inlaga.indd 22 2012-06-13 21.49

23

Sverigedemokraternas genombrott – en blockpolitisk chock

Efter valen 2002 och 2006, då Sverigedemokraterna fick sitt genombrott på den lokala nivån, uppstod i flera kommuner en situation som inte medgav någon klar majoritet, då inget parti ville samarbeta med dem. I alla fall inte öppet. 2002 reagerade det traditionella partisystemet med enhällig avsky mot nykom-lingarna. Partiets bakgrund i Nysvenska rörelsen och nazistiska sammanslutningar gjorde all form av interaktion otänkbar. Alla etablerade partier deklarerade emfatiskt att inget sam-arbete, eller ens samtal med partiet, kunde komma på fråga. Sverigedemokrater argumenterade å sin sida att detta inte kunde vara förenligt med en demokratisk arbetsordning. Den moraliskt djupt grundade oviljan att betrakta Sverigedemokra-terna som ett parti som alla andra skapade ett demokratiskt dilemma kring demokrati som arbetsordning å ena sidan och som värdesystem å den andra.

I de kommuner där Sverigedemokraterna hamnade som tungan på vågen ledde denna övertygelse om att inte på något vis samverka, denna cordon sanitaire, i vissa fall till så långtgå-ende lösningar som blocköverskridande koalitioner mellan moderater och socialdemokrater. Den närmast heliga blockpo-litiken offrades för ett mål som ansågs än viktigare. Motivet var dubbelt. Det handlade om att skapa stabilitet för budgetbeslut

laila freivalds

RJ_2012_inlaga.indd 23 2012-06-13 21.49

24

och långsiktigt planerande, men också om en stark moralisk och symbolisk markering mot det politiska budskap och den människosyn som de etablerade partierna såg hos Sverigede-mokraterna.

I ett antal kommuner fick Sverigedemokraterna dessutom ett så pass stort mandat att de av egen kraft kunde ta plats i styrelse och nämnder. Under mandatperioden 2002–2006 beslutade några kommuner att minska antalet ledamöter i nämnder och styrelser för att hålla Sverigedemokraterna utan-för. En sådan åtgärd innebar dock samtidigt en demokratiför-lust då endast de största partierna kunde behålla sina mandat. I Malmö, till exempel, minskades antalet ledamöter i nämn-derna från 15 till 11. Detta förklarades med att det skulle leda till rent administrativa fördelar, men det förnekades inte att det handlade om att ”hålla Sverigedemokraterna utanför”, vilka i sin tur svarade med att tala om ”manipulering av demokratin”. I andra kommuner beslutades om minskning av antalet leda-möter i fullmäktige av samma anledning. Sådana strategier visade sig kunna bidra till ökade sympatier för Sverigedemo-kraterna. 2006 blev valframgångarna markanta i de kommuner där det bildats koalitioner mellan socialdemokrater och mode-rater för att neutralisera Sverigedemokraternas vågmästar-position (Trelleborg, Kävlinge, Svalöv). Sverigedemokraterna kunde använda sig av en antietablissemangsstrategi och fick fog för sin argumentation att ”etablissemanget” gjorde vad som helst för att förhindra dem från att föra ut sin politik.

I Landskrona valde man en annan modell efter valet 2006, då Sverigedemokraterna fick 23 procent väljarstöd och 12 man-dat. Som andra största parti (tillsammans med Folkpartiet) i kommunen fick de plats och inflytande i kommunstyrelsen. ”Vi får ha kommunskola på våra styrelsemöten”, som ett kommu-nalråd i Landskrona uttryckte det, ”men detta är vad väljarna har beslutat och då får vi agera efter det, börjar man manipu-lera med arbetsordningar och mandat befinner man sig på mycket tunn is som förtroendevald”.4

RJ_2012_inlaga.indd 24 2012-06-13 21.49

25

Detta brott mot den cordon sanitaire som i övrigt hade domi-nerat de traditionella partiernas hållning gentemot Sverige-demokraterna sedan 2002, uppmärksammades stort i medier-na. Men i Landskrona – en traditionellt socialdemokratisk kommun – var det inte så sensationellt. Här fanns en lång er-farenhet av minoritetsstyre med ett tungan på vågen-parti allt-sedan 1991, då Ny demokrati fick den rollen. Sedan dess har kommunen präglats av minoritetsstyren med svårigheter att få till stabila majoriteter. Det fanns alltså en upparbetad praxis i att hantera denna typ av situation, likaväl som – icke att för-glömma – en historiskt djupt rotad ovilja mot att samarbeta över blockgränserna. I valet 2010 förlorade Sverigedemokra-terna i Landskrona 3 mandat och 6 procentenheter av väljar-stödet, något som emellertid inte uppmärksammats tillnär-melsevis lika mycket i medierna. Det återstår att undersöka varför väljarnas förtroende rubbades när partiet fick möjlighet att påverka. Kanske är svaret så enkelt att partiets hjärtefrågor knappast går att driva inom ramen för den kommunala kom-petensen.

Ett mönster i kommuner med sverigedemokratisk repre-sentation är att partiet vanligen stöder de borgerligas budget och förslag. Samma mönster har sedan valet 2010 märkts i vote ringar i riksdagen, där det borgerliga blocket får stöd av Sverigedemokraterna i 8–9 omröstningar av 10. I ungefär lika många riksdagsbeslut får regeringen även stöd av Socialdemo-kraterna eller Miljöpartiet. Det finns alltså en bred enighet i de flesta frågor. En möjlig strategi för ett borgerligt minoritets-styre skulle ändå kunna vara att helt enkelt räkna med Sveri-gedemokraternas stöd, utan att behöva söka någon samverkan. Men det kan vara en riskabel strategi om Sverigedemokra-terna, i stället för att vara trogna, väljer att utnyttja sin position för att hota att stjälpa planerna om de inte får igenom något av sina egna krav. Denna tendens illustreras inte minst av den konflikt som under sommaren 2011 blåste upp kring det kom-mande budgetbeslutet och det femte jobbskatteavdraget.

RJ_2012_inlaga.indd 25 2012-06-13 21.49

26

Ett demokratiskt dilemma

Frågan om valteknisk samverkan med Sverigedemokraterna är mycket laddad och leder rakt in i det såväl demokratiska som moraliska dilemma som de etablerade partierna sedan 2002 ställts inför på den kommunala nivån och numera även i riks-dagen. Hur ska man hantera det faktum att Sverigedemokra-terna via demokratins själva grundfundament – det fria valet – skaffar sig en plattform för att föra fram en separatistisk och exkluderande politik, där man vill frånta vissa medborgare full-ständiga medborgerliga rättigheter?

Här hamnar två grundläggande demokrativärden i konflikt. Å ena sidan den rent instrumentella uppfattningen att en de-mokratiskt vald församling och styrelse ska avspegla de opinio-ner som finns, å andra sidan uppfattningen att demokratin måste vila på okränkbara värden, såsom idén om allas lika vär-de och FN:s deklaration om de mänskliga rättigheterna. Den förra hållningen menar att upprätthållandet av en cordon sani-taire i teknisk mening är odemokratiskt. Sverigedemokraterna skriver också i sitt program att demokratibegreppet ska vara ”befriat från värderingar”. Men enligt den andra hållningen är demokrati inte bara en teknikalitet. Demokratibegreppet är inte ideologilöst och instrumentellt utan genomsyrat av vär-den. I det perspektivet skulle en öppning från ett etablerat parti för valteknisk samverkan med Sverigedemokraterna innebära ett starkt symboliskt brott med hela efterkrigstidens politiska konsensus.

Förklaringarna till denna konsensus ligger i den moraliska baksmälla som drabbade Europa efter andra världskriget. Den utbredda rasdoktrinen vaskades snabbt fram som en av huvud-orsakerna i de utredningar som FN-organet Unesco tillsatte. Rasdoktrinen och dess idéer och praktiker hade fram till andra världskriget haft en självklar plats och uppfattats som veten-skapliga och progressiva. Efter kriget inleddes en omfattande process vilken gick ut på att rensa bort alla ideologiska spår från

RJ_2012_inlaga.indd 26 2012-06-13 21.49

27

rasbiologin och rashygienen (vilka nu betecknades som pseudo-vetenskaper).

Den idémässiga storstädningen skedde framför allt genom Unescos försorg.5 Nu etablerades ett nytt hegemoniskt värde-system som utgick från FN:s deklaration om de mänskliga rät-tigheterna. Det handlade om en universalistisk, optimistisk och liberal människosyn, där alla människor uppfattades som i grunden lika, som dynamiska och utvecklingsbara. Denna syn kombinerades med en övertygelse om att en omfattande väl-färds- och fördelningspolitik skapar upplysta och demokratiska människor. I den allmänna keynesianska ekonomiska anda som etablerades betraktades dessutom en utsträckt välfärds-politik som lönsam, vilket ytterligare förstärkte optimismen. Dessa försanthållanden blev i hög grad ledmotiven för den tidi-ga efterkrigstidens politiska projekt i väst, inte minst i Sverige som stod intakt efter kriget.

Under de senaste decennierna har denna konsensus kring vad en människa är, och hur samhället i så fall bör vara organi-serat, emellertid kommit att utmanas allt hårdare och eroderas av en nygammal idérörelse som menar att människan inte alls är en i grunden universell varelse. I stället förs en mer pessimis-tisk människosyn fram där människan uppfattas som strängt determinerad av sin kulturella hemhörighet. Denna idérörelse hämtar sina retoriska figurer både ur rasistisk nationalism och 1990-talets kommunitarianism. ”Folksjäl och ”identitet” har blivit synonymer i en etnonationalistisk föreställningsvärld där politiska projekt byggda på idén om en universell människa, till exempel mångkulturalism (i sin såväl dialogiska som enkla-vistiska form), uppfattas som ett våghalsigt samhällsexperi-ment. Att förutsätta att människor som tillhör olika kulturella kontexter ska kunna samverka kommer att få förödande följder i form av kulturell rotlöshet, degenererande kulturblandning, våld, kriminalitet och samhälleligt förfall, hävdar man. Retori-ken, det uppskruvade känsloläget och den historiefilosofiska dramaturgin äger många likheter med det tidiga 1900-talets

RJ_2012_inlaga.indd 27 2012-06-13 21.49

28

rasteoretiska föreställningsvärld. Det är själva blandningen som anses farlig. Då var det rasblandningen som ansågs för-ödande och degenererande, i dag är det kulturblandningen. Människorna kategoriseras i termer av ”kultur” och ”etnicitet” i stället för ”ras”, men den grundläggande tankefiguren är den-samma.

Den radikala högerpopulismens framgångar i lokala och nationella parlament i Europa medför alltså att det sätt att tolka demokrati, människovärde, rättigheter och tolerans som länge förefallit självklart, nu måste ses i ett nytt perspektiv. De tolkningar som det länge rått konsensus om är inte något för-givettaget som det europeiska förnuftet vuxit in i och kommit att slutgiltigt omfatta, utan ett värdesystem som i likhet med alla andra kan utmanas. De värden som etablerades som en reaktion på andra världskriget uppfattas inte längre av alla på samma sätt. I stället villkoras de i en välfärdschauvinism där endast etniskt ”rena” medborgare anses ha ”rätt” till de euro-peiska staternas stadigt krympande sociala trygghetsnät. Kon-sensus är bruten, och den ideologiska striden mellan en univer-salistisk och en kulturdeterministisk människosyn har kommit för att stanna.

Ny demokrati – en jämförelse

Om man söker parlamentariska och ideologiska situationer att jämföra utgången av 2010 års riksdagsval med, ligger förstås debaclet kring Ny demokrati tjugo år tidigare närmast till hands. 1991 skakades det parlamentariska systemet om ordent-ligt när det nybildade partiet med buller och bång och ”drag under galoscherna” tog sig in i riksdagen med 25 mandat (6,7 procent). Partiet fick dessutom 335 mandat i 162 kommuner. Stämningarna i samhället påminner på flera sätt om atmosfä-ren i dag. Det rådde en allmän oros- och uppbrottskänsla och ekonomisk kris. 1989 års omvälvningar hade gjort världen mindre förutsägbar – kalla krigets ordning var upplöst. Föränd-

RJ_2012_inlaga.indd 28 2012-06-13 21.49

29

ringens vindar blåste. Det var kamp mellan höger och vänster, individualism och kollektivism, men också en begynnande rö-relse som riktade om det politiska intresset från den socioeko-nomiska konfliktdimensionen till en sociokulturell. Fokus bör-jade riktas mot kulturella värdefrågor, identitet, kön och mer partikulära gemenskaper.

Det talades under slutet av 1980-talet allt oftare om att Sverige ”översköljdes av flyktingvågor”. Flyktingförläggningar sattes i brand. En okänd man med lasersikte sköt på personer med mörk hy. Unga män med rakade huvuden och militär-kängor talade om raskrig. I det föregående valet, 1988, hade Skånekommunen Sjöbo hamnat i centrum för mediernas in-tresse både hemma och utomlands efter det sensationella ut-spelet om att hålla en lokal folkomröstning om huruvida kommunens invånare önskade ett avtal med dåvarande Invand-rarverket om flyktingmottagning eller inte. Den omröstningen visade att 64 procent av Sjöbos invånare inte ville ha någon flyktingmottagning. Centerpartistiske kommunalrådet Sven-Olle Olsson som drivit frågan, blev ”Svin-Olle” i medierna och utesluten ur sitt moderparti. Han bildade sedan i stället det framgångsrika Sjöbopartiet.

1988 hade också det nya Miljöpartiet tagit sig in i riksdagen. 1991 åkte de ur igen. Ytterligare ett nytt parti, Kristdemokra-terna, fick sitt genombrott i samma val. Denna rörlighet i det traditionellt mycket stabila svenska partisystemet vittnar om den oro som präglade tidsandan. Socialdemokraterna hade å sin sida fullt sjå med att bemöta Kjell-Olof Feldts nypublice-rade bok Alla dessa dagar (1991) som på många sätt misskre-diterade den socialdemokratiska politiken under 1980-talet. SAP förlorade 43 riksdagsmandat i detta val. Ingenting var sig likt.

Ny demokrati hade grundats något halvår före valet av två karismatiska företagare, Ian Wachtmeister och Bert Karlsson. Deras spektakulära valkampanj var något nytt. Medierna rap-porterade gärna om de uppsluppna valmötena, vilket sannolikt

RJ_2012_inlaga.indd 29 2012-06-13 21.49

30

per ahlm

ark

RJ_2012_inlaga.indd 30 2012-06-13 21.49

31

bidrog till succén. Även här kan paralleller dras till mediernas omfattande uppmärksamhet på Sverigedemokraterna före valet 2010, vilken knappast stod i paritet med partiets storlek och reella styrka. Ny demokrati plockade upp samma retorik som de lokala främlingsfientliga missnöjespartier som redan under 1980-talet börjat förändra det politiska landskapet i Skåne, såsom Centrumdemokraterna och Skånepartiet. Cen-trumdemokraterna, som var ett av de större lokala partierna, menade till och med att deras partiprogram blivit stulet. Och visst lånade Ny demokrati friskt. Programmet för partiets politik blev med tiden i stora stycken en kopia av Den Nya Välfärdens program. Den Nya Välfärden, en SAF-stödd tanke-smedja grundad 1988, drev idén om en nyliberalisering av hela välfärdsstaten.

Ny demokrati kan alltså hänföras till de populistiska miss-nöjespartier som uppstått ur en nyliberal idéfåra. Motstånd mot regleringar och ”skattetrycket” var huvudfrågor som se-dan kompletterades med ett främlingsfientligt budskap, vilket med tiden fick en allt större roll. Liknande exempel är Skåne-partiet, danska Fremskridtspartiet (senare Dansk Folkeparti) och norska Fremskrittspartiet. Att dessa partier uppstått i ett mer rumsrent ideologiskt sammanhang än till exempel franska Front National, British National Party och Sverigedemokra-terna, har gjort att de sluppit stigmatisering och lättare kunnat vinna legitimitet i det offentliga rummet.

I valrörelsen hade Ny demokrati utlovat mer ”sunt förnuft” och ”drag” i Sverige, mindre regler, mer frihet, lägre skatter och strängare villkor för invandrare. Partiet stod också för en EU-vänlig politik, vilket förmodligen kom att bli en av orsakerna till dess fall. Det appellerade inte alls till de EU-skeptiska väl-jargrupper som i övrigt attraherades av partiet. Ny demokrati var ett snabbt hoprafsat väljarbaserat parti, utan någon orga-nisatorisk medlemsbas. Häri låg en ytterligare anledning till partiets snara erosion. Dess lokalavdelningar organiserades i tidens nyliberala anda i ett slags franchisingsystem. Det blev

RJ_2012_inlaga.indd 31 2012-06-13 21.49

32

snabbt motsättningar, anklagelser om toppstyre och högljudda avhopp. Efter det misslyckade valet 1994 lyckades partiet aldrig samla sig igen utan förtärdes av inre konflikter. Vissa lokal-avdelningar levde dock kvar och många av dem gick senare upp i Sverigedemokraterna.

Ny demokratis ambition att utnyttja sin vågmästarposition för att ändra den politiska agendan kan betraktas som såväl ett misslyckande som en marginell framgång. De lyckades inte direkt med att politisera frågorna de ville ha upp på agendan. Men man kan konstatera att många av deras förslag sedan mit-ten av 1990-talet har blivit genomförda. Paralleller kan dras till i dag, där den borgerliga alliansen drivit igenom en asylpolitik som i flera stycken är identisk med de krav som Sverigedemo-kraterna ställt genom åren. I det perspektivet kan partier som Ny demokrati och Sverigedemokraterna tolkas som spetsytt-ringar, vilka indirekt bereder vägen för politiska kursändring-ar, snarare än att de direkt via en skicklig tungan på vågen-strategi får igenom sina egna förslag. I Danmark har dock ett omvänt scenario varit för handen det senaste decenniet.

Dansk Folkeparti

2001 fick Danmark en borgerlig regering. Dansk Folkeparti gjorde samtidigt ett succéval – det fick 12 procent av rösterna och blev därmed tredje största parti. Detta blev inledningen till en tioårig period där Dansk Folkeparti haft rollen som trofast stödparti åt en borgerlig minoritetsregering. Men stödet har förstås varit villkorat. Under den här perioden har dansk in-vandringspolitik stramats åt och blivit en av de mest restrik-tiva i Europa när det gäller asyl, anhöriginvandring och arbets-kraftsinvandring. Den så kallade 24-årsregeln har medfört att unga danskar som vill bo ihop med sin utländska partner tving-ats att bosätta sig utomlands, till exempel i Malmö. Dansk Folke partis inflytande och närhet till makten har också varit unik i ett jämförande europeiskt sammanhang. I senaste folke-

RJ_2012_inlaga.indd 32 2012-06-13 21.49

33

tingsvalet 2011 blev det dock regeringsskifte, och partiet för-lorade därmed sin tongivande roll i dansk politik. Det nya socialdemokratiska styret verkar emellertid inte ha för avsikt att riva upp 24-årsregeln, vilket indikerar att Dansk Folkeparti lyckats sätta agendan även för partierna i vänsterblocket. 

Mellan 2001 och 2011 har alltså Dansk Folkeparti kunnat diktera invandringspolitiken, avsätta ministrar och rita om den politiska kartan. Varför? Det finns flera orsaker. En viktig sådan är att övriga partier och inte minst medierna snabbt plockade upp Dansk Folkepartis problemformuleringar och verklighetsbeskrivningar. Det är omvittnat hur den förvisso traditionellt mer öppna tonen i det danska politiska samtalet förråats och vulgariserats när det gäller diskussionen om dans-karna och ”de fremmede”. Den danska debatten har skilt sig markant från den svenska. Om den gängse inställningen hos svenska journalister varit att värna demokratin genom att avvisa invandringsfientliga uttryck, har den hos danska journa-lister i stället varit att ”allt” måste uttalas öppet för att värna demokratin. En ovilja att exponera invandringsmissnöjet och dess argument kan göra att ett missnöje med mediers och politikers påstådda förljugenhet kan växa till ett omfattande isberg under ytan. Å andra sidan genererar en omfattande exponering av främlingsfientliga uttryck oundvikligen en legi-timitet för desamma, och riktar om vad som är mainstream i det politiska samtalet. Medierna har en mycket stor makt i det sammanhanget.

En annan viktig skillnad mellan dansk och svensk debatt ligger i att Dansk Folkepartis retorik anammats i medierna på ett sätt som inte har någon motsvarighet i Sverige. Från sin upprinnelse i det nyliberala missnöjespartiet Fremskridtspar-tiet under Mogens Glistrup har Dansk Folkeparti, sedan det bröt sig loss med Pia Kjærsgaard i spetsen, utvecklat en etno-nationalistisk och kulturkonservativ retorik som hyllar den danska identiteten och för ut idén om ett välfärdssamhälle för de etniskt och kulturellt homogena danskarna där Dansk Fol-

RJ_2012_inlaga.indd 33 2012-06-13 21.49

34

keparti ska vara ett ”centerparti”. Denna nationella identitet får sina konturer av att ställas emot det i retoriken allt över-skuggande hotet mot dansk kultur, demokra ti, ekonomi och trygghet – muslimerna. Här har Søren Espersen, partiets spinndoktor, med sin bakgrund i Den Danske Forening och dess ambition att reaktivera grundtvigianismen i en modern värdekonservativ, etnonationalistisk och kristen (antimus-limsk) kostym haft en stor betydelse för den mediala fram-gången och hela det politiska fältets förskjutning. Varför något liknande inte skett i Sverige kan bero dels på att Sverige-demokraterna varken har en karismatisk ledare som Kjærs-gaard eller någon skicklig spinndoktor som Espersen, dels på att svenska politiker och svenska medier inte reproducerat Sverigedemokraternas retorik och världsbild i samma utsträck-ning.

Dansk Folkeparti lyckades dessutom snabbt med att politi-sera frågan om invandringens kostnader i folketinget. Partiet krävde att kostnaderna skulle utredas, och en lyhörd regering bidrog till att ekonomiargumentet mot invandringen nu fick sin plats i det politiska samtalet. Samma strategi har varit ut-talad när Sverigedemokraterna vunnit inträde i de kommu-nala församlingarna, till exempel i förslag där man kräver att kommunen tar ett samlat grepp om ”invandringens kostnader” i stället för att lydigt gå i före detta Integrationsverkets ledband och ta emot nya flyktingar som i förlängningen antas bli en ekonomisk belastning. Inget fullmäktige har dock bifallit eller velat diskutera något sådant förslag.

Sverigedemokraterna i riksdagen

Jämfört med Dansk Folkeparti har alltså inte Sverige demo kra-terna på samma sätt lyckats politisera sina hjärte frågor, invand-ringen och kriminaliteten. Frågor som ”mass invandringen”, hotet om islamisering, kulturellt orsakad kriminalitet och kost-naderna för invandringen har inte hamnat på agendan trots att

RJ_2012_inlaga.indd 34 2012-06-13 21.49

35

det var det uttalade målet för hur en vågmästarposition skulle användas när partiets företrädare intervjuades efter valet 2010. Efter terrorattentatet i Stockholm i december samma år öpp-nade sig en möjlighet att politisera frågan om invandringen och islam, och Sverigedemokraterna begärde snabbt en debattdag i riksdagen om ”islamistiskt våld”. Det blev i stället en mer övergripande debattdag om ”våldsbejakande extremism”. Här talade Sverigedemokraterna uteslutande om just ”islamistiskt våld”, medan de övriga partierna lika programmatiskt diskute-rade även andra former av ”våldsbejakande extremism” och var noga med att inte använda samma dramatiska, råa och känslo-mättade språkbruk som Sverigedemokraterna.

Dansk Folkeparti skapade, som sagt, snabbt en förråad språklig kultur, där muslimer demoniserades. Utvecklingen har hittills sett annorlunda ut i Sverige, då varken medierna eller de etablerade partierna öppet anammat samma språkbruk. Det finns en medvetenhet om ordens makt, där journalister och politiker aktar sig för att använda samma symbolladdade ter-mer och känslomässigt uppskruvade tonläge som Sverige-demokraterna. Till exempel har en del politiker menat att de aldrig skulle använda ordet ”massinvandring”, ens för att falsi-fiera det, med argumentet att även ett sådant bruk bidrar till en normalisering och legitimering av föreställningen om att det väller in invandrare i Sverige.

I början av 2000-talet lyckades alltså Dansk Folkeparti föra upp invandringens kostnader på den politiska agendan. Detta blev en murbräcka för partiet. Sverigedemokraterna, som ser Dansk Folkeparti som sin främsta förebild, har försökt använda samma strategi. Inte minst har riksdagens utredningstjänst, RUT, fått känna av dessa ambitioner. 2010 beställde Sverige-demokraterna 52 utredningar, och fram till sommaren 2011 hade de använt RUT 190 gånger. De flesta frågor som partiet vill få utredda är formulerade utifrån en idé om att kunna fånga in vad som kallas ”invandringens kostnader”, men även ung-domsarbetslöshet, brott och straff och sena aborter är områden

RJ_2012_inlaga.indd 35 2012-06-13 21.49

36

som man beställt utredningar om. Sverigedemokraterna menar att det går att isolera och kvantifiera vad som skulle vara kost-naderna för invandring och sedan räkna på dessa i relation till nationens totala ekonomi. Det tycks inte som att partiet fått de svar man förväntat sig. Möjligen har detta att göra med att de uppdrag som Sverigedemokraterna givit RUT utgår ifrån an-taganden om kausaliteter (till exempel ”kulturell” disposition för brottslighet) som inte går att föra i bevis hur många gånger man än frågar.

Blockpolitikens erosion

Efter valet i september 2010 sade sig Sverigedemokraterna vara öppet för vilket parti som helst som ville samarbeta. Men par-tiet har inte lyckats bjuda upp vare sig alliansen eller de röd-gröna till dans. Inget av blocken har velat sitta med ”Svarte Petter” på hand, men gärna tagit tillfället i akt att anklaga sina motståndare för att göra det, då de fått igenom förslag med stöd av Sverigedemokraterna.

Under våren 2011 tillträdde en ny socialdemokratisk parti-ledare efter Mona Sahlin. Efter detta tycks tonen i utskotten mellan socialdemokrater och sverigedemokrater ha mjuknat något. En del klassiskt vänsterinriktade socialdemokratiska förslag gick igenom med stöd av Sverigedemokraterna under försommaren 2011, sedan de delats upp på flera punkter, varav Sverigedemokraterna kunde tänka sig att stödja vissa. Det gällde till exempel ett stopp för nyrekrytering till den arbets-marknadspolitiska åtgärden ”fas 3” och ett beslut om att för-bereda en förändring av sjukreglerna i riktning mot den tidi-gare ordningen. Regeringen anklagade de röd gröna för att anpassa sina förslag efter Sverigedemokraterna.

Sverigedemokraterna grep snabbt tillfället genom att i en debattartikel föreslå en ”samsynsbudget”.6 Förslaget om denna ”budgettekniska oppositionssamverkan” var ett frieri helt be-friat från all romantik. Man underströk nogsamt att det inte

RJ_2012_inlaga.indd 36 2012-06-13 21.49

handlade om någon politisk gemenskap, utan en rent instru-mentell lösning för oppositionen att åtminstone få en majori-tet för de punkter som man var ense om. Sverigedemokraterna hävdade att regeringen ”missbrukade” den regel som säger att ett budgetförslag endast kan fällas genom ett enat oppositions-förslag med majoritetsstöd. Regeln (som kom till på 1990-talet

wan

ja lun

dby-wedin

jan björklund

RJ_2012_inlaga.indd 37 2012-06-13 21.49

38

för att garantera stabilitet i den ekonomiska politiken) ”miss-brukades” av regeringen för att få igenom sådant som den annars inte skulle få stöd för i riksdagen, menade Sverigedemo-kraterna. Det man avsåg var Reinfeldts och Borgs eskalerande huvudvärk, det femte jobbskatteavdraget. Om det stoppades skulle, enligt Sverigedemokraterna, deras samsynsbudget var-ken vara underfinansierad eller utopisk. Förslaget bemöttes dock med kompakt tystnad, och hela den laddade frågan kring det femte jobbskatteavdraget löste sig senare samma sommar då EU:s finanskris blev allt mer uppenbar, och Anders Borg fick en möjlighet att med bibehållen värdighet växla om till vänteläge. 

Här uppenbarar sig flera paradoxer. Sverigedemokraterna, som vill driva politik i den sociokulturella konfliktdimensionen (den hotade svenskheten, den hotande invandringen), har i stället kommit att utforma tungan på vågen-strategier som rör sig i den socioekonomiska konfliktdimensionen. Dessutom handlar dessa strategier om frierier riktade till vänster, medan man i voteringar om de flesta andra frågor stöder en höger-politik.

När partiledardebatten om budgetförslaget skulle sändas i SVT hösten 2011 vägrade Lars Ohly (V) och Håkan Juholt (S) att ställa upp, eftersom Jimmie Åkesson (SD) skulle stå på samma sida som de i debatten. De hävdade att själva den rums-liga ordningen i tv-rutan skulle förmedla en felaktig bild till tv-tittarna att Sverigedemokraterna ”hör ihop” med oppositio-nen. Detta är både ett vittnesbörd om hur stark oviljan till samröre med Sverigedemokraterna i det offentliga är och om hur djupt befäst den blockpolitiska logiken är i det politiska medvetandet. Men om det överhuvudtaget finns något som Sverigedemokraterna har lyckats åstadkomma som tungan på vågen, så är det just detta – att de bidragit, om inte till block-politikens sammanbrott, så åtminstone till ett antal nya frå ge-tecken kring den.

RJ_2012_inlaga.indd 38 2012-06-13 21.49

39

Noter

1. Det kunde t.ex. handla om att dra el till gårdar som låg avsides. Det var ett typiskt exempel på en insats som kunde avfärdas med att den låg utan-för den kommunala kompetensen, då den inte kom samtliga kommun-invånare till gagn och därmed inte inbegreps i vad man tolkade som ”ge-mensamma angelägenheter”.

2. SAP:s kommunalprogram 1944 genomsyras av idén om allmänintres-se och samhällssolidaritet.

3. Med undantag av ett mer expansivt ideal som utvecklades i städerna, med t.ex. utbyggnad av gas, el, VA, telefoni, spårvägar och egnahemsom-råden.

4. Tutti Johansson Falk, dåvarande kommunalråd (M).5. Någon liknande process ägde inte rum i de stater som hamnade bakom

järnridån, vilka delvis kvarstannade i ett slags kulturellt mellankrigsland-skap. Detta är en av förklaringarna till att rasistiska och främlingsfientliga partier så snabbt kunnat etablera sig efter 1989.

6. Jimmie Åkesson, Erik Almqvist, Mattias Karlsson (2011), ”Samsyns-budget är vår nya strategi” i Svenska Dagbladet 15/6.

RJ_2012_inlaga.indd 39 2012-06-13 21.49

RJ_2012_inlaga.indd 40 2012-06-13 21.49

41

Vågmästare eller tungan på vågen?

–––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––

Sverigedemokraternas intåg i riksdagen har inneburit en försvagning av regeringsmakten. Landet styrs nu

av en regering som riskerar att möta bakslag i viktiga frågor, vilket utgör ett betydande avbräck

för parlamentarismens kärnidé.–––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––

Av Tommy Möller

Sedan valet 2010 finns åtta partier representerade i Sveriges riksdag. Det senaste tillskottet, Sverigedemokraterna, har gi-vits en parlamentarisk nyckelroll i och med att regeringen Reinfeldt inte längre har stöd av en majoritet. Sverigedemokra-terna sägs ofta rentav ha fått en vågmästarställning, en bild som inte minst partiet självt är angeläget om att odla.

Men vad är egentligen ett vågmästarparti? I denna artikel ska jag dels nagelfara begreppets innebörd i ljuset av dess till-komst, dels diskutera följderna för vårt parlamentariska styrelse-skick av att Sverige just nu styrs av en minoritetsregering som förvisso har ett för svenska förhållanden ovanligt starkt parla-mentariskt underlag, men som likväl är en av de svagaste rege-ringar landet haft.

Begreppet vågmästare

Ordet ”vågmästare” introducerades i svensk politisk debatt när Dagens Nyheter i en ledare den 19 juni 1922 resonerade om det

RJ_2012_inlaga.indd 41 2012-06-13 21.49

42

liberala partiets roll i en riksdag där två partier dominerade – Socialdemokraterna och Högern – men där inget av dem hade majoritet. I detta läge kunde parlamentariskt kaos undgås tack vare Liberalernas placering mitt i det politiska kraftfältet. Trots sin litenhet – partiet förfogade över endast 41 av de 230 mandaten i riksdagens andra kammare – hade Liberalerna under Carl Gustaf Ekmans ledning haft stort inflytande. ”I verkligheten har partiet denna riksdag fyllt vågmästarens funk-tion genom att tillse att ingendera vågskålen tyngde ned den andra, utan tungan pekade rätt”, konstaterade DN.1

Ordet vågmästare går att spåra tillbaka till 1500-talet och var från början en benämning på ett slags myndighetsutövare: den som förestod en offentlig våg och som svarade för att vägning-en vid torghandel blev korrekt.2 När termen i och med Ekmans skickliga manövrerande under minoritetsparlamentarismen på 1920-talet införlivades i ett politiskt sammanhang tog man fasta just på förmågan att kalibrera den egna politiska stånd-punkten gentemot övriga partiers och utifrån det handlings-utrymme som uppstod få gehör för sin politik.

Enligt modernt språkbruk avser begreppet vågmästare i stort sett alla typer av parlamentariska situationer där ett parti med ett begränsat antal mandat kan fälla avgörandet i frågor där majoritetsförhållandena är oklara till följd av att två par-tier eller block står mot varandra. Det innebär en uttänjd inne-börd i förhållande till den som ursprungligen avsågs. Ekmans vågmästeri handlade om en ytterst raffinerad form av makt-utövning, där han i en minoritetssituation de facto styrde det politiska skeendet utifrån sina egna politiska utgångspunkter. Under två perioder – mellan 1926 och 1928 samt mellan 1930 och 1932 – skedde det i regeringsställning. Ekmans regeringar stöddes bara av 14,3 respektive 13,9 procent av andra kamma-rens ledamöter. Men även under de perioder då Ekman inte var statsminister var han en central aktör i det parlamentariska maktspelet: som mäktig utskottsordförande i riksdagen var det påfallande ofta Ekman som höll i taktpinnen. Trots sitt fåtaliga

RJ_2012_inlaga.indd 42 2012-06-13 21.49

43

parlamentariska underlag lyckades Ekman få igenom sin poli-tik inom en rad områden – skolan, socialpolitiken, jordbruket och arbetsmarknaden. Avgörande var naturligtvis att hans parti befann sig i så kallad pivotställning, det vill säga innehade en position mitt i det politiska kraftfältet som möjliggjorde bildandet av majoritetsallianser åt olika håll. Det innebar allt-så att Ekman kunde vinna stöd för sin egen politik, och inte enbart – såsom fallet är med Sverigedemokraterna efter valet 2010 – utöva visst inflytande genom att stödja en viss sida i lägen där det råder politisk låsning.3

Vågmästarrollen är alltså kopplad till minoritetsparlamen-tarism. I regeringsfrågan var Ekman konsekvent inställd på att inte ingå i en koalition med andra partier, eftersom det skulle ha begränsat de frisinnades handlingsutrymme. Hans första ministär bestod i och för sig av både frisinnade och liberaler, men de två partierna stod så nära varandra i de flesta frågor att det i praktiken handlade om en enpartiregering. Ekmans andra ministär bestod emellertid enbart av frisinnade statsråd. Ek-man motiverade denna strävan efter obundenhet med att den klassiska parlamentarismen – han kallade den för ”parlamenta-rismen i dess gamla gestaltning” – blivit förpassad till histori-ens skräpkammare. ”Denna uppdelning var en gång en teore-tiskt oemotståndlig idealbild för den folkliga självstyrelsen. Men verkligheten har farit hårt fram med denna kartritning.”4 Den parlamentariska verklighet som Sverige liksom flertalet europeiska demokratier befann sig i under 1920-talet var en helt annan än den klassiska Westminstermodellen: i stället för två partier som alternerade vid makten hade det uppstått mångpartisystem, vilket medfört att utgången av voteringarna aldrig var given på förhand. Varje fråga prövades för sig, vilket gynnade sakligheten – och därmed de frisinnades politik. Stats-vetaren Leif Lewin konstaterar att Ekmans sätt att resonera påminner om John Stuart Mills lära om den fria debattens nytta och det bästa argumentets seger.5

Vågmästarparlamentarism – Ekman själv föredrog dock ut-

RJ_2012_inlaga.indd 43 2012-06-13 21.49

44

trycket ”tyngdpunktsparlamentarism” – var också demokratiskt överlägsen den klassiska parlamentarismen, enligt Ekman. Majoritetsregeringar ansågs nämligen inte vara någon garanti för att folkmajoritetens uppfattning skulle komma att prägla det politiska beslutsfattandet. Tvärtom handlar det i en sådan modell om att majoriteten inom det styrande partiet bestäm-mer. Den typ av minoritetsregeringar som Ekman ledde utgick visserligen inte från majoriteten, såsom det klassiska parlamen-tarismidealet föreskrev, men kom i praktiken att bättre mot-svara folkviljan. Skälet till det är att regeringen i varje fråga var tvungen att förhandla fram majoriteter och att denna förhand-lingsprocess möjliggjorde – och förutsatte – att olika åsiktsrikt-ningar kunde tillgodoses. Folkviljan kalibrerades fram genom att partierna beaktade intensiteten i varandras preferenser. Den framlidne statsvetaren Nils Stjernquist framhåller att Ekmans vågmästarparlamentarism byggde på föreställningen att ”man-dat i mitten av det politiska kraftfältet längs höger–vänsterska-lan väger tyngre och bör väga tyngre än flygelmandaten”.6

Tungan på vågen

Med tiden har som sagt vågmästarbegreppet börjat användas i vidare bemärkelse. Om ett litet parti fäller utslaget i ett poli-tiskt jämviktsläge är det, enligt det språkbruk som i dag an-vänds av många journalister, politiker och även vissa stats-vetare, ett vågmästarparti. Med en så vidsträckt definition är naturligtvis Sverigedemokraterna ett vågmästarparti, eftersom partiet i låsta situationer mellan regeringen och de rödgröna partierna förfogar över utslagsrösterna vid votering.

Skillnaden i förhållande till den ursprungliga betydelsen av ordet är dock påtaglig, och liksom alla ord som blir föremål för begreppsutvidgning förlorar därigenom vågmästarbegreppet åtskilligt av sin mening. ”Att vara ’tungan på vågen’ är något helt annat än att vara vågmästare”, understryker Leif Lewin i en klargörande begreppsanalys. ”Vågmästaren står i mitten och

RJ_2012_inlaga.indd 44 2012-06-13 21.49

45

balanserar vänster och höger mot varandra, så att han själv får majoritet, ’tungan på vågen’ är den tillkommande vikt som behövs för en majoritet och kommer ofta, men inte alltid, från ett ytterlighetsparti”.7

Båda varianterna är emellertid uttryck för fenomen som här-rör ur minoritetsparlamentarism, och båda handlar om att bilda tillfälliga majoriteter från fall till fall i stället för att er-sätta minoritetsregeringar med en regeringskoalition.

Ola Ullsten var en typisk vågmästare när han var statsminis-ter 1978–79. Den folkpartiregering som han ledde hade när den valdes stöd av bara 39 ledamöter (11,1 procent). Sverige demo-kraterna kan å sin sida, likt Ny demokrati 1991–94, bli tungan på vågen i olika frågor och således utöva ett betydande infly-tande. Partiet kan välja att stödja regeringsförslag genom att rösta för dem eller genom att lägga ner sina 25 röster – eller att fälla dessa förslag (om de tre rödgröna partierna står enade mot regeringen). Skillnaden är himmelsvid gentemot Ekmans fri-sinnade vågmästeri under 1920-talet – eller för den delen mot den regering som under Ola Ullstens ledning faktiskt styrde Sverige (även om den åkte på en lång rad voteringsnederlag i riksdagen).8

Att vara tungan på vågen är med Lewins språkbruk att vara utanförstående.9 Det klassiska exemplet på det är den roll Vänsterpartiet och dess föregångare spelat som stödparti åt socialdemokratiska regeringar. Dessa har oftast varit minori-tetsregeringar i den meningen att de saknat egen majoritet, men de har dels haft en utomordentligt stark minoritetsposi-tion med nästan egen majoritet, dels nästan alltid kunnat räk-na med Vänsterpartiets stöd i trängda parlamentariska lägen eftersom ett kommunistiskt parti aldrig kunde förväntas bidra till en arbetarregerings fall. Något tillspetsat kan man säga att de kommunistiska riksdagsledamöternas roll genom alla år med socialdemokratiska regeringar har varit att agera röst-boskap åt regeringen. Ett annat men mindre tydligt exempel på ett sådant parti är Ny demokrati, som under Bildtregering-

RJ_2012_inlaga.indd 45 2012-06-13 21.49

46

ens tid 1991–94 fungerade som stödparti för regeringen – dock inte på samma självklara sätt som kommunisterna gjort, vilket ledde till några uppmärksammade voteringsnederlag för rege-ringen.

gu

dru

n s

chym

an

RJ_2012_inlaga.indd 46 2012-06-13 21.49

47

Sverigedemokraterna under sitt första riksdagsår

Regeringsfrågan har inte varit föremål för riksdagens ställ-ningstagande sedan oktober 2006. Valet 2010 var dock sista gången som en statsminister kan sitta kvar efter ett val utan att i en särskild omröstning ha fått stöd av den nyvalda riksdagen; från och med 2014 är en sådan omröstning obligatorisk. En omröstning hade ändå måst äga rum om 35 ledamöter ställt sig bakom ett förslag till misstroendevotum. Men det enda parti som var stort nog att på egen hand kunna yrka på en misstroende omröstning – vilket hade kunnat motiveras med att regeringen Reinfeldt förlorat sin majoritetsställning – var Socialdemokraterna, och partiet avstod eftersom det förelåg en åtminstone teoretisk möjlighet att Sverigedemokraterna skulle

birg

er sc

hlaug

RJ_2012_inlaga.indd 47 2012-06-13 21.49

48

ha röstat för en misstroendeförklaring. I ett sådant läge skulle med största sannolikhet ett nyval ha tvingats fram, och Social-demo kraterna och de andra rödgröna partierna hade oundvik-ligen blivit sammankopplade med Sverigedemokraterna. Dock skedde en omröstning i valet av talman, och i den röstade Sverige demokraternas ledamöter för den sittande moderate talman nen Per Wester berg som utmanades av socialdemokra-ten Kent Härstedt. Detta talmansval var ett indirekt test på var det nya riksdagspartiet stod i regeringsfrågan. De övriga oppo-sitionspartierna tog förstås tillfället i akt att efter talmansvalet framhålla att Sverigedemokraterna var en del av regeringen Reinfeldts parlamentariska underlag.10

Hur har då den parlamentariska situationen sett ut under det första året med Sverigedemokraterna representerat i riks-dagen? I debatten görs gällande att partiet inte bara är ett våg-mästarparti (vilket alltså är felaktigt) utan också att det blivit ett stödparti till regeringen Reinfeldt (det vill säga det som brukar kallas ”tungan på vågen”). Stämmer det?

Riksdagens utredningstjänst har tillsammans med Kammar-kansliet på uppdrag av Moderaterna kartlagt samtliga ca 2 100 beslut som riksdagen fattade under detta första år, och det visade sig att kammaren i 19 voteringar röstat ner regeringens propositioner. I dessa fall har alltså Sverigedemokraterna valt att stödja de tre rödgröna partiernas gemensamma yrkanden. Det betyder att regeringens linje i övriga fall – 99 procent av besluten – gått igenom. Det bör dock understrykas att de allra flesta besluten i kammaren fattas under bred enighet över blockgränserna; exempelvis har Socialdemokraterna ställt sig bakom regeringens linje i 81 procent av dessa 2 100 beslut. De fall som är av intresse i detta sammanhang är de politiskt kon-troversiella frågor som går till huvudvotering i kammaren. Detta år var det 629 huvudvoteringar, varav Sverigedemokra-terna röstade med regeringen i 235 fall, det vill säga i drygt en tredjedel av fallen. Som jämförelse kan nämnas att Socialdemo-kraterna som ensamt oppositionsparti röstade med regeringen

RJ_2012_inlaga.indd 48 2012-06-13 21.49

49

vid 104 tillfällen, och tillsammans med Miljöpartiet i 118 vote-ringar.11

Slutsatsen blir att Sverigedemokraterna i viss utsträckning fungerar som tungan på vågen men att partiet svårligen kan betecknas som ett stödparti av det slag som Vänsterpartiet varit åt socialdemokratiska regeringar under tidigare perioder. Det är värt att understryka att samtliga de 19 voteringsnederlag som regeringen lidit har handlat om frågor av central bety-delse för regeringen. Arbetslinjen – regeringens ideologiska grundbult – har exempelvis stött på patrull vid några tillfällen. Den samlade oppositionen röstade nämligen för att arbetslösa ska ha rätt att begränsa sitt jobbsökande till närområdet de första hundra dagarna samt att de då inte heller är tvingade att söka jobb utanför det egna yrket, och den gav också genom ett utskottsinitiativ regeringen i uppdrag att återkomma till riks-dagen med ett nytt förslag till regelverk när det gäller a-kassan för deltidsarbetslösa. Riksdagen har även skurit ner anslagen till regeringskansliet och kört över regeringen när det gäller utförsäljningen av statliga företag. Riksdagen beslutade att Vattenfall ska förbli ett helägt statligt bolag och återkallade ett bemyndigande som under förra mandatperioden gavs åt rege-ringen att sälja statens aktier i SBAB, Posten Norden och Telia Sonera.

Till detta ska läggas att regeringen tvingats avstå från att bedriva den EU-politik som den helst skulle ha önskat. När ett deltagande i europakten diskuterades i riksdagen i mars 2011 erinrade statsministern om det som slagits fast i regerings-deklarationen, att Sverige enligt regeringens uppfattning ska tillhöra kärnan i det europeiska samarbetet, men att detta mål inte var möjligt att uppnå om det inte fanns stöd i riksdagen. Alldeles före sommaruppehållet beslutade också en riksdags-majoritet bestående av de fyra oppositionspartierna att uppdra åt regeringen att skyndsamt utreda de arbetsrättsliga implika-tionerna av den så kallade Lavallagen för att säkerställa den svenska modellen. Riksdagsmajoriteten företräder alltså en

RJ_2012_inlaga.indd 49 2012-06-13 21.49

50

politik som ur regeringens synvinkel innebär inskränkningar i den fria rörligheten för arbetskraft. Enligt en kommentator visade beslutet att regeringen inte bestämmer över den svenska EU-politiken.12

Det är således på områden som är viktiga för regeringen som den åsamkats nederlag och tvingats till reträtter. Till yttermera visso finns ett mörkertal som gör att problemet är större än statistiken återspeglar. Det finns nämligen olika sätt för rege-ringen att undvika voteringsnederlag i kammaren. Dels kan regeringspartierna ansluta sig till oppositionens förslag under utskottsbehandlingen. Ett exempel på det är när de borgerliga partierna gick med på kravet att behålla Försäkringskassans servicekontor. Dels kan de undvika voteringar i kammaren ge-nom att avstå från att yrka på sina egna reservationer, om de fyra oppositionspartierna enats om en gemensam ståndpunkt. Detta har skett vid flera tillfällen.

Regeringen har kritiserats för att inte ha förstått innebörden av att vara en minoritetsregering. Exempelvis har statsvetaren Olof Ruin riktat kritik mot det sätt på vilket regeringen agerar, en ”regeringsstil” som är densamma som den som regeringen Reinfeldt använde sig av då den hade stöd av en majoritet och som var konfrontationsinriktad och präglad av brådska i bered-ningsprocessen. Ruin konstaterar att Sverige ofta haft minori-tetsregeringar, men att denna regering möter svårigheter av ett annat slag än vad som tidigare bevittnats. Denna regeringsstil är enligt Ruin inspirerad av klassisk engelsk parlamentarism, men en konfrontatorisk strategi fungerar inte i Sverige, i syn-nerhet inte i rådande parlamentariska läge. Ruin uppmanade därför regeringen att sträva efter blocköverskridande sam-arbete i syfte att stärka regeringsmakten, samtidigt som Sve-rige demokraterna därigenom hålls borta från inflytande.13

Dock ska erinras om att regeringen genom att ingå en upp-görelse med Miljöpartiet har marginaliserat Sverigedemo-kraterna när det gäller integrations- och flyktingpolitiken, det vill säga det partiets främsta profilområde. Innebörden av upp-

RJ_2012_inlaga.indd 50 2012-06-13 21.49

51

görelsen, som träffades i mars 2011, var att papperslösa invand-rare i ökad utsträckning ska få tillgång till vård och att fler människor ska ha möjlighet att komma till Sverige. Uppgörel-sen motiverades uttryckligen med att partierna ville frånta Sverigedemokraterna varje möjlighet att påverka migrations-politiken.14 En uppgörelse om den svenska truppnärvaron i Afghanistan har också ingåtts mellan regeringen, Socialdemo-kraterna och Miljöpartiet.

Sammanfattningsvis kan man konstatera att Sverigedemo-kraternas inträde i riksdagen har inneburit en ökad parlamen-tarisk turbulens redan under det första riksdagsåret. Till över-vägande del har partiet ställt sig bakom regeringen, men i ett antal för regeringen viktiga frågor har Sverigedemokraterna tillsammans med de övriga oppositionspartierna röstat ner regeringens förslag. Den tilltagande parlamentariska instabili-teten är helt i enlighet med förväntningarna, eftersom de båda regeringsalternativen före valet tydligt klargjorde att de inte avsåg att samarbeta med Sverigedemokraterna för den hän-delse partiet valdes in i riksdagen. Men hur ser de sakpolitiska förutsättningarna ut, om det mot förmodan skulle ske en om-prövning av dessa utfästelser? Utifrån det valtest som Sveriges Television och Sveriges Radio genomförde inför valet ska jag nedan undersöka vilket av de båda blocken som står närmast Sverigedemokraterna. Valtestet var nämligen också utformat som ett kandidattest, där samtliga kandidater till riksdagen och övriga val gavs möjlighet att svara på frågorna offentligt. Där-igenom kunde väljare och övriga som gjorde testet jämföra sina åsikter med kandidaterna.15

Politisk närhet

Av riksdagens nuvarande 349 ledamöter svarade 282 på kandi-datenkäten (81 procent); av Sverigedemokraternas 25 leda-möter svarade 18 (72 procent). Sverigedemokraterna stod när-mast den borgerliga alliansen i 24 av de 55 sakfrågorna som

RJ_2012_inlaga.indd 51 2012-06-13 21.49

52

Politisk närhet mellan Sverigedemokraterna och de båda blocken

–––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––

Närmast borgerliga alliansen Närmast de rödgröna–––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––

ingick i testet (44 procent), men i 14 frågor (25 procent) stod partiet närmare de rödgröna. I övriga 16 frågor var antingen Sverigedemokraterna neutrala i förhållande till de båda blocken

Licensjakt på varg (för)

Kärnkraften ska byggas ut (för)

Höjd bensinskatt (mot)

Alla kommuner ska ta emot flyktingar (mot)

Fler pappamånader (mot)

Avskaffa positiv särbehandling till högskolan (för)

Avskaffa vårdnadsbidraget (mot)

Höjd fastighetsskatt (mot)

Förmögenhetsskatten ska återinföras (mot)

Skatten för höginkomsttagare ska höjas (mot

RUT-avdraget ska behållas (för

Skatten på arbete ska sänkas (för

Våldsbrott ska bestraffas hårdare (för)

Sjukförsäkringen ska vara tidsbegränsad (för)

Mer konkurrens och valfrihet i offentlig sektor (för)

A-kassan ska vara obligatorisk (för)

Privata vårdföretag ska kunna ge vinst till ägarna (för)

Vapenexporten ska upphöra (mot)

Bistånd ska inte ges till odemokratiska länder (för)

Stökiga elever ska kunna tvångsförflyttas från sin skola (för)

Den kommunala skolan ska förstatligas (för)

Betyg ska återinföras från årskurs 6 (för)

Alla gymnasieprogram ska leda till högskole-behörighet (mot)

Monarkin ska avskaffas (mot)

Satsning på höghastighetståg (för)

Fri entré till statliga museer (för)

Pension och lön ska beskattas lika (för)

Tandvård ska ingå i sjukförsäkringen (för)

FRA-lagen ska rivas upp (för)

Samma avgift för hemtjänst i hela landet (för)

Omskärelse enbart av medicinska skäl (för)

Alkoholmonopolet ska avskaffas (mot)

Bemanningsföretag ska inte kringgå LAS (för)

Statliga bolag ska inte säljas (för)

Svensk militär hem från Afghanistan (för)

Värnplikten ska återinföras (för)

Antalet friskolor ska begränsas (för)

Det ska hållas fler folkomröstningar (för)

RJ_2012_inlaga.indd 52 2012-06-13 21.49

53

eller partiets ledamöter alltför splittrade för att en partilinje skulle vara möjlig att utläsa.16

Att Sverigedemokraterna står närmare de borgerliga än de rödgröna står således bortom allt tvivel. Det visar såväl vote-ringsstatistiken som det åsiktsmönster som utkristalliseras i detta valtest. Men det finns undantag, och mycket talar för att regeringen Reinfeldt får vidkännas fler voteringsnederlag under mandatperioden. Vad betyder det ur parlamentarisk synvinkel? Frågan kan belysas ur ett historiskt perspektiv.

Svensk parlamentarism – att regera i minoritet

Parlamentarismen fick sitt definitiva genombrott 1917 då koa-litionen mellan liberaler och socialdemokrater tillträdde. Nils Edén ledde en majoritetsregering, helt i linje med parlamenta-rismens doktrin om att en regering ska åtnjuta parlamentets förtroende. När denna regering avgick tre år senare inleddes emellertid en lång period av minoritetsregerande: det dröjde till 1936 innan nästa majoritetsregering tillträdde, denna gång i form av en koalition mellan Socialdemokraterna och Bonde-förbundet. Under perioden mellan de båda majoritetsregering-arna styrdes Sverige av tretton olika minoritetsregeringar (va-rav två var ämbetsmannaregeringar).

Verkligheten följde med andra ord inte idealmönstret för parlamentarism. Mellan 1920 och 1936 visade det sig vara omöjligt att bilda majoritetsregeringar, eftersom de frisinnade inte var beredda att regera med andra partier.17 Vad som i stället skedde var att doktrinen som krävde parlamentets för-troende mjukades upp. I brist på förtroende räckte det med att rege ringen accepterades av riksdagen. Statsvetare myntade be-greppet ”negativ parlamentarism” för att beskriva denna dok-trinförändring18, något som Grundlagsberedningen tog fasta på i sitt betänkande.19

Under efterkrigstiden har minoritetsregeringar varit det normala i svensk politik. Mellan 1945 och 2006 har Sverige

RJ_2012_inlaga.indd 53 2012-06-13 21.49

54

styrts av majoritetsregeringar under endast 14 år, det vill säga mindre än en fjärdedel av tiden. Reinfeldts majoritetsregering var den första sedan 1981. Minoritetsregeringar är alltså något vi är vana vid. Men ”minoritetsregering” är inget entydigt be-grepp. Den vanligaste formen i Sverige är socialdemokratiska enpartiregeringar, med ett så tydligt stöd i riksdagen att de i praktiken fungerat och uppfattats som majoritetsregeringar.

kjel

l-ol

of f

eldt

RJ_2012_inlaga.indd 54 2012-06-13 21.49

55

Vänsterpartiet har varit en pålitlig bundsförvant, och periodvis även andra partier. Dessa socialdemokratiska regeringar har därigenom haft förmågan att få igenom sin politik i de centra-la frågorna. Undantagen är ytterst få, och det kanske mest kända är när Vänsterpartiet kommunisterna vägrade acceptera regeringen Carlssons så kallade ”stoppaket” hösten 1990, vil-ket resulterade i att regeringen, efter att ha ställt kabinettsfråga

lars

ohly

RJ_2012_inlaga.indd 55 2012-06-13 21.49

56

och förlorat denna förtroendeomröstning, valde att avgå (för att två veckor senare återkomma efter en regeringsombild-ning). Vänsterpartiet kommunisterna hade dock gjort en mot-svarande markering mot regeringen Palme redan hösten 1982, vilket ledde till att regeringen för första gången blev tvingad att förhandla med sitt lojala stödparti som för sitt stöd denna gång fick gehör för några av sina krav.

Den situation som nu råder är alltså annorlunda. Till stor del påminner dagens parlamentariska situation om den som rådde under Bildtregeringen 1991–94. Då hade Ny demokrati en roll som liknar den som Sverigedemokraterna nu har, men skillna-den är att Sverigedemokraterna till följd av sitt rasistiska för-flutna har placerats i karantän av samtliga övriga partier. För-visso var Ny demokrati också utfrysta, men inte i samma ut-sträckning som Sverigedemokraterna. Konsekvenserna för parlamentarismens praktik är därmed betydande. Sverige styrs av en regering som riskerar att möta bakslag i viktiga frågor. Det är ett betydande avbräck för parlamentarismens kärnidé, såsom den en gång formulerades av statsvetaren och publicis-ten Herbert Tingsten. Med parlamentarism avsåg nämligen Tingsten att den styrande makten äger konstitutionell legiti-mitet så länge den inte hamnar i allvarlig motsatsställning till parlamentet.20

Det är alltså inte särskilt uppseendeväckande att en regering som saknar majoritet förlorar enstaka voteringar så länge det handlar om frågor som är av lägre politisk dignitet – men där-emot beträffande frågor av större vikt, då man kan tala om en ”allvarlig motsatsställning”. Detta var de facto vad som skedde under riksdagsåret 2010/2011, och det är svårt att inte tolka regeringens beslut att inte lägga fram förslaget om ett femte jobbskatte avdrag som ett uttryck för parlamentarisk anpass-ning. Det var lätt att förutse ett nytt nederlag i en för regerings-politiken avgörande sakfråga. Vad som sker är alltså en prag-matiskt präglad förändring av politiken med hänsyn till de rådande parlamentariska omständigheterna. Mer drastiskt ut-

RJ_2012_inlaga.indd 56 2012-06-13 21.49

57

tryckt handlar det om en försvagning av regeringsmakten och om en ytterligare urgröpning av det förtroendebegrepp som är grundläggande för den parlamentariska doktrinen.

Noter

1. Dagens Nyheter 19/6 1922, ledarsidan. Liberala samlingspartiet splitt-rades 1923 i två partier: Frisinnade folkpartiet och Sveriges liberala parti. År 1934 återförenades de båda i Folkpartiet.

2. Bergman 2007. För en diskussion om begreppet vågmästare, se även Ohlsson 2010.

3. Jfr Möller 2011, s. 288.4. Ekman 1920, s. 20.5. Lewin 1995, s. 58.6. Stjernquist 1992, s. 342.7. Lewin 1995, s. 86f.8. Ullsten själv (1984) har dock förnekat att hans regering var en våg-

mästar regering. Han menar att Centerpartiet dels konkurrerade med Folk-partiet om positionen i mitten, dels inte kunde förväntas göra gemensam sak med Moderaterna. Lewin underkänner Ullstens argument eftersom en FP-regering de facto hade lättare än en FP-M-regering – som var alterna-tivet – att formulera en politik som kunde få majoritet (Lewin 1995, s. 63).

9. Lewin 1995, s. 86.10. Det ska understrykas att Westerberg blivit vald utan Sverigede mo-

kraternas röster eftersom två av de rödgröna partiernas ledamöter inte deltog i omröstningen. Röstsiffrorna blev 194 (Westerberg) mot 153 (Här-stedt).

11. RUT (Riksdagens utredningstjänst) PM, ”Hur ofta har S och Mp röstat med alliansen?” (Dnr 2011:1168).

12. Eriksson 2011.13. Ruin 2011.14. Riksdag & Departement (2010), 3/10.15. Tillsammans med journalisten Christer Isaksson och statsvetaren

Stigbjörn Ljunggren var jag den som utformade detta test.16. Klassificeringen baseras utifrån majoritetsståndpunkt, det vill säga

beroende på var merparten av Sverigedemokraternas ledamöter ställer sig och var tyngdpunkten – sett till antal mandat – finns inom respektive block. Om de egna ledamöterna är så splittrade att det inte går att urskilja en majoritetsståndpunkt, eller om det inte går att tydligt utläsa närhet till något av de båda regeringsalternativen genom att åsiktsskillnaderna går mellan partier inom respektive block snarare än mellan de båda blocken,

RJ_2012_inlaga.indd 57 2012-06-13 21.49

58

klassificeras Sverigedemokraterna som neutralt. I följande frågor klassifi-ceras Sverigedemokraterna som neutralt utifrån de ovan angivna kriterier-na: trängselskatten (mot), fri nedladdning från internet ska tillåtas (mot), Sverige ska lämna EU (för), avskaffande av tv-licens (splittrad), färre asyl-sökande ska få stanna (för), papperslösa flyktingar ska få fri vård (mot), det ska vara förbjudet för lärare att bära slöja i skolan (för), sexköpslagen ska avskaffas (mot), straffet för rattfylleri ska skärpas (för), den som är 58 ska kunna få förtida pension (mot), det ska vara straffbart att vara med i rasis-tiska organisationer (mot), personvalets betydelse ska stärkas (splittrad).

17. von Sydow 1997.18. Nyman 1981.19. Ny regeringsform, ny riksdagsordning. SOU 1972:15, s. 93.20. Tingsten 1926.

Referenser

Bergman, Bo (2007). Ordens ursprung. Etymologisk ordbok över 2 200 ord och uttryck, Stockholm: Wahlström & Widstrand.

Ekman, Carl Gustaf (1920). ”Politiska huvudströmningar”, Politiska dags-frågor nr 10.

Eriksson, Göran (2011). Svenska Dagbladet, 7/6. Lewin, Leif (1995). Votera eller förhandla? Om den svenska parlamentarismen,

Stockholm: Norstedts Juridik.Möller, Tommy (2011). Svensk politisk historia. Strid och samverkan under två-

hundra år. Andra upplagan, Lund: Studentlitteratur. Ny regeringsform, ny riksdagsordning. SOU 1972:15.Nyman, Olle (1981). Parlamentariskt regeringssätt. En av statsskickets grunder,

Stockholm: Bonnier Fakta.Ohlsson, Per T. (2010). ”Inga vågmästare”, Sydsvenskan, 3/10.Ruin, Olof (2011). ”Regeringen måste inse sitt beroende av oppositionen”,

DN Debatt, 11/4.RUT (Riksdagens utredningstjänst) PM, ”Hur ofta har S och Mp röstat

med alliansen?” (Dnr 2011:1168).Stjernquist, Nils (1992). ”Riksdagen i vår tid. Perioden från 1921”. Riks-

dagen genom tiderna, Sveriges riksdag & Riksbankens Jubileumsfond.Sydow, Björn von (1997). Parlamentarismen i Sverige. Utveckling och utform-

ning till 1945, Hedemora: Gidlunds & Riksbankens Jubileumsfond. Tingsten, Herbert (1926). Konstitutionella fullmaktslagar i modern parlamen-

tarism, Lund: Gleerups.Ullsten, Ola (1984). ”Växling vid makten”. Liberal ideologi och politik 1934–

1984, Stockholm: Folk och samhälle.

RJ_2012_inlaga.indd 58 2012-06-13 21.49

59

Kungamakare eller bråkmakare?

––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––

Det rådde olika mediebilder av politikens vågmästare – Miljöpartiet respektive Sverigedemokraterna –

vid valen 1988 och 2010. Berodde det på förändrad tidsanda eller på partiernas politiska ståndpunkter?

–––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––

Av Lars Nord

Den politiska nyhetsrapporteringen är alltid partisk. Föreställ-ningen att medierna är rättvisa ”speglare” av alla politiska par-tier är förenklad och naiv.1 Partiledarutfrågningar omfattar visserligen alla på lika villkor (än så länge), men den övriga nyhetsbevakningen präglas av att partierna hamnar i blick-fånget för att de har ett visst nyhetsvärde: de kopplas till något dramatiskt, oväntat, spännande som förväntas intressera en bred publik. För stora partier är nyhetsvärdet ofta kopplat till regeringsansvaret och den politik som förs eller kan komma att föras, för små partier hänger uppmärksamheten ofta samman med vilken roll de kan komma att spela för att stödja en viss regering om de hamnar i en avgörande parlamentarisk posi-tion. Allra störst blir rimligen uppmärksamheten om denna position också innebär osäkerhet om vilket regeringsalternativ det mindre partiet kommer att stödja.

Svensk politik kännetecknas av både konflikt och konsensus, där mindre partier från båda blocken historiskt har valt att stödja en viss regering.2 De senaste decennierna har emellertid

RJ_2012_inlaga.indd 59 2012-06-13 21.49

60

partisystemet präglats av tillkomsten av nya partier. På riks-planet har Miljöpartiet, Kristdemokraterna, Ny demokrati och Sverigedemokraterna forcerat fyraprocentsspärren och fått riks dagsmandat. När det gäller Kristdemokraterna, och i stor utsträckning Ny demokrati, vid valet 1991 fanns knappast nå-gon större tveksamhet om vilket politiskt block dessa partier tillhörde. Allt medan Miljöpartiet 1988 och Sverigedemokra-terna 2010 konsekvent avstod från att deklarera någon sådan uppfattning i valrörelsen och därmed intog en tydligare roll som potentiell ”tunga på vågen” i en osäker parlamentarisk situation.

Frågan om varför dessa partier lyckades nå stor framgång bland väljarna vid dessa tillfällen är tämligen väl belyst i val-forskningen.3 Något mindre diskuterat är den roll som medier-na eventuellt haft i dessa processer. Skildrades de nya partierna annorlunda än de gamla, och favoriserades de på bekostnad av de gamla? Vilken betydelse hade nyhetsvärdet av att vara ”ny”? Spelade deras möjliga vågmästarroll in i mediebevakningen, och i så fall hur?

Dessa frågor står i centrum för denna artikel om mediernas bilder av så kallade vågmästarpartier. Här jämförs mediernas bild av Miljöpartiet 1988 och Sverigedemokraterna 2010 i de ledande nationella nyhetsmedierna. Helt jämförbara mediedata mellan dessa valrörelser saknas tyvärr, men tidigare under sök-ningar kring de två tillfällena med betydande likheter används parallellt. Allra först följer emellertid ett avsnitt som diskuterar medier och vågmästarpartier mer generellt ur opinions- och medieperspektiv, olika möjliga mediebilder och sannolika förklaringar till dessa.

Politisk journalistik som drama

En första utgångspunkt är att svenska valresultat tenderar att bli mer dramatiska till följd av ökad rörlighet bland väljarna.4 Det hör numera till det normala att varje valresultat rymmer

RJ_2012_inlaga.indd 60 2012-06-13 21.49

61

rekordstora uppgångar eller rekordstora väljarförluster för några partier.5 Val blir mer än tidigare en fråga om att vinna eller försvinna. De övertygade partianhängarnas skara minskar kontinuerligt. En konsekvens av den lättrörliga opinionen är en ökad parlamentarisk osäkerhet kring regeringsunderlaget. Till bilden hör också att nya partier, eller ”uppstickare” vid sidan av de etablerade blocken, i detta läge blir medialt in-tressanta och får potentiella möjligheter att uppmärksammas i offentligheten på ett sätt som inte alltid står i proportion till deras opinionsmässiga styrka.

En andra utgångspunkt är att svenska valrörelser blir allt mer medialiserade. Med detta menas inte bara att medierna fungerar som den viktigaste informationskanalen om politik för de flesta väljare, utan också att de politiska partierna till följd av detta försöker anpassa sig till mediernas logik i syfte att maximera uppmärksamheten och inflytandet över hur medie-beskrivningen av politiken ser ut.6 Systematiska innehållsana-lyser av svensk valjournalistik under de fyra senaste valrörel-serna (1998–2010) visar att andelen artiklar och inslag som skildrar politik som spel har ökat.7 En följd av denna utveckling är att partier som på ett enkelt och dramatiskt sätt kan kopplas till spännande berättelser om det politiska spelet får betydande uppmärksamhet. Det är inte svårt att se att nya partiers stöd till ett särskilt regeringsalternativ här uppfyller flera av de krav som mediedramaturgin ställer.8

Det finns också anledning att anta att den rörliga opinionen och den medialiserade politiken samverkar i att främja en all-deles särskild form av politisk journalistik. Om väljarna i mins-kad utsträckning är övertygande partianhängare och i ökad utsträckning förlitar sig på medierna för att forma sina poli-tiska verklighetsbilder får det förmodligen konsekvenser för nyhetsrapporteringens innehåll och form. Det är rimligt att mot den bakgrunden förvänta sig att den politiska journalisti-ken – av både professionella och kommersiella skäl – distanserar sig från partilojala positioner och söker markera ett oberoende

RJ_2012_inlaga.indd 61 2012-06-13 21.49

62

gentemot de befintliga politiska aktörerna.9 Det utesluter först och främst en ensidig megafonrapportering som det finns en mycket begränsad efterfrågan på, men också en sakfrågerappor-tering som indirekt kan knytas till ett visst parti eller politiskt block. Med en politisk journalistik som däremot tar sikte mot det politiska spelet, i form av opinionsmätningar, partiledar-popularitet, maktdiskussioner och parlamentariska framtids-scenarier, finns möjlighet för den politiska journalistiken att framstå som objektiv och oberoende, speglande faktiska reali-teter utan att riskera att anklagas för tendentiös eller partisk journalistik.10

tho

mas ö

stros

RJ_2012_inlaga.indd 62 2012-06-13 21.49

63

Denna orientering mot så kallad speljournalistik är utförligt dokumenterad i svensk medieforskning.11 Samtidigt är ut-vecklingen lättast att förstå mot bakgrund av den existerande politiska partibilden. Dagstidningar och etermedier med pub-licistiska ambitioner vill för allt i världen inte framstå som följ-samma mot vare sig sittande regering eller en ivrig opposition som vill ta över makten. Kraven på självständig och förutsätt-

mar

ia l

eiss

ner

RJ_2012_inlaga.indd 63 2012-06-13 21.49

64

ningslös journalistisk granskning är dock inte alltid lätta att leva upp till. Då erbjuder speljournalistiken en möjlighet att med ganska enkla medel uppnå liknande mål.

Något mer oklart är vad denna utveckling av den politiska journalistiken har för relation till de nya politiska partierna, vars parlamentariska lojalitet under valrörelsen är oviss. Flera faktorer talar emellertid för att fokuseringen på speljournalis-tik borde vara gynnsam för dessa partier. Först och främst efter som de står för en politik som inte är lika etablerad och som medierna inte har samma behov av att distansera sig ifrån. Dessutom innebär den oklara parlamentariska lojaliteten att också tämligen små partier blir maktmässigt intressanta och passar väl in i den mediedramaturgiska mallen. Slutligen finns det självklart ett uppenbart nyhetsvärde i det faktum att ett politiskt parti för första gången kan forcera fyraprocentsspär-ren.

I grunden talar därför det mesta för att nya partier med möjlig vågmästarroll gynnas av den moderna politiska nyhets-journalistiken, åtminstone i ett kvantitativt perspektiv. De borde få stor uppmärksamhet i de ledande nyhetsmedierna eftersom de kan bli nya riksdagspartier, står vid sidan av det politiska etablissemangets höger och vänster, samt uppfyller flera av medielogikens krav på överraskning, underdog-position och spännande berättelser.

En omfattande bevakning är emellertid inte detsamma som en positiv mediebild. Inriktningen av bevakningen när det gäller ett politiskt spännande parti kan formas av flera olika faktorer. Det är tänkbart att nya partier kan ges olika roller när medierna väljer att gestalta det politiska läget. Den som aspi-rerar på att vara en ny aktör i rikspolitiken får finna sig i att inramningarna kan vara av olika slag: alltifrån ”smarta kunga-makare som har ödet i sin hand” till ”stingsliga bråkmakare som kastar grus i det parlamentariska maskineriet”. Båda perspektiven är helt i linje med speljournalistikens krav på dramatisering och personfixering, men innebär mycket olika

RJ_2012_inlaga.indd 64 2012-06-13 21.49

65

mediebilder av det nya partiet och tämligen svårdiagnostise-rade opinionseffekter. Kommer väljarna att fatta mest sympati för det parti som framstår som professionellt eller som popu-listiskt? Svaret är inte givet, och kan dessutom variera i olika kampanjmässiga kontexter.

Det är en öppen fråga om ett nytt partis uppträdande i riks-dagen beskrivs som ett hot eller en möjlighet i medierna. Den har delvis att göra med det aktuella partiets historia och karak-tär, men inte helt. Alla nya partier har förknippats med möjlig-heten att skapa kaos i parlamentet: antingen utifrån sin klädsel (Miljöpartiet 1988), sin brist på begåvning (Ny demokrati 1991) eller sina åsikter (Sverigedemokraterna 2010). Det är uppenbart att ett möjligt nytt parti, med potentiellt framtida inflytande, kan trigga olika mediegestaltningar men där alla har en enda sak gemensam: de innebär en annorlunda behand-ling i den politiska journalistiken än den som ges redan etable-rade politiska partier.

Vilken mediegestaltning gavs då de potentiella vågmästar-partierna Miljöpartiet och Sverigedemokraterna i valrörelserna 1988 respektive 2010? Vilka möjliga förklaringar kan finnas till bevakningen av dessa två partier vid dessa båda valrörelser?

”Den gröna chocken” 1988

När det gäller Miljöpartiets framgångsrika valrörelse 1988, som för första gången ledde partiet in i riksdagen, kan kon-stateras att den på flera sätt har beskrivits som en avvikande valrörelse, där de stora partiernas politiska dagordning för en gångs skull inte kom att slå igenom i den allmänna debatten. I stället kom valrörelsen att till betydande del att präglas av nya miljöfrågor, och inte minst larmrapporter under somma-ren om algblomning och säldöd längs de svenska kusterna. Studier av medierapporteringen i valrörelsen 1988 visade att miljöfrågan var ”den i särklass mest uppmärksammade frågan i nyhets medierna” och att en motsvarighet när det gäller domi-

RJ_2012_inlaga.indd 65 2012-06-13 21.49

66

ne rande sakfråga i medierna knappast noterats sedan ATP-frågans 1950-tal. En femtedel av televisionens utrymme för sakfrågor, och en tredjedel av dagspressens, ägnades åt miljö-frå gorna.12 En jämförelse mellan medieutrymmet och partier-nas parlamentariska styrka visar att Miljöpartiet fick ett avse-värt utrymme i medierna trots partiets ringa storlek (tabell 1).

Nyhetsjournalistikens uppgift är inte att vare sig skapa nå-gon absolut balans i utrymmet för olika partier eller låta bevak-ningen styras av de rådande politiska maktförhållandena. Där-emot bör rapporteringen vara rimlig mot bakgrund av nyhets-värdet och samhällsrelevansen hos olika händelser under val-rörelsen. År 1988 var det uppenbart att de två största partierna, Socialdemokraterna och Moderaterna, var av måttligt intresse för medierna medan det parti som hade chans att komma in i riksdagen för första gången, Miljöpartiet, fick omfattande upp-märksamhet i relation till sin politiska styrka. Det nya partiet ändrade förutsättningarna för den politiska journalistiken och minskade medieintresset för de gamla partierna.

Den relativt omfattande bevakningen och uppmärksam-heten kring Miljöpartiet i medierna behöver inte betyda att bevakningen också var positiv för partiet. Ett parti som domi-nerar rubrikerna kan göra det både för att det går bra i opinio-nen och för att det kopplas till politiska skandaler. I Miljöpar-tiets fall var dock uppfattningen om mediebilden av partiet att den var övervägande gynnsam, framförallt när politiker till-frågades efter valet (tabell 2).

Jämförelsen visar att både väljare och riksdagsledamöter uppfattade att tv-bilden av Miljöpartiet var övervägande posi-tiv i valrörelsen 1988. Bland politikerna var uppfattningen när-mast entydig: 86 procent av de tillfrågade riksdagsledamöterna menade att partiet gynnats i tv, medan endast 4 procent var av motsatt uppfattning. Bland väljarna var dock bilden mer splitt-rad, och flera partier ansågs ha haft medvind i tv:s bevakning.

Miljöpartiets framtoning i medierna under 1988 års valrö-relse får därför betraktas som gynnsam. När det gäller skälen

RJ_2012_inlaga.indd 66 2012-06-13 21.49

67

till detta är emellertid inte bilden lika entydig. Vad som brukar framhållas är att partiets sakfrågeprofil (miljö) kom att hamna i linje med nyhetsutvecklingen (miljöhot) och att partiet där-med av sakfrågeskäl kom att få stor uppmärksamhet i valrörel-sen. Sannolikt växte uppmärksamheten för miljöfrågorna fram i ett samspel mellan väljare, partier och medier, samtidigt som det fanns en påtaglig frånvaro av andra tunga frågor i valrörel-sen, till exempel ekonomisk politik.13

Tabell 1. Valresultat 1985 och mediebevakning

av partier i valrörelsen 1988 (procent)

–––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––

VPK S C FP M KD MP–––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––

Valresultat 1985 5,4 44,7 9,8 14,2 21,3 2,6 1,5

Aktör i medier 1988 6 34 12 12 10 2 12–––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––

Kommentar: Jämförelsen avser slutligt valresultat 1985 och andel artiklar/inslag där partier är

agerande och omtalad aktör under valrörelsens fyra sista veckor 1988 (Aftonbladet, Arbetet,

Dagens Nyheter, Expressen, Göteborgs-Posten, Ny Dag, Skånska Dagbladet, Svenska Dagbla-

det och Dagens Eko). Källa: Valmyndigheten och Asp (1990). Totalt antal analyserade artiklar

och inslag 5 182.

Tabell 2. Uppfattning om vilka partier som gynnades

i tv under valrörelsen 1988 (procent)

––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––

VPK S C FP M KD MP –––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––

Väljare 9 20 10 8 8 8 25

Politiker 17 29 16 14 14 30 86 –––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––

Kommentar: Sammanställningen visar procentuell andel som ansåg att partiet gynnades i tv:s

samlade utbud (SVT). Politikerna utgörs av riksdagsledamöter. Resultaten från eftervalsstudien

i 1988 års valundersökning. Källa: Asp (1990). Totalt besvarades frågan av 728–745 väljare och

291–310 riksdagsledamöter.

RJ_2012_inlaga.indd 67 2012-06-13 21.49

68

lars wern

er

RJ_2012_inlaga.indd 68 2012-06-13 21.49

69

Miljöpartiets stora uppmärksamhet är något förvånande. Att Miljöpartiet mot bakgrund av partiets goda opinionssiffror, eventuella vågmästarroll och de dramatiska miljöhändelserna under sommaren 1988 skulle få stor uppmärksamhet i 1988 års val kunde man förvänta sig. Men inte att partiet skulle få lika stor uppmärksamhet som moderaterna, folkpartiet och center-partiet.14

Det är också en myt att 1988 års valrörelse skulle ha handlat enbart om miljöfrågor. Snarare fanns en ständigt pågående dis-kussion om andra sakfrågor, liksom kring frågan om regerings-alternativen efter valet. I den avslutande SVT-debatten för partiledarna fick Miljöpartiet inte vara med (i enlighet med ”regeln med undantag” att bara riksdagspartier deltar), men frågan om hur partiet skulle ställa sig till de två politiska block-en var central i medierna i hela valrörelsen, inte minst mot bakgrund av ständiga opinionsundersökningar under valrörel-sens sista veckor.

Diskussionen om valutgången och Miljöpartiets uteblivna ställ-ningstagande i statsministerfrågan pågick ända fram till valda-gen. Under valrörelsens sista hektiska månad publicerades nio olika undersökningar som kastade ved på brasan. Imu presente-rade två prognoser, Sifo en sympatimätning och en prognos och Semka fem prognoser. Resultaten pekade – med ett viktigt undantag – i samma riktning: Socialdemokraterna och Vänster-partiet kommunisterna skulle bli större än de tre borgerliga partierna, men samtidigt skulle Miljöpartiet ta plats i riksdagen och få en vågmästarställning mellan blocken.15

Valjournalistiken i de ledande nyhetsmedierna handlade också till en del om opinionsspekulationer och förmodade valvin-nare. Expressen toppade sin rapportering den 3 september med att presentera dem som man förutspådde skulle bli vinnarna i valet. Under rubriken ”Den gröna chocken” på första sidan fanns en bild på fyra av de ledande inom Miljöpartiet: Birger Schlaug, Per Gahrton, Åsa Domeij och Jill Lindgren. En ny Sifo-mätning visade att partiet skulle få trettio platser i riks-

RJ_2012_inlaga.indd 69 2012-06-13 21.49

70

dagen, vilket var över 8 procent av väljarnas röster – en kraftig ökning, konstaterades det i texten. Rapporteringen fortsatte inne i tidningen. På ett uppslag utgick reportrarna Erik Måns-son och Johan Erséus från de nya Sifo-siffrorna när de diskute-rade vilka följderna skulle bli. Det blir en ”ommöblering i svensk politik”, skrev Månsson i sin artikel och fortsatte med att spekulera kring vilka effekter ett nytt parti i riksdagen skulle få på den politiska dagordningen och de beslut som skulle tas. Det skulle få omfattande konsekvenser, trodde han, och den stora frågan var vem Miljöpartiet skulle alliera sig med i riks-dagen. Svaret var att väljarna nu kunde se fram emot en våg-mästarroll, vilket enligt Erik Månsson var vad partiet hade hoppats på.16

Expressen var inte ensam om att spekulera kring hur det skul-le gå för Miljöpartiet i valet. I samtliga ledande rikstidningar var man tidigt överens om att Miljöpartiet utan större problem skulle komma in i riksdagen, och en stor fråga var därför hur partiet skulle komma att uppträda i den lagstiftande försam-lingen. Osäkerheten kring Miljöpartiet och deras politik var ett tema som gick igen i flera artiklar. Frågan om det gick att lita på partiet återkom i medierna. De fem riksdagspar tier na gjorde tillsammans i slutet av augusti också ett utspel där man ifråga-satte Miljöpartiets politiska trovärdighet och förmåga att sitta i riksdagen.

I en ledare i Aftonbladet med rubriken ”Samlad front mot ogräset” kommenterades utspelet där bland annat Ingvar Carlsson, statsminister och Socialdemokraternas partiledare, gick så långt att han hotade med nyval om Miljöpartiet kom in i riksdagen och började utöva en vågmästarroll vid politiska beslut. Ledarskribenten konstaterade att ”gårdagens bombar-demang främst visar att partierna upptäckt att den tidigare strategin att tiga ihjäl maskrosorna inte fungerar”.17

Medierapporteringen var sig ändå inte riktigt lik, och det konstaterade också journalisterna själva. Dagen efter valet sam-manfattade Aftonbladets politiska kommentator Lena Mellin

RJ_2012_inlaga.indd 70 2012-06-13 21.49

mau

d o

lofsso

n

RJ_2012_inlaga.indd 71 2012-06-13 21.49

72

valrörelsen. Hon hade upplevt det som ett märkligt val. Miljö-frågorna hade tagit över helt, medan andra stora frågor – som skandalerna kring Ebbe Carlsson och Palme-utredningen – inte fått något större utrymme i den politiska valdebatten.

Årets valrörelse har varit en av de konstigaste på många år. En närmast total frånvaro av ideologisk diskussion har gjort att de skillnader som finns mellan partier, höger och vänster, sopats under mattan. De enda som egentligen skilt sig från mängden är Miljöpartiet.18

Exemplen ovan visar att medierapporteringen inte bara hand-lade om Miljöpartiet i relation till miljöfrågor utan också som aktör i det politiska maktspelet. Medvinden i opinionen blev ett tema i rapporteringen, och det blev också frågan om den möjliga vågmästarrollen. Några gånger betraktades denna möj-liga roll som ett problem (som kanske kunde leda till nyval), men oftast kommenterades den möjliga vågmästarpositionen utan sådana konsekvensanalyser. Det var inte kaos som vän-tade i riksdagen bara för att ett nytt parti, på tvärs mot både höger och vänster, kunde tänkas klara fyraprocentsspärren.

”Jimmie Åkessons våta dröm” 2010

Valrörelsen 22 år senare uppvisar både likheter och skillnader. De gamla partierna finns kvar i riksdagen, men några nya har tillkommit (som KD). De gamla medierna är fortfarande de viktigaste, men några nya har tillkommit (som Metro och TV4). Bilden av partierna i valjournalistiken är också gynnsam för vissa partier och mindre gynnsam för andra. Precis som 1988 får en del partier uppmärksamhet som knappast står i propor-tion till deras faktiska parlamentariska styrka, medan det om-vända förhållandet gäller för andra partier (tabell 3).

Den relation mellan tidigare valresultat och medieutrymme som fanns 1988 gäller också 2010. De största partierna i riks-dagen, Socialdemokraterna och Moderaterna, är inte lika do-

RJ_2012_inlaga.indd 72 2012-06-13 21.49

73

minerande när mediebevakningen av partierna jämförs. Sam-tidigt uppmärksammas ett parti som står utanför riksdagen, Sverigedemokraterna, i relativt stor utsträckning. Det kommer på tredje plats när det gäller vilket parti som är dominerande aktör i artiklar och inslag under valrörelsens tre sista veckor 2010. Mönstret är i den meningen detsamma som för Miljö-

Tabell 3. Valresultat 2006 och mediebevakning

av partier i valrörelsen 2010 (procent)

––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––

V S C FP M KD MP SD–––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––

Valresultat 2006 5,8 35,0 7,9 7,5 26,2 6,6 5,2 2,9

Aktör i medier 2010 4 20 5 4 13 3 4 10–––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––

Kommentar: Jämförelsen avser slutligt valresultat 2006 och andel artiklar/inslag där partier

är dominerande aktör under valrörelsens tre sista veckor 2010 (Aftonbladet, Dagens Nyheter,

Expressen, Svenska Dagbladet, Aktuellt, Rapport och TV4 Nyheterna). Källa: Valmyndigheten

och Demicoms valrörelseundersökning 2010. Totalt antal analyserade artiklar och inslag 1 158.

Tabell 4. Tendenser i mediebevakningen av de politiska

partierna i valrörelsen 2010 (procent)

––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––

V S C FP M KD MP SD–––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––

Positiv 1 1 2 3 4 2 4 0

Neutral 89 83 92 92 89 93 90 79

Negativ 10 16 6 5 7 5 6 21

Totalt 100 100 100 100 100 100 100 100

Antal 378 689 337 346 615 305 400 332–––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––

Kommentar: Jämförelsen visar andelen artiklar och inslag med huvudsaklig posi tiv, neutral

eller negativ vinkling av respektive parti under valrörelsens tre sista veckor 2010 (Aftonbladet,

Dagens Nyheter, Expressen, Svenska Dagbladet, Aktuellt, Rapport och TV4 Nyheterna). Källa:

Demicoms valrörelseundersökning 2010. Tabellen redovisar de artiklar och inslag där respek-

tive parti förekommer.

RJ_2012_inlaga.indd 73 2012-06-13 21.49

74

partiet 1988. Nyhetsvärdet av en ny uppstickare i politiken tycks vara stort, alldeles oavsett vilket detta parti är.

Även här är det intressant att undersöka hur det nya partiet skildrades i de ledande nyhetsmedierna. Frågor till väljarna eller riksdagsledamöterna om detta ställdes inte inom ramen för Demicoms valrörelseundersökningar. Däremot visar inne-hållsanalyserna att samtliga partier den här gången behandla-des något mer negativt än positivt i medierna, och det gäller i synnerhet för Socialdemokraterna och Sverigedemokraterna (tabell 4).

Hur bevakades då Sverigedemokraterna med avseende på regeringsfrågan och mot bakgrund av de opinionsundersök-ningar som under valrörelsen pekade på en möjlig vågmästar-roll för partiet?

Det är ingen tvekan om att Sverigedemokraternas opinions-mässiga medvind mest beskrivs som ett hot i medierna. En förstasida i Expressen talar om ”skräcksiffror”, och under två porträtt av en bekymrad Fredrik Reinfeldt och en mer alert Jimmie Åkesson talar en stor rubrik på svart bottenplatta om ”Reinfeldts hot om Åkesson: Bara 73 000 röster från kaos, det kan kosta för Sverige”.19 Inne i tidningen konstateras i en arti-kel: ”Diskussionen om Sverigedemokraterna har nu gått ifrån att handla om de kommer in i riksdagen till att nu kretsa kring en eventuell vågmästarroll.”

Frågan om vad som kan hända om Sverigedemokraterna blir tungan på vågen efter valet sysselsätter också andra partier. Statsminister Fredrik Reinfeldt förklarar i en artikel i Expressen att Sverigedemokraterna innebär ”en utmaning mot sta bilitet och långsiktighet”, och Miljöpartiets språkrör Maria Wet ter-strand konstaterar i samma artikel att ”den som bryr sig om Sverige” inte ska försätta landet i en situation där Sverige-demo kraterna får inflytande.20 Samma dag säger Reinfeldt i Dagens Nyheter att ”folket tar en risk om det röstar in SD”, och Miljöpartiets språkrör Peter Eriksson talar om att en maktposi-tion för SD är ”Jimmie Åkessons våta dröm”.21

RJ_2012_inlaga.indd 74 2012-06-13 21.49

75

Kaosmetaforen är generellt framträdande när Sverigedemo-kraterna behandlas på nyhetsplats i valrörelsens slutskede. Med fyra dagar kvar till valet rapporterar DN om ledan de moderater (Reinfeldt, Bildt och Borg) som är på skånsk offensiv mot Sve-rigedemokraterna och varnar för politiskt kaos.22 Tidningens vidhängande analys av olika regeringsalternativ är inte särskilt uppmuntrande:

Det är risk för politiskt kaos i Sverige om inte något av de båda politiska blocken får egen majoritet i valet på söndag. Både Mona Sahlin och Fredrik Reinfeldt har lovat att inte ”ta i Sverige-demokraterna med tång” om de blir invalda, men DN:s genom-gång visar att SD ändå kan sabotera regeringsarbetet för dem oavsett vem som blir statsminister utan blocköverskridande samarbete.23

Ju närmare valdagen kommer, desto mer uppenbart blir det att Sverigedemokraterna kan komma att klara fyraprocentsspär-ren, och dessutom bli tungan på vågen i ett osäkert parlamen-tariskt läge. Nya opinionsundersökningar publiceras dagligen, och dagen före valet kan Expressen på både förstasidan och ett helt uppslag rapportera att bara ”ett mandat skiljer Sveriges riksdag från kaos efter valet”.24

Två bilder av vågmästarrollen

De två medievalrörelser som diskuteras i denna artikel uppvisar såväl likheter som skillnader. Både det politiska systemet och framförallt mediesystemet har genomgått förändringar, sam-tidigt som väljaropinionen blivit mer rörlig under de drygt två decennier som förflutit mellan dessa valrörelser. Samtidigt finns gemensamma mönster i mediernas bevakning av parti-erna. Nya partier med utsikter att komma in i riksdagen är lika stora nyheter nu som då och uppmärksammas rejält i den politiska journalistiken i de största medierna. Frågan om vilket regeringsalternativ som ett nytt parti i riksdagen ska stödja är högintressant i artiklar och inslag.

RJ_2012_inlaga.indd 75 2012-06-13 21.49

76

Men intresset för den politiska utmanaren är inte liktydigt med en likabehandling. I viss utsträckning förefaller bevak-ningens karaktär formas av hur det nya partiet kopplas till de aktuella sakfrågorna i valrörelsen. Miljöpartiet 1988 har en för-del av att dramatiska miljöhot rapporteras under sommaren före valet och av att medierna i allmänhet för första gången beskriver miljöfrågorna som viktiga i politiken. Miljöpartiet utsätts också för kritik i medierna, men av större betydelse är att de i stor utsträckning ”äger” miljöfrågan i valrörelsen.

Sverigedemokraterna kopplas 2010 nästan uteslutande till frågor om invandring och integration. Mediebilden speglar de frågor som partiet självt vill lyfta fram. Det är fullt möjligt att potentiella sverigedemokratiska väljare påverkas att stödja par-tiet utifrån denna mediebild, men Sverigedemokraterna har knappast någon särskild draghjälp av de stora medierna efter-som de ofta beskrivs som ”främlingsfientliga” i artiklar och reportage.

Tabell 5. Sakfrågedominerad journalistik

i valrörelserna 1988 och 2010 (procent)

––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––

1988 2010––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––

Morgonpress 64 52

Kvällspress 49 24

Tv 58 46

Totalt 57 41–––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––

Kommentar: Avser andelen artiklar och inslag där det politiska innehållet är huvudsakligen

fokuserat på sakfrågor. 1988 års data omfattar Aftonbladet, Arbetet, Dagens Nyheter, Expres-

sen, Göteborgs-Posten, Ny Dag, Skånska Dagbladet, Svenska Dagbladet, Rapport, Aktuellt och

Dagens Eko under fyra veckor (5 182 analyserade enheter). 2010 års data omfattar Aftonbladet,

Dagens Nyheter, Expressen, Svenska Dagbladet, Aktuellt, Rapport och TV4 Nyheterna under

tre veckor (1 158 analyserade enheter). Källa: Asp (1990) och Demicoms valrörelsestudie 2010.

RJ_2012_inlaga.indd 76 2012-06-13 21.49

77

När det gäller frågan om den möjliga vågmästarrollen i medierna finns också en klar skiljelinje mellan de båda partier-na. Miljöpartiet 1988 framställs som en ny faktor som kan leda till ”ommöblering”, och det ställs frågor om det går att lita på partiet. Särskilt dramatiskt beskrivs dock inte en vågmästarroll av de politiska journalisterna. Mest besvärade förefaller de etablerade partierna vara som gemensamt varnar för att det kan komma att bli nyval om Miljöpartiet får en vågmästarroll. Det är däremot sällsynt med journalistiska värderingar på ny-hetsplats kring en sådan politisk utveckling. Miljöpartiet 1988 är mycket av spännande kungamakare i medierna.

Bilden av Sverigedemokraterna som vågmästare är annor-lunda. Här turas politiker och journalister om att beskriva en sådan parlamentarisk position som ett ”hot” där ”kaos” kom-mer att följa efter valdagen. Sverigedemokraterna betraktas som maktlystna, och deras nyckfullhet kan äventyra stabilitet och positiv utveckling i Sverige. Valrörelsen är en ”rysare” där ett enda ”futtigt mandat” kan göra landet oregerligt. Sverige-demo kraterna 2010 är framförallt riskabla bråkmakare i me dierna.

Dessa motstridiga mediebilder av vågmästarrollen kan enk-last förklaras av att den sakpolitiska bilden av de två partierna hänger med i den maktpolitiska bilden. Ett parti som oroas över algblomning kan rimligen uppfattas som mer parlamen-tariskt konstruktivt än ett parti som vill skicka tillbaka flyk-tingar. Nya partier beskrivs på varierande sätt, och deras sak-frågeprofiler spelar förmodligen stor roll för hur medierna väljer att teckna vågmästarbilder.

En sådan tanke utesluter dock inte kompletterande förkla-ringar. En del av dessa kan möjligen kopplas till mediernas egna redaktionella arbetssätt och rådande nyhetsvärderings-principer. Frågan om journalisternas egna politiska preferenser är mer än klassisk. Återkommande svenska journalistunder-sökningar bekräftar att det finns en relativ övervikt av vänster-parti- och miljöpartisympatisörer bland svenska journalister,

RJ_2012_inlaga.indd 77 2012-06-13 21.49

78

men också en överrepresentation av borgerligt sinnade bland ledande politiska och ekonomiska journalister.25

Detta skulle kunna förklara varför Miljöpartiet beskrevs som mer ansvarsfullt än Sverigedemokraterna. Ändå är det ingen särskilt trovärdig förklaring. Både svensk och internationell journalistikforskning tonar i stället ner betydelsen av indivi-duella journalistiska värderingar i nyhetsarbetet.26 Betydligt större vikt läggs enligt de flesta empiriska studier vid pro-fessionella journalistiska rutiner och vid organisering av ny-hetsarbetet. I en allt mer konkurrensutsatt medievärld har också den politiska journalistiken dramatiserats för att få upp-märksamhet och locka publik.

Tyvärr är inte innehållsanalytiska data från de två svenska medievalrörelserna 1988 och 2010 helt jämförbara när det gäller förekomsten av dramatiserande journalistik. Vid båda dessa tillfällen har mediernas innehåll kodats, men klassifice-ringarna skiljer sig åt i så hög grad att en jämförelse av andelen dramatiserande politisk journalistik inte låter sig göras. Där-emot finns likvärdiga uppskattningar av andelen sakfråge-gestaltande journalistik (tabell 5, s. 76). En sådan jämförelse kan därför indirekt säga något om utvecklingen av den spel-orienterade journalistiken, eftersom sakfrågorna kan sägas ut-göra en spegelbild av den.

Jämförelserna visar att andelen sakfrågor i den politiska journalistiken minskat markant under de senaste decennierna. Det är rimligt att anta att denna förskjutning motsvaras av en ökad uppmärksamhet för politiska spelfrågor kring opinions-läge, regeringsunderlag och ovissa maktpositioner. Det är fullt möjligt att gestaltningen av Sverigedemokraterna som vågmäs-tare i medierna till stor del handlar om att en sådan berättelse rymmer mycket av den dramatik som är i linje med rådande medielogik och nyhetsvärdering. De hotfulla perspektiven be-höver inte främst handla om en aversion mot Sverigedemokra-terna som parti, utan kan lika gärna motiveras av att partiets potentiella politiska inflytande passar väl in i mediedramatur-

RJ_2012_inlaga.indd 78 2012-06-13 21.49

79

gin, och där bilden av partiet som extremt och avvikande sna-rast ökar det mediala intresset.

Det är, inom den här framställningens ram, omöjligt att fast-ställa en huvudsaklig orsak till att Miljöpartiet som möjlig våg-mästare fick andra rubriker än Sverigedemokraterna i samma roll. Ändå kan det vara klokt att avstå från de första reflexmäs-siga kommentarerna kring de båda partiernas olika framtoning och karaktär. Politisk opinionsbildning bygger i dag inte bara på partier som vill olika saker, utan i minst lika stor utsträck-ning på de bilder av den politiska verkligheten som förmedlas av medierna. Således: hade Sverigedemokraterna varit vågmäs-tare 1988 och Miljöpartiet 2010, finns goda skäl att tro att de senare beskrivits som ett större hot mot landet än de förra.

eva goës

RJ_2012_inlaga.indd 79 2012-06-13 21.49

80

Noter

1. Schudson 2003, Asp 2007a.2. Hadenius 1995.3. Gilljam & Holmberg 1990, Holmberg m.fl. 2011.4. Oscarsson & Holmberg 2008.5. Nord & Strömbäck 2009.6. Mazzoleni & Schultz 1997, Strömbäck 2008.7. Nord & Strömbäck 2011.8. Mazzoleni 2003.9. Mazzoleni 2003, Gulati m.fl. 2008.10. Patterson 2002, Allern 2010.11. Strömbäck 2009, Nord & Strömbäck 2011.12. Asp 1990, s. 62f.13. Hadenius 1995, Djerf Pierre 1996.14. Asp 1990, s. 49.15. Gilljam 1990, s. 25.16. Expressen 3/9 1988.17. Aftonbladet 1/9 1988.18. Aftonbladet 19/9 1988.19. Expressen 12/9 2010.20. Expressen 10/9 2010.21. Dagens Nyheter 10/9 2010.22. DN 15/9 2010.23. DN 15/9 2010.24. Expressen 18/9 2010.25. Asp 2007b.26. Shoemaker & Reese 1996, Preston 2009.

Referenser

Allern, Sigurd (2010). ”From party agitators to independent pundits. The changed historical roles of newspaper and television journalists in Nor-wegian election campaigns”, Northern Lights, Vol. 8, s. 49–67.

Asp, Kent (1990). ”Medierna och valrörelsen”, i Mikael Gilljam & Sören Holmberg (red.), Rött blått grönt. En bok om 1988 års riksdagsval, Stock-holm: Bonniers, s. 44–87.

Asp, Kent (2007a). Rättvisa nyhetsmedier. Partiskheten under 2006 års val-rörelse, Göteborg: JMG Arbetsrapport nr 42.

Asp, Kent (red.) (2007b). Den svenska journalistkåren, Göteborg: JMG.Djerf Pierre, Monika (1996). Gröna nyheter. Miljöjournalistiken i televisionens

nyhetssändningar 1961–1994, Göteborg: JMG.

RJ_2012_inlaga.indd 80 2012-06-13 21.49

81

Gilljam, Mikael & Holmberg, Sören (1990). Rött blått grönt. En bok om 1988 års riksdagsval, Stockholm: Bonniers.

Gulati, Girish J., Just, Marion R. & Crigler, Ann N. (2004). ”News cover-age of political campaigns”, i Lynda Lee Kaid (red.), Handbook of Political Communication Research, Mahwah: Lawrence Erlbaum, s. 237–256.

Hadenius, Stig (1995). Svensk politik under 1900-talet. Konflikt och samför-stånd, Stockholm: Tidens förlag.

Holmberg, Sören, Weibull, Lennart & Oscarsson, Henrik (2011). ”Lyck-salighetens ö”, i Sören Holmberg, Lennart Weibull & Henrik Oscarsson (red.), Lycksalighetens ö. 41 kapitel om politik, medier och samhälle, Göteborg: SOM-institutet, s. 15–44.

Mazzoleni, Gianpietro (2003). ”The media and the growth of neo-popu-lism in contemporary democracies”, i Gianpietro Mazzoleni, Julianne Stewart & Bruce Horsfield (red.), The Media and Neo-Populism. A Contem-porary Comparative Analysis, Westport: Prager, s. 1–20.

Mazzoleni, Gianpietro & Schultz, Winfried (1997). ”’Mediatization’ of politics. A challenge for democracy?” Political Communication, Vol. 16, No. 3, s. 247–262.

Nord, Lars & Strömbäck, Jesper (red.) (2009). Väljarna, partierna och medierna. Politisk kommunikation i valrörelsen 2006, Stockholm: SNS.

Nord, Lars & Strömbäck, Jesper (2011). ”Prime time politics. A compara-tive study of election news coverage in Swedish television 1998–2010”, papper presenterat vid World Congress of International Association of Media and Communication Research, Istanbul.

Oscarsson, Henrik & Holmberg, Sören (2008). Regeringsskifte. Väljarna och valet 2006, Stockholm: Norstedts Juridik.

Patterson, Thomas E. (2002). The Vanishing Voter. Public Involvement in an Age of Uncertainty, New York: Alfred Knopf.

Preston, Pascal (2009). Making the News. Journalism and News Cultures in Europe, London: Routledge.

Shoemaker, Pamela J. & Reese, Stephen D. (1996). Mediating the Message. Theories of Influences on Mass Media Content, New York: Longman.

Schudson, Michael (2003). The Sociology of News, New York: W.W. Norton.Strömbäck, Jesper (2008). ”Four phases of mediatization. An analysis of

the mediatization of politics”, International Journal of Press/Politics, Vol. 13, No. 3, s. 228–246.

Strömbäck, Jesper (2009). ”Den medialiserade valbevakningen”, i Lars Nord & Jesper Strömbäck (red.), Väljarna, partierna och medierna. Politisk kommunikation i valrörelsen 2006, Stockholm: SNS, s. 127–167.

RJ_2012_inlaga.indd 81 2012-06-13 21.49

82

lars

lei

jon

borg

RJ_2012_inlaga.indd 82 2012-06-13 21.49

83

Vågmästeri, halvkoalitioner och blockpolitik

Av Barbro Hedvall

Demokratin är inte rättvis. Var och en har en röst men rös-terna väger olika. Både vid valurnan och i riksdagen.

Vågmästeriet introducerades i svensk politik under 1920- talet sedan demokratin slagit igenom fullt ut. Den följde av det proportionella valsystemet; det ger utrymme åt många partier och därmed ett intrikat regeringspussel. Vågmästeriets intro-duktör var C. G. Ekman, ledare för de frisinnade och regerings-chef två gånger. Han agerade i en tid innan blockbildningen blivit cementerad – något som underlättade hans och hans par-tis rörlighet.

Den tiden kunde Tage Erlander och hans generation social-demokrater aldrig glömma. Därav deras ständiga resonemang om behovet av en stark regering, en regering med fast stöd i riksdagen. Så fungerade också de socialdemokratiska regering-arna under årtionden. De hade visserligen inte formellt egen majoritet men kunde självklart räkna med Kommunisterna. Det var ett litet parti, men ett parti utan alternativ.

Vågmästeriet tycktes höra till historien. Och bra var det, tyckte nog båda sidor, socialdemokrater såväl som Höger-/Folkparti. Dessutom hade denna balanspolitik fått gediget dåligt rykte. Så dåligt att Bondeförbundet inte vågade pröva metoden, när partiet lämnade koalitionen med Socialdemokra-terna 1957. Gunnar Hedlund fann det olämpligt – jag hade

synpunkt

RJ_2012_inlaga.indd 83 2012-06-13 21.49

84

sånär skrivit oanständigt – att gå från koalition med en partner till en annan.

1970 fick vi så enkammarriksdagen. Den hade 350 platser, ett antal jämnt delbart med 2. Och redan vid det andra valet, 1973, fördelades platserna lika mellan blocken: S+VPK res-pektive C+FP+M. Lotteririksdagen var ett faktum. Lotten fick alltså spela rollen av vågmäster. Det var inte precis svensk parlamentarisms största stund.

Lottlådan kom dock inte till användning så ofta, kompro-misserna blev fler än brukligt. Till valet 1976 hade riksdagen bantats med en ledamot, och det blev ny majoritet och borger-lig regering. Men redan valet 1979 blev nästan dött lopp – ett enda mandat skilde de två blocken åt.

Dessförinnan hade Sverige emellertid haft känning av 1920-talet. I det politiska dödläge som den borgerliga trepartirege-ringen försattes i genom kärnkraftsfrågan trädde en minoritets-regering med mittenposition fram: Folkpartiet regerade från hösten 1978 till efter valet 1979. Den var ett klassiskt exempel på just vågmästeri: regeringen hade ett passivt stöd från vän-ster, Socialdemokraterna, och mitten, Centerpartiet. Endast högern, Moderaterna, röstade emot. Dessutom anknöt parti-ledaren Ola Ullsten bakåt – till Folkpartiets roll under 1970- talets krisuppgörelser med de regerande Socialdemo kraterna.

Åtskilliga såg också denna regeringsbildning som ett försök från Ola Ullstens sida att komma loss från blockbildningen. En strävan som även en senare folkpartiledare, Bengt Westerberg, visade i valrörelsen 1994. Han förklarade sig då beredd att gå direkt från den borgerliga fyrpartiregeringen och söka samför-stånd med Socialdemokraterna. C. G. Ekmans ränder hade inte gått ur Folkpartiet.

Under de senaste årtiondena har riksdagen fått fler och fler partier. Det betyder fler kombinationsmöjligheter och att tanken på att ett ensamt parti ska kunna regera i majoritet fått ges upp.

De fem gamla partierna som formerades efter det demokra-

RJ_2012_inlaga.indd 84 2012-06-13 21.49

85

tiska genombrottet 1919–20 har fått sällskap av Miljöpartiet, Kristdemokraterna, Ny demokrati och – senast – Sverigedemo-kraterna. Alla fyra deklarerade från början att de inte hörde till något block. Kristdemokraterna valde sida när dess partiledare Alf Svensson fick en riksdagsplats via Centerpartiet. Miljö-partiet samarbetade med Socialdemokraterna under två man-datperioder och formerade ett rödgrönt alternativ i valrörelsen 2010. Trots detta går det inte att definitivt placera partiet i ett vänsterblock, utan det agerar fritt i riksdagsarbetet och lär gå till val självständigt och utan att binda sig för ett bestämt rege-ringsalternativ.

Ny demokrati blev kortvarigt, endast en mandatperiod. Par-tiets frontfigurer, Ian Wachtmeister och Bert Karlsson, hörde som företagare definitivt hemma på den borgerliga sidan. Par-tiet hade emellertid en avgörande ställning och ägnade sig med viss förtjusning åt att göra livet surt för den borgerliga koali-tionsregeringen. Det var dock ingalunda fråga om strategi för att spränga blocken utan en nålstickspolitik i udda frågor. Möjligen kan partiets existens sägas ha bidragit till de nya regler för budgetprocessen som kom till. Det blev slut på möj-ligheten att bilda majoriteter mot regeringen i enstaka frågor och på det sättet underminera en budget med större utgifter och mindre intäkter än regeringen föreslagit.

Göran Persson knäsatte ett specialfall av parlamentariskt liv när han samverkade först med Centerpartiet, sedan med Miljö- och Vänsterpartierna. Utgångspunkten var att Socialdemo-kraterna var det största partiet och givet regeringsparti men saknade egen majoritet. Alternativet hade varit att stödja sig på olika parlamentariska kombinationer, så kallade hoppande majoriteter. Det alternativet bedömde regeringschefen Persson som omöjligt. Det skulle ha skapat stor osäkerhet om budgeten till exempel, något som ett land med stora upplåningsbehov och -kostnader inte kunde tillåta sig. I stället formades alltså regeringens politik med två och senare tre partier trots att blott ett parti satt i regeringen och kunde ställas till ansvar. Halv-

RJ_2012_inlaga.indd 85 2012-06-13 21.49

86

koalitioner av detta slag finns inte förutsedda i författningen och ska förhoppningsvis inte komma igen.

Efter valet 2010 har Sveriges riksdag också ett främlings-fientligt och populistiskt parti, Sverigedemokraterna. Sådana partier finns sedan åtskilliga år företrädda i andra europeiska parlament. Matematiskt har Sverigedemokraterna samma ställning som Ny demokrati: deras röster kan tippa majorite-ten åt endera sidan. Hittilldags har de inte kunnat göra så. Den borgerliga regeringen har sökt och fått stöd för sin politik hos oppositionen när det gäller Sverigedemokraternas viktigaste fråga: invandringen. I andra frågor, budgeten till exempel, har Sverigedemokraterna avstått från att rösta med oppositionen.

Sverigedemokraterna har alltså inte fått någon vågmästar-ställning. Det beror främst på att partiet är ett ytterkantsparti. En annan – och lika viktig förklaring – är de övriga partiernas enighet om att inte låta sin invandringspolitik färgas av Sverige-demokraterna. Här har Danmark stått som ett varnande exem-pel. Huruvida den hållningen blir bestående om Sverigedemo-kraterna etablerar sig i riksdagen är förstås svårt att säga.

Smala regeringar och sidbyten kan ibland vara nödvändiga. Ett nyval kan te sig för omständligt, viktiga frågor kan behöva lösas snabbt, partier kan vilja stå vid sidan av eller sakna enig-het nog för att ställa upp. Ja, det finns många skäl till att små partier kan få oproportionerligt stort inflytande. Ändå tänker sig de flesta väljare att en regering ska ha en övervägande del av väljarkåren bakom sig enligt modellen: demokrati är folk-styre och folket det är vi. Det är i sin ordning att vara i opposi-tion om de regerande har tillräckligt många med sig.

Det är ett mognadsprov att kunna forma koalitioner. Det-samma kan sägas om ett litet parti ska kunna balansera mak-ten. I en riksdag med åtta partier lär kraven på godkänt i dessa prov bli allt högre.

RJ_2012_inlaga.indd 86 2012-06-13 21.49

87

Viner partipiskan hårdare i partier med vågmästarroll?

––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––

Oavsett om ett parti har en vågmästarposition eller ej, är det en stor skillnad för en enskild riksdagsledamot

om man tillhör ett litet eller stort parti. Men att vara tungan på vågen betyder i sig inte att någon

tystnadskultur breder ut sig i partiet.–––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––

Av Lena Wängnerud

På valnatten 2010 blev Sverigedemokraterna vågmästare1 i riksdagen. Nu, när en tid har gått, står det klart att den beteck-ningen även gäller Miljöpartiet.2 Det som är gemensamt för dessa partier är att de inte har någon självklar blocktillhörighet. Deras agerande i riksdagen blir därmed mindre förutsägbart. Såväl Sverigedemokraterna som Miljöpartiet har stor potential till inflytande, men deras möjlighet till makt är inte formaliserad.

En utredning från riksdagens utredningstjänst visar att Sverigedemokraterna, när de haft möjlighet att fälla ett avgö-rande, oftast röstat med regeringen.3 De tillfällen då Sverige-demokraterna gått emot regeringen har dock fått stor upp-märksamhet. Det började med regeringskansliets budget där Sverigedemokraterna, tillsammans med Socialdemokraterna, Vänsterpartiet och Miljöpartiet, röstade för besparingar. Det har sedan fortsatt med bemanningsfrågor inom vården och stopp för ytterligare utförsäljning av statliga bolag. Miljöpar-tiet har, å sin sida, valt att samarbeta med regeringen i fråga

RJ_2012_inlaga.indd 87 2012-06-13 21.49

88

om den svenska militära insatsen i Afghanistan och har gjort inviter när det gäller infrastruktur, bostäder och skola.

Att regeringen saknar majoritet i riksdagen och riskerar att möta nederlag är inte något nytt i svensk politik. Det nya är att vi har två partier som öppet spelar ett strategiskt vågmästar-spel. Genom mediernas rapporteringar har vi fått veta hur led-ningarna i dessa partier ser på situationen. I en summering av Sverigedemokraternas första riksdagsår säger partisekreteraren Björn Söder att partiet lyckats ”över förväntan”.4 Miljöpartiets språkrör Åsa Romson och Gustav Fridolin har dragit slutsatsen att partiet kan utgöra en ”konstruktiv opposition”.5

Utgångspunkten för denna artikel är att ett vågmästarparti kan ha starkare skäl än andra partier att skapa intern samman-hållning, då detta kan ses som ett informellt maktmedel. En situation där vågmästarpartier är internt splittrade kan betyda att enskilda ledamöter har stor makt, eftersom det endast be-hövs stöd från några få representanter från oppositionen för att regeringen ska få igenom sina förslag, men intern splittring ger knappast makt till partiet som sådant.

Frågan är dock om strävan efter inflytande har ett pris. Finns det till exempel skäl att tala om en ”partipiska” som tvingar in vågmästarpartiernas ledamöter i vissa fållor? Denna artikel behandlar hur ledamöterna i riksdagen uppfattar kraven på partisammanhållning och partidisciplin. Den visar också hur ledamöterna bedömer sin möjlighet att påverka den egna par-tigruppens ställningstaganden. Det material som används är Riksdagsenkät 2010 genomförd vid Statsvetenskapliga institu-tionen, Göteborgs universitet.6 Fokus är på Sverigedemokra-terna och Miljöpartiet, men samtliga partier är med i analysen för att kunna ge ett svar på frågan om vågmästarpartierna skiljer ut sig på något särskilt sätt. I en del fall görs även jäm-förelser med valet 1988, då Miljöpartiet första gången valdes in i riksdagen. Syftet med jämförelsen över tid är att ytterligare belysa om situationen efter valet 2010 är speciell.7

RJ_2012_inlaga.indd 88 2012-06-13 21.49

89

Partigruppernas ställning i den svenska riksdagen

I ett internationellt perspektiv har partigrupperna i den svens-ka riksdagen en stark ställning. Det är ovanligt att enskilda ledamöter röstar mot partilinjen när frågorna väl kommer till omröstning i kammaren.8 Tidigare undersökningar har också visat att svenska riksdagsledamöter vill att partigrupperna ska ha en stark ställning. Det man tänker på då är möjligheten till makt och inflytande över beslutsfattandet i riksdagen jämfört med andra grupper som regeringen, partiledarna och utskot-ten.9

Det mest intressanta för den här analysen är dock att det finns betydande variationer mellan partierna. I tidigare under-sökningar är det framförallt Miljöpartiet som skilt ut sig. År 1988 var Miljöpartiet det enda parti där det fanns en övervikt av ledamöter som ville minska partigruppens inflytande och stärka inflytandet för individuella ledamöter.10 I en analys av partikulturer i riksdagen bekräftar Katarina Barrling Hermans-son att den individuella ledamoten i Miljöpartiet har en särskilt stark ställning i förhållande till gruppen som kollektiv.11

I linje med vad som sägs ovan visar tidigare undersökningar att Miljöpartiet också har en jämförelsevis stor andel ledamöter som uppfattar sig ha goda möjligheter till inflytande i den egna partigruppen. Det är dock flera faktorer som är av betydelse. Ledamöter i mindre partier uppfattar generellt att de har bättre möjligheter till inflytande i den egna partigruppen än ledamö-ter i större partier. Det är också så att ledamöter som befinner sig i opposition uppfattar att de har störst möjlighet till in-flytande.12

Det finns skäl att luckra upp bilden av partigrupperna som en stark instans i den svenska riksdagen. Bilden av den starka partigruppen framkommer i första hand om man analyserar omröstningar i kammaren eller undersöker uppfattningar om vilken makt partigrupperna bör ha i förhållande till grupper som regering, partiledning och utskott.

RJ_2012_inlaga.indd 89 2012-06-13 21.49

90

Om man i stället undersöker stödet för olika representa-tionsprinciper får man en bild av att partiprincipen håller på att försvagas.13 Sådana analyser handlar om hur man som en-skild ledamot bör rösta om det uppstår en konflikt i viktiga principfrågor – enligt partigruppens uppfattning, enligt väljar-

yvon

ne ru

waid

a

RJ_2012_inlaga.indd 90 2012-06-13 21.49

91

nas uppfattning eller enligt den egna uppfattningen. Partiprin-cipen, att rösta enligt partigruppens uppfattning, har alltid varit stark inom Socialdemokraterna och den har över tid stärkts inom Moderaterna.14 I övrigt har det sedan 1980-talet skett en nedgång. Sammantaget ger detta upphov till en mot-stridig situation: för att kunna utöva makt behöver ett våg-mästarparti uppträda sammanhållet. Samtidigt befinner sig de flesta riksdagspartier i en situation där allt fler ledamöter anser att de bör följa sin egen uppfattning, inte partiets, om det upp-står en konflikt i viktiga principfrågor.

Miljöpartiet är den partigrupp som mest uppenbart befinner sig i ett spänningsfält mellan interna och externa krafter. Par-tiets ledamöter är starkt individualistiska, men för att vara av intresse för uppgörelser med exempelvis regeringen behöver partiets ledare med trovärdighet kunna hävda att de kan leve-rera stöd. Och, som tidigare framhållits, om detta stöd enbart levereras i form av röster från enskilda representanter ger det knappast makt åt partiet.

Om Miljöpartiets nuvarande ledamöter har samma inställ-ning som partiets ledamöter tidigare haft bör vi finna ett jäm-förelsevis svagt stöd för partiprincipen i den följande analysen. Vi bör även finna en jämförelsevis stor andel ledamöter som uppfattar att de har goda möjligheter till inflytande i den egna partigruppen. Om det mönster som framkommer i Riksdags-enkät 2010 avviker starkt från detta förväntade resultat kan det vara ett tecken på att partiet är annorlunda i en situation som vågmästarparti än som ”vanligt” oppositionsparti.

För Sverigedemokraternas del är det svårare att uttala sig om förväntade resultat. Utifrån kunskapen om att partiprincipen allmänt sett är på tillbakagång borde dock inte partiet utmärka sig genom ett extremt starkt stöd för partiprincipen. Eftersom Sverigedemokraterna är ett av riksdagens minsta partier bör också en jämförelsevis stor andel ledamöter – om Sverigedemo-kraterna liknar övriga partier – uppfatta att de har goda möj-ligheter till inflytande i den egna partigruppen.

RJ_2012_inlaga.indd 91 2012-06-13 21.49

92

Indikatorer på styrning

Det är en utmaning att uttala sig om de frågor som diskuteras ovan, inte minst för att partipiska är ett vagt uttryck och för att det finns goda skäl att hålla isär närliggande företeelser som partisammanhållning, partidisciplin och partilojalitet.15 Parti-sammanhållning kan uppstå för att ledamöter inom ett och samma parti liknar varandra när det gäller åsikter och priorite-ringar, och partilojalitet kan handla om en frivillig anpassning. Partidisciplin är det begrepp som ligger närmast vad som van-ligen avses med partipiska. Det handlar om ett aktivt arbete från partiledningarnas sida för att få ledamöterna att agera i enlighet med partigruppens intresse.16

Även om det finns teoretiska skäl att skilja mellan samman-hållning, lojalitet och disciplin är det svårt att empiriskt upp-rätthålla dessa rågångar. Den följande analysen innehåller ett antal indikatorer där man rimligen borde kunna se spår av ett aktivt arbete från partiledningarnas sida för att få ledamöterna att agera i enlighet med partigruppens intresse. Först jämförs ledamöterna med avseende på hur stark partiprincipen är som representationsprincip och vilka bedömningar de gör av kravet på partisammanhållning och partidisciplin. Därefter jämförs ledamöterna med avseende på vilka bedömningar de gör av sina möjligheter att påverka den egna partigruppens ställnings-taganden och med avseende på hur vanligt det är att de yttrar sig på den egna partigruppens möten. Tanken är att om det förekommer en mycket stark styrning från partiledningarnas sida borde det medföra ett visst missnöje och minskad aktivitet från ”vanliga” ledamöters sida.

Partiprincipens ställning

Debatten om hur förtroendevalda politiker bör rösta om det uppstår en konflikt i viktiga principfrågor är en av de äldsta och mest livaktiga i forskningen om representativa demokratier.

RJ_2012_inlaga.indd 92 2012-06-13 21.49

93

alf svensson

RJ_2012_inlaga.indd 93 2012-06-13 21.49

94

Edmund Burkes tal till väljarna i Bristol år 1774 är vida berömt. I detta tal kungjorde han, efter det att han blivit vald, att han avsåg att agera som en förtroendeman vilket betyder att den valde utgår från sina egna uppfattningar och inte agerar utifrån väljarnas instruktioner.

I Riksdagsenkät 2010 undersöks riksdagsledamöternas in-ställning till tre huvudprinciper: att man bör rösta enligt par-tigruppens uppfattning, enligt egen uppfattning eller enligt väljarnas uppfattning. I figur 1 redovisas den andel i varje par-ti, samt i riksdagen som helhet, som svarat ”enligt partigrup-pens uppfattning” respektive ”enligt egen uppfattning”.17

Resultaten i figur 1 visar att Miljöpartiets ledamöter skiljer ut sig. Miljöpartiet är det enda parti där det finns en större andel ledamöter som anser att man, om det uppstår en konflikt i viktiga principfrågor, bör rösta enligt egen uppfattning (50 procent) än som anser att man bör rösta enligt partigruppens uppfattning (41 procent). Detta resultat stämmer överens med vad vi vet utifrån tidigare undersökningar. Att Miljöpartiet innehar en vågmästarroll i den nuvarande riksdagen har inte gjort att partiets ledamöter förändrat sig när det gäller repre-sentationsprinciper. Miljöpartiet är fortsatt ett starkt indivi-dualistiskt präglat parti.

När det gäller Sverigedemokraterna visar figur 1 att de inte skiljer ut sig på något särskilt vis. Partiprincipen är stark: 69 procent bland Sverigedemokraternas ledamöter anser att man bör rösta enligt partigruppens uppfattning mot 23 procent som anser att man bör rösta enligt egen uppfattning. Men samtidigt befinner sig Sverigedemokraternas ledamöter mycket nära genomsnittet i riksdagen som helhet. Figur 1 visar att parti-principen, som förväntat, är som allra starkast inom Social-demokraterna och Moderaterna. I dessa partier är det 77 res-pektive 76 procent som anser att man bör rösta enligt parti-gruppens uppfattning.

I Riksdagsenkät 2010 är det endast 3 procent som föresprå-kar principen att man bör rösta enligt väljarnas uppfattning.

RJ_2012_inlaga.indd 94 2012-06-13 21.49

95

Figur 1. Hur bör man rösta om det uppstår

en konflikt i viktiga principfrågor?

Andel riksdagsledamöter (rdl) i olika partier som svarat att man bör rösta enligt

partigruppens uppfattning respektive enligt egen uppfattning (2010)

Andelen är som högst inom Miljöpartiet (9 procent) och Sve-rigedemokraterna (8 procent). Det viktiga resultatet så här långt är dock att situationen som vågmästarparti inte tycks inverka på grundläggande ställningstaganden när det gäller representationsprinciper.

0

10

20

30

40

50

60

70

80 S

S

M

M

77 76 74 70 69 63 59 50 41 % 50 50 41 28 27 23 22 21 20 %

partigruppens uppfattning egen uppfattning

FP

FP

alla

alla

SD

SD

C

C

V

V

KD KD

MP

MP

rdl

rdl

Kommentar: Frågan lyder: ”Om det vid behandling av viktiga principfrågor i riksdagen uppstår

en konflikt mellan en ledamots egen uppfattning och partigruppens eller väljarnas uppfatt-

ning, hur anser du att ledamoten i sådana fall bör rösta?” Svarsalternativen var: ”rösta enligt

egen uppfattning”, ”rösta enligt partigruppens uppfattning, ”rösta enligt väljarnas uppfatt-

ning” (detta sista svarsalternativ redovisas inte i figuren). Antalet svarspersoner: alla (285),

V (17), S (98), MP (22), M (81), FP (19), C (19), KD (16), SD (13). Källa: Riksdagsenkät 2010,

Statsvetenskapliga institutionen, Göteborgs universitet.

RJ_2012_inlaga.indd 95 2012-06-13 21.49

96

Kravet på partisammanhållning och partidisciplin

Nästa steg i analysen är att undersöka ledamöternas bedöm-ning av kravet på sammanhållning och disciplin i det egna par-tiet. Det är inte helt självklart hur man ska tolka svaren. En ledamot som svarar ”bra som det är i dag” kan vara nöjd för att kraven är lågt ställda och detta förhållande stämmer överens med den egna uppfattningen eller för att kraven är högt ställda och detta förhållande stämmer överens med den egna upp-fattningen.

I figur 2 jämförs svaren i Riksdagsenkät 2010 med svaren i motsvarande undersökning från år 1988. Den fråga som ställs innehåller flera svarsalternativ. Förutom ”bra som det är i dag” kan ledamöterna ange om de tycker att kravet på partisam-manhållning och partidisciplin bör vara starkare än i dag eller om det bör vara mindre än i dag. Dessa två senare alternativ redovisas inte i figuren, men hur svarsfördelningen ser ut kom-mer att beröras i diskussionen.

År 1988 var det 82 procent bland samtliga riksdagsledamöter som svarade ”bra som det är i dag” på frågan om kravet på partisammanhållning och partidisciplin. År 2010 var motsva-rande andel 70 procent. Andelen nöjda har alltså sjunkit över tid, och förändringen går i den riktningen att det är fler i dag än tidigare som anser att kravet på partisammanhållning och partidisciplin bör vara starkare. I stor utsträckning handlar detta om en förändring bland socialdemokratiska ledamöter. I Riksdagsenkät 2010 var det 36 procent bland socialdemokra-tiska ledamöter som svarade att kravet på partisammanhåll-ning och partidisciplin bör vara starkare, medan motsvarande andel i 1988 års undersökning var 9 procent.18 Riksdagsenkät 2010 visar att Kristdemokraterna också är ett parti med en stor andel ledamöter, 35 procent, som anser att kravet på partisam-manhållning och partidisciplin bör vara starkare.

Vid ett första ögonkast på figur 2 kan det verka som att Mil-jöpartiet befinner sig i mittfåran i den nuvarande riksdagen. 73

RJ_2012_inlaga.indd 96 2012-06-13 21.49

97

procent bland Miljöpartiets ledamöter svarar ”bra som det är i dag” i Riksdagsenkät 2010. Det man ska komma ihåg är dock att Miljöpartiet fallit från en position med extremt många nöjda ledamöter – 89 procent i 1988 års undersökning. Att det skett en förändring understryks av det faktum att det år 1988 inte fanns någon ledamot i Miljöpartiet som uppgav att kravet

Figur 2. Bedömning av kravet på partisammanhållning

och partidisciplin i det egna partiet

Andel riksdagsledamöter (rdl) i olika partier som svarat bra som det är i dag (2010

och 1988)

0

20

40

60

80

100

S

SM M

FP FP

SD

C

C

V VKD

MP

MP

allardl

allardl

93 9381 84 82 79 788980 79 73 70 65 65 56 % 67 %

2010 1988

Kommentar: Frågan lyder: ”Allmänt sett, vad anser du om kravet på partisammanhållning och

partidisciplin i ditt parti?” Svarsalternativen var: ”bör vara mycket starkare än i dag”, ”bör vara

något starkare än i dag”, ”bra som det är i dag”, ”bör vara något mindre än i dag”, ”bör vara

mycket mindre än i dag”. Antalet svarspersoner i Riksdagsenkät 2010: alla (306), V (17), S

(105), MP (22), M (90), FP (21), C (19), KD (17), SD (15). 1988 ingick ej SD eller KD i riksdagen.

Källa: Riksdagsenkät 2010, Statsvetenskapliga institutionen, Göteborgs universitet. Resulta-

ten för 1988 är hämtade från Esaiasson & Holmberg 1996, tabell 10.10, s. 230.

RJ_2012_inlaga.indd 97 2012-06-13 21.49

98

på partisammanhållning och partidisciplin borde vara mindre. I 2010 års undersökning var det 23 procent som uppgav ”mind-re krav” som svarsalternativ.

Det parti i den nuvarande riksdagen som mest liknar Miljö-partiet på detta område är Vänsterpartiet. Det är en förhållan-devis låg andel, 65 procent, i Vänsterpartiet som svarat ”bra som det är i dag” i Riksdagsenkät 2010. Till skillnad från Miljö-partiet var det dock en förhållandevis låg andel i Vänsterpartiet som var nöjda även i 1988 års undersökning (67 procent). Lik-heten med Miljöpartiet består i en ökande andel som anser att kravet på partisammanhållning och partidisciplin bör vara mindre: 23 procent i Vänsterpartiet uppgav detta som alterna-tiv år 2010 mot 5 procent år 1988.

För Sverigedemokraternas del går det bara att konstatera att det är en mycket hög andel, 93 procent, som svarat ”bra som det är i dag” i Riksdagsenkät 2010. Resterande ledamöter, 7 procent, har svarat att kravet på partisammanhållning och par-tidisciplin bör vara starkare. Sverigedemokraterna är därmed det parti i den nuvarande riksdagen som har störst andel nöjda ledamöter, men resultatet är inte anmärkningsvärt. I under-sökningen från år 1988 var andelen nöjda ledamöter ungefär lika hög i Centerpartiet som i Miljöpartiet.19

Möjligheten att påverka den egna partigruppens ställningstaganden

Ledamöter i de mindre riksdagspartierna blir snabbt specialis-ter. Detta har att göra med utskottens centrala roll i riksdags-arbetet. De mindre partierna har oftast bara en representant i varje utskott, och det är i regel denna person som ger informa-tion om aktuella ärenden när partigruppen har möte. Vi vet sedan tidigare att ledamöter i mindre partier upplever att de har bättre möjligheter att påverka den egna partigruppens ställningstaganden än ledamöter i större partier. Vi vet också att det har betydelse om man befinner sig i opposition eller inte.

RJ_2012_inlaga.indd 98 2012-06-13 21.49

99

I figur 3 redovisas den andel som svarat att de har mycket goda möjligheter att påverka den egna partigruppens ställ-ningstaganden. Frågan gäller ledamöternas egna specialom-råden, och figuren innehåller resultat från 2010 och 1988.

Resultaten i figur 3 bekräftar att det finns en skillnad mellan stora och små partier. Både år 1988 och 2010 är det i Social-

Figur 3. Bedömning av möjligheten att påverka

den egna partigruppens ställningstaganden

Andel riksdagsledamöter (rdl) i olika partier som svarat ”mycket goda möjligheter”

(2010 och 1988)

Kommentar: Frågan lyder: ”Hur bedömer du dina möjligheter att påverka din partigrupps ställ-

ningstaganden i olika frågor? (i) I dina specialområden? (ii) I frågor utanför dina specialområ-

den? Svarsalternativen var: ”mycket goda”, ”ganska goda”, ”ganska dåliga”, ”mycket dåliga”.

I figuren redovisas endast svaren när det gäller de egna specialområdena. Antal svarspersoner

i Riksdagsenkät 2010: alla (308), V (17), S (107), MP (22), M (91), FP (20), C (19), KD (17),

SD (15). 1988 ingick ej SD eller KD i riksdagen. Källa: Riksdagsenkät 2010, Statsvetenskapliga

institutionen, Göteborgs universitet. Resultaten för 1988 är hämtade från Esaiasson & Holm-

berg 1996, tabell 10.11, s. 230.

0

20

40

60

80

100

S

S

M

M

FPFP

SD C

C

V

V

KDMP

MP

allardl alla

rdl

80 83 71 67 63 52 5079 70 68 65 65 53 45 42 % 33 %

2010 1988

RJ_2012_inlaga.indd 99 2012-06-13 21.49

mo

na

sah

lin

ande

rs b

org

RJ_2012_inlaga.indd 100 2012-06-13 21.49

101

demokraterna och Moderaterna som minst andel ledamöter uppger att de har mycket goda möjligheter att påverka den egna partigruppen. För dessa två partier är det också tydligt att det har betydelse huruvida man befinner sig i opposition eller i regeringsställning. År 1988, när Socialdemokraterna var i rege ringsställning, var det 33 procent bland partiets riksdags-ledamöter som uppgav att de hade mycket goda möjligheter att påverka partigruppens ställningstaganden. År 2010, när partiet befinner sig i opposition, har andelen ökat till 42 procent. För Moderaterna går förändringen åt motsatt håll: år 1988 var det 52 procent bland moderata riksdagsledamöter som uppgav att de hade mycket goda möjligheter att påverka partigruppens ställningstaganden, år 2010 hade andelen sjunkit till 42 procent.

Det centrala här är dock resultaten för Miljöpartiet och Sverigedemokraterna. Jämförelsen mellan 1988 och 2010 visar att det skett en viss ökning i Miljöpartiet – år 1988 var det 63 procent bland partiets ledamöter som uppgav att de hade mycket goda möjligheter att påverka partigruppens ställnings-taganden, år 2010 var motsvarande siffra 68 procent. På detta område skiljer inte Miljöpartiet ut sig på något särskilt sätt vare sig år 1988 eller 2010. Det följer ett mönster som allmänt gäller mindre riksdagspartier. När det gäller Sverigedemokraterna har vi bara resultat från 2010 års undersökning. Detta år är Sverigedemokraterna det parti där högst andel ledamöter, 80 procent, uppger att de har mycket goda möjligheter att påverka den egna partigruppen. Andelen är dock nästan lika hög, 78 procent, inom Centerpartiet, och går vi till undersökningen från år 1988 finns ett liknande resultat för Vänsterpartiet (83 procent som uppger mycket goda möjligheter).

Sammantaget tyder dessa resultat på att vågmästarrollen inte har någon betydelse för ledamöternas möjligheter att på-verka den egna partigruppens ställningstaganden. För mindre partier är detta en fråga om effektivitet. Mindre partier har få ledamöter som delar på många tunga uppdrag, och man måste kunna förlita sig på enskilda personers omdöme.

RJ_2012_inlaga.indd 101 2012-06-13 21.49

102

Att yttra sig på partigruppens möten

En sista indikator på om partipiskan viner hårdare i partier med vågmästarroll än i andra partier är hur vanligt det är att ledamöter yttrar sig på möten i den egna partigruppen. Resul-taten i figur 4 stärker intrycket från de resultat som framkom på frågan om upplevda möjligheter att påverka den egna parti-gruppens ställningstaganden. Här blir det än tydligare att skilje linjen går mellan större och mindre partier i riksdagen. I figur 4 redovisas den andel i olika partier som svarat att de yttrar sig nästan varje gång.

Resultaten i figur 4 visar att kontrasten mellan partigrupps-mötena inom å ena sidan Sverigedemokraterna och Miljö-partiet och å andra sidan Socialdemokraterna och Moderaterna är stor. Inom Sverigedemokraterna och Miljöpartiet är det en mycket stor andel ledamöter som yttrar sig nästan varje gång, 73 respektive 68 procent, medan motsvarande andelar inom Socialdemokraterna och Moderaterna är mycket låga, 10 res-pektive 8 procent.

Individualitet, vågmästarroll och partidisciplin

Det är värt att stanna vid det resultat som visar att det är en relativt stor andel av Miljöpartiets ledamöter som anser att kra-vet på partisammanhållning och partidisciplin bör vara lägre. Flera tidigare undersökningar har visat att Miljöpartiet är ett av riksdagens mest individualistiska partier. Även ledamöter från andra partier har uppfattat individualism som ett särdrag för Miljöpartiet.20 På den principiella nivån, hur man uppfattar sitt uppdrag, skiljer miljöpartisterna fortfarande ut sig. Detta är ett parti där halva riksdagsgruppen anser att man bör följa sin egen uppfattning om det uppstår en konflikt i viktiga prin-cipfrågor.

Resultaten i detta kapitel antyder att svängrummet minskat inom Miljöpartiet jämfört med när partiet först kom in i riks-

RJ_2012_inlaga.indd 102 2012-06-13 21.49

103

dagen. Det går inte att fullt ut fastslå om det är rollen som vågmästarparti som är avgörande för förändringen eller om det handlar om en mer allmän utveckling för ett nytt parti. Men det är uppenbart att Miljöpartiet befinner sig i ett spännings-fält mellan interna och externa krafter. Partiets ledning står inför en delikat balansgång om det vill maximera sitt infly-tande i konkreta sakfrågor i rollen som vågmästare.

I den här undersökningen är det Sverigedemokraternas leda-möter som är mest nöjda med sin situation: det är en stor andel

Figur 4. Hur vanligt är det att man yttrar

sig på partigruppens möten?

Andel riksdagsledamöter (rdl) i olika partier som svarat att de yttrar sig nästan

varje gång (2010)

Kommentar: Frågan lyder: ”Ungefär hur vanligt är det att du yttrar dig under riksdagsgruppens

möten?” Svarsalternativen var: ”nästan varje gång”, ”oftast”, ”då och då”, ”sällan”, ”aldrig”.

Antalet svarspersoner: alla (305), V (17), S (105), MP (22), M (90), FP (20), C (19), KD (17),

SD (15). Källa: Riksdagsenkät 2010, Statsvetenskapliga institutionen, Göteborgs universitet.

0

10

20

30

40

50

60

70

80

SM

FP

SD

C

V

KD

MP

allardl

73 68 67 59 53 50 28 10 8 %

RJ_2012_inlaga.indd 103 2012-06-13 21.49

104

som ofta yttrar sig på partigruppens möten och det är en stor andel som uppger att de har mycket goda möjligheter till infly-tande i den egna partigruppen. Det finns inte heller något an-nat parti där lika många anser att kravet på partisammanhåll-ning och partidisciplin är ”bra som det är i dag”.

Man ska dock komma ihåg att situationen är rätt annor-lunda för Sverigedemokraterna än för Miljöpartiet. Det är inte realistiskt att regeringen öppet skulle börja förhandla med Sverigedemokraterna på det sätt som man kan förvänta sig att de skulle kunna göra, och redan har gjort, med Miljöpartiet. Det finns också en stor skillnad gentemot Miljöpartiet på så sätt att det grundläggande förhållningssättet bland ledamöter-na är annorlunda inom Sverigedemokraterna. Bland Sverige-demokraterna är partiprincipen, inställningen att man bör följa partigruppens uppfattning, stark.

Oavsett om man är vågmästarparti eller inte så är det en stor skillnad för en enskild riksdagsledamot om man tillhör ett litet eller stort parti. Miljöpartiet har 25 mandat i riksdagen och Sverigedemokraterna 19.21 Detta ska jämföras med 107 för Moderaterna och 112 för Socialdemokraterna. Det säger sig självt att dessa skillnader när det gäller storlek ger upphov till mycket olika arbetssituationer. Både Miljöpartiet och Sverige-demokraterna är ”normala” mindre partier i riksdagen i den bemärkelsen att det är en stor andel bland partiernas ledamöter som uppger att de har mycket goda möjligheter att påverka den egna partigruppen. Det är också en stor andel som aktivt deltar i diskussionerna på partigruppens möten. Att befinna sig i en vågmästarroll betyder definitivt inte att någon tystnadskultur breder ut sig.

Noter

1. Det riktigare uttrycket är egentligen ”tungan på vågen”. Det som avses är ett parti eller en person som i ett omröstningsläge har den avgörande rösten eftersom inget av de andra partierna (eller koalitioner av partier) har majoritet.

RJ_2012_inlaga.indd 104 2012-06-13 21.49

105

2. Inför valet samarbetade MP med S och V. Efter valet har man dock tonat ned kopplingarna mellan partierna.

3. Undersökningen från riksdagens utredningstjänst bygger på omröst-ningar i kammaren under perioden från riksdagens öppnande fram till 21 december 2010. Av 133 huvudvoteringar har SD kunnat fälla ett avgö-rande vid 48 tillfällen. Av dessa röstade SD på samma sätt som allianspar-tierna i 44 fall (91,7 procent). RUT (Riksdagens utredningstjänst) PM, ”Hur ofta har S och Mp röstat med alliansen?” (Dnr 2011:1168).

4. Svenska Dagbladet 14/6 2011.5. Dagens Nyheter 20/8 2011.6. Undersökningen genomfördes som en postenkät under perioden

novem ber 2010 till april 2011. Totalt har 310 ledamöter (89 procent) be-svarat enkäten. Riksdagsenkät 2010 ingår i en serie av riksdagsundersök-ningar som genomförts vid Statsvetenskapliga institutionen, Göteborgs universitet. Ansvariga för Riksdagsenkät 2010 är Lena Wängnerud, Peter Esaiasson, Mikael Gilljam och Sören Holmberg. Projektet finansieras ge-nom anslag från Riksbankens Jubileumsfond och Göteborgs universitet.

7. Man ska dock komma ihåg att Miljöpartiet inte var något vågmästar-parti efter valet 1988.

8. Heidar 2000, Jensen 2000. Ett nutida dramatiskt exempel gäller den så kallade FRA-lagen, regeringens proposition 2006/7:63, ”En anpassad försvarsunderrättelseverksamhet”. Inför omröstningen i riksdagen var det sex ledamöter från allianspartierna som öppet deklarerade att de var be-redda att rösta emot lagförslaget. När frågan kom till votering i juni 2008 var det dock endast Camilla Lindberg (FP) som röstade emot regeringens förslag, medan Birgitta Ohlsson (FP) lade ned sin röst.

9. Esaiasson & Holmberg 1996, kap. 10.10. Esaiasson & Holmberg 1996, s. 226.11. Barrling Hermansson 2004, s. 300. Att Miljöpartiet skiljer ut sig be-

kräftas också av Patrik Öhbergs avhandling om karriärambitioner bland svenska riksdagsledamöter. Miljöpartiet har en betydligt högre an del leda-möter med karriärambitioner än andra partier (Öhberg 2011, s. 74).

12. Esaiasson & Holmberg 1996, kap. 10; Hagevi 2010.13. Gilljam, Karlsson & Sundell 2010.14. Att Socialdemokraterna och Moderaterna utmärker sig i detta avse-

ende kan rimligen kopplas samman med deras erfarenhet av att vara rege-ringsbärande parti.

15. Hazan 2003.16. Davidsson 2003, s. 29.17. Frågeformuleringen i 2010 års undersökning skiljer sig något från

tidigare, jämförbara undersökningar. Resultaten i figur 1 visar ett oväntat starkt stöd för partiprincipen. Detta förhållande kan delvis ha att göra med

RJ_2012_inlaga.indd 105 2012-06-13 21.49

106

den ändrade formuleringen, men det finns inte något skäl att tro att sättet att ställa frågor påverkar jämförelsen mellan partier i 2010 års riksdag.

18. Esaiasson & Holmberg 1996, s. 230.19. Andelen nöjda har även sjunkit i Centerpartiet mellan 1988 och 2010,

men till skillnad från Miljöpartiet finns det inte någon övervikt i 2010 års undersökning för dem som anser att kravet på partisammanhållning och partidisciplin borde vara mindre.

20. Barrling Hermansson 2004, s. 300.21. Efter valet 2010 hade Sverigedemokraterna 20 mandat, men hösten

2011 lämnade en ledamot partiet och blev så kallad politisk vilde.

Referenser

Barrling Hermansson, Katarina (2004). Partikulturer. Kollektiva självbilder och normer i Sveriges riksdag, Uppsala: Acta Universitatis Upsaliensis (Skrifter utgivna av Statsvetenskapliga föreningen i Uppsala, 159).

Davidsson, Lars (2006). I linje med partiet. Maktspel och lojalitet i den svenska riksdagen, Stockholm: SNS.

Esaiasson, Peter & Holmberg, Sören (1996). Representation from Above. Members of Parliament and Representative Democracy in Sweden, Aldershot: Dartmouth.

Gilljam, Mikael, Karlsson, David & Sundell, Anders (2010). ”Representa-tionsprinciper i riksdag och kommuner” i Martin Brothén & Sören Holm berg (red.), Folkets representanter, Göteborg: Statsvetenskapliga in-stitutionen.

Hagevi, Magnus (2010). ”Riksdagsledamöternas upplevda inflytande i partigruppen”, i Martin Brothén & Sören Holmberg (red.), Folkets repre-sentanter, Göteborg: Statsvetenskapliga institutionen.

Hazan, Reuven (2003). ”Does cohesion equal discipline? Towards a con-ceptual delineation”. Journal of Legislative Studies, Vol. 9, No. 4.

Heidar, Knut (2000). ”Parliamentary party groups” i Peter Esaiasson & Knut Heidar (red.), Beyond Westminster and Congress. The Nordic Experi-ence, Columbus: Ohio State University Press.

Jensen, Torben (2000). ”Party Cohesion” i Peter Esaiasson & Knut Heidar (red.), Beyond Westminster and Congress. The Nordic Experience, Columbus: Ohio State University Press.

RUT (Riksdagens utredningstjänst) PM, ”Hur ofta har S och Mp röstat med alliansen?” (Dnr 2011:1168).

Öhberg, Patrik (2011). Politiker med karriärambitioner – en omöjlig självklar-het. En studie om karriärambitionernas betydelse i den representativa demokra-tin, Göte borg: Statsvetenskapliga institutionen (Gothenburg Studies in Politics, 125).

RJ_2012_inlaga.indd 106 2012-06-13 21.49

107

Tungan på vågen-partier i Sveriges kommuner

––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––

Det är en myt att tungan på vågen-partier skulle vara vanliga i svensk kommunpolitik. Andra spridda

uppfattningar som får sig en törn är Miljöpartiets fria val av samarbetspartners, att blocköverskridande

samarbeten förekommer ofta och att lokala partier är icke-ideologiska enfrågepartier.

–––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––

Av Mikael Gilljam & David Karlsson

Partier som har möjlighet att på egen hand avgöra vilken poli-tisk majoritet som styr i en parlamentarisk demokrati genom att ansluta sig till det ena eller det andra politiska blocket har en tungan på vågen-position (TPV-position). I proportion till sin storlek får TPV-partier ett stort inflytande över politiken. I den här artikeln studerar vi TPV-partier i svensk kommun-politik. Det är i hög grad samma partier som är verksamma på den nationella som på den kommunala nivån, men på den lokala nivån finns många fler fall av olika parlamentariska situationer att studera.

Två typer av data kommer att användas: dels uppgifter om hur koalitionsbildningar i svenska kommuner har sett ut under de senaste fem valperioderna, dels data från Kommun- och landstingsfullmäktigeundersökningen 2008–2009 där samt-liga kommunfullmäktigeledamöter i Sverige ombads svara på frågor om hur demokratin fungerar i den egna kommunen.1

RJ_2012_inlaga.indd 107 2012-06-13 21.49

108

Kommunal parlamentarism i Sverige

Kommunallagen är de svenska kommunernas konstitution. Det är här som den lokala politikens arbetsformer regleras. Den som läser kommunallagens bokstav kan förledas tro att Sveriges kommuner styrs av permanenta samlingsregeringar, eftersom samtliga tillräckligt stora partier är representerade i de verkställande organen. I själva verket styrs dagens kommu-ner av en regerande koalition av partier eller i vissa fall av en-dast ett parti, medan andra partier i fullmäktige befinner sig i opposition. Men det finns alltså ingen formell kommunrege-ring med ledamöter endast från den styrande koalitionen. Majoritetsstyret kommer i stället främst till uttryck dels genom att samtliga ordförandeposter i nämnder och styrelser tillsätts av den styrande majoriteten, dels genom att den förda politiken i första hand förhandlas fram bland de partierna som ingår i majoriteten. Det konstitutionella arrangemanget att kommu-nerna i realiteten styrs av en majoritet i fullmäktige utan for-mellt regeringsuppdrag har fått benämningen kvasiparlamen-tarism.2

När det gäller partisamarbeten i styrande koalitioner finns påtagliga likheter mellan den kommunala och den nationella politiken i Sverige. Det är i mycket stor utsträckning dagens åtta riksdagspartier som är representerade i kommunernas full-mäktigeförsamlingar, samtidigt som samarbeten och majori-tetsbildningar oftast sker inom ramen för den traditionella blockpolitiken. I de fall då inget av de två blocken kan bilda majoritet på egen hand förekommer det, precis som i riks-dagen, att kommunerna styrs av en minoritetskoalition, vilket innebär att partier som inget av blocken vill samarbeta med stängs ute från inflytande.

Men relationerna mellan partierna i kommunerna skiljer sig på viktiga punkter från den nationella politiken. Partier som befinner sig kring mitten på vänster–högerdimensionen, i för-sta hand Miljöpartiet och Centerpartiet, har inte samma starka

RJ_2012_inlaga.indd 108 2012-06-13 21.49

109

bindning till sitt block som på riksplanet. Dessutom tillåts lokala partier, som sinsemellan kan vara mycket olika, ibland att spela nyckelrollen i kommunpolitiken.

Nedan sätter vi fokus på de kommunala TPV-partierna, det vill säga de partier som genom sitt val av koalitionspartners på egen hand avgör vilket politiskt block som styr en kommun. Först fokuserar vi på de kommunala koalitionsbildningarna under senare år och identifierar vilka partier som har en TPV-position, hur vanligt det är att sådana positioner förekommer och vilka koalitionskonstellationer som TPV-partier föredrar att ingå i. Med hjälp av Kommun- och landstingsfullmäktige-undersökningen studerar vi också om det finns ett samband mellan vilket block TPV-partierna väljer att ansluta sig till och vilka ideologiska positioner dessa partiers företrädare intar.

I artikelns andra del studerar vi hur kommunpolitikerna upplever att politiken fungerar i kommuner med respektive utan tydliga TPV-partier. Dessutom undersöker vi om kom-munfullmäktigeledamöter i TPV-partier upplever sig ha ett större individuellt inflytande än andra ledamöter. Slutligen studerar vi om demokratin bedöms vara bättre eller sämre i kommuner med TPV-partier och om TPV-partiers närvaro i kommunpolitiken påverkar den politiska konfliktnivån.

Vilka är TPV-partierna i Sveriges kommuner?

Eftersom ett TPV-parti är ett parti som på egen hand kan av-göra vilket politiskt block som utgör majoriteten i ett parla-ment genom att ansluta sig till detta block, finns det inte någon äkta TPV-position när en minoritet styr. Partier som i prakti-ken ingår i en styrande minoritetskoalitions regeringsunderlag, men som inte officiellt ingår i koalitionen, har en position som liknar TPV, men eftersom minoritetskoalitionen i realiteten har möjlighet att söka stöd även från andra partier och skapa så kallade hoppande majoriteter går det här inte att peka ut ett specifikt parti som tungan på vågen.3 I de 1 423 fall av parlamen-

RJ_2012_inlaga.indd 109 2012-06-13 21.49

john-olle persson

RJ_2012_inlaga.indd 110 2012-06-13 21.49

111

tariska situationer med tydliga regerande konstellationer som funnits i Sveriges kommuner under perioden 1994–2014 har 169 (12 procent) utgjorts av en regerande minoritet.4 Vi kom-mer längre fram att kortfattat återkomma till potentiella rege-ringsunderlagspartier men riktar fortsättningsvis vårt intresse mot TPV-partier som officiellt ingår i styrande majoriteter.

Det finns tre parlamentariska situationer när en majoritet i och för sig styr men då inget av de styrande partierna kan sägas vara tungan på vågen. Den första av dessa situationer är när ett parti har egen majoritet i parlamentet. Då har inget annat parti möjlighet att påverka utgången av parlamentets beslut. Denna parlamentariska situation har förekommit 175 gånger i svenska kommuner sedan 1994 (12 procent). En andra situation är när den styrande majoriteten består av en överstor koalition, det vill säga att majoriteten formas av fler partier än vad som krävs för att uppnå 50 procent i parlamentet och att ett eller flera partier därför kan lämna koalitionen utan att majoriteten för-loras. Detta är en mycket vanlig situation i svenska kommuner och har förekommit i 431 fall (30 procent).

Ett parti kan endast befinna sig i TPV-position i parlamen-tariska situationer där närvaron av samtliga partier i den sty-rande koalitionen är nödvändig för att koalitionen skall få majoritet, och där inget parti är överflödigt. Sådana koalitioner brukar kallas minimal winning coalitions.5 Den tredje situatio-nen, där koalitionen i och för sig är en minimal winning coalition men där ändå inget parti kan sägas befinna sig i TPV-position, är när Vänsterpartiet och Socialdemokraterna bildar en socia-listisk koalition som utgör den styrande majoriteten. Formellt kan Vänsterpartiet här vara ett TPV-parti, men eftersom Vän-sterpartiet ligger till vänster om Socialdemokraterna är det mycket sällsynt att partiet stödjer en alternativ majoritet där borgerliga partier utgör kärnan (även om det har förekommit i några få fall). Det är därför inte meningsfullt att tala om Vän-sterpartiet som ett TPV-parti. Med denna begränsning saknas alltså TPV-parti i kommuner där Socialdemokraterna och Vän-

RJ_2012_inlaga.indd 111 2012-06-13 21.49

112

sterpartiet styr tillsammans. Socialdemokraterna har sedan 1994 bildat majoritet med Vänsterpartiet i 170 fall eller 12 pro-cent (överstora majoriteter oräknade).

Av resonemanget om Vänsterpartiets roll förstår vi att det är mycket mer sannolikt att ett TPV-parti befinner sig kring mitten av vänster-högerskalan och därmed innehar en så kal lad medianposition. Hanna Bäck har dock visat att även om poli-tiken i svenska kommuner domineras av vänster–högerkon-flikten, är den i de flesta kommuner flerdimensionell.6 Det är därför inte självklart att det är medianpositionen på vänster-högerskalan som avgör vem som får TPV-positionen.

Det finns dessutom en rad situationer när ett parti teoretiskt sett skulle kunna inneha en TPV-position men där det är svårt att identifiera vilket parti det i så fall skulle röra sig om. En sådan situation är när parlamentet i och för sig styrs av en koalition där alla ingående partier behövs för att uppnå majo-ritet, men där denna koalition består av en bred blocköverskri-dande majoritet. På samma sätt som i överstora koalitioner är det i dessa situationer svårt att peka ut ett enskilt parti som kan spräcka koalitionen genom att gå över till andra sidan. Det är ofta inte ens relevant att tala om ”den andra sidan” när en mittenkoalition styr eftersom oppositionen är splittrad. Enligt vår definition uppstår en sådan bred blocköverskridande situa-tion när Socialdemokraterna och Moderaterna ingår i samma koalition, eller när Socialdemokraterna regerar tillsammans med fler än ett borgerligt mittenparti. Detta är en förhål-landevis sällsynt parlamentarisk situation som under de se-naste fem mandatperioderna endast har förekommit i 39 fall (3 procent).7

Betydligt vanligare är att de fyra borgerliga partierna regerar tillsammans (alliansstyre) i en koalitionsmajoritet där samtliga partier som ingår behövs för att uppnå 50 procent. Sådana styren har funnits i 154 fall (11 procent). Även här är det svårt att identifiera ett av de borgerliga mittenpartierna som TPV-partiet.8

RJ_2012_inlaga.indd 112 2012-06-13 21.49

113

lars törnman

RJ_2012_inlaga.indd 113 2012-06-13 21.49

114

Så här långt kan vi konstatera att i 66 procent av de parla-mentariska situationer som förekommit i svenska kommuner sedan 1994 har en TPV-position helt saknats, och i ytterligare 15 procent av fallen är det svårt att peka ut ett enskilt TPV-parti. Följaktligen har parlamentariska situationer med identi-fierbara TPV-partier förekommit i 285 fall (20 procent) under perioden 1994–2014.

Vilka partier kan då vara TPV-partier? Styrande koalitioner i svenska kommuner lutar i de allra flesta fall åt vänster eller åt höger, även om partikonstellationerna inte alltid ser ut som de gör på den nationella nivån. Två partier – Socialdemokraterna och Moderaterna – dominerar det svenska partisystemet. Av de parlamentariska situationerna med klara styren 1994–2014 är det endast 26 stycken (2 procent) där något av dessa partier inte ingår i den styrande koalitionen. Det finns också 45 fall (3 procent), när dessa båda partier ingår i samma koalition, och i dessa breda blocköverskridande majoriteter är det alltså inte relevant att tala om TPV-partier. I 1 352 av de 1 423 parlamen-tariska situationerna (95 procent) ingår följaktligen antingen Socialdemokraterna eller Moderaterna i den styrande koalitio-nen och i de allra flesta av dessa fall är partiet det största i koa-litionen. Mot bakgrund av dessa två partiers dominerande position i svensk politik är det inte meningsfullt att tala om Moderaterna eller Socialdemokraterna som TPV-partier, även om det finns parlamentariska situationer när något av dessa partier på formella grunder skulle kunna sägas ha denna posi-tion. Ett TPV-parti är i stället det parti som avgör om majori-teten i en kommun ska formeras till vänster eller till höger, vilket i praktiken nästan alltid innebär att partiet tar ställning mellan koalitioner där antingen Socialdemokraterna eller Moderaterna är det dominerande partiet.

De fyra allianspartierna Moderaterna, Kristdemokraterna, Folkpartiet och Centerpartiet har länge haft ett nära samar-bete, och de ingår sedan 2006 i ett organiserat samarbete i Allians för Sverige. Allianssamarbetet är starkt även på lokal

RJ_2012_inlaga.indd 114 2012-06-13 21.49

115

nivå, och i 79 procent av de kommuner där de fyra partierna tillsammans fått över 50 procent av rösterna har dessa partier också bildat styrande majoritet tillsammans. Ur en aspekt skul-le man här kunna se samtliga de tre borgerliga mittenpartierna som potentiella tungan på vågen-partier. Men det är också möjligt att se dem som naturliga delar av det borgerliga block-et, och endast när ett enskilt borgerligt mittenparti bestämmer sig för att bryta det etablerade allianssamarbetet kan vi med säkerhet slå fast att det intar en TPV-position.

*

Genom att på detta sätt ha eliminerat alla de situationer när TPV-partier inte existerar är det så dags att identifiera i hur många fall svenska kommuner har styrts av koalitioner där så-dana partier ingår, och vilka partier det i dessa fall har handlat om.

Miljöpartiet som tungan på vågen

Miljöpartiet har haft mandat i kommunfullmäktige i 1 179 av de 1 423 parlamentariska situationerna sedan 1994 (81 procent). Av dessa 1 179 situationer har Miljöpartiet i 345 fall (29 pro-cent) ingått i den styrande koalitionen. I många av dessa styren har det dock rört sig om en minoritetskoalition, överstora koa-litioner eller andra oklara situationer, vilket betyder att Miljö-partiet i endast 128 fall har haft en tydlig TPV- position. I 100 av dessa fall (78 procent) har man valt att ingå i en rödgrön majoritet och i 28 fall (22 procent) i en borgerlig majoritet.9

Vad är det då som avgör om Miljöpartiet väljer att gå till vänster eller till höger när det får en TPV-position? Är det så att det finns en variation bland Miljöpartiets kommunfull-mäktigeledamöter mellan olika kommuner när det gäller var de befinner sig på vänster–högerskalan och att Miljöpartiet väljer att gå åt vänster respektive åt höger beroende på leda-möternas ideologiska preferenser? Svaret på den frågan är nej.

RJ_2012_inlaga.indd 115 2012-06-13 21.49

116

Resultat från Kommun- och landstingsfullmäktigeundersök-ningen 2008–2009 visar det inte finns något samband mellan miljöpartiledamöternas ideologiska hemvist och vilket block de väljer att gå i koalition med.

En annan möjlig förklaring skulle kunna vara att Miljö-partiet i TPV-position väljer att stödja det block som är relativt sett störst. Sammanställningen av de kommunala parlamen-tariska situationerna visar att i 71 av de 128 fall (55 procent) då Miljöpartiet hade en TPV-position var det socialistiska blocket större än det borgerliga, och när det parlamentariska läget var sådant valde Miljöpartiet i 61 fall (86 procent) att ansluta sig till detta block. I 37 fall (29 procent) var det borgerliga blocket störst, och här valde Miljöpartiet i 19 fall (51 procent) att gå i koalition med allianspartierna.

Slutsatsen är med andra ord att Miljöpartiet som TPV-parti i de flesta fall väljer att samarbeta med det politiska block som är störst, men att partiet samtidigt har en stark preferens för de socialistiska partierna, vilket inte minst märks när vi under-söker hur partiet har valt att agera i de 20 fall där de två block-en var exakt lika stora i fullmäktige. I dessa situationer valde Miljöpartiet att i 16 fall (80 procent) gå i koalition med de socialistiska partierna.

Ett lokalt parti som tungan på vågen

I 712 av de totalt 1 423 kommunala parlamentariska situatio-nerna sedan 1994 (50 procent) finns ett eller flera lokala par-tier representerade i kommunfullmäktige.10 I 188 av dessa 712 fall (26 procent) har lokala partier ingått i den styrande koali-tionen. Om vi exkluderar de fall där lokala partier har ingått i minoritetsstyren eller överstora koalitioner finns 81 fall där ett lokalt parti haft en TPV-position.11

I 25 av dessa 81 fall (31 procent) har lokala partier anslutit sig till en socialistisk eller rödgrön majoritet, medan de i 53 fall (65 procent) har ingått i en borgerlig eller blågrön majoritet. I 3 fall

RJ_2012_inlaga.indd 116 2012-06-13 21.49

117

(4 procent) har ett lokalt parti varit TPV-parti i en center-vänsterkoalition. Lokala partier väljer alltså att i högre grad samarbeta åt höger när de befinner sig i en TPV-position.

Till skillnad från vad som var fallet för Miljöpartiet finns för de lokala TPV-partierna ett tydligt samband mellan deras val av samarbetspartner och deras kommunfullmäktigeledamöters ideologiska positioner. Lokala partier vars företrädare står till vänster samarbetar oftare med rödgröna partier, medan de som står till höger samarbetar oftare med borgerliga partier.

Spelar det då någon roll för det lokala partiets val av koali-tion om det är det rödgröna eller det borgerliga blocket som är störst? I 41 av de 81 fallen (50 procent) där lokala partier hade en TPV-position hade de rödgröna partierna fler mandat än allianspartierna. I 17 av dessa fall (41 procent) anslöt sig det lokala TPV-partiet till den rödgröna sidan, och i ett fall ingick man som TPV-parti i en center-vänsterkoalition. I övriga 18 fall (44 procent) valde man i stället den borgerliga sidan, och i 5 fall (12 procent) ingick man som TPV-parti i en blågrön koa-lition. Totalt sett valde de lokala TPV-partierna alltså att gå till höger i 56 procent av de fall där den rödgröna sidan faktiskt var större. Av de 34 fall där allianspartierna var större valde det lokala partiet att alliera sig med dessa i 26 fall (76 procent). I de sex fall där blocken var lika stora valde det lokala TPV-par-tiet att gå till vänster i två fall och till höger i fyra. Vi finner alltså att sannolikheten för att ett lokalt parti i TPV-position går till vänster är större där de rödgröna partierna har en star-kare ställning än allianspartierna, men även i dessa situationer väljer de flesta lokala partier att samarbeta åt höger.

Borgerliga mittenpartier som tungan på vågen

De tre borgerliga mittenpartierna har erhållit mandat i de allra flesta kommunfullmäktigeförsamlingar vid valen 1994–2010. Av de 1  423 fallen med klara majoriteter har Centerpartiet mandat i 1 378 fall (97 procent), Folkpartiet i 1 370 (96 procent)

RJ_2012_inlaga.indd 117 2012-06-13 21.49

118

margot wallström

RJ_2012_inlaga.indd 118 2012-06-13 21.49

119

och Kristdemokraterna i 1 275 (90 procent). I endast ett fall (Gällivare 2010) utföll kommunalvalet så att inget av de tre mittenpartierna fick något mandat.

Längs vänster–högerdimensionen brukar Centerpartiet tra-ditionellt placeras något till vänster om de övriga mittenpar-tierna, och så var fallet också när fullmäktigeledamöterna pla-cerade ut sig själva i Kommun- och landstingsfullmäktigeun-dersökningen 2008–2009.12 Men resultaten tyder också på att partiföreträdarna för mittenpartierna ligger så nära varandra att det inte går att tydligt skilja partierna åt. Partiernas inbör-des placering längs vänster–högerdimensionen, mätt som deras ledamöters genomsnittliga position, varierar också från kom-mun till kommun. Det innebär att när flera mittenpartier ingår i samma koalition går det inte att säkert identifiera vilket av dem som befinner sig längst till vänster och därmed utgör TPV-partiet, även om Centerpartiet rimligen är den främsta kandi-daten. Centerpartiet är det svenska parti som ingår i flest majo-ritetskonstellationer. Centerpartiet ingår i den styrande koali-tionen i 49 procent av de kommuner där de är representerade i fullmäktige, medan motsvarande andel för Folkpartiet och Kristdemokraterna är 44 procent. Många av dessa fall är dock minoritetsstyren, samlingsstyren eller överstora koalitioner.13

Partier som ingår i en styrande majoritet och vars medver-kan krävs för att koalitionen ska ha majoritet i fullmäktige är potentiella TPV-partier. Det visar sig att av de fall där Center-partiet befunnit sig i en potentiell TPV-position har partiet i 73 fall av 209 (35 procent) valt att gå vänsterut och bilda koali-tion med (bland andra) Socialdemokraterna. Folkpartiet har valt samma strategi i 31 av 161 fall (19 procent) och Kristdemo-kraterna i 8 av 141 fall (6 procent). Det står alltså klart att samtliga tre mittenpartier i potentiell TPV-position har allians-koalitioner som förstahandsalternativ.

Av de 209 fall då Centerpartiet har befunnit sig i en poten-tiell TPV-position har allianspartierna tillsammans haft egen majoritet i fullmäktige i 153 fall (73 procent). I 134 av dessa fall

RJ_2012_inlaga.indd 119 2012-06-13 21.49

120

(88 procent) har Centerpartiet också valt att ingå i en allians-koalition. Partiet har dock i 19 fall (21 procent) valt att spräcka den borgerliga majoriteten och bilda majoritet vänsterut. I de 133 fall då Folkpartiet befunnit sig i samma situation har partiet valt att bilda koalition vänsterut i endast 4 fall (3 procent) medan Kristdemokraterna i 135 möjliga situationer har gjort samma sak också i endast 4 fall (3 procent). Det är alltså mycket sällsynt att Folkpartiet och Kristdemokraterna bryter allians-samarbetet för blocköverskridande lösningar när allianspar-tierna har möjlighet att bilda majoritet på egen hand, och även om Centerpartiet väljer denna strategi oftare så är också det relativt ovanligt. I de situationer då mittenpartier ingår som potentiella TPV-partier i en blocköverskridande koalition rör det sig i de allra flesta fall om parlamentariska lägen där det inte är möjligt att bilda majoritet med enbart allianspartierna. Resultaten från Kommun- och landstingsfullmäktigeunder-sökningen 2008–2009 ger inga indikationer på att ideologisk position bland de lokala mittenpartiledamöterna skulle spela in vid deras val av koalitionstillhörighet.

Regeringsunderlagspartier

Slutligen ska vi också redovisa hur vanligt det är att ett parti som inte ingår i den styrande koalitionen ändå har en TPV-liknande position. Det rör sig om fall då kommunen styrs av en minoritet men där denna minoritet är beroende av ett ytter-ligare parti för att få majoritet i fullmäktige.

En sådan situation är när Socialdemokraterna ensamma ( eller i koalition med Miljöpartiet) styr i minoritet men där man tillsammans med Vänsterpartiet har över 50 procent av mandaten i fullmäktige. Detta är den situation vi känner igen från Sveriges riksdag under stora delar av 1900-talet. Hur van-lig är den i Sveriges kommuner?

Av de 1 423 fallen har 102 styrts av minoriteter där Social-demokraterna ingår (7 procent). I 21 av dessa fall har Vänster-

RJ_2012_inlaga.indd 120 2012-06-13 21.49

121

birgit frig

gebo

RJ_2012_inlaga.indd 121 2012-06-13 21.49

122

partiet ingått i minoritetskoalitionen, och i 7 fall har Vänster-partiet inte haft något mandat. Det betyder att det finns 74 fall då Socialdemokraterna ingått i styrande minoriteter utan att Vänsterpartiet ingått i styret, varav 15 är blocköverskridande minoritetskoalitioner och 6 är koalitioner med Miljöpartiet. I 53 fall har Socialdemokraterna styrt ensamma och i 48 av dessa fall var Vänsterpartiet tillräckligt stort för att passivt ge Social-demokraterna (eller Socialdemokraterna och Miljöpartiet) majo ritet. Slutsatsen av detta är att det trots allt är mycket sällsynt (endast 48 fall av 1 423, motsvarande 3 procent) att Social demokraterna regerar i minoritet med indirekt stöd av Vänsterpartiet.

Efter valet 2010 har Sverigedemokraterna en liknande posi-tion i riksdagen, där den styrande minoriteten av borgerliga partier är beroende av partiets indirekta stöd och där Sverige-demokraterna genom att stötta förslag som de rödgröna partier na står bakom kan fälla regeringens förslag. Hur vanlig är denna situation i Sveriges kommuner?

Vi kan konstatera att det inte finns något fall i svensk kom-munpolitik där Sverigedemokraterna ingår som en officiell del i en styrande koalition. Sverigedemokraterna hade stora fram-gångar i valen 2006 och 2010, medan partiet i valen dessför-innan endast hade mandat i ett fåtal kommuner. Av de 1 423 fallen av kommuner med tydliga parlamentariska styren har Sverigedemokraterna haft mandat i 412 fullmäktige (29 pro-cent), och av dessa styrdes 80 kommuner (19 procent) av en minoritet. I 57 av dessa fall skulle de sverigedemokratiska man-daten tillsammans med den styrande minoritetens mandat kunna få en majoritet i fullmäktige, och här har alltså partiet en potentiell regeringsunderlagsposition.

Vilka minoritetsstyren är det då som Sverigedemokraterna passivt stöttar? Svaret är att det är exakt lika många fall där partiet utgör passivt regeringsunderlag för socialistiska eller rödgröna minoriteter som för borgerliga eller blågröna mino-riteter (27 stycken i båda fallen). I tre fall där Sverigedemo-

RJ_2012_inlaga.indd 122 2012-06-13 21.49

123

kraterna utgör ett potentiellt regeringsunderlag styrs kommu-nerna av en center-vänsterminoritet.

Det är betydligt vanligare att de övriga partierna löser situa-tioner där Sverigedemokraterna har en potentiell regerings-underlagsposition genom att bygga en allians över blockgrän-sen. Av de 99 fall där inget av de två traditionella blocken har majoritet, men där något eller båda skulle få det om Sverige-demokraterna anslöt sig till blocket ifråga, har de i 62 fall (62 procent) valt att bilda mindre konventionella blocköverskri-dande majoriteter.

Slutligen kan vi notera att även lokala partier kan ha rollen som potentiellt regeringsunderlag, det vill säga att en regerande minoritet skulle få majoritet i fullmäktige om det stöttades av ett lokalt parti. Detta är dock relativt sällsynt och har före-kommit i endast 10 av de 1 423 fallen (0,7 procent). I de flesta av dessa fall har det rört sig om allianskoalitioner som styrt i minoritet.

*

Hur vanligt förekommande de olika typerna av parlamenta-riska situationer har varit i Sveriges kommuner under de fem mandatperioderna från och med 1994 redovisas i tabell 1 på nästa sida.

Av tabellen framgår att parlamentariska situationer med TPV-partier inte är särskilt vanliga i svenska kommunfullmäk-tigeförsamlingar. Under de fem mandatperioderna från och med 1994 har andelen kommuner med tydligt identifierbara TPV-partier legat konstant kring 20 procent.

Resultaten visar också att Miljöpartiet oftare väljer att sam-arbeta vänsterut medan lokala partier oftare samarbetar höger-ut när de befinner sig i en TPV-position. Borgerliga mittenpar-tier väljer endast i undantagsfall att samarbeta till vänster om de har en potentiell TPV-position. Om det finns en majoritet för allianspartierna är det ytterst sällsynt att ett av dem väljer att bryta sig ur blocket och gå med i en vänsterkoalition.

RJ_2012_inlaga.indd 123 2012-06-13 21.49

124

Tabell 1: Antal och andel kommuner med

olika parlamentariska situationer 1994–2014

–––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––

Totalt Procent av fall med tydliga majoriteter antal fall 1994– 1998– 2002– 2006– 2010– 1994– 1994– 1998 2002 2006 2010 2014 2014 2014–––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––

TPV-partier förekommer ej 72 68 64 65 63 66 945

Minoritetsstyre 6 10 11 15 17 12 169

Ett parti har egen majoritet 31 6 9 9 7 12 175

Överstora koalitioner (inkl. samlingsregeringar) 23 32 28 34 34 30 431

Socialistiskt styre (Socialdemo-kraterna och Vänsterpartietbildar majoritet) 12 20 16 7 5 12 170

TPV-partier kan förekomma men oklart vilket parti (om något) som har positionen 11 11 16 15 15 14 143

Breda blocköverskridande koalitioner (Socialdemokraterna plus Mode-raterna, och/eller flera mittenpartier) 3 1 3 3 4 3 39

Alliansstyre (borgerliga partier bildar majoritet) 8 10 13 12 11 11 154

TPV-partier förekommer och kan identifieras 18 20 20 20 21 19 185

Miljöpartiet TPV i rödgrön koalition 9 7 7 5 8 7 100

Miljöpartiet TPV i blågrön koalition 1 0 1 2 5 2 28

Lokalt parti TPV i rödgrön koalition 1 2 1 1 3 2 25

Lokalt parti TPV i allianskoalition 1 4 4 6 2 3 47

Lokalt parti TPV i blågrön koalition 0 0 1 0 0 0 6

Lokalt parti TPV i center-vänster-koalition 0 1 0 0 0 0 3

Ett borgerligt mittenparti tungan på vågen i center-vänster-koalition 6 6 6 6 3 5 76

Summa procent 100 100 100 100 100 100 1423

–––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––

Antal fall med tydliga majoriteter 278 277 290 289 289 1 423

Antal fall med oklar situation vid mättillfället, hoppande majoriteter 10 12 0 1 1 24

Summa antal fall 288 289 290 290 290 1447

–––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––

RJ_2012_inlaga.indd 124 2012-06-13 21.49

125

Det är nu dags att gå över till att studera vilka effekter när-varon av TPV-partier har för hur politiken fungerar i kommu-nerna. Den första fråga vi ställer är om TPV-partier rubbar maktbalansen mellan olika instanser i kommunen och om TPV-positionen innebär att partiets fullmäktigeledamöter upplever ett särskilt stort individuellt inflytande. Därefter un-dersöker vi om förekomsten av TPV-partier påverkar hur full-mäktigeledamöterna bedömer demokratins kvalitet i den egna kommunen liksom hur ledamöterna bedömer graden av kon-flikt mellan partierna.

Politiskt inflytande

TPV-partier skulle potentiellt kunna rubba maktförhållandena i en kommun. Ett partis parlamentariska situation i fullmäk-tige avgör dess relativa inflytande över den lokala politiken. Det säger sig självt att ledamöter som ingår i en styrande koa-lition har större inflytande över vilken politik som förs i kommu nen än ledamöter i opposition. Men är det så att leda-möter från partier i TPV-position har ett särskilt stort infly-tande? Föreställningen att så skulle vara fallet bygger på tanken att ett partis relativa inflytande beror på hur viktigt partiet är för den styrande koalitionens maktinnehav, och därmed för hur stor press partiet kan sätta på andra partier för att få sin vilja igenom.

I Kommun- och landstingsfullmäktigeundersökningen 2008–2009 fick ledamöterna ange sitt upplevda inflytande i kommun politiken på en skala från 0 (inget inflytande) till 10 (mycket stort inflytande). I tabell 2 redovisas hur stort infly-tande ledamöterna upplevde sig ha beroende på vilket parti de tillhör och vilken position partiet har i fullmäktige.

Resultaten visar ett tydligt mönster som bekräftar antagan-det att partiernas betydelse för den styrande sidans makt-innehav påverkar deras ledamöters upplevelse av inflytande. Föga förvånande är det ledamöter från partier som har egen

RJ_2012_inlaga.indd 125 2012-06-13 21.49

126

majoritet i fullmäktige som upplever sig ha det största indivi-duella inflytandet (6,98 på skalan 0–10). Lägst inflytande (5,36) upplever sig de representanter ha som företräder partier i opposition och som inte har någon möjlighet att påverka majoritetsförhållandet.

Företrädare för partier i opposition som är potentiella rege-ringsunderlag för en styrande minoritet upplever dock att de har ett något större inflytande (5,55). Mönstret är särskilt tyd-ligt bland vänsterpartister och sverigedemokrater. För Vänster-partiets del beror det sannolikt på att partiet får ett större inflytande när Socialdemokraterna regerar i minoritet och för-litar sig på Vänsterpartiet som regeringsunderlag. Om Sverige-demokraterna utgör ett potentiellt regeringsunderlag beror det i de flesta fall på att de övriga partierna inte har lyckats skapa en majoritet som gör stödet från Sverigedemokraterna över-flödigt, och i sådana situationer upplever sverigedemokratiska

Tabell 2: Svenska kommunfullmäktigeledamöters

upplevelse av eget inflytande i kommunpolitiken

2008–2009 efter parti och partiets position i fullmäktige

(0=inget inflytande, 10=mycket stort inflytande; medelvärden)

––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––

Partiets position V S MP C KD FP M SD Lokalt Totalt parti–––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––

Opposition 4,42 5,89 4,32 5,58 5,41 5,29 5,25 3,11 4,88 5,36

Potentiellt regerings-underlag för styrande minoritet 5,48 6,10 3,62 6,10 5,3 5,09 5,40 4,64 4,62 5,55

Ingår i majoritet, men partiets medverkan krävs ej för 50 procent 6,94 6,00 6,33 6,18 6,08 6,30 5,42 6,18

Ingår i majoritet, potentiell TPV-position 6,49 6,94 6,62 6,77 6,38 6,65 6,80 6,31 6,80

TPV-position 6,94 6,86 6,38 6,95 6,00 6,75

Partiet har egen majoritet 8,07 7,02 6,51 6,98–––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––

RJ_2012_inlaga.indd 126 2012-06-13 21.49

127

ledamöter uppenbarligen ett större individuellt inflytande. För de flesta andra partier är betydelsen av denna position mind re.

Företrädare för partier som ingår i överstora majoriteter, och där partiets medverkan inte är nödvändig för att uppnå majo-ritet, upplever sig ha större inflytande (6,18) än oppositionens ledamöter, men upplever samtidigt att de har ett betydligt lägre inflytande än ledamöter från partier som skulle spräcka en majoritet om de lämnade den (potentiella TPV-partier) (6,80).

Vid en första blick ser det ut som att företrädare för faktiska TPV-partier upplever sig ha ett något lägre inflytande (6,75) än partier som befinner sig i potentiell TPV-position (6,80). Men om vi jämför inom partierna visar det sig att det endast är ledamöter från lokala partier som upplever att de har något lägre inflytande i TPV-position jämfört med en potentiell TPV-position. Ledamöter från Miljöpartiet, Centerpartiet och Folkpartiet upplever att deras inflytande är större när de är TPV-partier, och för kristdemokrater är den upplevda inflytan-degraden lika hög i båda positionerna. Resultaten visar också att ledamöter i TPV-position från mindre partier upplever sig ha ungefär lika stort inflytande som företrädare för Social-demokraterna eller Moderaterna i potentiella TPV-positioner.

I Kommun- och landstingsfullmäktigeundersökningen har samtliga Sveriges kommunfullmäktigeledamöter även svarat på hur de bedömer olika aktörers inflytande i den lokala poli-tiken (bland annat kommunstyrelsen, kommunstyrelsens ord-förande, ledande tjänstemän och medborgarna). Det upplevda inflytandet för dessa aktörer skiljer sig inte åt mellan kommu-ner som har ett TPV-parti och kommuner som inte har ett sådant parti. De maktförskjutningar som sker i en kommun när ett TPV-parti uppstår tycks alltså endast handla om partiernas (och deras företrädares) relativa inflytande.

RJ_2012_inlaga.indd 127 2012-06-13 21.49

128

Demokratins kvalitet och graden av partipolitisk konflikt

Ett sätt att betrakta TPV-partier är att se dem som lösningen på en komplicerad parlamentarisk situation. I stället för att styra kommunen i minoritet med den osäkerhet som det inne-bär har man bildat en tydlig majoritet som ska borga för stabi-litet. Men ett av de ingående partierna kan alltså med sin TPV-position på ett mycket påtagligt sätt påverka koalitionens möj-ligheter att styra kommunen. Frågan är därför om svenska kommunpolitiker uppfattar att demokratin fungerar bättre el-ler sämre, och om de uppfattar att de partipolitiska konflik-terna är mer eller mindre påtagliga, i kommuner där den par-lamentariska situationen rymmer ett TPV-parti i styret.

I Kommun- och landstingsfullmäktigeundersökningen 2008–2009 fick ledamöterna ange hur nöjda de var med demo-kratin i den egna kommunen. Ledamöterna fick även uppge sin uppfattning om i vilken grad det politiska arbetet känneteck-nas av partipolitiska konflikter. Medelvärdet av fullmäktige-ledamöternas uppfattningar i dessa båda frågor utgör ett gene-rellt mått på hur demokratins kvalitet och den partipolitiska konfliktnivån upplevs i varje kommun. Hur kommuner med olika typer av parlamentariska situationer skiljer sig åt när det gäller upplevelsen av demokratins kvalitet och den partipoli-tiska konfliktnivån redovisas i tabell 3.

När det gäller kommunfullmäktigeledamöters nöjdhet med demokratin är det genomsnittliga värdet bland Sveriges kom-muner 6,6 på skalan från 0 till 10. Skillnaderna mellan kom-muner med olika koalitionstyper är mycket liten. Mest nöjda tycks fullmäktigeledamöter vara i kommuner där allianspar-tierna styr i majoritet (som inte är överstor) (6,9). Minst nöjda är ledamöter i kommuner som styrs av breda blocköverskri-dande majoriteter där alla ingående partier behövs för att upp-nå majoritet (6,3). Men resultaten visar framförallt att det inte finns några tecken på att demokratin upplevs som bättre eller

RJ_2012_inlaga.indd 128 2012-06-13 21.49

129

sämre i kommuner där ett TPV-parti ingår i den styrande koa-litionen.

Medelvärdet för upplevd partipolitisk konfliktnivå bland samtliga kommuner är 4,6 på skalan från 0 till 10, men den

Tabell 3: Svenska kommunfullmäktigeledamöters

nöjdhet med demokratin (0–10) och upplevelse

av partipolitisk konfliktnivå (0–10) i kommunen,

efter parlamentarisk situation (medelvärden)

––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––

Nöjdhet Partipolitisk Antal med konflikt nivå kommuner demokratin)Parlamentarisk situation (0–10) (0–10)––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––

Miljöpartiet TPV i blågrön koalition 6,6 5,9 6

Lokalt parti TPV i rödgrön koalition 6,5 5,5 4

Minoritetsstyre 6,4 5,2 42

Miljöpartiet TPV i rödgrön koalition 6,8 4,9 14

Breda blocköverskridande koalitioner (Socialdemo-kraterna plus Moderaterna, och/eller flera mittenpartier) 6,3 4,8 8

Lokalt parti TPV i allianskoalition 6,6 4,7 17

Överstora koalitioner (inkl. samlingsregeringar) 6,5 4,6 99

Alliansstyre (borgerliga partier bildar majoritet) 6,9 4,3 36

Socialistiskt styre (Socialdemokraterna och Vänster-partiet bildar majoritet) 6,5 4,3 21

Borgerligt mittenparti TPV i center-vänster-koalition 6,5 4,0 16

Ett parti har egen majoritet 6,7 4,0 26

Oklar situation vid mättillfället, hoppande majoriteter 6,7 3,2 1––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––

Samtliga kommuner 6,6 4,6 290–––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––

Kommentar: Frågan om konfliktnivå löd: ”Hur skulle du vilja beskriva det politiska arbetet i din

kommun? Kännetecknas arbetet i huvudsak av samförstånd eller i huvudsak av partipolitiska

konflikter?”. Svaren avgavs på en skala från 0 (”i huvudsak av samförstånd”) till 10 (”i huvud-

sak av partipolitiska konflikter”). Frågan om nöjdhet med demokratin löd: ”På det hela taget,

hur nöjd är du med det sätt på vilket demokratin fungerar i den kommun där du bor?”. Svaren

avgavs på en skala från 0 (”inte alls nöjd”) till 10 (”mycket nöjd”). I analysen har först varje

kommun givits ett värde byggt på medelvärdet från de svarande ledamöterna. I tabellen redo-

visas det genomsnittliga värdet för kommuner som har samma typ av styrande koalition. Koa-

litionstyperna har rangordnats efter grad av upplevd konfliktnivå.

RJ_2012_inlaga.indd 129 2012-06-13 21.49

carl tham

birg

itta

oh

lsso

n

RJ_2012_inlaga.indd 130 2012-06-13 21.49

upplevda konfliktnivån i kommuner med olika parlamenta-riska situationer varierar i högre grad än den upplevda nöjdhe-ten med demokratin. Resultaten i tabell 3 visar att den högsta konfliktnivån enligt ledamöternas uppfattningar återfinns i kommuner där Miljöpartiet är TPV-parti i en blågrön koalition (5,9) och i kommuner där ett lokalt parti är TPV-parti i en rödgrön koalition (5,5). I dessa båda situationer upplevs kon-flikterna till och med som större än i kommuner med minori-tetsstyre (5,2). Konfliktnivån upplevs som betydligt lägre i kommuner som styrs av traditionella majoriteter (socialistiskt styre 4,3 och alliansstyre 4,0). Konfliktnivån upplevs som lägst i kommuner där ett parti har egen majoritet (4,0). Generellt sett tycks alltså TPV-partier bidra till en högre grad av parti-politisk konflikt, såvida inte TPV-partiet är ett borgerligt mit-tenparti.

kris

tin

a ax

én o

lin

RJ_2012_inlaga.indd 131 2012-06-13 21.49

132

Slutsatser och diskussion

Tungan på vågen-partiers roll i politiken och särskilt i spelet kring vem som ska ta makten får ofta stor uppmärksamhet i medierna. Den som följer svensk kommunpolitik känner säkert till flera exempel på sådana maktspel som ibland mynnar ut i udda parlamentariska lösningar. Men i den här artikeln har vi visat att TPV-partier inte förekommer särskilt ofta i svenska kommuner. I endast var femte kommun finns ett parti i TPV-position.

Trots att parlamentariska situationer utan TPV-partier är mycket vanligare finns ändå flera hundra exempel på TPV-partier i svensk kommunpolitik under perioden från och med 1994. Detta kan jämföras med den nationella nivån, där det enligt vår snäva definition inte har funnits ett enda TPV-parti i riksdagen sedan 1950-talet, då Bondeförbundet hade den rol-len i koalitionen med Socialdemokraterna.

Med hjälp av alla dessa fall av parlamentariska situationer på kommunal nivå, och med hjälp av data från Kommun- och landstingsfullmäktigeundersökningen 2008–2009, har vi i artikeln kunnat besvara en rad frågor om när TPV-partier förekommer i svensk politik, vilka koalitioner TPV-partierna föredrar att ingå i och vilka konsekvenser som närvaron av ett TPV-parti får för hur kommunfullmäktigeledamöter upplever att politiken och demokratin fungerar i kommunen.

Tre föreställningar som man ibland stöter på i den svenska politiska debatten har här fått sig en törn: att Miljöpartiet är en fri spelare som i lika hög grad kan samarbeta till vänster som till höger, att blocköverskridande samarbeten är mycket van-liga i svenska kommuner, och att lokala partier är icke-ideolo-giska enfrågepartier som kan stödja vilket som helst av de båda blocken.

Ledande företrädare för Miljöpartiet har många gånger för-klarat sig ovilliga att placera in partiet på den traditionella vän-ster–högerdimensionen och hävdat att de kan tänka sig att

RJ_2012_inlaga.indd 132 2012-06-13 21.49

133

samarbeta med båda blocken givet att partiet får genomslag för sina frågor.14 Detta är också den position man kan förvänta sig att TPV-partier intar för att maximera sitt inflytande i reger-ingsbildningsprocesser.

Men resultaten i den här artikeln har visat att Miljöpartiet ingalunda står så fritt från blockpolitiken som det vill ge sken av. Även om Miljöpartiet i ett antal fall har samarbetat med allianspartierna har partiet en mycket stark preferens för att samarbeta vänsterut. En faktor som vägs in när Miljöpartiet väljer sida är vilket block som är störst. Men när båda blocken är exakt lika stora väljer Miljöpartiet oftare att gå till vänster. Däremot tycks det inte vara så att ideologiska skillnader mellan miljöpartiledamöter i olika kommuner påverkar vilket block partiet väljer att samarbeta med.

Blocköverskridande koalitioner förekommer mycket sällan i kommuner om något av de traditionella blocken har egen majo ritet i fullmäktige. Det är nästan enbart i svårlösta parla-mentariska situationer som samarbete över blockgränsen före-kommer och det är då främst Centerpartiet, och i mer säll-synta fall Folkpartiet och Kristdemokraterna, som i TPV-posi-tion samarbetar med de rödgröna partierna. Det är endast i yttersta undantagsfall som borgerliga mittenpartier spräcker en potentiell alliansmajoritet till förmån för en blocköver-skridande koalition. Det är inte heller så att borgerliga full-mäk tigeledamöter som ingår i blocköverskridande koalitioner står ideologiskt mer till vänster än partikamrater som ingår i allianskoalitioner.

I artikeln har vi också visat att lokala partier ingår i koalitio-ner med båda blocken, men att de oftare samarbetar till höger än till vänster. Vad är det då som förklarar de lokala partiernas val av block? Våra resultat visar att det finns ett tydligt sam-band mellan ledamöternas ideologiska position och vilket block de väljer att samarbeta med, vilket är ett överraskande resultat för den som lever i föreställningen att lokala partier är icke-ideologiska enfrågepartier som ansluter sig till det block

RJ_2012_inlaga.indd 133 2012-06-13 21.49

134

som vill ta med dem i båten. Tvärtom är det alltså just lokala partier som i hög grad väljer att ansluta sig till det block som ideologiskt står dem närmast, medan Miljöpartiet och borger-liga mittenpartier bestämmer sitt val av samarbetspartner på andra grunder.

Förekomsten av TPV-partier verkar inte förändra fullmäk-tigeledamöternas upplevelse av maktförhållandena mellan de politiska institutionerna i kommunen. Men vi har samtidigt kunnat konstatera att kommunfullmäktigeledamöter som be-finner sig i TPV-position upplever sig ha ett större individuellt inflytande i politiken än partikamrater i andra kommuner där partiet inte har en TPV-position. Resultatet är knappast för-vånande, eftersom TPV-positionen per definition ger ett parti extra muskler i förhandlingar med andra partier. Ibland före-kommer kritik som går ut på att TPV-partier får ett opropor-tionerligt stort inflytande på grund av sin parlamentariska position. Om denna kritik är korrekt borde ledamöter i små TPV-partier uppleva ett större individuellt inflytande än leda-möter från de större partierna i koalitionen. Så är emellertid inte fallet. Våra resultat visar att ledamöter i de större etable-rade partierna upplever sig ha ungefär samma grad av indivi-duellt inflytande som TPV-ledamöter.

När det gäller vilka effekter TPV-partier får för politiken har vi funnit att kommunfullmäktige ledamöternas nöjdhet med hur demokratin fungerar inte tycks påverkas av om ett TPV-parti finns närvarande i kommunen. Däremot samvarierar före komsten av ett TPV-parti med att ledamöterna upplever den partipolitiska konfliktnivån som hög. Det finns till och med anledning att spekulera kring om konfliktnivån skulle bli lägre om vissa kommuner styrdes i minoritet och inte lät Miljöpartiet eller något lokalt parti bli tungan på vågen. Men det är förstås inte säkert att det är TPV-partiet som är orsaken till de upplevda konflikterna. TPV-partier uppstår när det par-lamentariska läget är komplicerat, och det kan mycket väl vara så att komplicerade lägen i sig ger upphov till konflikter.

RJ_2012_inlaga.indd 134 2012-06-13 21.49

135

Noter

1. Data om koalitionsbildningar från 1994–1998 och 1998–2002 kommer från sammanställningar gjorda av Ylva Norén Bretzer (2006) och avser läget vid mandatperiodernas början. Data från 2002–2006 kommer från sammanställningar gjorda av David Karlsson (Karlsson 2006, undersök-ningsår 2003). Data för 2006–2010 och 2010–2014 kommer från sam-manställningar gjorda av Sveriges Kommuner och Landsting (SKL) som finns redovisade på skl.se för åren 2009 respektive 2011. Uppgifterna handlar om majoritetsförhållanden i kommunerna vid ett mättillfälle per mandatperiod, vilket innebär att skiften under periodens gång inte har beaktats. Kommun- och landstingsfullmäktigeundersökningen är en kom-binerad webb- och postenkät riktad till samtliga drygt 14 000 ledamöter i Sveriges 290 kommunfullmäktige och 20 landstings-/regionfullmäktige (svarsfrekvens drygt 70 procent) som genomfördes 2008–2009 (se Gill-jam, Karlsson & Sundell 2010).

2. Bäck 2003, Bäck 2006.3. Detta är en situation vi känner igen från den nationella politiken under

de tider då Vänsterpartiet och Miljöpartiet har utgjort regeringsunderlag för socialdemokratiska regeringar och när Ny demokrati och Sverige de-mo kraterna indirekt har stött borgerliga regeringar.

4. Totalt rör det sig om 1 447 fall (288 kommuner 1994–1998, 289 kom-muner 1998–2002 och 3 x 290 kommuner 2002–2014), men de 24 fall där uppgifter om majoritetsförhållandet vid mättillfället var oklart har uteslu-tits ur redovisningen.

5. Riker 1961, Bäck 2003.6. Bäck 2003.7. I praktiken innebär det att tungan på vågen-partier inte förekommer

i svenska kommuner där både Socialdemokraterna och Moderaterna ingår i samma koalition, eller där Socialdemokraterna regerar i koalition tillsam-mans med fler än ett borgerligt mittenparti. Det är i och för sig teoretiskt möjligt att det finns ett alternativt lokalt politiskt block som skulle kunna styra kommunen om ett, och endast ett, av de i majoriteten ingående par-tierna bytte sida, men det är inte möjligt att fastställa om en sådan situa-tion existerar utan att göra en mer närgången fallstudie.

8. Här bör påminnas om att det finns många fler alliansstyrda kommu-ner, men att många av de ”överstora koalitionerna” är allianssamarbeten där fler partier än nödvändigt finns med i koalitionen.

9. I de 12 fall där TPV-positionen finns och både Miljöpartiet och ett lokalt parti ingår i den styrande majoriteten har vi valt att definiera det lokala partiet – och inte Miljöpartiet – som TPV-partiet.

10. Med lokalt parti avses här partier utöver de åtta som för närvarande

RJ_2012_inlaga.indd 135 2012-06-13 21.49

136

(2012) är representerade i Sveriges riksdag, även om det bland lokala par-tier finns exempel på partier som har rikspolitiska ambitioner.

11. Vår definition innebär alltså att i samtliga fall där ett lokalt parti ansluter sig till en koalition där antingen Socialdemokraterna eller Mode-raterna ingår är det lokala partiet också ett TPV-parti om partiets med-verkan är nödvändig för att koalitionen ska få majoritet. Även om Miljö-partiet ingår i koalitionen, eller om koalitionen utgörs av ett blocköver-skridande samarbete, är det rimligt att se lokala partier som den ”sista” samarbetspartnern när etablerade partier går samman.

12. Gilljam, Karlsson & Sundell 2010.13. För att ett borgerligt mittenparti ska kunna definieras som TPV- parti

i en koalition kan inte ett lokalt parti ingå och det kan inte heller röra sig om en blågrön koalition. I dessa båda fall är det rimligare att se det lokala partiet eller Miljöpartiet som TPV-partiet.

14. Se t.ex. Dagens Samhälle 8/9 2011.

Referenser

Bäck, Hanna (2003): Explaining Coalitions. Evidence and Lessons from Study-ing Coalition Formation in Swedish Local Government, Uppsala: Acta Uni-versitatis Upsaliensis.

Bäck, Henry (2006): Komparativ kommunal konstitutionspolitik, Stockholm: SKL.

”Vi regerar gärna med Moderaterna. Lokala partitoppar vill ompröva par-tiets hållning”, Dagens Samhälle 8/9 2011.

Gilljam, Mikael, Karlsson, David & Sundell, Anders (2010). Politik på hem-maplan. Tiotusen fullmäktigeledamöter tycker om politik och demokrati, Stock-holm: SKL Kommentus.

Karlsson, David (2006). Den svenske borgmästaren. Kommunstyrelsens ord-förande och den lokala demokratin, Göteborg: Förvaltningshögskolan, Gö-teborgs universitet.

Norén Bretzer, Ylva (2006). Tillämpningen av möjligheten att återkalla för-troendevaldas uppdrag. En statsvetenskaplig utvärdering av 4 kap. 10 a § 1 kommunallagen, Göteborg: CEFOS, Göteborgs universitet.

Riker, William (1962). The Theory of Political Coalitions, New Haven: Yale University Press.

RJ_2012_inlaga.indd 136 2012-06-13 21.49

137

Balanspartier i regeringsbildningar

––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––

Partier som kan avgöra vilket block som får majoritet har förhållandevis stor chans att hamna i regerings-

ställning, liksom partier i den politiska mittfåran.–––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––

Av Hanna Bäck & Henry Bäck

Vad innebär begreppen vågmästarparti och vågmästarpolitik? Nationalencyklopedin beskriver fenomenet: ”… en politik där en minoritetsregering baserad på ett eller flera partier mellan ’högern’ och ’vänstern’ genomför en politik med hjälp av s.k. hoppande majoriteter.” Ofta har begreppet i modern politisk debatt kommit att beteckna ett litet parti som har förmåga att skifta majoriteten från vänster- till högerblocket eller tvärtom.

Termen vågmästare avser egentligen den tjänsteman som an-svarade för vågen och vägningens riktighet. Det har påpekats att en bättre term vore tungan på vågen. Härmed avses den visa-re som kan sitta i mitten av armen på en balansvåg och i 90 graders vinkel mot armen. Tungan ska stå lodrätt när vågen är rätt kalibrerad. Både vågmästaren och tungan på vågen har alltså i bokstavlig mening att göra med att garantera att vågen är rättvisande, inte att den ska tippa över åt den ena eller andra sidan. På en balansvåg är detta snarast uppgiften för vikterna.

Om vi översätter vågmetaforen till politik kommer det oftast att handla om hur man åstadkommer majoritetskoalitioner i

RJ_2012_inlaga.indd 137 2012-06-13 21.49

138

ett parlament. Vikterna är de olika partiernas antal mandat i parlamentet. Det intressanta i majoritetsbildningssituationen är förmågan att få den ena eller andra vågskålen att väga ner. Låt oss ge ett hypotetiskt exempel på ett parlament med tre partier och 100 mandat, där parti A har 49 mandat, parti B 48 mandat och parti C har 3 mandat. Om C slår sig samman med A kommer koalitionen A+C att få majoritet. Om C å andra sidan väljer att slå sig ihop med B blir det majoritet för koalitio-nen B+C. Det lilla C-partiet har alltså avgörandet i sin hand. I själva verket har alla tre partier lika stor ”makt” i den mening-en att om man tänker sig antalet möjliga vinnande koalitioner, så är alla partier ”kritiska” för bildandet av lika många koali-tioner. Detta faktum kan fångas med hjälp av något som kallas maktindex, som vi kommer att använda i denna artikel. Sådana index tar dock inte hänsyn till att partiers förhandlingsfram-gångar även påverkas av hur de placerar sig ideologiskt. Den franske statsvetaren Dominique Rémy har föreslagit termen balansparti för ett parti som är litet och befinner sig i mitten av skalan, exempelvis en vänster–högerskala, och som genom att byta sida kan förändra balansen mellan två koalitioner.1

I denna artikel undersöker vi empiriskt vad som påverkar ett partis sannolikhet att ingå i regeringen i de västeuropeiska re-geringar som bildats sedan 1970-talet, med speciellt fokus på svenska regeringar. Vi ställer två frågor: Spelar partiets för-handlingsstyrka någon roll vid regeringsbildningen? och Hur stor betydelse har partiets ideologiska placering? Vi inleder med en diskussion om maktindex och begreppet balansparti.

Förhandlingsstyrka, maktindex och balanspartier

I fallet ovan med de tre partierna framstod det lilla partiet C som en avgörande spelare med oproportionerligt stor förhand-lingsstyrka, men exemplet visade inte hela komplexiteten. I själva verket finns det fyra möjliga vinnande koalitioner, om vi antar att en vinnande koalition behöver en majoritet av man-

RJ_2012_inlaga.indd 138 2012-06-13 21.49

139

daten: A+B (97 mandat), A+C (52 mandat), B+C (51 mandat) och A+B+C (100 mandat). Om A i det första fallet drar sig ur samarbetet blir det bara B:s 48 mandat kvar – alltså inte läng-re majoritet. Majoriteten försvinner också om B skulle dra sig ur koalitionen. Vi säger att i det första fallet är A och B kritiska spelare. På samma sätt kan vi se att i det andra fallet är A och C kritiska spelare och i det tredje fallet är det B och C som får den kritiska rollen. I det fjärde fallet (A+B+C+D) finns ingen kritisk spelare: ingen enda spelare kan få majoriteten att bli minoritet genom att dra bort sin medverkan.

A är alltså kritisk spelare i två situationer, B i två situationer och C i två situationer. Av samtliga fall av kritiska spelare sva-rar således de tre partierna för en tredjedel var. Detta är det så kallade Banzhafs maktindex (0,33 för alla tre partierna i det här fallet). Det finns ett antal olika maktindex som alla bygger på samma logik – spelarnas förmåga att få majoriteten att skifta. Ett av de vanligaste är just Banzhafs index, som vi ska använda i den här artikeln.2 Det skapades på 1940-talet av den brittiske genetikern och matematikern Lionel Penrose men glömdes bort och återuppfanns på 1960-talet av den amerikanske juri-dikprofessorn och rättsaktivisten John Banzhaf.

Det är tre steg i beräkningen av Banzhafs index. Först iden-tifieras alla teoretiskt möjliga koalitioner. I nästa steg klarläggs vilka av dessa som är vinnande koalitioner. I sista steget under-söks vad som händer med koalitionen om en spelare drar sig ur. Är den fortfarande vinnande eller hamnar den i minoritet? Om maktindexet ska användas som mått på partiets eller aktö-rens förhandlingsmakt måste man anta att alla teoretiskt möj-liga koalitioner också är möjliga i verkligheten och lika san-nolika. Så är det förmodligen inte. Det är mindre troligt att partier som står långt från varandra i det politiska spektrumet samarbetar än att närstående partier gör det.3 Det finns en om-fattande diskussion om huruvida det är möjligt att konstruera ett maktindex som tar hänsyn till empiriskt bestämda sanno-likheter4 och försök har gjorts.5

RJ_2012_inlaga.indd 139 2012-06-13 21.49

140

Vi tänker inte ge oss in i den diskussionen här. Vi ska an-vända Banzhafs index som ett uttryck för en förhandlings-kapacitet hos partierna som teoretiskt skulle kunna användas. Huruvida det teoretiskt möjliga utfallsrummet kan utnyttjas i verkligheten blir beroende av olika restriktioner, varav en är partiernas ideologiska och politiska positioner, det vill säga vad partierna faktiskt anser i olika politiska frågor. Man antar van-ligtvis att det finns en enda politikdimension som partierna ordnar sig utefter, en vänster–högerskala. Ju längre förflyttning det handlar om för ett parti, desto osannolikare är det att den kommer att äga rum. Möjligheterna att utnyttja potentialen är små eller obefintliga för partier i den politiska skalans änd-punkter och stora för partier nära mitten.

Dominique Rémy föreslår alltså termen balansparti för att fånga denna potential. Ett balansparti är litet, befinner sig i

mar

gar

eth

a af

ug

gla

s

RJ_2012_inlaga.indd 140 2012-06-13 21.49

141

mitten av den politiska skalan och kan genom att byta sida förändra balansen mellan två koalitioner. Ibland ingår balans-partiet självt i de för tillfället vinnande koalitionerna. En an-nor lunda situation är där ett mer extremt parti ingår i koalitio-nen och där koalitionen förlorar sin majoritet om det extrema partiet lämnar koalitionen, men där det finns möjlighet för koalitionen att kompensera sig på andra sidan. Det extrema partiet är då inget balansparti; Rémy kallar det flygelparti.

karin söder

RJ_2012_inlaga.indd 141 2012-06-13 21.49

142

Ett ytterligare fall inträffar då ett litet parti i mitten av en koalition – men inte nödvändigtvis i mitten av parlamentet – är med för att knyta ihop koalitionen. Om det lilla mittenpartiet lämnar koalitionen blir det kvar partier som kan ha ett så långt policyavstånd mellan varandra att det blir svårt för dem att fortsätta regera ihop. Rémy kallar ett sådant länkande parti för komplementärt parti eller buffertparti. Det förefaller oss som om Rémys balansparti är det som närmast svarar mot den aktuella svenska debattens vågmästarparti.

Strängt taget är det inte nödvändigt att balanspartiet är ett litet parti, men om ett litet parti har ett oproportionerligt högt värde på maktindexet, kan man se det som ett problem ur demokratisk-teoretisk synvinkel. Detta lilla parti påverkar ju regeringens sammansättning, och därmed policyutfallet, myck-et mer än vad väljarna kan förmodas ha avsett. Detta gäller om det är regeringskoalitioner vi studerar. Om det är voterings-koalitioner i parlamentet gäller påståendet om policypåverkan än mer direkt.

Från denna diskussion kan två hypoteser om regeringsbild-ningen härledas:

Hypotes 1: Ju högre förhandlingsstyrka (högre värde på makt-indexet) ett parti har, desto högre är sannolikheten att partiet ingår i regeringen.

Hypotes 2: Partier som kan betecknas som balanspartier (par-tier i den politiska mitten) har högre sannolikhet att ingå i rege ringen än övriga partier.

Alternativa förklaringar till regeringsmedverkan

Alltsedan 1950-talet har koalitionsbildning fascinerat stats-vetare, och en rad olika teorier har utarbetats för att förklara varför vissa typer av regeringar bildas. Vilka andra egenskaper hos ett parti än stor förhandlingsstyrka och egenskapen att vara

RJ_2012_inlaga.indd 142 2012-06-13 21.49

143

balansparti kan tänkas påverka sannolikheten för att det ingår i regeringen? De flesta traditionella koalitionsteorier uttalar sig inte specifikt om egenskaper hos partierna, utan fokuserar sna-rare på egenskaper hos de potentiella koalitionerna.6 Det finns dock några koalitionsstudier vars fokus ligger på att förutsäga vilken typ av partier som kommer att ingå i regeringen.

Statsvetaren Paul Warwick undersöker vilka egenskaper hos partier som förklarar vilka partier som utses till regerings-bildare och vilka partier som ingår i rege ringen. Han argu-menterar för att stora partier har stor sanno likhet att tilldelas uppdraget att bilda regering, då detta kan ses som ett svar på medborgarnas vilja. Storlek kan även vara fördelaktigt i det avseendet att ju närmare ett parti är att erhålla majoritets-status, desto mindre behöver detta parti förlita sig på koali-tionspartners för att erhålla regeringsmakten.7 Statsvetarna Michael Laver och Kenneth Shepsle argumenterar för att stora partier kan förväntas ingå i regeringen eftersom det innebär högre transaktionskostnader för andra partier att bilda en vin-nande koalition som exkluderar ett stort parti.8 Med transak-tionskostnader avses exempelvis den tid och den möda som läggs ner för att komma fram till en överenskommelse mellan flera olika partier.

Flera studier har även visat att partiets policyposition har betydelse för dess sannolikhet att ingå i regeringen. En koali-tionsteori som baseras på det så kallade medianväljarteoremet tar hänsyn till detta. Medianväljarteoremet säger att under antagandet att väljarnas politiska positioner kan placeras längs en enda policydimension, oftast en vänster–högerskala, så är medianväljarens ideala policyposition den enda punkt längs denna skala som kan föredras av en majoritet av väljarna. Denna teori kan appliceras på koalitionsbildningen, och idén är att det parti som kontrollerar medianpositionen kommer att ha ökad förhandlingsstyrka, vilket förklaras av att det inte finns någon annan policyposition som föredras av en majoritet av parlamentarikerna. Vi kan således förvänta oss att medianpar-

RJ_2012_inlaga.indd 143 2012-06-13 21.49

144

marit pau

lsen

tier ingår i regeringen.9 Detta argument liknar det som teorin om balanspartier presenterar, vilket gör dem svåra att särskilja empiriskt.

Utöver storlek och policyposition argumenterar Paul War-wick även för att ett partis erfarenhet av regeringsdeltagande kan påverka sannolikheten för att ingå i en ny regering. Warwick hävdar att det är kostsamt att förhandla fram en ny koalitionsregering eftersom alla transaktioner för med sig kost-

RJ_2012_inlaga.indd 144 2012-06-13 21.49

145

nader, till exempel i form av den tid som läggs ner på att för-handla fram en överenskommelse (jämför ovan). Flera forskare menar att målet att minimera transaktionskostnader påverkar koalitionsbildningen, och att detta kan leda till att de partier som suttit i den föregående regeringen med stor sannolikhet sitter kvar.10 Idén är att partier ogärna väljer nya koalitions-partners eftersom vissa kostnader minimeras genom att samma partner behålls – man kan exempelvis ha upparbetade former

mar

ita

ulv

sko

g

RJ_2012_inlaga.indd 145 2012-06-13 21.49

146

för att samarbeta inom en koalition. Partier som är incumbents, det vill säga har innehaft makten fram till valet, kan därför förväntas ingå i den nya regeringen.

Metod och data

Huvudsyftet med analysen i den här artikeln är att undersöka huruvida det finns ett orsakssamband mellan å ena sidan ett partis förhandlingsstyrka efter ett val och ideologiska centrali-tet och å andra sidan sannolikheten att partiet kommer att ingå i den styrande majoriteten. För att kunna isolera effekten av de variabler som mäter förhandlingsstyrka och ideologisk centra-litet, behöver vi kontrollera för – konstanthålla – andra viktiga variabler i en multivariat (flervariabels-) modell. Vi genomför därför, utöver analyser med enskilda oberoende variabler, även en multivariat analys med flera kontrollvariabler.

Det datamaterial som används är hämtat från Hanna Bäcks och Patrick Dumonts artikel ”Making the first move: A two-stage analysis of the role of formateurs in parliamentary go-vernment formation”, som analyserar sannolikheten att ett parti blir regeringsbildare. Uppgifterna avser de rege ringar som bildades i tolv västeuropeiska länder mellan 1970 och 2006. De länder och år som ingår är: Belgien 1972–2003, Dan-mark 1971–2005, Finland 1972–2003, Irland 1973–2002, Is-land 1971–2006, Italien 1972–1993, Luxemburg 1974–2004, Nederländerna 1971–2003, Norge 1973–2005, Sverige 1970–2002, Tyskland 1972–2005 och Österrike 1970–2002.11

Eftersom vi intresserar oss för frågan om vilka egenskaper som påverkar sannolikheten att ett parti ingår i regeringen är vår analysenhet partiet, och i våra analyser ingår över 1 300 par-tier. Den beroende variabeln i de analyser som genomförs i denna artikel är dikotom, det vill säga den kan anta endast två värden, antingen att partiet ingick i regeringen vid en viss tid-punkt eller inte. Den tudelade karaktären hos den beroende variabeln förklarar valet av statistisk analysmetod: när vi är

RJ_2012_inlaga.indd 146 2012-06-13 21.49

147

intresserade av sannolikheten för att något ska inträffa eller inte så är det lämpligt att använda sig av så kallad logistisk regression (logit).12

Utöver information om vilka partier som ingår i de väst-europeiska regeringarna använder vi även data om partiernas parlamentariska underlag, det vill säga deras andel av manda-ten (storlek), och deras position på en vänster–högerskala.13 På basis av denna information kan vi definiera vilket parti som innehar medianpositionen (medianparti) i parlamentet. Data innehåller även information om partiernas förhandlingsstyrka enligt det ovan nämnda Banzhafmaktindexet (maktindex) och om partiet ifråga också satt i den föregående regeringen (incum-bent). För att undersöka betydelsen av balanspartier skapar vi även ett mått som mäter avvikelsen från mittpunkten på vänster–högerskalan (centralitet, se beskrivning nedan).

En beskrivande analys av balanspartier i europeiska regeringar

Banzhafs index varierar i analysmaterialet från 0 till 0,84 med medelvärdet 0,13. Det finns ett samband mellan sannolikheten att ingå i regeringen och Banzhafs maktindex, vilket illustreras i tabell 1 nedan. Av partier med ett Banzhafvärde under 0,1 ingick bara 16 procent i regeringen. När maktindex ökar, ökar också sannolikheten att ett parti i gruppen ska komma med i regeringen – ända upp till 80 procent om maktindex är 0,4 eller högre. Dessa data talar med andra ord för hypotesen att par-tier med högre maktindex har högre sannolikhet att ingå i rege-ringen.

Vi erinrar oss att hypotesen om balanspartier säger att endast partier som befinner sig i mitten av den politiska skalan kom-mer att få oproportionerligt stor makt och att vi bör förvänta oss att dessa centrala partier ingår i regeringen. Vi bör därmed även studera partiernas ideologiska positioner längs en väns-ter–högerdimension. I tabell 2 på nästa sida presenterar vi där-

RJ_2012_inlaga.indd 147 2012-06-13 21.49

148

Tabell 1. Sannolikheten att ingå i

regeringen beroende av Banzhafs maktindex

–––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––

Banzhafs maktindex Sannolikhet, medelvärde Antal partier–––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––

<0,10 0,161 785

0,10–0,19 0,451 304

0,20–0,29 0,634 82

0,30–0,39 0,706 126

≥0,40 0,803 76–––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––

Totalt 0,340 1 373–––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––

Tabell 2. Fördelningen av partier över

vänster–högerdimensionen

–––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––

Vänster–högerposition Antal partier Procent–––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––

<0,10 48 3,7

0,10–0,19 84 6,5

0,20–0,29 139 10,7

0,30–0,39 197 15,1

0,40–0,49 106 8,1

0,50–0,59 234 18,0

0,60–0,69 224 17,2

0,70–0,79 113 8,7

0,80–0,89 117 9,0

>0,80 40 3,1–––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––

Totalt 1 302 100,0–––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––

Tabell 3. Sannolikhet att ingå i regeringen

beroende på central policyposition

–––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––

Grad av central position Sannolikhet, medelvärde Antal partier–––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––

<0,10 0,559 340

0,10–0,19 0,490 421

0,20–0,29 0,218 252

0,30–0,39 0,070 201

>0,39 0,011 88–––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––

Totalt 0,358 1302–––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––

RJ_2012_inlaga.indd 148 2012-06-13 21.49

149

för inledningsvis fördelningen av partier efter deras vänster–höger position.

Fördelningen har två toppar, varav en till vänster med vär-den i intervallet 0,30–0,39. Här finns typiskt socialdemokra-tiska partier. Den högra toppen, som är typisk för liberala och högerpartier, befinner sig i intervallet 0,50–0,69. Medelvärdet (0,51) är mycket nära skalans mittpunkt. Balanspartihypotesen innebär att partier med stor förhandlingsmakt i mitten av den politiska skalan kan utnyttja sin position för att påverka rege-ringsbildningen. Med tanke på hur fördelningen ser ut före-faller det rimligt att konstruera ett mått på partiets politiska centralitet som det absoluta avståndet från skalans mittpunkt 0,50. I tabell 3 här intill presenteras sannolikheten att ingå i rege ringen beroende på partiets policyposition.

Inte oväntat styrks idén om mittenpartiernas fördel. De typiska mittenpartiernas (mindre än 0,20) genomsnittliga sannolikhet att ingå i regeringen är kring 50 procent. Mot-svarande sannolikhet för flygelpartierna (större än 0,29) är omkring 5 procent. Till frågan om den samlade effekten av de två mekanismerna (stor förhandlingsmakt och mittenposition) undersöker vi medelvärdena för kombinationer av värden på de båda variablerna. Resultaten presenteras i figur 1 nedan.

Av diagrammet är det tydligt att båda egenskaperna – mitt-position på den politiska skalan och förhandlingsmakt – har för väntade konsekvenser för sannolikheten att partiet ska kom ma med i regeringen. I medeltal ökar sannolikheten med 27 procentenheter när vi går från de mer perifera partierna till de utpräglade mittenpartierna. För olika värden på Banzhafs index är denna skillnad 21–27 procentenheter. De båda egenska-pernas effekter tycks med andra ord vara i stort sett additiva.

Vi kan även studera huruvida dessa båda hypoteser tillsam-mans ger en bra eller mindre bra beskrivning av regeringsbild-ningssituationerna i de olika europeiska länderna. Vi mäter denna passform med ett så kallat pseudo-R2-mått (presenteras i tabell 4). Då kommer Sverige, Norge, Finland, Island och

RJ_2012_inlaga.indd 149 2012-06-13 21.49

150

Danmark allra sist (i den ordningen) i botten av listan, vilket innebär att en modell där de två oberoende variablerna makt-index och politisk centralitet förutsäger sannolikheten för ett partis regeringsmedverkan i dessa länder är en relativt dålig beskrivning av de faktiska förhållandena.

Figur 1. Centralitet, maktindex och

sannolikheten att ingå i regeringen

0

20

40

60

80

100

38%

62,5%

85,7% 83%

95,5%

11%

40%

58,8% 61,6%

74,1%

<0,10 >0,390,10–0,19 0,20–0,29 0,30–0,39

Banzhaf

Mitten <0,1

Flygel >0,9

Tabell 4. Balansparti- och maktindexhypotesernas

totala prediktionsförmåga (pseudo-R2) i olika länder

––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––

Land Pseudo-R2

––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––

Luxemburg 0,484

Italien 0,406

Nederländerna 0,400

Belgien 0,389

Irland 0,385

Österrike 0,365

Tyskland 0,315

Sverige 0,283

Norge 0,207

Finland 0,205

Island 0,179

Danmark 0,156–––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––

Kommentar: I logistisk regression finns ingen direkt motsvarighet

till R2 (förklarad varians), men ett liknande mått är pseudo-R2

(här används Cox-Snells pseudo-R2).

RJ_2012_inlaga.indd 150 2012-06-13 21.49

151

Motpolen – länder där balanspartimodellen är särskilt bra för att beskriva regeringsbildandet – är Beneluxländerna och Italien. Eller med andra ord, i Norden avgörs regeringsbild-ningarna ganska sällan av mittenpartier med stor förhandlings-makt, medan detta är betydligt vanligare i Belgien, Nederlän-derna, Luxemburg och Italien.

En beskrivande analys av balanspartier i svensk politik

De tydligaste mittenpartierna i svensk politik är, enligt det mått vi använt, Centern (centralitet 0,02) och Folkpartiet (0,05). Miljöpartiet (0,14), Socialdemokraterna (0,16) och Kristdemokraterna (0,17) har ett måttligt avstånd från den po-litiska skalans mittpunkt, medan Moderaterna (0,31), Vänster-partiet (0,32) och Ny demokrati (0,4) framstår som utpräglade flygelpartier. Balanspartihypotesen borde alltså i första rum-met tillämpas på Centern och Folkpartiet. I figur 2 har vi vid-gat tidsramen och återger Banzhafs maktindex för dessa två partier under hela efterkrigstiden. De båda partierna har iden-tiska värden fram till och med 1998. Därefter tenderar Centern att ha något lägre värden.

För beräkningen av maktindex före 1970 respektive från 1970 och därefter har mandatfördelningen i andra kammaren respektive i enkammarriksdagen använts.

Hypoteserna som vi ställt upp ovan säger att partier i mitten av den politiska skalan och med stor förhandlingsmakt ofta kommer att återfinnas i regeringsställning. Detta tycks stämma för den första halvan av efterkrigstiden (1945–1982). Åtmins-tone från 1952 till 1957 uppvisar Bondeförbundet/Centern relativt höga Banzhafvärden (0,13–0,17) och medverkar också i koalitionsregering med Socialdemokraterna. När förhand-lingsstyrkan efter 1957 minskar till 0,09 under perioden 1958–1970 står båda partierna utanför regeringen.

Nästa högkonjunktur för mittenpartiernas förhandlings-

Figur 1. Centralitet, maktindex och

sannolikheten att ingå i regeringen

RJ_2012_inlaga.indd 151 2012-06-13 21.49

152

styrka kommer 1973–1981 (Banzhafvärden under större delen av perioden 0,17). De medverkar också 1976–1981 i olika rege-ringskonstellationer. Under andra halvan av den redovisade tidsperioden finns Centern och Folkpartiet med i borgerliga koalitionsregeringar 1991–1994 och från 2006. Till skillnad från tidigare är dock maktindexvärdena relativt låga (högst 0,11).

Balanspartiernas glansperiod i svensk efterkrigspolitik tycks vara fram till mitten av 1980-talet. Under denna period är det möjligt för mittenpartierna att utnyttja stor förhandlingsmakt till att komma med i regeringen. Efter mitten av 1980-talet är regeringsmedverkan från mittenpartierna mer oberoende av deras förhandlingsstyrka. En tolkning är att blockpolitiken mot slutet av 1900-talet cementeras på ett sådant sätt att för-handlingsmakten inte längre kan utnyttjas. En förutsättning är

Figur 2. Centern och Folkpartiet 1945–2010.

Maktindex och medverkan i regeringar

1951–1957 Bondeförbundet (som senare blev C) i regeringen

1976–1978 Centern och Folkpartiet i regeringen

1978–1979 Folkpartiet i regeringen

1979–1982 Centern och Folkpartiet i regeringen

1991–1994 Centern och Folkpartiet i regeringen

2006- Centern och Folkpartiet i regeringen

19451950195519601965197

0197

51980198519901995200020052010

0,2

0,15

0,1

0,05

0

FP och/eller C i regeringenCFPFP, C

19451950195519601965197

0197

51980198519901995200020052010

0,2

0,15

0,1

0,05

0

FP och/eller C i regeringenCFPFP, C

RJ_2012_inlaga.indd 152 2012-06-13 21.49

153

ju att man kan alliera sig än åt höger, än åt vänster. De borger-liga mittenpartierna kommer med i regeringen om förutsätt-ningarna finns för att bilda en borgerlig regering, annars inte.

En multivariat analys av balanspartier i europeiska regeringar

Analyserna ovan ger stöd för båda de hypoteser som ställts upp: partier med högre förhandlingsstyrka och som placeras centralt på vänster–högerdimensionen tycks alltså ha högre sannolikhet att ingå i regeringen. Frågan är dock huruvida dessa resultat håller även när vi kontrollerar för alternativa för-klaringsfaktorer i en multivariat analys. I tabell 5 nedan pre-senteras en sådan analys i form av så kallade ostandardiserade logit-koefficienter. Att tolka dessa koefficienter kan dock vara svårt, eftersom de inte uttrycker hur mycket sannolikheten att något ska inträffa förändras då vi förändrar en oberoende varia bel (den tekniska anledningen till detta är att modellen är ”icke-linjär”). I tabellen presenteras därför även förändringen i sannolikheten för att partiet ingår i regeringen när vi går från de oberoende variablernas minsta värde till deras högsta värde, medan alla andra variabler konstanthålls vid sina medelvärden eller typvärden (typvärde är det vanligaste värdet i ett datama-terial).14

Resultaten i tabell 5 ger tydligt stöd för hypotesen om för-handlingsstyrka: koefficienten för maktindexvariabeln är positiv och signifikant, och när vi går från maktindexets minimum till dess maximum ökar sannolikheten att ett parti ingår i rege-ringen med nästan 90 procent. Alltså, ju högre förhandlings-styrka ett parti har, desto mer sannolikt är det att partiet ingår i regeringen, även efter att vi kontrollerat för en rad andra vik-tiga egenskaper, som partiets storlek och dess policyposition.

Resultaten ger också starkt stöd för hypotesen om balanspar-tier. Liksom nämnts tidigare specificerar vi här denna hypotes genom att mäta hur centralt placerat ett parti är, och variabeln

RJ_2012_inlaga.indd 153 2012-06-13 21.49

154

mäter i själva verket den absoluta avvikelsen från mittpunkten på vänster–högerskalan: ju högre värde på variabeln, desto längre från den politiska mitten är partiet placerat. Detta inne-bär att den negativa effekten av denna variabel är helt i enlighet med hypotesen: ju mer partiet avviker från mitten på vänster–högerskalan (ju mer extremt det är åt något håll), desto lägre är sannolikheten att partiet ingår i regeringen. Denna effekt är dessutom statistiskt signifikant. När vi går från variabelns mini mum till dess maximum minskar sannolikheten att ett parti ingår i regeringen med ungefär 34 procent.

Vad som kan noteras är att denna effekt är signifikant trots att vi kontrollerar för ett annat mått som tar hänsyn till partiets policyposition, nämligen om partiet innehar medianpositio-nen, som i sin tur också har en signifikant positiv effekt. Detta ger mycket starkt stöd för tanken att centralt placerade partier har mycket högre förhandlingsstyrka på grund av sin ideolo-

Tabell 5. Balanspartier, maktindex och sannolikheten

att ingå i regeringen (multivariat)

––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––

Logit-koefficient† Förändring i sannolikhet 95 procents kon- fidensintervall––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––

Maktindex 7,247*** 0,886 0,783 till 0,937

Balansparti (centralitet) –4,987*** –0,338 –0,431 till –0,247

Kontrollvariabler

Partiets storlek –2,688** –0,168 –0,294 till –0,022

Medianparti 0,662*** 0,124 0,035 till 0,224

Partiet är incumbent 1,602*** 0,348 0,281 till 0,407

Antal partier 1 302

Pseudo-R2 0,319

––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––

Kommentar: † Ostandardiserade logit-koefficienter. Signifikant på ** 95 procents säkerhets-

nivå, *** 99 procents säkerhetsnivå. Förändring i sannolikheten att ett parti ingår i regeringen

när vi går från den oberoende variabelns minsta värde till dess högsta (när alla andra variabler

i modellen konstanthålls vid sina medel- eller typvärden), samt 95 procents konfidensintervall.

RJ_2012_inlaga.indd 154 2012-06-13 21.49

155

giska mittposition, vilken ger dem möjlighet att förhandla med partier på olika sidor av vänster–högerskalan om tänkbara rege ringsalternativ.

Ett annat resultat som är värt att kommentera gäller varia-beln som mäter huruvida ett parti ingick i den föregående rege-ringen (incumbent). Effekten av denna variabel är som förvän-tat positiv, och dessutom signifikant. Detta ger stöd för hypote-sen att partier söker minimera transaktionskostnader vid rege-ringsbildningen, vilket kan leda till att de partier som suttit i den föregående regeringen med stor sannolikhet sitter kvar.

Den enda hypotes som inte får stöd i analysen är den som säger att ju större ett parti är, desto högre är sannolikheten att partiet ingår i regeringen. Effekten av storleksvariabeln är negativ, vilket går rakt emot hypotesen. Detta är till viss del förvånansvärt eftersom tidigare empirisk forskning har visat att partiers storlek är av avgörande betydelse när en formateur utses. Det största partiet ges i de allra flesta fall uppdraget att bilda regering.15 Det resultat vi finner här beror med all san-nolikhet på att vi har både förhandlingsstyrka (maktindex) och mandatandel (storlek) med i analysen, två variabler som är ex-tremt högt korrelerade (r = 0,89), vilket skapar statistiska pro-blem (så kallad multikollinearitet). Vi bör därför tolka detta resultat med försiktighet, och vi kan i stället notera att när man inte inkluderar maktindexet i modellen har storlek en positiv och signifikant effekt.

En tänkbar mekanism bakom förhållandet att partier med hög förhandlingsstyrka och med en centralt belägen ideologisk position med stor sannolikhet kommer att ingå i regeringen, är att partier med en viss position och som rent numerärt är kri-tiska spelare i större utsträckning än andra partier utnyttjar denna position och förhandlar med olika sidor av det politiska spektrumet, vilket ökar deras chanser att ingå i den regering som i slutändan bildas i de olika europeiska länderna. Detta är visserligen i högre utsträckning sant för vissa länder, som Italien, Belgien och Nederländerna, alltså länder med stor

RJ_2012_inlaga.indd 155 2012-06-13 21.49

156

erfarenhet av förhandlingar och koalitionsbildning, men ba-lanspartier tycks även ha relativt stor framgång vid svenska regeringsbildningar, vilket vår analys av Centern och Folk-partiet visar.

Sammanfattning och slutsatser

I den här artikeln har vi använt termen balansparti för ett parti i mitten av den politiska skalan med stor förhandlingsmakt. Förhandlingsmakt definieras som förmågan att avgöra vilka ma-joritetskoalitioner som kan bildas. Denna förmåga bestäms här enbart av partiernas mandatandelar och mäts med Banzhafs maktindex. Hypotesen är att sådana balanspartier med stor sannolikhet kommer att ingå i den regering som bildas.

Denna hypotes har vi undersökt på ett datamaterial från tolv västeuropeiska länder mellan 1970 och 2006. En inledande analys gav vid handen att det råder ett starkt stöd för hypotesen om balanspartiers betydelse för regeringsbildningen. Sannolik-heten att ett parti ska komma med i regeringen ökar med ökan-de förhandlingsstyrka. Sannolikheten ökar också ju mer cen-tralt partiet är positionerat på vänster–högerskalan. Dessa samband gäller även när båda egenskaperna (förhandlingsposi-tion och centralitet) tas med i en och samma analys. Balansparti-hypotesens giltighet varierar emellertid mellan länderna. Mest betydelse har balanspartierna haft i regeringsbildningen i Beneluxländerna och Italien, medan regeringar i de nordiska länderna, inklusive Sverige, mer sällan har haft balanspartier att tacka för sin tillkomst.

När analysen snävades in till enbart Sverige, men utvidgades i tiden till att omfatta hela efterkrigstiden, framträdde intres-santa förändringar över tid. Det är framförallt under den första hälften av perioden, fram till mitten av 1980-talet, som balans-partier kunnat utnyttja den situation som bestäms av de rela-tiva mandatandelarna och den centrala policypositionen för att komma med i regeringen. Resultatet produceras av 1950-talets

RJ_2012_inlaga.indd 156 2012-06-13 21.49

157

rödgröna koalition samt av borgerliga regeringskoalitioner under andra hälften av 1970-talet och första hälften av 1980-talet. Mittenpartiernas förhandlingsmakt sjunker efter mitten av 1980-talet, och huruvida de kommer i regeringsposition förefaller sedan dess vara mer oberoende av deras förhandlings-makt och snarare avhängigt av huruvida förutsättningar finns för en borgerlig regering eller inte. En tolkning är att block-politiken under 1900-talets slut cementerades så att block-överskridande koalitioner försvårades. Men det är också viktigt att peka på att valutfallen varit sådana att mittenpartiernas starka förhandlingsmakt under de inledande decennierna kraf-tigt tunnats ut.

I en avslutande analys återvände vi till det europeiska per-spektivet och undersökte om balanspartihypotesen håller även vid kontroll för alternativa hypoteser som att stora partier ingår oftare i regeringen än små partier, att partier som kon-trollerar medianpositionen ingår oftare i regeringen, samt att

margareta winberg

RJ_2012_inlaga.indd 157 2012-06-13 21.49

158

partier som tidigare ingått i regeringen ingår oftare i rege-ringen än tidigare oppositionspartier. Det visade sig att hypo-tesen om balanspartiers betydelse överlever detta test, vilket innebär att den sammantaget får starkt stöd i våra analyser.

Det kan tyckas stötande att små partier som genom valresul-tatens tillfälligheter lyckats få goda förhandlingspositioner på det här viset kan påverka den förda politiken i oproportionerlig omfattning. Detta gäller dock huvudsakligen partier i mitten av den politiska skalan. Den allmänna debattens skräck för att ytterlighetspartier ska få oproportionerlig makt förefaller över-driven. Till tröst kan också anföras att det finns en rad andra omständigheter utöver ett stort röstetal som ökar ett partis möjligheter att påverka den förda politiken. Även våra alterna-tivhypoteser om medianposition och tidigare regeringsinnehav visade i analysen signifikanta resultat. Fler omständigheter som är oberoende av antalet mandat i parlamentet kan säkert lyftas fram, exempelvis förhandlingsskicklighet. Som stats-vetaren Leif Lewin uttryckt saken: ”Även i en demokrati av-viker politikerna genom sitt strategiska handlande från väljar-nas uttalade önskemål. Detta är ofta en förutsättning för att nå optimala beslut” och ”I det strategiska handlandet möter vi människan i hennes högsta potens, som en rationell och kalky-lerande varelse vilken inte är blint underkastad deterministiska lagar”.16 En politisk yrkesman skiljer sig från dilettanten ge-nom sin förmåga att utnyttja möjligheterna att genomdriva sitt politiska program så långt det går.

Noter

1. Rémy 1975.2. Banzhaf 1965.3. Se t.ex. De Swaan 1973.4. Braham & Holler 2005, Napel & Widgren 2005.5. Shapley & Owen 1989.6. Se t.ex. Riker 1962.

RJ_2012_inlaga.indd 158 2012-06-13 21.49

159

7. Warwick 1996, s. 474.8. Laver & Shepsle 1996, s. 186.9. Laver & Shepsle 1996, s. 9.10. Warwick 1996, s. 474.11. Data kommer ursprungligen från Coalition Governance Project (se

Strøm, Müller & Bergman 2008) och har uppdaterats av Bäck & Dumont (2008).

12. Vi bryter mot några av den linjära regressionsmodellens antaganden när vi applicerar den på en dikotom beroende variabel. Det mest proble-matiska är enligt Long (1997, s. 35–40) att modellens funktionella form är linjär, vilket är orealistiskt när vi talar om sannolikheter. I stället bör vi förvänta oss att när ett utfall är en sannolikhet, har variablerna en avta-gande effekt på den beroende variabeln. En modell med ett S-format för-hållande mellan de oberoende variablerna och sannolikheten för ett utfall är därför mer lämplig.

13. Det finns en rad olika tillvägagångssätt för att mäta partiers policy-positioner (se t.ex. Bäck 2003 för en översikt). I dessa analyser använder vi de data som ställts samman av Bäck & Dumont (2008), baserat på ett antal expertenkäter som genomförts vid flera tillfällen.

14. Long (1997, s. 61–77) rekommenderar att vi ska presentera discrete change coefficients, som är den förändring i sannolikheten som inträffar när den oberoende variabeln ökar med något värde. Enligt King m.fl. (2000, s. 347–349) är presentationen av first differences otillräcklig, då de ignorerar att det alltid finns ett mått av osäkerhet när vi mäter effekten av våra va-riabler. De tillhandahåller ett statistiskt simuleringsprogram (clarify), som vi använder här, vilket kan räkna ut first differences och konfidensinter-vall som indikerar osäkerheten kring dessa mått. Vi pre sen terar föränd-ringen i sannolikhet när vi går från den oberoende variabelns minsta värde till dess maxvärde och när de andra variablerna konstanthålls vid sina med-elvärden (utom för de dikotoma variablerna medianparti och incumbent som konstanthålls vid sina typvärden).

15. Bäck & Dumont 2008.16. Lewin 1985, s. 373 och 398.

Referenser

Banzhaf, John F. (1965). ”Weighted voting does not work. A mathematical analysis”, Rutgers Law Review, Vol. 19, s. 317–343.

Bäck, Hanna (2003). Explaining Coalitions. Evidence and Lessons from Study-ing Coalition Formation in Swedish Local Government. Uppsala: Acta Uni-versitatis Upsaliensis.

RJ_2012_inlaga.indd 159 2012-06-13 21.49

160

Bäck, Hanna & Dumont, Patrick (2008). ”Making the first move: A two-stage analysis of the role of formateurs in parliamentary government formation”, Public Choice, Vol. 135, s. 353–373.

Braham, Matthew & Holler, Manfred J. (2005). ”The impossibility of a preference-based power index”, Journal of Theoretical Politics, Vol. 17, s. 137–157.

De Swaan, Abram (1973). Coalition Theories and Cabinet Formations, Amster-dam: Elsevier.

King, Gary, Tomz, Michael & Wittenberg, Jason (2000). ”Making the most of statistical analyses: Improving interpretation and presentation”, American Journal of Political Science, Vol. 44, s. 341–355.

Laver, Michael & Shepsle, Kenneth (1996). Making and Breaking Govern-ments, Cambridge: Cambridge University Press.

Lewin, Leif (1985). Ideologi och strategi. Svensk politik under 100 år, Stock-holm: Norstedts.

Long, J. Scott (1997). Regression Models for Categorical and Limited Dependent Variables, Thousand Oaks: Sage.

Napel, Stefan & Widgrén, Mika (2005). ”The possibility of a preference-based power index”, Journal of Theoretical Politics, Vol. 17, s. 377–387.

Nationalencyklopedin <www.ne.se>, artikel ”vågmästarpolitik” (26/5 2011).Owen, Guillermo & Shapley, Lloyd S. (1989). ”Optimal location of can-

didates in ideological space”, International Journal of Game Theory, Vol. 18, s. 339–356.

Rémy, Dominique (1975). ”The pivotal party: Definition and measure-ment”, European Journal of Political Research, Vol. 3, s. 293–301.

Riker, William H. (1962). The Theory of Political Coalitions, New Haven: Yale University Press.

Shapley, Lloyd S. & Shubik, Martin (1954). ”A method of evaluating the distribution of power in a committee system”, American Political Science Review, Vol. 48, No. 3, s. 787–792.

Strøm, Kaare, Wolfgang C. Müller & Torbjörn Bergman (2008). Cabinet Governance. Bargaining and the Democratic Life Cycle in Western Europe. Oxford: Oxford University Press.

Warwick, Paul V. (1996). ”Coalition government membership in West European parliamentary democracies”, British Journal of Political Science, Vol. 26, s. 471–499.

RJ_2012_inlaga.indd 160 2012-06-13 21.49

161

Vågmästarna och ansvaret

Av Lisa Bjurwald

Vissa vågmästare bjuder ut sig än till höger, än till vänster – allt för att få sin vilja igenom på det område som deras politik kret-sar kring. Det är här vi hittar högerpopulisterna och deras driv-kraft: att sätta stopp för det mångkulturella samhället. Att par-tier som inte tror på alla människors lika värde blir politiska vågmästare är ett demokratiskt mardrömsscenario. I Nederlän-derna har Geert Wilders lyckats med just detta.

Wilders leder Frihetspartiet (PVV), landets tredje största parti, och är extrem i sitt hat mot islam, som han jämställer med nazism. Många inhemska politiska bedömare tror att han kommer att sluta på premiärministerposten. Redan i dag lyckas han ha kvar kakan och äta den. Eftersom Wilders inte formellt är del av premiärminister Mark Ruttes regeringskoalition, slip-per han ta smällen när denna får kritik. Man kan nästan tala om en slags straffrihet för vågmästare som Wilders. Men gör regeringen något rätt, ja då ser han och hans gelikar i andra länder ofta till att ta åt sig äran.

Mannen som myntade engelskans ord för vågmästare, Rich-ard ”The Kingmaker” Neville (1428–1471), var spindeln i nätet när Rosornas krig rasade mellan husen York och Lancaster. Neville hjälpte till att sätta både Edvard IV och Henrik VI på tronen och ansågs under flera år vara den mäktigaste mannen i England. Dessutom blev han odödlig tack vare Shakespeares penna i kung Henrik-pjäserna. I likhet med deras historiska

synpunkt

RJ_2012_inlaga.indd 161 2012-06-13 21.49

162

föregångare är några av de utmärkande dragen hos dagens högerpopulistiska vågmästare en känsla för vad folket vill ha, maktlystnad och brist på politiskt ansvarstagande. Frågor som rör brott och straff, nationellt självbestämmande eller ”orättvi-sor” målas i svart-vitt och den lilla människan ställs mot giriga makthavare.

Vågmästarnas stöd är aldrig gratis och det är de själva som kan styra budgivningen. När valsedlarna hade räknats som-maren 2010 fann sig Nederländerna i en frustrerande situation. Inget av de enskilda partierna hade lyckats vinna en majoriet. Under flera månader gjordes misslyckade försök att bilda koa-litioner. In trädde Geert Wilders i skinande rustning och med-delade sitt pris för att rädda landet: en tuffare politik mot invandrare, särskilt muslimer. Bland annat genom halverad invandring från icke-västerländska länder, snabbare utvisnings-processer för immigranter som begått brott och ett minskat antal asylsökande som tillåts stanna. Dessa och en rad andra åtgärder innebar sammantaget en historisk brytning med landets toleranta tradition. Partierna accepterade budet och en liberal-kristdemokratisk regeringskoalition – som alltså stöds av Wilders Frihetsparti, med 15 procent av rösterna – kunde skåda dagens ljus.

Samma byteshandel bedrev Dansk Folkepartis partiledare Pia Kjærsgaard när hon lunchade med statsministern en gång i månaden. Från 2001 till 2011 möjliggjorde det främlingsfient-liga partiet en dansk minoritetskoalition mellan mitten- och högerpartier. Men notan för deras stöd blev längre och längre för varje år. Snart stod det klart att regeringarna Rasmussen hade gjort sig farligt beroende av Dansk Folkeparti. Invand-ringspolitiken, där människors liv och välbefinnande står på spel, tilläts Kjærsgaard omforma helt.

Sverigedemokraterna (SD) har inte utnyttjat sin vågmästar-roll på det offensiva sätt som befarades före valet 2010. Faktum är att både regeringen och oppositionen tagits på sängen av vad som uppfattas som SD:s brist på strategi. Men partiet är med-

RJ_2012_inlaga.indd 162 2012-06-13 21.49

ann

e w

ibbl

e

RJ_2012_inlaga.indd 163 2012-06-13 21.49

164

vetet försiktigt och tänker långsiktigt. Redan efter valet 2006 kom det in i över hälften av Sveriges kommuner, och siktet har varit fixerat på riksdagen i åratal innan dess. SD arbetar meto-diskt för att bli sedda som seriösa aktörer i svensk politik snara-re än extrema dagsländor. Om de kommer att lyckas är svårt att sia om. Fortfarande är motståndet mot SD och deras idéer kompakt från vänster till höger. Det främlingsfientliga partiet lyckades till och med få regeringen att enas med oppositionen (Miljöpartiet) i en uppgörelse om migrationspolitiken. Hittills har alltså Sverigedemokraternas närvaro i maktens korridorer haft motsatt effekt från Dansk Folkepartis. Men tidens tand bryter ned tabun och efter ännu en fyraårs period kanske SD framstår som vilket konservativt parti som helst. Minns att också Dansk Folkeparti för bara lite mer än ett decennium se-dan betraktades som allt annat än rumsrent.

Främlingsfientliga partier i vågmästarposition har potential att förändra mer än sin egen status. Fallen Nederländerna och Danmark visar hur snabbt liberala samhällen kan lägga om kurs och sluta sig mot omvärlden, när en vågmästare med så-dan agenda ges chansen. Någon lojalitet ska regeringspartierna inte heller räkna med. Som Shakespeare anklagande skrev om kungamakaren Richard Neville: ”Thou setter-up and  plucker-down of kings”.

RJ_2012_inlaga.indd 164 2012-06-13 21.49

165

Populister i närheten av regeringen

––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––

Till mångas förvåning står Sverigedemokraterna och andra invandringskritiska partier inte till höger i det politiska spektrumet utan är fast

förankrade nära mitten.–––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––

Av Ann-Cathrine Jungar

”Dansk Folkeparti är inte ett rumsrent parti”, hävdade den då-varande danske statsministern och ordföranden för Social-demokraterna, Poul Nyrup Rasmussen, år 1999. Det var enligt honom otänkbart att Socialdemokraterna skulle samarbeta med det invandringskritiska Dansk Folkeparti, som under Pia Kjærsgaards ledning fyra år tidigare brutit sig ur det ekono-miskt liberalpopulistiska Fremskridtspartiet.

Det framgångsrika Dansk Folkeparti

År 2012, mer än ett decennium senare, befinner sig Dansk Folke parti åter i oppositionsställning, men nu efter att i tio år ha verkat som stödparti till liberalkonservativa minoritets-regeringar. Dansk Folkeparti har i denna position kunnat sätta den politiska dagordningen och påverka sina hjärtefrågor – in-vandring, lag och ordning, välfärdspolitik – utan att axla fullt regeringsansvar. Som stödparti har Dansk Folkeparti klarat balansakten att påverka regeringens politik i enlighet med sina

RJ_2012_inlaga.indd 165 2012-06-13 21.49

166

egna politiska målsättningar utan att fullt ut associeras med det politiska etablissemanget.

Dessutom har partiet ökat sitt väljarstöd. Partiledaren Pia Kjærsgaard har genom att beskriva sig som en taleskvinna för medborgare som saknar stajlade lobbyister och intressegrupper kunnat försvara samarbetet med regeringen, vilket bidragit till partiets normalisering. Dansk Folkeparti uppfattas numera som ett regeringsdugligt parti, och såväl den politiska högern som Socialdemokraterna kan tänka sig att samarbeta med par-tiet. När Poul Nyrup Rasmussen, som var ledare för de euro-peiska socialdemokraterna 2004–2011, förra året upprepade sin ståndpunkt att Dansk Folkeparti på grund av sin männi-skosyn och gruppsärskiljande politik inte ens nu är rumsrent blev han omedelbart emotsagd av den socialdemokratiska led-ningen. Pia Kjærsgaard menar dessutom att han gör det social-demokratiska partiet stor skada med sådana uttalanden.1

Dansk Folkepartis invandringspolitik har normaliserats under de tio år som partiet samverkat med regeringen. Sam-tidigt har dansk invandrings- och integrationspolitik radikalt förändrats under 2000-talet och tillhör nu de mest restriktiva i Europa. Dansk Folkeparti har satt agendan och fått gehör för sin politik på området. Övriga partier har anpassat sin politik. Därför är inte stora förändringar att vänta inom detta politikområde, trots att Dansk Folkeparti nu befinner sig i opposition. Pia Kjærsgaard blev sannspådd när hon 2002 för-klarade att Dansk Folkeparti skulle bli ett europeiskt avant-gardeparti med sin politik för att möta invandringens utma-ningar.2 Europeiska invandringskritiska partier har inspire-rats av Dansk Folke partis framgångar. Sannfinländarna och Sverige demokraterna har dragit lärdomar av Dansk Folkeparti i både politiskt och strategiskt hänseende. Pia Kjærsgaard stöd-de öppet Sverige demokraterna i deras riksdagsvalkampanj 2010. Det nederländska Frihetspartiet under Geert Wilders ledning är, efter att ha erhållit 15 procent av rösterna i det senas te parlamentsvalet, stödparti till regeringen och har

RJ_2012_inlaga.indd 166 2012-06-13 21.49

167

konsulterat Dansk Folkeparti för att lära sig hur man bäst ut-nyttjar en vågmästarroll. I april 2012 tvingades regeringen lämna in sin avskedsansökan när Frihetspartiet drog tillbaka sitt stöd, då de inte ville stödja de budgetnedskärningar reger-ingen aviserat för att klara av kraven i EU:s finanspakt. Som vågmästare kunde partiet fälla regeringen.

Sannfinländarna

Sannfinländarna femfaldigade sitt väljarstöd i det finländska riksdagsvalet 2011 och blev riksdagens tredje största parti med drygt 19 procent av rösterna. Kritik av det politiska etablisse-manget på hemmaplan och i EU, i kombination med krav på restriktiv invandrings- och integrationspolitik, samt motstånd mot nedskärningar i välfärden banade väg för den oväntat stora valframgången. Alla politiska partier, förutom De gröna, höll dörren öppen för regeringssamarbete med Sannfinlän-darna efter valskrällen. Redan under valkampanjen blev Sann-finländarna utifrån de brant stigande opinionssiffrorna bemött som ett av de stora partierna och inbjudna till de särskilda val-debatter som hölls mellan de ”fyra största” partierna: Socialde-mokraterna, Samlingspartiet, Centern – och Sannfinlän darna.

Efter segslitna förhandlingar bildades en sexpartiregering utan Sannfinländarnas medverkan. Sannfinländarna valde op-position med motiveringen att de inte kunde godkänna den förra regeringens utfästelser att stödja de krisande ekonomier-na i Portugal och Grekland. Motståndet mot EU:s ekonomiska stödpaket var en av Sannfinländarnas viktigaste frågor i val-kampanjen, och en svekdebatt hade sannolikt följt om parti-ledaren Timo Soini lett partiet in i en regering för vilken EU:s ekonomiska stabilitet fanns högt på dagordningen. Däremot fick Sannfinländarnas EU-kritik indirekt stort inflytande på den finländska regeringens agerande, då den inledningsvis krävde konkreta lånegarantier för att stödja EU:s krispaket till Grekland.

RJ_2012_inlaga.indd 167 2012-06-13 21.49

168

Sannfinländarnas resa till de väljarmässiga framgångarna har haft stora återverkningar på politiken. Partiet hade faktiskt påverkat politiken redan före den senaste valframgången. Den offentliga debatten om invandring och det svenska språkets ställning har skärpts och inramats som hot mot den finländska majoritetskulturen och välfärden. Framför allt kvällspressen har agerat utifrån att det måste vara möjligt att bryta mot den politiska korrektheten och publicera negativa nyheter om in-vandrare, invandring och multikulturalismens konsekvenser. Acceptansen för kränkande uttalanden i det offentliga rummet har ökat.

Varför lyckas vissa populistiska partier?

Detta leder fram till min huvudsakliga frågeställning i denna artikel:

Varför är vissa populistiska partier regeringsdugliga? Och var-för får vissa populistiska partier stort inflytande på den poli-tiska debatten och den förda politiken?

Hur kommer det sig att Dansk Folkeparti och Sannfinländarna uppfattas som regeringsdugliga och attraktiva samarbetspar-tier, medan så inte är fallet med det norska Fremskrittspartiet och i ännu lägre grad med Sverigedemokraterna? Analysen tar sin utgångspunkt i tanken att populistiska politiska partier på grund av sin bristande demokratiska trovärdighet inlednings-vis måste demonstrera just trovärdighet och regeringsduglighet mer än andra typer av nya partier. Deras demokratiska tro-värdighet bestäms inte uteslutande av deras faktiska politik, utan är även beroende av övriga politiska partiers förhållnings-sätt till dessa partier och deras politik. Den statsvetenskapliga forskningen har identifierat fyra olika strategier för hur nya politiska partier bemöts: isolering, utmaning, anpassning och samarbete.3 Isoleringsstrategin tar sig uttryck i att partierna

RJ_2012_inlaga.indd 168 2012-06-13 21.49

169

bengt w

este

rberg

RJ_2012_inlaga.indd 169 2012-06-13 21.49

170

exkluderas och ignoreras, medan en utmaningsstrategi innebär att man möter de nya partierna i debatter och diskuterar deras politik. Anpassningsstrategin går ut på att de andra politiska partierna försöker kväva populistpartierna genom att anta de-lar av deras politik. I samarbetsstrategin är avsikten att dra in populistiska partier i regeringssamarbete för att tvinga dem till ansvarstagande och därmed avradikalisering.

De populistiska partierna i Norden har erfarenheter av alla fyra förhållningssätten. Gentemot Sannfinländarna var de fin-ländska politiska partierna beredda att tillämpa en samarbets-strategi genom att locka dem till regeringsansvar. Landsbygds-partiet, som var Sannfinländarnas föregångare, satt i regering-en mellan 1983 och 1990, vilket tärde på partiets väljarstöd och den interna sammanhållningen. Sannfinländarnas demokra-tiska legitimitet och trovärdighet har således en förhistoria, vilket även i viss utsträckning gäller det norska Fremskrittspar-tiet. Det norska populistiska partiet har sina rötter i ekonomisk liberal populism och har inte omgärdats av ett demokratiskt ifrågasättande, trots att Fremskrittspartiet i likhet med Sann-finländarna skärpt sin kritik av invandring och multikultura-lism under det senaste decenniet. Fremskrittspartiet har i mot-sats till Sannfinländarna däremot inte blivit formellt inbjudet till regeringssamarbete, men deltar i ledningen för flera norska kommuner eftersom man tillämpar samlingsstyre på kommu-nal nivå i Norge, förutom i större städer som Oslo där Frem-skrittspartiet styrt tillsammans med Høyre. Inför stortings-valet 2009 öppnade Høyre dörren för eventuellt regeringssam-arbete med Fremskrittspartiet, men regeringsbildningsuppdra-get gick i stället till Arbeiderpartiet. Orsaken till att Nordens två största populistiska partier har olika erfarenheter av rege-ringen kan således inte förklaras med skillnader i folklig legiti-mitet.

Däremot är skillnaden i status mellan Dansk Folkeparti och Sve rigedemokraterna ett resultat av de danska och svenska po-litiska partiernas olikartade förhållningssätt. Dansk Folkeparti

RJ_2012_inlaga.indd 170 2012-06-13 21.49

171

har kunnat omvandla sin tungan på vågen-ställning till poli-tiskt inflytande, eftersom Venstre och Liberalerna var beredda att regera med stöd av Dansk Folkeparti efter valet 2001. Sve-rigedemokraterna fick med sitt parlamentariska genombrott i riksdagsvalet 2010 en teoretisk tungan på vågen-position, men den borgerliga regeringskoalitionen deklarerade att den inte kommer att förlita sig på Sverigedemokraternas röster för att säkerställa en majoritet i riksdagen för sina förslag. Den poli-tiska oppositionen meddelade även att den inte skulle ta Sve-rigedemokraterna till stöd för att fälla regeringens förslag. Un-der riksdagsåret 2010–2011 förlorade regeringen Reinfeldt nitton voteringar, bland annat förslag om ökad privatisering av statliga bolag, arbetsmarknadspolitik, demensvård och djur-skydd. I dessa – och andra – frågor har Sverigedemokraterna fått en effektiv vetomakt tillsammans med de övriga opposi-tionspartierna. I 90 procent av fallen lägger dock Sverige-demokraterna sina röster på regeringens propositioner. Detta faktum utnyttjas av oppositionspartierna för att peka på att regeringen är beroende av Sverigedemokraterna för sin politik. I vissa viktiga frågor har regeringen förhandlat fram en majo-ritet med något av de andra oppositionspartierna för att säker-ställa en nödvändig majoritet. Det svenska fallet är ett exempel på att en regering tvingas samarbeta med andra politiska par-tier för att omintetgöra tungan på vågen-partiers parlamen-tariska utpressningspotential.

I Danmark tillämpades en utmaningsstrategi gentemot Dansk Folkeparti fram till början av 2001, då valets segrare Venstre och Det konservative Folkeparti öppnade dörren för regeringssamarbete. Dansk Folkeparti var som stödparti till den liberalkonservativa minoritetsregeringen tungan på vågen, det vill säga levererade de nödvändiga rösterna för en parla-mentarisk majoritet i stortinget. I utbyte fick Dansk Folkepar-ti inflytande över frågor om invandring, hälso- och socialvård, samt kriminalpolitik. Man stödde även regeringen i lokal re-formpolitik, samt i vissa arbetsmarknadspolitiska frågor, med-

RJ_2012_inlaga.indd 171 2012-06-13 21.49

172

an EU-politiken hölls utanför samarbetet. Dansk Folkeparti hade på ett systematiskt sätt arbetat för att bli ett legitimt och trovärdigt parti, och partiledaren Pia Kjærsgaard deklarerade redan 1996 att partiets mål var politiskt inflytande genom re-geringen.

Eftersom flera andra politiska partier, bland dem Venstre, Det konservative Folkeparti samt även Socialdemokraterna har anpassat sin politik till Dansk Folkeparti har ett paradigmatiskt skifte skett i den danska politiken.4 Invandringen har begrän-

lena h

jelm-w

allén

RJ_2012_inlaga.indd 172 2012-06-13 21.49

173

sats genom den restriktiva invandringspolitiken och skärpta regler för familjers återförening och erhållande av danskt med-borgarskap. Sociala förmåner har diversifierats, och större krav på språkkunskaper och självförsörjning ställs på de invandrade. I kölvattnet på Mohammedkarikatyrerna har övriga partier anammat Dansk Folkepartis berättelse om islam som ett hot mot danska demokratiska värden som yttrandefrihet, tolerans och jämställdhet. Konkret har det gett avtryck i debatter om slöjförbud, och 2009 fattade en bred majoritet i stortinget be-slut om att förbjuda slöja i danska domstolar. Trots att Social-demokraterna tillhörde dem som var mest avoga mot att accep-tera Dansk Folkeparti har Socialdemokraterna stött stora delar av Dansk Folkepartis initiativ på det invandringspolitiska om-rådet i syfte att vinna tillbaka väljare man förlorat.

Vågmästare och medianpartier

Enligt statsvetenskapliga koalitionsteorier är det parti som kontrollerar den så kallade medianpositionen på den för rege-ringsbildningen viktigaste politiska dimensionen särskilt be-tydelsefullt för den politiska maktutövningen. Det parti som har denna mittenposition är svårt att förbigå när regeringen bildas, och dess politik kommer att genomföras oberoende av om det är med i regeringen eller inte.5 Sannfinländarnas och Dansk Folkepartis regeringsattraktivitet och inflytande över politiken kan förstås mot bakgrund av att de utgör medianpar-tier. Sverigedemokraterna och Fremskrittspartiet innehar inte denna strategiska placering och är av den anledningen inte lika attraktiva regeringspartier.

Det politiska rummet i de europeiska partisystemen fram-ställs ofta som bestående av (minst) två dimensioner, enligt vilka de politiska partierna formulerar sin politik och konkur-rerar om väljare. För det första den traditionella vänster–höger-skalan, som berör ekonomiska ämnen som skatter, förhållandet mellan marknad och stat samt välfärd. Den andra dimen sio nen

RJ_2012_inlaga.indd 173 2012-06-13 21.49

174

är en kulturell och värdemässig skiljelinje, som berör ”nya po-litiska frågor” som immigration, miljö, feminism, multi kul tu-ralism och sexuella minoriteter.6

I Norden har den ekonomiska vänster–högerdimensionen varit den dominerande och är så även fortsättningsvis, trots att miljöpartiernas och de populistiska partiernas väljarmässiga framgångar relaterar till frågor på den andra dimensionen, den så kallade auktoritär–liberala. När de populistiska partierna inte längre omgärdas av demokratiska frågetecken blir deras placering på den dominerande politiska dimensionen, det vill säga vänster–högerskalan, av betydelse för deras regerings-potential. Detta kan te sig något motsägelsefullt eftersom dessa partiers framgångar är relaterade till deras profilering på politiska frågor som berör just den kulturella och värdemässiga dimensionen. De har varit medvetet vaga i sin placering på den dominerande politiska skiljelinjen, till exempel genom att pre-sentera sig som partier som inte kan placeras vare sig till höger eller till vänster och står över traditionell klass- och intresse-baserad politisk mobilisering. Med partiernas starkare närvaro i olika beslutsfattande demokratiska församlingar och deras institutionalisering har de allt tydligare positionerat sig på den dominerande politiska dimensionen. Men det är även en fråga om strategiskt agerande eftersom ett enfrågeparti inte kan mobilisera tillräckligt med väljare, utan måste placera sig på den dominerande konfliktdimensionen för att bli väljarmässigt attraktivare. Dansk Folkeparti tog ställning för välfärdssats-ningar – i synnerhet riktade mot (danska) pensionärer och barnfamiljer – under slutet av 1990-talet. Sverigedemokraterna presenterar sig som försvarare av den svenska välfärdsstaten och folkhemmet, visserligen på etnokulturellt homogen grund.

De nordiska populistiska partierna står, trots olika historiska ursprung, varandra nära i det politiska rum som skapas i skär-ningspunkten mellan den ekonomiska vänster–högerskalan och den värdebaserade auktoritär–liberala dimensionen. Sann-finländarna, Dansk Folkeparti och Sverigedemokraterna befin-

RJ_2012_inlaga.indd 174 2012-06-13 21.49

175

Partiexperter från de fyra nordiska länderna ombads klassificera politiska partier i sina respek-

tive hemländer. Varje parti i de nordiska parlamenten är rangordnat på två dimensioner, från

extrem vänster (0) till extrem höger (10), samt mest liberal (0) till mest auktoritär (10). Källa:

Expertsurvey 2011.

Figur: Nordiska partiers placering på två

politiska dimensioner 2011

RJ_2012_inlaga.indd 175 2012-06-13 21.49

176

ner sig i mitten av vänster–högerskalan då de förordar välfärd, social reformpolitik (för den ”egna” befolkningen), en reglerad marknad och en omfördelande skattepolitik. Fremskrittspar-tiet är trognare sina liberalekonomiska rötter och sin frihetliga politik och står något längre till höger. På den värdemässiga dimensionen befinner sig alla fyra partierna på den auktoritära sidan med traditionell familjepolitik, nationalism, försvar av kristna värden, kritik av invandring och multikulturalism och krav på lag och ordning. Av figuren på föregående sida framgår att Sannfinländarna, Dansk Folkeparti och Sverigedemokra-terna placerar sig nära varandra, medan Fremskrittspartiet är något mindre auktoritärt och står mer till höger. Trots Frem-skrittspartiets position är likheten mellan dessa partier så stor att man kan tala om en nordisk partifamilj.7 Vi kan även se att de övriga nordiska partifamiljerna är förhållandevis samlade och att vänster–högerdimensionen fortsättningsvis är relevant för att förstå det nordiska politiska rummet.

I den allmänna debatten, liksom i forskningen, har de nord-iska partierna etiketterats som högerradikala8, högerpopu-listiska9 eller populistiskt radikala högerpartier10. Med beteck-ningen höger avses partiernas värdekonservativa och in vand-ringskritiska ståndpunkter, medan det radikala definieras i för hållande till övriga politiska partiers positioner. Utifrån figu ren ovan, som är baserad på expertutlåtanden, kan de nordiska populistiska partiernas jämförelsevis samlade positio-nering på den värdekonservativa delen av den auktoritär–libe-rala dimensionen bekräftas. De finländska och svenska kristde-mokratiska partierna befinner sig i närheten, vilket visar att inte enbart de populistiska partierna är radikala på denna dimen sion. Men det finns betoningsskillnader mellan de popu-listiska och de kristdemokratiska partiernas konservatism. De kristdemokratiska partierna betonar i högre utsträckning tra-dionella familjevärderingar och nationella traditioner, och inte primärt nationalism och invandringskritik som de populistiska partierna.

RJ_2012_inlaga.indd 176 2012-06-13 21.49

177

Däremot visar figuren (s. 175) att de nordiska populistiskapar-tiernas placering på vänster–högerskalan inte alls är extrem, utan att de med undantag för det norska Fremskrittspartiet pla-cerar sig i mitten med socialdemokrater strax till vänster och cen terpartier och liberaler till höger. Detta avspeglar sig i att de värnar om välfärdsstaten, omfördelande skattepolitik och en re gle rad marknad. Utmärkande för dessa partiers chauvi-nistiska välfärds politik är att de gör skillnad mellan olika grup-per i samhäl let, de närande respektive de tärande, till exempel de ”egna”mot ”in vandrare”, vilka har olika rätt att ta del av det gemensamma.

Tabell: Medianpartier i de nordiska parlamenten

–––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––

Danmark (2007)

Parti EL SF S DF KD R V K NY

Ekonomipoäng 0,83 2,33 3,16 5 5,2 5,83 7 8 9

Mandat 12 16 44 22 0 17 47 8 9

Finland (2011)

Parti Vas SDP Vihr PS KD Kesk RKP Kok

Ekonomipoäng 1,5 3 3,5 3,75 4,5 4,75 7,25 8

Mandat 14 42 10 39 6 35 9 44

Sverige (2010)

Parti V S SD MP KD M C FP

Ekonomipoäng 1,25 3,5 4 4,75 7,75 7,75 8 8

Mandat 19 112 20 25 19 107 23 24

Norge (2009)

Parti R SV AP SP KrF V H Frp

Ekonomipoäng 0,83 2,33 3,67 4,5 4,83 5,66 7,33 7,67

Mandat 0 11 64 11 10 2 30 41 –––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––

Instruktion till experterna: ”Partier kan klassificeras efter sin syn på ekonomisk politik. Partier

på den ekonomiska vänstern vill att staten spelar en aktiv roll i ekonomin. Partier på den eko-

nomiska högern förespråkar i stället en begränsning av statens inblandning i ekonomin: pri-

vatisering, sänkta skatter, mindre reglering, mindre statliga utgifter och en bantad välfärdsstat.

Var vänlig ranka varje parti på en skala från 0 (längst till vänster) till 10 (längst till höger).”

RJ_2012_inlaga.indd 177 2012-06-13 21.49

178

Ett parti i den absoluta politiska mitten – medianpartiet – är en attraktiv samarbetspartner för både höger- och vänster-regeringar.11 Alternativet för de regeringsbildande partierna är att söka sig längre åt höger eller vänster för att få ihop en majoritetsregering. Nackdelen med det är att de sakpolitiska skillnaderna inom koalitionen då sannolikt ökar. Som framgår av tabellen ovan, vilken grundar sig på nationella experters bedömningar av partiernas placering på en socioekonomisk vänster–högerskala, är Dansk Folkeparti och Sannfinländarna medianpartier, det vill säga vågmästarpartier i koalitionsteo-retisk mening. Miljöpartiet har denna position i Sverige och Sverigedemokraterna befinner sig inklämda till vänster om Miljöpartiet och till höger om Socialdemokraterna. Miljöpar-tiets strategiskt viktiga position visar varför detta parti ses som

peter eriksson

RJ_2012_inlaga.indd 178 2012-06-13 21.49

179

lotta h

edström

RJ_2012_inlaga.indd 179 2012-06-13 21.49

180

en attraktiv samarbetspartner för både högern och vänstern. Socialdemokraterna i Sverige prioriterade ett samarbete med De gröna inför valet 2010, och alliansregeringen har efter valet 2010 förhandlat fram stöd från Miljöpartiet för att som mino-ritetsregering få parlamentarisk majoritet för några av sina politiska förslag. Utifrån Fremskrittspartiets mer marknads-liberala position är det inte oväntat att det befinner sig längst ut till höger på den ekonomiska vänster–högerskalan. Senter-partiet är det norska medianpartiet och har deltagit i såväl vän-ster- som högerregeringar. Sedan 2005 ingår Senterpartiet i regeringen tillsammans med Arbeiderpartiet och Sosialistisk Venstre, och under 1980- och 90-talen deltog partiet i mitten-regeringar med Kristelig Folkparti och Venstre.

Slutsatser

Skillnaderna mellan de populistiska partiernas olika status i de nordiska politiska systemen kan alltså inte förklaras enbart utifrån deras parlamentariska storlek, även om ett större parti givetvis blir svårare att isolera i takt med att det växer. I stället är det två andra faktorer som är avgörande för om och hur populistiska partier kan erhålla maktpositioner och påverka politiken.

För det första har de etablerade politiska partiernas förhåll-ningssätt och agerande gentemot de populistiska partierna stor betydelse för deras möjligheter att nå inflytande och erhålla maktpositioner. Så länge de populistiska partierna på ett tro-värdigt sätt kan isoleras eller utmanas av de andra politiska partierna kan de svårligen erhålla maktpositioner. Närmare bestämt, om övriga partier håller en enad front kringskärs dessa partiers möjligheter till inflytande, i alla fall på kort sikt. Men denna utfrysningsstrategi, eller cordon sanitaire, kan vara riskfylld då den inte nödvändigtvis leder till önskat re sultat. Partier som exkluderas kan i väljarnas ögon förlänas ett mar-tyrskap. Detta var delvis fallet i Danmark. I takt med Dansk

RJ_2012_inlaga.indd 180 2012-06-13 21.49

181

Folkepartis väljarframgångar anpassade de övriga partierna gradvis sin politik till Dansk Folkepartis, vilket gav partiet po-litisk legitimitet och slutligen banade väg för partiet som en part i regeringsunderlaget. Sverigedemokraterna har fortsätt-ningsvis status av ett stigmatiserat pariaparti, eftersom de öv-riga riksdagspartierna inte vill samarbeta med partiet. Fremskrittspartiet och än mindre Sannfinländarna har inte samma trovärdighetsstigma.

Den andra faktorn är de populistiska partiernas placering på den ekonomiska vänster–högerskalan, alltså den dimension som dominerar de nordiska partisystemen. Om de populistiska partierna inte kan exkluderas politiskt är det vänster–högerpo-sitionen som avgör hur attraktiva de är som samarbetspartier och hur stort deras politiska inflytande blir. Dansk Folkepartis och Sannfinländarnas status som faktiskt respektive potentiellt samarbetsparti för regeringen i sina länder beror på de två par-tiernas strategiska medianplacering på den socioekonomiska dimensionen. Tanken att Dansk Folkeparti och Sannfinländarna är vågmästarpartier i den politiska mitten kan onekligen verka överraskande, eftersom partierna i den allmänna debatten och i forskningen vanligen definieras som högerradikala eller extrema.

Noter

1. Nordjyske 2010. 2. Dansk Folkeblad 2002.3. Meguid 2005.4. Meret 2010.5. Laver & Schofield 1991.6. Inglehart 1977, Kitschelt & Hellemans 1990.7. Jungar & Jupskås 2011.8. Norris 2005.9. Ivarsflaten 2008.10. Rydgren 2002, Mudde 2007.11. Laver & Schofield 1991.

RJ_2012_inlaga.indd 181 2012-06-13 21.49

182

Referenser

Dansk Folkeblad (2002), Vol. 6, s. 3–4.Ellinas, Antonis A. (2010). The Media and the Far Right in Western Europe.

Playing the Nationalist Card, Cambridge: Cambridge University Press.Inglehart, Ronald (1977). The Silent Revolution. Changing Values and political

Styles among Western Publics, Princeton: Princeton University Press.Ivarsflaten, Elisabeth (2008). ”What unites the populist right in Western

Europe? Reexamining grievance mobilization models in seven successful cases”, Comparative Political Studies, Vol. 41, s. 3–23.

Jungar, Ann-Cathrine & Jupskås, Anders Ravik (2011). Pohjolan populist-inen puolueperhe, Teoksessa Liikkeitä laidasta laitaan Populismin nousu Euroopassa, Helsinki: Ajatuspaja e2, Magma ja Vihreä Sivitysliitto.

Kitschelt, Herbert & Hellemans, Staf (1990). ”The left–right semantics and the new politics cleavage”, Comparative Political Studies, Vol. 23, s. 210–238.

Laver, Michael & Schofield, Norman (1990). Multiparty Government. The Politics of Coalition in Europe, Oxford: Oxford University Press.

Mair, Peter & Mudde, Cas (1998). ”The party family and its study”, Annual Review of Political Science, Vol. 1, s. 211–229.

Meguid, Bonnie (2005). ”Competition between unequals. The role of mainstream party strategy for niche party success”, American Political Science Review, Vol. 99, No. 3, s. 347–359.

Meret, Susi (2010). The Danish People’s Party, the Italian Northern League and the Austrian Freedom Party in a Comparative Perspective. Party Ideology and Electoral Support, SPIRIT Ph.d. series, Aalborg University.

Mudde, Cas (2007). Populist Radical Right Parties in Europe, Cambridge: Cambridge University Press.

Nordjyske (12.10.2010). ”Nyrup: DF bliver aldrig stuerent” <www.nord-jyske.dk/artikel/10/5/2/3716306/3/nyrup%20df%20bliver%20aldrig% 20stuerent>.

Norris, Pippa (2005). Radical Right. Voters and Parties in the Electoral Market, Cambridge: Cambridge University Press.

Rydgren, Jens (2002). ”Radical right populism in Sweden. Still a failure, but for how long?”, Scandinavian Political Studies, Vol. 25, s. 27–56.

RJ_2012_inlaga.indd 182 2012-06-13 21.49

183

Ett land utan klassiska vågmästare

––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––

Den tyska historiska erfarenheten har lett till en strä-van efter starka regeringskoalitioner. Det gör det svårt

att verka som vågmästare i klassisk mening.–––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––

Av Mai-Brith Schartau

Två historiska epoker har satt tydliga spår i den nutida tyska politiska kulturen. Den ena är Weimarrepubliken 1919–1933 som präglades av partisplittring, något som omöjliggjorde hand lingskraftiga parlamentariska regeringar. Det har hävdats att Weimarrepublikens kollaps berodde på att det proportio-nella valsystemet öppnade dörren för extrempartier både på höger- och vänsterkanten.1 Spärrarna till förbundsdagen var låga och regeringsbildarna måste sätta ihop koalitioner beståen-de av många partier, vilket ökade risken för intern splittring. Under slutet av perioden tvingades rikskanslererna lita till pre-sidentens så kallade nödförordning, eftersom det inte gick att skapa majoritet för viktiga reformer. Parlamentarismen var i praktiken avskaffad redan innan Hitler kom till makten.

Den andra perioden är Tredje riket, 1933–1945, som måste betecknas som diktatur. Alla partier utom nationalsocialister-na förbjöds, och makten koncentrerades centralt till partiet och dess ledare, Adolf Hitler.

Dessa erfarenheter har resulterat i två viktiga aspekter av den tyska politiska kulturen jämfört med andra länder. En alltför

RJ_2012_inlaga.indd 183 2012-06-13 21.49

184

stark stat ska undvikas, och regeringen måste vara handlings-kraftig. Dessa värderingar avspeglas i utformningen av dagens politiska institutioner.

Det tyska valsystemet

Efter andra världskrigets slut ville de tre västliga ockupations-makterna försvaga Tysklands makt och ivrade därför för ett stort inflytande på delstatsnivå. Att i framtiden undvika ett centralt maktmissbruk i stil med Tredje riket var ett kraftfullt skäl för federalism. Målsättningen har varit att undvika en stark stat med totalitära tendenser och trygga ett demokratiskt styrelseskick, och därför har ett federalt system skapats, med maktfördelning både horisontellt mellan olika aktörer på den centrala nivån och vertikalt med betydande makt åt de sexton delstaterna. Delstaterna har egen regering, parlament och om-fattande befogenhet att stifta lagar inom sina kompetensområ-den. Det nationella parlamentet består av två kamrar: för-bundsdagen som är direktvald och förbundsrådet vars ledamö-ter utses av delstatsregeringarna i proportion till delsta ternas folkmängd. Förbundsrådet ska godkänna de lagar som rör del-staternas kompetensområde och har en viss vetorätt i övrig lagstiftning. Innan ett lagförslag presenteras för förbundsrådet sker vanligtvis förhandlingar så att delstaternas eventuella önske mål inlemmas redan från början.

Val i delstaterna förekommer enligt ett rullande schema. Blir det maktskifte i någon delstat förändras förbundsrådets sam-mansättning omedelbart. Om oppositionen får majoritet i delstaterna och därmed också i förbundsrådet, kan regerings-förslagen blockeras, vilket leder till att regeringen inte längre fungerar. Detta var vad som hände i maj 2005 när majoritets-bytet från socialdemokrater till kristdemokrater i den folkrika staten Nordrhein-Westfalen tvingade den socialdemokratiske kanslern Gerhard Schröder att utlysa nyval. Det blev helt en-kelt omöjligt att fortsätta regeringsarbetet då CDU2 (Krist-

RJ_2012_inlaga.indd 184 2012-06-13 21.49

185

demokraterna) vägrade godkänna förslagen. Systemet borgar således för att regeringsdugliga koalitioner med stöd i båda kamrarna styr landet.

Då delstaterna endast tillsätter mellan tre och sex personer var i förbundsrådet kommer inga småpartier i fråga. Valet till förbundsdagen är en kombination av majoritets- och propor-tionella val. Varje röstberättigad röstar på en person med sin förstaröst och på ett parti med sin andraröst. Hälften av för-bundsdagens ledamöter kommer in på direktmandat, och hälf-ten utses från partilistorna, uppställda per delstat, som väljarna har tagit fram via sin andraröst. Om ett parti får fler direkt-mandat än det proportionellt sett är berättigat till, får det be-hålla dessa som tilläggsmandat under förutsättning att det får minst 5 procent av andrarösterna. I praktiken finns alltså en spärr på 5 procent för att komma ifråga för mandatfördelning till förbundsdagen, vilket också hindrar småpartier att komma in i parlamentet.

Ytterligare en regel som tillkommit för att få fram en hand-lingskraftig regering är att majoriteten i förbundsdagen aktivt måste rösta för en kandidat till kanslerposten vid regerings-bildningen. Kanslern måste alltså ha ett uttryckligt stöd i parla-mentet, det räcker inte att något parti lägger ned sina röster eller att antalet ja-röster överstiger nej-rösterna. Förbunds-dagen kan dessutom avsätta den sittande kanslern genom ett så kallat konstruktivt misstroendevotum, vilket innebär att en majoritet av förbundsdagens ledamöter röstar emot kanslern i en förtroendefråga samt att det finns en aktiv majoritet för en ny kandidat.

För att undvika historiska misstag betonades fyra principer i grundlagens förarbeten.3

• God proportionell representation mellan partierna.• God personlig kontakt mellan väljare och valda.• Undvika splittring på alltför många partier.• Förhindra uppkomsten av antidemokratiska partier.

RJ_2012_inlaga.indd 185 2012-06-13 21.49

186

Den nämnda femprocentsspärren har tillkommit för att för-hindra extrempartier att bli invalda, men också för att mycket små partier inte ska vara representerade i förbundsdagen. En-ligt grundlagen måste alla partier acceptera att arbeta inom ramen för en demokratisk ordning. För att hindra antidemo-kratiska partier har författningsdomstolen dessutom befogen-het att förbjuda partier som anses bedriva författningsfientlig verksamhet, vilket skett vid två tillfällen.

Sedan valet 2002 har analytiker börjat tala om likheter med det amerikanska presidentvalet. Kopplingen mellan social-grupp och partisympatier blev då allt svagare och fokus på partiledarna och de tilltänkta kanslerkandidaterna starkare. Allra tydligast var detta i de östra delarna där det saknades erfarenhet av politiska partier i västlig mening. Här kunde parti sympatierna förändras också till följd av mindre händelser. Under hela valkampanjen skiftade opinionssiffrorna mellan olika mätningar, och utgången var oviss. Det såg ut som om den sittande koalitionen bestående av SPD (Socialdemokra-terna) och De gröna skulle förlora makten.

Kanslern Gerhard Schröder fick dock oväntad hjälp som han skickligt utnyttjade. Efter ihärdigt regn svämmade Elbe och andra vattendrag över och orsakade stora problem i de östra delarna av landet. Iförd präktiga gummistövlar stod kanslern inför tv-kamerorna i de översvämmade markerna och uttalade med myndig stämma sitt starka stöd för befolkningen i öst och angav vilka åtgärder som omedelbart måste vidtas. Denna soli-daritetsmarkering ändrade opinionen i öst, men även i väst belönades det handlingskraftiga beteendet. Koalitionen kunde fortsätta under ytterligare en mandatperiod och i folkhumorn konstaterades att ingen hade haft så stor nytta av en översväm-ning sedan Noa byggde arken.

En allvarlig brist i det tyska systemet anses vara att många tyskar inte förstår sitt valsystem. De har svårt att inse vilken av de två rösterna som är viktigast och bestämmer partiernas styrka i förbundsdagen. En annan är att personvalet, som

RJ_2012_inlaga.indd 186 2012-06-13 21.49

187göran persson

RJ_2012_inlaga.indd 187 2012-06-13 21.49

188

visser ligen attraherar många, tycks missgynna kvinnor. Endast 25 procent av kvinnorna är personvalda.

Slutligen kan man tala om en tysk korporativism, där intres-seorganisationer spelar en viktig roll. Kanslern har en stark position i författningen, men ibland krävs speciella åtgärder för att säkra ledarskapet. En väg att gå kan vara offentliga utspel, som när Gerhard Schröder talade till massorna under 2002 års översvämningar. Ett annat sätt är att tillföra extern kompetens och söka stöd utanför regeringen. Schröder var under sin tid som kansler fast besluten att reformera SPD. Inspirerad av Tony Blairs framgångar i Storbritannien med The third way lan-serade han Neue Mitte, där partiet tog ett ytterligare steg mot höger för att attrahera de viktiga mittenväljarna. En åtgärd var att stärka det korporativa systemet med ett större inflytande från näringslivet och andra externa aktörer. Inom vissa politik-områden, till exempel arbetsmarknad, socialvård och sjukvård, är det nu inte möjligt att fatta beslut med långtgående konse-kvenser utan att involvera de mest inflytelserika intressegrup-perna. Denna institutionella pluralism har skapat komplice-rade nätverk som kan stödja och underlätta förändringar, men som i värsta fall kan skapa ett totalt dödläge. Det gäller att hitta en minsta gemensam nämnare så att arbetet kan fort-skrida. Förutom att skapa en informell storkoalition med fler partier representerade än de i regeringen, gäller det att ha en dialog med relevanta intresseorganisationer och hitta partners som kan hjälpa till att lösa problemet.4

Vi ser en korporativ modell som inte bara innefattar arbets-marknadens parter utan också en betydligt bredare grupp av intresseorganisationer, så kallad neokorporativism.

En annan vågmästarroll

Erfarenheten från Weimarrepubliken gör det otänkbart med en minoritetsregering eftersom regeringsdugliga koalitioner ska styra landet.5 Den som är beroende av olika vågmästar-

RJ_2012_inlaga.indd 188 2012-06-13 21.49

189

partier för att driva igenom sin politik anses alltför svag. Val-systemet förhindrar samtidigt att något av de två stora parti-erna får absolut majoritet. Endast en gång har en sådan majo-ritet erhållits, 1957, när CDU vann en klar seger. Märkligt nog utmynnade även detta val i en koalitionsregering då ministrar från ett mindre parti bjöds in i regeringen.

Traditionellt har koalitionerna bestått av ett av de två stora dominerande partierna, SPD eller CDU, tillsammans med ett något mindre, FDP (Liberalerna) eller under senare år De grö-na. Under en lång tid rådde dock ett trepartisystem eftersom den nämnda femprocentsspärren effek tivt stängde ute mindre partier.

I detta system är möjligheterna för ett parti att iklä sig en vågmästarroll begränsade. Tänkbara vågmästarpartier förs an-tingen in i regeringen som koalitionspartners och får där dela ansvaret för landets politik eller förvisas till minoriteten utan-för regeringsgruppen med liten möjlighet att påverka politiken alls. FDP har ibland benämnts vågmästarparti, men det stäm-mer inte riktigt. FDP har fått mer makt, åtminstone på pap-peret, än vad valresultaten gett sken av. Partiet har ingått i ett antal koalitionsregeringar med både CDU och SPD mellan 1949 och 1998, faktiskt fler regeringar än de två stora partierna själva, trots att FDP aldrig fått mer än 12 procent av rösterna. Det var först vid valet 2009 som siffrorna förbättrades, och då blev FDP koalitionspartner till CDU.

I det tyska systemet blir vågmästarrollen snarare möjlig un-der valkampanjerna när partierna anger vem de vill bilda en handlingskraftig koalition med. Alternativt kan en vågmästar-funktion finnas under regeringsbildningen när det gäller att slå fast de närmaste årens politiska kurs. Redan under valkampan-jen meddelar partierna vilket eller vilka partier som de vill bilda koalition med och vem som ska bli kansler efter ett fram-gångsrikt val. Ett koalitionsavtal presenteras efter valet som klargör substansen i samarbetet. Dessa riktlinjer är förstås inte bindande utan anger endast en viljeinriktning för förbunds-

RJ_2012_inlaga.indd 189 2012-06-13 21.49

190

dagen att ta ställning till inför regeringsbildningen.Det klassiska trepartisystemet bröts vid 1998 års koalitions-

förhandlingar när Gerhard Schröder som kanslerkandidat val-de att bilda koalition med De gröna. Därefter har partisyste met haft karaktär av en kamp mellan två block. FDP har tvingats skapa en ny image och välja sida, för partiet anses inte längre på ett trovärdigt sätt kunna växla sympatier mellan SPD och CDU, det vill säga utgöra vågmästare under koalitions förhand-lingarna.

1983 lyckades De gröna lyckades ta sig över femprocents-

ing

var carlsson

RJ_2012_inlaga.indd 190 2012-06-13 21.49

anna-greta leijon

RJ_2012_inlaga.indd 191 2012-06-13 21.49

192

spärren. När de 1998 för första gången fick erbjudandet att ingå i en koalition med SPD var de i en svag förhandlingsposition. SPD kunde ha valt FDP som partner eller till och med försökt bilda storkoalition med CDU.

Efter återföreningen ingår också det forna statsbärande öst-tyska partiet SED, först omdöpt till PDS (Partei des Demokra-tischen Sozialismus,) och senare sammanslaget med WASG (vän-sterflygeln av Socialdemokraterna) under namnet die Linke (Vänstern) i parlamentet. Detta innebär fler alternativa koali-tionsmöjligheter, men skapar knappast några egentliga våg-mästarroller.

Vad betyder då detta för det politiska arbetet? Om vi ser till resultatet av de två storkoalitionerna mellan SPD och CSU under åren 1966–1969 respektive 2005–2009 som på papperet var särdeles handlingskraftiga, är erfarenheterna inte positiva. Inget av partierna har tjänat på allianserna. 1966 års sam arbete sades vara resultatet av en ekonomisk kris där en storkoalition ansågs vara den enda rimliga lösningen. Situationen krävde genomgripande reformer med ett brett politiskt stöd. Men den egentliga anledningen var snarare intern splittring inom CDU, vilket också tärde på relationen till den forna koalitionspart-nern FDP. Då SPD tidigare genomgått ett stålbad och gjort upp med sina marxistiska rötter bjöds partiet, något oväntat, in till koalitionsförhandlingar.

Efter införandet av femprocentsspärren 1961 fanns bara tre partier representerade i förbundsdagen. Den parlamentariska situationen blev mindre lyckad när det endast var lilla FDP som stod för oppositionen. Både medborgarna och de traditionellt starka intresseorganisationerna klagade över bristande insyn och maktfullkomlighet.

Under denna tid expanderade det Nationaldemokratiska partiet dessutom till följd av den starka koalitionen. Partiet fick vid valet 1969 4,3 procent av rösterna, och hamnade alltså nära spärrgränsen. Att de stora partierna samsas i mitten anses öka risken för att ytterlighetspartier på både höger- och vänster-

RJ_2012_inlaga.indd 192 2012-06-13 21.49

193

kanten får ett ökat inflytande eftersom det uppstår ett vakuum på de politiska flyglarna, vilket ju är precis vad tyskarna vill undvika.

1969 bröts storkoalitionen, och SPD och FDP bildade nästa koalition. Storkoalitionen blev ändå en viktig milstolpe i tysk politik då SPD kunde visa att partiet var regeringsdugligt och blev mera känt hos väljarna och då FDP såg en annan potenti-ell partner än det tidigare givna alternativet, CDU.

Andra gången CDU och SPD bildade storkoalition var 2005. Valutgången blev i stort sett dött lopp mellan de två partierna. CDU tappade ett stort försprång efter att ha skrämt slag på väljarna med krav på diverse besparingar och vann med endast 0,8 procentenheters övervikt. Valkampanjen hade varit hätsk, och att de två kombattanterna nu skulle gå samman i en rege-ring var långt ifrån självklart. En rad alternativ prövades med fantasifulla namn baserade på partiernas politiska färg. Bland annat diskuterades Trafikljuskoalitionen (SPD, FDP och De gröna) och Jamaicakoalitionen (CDU, De gröna och FDP), men inget av de alternativen vann allmän acceptans. En storkoalition hade avfärdats före valet men blev den enda möjliga utgången efter valet – att utlysa nyval igen ansågs otänkbart.6 Medborgar-na krävde ett slut på osäkerheten som pågått i måna der. I no-vember godkändes regeringen med Angela Merkel som kans-ler. Resultatet blev en period karaktäriserad av reformbrist, eftersom de forna ärkefienderna hade svårt att lägga gamla misshälligheter bakom sig och fortsatte att blocke ra varandra.

Inom alla regeringskoalitioner förhandlas olika kompromis-ser fram. Under sådana förhållanden ägnar sig de styrande till stor del åt att medla mellan olika interna intressen i stället för att fatta kraftfulla politiska beslut i syfte att genomföra den politik de gått till val på. Partipolitiska intressen får stå tillbaka för att rädda koalitionens fortsatta överlevnad. Just dessa för-handlingar anses vara ett utmärkande drag för det tyska poli-tiska beslutsfattandet.

Ett exempel på interna regeringsstrider som inte löstes för-

RJ_2012_inlaga.indd 193 2012-06-13 21.49

194

handlingsvägen är bråket 2001 mellan SPD och De gröna om huruvida Tyskland skulle skicka trupper till Afghanistan. Schröder chansade och utlyste en förtroendeomröstning för att visa De gröna var skåpet skulle stå. Den förväntade rege-ringskrisen uteblev dock när De gröna accepterade att skicka trupper, och koalitionen kunde fortsätta.

En annan prövning för koalitionen var avvecklingen av kärn kraften, en fråga som ligger De gröna varmt om hjärtat. Även här fick de ge sig då Gerhard Schröder förhandlade med industrin om fortsatt drift under 30 år. Att koalitionen över-levde kan delvis bero på De grönas karismatiske partiledare Joschka Fischer, men också på partiets avsaknad av strategiska koncept.

Historien gör sig påmind

Den tyska politiska kulturen i dag är ännu präglad av vad som hände under Weimarrepubliken för snart hundra år sedan. Landet anses fortfarande må bäst om det leds av en handlings-kraftig regering som med väljarnas mandat kan driva igenom sin politik på ett relativt enkelt sätt. Småpartier motas bort med hjälp av femprocentsspärren. Kanslern har flera instru-ment i sin väska för att styra eventuellt motsträviga mindre koalitionspartier. Detta i sig talar mot vågmästarpartier och osäkra parlamentariska lägen. Men den centrala styrkan får inte gå för långt, eftersom ett nytt totalitärt system i likhet med Tredje riket måste undvikas till varje pris.

Lika avskräckande är den totalitära regimen som härskade i DDR. Därför har de politiska institutionerna utformats så att maktdelning såväl horisontellt som vertikalt motverkar en allt-för stark stat. Förbundsrådets utformning gynnar inte de små-partier som kan vara potentiella vågmästarpartier.

Med erfarenhet från de två storkoalitionerna kan vi konsta-tera att en stark majoritet för en koalitionsregering inte behö-ver leda till den önskvärda handlingskraftiga regeringen. Kom-

RJ_2012_inlaga.indd 194 2012-06-13 21.49

195

mer de två stora partierna inte överens hjälper inte en stark parlamentarisk majoritet. Oppositionen, som i detta system alltid är i minoritet, har parlamentariskt inga större makt-medel. Det återstår att arbeta genom de inflytelserika intresse-organisationerna och att förklara sin alternativa politik för väljarna så att nästa val kan ge ett annat resultat.

Detta korporativa system kan vara ett sätt att motverka en stark stat och införliva även andra aktörer i det centrala politis-ka beslutsfattandet. Man kan tala om vågmästarroller i stället för vågmästarpartier. Starka intresseorganisationer kan välja att samarbeta med olika partier vid olika tillfällen för att kunna påverka besluten till sin egen fördel.

Även om vågmästarpartier inte finns på central nivå7 är det relevant att tala om något som jag vill kalla vågmästartillfälle. Dessa windows of opportunity öppnas vid åtminstone två till-fällen. Första gången är under valkampanjerna när partierna ska ange vem de tänker bilda koalitionsregering med. Här har mindre partier möjlighet att påverka de två stora, såsom FDP gjorde tidigare. Om blocktänkandet blir starkare kommer denna möjlighet att bli mindre, då koalitionspartnern är given på förhand. Detta kan förändras om det politiska landskapet utökas genom att fler partier klarar femprocentsspärren.

Det andra tillfället infaller under regeringsbildningen. Då gäller det att skapa en handlingskraftig regeringskoalition som kan enas om ett handlingsprogram och en kanslerkandidat som kan få ett starkt aktivt stöd i förbundsdagen.

Erfarenheterna från det tyska politiska systemet är i detta fall inte så positiva. Landet önskar sig starka handlingskraftiga koalitionsregeringar och har byggt upp en rad institutioner för att så ska bli fallet. Men det går inte att lagstifta fram en hand-lingskraftig regering. Politik är, glädjande nog, mer kompli-cerat än så.

RJ_2012_inlaga.indd 195 2012-06-13 21.49

196

Noter

1. För en närmare diskussion av valsystem, se Electoral System Design. The New International IDEA Handbook 2005.

2. Kristdemokraterna består av två partier, CDU och systerpartiet CSU som är koncentrerat till Bayern. I fortsättningen skrivs för enkelhets skull endast CDU.

3. För en mer noggrann genomgång av det tyska valsystemet, se Lindahl 2004.

4. För en mer detaljerad diskussion av den institutionella pluralismen i Tyskland, se Sturm 2003.

5. För en vidare diskussion om regeringskoalitioner i Tyskland, se Saal-feld 2003.

6. För en utförlig analys av detta val, se Langenbacher 2007.7. Jag har i denna text bara diskuterat vågmästarpartier på central nivå.

Situationen är delvis annorlunda på regional och lokal nivå.

Referenser

Electoral System Design. The New International IDEA Handbook (2005). Stock-holm: International Institute for Democracy and Electoral Assistance.

Langenbacher, Eric (2007). Launching the Grand Coalition. The 2005 Bundes-tag Election and the Future of German Politics, New York & Oxford: Berg-hahn Books.

Lindahl, Rutger (2004). ”Förbundsrepubliken Tyskland”, i Rutger Lin-dahl (red.), Utländska politiska system, Stockholm: SNS.

Saalfeld, Thomas (2003). ”Germany: Stable parties, chancellor democracy and the art of informal settlement”, i Wolfgang C. Müller & Kaare Ström (red.), Coalition Governments in Western Europe, New York: Oxford University Press.

Sturm, Roland (2003). ”Policy-making in a new political landscape”, i Stephen Padgett, William E. Paterson & Gordon Smith (red.), Develop-ment in German Politics, Houndmills Basingstoke: Palgrave Macmillan.

RJ_2012_inlaga.indd 196 2012-06-13 21.49

197

Fascister på ministerposter eller fascister på vågen

Av Magnus Linton

Det tydligaste mönster som nu avtäcks i Ungerns nynationella våg är inte landets långa ränder av antisemitism eller åsikts-rensningen i förvaltningen – utan den retorik om parlamenta-risk dynamik som präglar landets högerradikala vändning; vågmästaren som fågelskrämma. När socialisterna gjorde fiasko under nollnolltalets slut fick dagens regeringsparti Fidesz, ett värdekonservativt projekt med korporativ agenda, två tredje-delars majoritet i parlamentet och har sedan dess helt utan motvikter kunnat skriva om konstitutionen, politisera institu-tionerna och vingklippa medierna – med ett retoriskt trumfkort i ärmen: Jobbik, extremhögerns parti som nu blivit landets tredje största. Om vi inte, lyder regeringslogiken, tar dessa ytt-randefrihetsbegränsande kliv mot en slutnare, homogenare, fastare och mycket tydligare nation kommer den rena fascis-men – Jobbik – att bli vågmästare i nästa val. Och då kommer EU:s minoritetsivrande människorättsbyråkrater få ett pro-blem på halsen långt större än dagens. För att inte tala om landets redan jagade minoriteter.

Idén om en ädel kamp för att rädda nationen från både social-liberalismens fördärvande sekulariseringsmaskin och fascis-mens hetsande stöveltramp är den effektiva bild som tagit Ungern och Fidesz till vad statsvetare nu beskriver som ”så nära en enpartistat det demokratiska Europa kommer”. Den

synpunkt

RJ_2012_inlaga.indd 197 2012-06-13 21.49

198

makalösa maktsamling premiärminister Viktor Orbán lyckats med på bara två år minner om såväl Venezuela som Ryssland, och argumenten för centraliseringens nödvändighet skiftar elegant beroende på vad som är gångbart på respektive scen; inom landets gränser har regeringen aktiverat en stark natio-nalism som på många sätt delas och stöds av Jobbik, medan man i det pluralistiskt bejakande EU använt sig av extremis-men som fågelskrämma.

Exemplen är många och den av hela yttrandefrihetsvärlden så kritiserade medielagen bara ett. Mer tyglade medier var enligt regeringens officiella retorik helt nödvändigt eftersom man annars skulle tappa kontrollen över den rasistiska hetsens svällande krafter på nätet. Det var, med andra ord, en civilisa-tionsåtgärd – oundvikligt, för annars skulle Jobbik nästa gång inte bara kunna bli vågmästare utan till och med landets största parti.

Denna politiskt kreativa hatkärlek mellan Fidesz och Jobbik har skapat Europas mest auktoritära nation, och var äventyret Ungern ska sluta vet ingen. I februari 2012 antydde Sveriges Radio att det var diktatur på gång, vilket är en överdrift. Å andra sidan har Viktor Orbán, återigen som ett eko från Vene-zuela, sagt att ett 25 år långt maktinnehav – präglat av en rö-relse, ett parti, en gemenskap – är nödvändigt för att bygga Det Nya Ungern och vilken sorts ljus eller mörker som väntar i slutet av en sådan tunnel är i dag omöjligt att säga. Liksom vilken typ av tidningar, minoriteter, teatrar och politiska av-vikelser som kommer att kunna leva där.

Bland liberala statsvetare tvistas i dag om huruvida Fidesz eller Jobbik är det värre onda med tanke på de förras reella megamakt och de senares relativa maktlöshet, och kanske lyder svaret att det inte handlar om någotdera utan just dynamiken mellan dem. För två år sedan gick Ungerns högervåg att läsa som ett tillfälligt och begripligt pendelslag, ett resultat av extre ma omständigheter: ekonomisk kris, socialdemokratins fiasko, begåvade högerpopulister som lyckades säga exakt rätt

RJ_2012_inlaga.indd 198 2012-06-13 21.49

sten andersson

RJ_2012_inlaga.indd 199 2012-06-13 21.49

200

saker i exakt rätt ögonblick. Men nu ser det värre ut. I nästa val måste Fidesz gå tillbaka, annars blir Ungern en sorts enparti-stat, men problemet är om de röster de för demokratins och maktdelningens skull måste förlora går till Jobbik; då får landet antingen en situation med fascister på ministerposter eller fascister på vågen. Och då, som en ungersk statsvetare nyligen uttryckte det, ”kommer våra skolor att börja undervisa det som i dag bara står i högerextrema tidningar”.

RJ_2012_inlaga.indd 200 2012-06-13 21.49

201

Med kärnvapen som insats

––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––

Det finns situationer då vågmästare får påverka världspolitiken. Så var det i Indien

1998, då vågmästarpolitiken ledde till provsprängning av kärnvapen.

–––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––

Av Sten Widmalm

Mars 1998. Den här gången skulle inte Atal Bihari Vajpayee låta något stoppa hindunationalisterna på deras väg mot mak-ten. Inte ens Jayalalitha Jayaram från Tamil Nadu. Med knapp marginal hade den Nationella Demokratiska Alliansen, med Vajpayees Bharatiya Janata Party (bjp) i spetsen, förmått skrapa ihop en majoritet i parlamentet. Men den hängde på en skör tråd, som när som helst kunde kapas av vågmästaren Jayalali-tha Jayaram från södern. Det skulle kräva en kärnvapenprov-sprängning, att medvetet utsätta hela Sydasien för risken för ett storkrig, för att tillfälligt avvärja hotet om nyval. Att testa kärnvapen blev vad bjp tyckte var en rimlig prislapp för att tillfälligt tämja en av södra Indiens mest egensinniga och ka-rismatiska ledare. Och strategin lyckades. Vågmästaren avväp-nades och därmed upphörde Kongresspartiets hegemoniska ställning i den indiska politiken.

RJ_2012_inlaga.indd 201 2012-06-13 21.49

202

Vågmästare och vågspelare

Det politiska klimat som uppstår av parlamentariska vågmäs-tarsituationer kan variera mycket. I vissa kontexter kan partier i regeringsställning och opposition hitta på strategier som gör att en vågmästare inte får någon särskilt viktig roll. Även om ett parti rent tekniskt kan tippa majoriteten i två riktningar så måste det inte alltid få en betydelsefull makställning. Det är fallet om till exempel vågmästaren är tillräckligt illa omtyckt av de flesta partierna i parlamentet. Sverige under den pågåen-de mandatperioden är ett exempel där Sverigedemokraterna som vågmästare inte skapat den turbulens som många befarade i september 2010. Men i ett sammanhang där dramatiken i politiken är större, där den politiska marken under väljarna ständigt flyttar sig då nya alliansstrukturer bildas och där den politiska situationen generellt kan beskrivas som mer labil – där kan vågmästaren få en betydligt viktigare roll. Och när vågmästaren får mycket makt kan det i sin tur medföra att an-dra politiska aktörer börjar bete sig som vågspelare. Vågspelaren är mer beredd än andra aktörer att chansa i politiska frågor, att spela med höga insatser och att äventyra andras säkerhet.

För att få en illustration av hur detta kan gå till i praktiken beger vi oss till Indien. Vi dyker ner i en period i Indiens poli-tiska historia när Kongresspartiets roll omdefinierades och när den politiska turbulensen i Indien, fylld av interna politiska motsättningar, vid upprepade tillfällen drog med sig grannlan-det Pakistan i spelet. Liksom Kina i viss mån. Med Robert Put-nams termer uppstod ständigt så kallade two-level games.1 Det som skedde inrikes fick stora effekter på maktspelet internatio-nellt. Situationen uppstod eftersom inget politiskt block fick en egen majoritet och det samtidigt fanns en egensinnig våg-mästare med i spelet. Och i just det här fallet var det uppenbart att vågmästaren själv inte hade överblick över de konsekvenser som vågmästarrollen gav. Upprinnelsen till krisen 1998 var en tvist om några ministerportföljer och krav på att få utöva mi-nisterstyre.

RJ_2012_inlaga.indd 202 2012-06-13 21.49

203

Aktörer i krisen

I den kris som uppstod i Indien 1998–99 kan man på den po-litiska scenen urskilja tre aktörer av olika karaktär. Först Kon-gresspartiet, en politisk tungviktare med tydliga tecken på ål-derssvaghet. Så hindunationalisterna i form av bjp – en hung-rig uppkomling som inte siktade på något mindre än rollen som ny nationell ledare. Och så aiadmk – en lokal aktör som representerade de allt viktigare regionala partierna och med tillräckligt central position för att sätta i gång politiska kedje-reaktioner av större omfattning än de själva kunnat förutse.

Utan tvekan hade Kongresspartiet sedan självständigheten haft en särställning i indisk politik. Men under etiketten Kon-gresspartiet har egentligen flera aktörer huserat sedan själv-ständigheten. Partiapparaten behölls intakt så länge Jawaharlal Nehru levde, men efter hans död och sedan hans dotter Indira Gandhi tagit över ledarskapet växte klyftorna i parti organi sa-tionen. De gamla eliterna försökte styra Indira Gan dhis poli-tiska agenda samtidigt som hon själv var fast besluten att utöva sitt eget ledarskap. Till slut splittrades partiet. Det gamla gar-det tog med sig större delarna av partiorganisationen. Indira Gandhi fick klara sig utan partiapparat, men lyckades fånga väljarnas stöd med en omfattande kampanj mot fattigdomen. Man brukar säga att Indira Gandhis Kongressparti levde vi-dare via en direkt massmobilisering av folket. Det gamla Kon-gresspartiet tappade emellertid så gott som allt sitt stöd och vittrade bort.

Under en tid var Indira Gandhi landets oomtvistade ledare. Men eftersom hon inte hade någon stark partiorganisation centraliserades makten påtagligt till New Delhi, vilket ledde till politisk turbulens. Ett rejält avbrott i den demokratiska kon-solideringsprocessen var det undantagstillstånd som infördes från juni 1975 fram till mars 1977, då hela Indien styrdes med dekret – politiska ledare spärrades in och yttrandefriheten be skars. Detta gav näring och beslutsamhet till den politiska oppositionen. Trots att det rörde sig om en rätt brokig skara av

RJ_2012_inlaga.indd 203 2012-06-13 21.49

204

ann

a lind

h

RJ_2012_inlaga.indd 204 2012-06-13 21.49

205

olika partier kunde de vid valet 1977 för första gången vrida makten ur händerna på Kongresspartiet.

Indira Gandhi var emellertid långt från uträknad. Hon hann med en stark politisk comeback i början av 1980-talet, men då hade en omfattande politisk förändring inletts i landet som inte skulle gå att stoppa. Tidigare hade politikens epicentrum legat i New Delhi med Kongresspartiet som den viktigaste aktören. Där låg självfallet merparten av makten kvar. Men nu dök hindunationalisterna upp på den politiska arenan som en stark motståndare. Samtidigt växte sig en rik flora av regionala par-tier sig allt starkare, vilket gjorde att den politiska makten gra-viterade mot delstaterna. Ledarna för lokalt starka politiska partier fick därmed ökad makt över hur koalitioner och allian-ser på nationell nivå formades. De fick helt enkelt rollen som vågmästare. 

Sedan en avgörande valförlust redan 1967 har Kongresspar-tiet haft en mycket svag position i den södra delstaten Tamil Nadu. I vart fall om man ser till väljarstödet. Deras inflytande i regionen har emellertid alltjämt varit betydande. De byggde upp sin makt genom att bilda allianser med de två huvudmot-ståndarna i delstaten: Dravida Munnetra Kazhagam (dmk) och All India Anna Dravida Munnetra Kazhagam (aiadmk). Parti-erna har sitt ursprung i ett och samma parti – Dravida Kazha-gam (dk) som bildades 1944 av två dravidiska nationalistiska rörelser, sammanslagna under ledarskap av den karismatiske C. N. Annadurai. Efter Annadurais död splittrades dk, och den ena falangen, dmk, leddes sedan under lång tid av den minst lika karismatiske Muthuvel Karunanidhi som har ett förflutet i filmindustrin. aiadmk leds sedan slutet av 1980-talet av den extremt karismatiska före detta skåde spelaren Jayalalitha Jaya-ram.2

Då Kongresspartiets stöd till de två partierna alternerat, bör man tillägga att deras stöd till olika regeringsbildare på natio-nell nivå också har förändrats över tid. Ibland kan ideologi inta en ganska underordnad roll i indisk politik, och väljarna tycks

RJ_2012_inlaga.indd 205 2012-06-13 21.49

206

inte ogilla ombytligheten i allianserna. Kanske beror det på att dessa två partier skiljer sig rätt lite åt rent politiskt. De bygger sitt väljarstöd på karisma, på att premiera pragmatik och ge-nom att bygga rent strategiska allianser med lokala politiska aktörer. Mot slutet av 1990-talet var det dmk som satt på mak-ten i Tamil Nadu. Jayalalitha Jayaram och aiadmk behövde en stark allianspartner och sökte sig då till hindunationalis-terna som var på väg uppåt i politiken.

Det var under mitten av 1980-talet som den hinduiska poli-tiska rörelsen, eller den så kallade ”familjen av organisationer”, Sangh Parivar, lyckades samordna sina krafter så att de blev ett seriöst hot mot Kongresspartiet. En viktig gemensam nämnare för medlemmarna i Sangh Parivar var att de är mer eller mindre politiskt intoleranta.3 Kaderorganisationer som Vishva Hindu Parishad (vhp – Världshinduiska Rådet) och Rashtriya Swaya-mesevak Sangh (rss – Nationella Frivilligkåren) inspirerade medborgare på gräsrotsnivå med nationalistiska budskap. Som främsta fiender utpekades muslimerna och i viss mån de krist-na. Ibland skickas någon av de mer hårdföra delarna som Baj-rang Dal ut för attackera muslimer eller kristna.

Den politiska ledningen i Sangh Parivar utgörs av Bhartiya Janata Party (bjp) som under 1980-talet hittade en vinnande strategi i två framträdande personer vilka redan då räknades som veteraner i den indiska politiken. Den hårdföre Lal Krish-nan Advani fick sköta samordningen internt, och ungkarlen Atal Bihari Vaypayee fick med sin mjukare framtoning leda partiet utåt för att locka väljare från mitten. Framgången som detta ledde till var ny, men rörelsens rötter, bör sägas, är gam-la. Man hämtar inspiration från ledare, texter och företeelser som går tillbaka till Vedaperioden, 1700–100 före vår tideräk-ning. Den moderna hindunationalistiska rörelsen formades av tänka re under slutet av 1800-talet och början av 1900-talet.4 Redan där finner man skarpa formuleringar som riktar sig mot muslimer och som hänvisas till än i dag av såväl anhängare som kritiker till rörelsen. rss, Nationella Frivilligkåren, kom att

RJ_2012_inlaga.indd 206 2012-06-13 21.49

carin jäm

tin

RJ_2012_inlaga.indd 207 2012-06-13 21.49

208

bildas 1925, och den delen av Sangh Parivar är ökänd eftersom det var en före detta medlem av rss som mördade Mahatma Gandhi. Under minst trettio år var Sangh Parivar därför inte rumsrent i indisk politik. I flera läger lär den aldrig bli det, men acceptansen för rss i Indien i dag är betydande. 1951 bildades det politiska partiet Bharatiya Jana Sangh (bjs) och på 1960- talet dess religiösa gren vhp. Både Advani och Vaypayee har sina politiska rötter där.

Efter Indira Gandhis undantagstillstånd kom en brokig upp-sättning partier att bilda kortlivade regeringar. Under den perio den slogs bjs ihop med det mer socialistiskt orienterade Janata Party. Men eftersom samarbetet blev för skakigt bröt sig till slut hindunationalisterna ur koalitionsförsöken. 1980 om-bildades resterna av bjs till bjp: Bhartiya Janata Party – Indiska Folkpartiet. Under 1980-talet ökade stödet för partiet gradvis, och under valåret 1991 fick partiet uppleva ett häpnadsväck-ande grodhopp vad gäller väljarstöd. Efter att Kongresspartiet genomgått ett flertal korruptionsskandaler, främst Bofors-skandalen, gick bjp:s väljarstöd från omkring 10 till över 20 procent. Trots det lyckades Kongresspartiet, delvis på grund av en sym pativåg som orsakades av attentatet mot Rajiv Gandhi, bilda en minoritetsregering. Men bjp var nu obevekligen på väg att erövra makten i landet.

Hindunationalisternas väg till makten

Den inte alls så karismatiske Narasimha Rao fick en svår upp-gift när han tog över Kongresspartiet efter tamilernas attentat mot Rajiv Gandhi. Han visste att stödet för partiet i grunden var skakigt och att smekmånaden efter valsegern 1991 skulle bli kort. Så snart konflikten i Punjab trappats ner blossade en ny upp i Kashmir. Oron ville hela tiden sprida sig och dra in Pakistan i spelet. Men den största utmaningen låg i ekonomin och landets byråkrati. Ända sedan självständigheten hade lan-det plågats av den så kallade Hindu rate of growth – tillväxtsiffror

RJ_2012_inlaga.indd 208 2012-06-13 21.49

209

på omkring 3 till 4 procent i ett land med omfattande fattig-dom. Även om det fanns tecken på uppgång i den ekonomiska tillväxten vid slutet av 1980-talet så räckte det inte på långa vägar för att lyfta stora delar av landet ur misär. Och som broms-kloss på den ekonomiska utvecklingen låg den indiska byråkra-tin. Den reglerade i stort sett alla sorters affärsverksamheter, begränsade möjligheterna för utländska investeringar och gav starka incitament för korruption. Tillsammans med Oxbridge-ekonomen Manmohan Singh lyckades dock Rao genomföra omfattande liberaliseringsreformer som kom att sätta Indien på det starka tillväxtspår som landet än i dag befinner sig på. Men reformerna var impopulära och smärtsamma för fattiga såväl som för dem som kunnat sko sig på systemet. Rao fick svårt att hålla ihop partiet, och i delstaterna var det inte lätt att bygga starka allianser. Valet 1996 blev därför ett svårt bakslag.

I stället för Rao blev hindunationalisternas Atal Bihari Vaj-payee premiärminister. Det var nu det största partiet i parla-mentet och för första gången hade det erövrat Indiens främsta ämbete – men lyckan skulle bara vara i tretton dagar. bjp gjor-de under denna tid flera försök att få med sig aiadmk i en allians – men i södern var stödet för bjp fortfarande mycket lågt. För aiadmk var det därför förenat med stora risker att sätta sig i en regering med bjp. Priset för aiadmk:s stöd var således högt – man ville ha flera ministerposter. Det priset var inte bjp villigt att betala. För vad skulle hända med väljarstödet om en oproportionerligt stor del av makten bara skänktes bort till en regional aktör? Till slut fick Vajpayee inse att det skulle bli omöjligt att klara en förtroendeomröstning från oppo-sitionen.

Så efter tretton dagar bildade i stället det lagom socialistiska Janata Dal (jd) regering med stöd från Kongresspartiet. Den regeringen var emellertid splittrad och svag, och 1998 blev det dags för nyval. Under tiden hade bjp lärt sig en läxa. Nu satsade man hårdare på att få mer erkännande i södern och att bygga upp allianser före valet – och där ingick återigen aiadmk.

RJ_2012_inlaga.indd 209 2012-06-13 21.49

210

Valet 1998

Kongresspartiet och bjp fick ungefär 25 procent vardera av rösterna vid valet. Kongresspartiet tappade 3 procentenheter av väljarna från det föregående valet, men tilldelades ändå ett mandat extra i parlamentet.5 För bjp gick det avsevärt bättre. De klev fram med nästan 5 procentenheter, och i parlamentet fick de tjugo nya platser. Trots detta fick Vajpayee problem – det saknades 90 platser för att få egen majoritet (273) – och de säkra allianser som bjp bildat före valet lyckas inte bära partiet över mållinjen. I det läget blev bjp helt be roende av stöd från aiadmk.

aiadmk hade fått 25 procent av rösterna i Tamil Nadu, och det resulterade i 18 platser i parlamentet, nästan dubbelt så många platser som för det näst största partiet i bjp-alliansen. Problemet var emellertid att aiadmk – igen – ställde omfat-tande krav på inflytande över regeringssammansättningen. Dessutom hade aiadmk redan före valet krävt att bjp vid en eventuell valseger skulle avsätta aiadmk:s huvudmotståndare dmk från makten i Tamil Nadu. Anledningen var att dmk hade riktat korruptionsanklagelser mot aiadmk. Och därför hotades partiledaren Jayalalitha Jayaram av rättspro cesser.6

Utöver att det var svårt att förhålla sig till aiadmk var bjp dessutom splittrat internt. För att behålla sina allierade var man tvungen att tona ner den hindunationalistiska profilen. aiadmk hade till exempel tidigt klargjort att man inte alls stödde bjp:s extrema så kallade Hindutva-idéer.7 På så sätt bidrog faktiskt aiadmk i sin roll som vågmästare i vardande till att dämpa bjp:s antimuslimska och xenofobiska profil. Men detta skapade även negativa reaktioner inom rss, som därmed bestämde sig för att trycka på allt hårdare med krav på att hinduifiera landet och att dessutom hålla utländska investerare utanför Indien. Vajpayee och bjp hamnade rejält i kläm mellan rss på högerkanten och dem man försökte bygga allians med.

När det var dags att bilda regering gick budet först till bjp

RJ_2012_inlaga.indd 210 2012-06-13 21.49

211

eftersom det var det största partiet i parlamentet. Emellertid var dess allians redan i gungning. Trots en tidigare överens-kommelse mellan bjp och aiadmk om att hålla ihop, var det svårt för Vajpayee att få klara besked från Jayalalitha Jayram om vad som gällde. För att få bilda regering måste Vajpayee för presidenten visa upp undertecknade brev från partiledarna i alliansen med intyg om stödet för bjp. Men nu saknades det ett brev – det från Jayalalitha. Vaypayee fick nesligen skjuta upp sitt första planerade möte med presidenten.8 Återigen florerade rykten om att Jayalalitha Jayaram ställde omfattande krav på ministerposter och att dmk skulle avsättas.

Vajpayee presenterade till slut en lista över stödpartier som dock inte kunde skapa en majoritet i parlamentet. Presidenten tog listan, men lämnade inga löften om vem som skulle få bilda regering. Därefter inbjöds även Kongresspartiet och represen-tanter för deras koalition till samtal. Kongresspartiet gjorde under denna tid ett antal trevare under täcket mot aiadmk.9 Även bjp utnyttjade stunden för att få över aiadmk på sin sida.10 Under hela processen hade en av aiadmk:s represen-tanter haft ett undertecknat brev om stöd från aiadmk till bjp redo i New Delhi. Men Jayalalitha Jayaram såg till att inte släp-pa iväg brevet förrän bjp puffats så nära avgrundens kant som det gick utan att falla ner. Ett par dagar senare gav till slut Jayalalitha Jayaram order om att hennes brev om stöd till bjp kunde överlämnas till presidenten.

Äntligen kunde Vajpayee bilda sin eftertraktade regering, och den 19 mars svors han överlycklig in som pre miär minister. aiadmk fick sju platser i Vajpayees ministerråd, varav fyra var på kabinettsnivå. Inget annat parti fick så stort inflytande i proportion till antalet platser i parlamentet. Ett par av dessa inflytelserika poster kom direkt att leda till att aiadmk fick makt över ministerier som drivit korruptionsundersökningar mot partiet.

Men koalitionen skulle trots detta utsättas för starka påfrest-ningar av Jayalalitha Jayarams parti i vågmästarroll. Kravet på

RJ_2012_inlaga.indd 211 2012-06-13 21.49

212

att lösa upp dmk:s makt i Tamil Nadu låg kvar, eftersom de drev sina anklagelser om korruption vidare på delstatsnivå. Dessutom, bara några veckor in på den nya regeringens bildan-de, krävde Jayalalitha Jayaram att bjp skulle sparka tre av sina ministrar. En av hennes ministrar hade nämligen uppmanats av Vajpayee att avgå på grund av korruptionsanklagelser. Så nu krävde hon att tre av Vajpayees minstrar skulle avgå, eftersom de också kunde anses vara misstänkta för korruption. En fick gå genast. De andra fick sitta kvar. Alla förstod att koalitionen var på väg ut på tunnare is.

Återigen kom det nya signaler från Tamil Nadu om att man inom aiadmk förväntades sig att bjp skulle peta dmk från makten.11 Dessutom uppstod oro inom bjp då det kom upp gifter om att Subramaniam Swamy – en nära allierad till aiadmk i Tamil Nadu – hade haft ett möte med Kongresspar-tiet. Swamy betraktades som opålitlig på alla möjliga sätt, och nu hotade han med att avsätta bjp-regeringen. Med tanke på Swamys nära relation med aiadmk på lokal nivå, började man undra om inte Swamy och aiadmk skulle byta sida till Kon-gresspartiet.

Läget mellan bjp och aiadmk förbättrades inte av att Inrikesministeriet mitt i röran släppte en rapport som visade att dmk ansågs ha full kontroll på både lag och ordning i del-staten Tamil Nadu. Endast genom att hänvisa till just oför-måga att upprätthålla lag och ordning hade bjp kunnat avsätta dmk. Vajpayee och Advani fick arbeta heltid på att reda ut situationen – ledarna för aiadmk var rasande. Nu började allt fler rykten gå om att koalitionen snart skulle kollapsa och att det var dags för nyval igen. Swamy betraktades allt mer som oregerlig och Jayalalitha fick signaler från Vajpayee om att det var dags att välja sida: bjp eller koalitionspartnern Subrama-nian Swamy. I maj gick Swamy över till ”andra sidan” och gav sitt stöd åt oppositionen. Med tanke på Swamys relation till aiadmk i Tamil Nadu steg förväntningarna på att aiadmk skulle gå samma väg. Så hade Vajpayee en ny rege ringskris på

RJ_2012_inlaga.indd 212 2012-06-13 21.49

213

halsen. Kongresspartiets ledare log i mjugg och påbörjade mo-bilisering för nyval.

Alexanderhugget

Det såg definitivt ut som att slutet för Vajpayee skulle bli lika snöpligt som 1996. Skulle bjp återigen visa sig regeringsodug-ligt? Bland många punditer, tyckare, experter och journalister rådde enighet: bjp:s regering skulle falla igen och konsekven-serna bli förödande för hindunationalisternas framtid. Det skulle ta mycket lång tid att resa sig från ett sådant nederlag. Det var i detta läge som Vajpayee bestämde sig för att spela ut sitt sista trumfkort: att genomföra kärnvapenprovspräng-ningar.

I Väst kom Indiens faiblesse för kärnvapen som något av en överraskning. Men i Sydasien visste de flesta att bjp sedan länge intagit en mycket positiv inställning i frågan om att ut-veckla kärnvapen för Indien. Och Kongresspartiet var egent-ligen inte av avvikande mening. Det var under Indira Gandhis tid som premiärminister som Indien genomförde sin första ”fredliga” kärnvapenprovsprängning med Operation Smiling Buddha i maj 1974. Och det var främst under Kongresspartiets tid vid makten som kärnvapenprogrammet utvecklades så långt att man var redo för nya provsprängningar i slutet på 1990-talet.

Att genomföra en provsprängning innebar emellertid risker. Självklart skulle landet få kritik av omvärlden. Men än vikti-gare var att provsprängningar riskerade att utlösa ett krig mel-lan Indien och Pakistan. Läget hade varit spänt i flera år på grund av Kashmirkonflikten, och antalet skärmytslingar i de nordliga gränsområdena blev allt vanligare. Så det kanske var därför den nye försvarsministern George Fernandes gjorde ett oväntat uttalande den 3 maj 1998 då han förklarade att det var Kina, inte Pakistan, som var Indiens potential threat number one.12 Kanske sade Fernandes så för att signalera något viktigt

RJ_2012_inlaga.indd 213 2012-06-13 21.49

214 ola u

llsten

RJ_2012_inlaga.indd 214 2012-06-13 21.49

215

olof palme

till Pakistan innan man sprängde? Kanske önskade man stävja den pakistanska regeringens och militärens reaktioner genom att försöka föra över fokuset på Kina? Det är möjligt att bud-skapet var något i stil med ”detta gör vi för hemmaopinionen och mot Kina och i vart fall inte i första hand mot er”. Om man först deklarerade att Kina utgjorde det största hotet, och sedan tryckte på knappen, kanske det skulle ha en lugnande effekt på Pakistan. Och Kina skulle nog inte provoceras i samma ut-

RJ_2012_inlaga.indd 215 2012-06-13 21.49

216

sträckning av provsprängningar som Pakistan. Indien, visste alla, skulle inte kunna utgöra något strategiskt hot mot Kina. Det stod klart redan efter kriget mellan Indien och Kina 1962 och inget hade ändrat på den saken. Detta krig innebar ett för-nedrande nederlag för Indien, och Kina har därefter aldrig tviv-lat på sin överlägsenhet. Men möjligheterna att misstolka en provsprängning var emellertid uppenbara. Trots det drevs Vaj-payee av starka krafter mot beslutet att genomföra provspräng-ningar. Med all sannolikhet höll han ett öga på den politiska backspegeln i det här läget.

Vanligtvis används kärnvapen för att avskräcka fiender, men vad gäller just denna provsprängning finns det goda skäl att anta att den var mest motiverad av behovet av att väcka poli-tiskt stöd på hemmaplan. Receptet var nämligen beprövat. Den förra provsprängningen som Indien genomförde föregicks av en kris för Indira Gandhis regering. Hennes popularitet dalade då allt fler väljare insåg att fattigdomen långt ifrån var på väg att utplånas. Inflation och arbetslöshet ökade, landet led efter omfattande torka och flyktingströmmar från Bangladesh, och 40 procent av befolkningen levde i djup fattigdom. Oppositio-nen riktade allt fler anklagelser om korruption mot regeringen, upplopp utbröt i flera städer och hennes politiska huvudmotstån-dare protesterade genom ”fasta intill döden” om inte Gandhi upplöste parlamentet och genomförde nyval. Enligt vissa källor fruktade Indira Gandhi att hon dessutom var utsatt för en amerikansk komplott med syfte att avsätta henne.13 Självfallet påverkades beslutet att spränga av flera faktorer, inte minst relationerna till Pakistan och Kina. Men den inhemska situa-tionen var även vid det tillfället ett starkt bidragande incita-ment, vilket beskrivs i detalj av George Perkovich:

Many Indian and foreign analysts have suggested that political considerations moved Mrs. Gandhi to authorize the detonation in early 1974. Indisputably the prime minister was thoroughly beleaguered. It would have been unnatural for any politician

RJ_2012_inlaga.indd 216 2012-06-13 21.49

217

not to concentrate on her political standing when considering whether to authorize an act as dramatic as a pne [Peaceful Nu-clear Explosion]. By emphasizing the peaceful nature and intent of the test, she maintained the popular moral and political spirit of India’s traditional nuclear policy. The test was cheap and did not divert precious resources from development. It boosted the morale of the nuclear establishment and thrilled the nation with a sense of prowness. In short the pne was a domestic political winner. […] The Indian press responded ecstatically for the most part. The Times of India headline boomed, ”Thrilled Nation Lauds Feat.” The Sunday Standard, with editions in seven cities, declared, ”Monopoly of Big Five Broken.” ”India Goes Nuclear at Last,” knifed the Motherland, a newspaper allied with the pro-bomb Jana Sangh Party. Other headlines proclaimed, ”Indian Genius Triumphs,” ”Great Landmark,” and ”Nation Is Thrilled.” The Hindu editorialized that ”[n]o more thrilling news could have come to lift the drooping (because of the prevailing economic difficulties) spirits of the people than the Atomic Energy Commission’s announcement yesterday.” The Indian Express reported that ”India’s nuclear blast has catapulted her in to the front rank of nations. No longer is she dismissed as a ’piti ful giant.’” More ambivalently, the Hindustan Times headline suggested, ”The Nation Is Thrilled?” The Economic Times re-corded wryly and presciently that the Indian people now felt ”inches taller.” Overall, however, the press lavished praise in huge front-page columns and attendant articles, relegating the pre viously dominant story of the railway strike to back pages.14

Jag går i min analys inte så långt som andra som velat förklara det indiska kärnvapenprogrammet bara med inhemska poli-tiska och rent av psykologiska faktorer.15 Mitt huvudargument är att politiska kriser förklarar incitament för och valet av tid-punkt för provsprängningarna 1998. I fallet 1974 spelade in-hemska faktorer en stor roll, vilket framgår om man studerar den inhemska politiken. Detsamma gäller 1998.

Den 11 maj 1998 genomförde Indien tre kärnvapenprov-sprängningar vid testanläggningen Pokhran ute i Rajasthans öken. Den 13 maj genomfördes ytterligare två provsprängning-ar. Två veckor senare svarade Pakistan med sex provspräng-

RJ_2012_inlaga.indd 217 2012-06-13 21.49

218

ningar som genomfördes under en period av två dagar. Ome-delbart efter Indiens första provsprängning utsattes Indien, som väntat, för hård kritik av det internationella samfundet. Kritiken från Pakistan och Kina var naturligtvis stark, men även från övriga världen kom protester blandat med hot om sanktioner och indraget bistånd.

Reaktionerna i Indien blev emellertid vad Vajpayee hade hoppats på.  På flera håll utbröt spontana firanden. Nyhets-byråerna i Väst översvämmades av bilder och reportage om indier som jublade efter provsprängningarna, och tidskriften India Today var som vanligt snabb med att ta tempen med en opinionsundersökning. Den visade att häpnadsväckande 91 procent av stadsbefolkningen stödde att provsprängningarna genomförts.16 I stort sett upprepades många av de euforiska reaktionerna från 1974. Perkovich observerade att

The Times of India noted in a May 14 editorial that ”[f]or a nation which in the normal course cannot agree on anything,” the wide-spread support for the tests ”was startling”.17

Att rss-anhängarna skulle dansa på gatorna var vad man kun-nat förvänta sig, men det firades även i de bredare folklagren – kanske främst i städerna men också på landsbygden. Tveksam-heten till bjp och Vajpayee som ledare förbyttes mot stolthet och lojalitet. Effekterna inom koalitionen lät inte heller vänta på sig. Efter provsprängningarna upphörde aiadmk, för ett tag, att ställa allt för omfattande krav på inflytande både vad gäll de regeringssammansättningen och dmk:s position vid mak ten i Tamil Nadu. aiadmk:s vågmästaroll förändrades radi kalt. Före provsprängningarna gjorde den att aiadmk var central för bjp-koalitionens överlevnad och Jayalalitha kunde skapa politiskt stöd och respekt genom att hela tiden ställa om-fattande krav på bjp-ledningen. Efter provsprängningarna in-såg hon att det inte längre var en möjlig strategi. När bjp erhöll ett sådant euforiskt stöd fick aiadmk helt enkelt passa sig för att inte framstå som illojalt. Provsprängningarna skapa de rätt-

RJ_2012_inlaga.indd 218 2012-06-13 21.49

219

ning i leden och vågmästaren blev tandlös. Att aiadmk spelat en viktig roll som vågmästare och som katalysator som ledde till beslutet om kärnvapenprovsprängningar var dock ett faktum. 

Efterföljderna

Bara ett drygt år senare blev det nyval i Indien igen, och inte oväntat var det aiadmk som fällde den sittande regeringen genom att dra tillbaka sitt stöd. Kongresspartiet återhämtade sig något men deras allierade gick det sämre för. bjp däremot satsade rätt. Under tiden mellan valsegern 1998 och nyvalet 1999 lyckades bjp mobilisera nya allianspartners. Under som-maren 1999 navigerade bjp landet genom en omfattande kon-flikt med Pakistan. För ett flertal mindre partier kom de därför att inte bara betraktas som mer rumsrena utan även som reger-ingsdugliga. bjp lyckades därför återta makten och nu var de inte längre beroende av aiadmk. Den regering som bildades kunde sitta kvar nästan ohotad under en hel mandatperiod. Det var första gången ett annat parti än Kongresspartiet lyckats med det. bjp förstärkte därmed sin position i indisk politik och – för att parafrasera tesen om att efterkrigstiden nu var slut i Europa – den post kolo niala eran kan därmed sägas ha avslutats för Indiens del. Men för att komma dit såg sig Vajpayee tvung-en att stirra ner i avgrunden. 

Epilog

Perioden från 1996 till 1999 var ovanligt turbulent i den in-diska inrikespolitiken – även med indiska mått mätt. Man kan se det som ett slags transition från ett politiskt system där främst ett parti dominerat i politiken, till ett där det fanns en jämbördig motståndare. Men det är heller inget renodlat två-partisystem vi ser. I indisk politik spelar de mindre, regionala partierna en viktig roll, och ingen av de stora två kan klara sig utan att få med sig flera lokala partier i en koalition. Om ett av

RJ_2012_inlaga.indd 219 2012-06-13 21.49

220

dessa småpartier är relativt sett mycket större än de övriga små-partierna får det en vågmästarroll. Vågmästarrollen skapar ett unikt tillfälle för den som innehar den. I normalfallet är det tänkt att makten hos en politisk aktör ska vara proportionell mot dess storlek i form av väljarstöd och/eller antalet platser i parlamentet och andel av en regeringskoalition. Men när ett parti blir vågmästare uppstår möjligheten att bli avsevärt mer inflytelserik än vad proportionerna medger. Den som represen-terar ett större block och ska leda en regering i ett sådant läge får baksidan av medaljen. Den riskerar att få avsevärt mindre makt än vad som är proportionerligt. Vågmästarpartier för-skjuter maktproportioner, och det kan krocka rejält med de principer som maktutövningen grundar sig på. Därför utgör vågmästare ett slags belastning för en demokrati.

Exemplet från Indien visar detta på flera sätt. Men där har man vant sig vid att leva med sina minoritetsregeringar, och det går uppenbarligen att skapa tillräcklig stabilitet för att re-geringar ska lyckas fullfölja sina mandatperioder. I dag finns det inget parti i Indien som på nationell nivå, och inom över-skådlig framtid, skulle kunna hämta hem en egen majoritet. Framgent kommer vi att se fler exempel på olika koalitioner där vissa partier är mycket rörliga och byter huvudaktör att alliera sig med. Som många statsvetare och historiker redan påpekat finns det en styrka i denna indiska pluralism – det är mycket svårt för ett parti att ensamt ta makten och utöva dik-tatur.18 På så sätt stabiliserar pluralismen sig självt och skapar frihet och politisk tolerans.

Men vågmästare i Indien kan uppenbarligen driva upp den politiska budgivningen, och det kan leda till fartblindhet och omdömeslöshet. Det kan gå så långt att man visar upp och hotar omgivningen med sina värsta domedagsvapen – detta egentligen för att stävja och övertyga en hemmaopinion. I den processen riskerar man att dra in flera andra aktörer i spelet – i synnerhet grannar som man redan befinner sig i konflikt med. Det politiska tålamodet och den politiska toleransen riskerar

RJ_2012_inlaga.indd 220 2012-06-13 21.49

221

då att bli allvarligt lidande, och det kan bädda för öppen, väp-nad, konflikt. Det är heller inte alls säkert att vågmästaren ser sin egen roll i ett större perspektiv. Vågmästaren inser inte nöd-vändigtvis varför det plötsligt uppstått så många vågspelare.

Noter

1. Putnam 1988.2. Det har skrivits hela avhandlingar om vilken roll karisma spelar i syd-

indisk politik. Se t.ex. Widlund 2000.3. I toledo-projektet vid Uppsala universitet studeras för närvarande

bl.a. hindunationalismen och vilka attityder bland medborgarna som den rörelsen kan kopplas till, se <http://toledo.statsvet.uu.se>.

4. Jaffrelot 1999.5. Relationen mellan väljarstöd och andelen platser i parlamentet kan ju

som är allmänt känt variera rejält i majoritetsvalsystem.6. Kapur & Mehta 1999, s. 164. Se även Pai 1998, som citerar artikel i

Times of India [New Delhi], 20/6 1998. Se även Venkatesan 1998a, som uppger detta redan i mars 1998.

7. Pai, 1998, s. 846.8. (Till den 12 mars.) Venkatesan 1998b.9. Venkatesan 1998b.10. Venkatesan 1998b.11. Subramanian & Venkatesan 1998.12. <www.indianexpress.com/ie/daily/19980504/12450024.html>.13. Perkovich 1999, s. 174.14. Perkovich 1999, s. 174–179. Se även Abraham 1998, s. 141–154.15. Ett sådant spår följs i Abraham 1998.16. <www.nytimes.com/1998/05/14/world/nuclear-anxiety-overview-

india-carries-2-more-atom-tests-despite-sanctions.html?pagewanted=3>.17. Perkovich 1999, s. 422.18. Brass 1990.

Referenser

Abraham, Itty (1998). The Making of the Indian Atomic Bomb, London: Zed Books.

Brass, Paul R. (1990). The New Cambridge History of India, Cambridge: Cambridge University Press.

Jaffrelot, Christophe (1999). The Hindu Nationalist Movement and Indian

RJ_2012_inlaga.indd 221 2012-06-13 21.49

222

Politics. 1925 to the 1990s. Strategies of Identity-Building, Implantation and Mobilisation (with special reference to Central India), India: Penguin Books.

Kapur, Devesh & Mehta, Pratap Bhanu (1999). ”India in 1998. The Tra-vails of political fragmentation”, Asian Survey, Vol. 39, No. 1, s. 163–176.

Pai, Sudha (1998). ”The Indian party system under transformation. Lok Sabha Elections 1998”, Asian Survey, Vol. 38, No. 9, s. 836–852.

Perkovich, George. (1999). India’s Nuclear Bomb. The Impact on Global Pro-liferation (Updated Edition with a New Afterword), Berkeley, Los An-geles, London: University of California Press.

Putnam, Robert D. (1988). ”Diplomacy and domestic politics. The logic of 2-level games”, International Organization, Vol. 42, No. 3, s. 427–460.

Subramanian, T. S., & Venkatesan, V. (1998). ”Jayalalitha vs the BJP”, Front line, Vol. 15, April 25–May 8.

Venkatesan, V. (1998a). ”Contradictions and compromises”, Frontline, Vol. 15, March 21–April 3.

Venkatesan, V. (1998b). ”Pulls and pressures”, Frontline, Vol. 15, April 4–17.

Widlund, Ingrid (2000). Paths to Power and Patterns of Influence, Uppsala: Acta Universitatis Upsaliensis.

Widmalm, Sten (2004). Säkerhetsdilemman i Indien och Pakistan. Kashmir-kriget och nya konfliktscenarion, Stockholm: Försvarsdepartementet (För-svarsberedningens skriftserie, 14).

Widmalm, Sten (2006). Kashmir in Comparative Perspective. Democracy and Violent Separatism in India, Oxford: Oxford University Press.

Widmalm, Sten (2010). ”Gud bevare Pakistan”, i Sten Widmalm & Sven Oskarsson (red.), Prometokrati. Mellan diktatur och demokrati, Lund: Student litteratur.

RJ_2012_inlaga.indd 222 2012-06-13 21.49

223

Sveriges första vågmästare

––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––

När adelsmannen Carl Fredrik Pechlin under frihetstiden hoppade mellan allianser visade han

prov på en politisk strategi som inte var helt tidsenlig. Han var vår första vågmästare. Det är slående hur 1700-talets metoder för att skaffa politiskt

inflytande liknar dem som gäller i dag.–––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––

Av Patrik Winton

Mellan 1719 och 1772 hade Sverige ett parlamentariskt sty-relsesätt där makten över statsapparaten och rikets finans-, försvars- och utrikespolitik låg i händerna på riksdagen och dess fyra stånd. Riksrådet, som fungerade som regering, var ansvarigt inför riksdagen och kunde avsättas om en majoritet av ständernas ledamöter ansåg att riksrådsmedlemmarna inte hade följt ständernas anvisningar i centrala frågor. Samtidigt var kungamakten kraftigt försvagad, vilket innebar att kungen inte kunde föra en självständig politik. Följden av dessa för-hållanden blev att riksdagens sammankomster i Stockholm bestämde den politiska utvecklingen i det svenska riket. För personer och grupper som ville få igenom viktiga förslag blev det med andra ord nödvändigt att få gehör för dem vid riksda-gen. Sammankomsterna präglades av en speciell politisk kultur som påverkade aktörerna på de formella och informella arenor som ingick i det politiska systemet. Kulturen handlade dels om

RJ_2012_inlaga.indd 223 2012-06-13 21.49

224

hur olika frågor hanterades, dels om hur aktörerna skulle bete sig i olika sammanhang. Brott mot de etablerade normerna ledde i regel till högljudda protester och fördömanden. Den politiska kulturen påverkades också av att fler aktörer än tidi-gare deltog i det politiska livet. Det var inte bara riksdags-ledamöter som engagerade sig, utan även personer som ville kontrollera hur deras representanter skötte sig i Stockholm, individer som ville bevaka ett ärende och utländska sändebud. Totalt var det flera tusen människor som samlades i huvudsta-den för att på olika sätt delta i de politiska överläggningarna. Sammankomsterna ledde till nya sätt att organisera politiska aktiviteter. Bland annat utvecklades strategier för att utnyttja det sociala umgängeslivet men också medier som tidningar och pamfletter användes i en aldrig tidigare sedd omfattning.

Även om de flesta aktörerna var överens om de grundläggan-de spelreglerna för den politiska interaktionen och den huvud-sakliga politiska inriktningen, präglades riksdagssamman-komsterna av hårda politiska strider som kunde bli närmast personliga till sin karaktär. För att kunna utöva inflytande inom systemet och samtidigt begränsa andra personers möjlig-heter att påverka skapades ståndsövergripande grupperingar bland riksdagens ledamöter vars sammanhållning byggde på olika typer av lojalitetsband. Grupperingarna, som kunde upp-visa kontinuitet över tid, stred med varandra både om politiskt inflytande och om tilldelning av viktiga resurser.

Pechlin och frihetstidens politiska kultur

Carl Fredrik Pechlin var en ledande militär och adelsman, som skapade sig en stark och inflytelserik ställning vid riksdagen under framför allt 1750- och 1760-talen. Han gjorde sig känd som en tämligen skrupelfri brytare av politiska lojaliteter, sam-tidigt som han på ett principfast sätt försvarade frihetstidens statsskick mot alla som försökte minska riksdagens inflytande. Han kombinerade således en flexibel politisk praktik med en

RJ_2012_inlaga.indd 224 2012-06-13 21.49

225

fast övertygelse om det svenska politiska systemets förträfflig-het. Men det som av hans samtid bedömdes som skrupelfritt, skulle samtidigt kunna ses som ett modernt politiskt agerande, där Pechlin utnyttjade olika allianser för att driva igenom sin politik. På så sätt kan han ses som vårt lands första politiska vågmästare.

Pechlin föddes inte in i den svenska politiska eliten, utan tillhörde en holsteinsk adelsfamilj. Hans far Johan Pechlin von Löwenbach var bland annat diplomat och verkade i Stockholm som holsteinskt sändebud under 1720-talet. Carl Fredrik Pechlin kom till Sverige som sexåring år 1726 och började sena-re studera vid Lunds universitet, samtidigt som han inledde en militär yrkesbana. Han började som volontär, men steg snabbt i graderna. Tjänstgöringen innebar att han bland annat deltog i kriget mot Ryssland 1741–43 och i de militära åtgärderna mot de protesterande bönderna från Dalarna 1743. År 1751 hade Pechlin nått överstelöjtnants grad, och han blev därmed natu-raliserad svensk adelsman samma år. I och med introduktionen på Riddarhuset fick han rätt att delta vid riksdagen som huvud-man för sin ätt. Två år tidigare hade han gift sig med Anna Christina Plomgren, dotter till handelsborgmästaren och kom-merserådet i Stockholm Thomas Plomgren, som var en av de ledande grosshandlarna i landet och därmed en av rikets mest förmögna och inflytelserika män. Bröllopet innebar att Pechlin gifte in sig i den svenska politiska eliten och att han blev del av ett inflytelserikt socialt nätverk bestående av framstående bor-gare i Göteborg och Stockholm samt ledande adliga ämbets-män i huvudstaden. Även om han långt ifrån saknade resurser dessförinnan betydde äktenskapet att han fick tillgång till be-tydande ekonomiska medel, som bland annat investerades i ett antal gårdar och bruk i Kalmar län. De ekonomiska och socia-la resurserna skapade samtidigt en självständighet som gjorde att han inte på samma sätt som många andra var beroen de av gynnare inom den politiska eliten för att få stöd för sina förslag och intressen.

RJ_2012_inlaga.indd 225 2012-06-13 21.49

226

Dylika hierarkiska relationer var centrala för den politiska praktiken under frihetstiden. Samtidigt som många aktörer var involverade i besluten och den organisering som skedde, var nämligen inflytandet över den politiska processen asymmet-riskt i den meningen att vissa aktörer hade mer makt än andra genom att dominera mobiliseringen och viktiga institutioner vid riksdagen. Dominansen skapades och upprätthölls på flera sätt. För det första gällde det för en framträdande person att bygga upp långsiktiga relationer till olika dugliga men under-ordnade personer. Dessa patron–klientrelationer utgjorde en typ av informellt, frivilligt och oftast långsiktigt förhållande där en överordnad patron gav favörer och beskydd i utbyte mot lojalitet och olika former av politiskt stöd från en underordnad klient. Relationen präglades av en tydlig asymmetri, där patro-nen besatt betydande ekonomiska och politiska resurser som klienten var i stort behov av. Genom att exempelvis påverka

gösta bohm

an

RJ_2012_inlaga.indd 226 2012-06-13 21.49

227

gunnar sträng

RJ_2012_inlaga.indd 227 2012-06-13 21.49

228

tjänsteutnämningar och andra resursfördelningsbeslut kunde patronen gynna sina klienter. För att kunna fungera som en patron gällde det således att antingen ha medel själv att för-dela eller kunna påverka centrala institutioners beslut. Klien-terna å sin sida var tvungna att visa sin tacksamhet genom att uppvisa lojalitet. Pechlin kunde framför allt påverka militära beslut, men även använda sina kontakter inom den politiska eliten för att influera viktiga avgöranden.

Ett annat vanligt sätt att upprätthålla sin dominans var att anordna stora bjudningar i samband med riksdagen. Sådana trakteringar, som antingen kunde ske i hemmen eller på någon av Stockholms vinkällare, innebar att värden bjöd en mängd personer på mat, dryck och underhållning. Därmed uppvisade arrangören en hög ekonomisk och social status medan gästerna fick ikläda sig rollen som tacksamma underordnade. Samtidigt kunde politik diskuteras och information spridas bland de när-varande individerna. Huvudsyftet var att etablera och upprätt-hålla politiska band med riksdagsledamöterna i Stockholm. Idén var att generositeten i form av gratis mat och dryck skulle skapa lojalitet och krav på återgäldande i form av politiskt stöd. Man försökte således använda bjudningar för att skapa politisk sammanhållning. Vid Pechlins första riksdag 1755/56 gjorde han sig känd som en stor arrangör och finansiär av olika bjud-ningar, vilket skulle fortsätta under hela hans politiska karriär. Framför allt använde han sitt hem på Blasieholmen i Stockholm för dylika tillställningar. Under 1760-talet kunde så många som sextio riksdagsledamöter träffas där samtidigt.

Vid sidan av dessa vertikala band och försöken att skaffa sig lojala anhängare gällde det också för en politiskt intresserad adelsman att odla kontakterna med sina släktingar och vänner. Kontakterna upprätthölls bland annat genom visiter, men också genom att erbjuda hjälp och stöd i olika situationer. Detta tog en avsevärd tid. Släkt- och vänskapsbandens bety-delse i det politiska livet innebar att de sociala mekanismer som präglade de personliga relationerna kom att forma den

RJ_2012_inlaga.indd 228 2012-06-13 21.49

229

politiska praktiken. Samtidigt påverkade de politiska striderna de sociala sammanhang där den politiska eliten var involverad. Därmed skapade banden en viss stabilitet i det politiska livet, men de kunde också göra det besvärligt att byta politiska loja-liteter.

De sociala nätverken styrde politiken

Det sociala perspektiv på frihetstidens politiska praktik som diskuterats ovan skiljer sig på flera punkter från de förklaring-ar som tidigare forskare har presenterat. Det etablerade sättet har varit att kalla grupperingarna för partier, vanligtvis be-nämnda hattar och mössor, som uppvisade tydliga organisa-tionsdrag. Enligt historikern Michael Metcalf bestod partierna av grupper av personer som försökte genomföra gemensamma idéer genom att långsiktigt koordinera sina handlingar för att vinna röster bland de personer som var aktiva i det politiska systemet. Metcalf framhåller även att partierna hade ett ledar-skap bestående av ledande adelsmän, som kunde påverka an-hängarnas agerande vid centrala omröstningar. Både Metcalf och historikern Per-Erik Brolin menar att partierna utveckla-des organisatoriskt över tid. Under 1760-talet existerade det sålunda två nationellt förankrade partier som verkade i alla fyra stånden och som stred mot varandra vid riksdagen och i de lokala valen till bonde-, borgar- och prästeståndet. Till sin hjälp hade partierna ekonomiska medel, som framför allt kom från Europas stormakter. Stormakterna delade ut pengarna i syfte att försöka påverka den svenska utrikespolitiken. Konse-kvensen av detta perspektiv blir att partierna uppfattas som helt dominerande i det rikspolitiska livet från 1740-talet och framåt. Med andra ord ses de individer som deltog vid riksda-garna som anhängare till hattarna eller mössorna, styrda av lojalitet till sina respektive partier.

Det sociala perspektivet, som framförs här, innebär i stället att aktörerna och deras handlingar sätts in i ett större kulturellt

RJ_2012_inlaga.indd 229 2012-06-13 21.49

230

och socialt sammanhang med hänsyn till de mångfaldiga in-tressen och sociala mekanismer som påverkade det politiska agerandet. Ett sätt att förstå de samarbeten som skedde under perioden är att se dem som sociala nätverk, det vill säga att lojaliteten mellan personerna styrdes av olika typer av infor-mella utbyten och personliga relationer snarare än av solidari-tet med olika partiorganisationer.

Banden till släkten Plomgren gjorde det naturligt för Pechlin att samarbeta med grosshandlarens vänner och förtrogna vid riksdagen 1755/56. Bland dem fanns svågern John Jennings och Plomgrens grosshandlarkollega Gustaf Kierman. Kontakterna med den franske ambassadören i Stockholm, Louis de Carde-vac d’Havrincourt, medförde också att Pechlin fick resurser att anordna trakteringar i huvudstaden. Genom att stödja sitt sociala nätverks gemensamma förslag samtidigt som han kraft-fullt kritiserade motståndarna manifesterade han sin tillhörig-het. Därmed följde han den dominerande politiska logiken under frihetstiden, det vill säga att man lät de sociala banden och utbytena man var involverad i påverka det politiska age-randet. Politiken bidrog på så sätt till att bekräfta och stärka redan etablerade sociala nätverk. Sitt stöd för frihetstidens för-fattning visade Pechlin i samband med hovets kuppförsök 1756 då han dels patrullerade gatorna i jakten på kuppanhängare, dels yrkade på lagens strängaste straff för de personer som var involverade i planeringen av kuppen. Han ska enligt en uppgift ha yttrat att man borde låta alla ”statsbrottslingars huvuden falla för bilan om än deras antal skulle uppgå till ett hundratal, ja även om det komme att gälla själva drottningen”. Han kun-de således tänka sig att ge sig på drottning Lovisa Ulrika om det visade sig nödvändigt för att bevara författningen. Drott-ningen klarade sig till slut undan med en tillrättavisning, men flera ledande adelsmän miste livet.

År 1756 sammanföll försvaret av författningen och de hårda angreppen på alla som ville mildra domarna mot kuppmakarna med de intressen som Pechlins sociala nätverk hade. Nätver-

RJ_2012_inlaga.indd 230 2012-06-13 21.49

231

kets medlemmar, på samma sätt som många andra riksdags-ledamöter, önskade bevara författningen eftersom det garan-terade dem ett stort inflytande över den politiska utvecklingen i landet. De personliga lojaliteterna, de politiska åtgärderna och idéerna om författningens försvar sammanföll således för Pechlin. Nätverkets medlemmar var också måna om att söka stöd för denna linje utanför den politiska eliten och huvud-staden. De började därför dels ge ut Riksdagstidningarna, där redogörelser för vad som hände vid riksdagen trycktes, dels medverka till utgivningen av publikationen Ärlig Svensk, som hade till uppgift att förklara författningen för rikets invånare. Därtill gjordes midsommardagen till en form av officiell natio-naldag då det avvärjda revolutionsförsöket och frihetens upp-rätthållande skulle firas över hela riket. Allt detta visar på en insikt om vikten av att kommunicera centrala politiska bud-skap till alla rikets invånare i ett försök att styra den allmänna opinionen.

Pechlins första svek

Den politiska samstämmighet som rådde vid riksdagens slut 1756 började successivt krackelera i slutet av 1750-talet. Den drivande orsaken till splittringen var riksrådets beslut 1757 att vara med i koalitionen mot Preussen. Deltagandet i sjuårskriget innebar att Sverige skickade omkring 20 000 man till svenska Pommern i utbyte mot subsidier från Frankrike. Tanken var att de utländska resurserna skulle täcka kostnaderna och att armén inte skulle vara särskilt aktiv i kriget. Därmed kunde riksråds-herrarna argumentera att överföringen av trupper endast var ett sätt för Sverige att fullfölja ingångna avtal och förpliktelser och inte något krig som krävde riksdagens sammankallande. Förutom de konstitutionella tveksamheterna ledde kriget även till stora ekonomiska problem, eftersom kostnaderna översteg de intäkter som kom in. För att täcka de uppkomna under-skotten gick riksbanken in med lån till staten, vilka drev upp

RJ_2012_inlaga.indd 231 2012-06-13 21.49

232

priserna och försämrade den svenska valutans värde på de in-ternationella valutamarknaderna. Prisökningarna och krigs-politiken ledde till ett ökat missnöje bland befolkningen. Flera kritiska pamfletter och tidningsartiklar publicerades under slu-tet av 1750- och början av 1760-talet. Pechlin, som var övers-telöjtnant vid Kalmar regemente, var kommenderad till Pom-mern. Han deltog, på samma sätt som stora delar av den övriga

tho

rbjörn

fälldin

RJ_2012_inlaga.indd 232 2012-06-13 21.49

233

politiska eliten, i flera av de strider som inträffade under kriget. Även om han hela tiden följde order och utmärkte sig som en initiativrik officer, var han kritisk till kriget och det sätt varpå riksrådet hanterade det. Framför allt ogillade han att man hade startat kriget utan att sammankalla ständerna. Kriget var med andra ord ett brott mot regeringsformen. Han började därför mobilisera stöd för sin ståndpunkt bland officerarna i Pom-mern. När sedan riksdagen inleddes i oktober 1760 visade det sig att denna grupp var ganska stor. Tillsammans med andra missnöjda från de andra stånden utgjorde de en heterogen ge-menskap vars främsta mål var att få slut på kriget samtidigt som de ansvariga riksråden skulle ställas till svars.

Pechlin var en av ledarna för denna åsiktsinriktning, vilket innebar att han gick emot flera av de individer han hade samar-betat med vid riksdagen 1755/56 och som han hade nära sociala relationer till. Pechlins agerande, som bland annat innefattade hårda angrepp på riksrådet i olika debatter och arrangerandet av stora bjudningar i hemmet på Blasieholmen i Stockholm, innebar att han manifesterade sin politiska självständighet. Andra adliga politiska oligarker, såväl forna vänner som mot-ståndare, såg honom både som ett hot och som en möjlig allie-rad. De försökte därför förhandla med honom, eller med andra ord binda honom och hans anhängare till en viss politisk linje eller gruppering. Hans forna vänner ville att han skulle mildra kritiken mot riksrådet, medan motståndarna hoppades kunna använda honom i ett försök att åstadkomma en större politisk förändring. Problemet var bara att det var svårt att få honom att underordna sig ett annat intresse än sitt eget. Orsaken var att det egentligen inte fanns något han ville ha. Det enda som kunde användas var beslut om vissa riksråds avskedande. Axel von Fersen, som var adelsståndets talman och en av Pechlins forna allierade, lyckades få med honom på en kompromiss som innebar att tre riksråd, inklusive kanslipresidenten, skulle av-sättas i utbyte mot att Pechlin upphörde med sina hårda an-grepp mot riksrådet och den politik som hade förts. Fersen

RJ_2012_inlaga.indd 233 2012-06-13 21.49

234

offrade således tre av sina allierade i ett försök att få med sig den mäktige Pechlin. Kompromissen lyckades i den meningen att två riksråd avsattes medan kanslipresidenten avgick själv-mant. Kritiken mot riksrådets krigspolitik upphörde när de tre riksråden hade avgått.

Pechlin hade i och med kompromissen tillfälligt lämnat sin självständiga position i det politiska livet och återgått till sin forna gemenskap. Hans huvudsakliga mål var att de mest en-tusiastiska krigsanhängarna i riksrådet skulle avsättas samt att det tydliggjordes att beslutet år 1757 inte var förenligt med regeringsformen. Eftersom han hade tillgång till stora resurser, både ekonomiska och sociala, hade han råd och möjlighet att markera sin självständighet. De existerande sociala banden var således inte så pass bindande för honom att han stannade inom den etablerade gemenskapen. När han kom tillbaka efter sin oppositionella utflykt hade hans politiska ställning visserligen stärkts, men tilliten som var så viktig både för de sociala rela-tionerna och för de politiska lojaliteterna var skadad. Ingen – inte ens hans närmaste släktingar och vänner – kunde längre långsiktigt räkna med att han skulle ställa upp för det sociala nätverket. Den stabilitet som sammanflätningen mellan poli-tiska och sociala band medförde var följaktligen borta.

Denna brist på stabilitet visade sig ganska snart efter över-enskommelsen mellan Fersen och Pechlin. Den sistnämnde upphörde nämligen inte med sina anklagelser mot riksrådet. Visserligen berörde han inte frågan om ansvaret för krigsbeslu-tet, utan snarare olika utnämningar, men det visar att Pechlin vägrade att bli en tystlåten ja-sägare som underordnade sig andras intressen. Anklagelserna mot riksrådet i augusti 1761 rörande felaktiga utnämningar uppfattades dock av många som att han hade gått för långt och att han var för inflytelserik. Hans fiender använde hans agerande i den hätska debatten för att försöka avsätta honom från riksdagen. Eftersom varje stånd självt hade rätt att bestämma över sina medlemmar kunde en majoritet besluta om uteslutning via en enkel omröstning. Vid

RJ_2012_inlaga.indd 234 2012-06-13 21.49

235

misstroendedebatten hävdade Pechlin den fria yttranderättens princip, medan hans motståndare argumenterade för att han på ett brottsligt sätt hade brutit mot de normer som styrde debatterna vid riksdagen. När Riddarhuset till slut skred till votering i frågan efter en lång debatt bland adelns ledamöter i riksdagen och i pressen, röstade 397 ledamöter för att Pechlin skulle uteslutas både från pågående och nästa riksdag, medan 396 var emot en sådan åtgärd. Trots flera försök från Pechlins anhängares sida att ändra beslutet stod det fast. Uteslutningen kan tolkas som en uppgörelse med det sätt som Pechlin age-rade politiskt; hans hårda debattstil och besluten att bryta med

thage g. peterson

RJ_2012_inlaga.indd 235 2012-06-13 21.49

236

existerande lojaliteter uppfattades som moraliskt och politiskt suspekt. Hans sätt att hoppa mellan olika grupper för att få igenom sin politik gick helt enkelt inte ihop med den rådande poli tiska kulturen, som inte accepterade detta tidiga vågmästar-beteende. Det var många som därför drog en lättnadens suck när Pechlin försvann från de formella politiska arenorna i hu-vudstaden.

Fler hopp mellan olika gemenskaper

Efter uteslutningen stannade Pechlin kvar i Stockholm och fortsatte med sina bjudningar. Det var genom dem och över-läggningar med andra medlemmar av den politiska eliten som han trots allt bevarade sitt inflytande i politiken. Det dröjde dock ända till riksdagen 1769/70 innan han åter kunde träda in på Riddarhuset och vara med och fatta viktiga politiska beslut. På samma sätt som vid riksdagen 1760/62 började han anklaga riksrådets medlemmar för allvarliga felsteg. Skillnaden nu var att riksråden inte tillhörde hans egen gemenskap. Samtidigt var han orolig för de pågående förhandlingarna mellan hans egna allierade och hovet om en författningsförändring. Han befa-rade att kungahuset skulle stärka sin ställning på riksdagens bekostnad. För att undvika en sådan utveckling började han förhandla med olika utländska sändebud och med tidigare motståndare. På samma gång slutade han träffa sina tidigare allierade i olika sociala sammanhang. Han hade helt enkelt ånyo brutit med sin gemenskap. Hans drivkraft var återigen försvaret för regeringsformen och riksdagens ställning mot alla angrepp. Agerandet manifesterade hans självständighet och ovilja att underordna sig andras intressen, samt hans i samtiden oortodoxa politiska strategi, där den politiska linjen gick före sociala band och fick honom att hoppa mellan allianser.

I och med att han hela tiden kunde fungera som en patron fick han också med sig sina anhängare på de byten av lojaliteter som han initierade. Det faktum att så många följde honom

RJ_2012_inlaga.indd 236 2012-06-13 21.49

237

tydliggör att åtskilliga riksdagsledamöter snarare var lojala med en patron än med en etablerad partilinje. Pechlins aktivi-teter i samband med riksdagen bidrog till att alla försök att försöka förändra regeringsformen sköts i sank.

Vid nästa riksdag 1771/72 fortsatte hovet med sina försök att stärka kungamakten genom att förhandla med olika parter. Orsaken till att riksdagen samlades så kort tid efter det förra riksmötets avslutande var att kung Adolf Fredrik hade avlidit 1771. Eftersom den nya kungen skulle underteckna en kunga-försäkran och hans kröning skulle ske i samband med en riks-dag var det nödvändigt för ständerna att åter samlas. Hovets ambitioner gjorde det naturligt för Pechlin att fortsätta inom den gemenskap som han hade varit del av i slutet av riksdagen 1769/70. Den unge kungen Gustav III samlade flera ledande adelsmän i ett försök att minska splittringen och skapa en större kompromiss mellan de olika fraktionerna. Pechlin var med vid dessa samtal, men han hade inget som helst intresse av att de skulle lyckas. En kompromiss hotade, enligt Pechlins uppfattning, det fria regeringssättet. Bakom detta fanns också en insikt om att hans politiska position byggde på en självstän-dig ställning mellan olika stridande fraktioner; utan strider skulle hans möjligheter att utöva inflytande minska. Pechlins vägran att kompromissa bidrog starkt till att förhandlingarna strandade.

När kungen insåg att det inte gick att få till en förändring av den politiska situationen genom parlamentariska medel bör-jade han planera för en statskupp med hjälp av lojala militära förband. I augusti 1772 iscensattes planen – bland annat arres-terades riksrådet och flera inflytelserika ledamöter av det sekre-ta utskottet. När Pechlin fick information om händelserna för-sökte han mobilisera stöd för den rådande ordningen. Han reste följaktligen söderut till Småland och de regementen som stod under hans befäl. Väl där författade han bland annat ett manifest i vilket han uppmanade befolkningen i Småland att gripa till vapen och försvara ”konungen, friheten, det lagliga

RJ_2012_inlaga.indd 237 2012-06-13 21.49

238

statsskicket och det allmänna bästa”. Pechlin försökte sedan ta kontrollen över Jönköping, men blev arresterad och därpå ställd inför en generalkrigsrätt i Stockholm. Vid överlägg-ningarna visade det sig svårt att bevisa att Pechlin hade begått några allvarliga brott. Därför – och efter det att Pechlin hade lämnat in en böneskrift och sedan svurit trohet till den nya författningen – blev han frigiven i januari 1773. Han tvingades dock begära avsked från sin militära tjänst som överste för Jön-köpings regemente och generalmajor i armén. Genom att be-handla Pechlin och andra ledande medlemmar av den politiska eliten på ett milt sätt försökte Gustav III vinna deras förtro-ende och stöd för den nya politiska ordningen.

Efter frisläppandet flyttade Pechlin till sina egendomar i Småland, där han förde ett ganska stillsamt liv under flera år. Under 1780-talet blev han dock mer politiskt aktiv. Han deltog vid riksdagarna 1786, 1789 och 1792 där han framförde kritik mot kungens politik. När det visade sig att det inte gick att begränsa kungens makt via etablerade politiska institutioner blev han del av den krets av adelsmän som planerade och ut-förde attentatet på kungen 1792. Efter attentatet greps Pechlin, men hans direkta inblandning i attentatet gick inte att bevisa. Kontakterna med attentatsmännen gjorde dock att han fängs-lades på Varbergs fästning där han blev kvar till sin död 1796.

Pechlins agerande under Gustav III:s kupp och den efter-följande gustavianska tiden visar att han fortsatte att tro på frihetstidens statsskick och dess principer om frihet och med-borgarstyre. Under hela sin politiska karriär var han bunden vid dessa idéer trots att det ibland inte var särskilt gynnsamt. På samma gång som han höll fast vid de konstitutionella idé-erna var han dock mycket ombytlig när det gällde de sociala och politiska lojaliteterna och vem han valde att samarbeta med. Därmed var han en ny typ av politiker, som satte det politiska innehållet högt och lät det styra lojaliteterna. Även andra aktörer, inte minst ofrälse ledamöter, inom frihetstidens politiska system började uppvisa liknande praktiker under

RJ_2012_inlaga.indd 238 2012-06-13 21.49

239

1760-talet. Denna förändring tydliggör att det gamla sättet där man följde etablerade politiska och sociala lojaliteter, även om det innebar att man fick ändra uppfattning vid olika tillfällen, gav vika för nya, mer idébaserade gemenskaper. Förändringen var mer grundläggande än de maktskiften mellan olika partier som tidigare forskning har betonat.

En tidig vågmästare

Pechlins blandning mellan principfasthet och politisk flexi bi-litet gör att man inte bara kan avfärda honom som en oppor-tunist som vände kappan efter vinden. Han var snarare en stra-teg, en vågmästare, som använde sina idéer och lojalitetsbrott för att skapa ett handlingsutrymme som inte hade varit möjligt att uppnå om han hade prioriterat sin position och sitt an-seende i det sociala nätverk han tillhörde på 1750-talet. Denna strategi krävde att man antingen hade tillgång till betydande ekonomiska medel och kunskap om hur dessa medel användes för att bygga politiska lojaliteter, eller att man utnyttjade de möjligheter som den nya betoningen på det politiska innehållet medgav. Pechlins styrka bestod i att han kunde kombinera dessa två delar. En annan förutsättning för hans strategi var att det fanns olika konkurrerande gemenskaper som fortsatte att strida om inflytande. Vid riksdagen 1755/56 blev en grupp to-talt tillintetgjord som politisk kraft, vilket innebar att det inte fanns något att vinna för Pechlin att bryta med sina allierade. Den politiska situationen under 1760- och början av 1770-talet var däremot betydligt mer splittrad och konfliktfylld – mycket till följd av ekonomiska problem efter sjuårskriget och ökade krav från olika ofrälse grupper på att få vara med och fatta beslut – vilket ökade möjligheterna för Pechlins strategi. Efter-som ingen helt dominerade det politiska livet fick hans erbju-danden om stöd avgörande betydelse vid flera till fällen. Där-med ökade han sitt inflytande samtidigt som den politiska stabiliteten minskade. Det var inte Pechlin som skapade bristen

RJ_2012_inlaga.indd 239 2012-06-13 21.49

240

på politisk stabilitet under 1760-talet, men han utnyttjade den för sina egna syften. Utifrån de rådande normerna sågs ageran-det som mycket tvivelaktigt, men på grund av sina resurser och med hänvisningar till olika patriotiska och medborgerliga ide-al kunde Pechlin samtidigt vinna stöd för sin sak. I synnerhet innebar hans konsekventa stöd för frihetstidens statsskick att han vann många vänner.

Pechlin önskade inte främst tilldelning av resurser, utan han drevs av en vilja att försvara den politiska ordningen och fri-hetstidens statsskick. Eftersom det hela tiden existerade alter-nativa ordningar, inte minst en stärkt kungamakt, fick de grundläggande konstitutionella frågorna en större betydelse än

olo

f joh

ansso

n

RJ_2012_inlaga.indd 240 2012-06-13 21.49

241

i tider då de politiska spelreglerna är mer etablerade. De politiska insatserna blev också större för de inblandade par-terna. Ränksmideri och hävdandet av ett medborgerligt intres-se kunde följaktligen uppfattas som farligt men viktigt för både individen och samhället i stort. Att under 1700-talet hävda rätten att vara medborgare uppfattades med andra ord som någonting stort och som man i vissa fall kunde tänka sig att gå i graven för.

Referenser

Brolin, Per-Erik (1953), Hattar och mössor i borgarståndet 1760–1766. Upp-sala.

Carlsson, Ingemar & Persson, Bengt-Arne (2002), General Carl Fredrik Pechlin i myt och verklighet. Den långa vägen från förnedring till upprättelse. Varberg: Hembygdsföreningen.

Lindeberg, Hjalmar (1928), En ränksmidare. Strödda blad ur 1700-talets partistrider. Stockholm: Norstedts.

Metcalf, Michael (1981), ”Structuring parliamentary politics. Party orga-nization in eighteenth-century Sweden”, Parliaments, Estates and Repre-sentation, vol. 1, nr 1.

Metcalf, Michael (2003), ”Hattar och mössor 1766–72. Den sena frihets-tidens partisystem i komparativ belysning”, i Marie-Christine Skuncke & Henrika Tandefelt (red.), Riksdag, kaffehus och predikstol. Frihetstidens politiska kultur 1766–1772. Stockholm: Atlantis.

Nikula, Oscar (1992–94), ”Carl Fredrik Pechlin” i Svenskt biografiskt lexikon, bd 28. Stockholm.

Sennefelt, Karin (2006), ”Frihetstidens politiska kultur” i Jakob Chris-tensson (red.), Signums svenska kulturhistoria. Frihetstiden. Lund: Signum.

Sennefelt, Karin (2011), Politikens hjärta. Medborgarskap, manlighet och plats i frihetstidens Stockholm. Stockholm: Stockholmia förlag.

Winton, Patrik (2006), Frihetstidens politiska praktik. Nätverk och offentlighet 1746–1766. Uppsala: Acta Universitatis Upsaliensis.

Winton, Patrik (2011), ”The politics of commerce in Sweden, 1730–1770”, i Pasi Ihalainen, Michael Bregnsbo, Karin Sennefelt & Patrik Winton (red.), Scandinavia in the Age of Revolution. Nordic political cultures, 1740–1820. Farnham: Ashgate.

RJ_2012_inlaga.indd 241 2012-06-13 21.49

RJ_2012_inlaga.indd 242 2012-06-13 21.49

243

Och vad anser nu svenska folket om allt detta?

––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––

Sverigedemokraterna, som överraskande placeras i den politiska mitten i årsbokens opinionsundersök-

ning, bedöms vara nöjda med riksdagsarbetet hittills medan regeringen antas ha haft det svårare. Och,

säger svenskarna, höj inte 4-procentsspärren!–––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––

Av Björn Fjæstad & Jenny Björkman

I och med Sverigedemokraternas inträde i riksdagen vid valet 2010 förlorade Alliansen sin majoritet och regerar nu i mino-ritet. Att styra landet under sådana förutsättningar kan ha sina sidor; det framgår av artiklarna i denna bok, skrivna av några av landets främsta experter. Men hur har allmänheten i stort reagerat på det nya läget?

För att ta reda på det har årsboksredaktionen uppdragit åt undersökningsföretaget Skop att pejla uppfattningarna hos ett riksrepresentativt urval. Totalt kontaktades 1 316 personer i åldern 18–84 år, slumpmässigt valda ur befolkningsregistret, var av 24 procent inte önskade medverka i undersökningen. Korrigering har skett för skevheter i bortfallet. De 1 000 ge-nomförda intervjuerna ägde rum i april 2012 per telefon eller, när telefonnummer inte kunde identifieras, per postal enkät. Fyra frågor ställdes till urvalet.

RJ_2012_inlaga.indd 243 2012-06-13 21.49

244

Anser Sverigedemokraterna själva att de varit framgångsrika i riksdagsarbetet?

I den allmänna debatten framhålls ofta att Sverigedemokrater-na har neutraliserats genom att alliansregeringen i vissa sak -frågor kommit överens med något av de rödgröna partierna, exem pelvis med Miljöpartiet om invandrings- och flykting-politiken. Å andra sidan lade regeringen aldrig fram det femte jobbskatteavdraget sedan SD signalerat att de skulle göra ge-mensam sak med övriga oppositionen och rösta nej. En intres-sant fråga är därför huruvida medborgarna bedömer att Sverige demokraterna själva anser att de har lyckats i sitt riks-dagsarbete.

1. Tror du att Sverigedemokraterna själva anser att de har varit fram-gångsrika, inte framgångsrika eller ”varken eller” i riksdagsarbetet under de ett och ett halvt år som har gått sedan valet?

Bild 1 här till höger visar att en klar majoritet av svenskarna, 57 procent, tror att Sverigedemokraterna anser sig ha varit framgångsrika i riksdagen. Ytterst få anger att SD inte alls tyck-er sig ha lyckats.

Andelen som tror att SD anser sig ha varit framgångsrika är högre ju yngre de svarande är, från 66 procent bland de yngsta i urvalet (18–34 år) till 47 procent bland de äldsta (75–84 år). På liknande sätt är de med högst utbildning (akademisk exa-men) mest benägna, 68 procent, att tro att SD anser sig fram-gångsrika och de med lägst utbildning, nio års skola eller mind-re, minst benägna, 41 procent, att tro detta. Inga skillnader råder mellan kvinnor och män.

Uppdelat i politiska block är det 58 procent både av anhäng-arna till något alliansparti och av dem som sympatiserar med något rödgrönt parti som bedömer att SD anser sig framgångs-rika i riksdagsarbetet. Uppdelat på enskilda partier är andelen högst bland miljöpartister (70 procent) och lägst bland center-

RJ_2012_inlaga.indd 244 2012-06-13 21.49

245

partister och socialdemokrater (55 procent). Bland sverige-demokrater är andelen 65 procent, något högre än bland vän-sterpartister och folkpartister (båda 62 procent).

Om vi i stället betraktar enbart dem som svarat ”mycket framgångsrika” blir mönstret, intressant nog, lite annorlunda. Då är det vänsterpartister (23 procent) samt moderater och miljöpartister (båda 21 procent) som i störst utsträckning tror att SD anser sig ha varit mycket framgångsrika i sitt riksdags-arbete. Sverigedemokrater väljer detta svarsalternativ till 12 procent, medan lägsta andelen finns hos centerpartister.

Anser sig alliansregeringen ha kunnat hantera det nya läget i riksdagen?

När nu svenska folket tror att SD anser sig ha lyckats tämligen väl i riksdagen sedan hösten 2010, hur bedömer man då att

17%

40%

23%

14%

2%4%

Gansk

a

framgå

ngsrik

a

Mycket

framgå

ngsrik

a

Varke

n eller

Inte sä

rskilt

framgå

ngsrik

a

Inte all

s

framgå

ngsrik

a

Ej sva

r0

5

10

15

20

25

30

35

40

RJ_2012_inlaga.indd 245 2012-06-13 21.49

246

alliansregeringen själv ser på sina insatser? Fråga 2 är sålunda i viss mening en omvändning av fråga 1.

2. Tror du att alliansregeringen, som alltså är en minoritetsregering, själv anser att den har haft det lättare eller svårare än väntat, eller ungefär som väntat, att hantera situationen med ett vågmästarparti i riksdagen?

Av bild 2 här ovan framgår att de svarande är mer tveksamt inställda till hur regeringen haft det i relation till SD än tvärt-om. Drygt 40 procent bedömer att regeringen upplevt det svå-rare än väntat och bara 10 procent att situationen varit lättare än väntat för regeringen att hantera.

Skillnaderna i bedömning mellan olika grupper av svarande är inte särskilt stora, men ju äldre de svarande är, desto svårare tror man att regeringen funnit situationen. Bland sympatisörer till olika partier tror störst andel bland centerpartister (50 pro-

Litelät

tare

Litesv

årare

Mycket

svåra

reMyck

et

lättar

e

Ungefär

som

väntat

Ej sva

r0

10

20

30

40

50

1%

9%

44%

33%

8%6%

RJ_2012_inlaga.indd 246 2012-06-13 21.49

247

cent) att regeringen haft det svårt, närmast följda – intressant nog – av sverigedemokrater (46 procent). Lägst återfinns folk-partister, varav 28 procent tror att regeringen upplevt det svå-rare än väntat.

Åsikten att regeringen, å andra sidan, haft det lättare än vän-tat att hantera det parlamentariska läget är vanligast bland vänsterpartister (22 procent) och folkpartister (20 procent).

Är SD vänster eller höger eller mittemellan?

I den allmänna politiska debatten förefaller det uppenbart att SD betraktas som ett parti långt till höger. Antagligen beror det i hög grad på SD:s rötter i rasistiska rörelser, liksom på dess ”aggressiva hållning mot invandrare” (Nationalencyklopedin). Exempelvis skriver Nationalencyklopedin i sin skildring av SD:s nutidshistoria att partiet har ”blivit den dominerande kraften längst ute till höger på den politiska skalan”.

Men kanske är detta inte så självklart. I en artikel i denna bok finner Ann-Cathrine Jungar att såväl SD som de flesta av de populistiska partierna i våra grannländer ”befinner sig i mitten av vänster–högerskalan då de förordar välfärd, social reformpolitik (för den ’egna’ befolkningen), en reglerad mark-nad och en omfördelande skattepolitik”.

Går det ihop? Ja, båda synpunkterna kan faktiskt utgöra vettiga beskrivningar av verkligheten. Förklaringen ligger i att det numera inte räcker med endast en politisk skala (vänster–höger), utan vi behöver laborera med ytterligare en: auktori-tär–liberal. Ett auktoritärt parti befinner sig visser ligen oftast till höger om mitten på vänster–högerskalan, men inte alls all-tid. Exempel på det senare är, i Ann-Cathrine Jungars analys, Sannfinländarna och Sverigedemokraterna.

Den tredje frågan i undersökningen undviker därför att ex-emplifiera med invandrarpolitik utan nämner politikområden som förknippas med den i huvudsak ekonomiskt baserade vän-ster–högerskalan.

RJ_2012_inlaga.indd 247 2012-06-13 21.49

248

3. Om man ser till Sverigedemokraternas samlade politik – alltså så-dant som rör exempelvis vård, omsorg och skola, skatter och bidrag, miljö och kultur – skulle du då säga att partiet ligger till vänster, till höger eller ungefär i mitten av den politiska skalan?

Visst drar svarsfördelningen i bild 3 här ovan en aning åt höger, men säkert i betydligt lägre grad än vad många skulle ha väntat sig. Mediansvaret bland dem som avgivit en uppfattning är fak-tiskt ”ungefär i mitten”. Att inte mindre än 13 procent av de svarande placerar SD till vänster, och så hög andel som 36 pro-cent sätter SD i mitten, kan rimligtvis förklara varför väljare kan gå från ett rödgrönt parti direkt till Sverige demokraterna.

De svarandes politiska sympatier ger utslag. Största andelen som placerar SD som vänster finns bland sverigedemokraterna själva (21 procent). Men även bland allianssympatisörer ligger andelen så högt som 14 procent och bland de rödgröna 11 pro-cent, med små skillnader mellan individuella partier. Även

Litetill

vänste

r

Litetill

höger

Mycket

till vä

nster

Mycket

till hög

er

Ungefär

i

mitten Ej s

var

0

5

10

15

20

25

30

35

40

2%

11%

36%

24%

16%

12%

RJ_2012_inlaga.indd 248 2012-06-13 21.49

249

oräknat sympatisörer till SD betyder det alltså att var åttonde svensk bedömer SD vara ett parti till vänster om mitten.

Bland övriga bakgrundsvariabler är det enbart utbildning som ger utslag. Så hög andel som 20 procent av dem med högst 9 års utbildning placerar SD till vänster om mitten.

Vilka sätter då SD till höger? Åter är det politisk sympati som ger störst utslag. Av vänsterpartisterna i urvalet betecknar 61 procent SD som ett parti till höger, varav 32 procent myck-et till höger. Miljöpartisterna kommer närmast med 55 pro-cent, varav 27 mycket till höger. Bland övriga partisympati-sörer är det enbart en minoritet som ser SD som ett parti till höger om mitten: bland socialdemokrater 42 procent och bland borgerliga sympatisörer 38 procent.

Bland alla partisympatisörer utom till ett parti – Sverige-demokraterna – är det många fler som sätter SD till höger än till vänster. Men bland SD-anhängare är det faktiskt tvärtom: 18 procent säger höger, 21 procent vänster.

Rimligen har riksdagspartiernas partisekreterare mycket att lära av dessa siffror inför valet 2014 (detaljer tillhandahålls av årsboksredaktionen på begäran).

De demografiska variabler som ger utslag är utbildning och ålder. Ju mer utbildade och ju yngre de svarande är, i desto högre grad placeras SD till höger. Det brukar sägas att kön påverkar synen på SD, men inte här.

Bör 4-procentsspärren höjas till 6 procent?

För att komma in i Sveriges riksdag måste ett parti få 4 procent av rösterna. Sådana begränsningar finns i många länder och kan ligga på olika nivåer, exempelvis 2 procent i Danmark och 5 procent i Tyskland. Syftet är att begränsa antalet partier i parlamenten, vilket i sin tur underlättar bildning av majoritets-regeringar men ändå inte alltid leder till sådana. Argumentet för en låg spärr är att parlamentet då bättre avspeglar folkvil-jan.

RJ_2012_inlaga.indd 249 2012-06-13 21.49

250

Sedan enkammarriksdagens införande år 1970 är minori-tetsregeringar det vanligaste i Sverige. Länge fanns det fem partier i riksdagen, och inte många skulle ha gissat att vi ett årtionde in på 2000-talet skulle ha åtta riksdagspartier. Skulle en riksdagsspärr på exempelvis 6 procent minska antalet par-tier i riksdagen och eventuellt öka politikens effektivitet? Det går givetvis inte att besvara detta genom att titta på valresulta-tet 2010 och utgå från att de tre partier som fick under 6 pro-cent – Vänsterpartiet, Sverigedemokraterna och Kristdemokra-terna – skulle ha hamnat utanför riksdagen, för med en högre spärr skulle stödröstandet säkert anta ett annat mönster. Och kanske skulle valsamverkan eller partisammanslagningar bli aktuella.

Efter att ha beskrivit nuvarande regler för respondenterna ställde vi därför denna fråga:

0

10

20

30

40

50

60

70

80

65%

28%

7%

Behåll 4-procents-spärren

Höj till6 procent

Ej svar

RJ_2012_inlaga.indd 250 2012-06-13 21.49

251

4. Tycker du att spärren på 4 procent ska behållas eller bör den höjas till exempelvis 6 procent?

Som framgår av bild 4 här till vänster vill två av tre svenskar behålla 4-procentsspärren. De demografiska variablerna ger inga markanta utslag, medan de politiska sympatierna får vän-tade effekter. Mycket höga andelar (64–98 procent) av de sva-rande som sympatiserar med små partier vill ha kvar spärren, medan de som föredrar något av de två stora partierna i ganska hög grad (31–37 procent) kan tänka sig en höjning till 6 pro-cent.

Inte i någon grupp finns alltså en majoritet för en höjning.

Bättre än väntat för Sverigedemokraterna

Sammanfattningsvis tror alltså svenska folket att Sverigedemo-kraterna är nöjda med sin tid hittills i riksdagen, medan allians-regeringen å sin sida bedöms ha haft det svårare än väntat.

Sverigedemokraternas framtidsutsikter i svensk politik stärks antagligen av ett annat resultat i denna opinionsundersökning, nämligen att partiet, säkert till många bedömares förvåning, placeras i den politiska mitten av både väljare och internatio-nella experter. Dels kan det kännas lättare för väljare att gå till ett parti i mitten, dels är det ju endast i mitten som ett politiskt parti kan uppnå en inflytelserik vågmästarposition. Inte heller har SD:s inträ de i riksdagen fått svenskarna att önska sig en höjd 4-procentsspärr.

RJ_2012_inlaga.indd 251 2012-06-13 21.49

fredrik reinfeldt

RJ_2012_inlaga.indd 252 2012-06-13 21.49

253

Medverkande

Lisa Bjurwald är författare och frilansskribent med inriktning på politisk extremism och populism.

Jenny Björkman är fil. dr i historia och informationsansvarig på Riksbankens Jubileumsfond.

Hanna Bäck är docent i statsvetenskap, verksam vid Lunds uni-versitet.

Henry Bäck är professor emeritus i offentlig förvaltning vid Göte borgs universitet.

Stina Eidem är konstnär och bland annat tecknare av porträtt på Dagens Nyheters ledarsida.

Ulla Ekström von Essen är docent i idéhistoria, verksam vid Cen-trum för praktisk kunskap, Södertörns högskola.

Björn Fjæstad är f.d. chefredaktör för Forskning & Framsteg, docent i ekonomisk psykologi samt f.d. adjungerad professor i forskningskommunikation.

Mikael Gilljam är professor i statsvetenskap vid Göteborgs uni-versitet.

Barbro Hedvall är journalist och författare.

RJ_2012_inlaga.indd 253 2012-06-13 21.49

Ann-Cathrine Jungar är docent i statsvetenskap och chef för Baltic and East European Graduate School vid Södertörns hög-skola.

David Karlsson är fil. dr i offentlig förvaltning, verksam vid För-valtningshögskolan, Göteborgs universitet.

Magnus Linton är författare och journalist med inriktning på politisk extremism och populism.

Tommy Möller är professor i statsvetenskap vid Stockholms uni-versitet.

Lars Nord är professor i medie- och kommunikationsvetenskap vid Mittuniversitetet.

Mai-Brith Schartau är docent i statsvetenskap, verksam vid Södertörns högskola.

Sten Widmalm är professor i statsvetenskap vid Uppsala univer-sitet.

Patrik Winton är fil. dr i historia, verksam vid Uppsala univer-sitet.

Lena Wängnerud är professor i statsvetenskap vid Göteborgs universitet.

RJ_2012_inlaga.indd 254 2012-06-13 21.49

Teckningar i bläck, tusch och kol av Stina Eidem, ursprungligen publicerade i Dagens Nyheter.

1 Ian Wachtmeister 13 Anders Wijkman 19 Carl Bildt 22 Åsa Domeij 23 Laila Freivalds 30 Per Ahlmark 37 Wanja Lundby-Wedin, Jan Björklund 46 Gudrun Schyman 47 Birger Schlaug 54 Kjell-Olof Feldt 55 Lars Ohly 62 Thomas Östros 63 Maria Leissner 68 Lars Werner 71 Maud Olofsson 79 Eva Goës 82 Lars Leijonborg 90 Yvonne Ruwaida 93 Alf Svensson 100 Mona Sahlin, Anders Borg 110 John-Olle Persson 113 Lars Törnman 118 Margot Wallström 121 Birgit Friggebo 130 Carl Tham, Birgitta Ohlsson

131 Kristina Axén Olin 140 Margaretha af Ugglas 141 Karin Söder 144 Marit Paulsen 145 Marita Ulvskog 157 Margareta Winberg 163 Anne Wibble 169 Bengt Westerberg 172 Lena Hjelm-Wallén 178 Peter Eriksson 179 Lotta Hedström 187 Göran Persson 190 Ingvar Carlsson 191 Anna-Greta Leijon 199 Sten Andersson 204 Anna Lindh 207 Carin Jämtin 214 Ola Ullsten 215 Olof Palme 226 Gösta Bohman 227 Gunnar Sträng 232 Thorbjörn Fälldin 235 Thage G. Peterson 240 Olof Johansson 252 Fredrik Reinfeldt 256 Ulf Adelsohn

Teckningar

RJ_2012_inlaga.indd 255 2012-06-13 21.49

RJ_2012_inlaga.indd 256 2012-06-13 21.49