Treenighetsläran

Treenighetsläran

Änglarna vid Mamres terebint, ikon, Andrej Rublev, 1300-talet.

Wednesday, October 20, 2010

Bibeln om treenigheten

Ordet treenighet eller trefaldighet förekommer inte i Bibeln. Hos kyrkofader Tertullianus har man hittat termen för första gången (200-talet). Ändå så baserar sig treenighetsläran starkt på Bibelns uppenbarelse och hela läran har sitt ursprung i den Heliga Skrift.I gamla förbundets morgon ”i begynnelsen”, man skulle också kunna säga ”i sin förstfödde”, skapade Gud himmel och jord. (1 Mos. 1:1. Joh. 1:1-2; Kol. 1:16). Före Gud skapade människan diskuterade han med sig själv och sade: ”Låt oss göra människor till vår avbild.” (1 Mos. 1:26).I Ordspråksboken (kap 8) talas det om Sonens, Vishetens födelse före tiden och hans uppgift. Visheten är där tydligt en person och Jesus hänvisar till Den Helige Andes person: ”Jag skall sända honom till er... Men när han kommer sanningens Ande, då skall han föra er in i hela sanningen.” Han ”kommer”, ”talar”, ”vittnar”. (Joh. 16:7-17).

De viktigaste bibelställena (NT) Matt. 3:16–17: Matt. 28:19 Joh. 1:1 Joh. 5:21 Joh. 8:58 Joh. 10:30 Joh. 20:28 Kol. 2:9 2 Kor. 13:13 Hebr. 1:8 Hebr. 9:14 1 Joh. 5:6–8Om Jesu gudomlighet se andra

trosartikeln.Om den Helige Andes gudomlighet

se tredje trosartikeln.


Det är fråga om Guds enhet och frälsningsvissheten

Allt är i Guds händer när det gäller frälsningen av människosläktet från syndens makt.

Gud – Fadern skapade (den skapade världen är Faderns skapelse, genom Sonen med Andens hjälp). Den skapade världen består tack vare Guds löften.

Sonen frälser (Med Faderns och Andens hjälp). Gud besegrade synden och döden.

Den Helige Ande helgar (som sänd av Fadern och Sonen). Gud förlåter oss våra synder och skapar i oss en ny människa genom Ordet och Sakramenten i församlingen.


Jesus och läran

Liberaliteologin gör en skillnad mellan Jesus och hans ord. Därför är det inte enligt dem nödvändigt att Jesus har funnits på riktigt och att hans försoningsdöd var en försoning för hela världens synder.

Liberalteologerna granskar lärjungarnas erfarenheter. Man ser inte Bibeln som Guds uppenbarelse utan som en bok som kommit till bland människor på samma sätt som t.ex. Kalevala eposet.

Även fromma kan i misstag säga: ”Du har läran, jag har Kristus”, ”Vi tror på Kristus som person inte på läran” eller ”Evangeliet är ingen lära”. På detta sätt framställer man läran om evangeliet i dålig ljus. Ungefär som om det skulle vara människor som kommit på denna lära.

Jesus säger om Skriftens auktoritet eller om den Helige Ande ”Han skall förhärliga mig, ty av det som är mitt skall han ta och förkunna för er” (Joh. 16:14). Det här betyder att läran om evangeliet och förkunnelsen i enlighet med detta kommer från Kristus och förmedlar Kristus själv till oss. Kristus och Anden talar inga tomma eller kraftlösa ord.

Man brukar säga: Den predikade Kristus finns före den genom tron inneboende Kristus.

Kristus källan och de fyra evangelierna.


Kristus är upphovet till läran om lag och evangelium

Den Helige Ande säger:

”evangeliet är en Guds kraft” (Rom.1:16) själva budskapet har kraft i sig själv.”tron kommer av predikan” (Rom. 10:16-17) att lyssna till budskapet leder till förändringar.”Ty för oss har Gud uppenbarat det genom sin Ande. Anden utforskar allt, också djupen i Gud.” (1 Kor. 2:10) Anden har uppenbarat Guds offergärning för

apostlarna genom egna ord inte med hjälp av mänsklig visdom. Dessa Andens Ord finns i Bibel. Talet om Kristi kors är ingen mänsklig visdom utan en bevisning i Ande och kraft. (1 Kor. 2:2-6)

”Vänd er till mig när jag varnar er. Se, jag skall låta min Ande flöda över er, jag skall låta er lära känna mina ord.” (Ords. 1:23). Anden och Ordet är tillsammans.

”Bröder, jag vill påminna er om evangeliet som jag predikade för er, som ni tog emot och står fasta i, och genom vilket ni blir frälsta. Jag vill påminna er om orden som jag förkunnade, om ni nu håller fast vid dem. Annars var det förgäves att ni kom till tro.” (1. Kor. 15:1-2). Evangeliet förmedlas genom förkunnelsen, det tas emot

och det frälser om man håller fast vid det som blivit predikat.

”Den som inte förblir i Kristi lära utan går utöver den, han har inte Gud. Den som förblir i hans lära har både Fadern och Sonen. Om därför någon kommer till er och inte för med sig denna lära, så skall ni inte ta emot honom i ert hem eller hälsa honom välkommen. Den som välkomnar en sådan gör sig medskyldig till hans onda gärningar.” (2. Joh. 9-11) ”Kristi lära” är ett uttryck för ett särskillt läroinnehåll. De

som gick omkring och predikade skulle hålla sig till den rätta läran. Man frågade efter läran inte efter tron. Har man en rätt tro så måste först läran vara rätt.

”Men om det än vore vi själva eller en ängel från himlen som predikade evangelium för er i strid med vad vi har predikat, så skall han vara under förbannelse.” (Gal.1:8).


Den kristna lärans ursprung

Jesus Treenighetsläran och den övriga

kristna läran härstammar från himlen.

Tron kom från himlen ner till jorden i Kristus och gav liv.

Jesus predikade omvändelse och syndernas förlåtelse och gav sina apostlar tron genom sitt ord.

Jesus undervisade apostlarna i tre år så att de skulle kunna föra undervisningen vidare och att läran skulle vara grund för Kristi Kyrkas budskap.

Apostlarna Apostlarna bevarade Kristi lära. De förmedlade läran vidare till

församlingarna och skolade in församlingarnas herdar. (Apg. 20:28, 1 Kor. 15:1-5).

Den kristna läran och tron förmedlades både muntligen och genom brev. Gud verkade i båda.

”Men dessa har blivit nerskrivna, för att ni skall tro att Jesus är Messias, Guds Son, och för att ni genom tron skall ha liv i hans namn.” Joh. 20:31

Trosbekännelserna, katekesen och bekännelseskrifterna hjälper oss i diskussionerna om trons lära. De

baserar sig på Bibeln och är beprövade lärogrunder.


Varför behövdes treenighets-läran och bekännelserna?

Olika partier av villolärare kom in i församlingen. (1 Joh. 2:19).

Villoläran var ett parti (en heresi), ”ny lära”, som splittrade församlingen. I motsats till herden var de rovlystna vargar som inte besparade hjorden. ”Jag vet att när jag har lämnat er, skall rovlystna vargar komma in bland er, och de skall inte skona hjorden. Ja, ur er egen krets skall män träda fram och förvränga sanningen för att dra lärjungarna över på sin sida.” (Apg. 20:29-31).

Man kan undvika villoläror genom hålla sig till den lära som Paulus hade gett. ”Håll er därför vakna och kom ihåg att jag ständigt i tre års tid natt och dag har varnat var och en av er under tårar.” (31)

Johannes gav med sina uttalanden i lärofrågor en hjälp för de kristna att skilja mellan sann och falsk lära.”Den som förnekar Sonen har inte heller Fadern. Den som bekänner Sonen har också Fadern.” (1 Joh. 2:23). ”Ty många bedragare har gått ut i världen, och de bekänner inte att Jesus är Kristus, som har kommit i köttet. En sådan är Bedragaren, Antikrist.” (2 Joh. 7).

Villolära för med sig dåliga frukter och hindrar enheten i Gud. ”Den som inte förblir i Kristi lära utan går utöver den, han har inte Gud. Den som förblir i hans lära har både Fadern och Sonen.” (2 Joh. 9)

En människa som lever i en villolära är utanför frälsningen

Gemenskapen med Gud är bruten. Kyrkotuktens uppgift (prästen och församlingen tillsammans) är att meddela att nattvardsgemenskapen har upphört. Nattvarden blir till dom om han trotsar och går utan bättring till nattvardsbordet.

Man skall offentligt uppmana en människa att återvända till församlingen och omvända sig från sin villolära. Att leda de villfarande är speciellt en prästs uppgift.

Man får förlåtelse också för villolärans synd om man omvänder sig.

När en villolära kommer till församlingen måste församlingsborna välja om de följer villfarelsen eller om de fortsätter i den apostoliska tron. Löftet om frälsning gäller endast de som förblir i apostlarnas lära. (2 Joh. 9).

En falsk lära om treenigheten hindrar frälsningen.


Falska läror som berör treenighetsläran

GnosticismenGnosticismen var en blandning av platonsk filosofi och kristen tro. Enligt den så hade en ond skapargud skapat jorden och bundit anden till det jordiska. Gnosticismen lärde att den gode Guden fanns i himlen och han frälser människorna genom att ge dem kunskap om deras andliga ursprung. Den ansåg att Jesus var en mänsklig lärare som kom med ”kunskapen” (gnosis) om människans ursprung. Genom denna kunskap skulle människan befria sig från den onda skapelsens bojor. I ett tidigt skede kom gnosticismen in i Johannes församling. De förnekade att Kristus var kommen i köttet (2 Joh. 7).

ArianismenDiakonen Areios (ca. 260-336 e.Kr) lärde att Jesus är skapad och kan inte vara Guds Son eller evig. Vidare att den Helige Ande har mindre krafter än Gud.

ModalismenTrodde att de försvarade Guds enhet genom att förneka skillnaden mellan personerna i Gudomen (Fadern, Sonen och Den Helige Ande). De menade att det är samma Gud som ibland visar sig i olika skepnader som Son och Ande. Denna tanke ledde till patripassianismen enligt vilken det i verkligheten var Fadern som led på korset, inte Sonen.

Adoptionismen (700-talet).Jesus Kristus var till en början en vanlig judisk man som Gud adopterade i samband med att Johannes döpte honom. Nestorianismen (400-t) ansåg att Gud hade tagit boning i en människa som hette Jesus.

Monofysitismen (400-talet)Ansåg att de försvarade Jesu gudom genom att hävda att när Gud blev människa i Jesus så blev hans mänsklighet obetydlig, han hade bara en gudomlig natur. (Apollinaris).


Alla olika åsikter är inte villoläror

Bibeln är rik. Saker kan ses ur olika synvinklar.

Utgående från vår ålder och livserfarenheter ser vi sakerna ur olika perspektiv.

”Där det finns två kristna, där finns det tre åsikter.” Samtal kring ordet berikar och ordet styr de som diskuterar.

Ibland minns vi ett bibelord fel och ibland tolkar vi dem lösryckta från helheten. Det kan skapa onödiga strider.

”Vi begår alla många fel. Om någon inte felar i sitt tal, är han en fullkomlig man som också kan tygla hela sin kropp ” (Jak. 3:2).

En åsikt kan vara en villolära om den är samma som en redan utdömd villolära.

Man behöver inte uppfinna hjulet på nytt. Trosbekännelserna, bekännelseskrifterna och katekesen hjälper oss när vi diskuterar trosfrågor. De är läror som håller.

TÄNKVÄRT”Jag kan fara vilse, men jag vill

inte vara en villolärare.”


Irenaeus vittnesbörd (slutet 100-talet)

”Detta är vår tros huvudpunkter, byggnadens grundval och den trygga vägen: Gud, Fadern, oskapad, ofattbar, osynlig, en enda Gud, alltings skapare. Detta är den första huvudpunkten i vår tro.

Den andra huvudpunkten är Guds Ord, Guds Son, Kristus Jesus, vår Herre, som uppenbarades för profeterna efter deras sätt att profetera och enligt ordningen i Faderns frälsningsplan. Genom honom har allting blivit till och vid tidens slut har han blivit människa bland människor, synlig och påtaglig för att sammanfatta allt, förinta döden, låta livet träda fram (1 Tim. 1:10) och skapa gemenskap mellan Gud och människa.

Den tredje huvudpunkten är den Helige Ande genom vilken profeterna profeterade, fäderna undervisade om Gud och de rättfärdiga leddes på rättfärdighetens väg. Vid tidernas ände har han på ett nytt sätt blivit utgjuten över mänskligheten för att över hela jorden förnya människan inför Gud.” ! !

! Irenaeus, död. 202, martyr, biskop i Lyon


Treenighetsläran som bild


Treenighetsläran

Documents