Förändring av välfärden ur ett nordiskt perspektiv 2008-02-07 5:e nationella konferensen för FoU-enheter inom hälso-och sjukvård och socialtjänst Collegium Linköping Tapio Salonen IVOSA [email protected] www.vxu.se
Jan 05, 2016
Förändring av välfärden ur ett nordiskt perspektiv
2008-02-075:e nationella konferensen för FoU-enheter
inom hälso-och sjukvård och socialtjänst Collegium Linköping
Tapio Salonen
IVOSA
www.vxu.se
BNP-utvecklingen i Sverige
per capita 1950-2006. Index år 2000=100
HDI 2004 - Top 30 countries.16. France 17. Italy 18. United Kingdom 19. Spain 20. New Zealand 21. Germany 22. Hong Kong, China (SAR) 23. Israel 24. Greece 25. Singapore 26. Korea, Rep. of 27. Slovenia 28. Portugal 29. Cyprus 30. Czech Republic
1. Norway 2. Iceland 3. Australia 4. Ireland 5. Sweden 6. Canada 7. Japan 8. United States 9. Switzerland 10. Netherlands 11. Finland 12. Luxembourg 13. Belgium 14. Austria 15. Denmark
Relative poverty rates at different income threshold mid 1990s and 2000.
1995
Antal helårsekvivalenter i åldern 20-64 med sociala ersättningar
och bidrag 1990-2006. .
The Child Poverty League Per cent of children living below national poverty line 2000 (> 50 % median income)
Source: Figure 1 Child Poverty in Rich Countries 2005. UNICEF 2005.
Changes in Child Poverty Rates during the 1990s.
Source: Figure 2 Child Poverty in Rich Countries 2005. UNICEF 2005.
Children in poverty 2004 . In percent
3,5
22,826,8
50,3
13
0
10
20
30
40
50
60
Svenskt par svenskensamstående
förälder
utländskt par ensamståendeförälder utländsk
bakgrund
Riket
Public Social ExpenditureAs percentage of GDP, 2001.
source: OECD Factbook 2006
0
5
10
15
20
25
3029,8
Medianinkomst per k.e. 1995 – 2005 i Sverige. I 2005 års priser Index 1995 = 100
1995 1996 1997 1998 1999 2000 2001 2002 2003 2004 2005
År
0
50 000
100 000
150 000
200 000
Kro
no
r
1995 1996 1997 1998 1999 2000 2001 2002 2003 2004 2005
år
100
105
110
115
120
125
130
135
140
145
Ind
ex 1
995=
100
Källa: SCB:s inkomstfördelningsundersökning 2005
Andel personer 20 år - i Sverige som definieras som ekonomiskt fattiga enligt EU-definition 1991 – 2005.
1991 1995 1998 1999 2000 2001 2002 2003 2004 2005
År
0
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
Pro
ce
nt
50 prcent
60 procent
Källa: SCB:s inkomstfördelningsundersökning 2005, tabell 20.
Unemployment in Nordic countries 1990 – 2005.
As percentage of total labour force.
1990 1995 2000 2003 2005
year
0,0
2,0
4,0
6,0
8,0
10,0
12,0
14,0
16,0
Pe
rce
nta
ge
dk
fi
no
sv
Source: OECD (2007) Employment Outlook.
Total Labour market expendituresin Nordic countries 1990 – 2005.
1990 1995 2000 2003 2005
year
0,00
1,00
2,00
3,00
4,00
5,00
6,00
7,00%
of
GD
Pdk
fi
no
sv
Source: OECD (2007) Employment Outlook.
Active labour market expenditures in Nordic countries 1990 – 2005.
1990 1995 2000 2003 2005
year
0,00
0,50
1,00
1,50
2,00
2,50
% o
f G
DP
dk
fi
no
sv
Source: OECD (2007) Employment Outlook.
Active Labour Market Expenditures in Nordic Countries 1990 – 2005.As percentage of total Labour Market Expenditures.
1990 1995 2000 2003 2005
year
0
10
20
30
40
50
60
70
Pe
rce
nta
ge
dk
fi
no
sv
Source: OECD (2007) Employment Outlook.
Total Labour market expenditures in relation to unemployed persons in Nordic countries 1990 – 2005.
1990 1995 2000 2003 2005
year
0,0
25,0
50,0
75,0
100,0
125,0
150,0
co
st/
pe
rs
on
s
dk
fi
no
sv
Source: OECD (2007) Employment Outlook.
Norden – ett ”aktivt hörn” bland europeiska välfärdsstater.
• Lång tradition av aktiva arbetsmarknadspolitiska åtgärder och socialpolitiska arrangemang.
• Betoning på lönearbete som grundläggande förutsättning för ekonomiska ersättningar.
• Både ”piska” och ”morot” – betoning på både rättigheter och skyldigheter.
• Skillnader mellan de nordiska länderna.
Arbetslinjens renässans ide nordiska länderna.
• Från en passiv till aktiv politik
• Från bidragslinje till arbetslinje
• Omtolkning av medborgares rättigheter och skyldigheter
Policyskifte i arbetsmarknadspolitiken i Sverige sedan 1990-talets början.
En allt mer tudelad arbetsmarknad:
Etablerade arbetslösa (läs: kvalificerade i arbetslöshetsförsäkringen) hanteras genom den statliga arbetsmarknadspolitiken
Oetablerade arbetslösa (läs: arbetslösa med socialbidrag) i ökad omfattning hänvisas till kommunala arbetsmarknadsåtgärder
Gemensamma nordiska drag
aktiveringspolitiken. 1. Medborgarskapets förändrade status
2. Kommunala aktiveringssystem
3. En individualiserad arbetslinje
4. Nya organisationslösningar för att aktivera arbetslösa
Källa: Johansson 2006
• Minska arbetslöshet och bryta utanförskap– Undvika att medborgare faller mellan stolarna– Förstärka arbetslinjen i myndighetskulturer
• Mer effektiva myndigheter– Skapa en mer rationell myndighetsorganisation– Utnyttja gemensam/särskiljande specialistkompetens i
myndigheter
• Bättre tillgänglighet och service– Kostnadseffektivitet – Lokal tillgänglighet– Förbättrad kvalitet i välfärdstjänster
Trend med samorganisering av välfärdstjänster i de nordiska länderna
Källa: Johansson 2006
Samorganisering i de andra nordiska länderna
• Finland (Labour Force Service Centre, LAFOS)– Arbetsförmedlingar kvarstår med traditionell service, målgrupper och
funktioner– Delar av arbetsförmedling samorganiserad med kommunal socialtjänst
och hälsoenheter för att arbeta med intensivt med nya målgrupper och med nya metoder
• Danmark (Jobcentra)– Arbetsförmedling och kommunernas aktiveringsenheter slås samman i
en ny gemensam organisation– Vissa funktioner och enheter alltjämt ”utanför”
• Norge (Ny arbeids- og velferdsforvaltning, NAV)– Omfattande reform av stora delar av välfärdssstatens
myndighetsstruktur– Samorganisering av FK (Trygde etat), AF (A-etat) och – vid avtal –
kommunens socialtjänst
Källa: Johansson 2006
Målgrupper vid samorganisering
• Finland – de längst bort från arbetsmarknaden– En av AF utvald grupp med omfattande
arbetsmarknadsproblem och sociala problem– Endast en liten del av arbetssökande 10 – 15 %
• Danmark – de som är job-ready – Arbetar med de som kan ta arbete direkt, försäkrade
och oförsäkrade, övriga till kommunal socialtjänst– En stor del av de som är arbetssökande
• Norge – en gemensam myndighet för alla medborgare– Alla användare av välfärdsstaten, vid lokala avtal
även socialtjänstens klienterKälla: Johansson 2006
Vad händer med en samorganisering av välfärdstjänster (1)
• Reformprocesser och reforminitiativ– Statligt styrda verksamheter (NAV) eller förankrade i
kommunalt självbestämmande och lokala modeller• Myndighetssamverkan
– Arbetsförmedlingen (målorienterad), försäkringskassan (regelstyrd) och socialtjänst (behovsorienterad)
– Samverkan efter lokala förutsättningar (LAFOS), nationella modeller (NAV) eller med privata aktörer (Job Centre)
• Brukarperspektiv på samorganisering– Medverkan, inflytande och legitimitet?
Källa: Johansson 2006
Vad händer med en samorganisering av välfärdstjänster (2)
• Professionella roller och samorganiserade tjänster– Arbetsförmedlare (förmedlarroll), försäkringskassan
(regelkontrollant) och socialsekreterare (hjälproll) – Professionella kulturer och roller – sammansmältning,
samarbete och/eller konflikt • Samorganisering och arbetsmarknadseffekter
– Kortare arbetslöshet och sjukskrivningstider?– Kommer de ”långt bort från arbetsmarknaden”
närmare reguljärt arbete?
Källa: Johansson 2006