Tapio Salonen IVOSA [email protected]

Förändring av välfärden ur ett nordiskt perspektiv

2008-02-075:e nationella konferensen för FoU-enheter

inom hälso-och sjukvård och socialtjänst Collegium Linköping

Tapio Salonen

IVOSA

[email protected]

www.vxu.se

BNP-utvecklingen i Sverige

per capita 1950-2006. Index år 2000=100

HDI 2004 - Top 30 countries.16. France 17. Italy 18. United Kingdom 19. Spain 20. New Zealand 21. Germany 22. Hong Kong, China (SAR) 23. Israel 24. Greece 25. Singapore 26. Korea, Rep. of 27. Slovenia 28. Portugal 29. Cyprus 30. Czech Republic

1. Norway 2. Iceland 3. Australia 4. Ireland 5. Sweden 6. Canada 7. Japan 8. United States 9. Switzerland 10. Netherlands 11. Finland 12. Luxembourg 13. Belgium 14. Austria 15. Denmark

Relative poverty rates at different income threshold mid 1990s and 2000.

1995

Antal helårsekvivalenter i åldern 20-64 med sociala ersättningar

och bidrag 1990-2006. .

The Child Poverty League Per cent of children living below national poverty line 2000 (> 50 % median income)

Source: Figure 1 Child Poverty in Rich Countries 2005. UNICEF 2005.

Changes in Child Poverty Rates during the 1990s.

Source: Figure 2 Child Poverty in Rich Countries 2005. UNICEF 2005.

Children in poverty 2004 . In percent

3,5

22,826,8

50,3

13

0

10

20

30

40

50

60

Svenskt par svenskensamstående

förälder

utländskt par ensamståendeförälder utländsk

bakgrund

Riket

Public Social ExpenditureAs percentage of GDP, 2001.

source: OECD Factbook 2006

0

5

10

15

20

25

3029,8

Medianinkomst per k.e. 1995 – 2005 i Sverige. I 2005 års priser Index 1995 = 100

1995 1996 1997 1998 1999 2000 2001 2002 2003 2004 2005

År

0

50 000

100 000

150 000

200 000

Kro

no

r

1995 1996 1997 1998 1999 2000 2001 2002 2003 2004 2005

år

100

105

110

115

120

125

130

135

140

145

Ind

ex 1

995=

100

Källa: SCB:s inkomstfördelningsundersökning 2005

Andel personer 20 år - i Sverige som definieras som ekonomiskt fattiga enligt EU-definition 1991 – 2005.

1991 1995 1998 1999 2000 2001 2002 2003 2004 2005

År

0

1

2

3

4

5

6

7

8

9

10

Pro

ce

nt

50 prcent

60 procent

Källa: SCB:s inkomstfördelningsundersökning 2005, tabell 20.

Unemployment in Nordic countries 1990 – 2005. 

As percentage of total labour force.     

1990 1995 2000 2003 2005

year

0,0

2,0

4,0

6,0

8,0

10,0

12,0

14,0

16,0

Pe

rce

nta

ge

dk

fi

no

sv

Source: OECD (2007) Employment Outlook.

 Total Labour market expendituresin Nordic countries 1990 – 2005.

1990 1995 2000 2003 2005

year

0,00

1,00

2,00

3,00

4,00

5,00

6,00

7,00%

of

GD

Pdk

fi

no

sv

Source: OECD (2007) Employment Outlook.

Active labour market expenditures in Nordic countries 1990 – 2005.

1990 1995 2000 2003 2005

year

0,00

0,50

1,00

1,50

2,00

2,50

% o

f G

DP

dk

fi

no

sv

Source: OECD (2007) Employment Outlook.

Active Labour Market Expenditures in Nordic Countries 1990 – 2005.As percentage of total Labour Market Expenditures.

1990 1995 2000 2003 2005

year

0

10

20

30

40

50

60

70

Pe

rce

nta

ge

dk

fi

no

sv

Source: OECD (2007) Employment Outlook.

Total Labour market expenditures in relation to unemployed persons in Nordic countries 1990 – 2005.

1990 1995 2000 2003 2005

year

0,0

25,0

50,0

75,0

100,0

125,0

150,0

co

st/

pe

rs

on

s

dk

fi

no

sv

Source: OECD (2007) Employment Outlook.

Norden – ett ”aktivt hörn” bland europeiska välfärdsstater.

• Lång tradition av aktiva arbetsmarknadspolitiska åtgärder och socialpolitiska arrangemang.

• Betoning på lönearbete som grundläggande förutsättning för ekonomiska ersättningar.

• Både ”piska” och ”morot” – betoning på både rättigheter och skyldigheter.

• Skillnader mellan de nordiska länderna.

Arbetslinjens renässans ide nordiska länderna.

• Från en passiv till aktiv politik

• Från bidragslinje till arbetslinje

• Omtolkning av medborgares rättigheter och skyldigheter

Policyskifte i arbetsmarknadspolitiken i Sverige sedan 1990-talets början.

En allt mer tudelad arbetsmarknad:

Etablerade arbetslösa (läs: kvalificerade i arbetslöshetsförsäkringen) hanteras genom den statliga arbetsmarknadspolitiken

Oetablerade arbetslösa (läs: arbetslösa med socialbidrag) i ökad omfattning hänvisas till kommunala arbetsmarknadsåtgärder

Gemensamma nordiska drag

aktiveringspolitiken. 1. Medborgarskapets förändrade status

2. Kommunala aktiveringssystem

3. En individualiserad arbetslinje

4. Nya organisationslösningar för att aktivera arbetslösa

Källa: Johansson 2006

• Minska arbetslöshet och bryta utanförskap– Undvika att medborgare faller mellan stolarna– Förstärka arbetslinjen i myndighetskulturer

• Mer effektiva myndigheter– Skapa en mer rationell myndighetsorganisation– Utnyttja gemensam/särskiljande specialistkompetens i

myndigheter

• Bättre tillgänglighet och service– Kostnadseffektivitet – Lokal tillgänglighet– Förbättrad kvalitet i välfärdstjänster

Trend med samorganisering av välfärdstjänster i de nordiska länderna

Källa: Johansson 2006

Samorganisering i de andra nordiska länderna

• Finland (Labour Force Service Centre, LAFOS)– Arbetsförmedlingar kvarstår med traditionell service, målgrupper och

funktioner– Delar av arbetsförmedling samorganiserad med kommunal socialtjänst

och hälsoenheter för att arbeta med intensivt med nya målgrupper och med nya metoder

• Danmark (Jobcentra)– Arbetsförmedling och kommunernas aktiveringsenheter slås samman i

en ny gemensam organisation– Vissa funktioner och enheter alltjämt ”utanför”

• Norge (Ny arbeids- og velferdsforvaltning, NAV)– Omfattande reform av stora delar av välfärdssstatens

myndighetsstruktur– Samorganisering av FK (Trygde etat), AF (A-etat) och – vid avtal –

kommunens socialtjänst

Källa: Johansson 2006

Målgrupper vid samorganisering

• Finland – de längst bort från arbetsmarknaden– En av AF utvald grupp med omfattande

arbetsmarknadsproblem och sociala problem– Endast en liten del av arbetssökande 10 – 15 %

• Danmark – de som är job-ready – Arbetar med de som kan ta arbete direkt, försäkrade

och oförsäkrade, övriga till kommunal socialtjänst– En stor del av de som är arbetssökande

• Norge – en gemensam myndighet för alla medborgare– Alla användare av välfärdsstaten, vid lokala avtal

även socialtjänstens klienterKälla: Johansson 2006

Vad händer med en samorganisering av välfärdstjänster (1)

• Reformprocesser och reforminitiativ– Statligt styrda verksamheter (NAV) eller förankrade i

kommunalt självbestämmande och lokala modeller• Myndighetssamverkan

– Arbetsförmedlingen (målorienterad), försäkringskassan (regelstyrd) och socialtjänst (behovsorienterad)

– Samverkan efter lokala förutsättningar (LAFOS), nationella modeller (NAV) eller med privata aktörer (Job Centre)

• Brukarperspektiv på samorganisering– Medverkan, inflytande och legitimitet?

Källa: Johansson 2006

Vad händer med en samorganisering av välfärdstjänster (2)

• Professionella roller och samorganiserade tjänster– Arbetsförmedlare (förmedlarroll), försäkringskassan

(regelkontrollant) och socialsekreterare (hjälproll) – Professionella kulturer och roller – sammansmältning,

samarbete och/eller konflikt • Samorganisering och arbetsmarknadseffekter

– Kortare arbetslöshet och sjukskrivningstider?– Kommer de ”långt bort från arbetsmarknaden”

närmare reguljärt arbete?

Källa: Johansson 2006