Slutade hedningarnas tider 1914?

Slutadehedningarnas tider

1914?

En granskning av grundvalen förJehovas Vittnens budskap

"Jerusalem skall bliva förtrampat av hedningarna, till dessatt hedningarnas tider äro fullbordade." Lukas 21:24

2


1914?

3


1914?

En granskning av grundvalen förJehovas Vittnens budskap

avCarl Olof Jonsson

Göteborg 1983

4

Om någon giver svar, förrän han har hört, så tillräknas det honomsåsom oförnuft och skam. Ords. 18:13.

Om inte annat anges är samtliga bibelcitat från 1917 årssvenska bibelöversättning.

Detta arbete är en förkortad översättning av det engelskaoriginalet.

Originalets titel:

THE GENTILE TIMES RECONSIDERED

Historically, Chronologically, and Exegetically.

Hart Publishers, Lethbridge, Canada, 1983.

Copyright by CKI-Förlaget, Göteborg

Internetutgåva: Tönis Tönisson, Vretstorp 2009

ISBN 91-86518-00-3

5

INNEHÅLLSFÖRTECKNING

FÖRORD s. 7KAP. 1: EN TOLKNINGSHISTORISKÅTERBLICK

25

"Årsdags-principen" 25Årsdags-principen tillämpad påhedningarnas tider

30

John Aquila Brown 36Hedningarnas tider i Miller-rörelsen 40Nelson H. Barbour 41Charles Taze Russell 45Sammanfattning 57

KAP. 2: DET NYBABYLONISKA RIKETSKRONOLOGI

63

Hur har utgångspunkten beräknats? 63Forntida historiker 64Krönikor och andra historiska dokument 70Affärsdokument och juridiska dokument 85De astronomiska dagböckerna 92Synkronismer till den samtida egyptiskakronologin

104

Sammanfattning och slutsats 112KAP. 3: DE SJUTTIO ÅREN - ÖDELÄGGELSEELLER UNDERDÅNIGHET? 1211. Jeremia 25:11, 12 1212. Jeremia 29:10 1353. Daniel 9:1, 2 139

6

2 Krönikeboken 36:20, 21 143Sakarja 1:7, 12 148Sakarja 7:1-5 150Hur de sjuttio åren av underdånighet börtillämpas 152

KAP. 4: ÄR HEDNINGARNAS TIDER 2 520ÅR?

158

Från 1914 till 1934? 158Är hedningarnas tider = sju tider = 2 520 år? 162

KAP. 5: HAR 1914 NÅGON PROFETISKBETYDELSE?

173

Felslagna förväntningar - är det "fel sak irätt tid"?

173

När insattes Jesus på tronen? 177Tecknet på Kristi "parousía" 184Vad betydde året 1914? 192

KAP. 6: VAD MENADE JESUS MEDHEDNINGARNAS TIDER?Några synpunkter på Lukas 21:24 198

EFTERSKRIFT: ETT NYTT FÖRSÖK ATTDÖLJA FAKTA 205Missvisande presentation av de historiskabevisen

205

Vantolkning av forskare 210Missbruk av forntida skribenter 214Vantolkning av bibelns vittnesbörd 221Sammanfattning 225

7

FÖRORDDet har inte varit någon lätt sak att fatta beslutet attpublicera den här avhandlingen. Ett Jehovas Vittne fårlära sig att sätta stor tillit till Sällskapet Vakttornet ochdess ledning. Författaren till detta arbete, som tillhörtdenna rörelse i mer än 26 års tid, hoppades därför in idet sista att de nuvarande ledarna för organisationenärligt och noggrant skulle undersöka de verkliga faktaom Sällskapets kronologi och vara beredda att accepteradem, även om dessa fakta skulle visa sig vara förödandeför några av organisationens centrala läror och anspråk.När det slutligen gick upp för honom att de nuvarandeledarna för Sällskapet - tydligen av samfundspolitiskaskäl - föredrar att hålla miljontals människor iokunnighet om de bibliska och historiska bevisen motkronologin, då tycktes ingen annan utväg stå öppen förhonom än att publicera de upptäckter han gjort, för attpå det sättet ge var och en som vill veta sanningentillfälle att undersöka bevisen och dra sina egnaslutsatser.

Den kronologiska beräkningen av "hedningarnastider" (Lukas 21:24) som en period av 2 520 år, räknadfrån 607 f. Kr. till 1914 e. Kr, är ett grundläggandeelement i Sällskapet Vakttornets lärobyggnad. Rörelsensbudskap och unika anspråk är grundade på dennaberäkning. Med utgångspunkt från denna beräkninghävdar man att Guds rike upprättades i himlen år 1914och att Kristi "närvaro" eller parousía började det året.Till och med evangeliet eller "de goda nyheterna omriket" (Matt. 24:14, NW) syftar enbart på vittnenas

8

förkunnelse att Guds rike upprättades i de osynligahimlarna år 1914. Det evangelium som förkunnas avandra till bekännelsen kristna samfund har därför aldrigvarit det sanna evangeliet. I Vakttornet för den 15augusti 1981 hette det till exempel: "Låt den som avhjärtat är ärlig få jämföra det slags predikande avevangeliet om Riket som kristenhetens olika religiösasystem utfört under århundradenas lopp med det slagspredikande som Jehovas vittnen utfört sedan förstavärldskriget slutade år 1918. De är av två skilda slag.Det som Jehovas vittnen förkunnat har verkligen varitett 'evangelium' eller 'goda nyheter', eftersom deförkunnat att Guds himmelska rike upprättades vid slutetav hedningarnas tider år 1914, då Guds Son, JesusKristus, insattes på tronen." (s. 15, § 3. Kursiverat här.)

På grund av den centrala betydelse dennakronologiska beräkning har för Sällskapet Vakttornetsexklusiva anspråk, betraktas den inte bara som en teorieller tolkning, utan som ett fastslaget och obestridligtfaktum, som hårdnackat bekämpas av jordens nationer,inbegripet kristenhetens nationer.1 De som förkastarberäkningen sägs uppväcka Guds vrede.

Av uppenbara skäl är det därför ingen lätt sak för ettJehovas Vittne att ifrågasätta denna grundläggandeprofetiska beräkning. För mången troende fungerarlärobyggnaden som en sorts "fästning", till vilken hanhar tagit sin tillflykt för att finna trygghet i tillvaron. Omnågon ifrågasätter någon del av lärobyggnaden, kan dentroende vara benägen att bli störd emotionellt. Han intarinstinktivt en försvarshållning, eftersom han får enkänsla av att hans "fästning" angrips och hansemotionella och andliga trygghet hotas. Denna

1) Vakttornet för 1 oktober 1981, s. 24, § 7.

9

försvarsmekanism gör det mycket svårt för honom attverkligen lyssna till och objektivt pröva det som sägs.Utan att fullt inse det upphöjer han sin emotionellatrygghet över sanningen. Han vägrar att inse att entrygghet som inte är grundad på sanningen är värdelös,eftersom den kommer att svika honom till sist. Att nåbakom denna försvarsattityd och finna ett öppet,lyssnande sinne är oerhört svårt, särskilt om det ärnågon grundläggande lärosats som ifrågasätts. Dentroende kan uppleva det som om hans andliga hemskakas i sina grundvalar, och i sin ängslan kan hankomma att inta en mycket aggressiv försvarshållning.Författaren till detta arbete har gång på gång mötts avreaktioner av detta slag ända sedan 1977, då hanpresenterade sin bevisbörda för den styrande kretsen förJehovas Vittnen.

Den forskning som ledde fram till detta började år1968. Som medlem av Jehovas Vittnen var författarenvid den tiden "pionjär", d v s en evangelist på heltid. Enperson med vilken han ledde ett bibelstudiumifrågasatte vid den tiden riktigheten av den tidpunktSällskapet Vakttornet hade fastställt förNebukadnessars ödeläggelse av Jerusalem, 607 f. Kr.,och påpekade att alla historiker daterade dennahändelse till 587 eller 586 f. Kr. En undersökning sattesdå igång som pågick periodvis fram till slutet av 1975,då den växande bevisbördan mot årtalet 607 f. Kr.tvingade författaren att - tvärtemot hans vilja ochönskningar - se sanningen i ögonen och godta fakta.Under någon tid därefter dryftades de olika bevisen mednågra nära, forskningsintresserade vänner. Eftersomingen av dem kunde vederlägga bevisen, beslöts det attalla fakta skulle sammanställas systematiskt till enavhandling, som skulle sändas till SällskapetVakttornets högkvarter i Brooklyn, New York. Dettaskedde, och avhandlingen sändes till den styrandekretsens författarkommitté under 1977. Det föreliggandearbetet är i stort sett identiskt med denna avhandling;

10

en viss revidering och utvidgning av arbetet har dockgjorts under 1981.

Under den korrespondens som följde med denstyrande kretsen stod det snart klart att de inte kundebemöta bevisen. I själva verket gjordes inte ens ettförsök till detta förrän i februari 1980. Under tidenvarnades författaren gång på gång genom brev och påandra sätt för att avslöja sina upptäckter för andra. I ettbrev från Sällskapet daterat den 17 januari 1978 gavstill exempel följande varning: "Men oavsett hur starkaargumenten kan synas vara till stöd för dessasynpunkter, måste de för närvarande betraktas somdina personliga uppfattningar. Det är inte något som dubör tala om eller försöka föra ut till andra medlemmar iförsamlingen." I ett annat brev, daterat den 15 maj1980, förklarade de vidare: "Vi är förvissade om att duinser att det inte skulle vara tillbörligt för dig att börjaföra fram de synpunkter du har och de slutsatser du nåttfram till om kronologi som skiljer sig från de somSällskapet publicerar, så att det uppstår allvarliga frågoroch problem bland bröderna."

Dessa råd och anvisningar godtogs, eftersombröderna vid högkvarteret gav det intrycket att debehövde tid på sig, så att de kunde ta hela ämnet underomprövning. Redan i sitt första svar, som var dateratden 19 augusti 1977, förklarade de: "Tyvärr hararbetsbördan här hittills inte gjort det möjligt för oss attägna det den uppmärksamhet som vi skulle önskat."Och i brevet från den 17 januari 1978 meddelade de: "Vihar inte haft tillfälle att undersöka materialet ännu,eftersom andra brådskande frågor kräver våruppmärksamhet. Vi kommer emellertid att titta närmarepå detta material när vi får möjlighet. . . I sinom tidhoppas vi kunna undersöka din avhandling och göra enbedömning av innehållet." Av dessa och liknandeuttalande att döma tycktes alltså bröderna vid

11

högkvarteret vara beredda att ärligt och objektivtundersöka den bevisbörda som hade lagts fram för dem.Inom kort tog emellertid saken en helt annan vändning.

Tidigt i augusti 1978 höll Albert D. Schroeder, enmedlem av den styrande kretsen, ett möte i Europa medrepresentanter från de europeiska avdelningkontoren.Vid detta möte berättade broder Schroeder för denärvarande att det pågick en kampanj både inomrörelsen och utifrån,2 som syftade till att kullkastaSällskapets kronologi för hedningarnas tider (607 f. Kr. -1914 e. Kr.). Sällskapet har emellertid ingen som helstavsikt att överge den, meddelade han.

Tre veckor senare, den 2 september, kalladesförfattaren till detta arbete till ett förhör inför tvårepresentanter för Sällskapet i Sverige, enområdestillsyningsman och en kretstillsyningsman. Deberättade att de hade fått i uppdrag avavdelningskontoret att hålla detta förhör. Orsaken, sadede, var att bröderna vid högkvarteret var djupt oroadepå grund av hans avhandling. Än en gång varnades hanför att sprida ut de upplysningar han hade samlat. Hanfick också veta att Sällskapet inte önskade att bröderägnade sig åt forskning av detta slag och att de intehade behov av den.

Delvis som en följd av detta möte sade författaren uppsin ställning som tillsyningsman eller äldste i den lokalaförsamling av Jehovas Vittnen på den plats där han dåbodde och framlade skälen till detta i ett längre brev tillde övriga äldste i församlingen. Det blev sedan känt

2) Två publikationer, som båda angriper 1914, kan ha varit i åtankehär, nämligen Edmond C. Gruss, The Jehovah's Witnesses andProphetic Speculation, Presbyterian and Reformed Publishing Co.,Nutley, N.J., USA, 1972, och William MacCarty, 1914 and Christ'sSecond Coming, Review och Herald Publishing Association,Washington, D.C., USA, 1975.

12

bland bröderna i olika delar av landet att han hade tagitavstånd från Sällskapets kronologi. Under de månadersom följde började representanter för Sällskapet att påolika sätt förtala och fördöma de bröder, som hadeifrågasatt Sällskapets kronologi. Detta skedde inte baraprivat, utan också från plattformen. I offentliga tal somhölls i församlingar och på sammankomster blev dessabröder smädade offentligt och beskrivna med de mestnegativa termer. De stämplades som "upproriska","förmätna", "falska profeter", "kättare", "farliga element iförsamlingarna", "onda i slavar", "omoraliska", "laglösa","smädare", "småprofeter, som hade utarbetat sin egenlilla kronologi", osv. Privat spreds det också ut att de var"demonbesatta", att "de hade överöst Sällskapet medkritik" och "för länge sedan borde ha varit uteslutna utrörelsen". Detta är bara några exempel på dettautbredda förtal, som har fortsatt sedan dess, även ominga namn har nämnts offentligt (av juridiska skäl,naturligtvis). Att förtal av denna typ inte bara var ettlokalt fenomen här i Sverige utan även sanktioneradesav den styrande kretsen framgår av det faktum attliknande uttalanden också trycktes i tidskriftenVakttornet.3

Denna beskrivning av den situation som utvecklades

3) Att överge Sällskapets beräkning av hedningarnas tider (607 f. Kr.- 1914 e. Kr.) inbegriper också att överge de tolkningar, som harbaserats på denna beräkning, som till exempel idén att Guds rikeupprättades år 1914 och att Kristi "osynliga närvaro" började detåret. Om bröder, som inte kan omfatta dessa uppfattningar, hette deti Vakttornet för den 15 november 1979, s. 13, § 3: "Laglösamänniskor har rentav försökt tränga in i den sanna kristnaförsamlingen, i det de påstått att vår Herres 'utlovade närvaro' inte äri denna tid. De förlöjligar de äldste och ifrågasätter att Mästaren satt'den trogne och omdömesgille slaven' till att ta hand om de intressenpå jorden som tillhör hans rike. (2 Petr. 3:3,4; Matt. 24:45-47)Personer av detta slag är inbegripna i Jesu varning, som finns

13

har inte getts för att skandalisera Jehovas Vittnen somindivider. Dessa människor är i de flesta fall vänliga,ärliga och uppriktiga kristna. Beskrivningen har i ställetgetts som en illustration till hur lätt en individ kan bliett aningslöst offer för de irrationella, psykologiskareaktioner som beskrevs tidigare i detta förord. I ett brevtill Albert D. Schroeder i den styrande kretsen dateratden 6 december 1978 beskrevs den nya situation somhade utvecklats. Hans uppmärksamhet riktades på detsorgliga faktum att fastän avhandlingen om kronologinhade sammanställts med största allvar och sänts tillSällskapet i all uppriktighet, så hade detta ändåresulterat i ärekränkande förtal och smutskastning:"Hur tragiskt är det inte att se hur en situationutvecklas, där uppmärksamheten vänds bort från denfråga som väckts - giltigheten av årtalet 607 f. Kr. - och istället riktas mot den person som väckte den och han -inte frågan - betraktas som problemet! Detta ärsannerligen beklämmande. Hur är det möjligt att ensituation av detta slag kan uppstå i vår rörelse?"

Svaret på denna sista fråga - som aldrig besvaradesav broder Schroeder eller Sällskapet - är att söka i denpsykologiska försvarsmekanism som beskrevs tidigare.Den är, skriver dr. H. Dale Baumbach, reaktionen

återgiven i Matteus 7:15-23: 'Se upp för de falska profeterna, somkommer till er i fårakläder men invärtes är rovlystna vargar. . . Påden dagen skall jag. . . bekänna för dem: Jag har aldrig känt er! Gåbort ifrån mig, ni som övar laglöshet.'" Och vidare, i Vakttornet för den1 december 1980, s. 19: "Petrus talade även om faran av att 'ryckasmed' av några inom den kristna församlingen, som skulle vara'hånfulla människor', ringakta eller ta lätt på uppfyllelsen avprofetiorna angående Kristi 'närvaro' och anlägga en lagtrotsandeinställning gentemot 'den trogne och omdömesgille slaven', denstyrande kretsen för den kristna församlingen och de förordnadeäldste." (Kurs. här. Jfr även §§ 11 och 14 i samma artikel)

14

hos individer och sociala system som drabbas av enakut känsla av osäkerhet och blir villrådiga ifråga omsin identitet. Osäkra individer, som ställs inför ettproblem som framhäver deras osäkerhet, reagerarinstinktivt med att försöka krossa det som framkallarderas osäkerhet, eller också försöker de bannlysa det tillsinnets skrymslen."4 Medvetenheten om dennaförsvarsmekanism kommer förhoppningsvis att hjälpaläsaren, särskilt om han eller hon är knuten till eller harkontakt med Jehovas Vittnen, att undersöka de bevissom läggs fram i detta arbete med större eftertanke ochmed ett öppnare sinne.

Det nämndes tidigare att Sällskapet Vakttornetverkligen gjorde ett försök att bemöta några av bevisenmot årtalet 607 f. Kr. Men detta gjordes inte förrän enspeciell representant för Sällskapet Vakttornet i Sverige iett brev till den styrande kretsen bad dem att besvarainnehållet i den avhandling som hade sänts till dem ochförklarade, att detta var vad författaren till avhandlingenfortfarande väntade på. Denne specielle representant varsamordnaren för arbetet i Sverige, broder BengtHansson.

Broder Hansson besökte författaren den 11 december1979 för att samtala med honom om den situation somhade uppstått. Under detta samtal kom broder Hanssonatt inse att det verkliga problemet inte var författaren,hans motiv eller inställning, utan de bevis han hadeskickat Sällskapet mot årtalet 607 f. Kr. I början av1980 skrev därför broder Hansson ett brev till denstyrande kretsen och förklarade situationen ochmeddelade att författaren till avhandlingen fortfarandeväntade på att få höra deras omdöme om de bevis hanhade sammanställt mot deras kronologi. Som ett

4) Spectrum, vol. 11, nr. 4, 1981, s. 63. Denna tidskrift utges avAssociation of Adventist Forums, Box 4330, Takoma Park, MD20012- USA.

15

resultat av detta brev kom till sist ett svar frånhögkvarteret, daterat den 28 februari 1980, i vilket manförsökte tackla frågan i stället för frågeställaren. På fyrasidor försökte man där undergräva förtroendet för någraav de bevis som hade presenterats.

Men argumenteringen visade sig i stort sett vara enupprepning av tidigare argument som hade förts fram iSällskapets litteratur, argument som redan hadebemötts och kullkastats i avhandlingen! De få punktersom togs upp var klart ogiltiga och följaktligen enkla attmotbevisa. Detta gjordes också i ett brev till denstyrande kretsen, daterat den 31 mars 1980, i vilketdessutom två nya, starka bevis mot årtalet 607 f. Kr.presenterades. På så sätt misslyckades Sällskapet intebara med att försvara sin ståndpunkt; bevisbördan motdenna ståndpunkt gjordes dessutom tyngre än någonsintidigare. Inget ytterligare försök gjordes sedan frånSällskapets sida att ta itu med bevisen förrän påsommaren 1981, då en kort diskussion av ämnetpublicerades i form av ett fyra sidor långt tillägg tillboken "Let Your Kingdom Come", s. 186-189.5 Inte hellerdenna senaste diskussion lägger något nytt till detidigare argumenten, och för en person som är ordentligtinsatt i ämnet framstår tillägget blott som ett tafattförsök att rädda en ohållbar idé genom att försöka döljaverkliga fakta i saken. Detta demonstreras klart i enEfterskrift längst bak i detta arbete. Detta tilläggövertygade emellertid slutligen författaren om attSällskapets ledare var fast beslutna att inte låta någrasom helst fakta rucka på några av deras grundläggandeläror.

Det bör observeras att medan Sällskapets ledarekänner sig fullständigt obehindrade att publicera vilka

5) Publicerad på svenska sommaren 1982 under titeln "Må ditt rikekomma", s. 186-189.

16

som helst argument de kan tänka ut till stöd för sinvacklande kronologi, har de gjort sitt yttersta för atthålla vittnena i allmänhet i okunnighet om den starkabevisbördan emot den. I det syftet har de inte bara gångpå gång varnat författaren för att sprida ut de bevis hanhar samlat mot årtalet 607 f. Kr. utan de har ocksåsamtidigt understött den omfattande smutskastningenav de bröder som har ifrågasatt kronologin. Dettatillvägagångssätt är inte bara orätt mot de bröder somhar ifrågasatt kronologin; det är också orätt motvittnena i allmänhet. De har rätt att få höra båda sidoroch lära känna alla fakta. Detta är huvudskälet till attdenna avhandling publiceras. Detta kommer att ge varoch en, som personligen är intresserad av att få vetasanningen, tillfälle att höra båda sidor och sedan drasina egna slutsatser. - Ords. 18:17.

Representanter för Sällskapet Vakttornet brukar medjämna mellanrum argumentera för att fakta och bevis,som strider mot Sällskapets läror, inte bör få komma tillbrödernas kännedom. En typ av resonemang låterungefär så här "Jehova uppenbarar sanningen gradvisgenom sin 'trogne och omdömesgille slav'-klass, somKristus nu har satt 'över alla sina tillhörigheter' (Matt.24:47, NW). Denna 'slav'-klass representeras i dag avden styrande kretsen och författarna till Sällskapetslitteratur. Vi bör därför vänta på Jehova genom att väntatills organisationen publicerar de nya sanningarna. Varoch en som går organisationen i förväg genom att spridaut bevis som kullkastar en del av Sällskapets tolkningarär därför förmäten, eftersom han tror att han vet bättreän 'den trogne och omdömesgille slaven'."

Alla argument av denna typ är emellertid vilseledandeoch ogiltiga, om Sällskapets tolkningar av bibelkronologinär felaktiga. Påståendet att det i dag är möjligt attidentifiera en klass av "trogna och omdömesgilla slavar",

17

vilka Kristus som liknelsens "herre" har förordnat "överalla sina tillhörigheter", är helt och hållet grundat påden kronologiska beräkningen att Kristus anlände 1914och gjorde ett sådant förordnande några år senare (år1919). Om inte hedningarnas tider slutade 1914 - vilketkommer att demonstreras i detta arbete med hjälp av enförkrossande rad bevis - då kom förvisso inte Kristustillbaka det året, och då kan Sällskapets ledarskap inteheller göra anspråk på att ha förordnats "över alla hanstillhörigheter" år 1919.6 Om det förhåller sig på detsättet kan inte Jehovas Vittnen rättmätigt göra anspråkpå att ha monopol på att publicera sanningen.

Det bör också observeras att det är "herren" iliknelsen som efter sin återkomst avgör vilka som ärhans "trogna och omdömesgilla slavar" - inte slavarnasjälva. Om en grupp individer före Kristi ankomst skullegöra anspråk på att vara hans "trogna och omdömesgillaslavar" och på den grunden upphöjer sig "över alla hanstillhörigheter", skulle detta vara grovt förmätet. Enindivid å andra sidan, som inte gör anspråk på någon

6) Även bortsett från kronologin har detta anspråk blivit svårt attförsvara efter den omtolkning Sällskapet gjorde av Matt. 24:42-51 år1973. Ursprungligen hävdades det att verserna 45-51 var enutvidgning av verserna 42-44 och syftade på samma händelse,nämligen Kristi "ankomst till templet" år 1918. (Rättfärdighetenstriumf, vol. 3, 1932, s. 118, 119) Men år 1973 sköt Sällskapet framden "ankomst" som omtalades i verserna 42-44 till den framtida "storavedermödan". samtidigt som de höll fast vid att den ankomst somomtalas i verserna 45-51 inträffade efter första världskrigets slut.(Guds tusenåriga rike har kommit nära, s. 335, 336) Men enligtsammanhanget är liknelsen i verserna 45-51 blott en illustration tilldet Jesus har sagt om sin ankomst i verserna 42-44. Om"ankomsten" i verserna 42-44 ännu hör framtiden till, så måsteockså "ankomsten" i verserna 45-51 göra det, liksom ocksåförordnandet av "den trogne och omdömesgille slaven" över alla Kristitillhörigheter.

18

sådan upphöjd ställning, kan knappast anses varaförmäten om han publicerar en del upplysningar somgår stick i stäv med några av Sällskapets läror.

Att "vänta på Jehova" är naturligtvis en skyldighetsom åligger varje kristen. Tyvärr har SällskapetVakttornet, i likhet med så många andra apokalyptiskarörelser, ständigt gått Jehova i förväg och försökt"uppfylla" hans profetior före den rätta tiden. Med sinkronologi som grundval har Vakttornets skribenter ändafrån första början på 1870-talet gått Jehova i förväg. Närde i mer än 50 års tid (1876-c.1930-31) lärde att Kristuskom 1874 - väntade de då på Jehova? När de lärde att"kvarlevan" skulle förvandlas (1 Tess. 4:17) 1878, sedan1881, sedan 1914, sedan 1915, sedan 1918 och sedanåterigen "senast 1925" - väntade de då på Jehova? Närde lärde att slutet för den nuvarande världsordningenskulle komma 1914, sedan 1918, sedan1925, sedanomkring 1941 och sedan återigen omkring 1975 -väntade de då på Jehova? Om - som skall visas i dettaarbete - beräkningen att "hedningarnas tider" slutade1914 är ännu ett misstag, då är alla de profetiskatolkningar som byggts upp med detta årtal som grundlika många bevis för att Sällskapets ledare ännu inte ärberedda att vänta på Jehova. Mot denna bakgrund ochunder sådana omständigheter förefaller det lite bakväntatt ge andra rådet att "vänta på Jehova". Vad man iverkligheten menar med detta vanliga råd är attbröderna i allmänhet bör vänta till dess Sällskapetsledare publicerar en ny doktrin! Men en person som haren verklig önskan att vänta på Jehova kan inte vänta påSällskapet Vakttornet. Han måste i stället omedelbartgöra sig av med Sällskapets alla förhastadetillämpningar av de bibliska profetiorna. Då först är hani det läget att han kan börja vänta på Jehova.

Som det påpekades tidigare kullkastar de slutsatser,

19

som detta arbete mynnar ut i, Sällskapet Vakttornetsapokalyptiska tolkningar och exklusiva anspråk. Det ärdärför tänkbart att dessa slutsatser kan skapa en deloro bland Jehovas Vittnen. Sällskapets ledare fruktaruppenbarligen att om dessa slutsatser och de bevis, somligger till grund för dem, blir kända, kan det skapaproblem och störa den enhet, som råder bland JehovasVittnen. Men författaren till detta arbete har ingenönskan att orsaka svårigheter och störa den sanna fridoch endräkt, som kristna kan erhålla, eller "bryta ner"något som har verkligt värde. Denna kritiska granskningav begreppet "hedningarnas tider" i SällskapetVakttornets lärobyggnad har presenterats i en positivanda och syftet har endast varit att försöka fastställavad som är sant och falskt i denna fråga. Författarenkänner sig förvissad om att publiceringen av verkligafakta i ämnet inte skall störa verklig frid och enhetbland kristna. Sann enhet är grundad på kärlek kristnaindivider emellan, ty kärleken "är fullkomlighetenssammanhållande band". (Kol. 3:14) Å andra sidan finnsdet också en falsk enhet, som är grundad - inte påkärlek - utan på fruktan. En sådan "enhet" ärkännetecknande för auktoritära organisationer, politiskasåväl som religiösa. Denna enhet är en mekanisk enhet,som genomdrivs av ledarna i dessa organisationer i syfteatt bevara kontrollen över individerna och upprätthållaledarnas auktoritet. Detta slags enhet är naturligtvisinte beroende av sanningen. I sådana organisationertänker, talar och handlar de enskilda individerna ienlighet med de anvisningar som kommer från decentrala myndigheterna eller auktoriteterna. Eftersomde bevis och slutsatser, som presenteras i detta arbete,kullkastar Sällskapet Vakttornets auktoritära anspråk,är det möjligt att den framtvingade enheten inom dennaorganisation kommer att påverkas av att arbetetpubliceras. Men den sanna, på kärlek grundade enheten

20

mellan kristna individer, som lever i nära gemenskapmed sin himmelske Fader och hans Son, Jesus Kristus,påverkas förvisso inte av detta. - Joh. 17:21-23; 1 Joh.1:3.

Även om de profetiska anspråk och tolkningar somSällskapet Vakttornet har kommit med skall visa sigvara värdelösa, går därför ingenting av verkligt värdeförlorat när dessa ting upplöses och försvinner. Enkristen har fortfarande Guds Ord, den verkliga källantill sanning och hopp. Kristus är fortfarande hans Herreoch enda hopp för framtida liv. Och han har fortfarandesann kristen frid och enhet, med Gud, Jesus Kristus,och med de människor på jorden som visar sig varahans verkliga bröder och systrar. Även om han, därföratt han har tagit resolut ståndpunkt för det han klartinser vara sanning, skulle drivas ut ur ett auktoritärtreligiöst system, kommer inte Kristus att lämna honom isticket, ty han sade: "Var två eller tre äro församlade imitt namn, där är jag mitt ibland dem." (Matt.18:20)Svaret på frågan, "Vart skall jag ta vägen utanorganisationen?", är fortfarande detsamma som påapostlarnas tid: "Herre, till vem skulle vi gå? Du har deteviga livets ord." (Joh. 6:68) Det är Kristus, inte enorganisation, som har "det eviga livets ord."

Under de år som har gått sedan denna forskningpåbörjades har författaren till detta arbete kommit ikontakt med ett antal bröder på olika nivåer inomorganisationen, som grundligt har undersökt frågan omkronologin och självständigt nått fram till sammaslutsatser som presenteras i detta arbete. Flera av dessabröder gjorde stora ansträngningar att försvaraSällskapets kronologi, innan de bibliska och historiskabevisen tvingade dem att överge den. Till dem hördeockså de bröder som ingick i den forskningskommittéSällskapet tillsatte på 1960-talet för att framställa ettbibliskt uppslagsverk, Aid to Bible Understanding.Avsnittet om kronologi, som återfinns på sidorna 322-348 i detta uppslagsverk, är den grundligaste och mest

21

kompetenta behandling av ämnet kronologi somSällskapet Vakttornet någonsin har publicerat. Denbroder som skrev denna artikel (och som också stod ispetsen för hela arbetet med uppslagsverket) komemellertid att inse att Sällskapets tidpunkt förJerusalems ödeläggelse, 607 f. Kr. inte kunde försvaras,och några år senare övergav han årtalet helt och hållet,tillsammans med alla andra beräkningar och läror somhade grundats på det. I den korrespondens somförfattaren har erhållit från denne broder berättar hanbland annat följande:

"Under arbetet med ämnet 'Chronology' för Aid toBible Understanding visade sig den nybabyloniskaperioden, som omfattade tidsperioden frånNebukadnessars fader Nabopolassars regering tillNabonids regering och Babylons fall, utgöra ettspeciellt problem. Som Jehovas Vittnen var vinaturligtvis intresserade av att finna och kunnalägga fram något bevis, hur obetydligt det änkunde vara, till stöd för året 607 f. Kr. som dentidpunkt då Jerusalem förstördes iNebukadnessars artonde regeringsår. Jag var välmedveten om det faktum att historikernasamstämmigt pekade på en tidpunkt som lågomkring tjugo år senare och att de satte början avNebukadnessars regering till 605 f. Kr. (hanstrontillträdesår) i stället för 625 f. Kr., den tidpunktsom används i Sällskapets publikationer. Jagvisste att året 607 f. Kr. var avgörande förSällskapets tolkning att de 'sju tiderna' i Danielsfjärde kapitel pekar framåt mot 1914 e. Kr.

En omfattande forskning ägnades åt detta. Vidden tiden (1968) utnämndes Charles Ploeger, somtillhörde personalen på Sällskapets högkvarter, tillmin medhjälpare. Han ägnade många veckor åt attgenomforska biblioteken i staden New York i syfteatt hitta informationskällor, som skulle kunna ge

22

någon giltighet åt året 607 f. Kr. som tidpunktenför Jerusalems ödeläggelse. Vi for också till BrownUniveristy för att intervjua dr. A. J. Sachs, enspecialist på astronomiska texter från dennybabyloniska perioden och angränsande perioder.Ingen av dessa ansträngningar ledde till att någrabevis framkom som kunde stödja årtalet 607 f. Kr.

Med anledning av detta ägnade jag en avsevärddel av innehållet i artikeln om 'Chronology' åt attförsöka visa att det finns osäkerheter i de gamlahistoriska källorna inte bara i de babyloniska, utanockså i de egyptiska assyriska och medo-persiskakällorna. Även om jag fortfarande tror att ett antalpunkter som fördes fram angående sådanaosäkerheter är giltiga, vet jag att argumenteringenbottnade i en önskan att försvara en tidpunkt, förvilken det helt enkelt inte fanns några historiskabevis. Om de historiska bevisen verkligen hadestått i motsättning till ett klart uttalande i Skriften,skulle jag inte ha tvekat att hålla fast vid Skriftensredogörelse som den mest tillförlitliga Men jag inseratt frågan inte gäller en motsättning till ett klartbibliskt uttalande utan en motsättning till entolkning som har applicerats på vissa delar avSkriften, vilka därigenom har getts en betydelsesom bibeln själv inte ger dem. De osäkerheter somfinns i sådana mänskliga tolkningar är lika storasom de osäkerheter som finns i kronologiskaredogörelser från forntiden." 7

Innan det här förordet avslutas önskar författarenframföra ett tack till de många kunniga personer världenöver, av vilka många fortfarande är aktiva JehovasVittnen, som genom sin uppmuntran, sina förslag ochsina frågor i stor utsträckning har bidragit till den här

7) Ur privat korrespondens med författaren till artikeln 'Chronology'Aid to Bible Understanding.

23

avhandlingen. Några få av dessa forskare, som önskarförbli anonyma, har tagit del i arbetet från första börjangenom att tillhandahålla värdefullt källmaterial ochständigt komma med kompetent kritik och värdefullaförslag.

Men först och främst går hans tack till den sanneGuden, Jehova, eftersom denna forskning har skettunder ständig bön om Hans hjälp och förståelse. All äragår till Honom, eftersom det är Hans sanningsord somhar varit föremålet för detta studium. Även om vissateorier under studiets gång har befunnits ohållbara ochfått överges, har Hans profetiska Ord, gång på gång,bekräftats och befunnits sannfärdigt. Dennatrosstärkande erfarenhet har varit till verklig ochbestående välsignelse för författaren. När nu arbetetöverlämnas åt läsaren är det med den förhoppningen attockså han skall bli välsignad på ett liknande sätt.

24

Sidan saknar text

25

Kapitel 1

EN TOLKNINGSHISTORISKÅTERBLICK

Idéer har ofta en historia, som är okänd för människorsom tror på dem. Detta gäller inte minst den tolkningSällskapet Vakttornet gett åt de "hedningarnas tider",som Jesus hänvisar till i Luk. 21:24. Många gångerkombineras en sådan okunnighet om en idésuppkomsthistoria med en fanatisk tro på att den ärsann. Det är ett välkänt psykologiskt faktum attfixeringen till ett visst idémönster ofta står i omvändproportion till en ingående kunskap om dessa idéershistoria, och denna okunnighet kan då bli en bördigjordmån för fanatism. Det är visserligen sant attkunskapen om hur en idé har uppstått och utvecklatsinte nödvändigtvis bevisar att den är falsk, menkunskap av det slaget gör oss bättre rustade att bedömadess värde. Detta första kapitel skall därför ägnas åt attinfoga Sällskapet Vakttornets speciella tolkning av"hedningarnas tider" i dess historiska sammanhang.

ÅrsdagsprincipenLängden av den period som Jesus i Lukas 21:24 kallarför "hedningarnas tider" beräknas av en del uttolkare,däribland Sällskapet Vakttornet, till 2 520 år. Dennaberäkning är grundad på den så kalladeårsdagsprincipen. Enligt denna princip skall en "dag" ibibelns tidsprofetior alltid uppfattas som ett år, "

26

precis som en centimeter på en karta kan stå för etthundra kilometer."1 I bibeln finns det två texter därprofetiska perioder uttryckligen skall räknas på detsättet, nämligen 4 Mos. 14:34 (såsom spejarna hadeutforskat landet i 40 dagar skulle Israel vandra i öknen i40 år, "ett år för var dag") och Hes. 4:6 (Hesekiel skulleligga på sin vänstra sida i 390 dagar och på sin högrasida i 40 dagar och på det sättet profetiskt bära demissgärningar Israel och Juda hade begått under likamånga år, "var dag svarande mot ett år"). Man böremellertid lägga märke till att tolkningen av dessa tvåtexter ges av bibeln själv. Med tiden började någrajudiska rabbiner att använda det sätt på vilket profetisktid räknas i dessa två texter om de "sjuttio årsveckorna"i Dan. 9:24-27.2 Men det var inte förrän under det förstaårhundradet e. Kr. som detta räknesätt kom attuppfattas som en biblisk tolkningsprincip. Den

1) L. E. Froom, The Prophetic Faith of our Fathers, Vol. H,Washington D. C., 1948, s. 124.2) Det finns ingen biblisk grund för att tillämpa årsdagsprincipen pådenna profetia. Den talar inte om dagar utan om veckor. För en judebetydde det hebreiska ordet för "vecka", shabua, inte alltid en periodpå sju dagar som hos oss. Ordet shabua betyder ordagrant "sjutal".Judarna hade också ett sjutal, ett shabua, av år. (3 Mos. 25:3, 4, 8,9) När "veckor av år" avsågs lade man ofta till ordet "år", men intealltid: "I den efter-bibliska hebreiskan uppträder ordet "veckor" ibetydelsen "årsveckor" hundratals gånger i Jubileerboken (c. 150 f.Kr.), Mishna och Talmud". (G. F. Hasel i adventisternas tidskrift TheMinistry för maj 1976, s. 6D) När "veckor av dagar" avsågs lade manofta till ordet för "dagar", som t.ex. i den andra text i Daniels bok därordet shabua förekommer (10:2, 3). Dan. 9:24 säger alltså helt enkeltatt "sjuttio sjutal är bestämda", och av sammanhanget (v. 2!) framgårdet tydligt att "sjuttio sjutal av år" avses. Det är av den orsaken ochinte på grund av någon årsdagsprincip som en del översättningaranvänder ordet "årsveckor" i Dan. 9:24, t.ex. Moffatt, Goodspeed, AToch RS.

27

förste som gjorde det var, efter vad man känner till, denberömde rabbinen Akibah ben Josef (c. 50-132 e. Kr. ).3

Ändå var det inte förrän i början av 800-talet somårsdagsprincipen kom att utsträckas till att gälla andratidsperioder i Daniels bok. Detta gjordes av en radjudiska rabbiner, först av Nahawendi, som betraktadede 2 300 aftnarna och morgnarna i Dan. 8:14 som likamånga år och räknade dem från förstöringen av Silo(som han daterade till 942 f. Kr.) till 1358 e. Kr., dåMessias skulle komma. Likaså räknade han de 1 290dagarna i Dan. 12:11 som en period av 1 290 år, vilkenhan räknade från förstöringen av det andra templet (70e. Kr.) och nådde på så sätt fram till samma tidpunkt,1358 e. Kr.4

Nahawendi följdes snart av andra, till exempel Saadiaben Josef från samma århundrade och Solomon benJeroham från 900-talet. Den sistnämnde räknade de1335 dagarna (Dan. 12:12) från Alexander den storestid, vilket förde honom fram till år 968 e. Kr., då hanväntade att Israels befrielse skulle komma. Den berömderabbi Rashi (1040-1105 e. Kr.) förlade slutet på de 2 300årsdagarna till år 1352 e. Kr., då han trodde att Messiasskulle komma. Abraham bar Hiyya Hanasi (c. 1065-1136) fick slutet på de 2 300, 1 290 och 1 335årsdagarna att infalla vid olika tidpunkter. De 2 300årsdagarna avslutade han år 1468 e. Kr. Detta är baranågra exempel. Många andra judiska lärare fortsatte tilllångt in på 1800-talet att fastställa tidpunkten förMessias ankomst med hjälp av årsdagsprincipen.

Joakim av Floris (c. 1130 -1202 e. Kr.), abbot vid det

3) Froom, op. cit., s. 195, 196.4) Ibid., s. 196 .

28

cisterciensiska klostret i Corace, var av allt att dömaden förste kristne uttolkare som tillämpadeårsdagsprincipen på de olika perioderna i Daniels bokoch Uppenbarelseboken. Detta påpekades under förraårhundradet av Charles Maitland i ett antal arbeten ochartiklar. Beträffande tolkningen av de 1 260 dagarna iUpp. 11:3 som en period av 1 260 år drog han efter ennoggrann undersökning den slutsatsen att "1 260-årssystemet. . . var fullständigt okänt till dess enförryckt abbot bekantgjorde detta luftslott för världen år1190."5 Trots att många av årsdagsprincipens försvarareunder förra århundradet försökte vederlägga Maitlandspåstående om principens nymodighet, lyckades ingengöra detta. Till och med den kunnigaste av hansmotståndare, den spränglärde prästmannen E. B. Elliottmåste efter en grundlig undersökning av alla tillgängligahistoriska källor erkänna att "under de första fyraårhundradena tolkades de dagar som omtalas i Danielsoch Uppenbarelsebokens profetior som bokstavligadagar, inte som år, av den kristna kyrkans fäder."6 Ochäven om många uttolkare från det fjärde århundradetoch framåt gav en mystisk eller symbolisk betydelse åtde 1 260 dagarna, tillämpade de aldrig (före 1100-talet)årsdagsprincipen på dem eller på någon annantidsperiod, med undantag av de tre och en halv dagarnai Upp. 11:8, som tolkades som tre och ett halvt år avVictorinus och andra uttolkare från det fjärdeårhundradet och senare.7 Detta innehar naturligtvis inteatt de höll på någon årsdagsprincip. Elliott blev därförtvungen att hålla med Maitland om att Joakim av

5) Charles Maitland, The Apostles' School of Prophetic Interpretation,London 1849, s. 37, 38.6) Rev. E. B. Elliott, Horae Apocalypticae, tredje uppl., London1847,Vol. III, s. 233.7) Ibid., s. 233-240.

29

Floris var den förste kristne skribenten som tillämpadeårsdagsprincipen på de 1 260 dagarna: "Vid slutet av1100-talet gjorde Joakim Abbas, som vi har sett, ettförsta och klumpigt försök i denna riktning, och på1300-talet följdes han av Wycliffe-anhängaren WalterBrute.''8 Joakim - som troligen var påverkad av dejudiska rabbinerna - tillämpade som vi sågårsdagsprincipen på de 1 260 dagarna i Daniel ochUppenbarelseboken (Upp.11:3). Han räknade de 1 260åren från Kristi tid och trodde att de snart skulle slutaoch mynna ut i en "Andens tidålder". Men hanfastställde inget årtal, även om det verkar som om hansåg fram mot året 1260 e. Kr. I varje fall kom efter hansdöd året 1260 att "bland hans lärjungar betraktas somdet kritiska år, som skulle inleda en ny tidsålder, ochdetta i så hög grad att när årtalet passerade utan någonsärskild händelse av vikt upphörde en del att tro pånågon av hans läror."9

Joakims arbeten gav upphov åt en nytolkningstradition i kristenheten, en tradition i vilkenårsdagsprincipen utgjorde själva grundstommen i deprofetiska tolkningarna. Under de århundraden somföljde fastställdes otaliga årtal för Kristi andra ankomst,de flesta av dem grundade på årsdagsprincipen. De

8) Ibid., s. 240. - Dr. Le Roy Edwin Froom, som var en modernförsvarare av årsdagsprincipen, nådde fram till en liknande slutsats isitt gigantiska arbete The Prophetic Faith of our Fathers, Vol. 1,Washington D. C.: Review and Herald, 1950, s. 700: "Hittills hadeunder tretton århundraden de sjuttio veckorna vanligen betraktatssom sjuttio årsveckor. Men de första tusen åren av den kristna eranframbringade inga ytterligare tillämpningar av principen blandkristna skribenter, bortsett från en eller ett par antydningar om attde 'tio dagarna' i Upp. 2:10 betydde tio års förföljelse och att de treoch en halv dagarna i Upp. 11 betydde tre och ett halvt år. Men nubörjade Joakim för första gängen tillämpa årsdagsprincipen påprofetian om de 1 260 dagarna."9) Froom, Vol. 1, s. 716.

30

flesta av reformatorerna accepterade årsdagsprincipenoch den omfattades i stor utsträckning av protestantiskaforskare till långt in på 1800-talet.

Årsdagsprincipen tillämpad på hedningarnas tiderUppenbarelseboken 11:2,3 talar om en period på"fyrtiotvå månader", eller "ett tusen två hundra sextiodagar". Som nyss omnämnts tillämpade Joakim avFloris årsdagsprincipen på denna period, under vilkentemplets förgård "är prisgiven åt hedningarna, och deskola under fyrtiotvå månader förtrampa den heligastaden." (Upp. 11:2) Det verkade därför rimligt att dessaord skulle anslutas till profetian om hedningarnas tider iLuk. 21:24, och detta gjordes också snart av några avJoakims efterföljare. Men eftersom Upp. 11:2,3 och12:6, 14 tycktes handla om den kristna kyrkan, tolkademan vanligen Jerusalem eller den "heliga staden" somden romerska kyrkan.10 Förtrampandet av den heligastaden eller kyrkan skulle därför enligt en del upphöraår 1 260 e. Kr. Andra menade å andra sidan att den"heliga staden" syftade på den bokstavliga stadenJerusalem. Arnold av Villanova (c.1235 - c. 1313 e. Kr.),den berömde skolastikern och läkaren, identifieradehedningarnas tider med de 1 290 dagarna i Dan. 12:11och räknade dem från den tidpunkt då de judiska offrenavskaffades efter romarnas förstöring av Jerusalem. Avden anledningen väntade han att hedningarnas tiderskulle utlöpa på 1300-talet. Att hedningarnas tiderskulle upphöra i en nära framtid sattes också i sambandmed korstågen, "ty", skrev Arnold av Villanova, "om inteslutet på hedningarnas tider är nära, hur kan

10) De Seminibus Scripturarum. ett litet arbete som kom ut år 1205,fol. 13v, kol. 2. -Se Froom, Vol. 1, s. 717, 723, 727.

31

då de 'trogna' återvinna det Heliga Landet från deotrogna?"11

En del intressanta kommentarer till hedningarnastider gjordes av Walter Brute, en av Wycliffs efterföljare iEngland vid slutet av 1300-talet, bland vilkaårsdagsprincipen var förhärskande. För Wycliffsefterföljare var påven i Rom Antikrist, laglöshetensmänniska och förödelsens styggelse, och den romerskakyrkan var skökan, det stora Babylon. Men inom dennakyrka fanns den sanna kristna kyrkan, den "heligastaden", förtrampad av den romerska kyrkans hedniskaritualer och sedvänjor:

"Ty fastän den kristna kyrkan, som är den heligastaden. fortsatte i tron från Kristi himmelsfärd ochfram till denna tid, har den ändå inte fortsatt attiaktta och bevara trons fullkomlighet under heladenna period. Ty så snart apostlarna hade gåttbort kom tron att bevaras i enlighet medhedningarnas ritualer och inte enligt Mose lagsritualer eller enligt Jesu Kristi evangeliums lag."12

Perioden för dessa hedningarnas tider är enligt Brute1 260 år, och den började när den siste aposteln gåttbort. De 1 290 årsdagarna räknade han från Jerusalemsförstöring:

"Om nu någon vill ge akt på den upptecknadehistorien skall han finna att när Jerusalemsförstöring var fullbordad, och när det heliga folketsmakt hade blivit krossad i grund, och närstyggelsen hade ställts upp, det vill sägaJerusalems ödeläggelses avgud, på den HeligaPlatsen, där Guds Tempel fanns tidigare, hade detgått 1 290 dagar, med en dag räknad som ett år,som det vanligen räknas hos Profeterna. Och de

11) Tractatus, del. 2, 1300. Heinrich Finke, Aus den Tagen BonifazVIII. Munster 1902, s. CXLVIII-CLI, CXLII. - Froom, I, s. 756.12) Registrum, översatt i Foxe, Acts and Monuments, 9:e uppl.,London 1684, vol. I, s. 547. - Froom, Vol. II, s. 80.

32

hedniska folkens tider är fullbordade, de folks.under vilkas ritualer och sedvänjor Gud tillät denHeliga Staden att trampas under fötterna i fyrtiotvåmånader."13

Eftersom hedningarnas tider redan hade utlöpt troddeBrute att Kristi andra ankomst var omedelbartförestående. Men tiden gick och de fastställdatidpunkterna passerade förbi. Det var inte längre möjligtatt räkna de 1 260 eller 1 290 åren från Jerusalemsförstöring år 70 e. Kr. eller från apostlarnas död.Utgångspunkten måste flyttas fram till ett senaredatum. De grupper som förföljdes av den romerskakyrkan och brännmärktes som kättare betraktade i regelsig själva som "den sanna kyrkan", beskriven iUppenbarelseboken 12 som en kvinna som måste ta sintillflykt ut "i öknen" under "ett tusen två hundrasextiodagar", d v s den period under vilken det andligaJerusalem skulle förtrampas. Utgångspunktenplacerades ofta någonstans på 300-talet. Denna tolkningvar mycket vanlig bland reformatorerna. John Napier(1550 -1617 e. Kr.), den framträdande skotskematematikern, som också studerade profetiorna, sattebörjan av perioden till omkring 300 eller 316 e. Kr. ochfick den således att sluta under senare delen av 1500-talet.14

De förtrampande "hedningarna" kom alltså iverkligheten att identifieras med det romerskapåvedömet. Utgångspunkten kom längre fram attåterigen flyttas framåt till det sjätte eller sjundeårhundradet, då påvarna hade uppnått en verkligmaktposition. År 1796 skrev till exempel George Bell iLondon-tidningen Evangelical Magazine och räknade de1 260 åren från 537, eller 553, och förutsade att

13) Ibid.14) J. Napier, A Plaine Discovery of the Whole Revelation of SaintJohn, 1593, s. 64, 65. - Froom, Vol. II, s. 458.

33

Antikrists (påvens) fall skulle inträffa år "1797,eller1813".15 Om de 1 260 åren skriver Bell:

"Den heliga staden skall förtrampas avhedningarna, eller papisterna, vilka, fastän de ärkristna till namnet, är hedningar i fråga om sintillbedjan och sina sedvänjor. De tillber änglar,helgon och beläten och förföljer Kristi efterföljare.Dessa hedningar tar bort det dagliga offret ochsätter upp den styggelse som gör Kristi synligakyrka öde för en tidsrymd av 1 260 år."16

Detta skrevs år 1795, mitt under franska revolutionenoch kort innan påven blev tillfångatagen av de franskatrupperna och tvingad att gå i landsflykt. Intressant noghade dessa händelser i Frankrike och Italien förutsagtsnästan ett århundrade i förväg av flera uttolkare, avvilka den mest kände kom att bli den skotskekyrkoherden Robert Fleming jr (c. 1660 -1716).17 Pågrund av dessa anmärkningsvärda förutsägelser komsnart året 1798 (året för påvens landsflykt) att ganskaallmänt betraktas bland uttolkarna som det år då de1 260 åren slutade. Denna uppfattning kom också -med vissa mindre avvikelser - att omfattas av CharlesTaze Russell och hans efterföljare (fram till år1930), ochden omfattas fortfarande av sjundedagsadventisterna.

Tabell 1 visar ett urval av de många olikatillämpningarna av de 1 260 och 1290 årsdagarna frånJoakim av Floris fram till John Aq. Brown (1823). Antalettillämpningar skulle lätt kunna mångfaldigas ochutsträckas till att inbegripa uttolkare efter Browns tid.Men tabellen avslutas med honom, eftersom en nytolkning av hedningarnas tider började dyka

15) G. Bell, "Downfall of Antichrist", skrivet den 24 juli 1795.16) Ibid., s. 57. - Froom, Vol. II, s. 742.17) Ytterligare kommentarer till denna förutsägelse ges i kapitel 4.

34

TABELL 1: Tillämpningar av de 1 260 årsdagarna

UTTOLKAREPUBLICE-RINGSÅR

TILLÄMPNING AVDE 1 260 ÅREN ANMÄRKNINGAR

Joachim avFloris

1195 e. Kr. 1-1260

Arnold avVillanova

1300 c. 74-1364 hedningarnas tider =1 290 år

Walter Brute 1393 134-1394Martin Luther 1530 38-1328 = 1 290 årA. Osiander 1545 412-1672J. Funck 1558 261-1521G. Nigrinus 1570 441-1701Aretius 1573 312-1572John Napier 1593 316-1576D. Pareus 1618 606-1866J. Tilinghast 1655 396-1656J. Artopaeus 1665 260-1520Cocceius 1669 292-1552T. Beverley 1684 437-1697P. Jurieu 1687 454-1714R. Fleming jr 1701 552-1794

606-18481 260 år=1 242Julianska år(Entredje beräkning var758-2000)

William Whiston 1706 606-1866Daubuz 1720 476-1736J. Ph. Petri 1768 587-1847Lowman 1770 756-2016John Gill 1776 606-1866Hans Wood 1787 620-1880J. Bicheno 1793 529-1789Fraser 1795 756-1998 1 242 julianska årGeorge Bell 1796 537-1797

553-1813Edward King 1798 538-1798Galloway 1802 606-1849 1242 julianska årW. Hales 1803 620-1880W. Cuninghame 1813 533-1792G.S.Faber 1814 606-1866J.H.Frere 1815 533-1792Lewis Way 1818 531-1791W.C.Davis 1818 588-1848J. Bayford 1820 529-1789John Fry 1822 537-1797John Aq. Brown 1823 622-1844 1 260 månår

35

upp vid den tiden i vilken de 1 260 åren hadefördubblats till 2 520 år. Franska revolutionen (1789 -1799) och dess kaotiska efterverkningar i Europastimulerade kraftigt intresset för det profetiska studiet, isynnerhet som några av dessa omvälvningar till en delhade förutsagts av några av uttolkarna av profetiorna.Revolutionen kulminerade i den franska monarkins falloch republikens tillkomst år 1792. De nyaextremistledarna skapade en period av terror och kaos iFrankrike och införde en period av nästan oavbrutnaerövringskrig i Europa, som varade fram till 1815, dåkejsar Napoleon besegrades vid Waterloo. Historikernaär överens om att franska revolutionen markerade enviktig vändpunkt i historien. Den satte punkt för en långperiod av relativ stabilitet i Europa och slog denetablerade ordningen i spillror, och den förändrademänniskans politiska och religiösa tänkande på ettdjupgående sätt:

Franska revolutionen är den viktigaste händelsen idet moderna Europas tillvaro. Den förtjänar attjämställas med reformationen och kristendomensinförande därför att den, i likhet med dessahändelser, slog sönder de världens råmärken, inomvilka generationer av människor hade framlevatsina liv." - Cambridge Modern History, Vol. 8, 1904.

Denna omvälvning av de politiska och socialainstitutionerna i Europa fick många att tro att de levde ide yttersta dagarna. Människor av alla kategorier -präster, politiker, jurister och lekmän - fördjupade sig istudiet av profetiorna. Man gav ut mängder av böckeröver profetiorna, startade profetiska tidskrifter och höllprofetiska konferenser såväl i England, Skottland, Irlandsom Frankrike. Det religiösa uppvaknandet, som hadebörjat i England spred sig till kontinenten och till USA,

36

där det kulminerade i den välkända Miller-rörelsen.Förutsägelserna kretsade vanligen kring årtalen 1843,1844 eller 1847 då man väntade att de 2 300årsdagarna i Dan. 8:14 skulle utlöpa och Kristi andraankomst inträffa. Det var i denna febriga atmosfär avreligiösa spekulationer som en ny tolkning avhedningarnas tider föddes, enligt vilken de utgjorde enperiod av 2 520 år.

John Aquila BrownDen förste uttolkare som skrev om de 2 520 åren var avallt att döma John Aquila Brown år 1823, även om haninte förknippade denna period med hedningarnas tider iLuk. 21:24. I likhet med många andra uttolkare antoghan att hedningarnas tider motsvarade perioden på1 260 år, som enligt hans tolkning var månår ochmotsvarade 1 242 julianska år (se tabell 1). Fastän maninte känner till några biografiska data om honom,utövade han ett starkt inflytande på sin egen tidsprofetiska tänkande. Han var inte bara upphovsmannenbakom beräkningen av de 2 520 åren, utan han varockså den förste som tillämpade de 2 300 årsdagarna iDan. 8:14 på perioden 457 f. Kr. 1843 e. Kr. i en artikelsom publicerades i The Christian Observer, enmånadstidskrift som utgavs i London, för november1810. Årtalet 1843 som slutar för de 2300 åren skullebli brännpunkten för det profetiska intresset både iEngland och USA, även om några uttolkare (däriblandsenare också Brown själv) avslutade dem år 1844. Någrapekade också fram mot året 1847. Årtalet 1843 godtogsenhälligt av alla Millers efterföljare i USA.18

18) Den andra ankomsten väntades inträffa under det judiska året1843/44, räknat från vår till vår, Det har hävdats att årtalet 1843som slutpunkt för de 2 300 åren beräknades fram av uttolkare i USA

37

Browns beräkning av de "sju tiderna i Dan, 4 som enperiod på 2 520 år publicerades första gången år 1823 iett verk i två volymer med titeln The Even-Tide; or, LastTriumph of the Blessed and Only Potentate, the King ofKings, and Lord Of Lords; Being a Development of theMysteries of' Daniel and , St. John, and of the Propheciesrespecting the Renovated Kingdom of Israel, etc, London1823, Vol. II, s. 130-152. Han betonar särskilt att hanär den förste som behandlar detta ämne:

"Fastän mänga och lärda volymer har skrivits omprofetiska ämnen under gångna tider, har jag intesett det ämne jag nu tänker ge några kommentarertill behandlas av någon annan författare. Jaganbefaller det åt läsarens uppmärksamhet, förvissointe med tvekan utan med en stark förvissning omatt det kommer att befinnas ge ytterligarebekräftelse åt den rad av profetiska perioder somförutsättes ligga till grund för profetiornasuppfyllelse"19

Browns utläggning av de "sju tiderna" är grundad påsynen av trädet i Daniels bok, kapitel 4. Han hänvisaraldrig till de "sju tiderna" av straff som omnämns i

oberoende av Brown. Även om detta är möjligt kan det inte bevisas,och intressant nog publicerades London-tidskriften The ChristianObserver, som hade startats år 1802 och ägnade stort utrymme åtprofetiorna. också i Boston i USA. Denna amerikanska upplaga var,artikel för antikel, identisk med moderupplagan i London. Brownsartikel om de 2300 åren kunde därför läsas i USA så tidigt som1810. Strax därefter började årtalet 1843 dyka upp i den profetiskalitteraturen också i USA.19) Några känner sig kanske benägna att invända mot dettapåstående på grund av tabellen på sidorna 404 och 405 i FroomsThe Prophetic Faith. . ., Vol. IV. Det är sant att denna tabell ser ut attange James Hatley Frere som den förste som skrev om de 2 520 årenoch att han gjorde detta år 1811 Men den del av tabellen som finnslängst till höger på s. 405 och har rubriken "Dating of other timeperiods" har inget nära samband med kolumnen över Publicationdate" på sid 404 utan anger bara rent allmänt de olika författarnasståndpunkt i fråga om andra

38

3 Mos. 26:12-28 (1917 års översättning har "sjufalt";engelska översättningar har i regel "seven times", ibland"sevenfold"), vilket andra uttolkare gjorde efterhonom."Nebukadnessar", skriver Brown, "var en förebildtill jordens tyranniska konungar, och hans rike var enförebild till de tre följande riken som skulle uppstå."Nebukadnessars "sju tider" eller år av hemsökelse "kandärför betraktas som en stor årsvecka, motsvarande enperiod av 2 520 år, då de fyra tyranniska monarkiernaskulle finnas till. Vid slutet av denna period kommer de,likt Nebukadnessar, att få lära sig att 'den Högste råderöver människors riken och giver dem åt vem han vill.'"Följaktligen börjar Brown de 2 520 åren medNebukadnessars första regeringsår, 604 f. Kr., ochavslutar dem år 1917 e. Kr., då "Israels rikes fullahärlighet skall fullkomnas".20

Andra uttolkare började snart identifiera de 2 520åren med "hedningarnas tider" i Luk. 21:24. Vid deprofetiska konferenser, som hölls i Albury Park från år1826 och framåt, var "hedningarnas tider" ett av de

tidsperioder. Frere hade aldrig den uppfattningen att "hedningarnastider" var en period på 2 520 år. I sin första bok om profetiorna (ACombined View of the Prophecies of Daniel, Esdras, and St, John,London 1815) ger han inga kommentarer till Dan. 4 eller Luk. 21:24.Den "heliga staden" i Upp. 11:2 förklarar han vara "Kristi synligakyrka" och "under perioden på 1 260 år kommer hela denna stad attförtrampas av hedningarna, bortsett från templets inre förgårdar."(2:a uppl. 1815, s. 87) Längre fram beräknade Frere att"hedningarnas tider" var en period på 2450 år, från 603 f. Kr. till1847 e. Kr.. (Se t.ex. hans bok The Great Continental Revolution,Marking the Expiration of the Times of the Gentiles, A.D. 1847-8,London 1848, s. 66-78) J. A. Brown var naturligtvis väl förtrogenmed de många samtida publikationerna om profetiorna, och Frerevar en av de mest kända uttolkarna i England. Det tycks därför intefinnas någon anledning att betvivla Browns anspråk på prioritet närdet gäller de 2 520 åren.20) The Even-Tide, Vol. 11, sidorna 134, 135; Vol. 1, s. XLIII.

39

ämnen som dryftades. Så tidigt som år 1828 (ellermöjligen 1829) talade Drummond - i vilkens hem dessakonferenser hölls - om "hedningarnas sju tider, eller 2520 år."21 Många uttolkare räknade "hedningarnas sjutider" från det år då Manasse fördes bort i fångenskaptill Assyrien, år 677 f. Kr., till exempel John Fry (1775-1849) i boken Unfulfilled Prophecies of Scripture, utgiven1835. Detta gjordes för att få dem att utlöpa samtidigtsom de 2 300 åren, d v s 1843 eller 1844. Samma år,1835, gav William W. Pym ut sitt arbete A Word ofWarning in the Last Days, i vilket han beräknade att de"sju tiderna" skulle sluta år 1847. Intressant noggrundade han sin beräkning på de "sju tider" somomtalas i 3 Mos. 26, förutom att han också hänvisar tillde "sju tiderna" i Daniel 4: "Med andra ord: destraffdomar som Mose hotade med, vilka skulle vara isju tider, eller under 2 520 år, samt de straffdomar somavslöjades för Daniel och som skulle nå sitt slut genomreningen av helgedomen efter en tidsperiod som utgören del av det större talet 2 520." (s. 48. Citerat avFroom, Vol. III, s. 576.)

Andra såg fram mot året 1836 e. Kr., ett år som hadefastställts av den tyske teologen J. A. Bengel (1687 -1752). De försökte nu få de "sju tiderna" att utlöpasamma år.

21) Dialogues on Prophecies (1828, 1829), sidorna 334, 335. Enlängre diskussion om hedningarnas tider hölls redan under detförsta mötet år 1826, då de 2 520 åren nämndes i samband medhedningarnas tider. Men ingen hänvisning gjordes då till 3 Mos. 26eller Dan. 4. Ibid., Vol. 1, London 1827, sidorna 33, 34. WilliamCuninghame, som dryftade ämnet vid detta första möte fördubbladehelt enkelt de 1 260 åren och hänvisar i det sammanhanget tillJoseph Mede (The Works, London 1664, bok 4, s. 920). Mede, sömhade kastat fram tanken att hedningarnas tider kunde syfta på defyra världsvälden som började med Babylon, angav emellertid aldrigatt längden på denna period skulle vara 2 520 år.

40

Så gjorde W. A. Holmes, kansler i Cashel, Irland, i sinbok The Time of the End, utgiven 1833. Han dateradeManasse fångenskap under Esarhaddon till år 685 f. Kr.och räknade de 2 520 åren från det året. På så sätt fickhan de sju tiderna att utlöpa 1835 - 1836. EdwardBickersteth (1786-850), en protestantisk kyrkoherde iWatton, Herts, prövade olika utgångspunkter förhedningarnas sju tider:

"Om vi räknar Israels fångenskap från 727 f. Kr., dv s från Israels första fångenskap underSalmaneser, skulle de utlöpa år 1793, då FranskaRevolutionen bröt ut; och om vi räknar från 677 f.Kr., från deras fångenskap under Esarhaddon(samma period då Manasse, Juda konung, fördesbort i fångenskap, 2 Kon. 17:23,24; 2 Krön. 33:11),skulle de utlöpa år 1843; eller om vi räknar från602 f. Kr., då Jojakim slutligen avsattes avNebukadnessar, skulle de utlöpa år 1918. Alladessa perioder kan ha samband med motsvarandehändelser vid sin avslutning och är förtjänta avallvarlig uppmärksamhet."22

Hedningarnas tider i Miller-rörelsenDe viktigaste engelska publikationerna över profetiornaomtrycktes i USA och påverkade kraftigt de mångaamerikanska skribenter, som ägnade sig åt ämnet,inbegripet William Miller och hans efterföljare. De flesta,om inte alla uppfattningar de hade om de olikaprofetiorna hade dessförinnan omfattats av andratidigare eller samtida uttolkare. När det gäller"hedningarnas tider" följde Miller bara andra uttolkareoch avslutade de 2 520 åren 1843.

22) E. Bickersteth, A Scripture Help, först utgiven 1815. Efter år1832 började Bickersteth predika och skriva om profetiorna, vilketockså påverkade senare upplagor av A Scripture Help. De återgivnacitaten ärr hämtade ur den tjugonde upplagan, London 1850, s. 235.

41

Vid den Första Generalkonferensen, som hölls i Bostonden 14 och 15 oktober 1840, behandlade Miller i ett avsina tal bibelns kronologi. De "sju tiderna" eller de 2 520åren placerade han mellan 677 f. Kr. och 1843 e. Kr.23

Några år längre fram berättar han i boken Wm. Miller' sApology and Defence (1845): "Genom ytterligare studiumav Skriften kom jag till slutsatsen att hedningarnas sjutider måste ha börjat när judarna upphörde att vara ensjälvständig nation vid tiden för Manasse fångenskap,vilken de bästa kronologerna daterar till 677 f. Kr. . . .".(s. 11)

Andra millerianer som betonade de 2 520 åren varRichard Hutchinson (redaktör för The Voice of Elijah) i enbroschyr år 1843 med titeln The Throne of JudahPerpetuated in Christ, och Philemon R. Russell (redaktörför Christian Herald and Journal) i numret för den 19mars 1840 av sin tidskrift. De 2 520 åren förekom ocksåpå de planscher som användes av Miller-rörelsensevangelister.24

Nelson H. BarbourEfter "den stora besvikelsen" år 1844 föll Miller-rörelsensönder i flera mindre adventistiska grupper.Moderrörelsen, "The Evangelical Adventists",decimerades gradvis genom olika utbrytningar. Någramenade att årtalet var rätt, men inte de händelser manhade väntat skulle inträffa. De hade väntat "fel sak i rätttid". Denna ståndpunkt intogs av den grupp som senarekom att bli känd som sjundedagsadventisterna.

23) The First Report of the General Conference of Christians Expectingthe Advent of the Lord Jesus Christ. Boston 1842, "A Dissertation onProphetic Chronology", W. Miller, s. 5.24) Froom IV, s. 699-701, 726-737.

42

Andra, bland dem Miller själv erkände öppet atttidpunkten var ett misstag.25 Många började fastställanya årtal, 1845, 1846, 1847, 1853, 1854, 1866, 1867,1868, 1873, osv., vilket ledde till att rörelsen brötssönder ytterligare. George Storrs, som hade varit en avledarna i slutstadiet av Millerrörelsen, startadetillsammans med några andra en grupp år 1863, somkallade sig "The Life and Advent Union". En annan avledarna, Jonathan Cummings, förklarade år 1852 atthan hade fått "nytt ljus" över kronologin och att Kristiandra ankomst var att vänta hösten år 1853, eller våren1854. Många millerianer slöt sig till Cummings, som varredaktör för tidskriften World's Crisis. Dessa bildade ettnytt samfund, "The Advent Christian Association"(senare omdöpt till "The Advent Christian Church"), somidag - efter att 1964 ha förenats med "The Life andAdvent Union" - är det viktigaste adventistsamfundet iUSA näst sjundedagsadventisterna.En av Millers anhängare, Nelson H. Barbour, tappade

tron helt och hållet efter "den stora besvikelsen" år 1844och for till Australien som guldgrävare underguldruschen där vid den tiden.26 1859 återvände hanhem via London." För att fördriva enformigheten underden långa sjöresan föreslog den engelskesjömansprästen ett systematiskt studium av profetiorna,vilket brodern villigt samtyckte till."27 Under dennaläsning trodde sig Barbour ha upptäckt

25) "Att jag tagit miste ifråga om tidpunkten erkänner jag villigt, ochjag har ingen önskan att försvara mitt handlingssätt, mer än att jaghar drivits av rena motiv och att det har lett till Guds ära. Mina feloch misstag litar jag på att Gud kommer att förlåta,. . .". Wm. Miller'sApology and Defence, s. 33, 34.26) Nelson H. Barbour, Evidences for the Coming of the Lord in 1873;or the Midnight Cry, Rochester, New York, andra uppl., 1871, sid, 32.27) Ibid., s. 32.

43

vilket fel Miller hade gjort i sina beräkningar: Varförbörjade Miller de 1 260 årsdagarna år 538 (ochavslutade dem 1798), men satte början på de 1 290 och1 335 årsdagarna i Dan. 12:11, 12 trettio år tidigare?Borde inte alla tre perioderna räknas från sammatidpunkt? Då slutade de 1 290 åren 1828 och de 1 335åren skulle sluta 1873!" Vid ankomsten till London (år1860) gick han till biblioteket i British Museum, ochbland andra omfattande verk över profetiorna hittadehan Elliotts Horae Apocalypticae, som vid denna tid varett standardverk som förfäktade att Herrens ankomstskulle inträffa år 1866."28 I samma arbete presenteradeElliott en tabell, "Bibelns världskronologi", som hadeutarbetats av kyrkoherde Christopher Bowen, och somvisade att 5 979 år från människans skapelse utlöpte år1851.29 Genom att lägga till de återstående årenupptäckte Barbour att 6 000 år skulle nå sitt slut år1873 - d v s samtidigt som de 1 335 årsdagarna!Barbour fann alltså här en märklig bekräftelse av sinberäkning.

Vid hemkomsten till USA försökte Barbour intresseraandra för sitt nya årtal för Herrens återkomst. Från år1868 började han predika och publicera sina rön. År1870 gav han ut broschyren Evidences for the Coming ofthe Lord in 1873; or The Midnight Cry.30 Han fick ocksåen rad artiklar om kronologi publicerade i World's Crisis,som vid den här tiden redigerades av Miles Grant. År1873 startade han en egen månadstidskrift, TheMidnight Cry, vars upplaga "snart ökade till 15 000

28) Ibid., s. 33.29) E. B. Elliott, Horae Apocalypticae, vol. IV, 4:e uppl., London1451,s. 236.30) Herald of the Morning, Rochester, N.Y., aug. 1879, s. 28, ochsept., s. 36.

44

exemplar i månaden”. Denna tidskrift förkunnade att"brudgummen var att vänta år 1874".31

”När 1874 kom och inga yttre tecken på Jesuankomst på skyarna eller i köttslig gestalt visadesig, gjordes en allmän omprövning av alla deargument som lagts till grund för 'Midnattsropet'.Och när man inte kunde upptäcka några fel ellermisstag ledde detta till en kritisk granskning av debibeltexter som tycktes ha att göra med sättet förKristi ankomst, och snart upptäcktes det attväntan på Jesu ankomst i köttet var ett misstag. ..".32

En av läsarna av The Midnight Cry, B. W. Keith (senareskribent i Zion's Watch Tower), "hade ägnat sig åt ennoggrann läsning av Matteus' 24:e kapitel och därvidanvänt sig av 'Emphatic Diaglott', en ny och mycketexakt översättning ord för ord av Nya Testamentet. Närhan kom fram till verserna 37 och 39 blev han mycketöverraskad över att finna följande lydelse: 'Ty såsomNoas dagar var, så skall Människosonens närvaro vara.'"Han fann att det grekiska ordet parousía, som vanligenöversätts med "ankomst", hade översatts med "närvaro".Här fann man förklaringen till varför ingen hade settKristus komma på skyarna 1874. Han hade kommitosynligen och var sedan dess osynligen närvarande! "Detstod därför klart att fastän sättet på vilket de hadeväntat att Jesus skulle komma var ett misstag, var ändåtidpunkten, som hade angivits av tidningen 'MidnightCry', riktig, och att brudgummen kom på hösten år1874,. . .".33 An en gång hade man väntat "fel sak i rätttid"! Men de flesta läsare av Midnight Cry kunde integodta denna förklaring och de 15 000 prenumeranterna

31) Zion's Watch Tower, Pittsburgh, Pa., okt. och nov. 1881, s. 3.32) Ibid., s. 3.33) Ibid., okt. och nov. 1881, s. 3; febr. 1881, s. 3.

45

"krympte ihop till omkring 200". Barbour själv varövertygad om att millenniets morgon hade börjat gry ochmenade därför att 'The Midnight Cry' ("midnattsropet")inte längre var ett passande namn på hans tidskrift.Han anmärkte: "Kan någon upplysa mig om hur ett'midnattsrop' kan ljuda på morgonen'?"34 Tidskriften,som hade lagts ner i oktober1874, startades därför pånytt i juni 1875 under namnet Herald of the Morning("morgonens härold"). Redan i de första numren avdenna tidskrift publicerade Barbour sin beräkning avhedningarnas tider, enligt vilken de skulle sluta år1914.35

Charles Taze RussellCharles Taze Russell, en affärsman i Allegheny,Pennsylvania, bildade år 1870 tillsammans med sin faroch några affärsbekanta en bibelstudiegrupp. Dennagrupp hade nära kontakter med några andraadventistiska grupper, i första hand då Jonas Wendellsgrupp i Allegheny och George Storrs' grupp i New York.Fastän Russell visste att några av adventisterna,däribland Jonas Wendell, väntade att Jesus skullekomma i köttet år 1873 eller 1874, förkastade

34) Ibid., april 1880, s. 7.35) Beräkningen presenterades bl.a. i numren for juli, sept. och okt.1875. Eftersom Barbour kände till J. A. Browns arbeten är detmöjligt att han "korrigerade" dennes utgångspunkt för de "sjutiderna" från 604 till 606 f. Kr., varigenom han kom till 1914 somslutåret. Men Barbour kan också ha fått 606 från Elliott. FastänElliott valde 707 f. Kr. som begynnelseår för hedningarnas tider,tillade han att "de kan rentav ännu naturligare räknas frånNehukadnessars eget trontillträdesår och invasion av Juda, 606 f.Kr." Horae Apocalypticae, vol. IV, London 1851, s. 238.

46

han själv alla tidsbestämningar - fram till 1876:

"Det var omkring januari 1876 som minuppmärksamhet speciellt drogs till ämnet profetisktid och vilket samband detta ämne har med dessaläror och förhoppningar. Detta gick till på följandesätt: Jag erhöll en tidskrift med namnet Herald ofthe Morning, sänd av utgivaren, N. H. Barbour "36

Under läsningen av denna tidskrift fann Russell till sinöverraskning att Barbour hade dragit. samma slutsatssom han själv när det gällde sättet for Kristi återkomstatt han skulle komma "likt en tjuv, inte i köttet utansom en andevarelse, osynlig för människor;. . .".37

Russell skrev genast ett brev till Barbour angåendekronologin. Några månader senare, på sommaren 1876,ordnade han så att han kunde sammanträffa medBarbour i Philadelphia, där Russell då befann sig iaffärer. Russell ville att Barbour skulle visa honom, "omhan kunde, att profetiorna angav att Herrens närvarooch 'skördetid' började år 1874, Han kom, och bevisentillfredställde mig", berättar Russell i sin tillbakablick."38

Det är tydligt att Russell under dessa möten inte baragodtog i årtalet 1874 utan alla Barbourstidsberäkningar, däribland hans beräkning avhedningarnas tider (606 f. Kr. - 1914 e. Kr.).39 Medanhan fortfarande var kvar i Philadelphia skrev Russell enartikel för Storrs' tidskrift Bible Examiner med rubriken"Gentile Times: When do They End?"

36) Zion’s Watch Tower för 15 juli 1906, s. 230, 231.37) Ibid.38) Ibid.39) Detta antyds också av Russell själv, t.ex. i extraupplagan avZion’s Watch Tower för 25 april 1894 (=A Conspiracy Exposed): ”Närvi först möttes hade han mycket att lära av mig om alltingsåterställelse. . .liksom jag hade mycket att lära av honom angåendetid”. (s. 100)

47

("Hedningarnas tider: när slutar de?"), som publiceradesi oktobernumret 1876. Med utgångspunkt från 3 Mos.26:27, 33 och Daniels fjärde kapitel fastställer han idenna artikel längden av hedningarnas tider till 2 520år. Liksom Harbour sätter han deras början tillNebukadnessars förstöring av Jerusalem, som handaterar till 606 f. Kr. precis som Barbour, varigenomhan kan datera deras slut till 1914 e. Kr., "då Jerusalemskall befrias för alltid och judarna säga till Befriaren,'Se, detta är vår Gud, vi har väntat på Honom)" och Hanskall befria oss.' " (s. 27)

Vad för något, närmare bestämt, väntade han skulleinträffa 1914? I boken Tiden är nära, som kom ut påengelska 1889 (band 2 i serien Studier i Skriften), räknarhan på sidorna 75 och 76 upp sina förväntningar i sjupunkter:

"För det första, att Guds rike. . . då skall uppnåfull, världsomfattande kontroll, Och att det dåunder den nya tidsperioden skall upprättas ellerfast grundas på jorden på ruinerna av nuvarandeinstitutioner,

För det andra bevisar det, att han, vilkens rättdet är att sålunda taga väldet, då skall varanärvarande såsom jordens nye härskare. . .

För det tredje bevisar det, att före slutet av år1914 (f. K r. kommer den siste medlemmen av denav Gud erkända Kristi församling att förhärligasmed Kristus, huvudet;. . .

För det fjärde bevisar det att Jerusalem från dentiden och framåt icke längre skall förtrampas avhedningarna utan skall resa sig från stoftet avgudomlig ogunst upp till ära,. . .

För det femte bevisar det, att Israels blindhetskulle börja användas vid eller före dennatidpunkt: ty deras 'förhärdelse', som 'endels träffatdem, skulle fortfara endast till dess hedningarnasfullhet ingått' (Rom. 11:25), . . .

48

För det sjätte bevisar det, att den stora 'tid av nöd,vars like icke har funnits alltifrån den dag, dåmänniskor blevo till', kommer att nå sin höjdpunkti en världsomfattande anarki;. . . och de nyahimlarna och den nya jorden med sina fridfullavälsignelser skall börja att bliva erkända av den avnöden slagna mänskligheten. . .

För det sjunde bevisar det, att före detta datumkommer Guds rike, organiserat i makt, att vara påjorden och skall så krossa den hedniska bildstoden(Dan. 2:34) samt fullständigt tillintetgöra dessakonungarnas makt." (Citatet är ur den svenskaupplagan 1913)

Detta var sannerligen mycket djärva förutsägelser.Trodde verkligen Russell att alla dessa märkliga tingskulle inträffa inom de nästföljande 25 åren? Ja, detgjorde han. I själva verket betraktade han sin kronologisom Guds egen kronologi. År 1894 skrev han om årtalet1914: "Vi ser inget skäl till att ändra på siffrorna - ickeheller skulle vi kunna ändra på dem även om vi ville. Deär, tror vi, Guds årtal, inte våra egna. Men kom ihåg attslutet av 1914 inte är tidpunkten för början utan förslutet av vedermödans tid."40 Man trodde alltså att"vedermödans tid" skulle börja några år före 1914, "intesenare än 1910", och nå sin kulmen år l914.41

Men år 1904, bara tio år före 1914, ändrade Russellsin uppfattning om denna sak. I en artikel i Zion's WatchTower för juli 1904 (sv. Zions Vakt-Torn fördecember1904, s. 176 ff.) rubricerad "Världsomfattandeanarki - strax före eller strax efter oktober år 1914?"argumenterade han för att vedermödans tid skulle börjastrax efter oktober 1914:

"Vi förväntar nu att den stora vedermödansanarkistiska höjdpunkt, som skall föregå

40) Zion's Watch Tower för juli 1894. Reprints, s. 1677.41) Reprints, s. 2876.

49

tusenårsrikets välsignelser, skall inträffa efteroktober år 1914 - mycket kort därefter, enligt vårmening - 'i en stund', 'plötsligt',. . ." därför att "vårskördetid på fyrtio år, som slutar i oktober 1914,inte kan förväntas inbegripa den fruktansvärdaperiod av anarki, som enligt Skriften skall blikristenhetens öde."42

Denna förändring gjorde att några läsare började tänkaatt det kanske också fanns andra misstag i detkronologiska systemet. En läsare föreslog rentav attbiskop Ushers kronologi kanske var mera korrekt närden satte Jerusalems förstöring till 587 f. Kr. i stället för606 f. Kr. Detta skulle sätta slutet för de 2 520 åren tillomkring 1933 -1934 i stället för 1914. Men Russellbekräftade på nytt sin starka tro på årtalet 1914 ochhänvisade till de övriga tidsparalleller som pekade på1914: "Vi känner inte till något skäl till att ändra på enenda siffra: att göra det skulle fördärva de mycketframträdande harmonierna och parallellerna mellan denjudiska åldern och evangelieåldern."43 I ett svar till enannan läsare förklarade han att "harmonin mellan deprofetiska perioderna utgör ett av de starkaste bevisenför att vår bibelkronologi är korrekt. De passar in ivarandra likt kugghjulen i en fulländad maskin. Attändra kronologin till och med bara ett enda år skulleförstöra hela denna harmoni, - så exakt är de olika bevissom har sammanförts i parallellerna mellan den judiskaåldern och evangelieåldern."44 Dessa argumentunderstöddes ytterligare i artiklar som skrevs avbröderna Edgar i Skottland.45

År 1904 var alltså Russell fortfarande lika övertygadom sina årtal som han var år 1889, då han skrev attförståelsen av dessa kronologiska komponenter utgjorde

42) Ibid., s. 3389.43) Reprints, s. 3436-3438.44) Ibid., s. 3415. Min kursivering.45) Ibid., s. 3459, 3460, 3574-3579

50

det tecknande med insegel på pannan som omtalas iUpp. 7:3.46

Men allteftersom året 1914 närmade sig blev Russellallt försiktigare i sina uttalanden. I ett svar till enfrågande broder år 1907 sade han att "vi har aldrigpåstått att våra beräkningar är ofelbart riktiga. Vi haraldrig påstått att de var vetenskap eller grundade påodisputabla fakta och bevis, utan vårt påstående haralltid varit, att de är grundade på tro."47 Årtalen tycktesinte längre vara "Guds årtal", som han hade förklarattretton år tidigare. De kunde vara felbara. Russellövervägde rentav möjligheten att 1914 (och 1915) kundepassera utan att någon av de förväntade händelsernainträffade:

"Men låt oss antaga. . . att 1915 skulle avlöpalugnt och fridfullt och lämna bevis för att icke allade "utvalda" blivit "förvandlade", och att detnaturliga Israels återställelse till ynnest under detnya förbundet (Rom. 11:12, 15) uteblivit. Skulledetta inte då bevisa att vår kronologi är felaktig?Jo, säkerligen! Och skulle icke detta vara en svårmissräkning? Jo, i sanning!. . . Vilket slag skulleicke detta vara! En av strängarna på vår 'harpa'skulle fullständigt brista! Men, kära vänner, vårharpa skulle dock ännu hava alla de andrasträngarna stämda, och detta är något, som ingenannan samling av Guds folk på jorden kundeberömma sig av.''48

En annan osäkerhetsfaktor var om ett år 0 mellan år 1 f.Kr. och år 1 e. Kr. skulle tas med i beräkningen ellerinte. I Denna sak hade omnämnts av Russell redan år1904 och fick nu ökad vikt och betydelse ju mer året1914 närmade sig. Man hade kommit fram till årtalet

46) The Time is at Hand, s. 169. (Tiden är nära, uppl. 1913, s. 173.)47) Reprints, s. 4067. (Sv. Vakt-Tornet för nov. 1910, s. 164)48) Reprints, s. 4067. (sv. Vakt-Tornet för nov. 1910, s. 165, 166)

51

1914 helt enkelt genom att dra 606 från 2 520, men nubörjade man mer och mer få klart för sig att något år 0inte är inbegripet i vår nuvarande kalender. Följaktligenvar det från den l oktober 606 f. Kr. till den 1 januari år1 e. Kr. bara 605 år och 3 månader, och från den 1januari år 1 e. Kr. till den 1 oktober 1914 e.Kr. är det1913 år och 9 månader, vilket tillsammans blir 2519 åri stället för 2 520. Detta skulle få till följd att de 2 520åren skulle utlöpa i oktober 1915 istället för i oktober1914.49

Försiktigheten i fråga om året 1914 tilltog under året1913. I artikeln "Låt er besinning bli känd" i The WatchTower för den 1 juni 1913 varnade Russell sina läsareför att tillbringa "värdefull tid med att gissa vad somskall inträffa detta år, nästa år, osv." Hans förtröstan påsitt tidigare publicerade händelseschema var borta:"Detta är de goda tiderna för Guds nåd i Kristus - varesig församlingens fulltalighet skall fullbordas före 1914eller inte."50 Ännu mer svävande uttryckte han sig i 15oktobernumret samma år: "Vi väntar på att den tid skallkomma då väldet över världen skall överlämnas åtMessias. Vi kan inte säga att detta inte skall ske ioktober 1914 eller oktober 1915. Det är möjligt att vi idenna sak kan ha räknat fel på ett antal år. Vi kan intesäga med säkerhet hur det förhåller sig. Vi vet inte. Detär en fråga om tro, inte om vetande."51

49) The Watch-Tower, 1 dec. 1912. Reprints, s. 5141. När förstavärldskriget bröt ut 1914 och detta år därför kom att behållas somslutdatum för hedningarnas tider, måste utgångspunkten skjutastillbaka ett år för att man skulle uppnå totalsumman 2 520 år. Menfastän några bröder påpekade detta på ett tidigt stadium (se t.ex.fotnoten på s. 32 i Great Pyramid Passages av John och MortonEdgar, andra uppl. 1924, och J. 0. Melinder i sv. Vakt-Tornet för 1maj 1918, s. 142), godtogs inte denna justering förrän 1943, i bokenSanningen skall göra eder fria. Jämför Himmelriket är nära, 1944, s.184. (utg. på svenska 1948)50 ) Reprints, s. 5249.51) Ibid., s. 5328. Min kursivering.

52

Tidigare hade 1914 varit ett av "Guds årtal", och att"ändra kronologin till och med bara ett enda år skulleförstöra hela denna harmoni". Men nu kunde man "haräknat fel på ett antal år", och ingenting i denna sakkunde sägas "med säkerhet". Detta var sannerligen enhelomvändning!

Russells vacklande tro på kronologin kom ytterligaretillsynes i The Watch Tower för den 1 januari 1914:"Som vi redan har påpekat, är vi ingalunda säkra på attdetta år, 1914, kommer att bevittna de radikala ochsnabba förändringar av systemet som vi har förväntat."52

Artikeln "Dagarna är nära" i samma nummer är specielltavslöjande:

"Om det senare skulle visa sig att församlingen intehar förhärligats i oktober 1914 skall vi ändåförsöka känna oss nöjda med vadhelst Herrensvilja må vara. . . Om år 1915 skulle passera utanatt församlingen har upptagits, utan att den storavedermödan har brutit ut, etc., skulle detta förmånga te sig som en stor olycka. Så skulle dockinte vara fallet med oss själva. . . Om Herrenskickar det så att tiden skulle komma tjugofem årsenare, då skulle detta vara vår vilja också. . . Omoktober månad 1915 skulle gå förbi och vi självafortfarande skulle befinna oss här på jorden ochsaker och ting fortsätta ungefär som nu, och omvärlden synbarligen gjorde framsteg i fråga om attlösa sina konflikter och ingen vedermöda fanns isikte, och om namnförsamlingen ännu inte hadesammanslutit sig, o s v, då skulle vi säga att vitydligen hade gjort ett misstag någonstans i våraberäkningar. Då skulle vi granska profetiornaytterligare, för att se om vi kunde upptäcka någotfel. Och då skulle vi tänka: Har vi väntat oss fel saki rätt tid? Herrens vilja skulle kunna tillåta detta."53

52) Reprints, s. 5373.53) Ibid., s. 5373, 5374. Min kursivering.

53

I numret för den 1 maj 1914 skrev Russell återigen tillsina läsare, och bortsåg nu helt och hållet från vad hantidigare hade skrivit, att "i dessa spalter och i de sexbanden av Studier i Skriften har vi framställt allting somrör tider och stunder snarast i form av ett försök; det villsäga, inte med bestämdhet, inte med anspråk på att vivisste, utan med den tanken att 'så och så' synes varabibelns lära."54

Två månader senare verkar det som om Russell varpå väg att förkasta sin kronologi helt och hållet. I ettsvar till en kolportör, som ville veta om Studier i Skriftenskulle fortsätta att spridas efter oktober 1914, "eftersomni har något tvivel med hänsyn till den fulla uppfyllelsenav allt det, som väntats omkring eller före oktober1914", sade Russell: "Det är vår tanke att dessa böckerskall säljas och läsas åratal in i framtiden, såvidaevangelii ålder och dess verk fortsättes. . . Vi har ickegjort något försök att hävda att vår uppfattning ärofelbar; vi har blott framlagt våra bevisföringar ochslutledningar och har för övrigt överlåtit åt var och enläsare plikten och förmånen att själv läsa, tänka ochräkna. Detta kommer att bli av intresse ett hundra århärefter. Om någon kan räkna och draga slutledningarbättre än vi har gjort det, skall han dock städse kunnaintressera sig för vad vi har framlagt."55 Det såg nudärför ut som om Russell var redo att acceptera tankenatt årtalet 1914 var ett misstag, och att hans skrifter iämnet blott skulle ha historiskt intresse förbibelforskare hundra år längre fram i tiden!

Men då utbröt första världskriget, och Russellssviktande tro på kronologin började repa sig. Även ominte kriget som sådant exakt passade in i det

54) Ibid., s. 5450.55) The Watch Tower, 1 juli 1914 (sv. Vakt-Tornet, 1 aug 1914, s.239). Reprints, sid 5496. Min kursivering.

54

förutsagda händelsemönstret - att vedermödans tidskulle utgöra en klasskamp mellan kapitalister ocharbetare, vilken skulle utmynna i en period av världsvidanarki - såg han i världskriget ett förspel till dessahändelser:

"Socialismen är, tro vi, den viktigaste faktorn i detkrig som nu rasar och som kommer att bli jordensstörsta och mest fruktansvärda krig - och troligendet sista."56

Och längre fram under 1914 skrev han:

"Vi tro att den nuvarande nöden bland nationernabara är början till vedermödans tid. . . Den anarkisom kommer att följa på detta krig kommer att bliden verkliga vedermödans tid. Vi tro att krigetkommer att försvaga nationerna i så hög grad attdet efter dess slut kommer att göras ett försök attinföra socialistiska idéer, och att detta skallbekämpas av regeringarna", etc. och mynna ut ivärldsomfattande klasskamp och anarki”57

Vidare argumenterade Russell för att hedningarnas tidernu hade utlöpt, även om staden Jerusalem fortfarandeförtrampades av hedningarna: "Förtrampandet avjudarna har upphört. Over hela världen är judarna nufria - till och med i Ryssland. Den 5 septemberutfärdade den ryske tsaren en kungörelse för alla judar idet ryska kejsardömet; och detta var innanhedningarnas tider hade utlöpt. Den tillkännagav attjudarna kunde få tillträde till de högsta ämbetena i denryska armén, och att den judiska religionen skulle fåsamma frihet som andra religioner i Ryssland. Var blirjudarna förtrampade idag? Var blir de utsatta för förakt?För närvarande blir de inte utsatta för någon som

56) The Watch Tower, 15 aug. 1914. Reprints, s. 5516.57) The Watch Tower, 1 nov. 1914, s. 327, 328. Reprints, s. 5567.

55

helst förföljelse. Vi tror att förtrampandet av Jerusalemhar upphört, därför att den tid under vilkenhedningarna skulle förtrampa Israel har nått sitt slut."58

Fastän Russell delvis förutsåg den socialistiskarevolutionen (Ryssland, 1917 etc.) och att judarna skulleåterförsamlas till Palestina kunde han förstås inteförutse de förföljelser som judarna skulle komma attutsättas för i Tyskland, Polen och andra länder underdet andra världskriget.'

Från första världskrigets utbrott och fram till Russellsdöd den 31 oktober 1916 förblev hans återupprättadetillit till kronologin orubbad. Detta framgår klart avföljande utdrag ur The Watch Tower under denna period:

1 januari 1915: ". . .detta krig är det som ärförutsagt i Skriften och som förknippas med denAllsmäktige Gudens dag - 'hämndens dag från vårGud'."59

15 september 1915: "När vi följer Skriftenskronologi fram till vår tid finner vi att vi nu lever isjälva gryningen till den sjunde dagen imänniskans stora vecka. Detta bekräftas på ettöverväldigande sätt av de händelser som nu ägerrum överallt runt omkring oss."60

15 februari 1916: "I STUDIER I SKRIFTEN. Vol. IV.har vi klart och tydligt pekat fram mot de ting somnu äger rum och de ännu värre ting somfortfarande ligger framför oss."61

15 april 1916: "Vi tror att årtalen har visat sig varafullständigt riktiga. Vi tror att hedningarnas tiderhar nått sitt slut och att Gud nu låter de hedniskaregeringarna förinta sig själva, för att bereda vägenför Messias' rike.''62

58) The Watch Tower, 1 nov. 1914. Reprints. s. 5568.59) Reprints. s. 560160) Ibid., s. 5769:8.61) Ibid., 5852.62) Ibid., s. 5888:13.

56

1 september 1916: "Det står fortfarande klart föross att den profetiska period som är känd somhedningarnas tider slutade kronologiskt i oktober1914. Det faktum att den stora vredens dag övernationerna då började utgör en god uppfyllelse avvåra förväntningar."63

Men i november år 1918 upphörde plötsligt förstavärldskriget utan att åtföljas av världsvid socialistiskrevolution och anarki. Den siste medlemmen av Kristiförsamling hade inte förhärligats, Jerusalemförtrampades fortfarande av hedningarna, Guds rikehade inte krossat den "hedniska bildstoden" och "de nyahimlarna och den nya jorden "fanns inte där för attkunna bli "erkända av den av nöden slagnamänskligheten". Inte en enda av de sju förutsägelsernasom hade uppräknats i boken Tiden är nära hadebesannats."64

Men något hade ändå inträffat: Världskriget. Manmenade därför att tidpunkten trots allt måste vara rätt,och återigen kunde det alltså hävdas att man hadeväntat "fel sak i rätt tid".65 Men hur kunde tiden vararätt, när alla förutsägelser hade slagit fel? Under fleraårs tid rådde det stor villrådighet bland Russellsefterföljare, därför att de förutsagda händelserna intehade visat sig. Efter några års tid började J. F.Rutherford, Russells efterträdare som president förSällskapet Vakttornet, att steg för steg "förklara" vadsom verkligen hade uppfyllts år 1914 och därefter:

I talet "Himmelriket är nära", som hölls vid konventeti Cedar Point i Ohio den 5-13 september 1922,förklarade Rutherford för sina åhörare att Guds rike

63) Ibid., s. 5950:5.64) Se ovan s. 13 och 14. Under lång tid efter 1914 trodde man attden "stora vedermödan" (Matt. 24:21, 22) verkligen hade börjat år1914, men år 1969 övergav Sällskapet Vakttornet denna tolkning.65) A. H. MacMillan, En Vandring i Tro, New York 1957 (sv. 1958), s.48 ff.

57

verkligen hade upprättats år 1914, men inte på jordensom man hade förväntat, utan i de osynliga himlarna!66

Och tre år senare, år 1925, tillämpade han Upp. 12 pådenna händelse och förklarade att Guds rike hade fötts ihimlarna år 1914 enligt denna profetia.67 Det var ocksåvid konventet i Cedar Point år 1922 som Rutherford förförsta gången presenterade sin uppfattning att "år 1918,eller däromkring, kom Herren till sitt (andliga) tempel."68

Russell och hans medtroende hade tidigare haft denuppfattningen att den himmelska uppståndelsen ägderum år 1878. Men år 1927 flyttade Rutherford framdenna händelse till l918.69 På liknande sätt ändradeRutherford längre fram, i början av 1930-talet, årtaletför begynnelsen av Kristi osynliga närvaro från 1874 till19l4.70 På så sätt ersatte Rutherford gradvis deouppfyllda förutsägelserna med en serie osynliga ochandliga händelser, som förbands med årtalen 1914 och1918. Sextiosju år efter 1914 omfattas Rutherfords"förklaringar" fortfarande av Jehovas Vittnen.

SammanfattningTolkningen av "hedningarnas tider" som en period på 2520 år, som började 607 (tidigare 606) f. Kr. och slutade1914 e. Kr., uppenbarades inte mirakulöst för

66) Jfr boken Nya Himlar och en Ny Jord, 1953 (sv. 1958), sid 221. §16.67) The Watch Tower, 1 mars 1925, "Nationens födelse".68) Ibid., 1 okt. 1922, s. 298. 1 nov. 1922, s. 334.69) Jfr Från det förlorade paradiset till det återvunna paradiset. kap.23, § 30.70) The Golden Age, 1930, s. 503; 1934, s. 379. 380. Jfr Profetiorna,1929, s. 65, 66.

58

Charles Taze Russell på hösten år 1876. Idén hartvärtom en lång utvecklingshistoria med rötter långttillbaka i historien. Den har sitt ursprung i den s.k."årsdagsprincipen", som troligen först började tillämpasav den judiske rabbinen Akibah ben Josef under detförsta århundradet e. Kr. Från och med det niondeårhundradet började denna princip tillämpas påtidsperioderna i Daniels bok av en rad judiska rabbiner.Bland de kristna var Joakim av Floris på 1100-talet denförste som tog fasta på idén och började tillämpaprincipen på de 1 260 dagarna i Daniels bok ochUppenbarelseboken. Efter Joakims död började hansefterföljare att identifiera de 1 260 åren medhedningarnas tider i Luk.21:24, och denna tolkning blevsedan gängse bland de grupper som katolska kyrkanunder de följande århundradena brännmärkte somkättare, reformatorerna inbegripna. Allteftersom tidengick och beräkningarna slog fel, flyttadesutgångspunkten för de 1 260 (eller 1 290) åren framåt,så att deras slut och Kristi ankomst kunde förläggas tillen nära framtid.

Den förste som tolkade de "sju tiderna" i Danielsfjärde kapitel som en period på 2 520 år var tydligenJohn Aquila Brown år 1823. Genom att förläggautgångspunkten till 604 f. Kr. kom han till 1917 som detår de skulle nå sitt slut. Andra uttolkare upptog snabbtidén om de 2 520 åren och identifierade dem med"hedningarnas tider" i Luk.21:24. Beroende på vilkenutgångspunkt som valdes uppnådde de olika uttolkarnaen rad olika tidpunkter för slutet på dessa tider. Någraskribenter, som experimenterade med de bibliskajubileumscyklerna, kom fram till att hedningarnas tidervar 2 450 eller 2 452 (49 x 49 + 49) år långa. I tabell 2presenteras ett litet urval av de många beräkningar somgjordes under förra århundradet av de 2 520 och 2 450åren av olika uttolkare. Som framgår av tabellen kom

59

flera av dessa beräkningar mycket nära 1914, det årtalsom Nelson H. Barbour publicerade första gången år1875. Hans beräkning skulle med all säkerhet hadrunknat i högen av andra felslagna beräkningar, omden inte hade råkat peka på en tidpunkt som nästansammanföll med första världskrigets utbrott. Barboursberäkning övertogs av C. T. Russell vid derassammanträffande i Philadelphia på sommaren 1876.Barbour var då 52 år gammal och gjorde starkt intryckpå den unge pastor Russell, som då bara var 24 år.Även om deras vägar skildes igen på våren 1879,fortsatte Russell att hålla fast vid Barbourstidsberäkningar, och alltsedan dess har årtalet 1914varit den mittaxel, som har burit upp de profetiskatolkningarna bland Russells efterföljare.

60

TABELL 2: Tillämpningar av de 2 520 (eller 2 450) åren under förra århundradet

Uttolkare Publikation och publiceringsårTillämpningar avde 2 520(el. 2 450) åren

Anmärkningar

John Aq. Brown The Even-Tide. . . London 1823 f.Kr. 604-1917e.Kr.

= ”sju tider” i Dan. 4

Wm. Cuninghame Dialogues on prophecy, Vol.I London 1827 728-1792 = rapport från de profetiskakonferenserna i Albury Park

H. Drummond ” 1827 722-1798 1826-1830

G. S. Faber The Sacred Calender of Prophecy London 1828 657-1864

Alfred Addis Heaven Opened 1829 680-1840

William Digby A Treatise on the 1 260 days 1831 723-1793

W. A. Holmes The Time of the End 1833 685-1835

M. Habershon A Dissertation. . . 1834 677-1843

John Fry Unfulfilled Prophecies. . . 1835 677-1843

William W. Pym A Word of Warning. . . 1835 673-1847

William Miller The First Reportof the General Conference 1842 677-1843

Th. R. Birks First Elements of Sacred Prophecy 1843 606-1843 hedn.tider = 2 450 år

Wm. Cuninghame The Fulfilling London 1847 606-1847 hedn.tider = 2452 år(en ändring av hans förslag 1827)

J. H. Frere The Great ContinentalRevolution London 1848 603-1847 hedn.tider = 2 450 år

E. Bickersteth A Scripture Help London 1850 727-1793 en annan av hans beräkningarvar 677-1843

” ” London 1850 602-1918

- - - The Watch Tower London 1856 727-1793 en tidskrift

61

R. C. Shimeall Our Bible Chronology N.Y. 1859 652-1868

J. S. Phillips The Rainbow, March 1 London 1865 652-1867 en tidskrift utgiven av

"J.M.N" " April 1 London 1865 658-647-1862-1873

William Leask, senare

W. Farrar " Nov. 1 London 1865 654-1866 red. Av J. B. Rotherham

Joseph Baylee The Times of the Gentiles 1871 623-1896

"P.H.G." The Quarterly Journal ofProphecy, April London 1871 652-649-1868-

1871en tidskrift utgiven av HoratiusBonar

Edward White Our Hope, June London 1874 626-1894 en tidskrift utgiven av WilliamMaude. Whites artikel var ettomtryck från 1866

N. H. BARBOUR HERALD OF THE MORNING,June N.Y. 1875 606-1914 tidskrift utgiven av Nelson H.

BarbourC. T. RUSSEL THE BIBLE EXAMINER

October N.Y. 1876 606-1914 utgiven av George StorrsE. H. Tuckett The Rainbow, Aug. London 1877 651/650-

1869/1870M. P. Baxter Forty Coming Wonders London 1880 620-1900 = 5:e uppl.(1:a 1866)

H. G.Guinness Light for the Last Days London 1886 606-1915 dessa är bara några av hans olikaberäkningar

" 1886 604-1917

" 1886 598-1923

" 1886 587-1934

W. E. Blackstone The Weekly Evangel, May 13 1916 606-1915 denna artikel sammanfattade hanssynpunkter som publ. åratal innan

" 1916 595-1926

" 1916 587-1934

62

Sidan saknar text

63

Kapitel 2

DET NYBABYLONISKA RIKETSKRONOLOGI

Hur har utgångspunkten beräknats?Sällskapet Vakttornets utgångspunkt för de 2 520 årenär året 607 f. Kr. Giltigheten av denna utgångspunkt ärdirekt förbunden med det nybabyloniska riketskronologi. Enligt historikerna slutade denna period närBabylon erövrades av Cyrus' trupper år 539 f. Kr.1

Under det första året av sin regering över Babylonutfärdade Cyrus ett edikt som tillät judarna attåtervända till Jerusalem. Enligt Sällskapet Vakttornetstolkning avslutades den sjuttioåriga period

1) Årtalet 539 f. Kr. har betecknats som ett "absolut årtal" (se HelaSkriften är inspirerad av Gud och gagnelig, sv. 1969, s. 281, 282. JfrAid to Bible Understanding, 1971, s. 333:5,6: "fastställd punkt ellerpivåpunkt"). Detta är inte helt korrekt. Årtalet har fastställts på ettindirekt sätt. En lertavla, "Strm. Kambys. 400". som innehåller enrad astronomiska observationer från Kambyses' 7:e regeringsår hargjort det möjligt för moderna astronomer att fastställa detta 7:e år till523/533 f. Kr. Detta år kan därför betecknas som ett "absolut årtal".Om Kambyses' 7:e regeringsår var 523/522 (våren 523 - våren 522)f. Kr., så måste hans första år ha varit 529/528 f. Kr. Hans far.Cyrus, regerade enligt kilskriftstexterna i nio år över Babylon. Cyrus'första år som Babylons kung var därför 538/537 f. Kr. och Babylonsfall inträffade några månader tidigare, d v s på hösten år 539 f. Kr.Årtalet 539 f. Kr. är således inte i sig självt ett "absolut årtal" utanhar härletts från ett "absolut årtal", 523/522 f. Kr. Utan enastronomiskt fastställd tidpunkt skulle årtalet för Babylons fall bara

64

som omtalas i Jer. 25:11; 29:10; Dan. 9:2 och 2 Krön.36:21 i och med detta återvändande, som beräknas hainträffat år 537 f. Kr.2 Denna sjuttioårsperiod började iså fall år 607 f. Kr. (537 + 70). Eftersom Sällskapetmenar att denna sjuttioårsperiod var en period avfullständig ödeläggelse för Juda och Jerusalem, hävdarman att det var år 607 f. Kr. som Nebukadnessarödelade Jerusalem, i sitt 18:e regeringsår (Jer. 52:12; 2Kon. 25:8; Jer. 52:29). Denna händelse, säger man,markerade utgångspunkten för de 2 520 åren avhedningarnas tider.

Att denna utgångspunkt är oförenlig med en radhistoriska fakta och bevisligen felaktig kommer att visasi det som följer.

Forntida historikerFram till senare delen av förra århundradet kundelängden av den nybabyloniska perioden fastställasenbart med hjälp av uppgifter hos forntida grekiska ochromerska historiker. Dessa historiker levde hundratalsår efter den nybabyloniska perioden och deraspåståenden motsäger tyvärr ofta varandra. De

ha varit en relativ tidpunkt. Professor Otto Neugebauer framhåller:"En 'absolut kronologi' [är] en kronologi som är grundad påastronomiskt fastställda tidpunkter i motsats till en 'relativkronologi', som bara säger oss längden av vissa intervaller, tillexempel det totala antalet regeringsår i en dynasti." (A History ofAncient Mathematical Astronomy, Book VI, 1975, s. 1071) - Om 539 f.Kr. skall betecknas som ett "absolut årtal", så gäller samma sak omen mängd andra årtal som likaledes har härletts från astronomisktfastställda tidpunkter, t.ex. årtalet 587/586 f. Kr. somNebukadnessars 18:e regeringsår, vilket har härletts från detastronomiskt fastställda årtalet 568/567 f. Kr. Sistnämnda årtal,568/567 f. Kr., är i själva verket det säkraste absoluta årtalet underhela 500-talet f. Kr. ! Mer om detta längre fram.2) Denna tolkning och detta årtal kommer att behandlas i kapitel 3.

65

två som betraktas som mest tillförlitliga är Berossos ochClaudius Ptolemaios.

Berossos var en babylonisk präst på 200-talet f. Kr.Omkring år 281 f. Kr. skrev han en historia överBabylon som är känd under namnet Babyloniaca ellerChaldaica och som han tillägnade Antiokus I. Hanövergav senare Babylon och bosatte sig på ön Kosutanför Grekland.3 Tyvärr har hans skrifter gåttförlorade och allt man känner till om dem kommer frånde 22 citat eller parafraser ur hans arbeten, sombevarats hos andra forntida skribenter, samt 11uttalanden om Berossos hos klassiska, judiska ochkristna skribenter.4 De längsta bevarade citatenbehandlar de nybabyloniska kungarnasregeringslängder och påträffas i en krönika av Eusebius(c. 303 e. Kr.),5 i Flavius Josefos' Against Apion ochAntiquities of the Jews, och i en del andra sena arbeten.6

Man vet också att både Eusebius och Josefos citerar

3) Reallexikon der Assyriologie, andra bandet, Berlin och Leipzig:Walter de Gruyter & Co, 1938, s. 2, 3. (Red. av Erich Ebeling ochBruno Meissner).4) En översättning med en omfattande diskussion av dessa fragmentpublicerades av Paul Schnabel i Berossus und dieBabylonischhellenistische Literatur, Leipzig-Berlin: B. G. Teubner.1923. Den första fullständiga översättningen till engelska av deexisterande fragmenten ur Berossos' arbete har publicerats avStanley Burstein i The Babyloniaca of Berossus som vol. 5, fasc. 5 iSources from the Ancient Near East, Malibu: Undena Publications,1978.5) Eusebius' krönika finns bevarad enbart i en armenisköversättning. En översättning till tyska finns i Josef Karst. DieChronik. Eusebius Werke, 5 (Leipzig 1911). Eusebius reviderade sittarbete två gånger efter 303.6) Against Apion, bok I:19-21; Ant., bok X:XI, § 1. De tidigaste ochtillförlitligaste citaten är de som finns hos Josefos (Burstein, s. 11).vilket är betydelsefullt, eftersom hans längsta citat från Berossos justgäller den nybabyloniska perioden och inbegriper allaregeringslängder under denna period.

66

Berossus indirekt via den grekisk-romerske historikernAlexander Polyhistor (första århundradet f. Kr.).

Varifrån fick Berossos sina upplysningar om denybabyloniska kungarna? Enligt hans egen uppgiftöversatte han "många böcker, som hade bevarats medstor omsorg i Babylon och som behandlade en period påmer än 150 000 år."7 Dessa "böcker" inbegrep delegendariska kungarna före Floden med deras mycketöverdrivna regeringslängder. Men det har också kunnatfastställas att han använde sig av de mycket tillförlitligababyloniska krönikorna från, till exempel, dennybabyloniska perioden och "att han tillförlitligt återgavderas innehåll på grekiska".8

Claudius Ptolemaios (70-161 e. Kr.) var enframstående forskare, astronom, geograf, historiker ochkronolog, som bodde i Egypten under de romerskakejsarna Hadrianus' och Antoninus Pius' regeringar.Omkring 142 e. Kr. skrev han sitt stora arbete HeMathematike Syntaxis, bättre känt under namnetAlmagest (= den latinska titeln), till vilket han fogade sinberömda kanon, en förteckning över kungar och derasregeringstider som börjar med Nabonassars regering iBabylon år 747 f. Kr. och sedan följer de babyloniska,persiska, grekiska och romerska härskarna fram till

7) Burstein, op. cit, s. 13.8) Ibid., s. 8. Robert Drews kommer i sin artikel "The BabylonianChronicles and Berossus" (Iraq, vol. 37, del.1, våren 1975) till sammaslutsats: "Att krönikorna var bland dessa källor kan inte betvivlas."(s. 54) Detta har kunnat påvisas genom en noggrann jämförelsemellan Berossos' påståenden och de babyloniska krönikorna. Även P.Schnabel drar samma slutsats: "Att han har använt sig avkilskriftstexter, framför allt av krönikorna, märker man överallt." (Op.cit., s. 184)

67

hans egen samtida, Antoninus Pius (138-161 e. Kr.).9

Varifrån fick Ptolemaios sin kungalista? Aid-bokenförklarar att "Ptolemaios tros ha använt sig av Berossos'skrifter".10 Detta är emellertid inte särskilt sannolikt.Tvärtom har forskare kommit till den slutsatsen attPtolemaios' kanon "representerar en babylonisktradition om det första årtusendet f. Kr. som äroberoende av Berossos, vilket framgår av kungarnasordning och namnformer".11 F. Schmidtke förklarar:"När det gäller beroendet av källorna har Ptol. kanon istor utsträckning hämtat sitt stoff ur den Bab. krön.Detta framgår klart av det karakteristiska abasileuta ete[ = år av interregnum] 688-681, som också påträffas ikrönikan (IV, 23), medan kungslistan A har Sanherib pådetta ställe, liksom också i fråga om de två abasileutaete 704-703. Ptol. kanon återger här liksom krönikanden babyloniska traditionen, som inte erkände Sanheribsom den legitime kungen eftersom han hade plundratoch ödelagt Babylon."12 Det finns också en del bevis föratt Ptolemaios utnyttjade babyloniska kungalistor. Hanhade följaktligen tillgång till babyloniska krönikor ochkungalistor, troligen via indirekta källor, menuppenbarligen oberoende av Berossos! Detta är enmycket viktig slutsats, eftersom de tal Ptolemaios ger förde nybabyloniska kungarnas regeringar stämmeröverens med Berossos' tal! Vi får på det sättet två

9) Ptolemaios' kanon har nyligen publicerats av, bland andra, E. J.Bickerman i Chronology of the Ancient World, Ithaca, New York:Cornell University Press. 1968, s. 107-109.10) Aid to Bible Understanding, s. 328:1; jfr ftn. 1. Detta arbetekommer i fortsättningen att betecknas som Aid.11) Burstein, op. cit, s. 38. Min kursivering.12) Friedrich Schmidtke, Der Aufbau der Babylonischen Chronologie,i Orbis Antiquus, häfte 7, Schriften der AltertumswissenschaftlichenGesellschaft, Münster Westf., 1952, s. 41

68

oberoende vittnen till längden av den nybabyloniskaeran enligt krönikorna, och även om dessa krönikorbara delvis har bevarats på de kilskriftstavlor som harpåträffats, vet vi att de regeringslängder för denybabyloniska kungarna som de ursprungligen innehöllhar förmedlats till oss korrekt genom Berossos ochPtolemaios! De nybabyloniska kungarnas regeringstiderär, enligt både Berossos och Ptolemaios, följande:

Regeringstider enligtRegent Berossos Ptolemaios f. Kr.Nabopolassar 21 år 21 år 625-605Nebukadnessar 43 år 43 år 604-562Evil-Merodak 2 år 2 år 561-560Neriglissar 4 år 4 år 559-556Labashi-Marduk

9 mån. - 556

Nabonid 17 år 17 år 555-539

Ptolemaios nämner inte Labashi-Marduk i sinförteckning eftersom han bara räknar med hela år.Labashi-Marduks regering på några få månaderabsorberades i Neriglissars sista regeringsår (som ocksåvar Nabonids trontillträdesår). Ptolemaios kunde därförlämna honom ur räkningen.13

Om dessa uppgifter från de två äldsta ochtillförlitligaste historikerna är riktiga, skulleNebukadnessars första regeringsår ha varit 604/603 f.Kr. och hans 18:e regeringsår 587/586 f. Kr. Sompåpekades tidigare var dessa historiker de enda källorman kunde rådfråga när det gällde den nybabyloniskaperiodens längd fram till slutet av 1800-talet

13) Labashi-Marduk regerade troligen bara 2-3 månader. Se R. A.Parker och W. H. Dubberstein i boken Babylonian Chronology 626B.C. - A.D. 75, Providence: Brown University Press, 1956, s. 13.Kungalistan från Unik (se längre fram) anger också att Labashi-Marduk regerade bara tre månader.

69

I dag är emellertid inte historikerna beroende avBerossos och Ptolemaios för att kunna fastställalängden av den nybabyloniska eran. De arkeologiskautgrävningarna sedan mitten av förra århundradet harbragt i dagen en lång rad nya källor - många av demsamtida med den nybabyloniska perioden - somfastställer längden av denna period oberoende avBerossos' historia och Ptolemaios' kanon. Det finnsåtminstone sju olika beviskedjor, de flesta om interentav samtliga oberoende av varandra, som fastställerlängden av denna period. Alla som tror att längden avdenna period på något sätt kan ruckas om man kanundergräva förtroendet för Ptolemaios' kanon leverdärför i en villfarelse.14 De källor historikerna hartillgång till i dag för det nybabyloniska rikets kronologigör Berossos' uppgifter och Ptolemaios' kungalistaöverflödiga, även om deras uppgifter har kunnatbekräftas genom dessa nyare rön. Dessa nya källorbestår av 1) krönikor och andra historiska dokument, 2)affärsdokument och juridiska dokument, 3)astronomiska "dagböcker" och 4) synkronismer till densamtida egyptiska kronologin. Dessa olika beviskedjorskall behandlas i tur och ordning nedan.

14) Se t.ex. Vakttornet för 1 april 1978, s. 8, där man hänvisar tillden kände fysikern Robert R. Newtons angrepp på Ptolemaios'astronomiska observationer i boken The Crime of Claudius Ptolemy(Baltimore 1977). Vakttornet underlåter emellertid att nämna attprofessor Newton i samma bok (s. 375) understryker att Ptolemaios'kanon eller kungalista för den nybabyloniska perioden och särskiltfrån och med Nebukadnessar är tillförlitlig, eftersom den har fåttastronomiskt stöd oberoende av Ptolemaios' egna observationer! Hansomdöme om Ptolemaios' kanon är att "jag har stort förtroende fördess exakthet nar det galler Nabopolassar och senare kungar", menmedger att han saknar de historiska kunskaper som krävs för attbedöma de tidigare delarna av den. - Brev från prof. Newton tillförfattaren daterade den 14/8-78, 17/10-78 Och 2/1-79.

70

Krönikor och andra historiska dokumentI Aid-boken förklaras det på s. 327:5: "Babyloniskahistoriska uppteckningar som skulle kunna understödjaeller undergräva Ptolemaios' siffror för vissa kungarsregentlängder saknas i stor utsträckning."Artikelförfattaren borde emellertid ha tillagt att dettapåstående inte håller streck när det gäller dennybabyloniska perioden! Det finns mer än tillräckligtmed historiska texter och inskrifter för att vi skallkunna fastställa längden av den nybabyloniska periodenoberoende av Ptolemaios' kanon. Dessa historiskauppteckningar består av (A) krönikor, (B) kungalistoroch (C) kungainskrifter.

(A) Flera krönikor som täcker delar av dennybabyloniska perioden har påträffats. Samtligaförvaras på British Museum i London. De krönikor somhar betydelse för vårundersökning är:

Krönika B.M. nr RegentRegeringstidsom täcks

Nr 2 25127 etc. Nabopolassar tilltr.år - 33 21901 " 10-174 22047 " 18-205 21946

"Nabopolassar-Nebukadnessar

21tilltr.år -10

6 25124 Neriglissar 37 33382 Nabonid tilltr.år -17

Som man kan se är de flesta av dessa krönikorofullständiga. Men en del upplysningar kan inhämtas.Av B.M.21946 framgår att Nabopolassar härskade i 21år i Babylon, vilket också Ptolemaios anger i sin kanon.Den delen av krönikan säger: "I 21 år hadeNabopolassar varit kung i Babylon. På den åttondedagen i månaden Ab dog han. I månaden Elul återvändeNebukadnessar (II) till Babylon

71

och på första dagen i månaden Elul besteg han denkungliga tronen i Babylon."15

Den sista krönikan (B.M. 35382), den berömda"Nabonid-krönikan", täcker hela Nabonids regering menär tyvärr skadad. Den del som omfattar tiden från hans12:e till hans sista regeringsår saknas. Det parti somursprungligen innehöll orden för "sjuttonde året" ärockså skadat.16 Men andra upplysningar i krönikanbekräftar att en regering på sjutton år för Nabonidmåste vara korrekt. I Nabonids sjätte år, sägerkrönikan, besegrade Cyrus Astyages, Mediens kung, ochi det nionde året marscherade Cyrus (som kallas "kungav Parsu", dvs. av Persien) till Lydien, "besegrade desskung, tog byte och stationerade sin egen garnison(där)".17 Cyrus förklaras alltså vara kung över Medienoch Persien i Nabonids sjätte och nionde regeringsår ochpå god väg att utvidga sitt välde.

Nu kan inte Cyrus' första år som kung över Anshan(=Elam) sättas tidigare än till 560/59 f. Kr. EnligtHerodotos (400-talet f. Kr.) regerade Cyrus i 29 år, därav9 år över Babylon. En rad forntida historiker, Ktesias,Dinon, Diodorus, Africanus och Eusebius, ger allaCyrus samma regeringstid.18 Även kilskriftstavlor(affärsdokument) bekräftar att Cyrus regerade nio år

15) A. K. Grayson, Assyrian and Babylonian Chronicles, New York: J.J. Augustin Publisher, 1975, s. 99, 100.16) Ibid., s. 109.17) Ibid., s. 106-107. - Även orden för det "sjätte året" är skadade.men då redogörelsen för varje år är skild från nästa år med etthorisontellt streck, och eftersom berättelsen om Astyages' nederlagkommer omedelbart före skildringen av det sjunde årets händelser,är det tydligt att den avser det sjätte året.18) Aid-boken (s. 328) håller med om denna datering: "Historikersom Diodorus, Africanus och Eusebius visar att Cyrus' första år somkung över Persien motsvarade den 55:e Olympiadens 1:a år (560/59f v t), medan Cyrus' sista år placeras i den 62:a Olympiadens 2:a år(531/30) f v t)."

72

över Babylon (538-530 f. Kr.), vilket förlägger hanstrontillträde i Elam till 560 eller 559 f. Kr. Anta nu att20 år adderas till den nybabyloniska eran (vilket ärnödvändigt om Jerusalems förstöring skall kunnadateras till 607 i stället för 587 f. Kr.), och att vi läggerdessa 20 år till Nabonids regering, så att den blir 37 år istället för 17. Då förskjuts hans första regeringsår från555 till 575 f. Kr. Nabonids 6:e regeringsår, då Cyrusbesegrade Astyages, skulle då ha varit 570 f. Kr. ochhans 9:e regeringsår, då Cyrus erövrade Lydien, 567 f.Kr. Dessa tidpunkter är emellertid omöjliga, eftersomCyrus inte kom till makten förrän 560/59. Han kannaturligtvis inte ha besegrat Astyages tio år innan hankom till makten! Det är uppenbarligen av den orsakensom också boken 'Babylon the Great has Fallen! 'God'sKingdom Rules! helt korrekt daterar segern överAstyages till 550 f. Kr. och därigenom anger attNabonids I regeringstid var 17 år, precis som allahistoriker och forntida skribenter säger.19

Även om de krönikor som finns tillgängliga intetillhandahåller en fullständig kronologi över dennybabyloniska perioden, så överensstämmer deregentlängder som finns bevarade på dem med de siffrorsom Ptolemaios och Berossos ger för samma regeringar.Detta styrker ytterligare den tidigare slutsatsen attdessa båda historiker har bevarat de kronologiskaupplysningarna i de babyloniska krönikorna åt oss påett korrekt sätt. Men även om vi går med på detta, hurkan vi veta att de upplysningar som dessa krönikor gerär rätta?

Det har ofta påpekats att de assyriska skrivarna

19) s. 190. Publicerad av Sällskapet Vakttornet år 1963. Jfr ocksåAid, s. 408:9; Vakttornet, 1 juni 1965, s. 261, och The Watchtower, 1jan. 1977, s. 26:7.

73

ibland ändrade eller förvanskade sina redogörelser föratt glorifiera sina kungar och gudar: "Det år ett välkäntfaktum att ett allvarligt militärt bakslag aldrig öppeterkänns i de assyriska kungsinskrifterna."20 Iblandvanställde skrivarna redogörelsen genom att ändra påtidpunkten för ett bakslag och väva in det i en skildringav en senare sammandrabbning.21 Detta gällde alltså deassyriska skrivarna, men hur förhöll det sig med denybabyloniska skrivarna? Behandlade de historien påsamma sätt i sina krönikor! Dr. A. K. Grayson, som ären ledande auktoritet när det gäller de assyriska ochnybabyloniska krönikorna, påpekar: "I olikhet med deassyriska skrivarna underlåter aldrig de babyloniskaskrivarna att berätta om babyloniska nederlag ellerförsöker ändra dem till segrar. Krönikorna innehåller enrimligtvis tillförlitlig skildring av viktiga händelser underden period de behandlar."22 Och i Assyrian andBabylonian Chronicles säger han vidare: "Inomgränserna för sitt intresse är skrivarna helt objektivaoch opartiska."23 I det avseendet påminner krönikornamycket nära om de historiska delarna av GamlaTestamentets böcker.24 Vi kan därför vara säkra på att

20) A. K. Grayson, "Assyria and Babylonia". i Orientalia, vol. 49. fasc.2, 1980. s. 17121) Ibid.22) Ibid., s. 175.23) s. 10. Detta arbete citerades tidigare, se fotnot 15. Det är detmest omfattande arbete som har publicerats över de assyriska ochbabyloniska krönikorna och innehåller en ny översättning av allatillgängliga krönikor.24) Dr. Grayson ger följande omdöme om de historiska böckerna iGamla Testamentet: "I Gamla Testamentets böcker nårhistorieskrivningen en nivå som saknar motstycke. Den klarhet ochskönhet som präglar stilen i de forntida hebreiska berättelserna ärunik bland de historiska dokumenten från det forntida FrämreOrienten." Ibid., s. 1.

74

de tal, som dessa krönikor ger för de nybabyloniskakungarnas regeringstider och som har bevarats fram tillvåra dagar tack vare Berossos och Ptolemaios, återgerde verkliga regeringstiderna för dessa kungar. Dennaslutsats kommer vi att finna bekräftad, gång på gång,under den fortsatta diskussionen.

(B) En kungalista är en förteckning över kungar ochderas regeringstider, liknande den kungalista somPtolemaios sammanställde längre fram i tiden. Även omarkeologer har grävt fram flera kungalistor både frånAssyrien och Babylonien är det bara en av dessa, Urukskungalista, som täcker den nybabyloniska perioden.Tyvärr är den svårt skadad och delar av den saknas. Debevarade delarna täcker perioderna från Kandalanu tillDarius I (647-486 f. Kr.) och (baksidan) från Darius IIItill Seleikos II (335-226 f. Kr.). Den sammanställdestydligen från äldre källor någon tid efter Seleikos II:sregering.

Uruks kungalista påträffades underutgrävningskampanjen i Unik (= det moderna Warka)åren 1959-1960 tillsammans med omkring 1000 andrakilskriftstexter (mest ekonomiska texter) från olikaperioder. Den översattes och publicerades av J. van Djiki UVB 18, Berlin 1962, s.53-60.25 Den del som täckerden nybabyloniska perioden innehåller följandeupplysningar:

21 år: Nabopolassar43 [å]r: Nebukadnessar (II)2 [å]r: Amel-Marduk

25) UVB = Vorläufiger Bericht über die von dem DeutschenArchaäologischen Institut und der Deutschen Orient-Gesellschaftaus Mitteln der Deutschen Forschungsgemeinschaftunternommenen Ausgrabungen in Uruk-Warka. - Två andraöversättningar har publicerats: Oppenheims i J. B. Pritchards TheAncient Near East, Princeton, New Jersey Princeton University Press,1969, s. 566, och Graysons i Weidner/ von Soden, Reallexikon derAssyriologie, Band VI, New York: Walter de Gruyter, 1980, s. 97.

75

[x] + 2 år, 8 månader: Neriglissar[. . .] 3 månader: Labashi-Marduk[x] + 15 år: Nabonid

Som man kan se överensstämmer namnen påkungarna, deras ordningsföljd och de oskadade siffrornamed Berossos' och Ptolemaios' siffror: Nabopolassar 21år, Nebukadnessar 43 år, Evil-Merodak 2 år. Den endaavvikelsen är Labashi-Marduks regering, som får 3månader mot Berossos' 9. Den lägre siffran är utantvekan den som ligger närmast sanningen, vilketframgår av en jämförelse med de ekonomiskadokumenten (se längre fram). I vilket fall som helstuppslukades Labashi-Marduks korta regering avNeriglissars 4:e regeringsår, vilket också var Nabonidstrontillträdesår, och den totala längden av periodenpåverkas inte.

I motsats till Ptolemaios ger Uruks kungalista både åroch månader för Neriglissars och Labashi-Marduksregeringar. De skadade siffrorna för Neriglissar ochNabonid kan rekonstrueras till "1 + 2 år, 8 månader",respektive "2 + 15 år''. Även de ekonomiska texternavisar att Neriglissars regering varade i 3 år och 8månader (från augusti 560 till april 556 f. Kr.). 26

Eftersom han dog i sitt 4:e regeringsår skulle hansregering normalt ha räknats som 4 år enligt detbabyloniska systemet med trontillträdesår.27 Som redannämnts avviker Uruks kungalista från

26) J. van Dijk, UVB 18 (se ftn. 25), s. 57.27) I systemet med trontillträdesår, som tillämpades i Babylonienoch senare i Medo-Persien, räknades det kalenderår under vilket enkung kom till makten som hans trontillträdesår, och först nästa år.som började den 1 Nisan (på våren), räknades som hans förstaregeringsår. I Egypten och av allt att döma också i Juda tillämpadesett motsatt system: Det år under vilket en kung kom till maktenräknades som hans första regeringsår, medan det år under vilkethan dog tillföll hans efterträdare.

76

denna metod genom att ange både år och månader.Vi finner alltså att Berossos' och Ptolemaios' siffror

återigen bekräftas av detta gamla dokument. Det börnaturligtvis medges att det sammanställdes mer än 300år efter slutet på den nybabyloniska eran.Avskrivningsfel kan därför inte uteslutas. Finns det ingahistoriska uppteckningar bevarade från dennybabyloniska eran, dvs. som gjordes under dennybabyloniska eran och som har påträffats i original?Det finns det, och vi skall nu övergå till att presenteradessa samtida dokument.

(C) Kungainskrifter av olika slag (byggnadsinskrifter,annaler eller årsberättelser, osv.) har påträffats i stormängd både från Assyrien och Babylonien. En tysköversättning av de nybabyloniska kungainskrifternapublicerades 1912 av S. Langdon,28 men sedan dess harmånga nya inskrifter från denna period grävts fram. Enny översättning av alla kungainskrifter från dennybabyloniska perioden håller därför på attiordningställas för publicering av Paul-Richard Berger.29

När det gäller den nybabyloniska kronologin är tre avdessa kungainskrifter speciellt värdefulla, nämligen (1)Nabon. nr 18 (= Nbd Zyl. II,7 i Bergers uppställning), (2)Nabon. nr 8 (även känd som Hillah-stelen) och (3)Nabon. H 1, B (som också kallas för Adda-Guppi'-stelen).Alla tre är originalinskrifter från Nabonids regering.

(1) Nabon. nr 18 är en cylinderinskrift från Nabonidsregering. Regeringsåret är inte angivet, men inskriftens

28) Stephen Langdon, Die Neubabylonischen Königsinschriften,Leipzig: J. C. Hinrichs'sche Buchhandlung, 1912. (= Vol. IV iVorderasiatische Bibliothek).29) Den första av de tre planerade volymerna publicerades 1973under titeln Die Neubabylonischen Königsinschriften, Neukirchen-Vluyn: Neukirchener Verlag. (= Vol. 4:1 i Alter Orient und AltesTestament).

77

innehåll hjälper oss att ge en exakt datering avinskriften. Det berättas i texten att Nabonid, för attuppfylla månguden Sins önskemål, överlämnar sindotter åt denne gud som prästinna i Sins tempel i Ur.En månförmörkelse som inträffade i morgonväkten den13 Elul låg bakom detta beslut. När under Nabonidsregering inträffade en sådan månförmörkelse?

År 1949 undersökte Hildegard Lewy månförmörkelsenoch drog den slutsatsen att den avsåg den förmörkelsesom inträffade den 26 september år 554 f. Kr. (julianskakalendern).30 Om Nabonid regerade i 17 år och hansförsta regeringsår var 555/54 f. Kr., vilket krävs omhans sista regeringsår var 539/38, så inträffadeöverlämnandet av Nabonids dotter i hans 2:aregeringsår (554/53 f. Kr.) enligt Lewys beräkning. Enmärklig bekräftelse av detta kom i dagen tjugo årsenare, när W. G. Lambert publicerade sin översättningav fyra fragment av en inskrift från Nabonids regering.Inskriften upplyser om att överlämnandet av Nabonidsdotter ägde rum kort före hans tredje regeringsår, dvs. ihans andra, precis som Lewy hade kommit fram till.31

Månförmörkelsen den 13 Elul fastställde därför definitivtatt Nabonids 2:a regeringsår var 554/53f. Kr. och atthans första regeringsår måste ha varit 555/54.f. Kr.Berossos' och Ptolemaios' upplysning om att Nabonidregerade i 17 år fick därigenom en slående bekräftelse.32

30) H. Lewy, "The Babylonian Background of the Kay Kâûs Legend"Archiv Orientální, red. av B. Hrozny, Prag, 1949, s. 50, 51.31) W. G. Lambert, "A New Source for the Reign of Nabonidus".Archiv fur Orientforschung, red. av Ernst Weidner, band 22, Graz1968/69, s. 1-8.32) Någon kanske menar att om Nabonid ges en längre regering än17 år (t.ex. 37 år, för att få Sällskapet Vakttornets kronologi för dennybabyloniska

78

(2) Nabon. nr. 8, eller "Hillah-stelen", upptäcktes inärheten av Hillah, sydost om Babylons ruiner, i slutetav förra århundradet. En översättning av textenpublicerades

eran att gå ihop). så kan man hitta ett tidigare år då enmånförmörkelse inträffade den 13 Elul. Men då bör vi påminna ossden tidigare diskussionen av den babyloniska krönikan. enligt vilkenNabonids regering knyts ihop med Cyrus' erövringar på ett sätt somgör en sådan förlängning av Nabonids regering omöjlig. I det härsammanhanget bör några ord sägas om månförmörkelser. Det ärsant att en viss stad kan uppleva omkring 40 månförmörkelser på 50år. (Aid, s. 330:5) Men intervallerna mellan de tillfällen då enmånförmörkelse infaller samma datum, t.ex. den 13 Elul, ärnaturligtvis mycket längre. Även andra faktorer begränsarvalmöjligheterna. Även om en månförmörkelse återkommer påsamma datum efter ett visst antal år kommer den inte att infalla påsamma tid på dygnet eller vara av samma storlek. Inträffar den pådagtid är den förstås osynlig på den plats där man bor. Om deninfaller på kvällen eller omkring midnatt. så passar den inte in påden förmörkelse Nabonid beskriver, eftersom han såg den imorgonväkten strax före soluppgången. I själva verket begränsasvalmöjligheterna i fallet med den av Nabonid beskrivna förmörkelsentill ett enda alternativ, nämligen det som Lewy anger.

I Vakttornet för den 15 augusti 1969. s. 365, pekar man på enannan faktor som. menar man, skulle göra det svårt att identifiera,forntida förmörkelser. Det framhålls att tidvattnet har en hämmandeverkan på jordens rotation och att detta har den effekten att forntidabeskrivningar av förmörkelser inte stämmer överens med nutidaberäkningar. Vad man inte talar om är emellertid att astronomernahar varit på det klara med denna effekt sedan slutet av 1800-taletoch att den kan mätas. Astronomerna kan med andra ord ta hänsyntill den i sina beräkningar. När det gäller månförmörkelser (Vakttornetdryftar enbart solförmörkelser) är effekten så obetydlig att den inteutgör något som helst problem när det gäller att identifiera forntidaförmörkelser. En av världens ledande experter på fenomenet,professor Robert. R. Newton, skriver till exempel som svar på fråganom man med tanke på ovannämnda effekt i dag kan lita påOppolzers förmörkelsetabeller från år 1887 att "det är fullkomligtriskfritt att använda Oppolzers kanon när det gäller att identifieraforntida förmörkelser: hans största fel är troligen bortåt enhalvtimme". (Brev till författaren den 11 maj 1981).

79

av Langdon år 1912.33 Enbart de upplysningar som gespå denna stele räcker för att fastställa längden av heladen nybabyloniska perioden från Nabopolassar till ochmed Nabonids regering!

Även denna inskrift återger en beskrivning avastronomiska observationer, som hjälper oss attfastställa längden av Nabonids regering. Kolumnerna VI-VIII, som berättar om händelserna under Nabonidstrontillträdesår och hans första regeringsår, innehålleren beskrivning av en konstellation av planeter ochstjärnor som Nabonid iakttog under en icke angivenkväll under denna period. Han berättar att Venus,Saturnus och Jupiter blev synliga efter mörkrets inbrott,men att Mars och Merkurius var borta från himlen. Hanräknar också upp ett antal fixstjärnor som samtidigt varsynliga på kvällshimlen, nämligen aBootis, eVirginis ochaLyrae. Eftersom Nabonid besteg tronen år 556 f. Kr. ochhans första regeringsår var 555/54 (Nisan-Nisan) bordedenna konstellation av planeter och stjärnor kunnaidentifieras någon gång under denna period. HildegardLewy undersökte detta i den tidigare citerade artikeln(ftn. 30 ovan) och kunde beräkna den exakta tidpunktenför observationen. Han skriver: "Den enda gången underden givna intervallen då denna konstellation framträddevar perioden på tre dagar mellan den 2 Simânu och 6Simânu i Nabonids första hela år (den 31 maj till 4 juniår 555 f. Kr. ), då också de fixstjärnor som kungenräknar upp faktiskt var synliga på kvällshimlen."34 Änen gång finner vi alltså en astronomisk bekräftelse avNabonids 17-åriga regering. Men texten ger oss en ännumärkligare upplysning.

33) S. Langdon. op. cit., s. 53-57. 270-289. En engelsk översättningav texten ges i Pritchards ANET, sidorna 308-312. Se ftn. 35.34) H. Lewy. op. cit., s. 53-55.

80

I flera av sina kungainskrifter (stelefrgm. III, 1 och XI,Nabon. H 1, B och cyl. III, 2) berättar Nabonid att han isitt trontillträdesår hade en dröm, i vilken gudarnaMarduk och Sin befallde honom att återuppbyggatemplet é.hul.hul i Harran. I samband med detta ger ossden text vi håller på att granska en mycket intressantupplysning: "Beträffande templet é.hul.hul i Harran, somlåg i ruiner i 54 år - genom Manda-skarornas härjningarblev de(ssa) helgedomar lagda i ruiner - hade den tidsom (fastställts) av gudarna, försoningens ögonblick(nämligen) 54 år, kommit nära då Sin skulle ha återvänttill sin plats."35 Den tidpunkt då templet é.hul.hul iHarran ödelades av "Manda-skarorna" är känd genomtvå andra tillförlitliga. källor: Den babyloniska krönikanB.M. 21901 och Harran inskriften Nabon. H 1, B.Krönikan berättar att i Nabopolassars 16:e regeringsår, imånaden Marcheswan, "samlade Umman-manda (=mederna), [vilka] hade kommit för att hjälpa kungen avAkkad, sin arme och marscherade till Harran. . . Akkadskung nådde Harran och [ . . . ] han intog staden. Hanförde bort det stora bytet från staden och templet."36

Nabonid-stelen H 1, B ger samma information'"Eftersom Sin, gudarnas kung, i Nabopolassars,Babylon konungs, 16:e år vredgades på sin stad och sitttempel och for upp till himlen - blev staden med dessinvånare förvandlad till ruiner."37 Det är alltså tydligt attNabonid räknar de 54 år under vilka staden Harran medsitt Sin-tempel hade legat i ruiner från Nabopolassars

35) Kol. X. Citatet är hämtat från J. B. Pritchards Ancient NearEastern Texts (vanligen hänvisat till under förkortningen ANET),Princeton New Jersey: Princeton University Press, 1950, s. 311. Minkursiv,36) A. K. Grayson, op. cit., s. 95.37) C. J. Gadd, "The Harran Inscriptions of Nabonidus", AnatolianStudies, vol. VIII, 1958, s. 47, 72, 73.

81

16:e regeringsår och fram till början av sin egenregering, då gudarna befallde honom att återuppbyggatemplet.38 Detta stämmer exakt med de regeringstiderBerossos och Ptolemaios ger de nybabyloniskakungarna! Eftersom Nabopolassar regerade i 21 år, intebara enligt Berossos och Ptolemaios, utan också enligtden babyloniska krönikan och Uruks kungalista (seovan), återstod det 5 år från hans 16:e regeringsår tillslutet av hans regering. Enligt Ptolemaios och Berossosregerade sedan Nebukadnessar 43 år, Evil-Merodak 2 åroch Neriglissar 4 år innan Nabonid kom till makten. Närvi summerar ihop dessa regeringstider (5+43+2+4) får vi54 år - precis som Nabonid säger i sin inskrift! OmNabonids första regeringsår var 555/54 f. Kr., som vihar fastställt ovan, måste Nabopolassars 16:eregeringsår ha varit 610/609, hans första regeringsår625/24 och hans 21:a och sista regeringsår 605/604 f.Kr. Nebukadnessars första regeringsår var då 604/603och hans 18:e regeringsår, då han ödelade Jerusalem,587/86 f. Kr. Dessa tidpunkter stämmer fullständigtmed de tidpunkter som har fastslagits med hjälp avPtolemaios' kungalista och Berossos' uppgifter.

Följaktligen kan vi enbart med hjälp av denna stelebestämma längden av hela den nybabyloniska perioden.Den fastställer Nabonids regering astronomiskt och gerden totala längden av de nybabyloniska regeringstiderna

38) På grund av en viss obestämdhet i de olika inskrifterna har detinte kunnat klart fastställas om Nabonid färdigställde templet iHarran början av sin regering eller efter sin tioåriga vistelse i Teima iArabien. 1 varje fall tycks arbetet ha kommit igång någon gång ibörjan av hans regering, och alla forskare är överens om att hanräknar de 54 åren frän Nabopolassars 16:e regeringsår till sitt egettrontillträdesår, då "Sins vrede lade sig" enligt Nabon. H 1, B. Denperioden hade gått till ända då inskriften på Nabon. nr. 8 gjordes,tydligen i Nabonids 2:a regeringsår. - Berger, op. cit., s. 110 f. (Se ftn.29)

82

före Nabonid. Bevisstyrkan i detta dokument kan intenog betonas, eftersom vi har att göra med ettvittnesbörd från det nybabyloniska rikets egen tid!

(3) För att påvisa hur fragmentariska de bevaradehistoriska dokumenten från Babylonien ofta är citerarAid-boken ett avsnitt ur en inskrift, som Nabonids morlåtit göra på en stele, som upptäcktes av H. Pognon vidEski Harran år 1906. Denna stele, som C. J. Gadd gerbeteckningen "Nabon. H 1, A", beskrevs av professor B.Landsberger år 1947 och förvaras nu i det arkeologiskamuseet i Ankara. På denna stele berättar Nabonids morom sitt långa liv från Assurbanipals tid och fram tillNabonids 9:e regeringsår, då hon dog, vilket ocksåtexten upplyser om i en efterskrift. Intressant noginnehåller inskriften uppgifter om samtliganybabyloniska kungars regeringstider före Nabonid.Olyckligtvis är delar av texten skadade och de endaläsliga siffrorna är 43 år för Nebukadnessars regeringoch 4 år för Neriglissars regering.39

Men författaren till artikeln i Aid-boken kände då intetill att dr. D. S. Rice i augusti-september år 1956 hadepåträffat tre andra stelar från Nabonids regering, avvilka en bar en inskrift som var identisk med inskriftenpå den stele som upptäckts 1906! En översättning avdenna nya stele publicerades år 1958 av C. J. Gadd,som gav den beteckningen Nabon. H 1, B. Lyckligtvis ärde delar av texten på denna nya stele som innehåller dekronologiska upplysningarna oskadade! Det avsnitt somciteras i Aid från den år 1906 påträffade stelen lyder påföljande sättenligt den nya, år 1956 påträffade dubblett-stelen:

"Från Assurbanipals, Assyriens konungs, 20:e år,då jag föddes, till Assurbanipals 42:a år, Assur-etillu-ilis, hans

39) Aid, s. 326:9, 10 och s. 327:1.

83

sons, 3:e år, Nabopolassars 21:a år,Nebukadnessars 43:e år, Evil-Merodaks 2:a år,Neriglissars 4:e år, i 95 år under guden Sin, kungöver himlens och jordens gudar. . . osv.".40

Längre fram i texten sammanfattas drottningens, Adda-Guppis, långa liv:"

Från Assurbanipals, Assyriens konungs, tid till det9:e året av Nabonids regering, Babylons kung,sonen, mitt skötes avkomma, 104 år av lycka, medden vördnad som Sin, gudarnas kung, ingjöt i mig,gjorde han att jag blomstrade. . .".41

Denna drottning dog i Nabonids 9:e regeringsår ochsorgen efter den avlidna kungamodern beskrivs i sistaspalten av inskriften. Intressant nog lämnas sammaupplysning också i Nabonid-krönikan (B. M. 35382):"Nionde året: . . .I månaden Nisanu, på femte dagen, dogkungens moder i Dur-karashu, som ligger vid strandenav Eufrat ovanför Sippar.''42

Som framgår av dessa citat ger textenregeringstiderna för alla de nybabyloniska kungarna(utom för Labashi-Marduk, men hans korta regering pånågra månader saknar betydelse för uppräkningen),från Nabopolassar till Nabonids 9:e regeringsår, ochdessa regeringstider stämmer fullständigt medPtolemaios' och Berossos' uppgifter! Och detta är destobetydelsefullare eftersom bekräftelsen än en gångkommer från ett samtida dokument, ja rentav från ett

40) C. J. Gadd, op. cit. (se ovan, ftn. 37), s. 47, kol. I:29-3141) Ibid., s. 49, 51, kol. II:26-29. De 104 åren bör korrigeras till 101.Den skrivare som gjorde inskriften summerade helt enkeltregeringstiderna utan att ta hänsyn till att Assur-etillu-ilis 3 år iAssyrien löpte parallellt med en del av Nabopolassars regering iBabylon. Se nedan ftn. 43.42) Pritchards ANET, s. 306.

84

vittne som levde samtidigt med alla dessa nybabyloniskakungar och var nära förbundet med dem alla!43

Resultaten av vår undersökning av de nybabyloniskahistoriska dokumenten sammanfattas i följande tabell:

TABELL 3: De nybabyloniska historiska dokumenten

Denybabyloniskakungarna

Krönikorna,enligt Be-rossos ochPtolemaios

Urukskunga-lista

Kunga-inskrift-erna

År f. Kr.

Nabopolassar 21 år 21 år 21 år 625-605Nebukadnessar 43 år 43 år 43 år 604-652Evil-Merodak 2 år 2 år 2 år 561-560Neriglissar 4 år skadad 4 år 559-556Labashi-Marduk några

månader(3 mån.) - 556

Nabonid 17 år skadad 17 år 555-539

43) Inskriften ger skenbart den assyriske kungen Assur-etillu-ili enregering på 3 år, vilket har skapat problem eftersom man har träffatpå en kontraktstavla, som är daterad i hans 4:e regeringsår. (Gadd,op. cit., s. 70 ff.) Olika förslag har getts som förklaring tillmotsägelsen. Joan Oates (Iraq, vol. 28, 1965, s. 135-159) harpresenterat en lösning som andra forskare har godtagit som denmest sannolika: Det framgår av inskriften att Adda-Guppi förstbodde i Harran och tjänade under assyriska konungar. men att hon iAssur-etillu-ilis 3:e år, på grund av interna assyriska problem.flyttade till Babylon och tjänade under babyloniska kungar. SomOates förklarar innebär inte detta att Assur-etillu-ilis 3:e år var hanssista. eller att Adda-Guppi' kom till Babylon i Nabopolassarstrontillträdesår. Hur det än må förhålla sig med detta påverkas intede nybabyloniska kungarnas regeringstider av problemet. För attbestämma längden av den nybabyloniska epoken behöver vinaturligtvis inte lösa problemen med den tidigare assyriskaperiodens kronologi.

85

Som framgår av tabellen har den av historikernaallmänt vedertagna kronologin för det nybabyloniskariket mycket starkt stöd i de forntida kilskriftstexterna,av vilka några har bevarats från det nybabyloniskarikets egen tid. Ändå är detta bara en början. Detåterstår för oss fortfarande att konfronteras med de fyrastarkaste bevisen till stöd för den kronologi sompresenteras i tabell 3. Dessa bevis kommer en gång föralla att fastställa de historiska fakta i denna sak.

Affärsdokument och juridiska dokumentHundratusentals kilskriftstavlor har grävts fram iMesopotamien sedan mitten av förra århundradet. Detstora flertalet av dessa texter är ekonomiska elleradministrativa dokument, till exempel kontraktstavlor,officiella brev från tempelarkiven och juridiskahandlingar. Dessa texter är i allmänhet dateradeungefär som nutida handlingar av motsvarande slag ochger dag, månad och den regerande kungens regeringsår.En text som gäller ceremoniellt salt från Eanna-templet iErek får tjäna som exempel:

"En och en halv talenter salt.det fastställda offret för månaden Sivanför guden Usur-amatsu,förde Ina-sillia med sig.Sjätte dagen i månaden Sivan.Amel-Marduks. Babylons konungs.första år."44

Från den nybabyloniska perioden har tusentals sådanadaterade kilskriftstavlor påträffats. Enbart under 1920-talet publicerades enligt Raymond P. Dougherty mer än500

44) R. P. Dougherty, Archives from Erech, Neo-Babylonian andPersian Periods. London: Yale University Press. 1933. s. 20.

86

texter från Nabonids regering.45 Det finns i själva verketmängder av sådana daterade lertavlor från varje årunder hela den nybabyloniska perioden! Tack varedenna rikedom på daterade texter kan historiker i daginte bara fastställa längden av varje konungs regering,utan också den tid på året då varje regimväxlinginträffade, ibland nästan på dagen! Detta har klart ochtydligt demonstrerats av R. A. Parker och W. H.Dubberstein i boken Babylonian Chronology (Providence,1956).46 Den sista tavlan från Nabonids regering är t.ex.daterad till den 17:e dagen i 7:e månaden i hans 17:eregeringsår (= 13 oktober 539 enligt den julianskakalendern). Intressant nog säger Nabonidkrönikan attBabylon föll den 16:e dagen i den 7:e månaden, dvs. endag tidigare. Men eftersom den sista tavla från Nabonidsregering kommer från Uruk är detta lätt att förklara:"Intressant nog är den sista tavla från Unik somdaterats under Nabonid daterad en dag efter det attBabylon föll för Cyrus. Nyheterna om erövringen hadeinte nått denna sydliga stad, som låg på omkring 20mils avstånd."47 Ett annat intressant affärsdokument,som publicerats av R. H. Sack, nämner bådeNebukadnessars 43:e år och hans sons, Evil-Merodaks,trontillträdesår. En slavflicka, Lit-ka-idi, överläts åtNabu-ahhe-iddina "i månaden Ajaru i Nebukadnessars,Babylons konungs, fyrtiotredje år". Några månadersenare, "i månaden Kislimu, i (Amel)-Mardukstrontillträdesår", gavs full betalning för

45) R. P. Dougherty, Nabonidus and Belshazzar, London: YaleUniversity Press, 1929, s. 1. Ändå har bara en bråkdel av dessatusentals texter publicerats.46) R. A. Parker och W. 11. Dubberstein, Babylonian Chronology 626B.C. - A.D. 75, Providence: Brown University Press, 1956, sid 10-14.47) Ibid., s. 13.

87

flickan.48 Enbart denna text fastställer alltså längden avNebukadnessars regering och visar att han efterträddesav Evil-Merodak. Andra affärsdokument visar attNebukadnessars regering slutade i månaden Ululu ihans 43:e år, vilket daterar hans död till en av de förstadagarna i oktober år 562 f. Kr. Den sista påträffadetexten från Evil-Merodaks regering är daterad till hans2:a regeringsår, femte månaden, 17:e dagen i månaden(= 7 aug. 560 f. Kr.). Den tidigaste påträffade texten frånhans efterträdares, Neriglissars, regering är daterad tillden 21:a dagen i 5:e månaden av hans trontillträdesår(1 l aug. 560). Evil-Merodaks död måste därför hainträffat någon gång mellan den 7 och 11 augusti år560.49

Om 20 år skall adderas till den nybabyloniskaperioden för att få Jerusalems förstöring att infalla år607 i stället för 587 f. Kr., var finns då de tusentalsdaterade affärsdokumenten och administrativadokumenten från denna tjugoårsperiod? Varför har vitill exempel mängder av tavlor daterade under vart ochett av Nabonids första 17 regeringsår, men inte en endatavla från hans senare år, om han regerade mer än 17år? Tjugo år är ungefär en femtedel av hela dennybabyloniska perioden. Bland de många tusen tavlorman har som är daterade under denna period bordeman ha hittat hundratals eller tusentals från dennagåtfulla tjugoårsperiod om den har existerat. Om mankastar en tärning tusentals gånger utan att någonsin fåupp en sjua, borde man då inte dra den logiskaslutsatsen: "Det finns ingen sjua på den här

48) Ronald Herbert Sack, Amel-Marduk 562-560 B.C., Neukirchen-Vluyn: Verlag Butzon & Bercker Kevelaer, 1972, sid, 62, 63,49) Ronald II. Sack, "Nergal-sarra-usur, King of Babylon as seen inthe Cuneiform, Greek, Latin and Hebrew Sources", Zeitschrift fürAssyriologie (red. av W. von Soden), band 68, Berlin, aug. 1978, s.132.

88

tärningen." På exakt samma sätt förhåller det sig medden tjugoårsperiod, som man förgäves letar efter frånden nybabyloniska perioden: Den dyker aldrig upp,därför att den aldrig har existerat.

Men låt oss anta att denna 20-årsperiod verkligen harfunnits, men att inte en enda av de tusentals dateradekilskriftstavlorna från denna period genom en otroligslump har påträffats - varför saknas då de tusentalstavlorna från en period på exakt tjugo år? Varför intefrån en period på sjutton, tretton eller sju år - eller frånolika år spridda ut över olika delar av dennybabyloniska perioden: Varför råkar de regeringstidersom täcks av de tavlor som har påträffats stämmafullkomligt överens med de regeringstider som anges avPtolemaios' kanon, Berossos, de babyloniska historiskadokument vi nyss har dryftat och de övriga dokumentsom strax skall behandlas? Varför råkar de tusentalssaknade dokumenten saknas från exakt sammatjugoårsperiod som också saknas i alla de andranyssnämnda källorna och inte från en annan period påtjugo år? Gång efter annan påträffas nya mängder avdaterade affärsdokument från den nybabyloniskaperioden, men de tjugo år vi letar efter dyker aldrig upp.Även det osannolika har en gräns bortom vilken detförvandlas till en omöjlighet.

Egibi-familjen. En stor del av affärsdokumentenkommer från bankarkiv som har påträffats i Babylonien.Bankrörelsen "Murashus söner" hade sitt centrum iNippur och nådde sin höjdpunkt under Artaxerxes I:soch Darius II:s regeringar. Två av de bäst kändabankrörelserna från den nybabyloniska perioden ägdesav familjerna Nur-Sin och Egibi. "Egibi-familjen", somhade sitt centrum i Babylon, dyker upp iaffärsdokumenten redan från slutet av 700-talet f. Kr.Denna bankrörelse hade sin största blomstringsperiodfrån Nebukadnessars tid och fram till Darius I:s regeringoch kontrollerade det ekonomiska livet i Babylonien

89

under denna period. Om denna bankrörelse skriverBruno Meissner: "Från firman Egibis söner äger vi ettsådant överflöd på dokument att vi kan följa nästan allaaffärstransaktioner och bankchefernas personligaerfarenheter från Nebukadnessars tid och fram tillDarius I:s tid."50 Upptäckten av ett arkiv med tusentalsdaterade affärsdokument eller verifikationer från dettaföretag, omspännande en period av mer än hundra år,visade sig vara till utomordentlig hjälp när det gällde attfastställa kronologin för denna period.

Affärsdokumenten från Egibi-banken upptäcktesunder regnperioden 1875-6 i en kulle i närheten avHillah, en stad omkring sex kilometer sydost omBabylons ruiner. Omkring tre eller fyra tusen lertavlorhittades i ett antal lerkrukor, som liknade vanligavattenkrukor och som upptill var igentäppta med entegelplatta fastkittad med jordbeck. Upptäckarna togmed sig tavlorna till Bagdad och sålde dem där till eninköpare. Samma år besökte George Smith Bagdad ochförvärvade omkring 2500 av dessa viktiga dokument förBritish Museums räkning.

Tavlorna undersöktes under de nästföljandemånaderna av W. St. Chad Boscaven, och hans rapportoffentliggjordes i Transactions of the Society of BiblicalArchaeology.51 De följande upplysningarna är grundadepå denna rapport. Boscaven meddelar att tavlorna"hänför sig till olika penningtransaktioner i enbabylonisk bank- och finansrörelse, som drev sinverksamhet under namnet Egibi och söner" . Tavlorna"behandlar alla slags tänkbara affärstransaktioner

50) Bruno Meissner, Babylonien und Assyrien, andra bandet.Heidelberg 1925, s. 331.51) W. St. Chad Boscaven, "Babylonian dated tablets, and the Canonof Ptolemy", Transactions of the Society of Biblical Archaeology. vol.VI, London, januari 1878, sidorna 1-78.

90

från utlåning av några få siklar silver till försäljning aveller inteckning i hela egendomar, vilkas värde uppgårtill tusentals manas silver.''52

Redan efter en kort undersökning insåg Boscavenbetydelsen av att följa raden av direktörer för Egibi-firman, och efter en noggrann undersökning kunde hanfastställa en obruten rad av efterträdare till dennaställning:

Från Nebukadnessars 3:e regeringsår verkade enperson vid namn Sula som direktör för företaget, ochhan fortsatte i den ställningen under en period på tjugoår, fram till Nebukadnessars 23:e regeringsår, då handog och efterträddes av sin son, Nabu-ahi-idina. Nabu-ahi-idina fortsatte som chef för finanserna under enperiod av 38 år, dvs. från Nebukadnessars 23:eregeringsår och fram till Nabonids 12:e regeringsår, dåhan efterträddes av sin son Itti-Marduk-Balatu.53 Itti-Marduk-Balatu kvarstod sedan som chef för firman framtill den persiske konungen Darius Hystaspis' 1:aregeringsår (521 f. Kr.), vilket var hans 23:e år som chefför firman.54

"När vi nu summerar dessa perioder, kommer vi tilldet resultatet att från Nebukadnessars 3:eregeringsår till Darius Hystaspis' 1:a år var det enperiod på åttioett år:

Sula som direktör för firman 20 årNabu-ahi-idina: dito 38Itti-Marduk-Balatu: dito 23

81Detta skulle ge en intervall på åttiotre år frånNebukadnessars 1:a regeringsår till DariusHystaspis' 1:a regeringsår.''55

52) Ibid., s. 6.53) Nabu-ahi-idina dog tydligen i Nabonids 13:e regeringsår. Se A.Ungnad, "Das Haus Egibi", Archiv fur Orientforschung, band XIV,1941, s. 60.54) Boscaven, op. cit, s. 9, 10, 24.55) Ibid., s. 24.

91

Detta överensstämmer exakt med Berossos, Ptolemaiosoch de nybabyloniska historiska källorna. Då vi lägger83 år till Darius Hystaspis' 1:a regeringsår (= 521 f. Kr.,jfr Aid, s. 421, 422) kommer vi till år 604 f. Kr. somNebukadnessars 1:a regeringsår, vilket stämmer medden tidpunkt vi har nått fram till tidigare.

Enbart verifikationerna från Egibi-arkivet skulleräcka för att fastställa längden av den nybabyloniskaperioden. Med denna fullständiga uppsättning avdaterade affärshandlingar från arkivet till en avBabylons "Rothschilds" "borde det inte vara någonsvårighet att en gång för alla fastställa kronologin fördenna viktiga fornhistoriska period", skrev Boscavenredan år 1878.56 De bevis som lämnas av dessadokument ger inte rum för något gap i dennybabyloniska historien. Arkivet, som innehåller tavlordaterade fram till Nebukadnessars 43:e år, Evil-Merodaks 2:a år, Neriglissars 4:e år och Nabonids 17:eår, ger en fullständig bekräftelse av Berossos' ochPtolemaios' uppgifter. Under 1900-talet har ytterligaresamlingar av tavlor från Egibi-familjensaffärsverksamhet påträffats.57 Ändå är Egibi-dokumenten bara en del av de många tusen dateradehandlingar som har påträffats från den nybabyloniskaperioden.58

Betydelsen av de ekonomiska texterna för den

56) Ibid., s. 11.57) Under utgrävningskampanjen i Uruk 1959/60 påträffades t.ex.ett arkiv på 205 tavlor som tillhörde medlemmar av Egibi-familjen.De flesta tavlorna var från Darius I:s regering. (J. van Dijk, op. cit, s.39-41) Den senaste diskussionen av Egibi-familjen finns i HugoLanz. Die neubabylonischen harranu-Geschäftsunternehmen, Berlin:J. Schweitzer Verlag, 1976, s. 148-165.58) En fullständig bibliografi över de publicerade nybabyloniskaekonomiska texterna finns (fram till 1974) i M. Dandamaev, Rabstvov Vavilonii VII-IV vv. do n. e. (626-331 gg.), Moscow 1974, s. 7-12.

92

nybabyloniska kronologin kan inte överskattas. År 1929publicerade R. P. Dougherty en nybabylonisk kungalistagrundad på en undersökning av mer än två tusendaterade dokument. Han ger denna kungalista företrädeframför alla andra källor och säger att den måste"accepteras som det avgörande kriteriet vidbedömningen av nybabyloniska frågor, . . . ".59 Hanskungalista återges här nedan:60

Den nybabyloniska kronologin enligt de ekonomiskatexterna

Nabu-apal-usur 21 år (625-605 f. Kr.)Nabu-kudurru-usur 43 år (604-562 f. Kr.)Amel-Marduk 2 år (561-560 f. Kr.)Nergal-sar-usur 4 år (559-556 f. Kr.)Labashi-Marduk några mån. ( 556 f. Kr.)Nabu-naid 17 år (555-539 f. Kr.)

De astronomiska dagböckernaEn samling kilskriftstexter med beskrivningar avastronomiska observationer gjorda i Babylon har avprofessor Abraham J. Sachs fått beteckningen"astronomiska dagböcker". En sådan "dagbok" täckervanligen 6-7 månader av den första eller senare delen avett visst år och ger positionerna för månen vid detidpunkter då den blir synlig eller försvinner en viss dag,liksom även positionerna för planeterna Merkurius,Venus, Mars, Jupiter och Saturnus. Dessutom lämnasmånga andra upplysningar, t.ex. om meteorologiskafenomen, jordbävningar, marknadspriser, osv. Mer än1200 fragment av astronomiska dagböcker av olika

59) R. P. Dougherty, Nabonidus and Balshazzar (se ftn. 45), s. 10.60) Ibid., s. 7.

93

storlekar har påträffats, men på grund av derasfragmentariska tillstånd kan bara omkring en tredjedelav dem dateras. De flesta av dessa texter upptäcktesredan på 1870- och 1880-talen, och nästan alla förvaraspå British Museum i London. De flesta av tavlornatäcker perioden från 385 till omkring 60 f. Kr. ochinnehåller observationer från omkring 180 av dessa 325år, vilket definitivt säkerställer kronologin for dennaperiod. Ett halvt dussin av tavlorna innehållerobservationer från tidigare århundraden och är dateradepå 400-, 500- och 640-talen f. Kr. Den för vårundersökning viktigaste av dessa texter harbeteckningen "VAT 4956" och förvaras i denfrämreasiatiska avdelningen i Berlin Museum. Dennadagbok är daterad från den 1 Nisan i Nebukadnessars37:e regeringsår till den 1 Nisan i hans 38:e regeringsåroch återger beskrivningar av observationer av månenoch planeterna under hela det 37:e året avNebukadnessars regering. En översättning av textentillsammans med en noggrann granskning av denpublicerades av P. V. Neugebauer och E. F. Weidner år1915.61

Av de många observationer som finns återgivna pådenna tavla finns det ett trettiotal som är så noggrantbeskrivna att moderna astronomer utan några störresvårigheter kan fastställa när de måste ha gjorts. Dethar på så sätt kunnat visas att alla dessa observationerav månen och planeterna måste ha gjorts under året568/67 f. Kr. (I astronomiska beräkningar, som avbekvämlighetsskäl raknar med ett år "0" mellan år 1 f.Kr. och år 1 e. Kr., skrivs detta årtal "-567/66")

61) Paul V. Neugebauer och Ernst F. Weidner, "Ein astronomischerBeobachtungstext aus dem 37. Jahre Nabukadnezars II. (-567/66)," iBerichte über die Verhandlungen der Königl. Sächsischen Gesellschaftder Wissenschaften zu Leipzig: Philologisch-Historische Klasse, Band67, Heft 2, maj 1915, s. 29-89.

94

Om Nebukadnessars 37:e regeringsår var 568/67 f. Kr.,62 så måste hans första regeringsår ha varit 604/03 f.Kr., och hans 18:e regeringsår, då han ödeladeJerusalem, 587/86 f. Kr. Detta är återigen sammatidpunkt som vi har sett anges av Berossos, Ptolemaios,kungainskrifterna och affärsdokumenten!

Men kan inte alla dessa observationer också ha gjortstjugo år tidigare, år 588/87 f. Kr., det år som enligtSällskapet Vakttornets kronologi motsvaradeNebukadnessars 37:e regeringsår?63 Nej, det är omöjligt.Som det också medges i Aid-boken på s. 331:5 (därtydligen VAT 4956 åsyftas) "påpekar modernakronologer att en sådan kombination av astronomiskapositioner inte upprepas igen på tusentals år". Låt ossbegrunda ett exempel . Enligt dagboken VAT 4956iakttogs planeten Saturnus under Nebukadnessars 37:eregeringsår i riktning mot "Södra fisken i zodiaken".64

Saturnus har en omloppstid kringsolen på 29,5 år,vilket betyder att den också rör sig genom hela zodiaken(= djurkretsens stjärnbilder) på 29,5 år. Detta innebäratt denna planet kan iakttas i riktning mot var och en avde tolv stjärnbilderna i zodiaken under igenomsnitt 2,5år. Följaktligen kunde Saturnus också iakttas i riktningmot "Södra fisken" (söder om Vattumannen) 29,5 årtidigare, men absolut inte 20 år tidigare,

62) Dagboken säger klart och tydligt att observationerna gjordesunder Nebukadnessars 37:e år. Texten börjar med orden:"Nebukadnessars, Babylons konungs, 37:e år: Den 1 Nisan blevmånen synlig bakom hyaderna; synligheten varade i 64m," o s v.Texten slutar med den 1 Nisan i "Nebukadnessars 38:e år". -Neugebauer och Weidner, Berichte . . ., s. 34, 38.63) Aid, s. 1212, under "TAKES TYRUS" .64) Neugebauer/Weidner, op. cit, s. 34: "Saturnus gentemot Södrafisken i djurkretsen." Detta omtalas två gånger i texten, dels för den1 Nisan, dels för den 1 Airu.

95

eller 588/87 f. Kr.! Lägg till detta de sinsemellan olikaomloppstiderna för de fyra andra planeter som omtalas itexten och de positioner som anges för månen, och maninser lätt varför en sådan kombination av observationerunder ett helt års tid inte upprepas igen på tusentals år.De observationer som beskrivs i VAT 4956 måste hagjorts under året 568/67 f. Kr., därför att de stämmerinte in på någon annan situation under tusentals år föreeller efter denna tidpunkt!

VAT 4956 ger alltså ett mycket kraftigt stöd år denkronologi för den nybabyloniska perioden som harupprättats av historikerna. I ett försök att undergrävastyrkan i detta bevis för Aid-boken på s. 331 fram en delkritiska argument, som vi skall se lite närmare på.65

a) De "observationer som gjordes i Babylon kan hainnehållit fel. De babyloniska astronomerna var mestintresserade av himlafenomen som inträffade närahorisonten, i samband med månens eller solens upp-och nedgång. Men den horisont som kunde iakttas frånBabylon fördunklades ofta av sandstormar." Därefterciteras professor Otto Neugebauer, som säger attPtolemaios klagade över bristen på tillförlitligaobservationer av planeterna [från det forn tidaBabylon]".66

Beskrivningen av de meteorologiska förhållandena vidBabylon är naturligtvis riktig. Men detta betyder inte attplanetobservationerna för det mesta var otillförlitliga.Den horisont som kunde betraktas från Babylonfördunklades inte dagligen av sandstormar, och detta ärbetydelsefullt därför att planeternas positioner iakttogsregelbundet och ofta kunde observeras under längre

65) Jfr också Vakna! för 22 augusti 1972, s. 22.66) Aid, s. 331:6.

96

perioder. Vi nämnde nyss, för att ta ett exempel, attplaneten Saturnus enligt vår text iakttogs i riktningenmot "Södra fisken i zodiaken". I själva verket intarplaneten denna position under flera månader i följd!Planetens position kunde därför omöjlig en ha undgåttde babyloniska astronomerna, trots de upp repadesandstormarna, särskilt som dessa astronomer gjorderegelbundna och systematiska observationer av månenoch planeterna och följde deras rörelser genom zodiakendag för dag. Detta gjorde de så noggrant att de redanunder den nybabyloniska perioden hade utarbetatmatematiska system för att förutsäga vissa händelser påhimlen.67 En del av de astronomiska händelser sombeskrivs i dagböckerna är i själva verket inteobservationer, utan händelser som hade beräknats iförväg. Dessa beräkningar visar sig i allmänhet varakorrekta när de kontrolleras av moderna astronomer.VAT 4956 innehåller t.ex. en beskrivning av enmånförmörkelse, som ägde rum den 15 Nisan. Debabyloniska astronomerna hade beräknat dennaförmörkelse i förväg med hjälp av en känd förmörkelse-cykel, och därför betecknas den också i texten som atalûSin, vilket betyder "beräknad månförmörkelse" . Sedanföljs detta av ett tillägg, troligen (texten är här någotskadad) a etelik (LU), "som inte klev av", d v s denkunde inte ses från Babylon.68 Detta har bekräftatsgenom moderna beräkningar: Förmörkelsen ägde rumden 4 juli 568 f. Kr. (julianska kalendern), men eftersomden började på eftermiddagen i Babylon kunde den inte

67) B I van der Waerden, Die Anfänge der Astronomis', Band 2:Erwachende Wissenschaft, Basel och Stuttgart: Birkhäuser Verlag,1968, s. 97. Jfr också Otto Neugebauer, A History of AncientMathematical Astronomy, Berlin, Heidelberg, New York: Springer-Verlag, 1975, del tre, s. 107368) Neugebauer/Weidner, op. cit, s. 35, 50, 69

97

ses från denna horisont.69 Att de observationer sombeskrivs i VAT 4956 måste vara i huvudsak riktigabekräftas också av det faktum att samtliga (utom eneller ett par som innehåller avskrivningsfel) passar in påett och samma år. Detta skulle inte vara fallet omobservationerna vore felaktiga. Moderna astronomerfinner därför ingen anledning till att misstro deupplysningar som ges i de astronomiska dagböckerna.70

b) Nästa argument i Aid-boken är att de äldstadagböckerna bara är bevarade i form av kopior av äldreoriginal: "För det andra är det ett faktum att det storaflertalet av de astronomiska dagböcker som harpåträffats inte är skrivna under de nybabyloniska ellerpersiska perioderna, utan under den seleukidiska eran(312-64 f. v. t.), även om de innehåller data som hänförsig till dessa tidigare perioder. Historikerna antar att deär kopior av tidigare dokument."71 Men att dagböckernaär kopior av tidigare dokument är inte bara något somhistorikerna "antar". De tidigaste daterade dagböckernaåterspeglar ständigt de svårigheter som mötteavskrivarna när de försökte förstå de gamla dokument,som de höll på att skriva av. Några var tydligensönderbrutna eller skadade på annat sätt, och oftaanvändes en ålderdomlig terminologi i dokumenten somavskrivarna försökte modernisera. Detta gällde ocksåVAT 4956. Två gånger i texten har avskrivaren infogatkommentaren "sönderbruten, avskrapad", vilket visaratt han inte kunde läsa ett visst ord i sittoriginaldokument. Texten återspeglar också hans

69) Ibid., s. 69. Th. R. v. Oppolzer, Canon der Finsternisse, Wien1887, sid 114, nr. 984.70) Se t.ex. Uno Neugebauers förord i Bryant Tuckerman. Planetary,Lunar, and Solar Positions 601 B.C. to A.D. 1 at Five-day and Ten-dayintervals, Philadelphia: The American Philosophical Society, 1962.7I) Aid, s. 331:7.s

98

strävan modernisera den ålderdomliga terminologin.Men finns det några bevis för att avskrivaren ocksåändrade på innehållet i texten? Neugebauer och Weidnersäger om denna sak: "När det gäller innehållet ger vårkopia naturligtvis en trogen avbild av originalet."72 Antaför ett ögonblick att upplysningarna om de c:a 30fullständigt erhållna observationerna i VAT 4956 mereller mindre skulle ha vanställts av senare avskrivare.Hur stora möjligheter finns det då för att alla dessaobservationer ändå skulle stämma in på ett och sammaår, ja mer än så: på exakt samma år som ocksåkungainskrifterna, affärsdokumenten, krönikorna,Berossos och Ptolemaios utpekar som Nebukadnessars37:e regeringsår? Oavsiktliga misstag samarbetar aldrigpå det sättet i så stor utsträckning. Det finns därför inteden ringaste anledning att tvivla på att de ursprungligaobservationerna har blivit exakt bevarade i vår kopia.c) Som tredje och sista argument presenteras följande

påstående i Aid-boken: "Till sist förhåller det sig här somi fallet med Ptolemaios, att även om de astronomiskaupplysningarna (som de nu tolkas och förstås) på deupptäckta texterna i grund och botten är riktiga, såbevisar inte detta att också de historiska upplysningarsom är förbundna med dem är riktiga. Precis somPtolemaios använde de forntida kungarnasregeringstider (som han förstod dem) blott som en ram, ivilken han kunde sätta in sina astronomiska data, såkan också författarna till (eller avskrivarna av) de

72) Neugebauer/Weidner, op. cit, s. 39. Andra moderna auktoriteterhar dragit samma slutsats. Waerden säger: "Den är visserligen barabevarad i form av en kopia från en mycket senare tid, menframställer av allt att döma en trogen, bara något ortografisktmoderniserad avskrift av ett original från Nebukadnessars tid." -Erwachende Wissenschaft, 1968, s. 98.

99

astronomiska texterna från den seleukidiska periodenhelt enkelt ha infört den kronologi som på den tiden varden godtagna eller 'populära' i sina astronomiskatexter."73 Utan några som helst bevis för man alltså framden teorin att de senare avskrivarna skulle ha förfalskatde dokument de skrev av för att anpassa dem till sinegen tids uppfattning om den nybabyloniska ochpersiska kronologin. En skribent i tidskriften Vakna!föreställer sig sålunda att avskrivarna kan ha "skjutit in'Nebukadnessars trettiosjunde år' " i VAT 4956.74 Ärdetta en sannolik teori?

Som påpekades tidigare (ftn. 62) är VAT 4956 dateradfrån den 1 Nisan i Nebukadnessars 37:e år till den 1Nisan i hans 38:e år. Men inte nog med detta. Praktiskttaget alla händelser som beskrivs i texten är daterademed månad, dag och tidpunkt på dagen angivna.Omkring 40 olika dateringar av detta slag anges i texten,även om året naturligtvis inte upprepas varje gång. Allapåträffade dagböcker är daterade på samma sätt. Omavskrivarna ändrade åren i texterna, måste de också haändrat namnet på den regerande kungen. OmNebukadnessars 37:e regeringsår motsvarade 588/87,som Sällskapet Vakttornet hävdar, så hade han varitdöd i åtskilliga år när de observationer som beskrivs iVAT 4956 gjordes. Är det verkligen sannolikt att deseleukidiska avskrivarna hängav sig åt så långtgåendeförfalskningar? Vad vet vi om den 'populära' kronologinför det nybabyloniska riket som var godtagen på derastid, och som anges som motivet bakom deras förmentabedrägeri?

Berossos' kronologi för de nybabyloniska kungarnapublicerades tidigt under den seleukidiska perioden och

73) Aid, s. 331:8.74) Vakna! den 22 augusti 1972, s. 22.

100

var uppenbarligen den allmänt vedertagna och'populära' kronologin för det nybabyloniska riket påhans tid. Men också de siffror som Berossos ger för denybabyloniska kungarnas regeringstider förläggerNebukadnessars 37:e regeringsår till 568/67 f. Kr.,precis som VAT 4956. Och inte nog med det. Som vi harvisat tidigare är Berossos' nybabyloniska kronologi ifullständig överensstämmelse med de många dokumentsom har påträffats från det nybabyloniska rikets egentid, såsom krönikor, kungainskrifter, affärsdokumentenoch - som strax skall visas - de samtida egyptiskadokumenten. Den seleukidiska erans 'populära'kronologi för det nybabyloniska riket var därför en exaktoch verklig kronologi, i full överensstämmelse meddokumenten från det nybabyloniska rikets egen tid, ochdet fanns därför ingen som helst anledning för deseleukidiska skrivarna att ändra de gamlanybabyloniska texterna för att få dem att stämma medsina egna populära uppfattningar! Teorin att deförfalskade dessa dokument är därför inte barafullständigt grundlös, utan den står i direkt strid meduppgifterna på de originaldokument som påträffats fråndet nybabyloniska rikets egen tid. Slutligen kullkastasteorin fullständigt av en annan astronomisk dagbok,som ännu inte har publicerats, men vilkens innehållnyligen har delgetts författaren.

I en artikel publicerad 1974 ger professor Abraham J.Sachs, ansedd som den främste nu levande auktoritetenpå de astronomiska dagböckerna, en kort beskrivning avdessa dagböcker.75 Han berättar i denna artikel att denäldsta astronomiska dagbok, som kan dateras,innehåller observationer gjorda under året 652 f. Kr.,

75) A. J. Sachs, "Babylonian observational astronomy", Philos. Trans.Royal Soc. London, ser. A. 276, 1974, s. 43-50.

101

och han förklarar hur han lyckades fastställa dennatidpunkt: "Jag fann att det astronomiska innehållet nättoch jämt räckte till för att något så när säkerställadenna tidpunkt. Det var en stor lättnad när jag lyckadesfå denna tidpunkt bekräftad genom upptäckten att enhistorisk anmärkning i dagboken motsvarade en uppgiftför år -651 i en säkert daterad historisk krönika."76

Eftersom denna dagbok verkade ha stor betydelse förfrågan om den babyloniska kronologin, skickades ettbrev till professor Sachs med följande två frågor:

1. Vilka upplysningar i dagboken hjälper oss att'något så när säkerställa' tidpunkten -651?

2. Vilken historisk anmärkning i dagbokenmotsvarar vilken uppgift i vilken säkert dateradhistorisk krönika?"

I sitt svar gav professor Sachs upplysningar som tillfullo besvarade de två frågorna och bifogade dessutomen fotografisk avbildning av dagboken, som harbeteckningen B. M. 32312. Det astronomiska innehålleti dagboken fastställer att observationerna måste hagjorts år 652/51 f. Kr. Professor Sachs skriver: "Deastronomiska händelser som är bibehållna (Merkurius'sista siktbarhet i öster bakom Fiskarna, Saturnus' sistasiktbarhet bakom Fiskarna, båda omkring den 14:e i I:amånaden; Mars' stationära punkt i Skorpionen den 17:ei I:a månaden; Merkurius' första siktbarhet i Fiskarnaden 6:e i XII:e månaden) fastställer tidpunkten på ettunikt sätt.''77

Intressant nog kan inte teorin om att senareavskrivare omdaterade dagböckerna tillämpas på dennadagbok, eftersom både kungens namn och hans

76) Ibid., s. 48. Kursiv. här.77) Brev från professor Sachs till författaren daterat den 10 febr.1980. Kursiv. här.

102

regeringsår är bortbrutna. Trots detta kan dessaupplysningar skaffas fram tack vare en historiskanmärkning i dagboken. Det förklaras nämligen idagboken att Babylons kung på 27:e dagen i 12:emånaden (Adar) var inbegripen i en strid vid en platssom kallas Hirit. Lyckligtvis omtalas denna strid även ien välkänd babylonisk krönika.

Krönikan är den så kallade "Akitu-krönikan", B. M.86379, som täcker en del av Shamashshumukinsregering (667-648), speciellt de sista fem åren av hansregering (från 16:e till och med det 20:e året). Striden vidHirit dateras till hans 16:e regeringsår på följande sätt:

Shamashshumukins sextonde år: . . . På dentjugosjunde dagen i månaden Adar kämpadeAssyriens och Akkads arméer vid Hirit. Akkadsarmé slog till reträtt och flydde från slagfältet ochtillfogades ett större nederlag."78

De astronomiska händelser som beskrivs i denastronomiska dagboken daterar striden vid Hirit till den27 Adar år 651 f. Kr.79 Akitu-krönikan visar att dennastrid vid denna plats på denna dag (den 27 Adar)utkämpades i Shamashshumukins 16:e regeringsår.Shamashshumukins 16:e regeringsår kan därförastronomiskt dateras till 652/51 f. Kr. Hela hanstjugoåriga regering kan på så sätt dateras till 667-648 f.Kr. Men denna datering av Shamashshumukins regeringär ingen nyhet för historikerna. Den motsvarar exaktden datering de har gett denna regering under lång tid.Därför skriver också professor Sachs avslutningsvis isitt brev: "Jag kanske bör tillägga att den absolutakronologin för Shamash-shuma-ukins regeringsår aldrig

78) A. K. Grayson, Assyrian and Babylonian Chronicles, New York.Augustin Publisher, 1975, s. 131, 132.79) Eftersom den första månaden, Nisan, började på våren år 652 f.Kr., inföll Adar, den tolfte månaden, i februari-mars år 651 f. Kr.

103

har varit i tvivelsmål, och att den bara bekräftas på nyttmed hjälp av den astronomiska dagboken." (Kursiv.här.)

Shamashshumukins regering har till exempel varitkänd under lång tid tack vare Ptolemaios, som gerhonom 20 år och hans efterträdare Kandalanu 22 år.Därefter besteg Nabopolassar, Nebukadnessars fader,tronen och regerade i 21 år, som har visats tidigare.Dessa siffror överensstämmer också fullständigt med deforntida kilskriftskällorna. Affärsdokumenten, Akitu-krönikan och Uruks kungalista visar alla attShamashshumukins regerade i 20 år, och att det frånhans efterträdares, Kandalanus, första regeringsår tillNabopolassars första regeringsår var en period av 22år.80

Dagboken B. M. 32312 bekräftar således återigen denkronologi för den nybabyloniska perioden som harfastställts tidigare:

Shamashshumukin 20 år 667-648 f. KrKandalanu 22 år 647-626 f. KrNabopolassar 21 år 625-605 f. KrNebukadnessar 43 år 604-562 f. Kro s v

Denna dagbok bekräftar på nytt Ptolemaios' kanon ochlägger ännu ett vittnesbörd till den växande raden avbevis mot årtalet 607 f. Kr. som tidpunkten för

80) Kilskriftstexterna visar att Kandalanu tydligen dog i sitt 21:aregeringsår. Olika tronpretendenter kämpade sedan om makten, tillsNabopolassar slutligen lyckades bestiga tronen. Affärsdokumentenfyller ut denna korta orosperiod genom att artificiellt förlängaKandalanus regering till ett 22:a regeringsår. Andra dokument fyllerut samma period på olika sätt. Uruks kungalista ger 21 år åtKandalanu och 1 år åt två av tronpretendenterna, Sin-shum-lishiroch Sin-shar-ishkun. En annan kilskriftstavla, B. M. 25127,förklarar däremot att "under ett år fanns det ingen kung i landet".Hur perioden än räknas är samtliga dokument överens om den totalalängden av perioden från Shamashshumukin till Nabopolassar.

104

Jerusalems förstöring. En ändring av Nebukadnessars18:e regeringsår från 587 till 607 skulle skjuta allatidigare tidpunkter 20 år bakåt. Shamashshumukins16:e regeringsår skulle till exempel förskjutas från 652till 672 f. Kr. Men den nya dagboken (B. M. 32312)sätter stopp för en sådan förändring. Och som detpåpekades tidigare kan inte teorin om att senareavskrivare insköt orden "Shamashshumukins sextondeår" i denna dagbok tillämpas här, eftersom dagboken ärskadad på denna punkt och denna upplysning ärbortbruten! Den märkliga historiska upplysningen itexten, som upprepas i Akitu-krönikan, hjälper oss ändåatt datera dagboken till Shamashshumukins 16:eregeringsår. Denna dagbok kan därför betraktas somännu ett oberoende vittne för att den allmänt vedertagnanybabyloniska kronologin är korrekt, förutom att detbekräftar äktheten av de dateringar, som lämnas i VAT4956 och andra dagböcker.

Synkronismer till den samtida egyptiska kronologinEtt utmärkt bevis för att en kronologi är korrekt är detförhållandet att den är i harmoni med andra, samtidanationers kronologier - förutsatt förstås att dessa andrakronologier har byggts upp oberoende av den första ochatt det finns synkronismer, d v s dateradeförbindelselänkar, mellan dem. Under dennybabyloniska perioden finns det åtminstone fyrasådana synkronismer mellan Egypten, Juda ochBabylon. Tre av dem ges i bibeln, i 2 Kon. 23:29,Jer.46:2 och Jer. 44:30. Den fjärde ges i enkilskriftstext, B. M. 33041, som omnämner en kampanjmot Amasis, Egyptens konung, i Nebukadnessars 37:eregeringsår.81

81) B. M. 33041 publicerades först av T. G. Pinches i Transactions ofthe Society of Biblical Archaeology, Vol. VII, 1882, s. 210-225.

105

De kungar som regerade i Egypten under dennybabyloniska perioden tillhörde den 26:e dynastin.Denna dynastiska period brukar också kallas Saiter-perioden. Om de fyra nyss omnämnda synkronismernaskall bli till någon hjälp för vårt studium, måste detförst visas att den 26:e dynastin i Egypten har byggtsupp oberoende av den samtida nybabyloniskakronologin. Om detta skriver F. K. Kienitz: "Kronologinför kungarna av den 26:e dynastin, från Psammetik Ioch framåt, har blivit fullständigt fastställd med hjälp aven serie dödsstelar och stelar över heliga Apis-tjurar.Stelarna anger födelsedatum enligt schemat 'dag x,månad y, år z, av kung A:s regering' och dödsdatum i'dag x, månad y, år z, av kung B:s regering', samt[tjurens eller personens] livslängd i fråga i år, månaderoch dagar."82 Han presenterar sedan dessa bevispåföljande sätt:83

1 . Gravstele för den 3: e Apis av den 26:e dynastin.Födelsedag: År 53 av Psammetik I, månad 6,

dag19.Installationsdag: År 54 av Psammetik I, månad 3.

dag 12.Dödsdag: År 16 av Neko 11, månad 2, dag

6.Begravningsdag: År 16 av Neko H, månad 4, dag

16.Livslängd:16 år, 7 månader, 17 dagar.Resultat: Längden av Psammetik I:s regering = 54 år.

2. Gravstele för den 4:e Apis av den 26:e dynastin.Födelsedag: År 16 av Neko II, månad 2, dag

7.Installationsdag: År 1 av Psammetik 11, månad

11, dag 9.Dödsdag: År 12 av Apries, månad 8, dag

12.

82) Friedrich Karl Kienitz, Die politische Geschichte Ågyptens vom 7,his zum 4. Jahrhundert vor der Zeitwende, Berlin 1953. s. 154. 155.83) Ibid., s. 155, 156.

106

Begravningsdag: År 12 av Apries, månad 10, dag21.

Livslängd:17 år, 6 månader, 5 dagar.Resultat: Eftersom Psammetik II:s dödsdatum enligt ettannat vittnesbörd var år 7, månad 1, dag 23,84 uppgicklängden av Neko II:s regering till 15 år och Psammetik II:still 6 år.

3 Två gravstelar för en präst vid namn Psammetik.Födelsedag: Ar 1 av Neko II, månad 11, dag 1.Dödsdag: År 27 av Amasis, månad 8, dag 28.Livslängd: 65 år, 10 månader, 2 dagar.Resultat: Totalsumman av Neko II:s, Psammetik H:s ochApries' regeringar = 40 år. Eftersom Neko regerade i 15 åroch Psammetik II i 6 år, uppgick Apries' regering till 19 år.

4 Gravstele för en annan Psammetik.Födelsedag: År 3 av Neko II, månad 10, dag 1

eller2.Dödsdag: År 35 av Amasis, månad 2, dag 6.Livslängd: 71 år, 4 månader, 6 dagar.Resultat: Samma som under 3.

5 Gravstele för en person vid namn Besmaut.Födelseår: År 18 av Psammetik I.Dödsdag: År 23 av Amasis.Livslängd: 99 år.Resultat: Totalsumman på 94 år för tiden från och medPsammetik I:s regering till och med Apries' regeringbekräftas återigen."

84) Z. 5/6 der Anch-nes-nefer-ib-Re = Stek G. Maspero, Ann.Serv.5/1904, S. 85/6. Översatt av Breasted, Ancient Records, Vol. IV, §988E, s. 505.

107

Tyvärr saknas material av detta slag som helt och hållettäcker de två sista kungarna av den 26:e dynastin,Amasis och Psammetik III, men både Herodotos (c. 484-425 f. Kr.) och den egyptiske prästen Manet (från dettredje århundradet f. Kr.) ger Amasis en regering på 44år och Psammetik III en regering på 6 månader.85 Dessaregeringslängder har bekräftats av moderna upptäckter.I en papyrus från Darius I:s tid (521-486), Rylands IX,eller "Petieses anhållan" som den också kallas, omtalasAmasis' 44:e år. En profet åt Amon i Touzoi vid namnPsammetkmenempe, som bodde i deltat, brukade sändaen representant varje år för att hämta hans avlöning.Detta gjorde han fram till Amasis' 44:e år. I den"Demotiska krönikan", en rapport omsammanställningen av de egyptiska lagarna från DariusI:s tid, omtalas Amasis' 44:e år två gånger som en sortssista tidpunkt. Samma siffra lämnas också i en inskrift iWadi Hammamat.86 En del historiker ansåg tidigare attAmasis dog i sitt 44 regeringsår, och i enlighet med denegyptiska metoden att räkna regeringsåren, där enkonungs trontillträdesår räknas som hans förstaregeringsår, gav de Amasis en regering på bara 43

85) Manetos Egyptiska Historia finns bevarad i form av utdrag somgjorts av Josefos och kristna kronografer, särskilt då Africanus ihans Chronicle (c. 221 e. Kr.). Africanus, som förmedlar Manetosdata i en exaktare form än de övriga, ger Amasis 44 år ochPsammetik III 6 månader. - W. G. Waddell, Manetho, London 1948,s. xvi, xvii, 168-173. Hos historieskrivare som levde långt senare hardessa regeringstider blivit förvanskade. Diodorus Siculus, som levderunt vår tideräknings början, ger Amasis 55 år, och Syncellus i slutetav 700-talet e. Kr. ger honom 42 år.86) Kienitz, op. cit, s. 156, och R. A. Parker, "The Length of Reign ofAmasis and the Beginning of the Twenty-Sixth Dynasty", Mitteilungendes Deutschen Archäeologischen Instituts, Kairo Abteilung, XV, 1957,s. 209, 210.

108

år. Men år 1957 visade R. A. Parker på ett avgörandesätt att Amasis regerade i 44 hela år.87

Psammetik III regerade enligt alla de äldsta källorna i6 månader. Som det har påpekats tidigare (se ovan ochftn.27) räknade man i Egypten en konungstrontillträdesår som hans första regeringsår, medan detår under vilket han dog eller avsattes tillräknades hansefterträdare. Psammetik III avsattes från tronen av denpersiske konungen Kambyses i samband med hanserövring av Egypten någon gång i maj eller juni år 525 f.Kr., en tidpunkt som är säkert fastställd och allmäntgodtagen, även av Sällskapet Vakttornet.88 EftersomPsammetik III regerade i 6 månader innebär detta atthan kom till makten mot slutet av år 526 f. Kr. Vid dentiden sammanföll det egyptiska kalenderåret praktiskttaget med det julianska året, varför Psammetik III komtill makten även nära slutet av det egyptiskakalenderåret. Detta fick den från vår synpunkt sett liteunderliga effekten att de få veckor som återstod av dettakalenderårräknades som Psammetik III:s förstaregeringsår, och att hans andra regeringsår började baranågra få veckor efter det att han kom till makten! Det ärdärför inte på något sätt underligt eller motsägande attman har hittat tre dokument(papyrer) från PsammetikIII:s regering som är daterade i den 3:e, 4:e, respektive5:e månaden av hans andra regeringsår. Tvärtom ärdessa upptäckter i full överensstämmelse med enregeringstid på 6 månader för denna kung. EftersomPsammetik III avsattes innan han hann fullborda sittandra regeringsår, räknas hans regering kronologisktsom ett år. Den 26:e egyptiska dynastin är följaktligenuppbyggd på ett säkert sätt med hjälp av en rad forntida

87) Parker, op. cit, s. 208-212.88) Aid, s. 499:2. Kambyses' regering är astronomiskt fastställd,ovan fotnot 1.

109

dokument, de flesta samtida med denna period, ochoberoende av den nybabyloniska kronologin och bibeln.De egyptiska kungarnas regeringstider presenteras påett överskådligt sätt i följande tabell:

Regenter Regeringsår År f. Kr.Psammetik I 54 664-610Neko II 15 610-595Psammetik II 6 595-589Apries (= Hofra) 19 589-570Amasis 44 570-526Psammetik III 1 526-525Kambyses' erövring avEgypten: -

maj/juni 525

Stämmer nu denna kronologi med den kronologi för dennybabyloniska perioden som har fastställts ovan medhjälp av en lång rad historiska källor, eller stämmer denmed den kronologi för denna period som SällskapetVakttornet håller fast vid för att kunna förläggaJerusalems förstöring tillår 607 f. Kr.? Den frågan kanavgöras med hjälp av de fyra tidigare omnämndasynkronismerna (förbindelselänkarna) till den egyptiskahistorien:

1. 2 Kon. 23:29: "I hans (= kung Josias) tid drogFarao Neko, konungen i Egypten, upp motkonungen i Assyrien, till floden Frat. Då tågadekonung Josia emot honom, men blev dödad avhonom vid Megiddo, under förstasammandrabbningen.

"Det framgår klart av denna text att kung Josia av Judadog vid Megiddo under den egyptiske farao Nekosregering. Enligt Sällskapet Vakttornets kronologiinträffade Josias död omkring år 629 f. Kr. (Aid, s. 968)Men Nekos regering började inte förrän 19 år senare, år610 f. Kr., enligt den självständigt uppbyggda

110

egyptiska kronologin för den 26:e dynastin. (Se tabellenovan!) Därför kan inte Josias död ha inträffat förräntidigast år 610 f. Kr. I själva verket inträffade den år 609f. Kr.89

Nästa synkronism infaller under Jojakims regering:

2. Jer. 46:2: "Om Egypten, angående den egyptiskekonungen Farao Nekos här som stod invid flodenFrat, vid Karkemis, och som blev slagen avNebukadnessar, konungen i Babel, i Jojakims,Josias sons, Juda konungs fjärde regeringsår."

Denna strid, som inträffade i Jojakims, Josias sons ochefterträdares, fjärde regeringsår, dateras i Aid-boken tillår 625 f. Kr. (s. 347, fotnot "u"), vilket återigen står istrid med den samtida egyptiska kronologin. Striden vidKarkemish ägde rum 20 år senare, i Nebukadnessarstrontillträdesår, eller i juni år 605 f. Kr., enligt bådePtolemeerkanon och alla andra källor som behandlatstidigare. Denna datering stämmer utmärkt med faraoNekos regeringstid, som enligt tabellen ovan inföll 610-595 f. Kr.

3. Jer. 44:30: "Så säger HERREN: Se, jag skall givaFarao Hofra, konungen i Egypten, i hans fiendershand och i de mäns hand, som stå efter hans liv,likasom jag har givit Sidkia, Juda konung, iNebukadnessars, den babyloniske konungens,hand, hans som var hans fiende och som stod efterhans liv.

"Som framgår av sammanhanget (vv. 1ff.) uttaladesdessa ord inte långt efter Jerusalems förstöring, dåkvarlevan av den judiska befolkningen hade flytt till

89) Då Jerusalem ödelades på sommaren år 587 i Sidkias 11:e reg.år, började Sidkias regering år 597 f. Kr. Hans företrädare, Jojakin,regerade i tre månader, och dessförinnan regerade Jojakim i 11 år,från hösten år 609 till hösten år 598 f. Kr. Dessförinnan regeradeJoahas i tre månader efter Josias död, som följaktligen inträffade påsommaren år 609. - 2 Kon. 23:31, 36; 24:8; 25:2 ff.

111

Egypten efter mordet på Gedalja. Vid denna tid styrdesEgypten av Farao Hofra, eller Apries, som han kallas avHerodotos (i de samtida egyptiska inskrifterna kallashan Ha‘a‘ibre‘ Wahibre‘).90 Detta stämmer inte med attJerusalems förstöringinträffade år 607 f. Kr., eftersomHofras (= Apries') regering inte började förrän år 589 f.Kr. Men Hofras regeringstid, 589-570 f. Kr., stämmeralldeles utmärkt med en datering av Jerusalemsförstöring till år 587 f. Kr.

4. B. M. 33041: Som nämndes tidigare handlardenna text om en kampanj mot kung Amasis([Ama]-a-su) i Nebukadnessars 37:e regeringsår. A.L. Oppenheims översättning av detta defektafragment i Ancient Near Eastern Texts (red. av J. B.Pritchard, Princeton, New Jersey, 1950, s. 308)lyder:". . . [i] det 37:e året mar[scherade] Nebukadnessar,Bab[ylons] konung [mot] Egypten (Misir) för attleverera batalj. [Ama]sis (texten: [ . . ]-a(?)-su), avEgypten, [samlade sin a]rm[e]. . . [. . . ] ku frånstaden Putu-Iaman . . . avlägsna områden (som ärbelägna på öar) mitt i havet . . . många vilka/som(är) i Egypten . . . [bä]r vapen, hästar och [vagn]ar .. . kallade han in för att bistå honom och . . .gjorde [. . . ] framför honom . . . satte han sin lit. ..."

Texten är svårt skadad, men det framgår klart attkampanjen ägde rum i Nebukadnessars 37:e regeringsåroch var riktad mot konungen i Egypten. Namnet påkonungen är bara delvis läsligt, men de bevaradetecknen (. . . -a(?)-su) stämmer inte på någon annanfarao under den 26:e dynastin än Amasis (‘Ahmose,enligt inskrifterna). Aid-boken daterar Nebukadnessars37:e regeringsår till 588/87f. Kr. (s. 498:13), men dettavar under Hofras (Apries')

90) Septuaginta-översättningens stavning av namnet. Ouaphre',ligger mycket nära den form namnet har i de samtida inskrifterna.

112

regering, enligt tabellen ovan. De bevarade tecknenpassar med säkerhet inte in på Hofras namn. Amasis, åandra sidan, regerade 570-526 f. Kr., vilket stämmeröverens med att Nebukadnessars 37:e regeringsår inföllår 568/567f. Kr., enligt den astronomiska "dagboken"VAT 4056, Ptolemeerkanon och alla andra källor.Följaktligen stämmer inte en enda av dessa fyrasynkronismer till den oavhängigt uppbyggda egyptiskakronologin med Sällskapets Vakttornets kronologi.Skillnaden är konsekvent omkring 20 år. Men intressantnog är alla fyra synkronismerna i fullständigöverensstämmelse med de data som Ptolemeerkanon gerför denna period. Dessa synkronismer till den egyptiskakronologin bildar därför ytterligare en beviskedja somutpekar året 587 f. Kr. som det år då Jerusalem ochdess tempel ödelades.

Sammanfattning och slutsatsSju olika beviskedjor har nu presenterats mot teorin attJerusalems förstöring inträffade år 607 f. Kr. Alla pekarsamstämmigt på att denna händelse inträffade 20 årsenare. Av dessa sju beviskedjor är åtminstone fyrabevisligen oberoende av varandra:

1 . Krönikor och andra historiska dokument:

a) De nybabyloniska krönikor som har påträffats är änså länge ofullständiga. Men det visades att bådeBerossos och Ptolemaios - oberoende av varandra - ficksina uppgifter om de nybabyloniska regeringstidernafrån de nybabyloniska krönikorna. Eftersom derassiffror överensstämmer med varandra, har vi starka skälatt tro att de kronologiska upplysningar somursprungligen gavs i dessa krönikor har bevaratsoförändrade fram till våra dagar via Berossos ochPtolemaios. Både Berossos' uppgifter och

113

Ptolemaios' kungalista pekar på året 604/603 f. Kr. somNebukadnessars 1:a regeringsår och på 587/86 f. Kr.som hans 18:e regeringsår, det år under vilket han lätödelägga Jerusalem.

b) Kungainskriften Nabon. nr. 8 (= Hillah-stelen), somtroligen härstammar från Nabonids 2:a regeringsår,upplyser om att templet é.hul.hul i Harran låg i ruiner i54 år, till dess Nabonid i en dröm i sitt trontillträdesårfick befallning att återuppbygga det. Både krönikan B.M. 21901 och Harran-stelen Nabon. H 1, B berättar atttemplet ödelades i Nabopolassars, Nebukadnessarsfaders, 16:e regeringsår. Avståndet från Nabopolassars16:e regeringsår till Nabonids trontillträdesår var alltså54 år, vilket fullständigt överensstämmer med deregeringstider Berossos och Ptolemaios ger för dennaperiod. Vidare innehåller både Nabon. nr. 8 ochcylinderinskriften Nabon. nr 18 astronomiskaobservationer, som hjälper oss att fastställa Nabonidsförsta regeringsår till 555/54 f. Kr. De 54 åren börjadedärför 610/09 f. Kr. Om detta var Nabopolassars 16:eregeringsår, så var Nebukadnessars 1:a regeringsår604/603 f. Kr. och hans 18:e regeringsår 587/86 f. Kr.

c) Kungainskriften Nabon. H 1, B (= Adda-Guppi'-stelen) redovisar regeringsåren för alla de nybabyloniskakungarna fram till Nabonids 9:e regeringsår. Dessaregeringstider är återigen i fullkomlig överensstämmelsemed de siffror som ges av Berossos och Ptolemaios. Änen gång bekräftas tidpunkten 587/86 f. Kr. som det årunder vilket Nebukadnessar ödelade Jerusalem.Skälet till varför dessa tre bevis (a, b och c) har

sammanförts till en beviskedja är, att det inte harkunnat fastslås klart och tydligt att dessa dokument äroberoende av varandra. Det har redan påpekats attBerossos och Ptolemaios fick sina upplysningar från debabyloniska krönikorna. Det är också möjligt att de

114

kronologiska upplysningarna på kungainskrifternahämtades från krönikorna, även om det inte kanbevisas.91 Det finns dessutom en del bevis för attkrönikorna sammanställdes med hjälp av dekronografiska uppgifter som ges i de astronomiskadagböckerna.92 Men detta eventuella inbördes beroendemellan dessa källor försvagar på intet sätt derasbeviskraft. Tvärtom förstärks beviskraften hos deenskilda källorna på detta sätt. Eftersomkungainskrifterna är samtida originaldokument från detnybabyloniska rikets egen tid, kan vi vara förvissade omatt de kronologiska upplysningar de lämnar om dennatid är verkliga och sanna. Om kungainskrifterna,Berossos och Ptolemaios alla hämtade sinaupplysningar från de babyloniska krönikorna, kanBerossos' och Ptolemaios' siffror bara bekräftas genomöverensstämmelsen med de samtida kungainskrifterna!

2. Affärsdokument och juridiska dokument:

Tusentals affärsdokument och juridiska dokument, somär daterade till år (= regeringsåret), månad och dag, harnått oss från den nybabyloniska perioden. Vi har på såsätt mängder av sådana tavlor från varje år under heladenna period. Med hjälp av dessa dokument kan vi påså sätt exakt fastställa hur länge varje kung regerade,ibland nästan på dagen! De resultat som nås på dettasätt visar sig på nytt fullständigt stämma överens medde siffror som ges av Berossos, Ptolemaios, krönikornaoch de samtida kungainskrifterna från Nabonidsregering! Ett slående exempel på detta gavs

91) A. Kirk Grayson, "Assyria and Babylonia", Orientalia, vol. 49,fasc. 2, 1980, s. 164.92) Ibid., s. 174. De astronomiska upplysningar som ges på dessatavlor bör å andra sidan behandlas som en särskild och oberoendebeviskedja.

115

genom redovisningen av de tusentalsaffärsverifikationerna från familjen Egibis bankrörelse.Den extra period på 20 år som krävs för att SällskapetVakttornets kronologi skall stämma saknas fullständigt.Det bör understrykas att också affärsdokumenten och dejuridiska dokumenten är originaldokument från detnybabyloniska rikets egen tid, vilket gör dennabeviskedja utomordentligt stark. Dessa dokument pekardefinitivt på året 587/86 som Nebukadnessars 18:eregeringsår, det år under vilket han enligt bibelnsuppgifter ödelade Jerusalem.

3. Astronomiska dagböcker:

a) Den astronomiska dagboken VAT 4956 innehållerbeskrivningar av omkring 30 fullständigt erhållnaastronomiska observationer från Nebukadnessars 37:eregeringsår. En sådan kombination av astronomiskapositioner upprepas inte på nytt under tusentals år. Detfinns följaktligen bara ett år under vilket dessaobservationer kan ha gjorts, nämligen året 568/67 f. Kr.Om detta var Nebukadnessars 37:e regeringsår, vilketuttryckligen meddelas på denna tavla, då måste 587/86f. Kr. har varit hans 18:e år och det år då han ödeladeJerusalem.

b) B. M. 32312, den äldsta bevarade dagboken,beskriver en rad astronomiska observationer som sätternutida astronomer i stånd att datera denna dagbok tillåret 652/51f. Kr. En historisk anmärkning i texten, somockså återfinns i den babyloniska krönikan B. M. 86379(= "Akitu-krönikan"), visar att detta motsvaradeShamashshumukins 16:e regeringsår. Dagbokenfastställer därigenom hans 20-åriga regering till 667-648f. Kr., Kandalanus 22-åriga regering till 647-626,Nabopolassars 21-åriga regering till 625-605 ochNebukadnessar 43-åriga regering till 604-562f. Kr. Pånytt förläggs Jerusalems förstöring på detta sätt till

116

587/86 f. Kr. Dessa två dagböcker kunde strängt tagetha behandlats som två oberoende beviskedjor. Meneftersom B. M. 32312 är skild från den nybabyloniskaperioden genom två kungar (Shamashshumukin ochKandalanu), har denna tavla här behandlatstillsammans med VAT 4956 och som en bekräftelse attde upplysningar som ges på denna senare tavla är äkta.

4. Synkronismer till den samtida egyptiska historien:

Det visades att kronologin för den egyptiskakungsdynasti, som regerade samtidigt med dennybabyloniska perioden, har byggts upp oberoende avandra länders kronologier. Eftersom det finnsåtminstone fyra synkronistiska länkar mellan denegyptiska kronologin och den samtida judiska ochnybabyloniska historien, kan den egyptiska kronologinfungera som en kontroll på dessa andra länderskronologier. Det framgick därigenom klart, att denoberoende egyptiska kronologin är i fullständigöverensstämmelse med de uppgifter som lämnas avBerossos, Ptolemaios, de babyloniska krönikorna,affärsdokumenten och de astronomiska dagböckerna,medan en jämförelse med Sällskapet Vakttornetskronologi visade en konsekvent avvikelse på omkring 20år för alla fyra synkronismerna. Dessa fyrasynkronismer till den egyptiska kronologin vederläggerdärför på nytt årtalet 607 f. Kr. som tidpunkten förJerusalems förstöring och pekar än en gång på året587/86 som den rätta tidpunkten för denna händelse.

De bevis, som om och om igen möter oss i allt dettamaterial, är överväldigande och avgörande. Anta för ettögonblick att Berossos' siffror för de nybabyloniskaregeringstiderna innehåller ett fel på 20 år, vilket demåste göra om Sällskapet Vakttornets kronologi ärriktig. Då gjorde Ptolemaios omkring 400 år senareexakt samma misstag, oberoende av Berossos! Kanskeinvänder man då att båda upprepade ett fel som

117

redan fanns i de källor de använde sig av, nämligen denybabyloniska krönikorna. i så fall tappade skrivarna påNabonids tid bort precis samma 20-årsperiod när degjorde inskrifterna på Hillah-stelen och Adda-Guppi'-stelen. Men är det verkligen troligt att dessa skrivare,även om de utnyttjade krönikorna, inte kände tilllängden på de kungars regeringar, under vilka de levde,särskilt med tanke på att dessa regeringsår samtidigtfungerade som kalenderår, med vilkas hjälp de dateradeolika händelser, brev och dokument av olika slag?

Men låt oss gå vidare och anta att dessanybabyloniska skrivare verkligen gjorde ett såegendomligt misstag. Då ställs vi inför problemet attförklara hur de samtidiga egyptiska skrivarna kundetappa bort samma 20-årsperiod, när de gjorde sinainskrifter på dödsstelar och andra dokument. Inte baradet, utan vi måste också hitta någon förklaring till hurde nybabyloniska astronomerna kunde tappa bortsamma 20-årsperiod när de daterade sina astronomiskadagböcker, så att de rentav misstog sig på vilken kungsom regerade när de gjorde sina observationer!Förklaringen att detta kan ha varit en förfalskning avavskrivare av dessa dokument under den seleukidiskaeran faller platt till marken när vi ställs inför den äldstaastronomiska dagboken, B. M. 32312, från år 652/51 f.Kr. Här ställs vi dessutom inför problemet att förklarahur den skrivare, som nedtecknade denna dagbok,lyckades skära bort 20 år från den nybabyloniskaperioden - innan denna periods hade börjat!

Men kanske det mest egendomliga med dessaborttappade 20 år ända är följande: Tusentals dateradeaffärsdokument och juridiska dokument har påträffatsfrån den nybabyloniska perioden. Dessa dokumenttäcker vartenda år under denna period - utom en periodpå 20 år från vilken inte en enda tavla har påträffats.

118

och denna period råkar vara exakt densamma somtappades bort av de skrivare som utfördekungainskrifter åt Nabonid och hans mor, de skrivaresom nedtecknade de babyloniska krönikorna, deskrivare som skrev de astronomiska dagböckerna, deegyptiska skrivare som gjorde inskrifterna på deegyptiska dödsstelarna och andra dokument - för attinte tala om de senare avskrivarna och historikerna!Antingen har vi att göra med en internationellsammansvärjning, där skrivare i olika länder underhundratals år arbetade på att radera ut texten på dettablad i världshistorien - eller också har denna 20-årsperiod aldrig existerat utom i inbillningen hosefterföljarna till den man, som år 1876 övertog dettahjärnspöke från kronologen Nelson H. Barbour. Ty omverkligen en sådan internationell sammansvärjningskulle ha förekommit var den så framgångsrik, att avalla de tusentals dokument som har grävts fram frånden nybabyloniska perioden finns det inte ett enda, inteens en rad, ett ord eller en siffra i något av dem, som såmycket som antyder att en sådan 20-årsperiod någonsinskulle ha existerat.

I en artikel om kronologi, som publicerades i TheWatch Tower för den 15 juli 1922 ("The Strong Cable ofChronology"), ges en utmärkt beskrivning av den styrkaen kronologi får genom flera oavhängiga beviskedjor:"

När en tidpunkt utpekas av flera beviskedjor får den en starkförankring. Den vetenskapliga sannolikhetslagen ger ensamlad styrka åt strängarna i en kronologisk "kabel" som ärvida större än summan av de enskilda beviskedjorna. Detta ären lag som man obetingat måste lita på i viktiga frågornämligen att om en sak anges på bara ett sätt kan det vara entillfällighet; om den anges på två sätt är det nästan säkert attden är sann; och om den anges på mer än två sätt är det iregel omöjligt att det kan vara en tillfällighet eller att den inteär sann; och tillskottet av ytterligare bevis flyttar saken heltoch hållet från slumpens till den bevisade visshetens område."(s. 217)

119

I detta kapitel har sju olika beviskedjor presenterats,som alla utpekar 587/86 f. Kr. som det år, under vilketNebukadnessar ödelade Jerusalem. Åtminstone fyra avdessa beviskedjor är oavhängiga av varandra. Enligt denprincip som beskrivs i citatet ovan kan inte detta baravara en slump eller tillfällighet. Saken måste i ställetbetraktas som ett historiskt faktum, som tillhör "denbevisade visshetens område".

Men om detta är den slutsats vi har nått fram till i vårundersökning, hur förhåller det sig då med de 70 åren iJeremias profetia, under vilka Juda och Jerusalemskulle ligga öde enligt Sällskapets Vakttornets tolkning?Och hur skall vi betrakta årtalet 1914, slutpunkten förhedningarnas tider enligt Sällskapet Vakttornetstidtabell? Visar inte världshändelserna att bibelnsprofetior har uppfyllts sedan det året? Dessa frågorkommer att dryftas i de följande kapitlen.

120

Sidan saknar text

121

Kapitel 3

DE SJUTTIO ÅREN - öDELÄGGELSEELLER UNDERDÅNIGHET?

Det finns sju texter i bibeln som talar om en period påsjuttio år, och som Sällskapet Vakttornet tillämpar påen och samma period, nämligen Jer. 25:11, 12; 29:10;Dan. 9:2; 2 Krön. 36:20, 21; Sak. 1:7, 12; 7:1-7 och Jes.23:15-18. Låt oss undersöka dessa texter en efter en, ikronologisk ordning.1

Jeremia 25:11, 12

"Ja, hela detta land skall bliva ödelagt och förött,och dessa folk (NW: "nationer") skola vara Babelskonung underdåniga i sjuttio år. Men när sjuttio åräro till ända, skall jag hemsöka konungen i Babeloch folket där för deras missgärning, sägerHERREN, och hemsöka kaldéernas land och göradet till en ödemark för evärdlig tid." (1917 årsövers.)2

Två ting förutsägs i denna profetia, nämligen (1) att"hela detta land (=Juda) skall bliva ödelagt och förött"

1) De 70 åren för Tyrus i Jes. 23:15-18 kommer inte att behandlashär, eftersom det inte kan bevisas att de har avseende på dennybabyloniska perioden. I själva verket tillämpar några av de främstakonservativa forskarna dem på tiden c. 700-630 f. Kr., då Tyruskontrollerades av Assyrien. Se t.ex. W. Rudolphs artikel "Jesaja 23,1-14", i Festschrift Friedrich Baumgärtel (= Erlanger Forschungen,Band 10). Erlangen 1959, s. 166-174.2) Översättningen bygger på den hebreiska masoretiska texten, påvilken också NW (= The New World Translation) är grundad. Den

122

(hebr. chorbáh), och (2) "dessa folk (d v s. "alla folkenhär runt omkring", enl. vers 9) skall vara Babels konungunderdåniga i sjuttio år". Även om det förutsägs attJuda land skulle bli ödelagt, likställs inte dennaödeläggelse direkt med perioden på 70 år.3 Vad somdäremot klart och otvetydigt utsägs i texten är att defolk eller nationer, som omgav Juda, skulle tjäna Babelskonung i 70 år. Av sammanhanget kan man också draden slutsatsen att även Juda skulle vara inbegripetbland de nationer som skulle tjäna Babels konung. De70 åren bör därför förstås som 70 år av underdånighetför Juda och de kringliggande nationerna.

grekiska Septuaginta-översättningen (LXX) säger "och de skall tjänabland nationerna", i stället för "och dessa nationer skall tjäna Babelskonung". Det finns många skillnader mellan den masoretiska texten(MT) och Septuaginta (LXX) när det gäller texten till Jeremias bok.Septuagintas text är t.ex. en åttondel kortare än den masoretiskatexten. I hela avsnittet i Jer. 25:1-14 utelämnar LXX, av någonokänd anledning, alla hänvisningar till Babels konung (jfr verserna1, 9, 11 och 12). Det är ett välkänt faktum att kronologin från Adamtill Kristus är omkring 1 500 år längre i LXX än i MT, så att denperioden enligt LXX blir c. 5 500 år i stället för c. 4 000 år enligt MT.Eftersom Sällskapet Vakttornets kronologi följer uppgifterna i MTkommer den följande diskussionen att följa denna text, även när detgäller de 70 åren i Jeremias bok. Det är visserligen sant att NyaTestamentets skribenter ofta citerar Gamla Testamentet enligt LXX,men detta var ganska naturligt, eftersom de skrev på grekiska. Menofta citerar de Gamla Testamentet på ett sätt som avviker från LXXmen överensstämmer med MT, vilket visar att de inte betraktade LXXsom normerande. Man bör också komma ihåg att LXX är enöversättning, och en dålig sådan enligt forskarna. Utgivarna avBagster's The Septuagint Version of The Old Testament påpekar t.ex. iinledningen att översättarna av LXX ofta inte varit vuxna uppgiften,och att de ofta lagt in sina egna tolkningar och traditioner iöversättningen.3) Det hebreiska ordet för "ödeläggelse", chorbáh, används också ivers 18 i samma kapitel, där det sägs att Jerusalem och Juda städer

123

Denna slutsats är så uppenbar att SällskapetVakttornet längst upp på s. 826 i 1971 års stora utgåvaav New World Translation automatiskt beskriver de 70åren som "70 years' servitude" ("70 års underdånighet").Trots detta påpekar Sällskapet aldrig i sinapublikationer, då denna text behandlas, att Jeremiaförutsade 70 år av underdånighet, och att han inbegrepmånga nationer, inte bara Juda, i denna 70-årigaunderdånighet. De försöker alltid skapa det intrycket attde 70 åren bara avsåg Juda, och de beskriver alltid de70 åren som en period av fullständig ödeläggelse, "utaninvånare", räknat från ödeläggelsen av Jerusalem ochdess tempel. Men denna tillämpning står i direkt stridmed den exakta ordalydelsen i Jeremias förutsägelse,och den kan förfäktas endast om man ignorerar vadtexten faktiskt säger.

skulle bli "en ödemark (chorbáh) och till ett föremål för häpnad ochbegabberi och till ett exempel som man nämner, när man förbannar.såsom ock nu har skett". Eftersom denna profetia uttalades "iJojakims . . . fjärde regeringsår, vilket var Nebukadnessars, denbabyloniske konungens, första regeringsår" (vers 1), tycks frasen"såsom ock nu har skett" visa att ödeläggelsen, chorbáh, i vissutsträckning redan hade börjat vid denna tid, 18 år före Jerusalemsförstöring. Att ordet chorbáh i sig självt inte nödvändigtvis syftar påett tillstånd av fullständig ödeläggelse, "utan invånare", framgår avhur ordet används i andra texter, t.ex. i Hes. 33:24, 27 ("de som bodär bland ruinerna". chorbáh) och Neh. 2:17 (där staden Jerusalempå Nehemjas tid sägs ligga "öde". chorbáh, trots att staden varbebodd vid denna tid). Frasen "öde, utan invånare" (NW) återfinns iJer. 9:1 1 och 34:22. Fastän denna beskrivning gäller Jerusalem ochJuda städer, likställs den ingenstans i bibeln med perioden på 70 år,såsom har skett i Sällskapet Vakttornets publikationer. Ordetchorbáh används ofta för att beskriva tillståndet i länder och städerdär fientliga arméer har dragit fram, härjat och plundrat. Det skulledärför inte vara oriktigt att tala om Juda land som chorbáh redan 18år före dess avfolkning, om landet hade härjats av fientliga arméer viddenna tid! Jämför också kommentaren till Dan. 9:2 nedan.

124

"Underdånighet" bör naturligtvis inte uppfattas somdetsamma som "fångenskap" eller "ödeläggelse", ävenom den ibland kunde inbegripa dessa ting. Men för denationer som omgav Juda betydde underdånighetenförst och främst vasallskap, även om Nebukadnessarserövringar av dessa nationer ofta inbegrep ödeläggelseav städer och deportation av fångar. Eftersom Juda gångpå gång gjorde uppror och försökte kasta av sig detbabyloniska oket, kom dess underdånighet att inbegripavåg efter våg av militära härjningståg och deportationer,till dess landet slutligen blev fullständigt ödelagt ochavfolkat efter Jerusalems förstöring år 587 f. Kr. Attdetta öde inte var samma sak som "underdånighet",utan skulle drabba varje land som vägrade att tjänaBabels konung och vara honom underdånigt, framgårklart av Jeremias förutsägelse i kapitel. 27, vers 8:

"Och det folk och det rike, som icke vill vara honom,Nebukadnessar, konungen i Babel, underdånigt ochsom icke vill giva sin hals under den babyloniskekonungens ok, det folket skall jag hemsöka medsvärd, hungersnöd och pest, säger HERREN, tilldess jag har förgjort dem genom hans hand."

Jeremia varnade därför folket för att försöka kasta av sigdet babyloniska oket och gav det följande råd:

"Hören icke på dem, utan tjänen konungen i Babel,så skolen I få leva. Icke viljen I, att denna stadskall bliva ödelagd?" (vers 17)

De nationer, som accepterade det babyloniska oket,skulle alltså tjäna Babels konung i 70 år. Men dennation som vägrade att tjäna Babels konung skulleödeläggas. Detta öde drabbade till sist Juda, men förstsedan folket hade varit underdånigt Babels konungunder en period av 18 år, avbruten av upprepadeupprorsförsök. Men det sägs ingenstans att ödeläggelsen

125

skulle vara i 70 år.4 Även andra nationer, som vägradeatt underkasta sig det babyloniska oket, straffades,deras städer ödelades och fångar därifrån fördes tillBabylon. Enligt den babyloniska krönikan (B. M. 21946)blev till exempel en av de filisteiska städerna, troligenAskelon, "plundrad och skövlad" och "förvandlad. . . tillen ruinhög". Detta inträffade enligt krönikan iNebukadnessars första regeringsår, d v s. år 604 f. Kr.(Grayson, Assyrian and Babylonian Chronicles, s. 100.Namnet "Askelon" är endast delvis läsligt.)

Att de 70 åren avsåg den period då Babylon innehadeöverhögheten och inte den period då Jerusalem låg öderäknat från dess förstöring i Nebukadnessars 18:eregeringsår bekräftas också av vers 12 i Jeremias 25:ekapitel:

"Men när sjuttio år äro till ända, skall jag hemsökakonungen i Babel och folket där för derasmissgärning, säger HERREN."

När började Jehova "hemsöka konungen i Babel ochfolket där för deras missgärning"? Ingen kan förneka attdetta skedde när den persiske konungen Cyrus' arméerintog Babylon år 539 f. Kr. Då hade, enligt Jeremiasprofetia, de 70 åren gått "till ända"! Upphörde denjudiska fångenskapen 539? Nej! Upphörde Jerusalemsödeläggelse 539? Nej! Upphörde den babyloniskaöverhögheten och nationernas underdånighet

4) Flavius Josefos, som tydligen hade mycket oklara föreställningarom den verkliga längden av ödeläggelseperioden, säger på två ställenatt den varade i sjuttio år (Ant. X, vi, 1, och Against Apion I. 19). Meni sitt sista arbete korrigerar han siffran till femtio år: ". ..Nebukadnessar ödelade i det nittonde året av sin regering templet,varefter det befann sig i detta obemärkta tillstånd i femtio år."(Against Apion, I, 21).

126

under Babels konung år 539? Ja! Eftersom de 70 årenenligt Jeremia skulle gå "till ända" när Babels konunghemsöktes år 539, är det tydligt att dessa 70 år avsåg,inte perioden av fångenskap eller ödeläggelse, utanperioden av Babels överhöghet över folken, d v s. denperiod under vilken Babylon höll dessa folk iunderdånighet. Återigen finner vi alltså att dentillämpning Sällskapet Vakttornet gör av de 70 åren ståri direkt strid med Jeremias profetia. Och om de 70 årenupphörde år 539, hur kan de då räknas från 607 f. Kr.och fortfarande betraktas som en exakt siffra? Denexakta längden av perioden från 607 till 539 är 68 år.inte 70! Sällskapets försök att sträcka perioden fram tillår 537 f. Kr. är i direkt konflikt med Jeremiasuttryckliga försäkran i 25:12 att de 70 åren skulle hagått till ända redan när Babels konung hemsöktes,d v s. år 539 f. Kr. Hur bör då de 70 åren avunderdånighet tillämpas?

Först och främst är det viktigt att fastställa dentidpunkt när Jeremia uttalade sin profetia och denhistoriska situation som rådde då den gavs. Kapitel 25börjar med följande ord: "Detta är det ord, som kom tillJeremia angående hela Juda folk i Jojakims, Josiassons, Juda konungs, fjärde regeringsår, vilket varNebukadnessars, den babyloniske konungens, förstaregeringsår". Profetian gavs alltså 18 år före förstöringenav Jerusalem och dess tempel. d v s. år 605 f. Kr. (JfrJer. 52:12). Just detta år inträffade en oerhört viktighändelse, som skulle få ödesdigra konsekvenser förJuda och de kringliggande nationerna. På försommarendetta år utkämpades nämligen det berömda slaget vidKarkemish, då Nebukadnessar vann en avgörande segeröver den egyptiske farao Neko och hans arméer. Dennaviktiga seger öppnade vägen för den babyloniskekonungen till områdena i väster, Syrien och Palestina,som fram till denna tidpunkt hade kontrollerats av

127

Egypten under några års tid. Detta berömda slagomtalas också - och dateras - i Jer. 46:2:

"Om Egypten, angående den egyptiske konungenFarao Nekos här som stod invid floden Frat, vidKarkemis, och som blev slagen av Nebukadnessar.konungen i Babel, i Jojakims, Josias sons, Judakonungs fjärde regeringsår."

Profetian om de sjuttio åren, som är daterad till sammatidpunkt (Jer. 25:1), gavs alltså vid en kritisk tidpunkt.Kan det ha varit så att Juda och de omgivandenationerna gjordes till vasaller och började tjäna Babelskonung vid denna tid? Det finns avgörande bevis for attinte bara Juda, utan också ett antal av de kringliggandenationerna. började underkuvas av Nebukadnessarmycket snart efter striden vid Karkemish, d v s. från ochmed Jojakims fjärde regeringsår.

År 1956 publicerade professor D. J. Wiseman vidBritish Museum sin översättning av den babyloniskakrönikan B. M. 21946. som täcker perioden frånNabopolassars sista (21:a) regeringsår och fram till ochmed hans sons och efterträdares, Nebukadnessars,tionde regeringsår.5 Denna lertavla börjar med en kortskildring av slaget vid Karkemish och de närmastföljande händelserna. Det inledande avsnittet återgeshär i sin helhet på grund av dess betydelse för vårundersökning:6

" [Det tjugoförsta året]: Akkads konung stannadehemma (medan) Nebukadnessar (II). hans äldsteson (och) kronprinsen, mönstrade [Akkads armé].Han satte sig i spetsen för armén och marscherade

5) D. J. Wiseman, Chronicles of Chaldean Kings. London: TheTrustees of The British Museum, s. 66-75 (1961 års upplaga).6) De återgivna citaten är hämtade ut A. K. Graysons nyareöversättning av krönikan i hans Assyrian and Babylonian Chronicles(1975). s. 99ff.

128

till Karkemish, som ligger vid stranden av Eufrat.Han överkorsade floden [för att möta den egyptiskahären], som låg lägrad vid Karkemish. [. . . ] Dedrabbade samman i strid. Den egyptiska hären slogtill reträtt inför honom. Han tillfogade dem ett[nederlag] och besegrade dem fullständigt. Idistriktet Hamat lyckades Akkads armé hinna ifattresten av den [egyptiska] armén (som) lyckades fly[från] nederlaget och som inte hade besegrats. De(Akkads armé) tillfogade dem ett nederlag (så attinte) en enda (egyptisk) man [återvände] hem. Vidsamma tid erövrade Nebukadnessar (II) helaHa[ma]t.7

I tjuguett år regerade Nabopolassar i Babylon. Pååttonde dagen i månaden Ab dog han. I månadenElul återkom Nebukadnessar (II) till Babylon, och påförsta dagen i månaden Elul besteg han denkungliga tronen i Babylon.8 I (sitt) trontillträdesåråtervände Nebukadnessar (II) till Hattu. Fram tillmånaden Shebat marscherade han omkringsegerrikt i Hattu. I månaden Shebat tog han med sigdet väldiga bytet från Hattu till Babylon. . . .Nebukadnessars (II) första år: I månaden Sivanmönstrade han sin armé och marscherade tillHattu. Fram till månaden Kislev tågade hanomkring segerrikt i Hattu. Alla Hattus konungarkom inför honom och han tog emot deras väldigatribut."9

7) Hamat var ett distrikt i området Hatti, som i sin tur var engeografisk beteckning som vid den tiden inbegrep "hela Syrien ochPalestina". (Wiseman, op. cit., s. 25).8) Nabopolassars död inträffade den 8 Ab, vilket motsvarar den 16augusti år 605 enligt den julianska kalendern. Nebukadnessarövertog tronen den 1 Elul, vilket motsvarar den 7 september, 605.Striden vid Karkemish utkämpades i maj eller juni år 605 iNebukadnessars trontillträdesår. Skälet till varför bibeln daterarslaget till Nebukadnessars första regeringsår (se Jer. 46:2 och 25:1 istället för till hans trontillträdesår är att de judiska kungarna intetillämpade systemet med trontillträdesår, utan räknadetrontillträdesåret som det första året.9) Jojakim måste rimligtvis ha varit en av dessa "alla Hattus

129

De vittgående konsekvenserna av Egyptens nederlag vidKarkemish framgår tydligt av krönikan. Omedelbartefter segern vid Karkemish började Nebukadnessaröverta de områden i väster, som hade kontrollerats avEgypten, med början i Hamat i Syrien. Hans fader,Nabopolassar, dog under operationerna, vilket tvingadeNebukadnessar att snabbt återvända till Babylon för attsäkra tronen. Troligen lämnade han kvar en del av sinarme i Hatti (Syrien-Palestina) för att fortsättaerövringarna där. I månaden Shebat (februari 604),fortfarande i sitt trontillträdesår, återvände han tillHatti, som nu var under arméns kontroll. Han kundeföra med sig en omfattande tribut (skatt) till Babylon. Isitt första regeringsår (fortfarande år 604 f. Kr.) gjordehan ännu en kampanj i Hatti för att skärpa kontrollenöver de erövrade områdena. Liknande kampanjerupprepades sedan enligt krönikan under de följandeåren. Det framgår mycket klart att nationerna i Hatti-området (d v s. Juda och de omgivande nationerna) blevvasaller under Babylon mycket snart efter slaget vidKarkemish. Detta innebär att de 70 åren avunderdånighet för nationerna hade börjat redan viddenna tid.

Nebukadnessar lade inte bara ett antal av de nationersom omgav Juda, under sitt välde i sitt trontillträdesår,utan samma år belägrade han också Jerusalem ochförde ett antal judiska fångar bort till Babylon. Dettaframgår klart av Dan. 1:1-6. Daniel, som berättar omdenna händelse, skriver att den inträffade i "Jojakims,

konungar", som betalade tribut eller skatt till Nebukadnessar viddenna tid. J. P. Hyatt säger om detta: "Det var troligen år 605 elleråret därefter som Jojakim underkastade sig den babyloniskekonungen, enligt 2 Kon. 24:1; . . .och 2 Kon. 24:7 säger att'konungen i Babel hade intagit allt som tillhörde konungen iEgypten, från Egyptens bäck ända till floden Frat'." - Journal ofBiblical Literature. 75 (1956), "New Light on Nebuchadnezzar andJudean History", s. 280.

130

Juda konungs, tredje regeringsår", trots att dennabelägring och denna deportation uppenbarligeninträffade någon tid efter slaget vid Karkemish "iJojakims. . . fjärde regeringsår"(Jer. 46:2). Dennaskenbara motsägelse har tidigare orsakat en hel deldiskussioner, och olika "lösningar" har lagts fram för attkomma tillrätta med svårigheten. Men sedan det genommoderna forskningsrön har klarlagts att Juda ochBabylon använde två olika metoder vid räkningen avregeringsåren (se ovan, fotnot 8), upplöses svårighetenlätt av sig själv. Daniel, en judisk fånge som bodde iBabylon och var verksam som en högt uppsattämbetsman vid hovet. hade helt naturligt anpassat sigtill det babyloniska kalendersystemet med desstrontillträdesår och daterade händelser i enlighetdärmed, även när han refererade till de judiskakungarnas regeringar. Enligt det babyloniska systemetblir Jojakims fjärde år hans tredje, precis som Danielsäger.

Dan. 1:2 förklarar att Jojakim vid denna tid gavs iden babyloniske konungens hand, vilket anger att hanblev vasall åt den babyloniske konungen. Dettabekräftas också av att han betalade tribut eller skatt tillNebukadnessar i form av kärl från templet. Eftersomdessa händelser klart visar att Judas underdånighetunder Babylon började tidigt under Jojakims regeringhar Sällskapet Vakttornet fört fram en rad argumentmot en sådan naturlig och direkt läsning av denna text.Så hävdar man t.ex. att Jojakims "tredje år" inte betyderhans tredje regeringsår, utan hans tredje år som vasallunder Nebukadnessar, vilket, påstår man, var Jojakimselfte och sista regeringsår, som motsvaradeNebukadnessars åttonde regeringsår. Dennaegendomliga tolkning saknar inte bara stöd i textensjälv, utan den kommer också i strid med Dan 2:1, somvisar att Daniel befann sig vid Nebukadnessars hov ochtolkade hans dröm om bildstoden redan i dennes "andra

131

regeringsår". Om Daniel fördes till Babylon iNebukadnessars åttonde regeringsår, hur kunde han dåvara där och tolka hans drömmar i hans andraregeringsår? Även denna text måste därför ändras till attsäga något annat än vad den klart och tydligt säger. Tvåolika "förklaringar" har förts fram under årens lopp. Densenaste är att Daniel i denna vers inte räknarNebukadnessars regeringsår från början av hansregering, utan från hans 18:e regeringsår, då hanödelade Jerusalem! Nebukadnessars andra regeringsårskall då, enligt denna tolkning, uppfattas som hans 20:eregeringsår! Återigen finner vi alltså att den tillämpningSällskapet Vakttornet gör av de 70 åren kommer i skarpkonflikt med bibeln, denna gång med Dan. 1:1, 2 och2:1. För att kunna hålla fast vid sin teori om de 70 årentvingas de förkasta den enklaste och naturligasteförståelsen av dessa texter och tolka om dem, för att fådem att betyda något annat än de direkt säger och sominte heller antyds någonstans i textsammanhanget!Att en del judiska fångar fördes till Babylon redan i

Nebukadnessars trontillträdesår bekräftas också avBerossos i hans babyloniska historia, som skrevs på200-talet f. Kr. Hans skildring av händelserna underNebukadnessars trontillträdesår lyder på följande sätt:

"Nabopolassaros, hans (= Nebukadnessars) fader.hörde att den ståthållare han hade placerat överEgypten. Coele-Syrien och Fenicien hade blivit enrebell. Då han inte längre själv orkade meduppgiften, anförtrodde han en del av sin armé åtsin son Nabouchodonosoros, som fortfarande var isina bästa år, och sände honom mot rebellen.Nabouchodonosoros ställde upp sin här istridsordning och anföll rebellen. Han besegradehonom och lade åter landet under babyloniernasvälde. Just vid den tiden blev hans fader,Nabopolassaros, sjuk och dog i babyloniernas stadefter att ha varit konung i tjugoett år.

132

Nabouchodonosoros fick kort därpå kännedom omsin faders död. Efter att ha ordnat förhållandena iEgypten och i det övriga området, befallde hannågra av sina vänner att föra de judiska, feniciska,syriska och egyptiska fångarna, tillsammans medhuvuddelen av armén och det övriga bytet, tillBabylonien. Själv begav han sig av med några fåkamrater och nådde Babylon genom att fara tvärsgenom öknen."10

Berossos stöder alltså Daniels påstående att judiskafångar fördes till Babylon redan i Nebukadnessarstrontillträdesår. Denna bekräftelse av Dan. 1:1 är viktigdärför att Berossos, som det visades i kap. 2 av dettaarbete, hämtade sina upplysningar från de babyloniskakrönikorna, eller källor som stod nära dessa dokument,och som ursprungligen hade skrivits under dennybabyloniska eran.

Att underdånigheten för "dessa folk" (Jer. 25:11)började långt före Jerusalems förstöring år 587 f. Kr.framgår också klart av kapitlen 27, 28 och 35 i Jeremiasbok. I kapitel 27, som är daterat till början av Sidkiasregering (vers 1 säger "Jojakim", men en jämförelse medverserna 3 och 12 anger att den ursprungliga läsarten

10) Stanley Mayer Burstein, The Babyloniaca of Berossus, Malibu:Undena Publications, 1978, s. 26, 27. - Berossos' skildring av dessahändelser har varit föremål för mycken kritik, men den godtogs avhistoriker som H. Winckler, Edgar Goodspeed, James H. Breastedoch Friedrich Delitzsch. Den nyare upptäckten av den babyloniskakrönikan B. M. 21946 har gett ytterligare stöd åt Berossos'beskrivning av händelserna efter striden vid Karkemish. Det böremellertid understrykas att hans framställning är ensidig, eftersomhans avsikt var att ändra de grekiska uppfattningarna om Babylon.Det mest slående exemplet på detta är, när han framställer denegyptiske farao Neko som en upprorisk ståthållare, som hade fåttuppsikten över Egypten, Coele-Syrien och Fenicien. "Enligt honomvar den legitime efterträdaren till det assyriska väldet i västerBabylonien och inte Egypten,", anmärker B. Porten i sin artikel "TheIdentity of King Adon", Biblical Archaeologist, Vol. 44, No. 1, 1981, s.49. Jfr Burstein, op. cit., s. 8.

133

troligen var "Sidkia"), uppmanar Jeremia konung Sidkiaatt inte göra uppror, utan att "giva sin hals under denbabyloniske konungens ok" och tjäna honom. I annatfall kommer staden (Jerusalem) att "bliva ödelagd".(verserna 6-8, 11-13,17) Bakgrunden till detta "ord . . .från HERREN" var, enligt vers 3, att sändebud hadekommit till Sidkia från Edom, Moab, Ammon, Tyrus ochSidon, tydligen i ett försök att försäkra sig om hansmedverkan i ett omfattande uppror i syfte att kasta avsig det babyloniska oket. Uppenbarligen var alla dessanationer vasaller under Babylon vid denna tid, precissom Juda. Dessa revoltplaner uppväckte ogrundadeförhoppningar hos folket, och profeten Hananjaförutsade till och med att det babyloniska oket skullevara sönderbrutet inom två år:"

Så säger HERREN Sebaot, Israels Gud: Jag skallsönderbryta den babyloniske konungens ok. Inomtvå års tid skall jag föra tillbaka till denna platsalla de kärl i HERRENS hus, som Nebukadnessar,konungen i Babel. har tagit bort ifrån denna platsoch fört till Babel." - Jer. 28:2, 3.11

Denna profetia förutsatte naturligtvis att detbabyloniska oket redan vilade på nationernas "hals". Detvar därför Hananja kunde ta oket från Jeremias hals,bryta sönder det och säga:

"Så säger HERREN: Just så skall jag inom två årstid bryta sönder den babyloniske konungenNebukadnessars ok och taga det från alla folkenshals." - Jer. 28:10. 11.

11) Kapitlen 27 och 28 har avseende på samma år, Sidkias fjärde år.enligt 28:1. - Orsaken till de utbredda revoltplanerna under detta årkan ha varit upproret i Nebukadnessars egen armé i Babylonien, ihans tionde regeringsår, enligt den babyloniska krönikan (B. M.21946: Grayson, s. 102). Nebukadnessars tionde regeringsårsammanföll delvis med Sidkias fjärde regeringsår.

134

I Sidkias fjärde regeringsår (Jer. 28:1) låg således detbabyloniska oket på "alla folkens hals".Underdånigheten var en bister verklighet för "alla dessafolk" vid denna tid och hade av allt att döma redan varitdet under ett antal år.

Den babyloniska invasionen av Juda kort efter slagetvid Karkemish återspeglas också i Jeremias 35:e kapitel,som är daterat till "Jojakims, Josias sons, Judakonungs, tid" (vers 1). Rekabiterna, som normalt bodde itält i lydnad för sin förfader Jonadabs, Rekabs sons,befallning, bodde vid denna tid i Jerusalem. Varför? Deförklarade för Jeremia: "Men när Nebukadnessar,konungen i Babel, drog upp och föll in i landet, sade vi:'Välan, vi vilja begiva oss till Jerusalem, undankaldéernas och araméernas här.' Och så bosatte vi oss iJerusalem." (Jer. 35:11) Vid någon tidpunkt tidigareunder Jojakims regering hade alltså den babyloniskaarmén invaderat Juda och tvingat rekabiterna att sökaskydd innanför Jerusalems murar. Antingen var dettaden invasion som beskrivs i Dan. 1:1, 2 eller också densom ägde rum följande år, då enligt den babyloniskakrönikan "alla Hattus konungar" betalade tribut till denbabyloniske konungen som tecken på sinunderdånighet.

Att Juda blev vasall under Babylon tidigt underJojakims regering meddelas rakt på sak i 2 Kon. 24:1: "Ihans (Jojakims) tid drog Nebukadnessar, konungen iBabel, upp, och Jojakim blev honom underdånig ochförblev så i tre år; men sedan avföll han från honom."Detta avfall medförde att "HERREN sände över honomkaldéernas, araméernas, moabiternas och Ammonsbarns härskaror"(vers 2; dessa folk var nu under denbabyloniske konungens kontroll), för att tvinga Jojakimtillbaka in under det babyloniska oket.

Det har visats ovan att Jeremias förutsägelse om de70 åren i Jer. 25:11, 12 inte avsåg en period avfullständig ödeläggelse för Jerusalem, utan hade

135

avseende på en period av underdånighet, inte bara förJuda utan för alla nationer som Nebukadnessar ladeunder sitt välde. Det visades också att både bibeln ochutombibliska historiska källor som den babyloniskakrönikan och Berossos samstämmigt vittnar om attdessa nationers underdånighet under Babylon börjadeåtskilliga år före Jerusalems förstöring år 587 f. Kr. Denbabyloniska krönikan visar att Nebukadnessar börjadeerövra områdena i väster omedelbart efter slaget vidKarkemish år 605, och profeten Daniel berättar (1:1, 2)att Nebukadnessar samma år belägrade Jerusalem ochförde ett antal judiska fångar, bland dem Daniel själv,till Babylon. Historikern Berossos bekräftar Danielsuppgift om denna första deportation av judar tillBabylon. Kapitlen 27, 28 och 35 i Jeremias bok visar attJuda blev vasall under Babylon redan under Jojakimsregering, och samma sak förklaras rent ut i 2 Kon. 24:1,2. Både för Juda och ett antal av de kringliggandenationerna började tydligen underdånigheten redansamma år som Jeremia uttalade sin profetia, d v s. år605 f. Kr. (Jer.25:1). För Assyrien och andra områdenöster och norr om "Hattu" började underdånighetenännu tidigare, ett faktum som vi får anledning attåterkomma till senare.

Den tillämpning Sällskapet Vakttornet har gjort av de70 åren står därför i direkt strid med Jeremias profetia.De tillämpar dem enbart på Juda och ignorerar därmeddet faktum att Jeremias profetia gällde många nationer.De tolkar dem vidare som en period av fullständigödeläggelse, trots att Jeremia tydligt säger att det gälldeen period av underdånighet eller vasallskap underBabylon. Vi skall finna att också nästa text, som talarom de 70 åren, är i direkt konflikt med Sällskapetstolkning av dem.

Jeremia 29:10

"Ty så säger HERREN: Först när sjuttio år havagått till ända i Babel, skall jag se till eder och

136

uppfylla på eder mitt löftesord att föra eder tillbakatill denna plats." (1917)

Denna andra text, som talar om de sjuttio åren, ser vidförsta anblicken ut att beskriva dem som en period avfångenskap: "sjuttio år. . .i Babel" (jfr även NW: "seventyyears at Babylon"). Troligen har denna översättningpåverkats av det faktum att orden riktas till de judar,som vid denna tid befann sig i fångenskap i Babylon.(verserna 1, 2) Men den hebreiska prepositionen le, somhär har översatts med "i" (NW: "at"), har främstbetydelsen "för, åt, till, med avseende på", och har ocksåuppfattats i den betydelsen av de flesta modernaöversättare. Som exempel anföres följandebibelöversättningar:Revised Version (1885): "När sjuttio år är fullbordade förBabylon". 11B

American Standard Version (1901): "När sjuttio år ärfullbordade för Babylon".New American Standard Version (1973): "När sjuttio harfullbordats för B.".Rotherham's The Emphasized Bible: "Så snart sjuttiohar uppfyllts åt B.".The Jerusalem Bible (1966): "Först när de sjuttio år somtillmätts åt Babylon är över".Andra översättningar ger uttryck åt samma tanke, med

andra ord, till exempel:Goodspeed's The Complete Bible (1923): "Så snartBabylon har fullgjort sjuttio år".The New English Bible (1970): "När sjuttio år till fullohar gått fram över Babylon".

1IB) Jämför Helge Åkessons mycket ordagranna översättning: "Ty såsäger Jehová: När sjuttio år äro fyllda för Babel, skall jag besöka er. ..o s v."

137

Byington's The Bible in Living English (1972): "Så snartBabylon har haft fulla sjuttio år".The Anchor Bible (John Bright: Jeremiah): "Först närBabylons sjuttio år har fullbordats".Alla dessa översättningar uttrycker samma tanke,

nämligen att de sjuttio åren har avseende på denbabyloniska överhögheten, inte på den judiskafångenskapen eller på den ödeläggelse, som följde påJerusalems förstöring år 587 f. Kr. Att detta är textensmening framgår inte bara av grundtextens uttryck, utanockså av det faktum att det stämmer med Jeremiastidigare beskrivning av de 70 åren som en period avunderdånighet under Babylon. Så länge Babyloninnehade överhögheten, måste de övriga nationerna varaunderdåniga detta rike. Babylons överhöghetmotsvarades förstås av de övriga folkensunderdånighet.12

Det är viktigt att lägga märke till när och till vilkaprofetian i Jer. 29:10 gavs. I vers 2 anges tidpunktenvara "sedan konung Jekonja hade givit sig fången iJerusalem jämte konungamodern och hovmännen,Judas och Jerusalems furstar, så ock timmermännenoch smederna." Detta skulle datera profetian till börjanav Sidkias regering och troligen till ungefär sammatidpunkt som det föregående kapitlet, d v s. till Sidkiasfjärde regeringsår. (28:1) Bakgrundssituationen verkarha varit densamma i båda kapitlen: De omfattanderevoltplanerna hade väckt förhoppningar om snar

12) Denna slutsats bekräftas av andra forskare. Avigdor Orr sägert.ex. i sin artikel "The seventy years of Babylon". Vetus TestamentumVol. VI, 1956, s. 305: "Meningen i den hebreiska grundtexten kanockså återges på följande sätt: 'Sedan sjuttio års (styre av) Babylonhar fullbordats o s v.' De sjuttio år som anges här har uppenbarligenavseende på Babylon och inte på judarna eller på deras fångenskap.De betyder sjuttio år av babyloniskt herravälde, vars slut skullemedföra fångarnas befrielse."

138

befrielse från det babyloniska oket, inte bara i Juda ochde kringliggande länderna, utan också bland fångarna iBabylon. Också där, liksom i Juda, trädde falskaprofeter upp och utlovade befrielse inom kort. (Jer. 29:8,9) Detta var skälet till att Jeremia vid just dennatidpunkt, och åtskilliga år före Jerusalems förstöring,sände ett brev till de judiska fångarna i Babylon ochpåminde dem om profetian om de sjuttio åren: "Låt intebedra er av era profeter och spåmän; . . . Ty Jahwehsäger: Först när de sjuttio år som tillmätts åt Babylon äröver skall jag se till er och uppfylla mitt löfte till förmånför er, genom att föra er tillbaka till denna plats." (Jer.29:8-10, Jerusalem Bible) Detta uttalande förutsattealldeles klart att de 70 åren "för Babylon" redan hadebörjat. Om denna period inte redan pågick, varförförknippade Jeremia den med fångarnas vistelse iBabylon? Varför nämnde han då perioden över huvudtaget? Lägg märke till att Jeremia inte uppmanadefångarna att vänta tills de 70 åren skulle börja, utan tillsperioden hade löpt till ända. Eftersom Jeremia sände sittbudskap till fångarna omkring sex eller sju år föreJerusalems ödeläggelse, är det alldeles tydligt att hanräknar början av 70-årsperioden från en tidpunkt somlåg åtskilliga år före denna händelse! Jer. 29:10 gerdärför ytterligare stöd åt den slutsats vi drog tidigare,nämligen att de 70 åren måste räknas från en tidpunktsom ligger åtskilliga år före Jerusalems förstöring.

Jer. 25:10-12 och 29:10 innehåller profetian om de70 åren. De två texter som kommer att dryftas härnästDan. 9:2 och 2 Krön. 36:20, 21 - innehåller bara kortahänvisningar till Jeremias profetia. Ingen av dem ger enutförlig diskussion av profetian och hur perioden skatillämpas. Varje försök att finna en tillämpning av 70-årsperioden måste därför utgå från profetian, inte frånde korta hänvisningar som görs till den. Det är bara

139

profetian som ger några detaljerade upplysningar om de70 åren: Att de hade avseende på "dessa folk", att deskulle utgöra en period av underdånighet för dessa folk,att de skulle motsvara perioden av babylonisköverhöghet, och att perioden skulle ha gått till ända närden babyloniske konungen straffades, d v s. år 539 f.Kr. Sådana detaljerade upplysningar saknas i de senarehänvisningarna till profetian i Daniel och Esra.Dryftandet av dessa hänvisningar måste därför helatiden ske i ljuset av vad profetian faktiskt handlar om.

Daniel 9:1, 2

"I Darejaves', Ahasveros' sons, första regeringsår. . . kom jag, Daniel, att i skrifterna lägga märke tilldet antal år, som HERREN hade angivit förprofeten Jeremia, när han sade, att han ville låtasjuttio år gå till ända. medan Jerusalem låg öde.

"Vad var det som hade väckt Daniels intresse förJeremias profetia om de 70 åren "för Babylon"? Det vartydligen det faktum att den babyloniska överhöghetenplötsligt hade nått sitt slut, på natten mellan den 5 och6 oktober år 539 f. Kr. (enligt den gregorianskakalendern). Babylons konung hade "hemsökts": "Sammanatt blev Belsassar, kaldéernas konung, dödad. OchDarejaves av Medien mottog riket, när han var sextiotvåår gammal." (Dan. 5:30, 31)

Daniel insåg naturligtvis vad denna händelsebetydde. Genom Jer. 25:12 visste han att "när sjuttio åräro tillända, skall jag (Jehova) hemsöka konungen iBabel och folket där för deras missgärning", och genomJer. 29:10 visste han att de 70 åren avsåg denbabyloniska överhögheten. Nu hade Babylons konungplötsligt nåtts av den förutsagda hemsökelsen, och denbabyloniska överhögheten hade nått sitt slut. Av dettakunde Daniel dra en viktig slutsats: De sjuttio åren var

140

till ända! Men av ännu större vikt var: Vad skulle slutetpå dessa sjuttio år "för Babylon" komma att betyda förDaniels eget folk, de judiska fångarna i Babylon, och fördet ödelagda Jerusalem och templet, som låg i ruiner?Av Jeremias profetia visste Daniel också att "när desjuttio åren som tillmätts åt Babylon är över, skall jag setill er och uppfylla mitt löfte till förmån för er, genom attföra er tillbaka till denna plats. . . . När ni då ropar tillmig, och kommer och ber till mig, skall jag lyssna till er.När ni söker mig skall ni finna mig, när ni söker mig avhela ert hjärta skall jag låta er finna mig." (Jer. 29:10-13, Jerusalem Bible) Detta var precis vad Daniel gjorde:"Då vände jag mitt ansikte till Herren Gud med ivrig bönoch åkallan och fastade därvid i säck och aska." Dan.9:3.

Av Daniels bön, som återges i de följande verserna (4-19), framgår det tydligt att hans främsta intresse var attsöka förlåtelse för sitt folk, så att det kunde återföras tillsitt hemland. Han visste att Jerusalems och Juda landsödeläggelse var den olycka som hade förutsagts "i Moselag" (Dan. 9:13), i 3 Mos. 26 och 5 Mos. 28, till straff föratt de hade överträtt Jehovas lag (Dan. 9:11). Han vissteockså genom det han hade läst i 5 Mos. 30:1-6 attJehova skulle föra dem tillbaka till deras land först omde vände åter till honom och började lyssna till hansröst. Denna insikt återspeglas i Daniels bön. Det äruppenbart att Daniels intresse för Jeremias profetia omde 70 åren föranleddes av den spännande upptäcktenatt Jerusalems ödeläggelse nu måste vara nära sitt slut,eftersom de sjuttio åren "för Babel" hade gått till ända.En intressant detalj i Dan. 9:2 är, att Daniel använde

det hebreiska ordet för "ödeläggelse" (chorbáh) i pluralis,"ödeläggelser", trots att Jer. 25:11 använder ordet isingularis: "hela detta land skall bliva ödelagt och förött(lechorbáh = "till en ödeläggelse, till en ruin, till en

141

öken")". Om detta innebär att Daniel syftade på mer änen ödeläggelse av Jerusalem, kan han ha tänkt på dengradvisa ödeläggelse och avfolkning av Jerusalem, sominträffade genom den serie av invasioner ochdeportationer som tog sin början i Nebukadnessarstrontillträdesår (605 f. Kr.) och slutade med denfullständiga förstöringen av Jerusalem år 587 f. Kr.Översättarna av Jerusalem Bible uppfattade tydligenDaniels ord på det sättet, eftersom deras översättning avDan. 9:2 lyder:

"I det första året av hans regering rannsakade jag,Daniel, skrifterna och räknade över det antal år -enligt vad Jahweh uppenbarade för Jeremia - somskulle gå till ända innan de successivaödeläggelserna av Jerusalem skulle upphöra,nämligen sjuttio år."

Naturligtvis är detta inte en bokstavlig översättningav Daniels ord, men den kan mycket väl återge hanstanke. Beträffande ordet chorbáh ("ödeläggelse") ger TheInterpreter's Bible (Vol. 6, s. 485) följande kommentar:"Ett ord, som ofta används för att beskriva det tillståndsom råder i ett skövlat land, sedan fientliga arméer harpasserat igenom det (jfr 3 Mos. 26:31, 33; Jes. 49:19;Jer. 44:22; Hes. 36:34; Mal. 1:4; 1 Mack. 1:39)". (Seockså fotnot 3 ovan) Vi kan påminna oss att enligt denbabyloniska krönikan invaderades Palestina avNebukadnessars arméer nästan varje år efter slaget vidKarkemish, och när Jojakim gjorde uppror "sändeHerren över honom kaldéernas. araméernas,moabiternas och Ammons barns härskaror; han sändedem över Juda för att förgöra det". (2 Kon. 24:2. Jfr Jer.35:11) Dessa arméer och härskaror plundrade ochödelade undan för undan städerna och landet, till dessJuda land blev fullständigt ödelagt och avfolkat efterJerusalems förstöring år 587 f. Kr.

Å andra sidan behöver inte Daniel ha haft dessaetappvisa ödeläggelser i tankarna. Ordet chorbáh

142

betyder ofta "ruin". Daniel kunde därför helt enkelt hatalat om "Jerusalems ruiner". Raymond Hammeröversätter i sin kommentar till Daniels bok versen påföljande sätt: "Jag, Daniel, läste skrifterna ochreflekterade över de sjuttio år som, enligt HERRENS ordtill profeten Jeremia, skulle gå till ända medanJerusalem låg i ruiner."13 Det skulle vara fel att tolkadessa ord på så sätt att Jerusalem skulle ligga i ruiner isjuttio år. Vad Daniel upptäckte när han läste Jeremiasprofetia var inte att Jerusalem skulle ligga öde i sjuttioår (vilket Jeremia aldrig påstår någonstans), utan attJerusalems ödeläggelser inte skulle upphöra förrän desjuttio åren "för Babel' ' hade fullbordats. Detta är denslutsats som den som läser och reflekterar över Jer.29:10 måste dra, och det var den slutsats som ocksåDaniel måste ha nått fram till.

Denna slutsats bekräftas också av andra forskare,som noggrant har undersökt Daniels ord. Den välkändebibelkommentatorn Edward J. Young säger till exempelföljande i sin kommentar till Daniels bok: "Tanken kanomskrivas: 'Med avseende på Jerusalems ödeläggelse,måste 70 år fullbordas'."14 Eftersom Danielhuvudsakligen var intresserad av den ödelagda stadenoch dess tempel, betonar han att han under sittstudium av Jeremias bok upptäckt att de sjuttio åren"för Babel" först måste fullbordas innan Jerusalemsödeläggelse kunde upphöra. Detta är den enklasteinnebörden i Daniels ord i ljuset av vad Jeremia faktisktsäger i sin profetia. Eftersom den babyloniskaöverhögheten nu plötsligt hade ersatts av det medo-persiska herraväldet, måste de sjuttio åren ha

13) Raymond Hammer, The Book of Daniel (i serien The CambridgeBible Commentary), Cambridge: Cambridge University Press, 1976, s.91.14) Edward J. Young, The Prophecy of Daniel, Grand Rapids: Wm. B.Eerdman's Publishing Co., 1949 (9:e tryckningen 1975), s. 183, 184

143

fullbordats, och därför insåg Daniel att slutet påJerusalems ödeläggelse var nära. Detta var orsaken tillDaniels upphetsning och de starka känslor, somåterspeglas i hans bön.

2 Krönikeboken 36:20, 21

"Och dem som hade undsluppit svärdet förde hanbort i fångenskap till Babel, och de blevo tjänare åthonom och åt hans söner, till dess att persernakommo till väldet - för att HERRENS ord genomJeremias mun skulle uppfyllas - alltså till dess attlandet hade fått gottgörelse för sina sabbater. Tymedan det låg öde hade det sabbat - till dess attsjuttio år hade gått till ända." (1917)

En flyktig genomläsning av denna text ger kanske detintrycket att Esra menar att landet åtnjöt en sabbatsvilapå sjuttio år, och att detta hade förutsagts av Jeremia.Men ett ingående studium av Jeremias bok kommer attavslöja, att han ingenstans talar om någon sabbatsvila.Det finns ingen som helst hänvisning till någonsabbatsvila i hans bok. Därför kan inte Esras ord,"alltså till dess att landet hade fått gottgörelse för sinasabbater. Ty medan det låg öde hade det sabbat", havarit en uppfyllelse av något "HERRENS ord genomJeremias mun". De två meningarna om sabbatsvilan är istället en anspelning på orden i 3 Mos.26:34, 35, vilketockså de flesta kommentatorer har lagt märke till:

"Då skall landet få gottgörelse för sina sabbater,då, under hela den tid det ligger öde och I ären iedra fienders land. Ja, då skall landet hålla sabbatoch giva gottgörelse för sina sabbater. Hela den tiddet ligger öde skall det hålla sabbat och få den viladet icke fick på edra sabbater. då I bodden däri."(1917)

Liksom Daniel förstod Esra att Juda lands ödeläggelsevaren uppfyllelse av denna förbannelse, som hade

144

förutsagts i Mose lag, och därför sköt han in dessa ordfrån 3 Mos. 26 för att visa att de uppfylldes under dentid de judiska fångarna befann sig i Babylon, exakt somdet hade förut sagts genom Mose: "under hela den tiddet ligger öde och I ären i edra fienders land". Mendärmed sade inte Esra att denna sabbatsvila hade varati sjuttio år, vilket varken Mose eller Jeremia hadeförutsagt. En sådan förståelse av Esras ord skulle isjälva verket stå i strid med Jeremias profetia, sombeskrev de sjuttio åren som en period av underdånighetför många folk, en underdånighet som enligt både bibelnoch profanhistorien började långt före Juda ochJerusalems ödeläggelse. En del översättningar, inklusive1917 års svenska översättning, har satt Esrashänvisning till 3 Mos. 26 inom tankstreck eller parentes,för att visa att dessa ord inte är en hänvisning till vadJehova ha talat "genom Jeremias mun".15

Vilket "ord genom Jeremias mun" uppfylldes då enligtEsra under den judiska exilen i Babylon? Inte baraorden om de sjuttio åren "för Babel". När Esra förklararatt "de blevo tjänare åt honom och åt hans söner, tilldess att perserna kommo till väldet - för att HERRENSord genom Jeremias mun skulle uppfyllas", så har hanuppenbarligen förutsägelsen i Jer. 27:7 i tankarna:

"Och alla folk skola vara honom och hans son ochhans sonson underdåniga, till dess att också förhans land tid är inne, att mäktiga folk och storakonungar skola göra honom sig underdånig."(1917)

Esra förklarar inte hur denna profetia uppfylldes på"alla folk" (NW: "alla nationer"), men han visar att denvar tillämplig också på de judiska fångarna. Dessa

15) Jämför också O. Plögers artikel "Siebzig Jahre", i FestschriftFriedrich Baumgärtel, Erlangen, 1959, s. 126. (= ErlangerForschungen, band 10).

145

fångar måste stanna kvar i Babylonien till dess att vissaprofetior hade blivit uppfyllda, påpekar Esra. De hadehållits fångna där

(1) "till dess att perserna kommo till väldet" (enligtprofetiorna i Jer. 27:7; 25:12 och 29:10);(2) "till dess att landet hade fått gottgörelse för sinasabbater" (enligt profetian i 3 Mos. 26:34, 35);(3) "till dess att sjuttio år ("de sjuttio åren", AnchorBible) hade gått till ända" (enligt profetiorna i Jer.25:11 och 29:10).

Inte förrän dessa olika profetior hade uppfyllts, sägerEsra, kunde fångarna återvända till sitt hemland.

Det är viktigt att lägga märke till att Esra inte går inpå någon förklaring till hur 70-årsperioden skalltillämpas. Hans syfte är ett annat, nämligen att visa attde judiska fångarna inte kunde återvända förrän vissaprofetior hade uppfyllts, bland dem profetian om desjuttio åren "för Babel". Judarna på den tiden visste attdenna period utlöpte när "perserna kommo till väldet" år539 f. Kr., i uppfyllelse av Jer. 25:12, och Esra behövdedärför inte gå in på några detaljer. Han förklarar inteheller när och hur perioden började. När han säger attfångarna tjänade i Babylon och att landet åtnjöt ensabbatsvila "till dess att de sjuttio åren hade gått tillända" (Anchor Bible), har han därmed inte sagt att denjudiska exilen och landets sabbatsvila varade i sjuttioår. Om en person går till sängs vid midnatt och sover"till dess att natten är till ända", har han därmed intesovit hela natten! På liknande sätt åtnjöt landet ensabbatsvila, "till dess att de sjuttio åren hade gått tillända" - trots att denna sabbatsvila varade bara femtio åreller mindre. Den 70-åriga perioden av babylonisköverhöghet (och underdånighet för de övriga nationerna)började många år före Jerusalems förstöring och landetsavfolkning, vilket bevisas både av bibeln och historiska

146

fakta, och Esra var naturligtvis väl medveten om detta.Många kommentatorer hävdar att Esra förlägger

slutet av de sjuttio åren till Cyrus' första regeringsår(538/37 f. Kr.), på grund av det han skriver i de två sistaverserna i samma kapitel:

"Men i den persiske konungen Kores' förstaregeringsår uppväckte HERREN - för att HERRENSord genom Jeremias mun skulle uppfyllas - denpersiske konungen Kores' ande, så att denne lätutropa över hela sitt rike" att judarna skulle tillåtasåtervända till Jerusalem för att återuppbyggatemplet. - 2 Krön. 36:22, 23 (1917; jfr Esra 1:1-4).

Om "HERRENS ord genom Jeremias mun" i denna versuppfattas som ännu en hänvisning till de 70 åren,skulle detta kunna bevisa att Esra satte slutet på dennaperiod till året 538/37 f. Kr. Men med tanke på detförhållandet att dessa verser egentligen handlar omCyrus' påbud om att låta judarna få återvända till sitthemland, är det mer naturligt att förstå hänvisningentill vad Jeremia sagt som en hänvisning till vad denneprofet sade omedelbart efter sin förutsägelse om desjuttio åren "för Babel" i Jer. 29:10:

"Ty så säger Jehová: När sjuttio är äro fyllda förBabel, skall jag besöka eder och på eder uppfyllamitt goda ord om att föra eder tillbaka till dettarum." (Åkessons' övers.)

Lägg märke till att profeten inte säger att Jehova förstskulle "besöka" fångarna och fora dem tillbaka tillJerusalem, och att de sjuttio åren därefter skulle gå tillända. Det är på det sättet Sällskapet Vakttornettillämpar denna profetia. Men profeten säger klart ochtydligt att de sjuttio åren skulle fullbordas först, ochefter detta skulle Jehova besöka fångarna och föra demtillbaka till Jerusalem. De sjuttio åren skulle alltsåfullbordas medan de judiska fångarna fortfarande var

147

kvar i Babylonien! Och så skedde också:Babylon föll för Cyrus' trupper i oktober år 539 f. Kr.,och i och med detta ändade de sjuttio åren "för Babel".Nästa år, eller möjligen år 537 f. Kr., utfärdade Cyrussitt påbud, som tillät judarna att återvända hem. Desjuttio årens slut i samband med Babylons fall, ochjudarnas återvändande ett, två eller kanske rentav tre årsenare är två olika händelser, och det är den sista avdessa två händelser som Esra talar om i 2 Krön. 36,verserna 22 och 23. Hans hänvisning till "HERRENS ordgenom Jeremias mun" i dessa verser måste därför varaen hänvisning till den senare delen av vers 10 i Jeremias29:e kapitel.

Vi har alltså sett att även 2 Krön. 36:20-23, i likhetmed Dan. 9:2, lätt kan bringas i harmoni med Jeremiasprofetia om de 70 åren. Esra avslutar perioden medanjudarna fortfarande befinner sig i Babylonien, då"perserna kommo till väldet" år 539 f. Kr. Han betonardet förhållandet att de judiska fångarna inte kundeåtervända förrän vissa profetior hade uppfyllts, blanddem Mose förutsägelse om landets sabbatsvila ochJeremias profetia om de 70 åren. Först därefter fickjudarna tillåtelse att återvända hem i uppfyllelse av Jer.29:10b, genom Cyrus' påbud i hans första regeringsår.Rätt förstådda kan därför inte Esras ord tolkas som omJuda land låg öde i 70 år efter förstöringen av Jerusalemoch dess tempel.

De två återstående texter som skall dryftas, Sak. 1:7,12 och 7:1-5, har ibland uppfattats som ytterligare tvåhänvisningar till Jeremias profetia om de 70 åren, ochäven Sällskapet Vakttornet menar att det förhåller sig pådet sättet. Men ingen av dessa texter innehåller någonhänvisning till Jeremia (som Dan. 9:2 och 2 Krön.36:20-23 gör), och textsammanhanget tyder starkt på attde 70 år som omnämns där måste ges en annan

148

tillämpning. Detta är också den slutsats som mångaandra kommentatorer har dragit. O. Plöger säger t.ex. iden artikel som omnämndes tidigare (fotnot 15): "De tvåtexterna i Jeremias bok åberopas inte här." Dettakommer att bli uppenbart också i den följandediskussionen.

Sakarja 1:7, 12

"På tjugofjärde dagen i elfte månaden, det ärmånaden Sebat, i Darejaves' andra regeringsår,kom HERRENS ord till Sakarja. . . Då togHERRENS ängel åter till orda och sade: HERRESebaot, huru länge skall det dröja, innan duförbarmar dig över Jerusalem och Juda städer? Duhar ju nu varit vred på dem i sjuttio år." (1917)

Detta uttalande om de sjuttio årens vrede över Judastäder är daterat till "Darejaves' andra regeringsår", på"den tjugofjärde dagen i elfte månaden" (vers 7).Eftersom Darius' andra regeringsår motsvarade520/519 f. Kr. (Aid, s. 422), skulle den tjugofjärde dageni elfte månaden infalla under februari år 519 f. Kr.16

Enligt ängeln hade Jehova vid denna tidpunkt varit vredpå Jerusalem och Juda städer "i sjuttio år". SällskapetVakttornet tillämpar dessa sjuttio år av vrede påperioden 607-537 f. Kr., och likställer dem således medde 70 åren i Jer. 25:10-1och 29:10.17 Det förefalleremellertid uppenbart att skälet till varför ängeln ställdedenna fråga om Jehovas vrede och när den skulleupphöra var, att Jehova ännu inte, år 519 f. Kr., hadeförbarmat sig över Juda städer. Detta framgår tydligt avJehovas eget svar på frågan i vers 16:

"Därför säger HERREN så: Jag vill åter vända migtill Jerusalem i barmhärtighet; mitt hus skall då

16) Jfr Sällskapets publikation Paradiset återställs åt mänskligheten -genom Teokratin! (engelska 1972, svenska 1974), s. 125, § 6.17) Ibid., s. 130, 131.

149

bliva uppbyggt, säger HERREN Sebaot, ochmätsnöret skall spännas över Jerusalem." (1917)

Jehovas vrede vilade alltså fortfarande över Juda städer,men han skulle snart förbarma sig över dem. Om denna"vrede" hade varat i 70 år fram till år 537 f. Kr., somSällskapet Vakttornet gör gällande, då måste man draden slutsatsen att den nu, år 519 f. Kr., hade varat inärmare 90 år. Men enligt ängelns fråga hade den varati bara 70 år. Jehovas vrede över Jerusalem och Judastäder började när Nebukadnessars arméer angrepJerusalem och ödelade staden efter 30 månadersbelägring. Om vi räknar dessa 70 år av vrede frånödeläggelsen år 587 f. Kr. (istället för från 607 enligtSällskapet Vakttornets kronologi), hade denna vrede nu,år 519, varat i 68 år. Och om vi räknar frånbelägringens början i januari år 589 f. Kr. (2 Kon.25:1;Hes. 24:1, 2; Jer. 52:4), hade vreden varat i nästanexakt 70 år nu, i februari år 519. Men det är av störstaintresse att lägga märke till att bara två månadertidigare hade återuppbyggnaden av templet påbörjatsoch dess grundval hade blivit lagd. (Hagg. 2:19) Frånoch med nu hade Jehovabörjat avvända sin vrede: "Menfrån denna dag skall jag giva välsignelse." (Hagg. 2:20)Det kan följaktligen knappast råda något tvivel om att

de 70 år, som omnämns i denna text, inte har någotsamband med Jeremias profetior om de 70 åren "förBabel", utan helt enkelt syftar på den tid som hadeförflutit vid denna tid, år 519, från belägringen avJerusalem och förstöringen av staden och templet underperioden 589-587 f. Kr.18

18) Många andra nutida kommentatorer drar samma slutsats. J. A.Thompson säger t.ex.: "I Sak. 1:12 synes den (d v s. perioden på 70år) beteckna intervallen mellan templets förstöring år 587 f. Kr. ochdess återuppbyggande åren 520-515 f. Kr." The Book of Jeremiah,Grand Rapids: Wm. B. Eerdman's Publishing Company, 1980, s.514.

150

Att det förflöt 70 år från templets förstöring år 587 tilldess återuppbyggnad under perioden 520-515 f. Kr.bekräftas också av nästa text i Sakarjas bok som skalldryftas.

Sakarja 7:1-5

"Och i konung Darejaves' fjärde regeringsår händesig, att HERRENS ord kom till Sakarja, på fjärdedagen i nionde månaden, det är Kislev.Ty från Betel hade då Sareser och Regem-Melekmed sina män blivit sända för att bönfalla införHERREN; de skulle nämligen fråga prästerna iHERREN Sebaots hus och profeterna sålunda:'Skola vi framgent hålla gråtodag och späka oss ifemte månaden, såsom vi hava gjort nu i så mångaår?'Så kom då HERREN Sebaots ord till mig; han sade:'Säg till allt folket i landet och till prästerna: När Inu under sjuttio år haven hållit faste- ochklagodagar i femte och i sjunde månaden, har detdå varit åt mig, som I haven hållit fasta?' "(1917)

Återigen finner vi att denna händelse är exakt daterad,till Darius' fjärde regeringsår, "på fjärde dagen i niondemånaden", vilket motsvarar någon gång i november år518 f. Kr. Varför hade "allt folket i landet" hållit faste-och klagodagar i femte och i sjunde månaden?Beträffande fastan i femte månaden medger SällskapetVakttornet: "Denna fasta hölls tydligen på tionde dagen idenna månad (Ab) till minne av hur Nebusaradan,befälhavaren över Nebukadnessars livvakt, denna dagbrände ner staden Jerusalem och dess tempel, sedanhan under två dagar inspekterat staden. (Jeremia 52:12,13; 2 Konungaboken 25:8, 9)"19 Och när det gälldefastan i sjunde månaden hölls den "till minne av

19) Paradiset återställs åt mänskligheten - genom Teokratin!, s. 233.

151

lönnmordet på ståthållaren Gedalja, som var av kungDavids kungliga hus och som Nebukadnessar gjorde tillståthållare i landet åt de fattiga judar som tilläts stannakvar efter Jerusalems förstöring. (2 Konungaboken25:22-25; Jeremia 40:13-41:10)"20 Under hur lång tidhade judarna fastat i dessa månader till minne avförstöringen av Jerusalem och dess tempel ochlönnmordet på Gedalja? "Under sjuttio år", enligtJehovas eget uttalande. (Sak. 7:5) Året 518/517 var detsjuttionde året, räknat från 587 f. Kr.!21

Att judarna fortfarande, i november 518 f. Kr., hölldessa fastor i femte och i sjunde månaden framgårtydligt av det förhållandet att män från Betel hadekommit för att fråga om de skulle "fortsätta att hålladenna fasta nu, när den trogna kvarlevan av judar höllpå att återuppbygga Jehovas tempel i Jerusalem ochredan hade kommit halvvägs i detta arbete".22 OmJerusalems och templets förstöring dateras till år 607 istället för 587 f. Kr., så skulle detta innebära att dessafastor hade hållits i 90 år istället för 70. Detta tvingasSällskapet Vakttornet erkänna i den ovan citeradepublikationen,23 men motsägelsen förbigås och slätasöver utan närmare förklaring. Både Sak. 1:7,12 och7:1-5 ger alltså mycket starkt stöd åt slutsatsen

20) Ibid.21) Från augusti år 587 f. Kr., då templet brändes ner, till novemberår 518 (Sak. 7:1) var det 69 år och omkring fyra månader. Frånseptember eller oktober år 587, då de kvarvarande judarna flydde tillEgypten och lämnade Juda land öde, till november 518 var det 69 åroch omkring två månader.22) Ibid., s. 233.23) Ibid., s. 235, § 9. Lägg märke till påståendet att "judarna fastadeunder Juda lands sjuttioåriga ödeliggande och även under alla dessaår sedan en kvarleva av dem återvänt till sitt hemland." d v s under90 år!

152

att året 587 f. Kr. är den korrekta tidpunkten förJerusalems förstöring. Precis som vi fann ifråga om Jer.25:10-12; 29:10; Dan. 1:1, 2 och 2:1, finner vi därför attden enklaste och naturligaste förståelsen också avSak.1:7, 12 och 7:1-5 står i den skarpaste konflikt medden tolkning Sällskapet Vakttornet har gett de sjuttioåren.

Hur de sjuttio åren av underdånighet bör tillämpasEfter en noggrann undersökning av de bibeltexter, somtalar om de 70 åren, har vissa fakta kunnat fastslås,som inte kan ignoreras av den som vill finna entillämpning av 70-årsperioden som stämmer både medbibeln och historiska fakta:

(1) De 70 åren skulle gälla många folk, inte baraJuda. - Jer.25:11.(2) De 70 åren avsåg en period av underdånighet,d v s vasallskap under Babylon, för dessa folk. -Jer. 25:11.(3) De 70 åren gällde en period av babylonisköverhöghet, "sjuttio år för Babel". - Jer. 29:10.(4) De 70 åren skulle ha gått till ända när Babylonoch dess kung hemsöktes, d v s år 539 f. Kr. - Jer.25:12.(5) De 70 åren av underdånighet började många årföre förstöringen av Jerusalem och dess tempel. -Jeremia kapitlen 27, 28 och 35; Dan. 1:1-4 och2;1; 2 Kon. 24:7; den babyloniska krönikan, samtBerossos.(6) Sak. 1:7-17 och 7:1-5 är inga hänvisningar tillJeremias profetia, utan talar om perioden frånbelägringen och förstörelsen av Jerusalem och desstempel åren 589-5 fram till återuppbyggandet avtemplet under åren 520-515.

Den tillämpning som Sällskapet Vakttornet ger profetianom de 70 åren - att den bara gällde Juda och syftadeden period av ödeläggelse av landet som följde påförstöringen av Jerusalem och dess tempel - står i direkt

153

strid med vart och ett av dessa ovan fastslagna bibliskaoch historiska fakta. En tillämpning som på detta sättstår i den skarpaste motsättning till både bibeln ochhistoriska fakta kan inte ha något med verkligheten attgöra. I en allvarlig undersökning av olika tänkbara sätt,på vilka de 70 åren skulle kunna tillämpas, är dettaalternativ därför det första som måste förkastas.Sällskapet Vakttornet håller fast vid det, inte därför attdet kan bestyrkas med hjälp av bibeln och historiskafakta, utan därför att det är en absolut nödvändigförutsättning för deras beräkning av de förmenta 2 520åren av hedningarnas tider, från 607 f. Kr. till 1914 e.Kr. Om de skulle överge sin tillämpning av de 70 åren,skulle deras beräkning av hedningarnas tideromedelbart falla i spillror tillsammans med alla deprofetiska spekulationer som har knutits till den. Menden som älskar sanningen kan inte rygga tillbaka införsådana konsekvenser.

I den föregående undersökningen nåddes denslutsatsen att Juda och ett antal kringliggande nationerblev vasaller under Babylon kort efter slaget vidKarkemish år 605 f. Kr. Betyder detta att de 70 åren "förBabel" skall tillämpas på perioden 605-539 f. Kr.? Motdetta kan invändas att längden på denna period inte är70, utan bara drygt 66 år. Detta är naturligtvis riktigt.Men många kommentatorer betonar att siffran 70 ibibeln ofta tycks användas som "en avrundad siffra".Den förekommer självständigt 52 gånger i GamlaTestamentet och används inom olika områden, för vikt,längdmått, folkmängd, tidsperioder, o s v. I en artikelsom behandlar bibelns sätt att använda siffran 70 ochsom också inbegriper utombibliska exempel drar dr. F.C. Fensham följande slutsats: "Den används högstsannolikt som en sorts symbolisk siffra, precis som sju.Med sitt sätt att använda siffrorna sju och sjuttioförsökte de forntida semiterna skapa en skillnad

154

mellan en mindre symbolisk siffra och en större."24 Närden används om tidsperioder kan den ha använts somett allmänt uttryck för "en lämplig period av straff". I eninskrift av den assyriske konungen Esarhaddon (680-667 f. Kr.) förklaras det att efter Sanheribs förstöring avBabylon skulle stadens ödeläggelse "ursprungligen havarat i sjuttio år enligt guden Marduks beslut".25 Någraårtionden tidigare förutsade Jesaja att staden Tyrusskulle "ligga bortglömd i sjuttio år, lika länge som enkonungs dagar". (Jesaja 23:15, NW) Tillägget att desjuttio åren för Tyrus bör uppfattas som "lika länge somen konungs dagar" tolkas ofta som en konungs normalalivstid, i överensstämmelse med Ps. 90:10: "Vårt livvarar sjuttio år", där siffran 70 alldeles tydligt inte äravsedd att vara en exakt siffra.

Det är alltså fullt möjligt att de sjuttio åren avunderdånighet i Jer. 25:11, 12 och 29:10 skall uppfattassom "en avrundad siffra". Denna förståelse får stödockså av det faktum att inte alla nationer som omgavJuda (och av vilken del tydligen finns namngivna i Jer.25:19-26) tycks ha gjorts till vasaller under Babylonsamtidigt, år 605 f. Kr. Några av dem tycks haunderlagts Babylon något senare. Perioden avunderdånighet kom därigenom inte att bli exakt sammalängd för alla dessa nationer. I profetian kan därförperioden mycket väl ha avrundats till 70 år.

Å andra sidan anger inte profetian klart att de 70åren "för Babel" skall räknas från året 605 f. Kr. Även

24) F. C. Fensham, "The Numeral Seventy in the Old Testament theFamily of Jerubbaal, Ahab, Panammuwa and Athirat", PalestineExploration Quarterly, juli-december 1977, s. 113-115.25) Rykle Borger, "An Additional Remark on P. R. Ackroyd, XVII, 23-27", Journal of Near Eastern Studies, Vol. XVII, jan oktober 1958, s.74.

155

om det är sant att Juda och ett antal av de angränsandenationerna blev vasaller åt Babylon kort efter slaget vidKarkemish år 605, bör man komma ihåg att det varförutsagt att alla nationer skulle bli tjänare åt debabyloniska kungarna:

"Och alla folk skall vara honom och hans son ochhans sonson underdåniga, . . .". - Jer. 27:7.26

I själva verket blev en del nationer underdåniga Babylonredan någon tid före slaget vid Karkemish år 605! Om de70 åren "för Babel" räknas från den tidpunkt då Babylonkrossade det assyriska världsväldet, varigenom detsjälvt trädde fram som den dominerande världsmakten,är rent av en ännu exaktare tillämpning av de 70 årenmöjlig. En kort överblick över det assyriska väldetsslutskede, välkänt tack vare de uppgifter som ges i denbabyloniska krönikan, kommer att göra detta klart.

Fram till år 627 f. Kr. innehade Assyrienöverhögheten över länderna, Babylon och länderna iHatti-området (Syrien-Palestina) inbegripna. Men efterAssurbanipals död detta år började Assyriens maktförsvagas. Nabopolassar, en kaldé, drev år 626 utassyrierna ur Babylon och besteg tronen. Under de årsom följde befäste han framgångsrikt det babyloniskaoberoendet. År 616 angrep han Assyrien och besegradeassyrierna, men en egyptisk armé under ledning avfarao Psammetik I hade kommit för att bistå denassyriske kungen (Sin-shar-ishkun), och Nabopolassarvalde att dra sig tillbaka till Babylon. Vid denna tid hadeockså mederna börjat angripa Assyrien, och år 614 intogde Assur, den gamla assyriska huvudstaden. När

26) Nebukadnessars son och efterträdare var Evil-Merodak. Hanssonson var tydligen Belsassar, son till Nabonid, som enligt R. P.Dougherty (Nabonidus and Belshazzar, New Haven: Yale UniversityPress, 1929, s. 79) var gift med Nitokris, en dotter tillNebukadnessar.

156

staden hade fallit ingick Nabopolassar, som hade anläntför sent med sin armé för att kunna bistå mederna, ettfördrag med den mediske härskaren, Kyaxares. År 612angrep de två allierade den assyriska huvudstaden,Nineve, intog den och förvandlade den till ruiner. Denassyriske kungen, Sin-shar-ishkun, omkom iflammorna. Hans efterträdare, Assur-uballit II, flydde tillprovinshuvudstaden Harran, där han upprättade sinregering och fortfarande, gjorde anspråk påsuveräniteten över Assyrien. Under de följande årengenomförde Nabopolassar flera framgångsrikakampanjer i Assyrien, och mot slutet av år 610marscherade han mot Harran, biträdd av "Umman-mandas" styrkor (en term som troligen inbegrep bådemeder och skyter). Assur-uballit flydde och stadenintogs och plundrades, antingen i slutet av år 610 eller ibörjan av år 609. Under sensommaren 609 gjordeAssur-uballit ett sista försök att återerövra Harran medhjälp av en stor egyptisk styrka under farao Neko, menhan misslyckades. Detta blev det definitiva slutet för denassyriska världsmakten.

Följaktligen kan de 70 åren "för Babel" också räknasfrån år 609 f. Kr. Från detta år betraktade sig denbabyloniske kungen som den legitime efterträdaren tillde assyriska områdena, och under de följande åren toghan gradvis över kontrollen över dessa områden, förstgenom en serie kampanjer i de armeniska bergen norrom Assyrien. Den egyptiske farao Neko övertog efter detmisslyckade försöket att återerövra Harran år 609kontrollen över områdena i väster, Syrien och Palestina,och gjorde nationerna i området, inklusive Juda, tillsina vasaller för omkring fyra år. (Jfr 2 Kon. 23: 29-34;2 Krön. 35:20-36:4; Jer. 46:2); Men striden vidKarkemish år 605 gjorde slut på detta korta egyptiskastyre i väster. Genom en serie framgångsrika kampanjertill "Hatti"-området (Syrien-Palestina) klargjorde sedanNebukadnessar för Neko vem som var den verklige

157

arvtagaren till det assyriska världsväldet, och "därefterdrog konungen i Egypten icke vidare ut ur sitt land, tykonungen i Babel hade intagit allt som tillhördekonungen i Egypten, från Egyptens bäck ända till flodenFrat." 2 Kon. 24:7.

Om den babyloniska överhögheten således räknasfrån 609 f. Kr., det år som markerade det definitivaslutet för det assyriska världsväldet, förflöt exakt 70 årfram till Babylons fall år 539 f. Kr. Denna period kan dåbetraktas som de sjuttio åren "för Babel". (Jer. 29:10) Pådetta sätt kan de 70 åren utan krystade tolkningar och ifull överensstämmelse både med bibeln och historiskafakta också betraktas som en exakt siffra.27

27) Många historiker och bibelkommentatorer har häpnat över hurexakt Jeremias profetia uppfylldes. Professor John Bright säger tillexempel: "Det kan inte ges någon rimlig förklaring till hur det kundekomma sig att Jeremia var så säker på att det babyloniskaherraväldets tid skulle bli så relativt kort. Men det finns ingenanledning att betrakta versen som en vaticinium ex eventu (= en'profetia' konstruerad efter händelsen); vi kan bara registrera detfaktum att förutsägelsen visade sig vara i stort sett riktig. . . FrånNineves fall (612) till Babylons fall (539) var det sjuttiotre år; frånNebukadnessars trontillträde (605) till Babylons fall var det sextiosexår." The Anchor Bible: Jeremiah, New York: Doubleday & Company,Inc., 1965, s. 208, 209.

158

Kapitel 4

ÄR HEDNINGARNAS TIDER2 520 ÅR?

Från 1914 till 1934?I kapitlen 2 och 3 har en lång rad historiska ochbibliska bevis lagts fram som visar, att Jerusalemödelades av Nebukadnessar år 587 i stället för 607 f. Kr.Innebär detta att de 2 520 åren av hedningarnas tiderbörjade 587 f. Kr. och slutade 1934 e. Kr.?

Denna beräkning av hedningarnas tider är inte ny.Redan år 1886 pekade dr. H. Grattan Guiness fram motårtalet 1934 i sin bok Light for the Last Days.1 Dr.Guiness använde sig av tre olika kalendrar i sinaberäkningar och fick på så sätt fram tre perioder avolika längd för hedningarnas tider: 2 520, 2 484 och2 445 år. Dessutom utgick han från en rad olikautgångspunkter, den första 747 och den sista 587 f. Kr.2

På så sätt fick han fram en hel serie av tidpunkter förslutet på hedningarnas tider, vilka sträckte sig från1774 till 1934 e. Kr. I och med 1934 skullehedningarnas tider definitivt upphöra enligt den längstaav hans tre tidsskalor och räknat från den sistautgångspunkten. De fyra viktigaste tidpunkterna i dr.Guiness' schema var 1915, 1917, 1923 och 1934. Hans

1) Dr. Grattan Guiness, Light for the Last Days, London 1886.2) De övriga var 741, 738, 727, 713, 676, 650-647 och 598 f. Kr.

159

profetiska tolkningar kom att få ett starkt inflytande påuttolkare av profetiorna under de följande årtiondenaoch många tog fasta på hans beräkningar, särskiltunder de år som följde på första världskrigets utbrott.Bland dem var också några av pastor Russellsefterföljare.

Efter pastor Russells död år 1916 inträffade en kris iledningen för Sällskapet Vakttornet. Fyra av de sjustyrelseledamöterna tvingades lämna rörelsen ochmånga av bibelforskarna slog följe med dem. Dessabildade en egen förening, Associated Bible Students (=Förenade bibelforskare), som år 1918 lät inregistrera sigunder namnet The Pastoral Bible Institute.3 En av demest framstående medlemmarna i denna förening, PaulS. L. Johnson, bröt sig samma år ut från denna gruppoch bildade The Laymen's Home Missionary Movement,som i dag är den största gruppen av bibelforskare vidsidan av moderrörelsen.4 Tidigt under 1920-taletändrade P.B.I. plötsligt Russells tillämpning avhedningarnas tider, vilket orsakade en intressant debattmellan P.B.I., L.H.M.M. och Sällskapet Vakttornet.Debatten inleddes av P.B.I. med artikeln "Watchman

What of the Night?" ("Väktare, vad lider natten?"), sompublicerades i dess tidskrift The Herald of Christ's King-dom för den 15 april 1921. Artikelförfattaren, R. E.Streeter, en av redaktörerna för tidskriften, hadeupptäckt att de 70 åren i Jeremias profetia bordeuppfattas som 70 år av underdånighet under Babylon,inte 70 år av ödeläggelse. (Jer. 25:11) Med hjälp av Dan.1:1 och 2:1, 37, 38 kunde han sedan visa att de 70 årenbörjade 18 eller 19 år före Jerusalems ödeläggelse,vilken därför måste flyttas framåt omkring 19 år

3) Här förkortat P.B.I.4) Här förkortat L.H.M.M.

160

till 587 f. Kr. Han drog därför den slutsatsen atthedningarnas tider började 587 f. Kr. och skulle sluta år1934 e. Kr. "Den rimliga slutsatsen blir då att de storaförändringar och händelser, som vi hittills hade väntatskulle inträffa år 1914, i stället, med tanke på detföregående, logiskt sett bör förväntas omkring 1934."5

Andra artiklar följde sedan, i vilka ytterligare bevis ladesfram för nödvändigheten av denna ändring avkronologin. De flesta grupper av bibelforskareförkastade emellertid Streeters slutsatser. Paul S. L.Johnson, grundaren av L.H.M.M., publicerade en radartiklar till försvar för Russells kronologi i sin tidskriftThe Present Truth, och året därpå kastade sig ocksåSällskapet Vakttornet in i debatten med en rad artiklar itidskriften Vakttornet.6 Men Streeter försvarade sinståndpunkt i en rad nya artiklar. Hela debatten dog utmot slutet av år 1922 utan att någon av parternaändrade sina ståndpunkter.7

När årtalet 1934 närmade sig intog redaktörerna förP.B.I.: s Herald en allt försiktigare attityd: "Om de nittonåren skulle ange den exakta längden av den period,under vilken hedningarnas tider skulle löpa ut, från år1915 och framåt, då skulle detta föra oss till ungefär

5) The Herald of Christ's Kingdom, vol. IV, 15 april 1921, s. 115.6) The Present Truth för 1 juni 1921, s. 87-93; 1 juli 1921, s. 100-104; 1 sept. 1921, s. 134-136; 1 juni 1922, s. 84-87; 1 juli 1922, s.102-108; 1 aug 1922, s. 117-122 och 1 nov. 1922, s. 166-169. - TheWatch Tower för 1 maj 1922, s. 131 ff.; 15 maj 1922, s. 147-150; 1juni 1922, s. 163-168; 15 juni 1922, s. 183-187; 15 juli 1922, s.217-219; 15 aug. 1922, s. 253, 254 och 15 nov. 1922, s. 355-360.7) The Herald för 15 juni 1922; 1 juli 1922 och 15 juli 1922.Streeters argument samlades senare i Herald för 1 och 15 aug. 1925och återigen i numret för den 15 maj 1926.

161

1933-1934; men vi vet inte om detta är fallet, och inteheller har vi några klara bevis för exakt hur lång denavslutande delen av hedningarnas tider efter 1915 är."8

När sedan årtalet hade passerat utan att jordensnationer hade krossats, kunde man hänvisa till dennaförsiktiga attityd: "Bröder som noga har läst sidorna idenna tidskrift är väl medvetna om att vi har uppmanatalla att visa stor försiktighet och konservatism när detgäller att fastställa tidpunkter för olika händelser, ochdetta fortsätter att vara den inställning utgivarna av'Herald' har."9 När det gällde frågan om varför årtalet1934 kunde passera utan att de hedniska nationernahade blivit avlägsnade, förklarade man att 1934 bordebetraktas som en ungefärlig tidpunkt. Händelsernaunder Herrens dag kunde snarare förväntas utveckla siggradvis i stället för plötsligt. Den försämradevärldssituationen, som till sist skulle komma att mynnaut i andra världskriget, tycktes ge stöd åt dettabetraktelsesätt.10

Årtalen 1914 och 1934 har kommit och gått och dehedniska nationerna styr fortfarande vår jord likamycket som före dessa tidpunkter. Året 1914 ligger nusnart sjuttio år bakom oss. Det är därför sannerligen påsin plats att ställa några lämpliga frågor: Är perioden på

8) The Herald för den 1 maj 1930, s. 137.9) The Herald för maj 1935, s. 68.10) Ibid. sid . 69. - 1934 ansågs fortfarande vara en viktig tidpunkt.som "intog en viktig plats i den kronologiska profetian". Som stöd fördenna slutsats citerade Heralds redaktörer ett uttalande av Mr.Edwin C. Hill, en internationellt känd tidningsreporter, enligt vilkethan bland annat sade att "året 1934 har varit ett mycket märkligt år.Det har förekommit många viktiga händelser och förvecklingar sompåverkar jordens nationers öden och utmärker året som ett av deviktigaste i historien" . Ibid., s. 71, 72. Kursiv. här.

162

2 520 år verkligen en beräkning som är säkert grundad ibibeln? När Jesus talade om "hedningarnas tider" iLukas 21:24, tänkte han då på Nebukadnessars "sjutider" av vansinne?

Är hedningarnas tider = sju tider = 2 520 årNär Jesus talade om hedningarnas tider i Luk. 21:24,anspelade han då på berättelsen om Nebukadnessars"sju tider" av vansinne i Daniels fjärde kapitel? Finnsdet några antydningar om att dessa sju tider i Danielsbok skulle ha en vidare uppfyllelse utöver den de fick påNebukadnessar, och att de i denna större uppfyllelseskulle utgöra en period på 2 520 år av hednisktherravälde över jorden? Trots att en rad argument harförts fram till stöd för dessa tolkningar (se särskilt Aid,s. 94-96), saknas det avgörande bevis för dem. Ja, mankan till och med resa en rad mycket tungt vägandeinvändningar mot dem.

De argument, som förts fram till försvar för dessatolkningar av hedningarnas tider, har sammanfattats iAid på sidorna 94-96. Låt oss se lite närmare på dessaargument.

A . Det påpekas först (Aid, 95:4) att Jesus åtminstonetvå gånger i sin sista stora profetia (Matt. 24, 25; Luk.21 och Mark. 13) hänvisar till Daniels bok. När hantalar om "förödelsens styggelse" förklarar han att dennaföreteelse hade omtalats av profeten Daniel. (Matt.24:15; jfr Dan. 9:27; 11:31 och 12:11) Och likaså, närhan talar om att det skulle bli en "stor vedermöda, varslike icke har förekommit alltifrån världens begynnelseintill nu", citerar han alldeles tydligt från Dan. 12:1. Geross dessa två citat anledning att dra slutsatsen att ävenhans omnämnande av "hedningarnas tider" är enhänvisning till Daniels bok? Nej! Orden om"hedningarnas tider" är ingen klar hänvisning till de sjutiderna i Daniels bok. Ordet "tider" (grek. kairoí,

163

pluralformen av kairos') är ett mycket vanligt ord, somförekommer både i singularis och pluralis på mångaställen i Nya Testamentet, och dessutom på omkring250 ställen i den grekiska Septuaginta-översättningenav de hebreiska skrifterna. Att det skulle finnas någotsamband mellan "hedningarnas tider" i Luk. 21:24 ochde "sju tiderna" i Dan. 4:20, 29 är därför, språkligt sett,inget annat än en gissning. "Denna hedningarnas tid varett för G. T. (= Gamla Testamentet) främmande begrepp",anmärker den välkände bibelkommentatorn dr. FredericGodet.11 Frasen "hedningarnas tider" (kairoí ethnon')myntades tydligen av Jesus själv som en beteckning påden period, under vilken Jerusalem skulle förtrampas avhedningarna.

B. Två argument har förts fram till stöd för denslutsatsen att Nebukadnessars "sju tider" av vansinneförebildade perioden av hedniskt herravälde fram tillupprättandet av Guds rike.

11) Dr. Frederic Louis Godet, Kommentar till Lukas-evangeliet, vol. 2,Gävle 1907, s. 292. Först publicerad på franska i Neuchatel 1870. -Man kanske kan fråga sig om Jesus själv, då han använde uttrycket"hedningarnas tider", talade om en period som han själv vid dentiden kände till längden av. Detta hävdas visserligen i boken"Nationerna skall förnimma att jag är Jehova" - hur då? (utgiven avSällskapet Vakttornet 1971, sv. 1973), s. 232. Men svaret ärsäkerligen nej, speciellt med tanke på att dessa hedningarnas tider,också enligt Sällskapet Vakttornet, skulle utlöpa då Jesus komtillbaka för att upprätta sitt herravälde. I sin sista stora profetiaförklarade Jesus att tidpunkten för hans återkomst var okänd, ävenför honom själv (Mark. 13:32). Och ännu efter sin uppståndelse sadeJesus till sina lärjungar att "det tillkommer icke eder att få veta tidereller stunder (kairous). som Fadern i sin makt har fastställt". (Apg.1:7) Detta uttalande måste rimligtvis också inbegripa längden avhedningarnas tider, eftersom det gjordes som ett svar på en frågaangående tidpunkten för upprättandet av Guds rike!

164

1) "I hela Daniels bok . . . är tidselementetframträdande överallt i de syner och profetior somåterges", och "boken pekar gång på gång framåt mot denavslutning, som utgör temat för dess profetior:upprättandet av ett universellt Guds rike utövat genom'Människosonens' herravälde" . (Aid, 95:6) Även omdetta är sant när det gäller de flesta av synerna ochprofetiorna i Daniels bok, så gäller det inte alla. Ochvidare finns det inte, så vitt man vet, någon syn ellerprofetia i Daniels bok, utom synen av handskriften påväggen som förutsade Babylons fall (Dan. 5:28; jfr Upp.16:12), och möjligen också profetian om "förödelsensstyggelse" (Dan. 11:31; jfr Matt. 24:15), som hade merän en uppfyllelse. Det finns ingen antydan varken iDaniels bok eller någon annanstans om att synen avträdet i Daniels fjärde kapitel hade mer än enuppfyllelse. Daniel själv säger klart och tydligt att synenuppfylldes på Nebukadnessar: "Allt detta drabbadeockså konung Nebukadnessar." (Dan. 4:25) Och vidare ivers 30: "I samma stund gick det ordet i fullbordan påNebukadnessar." Bibelkommentatorn dr. Edward J.Young ger följande kommentar till den sista versen:"bokstavl. avslutades, d v s den nådde sitt slutdärigenom att den uppfylldes eller fullbordades medavseende på Neb."12 Inte alla kapitel i Daniels bok pekarfram mot "upprättandet av ett universellt Guds rikeutövat genom 'Människosonens' herravälde" . Kapitel 1handlar t.ex. om Daniel och hans tre kamrater vid hoveti Babylon, kapitel 3 handlar om de tre männen i denbrinnande ugnen och synen av ängeln, som skyddadedem, och kapitel 6 handlar om Daniel i lejongropen.Profetian om de sjuttio årsveckorna i kapitel 9 (verserna

12) Edward J. Young, The Prophecy of Daniel, Grand Rapids: Wm. B.Eerdmans Publ. Co., 1949 (9:e uppl.), s. 110.

165

24-27) pekar framåt mot Kristi första ankomst, intehans andra. Det finns därför ingen regel, som kräverden slutsatsen att drömmen om trädet har en störreuppfyllelse och att den pekar fram mot Jesu andraankomst.

2) Det förklaras vidare att vissa drag i Daniel 4 pekarpå att synen har en större uppfyllelse, nämligen dentidpunkt då synen gavs, den person till vilken den gavs,symbolen med trädet, och särskilt temat, nämligen "föratt de levande skola besinna, att den Högste råder övermänniskors riken och giver dem åt vem han vill, ja,upphöjer den lägste bland människor till att härska överdem". (Dan. 4:14)'13 "Vi vet att den som den Högste väljeratt ge 'riket' åt är Jesus Kristus."14

Men visar verkligen dessa olika drag att synen måsteha en större uppfyllelse? Om den tidpunkt då synen gavsskall ge någon antydan om att den har en störreuppfyllelse och pekar fram mot ett 2 520-årigt avbrott iDavids kungliga dynasti, då borde den ha getts någontid innan denna större uppfyllelse tog sin början,lämpligen under samma år som Sidkia tvingades ta avsig kronan och gå i landsflykt till Babylon. (Hes. 21:25-27) Ofta, när tidpunkten då en profetia ges är viktig, ärsynen daterad. Detta gäller till exempel, som vi har sett,profetian om de sjuttio åren. (Jer. 25:1, 11) Synerna ochprofetiorna i Daniels bok är vanligen daterade:Drömmen om bildstoden till Nebukadnessars andraregeringsår (Dan. 2:1); synen av de fyra djuren tillBelsassars första regeringsår (Dan. 7:1); synen avväduren och bocken till Belsassars tredje regeringsår(Dan. 8:1); profetian om de sjuttio årsveckorna till

13) Aid, s. 95:7, 8.14) Verklig fred och säkerhet - varifrån? (utgiven av SällskapetVakttornet 1973), s. 74.

166

medern Darius' första regeringsår; och Daniels sistastora profetia till Cyrus' tredje regeringsår (Dan. 10:1).Men ingen sådan tidpunkt anges för synen angåendeträdet i det fjärde kapitlet, vilket borde ha skett omtidpunkten varit viktig. Den enda upplysning om tid somges är att drömmen började uppfyllas 12 månader efterdet att den gavs (vers 26), men något regeringsår gesinte. Det verkar emellertid sannolikt att Nebukadnessars"sju tider" av vansinne inträffade någon gång mot slutetav hans långa regering. Skälen för detta är följande.

Efter ödeläggelsen av Jerusalem belägradeNebukadnessar Tyrus i tretton års tid. (Josefos, AgainstApion, I, 21) Nebukadnessar ägnade sig också åt enomfattande byggnadsverksamhet. Av de mångakilskriftstexter som påträffats från hans regeringframgår det att Nebukadnessar först och främst varbyggmästare, inte krigare. Han renoverade de tvåMarduk-templen och restaurerade femton andra tempeli Babylon, byggde två stora murar runt staden, byggdeom Nabopolassars palats, lät bygga ytterligare ett palats,de berömda hängande trädgårdarna och många andrabyggnadsverk. (Jfr Aid, s.1213:1) Det var uppenbarligenmot slutet av all denna byggnadsverksamhet han fickdrömmen om trädet, vilket framgår av hans stolta ord iDan. 4:27: "Se, detta är det stora Babel, som jag harbyggt upp till ett konungasäte genom min väldiga makt,min härlighet till ära!" Detta pekar mot slutet avNebukadnessars 43-åriga regering och följaktligenåtskilliga år efter Jerusalems ödeläggelse i hans 18:eregeringsår. Hur skulle då tidpunkten då drömmen gavskunna antyda något om en större uppfyllelse, särskiltsom denna större uppfyllelse enligt SällskapetVakttornet skulle ha börjat med Sidkias detroniseringåtskilliga år tidigare? Brukar inte en profetiasuppfyllelse börja inträffa, inte före utan efter dentidpunkt då profetian ges? Den tidpunkt dåNebukadnessar fick sin dröm om det avhuggna

167

trädet tycks därför inte bara vara oväsentlig, eftersomden inte är angiven, utan den kan rentav användas somett argument emot den tolkningen att drömmen börjadeuppfyllas i större skala genom Jerusalems ödeläggelse,eftersom denna händelse inträffade åtskilliga år innandrömmen gavs.

Är då den person åt vilken drömmen gavs,Nebukadnessar, någon fingervisning om en störreuppfyllelse? Eftersom det avhuggna trädet i denbokstavliga uppfyllelsen var Nebukadnessar själv, somunder "sju tider" skulle tvingas lämna sin tron på grundav en sjukdom (Dan. 4:17-22), är det då inte tänkbartatt denna händelse pekade fram mot ett längre avbrott iDavids kungliga dynasti? Hur lämpligt vore det då inteatt låta Nebukadnessar, som var det redskap Gudanvände för att åstadkomma detta avbrott, också fåillustrera detta i liten skala! Vid närmare eftertankemåste det emellertid medges att denna tankegång, hurtilltalande den än kan förefalla, bara är spekulation.Ängelns förklaring av drömmen gäller enbartNebukadnessar själv och hans förlust av tronen underen kort period. Han antyder ingenting om en störreuppfyllelse, som skulle ha med Davids kungliga dynastiatt göra. Man kan också fråga sig: Om det kortaavbrottet i Nebukadnessars regering var en förebild påett längre avbrott i Davids dynasti, var då inteNebukadnessars grymma och förtryckande välde en bildpå Guds teokratiska herravälde genom Davids kungligadynasti? Hur kan då den person åt vilken drömmen gavsha varit ett lämpligt val? Hade det inte varit lämpligareatt ge drömmen åt en av de sista kungarna i Davidsdynasti i stället? Om drömmen skall ges en störreuppfyllelse måste man också tilldela Nebukadnessars"sju tider" av vansinne två olika betydelser för att fåtolkningen att gå ihop: 1) hans vilddjurslika tillståndunder de "sju tiderna" symboliserade hedningarnasvälde på jorden och 2) hans maktlöshet under

168

de "sju tiderna" symboliserade Davids dynasti undersamma period. Vi finner alltså att parallellerna mellanden bokstavliga uppfyllelsen och den förmenta störreuppfyllelsen blir komplicerade och förvirrande och heladen större tillämpningen blir ansträngd. I varje fall stårdet klart att den person åt vilken drömmen gavs inteutgör någon som helst antydan om att den skulle få enstörre uppfyllelse.

Men visar ändå inte synens tema - "för att de levandeskola besinna, att den Högste råder över människorsriken och giver dem åt vem han vill, ja, upphöjer denlägste bland människor till att härska över dem" - attsynen har en större uppfyllelse och pekade fram motden tid då Gud skulle upprätta sitt rike med Kristussom konung? Nej, att dra en sådan slutsats skulle varaatt läsa in mer i dessa ängelns ord (Dan. 4:14) än vad defaktiskt säger. Gud har alltid varit den suveränehärskaren över människors riken, även om inte alla harinsett detta. Men David insåg det: "HERREN har ställtsin tron i himmelen, och hans konungavälde omfattarallt." (Ps. 103:19) "Ditt rike är ett rike för alla evigheter,och ditt herradöme varar från släkte till släkte." (Ps.145:13) Jehova har således alltid utövat kontrollen övermänniskans historia och manövrerat händelserna ienlighet med sin vilja: "Han låter tider och stunderomskifta, han avsätter konungar och tillsätterkonungar, han giver åt de visa deras vishet och åt deförståndiga deras förstånd." (Dan. 2:21) Detta var enläxa som även Nebukadnessar måste lära sig.

Enligt Sällskapet Vakttornets tolkning avNebukadnessars dröm blev det emellertid ett 2 520 årlångt avbrott i Jehovas eviga, universella suveränaherravälde över mänskligheten: "I överensstämmelsemed denna dröm höggs den gudomliga suveränitet somutövades genom raden av davidiska kungar i Jerusalem

169

ned, omstörtades, sattes ur verksamhet."15 Efter att haförklarat att de "sju tiderna" betyder 2 520 år, sägerman vidare: "Detta skulle innebära att de 'sju tider',under vilka hedniska världsvälden skulle dominerajorden utan något ingripande från Guds rikes sida, skullesträcka sig över en tid av 2 520 år från det attbabylonierna ödelade Juda land (däriblandJerusalem)."16 Men denna idé om ett 2 520-årigt avbrotti Jehovas herravälde över jorden, från 607 f. Kr. till1914 e. Kr., då nationerna skulle få styra utaningripande från Guds sida, strider inte bara mot bibelnstydliga uttalanden om att Guds herravälde är evigt ochalltomfattande. Det finns klara bibliska bevis för att Gudockså under den angivna perioden har ingripit i ochmanövrerat historien. Han ingrep till exempel mot detbabyloniska världsväldet genom att uppresa denpersiske kungen Cyrus och öppna vägen för honom tillatt erövra Babylon. (Jesaja 45:1 ff.) Senare manövreradehan Alexander den store till att krossa det persiskaväldet. (Dan. 7:6; 8:5-8, 21) Det har inte skett någrasom helst förändringar i Jehovas suveräna herraväldeöver mänskligheten, varken före, under eller efter denperiod på 2 520 år som Sällskapet Vakttornet beskriver,trots avbrottet i Davids kungliga dynasti efter kungSidkias avsättning år 587 f. Kr. Jehovas universellasuveränitet är evig och alltomfattande och kan därföraldrig huggas ned likt trädet i Nebukadnessars dröm.17

Men är inte uttrycket "den lägste bland människor" iDan. 4:14 en hänsyftning på Jesus Kristus? Nej, detfinns inga bevis för den slutsatsen. I sitt handlande medmänskligheten har Gud många gånger avsatt konungar

15) Vår tillträdande världsregering - Guds rike (utgiven av SällskapetVakttornet 1977, svenska 1978), s. 85.16) Ibid., s. 87. Kursiv. här.17) Ibid., s. 84.

170

och tillsatt konungar (Dan. 2:21), störtat de högmodigafrån deras troner och upphöjt de ringa. Detta betonadesårhundraden längre fram i tiden av Jesu jordiskamoder, Maria: "Han har utfört väldiga gärningar med sinarm, han har förskingrat dem som tänkte övermodigatankar i sina hjärtan. Härskare har han störtat frånderas troner, och ringa människor han upphöjt." (Luk.1:51, 52) När ängeln i Nebukadnessars dröm underströkdenna sanning, denna princip enligt vilken Gud handlarmed människan, finns det ingen anledning att i hansord läsa in en profetia om upprättandet av Guds rikemed Kristus på tronen. Drömmens tema - att "denHögste råder över människors riken och giver dem åtvem han vill" - illustrerades genom det sätt på vilketGud handlade med den högmodige kungNebukadnessar, som genom sin egen erfarenhet kom attlära sig denna universella sanning. (Dan. 4:31-34)Genom att läsa om Nebukadnessars förödmjukandeerfarenhet kan människor också i dag bli påminda omsamma sanning. Var inte detta skäl nog för Jehova attlåta denna dröm och dess fullbordan nedtecknas och blien del av de heliga skrifterna? Säkerligen!

C. De "sju tiderna" har beräknats motsvara en periodpå 2 520 år. Som det visades i kapitel 1 är dennaberäkning grundad på den så kallade"årsdagsprincipen". Denna tolkningsprincip övertogs avpastor Russell från adventisterna, men den övergavs ibörjan av 1930-talet av Rutherford, Russells efterträdaresom president för Sällskapet Vakttornet.18 De 2 300aftnarna och morgnarna (Dan. 8:14), de 1 260, 1290

18) En grundlig vederläggning av årsdagsprincipen återfinns iSamuel P. Tregelles' bok Remarks on the Prophetic Visions in the Bookof Daniel, som ursprungligen publicerades 1852. Se s. 111-126 isjunde upplagan, London: The Sovereign Grace Advent Testimony,1965.

171

och 1335 dagarna (Dan. 12:7, 11,12; Upp. 11:2, 3; 12:6,14), alla dessa profetiska perioder som tidigare tolkadessom år, tolkas därför numera endast som dagar. De tvåtexter i bibeln som tidigare anfördes tillbevis förårsdagsprincipen (4 Mos. 14:34 och Hes. 4:6) anses intelängre ge uttryck åt en universell tolkningsprincip, ävenom de citeras till stöd för beräkningen av de 2 520 åren.

Men att tillämpa årsdagsprincipen enbart på de "sjutiderna" i Daniels 4:e kapitel men inte på de övrigaprofetiska tidsperioderna är inkonsekvent ochgodtyckligt. Man tolkar t.ex. "sju tider" som 2 520 dagar,därför att "tid, tider och en halv tid" (3 1/2 tider)likställs med 1 260 dagar i Upp. 12:6, 14. Men medande 2 520 dagarna sedan översätts till 2 520 år,uppfattar man de 1 260 dagarna som bokstavliga dagar,trots att de utgör hälften av de "sju tiderna". Eftersomtolkningen av de "sju tiderna" som 2 520 årsdagarbygger på de tre och en halv tiderna (1 260 dagarna),borde då inte båda perioderna tolkas enligt sammametod?19 Hur kan man vara så säker på att de 2 520dagarna betyder år, när hälften av perioden, de 1 260dagarna, uppfattas endast som dagar? Det är uppenbartatt det inte finns någon verklig grund för slutsatsen attde "sju tiderna" betyder 2 520 år.

I den nyss gjorda undersökningen har vi funnit attdet inte finns några som helst bevis för att"hedningarnas tider" i Luk. 21:24 är en anspelning påde "sju tiderna" i Dan. 4. Inte heller fann vi något somhelst stöd för slutsatsen att Nebukadnessars "sju tider"av vansinne förebildade en annan period, en period på

19) Pastor Russell drog den slutsatsen att båda perioderna var år."Ty om tre och en halv tider äro 1 260 dagar (år), så måste sju tidervara en precis dubbelt så lång period, nämligen 2 520 år." Tiden ärnära. s. 92.

172

2 520 år av hedniskt herravälde. Dessa tolkningar äralldeles klart ingenting annat än gissningar, som intehar det minsta stöd i bibeln själv. Det borde därförframstå som en helig plikt för varje ärlig kristen attförkasta ogrundade spekulationer av detta slag.

173

Kapitel 5

HAR 1914 NÅGON PROFETISKBETYDELSE?

Felslagna förväntningar - är det "fel sak i rätt tid"?Som det påpekades i kapitel 1 slog pastor Russellsförutsägelser om vad som skulle hända 1914 fel. Närförsta världskriget upphörde 1918, styrdes jordenfortfarande av hedniska nationer i stället för av Gudsrike, som man hade förväntat, och Jerusalem i Palestinaförtrampades fortfarande av hedningar. Det var tydligtatt tidpunkten för dessa förväntade händelser inte kundevara riktig. Men att dra en så enkel slutsats var inte lättför de förbryllade och besvikna bibelforskarna.Dessutom hade ju ändå något inträffat: Världskriget! Pånågot sätt måste väl därför ändå tidpunkten vara rätt,även om förväntningarna hade slagit fel? Man drogdärför slutsatsen att man hade förväntat "fel sak i rätttid".1

Gradvis utvecklade man därför ett nytt apokalyptisktmönster. Första världskriget och de kriser som följde idess spår kom så småningom att betraktas sominledningen till krossandet av de jordiska nationerna.Som president Rutherford förklarade saken år 1922:"Gud beviljade de hedniska väldena en 'arrendetid' på 2520 år, vilken skulle utlöpa omkring augusti 1914.Sedan kom Godsägaren, den rättmätige härskaren

1) A. H. MacMillan, En vandring i tro, s. 48 ff.

174

(Hesekiel 21:27), och började vidta vräkningsåtgärder.Det bör inte förväntas att han plötsligt skulle sopa undanallting, ty Herren gör inte saker och ting på det sättet;men han skulle behärska de stridande parterna och låtadessa själva förinta den nuvarande ordningen; ochmedan detta pågick skulle han låta sina trognaefterföljare avge ett omfattande vittnesbörd för världen,. . ."2 Upprättandet av Guds rike hade tidigareuppfattats som en process som började år 1878 ochskulle kulminera år 1914 med krossandet av dehedniska nationerna.3 Men år 1922 flyttadesstartpunkten för denna process framåt från 1878 till1914, och krossandet av de hedniska nationernaförväntades äga rum i en nära framtid. Denna nyatolkning presenterades av president Rutherford vidkonventet i Cedar Point den 5-13 september 1922 i talet"The Kingdom of Heaven is at Hand" ("Himmelriket ärnära") . Tre år senare framfördes en ny tolkning av Upp.12, som var anpassad till denna nya uppfattning omrikets upprättande och som gick ut på att riket hadeblivit "fött i himlen" år1914.4 Jesus Kristus, denutlovade konungen i Davids släktlinje, hade börjat sinregering 1914: "I och med slutet av det (judiska) året1914 tog han, som har rätten därtill, till sig sin storamakt och började regera; nationerna vredgades, ochGuds vredesdag började. Hesekiel 21:27; Upp. 11:17,18."5

Men hur förhöll det sig då med hedningarnas

2) The Watch Tower, l maj 1922, s. 139. Kursiv. här.3) Jämför artikeln "The setting up of Christ's Kingdom" i The WatchTower för 1 juni 1922, där årtalet 1878 fortfarande figurerar.4) The Watch Tower, för 1 mars 1925, i artikeln "Birth of the Nation".5) The Bible on Our Lord's Return, 1922 års upplaga, s. 93.

175

förtrampande av Jerusalem? På hösten 1914 hadejudeförföljelserna praktiskt taget avstannat överallt ivärlden, och som det visades i kapitel 1 såg pastorRussell i detta en bekräftelse av sin uppfattning atthedningarnas tider hade utlöpt, även om stadenJerusalem vid den tiden fortfarande var ockuperad av enhednisk nation, det turkiska väldet. Men i december1917, mer än ett år efter Russells död, inträffade enintressant sak: den 9 december det året intog denbrittiske generalen Allenby Jerusalem och gjordedärmed slut på den nästan sju hundra år långa turkiskaockupationen. Denna händelse uppfattades som ettmycket viktigt tidstecken.6 Jerusalems befrielse frånturkarna år 1917, liksom också den så kallade Balfour-deklarationen den 2 november 1917, enligt vilken denbrittiska regeringen förband sig att understödjaupprättandet av ett judiskt nationalhem i Palestina,ökade drastiskt den judiska immigrationen till Palestina.Från oktober 1922 till våren 1929 fördubblades på

6) Kristna uttolkare från en rad olika samfund betraktade dennahändelse som ett tidstecken. Vi påminner oss att J. A. Brown redanår 1823 i boken The Even-Tide förlade slutet av de "sju tiderna" till1917, "då Israels rikes fulla härlighet. . . skall fullkomnas". (Vol. I, s.xliiif.) Även dr. Grattan Guiness pekade fram mot 1917 som enmycket viktig tidpunkt: "Det kan inte råda någon tvekan om att desom får uppleva året 1917 kommer at ha nått ett av de viktigaste,kanske det viktigaste av dessa kritiska slutår." (Light for the LastDays, London 1886. s. 342-46) I medvetande om dessa förutsägelserutfärdade åtta engelska prästmän, bland dem dr. G. CampbellMorgan och dr. F. B. Meyer, ett manifest, som publicerades vitt ochbrett och i vilket man förklarade:"

(1) Att den nuvarande krisen pekar fram mot slutet avhedningarnas tider. . . (5) Att alla mänskliga planer pååteruppbyggnad måste underordnas vår Herres andraankomst, därför att alla nationer då måste underställas hansstyre. . ." (Current Opinion, febr. 1918)

Fastän detta manifest ofta har citerats i Vakttornets publikationer tillstöd för årtalet 1914, publicerades det i verkligheten som en följd avAllenbys befrielse av Jerusalem 1917 och till stöd för detta årtal.

176

så sätt den judiska befolkningen i Palestina från 83 794till omkring 165 000. Boken Liv, som publicerades avSällskapet Vakttornet år 1929 (på engelska), är en endalång argumentering till stöd för idén att den judiskaimmigrationen till Palestina sedan 1914 uppfyllde Jesuprofetia i Luk. 21:24 om att Jerusalem skulle upphöraatt förtrampas av hedningarna först när hedningarnastider hade gått till ända.

Men kort efter det att denna bok utgivits övergavshela idén om att församlandet av de köttsliga judarnatill Palestina var en uppfyllelse av profetiorna. Från ochmed 1931 började man tillämpa dessaåterställelseprofetior på det andliga Israel, d v s på sigsjälva. Den logiska konsekvensen av denna förändringblev förstås att slutet på hedningarnas förtrampande avJerusalem inte längre kunde tillämpas på denbokstavliga staden Jerusalem i Palestina:"

Den nutida staden Jerusalem där borta i Palestinaär inte den store Konungen Gud Jehovas stad,även om kristenheten kallar vissa platser där för'heliga'. Denna stad är dömd till förintelse viddenna världens ände. Men det sanna Jerusalemkommer att leva evigt såsom huvudstad i Jehovasuniversella organisation. . .

Jesus Kristus är 'konungarnas Konung ochherrarnas Herre' över detta sanna Jerusalem. Vidslutet av hedningarnas tider år 1914 blev haninsatt på tronen såsom fungerande styresman i'den store Konungens [d v s Jehovas] stad'. Efterett avbrott på 2 520 år, varunder hedniska maktervarit rådande, uppsteg sålunda det teokratiskaherradömet över jorden på nytt i det nya Jerusalemför att aldrig mera bli förtrampat av hedningarna."7

7) Vakttornet för 1 april 1950, s. 106, 107. Jfr också 'Babylon theGreat has Fallen!' God's Kingdom Rules! (utgiven av SällskapetVakttornet 1963), s. 452, 453; Aid, s. 95:1; 'Nationerna skallförnimma att jag är Jehova' - hur då?, s. 231-234.

177

Vad var då, närmare bestämt, detta "Nya Jerusalem"? Iboken Må din vilja ske på jorden (1962; eng. 1958)förklaras det på s. 93 och 94:

"Det Jerusalem, som långt tillbaka i tiden, år 607 f. Kr.,blev omstörtat, representerade Guds rike, ty i dennastad fanns Jehovas förebildliga tron, på vilken Jehovassmordes att såsom Guds konung. På samma sättrepresenterar det Jerusalem, som förtrampas avvärldsliga nationer, Guds rike. . . . Slutet på Jerusalemsförtrampande i samband med den fullständigauppfyllelsen av orden om 'nationernas fastställda tider'skulle innebära att det symboliska Jerusalemåterupprättades, nämligen Guds rike."

Slutet på hedningarnas förtrampande av Jerusalemtolkades alltså på ett helt nytt sätt. Enligt den nyatolkningen innebar det att Jesus Kristus installeradespå Jehovas tron i det himmelska Jerusalem år 1914.Men denna förändring från det jordiska till dethimmelska Jerusalem skapade en rad nya problem, somaldrig har kunnat lösas på ett fullt tillfredsställandesätt.

När insattes Jesus Kristus på tronen?I Sällskapet Vakttornets publikationer betonas detständigt att Jesus Kristus blev "insatt på tronen" år1914, och att hans rike "upprättades" i himlen vid slutetav hedningarnas tider det året. Men det finns en långrad bibeltexter som klart och tydligt visar att JesusKristus insattes på Jehovas tron i himlen redan vid sinuppståndelse år 33 e. Kr.8 I sin uppenbarelse tillaposteln Johannes sade Jesus till exempel:

"Den som vinner seger, honom skall jag låta sitta medmig på min tron, likasom jag själv har vunnit seger ochsatt mig med min Fader på hans tron." - Upp. 3:21

8) År 33 e. Kr. är den sannolika tidpunkten för Jesu död ochuppståndelse, även om det också finns andra, fullt möjliga alternativ,till exempel år 30.

178

Andra bibeltexter förklarar på samma sätt att Jesusefter sin uppståndelse "satte sig på Guds högra sida"(Mark.16:19), "på Majestätets högra sida i höjden", "påhögra sidan om Majestätets tron i himmelen" . (Hebr.1:3; 8:1) På detta sätt beskrivs Jesu upphöjelse tillregerande konung vid sin uppståndelse. Man kan ocksåanföra Rom.1:4, som enligt 1981 års svenskaöversättning lyder:

" . . . evangeliet om hans son, som till sinmänskliga härkomst var av Davids ätt och genomsin andes helighet blev insatt som Guds son i maktoch välde vid sin uppståndelse från de döda: JesusKristus, vår herre."

I en fotnot till denna översättning påpekas det att"Uttrycket anknyter till de gammaltestamentligaskildringarna av kungens tronbestigning (Ps. 2; 110).Jesu uppståndelse betraktas som en liknandeupphöjelse (jfr Ef. 1:20 f)."

Även Sällskapet Vakttornet har, på grund av dessaoch andra texter, tvingats medge att Jesus har härskat isitt rike ända från sin uppståndelse. Hur kunde han dåinstalleras på tronen först år 1914? Man tar sin tillflykttill förklaringen att Jesu styre under denna period (33-1914 e. Kr.) var begränsat till den kristna församlingen. IAid-boken (s.1004:4) förklaras saken till exempel påföljande sätt:

"Efter Jesu himmelsfärd, fyrtio dagar efter hansuppståndelse, började lärjungarna förstå hansrikes himmelska natur. Tio dagar senare, påpingstdagen år 33 v t, fick de bevis för att hanhade 'upphöjts till Guds högra sida', eftersom hanutgjöt helig ande över dem, . . . Eftersom Jesus nusatt på sin Faders högra sida och var huvud översin församling, är det tydligt att hans kungliga styrevar i kraft för deras räkning från pingsten år 33 v toch framåt. (Ef. 5:23; Hebr. 1:3; Fil. 2:9-11)."(kursiv. här)

179

Bortsett från detta styre över sin församling hade Jesusinget bemyndigande att härska över världen i övrigt.Han måste först vänta till dess "hans fiender skola blivalagda honom till en fotapall" (Hebr. 10:13; Ps. 110:1).Makten över världen i övrigt fick Jesus först 1914, dådet hävdas att Upp. 11:15 gick i uppfyllelse: "Väldet övervärlden har blivit vår Herres och hans Smordes, och hanskall vara konung i evigheternas evigheter." På vilketsätt blev då väldet över världen vår Herres och hansSmordes år 1914? Från mänsklig synpunkt har ju ingenförändring i det avseendet ägt rum: de hedniskanationerna har fortsatt att styra världen under de snartsjuttio år som gått efter 1914 i lika hög grad som degjorde det före denna tidpunkt! Är det inte först närKristus krossar jordens nationer som han får "väldetöver världen"? Man förklarar då att Jesus visserligenfick väldet över världen 1914, men tidpunkten för attutöva detta välde mot nationerna var ännu inte inne.Han fick myndigheten, rätten att härska över världen,men han måste fortfarande vänta tills tiden kom då hanskulle ingripa mot dessa nationer.

Problemet med denna förklaring är att bibeln tydligtvisar att Jesus har innehaft denna myndighet övervärlden ända sedan år 33 e. Kr. När Jesus efter sinuppståndelse uppenbarade sig för sina lärjungar,förklarade han för dem:

"Mig är given all makt i himmelen och på jorden." -Matt. 28:18.

Om han ägde all makt, både i himlen och på jorden,redan vid sin uppståndelse, vilken ytterligare maktskulle han kunna tänkas ha fått år 1914? Den somredan har all makt eller myndighet kan naturligtvis intefår mer av den varan. Även aposteln Paulus betonargång på gång den maktställning Jesus fick efter sinuppståndelse. I Ef. 1:20,21 förklarar han att Gud

180

". . . uppväckte honom från de döda och satte honom påsin högra sida i den himmelska världen, över allaandevärldens furstar och väldigheter och makter ochherrar, ja, över allt som kan nämnas, icke allenast idenna tidsålder, utan ock i den tillkommande. 'Allt ladehan under hans fötter'."

Att dessa "furstar och väldigheter och makter ochherrar", som Jesus fick myndighet över år 33 e. Kr.,också inbegrep de jordiska härskarna visar apostelnJohannes, när han i sin skrivelse till de sjuförsamlingarna i Mindre Asien hälsar

". . .från Jesus Kristus, det trovärdiga vittnet, denförstfödde bland de döda, den som är härskarenöver konungarna på jorden." - Upp. 1:5.

Det är naturligtvis en sak att ha fått gudagivenmyndighet över allting i himmel och på jord, en annansak att utöva denna myndighet genom att frånta deövriga makthavarna deras makt. I Psalm 110:1, 2beskrivs profetiskt hur Jesus Kristus skulle insättas isin maktställning medan hans fiender ännu regerade,och att han skulle regera till dess alla dessa fienderhade fråntagits sin makt:

"HERREN (Jehova) sade till min herre: 'Sätt dig påmin högra sida, till dess jag har lagt dina fienderdig till en fotapall.' Din makts spira skall HERREN(Jehova) utsträcka från Sion; du skall härska mittibland dina fiender." (1917års sv. övers. - NWåterger sista meningen på följande sätt: "dragkuvande fram mitt ibland dina fiender", vilkettydligare visar att Kristi regering inte bara skullevara en passiv väntan.)

Enligt Sällskapet Vakttornet uppfylldes denna profetiskapsalm år 1914.9 Enligt aposteln Paulus började denuppfyllas från Jesu uppståndelse och himmelsfärd. I

9) Se t.ex. boken Goda nyheter som kan göra dig lycklig, utgiven påeng. 1976, på sv. 1977, s. 146.

181

Hebr. 10:12, 13 säger han att sedan Jesus harframburit ett enda offer för synderna, sitter han förbeständigt på Guds högra sida och väntar nu allenastpå att 'hans fiender skula bliva lagda honom till enfotapall'." Att detta inte skulle vara någon passiv väntan,utan ett aktivt kuvande av dessa fiender i enlighet medPs. 110:2, utvecklar Paulus närmare i 1 Kor.15:25-27:

"Ty han måste regera, 'till dess han har lagt allasina fiender under sina fötter' . Sist bland hansfiender bliver ock döden berövad all sin makt; ty'allt har han lagt under hans fötter'."

Om Jesu regering bara skulle vara en passiv väntan påatt hans fiender skulle bli lagda honom till en fotapall,då måste man dra slutsatsen att hela Jesu regeringstidinget annat är än en enda lång väntan, eftersom hanssiste fiende, döden, inte kommer att ha berövats all sinmakt förrän efter de "tusen åren". Det är först då som"döden och dödsriket" skall kastas i "den brinnandesjön; detta, den brinnande sjön, är den andra döden."(Upp. 20:5, 13,14) När denna sista fiende har utplånats,skall "Sonen själv giva sig under den som har lagt alltunder honom. Och så skall Gud bliva allt i alla." (1 Kor.15:28) Konsekvensen av Sällskapets tolkning blir alltsåatt Jesu regeringstid, från hans uppståndelse till slutetav "de tusen åren", är en lång, passiv väntan på att hansfiender skall läggas till en pall för hans fötter.Naturligtvis förnekar man denna konsekvens och hävdaratt det är Jesus själv som aktivt berövar sina fienderderas makt. Men om det medges att Jesu "väntan" inteinnebär en passiv väntan, utan är ett aktivt regerandeöver dessa fiender, då tvingas man också medge attdetta aktiva regerande i syfte att beröva fienderna derasmakt inte började först 1914 utan måste ha börjat redanår 33 e. Kr., precis som Paulus säger. (1 Kor.15:24, 25)

182

Men Sällskapet förlägger Jesu första aktivaingripande mot sina fiender till 1914 och förklarar attdet var då som Satan kastades ut ur himlen ned tilljorden, i uppfyllelse av Upp. 12:7-11. Som en följd avSatans utkastande skulle det komma "ve" över jordenoch havet (vers 12), och detta "ve", säger man, var förstavärldskriget och de övriga svårigheterna, som följde idess spår. Men hur kan man veta att just detta krig ochde svårigheter som följde i dess spår är det "ve" somUpp. 12:12 talar om? Det är sant att krig, hungersnöd,farsoter och jordbävningar kan betecknas som "ve" förmänskligheten. Men det finns inget bevis för att justförsta världskriget och dess följder är det "ve" som häråsyftas.

Satan är Kristi främste fiende. Han är den som har"döden i sitt våld" eller är "dödens herre" (Hebr.2:14,1981 års övers.). Jesus väntade inte till 1914 innanhan gick till angrepp mot denna fiende. I själva verketvar Jesu egen död och uppståndelse den största segeröver Satan som någonsin har vunnits. Därför förklararockså Paulus i Hebr. 2:14 att Jesus "genom sin dödskulle göra dens makt om intet, som hade döden i sittvåld, det är djävulen." Jesus insåg redan före sin död atthans död skulle innebära en sådan avgörande seger överSatan och förklarade därför:

"Nu går en dom över denna världen, nu skall dennavärlden furste utkastas." - Joh. 12:31.

Detta var detsamma som att säga att denna världensfurste, Satan, skulle berövas sin makt. Detta är justinnebörden i bilden med att någon "kastas ned frånhimlen till jorden". Vi påminner oss att Jesaja, när hanprofeterade om Babels konungs fall, använde ettliknande bildspråk. (Jes. 14:12) På liknande sättuttryckte sig Jesus när lärjungarna, fyllda av glädje,återvände från sin evangeliseringstur och berättade

183

om den myndighet de kunde utöva över de ondaandarna. Jesus svarade: "Jag såg Satan falla ned frånhimmelen såsom en ljungeld." (Luk. 10:18) Sammabildspråk använde han också då han talade om domenöver Kapernaum. (Matt. 11:23) När därförUppenbarelseboken, som genomgående beskriverhändelser med hjälp av bilder och symboler, på liknandesätt talar om Satans utkastande från himlen, skall dettaspråk inte uppfattas alltför bokstavligt, i synnerhet somdet förklaras i samma andetag att de kristna martyrerna"övervunno honom i kraft av Lammets blod och i kraftav sitt vittnesbörds ord". (Upp. 12:11) På detta sätt, ochdärför att "de älskade icke så sitt liv, att de drogo sigundan döden", blir dessa kristna martyrer delaktiga iKristi seger över Satan, en seger som här beskrivs medvälkända symboler. ett nedstörtande från himlen. I sittraseri över detta nederlag drar Satan "ve" övermänskligheten, vilket kan syfta på alla de svårigheterhan har bringat över världen sedan Kristi tid, om detinte syftar på det sista stora "veet" över världen, denstora vedermödan som enligt bibeln skall nå sin kulmenföre Kristi återkomst. Sällskapet Vakttornets försök attidentifiera detta "ve" med första världskriget och dessföljdverkningar bottnar i den kronologiska beräkningenatt hedningarnas tider utlöpte 1914. På sammaberäkning grundar sig också den tolkningen attgossebarnets födelse och uppryckande till Guds tron ivers 5 syftar på Guds rikes upprättande i himlen 1914.Bortser man från denna kronologiska beräkning är detinte svårt att se att vers 5 handlar om Kristus, denförste av "kvinnans säd". och hans insättande på Gudshögra sida efter hans uppståndelse år 33 e. Kr.

Den slutsats vi kan dra av bibelns eget vittnesbörd äralltså att Kristus insattes på Guds tron i himlen efter sinuppståndelse och himmelsfärd år 33 e. Kr. Sedan dess

184

har riket varit i funktion och Kristus har, iklädd allmakt i himmel och på jord, regerat över sin församlingoch även "mitt ibland sina fiender". Den fråga vi börställa oss är därför följande: Om Jesus Kristus, somSällskapet medger, ända sedan år 33 har suttit påJehovas tron i det himmelska Jerusalem och regeratöver det andliga Israel, d v s sin kristna församling, påsamma sätt som de judiska kungarna i Davids ätt framtill Sidkia satt på Jehovas tron i det jordiska Jerusalemoch regerade över det köttsliga Israel - hur kan det dåhävdas att "Jerusalem", uppfattat som en symbol förGuds rike, har förtrampats av hedningarna ända fram till1914? Ingen av dessa hedniska nationer har naturligtviskunnat stiga upp till himlen (Joh. 3:13) för att försökaförhindra Kristi styre sedan år 33 e. Kr. Det hjälper inteheller att försöka förklara förtrampandet som denförföljelse, som har drabbat de kristna representanternaför det himmelska Jerusalem här på jorden sedan dess,ty detta förtrampande upphörde inte 1914! De kristna,inte minst Jehovas Vittnen, har utstått myckenförföljelse sedan 1914, särskilt under de bådavärldskrigen. Frågan om på vilket sätt Jerusalemupphörde att förtrampas år 1914 kvarstår därförobesvarad, till och med i ljuset av Sällskapets egnatolkningar!

Men Kristus förutsade att tecknen på hans osynliga"närvaro" skulle vara krig, hungersnöd, farsoter,jordbävningar, laglöshet, och så vidare! Förutsade handet? Har vi sett dessa tecken på jorden sedan 1914?Detta för oss över till Matteus, kapitel 24.

Tecknet på Kristi "parousía""När Jesu lärjungar enligt Matt. 24:3 frågade: "Vad skallbli tecknet på din 'parousía'?", använde de ett ord somvanligen översätts med "ankomst" eller "tillkommelse

185

"Tecknet" uppfattas därför vanligtvis som något somskulle föregå och förebåda Jesu ankomst. Det var på detsättet även N. H. Barbour och hans följeslagareuppfattade saken - till dess att året 1874 hade passeratutan att Kristus hade visat sig på skyarna. Som vi såg ikapitel 1 var det i det läget som en av läsarna avBarbours tidskrift Midnight Cry upptäckte att BenjaminWilson i sin översättning av Nya Testamentet, TheEmphatic Diaglott, översatte det grekiska ordet parousíamed "närvaro", inte med "ankomst". Om dennaöversättning återger ordet rätt, så frågade intelärjungarna efter det tecken som skulle föregå ochförebåda Jesu ankomst, utan de frågade efter det teckensom skulle följa på och känneteckna hans (osynliga)närvaro! Denna idé godtogs av Barbour och senare, år1876, också av Russell. Tecknet kunde alltså urskiljas ivärldshändelserna sedan år 1874, och senare, frånbörjan av 1930-talet, i världshändelserna sedan 1914.Men betyder verkligen parousía "närvaro"?

Det är sant att ordböcker samstämmigt förklarar attordet parousía bokstavligen betyder "närvaro". Men deframhåller också lika samstämmigt att ordet har dentekniska betydelsen "ankomst" eller "besök". I dentekniska betydelsen används ordet om "en härskaresbesök".10 Alla ledande språkforskare är överens om attnär ordet används i bibeln om Kristi återkomst, användsdet just i den tekniska betydelsen.

10) Se t.ex. artikeln om parousía i den välkända ordbokenTheological Dictionary of the New Testament, vol. V, 1967, s. 858 ff.,redigerad av Gerhard Friedrich. Den engelska utgåvan publiceras avWm. B. Eerdmans Publ. Co. i Grand Rapids, USA. I den 14 sidorlånga artikeln ägnas det mesta utrymmet (mer än 13 sidor) åtdiskussionen av ordets tekniska betydelse, och det läggs frammycket starka bevis för att ordet, när det i bibeln används om Kristiåterkomst, används i dess tekniska betydelse.

186

Är Jesu återkomst "en härskares besök"? Ja, bibelnvittnar alldeles klart om att Jesus skulle återkommasom den mäktige konung han blev vid sin uppståndelse,med "stor makt och härlighet" (Matt. 24:30; 25:31). Jesulärjungar kan inte gärna ha frågat efter tecknet på Jesu"närvaro", därför att själva idén om att Jesus skulleåterkomma osynligen och vara osynligen närvarande varfullständigt främmande för dem. Även SällskapetVakttornet medger detta: "Då de frågade Jesus: 'Vadskall vara tecknet på din närvaro?', visste de inte atthans framtida närvaro skulle vara osynlig."11 Om dealltså räknade med att han skulle komma tillbakasynligen, då måste de ha frågat efter tecknet som skullevisa att han var i antågande, inte efter tecknet på atthan hade kommit. Hans synliga närvaro skulle då varabevis nog.

Denna slutsats bekräftas också av det sätt, på vilketJesus besvarade deras fråga. Efter att ha beskrivit enrad olika händelser, krig, hungersnöd, farsoter,jordbävningar, förföljelse, den stora vedermödan och sinegen ankomst på skyarna, sade han:

"Ifrån fikonträdet mån I här hämta en liknelse. Närdess kvistar begynna att få saven och löven sprickaut, då veten I, att sommaren är nära." - Matt.24:32.

Lägg märke till att han inte sade: Då ni ser dessa olikavårtecken, då vet ni att "sommaren är osynligennärvarande" . Nej, sommaren hade inte kommit, menden var nära. Sedan fortsatte han och drog parallellen:

11) Vakttornet för 1 juni 1974, s. 245, § 6. Jämför också Vakttornetför 1 maj 1965, s. 215: ". . . de tänkte sig inte alls att han skullehärska som en härlig ande från himmelen, och därför förstod de inteatt hans andra närvaro skulle vara osynlig." Kursiv. här.

187

"Likaså, när I sen allt detta, då kunnen I ock veta,att han är nära och står för dörren." - Matt. 24:33.

Tecknet skulle alltså visa att Jesus var nära, att han vari antågande, inte att han hade kommit, precis somsaven och lövsprickningen visar att sommaren är nära, iantågande, men inte närvarande! Detta är den tydligainnebörden i Jesu liknelse.

Vad skulle enligt Jesus vara tecknet på hansankomst? När han sade: "När ni ser allt detta, då kan niveta att han är nära" - tänkte han då på allt han hadeberättat om i de tidigare verserna, från 4:e versen tillden 31:a: krig, hungersnöd, farsoter, jordbävningar,förföljelser, den stora vedermödan och hans egenankomst på skyarna? Detta kan kanske vara detomedelbara intrycket läsaren får av Jesu ord, men ennärmare undersökning av hans profetia tycks peka påen alldeles speciell sak, som han nämner i sitt svar. Haninleder i själva verket sitt svar med varningar:

"Sen till, att ingen förvillar eder. Ty många skola kommaunder mitt namn och säga: 'Jag är Messias' och skolaförvilla många. Och I skolen få höra krigslarm ochrykten om krig; sen då till att I icke förloren besinningen,ty sådant måste komma, men därmed är ännu ickeänden inne. Ja, folk skall resa sig upp mot folk och rikemot rike, och det skall bliva hungersnöd ochjordbävningar på den ena orten efter den andra; men alltdetta är allenast begynnelsen till 'födslovåndorna' ." -Matt. 24:4-8.

Sade Jesus att dessa händelser, krig, hungersnöd,farsoter och jordbävningar, skulle utgöra tecknet påhans ankomst? Det finns ingenting i Jesu ord somantyder att han menade det. Tvärtom varnar han sinalärjungar för att tro att sådana händelser som krig,hungersnöd, farsoter, o s v, som måste komma, skulleutgöra några bevis för att slutet var nära. Varningen varbefogad, därför att de judiska rabbinerna brukade räknaupp händelser av detta slag som tecken, vilka skulle

188

förebåda Messias' ankomst. Jesus fortsätter sedan ochtalar om svårigheter som skulle komma, förföljelser,växande laglöshet, o s v. Som Sällskapet Vakttornetockså framhåller i boken Guds tusenåriga rike harkommit nära (eng. 1973, sv. 1974), s. 296-297,markerades de årtionden som följde fram till Jerusalemsförstöring år 70 e. Kr. av händelser av detta slag.Samma slag av svårigheter har ända sedan dess fortsattatt förmörka människans historia, men Jesus betecknardem ingenstans som "tecknet" på hans parousía. I självaverket tar han inte upp frågan om sin återkomst förränhan har talat om den stora vedermöda, som skullekomma över Jerusalem och judarna. (Matt. 24:21, 22)

Han börjar då med en ny serie varningar. Det skullekomma människor, som falskeligen skulle säga sig varaMessias. Andra skulle säga att han hade kommit, menhöll sig dold, osynlig, någonstans, i något hus, ute iöknen eller någon annanstans. (verserna 23-26) MenJesus understryker att hans återkomst inte på någotsätt skulle bli omärklig, tvärtom:

"Ty såsom ljungelden, när den går ut från öster,synes ända till väster, så skall Människosonenstillkommelse vara" . - Vers 27.

Vem skulle kunna undgå att se en ljungeld eller blixt,som upplyser hela himlen? Ingen skulle kunna undgåatt se den. Så skulle Jesu ankomst, hans parousía, bli:den skulle märkas av alla, både vän och fiende. I deföljande verserna, 29-31, utvecklar sedan Jesusnärmare vad han menar och talar om vad som skulle blitecknet på hans ankomst:

"Strax efter den tidens lidanden skall solenförmörkas och månen inte ge något ljus.Stjärnorna skall falla från skyn och himlensmakter skakas. Då skall Människosonens teckensynas på himlen, och då skall alla jordens stammarhöja klagorop, och man skall få se Människosonen

189

komma på himlens moln med makt och storhärlighet." (Matt. 24:29, 30; 1981 års övers.)

Lärjungarna hade frågat efter "tecknet (grek. tó semeion)till din tillkommelse (parousía)", och här, i vers 30,börjar Jesus för första gången i sitt svar att tala om"Människosonens tecken (grek. to semeion)", som skullevisa sig "på himlen" i samband med hans återkomst.Vad kan detta "tecken. . . på himlen" vara?

Eftersom tecknet skulle visa sig "på himlen", är det dåtänkbart att det kan ha samband med de himlafenomensom omtalas i versen innan, solens och månensförmörkande och stjärnornas fallande från himlen? Iparallelltexten i Luk. 21:25-27 tycks tecknet rentavidentifieras med dessa himlafenomen:

"Tecken (semeia, pluralformen av semeion) skallvisa sig i solen och månen och stjärnorna, och påjorden skall hedningarna gripas av ångest ochrådlöshet vid havets och vågornas dån. Människorskall förgås av skräck, i väntan på vad som skallkomma över världen, ty himlens makter skallskakas. Då skall man få se Människosonen kommapå ett moln med makt och stor härlighet." (1981års övers.)

I stället för att tala om solens och månens förmörkandeoch stjärnornas fallande från himlen, säger alltså Lukashelt kort att det skall bli "tecken" i dessa himlakroppar.Med dessa "tecken" bör man därför säkert förstådetsamma som både Markus och Matteus iparallelltexterna beskriver som ett förmörkande av soloch måne och stjärnornas fallande från himlen. Dessabeskrivningar bör inte uppfattas alltför bokstavligt.Jesus rör sig här med ett från Gamla Testamentetvälkänt bildspråk, som används för att beskriva hurHerrens dag bryter in över ett folk eller rike med domoch undergång. Jesaja beskrev till exempel Guds domöver det forntida Babylon i liknande termer. "Ty

190

himmelens stjärnor och stjärnbilder sända ej mer ut sittljus, solen går mörk upp, och månens ljus skiner icke."(Jes. 13:1,10) På samma sätt beskrev Hesekiel Gudsdom över det forntida Egypten: "Och när jag utsläckerdig, skall jag övertäcka himmelen och förmörka dessstjärnor; jag skall övertäcka solen med moln, ochmånens ljus skall icke lysa mer. Alla ljus på himmelenskall jag förmörka för din skull och låta mörker kommaöver ditt land, säger Herren, HERREN." (Hes. 32:7, 8)Jämför också beskrivningarna av Juda landsödeläggelse i Jer. 4:23, 28; Joel 2:1, 2, 10, 30, 31. (Seäven Aid, sid 773:5-7)

När "Herrens dag" bryter in med dom och undergångför denna värld, kommer det inte att behövas någrakronologiska beräkningar för att förstå vad tiden harlidit, inte heller skall man behöva vända sig till några"specialister" på uttolkningen av tidstecknen. Nej, varoch en skall klart och tydligt kunna se "Människosonenstecken", som skall vara lika påtagligt som blixten närden upplyser himlen. "och alla släkter på jorden skoladå jämra sig". (Matt. 24:30) Också de utvalda, Kristisanna efterföljare? Nej, för dem innebär inbrytandet avHerrens dag hopp om befrielse: ". . . när I sen allt detta,då kunnen I ock veta, att han är nära och står fördörren." (Matt. 24:33) Att uttrycket "allt detta" i dennavers inte syftar tillbaka på allt, som Jesus har sagt frånvers 4 och framåt, utan på allt det som har sambandmed Herrens dags inbrytande i vers 29ff., framgår ännutydligare genom en jämförelse med parallelltexterna iLuk. 21. Efter att ha talat om "tecken" i sol, måne ochstjärnor och Människosonens ankomst på skyarna medstor makt och härlighet, fortsätter Lukas omedelbart:

"Men när detta begynner ske, då mån I resa uppeder och upplyfta edra huvuden, ty då nalkas ederförlossning". (Luk. 21:28.)

191

Av sammanhanget står det klart att Lukas med ordet"detta" syftar tillbaka på det nyss nämnda: tecknen ihimlakropparna och människornas skräck inför det somhåller på att ske. Precis som Matteus fortsätter sedanLukas med Jesu illustration om vårtecknen, som visaratt sommaren är nära, och förklaringen: "Likaså, när Isen detta ske, då kunnen I ock veta att Guds rike ärnära." (Lukas 21:29, 30) Ordet "detta" här, i vers 30, ärförstås en parallell till "allt detta" i Matt. 24:33, men hosLukas är det också en upprepning av ordet "detta" i vers28, vilket, som vi såg, hänsyftade på de nämndatecknen i himlen.

Vi finner alltså att "tecknet" på Människosonensparousía inte skulle visa sig efter hans ankomst ochkänneteckna hans "osynliga närvaro". Tecknet skall istället visa att "han är nära och står för dörren". Vi börheller inte låta oss vilseledas till att tro attMänniskosonens tecken utgörs av krig, hungersnöd,farsoter, jordbävningar och liknande ting, som harpräglat den mänskliga historien i årtusenden.Svårigheter av detta slag har visserligen tilltagit i vårtårhundrade i oroväckande grad och världshändelsernasedan 1914 har varit skrämmande nog. Men "allajordens stammar" har ändå inte igenkänt dem som"Människosonens tecken", som fått dem att börja "bristaut i klagan för hans skull". (Upp. 1:7 och Matt. 24:30,1981 års övers.) Exakt på vilket sätt det kommer attklargöras att Kristus är i antågande framgår inte avJesu ord, men när det sker skall alla förstå vad"tecknet" betyder.

Att Kristi ankomst inte skulle kunna beräknas iförväg, eller urskiljas bara av en viss kategori människorsom kan tolka tidshändelserna rätt, framgår vidare avatt Jesus sedan i fortsättningen av sin profetia beskriversin ankomst som en händelse, som kommer fullständigtöverraskande, mitt i de aningslösa människornasdagliga bestyr. Han betonar att tidpunkten ärfullständigt okänd, till och med för honom själv.

192

(Matt. 24:36; Mark. 13:32) Den skall komma "såsom ensnara . . . över hela jordens alla inbyggare." (Luk. 21:35)Även för lärjungarna skall Människosonen komma "i enstund som ni inte tänker er" . (Matt.24:44, NW) Det ärdärför nödvändigt för dem att vara vaksamma: "Vakenfördenskull; ty I veten icke, vilken dag eder Herrekommer." (Matt. 24:42) Denna uppmaning tillvaksamhet upprepas gång på gång. (Matt. 24:44; 25:13;Mark. 13:33-37) Vad Jesus vill säga med dessa ständigauppmaningar till vaksamhet är tydligen: "Min ankomstskall ske utan några som helst förvarningar. Ni skall intekunna räkna ut tidpunkten med hjälp av någrakronologiska perioder, inte heller skall ni kunna räknaut att den närmar sig genom att tolka tidshändelserna.De händelser våra rabbiner brukar ange som tecken påmin ankomst - krig, hungersnöd, farsoter, o s v - är ingasådana tecken. Min ankomst skall ske plötsligt, såplötsligt att den för alla, utom för dem som ständigtvakar, skall komma lika överraskande som en tjuv." Den"vaksamhet", som Jesus uppmanar till, kan därför integärna bestå i att söka tröst i kronologiska beräkningar,som skall utvisa när Kristi parousía börjar och riketupprättas, inte heller i att ty sig till självutnämndaprofeter, som gör anspråk på att kunna tolkatidshändelserna. Nej, som Paulus betonar består dekristnas vaksamhet i att "vara nyktra, iklädda trons ochkärlekens pansar, med frälsningens hopp såsom hjälm",(1 Tess. 5:1-8) Den kristen som är rustad på detta sättkan möta Kristi ankomst när den än inträffar och hälsadenna dag som en befrielsens dag.

Vad betydde året 1914?I Sällskapet Vakttornets profetiska tolkningar framställsåret 1914 som den stora Vändpunkten i människans

193

historia. Ofta citeras en rad historiker till bevis fördetta.12 Men menar verkligen dessa historiker atthistorien har löpt i en viss riktning ända fram till 1914,men sedan kom vändpunkten? Nej, ingen av dem harframställt det på det sättet. Låt oss se litet närmare påvad de egentligen har sagt.

En av de historiker, som uttalat sig om året 1914, ärBarbara Tuchman i The Guns of August (1962). Honskriver: "Första världskriget var en av de storaomvälvningarna i historien."13 Lägg märke till att honskriver "en av" de stora omvälvningarna. På liknandesätt uttalade sig en annan historiker i tidskriftenAmerican Heritage om1914: "Det året utgjorde en av dedär djupgående vändpunkterna som bara inträffar eneller två gånger på 1 000år."14 Och när vi analyserarcitaten från de olika historikerna, ett efter ett, så finnervi att ingen av dem är beredd att ge 1914 den betydelseSällskapet Vakttornet har gett det året. Ingen betecknardet som Vändpunkten, utan som en av historiensvändpunkter.

Historien har haft många vändpunkter. En av deviktigaste av historiens vändpunkter var franskarevolutionen (1789-1799) . I kapitel 1 citerades detvälkända historiska verket Cambridge Modern History,där franska revolutionen kallas för "den viktigastehändelsen i det moderna Europas tillvaro". Detta skrevsvisserligen 1904, före första världskriget. Historiker kanvara oense om betydelsen av olika "vändpunkter",inklusive betydelsen av 1914, men en sak är säker urbiblisk synpunkt: Den stora Vändpunkten i människanshistoria, den som definitivt och oåterkalleligt kommeratt ändra historiens förlopp, hör ännu framtiden till.

12) Se t.ex. boken ''Må ditt rike komma'', (eng. 1981, sv. 1982), s.115.13) "Må ditt rike komma", s. 115.14) Ibid., s. 120.

194

Den kommer att inträffa vid Kristi ankomst. Ingen kanförneka att 1914 var ett betydelsefullt år, attmänskligheten det året slog in på en ödesdiger kurs,Men året har ändå inte den betydelse som SällskapetVakttornet vill ge det, ty Kristi ankomst eller parousíainträffade inte det året. Den händelsen, och därmedockså historiens vändpunkt, är något som en kristenfortfarande med förväntan måste se fram emot.

Men någon kan kanske undra: Om 1914 intemarkerade slutet på hedningarnas tider och början påKristi osynliga närvaro, hur kunde det komma sig attförsta världskriget bröt ut vid en tidpunkt, som hadeförutsagts 39 år i förväg? Detta kan synasanmärkningsvärt. Men man bör först komma ihåg attingen av de händelser, som förutsades skulle inträffa detåret, inträffade då. Man bör också komma ihåg att enändlös rad av tidpunkter har förutsagts för Kristi andraankomst, liksom också för slutet av hedningarnas tider.I regel glöms alla de tidpunkter bort som slår fel, medande tidpunkter som råkar sammanfalla med någon viktighändelse blir ihågkommen. Av de många tidpunkter somhade fastställts för slutet på hedningarnas tider komnågra mycket nära året 1914, nämligen 1915 (Guiness,1886), 1917 (J. A. Brown, 1823), 1918 (Bickersteth, före1850) och 1923 (Guiness, 1886). Det är förvisso meranmärkningsvärt om en händelse inträffar på denförutsagda tidpunkten, som råkar ha ett eller annatsamband med de händelser som hade förutsagts förtidpunkten ifråga. Men också detta har inträffat. EnligtJ. A. Browns förutsägelse från 1823 angående året 1917skulle "Israels rikes fulla härlighet . . . fullkomnas" detåret. (Se fotnot 6) Även om inte detta uppfylldes 1917,inträffade det, som vi har sett, en händelse det året somblev ett viktigt steg mot upprättandet av staten Israel 30år senare. Men ännu märkligare var de förutsägelser om

195

de kommande stora revolutionerna i Frankrike i slutetav 1700-talet som gjordes av Robert Fleming, Jr.,nästan ett århundrade i förväg.

Flemings bok The Rise and Fall of Papacy("Påvedömets uppgång och fall") publicerades förstagången år 1701. I en kommentar till den fjärdevredesskålen i Upp. 16:8, 9 identifierade han "solen" idenna text med påvedömet och Frankrike som detredskap, genom vilket vredesskålen skulle utgjutas.Därefter skulle Frankrike självt bli förödmjukat: ". . . vikan på goda grunder anta att den franska monarkin,sedan den har förbränt andra, själv kommer att förtärasmedan den gör detta, genom att dess eld och det bränslesom uppehåller den härjar urskillningslöst ochobarmhärtigt, tills den slutligen är förbrukad mot slutetav detta århundrade.''15 "Jag kan bara hoppas att någonny slags förödmjukelse av de främsta understödjarna avAntikrist då skall inträffa; och kanske den franskamonarkin kan börja bli i hög grad förödmjukad vid dentiden; och alldenstund den nuvarande franske kungentar solen till sitt emblem och till sitt motto har 'Necpluribus impar' ('En match för många'), kan han ilängden, eller snarare hans efterträdare. och monarkinsjälv (åtminstone före år 1794) tvingas erkänna att han, iförhållande till de närboende potentaterna, till och medär 'Singulis impar'('Inte en match för någon'). Men närdet gäller denna vredesskål fruktar jag att den intekommer att till fullo ha utgjutits förrän år 1794."16

I början av 1793, när franska revolutionens fasor varsom våldsammast, och Ludvig XVI skulle till att avrättaspå schavotten sedan Republiken kort dessförinnan,

15) Robert Fleming, Jr., The Rise and Fall of Papacy. London 1701, s.68. Citaten är hämtade ur 1849 års (oavkortade) upplaga. Kursiv.här.16) Ibid., s. 64. Kursiv. här.

196

1792, hade proklamerats, började man påminna sigFlemings otroliga förutsägelser och hans bok börjadeomtryckas både i England och USA. Den sensation hansförutsägelse skapade var skakande ochgenomträngande, och uppfyllelsen av hans spådom bleven av de starkaste impulserna till det snabbt växandeintresset för studiet av profetiorna efter franskarevolutionen. Flemings beräkning av de 1 260årsdagarna (= 1 242 julianska år räknade från 552 till1794 e. Kr.) övertogs av många andra uttolkare, menderas slut ändrades snart från 1794 till 1798, det år dåpåven avsattes och landsförvisades av de franskatrupperna. Adventistiska grupper kom sedan attbetrakta året 1798 som början till "ändens tid".Beräkningen övertogs också längre fram - via N. H.Barbour - av Charles T. Russell och hans efterföljaremed en lätt justering: 1798 ändrades till 1799.Uppfattningen att "ändens tid" började 1799 levde sedankvar bland Russells efterföljare fram till 1920-talet, dåden övergavs. Sjundedagsadventisterna däremot trorfortfarande att "ändens tid" började 1798.

Borde inte "uppfyllda" förutsägelser av detta slaghjälpa oss att betrakta även årtalet 1914 med ennyktrare blick? I kapitel 2 konfronterades vi med en långrad bevis, som kullkastar idén att Jerusalem ödeladesav Nebukadnessar år 607 f. Kr. I kapitel 3 fann vi attäven Jeremias profetia om de 70 åren står i direkt stridmed tolkningen att denna period började 607 f. Kr. Bådebibeln och de utombibliska historiska källorna vittnarsamstämmigt om att Jerusalem ödelades 587 f. Kr. De2 520 åren kan följaktligen inte ha slutat år 1914 e. Kr.I kapitel 4 undersökte vi möjligheten att låta de 2 520åren börja 587 f. Kr. och sluta 1934 e. Kr., bara för attfinna att de uttolkare som försökt sig på detta utsattesig för en rad nya besvikelser. Den frågan ställdessedan: Är verkligen beräkningen av de 2 520 åren sund?Är den fast förankrad i bibeln? Den undersökning

197

som följde visade oss att den inte är det. Den har ingensom helst grund i bibeln. I det här kapitlet har vigranskat Sällskapets omtolkningar av hedningarnastider, Jerusalems förtrampande, Kristi tronbestigningoch besläktade frågor i litteraturen sedan 1922 ochfunnit att de nuvarande tolkningarna är bådesinsemellan motstridiga och i strid med bibeln.

Borde inte varje ärligt Jehovas Vittne på grund av alladessa skäl resolut och fullständigt förkasta1914 somslutpunkt för hedningarnas tider, tillsammans med allade grundlösa läror som har byggts upp på detta årtal?

198

Sidan saknar text

199

Kapitel 6

VAD MENADE JESUS MEDHEDNINGARNAS TIDER?

Några synpunkter på Lukas 21:24När vi försöker förstå uttrycket "hedningarnas tider" iLukas 21:24 är det viktigt att begrunda detsammanhang i vilket det förekommer. Visar verkligensammanhanget att Jesus med ordet "Jerusalem" intetänkte på den bokstavliga staden Jerusalem utan på"Guds rike" eller "riket i kung Davids dynasti" (Aid, s.95:1)? Finns det några bevis för att Jesus räknade"hedningarnas tider" från Nebukadnessars ödeläggelseav Jerusalem eller, som några andra uttolkare menar,från den judiska fångenskapens början 18 eller 19 årtidigare?1 En undersökning av sammanhanget kringLuk. 21:24 kan kasta ljus över dessa frågor.

Sammanhanget ger inget stöd åt de ovan omnämndatolkningarna. De ord som används - "Jerusalem","hedningar" - är uppenbarligen avsedda att förståsbokstavligt. Begreppen "hedningar" (grek. éthne) syftaralldeles tydligt på de icke-judiska folken.2 Jesus

1) Se t.ex. C. I. Scofield, The Scofield Reference Bible, New York 1909,fotnoten på s. 1345.2) "Ordet 'nationer' eller 'hedningar' är en översättning av detgrekiska ordet éthne, som betyder 'folk' eller 'nationer' och användesav bibelskribenterna med en bestämd hänsyftning på de icke-judiskanationerna." - Aid, s. 94:10.

200

förklarar att judarna skulle bli "bortförda i fångenskaptill allahanda hednafolk (grek. éthne)", och därefterskulle Jerusalem "bliva förtrampat av hedningarna(éthne)". (Vers 24) Detta kan inte betyda något annat änatt Jerusalem, medan judarna befann sig i fångenskaphos och var kringspridda bland icke-judiska nationer,skulle förtrampas av icke judiska nationer. Visar intedetta att också ordet "Jerusalem" måste syfta på denbokstavliga staden Jerusalem? I själva verket var dettaprecis vad som inträffade efter förstöringen avJerusalem år 70 e. Kr.: Den bokstavliga stadenJerusalem började förtrampas av, d v s kontrolleras av,3

en rad icke-judiska nationer, nämligen Rom (fram till615 e. Kr.), Persien (fram till 629 e. Kr.), detöstromerska(bysantinska) riket (fram till 637 e. Kr.), detmuhammedanska riket (fram till 1099 e. Kr.), detkristna kungariket(fram till 1187 e. Kr.), Egypten (framtill 1229 e. Kr.), Tyskland (fram till 1243 e. Kr.), Turkiet(fram till 1917 e. Kr.), Storbritannien (fram till 1948 e.Kr.) och Jordanien(fram till 1967 e. Kr.). Ingen kanförneka att Jesu profetia har uppfyllts bokstavligen. Omdenna bokstavliga tillämpning av profetian uppfyller alladess detaljer, varför skall den då inte accepteras somden riktiga tillämpningen?

3) "Förtrampa" (grek. patéo): det grek. ordet förekommer fem gånger iNT. Det används speciellt om utförandet av Guds domar.Trampandet av vinpressen i Upp. 14:20 och 19:15 är exempel pådetta bruk. (Jfr Joel 3:13; Jes. 63:2, 3, 6, där LXX har patéo) Ordetkan även betyda "beträda". I Jes. 42:5 används det (i LXX) om demsom "vandrar på" jorden, d v s jordens invånare. Förstöringen avJerusalem år 70 var ett uttryck för Guds "vredesdom" (Luk. 21:22,23). Denna dom över judarna består så länge Jerusalem förtrampasav hedningar, d v s till dess hedningarnas tider är fullbordade.Redan detta förhållande tyder på att förtrampandet inte kan räknasända från Nebukadnessars tid, ty den vredesdomen upphörde efterjudarnas återvändande från Babylon. (Jfr Sak. 1:12, 16)

201

När Jesus i Luk. 21:20 sade att Jerusalem skulle"omringas av krigshärar", tänkte han då på Jerusalem ibetydelsen "Guds rike" eller "riket i kung Davidsdynasti"? Tydligen inte, därför att riket i kung Davidsdynasti vid den tid då de romerska härarna omringadeJerusalem (66 e. Kr.) utövades av den uppståndne JesusKristus. Det var därför oåtkomligt för de romerskakrigshärarna. Med "Jerusalem" måste Jesus därför hamenat den bokstavliga staden Jerusalem, som slutligenförstördes av de romerska härarna år 70 e. Kr. Dennaförstöring av det bokstavliga Jerusalem påverkade inteden ställning som Jesus Kristus, Davids rättmätigearvinge, då intog som regerande kung på Guds högrasida i himmelen. De ord Jesus använder om Jerusalem ide följande satserna, att "dess ödeläggelse är nära", att"de som är inne i staden må draga ut därifrån, och desom är ute på landsbygden må icke gå ditin"(verserna20, 21), kan omöjligen ha åsyftat "riket i kung Davidsdynasti" utan måste ha gällt den bokstavliga stadenJerusalem. Sammanhanget kräver därför att när han ivers 24 talar om att Jerusalem skulle bli "förtrampat avhedningarna" är det fortfarande fråga om denbokstavliga staden, inte om "riket i kung Davidsdynasti".

När började detta förtrampande av det bokstavligaJerusalem? Även om det är sant att staden ända sedanödeläggelsen år 587 f. Kr. nästan oavbrutet hadekontrollerats av hedniska nationer (med undantag fördet oberoende judiska mackabeiska styret åren 135-63f. Kr.!), tycks Jesus här tala om den period avförtrampande, som skulle börja med Jerusalemsförstöring år 70 e. Kr. Vi lägger märke till att han intesäger att "Jerusalem skall fortsätta att bli förtrampat avhedningarna", som om han menade att dettaförtrampande pågick redan då han uttalade sin profetia.Nej, han talade om förtrampandet som något som skullekomma och använde därför futurumformen av verbet

202

förtrampa: éstai patouméne, som ordagrant betyder"skall bli förtrampad". Den situation som rådde föreJerusalems förstöring förutsätter också attförtrampandet inte kunde ha börjat före stadenserövring. När Jesus sade att Jerusalem skulle omringasav krigshärar förutsatte detta givetvis att dessa härarinte kontrollerade Jerusalem vid denna tid. Om degjorde det, varför behövde de då omringa staden i syfteatt inta den? Den verkliga situationen under åren 66-70e. Kr. var, som Josefos visar i sin Wars of the Jews, attjudarna, inte hedningarna, kontrollerade Jerusalemunder denna period. Men efter Jerusalems förstöring år70 e. Kr. fördes judarna bort i fångenskap till olikaländer och staden, som nu delvis låg i ruiner,förtrampades eller kontrollerades av hedningar.Slutsatsen att "hedningarnas tider" började redan påNebukadnessars tid är därför av allt att dömafullständigt ogrundad.

En vanlig slutsats är också att hedningarnas tiderskall sluta först i och med Kristi andra ankomst ellerparousía.4 Innebörden i uttrycket "hedningarnas tider"tolkas då ofta inte bara som "hedningarnas tider avförtrampande", utan som "hedningarnas tider här påjorden" .5 Men är det otänkbart att Jerusalem skullekunna upphöra att förtrampas av hedningarna redanföre Kristi ankomst? I vår egen tid har förtrampandet avdet bokstavliga Jerusalem steg för steg börjat

4) "De flesta uttolkare låter slutet av hedningarnas tider sammanfallamed Kristi andra ankomst." John F. Walvoord i Bibliotheca Sacra förjanuari 1968, s. 7.5) En annan tolkning av hedningarnas tider bygger på att detgrekiska ordet för "tider", kairoí, ibland används om en gynnsam tid,given av Gud. Hedningarnas tider tolkas då som den tidsperiod, dåkallelsen till Guds rike går ut till hedningarna. Enligt denna tolkningbörjade hedningarnas tider med hövitsmannen Kornelius'omvändelse. (Apg. 10:1 ff.; Jfr 2 Kor. 6:2 )

203

upphöra: Den 9 december 1917 befriade den brittiskaarmén som vi har sett Jerusalem från turkarna, ochsamma år undertecknades den s.k. "Balfour-deklarationen". (Se kapitel 5) På fredagen den 14maj1948 tillkännagav David Ben-Gurion i Tel Aviv attden israeliska staten var ett faktum, och den 7 juni1967 tog judarna den gamla staden i Jerusalem ibesittning. Sedan den dagen har judarna haft kontrollenöver praktiskt taget hela Jerusalem. Undantaget är denviktigaste delen av det forntida Jerusalem,tempelplatsen, som fortfarande är i arabernas händer.Jesu profetia har alltså nära nog bokstavligen gått ifullbordan. Om också tempelplatsen skulle falla iisraelernas händer före Kristi ankomst, skall vi då draslutsatsen att judarna på nytt kommer att bli Gudsutvalda folk, att judarnas tempel skall återuppbyggas pådess forna plats och att Jerusalem skall bli denhuvudstad varifrån Jesus Kristus skall styra jorden iframtiden? Sådana tolkningar är mycket vanliga på endel håll. Men Jesus sade ingenting om detta. Hanprofeterade bara om att hedningarnas förtrampande avJerusalem skulle komma att upphöra någon gång iframtiden, antingen genom att staden på nytt skullekomma i judisk besittning eller genom att hedningarnasstyre på jorden skulle upphöra genom Kristi ankomst.Man behöver inte lägga någon annan betydelse i Jesuord utöver detta. I varje fall visar sammanhanget kringLuk. 21:24 att vi måste ge de ord Jesus använder enbokstavlig innebörd, och därför måste uppfyllelsen avhans profetia om Jerusalems förtrampande ha sambandmed den bokstavliga staden Jerusalem.6

6) Detta är den enklaste och mest logiska slutsatsen, eftersom denbåde tar hänsyn till sammanhanget och bekräftas av den historiskaverkligheten. Varje försök att undvika denna slutsats måste ignorerabåde sammanhanget och historiska fakta. I Vakttornet för den 15

204

mars 1982 rapporteras F. W. Franz, presidenten för SällskapetVakttornet, ha dryftat med en klass nyutexaminerade missionärerhuruvida "hedningarnas tider" var förbundna med " den bokstavligastaden Jerusalem" eller inte. Han berättade att "somliga har förfäktatatt 1914 inte betydde någonting och att Jesus tänkte på ettförtrampande av den bokstavliga staden Jerusalem".Konsekvenserna av en sådan uppfattning är, sade han, atthedningarnas tider upphörde 1967, då staten Israel vann kontrollöver området väster om Jordan, däribland den gamla muromgärdadestaden Jerusalem. "Men", frågade Franz, "har detta lett till att JehovaGud blivit ärad? Har det lett till att Messias kommit för att upprättaGuds rike där borta i det jordiska Jerusalem?"

I stället för att försöka bemöta de argument, som visar atthedningarnas tider måste förknippas med den bokstavliga stadenJerusalem, gav sig alltså president Franz enligt denna rapport hän åtett resonemang, som var fullständigt främmande för sammanhangetkring Luk. 21:24, och åsidosatte därigenom helt och hålletgrundläggande principer som måste följas då man nalkas denbibliska texten. För det första ignorerade han fullständigt det faktumatt den viktigaste delen av Jerusalem, tempelplatsen, fortfarande är ihedningarnas ägo, och att dem han argumenterar mot därför intemenar att hedningarnas tider upphörde 1967. Det finns helleringenting i sammanhanget kring Luk. 21:24 som anger att slutet påhedningarnas tider omedelbart skulle resultera i att Jehova Gud blevärad eller att Messias då skulle upprätta Guds rike i det jordiskaJerusalem. Bara genom att ignorera sammanhanget kring Jesu ordoch historiska fakta kunde alltså presidenten avvisa slutsatsen atthedningarnas tider har med det bokstavliga Jerusalem att göra.

205

EFTERSKRIFT

Ett nytt försök att dölja fakta

Som det berättades i förordet till detta arbete sändesdenna avhandling till Sällskapet Vakttornets högkvarterunder1977. Under den korrespondens som följdeframlades ytterligare en rad bevis, som har inarbetats idenna reviderade utgåva av avhandlingen. I besittningav alla dessa bevis kunde det ha förväntats att deansvariga bröderna vid högkvarteret i Brooklyn skullevara beredda att omvärdera sin beräkning av"hedningarnas tider" i överensstämmelse med sittföregivna intresse för bibelns sanning och historiskafakta. Men i stället valde de, tvärtemot alla bevis, atthålla fast vid årtalet 607 f. Kr., eftersom de inte kundesläppa de tolkningar som har knutits till detta årtal.Följaktligen publicerades ännu en framställning överdessa profetiska spekulationer på sommaren år 1981 iform av boken "Let your Kingdom come", som gavs ut påsvenska1982. I denna bok nämns helt kort några avbevisen mot 607 f. Kr. i ett särskilt "TILLÄGG TILLKAPITEL 14" på sidorna 186-189. Men "Tillägget"innehåller tyvärr ingen saklig presentation av bevisenoch är i själva verket ingenting annat än ett dåligt försökatt bortförklara uppenbara fakta.

Missvisande presentation av de historiska bevisenInom historieforskningens område betraktas enhändelse som ett "historiskt faktum" om den är

206

omvittnad av åtminstone två oberoende vittnen. Vikänner igen den principen från bibeln: "Var sak måavgöras efter två eller tre vittnens utsago." (Matt. 18:16;jfr 5 Mos 19:15) I kapitel två av detta arbetepresenterades sju vittnen mot årtalet 607 f. Kr., av vilkaåtminstone fyra var klart oberoende av varandra. Deallra flesta av de redogörelser, som lämnar dettasjufaldiga vittnesbörd, återfinns på dokument som harbevarats från den nybabyloniska perioden själv och äralltså samtida med den. De består av kungainskrifteroch affärsdokument, samt gravstelar från den samtidaegyptiska saitiska dynastin. Bara de astronomiskadagböckerna och Ptolemaios' och Berossos' kungalistoråterfinns i senare källor, men också dessa källorhämtade, som vi såg, direkt eller indirekt sinaupplysningar från dokument som gick tillbaka till dennybabyloniska perioden. Bevisen mot årtalet 607 f. Kr.är därför överväldigande, och ytterst få regeringar i denforntida historien kan fastställas med sådan säkerhetsom Nebukadnessars regering (604-562 f. Kr.).

Sällskapet nämner i sitt "Tillägg" helt kort några avbevisen mot årtalet 607 f. Kr. De nämner till exempelPtolemaios' och Berossos' kungalistor, men försökersamtidigt dölja att båda dessa historiker fick sinaupplysningar från källor som - direkt eller indirekt -hade nått dem från det nybabyloniska rikets egen tid(krönikor och kungalistor), och påstår i stället att degrundade sina upplysningar "på källor som går tillbakatill den seleukidiska perioden" hundratals år senare (s.186)! Vidare nämner de - för första gången - NabonidsHarranstele (Nabon. H 1, B), ett originaldokument frånNabonids regering som fastställer längden av hela dennybabyloniska perioden fram till Nabonids 9:eregeringsår. Samtidigt underlåter de att nämna ettannat, minst lika viktigt originaldokument frånNabonids regering, Hillah-stelen, som likaså fastställer

207

längden av hela den nybabyloniska epoken, inklusiveNabonids regering!

Som tredje huvudkälla nämns den astronomiskadagboken VAT 4956. De hänvisar till att detta dokumentär en kopia från 200-talet f. Kr. och upprepar återigensin omöjliga teori att "det är möjligt att de historiskaupplysningar den innehåller helt enkelt är de som varallmänt vedertagna på seleukidernas tid" - utan att ensantyda något om att denna teori redan är grundligtvederlagd! (s. 186)

Slutligen nämner de affärsdokumenten och erkänneratt dessa samtida dokument ger regeringstiderna för allade nybabyloniska kungarna och att dessa regeringstideröverensstämmer med uppgifterna i alla de tidigareomnämnda källorna: Ptolemaios' kanon, Berossos'kungalista, Nabonids kungainskrifter och deastronomiska dagböckerna.(s. 187) De underlåter dockatt påpeka att en sådan överensstämmelse kullkastarderas uppfattning att upplysningarna på VAT 4956 baraskulle återspegla den under seleukidernas tidvedertagna uppfattningen om den nybabyloniskakronologin.

Förutom Hillah-stelen, den astronomiska dagbokenB. M. 32312 och kungalistan från Uruk underlåter deockså att nämna en annan huvudkälla som bekräftarden vedertagna nybabyloniska kronologin, nämligen dedokument som fastställer längden av den samtidaegyptiska saitiska eran och de bibliska synkronismernatill denna era!Genom att på detta sätt utelämna hälften av bevisen

och presentera en del av de övriga på ett högstmissvisande sätt döljer de den verkliga sanningen omstyrkan i dessa bevis. Från denna utgångspunktfortsätter de sedan med en kritisk värdering av de bevissom har presenterats:"

Men ingen historiker kan förneka att det är möjligtatt den nuvarande bilden av babylonisk historia

208

kan vara vilseledande eller felaktig. Det är tillexempel känt att forntida präster och kungaribland ändrade redogörelserna för att tjäna sinaegna syften." (s. 187)

Men återigen döljer man de verkliga fakta i denna sak.Även om det är sant att forntida skrivare iblandförvanskade historien i syfte att förhärliga sina kungaroch gudar, är historiker överens om att - även omförvanskningar av detta slag kan påträffas i assyriskakungainskrifter och andra dokument - de nybabyloniskaskrivarna aldrig förvanskade historien på detta sätt.Detta faktum betonades också i kapitel 2 av detta arbete(se under rubriken "Krönikor och andra historiskadokument") . Där citerades A. K. Grayson, en ledandeauktoritet på de babyloniska historiska dokumenten.Han säger bland annat: "I olikhet med de assyriskaskrivarna underlåter aldrig de babyloniska skrivarna attberätta om babyloniska nederlag eller försöker ändradem till segrar." Om de nybabyloniska krönikorna sägerhan: "Krönikorna innehåller en rimligtvis tillförlitligskildring av viktiga händelser under den period debehandlar", och "Inom gränserna för sitt intresse ärskrivarna helt objektiva och opartiska". Om debabyloniska kungainskrifterna (till exempelNabonidstelarna): "De babyloniska kungainskrifterna ärhuvudsakligen redogörelser över byggnadsföretag ochsynes i det stora hela vara tillförlitliga." (Orientalia, vol.49, fasc. 2, 1980, s. 170,171, 175) De skrivare somförvanskade de historiska redogörelserna gäller alltså deassyriska, inte de nybabyloniska skrivarna, ett faktumsom förtigs i Sällskapet Vakttornets "Tillägg".

Deras nästa argument är att

"även om det upptäckta bevismaterialet är korrekt,så kan det ha feltolkats av moderna forskare ellervara ofullständigt, så att ännu icke upptäcktmaterial drastiskt kan ändra kronologin för denperioden." (s. 187; kursiv. här)

209

Uppenbarligen inser Sällskapet att alla de bevis somhittills har påträffats sedan mitten av förra århundradetenhälligt pekar på 587 f. Kr., inte 607, somNebukadnessars 18:e regeringsår. Bland de tusentalsdokument som har upptäckts från den nybabyloniskaeran har de inte lyckats hitta det minsta bevis till stödför sitt årtal (607); därav hänvisningen till "ännu ickeupptäckt material" . En kronologi som måste byggas uppmed hjälp av "ännu icke upptäckt material", därför attden raseras av det upptäckta materialet, vilarsannerligen på en dålig grundval. Om en idé, somkullkastas av en överväldigande mängd upptäcktmaterial, skall bibehållas därför att man hoppas finnastöd för den i "ännu inte upptäckt material", då kan allaidéer, hur tokiga de än är, bibehållas enligt sammaprincip. Men man bör då komma ihåg att tron på ensådan idé inte bygger på "det tydliga beviset påverkligheten som man inte ser" (Hebr. 11:1, NW), utanenbart på önsketänkande.

Om det verkligen vore sant att 1) "ingen historiker kanförneka att det är möjligt att den nuvarande bilden avbabylonisk historia kan vara vilseledande eller felaktig",att 2) "forntida präster och kungar ändraderedogörelserna" från den nybabyloniska perioden, att 3)"även om det upptäckta bevismaterialet är korrekt, såkan det ha feltolkats av moderna forskare eller varaofullständigt", och att 4) "ännu inte upptäckt materialdrastiskt kan förändra kronologin för den perioden" -vilken anledning har vi då att godta någon tidpunkt frånden nybabyloniska perioden som historiker harfastställt, till exempel 539 f. Kr. som tidpunkten förBabylons fall? Även denna tidpunkt har fastställtsenbart med hjälp av historiska dokument av den typsom ligger till grund för dateringen av Nebukadnessars18:e regeringsår till 587 f. Kr. Av de två tidpunkterna

210

har 587 f. Kr. till och med bättre stöd än 539 f. Kr. !1

Om 587 f. Kr. skall förkastas av ovannämnda skäl, dåfinns det ännu större skäl till att förkasta 539 f. Kr. !Men i stället har Sällskapet Vakttornet inte baragodtagit 539 f. Kr. som ett tillförlitligt årtal, utan de hartill och med gjort det till själva grundvalen i sinbibelkronologi!2 Om deras skäl till att förkasta årtalet587 f. Kr. vore giltiga, så är de i ännu högre grad giltiganär det gäller årtalet 539 f. Kr. Att förkasta det ena ochbibehålla det andra är inte bara inkonsekvent; det ärdessutom intellektuellt oärligt.

Vantolkning av forskareFör att ytterligare ge stöd åt de skäl som anförts tillvarför man förkastar den nybabyloniska kronologi somhistorikerna har fastställt citeras en välkänd auktoritetpå Främre Orientens historia:

"Professor Edward F. Campbell jr insåg tydligtvisdetta," - d v s att den nuvarande bilden avbabylonisk historia kan vara vilseledande ellerfelaktig, att forntida kungar och präster kan ha

1) Detta har grundligt bevisats av Karl Burganger i småboken TheWatchtower Society and Absolute Chronology, Lethbridge: ChristianFellowships International, 1981.2) Från 1955 och fram till omkring 1971 betecknades årtalet 539som en "absolut tidpunkt" i Sällskapets publikationer. (SeBurgangers småbok, sid 13) När det upptäcktes att tidpunkten intehade det stöd som man hade föreställt sig släppte man dennabeteckning. I Aid-boken betecknas 539 som en "axelpunkt" ("pivotalpoint"). Men i den bok som granskas i denna efterskrift har ocksådenna beteckning övergetts. Nu heter det bara att "historiker harräknat ut" och "historiker menar" att Babylon föll i oktober 539 f. Kr.("Må ditt rike komma", s. 136 och 186) Trots detta förankrarSällskapet hela sin bibelkronologi till denna tidpunkt!

211

ändrat de forntida nybabyloniska redogörelsernaoch att ännu oupptäckt material drastiskt kanförändra kronologin för perioden - "för iinledningen till en tabell som omfattadenybabylonisk kronologi gjorde han följandeförbehåll: 'Det säger sig självt att dessa listor ärpreliminära. Ju mer man studerar de inveckladekronologiska problemen i forntidens FrämreOrienten, desto mindre böjd är man att tänka pånågon framställning som slutgiltig. Av den orsakenskulle ordet cirka (omkring) kunna användas ännumer än det har."' (s. 187)

Detta citat är hämtat från ett kapitel skrivet av professorCampbell jr i boken The Bible and the Ancient Near East(BANE), som redigerades av G. Ernest Wright. SällskapetVakttornet underlåter emellertid att nämna att dekronologiska listor, som professor Campbell jr hänvisartill, omfattar de olika kronologierna för Egypten,Palestina, Syrien, Mindre Asien, Assyrien ochBabylonien från omkring 3800 f. Kr. till Alexander denstores död (323 f. Kr. ), och att - även om ordet cirkaplaceras framför många av de regeringstider sompresenteras i listorna över denna långa period - inga"cirka" har placerats framför någon av de regeringstidersom anges för den nybabyloniska perioden! Frågan är:När professor Campbell jr (i samarbete med professorDavid N. Freedman) sammanställde de kronologiskalistorna i BANE, ansåg han då att "den nuvarandebilden av babylonisk historia kan vara vilseledande ellerfelaktig" också när den gäller den nybabyloniskaperioden? Ansåg han det vara möjligt att "forntidapräster och kungar ändrade" de nybabyloniska"redogörelserna för att tjäna sina egna syften"? Var hanav dessa och andra skäl beredd att placera några cirkaframför någon av de nybabyloniska regeringstiderna?Gav Sällskapet Vakttornet med andra ord en korrektpresentation av professor Campbells (och professorFreedmans) uppfattning?

212

När denna fråga ställdes till professor Campbell svaradehan:

"Som Du kanske har slutit Dig till är jag bestört över detsätt på vilket Sällskapet Vakttornet har använt sig avNoel Freedmans och mina kronologiska listor. Jag ärrädd att en del nitiska personer griper tag i varjehalmstrå för att finna stöd för sina redan färdigaslutsatser. Det här är utan tvekan ett fall där man hargjort just detta. Låt mig först förklara att vidfördelningen av ansvaret för de kronologiska listornakom den större delen, Främre Orientens kronologi, påmin lott, medan professor David Noel Freedman, somnumera är vid universitetet i Michigan, fick hand om debibliska tidsuppgifterna. Vi talade visserligen om dereservationer vi placerade framför våra tabeller, men vihade absolut inte för avsikt att antyda att det fanns enavvikelse på så mycket som tjugo år ifråga om detidpunkter som gäller Babylonien och Juda. Jag ärfullständigt övertygad om att dr. Freedman någonstans inotapparaten till kapitlet i BANE uttryckligen förklararatt årtalet 587/6 kan vara fel på högst ett år, medanårtalet 597 är en av de mycket få säkra tidpunkterna ihela vår kronologiska repertoar. Jag vet att hanfortfarande är övertygad om detta, liksom jag är det. Detfinns, så vitt jag vet, inte en gnutta bevis som ensantyder möjligheten av att präster eller kungar ändradetidpunkterna i den babyloniska krönikan avfromhetsskäl. Jag är fullständigt överens medGrayson."3

3) Brev från dr. Campbell till författaren, daterat den 9 augusti 1981.- Skälet till den ovisshet som råder bland forskare om huruvidaJerusalem ödelades 587 eller 586 f. Kr. är en viss tvetydighet ibibelns datering av händelsen och har inget med de utombibliskakällorna au göra. Alla forskare är överens om att Nebukadnessars18:e regeringsår var 587/86 f. Kr. (Nisan till Nisan). Bibeln daterarvanligen Nebukadnessars ödeläggelse av Jerusalem till hans 19:eregeringsår (2 Kon. 25:8 och Jer. 52:12), men förlägger händelsen tillhans 18:e regeringsår Jer. 52:29. Motsägelsen kan förklaras om man

213

Dr. Campbell jr vidarebefordrade de frågor som ställdestill honom till dr. Freedman, för att denne skulle fåmöjlighet att ge uttryck åt sina egna synpunkter. Dr.Freedman skrev bland annat följande:

"Jag är fullständigt överens med dr. Campbell i alltsom han har skrivit till Dig om. Det är sant att detfinns en del ovisshet när det gäller den bibliskakronologin för denna period, men denna ovisshethärrör från oklara och kanske motsägandeuppgifter i bibeln och har ingenting att göra medde kronologiska upplysningar och bevis, somkilskriftstexter och andra utombibliska källorlämnar för den nybabyloniska perioden. Detta ären av de bäst kända perioderna i hela den forntidavärlden, och vi kan vara fullt säkra på atttidpunkterna är riktiga inom ett år eller så, ochmånga av tidpunkterna är exakta på dag ochmånad. Det finns därför absolut inget fog för dekommentarer och omdömen Sällskapet Vakttornetgav med utgångspunkt från ett påstående de gjordeom vår osäkerhet. Vad jag närmare bestämt tänktepå var den oenighet som råder bland forskare omhuruvida Jerusalems fall skall dateras till 587 eller586. Framstående forskare är oeniga på dennapunkt, och tyvärr har vi inte den babyloniskakrönikan för denna period som vi har när det gällerJerusalems erövring år 597 (denna tidpunkt är nuexakt fastställd). Men diskussionen gäller barahögst omkring ett år (587 eller 586) och kan därförinte ha något samband med de uppfattningar som

tar hänsyn till att bibeln normalt inte tar hänsyn till det babyloniskatrontillträdesåret, utan räknar det som det första året. Jer. 52:29tillhör ett avsnitt som inte kommer från Jeremias hand (jfr Jer.51:64!). och härstammar enligt vissa forskare från en skribent somhämtade upplysningar från arkiven i Babylon.

Tidpunkten 597 f. Kr. som året för Jerusalems erövring påJojakins tid är, enligt Campbell, en av de mycket få säkra tidpunktervi har. Skälet är den exakta synkronism som finns på denna punktmellan bibeln och den babyloniska krönikan.

214

förs fram av Jehovas Vittnen, vilka tydligen önskarskriva om hela historien för perioden och ändratidpunkterna ganska dramatiskt. Det finns ingetsom helst stöd för detta."4

Sällskapet Vakttornet har alltså i sina försök attförsvara årtalet 607 f. Kr. vantolkat dr. Campbells ochdr. Freedmans uppfattningar och presenterat dem på ettmissvisande sätt. Ingen av dem har den uppfattningenatt forntida präster och kungar kan ha ändratredogörelserna från den nybabyloniska perioden eller att"ännu inte upptäckt material drastiskt kan ändrakronologin för perioden". Ingen av dem är heller bereddatt sätta ordet cirka framför någon av de regeringstidersom ges i deras förteckning över kungarna från dennybabyloniska perioden. Den enda osäkerhet de pekarpå är om Jerusalems ödeläggelse skall sättas till 587eller 586 f. Kr., och denna osäkerhet härstammar intefrån några felaktigheter eller oklarheter i deutombibliska källorna, utan från de skenbartmotsägande uppgifter som lämnas i bibeln!

Missbruk av forntida skribenterDe två sista sidorna av Sällskapets ''Tillägg" ägnas åt endiskussion av Jeremias profetia om de 70 åren. (s. 188,189) Alla argument i detta avsnitt har redan grundligtvederlagts i kapitel 3 av detta arbete, "De sjuttio åren -ödeläggelse eller underdånighet?" Bara några få punkterskall därför ytterligare kommenteras här nedan. MotBerossos' påstående att Nebukadnessar förde judiskafångar till Babylon i sitt trontillträdesår, kort efter slagetvid Karkemish, (se ovan, kapitel 3) hävdas det att detfinns "inga kilskriftsdokument som bekräftar detta" (s.188).

4) Brev från dr. Freedman till författaren, daterat den 16 augusti1981.

215

Men Sällskapet Vakttornet underlåter att nämna attBerossos' påstående får ett klart stöd av Dan. 1:1-6, omdenna text accepteras som den står utan krystadeomtolkningar. Daniel berättar att "i Jojakims, Judakonungs, tredje regeringsår" (som motsvaradeNebukadnessars trontillträdes år, jfr Jer. 25:1!)belägrade Nebukadnessar Jerusalem, gjorde Jojakim tillsin vasall och förde med sig ett byte till Babylon, somdels bestod av en del av tempelkärlen, dels av judiskafångar, "ynglingar av konungslig släkt eller av förnämbörd". Detta var av allt att döma en mycket litendeportation och det är sant att den babyloniskakrönikan inte direkt omtalar dessa fångar. Den berättaremellertid att Nebukadnessar i sitt trontillträdesår"marscherade . . .omkring segerrikt i Hattu" (= Syrien-Palestina), och att han ''tog . . . med sig det väldiga bytetfrån Hattu till Babylon". Det kan knappast råda någottvivel om att detta "väldiga byte" också inbegrep fångarfrån Hattu-området. Professor Gerhard Larssonpåpekar: "Det är säkert att detta 'väldiga byte' inte barabestod av skatter utan också av fångar från de erövradeländerna. Det skulle ha varit helt och hållet främmandeför de babyloniska och assyriska kungarnas praxis attinte göra detta.''5 Även om kilskriftsdokumenten intesärskilt omnämner den av allt att döma oansenligajudiska deportationen i Nebukadnessars

5) Gerhard Larsson, "When did the Babylonian captivity begin?' iJournal of Theological Studies, vol. 18 (1967). sid 420. Det börobserveras att den babyloniska Krönikan behandlar de omfattandedeportationerna i samband med kung Jojakins bortförande tillBabylon på exakt samma sätt! Medan bibeln i detta fall ger endetaljerad beskrivning av deportationerna och även anger derasomfattning (se 2 Kon. 24:14-17), säger den babyloniska krönikanhelt kort att Nebukadnessar "erövrade staden och grep dess kung.En kung efter sitt eget val tillsatte han i staden och tog det väldigabytet och förde det till Babylon." Enligt 2 Kon. 24 inbegreps i "detväldiga bytet" omkring 18 000 judar!

216

trontillträdesår, antyder alltså krönikan kraftigt att denägde rum, i full överensstämmelse med både Danielsoch Berossos' direkta påståenden.

Ett annat argument mot denna slutsats tycker sigSällskapet finna i Jer. 52:28-30:

"Och vad som är ännu viktigare är att Jeremia52:28-30 utförligt berättar om att Nebukadnessartog judiska fångar under sitt sjunde år, sittartonde år och sitt tjugotredje år, men inte undersitt tillträdesår." (s. 188:2)

Men detta argument förutsätter att Jer. 52:28-30innehåller en komplett uppräkning av deportationerna,vilket dock bevisligen inte är fallet. Den totala summanav judar som fördes bort i de tre deportationerna uppgestill "fyra tusen sex hundra". (vers 30) Men i 2 Kon.24:14-16 uppges det antal, som fördes bort under baraen av dessa deportationer, till 18 000 (10 000 i vers 14och ytterligare 8 000 i vers 16)! Olika teorier har förtsfram för att förklara dessa skillnader, men ingen av demkan betraktas som något mer än en ren gissning. I Aid-boken görs till exempel det antagandet att det antal somomnämns i Jer. 52:30 "förmodligen avser dem som intogen viss rang, eller sådana som var familjehuvuden".(Aid, s. 297:3-5) I The New Bible Dictionary (red. J. D.Douglas, London: Inter Varsity Press, 1962) framförsden åsikten att "skillnaderna utan tvivel beror på attolika kategorier av fångar åsyftas". (s. 669:3) Allaforskare är ense om att Jer. 52:28-30 inte kan innehållaen komplett sammanställning över det antal fångar sombortfördes från Juda och Jerusalem, och någrakommentatorer förklarar också att inte alladeportationer är omnämnda i texten.6 I varje fall är inte

6) Jfr Albertus Pieters' diskussion av denna fråga i From thePyramids to Paul, New York: Thomas Nelson and Sons, 1935, s. 184-189.

217

den som Daniel beskriver i sitt första kapitel omnämnd idenna text, vilket inte bevisar att den inte ägde rum.Orsaken till att den inte är inbegripen i de deportationersom omtalas i Jer. 52:28-30 är troligen att det bara varen mycket liten deportation, som i första hand bestod av"ynglingar av konungslig släkt eller av förnäm börd",speciellt utvalda för att "tjäna i konungens palats".(Dan.1:3, 4) Det viktiga är inte om denna deportationfinns omtalad i några kilskriftsdokument eller inte, ellerom den är inbegripen i den ofullständiga uppräkningenav deportationer i Jer. 52:28-30. Det viktiga är attDaniel, oberoende av Berossos, omnämner dennadeportation i Nebukadnessars trontillträdesår, ett faktumsom Sällskapet Vakttornet förbigår med fullständigtystnad i sitt "Tillägg".

Mot Daniels och Berossos' klara uttalanden ställerSällskapet vidare Josefos, som påstår attNebukadnessar efterslaget vid Karkemish erövrade helaSyrien och Palestina "utom Judeen" (Ant, X, vi, 1). MenJosefos skrev detta mer än 600 år efter Daniel ochnästan 400 år efter Berossos. Även om han skulle harätt, motsäger inte hans påstående på något sättslutsatsen att de 70 åren av underdånighet för denationer som omgav Juda började i Nebukadnessarstrontillträdesår (Jer. 25:11) - ty detta är ju precis vadJosefos säger! Han förklarar att Nebukadnessar då,efterslaget vid Karkemish, "tog hela Syrien ända tillPelusium, utom Judeen". Pelusium låg vid Egyptensgräns!

Men det finns ingen anledning att tro att Josefos'påstående att Judeen var undantaget från dennaerövring är tillförlitligare är de upplysningar som ges avDaniel och Berossos. Bibelkommentatorer har gjort deniakttagelsen att Josefos i detta fall av allt att dömalägger fram en egen slutsats, som han kommit fram tillgenom en missuppfattning av 2 Kon. 24:1. Efter eningående undersökning av Dan. 1:1 ff. ger dr. E. W.Hengstenberg följande kommentar till orden

218

"utom Judeen" i Josefos' Ant. X, vi, 1: "Man bör inte troatt Josefos fick orden parex tes Ioudaias ("utom Judeen")från en källa som inte längre är tillgänglig för oss. Detsom följer visar tydligt att han kom fram till detta heltenkelt genom ett missförstånd av 2 Kon. 24:1. Eftersomhan felaktigt uppfattade de tre år, som omtalas där, somtidsavståndet mellan de två invasionerna, trodde han attingen invasion kunde ha inträffat före Jojakims 8:e år."7

Josefos' påstående väger följaktligen ingenting mot detvittnesbörd som ges av Daniel, som personligen varinbegripen i den deportation han beskriver, och denredogörelse som ges av Berossos, som uppenbarligen, imotsats till Josefos, fick sina uppgifter från källor somhärstammade från den nybabyloniska perioden.

Sällskapet Vakttornet citerar sedan i sitt "Tillägg"(s.188:3) två avsnitt ur Josefos' arbeten, där de 70 årenbeskrivs som 70 år av ödeläggelse (Ant. X, ix, 7 och MotApion I, 19). Men de döljer för läsaren att Josefos i sintredje och sista beskrivning av Jerusalemsödeläggelseperiod säger att ödeläggelsen varade i 50 år,inte 70! I Mot Apion I, 21 säger han:

"Dessa redogörelser stämmer med den sannahistorien i våra böcker [d v s bibeln]; ty i dem ärdet skrivet att Nebukadnessar i sitt nittonderegeringsår ödelade templet, varefter det befann sigi detta obemärkta tillstånd i femtio år; men att dessgrundvalar åter blev lagda i Cyrus' andraregeringsår, och att det fullbordades igen i Darius'andra år."

Till stöd för detta uttalande citerar Josefos förstBerossos och sedan feniciernas historia. Josefos

7) Ernst Wilhelm Hengstenberg, Die Authentie des Daniel und dieIntegrität des Sacharjah, Berlin 1831, s. 57. Citatet är översatt fråntyska.

219

motsäger alltså i detta avsnitt sina tidigare påståendenom längden av ödeläggelseperioden (se även ovan,kapitel 3, fotnot 4). Är det verkligen ärligt att bara citerade texter hos Josefos som stöder idén att ödeläggelsenvarade i 70 år och samtidigt förtiga att han senare i sinaarbeten anger bara 50 år för samma period? Det ärrentav troligt att Josefos själv på det sista ställetkorrigerar sina tidigare påståenden om längden avödeläggelseperioden!

Översättaren av Josefos, William Whiston, skrev ensärskild utredning om Josefos' kronologi, "Upon theChronology of Josephus", som finns med som AppendixV i utgåvan av hans översättning av Josefos' samtligaarbeten.8 I denna noggranna studie påpekar Whiston attJosefos ofta korrigerade sina tidigare tidsuppgifter i desenare delarna av sina arbeten. Han visar att Josefosförst anger längden av perioden från uttåget tilltempelbygget till 592 år, men längre fram i sina arbetenändrar han antalet till 612 år.9 Nästa period, fråntempelbygget till templets förstöring, anger han först till466 år, men ändrar senare antalet år till 470.10

Beträffande de 70 åren, som Josefos först räknar fråntemplets förstöring till judarnas återvändande i Cyrus'första år, skriver Whiston att "det säkert är Josefos' egenberäkning", och att de 50 år, som han senare i MotApion I, 21 anger för denna period, "troligen är hansegen korrigering på äldre dar".11 Om detta är fallet kanJosefos rentav anföras som ett argument mot dentillämpning Sällskapet Vakttornet har gjort av de 70åren! I vilket fall som helst står det klart att Josefos'

8) Josephus' Complete Works, Kregel Publ., Grand Rapids, 1978, s.678-708.9) Ibid., s. 684:14.10) Ibid., s. 686:19.11) Ibid., s. 688, 689:23.

220

uppgifter om de 70 åren inte kan användas somargument mot Berossos på det sätt Sällskapet har gjort.Josefos' sista uppgift om längden av ödeläggelseperiodenär i full överensstämmelse med Berossos' siffror, ochJosefos betonar själv denna överensstämmelse! (MotApion I, 20, 21)

Förutom Josefos nämner Sällskapet också Teofilus(s.188:3), en biskop i Antiokia, som skrev ett arbete tillförsvar för kristendomen mot slutet av andraårhundradet.12 Som Sällskapet påpekar räknade han de70 åren från templets förstöring. Men de underlåter attnämna det betydelsefulla faktum att Teofilus grundadesin kronologi på den grekiska Septuaginta-översättningen, som återger Jer. 25:11, 12 på ett sättsom starkt skiljer sig från lydelsen i den hebreiskamasoretiska texten. Kronologin i Septuaginta skiljer sigpå många sätt från den i den hebreiska texten (se ovan,kapitel 3, fotnot 2),13 och om Sällskapet skulle följa denskulle deras nuvarande kronologi raseras fullständigt.Teofilus' sätt att tillämpa de 70 åren på var utan tvivelhans privata tolkning. Andra tidiga kristna skribenterlade fram andra tolkningar av perioden. Teofilus'samtida Klemens av Alexandria (c. 150-216 e. Kr.) satteslutet av de 70 åren till Darius Hystaspes' andraregeringsår (520/19 f. Kr.),14 och detsamma gjorde ocksåEusebius i sin krönika (utgiven omkring 303 e. Kr.).Därigenom förlade de början av 70-årsperioden tillomkring 589 f. Kr. Eusebius prövar också en annantolkning, enligt vilken de 70 åren skulle ha börjat det årJeremias började sin profetiska bana (d v s 40 år före

12) The Ante-Nicene Fathers, A. Roberts och J. Donaldson, vol. II,Grand Rapids: Wm. B. Eerdmans Publ. Co., 1979 års uppl. Om de70 åren, se s. 119.13) Jfr Ibid., s. 120, ftn. 1.14) Ibid., s. 329.

221

Jerusalems förstöring) och slutat under Cyrus' förstaregeringsår, som han daterar till omkring 560 f. Kr.Omkring år 221 e. Kr. gav Julius Africanus ut ett arbetei vilket han likställer 70-årsperioden med den periodunder vilken Jerusalem låg öde, vilken han, precis somEusebius längre fram, felaktigt avslutar omkring år 560f. Kr.15 Det är alldeles uppenbart att dessa tidiga kristnaskribenter inte hade tillgång till källor, som kunde hahjälpt dem att upprätta en exakt kronologi för dennaforntida historiska period. Att de presenterar en radolika tolkningar av 70-årsperioden visar att dessa enbartvar deras egna beräkningar. Att plocka ut en av dessatolkningar från den tiden som i någon mån råkarstämma överens med den egna teorin, samtidigt somman ignorerar alla de övriga, är i bästa fall ett tecken påokunnighet, i värsta fall ett bevis på oärlighet.

Sällskapets sätt att citera forntida skribenter är alltsåbevisligen mycket selektivt. De citerar Josefos' uppgifterom att ödeläggelsen varade i 70 år, men döljer att hanlängre fram i sitt arbete ändrar sig till 50 år.Hänvisningen till Teofilus återspeglar samma metod:Han citeras inte därför att han presenterar några bevisför deras tolkning, utan därför att hans beräkning i vissmån råkar stämma med deras egen, medan andrasamtida kristna författares tolkningar fullständigtignoreras, eftersom de inte passar dem. Denna metod ärett klart missbruk av dessa forntida skribenter.

Vantolkning av bibelns vittnesbördI resten av diskussionen om de 70 åren försökerSällskapet Vakttornet visa att de har bibeln på sin sida,

15) Ibid., vol. VI, sid 133.

222

även om det historiska vittnesbördet är emot derastolkning. Först förklarar de kategoriskt längst upp på s.188 att

"Vi menar att det ligger i sakens natur att Jeremia25:11 och andra skriftställen måste förstås så attde 70 åren skall räknas från när babyloniernaförstörde Jerusalem och lämnade Juda land öde."

Men den enkla sanningen är att Sällskapet envist vägraratt acceptera den naturligaste förståelsen av Jer. 25:11,12 och andra bibelställen som har med ämnet att göra,vilket det gavs rikliga bevis för i kapitel 3 av dettaarbete. Den enklaste och naturligaste förståelsen av Jer.25:11 visar att de 70 åren syftar på en period avunderdånighet, inte ödeläggelse: ". . .dessa folk skolavara Babels konung underdåniga i sjuttio år." SomAvigdor Orr framhåller i Vetus Testamentum, vol. VI,1956, s. 305, ftn. 1, är det hebreiska ordet för "varaunderdånig, tjäna" i denna vers en politisk term medbetydelsen "att erkänna och acceptera (någons)myndighet", och han drar slutsatsen: "Det framgår avvers 11b att de sjuttio åren börjar med att detbabyloniska oket läggs på Juda och dess grannar." Denandra texten i Jeremias bok som talar om de 70 årenbekräftar denna förståelse. Den enklaste förståelsen aven ordagrann översättning av denna text, Jer. 29:10,visar att de 70 åren syftar på det babyloniskaherraväldet över länderna: "När sjuttio år har fullbordatsför Babylon." (New American Standard Version, 1973)Om de 70 åren syftar på det babyloniska herraväldet,som denna vers klart visar, då måste denna 70-årsperiod ha gått till ända i och med Babylons fall år539 f. Kr. Och detta är just vad som direkt utsägs i Jer.25:12: "Men när de sjuttio åren äro till ända, skall jaghemsöka konungen i Babel och folket där för derasmissgärning, säger HERREN." Eftersom hemsökelsenöver konungen i Babylon kom år 539 f. Kr. kan inte de70 åren utsträckas bortom denna tidpunkt, varken

223

till 537 f. Kr. eller något annat årtal, eftersom dettaskulle komma i konflikt med den naturligaste, för attinte säga den enda möjliga förståelsen av Jer. 25:12.Avigdor Orr drar därför följande logiska slutsats i denovan citerade artikeln, s. 305:

"Medan sålunda 605 måste förutsättas som detmest sannolika begynnelseåret för de 70 åren hosJeremia, kan det inte råda någon som helst tvekanom när de slutade; vers 12 förklarar att de skulleupphöra i och med att Babylons konung och hansrike skulle falla, i full överensstämmelse med vadvi har funnit i Jer. 29:10, det vill säga år 539."

Det kan inte råda den minsta tvekan om saken: Denenklaste förståelsen av Jeremias profetia (Jer. 25:11, 12;29:10) står i direkt konflikt med den tolkning SällskapetVakttornet har gett de 70 åren. Trots detta förklarar desjälvsäkert:

"Men bibeln själv innehåller ännu kraftigare bevismot påståendet att de 70 åren började år 605 f. v.t. och att Jerusalem förstördes år 587/586 f. v. t."(s. 188:4)

Vilka "kraftigare bevis"? Jo, följande:

"Om vi skulle räkna de 70 åren från år 605 f. v. t.,skulle vi, som vi redan nämnt, komma fram till år 535 f.v. t. Men den inspirerade bibelskribenten Esrarapporterade att de 70 åren pågick ända fram till 'denpersiske konungen Kores' första regeringsår', då hanutfärdade en förordning som tillät judarna att återvändatill sitt hemland" år 537 f. Kr. (s. 188:4-189)

Men påstår verkligen bibelskribenten Esra att de 70åren upphörde först i Cyrus' första regeringsår, eller år537 f. Kr.? En sådan tolkning av Esras ord skulle stå idirekt konflikt med profetian i Jer. 25:12, som visar attde 70 åren upphörde redan år 539 f. Kr. ! Denna text

224

utgör istället det allra kraftigaste bevis mot Sällskapetstolkning att de 70 åren slutade år 537 f. Kr. Det är santatt i den ursprungliga versionen av denna avhandling,som sändes till Sällskapets högkvarter 1977, prövadesmöjligheten att räkna de 70 åren från 605 till 535 f. Kr.Men denna tillämpning framfördes som ett mindresannolikt alternativ, som har förkastats helt och hållet idet föreliggande, reviderade arbetet, eftersom den precissom Sällskapets tolkning står i direkt strid medJeremias profetia. Få, om ens några kommentatorerförsöker utsträcka Cyrus' första regeringsår "från år 538fram till år 535 f. v. t.", som Sällskapet antyder i sitt"Tillägg". (s. 189:1) De flesta kommentatorer låter de 70åren sluta antingen 539 eller 536 f. Kr. Underligt nogfinns inget av dessa bättre alternativ ens omnämnda iSällskapets "Tillägg"! När det gäller Esras uppfattningom de 70 åren visar en noggrann läsning av 2 Krön.36:20-23 att hans ord är i full överensstämmelse medJeremias profetia, vilket klargjordes i kapitel 3 i dettaarbete. (Se underrubriken "4. 2 Krön.36:20, 21")

Till sist framställer Sällskapet Vakttornet än en gångsituationen som om de själva står på bibelns sida motdet världsliga vittnesbördet:

"Vi vill också i första hand vägledas av Guds ordoch inte av en kronologi som i huvudsak grundarsig på världsliga vittnesbörd eller som intestämmer med bibeln. Det förefaller självklart attden enklaste och naturligaste förståelsen av deolika bibliska uppgifterna är att de 70 åren börjadei och med den fullständiga ödeläggelsen av Judaefter det att Jerusalem förstörts." (s. 189:3)

Med dessa påståenden försöker Sällskapet skapa detintrycket att det råder en konflikt mellan bibeln och detvärldsliga vittnesbördet när det gäller de 70 åren, ochatt Sällskapet lojalt har ställt sig på bibelns sida mot detvärldsliga vittnesbördet. Men inget kan vara mer fjärran

225

från sanningen. Som det visades i kapitel 3 är bibelnoch de historiska källorna i full överensstämmelse medvarandra när det gäller denna period. Historiska ocharkeologiska upptäckter har här, liksom i så mångaandra fall, understött och bekräftat de bibliskauppgifterna. Den tolkning av 70-årsperioden, somSällskapet Vakttornet håller fast vid, står å andra sidaninte bara i strid med det rikhaltiga historiskavittnesbördet, som vi såg i kapitel 2. Det har också klartoch tydligt visats ovan och i kapitel 3 att Sällskapetstolkning står i skriande motsättning till "den enklasteoch naturligaste förståelsen av de olika bibliskauppgifterna" om de 70 åren, till exempel i Jer.25:11;29:10; 25:12; Dan. 1:1-6 och 2:1; Sak. 1:7, 12och 7:1-5. Den verkliga konflikten står därför intemellan bibeln och det världsliga vittnesbördet, utanmellan bibeln och det världsliga vittnesbördet å ena sidanoch Sällskapet Vakt tornets tolkning å den andra.Eftersom Sällskapets tolkning av de 70 åren står i direktstrid med både bibeln och historiska fakta har deningenting med verkligheten att göra och bör därförförkastas av alla uppriktiga kristna.

SammanfattningDet har grundligt påvisats i denna "Efterskrift" attSällskapet Vakttornet i sitt "Tillägg" inte har gett enrättvis bild av det mångfaldiga vittnesbörd somkullkastar det årtal, som bär upp deras unika anspråkoch profetiska tolkningar, d v s 607 f. Kr. De har gett enmissvisande presentation av 1) det historiskavittnesbördet, dels genom att presentera bara omkringhälften av bevisen, dels också genom att presentera endel av dessa på ett skevt och missvisande sätt. Deantydde felaktigt att präster och kungar kan ha ändratoch förvanskat de historiska dokumenten från dennybabyloniska perioden, trots att alla tillgängliga

226

bevis säger oss att de inte gjorde detta. De har vantolkat2) nutida historiker och forskare genom att citera dem påett vilseledande sätt och tillskriva dem uppfattningaroch tvivel de inte har. De har missbrukat upplysningarsom ges av 3) forntida skribenter, genom att dölja attBerossos får ett klart och oberoende stöd av Dan. 1:1-6,genom att citera Josefos när han talar om de 70 åren avödeläggelse men dölja att hans sista uppgift ger 50 år åtperioden, och genom att återge biskop Teofilus' tolkningav de 70 åren utan att nämna att han följerSeptuaginta-översättningen och att andra samtidakristna skribenter presenterade en rad andratolkningsförslag. Slutligen har de också vantolkat 4) detbibliska vittnesbördet genom att dölja att den enklasteoch naturligaste förståelsen av profetian om de 70 årenvisar att de syftade på den period då Babylon utövadeherraväldet över folken, inte på den period då Jerusalemlåg öde. Denna uppfattning om perioden är i godöverensstämmelse med det historiska vittnesbördet,men står i den skarpaste motsättning till den tolkningSällskapet Vakttornet har gett denna period. Det ärverkligen tragiskt att upptäcka att individer, sommiljontals kristna obetingat litar på och söker andligvägledning hos, handskas så vårdslöst med fakta. Det'Tillägg" de har publicerat till försvar för sin kronologivisar sig vid en närmare granskning inte vara någotannat än en sorglig övning i konsten att dölja fakta.

227

Sällskapet Vakttornet framträder med anspråket attvara Guds enda språkrör i nutiden. De förkunnar attGuds rike upprättades 1914 och att ändens tid ochKristi närvaro började då.

Få människor - även bland Jehovas Vittnen - harklart för sig att dessa anspråk står eller faller med enkronologisk beräkning som inte håller måttetinternationellt.

I föreliggande bok ägnas denna beräkning ennoggrann undersökning. Vid analysen visar det sig attberäkningen är ett rent önsketänkande, en fiktion ochett djävulskt falsarium, som krossas av en radsamstämmiga bevis.

Carl Olof Jonsson är mannen som sparkar in dörrenpå detta murkna fuskbygge och så rasar hela detruttna, förbannade huset samman.

Trots detta är boken inget angrepp på JehovasVittnen. Istället är det en uppmaning till allasanningssökande människor att undersökabevisbördan.

CKI FörlagetBox 14037, S-40020Göteborg

Telefon/fax: 031-408493Mail: [email protected]

Slutade hedningarnas tider 1914?

Documents