Examensarbete 15 högskolepoäng, avancerad nivå Samma mål men olika vägar – tradition och förnyelse i andraspråksundervisning Different roads toward the same goals – tradition and renewal in second language teaching Carl Klintborg Lärarexamen Svenska och Svenska som andraspråk Lärarutbildning 90 Hp 2013-01-18 Examinator: Katarina Lundin Handledare: Camilla Thurén Lärande och samhälle Kultur – språk - medier
36
Embed
Samma mål men olika vägar – tradition och förnyelse i andraspråksundervisning Different roads toward the same goals – tradition and renewal in second language teaching
This document is posted to help you gain knowledge. Please leave a comment to let me know what you think about it! Share it to your friends and learn new things together.
Transcript
Examensarbete
15 högskolepoäng, avancerad nivå
Samma mål men olika vägar – tradition och
förnyelse i andraspråksundervisning
Different roads toward the same goals
– tradition and renewal in second language teaching
Carl Klintborg
Lärarexamen
Svenska och Svenska som andraspråk
Lärarutbildning 90 Hp
2013-01-18
Examinator: Katarina Lundin
Handledare: Camilla Thurén
Lärande och samhälle
Kultur – språk - medier
2
Sammanfattning
I föreliggagande uppsats undersöks hur språksyn lyser igenom undervisningen i svenska som
andraspråk i två nya upplägg i den kommunala skolan. Båda skolformerna är startgrupper för
nyanlända invandrare och kallas vanligtvis för Sfi (svenska för invandrare) och IMSPR
(Individuella programmet, språkintroduktion). Den förstnämnda är för vuxna och den
sistnämnda för ungdomar. Utifrån en diskussion i teoriavsnittet om skillnader mellan
grammatikbaserad undervisning och sociolingvistisk undervisning är uppsatsens teoretiska
utgångspunkt att studera hur lärarna uppfattar sin egen undervisning. Båda inriktningarna har en
sociolingvistisk prägel med funktionell språkundervisning men grammatiska och över huvud taget
språksystematiska moment förekommer. I litteraturgenomgången redogörs för de uppsatser och
rapporter som anses relevanta. Föregående skribenter har ett annat fokus men deras resultat är
intressanta också för denna uppsats.
Slutsaten i uppsatsen är att lärarna och övriga informanter på ett nytt och innovativt sätt
ökar motivationen hos eleverna genom att varva praktiska och teoretiska lektioner. De exempel
som undersökts visar att det går att förändra en utbildning som också den statliga utredningen
om Sfi föreslog 2003 (SOU 2003:77). Ökar motivationen så ökar också studieviljan hos eleverna
och om de grammatiska och språksystematiska undervisningsmomenten inte är alltför svåra kan
de uppfattas både välvilligt och som viktiga av eleverna och mer hanterbara för lärarna.
Nyckelord
språksyn, Lev Vygotskij, Michael A.K. Halliday, genrepedagogik, cirkelmodellen, språksociologi,
socialkonstruktivism, ämnesdidaktik, svenska, svenska som andraspråk, svenska för invandrare,
Sfi, svenska för yrkesarbetande, Sfx, Språkintroduktion, IMSPR,
Bilaga 2 – SFINX i Storstad ....................................................................................... 36
5
6
1. Inledning
Under de sista fem åren har jag jobbat som vikarie i svenska som andraspråk. Jag och många av
mina kollegor har ofta diskuterat elever som stagnerat i språkutvecklingen. Vi har utbytt
erfarenheter och diskuterat hur det skulle kunna se ut om resurstilldelningen ökat. Under
lärarutbildningen har denna nyfikenhet blivit större. Dels har det varit trevligt att träffa andra
lärarstudenter som också siktat in sig på svenska som andraspråk och dels har jag hört talas om
att det faktiskt finns en hel del skolor här och var i landet som kommit med kreativa och
innovativa lösningar på hur man kan arbeta med svenska som andraspråk. Inför examensarbetet
tänkte jag att det vore intressant att fördjupa mig i det ovanstående. Hur ser det ut på andra
skolor? Vad gör de? Vad kan de göra? Hur har det gått? Här nedan följer två exempel:
Språkintroduktion för elever på IMSPR (hädanefter kallat IMSPR) som behöver läsa svenska som
andraspråk och från en utbildning kallad Svenska för ingenjörer (hädanefter kallat SFINX) som
bland mycket annat innehåller svenska som andraspråk för vuxna invandrare. IMSPR beskrivs
enligt följande av skolverket:
Språkintroduktion (IMSPR) ska ge ungdomar som nyligen anlänt till Sverige en utbildning med tyngdpunkt i det svenska språket som gör det möjligt att gå vidare i gymnasieskolan eller till annan utbildning. Språkintroduktion är organiserad på liknande sätt i kommunerna. Flera kommuner har olika nivåer inom utbildningen. Eleverna går vanligen över till individuellt alternativ eller preparand, men även nationella program, eller försvinner från skolan. Många kommuner menar att det är en utmaning att erbjuda en bra utbildning för dessa (www.skolverket.se).
En kommun som antagit utmaningen är Mellanstads kommun där Språkintroduktionen har ett
innovativt upplägg. IMSPR delar sin utmaning med Svenska för vuxna invandrare (hädanefter
kallat Sfi), en utbildning som efter Sfi-utredningen varit föremål för utbildningsdepartementets
intresse. En av slutsatserna i utredningen var att praktik lyftes fram som en möjlig och viktig del
av utbildningen (SOU 2003:77). En kommun som antagit utmaningen för förnyelse av Sfi är
Storstad. Här erbjuder man SFINX, vilket är ett slags yrkessvenska för ingenjörer. SFINX ingår i
Storstads läns satsning på Svenska för yrkesutbildade (hädanefter kallat Sfx).
Sfx är en ny satsning som förutom fokus på språk och arbetsmarknad har olika
samarbetspartners, till exempel några universitet och några arbetsmarknadsaktörer. Författarna till
rapporten ”’De är ju mina kollegor’ – en metastudie av Sfx” menar att även om man som
nyanländ i Sverige klarar hela Sfi eller motsvarande kan man ha svårt att komma in på
arbetsmarknaden (Höghielm & Gougolakis 2009: s.64). Vad som kanske har varit mindre känt är
att också kvalificerade yrkesutbildade invandrare har haft svårt att få arbete. Sfx är ett projekt som
riktar sig till invandrare med yrkesutbildning. Syftet är att kunna få ut dem på arbetsmarknaden.
Sfx följer skolverkets kursplaner och undervisningen individanpassas, vilket innebär att
lärarna i en och samma grupp måste ta hänsyn till mer än en kursplan. Kursplanerna gäller
svenska, där den lägsta nivån är Sfi och den högsta är Svenska som andraspråk 3 (se bilaga 2).
Språk och anpassning går hand i hand i kursplanen för Sfi. Nedan kan vi se två utdrag ur syftet,
den ena har med språkutbildning att göra och den andra med individens behov, där bland annat
förvärvsarbete nämns:
Sfi är en kvalificerad språkutbildning som syftar till att ge vuxna invandrare grundläggande kunskaper i svenska språket. En elev med ett annat modersmål än svenska ska inom Sfi få lära sig och utveckla ett funktionellt andraspråk.
Utbildningen ska, med utgångspunkt från individens behov, kunna kombineras med förvärvsarbete eller andra aktiviteter, t.ex. arbetslivsorientering, validering, praktik eller annan utbildning (www.skolverket.se)
Sfx är ett samlingsnamn för ett antal olika inriktningar: SFINX – svenska för ingenjörer, SFA
Språkutbildningarna har haft deltagarnas gemensamma yrkesbakgrund som utgångspunkt. På Sfx
för ingenjörer krävs det att man har kunskaper motsvarande C-nivå för att få börja. Eleverna är
skolvana och de förväntas att snabbt lära sig svenska och samtidigt erbjudas specialkurser inom
respektive yrkesområde (ibid). Yrkeslivet för nyutexaminerade gymnasielärare kan bli långt. Det
finns all anledning att inte bara bekanta sig med gymnasieskolan utan också med de varianter av
svenska som andraspråk som inte bara finns i grundskolan och gymnasieskolan utan också på
IMSPR och inom vuxenutbildningen. En fördel med att arbeta inom IMSPR och Sfi är att
behovet av utbildning för de berörda grupperna tycks vara förhållandevis oförändrat år efter år.
Grund- och gymnasieskolan är däremot beroende av hur stora barnkullarna är, vilket olyckligtvis
kan resultera i att man som nyutexaminerad lärare får se sig om efter ett nytt arbete eftersom man
kommer att vara en av de sist anställda. IMSPR och Komvux är och kan vara både inspirerande
och utmanande och har man till exempel svenska och svenska som andraspråk i sin lärarexamen
är båda skolformerna relevanta yrkesval, eftersom det dels är en pedagogisk utmaning och dels är
ens ämneskompetens eftertraktad.
Syfte och problemställning
På senare år har allt fler ensamkommande flyktingbarn anlänt till Sverige. Samtidigt har andelen
barn som inte klarar kraven för att komma in på gymnasiet ökat. IM, tidigare IVIK, har därmed
blivit en större angelägenhet för kommunerna. Svenska för vuxna invandrare har en något längre
historia. Sfi har sedan 1960-talet existerat under flera olika huvudmannaskap såsom
studieförbund och Arbetsmarknadsutbildning (AMU). Från och med 1986 blev ansvaret för
8
Grund-Sfi kommunernas (Samuelsson 1999:178). Av olika anledningar gick inte många
invandrare påbyggnadsutbildningen. Den dåvarande nivåindelningen togs bort och från 1990-
talets början kunde alla invandrare gå hela Sfi, som oftast återfanns i kommunal regi. AMU var
dock en aktör i flera kommuner också under 1990-talet (Samuelsson 1999:178f).
När väl friskolereformen tog fart så ägde även upphandlingar av Sfi rum under det första
decenniet på 2000-talet. Numera kan kommunerna själva välja om de vill lägga ut Sfi på
entreprenad. Sfi-utredningen 2003 öppnade för den möjligheten (SOU 2003:77). Det har dock
visat sig att integrering i allmänhet och nyanländas möjligheter att etablera sig på
arbetsmarknaden i synnerhet fortfarande utgör ett problem. Regeringen har aktivt debatterat Sfi,
till exempel utbildningsministern som i en debattartikel i Dagens Nyheter uttryckte följande:
”Allra viktigast är att den som kommer till Sverige snabbt lär sig svenska och kommer in på
arbetsmarknaden” (DN 20120612). Målet för eleverna på IMSPR är liknande eftersom många av
dem också vill avsluta skolan och komma ut i arbetslivet, helst via ett yrkesprogram på
gymnasienivå (intervju med Maja).
Sfx har enligt uppgift varit framgångsrikt när det gäller att få ut akademiker på
arbetsmarknaden (intervju med Mona). Min undran över framgången rör inte Sfx och yrkeslivet i
sig utan snarare hur man i så fall (trots den snabba hastigheten) lyckats behålla
språkundervisningens kvalité. Därför är uppsatsens syfte att undersöka vilken syn på språk
informanterna har och hur man anpassar undervisningen efter det. Ett ytterligare syfte är att
undersöka de nya idéerna och uppläggen som de bägge utbildningarna har.
I föreliggande uppsats kommer IMSPR och Sfx att diskuteras utifrån en bred frågeställning
gällande informanternas upplevda språksyn, via informanternas uppfattning om undervisningen
som de bedriver, till en frågeställning på detaljnivå som handlar om nya grepp i utbildningarnas
respektive upplägg samt hur det har fungerat. Frågeställningarna konkretiseras enligt följande:
Vilken språksyn har informanterna?
Hur undervisar de utifrån sin språksyn?
Vilka nya undervisningsidéer realiseras inom IMSPR och Sfx?
Teoretiska utgångspunkter diskuteras och avgränsas i andra avsnittet. Den tidigare forskningen i
tredje avsnittet har ett brett fokus och de uppsatser som jag har valt att ta med kommer från
några olika ämnesdiscipliner. Avgränsningen har gjorts med syfte att undersöka vad som tidigare
skrivits om Sfx och IMSPR i allmänhet och språksyn samt undervisning i synnerhet. I fjärde
avsnittet presenteras hur min undersökning genomförts och jag reflekterar där även över vissa
9
vedermödor när det gäller den tekniska apparaturen samt redogör för hur vetenskapsrådets
forskningsetiska principer hanteras i föreliggande examensarbete. Resultat presenteras i femte
avsnittet, där också informanternas uppfattning om språksyn och deras intresseväckande
berättelser om sin nyskapande undervisning analyseras, främst utifrån en uppdelning av
språksynens mest övergripande delar, det vill säga den formaliserade och den funktionalistiska. I
sista och sjätte avsnittet försöker jag diskutera slutsatserna utifrån ett bredare utbilnings- och
samhällsperspektiv.
10
2 Teoretiska utgångspunkter
Språksyn är ett omfattande undersökningsområde. Inom lingvistiken under 1900-talet kan man
urskilja ett antal viktiga paradigm. Ett av dessa som de flesta (om inte alla) lingvister måste
förhålla sig till är Noam Chomskys universella grammatik (Chomsky 1957). Chomskys språkteori
bröt mot behavioristernas språkinlärning, enligt vilken eleverna genom repetition av fraser som
lärts in utantill och en intensiv grammatikundervisning skulle bli i stånd att behärska målspråket
till fullo. Medan Chomsky menade att det fanns en naturlig språkinlärningsreflex i hjärnans
språkcentrum hos alla barn rådde osäkerhet om hur målspråksinlärningen hos vuxna skulle gå till
(Hoffmann 1991:36). Chomsky var bland annat imponerad av hur de små (1 – 5 år)
invandrarbarnen i Amerika lärde sig att snabbt och effektivt behärska två språk (ibid). Både
lingvisterna och pedagogerna som fram till 1960-talet hade haft ett övervägande intresse för
psykologi började nu också intressera sig för sociologi. Dessa tvärvetenskapliga inriktningar kom
att kallas för sociolingvistik, respektive pedagogik med ett socialkonstruktivistiskt perspektiv.
Eftersom språkundervisningen för de vuxna andraspråkseleverna i Sverige ofta är
obligatorisk under deras etableringstid är frivilligheten begränsad. Ibland kan det innebära att
motivationen är låg hos dessa elever. Den tidigare skolgången varierar från analfabetism till
färdiga universitetsexamina. Därför menar jag att exempelvis genrepedagogiken med sin
språkförklaringsmodell kan vara ett sätt bland flera andra som kan vara enklare att använda som
undervisningsmetod när man undervisar på svenska för vuxna invandrare. Visuella och taktila
moment är sätt som passar in i genrepedagogikens kärna där man undersöker och arbetar med
olika textgenrer. Man kan göra ett studiebesök och efter det läsa, skriva och bearbeta texter
relaterade till studiebesöket i klassrummet.
Socialkonstruktivism och språksociologi
En av socialkonstruktivismens förgrundsgestalter var Lev Vygotskij. Hans forskning kring dialog
och samspel mynnar ut i det som så småningom kom att kallas det sociokulturella perspektivet
(Stensmo 2007: 183f). Det betonar bland annat att vi människor alltid befinner oss i ett socialt
och kulturellt sammanhang när vi kommunicerar med andra människor (Vygotskilj 2002:269ff).
Det sociokulturella perspektivet ligger därför så att säga i ett annat forskningsområde än
Chomskys hypotes om en språkinlärningsreflex.1 Annan forskning har hävdat att språklig input
från föräldrar eller andra vuxna är avgörande för språkutvecklingen. Inte minst
1 Språkinlärningsreflexen har Chomsky kallat för Language acquisition Device (LAD).
11
tvåspråkighetsforskarna hävdar att ett barn som ofta hör två eller flera språk under sina första år
har möjlighet att bli tvåspråkig på samma språknivå som enspråkiga (Hoffman 1991:39).
Det tycks dock som om vi inte kan tala om ett sociolingvistiskt axiom, utan flera av de
lingvistiska inriktningarna innehåller naturligtvis vetenskapliga sanningar. Chomskys forskning var
och är fortfarande central när det gäller barns språkutveckling. Lingvisten Maria Teresa Guasti
ställer den retoriska frågan: ”How could the process of language acquisition proceed in virtually
the same ways across modalities and across languages, if it were not under the control of an
innate capacity” (Guasti 2002:17)? Guasti hävdar vidare att den medfödda förmågan hänger
samman med vilket språk som barnet hör i början av sitt liv, medan den språkliga variationen, om
alltså ett barn hör italienska eller engelska som Guasti exemplifierar med, ingår i den Universella
Grammatiken (UG). UG, fortsätter Guasti, definierar raden av möjliga variationer av det
mänskliga språket (Guasti 2002:18).
En tidsmässigt parallell och ibland korsbefruktande men lika gärna motsatt teoribildning
som florerade efter Chomskys banbrytande forskning är sociolingvistiken. Istället för att
kombinera pedagogik och psykologi blev det populärt att förena lingvistik och sociologi precis
som att pedagogerna blev alltmer samhällstillvända – vilket i stort sett speglade de revolutionära
händelserna under den så kallade 1968-generationens uppror. Enklare uttryckt skulle man kunna
säga att arv fick ge vika för miljö, miljö då uppfattat i bemärkelsen att människan är en social
varelse och att vi helt enkelt påverkar varandra. Professor Jan Einarsson menar att den tidiga
kampen mellan lingvisterna, Chomskys anhängare å ena sidan och sociolingvisterna å den andra,
numera kan betraktas mer som ett beroendeförhållande (Einarsson 2004:19). ”[V]i behöver
kunskap både om språkets inre struktur och om dess bruk och variation” (ibid). Pedagogiken kan
utgöra en sådan överbryggande funktion mellan lingvister, sociologer och psykologer under
paraplytermen lärande. 1960-talet i all ära, men frågan om inte 1920-talet var ett än mer
experimentellt decennium. Då verkade storheter som Sigmund Freud, Pavlov och Levi-Strauss
men också Vygotskij!
Barnpsykologen Lev Vygotskij (1896 – 1934) är en förgrundsgestalt för de
socialkonstruktivistiskt inspirerade pedagogerna. Starkt förenklat skulle man kunna påstå (utan att
diskutera nyanserna) att den behavioristiska skolan, med Pavlov som förgrundsgestalt, påverkade
lingvisterna under 1900-talets första hälft (Sheehy 2004: 235).
Språket, menar Vygotskij, spelar en avgörande roll för den kognitiva utvecklingen (Sheehy
2004: 237). Han delar in barnets tänkande och problemlösande i tre grupper: 1, en grupp där
barnet kan utföra uppgiften helt själv och en grupp där barnet inte kan göra uppgiften alls
Vygotskij (2002:271). Men mellan dessa grupper kan barnet, med hjälp av en vuxen förälder eller
12
lärare, lära sig att lösa uppgifter genom att den vuxne möter barnet på barnets nivå och hjälper
det tills det själv klarar uppgiften (Sheely 2004:267). Denna mellangrupp kallade Vygotskij zonen
för proximal utveckling (ibid).
En av de uppgifter som var för svåra för en del barn var skolspråket. Vygotskij menade att
mötet med skolan kan resultera i att barnets språk och det akademiska språket som används där
inte passar ihop. Barn har svårt att förstå vad de läser i skolan eftersom de för första gången
stöter på nya ord och nya okända genrer som skönlitteratur eller faktatexter. Att socialiseras in i
skolvärlden har mycket med språket att göra och ju mer barnet/eleven lär sig desto mindre
marginaliseras eleven och hamnar så småningom i kunskapsfältets centrum (Johansson 2006:43).
Vygotskijs teori handlar om att elevens kunskaper helst bör utvecklas från den
kunskapsnivå denne befinner sig på. Han utgick från att det i samma klassrum finns elever med
olika social bakgrund och att de befinner sig på olika kunskapsnivåer, vilket gäller dagens Sfi-
elever och säkerligen också grupper av de som studerar inom Sfx, även om de sistnämnda har
kommit längre i sin språkutveckling. Vygotskijs nära utvecklingszon kom att utvecklas under
1970-talet. 1976 myntas begreppet scaffolding av Jerome Bruner, David Wood och Gail Ross
(Bruner 2006: 196). Scaffolding går ut på att läraren är handledare och tillsammans med eleven
bygger på dennes tidigare kunskaper i den nära utvecklingszonen. Läraren börjar med att stötta
mycket för att så småningom släppa greppet gradvis tills eleven klarar sig på egen hand. När så är
lämpligt monteras stöttorna ned och eleven förmodas behärska uppgiften på egen hand. Lärarens
roll är att i första hand stötta, samtala och förhandla med eleven på vägen till olika mål. Ett av de
viktigaste målen för barnen är att kunna behärska det akademiska språket (skolspråket), eller
närmare bestämt de olika textgenrer, talade och skriftliga, som återfinns i skolan och i ett vidare
och senare perspektiv i vardags- och yrkeslivet (Johansson 2006:44).
Kursplanen för Sfi och IMSPR präglas som vi sett i inledningen av en funktionell
språkanvändning. Med undantag för Sfi med sina mycket högutbildade elever på orter med lång
akademisk tradition som Lund och Uppsala domineras Sfi av en funktionell grammatik. Varken
tid eller medel står till buds att först lära eleverna vad grammatik är och sedan hur den svenska
grammatiken fungerar. Detta står inte heller inskrivet i kursplanen. Därför finns det både en
teoretisk och pragmatisk anledning till att jag valt funktionell grammatik som utgångspunkt för
min uppsats. Min förförståelse, innan jag tog kontakt med informanterna, var att jag förmodligen
skulle finna exempel på nya sätt att undervisa eleverna men att dessa skulle vara både pedagogiskt
och lingvistiskt funktionella snarare än utgöra nya sätt att använda nominalfrasens betydelse i
svenskan för att förbättra elevernas språkkunskaper. Givetvis är lärarens kunskap om
13
nominalfraser viktig, eventuellt också användbar vid rättning av skriven text. Men som
instrument i klassrummet är den helt enkelt för svår.
Vygotskijs nära utvecklingszon borde kunna användas som ett slags kontrollinstans där
man låter en individuell anpassning styra elevens utveckling även inom vuxenutbildningen. Är
eleven någorlunda förtrogen med traditionell grammatik så kommer denne sannolikt att slussas
igenom Sfi på ett förhållandevis normalt sätt. Om eleven, å andra sidan, inte alls är förtrogen med
traditionell grammatik på grund av obefintlig eller för kort skolgång, så får denne slussas vidare i
ett långsammare tempo, med stödåtgärder i form av läs- och skrivinlärning. När grunderna väl är
befästa är det förmodligen mycket sunt att använda cirkelmodellen för att göra eleven medveten
om texters olikheter, det vill säga språkbruket i en jobbansökan jämfört med ett brev eller mail till
en god vän, eller varför man tilltalar barnens lärare med förnamn och du istället för som ofta är
fallet i många andra länder, titel, efternamn och ni. Från hemlandets formella språkbruk till
Sveriges du-reform är resan inte bara lång, den kan vara svår att förstå också.
14
Hallidays språkteori
De tre stora enheter som utgör Hallidays språkteori kallas kulturkontext, situationskontext och
text. (Halliday 2002:220f, 227f).2 Språket bestäms av ”syftet med kommunikationen och
sammanhanget” (Johansson 2006:35). Enligt Halliday äger detta rum i olika slags
situationskontexter, och de situationskontexter som kan uppstå är avhängiga av den
kulturkontext vi befinner oss i (ibid). Vid språkanvändning finns det, menar Halliday, tre centrala
variabler att ta hänsyn till. I figur 1 kan man se hur text och kontext samspelar med olika
variabler:
Kommunikationssätt
Fält
Ton
(Relation)
Figur 1. (Fritt efter Johansson 2006:36)
Först har vi alltså en text (tal eller skrift). För det andra befinner sig texten som representerar en
viss Genre både i en situationskontext och i en kulturkontext som påverkar hur texten kan
uppfattas. För det tredje finns ett fält som utgör ämnet som texten handlar om, exempelvis
blommor. Blommorna kan återfinnas i en flora vilket kan kallas för en vetenskaplig faktatext. En
faktatext präglas av ett visst ordförråd och ett särskilt sätt att använda ett avskalat språk. För det
2 Johansson har presenterat en bra, överskådlig och pedagogisk bild av Hallidays forskning om textens
funktion i vilken han resonerar om textens funktion vid interpersonella relationer (se vidare i M.A.K. Halliday
On Grammar, vilken är en antologi över hans artiklar om grammatik alltsedan hans tidigaste artiklar från 1957
och framåt, som än idag väcker debatt inom den lingvistiska forskningen).
Kulturkontext
Situationskontext
Text
GENRE
15
fjärde är således textens genre fakta. Om sedan floran läses i skolan så är, för det femte, textens
ton (relation) beroende av förhållandet mellan de som talar, till exempel en elev talar med en
lärare. Mellan lärare och elev kan det exempelvis råda ett avslappnat förhållande eller ett något
mer formellt, till exempel kan läraren ha mer kunskap eller makt än eleven. För det sjätte
uppträder texten i ett sammanhang där eleven och läraren talar med varandra i en särskild
situationskontext. Det kan vara ett IUP-samtal, det kan vara under en exkursion eller i
klassrummet under en lektion. För det sjunde och sista sker allt detta i en övergripande
kulturkontext. Kulturen kan vara olika starkt präglad av geografiska, religiösa, politiska,
nationella, regionala eller lokala normer. Eleven kanske måste stå upp under samtalet eller på
annat sätt visa respekt för läraren, men det finns säkerligen andra mer avgörande faktorer utifrån
kulturkontexten som betyder mer än visad respekt.
När språkteorin smälts ner till pedagogik så kan ett samtal se ut enligt följande: En
matematikuppgift förklaras av en lärare som talar med en elev och läraren använder ett begripligt
språk i elevens nära utvecklingszon (Johansson 2006:36). Ur Hallidays teori växte en ny
pedagogik fram om hur man kan arbeta med elever från olika social bakgrund och deras olika
individuella förutsättningar. Tonvikten i Hallidays teori ligger hela tiden på att texten befinner sig
i ett socialt sammanhang.
16
3 Litteraturgenomgång
Sfx
Den forskning som hittills finns om Sfx består av två akademiska uppsatser och ett
beställningsarbete i form av en utvärderingsrapport, samtliga från Stockholms universitet. Anna
Schönning och Shorok Lindgren kommer fram till intressanta resultat i sin uppsats ”Från
grundskola till gymnasium på ett år: Yrkessvenska för invandrade akademiker”. Ett av flera
uppslag i denna handlar om betydelsen av att kunna svenska. Deras informanter, elever på
yrkessvenska för vårdpersonal och för ingenjörer tycker att den gruppindelning som gjorts är
lyckad. Grupperna består av akademiker varför tempot på språkundervisningen blir högt och
studierna intensiva (Schönning och Lindgren 2010:26).
Gruppdeltagarna lider dock brist på praktisk övning av sina språkfärdigheter. Under
praktiken får de inte tillräckligt med tid för att öva sin svenska genom att prata med exempelvis
kollegor och patienter (Schönning och Lindgren 2010:27). Det är enligt fleras uppfattning
nödvändigt att utöva sina nyvunna språkfärdigheter utanför klassrummet. Dock kan kravet på att
en utbildning ska tillhandahålla allt tyckas väl krävande. Vuxna elever bör alltid själva söka
kontakter i samhället med modermålstalande. Glädjande nog gör i alla fall ett par av uppsatsens
informanter detta genom att delta i Röda korsets språkkafé (Schönning och Lindgren 2010:26)!
Aino Collmar och Susanna Fredriksson har i sin uppsats ”SFINX ett integrationsprojekt: ur
deltagarnas perspektiv” framför allt studerat den utbildning som bedrivs för ingenjörer där Sfi
och Komvux i Storstad samarbetar med en Teknisk högskola (2010). Informanterna består av
några elever som har lång utbildning och erfarenhet från sina hemländer. Collmar och
Fredriksson har ett studievägledarperspektiv och kanske är det en av anledningarna till att språket
hamnar i bakgrunden eftersom målet är att komma in på arbetsmarknaden (Collmar och
Fredriksson 2010:19). De kommer också fram till att studietempot och den täta och intensiva
kopplingen mellan det svenska språket och elevernas yrken är både bra och effektiva grepp
(Collmar och Fredriksson 2010:20). Dock blir deras bild något mer nyanserad i och med att
informanterna för fram åsikter om vad som behöver förbättras. Bland annat tycker en informant
att de borde haft en gemensam startnivå och inte olika förkunskaper alltifrån Sfi: B-nivå till Sas-
Grund (Collmar och Fredriksson 2010:21).
En av ingenjörerna i Collmar och Fredrikssons uppsats vill att det ska utarbetas en särskild
”SFINX-Swedish” där den typen av svenska som ingenjörerna behöver säger mer om
informantens bristande insyn i vad som utgör ett språk än att det också är ett krav som uppenbart
är omöjligt att uppfylla av flera olika anledningar (Collmar och Fredriksson 2010:21). I sin
17
resultatdel betonar uppsatsskribenterna två avgörande faktorer som de kommit fram till: För det
första att deltagarna är nöjda med språkkvalitén i sin utbildning. Lektionerna i svenska var
intensiva och lärarna mycket engagerade. För det andra var de missnöjda med att alla inte fått
praktikplatser, vilket enligt informanterna kan ha berott på finanskrisen 2008 (Collmar och
Fredriksson 2010:24ff).
En av anledningarna till att Sfx anses vara en framgångsrik utbildning är att det inte bara är
inspirerande för eleverna. I Robert Höghielms och Petros Gougoulakis rapport från 2009 med
titeln ”De är ju mina kolleger - en metastudie av Sfx” framkommer också att lärarna tycker om att
undervisa på Sfx. Citatet i titeln på deras rapport visar på en mer jämbördig relation mellan lärare
och elever. En gott samarbetsklimat tycks uppstå när det i klassrummet finns en förståelse för
lärarens intensiva tempo och avancerade undervisning. Höghielm och Gougoulakis studie är den
mest omfattande av de tre uppsatserna och på grund av detta diskuteras den mer utförligt i
slutdiskussionen
Sammanfattningsvis går en röd tråd av försiktig optimism i den tidigare forskningen. Sfx
får överlag en positiv beskrivning medan kritiken rör främst strukturella frågor som mer praktik
och studiebesök eller mer studieförlagd tid på respektive yrkesinriktnings arbetsplatser. Fler
lektionstimmar i svenska efterfrågas också i motsats till de lärarlösa grupparbeten som
förekommit. I ovanstående uppsatser saknas en analys av språksynen.
IMSPR
Schönning och Lindgren ovan studerade vuxna elever med lång skolbakgrund från grundskola,
och gymnasium till avslutade universitetsstudier, men hur ser det ut för ensamkommande
flyktingbarn med mycket kort eller ingen skolbakgrund som kommer till Sverige i 16-17 års-
åldern? Det finns också barn som kommer till Sverige i 10-årsåldern och halkar efter i skolan på
grund av att de inte kan läsa språket i skoluppgifterna i övriga ämnen.
Catarina Economou gör i sin licentiatavhandling Gymnasieämnet svenska som andraspråk –
behövs det? en mycket utförlig forskningsöversikt om andraspråksforskning i Nordamerika
(Economou 2007:13ff). I föreliggande examensarbete kan jag dessvärre bara göra några nedslag i
hennes avhandling. Emellertid är följande relevant för denna studie:
Hur kan då slutsatserna i Thomas & Colliers studie och annan relevant nordamerikansk forskning appliceras på svenska förhållanden? I Sverige sätts elever i förberedelseklasser, där de lär sig svenska, men eleverna läser även andra kärnämnen på svenska. På det gymnasieförberedande programmet för nyanlända flyktingar och invandrare undervisas eleverna i bl.a. samhällskunskap och matematik av ämneslärare utan fortbildning om
18
andraspråksfrågor. Efter i genomsnitt två år kan de påbörja ett gymnasieprogram (Economou 2007:24).
Om genomströmningstiden ovan stämmer tyder det på att IVIK (som gymnasieförberedande
programmen kallades 2007) inte bara har ett bra upplägg utan också en god genomströmning. En
genomsnittstid på två år gör att en elev som börjar vid 16-års ålder på IVIK eller IMSPR som det
kallas nu 2013, kommer att vara 21 år efter att ha kommit in på och avslutat ett 3-årigt
gymnasieprogram. 21 år är å ena sidan ingen ålder att tala om när det gäller att börja på
universitetet, men å andra sidan kan det säkerligen kännas märkligt att vara ett par år äldre än sina
klasskamrater på gymnasiet eftersom mognadsprocessen i de sena tonåren och som ung vuxen
kan gå oerhört fort.
Flera elever är dock kvar längre än två år enligt informanten Maja i Mellanstad (se nedan
i avsnitt 5). På IMSPR i Mellanstad satsas det på att få in elever på yrkesprogrammen eftersom
många av eleverna vill lära sig ett yrke och så snart som möjligt komma ut i arbetslivet för att
kunna försörja sig (intervju med Maja). I uppsatsen ”En resa från hemlandet genom IVIK till
framtiden” av Samela Logavija och Camilla Serrander (2006) illumineras ett slags tänkande som
också återfinns inom ramen för denna uppsats, nämligen att det tycks som om det är fullt möjligt
att uppnå en funktionsduglig svenska för en anpassning till de yrken som erbjuds inom
yrkesprogrammen i gymnasiet. Lite nedslående är det dock att 2 år på IVIK/IMSPR och 3 år på
gymnasiet inte leder till några högskolestudier. De språkintroduktionselever som klarar det tycks
utgöra några enstaka undantagsfall.
Myndigheten för skolutveckling (2005) och skolledaren på A-skolan tycker att det är
viktigt för IVIK-eleverna att varva teori med praktik och detta håller vi fullkomligt med
om. På detta sätt kommer eleverna ut i arbetslivet och får då både träna sin svenska och
se hur arbetslivet fungerar. Skolledaren påtalar också att de gör studiebesök och hon
tycker även att det är bra när andra till exempel studievägledaren kommer till IVIK-
klasserna och pratar om utbildning och arbete. Det är bra för IVIK-eleverna att träffa så
många som möjligt som talar svenska (Logavika och Serrander 2006:44).
Att som i Mellanstad ha en kompetent, erfaren och engagerad lärare förefaller ovanligt.
Economous avhandling, men också Logavija och Serranders examensarbete visar att det är svårt
att få tag på lärare som har en gedigen utbildning i svenska som andraspråk (Economou 2007,
Logavika och Serrander 2006). Än svårare är det att få tag på lärare som exempelvis har
ämneskombinationer som matematik och svenska som andraspråk. Språkintroduktion på IVIK
och IMSPR tycks vara ett delvis outforskat område och jag hoppas med denna uppsats i alla fall
kunna väcka intresse för dessa synnerligen intressanta skolformer som nästan kan liknas vid
19
hybridutbildningar i vilka eleverna kan läsa tillsammans trots att de har olika kunskapsnivåer i det
nya landets språk. Att blanda åldrar i klassrummen, som man gjorde förr i värden, kanske kan
vara ett sätt att förnya skolan och öka integrationen? Tänk om en elev som varit i Sverige i tre år
och går första året på IMSPR kunde vara mentor åt en ensamkommande flicka eller pojke som
nyss kommit. Förmodligen hade det nya barnet kunnat undvika en del misstag och kanske till och
med få lite hjälp med läxorna.
20
4 Metod och genomförande
Med tanke på att jag vill försöka få mina informanter att uttala sig om både för- och nackdelar
inom deras eget yrkesområde bestämde jag mig för att använda mig av halvstrukturerade och
tematiserade intervjuer (Kvale 1997:117). Frågorna är öppna för att få igång en dialog i samtalet.
Efter hand gick intervjuandet fortare. Den första intervjun tog relativt lång tid i jämförelse med
de två sista. Delvis berodde detta på ovana men också på att de två sista informanterna är
kollegor till mig och att jag känner dem väl. Detta innebar att ingen tid behövde läggas på att få
informanten att känna sig avslappnad. Samtliga intervjuer genomfördes via Skype varav två var
videosamtal och två var telefonsamtal. Ett uppföljande samtal ägde rum via telefonfunktionen i
samma dataprogram. Under det uppföljande samtalet avbröts dock inspelningsfunktionen, men
jag gjorde bedömningen att informationen redan återfanns i den ursprungliga intervjun med
berörd informant. Uppföljningen handlade om ett förtydligande angående språksyn.
Uppföljningen bekräftade tidigare information som tillsammans med de andra intervjuerna är
transkriberad. Transkriptionerna liksom de digitala ljudfilerna är arkiverade i uppsatsskribentens
digitala arkiv. Frågorna återfinns i intervjuguiden, bilaga 1.
Informanterna utvaldes noga innan intervjuerna gjordes. Jag kände i förväg till att
lärarna arbetade med relativt nya koncept på sina respektive skolor. För att få ett större empiriskt
material hade det krävts att jag på måfå hade kontaktat andra skolor utan att känna till om de
bedrev en utbildning utifrån ett nytt sätt att tänka, vilket initialt hindrade mig från att kontakta
fler informanter. Under intervjuerna kunde både min och informanternas entusiasm för nya idéer
och koncept inom andraspråksundervisningen möjligen helt tillfälligt överskugga den
vetenskapliga ansatsen, men utan att försöka propagera för de intressanta nya idéer som
föreligger i denna uppsats vill jag samtidigt påpeka att det är med respekt jag tagit del av dessa
hårt arbetande lärares nya koncept. Detta har naturligtvis inte hindrat mig från att försöka lägga
märke till eventuella förbigångna men fungerande vedertagna metoder som brukats inom
sedvanlig Sfi. Att Sfi fungerat bra genom åren har nog berott på att inga krav på snabbare
genomströmning har existerat och att bristen på annan relevant sysselsättning för de nyanlända
som haft svårt att tillägna sig en funktionell svenska har gjort att de fått flera år på sig att slutföra
sin Sfi.
På 1990-talet var det inte helt ovanligt med elever som stannade på Sfi inte bara i tre,
fyra år utan till och med upp emot sex eller sju år! Nu, i en annan tid med andra ekonomiska
villkor, är maxtiden 2 år och därför krävs det inte bara nya koncept utan vi och hela samhället
måste veta vad detta får för konsekvenser, inte bara i ekonomiskt hänseende. Vi lär få vänja oss
21
vid att vi kommer att ha isolerade disporas som på grund av bristande kunskaper i svenska
kommer att leva sitt eget liv i storstäderna i ”Lilla Somalia” eller ”Irakstan”, fiktiva namn som
parafraserar kända stadsdelar i internationella storstäder som Amerikas alla Little Italy.
Enligt Vetenskapsrådets forskningsetiska principer för humanistisk-samhällsvetenskaplig
forskning måste följande krav beaktas och diskuteras med informanterna: informationskravet,
samtyckeskravet, konfidentialitetskravet och nyttjandekravet (www.vr.se). Flertalet av de
forskningsetiska frågorna har beaktats och samtliga informanter har muntligen berättat att de inte
har något emot att framträda med namn. Dock har jag valt att anonymisera samtlig information
som har att göra med personer, skolor och geografiska anknytningar. De etiska frågorna
diskuteras bland annat hos Kvale och han klargör deras betydelse både för insamlingsarbetet och
för den slutgiltiga texten, i det här fallet, examensarbetet i utbildningsvetenskap (Kvale
1997.105ff).
I min resultatredovisning har jag valt att göra en tematisering, dels eftersom svaren trots allt
kan hamna under olika rubriker men också eftersom utvecklade svar kan ge information utöver
den ställda frågan. Tematisering är ju inte bara som Steinar Kvale nämner ett viktigt
sorteringsinstrument, utan också ett läsartillvänt sätt att redovisa på (Kvale 1997:91)
Informanterna
Alice arbetar inom Sfx i Storstad kommun. Alice har jobbat som Sfi-lärare i mer än tio år,
främst i Storstad. Under sin tid som lärare har Alice arbetat på flera olika nivåer inom Sfi
från Alfa och nu till Sfx där eleverna kan läsa fram till och med Sas 3.
Mona har arbetat som projektledare för olika projekt inom skolan och har nu en roll i
samordningen för Sfx i Storstads kommun och de omgivande kommuner som hör till
projektet Sfx. Mona är journalistutbildad och har arbetat som projektledare i flera år.
Maja jobbar på IMSPR programmet i Mellanstad. Hon undervisar i ämnena Svenska som
andraspråk och Bild och har arbetat som lärare sedan 2000. Hennes erfarenhet från
språkintroduktion på IMSPR är ca 3 år. Hon har även arbetat på Särvux och på
grundskolan i Storstad med Svenska som andraspråk.
Oskar är biträdande rektor på en gymnasieskola i Småstad men har också varit
projektledare för olika Sfx-liknande projekt på Komvux i Småstads kommun. Det är hans
erfarenhet av de sistnämnda projekten som är av vikt för uppsatsens fokus.
Samtliga informanter anser i stort sett att undervisning baserad på en funktionell språksyn
fungerar tillfredställande. Ju mer språkundervisning som kopplas till yrkeslivet desto nöjdare
elever. Man fokuserar på fackspråk, fackterminologi och olika texttyper som är viktiga för
eleverna själva, till exempel jobbansökan eller att sammanställa en CV. Att förstå hur olika
texttyper är uppbyggda är en av hörnstenarna i genrepedagogiken, där man alltså kan analysera
genrer utan någon djup kunskap i grammatik om man utgår från Hallidays systemiska grammatik,
som förefaller enklare att använda än traditionell grammatik. Formaliserade grammatikmoment,
till exempel analys av ordföljd, används när skriftliga inlämningsuppgifter rättas.
De styrdokument som avser svenska som andraspråk efter Sfi ställer olika krav när det gäller
språkets struktur. I Sas Grund (motsvarande år 6 – 9) gäller följande:
Kunskaper om språkets struktur och uppbyggnad bidrar till ökad språklig medvetenhet. Genom att reflektera över likheter och skillnader i språk kan den studerande utveckla både det egna språket och olika kommunikationsstrategier (SVA 1050, Inrättad 2005-01 SKOLFS: 2004:25).
Kraven på elevernas kunskap om Grammatik ökar på Sas 1 och 2. Läraren Alice ger en inblick i
hur det kan vara på Sfx för ingenjörer:
I Sfx-gruppen har vi C- och D-nivå och några är på Sas-grund och några enstaka som är på Sas-A när de kommer till oss. Det är ju väldigt spännande och utmanande, liksom hur man individanpassar när alla är i samma grupp. Det är ju sånt som Sfi fått kritik för: Ni bara blandar och sätter ihop nybörjare, analfabeter och akademiker! Grejen är att vi blandar ju nivåer men alla är ju ingenjörer och högutbildade.
Elevernas olika förkunskapskrav i svenska gör det svårare för lärarna att undervisa hela gruppen
genom att utgå från ett material till hela klassen. Har man en ingenjörsexamen räknas man dock
som studievan och studiemotiverad, vilket kan underlätta den tid man behöver lägga på varje
moment. I ett annat projekt från Småstad uttrycker projektledaren Oskar sin syn på de elever
som är omotiverade och vad deras kunskaper i svenska kan få för konsekvenser under praktiken:
Oskar: Ja, det var ju det där med specialterminologin [---]. De som var allra sämst i svenskan fick inte gå truckutbildning på grund av säkerhetsskäl helt enkelt. De måste förstå varningar, instruktioner och sådant där.
Alice har en positiv upplevelse av undervisningen:
Alice: Vi är tre kollegor som delar på gruppen så vi har ganska stora möjligheter att dela upp dem. Men vi använder deras gemensamma ingenjörsbakgrund och deras gemensamma intressen mycket
23
och alla läser samma tema men på olika nivåer och vi kräver olika av dem beroende på vilken nivåplacering de har.
Oavsett om eleverna ska ta truckförar-körkort eller komma in som ingenjörer på
arbetsmarknaden eller skriva en jobbansökan är ordkunskap i fackspråket avgörande:
Alice: En av våra elever jobbade verkligen med vatten och avlopp i sitt hemland. Vatten och avlopp är ju grundläggande för alla ingenjörer så de flesta vet ju nånting om vattensystemet i sitt gamla hemland. De här orden som sedimentering, rengöring och rör och distribution är ju såna ord som kommer tillbaka sen. Det är bra och det är liksom ett vettigt tema. Man har en kunskap som man kan hänga upp det på och antingen kan det ju vara ganska lika – vi har ju haft ingenjörer från E-land och F-land och en del som är oerhört miljövänliga och ja, men det funkar bra.
Alice och hennes kollegor uttrycker ett påtagligt engagemang och språksynen är funktionell och
påminner om genrepedagogikens funktionella språksyn i vilken man bland annat kan lära sig att
se skillnad på olika textgenrer, faktatexter, brev, skönlitteratur, blanketter m.m. Alice ger
ytterligare exempel på hur fackspråket, ord som man som ingenjör bör känna till, varvas med
brevskrivning:
Alice: Guiden pratade mycket om Östersjön och geografin här runt omkring och tog upp ord som handlade om havet, saltvatten och bräckt vatten och sött vatten och då var vi så nöjda för då tog hon upp just såna bra ord som de [ingenjörerna] kunde som vi hade stött på i texterna innan. Skrivuppgiften efteråt anpassade vi efter deras olika nivåer: ”Skriv ett brev till en vän eller släkting och tänk dig att du jobbade på ett gammalt skepp. Skriv och berätta om resan och hur det ser ut ombord, vad du ska göra m.m.”
Informanten Mona är den som tydligast berättar om hur hon uppfattar språksynen inom Sfx:
Mona: Det handlar inte om att man på ett generellt sätt ska lära sig ett språk som man kanske inte är intresserad av eller utav språk överhuvudtaget utan man lär sig ett konkret språkbruk för att kunna göra det som man vill göra, nämligen jobba – i min bransch.
Detta funktionella konkreta språkbruk ger goda resultat i Storstad och kringliggande kommuner.
Sfx har lett till att flera av deras elever kommit ut på arbetsmarkanden (intervju med Mona).
Informanterna berättar om Sfx förtjänster och goda resultat. Eleverna tycks nöjdare, de behöver
inte bara sitta i skolbänken och till skillnad från Sfi är mycket annorlunda som till exempelvis
motivation, homogena grupper och att man lär sig svenska i ett konkret sammanhang.
Möjligheten att komma in på arbetsmarknaden är ett tydligare mål på Sfx än på Sfi. På frågan om
utbildningens eventuella kvalitéer fick jag följande svar:
Oskar: Ja, jag tycker att det är alldeles strålande, dels så är det att eleverna blir motiverade, det känns mer relevant för dem att lära sig svenska i ett samanhang än att bara sitta i skolbänken. Och sedan
24
så kan man ju kombinera det med någonting som leder till jobb. Ja, men alltså jag tror inte att det finns några nackdelar om man jämför med vanlig traditionell Sfi. Jag tycker att detta är mycket bättre.
Projektet avslutades för ett par år sedan. Flera av eleverna med invandrarbakgrund har aldrig
lyckats etablera sig på arbetsmarknaden och därför har utbildningen en tydlig yrkesinriktning.
Mona i Storstad menar att språktillägnandet (language acquisition) går bättre eftersom
eleverna betraktas som yrkeskunniga och därmed ökas deras motivation att snabbt avsluta
utbildningen. Eftersom tempot är högt i undervisningen så ökar studiemotivationen också på
grund av ett funktionellt språklärande. Storstads samordnare Mona berättar att de grupperar Sfx
efter yrkesinriktning men att de också tar hänsyn till den individuella elevens språknivå:
Mona: De grupperas också efter språkkunskap och yrkesbakgrund och det gör att det blir mycket mera homogena grupper. Sen så tror jag också att vi ser elevernas kompetens. De är inte där för att de inte kan svenska. De är där för att de är läkare eller ingenjörer eller hantverkare och är bra på nånting. De är hos oss som experter och då blir det en väldigt annorlunda relation mellan lärare och elev.
Tydligheten i målformuleringarna upplevs oerhört centralt:
Mona: Jag tror det handlar väldigt mycket om psykologi. Ungefär som om jag skulle börja på en väldigt allmän lång utbildning som inte har någon tidsbegränsning eller nån ingång till vad jag ska kunna göra någonting [kort paus] jag vet inte vad. Jämföra det med någonting konkret, jag ska läsa en två veckors kurs i programmering för att börja jobba som programmerare. Det är nog bättre att tänka på sig själv och vad som gör att man jobbar hårdare och att man liksom ser poängen helt enkelt och därmed kan ta tag i det och sig själv på ett helt annat sätt.
Ett klart mål i form av ett yrke motiverar eleverna så att de inte behöver sitta i skolbänken
förgäves när de går på Sfx:
Oskar: Min egen åsikt är att det mycket svårt att få vuxna människor som är skolovana att sitta i skolbänken, ju mer i yrkespraktiken desto bättre. Det är väl min erfarenhet, och dessutom har jag ju ändå träffat på folk i skolsammanhang där de bedriver mer yrkes-Sfi. Där ser man ju jättebra resultat.
Den funktionella språksynen i undervisningen ger också eleverna färdigheter i att lära sig
skillnader mellan olika texttyper, alltså hur man skriver eller talar i olika sammanhang. Muntlig
övning får eleverna, förutom i klassrummet, också när de gör studiebesök och under sin praktik.
Det hela började som en pedagogisk idé i vilken elevens kunskapsområde (yrkesval) skulle
fungera både motiverande och användas som stöttande av lärarna. Metoden påminner starkt om
Vygotskijs nära utvecklingszon. Projektledaren Mona beskriver Sfx för ingenjörer i Storstad så
här:
25
Sfx började som en pedagogisk idé om hur man skulle lära ut svenska på ett motiverande sätt. Det är ganska tydligt dels då att det är motiverande och dels så fokuserar man på, på ett område som folk känner till och är intresserade av så att de lär sig språket genom det område – det kunskapsområde som de är experter på.
Informanterna ger ett intryck av att vara stolta över sin utbildning. Sfx är bra, Sfx är genomtänkt
och eleverna upplevs som i huvudsak nöjda. Förutom de interna positiva reaktionerna syns
utbildningen också en hel del utåt. Detta ingår i deras samarbete:
Alice: [O]ch så finns det ganska mycket samarbete liksom mellan Sfx-lärarna och Sfx-rektorerna. Vi har studiedagar tillsammans och så, ja utbyter, står på mässor tillsammans och marknadsför oss och har en, en samordnare som jobbar med alla Sfx.
Sammanfattningsvis ger informanterna en överlag positiv syn på att kombinera
språkundervisning med yrkesinriktning. I Storstad kallas utbilningarna för Sfx och i Småstad har
projektet haft olika namn.
Eftersom Sfx ger betyg i ämnen som ingår i det svenska skolsystemet och som följer
gymnasieskolans och vuxenutbildningens läroplaner i svenska som andraspråk ställde jag mig
frågan om hur lärarna arbetar med det centrala innehållet och kunskapskraven. Enligt skolverkets
styrdokument ska till exempel svenska som andraspråk innehålla både muntliga och skriftliga
färdigheter utifrån exempelvis retorik och skönlitteratur men även kunskaper och behärskande av
språkets metaspråkliga delar (www.skolverket.se). Alice i Storstad berättar att de bland annat läst
”Det stora tabberaset i Katthult” ur Emilböckerna av Astrid Lindgren på de lägre nivåerna och
en biografibetonad roman av Alex Schulman, Skynda dig att älska (2009) på de högre. Detta visar
på en tendens att motivationen för att nå arbetsmarknaden även har synergieffekter vars resultat
påverkar det mer traditionella (och obligatoriska) undervisningsinnehållet i en positiv riktning.
Alice betonar också att de skriver referat och recensioner och att det är självklart att de följer
styrdokumenten (uppföljningsintervju med Alice).
På frågan om de har lektioner i grammatik svarade Alice att de vid behov arbetar med olika
viktiga grammatiska moment. Eftersom eleverna på Sfx inte har praktik de första 6 månaderna
och därmed sitter i klassrummet för det mesta gör lärarna olika slags tester, och om det visar sig
att eleverna behöver några lektioner i exempelvis satsadverbialets placering i huvudsats och bisats
så planerar de in lektioner med genomgångar, övningar och tester på just det som behövs.
Ovanstående tyder på en förhållandevis stor flexibilitet i så väl som planering som i individuell
När det gäller muntligt anförande återknyter de enligt Alice ånyo till ingenjörselevernas
yrkesbakgrund genom att de får presentera sig och sitt yrkesliv inför klassen i form av en muntlig
presentation.
De övergripande förbättringar som resultaten ovan visar är att kunskapskraven inte bara
uppfylls utan också att anknytningen till elevens yrkesval genererar motivation även inför
omfattande moment som grammatikundervisning och läsning av skönlitteratur. Den positiva
paradoxala effekten blir att undervisning i funktionell språkanvändning motiverar eleverna att
göra bättre resultat när det gäller språkets formella delar, men det skapar också ett arbetsklimat
som gör att eleverna åtminstone genomför och exponeras för skönlitteraturens mer nyanserade
användning av det svenska språket.
27
Språksyn och undervisning på IMSPR
Språkintroduktion är en intressant utbildning på många sätt. För det första är den särskilt riktad
mot ungdomar med annat modersmål än svenska. För det andra präglas programinnehållet av
flexibilitet gentemot kommunerna, det vill säga huvudmannen eller annan utbildningsanordnare
får infoga aktiviteter som är bra för elevernas motivation. Detta uttrycks klart och tydligt i
programmets centrala innehåll.
Språkintroduktion ska innehålla undervisning i svenska eller svenska som andraspråk. I övrigt ska språkintroduktion utformas utifrån den bedömning av elevens språkkunskaper som har gjorts inför mottagandet. Språkintroduktionen ska dessutom innehålla de grundskole- och gymnasieämnen som eleven behöver för sin fortsatta utbildning och som eleven inte har godkända betyg i. Vidare får språkintroduktion även innehålla andra insatser som är gynnsamma för elevens kunskapsutveckling, exempelvis olika motivationsinsatser och praktik. Språkintroduktion får kombineras med svenskundervisning för invandrare (www.skolverket.se)
I Mellanstad erbjuds svenska som andraspråk på tre olika nivåer och man ger en ram för
utbildningens längd på 1 – 4 år (intervju med Maja). Nivåanpassning och utbildningens längd
påminner en hel del om hur Sfi är upplagt. Individanpassningen är dock betydligt starkare och
därmed är likheterna i upplägg och de yttre ramarna flexibla, vilket enligt min uppfattning kan ses
som en variant av Sfx. Eleverna på IMSPR har också en stark önskan att så snabbt som möjligt
komma in på ett gymnasialt yrkesprogram och därefter jobba i yrkeslivet (intervju med Maja).
Informanten Maja berättar vidare om det som erbjuds de ensamkommande flyktingbarnen.
När de anländer till skolan får de för det första en ny bärbar dator i sina händer och de inplaceras
inte direkt i en klass utan i en grupp med en handledande mentor. I samma grupp kan alltså
eleverna studera på olika nivåer och på olika schemalagda tider och i olika ämnen. Maja berättar
om det nya upplägget med stor entusiasm och engagemang. IMSPR i Mellanstad har en inriktning
med valmöjligheter som ett smörgåsbord för alla smaker (intervju med Maja).
Några elever har kunskaper i engelska så de kan välja engelska parallellt med exempelvis
svenska som andraspråk och matematik. De sistnämnda två ämnena räknas som centrala genom
elevens totala studietid på IMSPR. Någon annan elev som kanske inte kan engelska och ingen
svenska men som visar fallenhet för matematik, kan flytta upp till en högre nivå i det ämnet men
fortfarande ligga kvar på nivå 1 i svenska som andraspråk tills språket flyter bättre. Detta
smörgåsbord av möjligheter är ytterst flexibelt eftersom lärarna har mentorsmöte ett par gånger i
månaden vid vilket mentorerna redogör för sina elevers framsteg och kan redan följande vecka
flytta en elev till en mer passande nivå.
Men det är inte bara kärnämnena som bedöms. I Mellanstad erbjuder de också bild och
idrott till exempel. Läraren Majas andra ämne är bild och i bildsalen, berättar hon, kan de uttrycka
sig även om de inte kan kommunicera via de talade språken. Detta upplevs både som
stimulerande och viktigt av informanten. Många av de ensamkommande flyktingungdomarna har
svåra trauman och de har varit med om eller bevittnat övergrepp och våld, så det är inte alltid lätt
för dem att öppna sig:
Maja: Bild kan man sätta igång med utan att kunna ett ord. Därifrån lär man ju sig också då. Jag jobbar jättemycket språkligt då, och de lär sig nya ord och lär sig att försöka uttrycka sig lite, om vad de tycker och tänker och ser. Så de tränar ju sig väldigt bra då, tycker jag.
Det är förmodligen få lyckade utbildningar som använder en formaliserad språksyn i
undervisningen när det rör nyanlända barn och vuxna. Att kunna tala med andra människor i sitt
nya land på sitt nya språk, oavsett om det är ett andra, tredje eller som i vissa fall, ett fjärde och
femtespråk, är viktigt!
Maja. Man får få igång funktionen i språket och försöka formulera sig på det nya språket. Grammatik hade inte funkat. Men nu blir eleverna glada om de får grammatiska beskrivningar. De som inte kan grammatiken och då får de jobba först med att prata och då tar vi grammatiken sen. Nummer ett är att kunna använda sig av språket.
Språksynen är funktionell och socialkonstruktivistisk, eftersom annat strider mot det sunda
förnuftet. De nyanlända måste klara sig i samhället med exempelvis enkla fraser som Vad heter du,
och kunna svara Jag heter Ashmat.
På IMSPR i Mellanstad följs också styrdokumenten så till vida att undervisningen ska ge
behörighet att läsa vidare på en utbildning inom gymnasieskolan. En del elever hinner inte gå
klart före 19-årsåldern och om det händer får de fortsätta på vuxenutbildningen. Men innan de
slutar på IMSPR kommer de att möta lektioner i vilka de lär sig läsa längre fiktionstexter, men de
övar också på att skriva recensioner och referat. Det uppfattas som motiverande att jobba
antingen i grupp eller individuellt, eller både och, enligt informanten Maja:
Maja: När de läst två tre år så läser de texterna och skriver allt de ska kunna på Sas. Övrig tid så jobbar de individuellt och då jobbar de med målboken så de kan jobba hela tiden. De jobbar hela tiden. De har varsin dator. Det är jätte, jättebra.
Man kan konstatera att de följer ett upplägg för nybörjare som bygger på ett vedertaget arbetssätt
inom alfabetiseringsundervisning: Att kunna prata är det som kommer först och sedan är det en
parallell process att kunna läsa (ljuda) och skriva alfabetet och mycket enkla fraser. Själva det
funktionella språkhantverket tillägnas med individuella variationer vad det gäller varje elevs
förmåga att automatisera grunderna (Mörling 2007:59ff). Alfabetisering är extremt funktionellt,
men på senare år försöker man också att börja med grammatik på ett relativt tidigt stadium som
29
att förklara personliga pronomen, olika tempus som presens och preteritum och exempelvis
rumsprepositioner.
Maja berättar att eleverna inte alltid är analfabeter utan att de kan en del engelsk grammatik,
men på grund av krig och både farliga och osäkra levnadsförhållanden innan de anländer till
Sverige så har eleverna oftast inte någon helhetsbakgrund. Deras kunskap upplevs av Maja som
en mosaik där flera av de grundläggande bitarna fattas (intervju med Maja). På sätt och vis
innebär det att eleverna kan vara gymnasiebehöriga i matematik men ligga på en mycket svag nivå
i språksammanhang, till och med nära eller strax över analfabetsnivå. För att vetenskapligt
underbygga det sistnämnda skulle man naturligtvis utföra en rad olika tester men upplevelsen av
deras kunskaper som en mosaik är trots allt information hämtad från en flerårig erfarenhet av
undervisning i svenska som andraspråk som informanten Maja bygger sina antaganden på.
Möjligtvis kan det tänkas fungera lika motiverande för IMSPR-eleverna med Bild som det
gör för Sfx-ingenjörerna att hålla sig inom ramen för sitt yrke. Trygghet skapar lugn och
flexibilitet och nya idéer kan generera motivation hos både elever och lärare, i synnerhet om de
arbetat ett bra tag enligt de traditionella ramar som finns på Sfi och på IVIK, vilket lärarna Alice
och Maja faktiskt har gjort.
30
6 Tradition och förnyelse
Språksyn
I litteraturgenomgången kring Sfx kan man läsa att fler elever närmar sig arbetsmarknaden eller
går vidare till en ny utbildning. Många elever är nöjda med både Sfx och IMSPR, i alla fall är det
den uppfattningen de delger sina lärare. Är det då en förbättrad språkundervisning på respektive
undersökta Sfx och IMSPR i form av koncentrerat fackspråksövande, eller yrkesbaserat ordförråd
som ligger bakom, eller är de goda resultaten avhängiga något helt annat? I Höghielm och
Gougoulakis utredning handlar slutsatsen om vikten av yrkespraktiken för att komma in på
arbetsmarknaden (Höghielm och Gougoulakis 2009:64ff). Skribenterna betonar dock tydligt
följande: ”Mycket hänger emellertid på arbetslivets beredskap och vilja att ställa upp och ha en
aktiv roll i Sfx-utbildningens upplägg och innehåll” (Höghielm och Gougoulakis 2009:66). Kunskapskraven är många, resurserna ofta knappa och att hinna med att lära Sfx-eleverna
hur de ska tala med kollegor, kunder, patienter eller i affären är en grundläggande del av både
traditionell och nyare undervisning i svenska som andraspråk. Cv-skrivande och att förstå
instruktionstexter kräver en hel del kunskap om språkets nyanser men det är fullt genomförbart
att ta sig igenom en av alla CV-mallar på Internet för att skicka in sin jobbansökan. Varför ska
eleverna kunna språksystemen och varför ska de till exempel läsa en roman eller några noveller?
Det står i styrdokumenten att de ska kunna sådana saker. Frågan återstår dock att besvara: Varför
måste de kunna abstrahera språket, eller varför ska de kunna läsa en bra bok?
Den tidigare forskningen visar att både elever, olika myndigheter och näringsliv ger en
alltför enkel bild av vad man ska och bör kunna för att behärska ett språk. För de första
arbetskraftsinvandrarna som kom redan på 1950- och 1960-talen fanns inga språkkurser. De
kunde kliva av tåget på morgonen, hyra en lägenhet på förmiddagen, bli anställda på
eftermiddagen och börja arbetet påföljande dag! De okvalificerade och monotona arbetena som
de kom hit för, finns inte längre.
De flyktingar som kommit med den så kallade andra vågen från Sydamerika under 1980-
talet, de flyktingar som led av kriget på Balkan under 1990-talet och de som drabbades i den
arabisktalande delen av världen samt Afghanistan med omnejd har absolut inte haft ett arbete
väntande på dem. De slöjklädda kvinnorna från Somalia med många barn – hur är det tänkt att
de över huvud taget ska lära sig vad bräckt vatten är för något eller någonsin kunna skilja på
huvudsatser och bisatser?
Utifrån ovanstående är det ställt utom allt rimligt tvivel att en funktionell språksyn inte bara
är den enda möjliga men också den enda som fungerar. Den fungerar inte alltid heller, vilket
31
innebär ytterligare lidande i det nya hemlandet med bidragsberoende och isolering som följd. I
ljuset av detta kan man tycka att det borde vara näst intill osannolikt att finna entusiasm och
engagemang hos lärarkollektivet i svenska som andraspråk. Informanterna Alice och Maja inte
bara undervisar utifrån en funktionell språksyn, de kan sin grammatik också! De förbereder och
genomför lektioner i vardagssvenska, yrkessvenska, talsituationer, hälsningsfraser, ordförråd, de
inte bara lär ut hur mycket klockan är på svenska utan också hur man lär sig att läsa av klockan,
de går på studiebesök, de tröstar ledsna och bedrövade ungdomar och vuxna, de skämtar och
skrattar med sina elever. Uppsatsen visar också att de kan undervisa i formaliserad svenska,
inklusive grammatik och läsning av svårare texter och dess konsekvenser för individens
språkutveckling. Som tur är får de ibland tack för att de delat med sig av sin kunskap och lärt
eleverna vilka verktyg de ska använda för att de själva ska kunna utvecklas; allt detta tillsammans
med elever som aldrig någonsin stött på ett språksystems abstrakta möjligheter.
Undervisning
Undervisningen präglas av variation och rikedom. Maja på IMSPR varvar bild och svenska för de
ensamkommande flyktingbarnen. Alice förbereder ingenjörsglosor för att kunna följa upp
studiebesöket på Vattenreningsverket:
Alice: [M]an vill ju hänga med i den tekniska utvecklingen och komma med intressanta temaområden som man kan kombinera med svenskan och som hör ihop med deras ingenjörsbakgrund.
Maja förbereder rollspel om vilka fraser man kan använda när man handlar på apoteket:
Maja: För mig är det viktigt att det finns en variation. Man kan inte bara ”leka affär”, man måste
ibland jobba med grammatik. Men det är mycket svårare att göra rollspel. Jag tror det är viktigt att
man blandar de här grejerna.
De diskuterar och analyserar skönlitterära texter och idéerna är många. Vi har redan mött flera av
dem i resultat och analysdelen. Om jag parafraserar Majas mosaikmetafor om det
individanpassade ämnesutbudet så skulle den lyda ungefär så här: Maja och Alice erbjuder sina
elever en vacker och dyrbar språkmosaik som de själva tillägnat sig efter många års studier och
lång erfarenhet som lärare i svenska som andraspråk. Denna mosaik har delar som är interaktiva
och präglas av ljus som lyser upp elevernas nära utvecklinszon och ibland tycks det som om de
svarta, tunga grammatikbitarna väger lätt under deras engagerande lektioner.
Individanpassningen är förmodligen sällsynt i Sverige. Vem skulle idag kunna traska in
på en skola och berätta följande med hjälp av en tolk: ”Jag kan det och det men det här behöver
32
jag lära mig och fort ska det gå för annars får jag inget jobb och då kan jag inte försörja resten av
min familj som förmodligen anländer om ett par månader”? Svaret på den frågan är: Hör av dig
till Sfx i storstad eller IMSPR i Mellanstad – de har bra undervisning! Man kan konstatera att det
råder tillit till och inom båda utbilningarna:
Mona: [V]i har väldigt många eldsjälar och hängivna lärare och väldigt ambitiösa elever som hjälper
till att peppa varandra.
Nya idéer
Uppsatsen visar att det går att förändra en traditionell skolform. De flexibla upplägg med valbara
kurser på IMSPR och nya pedagogisk idéer bakom vilken faktor som ska styra gruppindelningen
på Sfx genererar motivation hos eleverna. Variationen under skoldagen blir betydligt större och
elevinflytandet likaså. Består dessutom arbetslaget av engagerade lärare som också ser till att
lektionerna är varierade och markant olika i form av språkundervisning i ett vidare sammanhang
så fördjupas förbättringsmöjligheterna. Den tidigare forskningen nämner arbetsgivarnas förmåga
att ordna jobb och praktikplatser som en av de mest centrala frågorna för att få ut invandrarna i
arbetslivet. En ny idé, om än förhållandevis välkänd, skulle kunna vara att styra språkutvecklingen
hos de individuella eleverna tillbaka mot språket. Risken med yrkessvenska i dess olika former är
naturligtvis att målet som hägrar överskuggar vägen dit. Jag menar att vägen dit måste bestå av
gedigen och väl beprövad språkutbildning och att det inte finns några genvägar för hur man ska
lära sig att tala, lyssna på, läsa och skriva svenska. Ett exempel på ogenomtänkta beslut är den nya
etableringsreformen som kom 2010 vilket innebär att eleverna har två år på sig att klara Sfi. Den
går emot all språkforskning och den innebär att eleverna på sätt och vis står ännu längre från
arbetsmarknaden. Snarare borde vuxenutbildningen för invandrare se till helheten hos individen
och erbjuda en mer skolliknande utbildning med kärnämnen som svenska, matematik och varför
inte engelska? Genom att studera olika ämnen under en varierad skolvecka, som redan görs på
introduktionsprogrammen för ungdomar, skulle man sannolikt inte bara bredda de vuxnas
kompetens utan det skulle också ha en positiv inverkan på deras inlärning. Vi måste helt enkelt
erbjuda mer kvalificerad utbildning och inte bara kapitulera med att erbjuda ”Quick fixes” som
städutbildningar på 4 veckor eller annat kortsiktigt tänkande. För vem vill vara en halvspråkig i
det närmaste illiterat individ resten av sitt liv även om man har ett fast arbete vid en maskin av
något slag – det är inte humant.
33
7 Källförteckning
Muntliga källor
Intervju med Alice (Storstad), maj 2012 och uppföljning i december 2012.