RÖSTER OM ATT GÅ I TYSTNAD - Kriminalvården · E-post: [email protected] Hemsida: ... utifrån tidigare forskning inom såväl kriminologi 2 Nordström, 2007; Johansson, 2012;

RÖSTER OM ATT GÅ I TYSTNAD –en beskrivning och analys av

Kriminalvårdens Klosterverksamhet

Omslag: KriminalvårdenTryckning: Kriminalvården Digitaltryck 2016

Beställningsnummer: 7146ISBN 978-91-86903-63-3

Kriminalvården601 80 NorrköpingTel: 077-22 80 800E-post: [email protected]: www.kriminalvarden.se

FÖRORD

Att beskriva Kriminalvårdens klosterverksamhet var ett uppdrag för Utvecklingsenheten enligt 2014 års verksamhetsplanering .

Kriminalvården har sedan 2001 ordnat retreater för klienter. Tanken med retreaterna är att intagna ska kunna dra sig tillbaka och lyssna inåt, kunna möta sig själva på djupet. Tystnad, meditation och reflektion är ledord under retreaterna. Syftet med det här projektet är att beskriva Kriminalvårdens klosterverksamhet samt klienters och personals upplevelser av verksamheten.

Studien ger kunskap om såväl klienters som kriminalvårdspersonals upplevelser av retreaterna, hur det påverkar enskilda individer och huruvida det sedan har betydelse för den dagliga verk-samheten ute på anstalterna. Det är också viktigt att få kunskap om själva verksamheten, då Kriminalvårdens retreatverksamhet är ett outforskat område.

Projektet initierades av Kriminalvården och rapporten ”Röster om att gå i tystnad – En beskriv-ning och analys av Kriminalvårdens Klosterverksamhet” är skriven under ledning av fil. dr, universitets lektor Lena Roxell, Kriminologiska institutionen, Stockholms universitet.

Ann Cederberg, chef för enheten för forskning och utvärdering

4

INNEHÅLLFÖRORD1. INLEDNING .............................................................................................................................................................................. 8

DEL 12. MATERIAL OCH METOD– EMPIRISK DEL 1.............................................................................................................................. 10 INTERVJUERNA ....................................................................................................................................................................... 10

TRANSKRIBERING OCH ANALYS .............................................................................................................................................. 11

3. RETREATVERKSAMHETEN VID KUMLAANSTALTEN – HISTORIEN ............................................................................................. 12 ETT KLOSTER VID KUMLAANSTALTEN. BAKGRUNDEN, STARTEN OCH DE FÖRSTA ÅREN ........................................................... 12

4. RETREATVERKSAMHETEN VID KUMLAANSTALTEN – VERKSAMHETEN IDAG ............................................................................. 14

DEN IGNATIANSKA RETREATFORMEN ...................................................................................................................................... 14

DAGSSCHEMA, LÅNGRETREAT VID KUMLA .............................................................................................................................. 16

RETREATVERKSAMHETENS MÅL OCH BETYDELSEN AV DEN KRISTNA GRUNDEN ..................................................................... 16

VAD ÄR EN LYCKAD RETREAT? ................................................................................................................................................ 17

VEM SÖKER SIG TILL KLOSTRET? OCH VEM TAS EMOT? .......................................................................................................... 17

EN JÄMFÖRELSE MED DEN ORDINARIE PROGRAMVERKSAMHETEN ......................................................................................... 18

VAD ÄR SVÅRT? ...................................................................................................................................................................... 18

FÖRÄNDRINGSFÖRSLAG. BÖR VERKSAMHETEN UTÖKAS? ....................................................................................................... 19

5. KLOSTERVÄGENS ANDRA ANHALT: KLOSTRET VID KVA SKÄNNINGE ......................................................................................... 20 VEM SÖKER SIG TILL SKÄNNINGE? VEM TAS EMOT?................................................................................................................ 20

VERKSAMHETEN VID KLOSTERAVDELNINGEN.......................................................................................................................... 20

EN DAG VID KLOSTERAVDELNINGEN ....................................................................................................................................... 21

VAD INNEBÄR EN LYCKAD VISTELSE VID KLOSTERAVDELNINGEN? OCH EN MINDRE LYCKAD? ................................................. 21

PERSONALENS FÖRÄNDRINGSFÖRSLAG ................................................................................................................................. 21

6. KLOSTERVÄGENS TREDJE ANHALT: MARIAGÅRDEN I VADSTENA .............................................................................................. 23 VEM SÖKER SIG TILL MARIAGÅRDEN? VEM TAS EMOT?........................................................................................................... 23

VERKSAMHETEN VID MARIAGÅRDEN – EN BALANSAKT ........................................................................................................... 23

VAD ÄR EN LYCKAD TID VID MARIAGÅRDEN? .......................................................................................................................... 24

PERSONALENS FÖRÄNDRINGSFÖRSLAG ................................................................................................................................. 24

7. SAMMANFATTANDE KOMMENTARER GÄLLANDE HELA KLOSTERVÄGEN .................................................................................... 25 MOTIVATION, TILLIT, STÖD, ORGANISATION ............................................................................................................................. 25

DEL 28. TIDIGARE FORSKNING OM RELIGION/ANDLIGHET .................................................................................................................. 28

5

9. TEORETISK RAM ..................................................................................................................................................................... 30 UTGÅNGSPUNKTER FÖR DEN TEORETISKA RAMEN .................................................................................................................. 30

KLINISK RELIGIONSPSYKOLOGI I EN SVENSK KONTEXT ........................................................................................................... 30

KLINISK RELIGIONSPSYKOLOGI SOM EN DEL AV ETT HÄLSOFRÄMJANDE PERSPEKTIV SETT UTIFRÅN PSYKISK FOLKHÄLSA ...... 31

DEN PSYKOSOCIALA OCH KOGNITIVA UTVECKLINGSPROCESSEN ............................................................................................ 32

FORSKNING OM KULTUR I KLINISKA- OCH REHABILITERINGSSAMMANHANG ........................................................................... 33

10. MATERIAL OCH METOD – EMPIRISK DEL 2............................................................................................................................. 35 DATAINSAMLING, URVAL OCH GENOMFÖRANDE ...................................................................................................................... 35

INTERVJUGUIDERNA OCH TEMATISERING ............................................................................................................................... 35

TRANSKRIBERING, ANALYS OCH RESULTATREDOVISNING ....................................................................................................... 36

ETISKA ASPEKTER .................................................................................................................................................................. 36

BEGRÄNSNINGAR ................................................................................................................................................................... 36

11. RESULTAT, INTERVJUER MED INTAGNA ................................................................................................................................... 38

FÖRHÅLLANDEN UNDER BARNDOMEN .................................................................................................................................... 38

AKTIVITETER .......................................................................................................................................................................... 38

FÖRHÅLLANDET TILL RELIGION ............................................................................................................................................... 39

FÖRHÅLLANDEN UNDER TONÅREN ........................................................................................................................................ 39

AKTIVITETER .......................................................................................................................................................................... 39


FÖRHÅLLANDEN UNDER VUXENLIVET ..................................................................................................................................... 40

AKTIVITETER .......................................................................................................................................................................... 40


ANLEDNINGAR ATT SÖKA TILL RETREATVERKSAMHETEN ......................................................................................................... 41

POSITIVA OCH NEGATIVA ASPEKTER MED RETREATVERKSAMHETEN ....................................................................................... 42

AKTIVITETER/ÖVNINGAR ......................................................................................................................................................... 43

BETYDELSEFULLA .................................................................................................................................................................. 44

PROBLEMATISKA .................................................................................................................................................................... 44

DET RELIGIÖSA INSLAGET ..................................................................................................................................................... 45

UPPLEVELSER AV IGNATIUS ANDLIGA ÖVNINGAR .................................................................................................................... 46

FÖRVÄNTNINGAR PÅ OCH MÅL MED LÅNGRETREATEN ............................................................................................................ 46

UPPFYLLDES FÖRVÄNTNINGARNA OCH MÅLEN? ..................................................................................................................... 47

ATT KOMMA TILLBAKA TILL AVDELNINGEN MED NYA ERFARENHETER ..................................................................................... 48

MÅL OCH FÖRVÄNTNINGAR: SKÄNNINGE OCH MARIAGÅRDEN ................................................................................................. 49

FRAMTIDEN OCH ERFARENHETER........................................................................................................................................... 50

JÄMFÖRELSER BEHANDLINGSPROGRAM ................................................................................................................................. 51

EN LYCKAD RETREAT/KLOSTERVISTELSE ................................................................................................................................ 52

12. SAMMANFATTNING AV INTERVJUERNA MED INTAGNA ............................................................................................................. 54

6

13. HUR PÅVERKAS/FÖRÄNDRAS DELTAGARNA AV VERKSAMHETEN? PERSONALENS UPPLEVELSER ............................................ 56 KUMLA 56

SKÄNNINGE ............................................................................................................................................................................ 57

MARIAGÅRDEN ....................................................................................................................................................................... 58

14. TEORETISK ANALYS ................................................................................................................................................................ 59 KLINISK RELIGIONSPSYKOLOGI I EN SVENSK KONTEXT ........................................................................................................... 59

KLINISK RELIGIONSPSYKOLOGI SOM EN DEL AV ETT HÄLSOFRÄMJANDE PERSPEKTIV SETT UTIFRÅN PSYKISK FOLKHÄLSA ...... 59

DEN PSYKOSOCIALA OCH KOGNITIVA UTVECKLINGSPROCESSEN ............................................................................................ 60

TILLÄMPNING AV KULTURMODELLEN ..................................................................................................................................... 62

TRE KONKLUDERANDE NOTERINGAR ...................................................................................................................................... 64

15. REKOMMENDATIONER TILL KRIMINALVÅRDEN ....................................................................................................................... 65

KÄLLFÖRTECKNING........................................................................................................................................................................ 67

BILAGA 1-8 .................................................................................................................................................................................. 71

7

FÖRFATTARNAS FÖRORDHösten 2014 beviljades fil dr Lena Roxell vid Kriminologiska institutionen, Stockholms universitet, medel från Kriminalvården för en studie av den så kallade Klostervägen, d.v.s. den klosterverksamhet som bedrivs vid KVA Kumla, KVA Skänninge och behandlingshemmet Mariagården i Vadstena.1 Till projektet knöts också docent Susanne Alm vid samma institution samt professor i psykologi Valerie DeMarinis. Från Kriminalvårdens håll efterfrågades en beskriv-ning av klosterverksamhetens historia samt av den nuvarande verksamheten, liksom en beskriv-ning och analys av klienternas och personalens upplevelser av klosterverksamheten. I denna rapport presenteras studiens resultat.

Rapporten består av två huvudsakliga delar, där den första i sin tur kan delas in i två mindre delar: Den första delen inleds med en beskrivning av bakgrunden till dagens retreatverksamhet, starten och de första årens verksamhet. Efter detta följer en processinriktad beskrivning och analys av dagens verksamhet vid Klostervägens tre anhalter. Detta innebär att fokus ligger på verksamhetens uttalade mål och arbetet för att nå dessa mål.

Rapportens andra huvudsakliga del utgörs av en beskrivning och analys av de intagnas upplevel-ser av deltagande i retreatverksamheten. I detta avsnitt har vi även valt att lägga personalens upplevelser om hur de intagna påverkas av delta-gandet i verksamheten. Kriminalvården ställde här krav på en religionspsykologisk tolkningsram vilket tillmötesgicks genom att knyta professor Valerie DeMarinis till projektet. DeMarinis är professor i religionspsykologi vid Teologiska insti-tutionen, Uppsala universitet och gästprofessor i psykisk folkhälsa vid Institutionen för folkhälsa och klinisk medicin, Umeå universitet. Rappor-ten avslutas med författarnas sammanfattande

rekommendationer till Kriminalvården. Intervjuerna har gjorts av Lena Roxell och Susanne Alm i samband med besök på KVA Kumla, KVA Skänninge samt Mariagården och gjordes mellan december 2014-april 2015. Ava Faramarzi har transkriberat en stor del av intervju materialet. I tillägg till intervjuerna och tryckt och otryckt material enligt ovan bygger rapporten på korrespondens med tidigare och nuvarande ansvariga vid Klostervägens olika an-halter. Där källa inte anges bygger informationen på de genomförda intervjuerna.

Rapporten är ett resultat av ett författarteams samarbete. Susanne Alm har haft huvudansvar för de delar som behandlar Klosterverksam-hetens historia och dagens verksamhet vid de tre anhalterna Kumla, Skänninge och Mariagården. Valerie DeMarinis har haft huvudansvar för den teoretiska ramen och analysen. Lena Roxell har varit huvudansvarig för projektet som helhet samt för resultatkapitlet om de intagnas upplevel-ser, metodavsnittet och de avslutande rekommen-dationerna.

Författarna vill tacka alla intervjupersoner, personal såväl som intagna, för att ni bidragit till att göra denna rapport möjlig. Det är vår förhopp-ning att vi gjort er alla rättvisa och för eventuella felaktigheter ansvarar vi som författare.

Stockholm i mars 2016

Lena RoxellSusanne AlmValerie DeMarinis

FÖRORD

1 Kriminalvårdens samarbete med Mariagården upphörde efter denna studies genom-förande, vid årsskiftet 2015-16. Vi har valt att ändå behålla de delar av rapporten som behandlar verksamheten vid Mariagården.

8

1. INLEDNING

1. INLEDNINGSedan 2001 finns det en verksamhet inom Kriminal vården som benämns klosterverk-samheten. Till en speciell avdelning på Kumla-anstalten kan intagna söka sig för att delta i retreater. Inledningsvis deltar de i två veckolånga retreater för att sedan, om intresse finns, söka till den månadslånga retreaten. På Klostret arbetar en präst eller diakon tillsammans med kriminal-vårdare under retreaterna. På anstalten i Skän-ninge finns sedan 2008 en speciell avdelning, som är avgränsad från övriga anstalten, som heter Klostret. Hit kan intagna söka sig efter att de genomgått 30-dagarsretreaten på Kumla. Här kan de intagna, förutom att arbeta i den dagliga verksamheten eller studera, arbeta i kloster-trädgården och fortsätta det andliga arbetet som påbörjats under retreaterna på Kumla. På Klost-ret i Skänninge har de intagna också möjlighet till andlig vägledning av präst eller liknande. Sedan 2010 kan de intagna sedan söka sig till behandlingshemmet Mariagården i Vadstena. Mariagården är tänkt för dem som vill fortsätta sitt andliga arbete när de är på väg att slussas ut i samhället. De här tre anhalterna, Kumla, Skänninge och Mariagården, benämns också som Klostervägen.

Fastän klosterverksamheten har funnits under en period, finns det mycket sparsamt med forskning om den. Några studentuppsatser har författats om Klostret på Kumla och om Skänninge.2 Med tanke på att klosterverksamheten till sin utformning är unik för Sverige så finns heller ingen forskning från andra länder att ta del av. En mer ingående studie av verksamheten är därmed önskvärd.

Syftet med rapporten är att beskriva klosterverk-samheten och analysera upplevelser av att delta i den. Enligt önskemål från Kriminalvården står följande fyra frågeställningar i centrum:

1. Hur ser Kriminalvårdens klosterverksamhets historia ut?

2. Hur ser verksamhetsbeskrivningen för Kriminal vårdens klosterverksamhet ut?

3. Vilka upplevelser har klienterna av kloster-verksamheten?

4. Vilka upplevelser har Kriminalvårdens personal av klosterverksamheten?

Av Klostervägens tre delar är verksamheten vid Kumla den äldsta och den som legat till grund vid utformningen av övriga steg. Den är också, bland annat när det gäller antalet deltagare, den mest omfattande. Verksamheten vid Kumla-klostret behandlas därför något mer utförligt i denna rapport än de övriga stegen i Klostervägen, Klosteravdelningen vid Skänningeanstalten och behandlingshemmet Mariagården.

Rapporten består av två huvudsakliga delar, där den första i sin tur kan delas in i två mindre delar: Den första delen inleds med en beskrivning av bakgrunden till dagens retreatverksamhet, starten och de första årens verksamhet. Denna del av rapporten är rent deskriptiv och bygger till största delen på tryckt material i form av veten-skapliga artiklar, antologikapitel, tidningsartiklar och informationsfoldrar, samt på otryckt material såsom studentuppsatser om klosterverksamheten. Efter detta följer en processinriktad beskrivning och analys av dagens verksamhet vid Klostervä-gens tre anhalter. Detta innebär att fokus ligger på verksamhetens uttalade mål och arbetet för att nå dessa mål. Empirin i denna del utgörs till största delen av intervjuer med anställda inom klosterverksamheten. Analysen är inte teoristyrd, men har en ansats till att vara teorigenererande, då delen avslutas med att några nyckelbegrepp ur materialet plockas fram och diskuteras i relation till verksamhetens möjligheter att nå de uttalade målen.

Rapportens andra huvudsakliga del utgörs av en beskrivning och analys av de intagnas upplevelser av deltagande i klosterverksamheten samt av per-sonalens upplevelser av verksamheten. Empirin består av intervjuer med intagna före samt efter deltagande i 30-dagsretreaten vid Kumla, samt med boende vid Klosteravdelningen vid Skän-ninge och vid Mariagården. I detta avsnitt har vi även valt att lägga personalens upplevelser om hur de intagna påverkas av deltagandet i verk-samheten. Upplevelser av klosterverksamheten analyseras utifrån religionspsykologisk teori samt utifrån tidigare forskning inom såväl kriminologi

2 Nordström, 2007; Johansson, 2012; Christiansson, 2012; 2013; Näslund, 2013

9

1. INLEDNING

som religionspsykologi. Rapporten avslutas med författarnas sammanfattande rekommendationer till Kriminalvården.

Den teoretiska ramen har påverkat projektet på följande sätt: För det första har den använts som utgångspunkt vid utarbetandet av tematiska om-råden för de genomförda intervjuerna. För det an-dra har den väglett analysen och presentationen av studiens resultat när det gäller de intagnas och personalens upplevelser av verksamheten. Slutligen har den teoretiska ramen utgjort en grund vid formuleringen av studiens rekommendationer.

Rapporten är disponerad enligt följande: I avsnitt 2 beskrivs det empiriska materialet och metoden i rapportens första del. Avsnitt 3 behandlar kloster verksamhetens historia vid Kumla-anstalten medan avsnitt 4 ger en beskrivning av den nuvarande verksamheten vid klostret på Kumlaanstalten och dess mål samt den Igna-tianska retreatformen. Här diskuteras också eventuella svagheter samt verksamhetens ut-

vecklingspotential. Avsnitt 5 handlar om Kloster-avdelningen vid KVA Skänninge och i avsnitt 6 behandlas Mariagården i Vadstena. I avsnitt 7 sammanfattas resultaten av rapportens första del samt diskuteras styrkor och svagheter med dagens utformning av Klostervägen som helhet, utifrån intervjuerna med personalen.

Rapportens andra del inleds med en presentation av tidigare forskning om religion och andlig-het (avsnitt 8). I avsnitt 9 presenteras studiens teoretiska ram, varpå material och metod för den andra delen behandlas i avsnitt 10. Resultaten från intervjuerna med deltagarna i klosterverk-samheten följer sedan (avsnitt 11), och dessa sammanfattas i avsnittet därpå (avsnitt 12). Avsnitt 13 behandlar personalens uppfattningar om hur deltagarna påverkas av klosterverksam-heten. I avsnitt 14 följer den teoretiska analysen av resultaten i rapportens andra del och slutligen, i avsnitt 15, ges författarnas rekommendationer till Kriminalvården.

10

2. MATERIAL OCH METOD– EMPIRISK DEL 1

DEL 1I den här delen ska rapportens två första frågeställningar besvaras. Det handlar alltså om en historisk beskrivning av verksamheten och en beskrivning av hur verksamheten ser ut i dag vid Klostervägens tre olika anhalter. Inledningsvis presenteras material och metod för den här delen av rapporten.

2. MATERIAL OCH METOD– EMPIRISK DEL 1Rapportens första empiriska del består dels av en beskrivning av bakgrunden till, starten av och de första årens verksamhet vid Kumlaklostret, dels av en beskrivning och analys av Klostervägens nuvarande verksamhet. Det empiriska materialet i det första avsnittet utgörs av tryckta och otryck-ta dokument, såsom tidskriftsartiklar, kapitel i antologier, tidningsartiklar, informationsfoldrar samt studentuppsatser om klosterverksamheten. Detta avsnitt är rent deskriptivt och syftar till att ge en samlad beskrivning av verksamhetens bakgrund och historia, något som hittills saknats. Beskrivningen har granskats av två nyckel-personer i klosterverksamhetens historia.

Det omfångsmässigt största avsnittet i rapportens första empiriska del utgörs av en processinriktad beskrivning och analys3 av dagens verksamhet vid Klostervägens tre anhalter. Vad uppges vara verksamhetens mål och hur jobbar man för att nå dem? Vilka inslag i verksamheten tycks fungera väl när det gäller att uppnå målen, och finns det inslag som är problematiska ur denna synpunkt? Finns några förslag på förbättringar? Hur ser de intervjuade själva på dessa frågor och delar forskarna deras bedömning eller inte? Detta är de frågor som undersöks i avsnittet.

Vi har valt att inte låsa oss vid en specifik teori när det gäller förståelsen av hur man arbetar för att nå uppställda mål. Istället kan analysen sägas i någon mån ha en teorigenererande ambition, genom att vi i avsnittets avslutning plockar ut några begrepp som vi uppfattar som särskilt cen-trala för att beskriva verksamhetens möjligheter att nå de uttalade målen. Detta kan ses som ett första steg i ett arbete att generera teori på det

undersökta området, ett arbete som kommer att fortsätta efter denna rapports färdigställande.

Till personalen ställdes också frågor om hur de upplever att de intagna påverkas av att delta i klosterverksamheten. Då dessa svar kan analyseras bättre utifrån det teoretiska ramverk som används för att tolka deltagarnas egna upplevelser, samt då personalens och de intagnas upplevelser är intressanta att ställa mot varan-dra, så behandlas de i anslutning till varandra i rapportens andra empiriska del.

IntervjuernaTotalt har tio personer med olika ansvarsområden och arbetsuppgifter inom Klosterverksamheten intervjuats, varav en person har intervjuats två gånger. På Kumlaanstalten intervjuades tre kriminalvårdare, en diakon och en präst i slutet av/efter avslutad långretreat. Inlednings-vis genomfördes också en intervju med prästen och kriminalvårdsinspektören på anstalten. På klostret på Skänningeanstalten intervjuades ansvarig kriminalvårdsinspektör och den andliga vägledaren(präst). På Mariagården intervjuades föreståndaren och en behandlare. Intervjuerna skedde mellan december 2014 och april 2015 och pågick mellan 43 minuter och 1 timma och 35 minuter. Åtta av de intervjuade var kvinnor och två var män. Susanne Alm har genomfört sex av intervjuerna med personalen och Lena Roxell fyra.

Alla intervjuer genomfördes enskilt i rum an-passade till situationen. En del intervjuer med personal skedde i deras arbetsrum, andra i för tillfället lediga gemensamma utrymmen. Innan intervjuerna påbörjades fick intervjupersonerna både skriftlig och muntlig information om vad

3 Jmf Jerkedal, 2010 om processutvärdering.

11

2. MATERIAL OCH METOD– EMPIRISK DEL 1

intervjuerna skulle handla om och om de etiska reglerna (Bilaga 3). De fick också skriva på att de tagit del av informationen och att de frivilligt valde att delta i studien. Frågorna ställdes utifrån semistrukturerade intervjuguider (Bilaga 78).4 Guiderna var anpas-sade efter personalkategori och anhalt på Kloster-vägen.

Transkribering och analysSamtliga intervjuer har skrivits ut ordagrant. Intervjuerna har sedan tematiserats utifrån cen-trala frågeställningar ur ett processinriktat per-spektiv5, det vill säga sådana som rör verksam-hetens mål, dess organisering och dess upplevda styrkor och svagheter. Citat har valts ut som anses tillföra något till förståelsen i tillägg till forskarens återgivning av intervjusvaren. Citaten har i vissa fall ändrats språkligt för att göra dem mer förståeliga och läsbara. Själva essensen i cita-ten har dock inte påverkats av den förändringen. Kortare pauser är markerade med tre punkter och om vissa meningar är uteslutna i citaten är de markerade med en parantes med tre punkter i.

Intervjudeltagarnas namn har inte skrivit ut i rapporten i samband med att de blir citerade, utan deltagarna har istället numrerats. Persona-len är numrerade från ID 15 till ID 23.

Med tanke på att klosterverksamheten är en begränsad verksamhet kan det vara svårt med anonymiteten i resultatredovisningen, detta i synnerhet när det gäller personalen. När det exempel vis handlar om prästen på Kumla-anstalten har det i vissa fall har varit omöjligt att anonymisera information eller uttalanden. Med tanke på att personalen uttalar sig utifrån sin profession ser vi inte detta som ett avgörande problem. I avsnittet som handlar om samman-fattande kommentarer utifrån personalens utsa-gor, och där det förekommer information som kan upplevas som extra känslig, har vi dock valt att inte ange intervju deltagarnas nummer.

4 Kvale & Brinkmann, 2014.5 Se t.ex. Jerkedal, 2010.

12

3. RETREATVERKSAMHETEN VID KUMLAANSTALTEN – HISTORIEN

3. RETREATVERKSAMHETEN VID KUMLAANSTALTEN – HISTORIENETT KLOSTER VID KUMLAANSTALTEN. BAK-GRUNDEN, STARTEN OCH DE FÖRSTA ÅRENDet som kom att utvecklas till dagens kloster-verksamhet vid Kumlaanstalten tog sin början år 2000 och grundades i en vilja att erbjuda långtids-dömda utan rättighet till permission någon form av meningsfull sysselsättning. En av de drivande bakom idén med någon typ av ”frizon” för denna grupp var Ragnar Asserhed, då verksam inom Nämnden för andlig vård – NAV. Asserhed var till en början inne på att starta en kristen folkhög-skola, men tankarna kom snart istället att riktas mot någon typ av klosterverksamhet dit de intag-na skulle kunna komma och genomgå kortare el-ler längre s.k. retreater.6,7 Retreat betyder att dra sig tillbaka och att genomgå en retreat innebär att man drar sig undan vardagslivet för att istället gå inåt och möta sig själv på djupet. Det finns retreater på såväl religiös som världslig grund.

Anstaltsledningen på Kumla och så småningom även Kriminalvårdsstyrelsen ställde sig positiva till idén om ett kloster med retreatverksam-het och utformningen av verksamheten skedde under år 2000 i samarbete mellan NAV, Sveriges kristna råd SKR, anstaltsledningen på Kumla och Kriminalvårdsstyrelsen.8 Chef för Kumla-anstalten var vid denna tid GertArne Sköld och till ansvarig för klosterverksamheten på Kumla-anstalten utsågs dess säkerhetsansvarige, Leif Nilsberth. Frågan om att bli ansvarig för den andliga verksamheten i Klostret gick till Truls Bernhold, som då var stiftsadjunkt och vika-rierande domprost i Karlstad. Bernhold antog uppdraget, under förutsättning att det skulle röra sig om Ignatiansk retreat och att den skulle vara i 30 dagar.9

Bernhold hade personlig erfarenhet av den Ignati-anska retreatformen och hyste stor tilltro till dess potential inom Kriminalvården10: ”Jag tänkte att om det kan vända upp och ned på en hårdnackad präst kan det banne mig vända upp och ned på en bandit också.”

I januari 2001 gjordes den då tomma E-avdel-ningen på Kumlaanstalten om till ett kloster och verksamheten kunde därefter starta på prov.11 Karlstads stift stod för Bernholds lönekostnader under den första retreaten, men från och med den andra retreaten har verksamheten helt bekostats av Kriminalvården.12 Enligt Truls Bernhold var den omedelbara responsen av på den första prov-retreaten så positiv att man beslöt att fortsätta verksamheten.13,14

I slutet av 2001 behövdes E-huset på Kumla-anstalten till annat och klosterverksamheten lades för en kort tid i malpåse. Snart drog man dock igång en ombyggnation av några lediga industri lokaler på fängelseområdet och i mars 2003 invigdes en ny permanent klosteravdelning med sju platser. Klostret fick namnet Dorothea, vilket betyder Guds gåva.15 SKR var delaktiga i driften av klosterverksamheten den första tiden, men sedan år 2005 har verksamheten drivits ensamt av Kriminalvården.

Hösten 2006 tog klosterverksamheten emot Fräls-ningsarméns utmärkelse Hannapriset.16 Verk-samheten har också prisats av Ickevåldsfonden.17

I februari 2008 gick Bernhold i pension och läm-nade över ansvaret för retreatverksamheten vid Kumla till BoelMarie Lennartsdotter.18 Utifrån ett konsultavtal började Bernhold, tillsammans med bland andra GertArne Sköld som samtidigt blev anstaltschef vid Skänningeanstalten, istället bygga upp klosterverksamheten i Skänninge och senare vid Mariagården i Vadstena. Även på senare år har Bernhold fortsatt sitt engagemang i klosterverksamheten, bland annat genom att hålla kontakt med flera före detta deltagare och

6 Rikare liv7 Carlsson, 20108 Nordström, 2007.9 Skogar & Bernhold, 201010 24tretton nr 5, 2006; Spira, nr 1, 2013.

11 Skogar & Bernhold, 201012 Carlsson, 2010.13 Skogar & Bernhold, 201014 24tretton, nr 5, 2006.15 Dagen, 19/3 2003.16 Dagen, 28/11 2006.17 Kyrknytt, nr 2, 2010.18 Värmlands Folkblad 30/10 2008.

13

3. RETREATVERKSAMHETEN VID KUMLAANSTALTEN – HISTORIEN

19 Spira, nr 1, 2013.20 Tranåsposten 10/6 2009.

ordna gemensamma retreater, samt genom att föreläsa om verksamheten ute i samhället.19 20

Idén att retreatverksamheten vid Kumla skulle byggas ut med flera steg, så att det skulle bli möjligt att under sin verkställighet genomgå en så kallad klosterväg, fanns redan tidigt i Kumla-klostrets historia. De positiva och omvälvande erfarenheter från retreaten många vittnade om kunde vara en utmaning att hålla vid liv sedan man kommit tillbaka till sin ordinarie avdelning och många upplevde svårigheter när det gällde hur man skulle gå vidare. Målet med Kloster

vägen var att erbjuda olika vägar till självkänne-dom och andlig utveckling längs större delar av ett långt fängelsestraff och att anpassa metoderna och aktiviteterna till de olika säkerhetsnivåer som anstalterna har. År 2008 omsattes planerna i verklighet när Klosteravdelningen vid Skänningeanstalten invigdes.

Skänningeanstaltens historia och nuvarande verksamhet beskrivs i avsnitt 5 Närmast ges en beskrivning av de senaste årens utveckling och dagens verksamhet vid Kumlaklostret.

14

4. RETREATVERKSAMHETEN VID KUMLA – VERKSAMHETEN IDAG

4. RETREATVERKSAMHETEN VID KUMLA – VERKSAMHETEN IDAGSom nämndes ovan tog BoelMarie Lennartsdot-ter över som ansvarig för Kumlaklostret år 2008, en tjänst hon hade fram till hösten 2015. Len-nartsdotter var alltså ansvarig vid tiden för den huvudsakliga datainsamlingen till denna rapport, och efterträdare var vid rapportens författande ännu inte utsedd. Ansvarig kriminalvårdsin-spektör för klosterverksamheten är Karolina Bergström. Medan Bergström har ansvar för bland annat personal, arbetsmiljö, budget och säkerhetsfrågor, så ansvarar retreatledaren för verksamhetens innehåll.

Grunderna för verksamheten är fortfarande desamma som under Truls Bernholds tid – de bygger ju på Ignatius Andliga övningar – men en del förändringar har också gjorts. För det för-sta menar de ansvariga vid Kumlaklostret idag att verksamheten har formaliserats mer under senare år och att man strävat efter ökad insyn. Ansvarsområdena är mer tydligt uppdelade och verksamheten dokumenteras mer systematiskt. En referensgrupp har tillsatts för att säkra verksamhetens kvalité och för att sprida kunskap om vad som händer i Klostret håller man också regelbundet öppet hus. Vidare är det numera fler personer, inklusive fler som håller i retreater, som är sysselsatta inom klosterverksamheten än vad som tidigare var fallet. (BoelMarie Lennartsdotter var dock under hela sin tid vid Klostret ytterst ansvarig för samtliga retreater.)

En annan förändring under senare år är att en intagen numera oftast genomgår två kortretreater på vardera sju dagar innan det sedan eventuellt blir fråga om en långretreat. De två kortretreater-na ligger då oftast ganska tätt, varefter det idealt sett sedan går sex månader till ett år innan man går långretreaten.

Cirka ett halvår efter 30-dagarsretreaten har man en återsamling, och efter ytterligare cirka ett halvår hålls en så kallad Pilgrimsretreat som pågår i en vecka. Som ett ytterligare steg finns därefter möjlighet att gå en fördjupningsretreat. Det hålls två 30-dagars retreater per år vid Kumlaklostret, men inräknat alla kort- pil-grims- och fördjupningsretreater så är det ganska tät retreatverksamhet i lokalerna. Vid halv-

årsskiftet 2015 hade totalt knappt 600 intagna del tagit i kortretreater och cirka 170 i 30dagars-retreater. Majoriteten av de 170 individerna har därtill även deltagit i minst en återsamlings-retreat och cirka 80 intagna hade även deltagit i en fördjupningsretreat.

Vid varje långretreat finns plats för sju deltagare. Två så kallade klostervärdar finns också med. De är intagna som tidigare gått långretreaten och som finns med för att vägleda deltagarna, samt för att sköta matlagning och en del andra uppgif-ter i samband med retreaten. Övriga verksamma inom retreatverksamheten är retreatledaren, tre kriminalvårdare samt en kriminalvårdsinspektör. Sedan år 2012 är Klostret på nytt beläget i anstal-tens så kallade G-hus. Den ursprungliga idén var enligt BoelMarie Lennartsdotter att detta bara skulle vara en tillfällig lösning under tiden som den separata avdelningen renoverats, men beske-den har sedan blivit mer oklara, tiden har gått och hösten 2015 verkar det enligt retreatledaren som att man kommer bli kvar i i dessa lokaler. Den största skillnaden är, förutom att man förut hade en större geografisk avskildhet, att man då också hade en klosterträdgård där retreat-deltagarna kunde vistas dagtid, medan man nu istället har en mindre inhägnad rastgård som på en ordinarie avdelning. Till ytan är dock de nya lokalerna större än de tidigare.

I nästa avsnitt presenteras den Ignatianska retreat formen.

DEN IGNATIANSKA RETREATFORMEN Den Ignatianska retreatformen skapades på 1500-talet av den baskiske adelsmannen Igna-tius av Loyola (14911556), som för eftervärlden framför allt blivit känd som Jesuitordens grund-are. Ignatius ägnade sin ungdom åt jakt på ära, berömmelse och kvinnor. I 30-årsåldern skadades han dock svårt i strid och tvangs ändra inrikt-ning på sitt liv. Efter ett andligt uppvaknande beslöt sig Ignatius för att ägna resten av sitt liv åt att tjäna Jesus. Han studerade till präst och bildade så småningom ordenssällskapet ”Societas Iesu” - senare Jesuitorden - som 1540 godkändes av påven. Samtidigt nedtecknade Ignatius sina

15


Exercitia spiritualia - Andliga övningar - med hjälp av vilka den enskilde under en krävande fyraveckorsperiod skall kunna gå på djupet av sig själv och förstå Guds mening med det egna livet.21 Det handlar då om att komma till insikt om och göra upp med sina så kallade ”oordnade böjelser” som ligger i vägen för ett liv i sanning.

Ignatius beskriver i Andliga övningar hur denna insikt nås med hjälp av fyra olika metoder: Genom att 1) Rannsaka sitt samvete, 2) Begrunda (meditar), 3) Betrakta (contemplar) samt 4) Be.22

Betoningen av det individuella är en viktig faktor som skiljer den Ignatianska vägen till insikt från många andra mystikers. Ignatius betonar att alla har sin egen yttersta livsmening att finna och därför måste gå sin alldeles egna väg genom de andliga övningarna, dock i samråd med en andlig vägledare. Det är viktigt att den andlige ledaren inte uppfattar sig som en guru som sitter på alla svaren, utan snarare utgör ett bollplank för den sökande att pröva sina funderingar emot.23

Ignatius lämnar i Andliga övningar inga ingående beskrivningar av hur de andliga övningarna ska genomföras, utöver att det skall göras i en ställ-ning där det är möjligt för individen att behålla fokus.24

En Ignatiansk retreat pågår i 30 dagar, det vill säga drygt fyra veckor och de olika veckorna följer fyra olika bibliska teman där man på olika sätt får arbeta med sig själv och sitt förflutna samt med sitt förhållande till sina medmänniskor och till framtiden.25

Första veckan handlar om skapelsen och ens egen plats i den följt av vägen bort från Gud, d.v.s. människornas synd. Efter att retreatledaren har öst kärlek över deltagarna för att deras stenhjär-tan skall bli till kött, får deltagarna utforska de mörka platserna, både i sig själv och i världen i stort. Målet är att man ska se hur ens egna tan-kar, känslor och handlingar påverkat människor i ens omgivning.26

Andra veckan börjar med ängeln Gabriels besök hos Maria och handlar sedan om Jesu liv fram till Palmsöndagen. Individen får kontemplera över sitt eget liv, sina värderingar och livsval med Jesu liv som förebild. Det är inte ovanligt att Maria väcker upp relationen till den egna modern.

Tredje veckan handlar om korsfästelsen och döden, och individen får be om nåd för att få leva sig in i Jesu lidande.

Den fjärde veckan slutligen, handlar om upp-ståndelsen, då synd, lidande och död har besegrats samt om framtidshopp och individen får reflektera över sina styrkor och över vilka val hon bör göra.27

Varje morgon under de fyra veckorna får deltagar-na en introduktion och ett bibelord eller liknande av retreatledaren att meditera och kontemplera över. Det kan t.ex. handla om när Jesus går på vattnet, medan Petrus sjunker efter att han har tvivlat. Eller så kan det handla om att sätta sig in i Jesus situation när han blev övergiven av alla.28

Utmärkande för den Ignatianska retreat formen är också en betoning av att delta med alla sinnen. Detta görs med en metod kallad Lectio Divina (gudomlig läsning) där man går in i bibelberättelsen, försöker känna dofter och smaker och föreställa sig alla intryck i situationen och reflek-tera över sig själv i ljuset av berättelsen.29

Den förste retreatledaren vid Kumla, Truls Bern-hold, arbetade i samråd med de intagna också fram ett antal riter tänkta att symbolisera olika kärnbudskap. Riterna underlättar den känslo-mässiga delaktigheten och gör att budskapet sätter sig i kroppen och inte bara i intellektet.30 31

Exempel på riter som praktiseras är att när del tagarna under första veckan får skriva s.k. bekännelse brev, brev som sedan som sedan eldas upp vid en ceremoni. Under den tredje retreat-veckan iscensätter man också dels den sista mål-tiden, där klostervärden, som är en person som tidigare genomgått retreaten, får tvätta deltagar-nas fötter, samt dels korsfästelsen, då deltagarna får lägga sig på ett träkors medan deras händer symboliskt spikas fast.32

21 Kyrkporten, nr 2, 2009.22 Kriminalvård i praktiken.23 Nordström, 200724 Nordström, 200725 Liv & Längtan nr 1, 201326 Nordström, 2007

27 Kriminalvård i praktiken; Christiansson, 2013; Nordström, 2007.28 Kyrkporten nr 2, 2009.29 Nordström, 200730 Christiansson, 201331 Kyrknytt, nr 3, 201332 24tretton, nr 5, 2006; Spira, nr 1, 2013.

16


I slutet av retreaten får varje deltagare skriva ett så kallat testamente där man bland annat tar upp vad man vill ge vidare till de bröder som kommer till Klostret efter dem själva.33 En officiell fest avslutar retreaten och alla som deltagit tilldelas ett halsband med tillhörande kors.

DAGSSCHEMA, LÅNGRETREAT VID KUMLAEn dag under långretreaten börjar med att vår-darna låser upp avdelningen så att de två kloster-värdarna kan göra iordning frukost och strax före 8:00 låses de intagnas dörrar upp. Retreat-ledaren sjunger en psalm för de intagna. Efter frukosten är det promenadtid mellan 8:30–9:00 och 9:15 hålls morgonbön. Under förmiddagen är det sedan enskilda samtal mellan deltagarna och retreat ledaren samt enskild meditation. Samtalen behandlar de senaste övningarna som deltagar-na fått, hur det gått att meditera samt vad man upplevt i övrigt. Klockan 12:00 äter man gemen-sam lunch och därpå följer en timmas enskild lunchvila på rummen. Kl. 14.15–14:45 är det åter promenadtid, varpå under eftermiddagen det åter är dags för enskilda samtal och enskild medita-tion. Kl. 16:30 är det kvällsmat följt av andakt eller mässa kl. 18:00 Efter en gemensam samling vid 19:30 är det inlåsning kl. 20:00.

RETREATVERKSAMHETENS MÅL OCH BETYDELSEN AV DEN KRISTNA GRUNDENAtt det är Ignatiansk retreat som praktiseras vid Kumla innebär alltså att verksamheten vilar på en kristen grund. Samtliga ur olika personalkategorier som vi intervjuat framhåller dock att detta inte innebär att själva syftet med verksam-heten är kristet - att delta i Ignatiansk retreat innebär inte att man går en kurs i kristen tro och målet är inte att deltagarna skall bli troende kristna. All personal som intervjuats betonar också att man haft deltagare med bakgrund i flera olika trosriktningar vid Klostret – såväl muslimer som buddister – samt därutöver väldigt många som inte känner tillhörighet till någon trosinrikt-ning alls. En av de mest anlitade klostervärdarna under senare år är också muslim. Samtidigt be-tonar flera att det ändå är nödvändigt att man är öppen för en andlig dimension i tillvaron, att man så att säga kan tänka sig att det finns ”något som är större än en själv.”

Syftet med retreatverksamheten är att den intag-ne skall ges en chans att hitta sig själv, komma underfund med vem man verkligen är och finna sin väg i tillvaron. En av vårdarna vid Klostret citerar den förre verksamhetsansvarige, Truls Bernhold, när det gäller målet med klosterverk-samheten:

”När man går härifrån efter 30-dagars ska man kunna svara på tre frågor. Det är: Vem är jag? Vad står jag för? Hur kommer det till uttryck i mitt liv? Det är ju svåra frågor, men det är dem man ska titta på i alla fall. Och vet man inte vem man är måste man börja med vem man skulle vilja vara … ur ett etiskt perspektiv. Och då vad det är som hindrar en.” ID17

Som framgick av avsnittet om den Ignatian-ska retreatformen innan är det genom tystnad, samvetsrannsakan, meditation, kontemplation och bön som man skall nå fram till svar på frå-gorna och Bibeln är här ett viktigt verktyg – den används som en berättelse för att tolka det egna livet. Retreatledaren förklarar:

”Det är ingenting som säger att jag behöver tro på alla berättelser om Jesus, men du kan stämma av ditt eget liv mot dem. Allt detta lidande och sorg, glädje och svek och allt vad det kan vara, samma känslor har vi ju alla varit med om.” ID 15

Det innebär alltså att man ändå ska ”… känna sig bekväm med att med att man läser Bibeln, med Jesus som något slags modell för ett annat liv, även om man kanske inte vill se på honom som Gud.” ID15

På frågan om det kristna inslaget ändå inte kan vålla vissa problem svarar en av vårdarna:

”Det är klart att det finns de som … tycker det är jobbigt med Gud. Som brottas med det, men … men jag har inte upplevt att det är så många.” ID16

När det gäller huruvida det vore möjligt att hålla retreater utan kristet inslag svarar en av vårdar-na så här:

”Det skulle säkert fungera, men jag tror att det här med att det är andligt kan vara många saker, nu är det ju kristet, men det ger också en … en solid grund på något sätt, att det är förankrat i något djupare, någonting utanför mig själv, någonting 33 24tretton, nr 5, 2006.

17


… större än jag som säger att det här är okej, att jag är okej och så ... Så jag upplever nog att det här andliga och det kristna, det är liksom en tyngd att det finns ändå …” ID16

Att det svenska samhället i grunden fortfarande är kristet och att en majoritet av befolkningen fortfarande är medlemmar i svenska kyrkan framhålls som andra argument för den rådande ordningen:

”Det är en kille som uttryckte det så att ja, han tror ju inte på Gud, men han har genomgått retreaten, hans liv förändrades ju också efter det, han var jättestökig och så innan, men det har förändrats och så. Men det var ju flera år sen det här nu. Men han ser nog mer på psykologiskt plan att … vårt samhälle är ju byggt på kristna värde-ringar och så, och han har ju hela tiden innan levt utanför samhället i sitt liv, men i och med retrea-ten och det här tydligt kristna så har han lärt sig att förstå … hur … vad det är som funkar och inte funkar, vad han själv har gjort i förhållande till det här så att det är … han ser det mer så att han har lärt sig att … det finns en poäng på det sättet.” ID16

”Vi är ju fortfarande ett kristet land. Det är mer än 70 procent tror jag som är med i Svenska kyr-kan, plus att vi ju har katoliker, och så frikyrkor-na. Så vi ska inte skämmas för det, jag tror istället vi ska vara stolta över det, men inte utesluta någon.” ID15 Det sistnämnda – att en öppen och tolerant hållning mot andra sätt att tänka och tro är a och o för verksamheten – framhålls av flera intervju-personer.

Flera vill också tona ned den ”mystik” och skingra den aura av svårgripbarhet som de upplever ibland finns kring verksamheten. En av de inter-vjuade kriminalvårdarna uttrycker det så här:

”Det är inget hokus pokus, det är något allmän-mänskligt.” ID17

”Just det här att ta ett steg tillbaka och reflektera lite. Det är nästan en … allmänmedicin snart tror jag.” ID17

VAD ÄR EN LYCKAD RETREAT?En näraliggande fråga till den om verksamhetens mål är förstås vad som är att betrakta som en lyckad retreat vid Kumlaklostret? Så här svarar retreatledaren:

Det är ”när en intagen får med sig någonting – ett verktyg - som han kan använda när han kommer tillbaka … till sin avdelning eller ut i livet.” ID19

Det kan t ex handla om att kunna stanna upp och reflektera istället för att bli ”smällförbannad” och göra något oövertänkt när man drabbas av en motgång av något slag. På ett liknande sätt talar en av vårdarna om en lyckad retreat som en ”bottenplatta” att stå på i det fortsatta livet.

”För det är ju inte meningen att man ska gå runt i retreat hela livet. Men då har man de här verk-tygen så att man kan skapa sig tillfällen att gå in i sig själv och samla sig under kortare perioder, för att ladda batterierna eller så.” ID17

En långretreat är ofta en omvälvande upplevelse, men som vi såg tidigare i avsnittet finns det hos personalen också en vilja att avmystifiera det som skall hända för att en retreat ska ses som lyckad. En av vårdarna uttrycker det så här:

”Man behöver inte få det här boom himlen kommer ner eller Jesus landar eller nånting. Utan man ska hitta den inre resonansen, hitta vem man är.” ID17

VEM SÖKER SIG TILL KLOSTRET? OCH VEM TAS EMOT?Enligt retreatledaren är det svårt att hitta en gemensam nämnare för dem som söker sig till retreatverksamheten, utan vägarna dit kan se ganska olika ut. En del, menar hon, har träffat andra som gått och fått rekommendationer, hört att det är ett bra ställe. En del, men inte alla, har någon typ av koppling till tro tidigare i sitt liv, såsom ”… en mormor som läst Bibeln eller bett för dem…”. Framför allt verkar dock merparten ha ett intresse av ”… att veta mer” och många kan enligt retreatledaren nog beskrivas som ”… sökare på något sätt.”

18


De intervjuade vårdarna vid Klostret är inne på liknande resonemang och en av dem uppger sig hos deltagarna se ”… en längtan efter något annat ... efter att kanske börja om på nytt”, men också helt enkelt en längtan att få ”… komma bort och få ett lugn och så där.” En annan av vårdarna hänvisar till ansökningarna från dem som vill komma till Klostret, och menar att där ofta åter-kommer formuleringar om att man ”vill komma till ro”, ”reflektera över sitt liv” och ”stanna upp” och att man söker ”ett lugn som är svårt att hitta ute på de ordinarie avdelningarna”. ID18

Inför de inledande kortretreaterna görs enligt retreatledaren och ansvarig kriminalvårdsinspek-tör inte så mycket sållning, utan de flesta som an-mäler intresse får komma och pröva på. Man får dock ej ha massiv misskötsamhet, ej lida av svår psykisk sjukdom eller gå på alltför tung medicine-ring samt att man bör ha tillräckliga kunskaper i svenska.

De två inledande kortretreaterna är något av en provsmakning inför 30-dagars. Till långretreaten sker enligt retreatledaren uttagning ifrån ”… en samlad bedömning av motivation, säkerhet, möj-lighet, mottaglighet och gruppsammansättning”. Det är ingen rättighet att få gå i 30-dagars retreat och man kommer inte in enbart för att man har stått länge i kö.

EN JÄMFÖRELSE MED DEN ORDINARIE PROGRAMVERKSAMHETENFrån att tidigare ha utgjort en separat enhet sor-terar klosterverksamheten numera under den så kallade programenheten. När det gäller hur retre-atverksamheten förhåller sig till övriga program framkommer lite olika svar, även om de flesta framför allt pekar på de stora skillnaderna. En av de mest uppenbara sådana är då förstås att med-an man i den ordinarie programverksamheten kanske går ett par timmar per vecka, så lever och bor man hela tiden på Klosteravdelningen. Flera av de intervjuade vårdarna pekar också på att incitamenten för att gå retreatverksamheten ofta skiljer sig från dem när det gäller den ordinarie programverksamheten: ”Programmen går man för att det krävs av en, men till Klostret har man sökt sig frivilligt.”

Dock finns det förstås också en del likheter och när det gäller rent innehållsmässiga sådana finns dessa främst i förhållande till tolvstegs

programmen. Beredskapen att öppna upp för en större makt än en själv samt självrannsakan som en av vägarna till insikt är två sådana likheter-na mellan retreatverksamheten och tolvstegs-programmen. En skillnad mellan dem är dock att retreat verksamheten i huvudsak bygger på enskilda samtal mellan klient och retreatledare, medan gruppsamtal är ett centralt inslag i tolv-stegsprogrammen.

En av vårdarna ger ett särskilt intressant per-spektiv på förhållandet mellan retreatverksam-heten och den ordinarie programverksamheten.

”De kompletterar varandra. För att killar, som går programmen , de säger att när man hittat sig själv då … kan man ta till sig programmen mycket bättre. Så säger också de på Programenheten.” ID 17

Skälet till detta menar vårdaren, är att man genom retreatverksamheten kan få hjälp att hitta ett inre lugn som i sin tur möjliggör att man kan ta till sig nya insikter och arbeta vidare med sig själv: ”Sitter man bara med knutna nävar hela tiden, då blir man inte mottaglig.” ID17

VAD ÄR SVÅRT?Att genomgå en långretreat är en stor utmaning för alla - 30 dagar av självrannsakan, meditation, kontemplation och tystnad är krävande. Flera ur personalen har själva genomgått retreater, i de flesta fall dock kortare varianter, för att få en bättre förståelse för vad de intagna genomgår, och samtliga ger uttryck för en tuff, om än också givande, upplevelse.

När det gäller vad man uppfattar som de största svårigheterna/utmaningarna för de intagna, tar de flesta upp tystnaden. Man pekar då både på svårigheten att vara tyst i sig – att röra sig bland människor utan att prata om vare sig stort eller smått är svårt för de allra flesta. Men tystnaden är också en utmaning sett till vad den medför - man inte kan värja sig ifrån att börja fundera över hur man egentligen mår. Den som har svårt att vara tyst förstör inte bara heller för sig själv utan för alla andra deltagare, så det är viktigt att man håller hårt på principen.

Relationerna och attityderna mellan personal och intagna är en annan sak som skiljer Klostret från de flesta ordinarie avdelningar, åtminstone när

19


det gäller anstalter med högre säkerhetsklass. På Klostret tilltalar man varandra med förnamn, man kramas och håller i hand och strävar efter att kommunicera så öppet som möjligt. Vårdarna vid Klostret har inte heller bara bevaknings- och rutinsysslor, utan deltar i möjligaste mån i samlingar och andra aktiviteter. Alla vårdare vi talar med uppger att det annorlunda förhållnings-sättet till en början kan upplevas som svårt för de intagna, men de säger samtidigt att det oftast bara dröjer en eller ett par dagar innan man vant sig och känner sig bekväm med det.

Enligt retreatledaren har en del svårt med den ganska stora mängd läsning som krävs av den som genomgår en långretreat. En del har också svårigheter att skriva. En del, exempelvis de som har en adhd-diagnos, vilket gäller ganska många, kan också uppleva svårigheter att sitta och med-itera riktigt långa stunder. Men retreatledaren menar att man då får anpassa programmet något så det fungerar för var och en. ”Det viktigt att retreaterna inte bara är till för en ’elit’, utan att många kan gå, så ibland behöver man göra indi-viduella anpassningar” säger hon. Erfarenheten är dock att retreatverksamheten kan passa även exempelvis dem med adhd bra, om man alltså är beredd till lite sådana anpassningar.

FÖRÄNDRINGSFÖRSLAG. BÖR VERKSAMHETEN UTÖKAS? Redan tidigt i Kumlaklostrets historia fanns en vision om att bygga ut verksamheten till en klosterväg med flera steg, så att de intagna skulle kunna bygga vidare på sin andliga utveckling. År 2008 öppnades Klosteravdelningen vid Skänninge (se kommande avsnitt) och två år senare slog även Mariagården upp portarna (se avsnitt 6). Att få förflyttning till Skänninge från en anstalt av högsta säkerhetsklass kan dock ta ett antal år för den som har ett långt straff och efter avslu-tad långretreat skall den intagne tillbaks till sin ordinarie avdelning, något som ofta upplevs som olustigt och oroande. Att åter uppleva starka hierarkier och ett ofta mycket distanserat förhål-lande mellan intagna och personal kan kännas tufft och det finns förstås en risk att det nya man tillägnat sig åter går förlorat. Visserligen erbjuds den som genomgått långretreaten flera återsam-lingar, men faktum kvarstår att det framför är till den gamla miljön man återvänder. Flera av de in-tervjuade, såväl verksamhetsansvariga som per-sonal, framför därför önskemål om lugna avdel-

ningar, både på Kumla och andra anstalter med hög högsta säker hetsklass, där de som genomgått lång retreaten kunde bo och där förutsättningarna är bättre att slå vakt om det man åstadkommit.

Flera av de intervjuade pekar också på förlusten av den till Klostret hörande trädgården som blev ett resultat av verksamhetens senaste flytt hösten 2012. ”Trädgården i sig är ju en läkande miljö” säger en av vårdarna och även om lokalerna i den separata byggnad man flyttade från var mindre än de nuvarande, hoppas de flesta vi talat med på en återflytt till dessa, delvis på grund av tera-piträdgården man hade där.

På det stora hela tycks såväl verksamhets-ansvariga som övrig personal vara nöjda med hur klosterverksamheten vid Kumla fungerar. Förbättrade kanaler för informationsspridning om Klostret nämns som önskvärt av någon. På frågan om man ser en utbyggnad av verksamheten, sett till hur många som kan tas emot, som en priori-terad fråga, ställer sig såväl retreatledaren som ansvarig kriminalvårdsinspektör tveksamma. Antalet långtidsdömda är begränsat och verk-samheten passar trots allt inte alla - som ovan nämndes krävs såväl en stark motivation och vilja till att bryta med det kriminella livet, samt en lämplighet för att genomgå klosterverksamheten.

Ignatius av Loyola ställde upp tre uppgifter för den individ som genomgår en retreat: Att rena sitt liv, att forma sitt nya liv, samt leva det nya liv man format. Punkt ett och två kan man göra på Kumlaklostret, men för att kunna arbeta med punkt tre behövs en annan miljö, exempel-vis Skänningeanstalten och Mariagården, steg två och tre i den sedan 2010 kompletta Kloster-vägen.34 Dessa beskrivs i kommande avsnitt.

34 Kyrknytt nr 2, 2010.

20

5. KLOSTERVÄGENS ANDRA ANHALT: KLOSTRET VID KVA SKÄNNINGE

5. KLOSTERVÄGENS ANDRA ANHALT: KLOSTRET VID KVA SKÄNNINGEKlosteravdelningen vid Skänningeanstalten, Klostervägens andra steg, öppnades 2008 och som tidigare nämnts var det GertArne Sköld, som tidigare varit med och startat upp retreatverk-samheten vid Kumla, som då var anstaltschef vid Skänninge. Truls Bernhold, som ju var retreat-ledare vid Kumla fram till 2008, hade också en nyckelroll i arbetet med att skapa Klosteravdel-ningen.

Syftet med detta andra steg i Klostervägen är att möjliggöra fortsatt andlig utveckling för den som deltagit i retreatverksamheten vid Kumla och att göra det i de former som är möjliga vid en anstalt av säkerhetsklass 2. Från början fanns en avdelning med sex plat-ser, men redan efter något år utökades verk-samheten med ytterligare två avdelningar med sex platser vardera, så att det numera finns 18 platser för delade på tre avdelningar. Normalt bor tolv-femton klosterbröder på de tre avdelningarna Ignatius, Franciskus och Ingrid. Beskrivningen av Klosteravdelningen nedan fokuserar framför allt på dagens verksamhet och endast i liten mån på starten och de första årens verksamhet. Det empiriska underslaget utgörs i huvudsak av intervjuer med två personer i an-svarig ställning vid Klosteravdelningen vid vårt besök våren 2015.

VEM SÖKER SIG TILL SKÄNNINGE? VEM TAS EMOT?De flesta som kommer till Klosteravdelningen på Skänninge gör det från någon av de högst säker-hetsklassade anstalterna, såsom Kumla, Tida-holm och Hällby och de har som regel avtjänat ett flertal år av ett långt straff. För att få komma till Klosteravdelningen skall man ha genom-gått 30-dagars retreat vid Kumla. När en klient an mäler intresse att få komma görs såväl en säkerhetsmässig som en andlig bedömning. Även sammansättningsmässiga hänsyn måste tas.

En klient som kommer till Skänninge bör enligt ansvarig kriminalvårdsinspektör inte ha alltför lång tid kvar av sitt straff. Man har kommit fram

till att två år är en lagom lång tid att vistas vid Klosteravdelningen, varefter man idealt sett har ytterligare ungefär ett år kvar på sitt straff som kan avtjänas på exempelvis Mariagården. Har man alltför många år kvar när man kommer till Klosteravdelningen på Skänninge blir man antingen kvar där för länge, och riskerar att stagnera i sin andliga utveckling samt i utveck-ling på vägen mot ett liv i frihet, eller så behöver man efter sin tid vid Skänninge flytta tillbaka till en normavdelning på en annan anstalt, vilket inte brukar upplevas som positivt. När det gäller livstidsdömda innebär detta enligt ansvarig kriminalvårdsinspektör att man bör ha avtjä-nat åtminstone åtta-nio år innan man söker till Skänninge. (Tidsbestämning av livstidsstraff kan ju sökas efter tio år). Den andliga bedömning som görs av sökanden handlar enligt den andliga vägledaren bland an-nat om huruvida klienten tycks tillräckligt mogen och motiverad för att komma till Klosteravdel-ningen. Att bara vilja komma bort från en anstalt man inte trivs på är inte skäl nog att få komma till Skänningeklostret, utan man måste vilja arbeta med sig själv och sin andliga utveckling. Klienter som upplevs ha manipulativa beteen-den säger man också nej till, samt även de mest välkända och medialt intressanta klienterna, som enligt den andliga vägledaren i förlängningen kan bidra till en turbulent stämning i gruppen. Ansva-rig kriminalvårdsinspektör och andlig vägledare vid Klosteravdelningen upplever det mycket po-sitivt att själva få påverka vem som kommer till Klosteravdelningen, till skillnad från tidigare när detta ibland bestämdes av huvudkontoret.

VERKSAMHETEN VID KLOSTERAVDELNINGENSom tidigare nämnts är den centrala tanken med Klostervägen att klienter skall få jobba med sin andliga utveckling på ett sätt som innebär att man kan fortsätta att utvecklas under hela verkställigheten och att arbetsformerna anpassas efter anstaltens säkerhetsklass. Jämfört med retreatverksamheten vid Kumlaanstalten innebär vistelse vid Klosteravdelningen vid Skänninge framför allt två stora skillnader: För det första bor de intagna här på klostret permanent, och

21


kommer inte för att genomgå kortare eller längre retreater. På Klosteravdelningen i Skänninge skall man alltså bygga upp en vardag där den andliga utvecklingen tar en naturlig plats. Detta är också kopplat till den andra större skillnaden, nämligen att man vid Skänningeklostret inte har möjlighet att ägna hela sin tid åt den andliga utvecklingen, utan att man 30 timmar i veckan har arbete eller studier att sköta och att den andliga utvecklingen därmed främst får skötas på fritiden. Såväl ansvarig kriminalvårdsinspektör och andlig vägledare uttrycker dock önskemål om något större utrymme för gemensamma aktivi-teter och andlig utveckling på egen hand och i denna riktning har också Klosteravdelningen ut-vecklats under senare tid, då man numera får lov att gå från arbetet för de regelbundna personliga samtalen med den andliga vägledaren. Då sådana samtal till sin natur kan vara både känsliga och upprivande, har den andliga vägledaren vid sådana tillfällen numera också rätt att friskriva den intagne från fortsatt arbete resterande del av aktuell dag.

Nedan presenteras dagsschemat för Kloster-avdelningen.

En dag vid KlosteravdelningenKl. 07:00 är det upplåsning följt av morgonbön och frukost. Mellan kl. 811 samt 1316 mån-dag-fredag är det tid för arbete eller studier. (På onsdagar är eftermiddagen ledig för storgrupps-samling). De som studerar går då till Lärcentrum, medan de arbetsuppgifter som sköts av kloster-bröderna inkluderar gräsklippning, snöröjning, städning och enklare reparationer. Några av klosterbröderna sköter också anstaltstvätteriet med ansvar för hela anstaltens tvätt. Kl. 16 äter man middag och 16:3017:30 är det stillhet på avdelningarna, med utrymme för meditation, bön och andlig läsning. (Torsdagar är det gemensam mässa kl 16:30). Kl. 18 är det kvällsamling och kl. 19 låses dörrarna.

Klosterträdgården och kapellet är öppna under dagtid för den som vill gå dit. På söndagar finns möjlighet att delta i kurser i olika typer av krea-tiv verksamhet, såsom måleri och gitarrspel. Re-gelbundet har de intagna också enskilda samtal med den andliga vägledaren. Som nämndes ovan är det numera tillåtet att gå från arbetet för sitt enskilda samtal.

Vad innebär en lyckad vistelse vid Klosteravdelning-en? Och en mindre lyckad?Den andliga vägledaren vid Klosteravdelningen upplever att klienterna i allmänhet utvecklas mycket under sin tid vid Klosteravdelningen. Om man när man lämnar klostret tar ansvar, dels för sitt brott, men också för sin situation och sitt liv i allmänhet samt för sin andlighet, då har vistelsen varit lyckad menar hon.

En mindre lyckad vistelse kan exempelvis innebä-ra att man lämnar Klosteravdelningen:

”…utan ett ordentligt ansvarstagande, där man fortfarande skyller ifrån sig och inte tar ansvar för sina relationer eller för konflikter på avdelningen. Att man fastnar i att det alltid är någon annans fel”. ID21

PERSONALENS FÖRÄNDRINGSFÖRSLAGEfter att tidigare endast ha låst ytterdörren, som på en öppen anstalt, så beslöt den nya anstalts ledningen på Skänninge hösten 2014 även cellerna skulle låsas kvällstid, något som mötts av besvikelse både från de intagna och från personalen vid Klosteravdelningen. Inlåsningen upplevs som ett avsteg från klosteridén, dels när det gäller det grundläggande förhållningssätt i form av tillit som man här vill praktisera, dels när det gäller tonvikten på social samvaro snarare än avskildhet och isolering. Innan cellerna låstes fanns bara TV i det gemensamma rummet och man fick komma överens om vilket program man ville se, medan sedan inlåsningen infördes så har var och en TV på sitt eget rum. Enligt ansvariga på Klosteravdelningen var det inga negativa hän-delser eller tillbud på avdelningen som låg bakom beslutet att låsa cellerna kvällstid, utan föränd-ringen bör nog förstås som ett sätt att anpassa Klosteravdelningen till den säkerhetsnivå som gäller på övriga anstalten. Inlåsningen upplevs extra negativt då rummen på Klosteravdelningen saknar toaletter och handfat.

Vid vårt besök på anstalten i april 2015 talas det också om att de vanliga besticken skall ersättas med plastbestick och att knivar och andra potentiellt farliga köksredskap och verktyg skall låsas fast eller helt tas bort. Den andliga väg ledaren ser flera bekymmer med denna ut-veckling:

22


”När man tar ifrån någon något som man har haft, så ses det som en bestraffning. Och här är det en bestraffning för något man faktiskt inte gjort, och det är ett bekymmer tycker jag. Alltså, det är en pedagogik som är bedrövlig.” ID21

Den andliga vägledaren pekar också på att in-låsningen snabbt riskerar att leda till att man åter får problem med så kallade institutionsskador.

”Det tar två veckor så är de första tillbaka till att börja gå in på rummen 20 minuter innan, därför att det är skönt att bli inlåst. Och då har ju allt arbete vi lade ner innan på att vara social, att umgås i en gemenskap… det bara föll.” ID21

Den andliga vägledaren pekar också på att inlås-ning på Skänninge gör att steget till nästa anhalt i Klostervägen, Mariagården, blir ännu längre än det redan är.

Att inlåsningen på Skänninge upphävs och att åtgärderna mot mer kontroll upphör är det främsta allmänna önskemålet från de ansvariga på Klosteravdelningen. ”Tillit och ansvarstanken är central i verksamheten och måste i rimlig mån även gälla i praktiken” menar man.

Till övriga önskemål hör en nedskärning från dagens 30 till åtminstone 20 timmars arbete per vecka, så att halvtid kunde ägnas åt den andliga utvecklingen. Detta menar man, skulle göra att klosterverksamheten bättre levde upp till kraven på programverksamhet. Minst en heltidstjänst till andlig vägledning, istället för nuvarande 75 procent, är ett besläktat önskemål.

23

6. KLOSTERVÄGENS TREDJE ANHALT: MARIAGÅRDEN I VADSTENA

6. KLOSTERVÄGENS TREDJE ANHALT: MARIAGÅRDEN I VADSTENAMariagården är ett behandlingshem med klosterinriktning för fängelsedömda män och utgör det tredje steget i Klostervägen. En vision om ett halvvägshus i klosteranda för dem på väg att slut-föra ett långt fängelsestraff fanns relativt tidigt i klosterverksamhetens historia, och 2010 kom verksamheten vid Mariagården igång. På samma sätt som vid beskrivningen av Klosteravdelningen vid Skänningeanstalten ovan, så behandlas när det gäller Mariagården främst dagens verksam-het. Till grund för beskrivningen ligger framför allt två intervjuer, varav en med verksamhets-ansvarig och en med en behandlare vid Mariagården. Intervjuerna gjordes våren 2015.

Mariagården, som ligger i Vadstena, drivs av Linköpings Stadsmission med stöd av Kriminal-vården. Här finns åtta platser dit de kan söka som genomgått de tidigare stegen i Klostervägen eller som gått ett tolvstegsprogram på anstalt. Namnet Mariagården kommer av att huset tidigare var Mariadöttrarnas kloster.

Många av klienterna har suttit tio till femton år på anstalt när de kommer till Mariagården. De flesta saknar bostad att återvända till efter frigivning och nästan alla saknar sysselsättning. Många behöver också stöd i att arbeta med sitt sociala nätverk samt att skapa en meningsfull fri-tid. En fördel många upplever med Mariagården är de goda möjligheterna att arbeta med kontak-ten med barn och övrig familj. Vid Pilgrimscenter strax intill Mariagården kan anhöriga bo för 50 kr/natt.

När klienten kommer till Mariagården gör denne i samarbete med behandlare upp sin behandlings-plan. Här formulerar man vad man sina mål för vistelsen och sedan har man ett behandlingssam-tal per vecka.

Enhetschef för Mariagården är sedan 2011 Gun-nel Karlsson och här jobbar också två behandlare dagtid samt fyra behandlingsassistenter kvälls- och nattetid.

VEM SÖKER SIG TILL MARIAGÅRDEN? VEM TAS EMOT?Till Mariagården kan den söka som har cirka ett år kvar att avtjäna och som antingen gått de tidigare stegen i Klostervägen eller som gått ett tolvstegsprogram under sin verkställighet. Ma-riagården erbjuder vårdvistelse för den som vill fortsätta bygga vidare på sin andliga utveckling. Verksamheten vid Mariagården är inte så hårt strukturerad vilket ställer krav på att klienten kommit en bit på sin väg mot ett liv i frihet. Det kan hända att en riskbedömning utesluter vistel-se vid Mariagården, och hit kommer inte heller de mest medialt uppmärksammade klienterna – det lilla och intima samhället Vadstena bedöms för sårbart för detta.

Problemet för Mariagården de senaste åren har dock inte varit för högt söktryck och att man behövt säga nej till klienter som sökt sig hit, utan tvärtom att man haft för få sökande, något som det sannolikt finns flera skäl till. Ett liknan-de boende i Södertälje, som då visserligen inte ingår i Klostervägen, men som också erbjuder möjligheter till andlig utveckling, har genom sin närhet till Stockholm och genom att man ofta kan erbjuda träningslägenheter och praktikplatser i huvudstadens närhet, lockat fler sökande under senare år. Vid vårt besök vid Mariagården i april 2015 var endast tre av de åtta platserna belagda.

VERKSAMHETEN VID MARIAGÅRDEN – EN BALANSAKTEn klient bor på Mariagården i cirka sex fjorton månader, d.v.s. i runda tal det sista året av verkställigheten. Verksamheten följer ett vecko-schema med bl.a. gemensam bön tre gånger per dag (kl. 9, kl. 15 och kl. 20), meditation, träd-gårdsarbete och kreativ verksamhet. Man samlas också till gemensam lunch. Behandlingssamtal sker enskilt och i grupp och personalens uppgift är att vara till stöd i utslussningen från anstalt ut i samhället.

24

6. KLOSTERVÄGENS TREDJE ANHALT: MARIAGÅRDEN I VADSTENA

Vid Mariagården praktiseras självhushåll, vilket innebär att de boende själva sköter inköp, mat-lagning, städning, tvätt och andra hushållssysslor.

De boende vid Mariagården har totalt 16 fritids-timmar per vecka utanför gården att disponera. Det finns också möjlighet att få göra längre resor, men det är ett krav att det finns en behandlings-tanke i det man gör. Mot alkohol och narkotika-bruk råder nolltolerans.

Målet med verksamheten vid Mariagården är att hjälpa de boende att ta steget tillbaka ut i sam-hället efter avtjänat straff. Som nämndes ovan saknar de flesta bostad och sysselsättning när de kommer till boendet och många behöver stöd och hjälp i arbetet med sitt sociala nätverk samt med att skapa sig en meningsfull fritid. Utifrån dessa målsättningar ligger det i sakens natur att de boende inte bör tillbringa alltför stor del av dagarna inne på gården, utan ute i det samhälle man snart helt skall ut i. Samtidigt finns förstås en risk att verksamhet urvattnas så pass att det närmast kan liknas vid ett ”bed-and-breakfast”, något som knappast är önskvärt. Det handlar allt-så om en svår balansgång för Mariagården här. Allt för mycket gemensamma aktiviteter får visser ligen en del att känna sig trygga, men steget ut när tiden vid gården är slut riskerar då att bli allt för stort. Den verksamhetsansvariga har också märkt att många är ganska mätta på alltför mycket gruppaktiviteter efter att ha genomgått de tidigare stegen i Klostervägen.

VAD ÄR EN LYCKAD TID VID MARIAGÅRDEN?En av behandlarna vid Mariagården definierar en lyckad behandling som att man när man lämnar gården har fått verktyg för att fortsätta ta hand om sig själv och sin egen utveckling. Enligt be-handlaren handlar det i grund och botten mycket om självkänsla, men också om en stabil grund att stå på i form av hem, sysselsättning, fungerande socialt nätverk och en meningsfull fritid. Det kan enligt behandlaren också ibland handla om att finna sig tillrätta med att alla drömmar man haft under åren innanför fängelsemurarna kanske inte slår in – det blir kanske ”inget jätte-super-svens-son-liv”, men att ”det kan bli bra ändå”.

En mindre lyckad vistelse behöver, i samma anda, inte bara betyda att man återfaller i brott sedan man kommit ut, utan kanske att man klarar sig från det, men att man ändå inte riktigt blir en del av samhället igen.

Ingen klient skall lämna Mariagården utan bostad och sysselsättning (arbete eller studier) och i det fall detta inte skulle vara ordnat vid frigivning kan Socialtjänsten förlänga vistelsen vid Mariagården till så är fallet. Detta har dock endast i något enstaka fall varit nödvändigt.

PERSONALENS FÖRÄNDRINGSFÖRSLAGFöreståndaren menar att verksamheten vid Maria gården överlag fungerar, men att ”… det förstås alltid finns möjlighet till vidare utveck-ling.” Ett förslag är då att man skulle jobba mera med att förbereda församlingar på orter dit före detta klienter flyttar efter frigivning i att på bästa sätt ta emot de nyinflyttade och erbjuda dem stöd och hjälp att komma igång med sitt nya liv i frihet. Ett annat förslag är att jobba mer med anhörigträffar när det kommer nya klienter till Mariagården:

”För det är ju också kämpigt för de anhöriga att efter väldigt lång tid få tillbaka sin man eller partner och … man kan vara rädd för hur det ska bli … det nya livet.” ID23

En av behandlarna vid Mariagården skulle gärna se att man prövade mer kroppsligt inriktad behandling, ”… eftersom orden inte är det lättaste och bästa jämt” och eftersom problem och ångest ofta har en tendens att somatiseras. Det skulle enligt behandlaren kunna handla om ”… allt från massage till rosenterapi”, eller ”bara att lära sig andas rätt.” ID22.

25

7. SAMMANFATTANDE KOMMENTARER GÄLLANDE HELA KLOSTERVÄGEN


MOTIVATION, TILLIT, STÖD, ORGANISATIONHittills i denna rapport har vi beskrivit kloster-verksamhetens historia samt den nuvarande verksamheten och personalens upplevelser och bedömningar av den. Om man ger sig på att ta ut några nyckelord från denna beskrivning som kan fånga in så mycket av innehållet som möjligt, så kan dessa ord vara motivation, tillit, stöd och organisation. Nedan följer en diskussion av innehållet i denna första empiriska del utifrån dessa nyckelord. Som nämnts ovan kan identifie-ringen av dessa nyckelord ses som ett första steg i en teorigenererande process på området. Läsaren av hela rapporten kan också notera att flera av begreppen återkommer i den teoretiska ram som legat till grund för analysen av rapportens andra empiriska del, om de intagnas upplevelser av retreatverksamheten (se avsnitt 9).

Ingen av den personal vid Klostervägens samtliga tre anhalter som vi intervjuat ser en utbyggnad vad gäller antalet intagna som kan genomgå Klostervägen som en högt prioriterat, eller ens önskvärd, åtgärd. Det främsta skälet till detta är att antalet långtidsdömda, lyckligtvis, inte är så stort. Men man ska också komma ihåg att kloster verksamheten inte är något för alla dem som sitter på långa straff. I grund och botten måste det framför allt finnas en motivation hos den intagne att komma ur kriminaliteten och en beredskap att, troligtvis inte utan smärta, gå till botten med sitt förflutna. Alla intagna är inte beredda att ta det steget, och kanske ligger det närmare till hands hos de något äldre att genom själv rannsakan, meditation och kontemplation hitta fram till vem man är och vill vara utan kriminaliteten i sitt liv. En av de intervjuade ur personalen är inne på just detta när det gäller verksamhetens utvecklingsmöjligheter:

”Det vore bra om man kunde hitta någon form för de här lite yngre killarna, som har kortare straff, för det börjar ju i regel så – in och ut på korta straff, sen kommer långstraffet. Men det är ju

svårare att fånga upp dem, för de … de är liksom i branschen då … gör kriminell karriär liksom. Det kan vara svårare att motivera dem.”

Att retreatformen vid Kumlaklostret vilar på kris-ten grund måste man också åtminstone acceptera för att kunna tillgodogöra sig verksamheten.

”Motivationsavdelningar” finns på en del av kriminal vårdsanstalterna idag, men då för att jobba med klienter med särskilt stora motiva-tionsproblem när det gäller att upphöra med missbruk eller brottslighet. Gott så, men den önskan som framförts av snart sagt all personal vi intervjuat vid Klostervägens samtliga anhalter har gällt vad som kan kallas en typ av motiva-tionsavdelningar för de med hög motivation att komma bort från brottslighet, men också från den typiska stämningen på många avdelningar med tydliga hierarkier, ofta högljudd kommu-nikation och hotfull stämning. Man talar om en sorts lugnare avdelningar, där de som deltagit i retreatverksamheten i Kumla i första hand, men möjligen även andra, kan få bo:

”Rofyllda avdelningar på alla ställen, det tror jag vore bra. Det behöver ju inte vara en månadslång retreat, det kan ju bara vara en stilla dag då och då.”

”Det vore idealt att det fanns så här lite lugnare avdelningar med den här inriktningen, att det fanns på alla större anstalter. Alla ska inte behöva åka till Skänninge. Det är ju ganska påfrestande när man genomgått retreat att komma tillbaka till det gamla.”

”En avdelning för de som gått 30-dagars och som ska bo med högsta säkerhetsklass vore bra. Där de kan få vara under en längre tid och bygga upp lite mer stabilitet i allt det nya.”

Ett alternativt förslag när det gäller hur man håller det man åstadkommit vid långretreaten vid liv är att utöka möjligheterna att regelbundet få återkomma på kortretreater.

Att jobba med människor som är motiverade att arbeta med sig själva och ändra inriktning på

35 Avsnittet gäller bedömningar utifrån intervjuerna med personal. Med hänsyn till att innehållet i detta avsnitt kan uppfattas som känsligt, anges inte intervjudeltagarnummer i anslutning till citaten.

26


sitt liv ställer också frågan om tillit i centrum. En tro på individens förmåga att ta ansvar över sitt liv och sin situation är en av grundbultarna i Klostervägens verksamhetsidé. Man strävar efter möten mellan människor byggda på ömsesidig respekt och motarbetar hierarkiskt tänkande och kontrolltänkande som en form av maktutövning. Mot bakgrund av detta uttryckte personal vid samtliga Klostervägens anhalter besvikelse inför de kontrollskärpningar i form av inlåsning, in-förande av plastbestick samt indragning alterna-tivt fastlåsning av verktyg och hushållsredskap, som under den senaste tiden genomförts vid Klosteravdelningen i Skänninge. Om inlåsningen säger en person exempelvis:

”Det är som att man har gett någon ett paket den längtat efter länge. Och sen, efter ett tag så kom-mer någon och bara ’Nej men du, jag tar tillbaks det här. Jag börjar låsa in dig igen. Du har inte gjort någonting, du har skött dig jättebra, men nu låser jag in dig.’ Alltså det är en pedagogik som är bedrövlig. Och detta gör vi mot våra mest välartade elever eller vad man ska säga … de … de hårdast arbetande killarna i Kriminalvården. […] För mig som inte är kriminalvårdare i botten är detta väldigt svårt att förstå.

Angående indragna och fastlåsta redskap samt plastbestick säger en person följande:

”Här har vi ju haft det som ett hem. Knivarna ligger i lådan, sitter inte fastkedjade i väggen. Och här får de lära sig att vi litar på dem, att de kan hantera kniven. Det är ju faktiskt så att ansvar och tillit är en väldigt stor del i vår mänskliga fostran, i att vara människa. […] Vi har inte haft en enda incident här, och ändå väljer man att göra så här…[…] Och naturligvis kan jag inte garantera att inget kommer att hända om de fråg-ar mig. Men det kan man ju inte någonstans.”

Men det är inte bara tillit som deltagarna i kloster verksamheten är i behov av, de behöver också stöd på vägen mot frigivning och mot ett nytt liv utan kriminalitet och missbruk. Kloster-vägen är ju uppbyggd så att allra mest stöd (och styrning) ges vid Kumlaklostret, varefter man vid Skänninge förväntas kunna ta större eget ansvar för sin utveckling, för att slutligen vid Mariagården bli än mer självständig och slutligen på egen hand ta steget ut i samhället. Personalen vid såväl Skänninge som vid Mariagården talar om en del inledande svårigheter att anpassa sig

till den nya miljön med färre restriktioner och större öppenhet och större eget ansvar. Att vissa sådana utmaningar uppstår vid förflyttning till lägre säkerhetsklass alternativt från anstalt till vårdvistelse är förvisso begripligt i sig och möj-ligen svårt att helt undvika och vi får heller inte intrycket att man på respektive ställe upplever problemen som långvariga. Däremot kan man nog konstatera att Mariagården, i egenskap av sista anhalt innan klienterna, ofta efter mycket långa straff, åter går ut i samhället, har en särskilt svår uppgift när det gäller att hitta rätt nivå av struktur och stöd vid boendet. Som beskrevs i avsnittet om Mariagården är det ofta många stora bitar som skall sättas på plats under den period av cirka ett år en klient spenderar vid Mariagår-den – boende, syssel sättning, fungerande nätverk och meningsfull fritid – allt detta bör finnas och fungera när man åter går ut i samhället. Många behöver dessutom arbeta förebyggande för att inte återfalla i missbruk när alkohol och droger plötsligt åter är tillgängliga. Att för första gången på många år inte leva bakom låsta dörrar är omvälvande och för den som under ett femtontal år inte haft tillgång till mobiltelefon, dator och surfplattor kan det lätt bli för mycket. Samtidigt som många klienter alltså behöver mycket stöd och hjälp, behöver de också rustas inför att inom en snar framtid stå på helt egna ben och få livet i frihet att fungera. Personalen vid Mariagården uttrycker själva svårigheter med denna balans-akt, men tycks ha gått i riktning mot mindre gruppverksamhet och mer individuellt ansvar under senaste åren:

”De är ju så väldigt drivna i det här liksom att de … de har ju livet framför sig … vill ordna jobb eller plugga eller så. […] Och någonstans är ju vad de behöver mest, att vara så förberedda som möjligt sen. […] Skulle vi ha det så som kloster-verksamhet här och verkligen ha lite låst … då skulle de må jättebra här, men det skulle bli ett lika stort steg sen. Så det är ju … en balansgång det där.”

Som också nämndes tidigare har Mariagården dock brottats med problem på sistone med att få boende till sig, och personal vid andra anhalter på Klostervägen menar att detta kan bero just på att det stöd man där får som boende är för litet, samt även att det andliga inslaget är något tunt.

”Alltså det … det är inte tillräckligt andligt där. Och inte heller tillräckligt stöd i … i det övriga.

27


[…] Det har blivit så pass fritt att … att många känner sig stödlösa. […] De är inte så mogna att de kan … hantera så mycket frihet. […] Och jag förstår att de ska lära sig ta ett ansvar, men de hinner inte det på den tiden.”

Intervjupersonen menar att Mariagården kan passa ”… de killar som jag vet är riktigt stabila”, men ”… inte ... inte om vi har en klient som vi vet behöver mer stöd i sin utslussning.”

Intervjupersonen lägger dock också till att det räcker med att några klienter varit missnöjda för att ett rykte ska startas som försvårar rekrytering av nya boende. ”Alltså det går vansinnigt fort, ryktesspridning. Sen spelar det ingen roll hur hårt de jobbar.” Liknande ryktesspridning har enligt intervjupersonen även tidigare drabbat Kloster-avdelningen vid Skänninge, något som man dock, enligt samma persons bedömning, lyckats ta sig igenom.

Förutom synpunkter som kan relateras till motiva tion, tillit och stöd, framfördes framför allt en del tankar och önskemål kring organisato-riska aspekter av verksamheten. Flera framhöll att det vore önskvärt med ökat samarbete mellan Klostervägens olika anhalter och en del hade synpunkter på den administrativa ordningen. Ett par av intervjupersonerna föreslår också att Kriminal vården skulle ansvara även för Kloster-vägens tredje anhalt:

”Jag skulle gärna se att det ökade utbyte som nu så smått har börjat byggas upp mellan de tre olika delarna av Klostervägen, att det fortsätter att utvecklas. Jag skulle också önska … att det flödet också inkluderade Mariagården bättre … kanske att Kriminalvården klev in även i den delen. […]För Klostervägens del så tror jag att det vore bra … att man skulle få en bättre kvalitetssäkring av programmet. ”

En av de intervjuade vid Kumla är inne på en liknande linje när det gäller Mariagården, men menar också att det vore en fördel om alla Klos-tervägens steg låg samlade närmare varandra:

”Vi ligger här i region mitt. Men sen Skänninge och Mariagården, de är ju i region öst, med en an-nan regionchef. Och Mariagården är det ju Stads-missionen som tillhandahåller, så de har ju sin … sina behandlingar, och de är ju … för sig. Och sen då så ska vi vara en. Så jag skulle tycka att det

skulle vara mycket enklare om allting fanns här.” Att fortsätta bygga vidare på det ökade utbyte som man menar tillkommit under senaste tiden verkar dock de flesta se som prioriterat.

I tillägg till ovanstående var det flera av de inter-vjuade som framförde ett önskemål om att kunna erbjuda långtidsdömda kvinnliga fångar samma typ av verksamhet. Eftersom antalet långtids-dömda kvinnor är så litet vore detta dock svårt i praktiken, vilket de intervjuade också påpekar. Det är för övrigt också så att det redan idag bedrivs retreatverksamhet vid KVA Hinseberg, dit kvinnliga intagna från anstalter runt om i landet kan få komma. Till skillnad från vid Kumla pågår dock retreaterna vid Hinseberg endast i sex dagar36 och det finns ingen motsvarighet till Klostervägens andra och tredje an-halt för kvinnliga fångar. I Bilaga 1 ges en något mer utförlig beskrivning av retreatverksamheten vid Hinseberg.

36 Till de sex dagarnas retreatverksamhet tillkommer ofta två resdagar, med bland annat gemensamma måltider.

28

8. TIDIGARE FORSKNING OM RELIGION/ANDLIGHET

DEL 2Inledningsvis behandlas tidigare forskning om religion/andlighet, följt av de teoretiska utgångspunkterna. Efter det beskrivs material och metod. Sedan följer resultatredovisningen där en återkoppling görs till tidigare forskning, följt av en teoretisk analys. Del två avslutas med rekommendationer till Kriminalvården.

8. TIDIGARE FORSKNING OM RELIGION/ANDLIGHETI detta avsnitt ges en kort presentation av tidigare forskning om religion/andlighet kopplat till kriminologiska och psykologiska frågor. Den övergripande frågan i den tidigare forskningen handlar om huruvida det finns en koppling mellan att bli religiös och att upphöra med brott. I den här studien är inte upphörandet med brottslig-heten i fokus, utan själva upplevelsen av retreat-verksamheten. Oss veterligen finns inga tidigare publicerade vetenskapliga studier av retreat-verksamheten i Sverige eller liknade studier från andra länder. Med tanke på att Kriminalvårdens mål är att minska återfallen och att Klosterverk-samheten är en del av Kriminalvårdens satsning, är det ändå relevant att se till den tidigare forsk-ningen om kopplingen mellan brottslighet och religion/andlighet.

Det finns flera faktorer som är relevanta att stu-dera om man är intresserad av upphörandet med brottslighet. Laub och Sampson har fokuserat på giftermål och arbete för att förstå varför personer upphör med brott.37 I en longitudinell studie av män som begick brott som unga kunde dessa två faktorer predicera upphörandet med brottslighet. Giftermål och arbete kunde alltså bidra till att personer slutade att begå brott. Religion/andlig-het är en annan faktor som visat sig ha betydelse i denna typ av studier. Vad händer med personer som har begått brottsliga handlingar när de blir religiösa och finner en ny väg i livet? Genom livshistorier med intagna har man kommit fram till att det religiösa inslaget medför en ny identi-tet.38 Det gör fängelsevistelsen till en erfarenhet med syfte och mening. Den maktlöse fången får en uppgift att sprida sitt budskap vidare. Den intagne får också verktyg för att få förlåtelse och en bättre kontroll över en okänd framtid.

En intressant fråga i sammanhanget är hur själva processen ser ut vid upphörandet med brottslig-heten kopplat till religion/andlighet. I en intervju-studie med män om just detta studerades beteen-deförändringar kopplade till religion/andlighet.39 De intervjuade beskrev positiva känslor som lugn, tolerans och kärlek, vilket hjälpte dem att lindra känslor som ilska, oro och ångest. Religionen/andligheten fungerade också som en distraktion från en ofta svår livssituation som annars plågade deras tankar. Det religiösa inslaget sågs också som en markering för ett mer konventionellt liv.

Flera studier har lyckats påvisa att religion har en signifikant, dock måttlig, effekt på kriminellt beteende.40 I en studie med ett livsloppsperspek-tiv fann man inte signifikanta resultat när det gällde religion/andlighet kopplat till att upphöra med brottslighet.41 Däremot framkom det genom intervjuer att religion/andlighet är en källa till positiva känslor i livet om detta generellt kantas av svårigheter. Religion/andlighet används då som en resurs för att hantera känslor.

Det pågår en diskussion om hur religion ska göras mätbart och vilka kriminella beteenden som sam-banden kan tänkas gälla för.42 Det har framkom-mit att intagna som var dömda för stöldbrott rap-porterade kopplingar till religion och andlighet i större utsträckning än intagna som var dömda för drogrelaterade brott respektive våldsbrott.43 Frå-gorna handlade om mående kopplat till andlighet, om de definierade sig själva som religiösa och om deras religiösa tro påverkade deras beteende.

37 Laub & Sampson 2003. 38 Maruna m.fl., 2006.

39 Schroeder & Frana, 2009.40 Baier & Wright, 2001; Johnson, m.fl. 2000; McCullough & Willoughby, 2009.41 Giardano m.fl. 2008.42 McCullough & Willoughby, 2009; Reisig, 2012.43 Fernander m.fl, 2005.

29

8. TIDIGARE FORSKNING OM RELIGION/ANDLIGHET

Det finns också en diskussion om vilka andra fak-torer som tillsammans med religion/andlighet kan påverka att personer upphör med brottslighet. En del menar att det inte är religiositeten i sig som gör att personer slutar begå brott, utan andra faktorer som denna i sin tur är kopplad till.44 En-ligt Pirutinsky är självkontroll ett exempel på en sådan faktor.45 En annan faktor som också nämns är att religion/andlighet kan öppna upp för nya kontakter med personer som inte begår brottsliga handlingar.46 De sociala banden till personer i ens omgivning och individens sociala nätverk är två faktorer som vi vet har betydelse för att upphöra med brott. Det kan tänkas att nya kontakter med personer som exempelvis är aktiva inom kyrkan skulle kunna reducera brottsligheten.

Det finns flera behandlingsprogram som har in-slag av religion/andlighet.47 Anonyma alkoholister och 12-stegsprogrammet är ett par exempel. En del forskning indikerar också effekter av andra typer av program, som bygger på andlighet av en mer vertikal (interpersonal) transcendens och inre fördjupning, såsom meditation.48

En viktig utmaning för forskningen på området gäl-ler de oklarheter som finns när det gäller definition och tillämpning av begreppen religion och andlighet:

En person som följer en religion kan engagera sig i en väldefinierad andlig praxis. En annan person som är en andlig utövare följer däre-mot inte någon specifik religion, tro eller tra-ditionell form av tillbedjan. Andlighet avser således heterogena metoder som inte nödvän-digtvis är kopplade till en organiserad religiös institution, utan snarare till ett personligt trossystem och erfarenhet av det heliga. För många individer, kan andlighet vara mer beskrivande av en process som syftar till att upprätta en personlig koppling till vad man anser andligt, och syftar till att definiera mål och mening i livet.49

Framtida forskningsstudier behöver alltså erbju-da tydliga begreppsdefinitioner och en förklaring till de val som gjorts mot bakgrund av den aktuel-la kulturella kontexten.

En annan utmaning som tas upp av bl.a. Giorda-no m.fl.50, är att det kan vara svårt att veta om det är religionen/andligheten i programmen i sig som är den betydelsefulla faktorn för att upphöra med brott och/eller droger, eller om det snarare är faktorer som gruppsupport och annat som är de mest betydelsefulla. Här behövs mera forskning.

En tredje utmaning gäller att öka vår förstå-else för vilka psykologiska och/eller kognitiva förändrings processer som individer behöver genomgå för att bryta upp från ett liv med kri-minalitet och/eller droger och kunna återknyta positiva band till familj, arbete och andra insti-tutioner. Giordano m fl.51 kallar denna process för kognitiv transformation och för dem är detta en nödvändig förutsättning för att en person i längden skall kunna upprätthålla ett nytt sätt att leva. På detta sätt kan engagemang i religion eller ett annat existentiellt meningssystem ses, inte bara som en källa till extern kontroll över en persons beteende, utan också som en katalysator för nya sätt att tänka och göra upp planer för hur man ska gå vidare med sitt liv.52 Som Petersilia53

och Parsons och Warner-Robbins54 menar, kan individen behöva stöd i arbetet med att formule-ra sådana planer, såväl under- som efter tiden i fängelse.

Sammanfattningsvis har den tidigare forskningen visat på ett visst samband mellan religion/andlig-het och upphörandet med brottslighet. Det har också framkommit att personer som har koppling till religion/andlighet uppger sig vara båda lugna-re, samt mer toleranta och kärleksfulla än andra. Med andra ord kan det tänkas att religion/andlig-het kan förknippas med ett bättre mående, vilket är positivt både för personen själv och andra i dennes omgivning.

44 Pirutinsky, 2014.45 Ibid.46 Giardano m.fl., 2008.47 Ibid.48 Barnert m.fl., 2014.49 Longo & Pettersson, 2002 (egen översättning).

50 Giordano m.fl., 2008.51 Giordano, m.fl., 200852 Giordano, m.fl., 200853 Petersilia, 200354 Parsons & Warner-Robbins, 2010

30

9. TEORETISK RAM

9. TEORETISK RAMUTGÅNGSPUNKTER FÖR DEN TEORETISKA RAMENDen teoretiska ramen i denna studie har formu-lerats i syfte att förstå de intagnas upplevelser av klosterverksamheten. Utgångspunkt har också tagits i de i avsnittet ovan tre identifierade ut-maningarna från tidigare forskning. Det är även värt att notera att den teoretiska ramens inne-håll också kan kopplas till de fyra nyckelord som identifierades i sammanfattningen av rapportens första empiriska del, där klosterverksamhetens historia samt den nuvarande verksamheten och personalens bedömningar av den behandlades. De fyra orden motivation, tillit, stöd och organi-sation, är även viktiga begrepp i den teoretiska förståelsen av de intagnas upplevelser: De intag-nas upplevelser av retreaten är en kombination av intra- och inter-personella faktorer kopplade till bland annat tillit och motivation. Vägen till en bestående förändring av det dagliga livet är en process där stöd från den intagnes omgivning är nödvändigt. Slutligen är en processtänkande inriktning i berörda organisationer viktig för att bättre förstå och underlätta framsteg för de en-skilda individer som deltar i verksamheten.

I denna studie är den primära teoretiska ramen klinisk religionspsykologi, som ingår som en del av den psykiska folkhälsan. Klinisk religionspsy-kologi har två centrala funktioner: För det första används begrepp från psykologin för att förstå människans utveckling, och då särskilt de roller som olika aspekter av religiositet spelar i utveck-lingsprocessen. Detta ska förstås utifrån en se-kulärt, skandinavisk kontext, men också utifrån en bredare kontext när det gäller existentiella världsbilder. För det andra, med hänsyn till dessa utvecklingsaspekter, är klinisk religionspsykologi användbart för att förstå vad som händer med människor när de står inför svåra situationer, såsom sjukdomar, fängelsestraff, migration eller liknande. Hur påverkas individen av sådana situationer? Kan man hitta eller skapa en mening som hjälper individen att förstå den nya situatio-nen? Finns det resurser från det förflutna som ger hopp? Finns det resurser i nuet som individen kan använda?

Att förstå klinisk religionspsykologi som en del av den psykiska folkhälsan är viktigt, eftersom

en fungerande existentiell livsåskådning är en av skyddsfaktorerna mot psykisk ohälsa. Inom psykisk folkhälsa är man intresserad av att se individen i ett samhälleligt sammanhang. Teorin om psykisk folkhälsa som används här bygger på en förståelse av psykisk hälsa och psykisk ohälsa som olika fenomen, och inte bara som två ändar av ett kontinuum.

Som redan nämnts, så befinner vi oss i ett sekulärt svenskt sammanhang. Att förstå detta kulturella sammanhang och dess institutioner, i den här rapporten fängelset, är av avgörande be-tydelse för att kunna tolka hur olika dimensioner av kultur samverkar, i fängelset i allmänhet och i ett specifikt program.

Utgångspunkterna i den teoretiska ramen är följande områden: mänsklig utveckling och ex-istentiell livsåskådning, psykisk folkhälsa samt kulturell analys.

KLINISK RELIGIONSPSYKOLOGI I EN SVENSK KONTEXTSom nämndes ovan bör klinisk religionspsykologi förstås som en del av den psykiska folkhälsan, som utgör den primära teoretiska grunden. Sve-rige uppfattas som ett av de mest sekulariserade länderna i världen, med mycket låg kyrkoorien-terad religion i den rådande kulturen.55 I denna sekulariserade skandinaviska kontext har klinisk religionspsykologi utvecklat en tydlig egen tra-dition i Sverige, Norge och Danmark, ämnad att undersöka de existentiella världsbilder som ändå finns i dessa samhällen idag.56 Dessa existentiella världsbilder kan innehålla en traditionell religion med en vertikal transcendent dimension, som i den klassiska meningen av tron på ett högsta väsen eller Gud. Men det finns även många andra typer av existentiella världsbilder som inkluderar en mer horisontell typ av transcendens, en kraft som kommer inifrån och som binder oss till varan-

55 Inglehart & Baker, 2000; Pettersson, 2007.56 DeMarinis m.fl., 2011; Ulland & DeMarinis, 2014; laCour & Hvidt, 2012.

31

9. TEORETISK RAM

dra.57 I tillägg till detta kan existentiella världs-bilder även baseras på olika typer av personlig, trosbaserad andlighet, eller till och med anta olika typer av agnostiska och ateistiska uttryck.58

Alla individer har ett, åtminstone i någon mån, eget sätt att skapa mening och formulera en kär-na kring vad som är det mest centrala, värdefulla och meningsfulla i livet.59 Uttrycket ”existentiell världsbild” används därför snarare än termen ”religion” i denna studie. I och med detta val kan man möta den första utmaningen från existeran-de forskning, den om oklarheter kring definition och tillämpning av begreppen religion och and-lighet. Valet innebär alltså att alla existentiella världsbilder i en population inkluderas i studiet, d.v.s. allt från en traditionell religiös tro till olika former av personcentrerad självutveckling.60

KLINISK RELIGIONSPSYKOLOGI SOM EN DEL AV ETT HÄLSOFRÄMJANDE PERSPEK-TIV SETT UTIFRÅN PSYKISK FOLKHÄLSADen existentiella världsbild en individ har är en del av hennes kulturella och sociala samman-hang. Intresset för hur existentiella världsbilder bidrar till den psykiska hälsan, och omvänt, hur frånvaron av fungerande existentiella världs-bilder bidrar till psykisk ohälsa, har blivit en del av dagordningen i Sverige, Europa och även internationellt när det gäller både den psykiska folkhälsan som folkhälsan i stort.61 Det finns tidigare forskning som menar att en väl fung-erande existentiell världsbild ger en känsla av sammanhang att möta svåra situationer62, att den alltså kan fungera som en skyddsfaktor. I det senaste slutdokumentet för Europeiska psykisk folkhälsa (ROAMER), framgår vilka områden som ska prioriteras inom EU när det gäller psykisk folkhälsoforskning. De tre första punkterna som där anges är följande:63

1) ”Positiv psykisk hälsa, välbefinnande och skyddsfaktorer bör prioriteras i psykisk folkhälso-forskning.”

2) ”Psykisk folkhälsoforskning bör bygga vidare på tvärvetenskapliga perspektiv för att förstå komplexiteten av psykisk hälsa.”

3) ”Att förstärka förståelsen av kulturella faktorer (d.v.s., etnicitet, religion och värdesystem samt nationalitet), som är relevanta för den psykiska folkhälsan.”

Dessa prioriteringar indikerar ett tydligt samhäl-leligt behov av en psykisk folkhälsoteori och av en arbetsmodell med en hälsofrämjande inriktning. En strategi när det gäller människors psykiska hälsa, med fokus på en hälsofrämjande inrikt-ning, är att förstå vikten av att kunna identifiera skyddsfaktorer för psykisk hälsa, men även av att exempelvis ta hänsyn till effekterna av psykisk ohälsa genom livet. God psykisk hälsa är, som Världshälsoorganisationen har noterat (WHO, 2004), grunden för all hälsa. Positiv psykisk hälsa kan resultera i förbättrad fysisk hälsa, och både psykosociala och ekonomiska fördelar som inte bara beror på avsaknaden av psykisk störning.64

Som Campian och kollegor noterar, är det viktigt att skilja mellan förebyggande och hälsofrämjan-de insatser när man diskuterar och jämför ämnen som psykisk ohälsa och psykisk hälsa.65 De är inte bara två ytterligheter i ett spektrum. Från-varon av antingen psykisk hälsa eller psykisk ohälsa innebär inte per automatik förekomst av den andra. Att förebygga psykisk ohälsa är dock i praktiken ofta nära relaterat till hälsofrämjande insatser för bättre psykisk hälsa och motstånds-kraft.66

För att stärka psykisk folkhälsa måste man införa olika strategier, allt ifrån främjandet av psykiskt välbefinnande till primär prevention och andra former av förebyggande åtgärder. Plane-rade åtgärder måste fokusera både på enskil-da, samhälleliga och miljömässiga aspekter. I riktade insatser till individer behöver man även se till vad det innebär för befolkningen i stort. En genomtänkt strategi med individen i cen-trum, omgiven av familj och lokala nätverk samt av samhället i stort, är det lämpligaste sättet att närma sig detta.67 Naturligtvis behöver de som löper risk att utveckla psykiska störningar

57 För en viktig diskussion av dessa två typer av transcendens se Schnell, (2012).58 DeMarinis, 2008.59 DeMarinis m.fl., 2011.60 Longo & Pettersson, 2002.61 Se DeMarinis 2008; Campion m.fl., 2012; Kalra m.fl..,2012; Idler, 2014.62 Antonovsky, 1996/2005 .63 Forsman m.fl, 2015 .

64 DeMarinis, 2014.65 Campion m.fl., 2012.66 Campion m-fl., 2012.67 Kalra m.fl., 2012.

32

9. TEORETISK RAM

lämpliga åtgärder, liksom de som kanske redan har gjort så. Men att främja psykisk hälsa och välbefinnande måste prioriteras. Valet av detta perspektiv, hälsofrämjande psykisk folkhälsa, är kopplat till den andra utmaningen från tidigare forskning: att det kan vara svårt att veta om det är religionen/andligheten i programmen som är den betydelsefulla faktorn för att upphöra med brott och/eller droger, eller om det är faktorer som gruppsupport och annat som är det mest betydel-sefulla.68 Eftersom Klosterverksamheten är bred och involverar både en religiös/andlig dimension samt individuella- och gruppdimensioner är det svårt att skilja ut faktorerna från varandra. Detta perspektiv är också kopplat till ett tidsperspektiv för individen och omgivningen, vilket innebär att vikten av de olika faktorerna kan spela olika roll över tid, beroende på förändringar i exempelvis problem och resurser.

DEN PSYKOSOCIALA OCH KOGNITIVA UTVECKLINGSPROCESSEN Utvecklingspsykologi försöker förstå psykologisk utveckling i ett biologiskt, socialt och kulturellt

perspektiv. Utvecklingspsykologins mål är att koppla förändringar i beteende och egenskaper till ålder. Det är möjligt att se ett psykologiskt fenomen i en utvecklingspsykologisk ram.

Erik Eriksons psykosociala utvecklingsteori beto-nar den kognitiva utvecklingen i den sociala mil-jön, och det är därför hans teori valts här. Erikson betonar alla delar av samhället och kulturella in-fluenser när det gäller människans psykologiska utveckling.69 Han delar in psykosocial utveckling i åtta steg, från födelsen till döden. Varje fas inleds med en typ av kris som präglar utvecklingen av personligheten. Resultatet av dessa utvecklings-kriser påverkas av om den sociokulturella miljön uppfyller de behov som uppstår. Om behov möts på ett adekvat sätt kommer personen att utveckla ”en positiv grundinställning”. Om behov inte upp-fylls, kommer personen att utveckla en ”negativ attityd”. Utvecklingskriser är en naturlig del av utvecklingsprocessen i det vanliga livet. Det är viktigt att man skiljer dessa kriser från andra ty-per av kriser, t.ex. olika traumatiska upplevelser.Även om man tittar på olika stadier i figuren ovan, som utvecklingsprogression efter ålder, är

68 Giordano m.fl., 2008. 69 Erikson, 1950/2000.

Figur 1. Psykosocial Utveckling (Erikson, 1950/2000) och Existentiell Världsbilds Utveckling (DeMarinis, 2003)

ERIKSONS PSYKOSOCIALA UTVECKLINGSSTADIER OCH EXISTENTIELL VÄRLDSBILDSUTVECKLING

TONÅRING

VUXEN

BARN

Integritet – förtvivlan

Generativitet – stagnation

Närhet – isolering

Identitet – identitetsförvirring

Aktivitet – underlägsenhet

Initiativ – skuld

Autonomi – tvivel

Tillit – misstro

SYM

BOLE

R

RITE

R

EXIS

TENT

IELL

VÄR

LDSB

ILD

33

9. TEORETISK RAM

det viktigt att komma ihåg att de olösta frågorna från tidigare stadier följer med individen vidare. Om svårigheter i kognitiva- och psykosociala processor i barndomen leder till en utveckling där grundläggande mönster av tillit saknas, är det möjligt att personen kan utveckla tillit senare. Mycket beror på erfarenheterna av förtroende i den sociala miljön som omger individen och indi-videns möjlighet att förstå och acceptera tillit för att kunde gå vidare.

För Erikson är religionen den primära sociala institutionen i det tidigaste utvecklingsstadiet. Erikson förstår här religionen mer som en enande helhetsupplevelse än som ett system för bedöm-ning och regler. Religiösa upplevelser ses som en förutsättning att skapa gemenskap och för tolk-ning av symboler och riter. Under utvecklings-faserna kommer andra sociala institutioner in i bilden. Men religionen och dess fundamentala betydelse kvarstår. Eriksons tolkning av religio-nens funktion för den psykosociala utvecklingen genom livet, liknar den av en välfungerande ex-istentiell världsbild som individen kan dela med andra som man har skapat tillit med, d.v.s. en trygghetsupplevelse.70 Valet av Eriksons teori är kopplad till den tredje utmaningen från tidigare forskning, den om behovet av en djupare förstå-else av den psykologiska/kognitiva utveckling som måste ligga till grund för en reintegrering i samhället. Eriksons teori, som inkluderar både de kognitiva och psykosociala delarna, går i linje med forskningsresultatet av MacKenzie m.fl.71 och Giordano m fl.72, det vill säga den antar att kog-nitiva transformationer är nödvändiga innan en person kan upprätthålla ett nytt sätt att leva, och att ett religiöst engagemang i en trygg kollektiv kontext kan vara ett sätt att åstadkomma detta.

FORSKNING OM KULTUR I KLINISKA- OCH REHABILITERINGSSAMMANHANGForskning om kultur i kliniska och rehabilite-ringssammanhang kan innehålla både kulturella och existentiella analyser.73 Kultur kan ses som ett öppet, dynamiskt system av praxis, regler och kunskap som ”innefattar språk, religion och

andlighet, familjestrukturer, livscykelstadier, ce-remoniella ritualer och seder, samt moraliska och juridiska system”.74 Kulturen påverkar alla aspek-ter av mänsklig erfarenhet, och sålunda även individers existentiella mening. Den existentiella meningen är vidare inte statisk utan föränderlig över tid och den inkluderar både livsfrågor och vardagliga beslut.

Kulturen påverkar även våra uppfattningar om ohälsa och hälsa. Kleinmans kliniska modell, for-mulerad inom medicinsk antropologisk forskning, bygger på en åtskillnad mellan medicinsk sjuk-dom (sickness) och ohälsa (illness).75 Medicinsk sjukdom hänvisar till det medicinska systemet med diagnostiska klassifikationer och specifika behandlingsinsatser. Ohälsa representerar pa-tientens svar på sjukdom, inklusive psykosociala upplevelser och betydelser av sjukdom och av hälsa.

DeMarinis76 har vidareutvecklat Kleinmans modell till att inkludera fem dimensioner, och har anpassat den till kliniska och rehabiliterings-sammanhang i Skandinavien. De fem dimensi-onerna är interaktiva så att en förändring i den ena kan indikera en förändring i de andra. Innehållet i var och en av dimensionerna kan be-skrivas på följande sätt (se även figuren nedan)77:

• Den biologiska-fysiska dimensionen fokuserar på kroppens sätt att fungera, vilket innebär både fysiologiska processer och kroppsliga reaktioner på omgivningen.

• Den psykologiska dimensionen är inriktad på en ”inre värld”, hur psyket fungerar och reagerar på det omgivande sammanhanget. Det innebär en dynamisk interaktion mellan individens personlighetsstruktur och tankar, handlingar och känslor.

• Den sociala dimensionen är inriktad på en rela-tionsvärld där individen deltar och förhandlar. Detta inbegriper i synnerhet institutionerna, som tillhandahåller normativa och menings-givande system.

70 DeMarinis, 2014.71 MacKenzie, 2006.72 Giordano, m.fl.,2008.73 DeMarinis et al, 2011; Ulland & DeMarinis, 2014.

74 American Psychiatric Association, 2013, s. 749.75 Kleinman, 2013.76 DeMarinis, 1998, 2003.77 DeMarinis, 1998 s. 22, DeMarinis, 2003, s. 44-46.

34

9. TEORETISK RAM

• Den ekologiska (naturliga) dimensionen foku-serar på individens interaktion med den natur-liga miljön, inklusive strukturer och utrymmen i både naturliga och konstruerade miljöer.

• Den existentiella dimensionen fokuserar på individens förståelse av existentiell mening och hennes sätt att skapa och uttrycka innebörd. Här formulerar individen sin världsbild.

Som framgår av figur 2, så skiljer sig den existen-tiella dimensionen från de andra. Pilarna pekar både mot och bort från centrum, vilket indikerar att den existentiella dimensionen interagerar med, och i viss mån samordnar information från, olika delar av individens lokala värld.

Denna modell av kulturen tillämpas här i en fängelse miljö, en ”total institution” enligt Goff-mans klassiska teori.78 En total institution är en arbetsplats och bostad där ett stort antal människor i en liknande situation är avskurna från samhället under lång tid. De intagna är hindrade från umgänge med världen utanför. Två

av Goffmans fem typer av totala institutioner är av relevans här: 1) Institutioner för individer som utgör ett hot gentemot samhället (t.ex. fängel-ser), och 2) Institutioner som är avsedda som reträttplatser från världen, oftast med en religiös anknytning (t.ex. kloster).79

Valet av denna modell av kulturen kopplat till en total institution, fängelset, och intagnas deltagan-de i klosterverksamheten, som också på många sätt är en total institution, är relaterat till alla de tre utmaningar från tidigare forskning som ovan behandlats.

78 Goffman, 1961/2005; se också uppsatsen av Nordström, 2007. 79 Goffman, 1961/2005, s. 13 f.

DEN BIOLOGISKA-FYSISKA

DEN PSYKOLOGISKA

DEN SOCIALA

DEN EKOLOGISKA

Figur 2. Kulturmodellen (Kleinman,1980; DeMarinis,1997, 2003)

KULTURENS DIMENSIONER

DEN EXTENTIELLA(MENINGSSKAPANDE)

(DeMarinis, 1997, 2203 adaption av Kleninman, 1980)

35

10. MATERIAL OCH METOD – EMPIRISK DEL 2

10. MATERIAL OCH METOD – EMPIRISK DEL 2Rapportens andra empiriska del handlar om upplevelserna av klosterverksamheten, utifrån intagnas och personalens perspektiv. Aktörer-nas perspektiv står alltså i centrum. För att kunna besvara den tredje frågeställningen, som handlar om intagnas upplevelser av verksam-heten, har analyser gjorts utifrån intervjuer med intagna. Delar av intervjuerna med per-sonalen har analyserats för att kunna besvara studiens fjärde frågeställning, som handlar om personalens upplevelser av klosterverk-samheten. Eftersom intagna och personal är aktörer med olika roller i klosterverksamheten, är det viktig att se hur deras perspektiv och erfarenhet stämmer överens, särskilt när det gäller de intagnas upplevelser och personalens uppfattning om desamma.

DATAINSAMLING, URVAL OCH GENOMFÖRANDEI samband med en 30-dagarsretreat på Kum-laanstalten genomfördes intervjuer med de sju intagna som deltog, både före och efter retreaten. Två klostervärdar intervjuades innan 30-dagars-retreaten som de sedan deltog i. Deltagarna och klostervärdarna fick frågan av prästen om de vill ställa upp på intervjuer. Samtliga tackade ja. De inledande intervjuerna genomfördes på den anstalt som de var placerade på 94 dagar innan långretreaten. Den andra intervjun genomför-des på Kumla under sista dagen på Klostret och under den dag deltagarna skulle tillbaka till sina ordinarie anstalter.

På Klostret på Skänningeanstalten genomfördes tre intervjuer med intagna. De intagna fick frågan av kriminalvårdspersonal om de kunde tänka sig att bli intervjuade. Tre individer var intresse-rade av detta. Då det visade sig att en av dessa frivilliga nyligen blivit intervjuad i samband med långretreaten, valdes denna intervjuperson bort. Ytterligare en person tillfrågades istället om att delta och tackade ja. Denna person valdes ut av personalen då de ansåg att han hade mycket att tillföra till projektet.

På Mariagården genomfördes två intervjuer. Vid intervjutillfället bodde två personer där, varav en tackade ja till att delta i en intervju. Ytterligare en person som nyligen hade flyttat från Maria-

gården tillfrågades om att delta i en intervju och accepterade det.

Sammantaget ger det 14 intervjudeltagare bland de intagna, varav hälften har intervjuats två gånger. Intervjuerna skedde mellan januari och april 2015. Lena Roxell har intervjuat samtliga intagna.

De intagna/boende som deltog i intervjuerna är samtliga män. Det har inte ställts några frågor om ålder i intervjuerna, då det inte har varit relevant för studien. Det har inte heller varit re-levant med frågor om tidigare brottslighet. I vissa intervjuer har det ändå framkommit vilket/vilka brott intervjupersonerna är dömda för kopplat till det aktuella fängelsestraffet.

Alla intervjuer genomfördes enskilt i rum an-passade till situationen. På anstalterna och på Mariagården skedde intervjuerna i besöksrum, i sammanträdesrum eller i rum i anslutning till Lärcentrums lokaler där några av intervju-deltagarna studerade.

Innan intervjuerna påbörjades fick intervjupersonerna både skriftlig och muntlig information om vad intervjuerna skulle handla om och om de etiska reglerna (Bilaga 2). De fick också skriva på att de tagit del av informationen och att de fri-villigt valde att delta i studien.

Frågorna ställdes utifrån semistrukturerade intervjuguider (Bilaga 4 6).80 Guiderna var anpassade efter målgrupp och var i klosterverk-samheten man befann sig. Intervjuerna varade mellan 25 minuter och 1 timme och 15 minu-ter. Uppföljningsintervjuerna i samband med 30- dagarsretreaten var samtliga kortare än de inledande intervjuerna.

INTERVJUGUIDERNA OCH TEMATISERINGInför intervjuerna med de intagna skapade intervjuguiderna. Frågorna i intervjuguiderna är utformade dels i förhållande till studiens teoretis-ka utgångspunkter, dels i syfte att få så mycket information om upplevelsen av verksamheten som

80 Kvale & Brinkmann, 2014.

36


möjligt. Med tanke på att det ställts krav från Kriminalvården, både när det gäller frågeställ-ningar och teoretiska utgångspunkter, har fokus varit på att besvara frågeställningarna och relate-ra dem till de önskade teoretiska utgångspunkter-na. När det gäller de senare; mänsklig utveckling och existentiell livsåskådning, psykisk folkhälsa och kulturell analys, har frågor skapats för att få en förståelse för de intagnas upplevelser kopplade till nyckelbegrepp inom dessa teorier. Det handlar exempelvis om upplevelser under uppväxten och deras förhållande till religion under olika perioder i livet. Vissa frågor har utformats för att få mer information om innehållet i klosterverksamheten. Det har exempelvis handlat om frågor om svårig-heter med vissa övningar och liknade. Sådana frågor har därmed inte varit teoristyrda på sam-ma sätt. Tematisering av intervjuerna har börjat i samband med att intervjuguiderna skapades (Kvale & Brinkmann, 2013, s. 118). Frågeområde-na, utifrån olika teman, har innehållit flera olika frågeställningar.

Som redan noterat har den teoretiska ramen påverkat utformning av denna empiriska del. I relation till den semistrukturerade intervjustu-dien med intagna, har teoridelen fungerat som en mall för strukturering av temaområde i intervjun. Detta benämns som en ”template-analysis”- modell.81 Det innebär att processen är teoriin-riktad, men inte teoristyrd. När denna modell tillämpas i en semistrukturerad intervju är temaområdena och dess frågor viktiga för att få fram deltagarnas information i relation till teo-rierna och till tidigare forskning på samma typer av populationer. Semistrukturerade intervjuer, i kontrast till helstrukturerade intervjuer, ger ock-så deltagarna frihet att berätta mer djupgående i svaren på frågor och att lägga till viktig informa-tion om sin egen upplevelse.

TRANSKRIBERING, ANALYS OCH RESULTATREDOVISNINGSamtliga intervjuer har skrivits ut ordagrant. Efter transkriberingen och genomläsning av in-tervjuerna har slutgiltiga teman skapats, som är kopplade till frågorna i intervjuguiderna och till de teoretiska utgångspunkterna. I intervjuutskrif-terna har olika teman markerats och överförts till ett nytt dokument. I det dokumentet har alltså utsagor från samtliga intervjudeltagare samlats

under respektive tema. Nästa steg i analysen innebar att det som framkommit under respektive tema sammanfattades i några meningar. Tanken med att sammanfatta resultaten har varit att visa på att det både finns liknande och disparata upp-levelser av klosterverksamheten. Sedan har citat valts ut för att belysa aspekter under respektive tema. Citaten har valts för att både visa unika utsagor och för att understryka samstämmighet i flera olika personers utsagor. Citaten har i vissa fall ändrats språkligt för att göra dem mer förstå-eliga och läsbara. Själva essensen i citaten har inte påverkats av den förändringen. Kortare pau-ser är markerade med tre punkter och om vissa meningar är uteslutna i citaten är de markerade med en parantes med tre punkter i. Intervjudel-tagarnas namn har inte skrivits ut i rapporten i samband med att de citeras, utan de har istället numrerats. De intagna är numrerade från ID 1 till ID 14. I resultatredovisningen gällande de intagna har frågorna som ställts även tagits med för att tydliggöra utsagorna. De har då markerats med ett L. I resultatredovisningen har sedan en tolkning och återkoppling gjorts till den tidigare forskningen. Återkopplingen till de teoretiska utgångspunkterna har sedan diskuterats mer ingående i ett separat avsnitt efter resultatdelen.

ETISKA ASPEKTERSom nämnts ovan har intervjudeltagarna i sam-band med intervjuerna fått information om de etiska reglerna. Kraven för information, sam-tycke, anonymitet och nyttjande har förmedlats både muntligt och skriftligt. De intagna har fått frågan av präst eller kriminalvårdspersonal om de är intresserade av att delta i intervjuer. Detta kan ses som ett problem då vissa kanske har tack-at ja till att delta för att vara tillmötesgående i relationen med präst eller kriminalvårdspersonal. Det har dock inte framstått under intervjuerna som att detta skulle vara fallet, snarare tvärtom. Det upplevdes som att de intagna som medverka-de var intresserade av att få berätta om verksam-heten och om sina upplevelser.

BEGRÄNSNINGARDå Klostervägen är avsedd för intagna män har en avgränsning gjorts, vilket innebär att inte kvinnor är inkluderade i studien. Viss retreat-verksamhet för kvinnor bedrivs i dag på Hinse-

81 Malterud, 2011, s. 95-96.

37


berg. Den beskrivs i ett separat avsnitt i Bilaga 1. Det vore givetvis intressant att även studera den-na verksamhet mer ingående, men det har alltså inte varit möjligt inom ramen för denna studie. De klienter som har valt att delta i intervjuerna har alla själva valt att söka sig till retreatverk-samheten. Det innebär att det är ett speciellt urval av intervjupersoner, då de kan antas ha en positiv grundinställning till verksamheten. Det

hade varit intressant att även intervjua de som provat på kortretreater men inte sökt sig vidare till långretreater. Det kan tänkas att de har en annan uppfattning om verksamheten. Vi anser dock att det inte har funnits utrymme för det i den här studien. Vi anser också att det är vikti-gare att kunna beskriva upplevelser av långretre-aterna, än att få med spridda röster från många olika intagna som provat på kortretreaterna.

38

11. RESULTAT, INTERVJUER MED INTAGNA

11. RESULTAT, INTERVJUER MED INTAGNAI det här avsnittet presenteras resultatet av intervjuerna med de intagna som deltog i lång-retreaten på Kumla i början av 2015, de intagna från Klostret på Skänninge samt de boende på Mariagården. Vissa intervjufrågor har ställts till samtliga intervjudeltagare, medan andra frågor är specifika beroende på om de skulle delta/hade deltagit i långretreaten eller om de befann sig på Klostret i Skänninge respektive på Mariagården. Om ingen annat anges har resultatet redovisats och tolkats utifrån samtliga intervjudeltagares utsagor.

Varje temaområde inleds med en koppling till den teoretiska ramen och avslutas med en återkopp-ling till tidigare forskning.

De första tre temana tillhör ett temaområde som är kopplade till utvecklingsteori med fokus på olika dimensioner av de intagnas uppväxtför-hållanden. Tidsmässigt delades perioderna in i de klassiska utvecklingsperioderna barndom, tonår och vuxen. Både utvecklingsteorin och den kliniska religionspsykologin har fokus på den kognitiva processen, vilket innebär hur man tän-ker kring vad som ger en hopp i livet och på sina inre styrkor, eller hur denna process påverkas vid en otrygg uppväxt. Den kognitiva processen är också kopplad till upplevelser av aktiviteter och händelser med andra som hjälper barnen att skapa tillit. Samma process är aktuell senare i livet för ett återskapande eller ett nyskapande av tillit. Under alla perioder kan ett fungerande sätt att skapa existentiell mening i livet tillsammans med andra vara avgörande för god psykisk hälsa. Detta kan ta sig uttryck i religiösa, men också i andra typer av meningsgivande grupper, särskilt i ett sekulariserat samhället. Den hälsofrämjande psykiska folkhälsoteorin, som fokuserar på identi-fiering av både risk och skyddsfaktorer under utvecklingsprocessen, har gjort att vi eftersträvat att få en berättelse från deltagarna om vad de upplever som problem såväl som resurser under varje tidsperiod.

Frågorna handlade om vad som gav de intervjua-de hopp och en inre styrka under de olika perio-derna. Vi pratade också om vilka aktiviteter de sysslade med för att få ett inre lugn och styrka, samt om huruvida de tillhörde någon religiös grupp eller likande under perioderna.

FÖRHÅLLANDEN UNDER BARNDOMENI berättelserna om barndomen finns det beskriv-ningar om en trygg barndom med bra relation till föräldrar och syskon. Det finns också beskrivning-ar av en svår barndom med traumatiska händel-ser, kriminalitet och institutionsplaceringar. En del beskriver att de har haft koncentrationssvå-righeter, dåligt självförtroende eller depressio-ner under barndomsåren. En av de intervjuade beskrev barndomen som en bra period och när vi pratade om hoppfullhet sa han så här:

”Jag tror jag levde i nuet. Faktiskt. För det gick ju bra i skolan … i alla fall i grundskolan och … syskon, vi var ute och lekte i skogen. Tog varje dag som den kom” ID 11

En annan intervjudeltagare beskrev helt andra erfarenheter av barndomen.

ID 5 ”Så det är lite så där förortsslum, kriminali-tet. Familj med alkohol och våld under uppväxten.

L Så det var inte hoppfullt som barn heller?

ID 5 Nej, jag åkte fast första gången när jag var sex och ett halvt år. Då gjorde vi inbrott i en fabrik. Det var liksom normalt liv för oss. Det var ganska normalt, inget konstigt. Det var det. Sen har det bara fortsatt. Så jag är uppväxt med våld och alkohol under hela min uppväxt.”

Det fanns alltså både beskrivningar av barn-domen som en bra tid och som en svår period i livet. De som berättade om väldigt svåra upp-växtförhållande refererade till barndomen när de pratade om vägen in i kriminalitet. Vår tolkning är att intervjudeltagarna i dag har en förståelse för vilka omständigheter eller händelser i livet som ledde till det här fängelsestraffet, och för vissa även tidigare fängelsestraff.

AktiviteterI intervjuerna ombads intervjudeltagarna berätta om de aktiviteter de sysslade med som barn för att finna ro och inre styrka. En hel del svar hand-lade om olika sporter, som fotboll, innebandy och karate. En del tog upp aktiviteter som att fiska, gå i skogen eller ta hand om djur. Andra nämnde läsning och att lägga pussel.

39


”När jag var barn, jag tror att jag var ganska osäker när jag var liten, eller jag hade dåligt självförtroen-de eller så där. Så jag vet inte om jag hade någon sådan där inre styrka. Om jag hittade det någon-stans så var det hos mina föräldrar eller syskon antar jag. Eller på fotbollsplan. Jag vet inte.” ID 2

”Jag var mycket ute i skogen med farsan, jaga och fiska, eller ute med farmor. Det fick mig lugn.” ID 3

Vi tolkar det som att en del aktiviteter, exempel-vis sport i olika former, kunde bidra till att inter-vjudeltagarna kände sig bra på något, vilket i sin tur gjorde att de fann en inre styrka. Aktiviteter som att fiska och gå i skogen handlade mer om att hitta ett lugn i tillvaron.

Förhållandet till religionMed tanke på retreatverksamhetens religiösa inslag ställdes frågor om intervjudeltagarna tillhörde något religiöst samfund under barn-domen. Det var framför allt kristendomen som berördes i samtalen. En intervjudeltagare uppgav dock att han tillhörde en annan religion. Av de intervjuade var det få personer som uppgav att de var uppvuxna i ett religiöst hem. En del hade kommit i kontakt med kristendomen i form av dop och konfirmation, men de definierade sig inte som troende som barn. Andra uppgav att de hade släktingar som var religiösa.

”Mina föräldrar är inte religiösa och jag är döpt och konfirmerad, men jag har aldrig haft en Guds-relation. Jag har varit sträng ateist” ID 7

L ”Under den här tiden när du var barn tillhörde du någon religiös grupp eller någonting?

ID 10 ”Nej det gjorde jag inte. Däremot var det tvång på konfirmation, det var ingen diskussion. Absolut inte. I kyrkan skulle vi gå … Så det var inget snack om det. Sen att inte pappa var religiös men man tvingades gå i kyrkan och konfirmera sig. Det hörde till, så var det bara. Sen fick man välja själv, vad man ville göra av sitt liv.”

Beträffande retreatverksamhetens inriktning är det intressant att det är ovanligt att intervju-deltagarna uppger att de tillhört någon religiös grupp under uppväxten. En tolkning utifrån den teoretiska ramen kan vara att Sverige anses vara sekulariserat, vilket kan leda till att allt färre kommer i kontakt med religion under uppväxten.

FÖRHÅLLANDEN UNDER TONÅREN Nästa period som vi samtalade om var tonåren. Denna beskrivs ofta som en frigörelseperiod och flera av intervjudeltagarna berättade att de under denna tid kom i kontakt med alkohol och droger. En del tog upp att de började begå kriminella handlingar och problem i och avhopp från skolan nämndes också av flera. Att tonåren var en tuff period för många av intervjudeltagarna framstår som helt klart.

”Jag skulle vilja kalla tonåren som den period när hoppet övergav mig, det var liksom då som pollet-ten trillade ner. Jag började inse det att man hade en viss medfödd plats beroende på varifrån man kom och … och vissa möjligheter och att möjlig-heterna inte var riktigt samma för alla … och man märkte väl att vissa killar i klassen var populära-re av andra skäl än att de var trevliga eller snälla, utan de kanske hade just den där moppen eller de där fina skorna, den där tröjan och förmågan att möta vuxna på ett sätt som … gav en bättre respons än vad jag hade kanske” ID 4

”Jag var så inne i...” ungdomssnurran”, för det man inte lärt sig innan det lärde man sig på ung-domsskolorna, sno bilar, röka hasch och sådana saker. Det var ju som en skola ... och Lövsta i slutet på 70-talet, det var ju inget ... bra ställe för ungdomar. Det var ju väldigt speciellt, finns ju böcker skrivna om det också tror jag.” ID 13

I intervjuerna ställdes inga direkta frågor om brottsdebuten eller om den första kontakten med droger, men många valde alltså att berätta om detta ändå. Detta kan tolkas som att de intagna utifrån sin nuvarande livssituation är vana att prata om dessa frågor och att det därför ligger nära tillhands för dem att ta upp dem.

AktiviteterDe här åren handlar både om skolan och om arbets livet. De äldre av intervjudeltagarna beskri-ver att det var lätt att få ett arbete under deras tonårstid. En del av de intervjuade nämner inte arbetslivet, vilket kan bero på att de aldrig hade ett arbete innan de blev dömda till fängelse. Som fritidsaktiviteter nämndes olika sporter, musik, mopeder, datorer eller att vara med vänner och flickvänner.

”Nej, jag har ju varit mycket för datorer eller spel. Det har varit ... så det har jag, har jag varit upp-

40


rörd sen efter… efter tonåren, eller det har varit lite ... ja ... slut i huvudet, då har det varit en skön värld att fly till. Så det är en avkoppling för att slippa verkligheten då.” ID 11

Som nämnts tidigare är det flera som beskriver tonårsperioden som en tuff period, vilket även är känt i andra sammanhang. Det är dock intressant att det är flera som nämner att de inte började begå brott under den här tiden, utan att det kom först senare i livet. Flera av de intervjuade beskri-ver sig själva som ”jag är ju inte kriminell”, vilket kan tolkas som att de inte har en lång kriminell karriär bakom sig, utan de har begått en krimi-nell handling senare i livet som lett till ett längre fängelsestraff.

Förhållandet till religionFrågan ställdes även här om de intervjuade tillhörde någon religiös grupp under tonårstiden. Som nämnts ovan gavs det exempel på att de var konfirmerade men det var ovanligt att de definie-rade sig som troende under den här perioden. Det fanns emellertid undantag.

”Jag läste Bibeln, jag kollade på några ikoner … det var så hemligt”. ID 6

FÖRHÅLLANDEN UNDER VUXENLIVETDå vi kommer in på livet som vuxen är det flera som relaterar till hur det ser ut för dem i dag. Flera beskriver att de känner sig hoppfulla inför framtiden och att de har fått verktyg att arbeta med sig själva. En del nämner att de har fått en diagnos, som exempelvis ADHD, att de arbetar med det för att få en fungerande vardag och/eller att de medicinerar. Andra tar upp att de numera är drogfria vilket upplevs som positivt. Några tar upp framtidsplaner när det gäller arbete eller i relation till familjen. En del berättar om händel-ser som bidragit till att de blev dömda till fängel-sestraff. Berättelserna är väldigt olika och väldigt berörande. Flera uttrycker dock ett framtidshopp.

”Jag känner mig stabilare, fötterna på jorden och jag kan tänka klart liksom … jag känner att jag fattar bra beslut, tänkt igenom liksom. Inte det här impulsiva liksom, eller att man har mått då-ligt, eller varit påverkad. Jag känner att jag har kontakt med mina känslor och allt det här. Så det är skönt att hitta sig själv. Jag har varit en liten vilsen själ om man säger så. Stängt in känslor

och någonstans måste de här känslorna ta vägen någonstans …” ID 8

”Nu är jag ju på anstalt … ja jag är fortfarande vetgirig, jag studerar ju massa saker, läser juridik på kvällarna för det kunde inte anstalten hålla kurs i, det fick jag lösa själv. Jag har ju byggfö-retag ute, eller har haft. Och då tänkte jag att det är lika bra att jag gör någon nytta av det här och så går jag i kyrkan så fort jag har tid. Det är ju fortfarande här i dag en plats som jag kan koppla av på, bli lugn …” ID 1

Flera beskriver att de har blivit lugnare, stabila-re och har ett hopp om framtiden. De beskriver också hur de arbetar med sig själva för att må bra och hitta ett lugn. En del berättar vidare att de studerar för att göra något konstruktivt under verkställigheten. Vi tolkar det som att flera är inne i en förändringsprocess i sina liv, där ett bättre mående och exempelvis studier kan vara bidragande orsaker.

AktiviteterMed tanke på att intervjudeltagarna är intagna på fängelse blir utbudet av aktiviteter begränsa-de. Flertalet nämner att de mediterar, reflekterar eller gör avslappningsövningar. En hel del uppger att de motionerar eller läser. Vissa pratar också om aktiviteter kopplade till religiösa inslag.

”Jag tränar väldigt mycket, promenerar gör jag, jag ber till Gud fem gånger om dagen … och lever i stort sett för andra. När jag hjälper andra, är mån om andra, då hjälper jag mig själv. Jag mår bra av det.” ID 9

L ”Men i dag då, om du ska hitta ett inre lugn, vad gör du idag?

ID 13 Då går jag på gudstjänsten i kyrkan…

L Där känner du att du blir lugn?

ID 13 Ja, det har ersatt ... många av de drivkraf-ter jag haft förr, de är borta nu. Så då går jag gärna och sätter mig en stund i kyrkan eller i ett bönesammanhang, då får jag tid till att tänka efter, jag får reflektion, och jag får också ... tid att fundera på tillvaron också. Mig själv och vad jag värdesätter och ... Så är jag lite orolig eller något idag eller tänker då går jag ner, kan jag gå ner på en gudstjänst eller något så ser jag och iakttar

41


saker och lyssnar, då får jag liksom ... bitarna på plats igen ... ganska snabbt. Det är min värld i alla fall, sen hittar alla sina världar. Men för mig är det ett viktigt verktyg.”

I berättelserna från vuxenlivet är det flera som kopplar aktiviteter till övningar som de har lärt sig under retreaterna. Med tanke på att övning-arna där går ut på att hitta ett lugn och kunna reflektera är det kanske inte så konstigt att inter-vjudeltagarna nämner det.

Förhållandet till religionNär frågan om kopplingar till religiösa grupper i vuxenlivet kom upp var svaren vitt skilda. De handlade om allt ifrån att vara ateist till att be-känna en tro. Ett flertal pratade om detta utifrån andlighet. Att de kan hitta ”guldkorn” i Kristen-domen eller en vägledning hur de ska leva. En in-tervjudeltagare uttryckte det att han i dag kunde ”se något vackert i religionen”. Andra menade att de fortfarande var sökande.

En av de intervjuade uttryckte sig så här:

”ID 8 Det här med retreaterna, det kräver ju inte att du har någon speciell religion, du kan ju vara muslim, katolik och allting. I min tro så tror jag att det finns en högre makt, jag kan inte exakt sät-ta ord på det, precis som det står i Bibeln. Jag har fått så många olika svar. Det finns någonting som jag inte ens kan förklara, någon högre makt, som har skapat allting. Om det är Gud eller Jesus. Det är någon slags Gud i alla fall. Så är min överty-gelse alltså. Det är det!

L Skulle du säga att du är religiös i dag eller att du har en tro på någonting?

ID 8 Kalla det vad du vill, det spelar ingen roll. Jag skulle mer kalla det andligt. Jag har fått kontakt med helheten liksom. Både med mig själv och utåt. Det är en skön närvaro när man kommer dit (…)”

En annan av de intervjuade uppger att han under det här fängelsestraffet har utvecklat en kristen tro.

”I dag har jag en kristen tro, jag ser det som att det som jag har gått igenom, det som blivit fel, alltihop har i slutändan någon mening. Att det finns en mening med allt, att jag satt i häktet och det finns en mening med att jag sitter här och

det här behöver inte vara slutet på allting utan det kan tvärtom ha varit det som krävdes för att jag skulle vakna upp och hitta någonting med en bestående mening. Under hela tiden under en kriminell karriär, så vet man hela tiden att det kommer en dag när det här tar slut. Det här kom-mer inte att fungera för alltid. Det innebär en viss stress.” ID 7

Det är intressant att flera pratar om religion och andlighet på ett positivt sätt i dag, med tanke på att flertalet inledningsvis uppgav att de inte hade tillhört något religiöst eller motsvarande samfund eller definierade sig som troende tidigare i livet. Retreatverksamheten bygger ju på krist-na värderingar och riter, vilket gör att det blir naturligt för dem som söker dit att prata i dessa termer. Men det är också viktigt att poängtera att det finns en rad olika uppfattningar om tro och andlighet i den intervjuade gruppen. Vad som är en tro för en deltagare behöver inte vara det för en annan. Sådan variation vad gäller innebörden av existentiell mening har tidigare framkommit i Skandinaviska studier.82

I enlighet med Giordano m fl.83 kan man se att det finns såväl psykosociala som kognitiva resurser bland intervjudeltagarna. Trots att de har haft problem på ett eller annat sätt under livets gång och trots att många saknar tillit, såväl till den egna personen som till andra, finns det ändå resurser till den, som Giordano m.fl. menar, nöd-vändiga kognitiva förvandlingen och till psykoso-cial utveckling.

Nästföljande fem teman är kopplade till upplevel-ser i relation till retreatverksamhetens olika delar och är till sin art främst deskriptiva. Den teoretis-ka kopplingen utgörs av den tidigare presentera-de kulturmodellen, med dess olika dimensioner, och utifrån Goffmans teori om totala institutioner.

ANLEDNINGAR ATT SÖKA TILL RETREATVERKSAMHETENDet finns flera olika anledningar till att de inter-vjuade har sökt sig till retreatverksamheten. En del nämner ett behov av miljöombyte eller av att bryta en tristess. De ordinarie avdelningarna upp-levs som oroliga och stressfyllda, med hög ljudda intagna och en ständig beredskap på vad som

82 DeMarinis, Ulland, & Karlsen, 2011; Ulland & DeMarinis, 2014; laCour & Hvidt, 2012.83 Giordano, m.fl. 2008.

42


kan inträffa. Andra nämner att de är nyfikna att pröva något nytt eller att de är ute efter att finna ett lugn. En del nämner att de har fått informa-tion av andra intagna som har varit på retreat, och att de har sökt efter det då det verkar vara en bra väg att gå. En av intervjudeltagarna uttryckte det så här:

”Jag blev rekommenderad av tre stycken på min förra avdelning som hade varit på klostret. Det var flera, men tre pratade väldigt väl om det. Och jag har alltid gillat lugn. (…) Jag är öppensinnad också, jag gillar att testa nya grejer. Jag hade inte testat förut, så jag tänkte varför inte. Det är skönt med miljöombyte också. Det finns många plus.” ID 2

En del benämner sig själva som sökare. För en del finns det också ett religiöst motiv.

”Jag fick information om det hyfsat tidigt, redan under häktningstiden och samtidigt med det så utvecklade jag en kristen tro. Så det var den reli-giösa aspekten av det som förde mig in på första kortretreaten, jag har gjort två. Den första var det rent religiösa motiv. Inför den andra så upptäckte jag att det fanns goda möjligheter att jobba med sig själv också. Det var en ingångsväg som delade sig i två vägar som ledde till samma metod, d.v.s. klosterverksamheten” ID 7

Det finns med andra ord olika anledningar till varför intervjudeltagarna valt att söka sig till klosterverksamheten. En gemensam nämnare tycks dock vara att finna ett lugn i sig själv, vilka flera nämner att de har gjort under retreaterna. En del är ute efter en förändring i livet och hopp-as att retreatverksamheten kan ge dem verktygen för det. Positiva känslor som att känna sig lugn är sådant som även framkommit i tidigare forskning om beteendeförändringar kopplade till religion/andlighet.84

POSITIVA OCH NEGATIVA ASPEKTER MED RETREATVERKSAMHETENDet var lätt för intervjudeltagarna att nämna positiva aspekter med verksamheten. Miljöom-bytet var något som både uppskattades och som sågs som en nödvändighet för att kunna ta till sig innehållet i retreaten. Miljön på Klostret med mycket tyg, ljus och symboler bidrog till att ett

inre lugn lättare infann sig. Relationerna till kriminalvårdarna som arbetade på Klostret var annorlunda jämfört med på andra avdelningar, vilket också ansågs positivt. En intagen menade att det inte fanns någon misstänksamhet, ingen var dömande och alla var vänliga på Klostret. Det var mer jämlikt. Frivilligheten i att söka sig till retreatverksamheten togs också upp som en positiv aspekt.

”Lugnet spelar väldigt stor roll och att alla är där frivilligt. Det spelar också roll för attityder. Atti-tyder och värderingar, mellan personerna där… ” ID 7

”Det är ju som en del har frågat av personalen: Varför gör ni det där? Det är för att få lugn, inre frid och hitta sig själv. Göra något vettigt av verkställigheten. Jag menar … det är bara för min skull.” ID 3

Flera pratade också om positiva aspekter kopp-lade till känslolivet. De beskrev att de har fått kontakt med sina känslor och hittat en inre frid. En deltagare uttryckte det som att han fått lära sig ”umgås med sig själv”. Andra beskrev att de har fått verktyg för att exempelvis kunna kont-rollera ilska. En intagen beskrev processen med att arbeta med sig själv så här:

”Så jag höll på med texterna och med mig själv. Rannsaka hela mitt liv, tog ner det på molekylnivå (skratt). Jag ska göra det här ordentligt för min egen skull och det handlar om att vara ärlig mot sig själv och ha modet att göra det här. Så jag gick verkligen in för det här. Det var jättejobbigt alltså. Jag har förstått att allt inte är enkelt. Det ska ju inte vara det heller. Jag blev ledsen och upprörd, massor av känslor i mig. Det var en process … Veckorna går och jag börjar känna att det är någonting som händer, men jag kan inte ta på det. Sedan efter några månader, jag får sådan sinnes-ro och närvarokänsla. Det här är fantastiskt. Jag känner mig friare här inne i fängelset än vad jag gjorde på utsidan … Det här är stort. Jag skapade mitt eget fängelse där ute kom jag fram till.” ID 8

Att retreatverksamheten beskrivs mycket positivt är kanske inte så konstigt med tanke på de intag-na söker sig dit frivilligt. De har provat på kortre-treater och är på väg till en långretreat, alterna-tivt befinner sig på Skänninge eller Mariagården.

84 Schroeder & Frana, 2009.

43


Flera är inne i en förändringsprocess där de söker efter verktyg för att kunna utveckla sitt känslo-liv och må bättre. I den tidigare forskningen har man diskuterat att religion/andlighet kan vara en källa för positiva känslor, vilket även framkom-mit i den här studien.85 Det positiva omdömet kan också ha att göra med att det är en selektionspro-cess, där de som inte har positiva omdömen efter kortretreaten inte söker sig vidare.

När det frågades om negativa aspekter hade intervjudeltagarna svårare att komma på något svar. Flera tänkte efter en lång stund innan de svarade. Några menade att det kunde kännas nervöst innan de åkte dit, med tanke på vad som skulle hända. Andra tyckte att det borde finnas möjlighet för fler att åka på retreat. Någon tyckte att det ”eviga matandet om Gud och Jesus” var problematiskt. Det intressanta var att flera tog upp saker som de trodde att andra tyckte var problematiska. Det kunde handla om att det de trodde att vissa kunde uppleva att det var svårt när känslor väcktes under retreaten. Var man inte beredd på det kunde det kännas tufft, menade de. Att retreaterna innehöll kristna inslag trodde en del var en nackdel för dem med andra religioner. Samtidigt som en intervjudel-tagare som uppgav att han tillhörde en annan religion än kristendomen inte ansåg att det var ett problem. En intervjudeltagare menade att det inte fanns några problem eftersom de som var på Klostret hade sökt sig dit frivilligt. Ett flertal pra-tade också om saknaden av TV, vilket de ansåg också var en anledning till att fler inte sökte sig till retreatverksamheten. ”Det var ju ovant ... nej, men det är ju bara att vara förberedd på konceptet och är man van att vara i fängelsemiljö ... så kan jag inte säga att det var jobbigt, visst, man var ju van vid att ha sin TV och allt så där, men man var ju så inställd så det var ingenting man saknar …” ID 13

Det fanns dock en oro bland flera av de intervju-ade när det gäller förändringarna på Klostret i Skänninge och som även personalen där har tagit upp. Förändringarna som gäller inlåsning och res-triktioner, när det gäller exempelvis användning av vanliga bestick, har kritiserats. De intagna menar att de har fått ett förtroende att röra sig på avdelningarna på kvällstid och att använda

saker som inte vanligtvis används på en anstalt med den säkerhetsklassen. Om det här förtroen-det tas bort menar det att det kan bli svårare att bland annat lära sig att interagera med andra människor, vilket de behöver träna på. ” (…) här löser vi problem genom dialog, här visar vi förtroende och hela den biten kommer att försvinna. Och det är synd det tycker jag. Det är vad vi väntar oss så småningom att vi kommer att bli inlåsta på nätterna. Det är jättetråkigt. Det har aldrig varit något fel sedan den här avdelningen startade för sex-sju år sedan. Det har inte hänt att någon har slagit någon annan. För här löser vi konflikter med att prata. Det är vad vi har lärt oss hela vägen från Kumlaklostret. Och nu helt plötsligt så litar man inte på oss (…) Men vi lägger in vår själ i det här. För att visa det förtroende vi fått och visa vad Klostret har gjort med oss. Så om en kille inte kan gå till jobbet, då är det fem andra som ställer upp: jag kan gå! Alla vill gå och ställa upp. Det gör de inte på andra avdelningar. Vi le-ver som bröder. Vi kallas klosterbröder. Om vi blir inlåsta så försvinner konceptet som vi har kvar efter stängningen, att vi kan umgås med varandra (…)” ID 9

Som nämndes inledningsvis var det svårare för intervjudeltagarna att hitta negativa aspekter med retreatverksamheten än positiva. Med tanke på att det är självvalt att medverka i retreat-verksamheten och att det endast är ett fåtal som får den möjligheten är det resultatet inte så oväntat. Den oro som har framkommit angående restriktionerna på Skänningeanstalten tolkas som en önskan om att de intagna vill leva ett konven-tionellt liv. I tidigare studier har man diskuterat att religiösa inslag kan ses som en markering mot en mer konventionell livsstil.86 Då restriktioner införs kan det då ses som ett motstånd mot den mer konventionella livsstilen, vilket i sin tur skapar oro.

AKTIVITETER/ÖVNINGAR UNDER RETREATERNAI intervjuerna ställdes frågor om aktiviteterna och övningarna som genomförs under retreaterna på Kumla samt på Skänninge och Mariagården. De intervjuade berättade dels om betydelsefulla, dels om problematiska aktiviteter och övningar.

85 Giardano m.fl., 2008. 86 Schroeder & Frana, 2009.

44


BetydelsefullaFlertalet av de intervjuade pratade om meditatio-nen som väldigt betydelsefull. Att lära sig medite-ra och få verktyg för att kunna fortsätta med det även efter retreaten ansågs positivt. Meditationen bidrog till att hitta ett inre lugn, vilka fler näm-ner i intervjuerna. Även avslappningsövningar gillades av flera.

”Jag tror att … första tiden var det meditationen som gav ganska mycket, eller väldigt mycket. Det är en teknik, det är inte så lätt att sitta tjugo mi-nuter på knäna och inte tänka på någonting, just den avkopplingen ger ju ganska mycket.” ID 1

Några nämnde att den andliga vägledningen var viktig. Att det skedde på daglig basis sågs som en stor fördel då de omgående kunde diskutera frågor som dök upp. Om man är ute efter att få en större kunskap om teologi så finns det utrymme för det också.

ID 7 ”De mest betydelsefulla har varit de lite djupa teologiska sakerna.

L Som ni har diskuterat eller?

ID 7 ”Ja jag har liksom fått välja mina uppgifter själv. De standarduppgifter som vi har haft de har jag avhandlat ganska snabbt. Så jag har liksom fått fördjupa mig i någonting jag inte förstår i Bibeln och sådana saker”

Intervjudeltagarna som befann sig på Klost-ret på Skänninge ansåg också att den andliga vägledningen de fick där var betydelsefull. En del önskade att tiden för samtal skulle utökas. De var också mycket positiva till de arbeten som de hade ansvar för. Det handlade om att sköta om Klosterträdgården, men också om andra uppgifter som exempelvis snöröjning. De menade att det var ett förtroende de fick som de var måna om att förvalta.

L ”Det ni gör här på Klostret, vad tycker du är mest betydelsefullt för dig?”

ID 11 ”Oj, det är många saker… det är nog… störst vill jag säga, det är tilltron till oss, att vi får jobba i utelaget, vi har tillgång till verktyg för att gräva i jorden eller... allt sådant där. Vi får vara ute på dagtid, vi blir inte inlåsta på kvällen.”

Aktiviteter/övningar som det pratades positivt om var av skilda slag. Det handlade om allt ifrån meditation och andlig vägledning till mer praktis-ka saker, som att sköta om Klosterträdgården. De aktiviteter som uppgavs vara betydelsefulla kan också kopplas till det arbete som handlar om dem själva, det känslomässiga arbetet. Att få vägled-ning och veta att personalen känner tilltro till en måste anses betydelsefullt. Det är också flera som har tagit upp att relationen till personalen blir bättre om de intagna får förtroende att göra saker som de vanligtvis inte gör på andra avdel-ningar. Tidigare studier har visat att religion/andlighet kan vara en källa för positiva känslor.87 En tolkning är att det ligger till grund för att aktiviteterna upplevs som mycket positiva. Det gäller både det känslomässiga arbetet och det mer arbetsrelaterade.

ProblematiskaDet var inte många aktiviteter/övningar som ansågs problematiska. Någon pratade om att det kunde vara svårt att ”varva ner” när man kom till Klostret på Kumla, då skillnaden mot en ”vanlig” avdelning var stor. Det tog alltså ett tag innan personen i fråga hade anpassat sig till lugnet på Klostret. När anpassningen hade skett var det lättare att tillgodogöra sig övningarna. En annan intervjudeltagare hade problem med att be i bör-jan, men tyckte sedan att det fungerade. En del tog upp att de hade svårt att sitta eller ligga still längre stunder, vilket kunde ställa till problem då det ingick i flera övningar.

ID 6 ”Som jag sa att från början att det är svårt att ligga stilla, och lyssna på sådan musik, t.ex. från havet. Bara lyssna på havet, det var mycket svårt att göra. Jag kunde inte det.”

L Kunde du inte koncentrera dig?

ID 6 ”Nej, jag måste lyssna på fåglarna i skogen … bara lyssna på det i en halvtimme, en specialöv-ning. Efter det förstod jag, men från början var det mycket svårt. Det är också en slags meditation, när du ligger still känns det som att du är någon annanstans.”

På Mariagården, där många övningar handlar om att anpassa sig till samhället igen, var det en

87 Giardano m.fl., 2008.

45


intervjudeltagare som pratade om att det kunde vara svårt med den kontrollfunktion som Krimi-nalvården har när han hade fått prova på att vara i frihet.

L ”Är det någonting som du upplever som proble-matiskt här på Mariagården?”

ID 13 ”Ja faktiskt, att tillfriskna … alltså det problematiska är ju det att när du kommer hit, då vill man, då får du mer mersmak på det vanliga livet. Och känner då att ... men det har jag sagt, det är ju normalt, att känna kontrollfunktioner från Kriminalvården, alltså. Jag är vuxen, börjar bli vuxen nu, kan ta ansvar själv. Så den kontroll som man utsätts för genom att vara kriminell så känner man att … även om det är så lite här så känner man att nu vill jag flyga själv”. Som nämnts tidigare var det inte mycket som upplevdes som problematiskt. Det intervjudel-tagarna tar upp handlar om att kunna anpassa sig till olika situationer. Som att byta avdelning eller få prova på ett liv i frihet. Med tanke på omständigheterna på ett fängelse som är präglat av begränsningar och fasta rutiner, är det kanske inte så konstigt att förändringar kan upplevas som svåra. Som diskuterats tidigare kan det religiösa inslaget ses som en markering mot ett mer konventionellt liv.88 Det kan tänkas att det inte alltid är så lätt för de intagna att anpassa sig till det livet.

DET RELIGIÖSA INSLAGET Under intervjuerna pratade vi också om att kloster verksamheten har ett religiöst inslag, och vad det innebär för dem som deltar. Flera av intervjudeltagarna tyckte att det var bra och såg inga problem med det. Några nämnde att det behövdes en struktur att följa på Klostret och var bekväma med att det var ett kristet inslag. En intervjudeltagare hade svårt för det religiö-sa inslaget och hade föredragit en retreat utan det inslaget. En del menade att viss andlighet behövdes för att komma i kontakt med de inre känslorna. Om man använde ordet Gud och vad man lägger i betydelsen Gud kunde se olika ut för olika personer. Flera tog upp att det var upp till var och en vad man tog till sig av det religiösa inslaget. På frågan om hur de såg på att Kloster-

verksamheten har ett kristet inslag svarade en av intervjudeltagarna så här:

”Det ser jag inga som helst problem med. Bibeln har väldigt mycket bra texter, bra budskap, bra metaforer. Som går att applicera på vardagen för alla människor, och sen om man är muslim, kristen eller... hindu eller vad som helst, så är det ju fortfarande väldigt bra texter. Så jag ser inte några motsättningar med att inte vara kristen eller ... sen kanske det är en fördel, absolut (…) Det handlar inte om religionen i sig, utan det handlar om dig och din andlighet. Sen om man blir religiös på köpet så är det ett plus, ungefär åt det hållet, men det är fortfarande dig själv som det handlar om, och det tror jag är väldigt viktigt att komma ihåg, att jag behöver inte bli troende på den här retreaten. Om jag inte blev det så har jag inte misslyckats, utan det handlar om dig själv hela tiden.” ID 11

En annan intervjudeltagare var inne på den förändringsprocess som han genomgår och hade hjälp av Bibeln för det ändamålet.

”Men för mig, det viktigaste för mig med andlighe-ten måste jag säga, och det viktigaste budskapet jag får med mig från Bibeln är att hitta det inre paradiset. Alltså det goda, inre frukterna, jag vill inte bli för… men förstår du vad jag menar, att nå in och få fram det bästa av dig själv. Att andlig-het ändå, hur det nu ser ut, ska försöka bortse från Kristendomen, erbjuder ju ett sätt att du får nya karaktärsdanande sätt … att vara på, i dig själv. Du får de verktygen att ersätta gamla dåliga destruktiva karaktärsdrag med något friskare.” ID 13

För en deltagare var det problem när det blev för mycket övningar kopplade till Bibeln. Han beskriver hur han gick tillväga för att ändå göra övningarna.

”Någon gång så blev det lite för mycket bibliskt för min smak. Det är ju alla de här Ignatius ... det är ju bibliska liksom. Vad är Guds tanke med mig liv? Jag fick formulera om frågorna lite. Förut har jag varit ateist och liksom hatat religion och tyckt att Gudsbegreppet är skit helt enkelt. Men jag fick göra om frågorna, när jag väl kommer på mig själv att nej, nu tröttnar jag, då får jag göra om

88 Schroeder & Frana, 2009.

46


frågorna lite. Kanske döpa, stryka Gud och skriva kärleken istället, eller vad som helst, eller mig själv eller. För att jag ska må bra eller sådana här saker (…)” ID2

För de flesta intervjudeltagarna var det kristna inslaget inget problem. Flera menade att det var upp till var och en vad man tog till sig av den religiösa delen. Med tanke på att retreatverk-samheten är någonting som deltagarna själva har valt kan det tänkas att de som anser att ett kristet inslag är ett problem väljer bort att söka till verksamheten.

Upplevelser av Ignatius andliga övningar89

Efter långretreaten ställdes en fråga om hur intervjudeltagarna hade upplevt Ignatius andliga övningar. Det finns flertal beskrivningar hur de hade tagit till sig övningarna och hur övningar-na har hjälp dem att arbeta med sig själva. En deltagare uppgav att han var negativ till vissa övningar, som att ”bli lagd på ett kors” eller att ”skriva ner sina synder och bränna upp dem”. Vissa intervjudeltagare uppgav att de verkligen hade gått in för övningarna. En del för att försöka förstå Kristendomen bättre, andra för att arbeta med sig själv utifrån uppgiften de fått.

”Ja, jag gillade övningarna ... faktiskt. Jag gjorde ju så, jag gick in i texten, jag gick ganska hårt in på alla texterna vet jag. För i slutet sa retreat-ledaren att du nog får gå igenom dem lite lättare. För jag mediterade gärna in dem och går igenom på ett annat sätt. Så man får fram budskapet i dem …” ID 5

”Det funkade ju bra så där, jag finner mig inte bara i det, utan jag vill veta varför. Det är väl där-för det har blivit så bra. Jag vill gå till botten med saker och ting. Men nu har jag mer insikt i det hela. Och jag tyckte att det fungerade bra.” ID 1

Under intervjuerna innan retreaterna framkom det att deltagarna inte kände till Ignatius andliga övningar eller att långretreaten skulle handla om dem. En intervjudeltagare tyckte att det var ett bra upplägg.

”Och det är bra också, upplevelsen blir mycket starkare. Och det var speciellt, det var mycket spe-

ciellt, alla gånger. Jag försökte verkligen leva mig in i dem ... och det var speciellt alltså, kärleksfullt. Och sen det här med att elda upp sina synder som man skriver ner, de värsta i alla fall, på ett papper. Elda upp dem och bli förlåten av retreatle-daren. Jag vet inte vad det var för bön hon gjorde, men hon gjorde någonting, det var rätt häftigt alltså, det var det.” ID 2

Som framgått ovan är flera intervjudeltagare positiva till Ignatius andliga övningar. Det kan tänkas att övningarna bildar en struktur, en ram för verksamheten vilket både ger innehåll och mening. Vi tolkar det som att intervjudeltagar-na har gjort övningarna efter bästa förmåga och egna intressen. Intervjudeltagarna som har varit intresserade av att lära sig mer om kristendomen har lagt fokus på det, medan andra har fokuserat på att hitta verktyg för att arbeta med sig själva. Det är viktigt att poängtera att studiens deltaga-re i stort har upplevt en frihet att hitta ett eget sätt att skapa mening under de olika delarna av retreaterna. Detta resultat är i linje med andra studier som visar vikten av en upplevd känsla av öppenhet gällande olika typer av existentiella världsbilder, kopplade till terapeutiska samman-hang i den Skandinaviska kontexten.90

De teman som behandlas härnäst är kopplade till temaområdet om individens psykiska, existen-tiella och sociala förståelse och till upplevelsen av retreatverksamheten som en strategi för vidare utveckling. Här kopplar vi tillbaka till utveck-lingsteorin, med särskilt fokus på identifiering och användning av upplevda psykosociala, exis-tentiella och kognitiva resurser för rehabilitering och planering för tiden efter fängelset. Den häl-sofrämjande psykiska folkhälsoteorin har också använts för att kartlägga vilka processer intagna som har genomgått en eller fler traumatiska upp-levelser kan uppleva. Upplevelserna kan handla om hopp och/eller förtvivlan i det dagliga livet i fängelse eller på vägen tillbaka ut i samhället.

FÖRVÄNTNINGAR PÅ OCH MÅL MED LÅNGRETREATEN91

Innan långretreaten ställdes frågan vilka förvänt-ningar de intagna hade på 30-dagarsretreaten. Flera nämnde att de förväntade sig att de skulle

89 Resultatet i det här avsnittet bygger på intervjuerna med de som deltog i långretreaten på Kumlaanstalten.

90 Ulland & DeMarinis, 2014; laCour & Hvidt, 2012.91 Resultatet i det här avsnittet bygger på intervjuerna med de som deltog i långretreaten på Kumlaanstalten.

47


bli lugna eller hitta ett lugn under tiden. De tog också upp att de ville ”ta itu med en massa tankar” och ”bearbeta känslor”. Någon hoppades på ”en stor personlig förändring” och en annan att det skulle vara en bra grupp. Den sistnämnda menade att de måste kunna vara tysta för att förändringsarbetet ska ske. Att bli bättre på att meditera nämndes också i sammanhanget. En intagen talade också om att försöka bibehålla lugnet efter retreaten.

ID 3 ”… hur ska jag förklara det då … Komma till freds med mig själv… försöka bibehålla lugnet. Jag har ju fått lugn på alla korta … bibehålla det.

L Försöka bibehålla det när du åker därifrån också, har det varit svårt tidigare?

ID 3 ”Ja alltså man kommer från en klosterav-delning och som så här direkt ut i Kalle Anka världen, då är det lite svårt att bibehålla lugnet.”

En annan intagen pratade mycket om bearbeta händelser tidigare i livet och kunna gå vidare.

ID 5 ”Ja jag ser faktiskt fram, det ska bli spän-nande, det är väldigt lång tid också. Det är fyra gånger så lång tid än vad man är van vid. Men som sagt, jag tror att jag kommer att behöva alla fyra veckorna ... Får se hur mycket känslor man hinner bearbeta. För jag märkte på en vecka, då hann man inte bearbeta, då hann du bara få upp det. Jag ser väldigt mycket fram emot detta för att bearbeta …”

L ”För att kunna bearbeta och det blir en längre tid som du säger?”

ID 5 ”Ja nu får du en möjlighet att både väcka känslorna och behandla känslorna och till om med att kunna lägga undan känslorna.”

En del av de intervjuade hade ett religiöst mål med retreaten eller uttryckte det som att de ville ”hitta Gud”. Andra tog upp att de ville bli lugna-re, kunna förlåta sig själv eller bearbeta känslor. En av de intagna var inne på att ”bli en bättre person” och att det religiösa inslaget kunde vara ett sätt att nå det målet.

”Målet med retreaten, ja det vet jag inte, förmodli-gen att hitta Gud, öka min insikt till, bli en bättre person, nä men bli bättre person, nej men bättre fortsättning efter det här är det ju värt det här

alla gånger om, och jag är ju villig att försöka ta det för att det ska bli bra. Och skulle det nu bli kyrkan och jag skulle bli religiös så får det väl bli så, det är väl inget mer med det. Det är jättebra i sådana fall, då har jag ju någonting” ID 1

Både förväntningarna på och målet med lång-retreaten handlade bland annat om att hitta ett lugn och att kunna bearbeta känslor. Tidsaspek-ten nämndes också i förväntningarna, det vill säga att kunna arbeta med sig själv under en längre tid. För en del var målet att kunna utfors-ka de religiösa aspekterna under en längre tid. Det kan tolkas som att intervjudeltagarna både är nyfikna och beredda på att arbeta med sig själva under en längre tidsperiod. Tidigare studier har menat att ett religiöst inslag, som varje individ kan ta till sig och tolka på sitt sätt, kan ge intag-na en ny identitet, vilket i sin tur gör fängelseti-den till en erfarenhet med syfte och mening.92 I intervjuerna har det lyfts fram att retreatverk-samheten ger deltagarna en mening i tillvaron.

UPPFYLLDES FÖRVÄNTNINGARNA OCH MÅLEN?93

Efter långretreaten ställdes frågan om förvänt-ningarna de hade innan retreaten hade blivit upp-fyllda. Flera uttryckte att det blivit bättre än de hade förväntat sig. De kände sig lugna och mindre stressade. De nämnde också att de hade bearbetat tidigare händelser, fått bättre självinsikt och fått en inre frid. En menade att förhoppningarna om att det skulle handla mycket om andlighet föll in. En intervjudeltagare som pratade mest om miljöombytet innan retreaten uttryckte det så här efter långretreaten:

”Jag ska vara ärlig med det att säga ... jag har aldrig i huvudet riktigt lämnat avdelningen. Den är så starkt präglad på mig. Vetskapen om att jag ska tillbaka till den … det gör att jag finns där till en viss del. Men jag har fått … det har varit behagligt att ha lugnt runt omkring mig ... bara för stunden … faktiskt.” ID 4

En intagen beskriver att förväntningarna hade uppfyllts och att det till och med blivit bättre än förväntat. Samtidigt tar han upp att det inte alltid är lustfyllt när känslor ska bearbetas.

92 Maruna m.fl., 200693 Resultatet i det här avsnittet bygger på intervjuerna med de som deltog i långretreaten på Kumlaanstalten.

48


”Jag har verkligen fått ... möjligheten att bearbeta mycket saker som kanske ... sen som jag brukar säga, det var en helt underbar tid det här, men det innebär ju inte att det bara var roligt. Men jag ser det att det som jag har fått bearbeta, en fas när jag var yngre och så där, det är bra att få det bearbetat.” ID 5

Om deltagarna ansåg att målet med retreaten var uppfyllt diskuterades i intervjuerna efter långretreaten. De som hade ett religiöst mål med retreaten menade att det var uppfyllt. En av dem sa att han fått en självsäkerhet, vilket konkret bland annat innebar att han vågade visa att han var kristen. En intagen beskrev att han var full av känslor, vilket upplevdes som positivt. Även här tog flera upp att de hade blivit lugnare, vilket både ingick i förväntningarna och målet med verksamheten.

”(… )Det som ... grejen med de här målen är att man alltid kan komma längre också. Jag har blivit lugnare, det här inne ... man hittar ett lugn som man inte hittar någon annanstans, så det ... ja. Jag vet att jag kan komma tillbaka hit lik-som, hitta ett nytt lugn. Men jag vet att jag kan bli ännu lugnare också ... så. Så, ja. Det är ju uppnått, men jag vet att jag kan fortsätta liksom ...” ID 2

Miljöombytet är en annan viktig aspekt som flera intagna har tagit upp.

”Jag ville ladda batterierna du vet, som på något sätt ... man måste … när du bor i den här miljön ... du får komma på retreat, så får du lite mer kraft. Det var mitt mål.” ID 6

Sammanfattningsvis har flertalet uttryckt att för-väntningarna innan långretreaten var uppfyllda. De har också beskrivit att det krävs en del av dem själva för att nå de uppsatta målen. Flera intagna talar om retreatverksamheten som en process. Under de inledande kortretreaterna påbörjas en process som sedan fortsätter under den långa retreaten. Deltagarna har tidigare tränat på att meditera och gå i tystnad. Under långretreaten får de möjlighet att fördjupa kunskaperna och komma längre i denna process. Processen kan också kopplas till beteendeförändringar och kog-nitiva förändringar.94 Att finna ett inre lugn kan lindra känslor som ilska, oro och ångest, vilket

har framkommit i tidigare forskning. Detta kan i sin tur tänkas leda till ett bättre mående för de intagna.

ATT KOMMA TILLBAKA TILL AVDELNINGEN MED NYA ERFARENHETER95

Intervjudeltagarna menade att det kan vara svårt att komma tillbaka till sin ordinarie avdelning efter avslutat retreat. Kontrasterna är stora. En fråga handlade om vilka erfarenheter de tar med sig efter den avslutade retreaten. De flesta pra-tade om att försöka behålla ett lugn inombords. De kunde hjälpa dem att hantera stress eller kontrollera ilska. Flera var inne på att fortsätta meditera. Men intervjudeltagarna pratade också om svårigheten att kunna behålla lugnet när de kommer till sina ordinarie avdelningar. Det är ett annat tempo och en annan ljudnivå där vilket gör det svårt att behålla ett lugn. En av intervju-deltagren beskrev hur han gjorde för att trots allt lyckas behålla ett lugn:

”Ja då får man göra det som jag har gjort. Jag har ju min yogamatta på rummet som jag har köpt här som jag har privat, och man måste för-söka hålla igång de här avslappningsövningarna och man måste försöka meditera en liten stund. Jag går upp väldigt tidigt, i morse gick jag upp fyra t.ex. så att man hinner med meditation innan man går ut så att man släpper av sig ifall man har någonting från dagen före och så där. Det är mitt sätt att bibehålla så mycket lugn det går. För det går inte att behålla allt i den här miljön, i och med alla spänningar som finns (…)” ID 5

Som nämnts ovan är kontrasterna stora då retreat deltagarna kommer tillbaka till de ordi-narie avdelningarna. En del menar att det skulle vara bra om det fanns avdelningar där det enbart var intagna som hade erfarenhet av retreatverk-samheten. Övergången från Klostret till en vanlig avdelning skulle då kännas lättare. Flera tror också att det då skulle vara lättare att behålla det lugn som de känner efter en retreat. Andra menade att de försöker anpassa sig till avdel-ningen igen när de kommer tillbaka. En intervju-deltagare uttryckte det så här:

ID 9 ”Jag försöker ju så fort jag kommer tillbaka till avdelningen, jag försöker att bevara det där

94 Schroeder & Frana, 2009; Giordano m.fl., 2008.

95 Resultatet i det här avsnittet bygger på intervjuerna med de som deltog i långretreaten på Kumlaanstalten.

49


lugnet jag har med mig och … det är inte alldeles enkelt men man försöker. Man försöker smälta in igen, komma till det normala.”

L Att anpassa sig till avdelningen igen?

ID 9 ”Ja … men de andra märker av att man har varit med om någonting när man kommer tillbaka till avdelningen. De ser det också, det är någonting som händer med den här personen. Då frågar de mycket. Vad har hänt, vad gör man? Då berättar man om det som man har varit med om (…)”

Det var också flera intervjudeltagare som uppgav att personalen på deras ordinarie avdelningar upplevde att de hade förändrats efter retreaterna. De upplevdes lugnare och kunde kontrollera ilska på ett bättre sätt.

En fråga handlade om hur andra intagna, som inte deltagit i retreatverksamheten, såg på dem som hade varit på retreater och på verksamheten. Flertalet menade att det fanns en acceptans för dem som åkte på retreater och för verksamheten. En del menade att det berodde på att vissa intag-na med pondus hade varit delaktiga i verksam-heten eller att det fanns en respekt för dem som vågade prova på retreater. Någon menade att en del hade svepskäl för att inte delta, som att det inte finns TV på Klostret, men att det egentli-gen handlar om att de är rädda för att möta sig själva. En intervjudeltagare trodde att det finns olika uppfattningar på olika anstalter. Om man är intagen på en behandlingssanstalt har andra intagna större förståelse för verksamheten, än om man är intagen på en annan typ av anstalt. En annan ansåg att det finns negativa uppfatt-ningar om verksamheten bland ungdomar ute på anstalterna.

ID 2 ”De som går där, de älskar det. Vi som pratar om det, vi älskar det. Alltså vi som har varit där. Man ser ju en röd tråd, de som är där, det är spe-ciella människor. Alltså inte speciella så, det låter som jag kastar guld på mig själv (…) Men det är inte ungdomarna, jag är ung själv, det är inte ungdomarna som går dit.”

L Varför gör de inte det?

ID 2 ”Jag vet inte, jag snackar med folk och vissa är rädda, de vet inte vad de kommer att möta när de kommer dit. Vara tyst i sex dagar, alltså shit!”

Ett gemensamt problem för intervjudeltagarna verkar vara att behålla ett lugn efter den avslu-tade retreaten. Det finns dock strategier, som att meditera, för att föröka hitta ett lugn även på de ordinarie avdelningarna. Att ha självkontroll är något som har förknippats med religion i tidigare studier.96 Det framkommer i intervjuerna att det finns en acceptans ute på anstalterna när det gäller klosterverksamheten. Med tanke på det sekulariserade samhälle som vi lever i är det in-tressant att det inte framkommer mera negativa aspekter om verksamheten. Då det är en avgrän-sad verksamhet där vissa utvalda får medverka, kan det möjligtvis bidra till att det inte pratas negativt om verksamheten ute på anstalterna. Tidigare studier har menat att intagna som har blivit religiösa ser som sin uppgift att sprida sitt budskap vidare.97 Det gör att den intagna känner sig mindre maktlös under fängelsetiden. Det har framkommit i intervjuerna att de som har varit på retreaterna gärna förmedlar sina positiva erfarenheter till andra intagna. En viktig skillnad här jämfört med andra studier är att budskapet som sprids vidare har mindre fokus på religion i sig än på hur retreatupplevelsen kan ge hopp och konkreta övningar för ett mer hälsofrämjande sätt att överleva och att leva.

MÅL OCH FÖRVÄNTNINGAR: SKÄNNINGE OCH MARIAGÅRDEN98

De intervjudeltagare som har sökt sig vidare till Klostret på Skänninge och till Mariagården uppger att de vill fortsätta arbeta med sig själva, alltså det arbete som påbörjades under retrea-terna på Kumla. De påpekar också att det är en trevlig miljö att vistas i. På anstalten i Skänninge vistas de mycket ute, avdelningarna är öppna och de slipper bli inlåsta på rummet under natten.99 En intervjudeltagare tyckte att det var viktigt att kombinera det andliga arbetet med arbetet utomhus och i klosterträdgården. Det är ju så de arbetar på ett ”riktigt” kloster menade han.

L ”Och själva målet med att vara här för dig?”

ID 10 ”Att jobba med sig själv samtidigt som man jobbar. En munkavdelning ute i samhället är ju

96 Pirutinsky, 2014.97 Maruna m.fl., 2006.98 Resultatet i det här avsnittet bygger på intervjuerna med de som var intagna på Klostret på Skänninge och boende på Mariagården.99 Vid besöket på anstalten i Skänninge framkom att de hade börjat med ”teknisk inlås-ning”, vilket innebär att de intagna inte får vistas fritt i lokalerna efter kl. 20. Dock låser man inte in dem i rummen då avdelningarna inte är anpassade för det.

50


arbete från fyra till tio på kvällen. Så är det ju böner där emellan, två timmar ledigt. Så det ingår ju arbete, bön ingår (...)”

De som sökte sig vidare till Mariagården menade att det var ett bra sätt att fortsätta det andliga arbetet, samtidigt som de får prova på att vara ute i samhället. Det handlade om att hitta en stabilitet under vistelsen där för att lättare kunna integreras i samhället. Det gavs exempel på att de både studerar och arbetar under vistelsen på Ma-riagården. Det är också viktigt att komma fram till vad de vill göra efter verkställigheten.

”Målet med att vara här, det är ju jättebra för då får man ju känna på livet igen, man får ordning på saker och ting, man får prova sig fram ... Vad vill jag göra?” ID 13 Förväntningarna intervjudeltagarna hade på Klostret i Skänninge och på Mariagården hänger ihop med deras målsättning. De hade förvänt-ningar på att de skulle kunna fortsätta det andli-ga arbetet som hade påbörjats under retreaterna. De förväntade sig att de skulle kunna kombinera arbete och/eller skolarbete med en fortsatt andligt arbete. Några tog också upp att de förväntade sig en lugn och öppen atmosfär.

” (…) Jag visste ju att det skulle vara arbete. Ingen tvekan om det eller studier för dem som ville. Arbete för de flesta. Så det var ju bra. Jag visste att det var öppet här, dagtid så att man kunde gå in och ut i mån av tid för arbete och annat. Så förväntningarna var nog rätt höga på att det skulle vara lugnt, öppet. Över huvud taget en god atmosfär och det måste jag säga att det var det när jag kom hit. Så det uppfylldes ju.” ID 10

En intervjudeltagare från Mariagården hade som mål att kunna fortsätta med de studier han hade påbörjat. Men han pratade också om att behålla den förändring som påbörjades tidigare för hans del.

”Det är flera olika orsaker alltså, för det första går det ju ut på samma inriktning alltså. Det handlar ju om, jag vill bibehålla den förändringen jag har gjort ända från retreaterna och på Skänninge och så där, det handlar ju om att jag ska få in en sta-bilitet och en tillämpning av min andlighet i mitt liv i övrigt. Sen är ju inte andligheten det enda, absolut inte (...)” ID 14

Vi tolkar det som att de som har möjligheten att komma till klostret på Skänninge och till Mariagården är motiverade att fortsätta det förändringsarbete som de har påbörjat tidigare. Den öppna och goda atmosfär som de beskriver uppfattas som en förutsättning för det. Som nämnts tidigare kan ett religiöst inslag medföra att fängelsevistelsen blir till en erfarenhet med syfte och mening.100

FRAMTIDEN OCH ERFARENHETER101

Några frågor till intervjudeltagarna från Klostret på Skänninge och från Mariagården handlade om framtiden och vilka erfarenheter man tog med sig ifrån Klosterverksamheten. Samtliga uttryckte ett hopp om framtiden. Flera av dem som hade haft ett yrkesverksamt liv innan fängelsestraffet var nu inne på att byta inriktning. För en del hade det kommit sig av att de började studera under fängelsetiden. För andra var det nya erfarenheter som hade lett till beslutet. En av intervjudeltagarna var inne på att läsa till präst, pastor eller diakon. Han hade kommit fram till det under en pilgrimsretreat.

”Men på min pilgrimsretreat så var det någonting som hände med mig. Och jag kan säga, ja, jag är kristen och jag tror på Gud. Det har inte varit så konstigt nu under tiden som jag har varit på långretreat och jag har varit här ett tag. Jag inser att det är den rätta vägen. Men på pilgrimsretrea-ten då hände det något, och jag vaknade upp och började skriva brev mitt i natten (…) Och sen gick jag och la mig sov. Och vaknar upp en timme se-nare och är alldeles kallsvettig … jag vet inte vad, jag låg med dubbla täcken, varmt i rummet och allting och tänkte: Jag ska bli pastor!” ID 12

För andra handlade det om att de var trötta på att leva ett liv i kriminalitet och vill skapa ett nytt nätverk på utsidan.

ID 13 ”Jag tycker om den här kristna miljön och röra mig där och bli inbjuden och vara med här och sitta i samtalsgruppen. Jag växer på det sättet. Finns väl en fara i det med, att man kanske isolerar sig i vissa grupper. En grupp mot en annan. Men jag försöker att vara öppen. Samtidigt så har jag, jag brukar säga det jag är allergisk

100 Maruna, m.fl. 2006.101 Resultatet i det här avsnittet bygger på intervjuerna med de som var intagna på Klostret på Skänninge och boende på Mariagården.

51


mot mig själv, jag har blivit allergisk mot mitt gamla jag. Jag har svårt idag för kriminella, kriminellt snack och eftersom jag själv varit där så länge så har jag blivit allergisk mot ... förstår du hur jag menar?”

L Jadå, absolut.

ID 13 ”Jag hör direkt när det kommer ett gäng killar och går in i det där tugget, jag har hört det liksom tusen gånger förr, tusen gånger kan man sitta på kåken, det är samma tugg, det är samma resonemang.”

Intervjudeltagarna tog upp flera erfarenheter som de ville ta med sig från klosterverksamheten. Det kunde handla om att göra medvetna val, kunna kommunicera eller hantera den stress man upp-lever finns i samhället. Flera pratade också om att fortsätta den andliga resa som påbörjats, samt att ta med sig verktyg för att kunna hantera olika situationer i framtiden.

”Det är nog i kropp och själ ... och ... minnet att ... att minnas tillbaka på hur man hanterar situatio-ner, och hur jag kan hantera mig själv. Vi får se de här korsen som påminnelse om, det är bara vi på retreaten som får sådana, och det kommer ju vara ett minne som gör att man kan återanknyta till den här tiden. Inte till fängelset i sig, för det tycker jag inte är så värt så mycket, men retreat-verksamheten och ... ja, synen på sig själv eller tanken på sin andlighet. Så minnas tillbaka, det blir väl mer verktygen man tar med sig. Sen är det väl en erfarenhet i sig att ha suttit i fängelse.” ID 11

Som nämndes ovan har intervjudeltagarna över-lag en positiv syn på framtiden. De uppger olika erfarenheter som de kan ta med sig från kloster-verksamheten. Samtidigt tolkar vi det som att det är ett förändringsarbete som har påbörjats, men att det krävs att man fortsätter att arbeta med sig själv. Det kan tänkas att många behöver ha mycket stöd och hjälp även efter frigivning med det arbetet. Den tidigare forskningen har visat att religion/andlighet kan öppna upp för nya kon-takter.102 Sedan tidigare vet man att ens sociala nätverk har betydelse för huruvida man fort-sätter att begå brott eller inte. Att hamna i nya sammanhang, som exempelvis att vara delaktig

i kyrkans aktiviteter, kan vara ett sätt att bryta med gamla destruktiva nätverk. Att ha förståelse för vikten av ett socialt nätverk som kan bidra till ett hälsofrämjande livsstil visar på en kognitiv utveckling.103

JÄMFÖRELSER BEHANDLINGSPROGRAMUnder intervjuerna diskuterades skillnader och likheter mellan klosterverksamheten och de be-handlingsprogram som finns ute på anstalterna. Bland intervjupersonerna fanns det de som inte hade medverkat i några behandlingsprogram, då de inte hade en historia av kriminalitet och/eller drogproblem. Men flera hade erfarenheter av behandlingsprogram och hade också olika uppfattningar om betydelsen av dem. En del menade att det var bra om man var motiverad att gå programmen. En intervjudeltagare uppgav att han har fått bra hjälp av olika behandlingspro-gram och berättade om hur han hade lärt sig att inte säga ja till saker innan han hade förankrat det hos sig själv.

ID 8 ”(…) Så nu har jag fått hjälp av programmet att säga ja eller nej. Så otroligt bra alltså. Med de här tårtbitarna, det blir nästan lite KBT liksom, hur man ska tänka. Så det är fantastiskt också att jag har kunnat ta den biten också.”

L Så det har hjälpt dig på olika plan, de olika behandlingsprogrammen?

ID 8 ”Ja det har de gjort, och så har jag varit väl-digt tydlig med vad jag tycker och så. Jag känner mig trygg också att säga det.”

Andra menade att det var svårt att gå program tillsammans med andra intagna, då man ska blotta sig och visa sina svaga sidor under gemen-samma samtal, något som sedan kunde användas emot en.

” (…) Du ber tio intagna sitta där och exponera sina känslor på en klass 1 anstalt, Kumla och Hall. Det går inte. För den dagen du kommer ut, när du kommer ut därifrån då kommer dina svag-heter att användas emot dig (…)” ID 5

En del intervjudeltagare såg likheter mellan tolvstegsprogrammet och klosterverksamheten.

102 Giardano, m.fl., 2008. 103 MacKenzie, 2006.

52


De nämnde då främst den andliga dimensionen som det gemensamma, att det exempelvis finns sinnesroböner i tolvstegsprogrammet.

När det kom till skillnader mellan klosterverk-samheten och behandlingsprogram menade flera att det var ett annat fokus i klosterverksamheten jämfört med behandlingsprogram. De menade att man arbetar med de starka sidorna i klosterverk-samheten och de svaga sidorna i behandlings-programmen.

”Jag tycker de flesta behandlingsprogram riktar in sig på ... fokuserar på olika problemområden, och så ska du försöka fixa dem här... du ska liksom laga. Nu ska vi leta upp dina fel och brister, ja här har vi ett helt gäng av dem ... till varför du är en sämre människa. Nu ska vi försöka laga dem här åt dig och du ska vara jätteglad att vi hittade alla de här felen hos dig. Nu är du liksom upp till mig och dig och försöka att plåstra om dig liksom. Det är inte det här handlar om. Det handlar att lik-som försöka se att okey, vilka styrkor har du? Vad kan vi jobba vidare på? Det finns en slags sprid-ningseffekt på de positiva styrkorna. Du förbättrar saker du redan är bra på, eller du förbättrar saker som redan sticker ut, positiva resurser. Och ju starkare man blir på det här, ju mer sprider sig det här positiva egenskaperna eller styrkan eller vad man kallar det. Det är lite så jag ser på den här verksamheten, överhuvudtaget med retreater och andlighet och det här.” ID 14

Som nämnts ovan har intervjudeltagarna både positiva och negativa omdömen om behandlings-programmen som finns på anstalterna. Med tanke på att alla intervjuade har valt att åka på retre-ater, söka till Klostret på Skänninge eller söka till Mariagården så kan det vara förståeligt att Klosterverksamheten ses som mer fördelaktigt än behandlingsprogrammen på anstalterna. En an-nan orsak kan vara att deltagarna på retreaterna kommer från olika anstalter eller olika avdelning-ar, vilket gör att gamla hierarkier löses upp. När man inte behöver bevaka en plats i en etablerad hierarki kan det upplevas som lättare att vara öppen, något som i sin tur kan göra det lättare att ta till sig av innehållet i verksamheten. Tidigare studier har problematiserat vad i programmen som är det mest betydelsefulla inslaget för att underlätta upphörandet med brottslighet; religio-nen/andligheten eller gruppsupporten?104 Utifrån

denna studie är det svårt att uttala sig om detta, men det är en intressant fråga för vidare forsk-ning. Det kan vara så att kombinationen av olika faktorer tillsammans bidrar till mer positiva effekter än summan av de separata inslagen. Det sistnämnda är mer i linje med en tolkning utifrån psykisk folkhälsoteori.

EN LYCKAD RETREAT/KLOSTERVISTELSEI intervjuerna ställdes frågan vad en lyckad retre-at/klostervistelse innebar för intervjudeltagarna. För dem som var på långretreat på Kumlaan-stalten handlade det mycket om att få med sig verktyg för att kunna fortsätta den förändring som påbörjats. Att bearbeta känslor, att växa som människa, att utveckla andligheten och att hitta ett lugn är exempel på sådant som framkom i in-tervjuerna. En av intervjudeltagarna som deltagit på långretreaten uttryckte det så här på frågan om vad en lyckad retreat är för något:

”Det är absolut att man får med sig någon metod som fungerar även utanför klostermiljön. Det är inte sannolikt eller rimligt att anta att man lever i en sådan skyddad värld efter Klostret. Men därför behöver man en metod att ta med sig. Lära sig ett nytt sätt att se på verkligheten eller vardagen. Så kan man sammanfatta det. Men också att upp-täcka att man har ett lugn inom sig, att det går det här. Jag kan inte göra så mycket åt de faktiska förhållandena. Men jag kan göra mycket åt mitt sätt att se på dem.” ID 7

Intervjudeltagarna på Klostret i Skänninge och på Mariagården pratade mycket om att det var en helhetsupplevelse där det ingick att fortsätta arbeta med sig själv och få andlig vägledning. De var också inne på vikten av att de fick förtro-ende att utföra vissa sysslor eller att vistas ute i samhället. En intervjudeltagare pratade om vad en lyckad klostervistelse var för honom och kunde referera både till sig själv och till andra.

”Jag tror att det är upp till en själv att göra den lyckad. Det är inte alla som tycker om att gå och påta i trädgården, jag gör ju det. Men just det här att man kan välja, men att man ändå ställer upp för alla andra. Det kanske inte känns jättekul i början, men man lär sig förhoppningsvis att inse betydelse för den, både för sig själv och för andra. En lyckad vistelse tycker jag också är det här med den frihet som vi har. Att få behålla den, att få behålla verktygen, att få prata med prästen, att 104 Giardano, m.fl., 2008.

53


få ... eller om det är en diakon för den delen, en andlig vägledare och att få ha det här lugnet och gemenskapen. Om inte det skulle finnas så blir det liksom en vanlig avdelning med en psykolog som kommer med jämna mellanrum.” ID 11

En lyckad retreat/klostervistelse handlar mycket om de personliga förändringar som deltagarna upplever att de varit med om: Att utvecklas som

människa. Att få förtroende att utföra vissa saker. Att få fortsatt vägledning i livet. Att dess utom få göra det tillsammans med andra människor uppges vara särskilt betydelsefullt. Sammanfattningsvis kan det ses som en fängelsevistelse med syfte och mening.105

105 Maruna, m.fl., 2006.

54

12. SAMMANFATTNING AV INTERVJUERNA MED INTAGNA

12. SAMMANFATTNING AV INTERVJUERNA MED INTAGNASom framgår av resultatredovisningen ovan är det många positiva aspekter som kan kopplas till klosterverksamheten. De intagna beskriver hur verksamheten har hjälpt dem att hitta ett lugn i sig själva samt hitta verktyg för att bearbeta tidigare händelser och kunna gå vidare i livet. Flera uttrycker en tacksamhet att de har fått möjligheten att delta i Klosterverksamheten. De menar också att de har fått en annan syn på och en bättre relation till såväl andra intagna som kriminalvårdspersonal.

En bidragande orsak till att klosterverksamheten på Kumla fungerar väl kan vara att de intagna kommer från olika anstalter och avdelningar. De hierarkier som eventuellt finns på deras ordina-rie avdelningar bryts upp. Det kan tänkas att det inte ges någon möjlighet att bygga upp ett hierarkiskt system på Klostret på Kumla, då verksamheten är inriktad på att alla deltar, såväl intagna som personal. Vidare kan det faktum att deltagarna också går i tystnad dels bidra till att de koncentrerar sig på sig själva och inte på hur andra är och beter sig, dels att det blir svårare att positionera sig då den muntliga kommunika-tionen är sparsam. I intervjuerna har det fram-kommit att det kan vara svårt att delta i behand-lingsprogram tillsammans med personer som är intagna på samma avdelning. Det som sägs under dessa övningar kan sedan vändas emot en. På Klostret är man tillsammans under en begränsad tid för att sedan åka tillbaka till sin ordinarie av-delning. Samtalen sker oftast enskilt tillsammans med retreatledaren. Detta kan tänkas bidra till att det blir lättare att öppna sig och dela med sig av tankar och känslor.

En annan aspekt som har framkommit och som anses värdefull är den annorlunda miljön, både på Klostret på Kumla och på Skänninge. På Kumla möts man av textilier och tända ljus vilket är en stor kontrast jämfört med en vanlig avdelning på ett fängelse. På Skänninge finns det ett kapell och en klosterträdgård som gör att fängelsemiljön upplevs annorlunda. Att få byta miljö och komma till en verksamhet som bedrivs i en annorlunda miljö kan också bidra till den positiva upplevelsen. Är klosterverksamheten till för alla? Då verksam-heten startade var det tänkt att långtidsdömda utan rättigheter till permission skulle erbjudas en

meningsfull sysselsättning. Genom intervjuerna har det framgått att verksamheten inte passar för alla intagna. Förutom kriteriet att vara lång-tidsdömd måste det finnas ett intresse hos den intagne att genomgå en förändring. Det ställer också stora krav på de intagna när det gäller att anpassa sig till de annorlunda, strikta reglerna som finns i verksamheten. Att gå i tystnad under 30 dagar kräver disciplin. Det måste också finnas en viss förståelse eller en nyfikenhet för det religiösa/andliga inslaget i verksamheten. Med tanke på att verksamheten är uppbyggd kring ett kristet ideal måste de intagna åtminstone acceptera det för att kunna ta till sig olika delar av verksamheten. Möjligheten att delta i verk-samheten om man tillhör en annan religion än kristendomen har kommit upp i flera intervjuer. En av de intervjuade tillhörde en annan religion än kristendomen men såg inga problem med att delta i verksamheten. Han menade att det går att göra individuella lösningar som var mer anpassa-de till hans religion.

I intervjuerna med de intagna har det framkom-mit intressanta aspekter vad gäller religion och andlighet. Flera har med egna ord beskrivit hur deras syn på religion/andlighet har förändrats. Det finns ett spann mellan att beskriva att verk-samheten har gett ett inre lugn, till att prata om andlighet och religion som något som är större än en själv, eller att man har blivit troende. För fler-talet har verksamheten inneburit att de kommit i kontakt med inre känslor och tankar och kunnat relatera det till någon form av andlighet eller religion. Vad begrepp som andlighet och Gud står för ser dock olika ut för de intagna i studien.

Vad är en lyckad retreat och klostervistelse? Sett ur de intagnas perspektiv handlar det mycket om den personliga utvecklingen. Att få verktyg för att kunna arbeta med sig själv. På Skänninge och Mariagården pratades det om en helhetsupple-velse, där det ingick att fortsätta arbeta med sig själv och få andlig vägledning. Vad är en lyckad retreat och klostervistelse utifrån Kriminalvår-dens perspektiv? Då alla har pratat om att klos-terverksamheten ger dem ett inre lugn, så måste det ses som en framgångsfaktor för Kriminal-vården. Att intagna mår psykiskt bättre, känner sig lugna och lär sig behärska sina känslor kan tänkas leda till att det även blir lugnare ute i

55

12. SAMMANFATTNING AV INTERVJUERNA MED INTAGNA

verksamheten. Som framgått har klosterverk-samheten också inneburit bättre relationer till kriminalvårdspersonalen. Förhoppningsvis kan det också spilla över på den dagliga verksamheten på andra avdelningar.

De förändringar som skett på klostret på Skän-ningeanstalten har väckt oro hos de intagna. Restriktioner som inlåsning och utbyte av vanliga bestick till plastbestick har upplevts som mycket negativt. Som vi har uppfattat det har restriktio-nerna införts i preventivt syfte. Med tanke på att det inte har föranletts av någon händelse, kan det vara svårt att förstå syftet med dem. De intagna upplever det som bestraffningar, utan att veta vad de bestraffas för.

Det har också framgått att de intagna är måna om att få andlig vägledning. Enligt intervjuerna med intagna på Klostret vid Skänningeanstalten har de haft otur med sjukdomsfall och långtids-sjukskrivningar bland de andliga vägledarna. För de intagnas personliga utveckling kan det

vara bra att det finns en kontinuitet i den verk-samheten. Samtidigt som det finns en förståelse för att det är svårt att hitta ersättare när sådana situationer uppkommer.

Utifrån intervjuerna med intagna och personal så har det framkommit att det vanligtvis är äldre intagna som söker sig till verksamheten. En del av de intagna som intervjuats har inte definierat sig själva som kriminella, vilket har tolkats som att de inte har en lång kriminell karriär bakom sig, utan att de har begått ett brott som gett dem ett långt fängelsestraff. Andra med flera fängelsestraff i bagaget uttrycker en trötthet över livet i fängelse. Med andra ord tycks det vara en speciell avgränsad grupp av intagna som söker sig till verksamheten. En intressant fråga i sammanhanget är hur det hade sett ut för de här intagna om de inte hade möjlighet eller valt att gå Klostervägen. Hade de blivit mer institutionalise-rade? Hade det i förlängningen blivit svårare att anpassas till ett liv utanför fängelset?

56

13. HUR PÅVERKAS/FÖRÄNDRAS DELTAGARNA AV VERKSAMHETEN? PERSONALENS UPPLEVELSER

13. HUR PÅVERKAS/FÖRÄNDRAS DELTAGARNA AV VERKSAMHETEN? PERSONALENS UPPLEVELSERI detta avsnitt om personalens upplevelse av hur deltagarna påverkas eller förändras av kloster-verksamheten är kopplingen till utvecklingsteorin av särskilt vikt. Förändringsprocessen som påbör-jas för flera av de intagna när det gäller hur de förhåller sig till sig själva och till andra samt när det gäller den kognitiva processen kan ses som aspekter av skapande eller återskapande av tillit. Tillit är basen för en hälsofrämjande utveckling oavsett när det händer i livet. Teoridelen om de två kulturella kontexterna av ’totala institutio-ner’, skillnader såväl som interaktioner mellan dessa, ger en tolkningsram till personalens rika illustrationer. Den processinriktade orienteringen av klinisk religionspsykologi med fokus på vikten av existentiell meningsutveckling över tid, ger en teoretisk bas till personalens processfokuserade sätt att beskriva de djupaste och bestående de-larna av de observerade förändringarna, men ock-så som en förklaring till stagnationen i processen.

KUMLAPersonalen vid Kumlaklostret är eniga när det gäller den förändring de menar att många retreat-deltagare genomgår. När man först kommer till Klostret har man ofta med sig förhållningssätt och en attityd från sin ordinarie avdelning: ”De är lite stirriga så där, det är lite kåksnack och de håller på och tuffar sig.” Att hålla en kriminalvårdare i hand eller att ens sitta bredvid en ”plit” upplevs ofta som obekvämt. Enligt personalen tar det dock oftast inte lång tid innan de allra flesta släpper den gamla hållningen och öppnar upp sig för det nya:

”Det är lite fascinerande, det tar inte mer än en eller två dagar så har det liksom vänt … man ser att de mjuknar… de börjar le och så. De ser ju att man inte behöver hålla de här positionerna på Klostret. De fyller liksom ingen funktion här.” ID18.

En av kriminalvårdarna berättar hur en av del-tagarna, som inledningsvis var lite ”avig”, efter några dagar på Klostret uttryckte det:

”Jag har ju aldrig suttit och hållit en plit i handen förut, men jag ser ju det att … du är ju också människa ... på något sätt va. Faktiskt.” ID16

Flera ur personalen pekar på klostervärdarnas viktiga roll i att deltagarna ska våga ”släppa på garden.”:

”Klostervärdarna är ju vana killar som varit här mycket så de tittar ju ofta på dem, hur de gör och hur de bemöter oss – alltid med en kram när vi kommer och hålla hand är inga problem. Jag tror att det gör intryck. Att de vågar, att de är stabila, de killarna som är klostervärdar, det har stor betydelse för verksamheten.” ID18

Att man vågar öppna sig innebär dock inte att retreaten som helhet blir en behaglig upplevelse. Att våga möta sig själv, kanske efter att under många år levt med ”händerna knutna i fickorna” är många gånger tufft och plågsamt:

”En del av dem har ju aldrig haft någon själv-känsla, eller liksom uppfattning om sig själv, de har ju levt väldigt trasiga liv och så. Och nu ska de landa i sig själva.” ID16

Flera pekar också på att många av deltagarna tycks gå igenom förvånansvärt likartade proces-ser under en långretreat, något som delvis kan ha med upplägget av den Igantianska retreatformen att göra (se tidigare avsnitt). Så här säger en av vårdarna:

”Det är spännande tycker jag att det följer ett visst mönster. Första veckan så känner man sig rätt okej, och så andra veckan börjar alla må dåligt och säger att ’nej, jag klarar inte det här, jag hop-par av.’ Men sen så har man gått igenom allt det där svåra och sen kommer då uppståndelsen och kärleken och då ... då liksom lyfter det och man blir som euforisk på något vis. Så visst händer det saker.” ID16

Även i denna process framhåller flera klostervär-darnas viktiga roll:

”Vi väljer ju de killar som själva upplevt en förändring och som vi tycker är bra förebilder och de berättar ju hur deras resa varit och vad de har fått ut av det och liksom vad de tycker är viktigt att man ska tänka på under retreaten. Det blir ju annorlunda än om vi gör det.” ID19

57


Retreatledaren talar om glädje, frid, lugn och respekt när hon beskriver de förändringar hon ser hos deltagarna under en långretreat. ”Många säger att såhär har de aldrig känt förut. Att bli lyssnad på, att få sitta i samtal, de kanske aldrig har suttit och pratat – ’Nej jag har aldrig suttit och pratat så här’ säger de.” Att äntligen kunna göra bokslut och lämna det gamla bakom sig är det enligt retreatledaren många som också ut-trycker glädje över.

När det gäller reaktioner på verksamheten lyfter flera i personalen också fram dem från persona-len på de ordinarie avdelningarna dit de intagna återvänder efter avslutad retreat: ”Vad gör ni med dem egentligen? De är så lugna, fridfulla, den gamla attityden är som bortblåst liksom” verkar vara en typisk reaktion bland dessa.

Enligt retreatledaren är det ytterst ovanligt att någon avbryter en långretreat – det har hänt en enda gång sen starten. Det betyder dock natur-ligtvis inte att upplevelsen blir lika omvälvande för alla – ”Ibland händer ju ingenting alls” som en av vårdarna uttrycker det. De två kortretrea-terna man skall genomgå innan den långa utgör dock ett underlag för både deltagarna själva och personalen att i någon mån kunna bedöma hur väl retreatformen kan passa var och en.

Om många, dock inte alla, således, lämnar en 30-dagars retreat med en omvälvande känsla, så är naturligtvis nästa fråga vad som händer sen? Svårigheterna med att förvalta och bygga vidare på det man tillägnat sig är en central fråga för Klosterverksamheten och något vi kommer tillba-ka till i senare avsnitt, men här kan bara nämnas retreatledarens påpekande att en långretreat ofta fortsätter att påverka deltagaren under lång tid framöver, och att, även om det kan upplevas euforiskt och omvälvande precis när det händer, så kan det ta lång tid innan förändrade sätt att tänka och agera verkligen sjunker in och sätter sig. Här har återsamlingarna en viktig funktion att fylla, liksom naturligtvis de senare stegen i den tredelade Klostervägen. Retreatledaren be-lyser också hur det varierar mellan individer hur processen ser ut – för vissa tar det helt enkelt mer tid än för andra:

”Det var en av de jag hade väldigt besvär med un-der en långretreat – ’nej nu står jag inte ut liksom, nu skickar jag hem honom’ – ja så jag var väl lite fundersam hur det skulle gå efteråt då. Och sen

när han kom på återsamlingen, då bara märker jag, han är helt fridfull. ’Så här var du inte förut’ sa jag. ’Nej, sa han, det har kommit nu’. Det är ju märkligt.” ID15

SKÄNNINGENär det gäller hur de boende vid Kloster-avdelningen förändras under sin vistelsetid där, pekar personalen bland annat på den omställning det innebär att komma från en anstalt med högsta säkerhetsklass till en med något lägre:

”En del kommer ju från anstalter med murar som de kanske omgivits av i sju-åtta år. Här kan de se ut till ett samhälle, de ser hästar som betar precis utanför, de ser tågen som åker fram och tillbaka. Detta kan till en början skapa osäkerhet över att man själv ska ut till allt detta en dag.” ID20

Alla som kommer till Klosteravdelningen har ju visserligen genomgått långretreat på Kumla, men eftersom de därefter återvänt till sina normal-avdelningar, så har många av dem på nytt, som en ur personalen uttrycker det, ”i ren överlevnad tvingats ta på sig en teatermask.” Erfarenheter-na från retreatverksamheten vid Kumla bidrar dock enligt personalen till att det ofta går ganska snabbt för de boende att öppna sig för varandra, samt även att man inte är lika främmande för en mer hjärtlig relation till personalen än den gäng-se på anstalt. ”Här har vi inga hierarkier. Vi lagar mat och äter tillsammans.

”Ångest och oro som man burit på under många år och som man ”kvävt för att inte visa andra intag-na” kan nu få komma ut. ”Här är det ok att visa sig svag och att gråta. Det är också ok att komma in här och bara sitta tyst, man behöver inte gapa och skrika som ute på många avdelningar.” ID20

Lugnet, det andliga arbetet och samtalen gör att man kommer vidare i sin bearbetning av det för-flutna. Många av klosterklienterna sitter inne för mord och här får man resonera och bearbeta sin historia under sekretess. ”Här inne får de goda sidorna gro, och de sämre bearbetas.” ”Vi jobbar hårt härinne, och det är inte alltid enkelt” säger den andliga vägledaren. ”Men det händer genom-gripande saker här”, fortsätter hon. ”Vår uppgift är att förvalta och bygga vidare på det de gör på Klostret så att klienterna blir stabila i det och tar med sig det när de ska vidare. Och vi som jobbar med det här ser en markant förändring.” ID21

58


MARIAGÅRDENPersonalen på Mariagården pratar, precis som de vid Skänninge, om det stora steget att komma till den egna verksamheten från tidigare anhalter. I Mariagårdens fall kommer en del direkt ifrån Skänninge, men det är vanligare att man mellan de två sista stegen i Klostervägen har avtjänat en tid på en anstalt med lägre säkerhetsklass. ”När de kommer hit är de ju ganska fängelsebleka. Och de har levt i ett system som handlar väldigt mycket om säkerhet, kontroll och misstro. Och här jobbar vi ju mycket med tillit, så ... alla jag har sett här har ändå rest sig och fått tillbaka mer… självkänsla, mer självförtroende.” ID22

Tiden vid Mariagården handlar, som vi varit inne på tidigare, till stor del om att ta det stora steget ut i samhället igen, efter kanske tio-femton år på anstalt. En av behandlarna tar följande exem-pel för att visa på ett par av alla aspekter detta innefattar:

”Men du vet att när de kommer hit så har de i regel 3000 kr att köpa kläder för. De har ju fått gå omkring i joggingbyxor i alla år, och när vi ska åka och handla första gången så undrar de ju ’vem är jag nu liksom?’ ’Vad vill jag ha på mig?’ Och sen allt detta med sociala medier och mobiler, det exploderar ju här. Och längtan efter att bli kär igen … nätdejting … ja allt det där är ju en process.” ID22

I intervjuerna med personalen har det fram-kommit att de ofta ser en positiv utveckling hos deltagarna i klosterverksamheten. De beskri-ver en förändring i attityder, vilket också har diskuterats som en aspekt kopplad till religion/andlighet i den tidigare forskningen.106 Perso-nalen beskriver också att det kan vara svårt att hamna i nya sammanhang, där interaktionen med personalen är annorlunda jämfört med att vara på en ”vanlig” avdelning”. I den tidigare forskningen har det betonats att nya kontakter i nya sammanhang med personer som inte är inblandade i brottslighet är betydelsefulla för att sluta begå brott.107 Det kan tänkas att förändrade relationer till kriminalvårdspersonal och relatio-ner till andliga väg ledare kan vara ett steg i den riktningen. Personal har också beskrivit tiden i klosterverksamheten som en process och att olika steg i processen sker för de intagna under tiden i fängelset och även när de är på väg att lämna fängelset. Detta processtänkande stämmer över-ens med tidigare forskning, där man poängterar behovet av koordinerade processinsatser båda under och efter tiden i fängelset.108 En intressant fråga i sammanhanget, som har lyfts i den tidi-gare forskningen och som vi ser som en utmaning i den framtida forskningen, är vad som är mest betydelsefullt i den processen.109 Är det religionen/andligheten eller är det gruppsupporten som är det mest betydelsefulla? Eller är det en kombina-tion av faktorer som bara kan upplevas i en miljö som känns trygg?

106 Schroeder & Frana, 2009.107 Giardano m.fl, 2008.108 Parsons & Warner-Robbins, 2010.109 Giardano m.fl., 2008.

59

14. TEORETISK ANALYS

14. TEORETISK ANALYSI detta avsnitt analyseras de empiriska resultaten utifrån det teoretiska ramverket. Denna analys är tänkt att fungera som ett metaperspektiv, det vill säga att se studiens resultat i ett integrerat per-spektiv. Även om vi främst fokuserar på intervju-erna med de intagna, är resultatet av intervjuer-na med personalen också inkluderade. Resultatet följer samma ordning som presentationen av det teoretiska ramverket tidigare i rapporten.

KLINISK RELIGIONSPSYKOLOGI I EN SVENSK KONTEXTDenna analys inleds med några reflektioner kring den Ignatianska retreatformen, som alltså är en religiöst baserad verksamhet i ett sekulärt svenskt sammanhang. Religiositet, andlighet och andra relaterade begrepp är på sätt och vis alla en utmaning att förstå och tolka i ett svenskt sammanhang. Den första observationen är att både intagna och personal har vad som verkar vara en gemensam tolkning eller tillämpning av den ”religiösa” dimensionen och grunden för erfarenheterna av retreaterna. Denna gemen-samma tolkning och tillämpning kan i mycket beskrivas som en mycket funktionell förståelse av begreppen, vilket är i linje med den förståelse av begreppet existentiella världsbilder som kliniska religionspsykologer använder i Skandinavien. Synsättet innebär att alla har ett sätt att skapa mening som går till kärnan av vad som är det mest centrala, värdefulla och meningsfullt i livet just för den personen.

Den andra observationen är att det i allmänhet finns en gemensam förståelse bland intagna och personal när det gäller respekt för de religiösa dimensionerna i programmet. De som återvänder till det korta programmet och de som önskar att och är valda för att delta i trettiodagarsretrea-ten har en förståelse och respekt för den kristna religiösa grunden, användning av Bibeln, bön och tillbedjan. Det finns emellertid inget krav på en kristen tillhörighet för att vara en del av dessa retreater. Som det står på Kriminalvårdens hemsida: ”Intagna män och kvinnor kan ansöka om att få vistas på en särskild retreatavdelning på anstalten Kumla. Avdelningen är till för den som vill hitta tillbaka till sig själv genom tystnad och kontemplation. Retreaten är inte en kurs i kristen tro.”110 Som framgår av resultatet har

intervjudeltagarna olika världsbilder. De repre-senteras av en kristen världsbild, andra religi-ösa världsbilder, ateister, agnostiker och andra existentiella världsbilder. De intagna har upplevt dessa retreater som viktiga för sin egen typ av ex-istentiella/andliga utveckling. Man hittar ett sätt att göra erfarenheten till sin egen. Personalen som intervjuades underströk att motivation, lust och en vilja att vara öppen för upplevelsen är de primära kriterierna för delatagande. Med dessa kommer en respekt för den religiösa traditionen som är retreatens inramning. Intagna och per-sonal är överens om att just denna typ av retreat inte är till för alla, men att den existentiella/and-liga dimensionen är viktig för intagna, inte minst för deras inre utveckling och självkänsla. Den kan också ge de intagna verktyg som kan användas i det dagliga livet när de är tillbaka i den vanliga fängelsemiljön, eller i förberedelserna för det kommande livet ute i samhället.

KLINISK RELIGIONSPSYKOLOGI SOM EN DEL AV ETT HÄLSOFRÄMJANDE PERSPEK-TIV SETT UTIFRÅN PSYKISK FOLKHÄLSAAtt använda ett folkhälsoperspektiv med särskild inriktning mot psykisk folkhälsa är viktigt för att se problem, behov och vikten av behandlingsin-satser för intagna, inte minst för de långtidsdöm-da. Båda internationellt och i Sverige är den psykiska ohälsan hög bland Kriminalvårdens klienter.

Grovt sett har över hälften någon typ av psykisk problematik, säger Lars Håkan Nilsson, medicinskt ansvarig hos Kriminal-vården. Man räknar med att nära en tredjedel har varit i kontakt med psykiatrin någon gång innan de fick sin dom. Ångest och sömn problem är vanliga, men även psykiska problem i samband med missbruk och Adhd. Det är även inte ovanligt att klienterna har en problematik som kombinerar flera psyki-atriska problem. Många har till exempel ett alkoholberoende tillsammans med ångest el-ler depression, och många intagna med Adhd självmedicinerar med hjälp av amfetamin.111

110 Kriminalvården, 2015 b.111 Kriminalvården, 2015 a.

60


Den information som finns explicit på Kriminalvårdens hemsida är av särskild relevans för folkhälsa och psykisk folkhälsa, inte minst när det gäller information om att vård och behandling kan klassificeras som hälsofrämjande. ”Målet är att varje person ska kunna ta hand om sig själv, vara fri från missbruk och kunna försörja sig lagligt.”112 Tonvikten är på individen och på att använda resurser för att hjälpa personen att gå vidare i livet. Därför är det viktigt från Krimi-nalvårdens sida ”att vi anpassar arbete, studier, behandlingsprogram och annan sysselsättning ef-ter varje individs förmåga.” Och sett från den in-tagnas sida: ”för att få gå ett behandlingsprogram måste den dömde själv vilja ändra sin livsstil.”113

Med en hälsofrämjande orientering i psykisk folk-hälsa, i alla fall gällande Kriminalvårdens sätt att presentera sin vård, sin behandlingsfilosofi och sitt tillvägagångssätt, kan man argumentera för att Kriminalvården arbetar i linje med Europas riktlinjer för psykisk folkhälsa som presenterats tidigare. Prioritet 1: Positiv psykisk hälsa och välbefinnande och skyddsfaktorer bör prioriteras i psykisk folkhälsa forskning (och tillämpning i vård och behandling insatser). Att inkludera andlig vård som en del av vårdinsatserna går i linje med denna prioritering. Det finns evidens i internationell forskning om psykisk folkhälsa att fungerande existentiella världsbilder kan verka som skyddsfaktorer.

Den här studien kan ses som ett första steg i en process som går i linje med den andra priorite-ringen. Prioritering 2: Psykisk folkhälsoforskning bör bygga vidare på tvärvetenskapliga perspektiv för att förstå komplexiteten av psykisk hälsa. Det går även att argumentera för att studiens syfte och de fyra centrala frågorna i sig, samt studiens olika resultatdelar är direkt kopplade till prioritet 3: För att stärka förståelsen av kulturella faktorer (d.v.s. etnicitet, religion samt värdesystem och nationalitet), som är relevanta för den psykiska folkhälsan. Olika kulturella nivåer är implicita i studien: den svenska kulturen i stort, den seku-lära dimensionen av den svenska kulturen, den historisk kristna grunden av den svenska kultu-ren, Kriminalvården som en del av den svenska kulturen, personalens kultur(er) i fängelsemiljöer, intagnas kultur(er) i fängelsemiljöer och retrea-tens kultur i de olika delarna av Klostervägen.

Med hänsyn till Campian och kollegors114 viktiga skillnad mellan förebyggande och hälsofrämjande insatser och mellan psykisk hälsa och psykisk ohälsa, finns det mycket att hämta från intervju-erna med de intagna. Två teman är av särskild relevans: 1) Många upplever att olika behand-lingsprogram framför allt är problemfokuserade, jämfört med att vara förebyggande. Retreaterna upplevs däremot som resursfokuserade och med hälsofrämjande insatser. 2) Både för dem som har gått andra behandlingsprogram och för dem som inte har gjort det, har upplevelserna av kloster-verksamheten, enligt deras berättelser, varit en hälsofrämjande insats som kan ha bidragit till att förebygga återuppkomst av tidigare psykisk ohälsa och problematiskt beteende.

DEN PSYKOSOCIALA OCH KOGNITIVA UT-VECKLINGSPROCESSEN När det gäller den psykosociala utvecklingspro-cessen ger en analys av intervjuerna med de intagna stöd för en varierande barndomstid och tonårstid. I berättelserna kan urskiljas ett brett spektrum av barndomsupplevelser, från förhål-landevis trygga situationer till mycket instabila och otrygga, och t.o.m. upplevelser av multitrau-ma. För de flesta har den positiva grundinställ-ningen, av olika skäl, inte kunnat utvecklas på ett sätt som kunde utgöra en trygg bas. Men det finns också exempel på motståndskraft utifrån ”en negativ attityd”115 som flera av de intervjuade ger uttryck för, särskilt under tonårstiden. En sådan motståndskraft manifesteras bland annat i dålig självkänsla och i risktagande, självskadliga och antisociala beteenden.

En del av intervjupersonerna har genomgått olika former av ”normala” utvecklingskriser, och har inte levt ett liv kantat av kriminalitet. Andra har gått igenom kriser kopplade till traumaupplevel-ser orsakade av försummelse och/eller övergrepp.

Det är intressant att se de olika symboler (sa-ker som representerar något som upplevs som meningsfullt) och riter (speciella handlingar som indikerar identitet och behörighet) som intagna berättar om under barndomstiden. Under denna period var det många som idrottade eller höll på med fysiska aktiviteter, men väldigt få uppger att de tillhörde något religiöst samfund. För många

112 Kriminalvården 2015, b.113 Kriminalvården, 2015 b.

114 Campion et al., 2012.115 enligt Erikson, 1950/2000.

61


var tiden i naturen, ensam eller med familj och/eller vänner, en viktig del av den existentiella världsbilden. I berättelserna om tonårstiden och perioden som ung vuxen är det många som har haft en icke fungerande existentiell världsbild. Antingen har man helt saknat en existentiell världsbild, eller så har den man haft bidragit till antisocialt och kriminellt beteende och därmed till vägen till fängelset.

Med tanke på att de intervjuade är en grupp som har en lång erfarenhet av fängelsekulturen, finns det flera berättelser som stärker att de intagna har tagit med sig tidigare olösta utvecklingspro-blem. Det finns också berättelser som visar att det finns många nuvarande symptom av psykisk ohälsa och brist på tillit. Men, det finns också berättelser som stärker att det inte är omöjligt med en utveckling av tillit senare i livet. För flera av de intagna, om än inte samtliga, har den totala upplevelsen av klosterverksamheten, sett över tid, lett till en förmåga att känna tillit till andra och sig själv och att därmed kunna komma vidare i sin utveckling.

Utifrån personalens berättelser kan man se en progression för de intagna genom klosterverksam-hetens olika steg. Det går också att se en tydlig förändring i individens förståelse av och sätt att

hantera det dagliga livet under för varje steg i processen.

För många intagna har de symboler, riter och möjligheten att ”vara med utan tvång” i en funge-rande och hälsofrämjande existentiell världsbild, som en integrerad del av klosterverksamheten, varit deras första upplevelse av grundtillit. En djupare förklaring av detta kommer i nästa av-snitt med hjälp av en tillämpning av den kulturel-la modellen på fängelsets värld.

Figur 3 nedan är en summering av upplevelsen av retreatprocessen som intervjudeltagarna har berättat om. För dem med en outvecklad eller dysfunktionell existentiell världsbild har retreat-processen, över tid, blivit en inspirationskälla för att börja förstå, uppleva och skapa existentiell mening på väg mot en egen funktionell existenti-ell världsbild. Deltagarna i studien har berättat att denna typ av process har tagit tid och att de som vuxna har börjat kunna ta itu med de viktiga livsfrågor som har stor betydelse i det dagliga li-vet. Eftersom flera deltagare inte har utvecklat en grundinställning av trygghet och tillit som barn, har retreatprocessen i sin helhet gett dem en chans att nu som vuxna ”börja om” med utveck-lingsprocessen i relationen till sig själv och i viss mån till andra.

Figur 3. Psykosocial och existentiell världsbildsutveckling genom Kloster-retreatprocessen

PSYKOSOCIALA UTVECKLINGSSTADIER OCH EXISTENTIELL VÄRLDSBILDSUTVECKLING GENOM KLOSTER-RETREATPROCESSEN

Tonåring

VUXEN UPPLEVELSE

Integritet – förtvivlan

Generativitet – stagnation

Närhet – isolering

Identitet – identitetsförvirring

Aktivitet – underlägsenhet

Initiativ – skuld

Autonomi – tvivel

TILLIT – MISSTRO

SYM

BOLE

RRI

TER

EXIS

TENT

IELL

VÄR

LDSB

ILD

Barn

Klosterinspirerad med anpassning till eget sätt att skapa existentiell mening

62


TILLÄMPNING AV KULTURMODELLEN Tillämpningen av den fem-dimensionella kultur-modellen i denna studie har gjorts mot bakgrund av Goffmans totala institutioner.116 Intagna kan uppleva fängelse- och klosterverksamheten som två totala institutioner, även om klosterverksam-heten fysiskt är placerad i fängelsemiljö. Den bilden stämmer med två av Goffmans typer av totala institutioner: 1) Institutioner för individer som utgör ett hot gentemot samhället (t.ex. fäng-elser), och 2) Institutioner som är avsedda som reträttplatser från världen, oftast med en religiös anknytning (t.ex. kloster).117

Figuren nedan ger en bild av samspelet mellan den totala institutionen vid Kumlafängelset, som också inkluderar den första anhalten i Klostervä-gen, samt med Skänninge och Mariagården, som är tänkta att hjälpa individen att hitta ett sätt tillbaka till ett fungerande liv i samhället.

Eftersom klosterverksamheten i Kumla är en del av anstalten och då intagna kommer från andra anstalter i landet till retreaterna, visar pilarna

den psykiska och fysiska interaktionen som pågår för intagna både innan, under och efter deras upplevelser av retreaterna.

I en kontext utifrån en ”total institution” är den ekologiska dimensionen, med fokus på indivi-dens interaktion med den naturliga miljön (inklusive strukturer och utrymme i både natur-liga och konstruerade miljöer) en lämplig start-punkt. Klosterverksamheten inryms i samma fängelsemiljö som själva anstalten (för intagna som är/har varit på Kumlaanstalten), numera i anstaltens huvudbyggnad. Trots detta upplever de flesta intagna, båda från Kumla och andra an-stalter, att resan till och från denna verksamhet bokstavligt och symboliskt känns som en resa till en annan verklighet. Med koppling till Goffmans typologi upplever flera intervjudeltagare att kloster verksamheten på olika sätt är en reträtt-plats från det vardagliga livet ute på de ordinarie avdelningarna. Både intagna och personal som har intervjuats har påpekat vikten av den fysiska miljön som en påtagligt trygg och välkomnande plats. Flera saker, som förekomsten av tyger, ljus

116 Goffman, 1961/2005; se också uppsatsen av Nordström, 2007.117 Goffman, 1961/2005, s. 13 f.

Figur 4. Den ’Totala Institutionen’ (Goffman, 1961/2005) och Klostervägens Steg

SAMHÄLLETMariagården, tredje steget

i Klostervägen

FÄNGELSEMILJÖKumla

KLOSTERVERKSAMHETFörsta steget i Klostervägen

Olika aktiviteter, behandlingar, arbete/studier

ANDRA ANSTALTER

DEN ”TOTALA INSTITUTIONEN” OCH KLOSTERVÄGENS STEG TILLBAKA TILL SAMHÄLLET

Klostret vid Skänninge, andra steget

i Klostervägen

63


och musik, användning av vanliga (icke plast) bestick vid måltider, alternativa inlåsnings-rutiner och en frihet att kunna gå och vistas i verksamhetens olika delar är av stor betydelse. Förändringen av klosterverksamhetens lokaler på Kumla, och förlorandet av trädgården har kom-menterats av många. Forskningsstudier, speciellt gällande en svensk kontext, har visat att tillgång till naturen och integrering av naturen i behand-lingsinsatser är en viktig funktion för psykisk, fysisk och existentiell hälsa.118

Gällande den sociala dimensionen, med fokus inriktat på en relationsvärld där individen inter-agerar, ger studiens data ett rikt material. De flesta intagna har berättat om en ny upplevelse av sociala relationer under retreatprocessen, oftast i kontrast till deras upplevelse av relationer i vanlig fängelsemiljö. De upplever en tydlig men annorlunda typ av maktsystem på klosteravdel-ningen. Där finns ett tydligt maktsystem där, men ett system som kan ge kraft och som inte är så fokuserat på vad många upplever som enbart extern kontroll. På klosteravdelningen upple-ver många en mer horisontell relationsprocess med båda personalen och till viss del även med de andra intagna. Detta i stark kontrast till den stränga vertikala relationsprocess som många upplever gentemot både personal och andra intag-na på vanliga avdelningar. Funktionen av klos-tervärdar ser ut att ha en speciell betydelse som en typ av gränsöverskridande ”boundary spanner” och tycks fungera som bra förebilder. Många uppskattar att personalen, i deras olika funktio-ner, finns där och är tillgängliga. Det finns en stor respekt för retreatledarens funktion och en, över tid, växande förståelse och respekt för allas funktioner bland dem som medverkar. Några har noterat hur retreatprocessen har påverkat dem positivt när det gäller deras relationer till sig själva och till andra. Det finns många exempel på detta, inte minst för de som har gått vidare till andra steget i Klostervägen.

Den psykologiska dimensionen är inriktad på en ”inre värld”, hur psyket fungerar och reagerar på det omgivande sammanhanget. Mellan indivi-dens personlighetsstruktur och tankar, handling-ar samt känslor sker en dynamisk interaktion. Syftet med retreatverksamheten är att den intag-ne skall ges en chans att hitta sig själv, komma

underfund med vem man verkligen är och finna sin väg i tillvaron. På många sätt passar syftet direkt in i den psykologiska dimensionen. Både personalen och intagna ger många och varierande exempel på hur lång och komplicerad vägen till-baka till ett fungerande liv i frihet ofta kan vara. Att skapa realistiska målsättningar är A och O. De intagnas berättelser om konkreta förändringar av självbilden, hantering av destruktiva beteen-den och en ökning av den egna motståndskraften, som de själva kopplar till retreatprocessen, är mycket speciell med tanke på den psykosociala utvecklingsprocess som många har gått igenom, inklusive traumaupplevelser. Detta bör ses som viktig information i det rekommenderade person-centrerade119 tillvägagångssättet för arbetet i psykologi och psykiatri.

Att delta i klosterverksamheten påverkar också den biologiska-fysiska dimensionen med fokus på kroppens sätt att fungera, vilket innebär både fysiologiska processer och kroppsliga reak-tioner på omgivningen. Flera intagna berättar om positiva upplevelser och erfarenheter av de olika retreatmomenten, och hur de kan använda en del övningar för att bättre kontrollera andning och stress, samt för att skapa en lugnare miljö runt omkring sig. Flera menar att denna typ av erfa-renhet tar tid att lära sig och det inte är alltid så att man kan använda dessa övningar som verktyg när man har kommit tillbaka till den ordinarie av-delningen. För många är dessa typer av övningar, och inte minst retreatens rutiner med att vara i en lugn och tyst miljö, en ansträngning i början. Men som många uttrycker det, om än på olika sätt; det är en ansträngning som är värd sitt pris.

I denna kulturmodell är den existentiella dimensionen, som fokuserar på individens sätt att skapa, förstå och uttrycka existentiell mening den viktigaste, detta eftersom den har en samord-ningsfunktion. Det är i denna dimension som den existentiella världsbilden med sina värderingar, riter, symboler och berättelser hör hemma. I analysen av intervjuerna har vikten av denna dimension poängterats, för att få en komplett för-ståelse av psykisk hälsa och psykisk ohälsa med hänsyn till båda hälsofrämjande och förebyggande insatser. Resultatet i den här studien stämmer överens med tidigare studier där modellen har tillämpats på sårbara populationer.120

118 Se t.ex. Pálsdóttir et al., 2014; DeMarinis et al., 2009. Se också studentuppsats av Christiansson, 2013.

119 Mezzich & Salloum, 2008.120 Kleinman, 1980; DeMarinis, 1998, 2003.

64


TRE KONKLUDERANDE NOTERINGARFör det första kan det noteras att det som fram-kom i intervjuerna med intagna stämmer väl överens med det som framkom i intervjuerna med personalen. Denna datatriangulering innebär en validering till studiens resultat. För det andra vill vi återigen framhålla att man inte kan generali-sera studiens kvalitativa resultat av alla som har genomgått retreater alternativt gått hela Kloster-

vägen. Däremot kan denna studie ses som ett första steg och en grund att stå på inför framtida, mer omfattande och djuplodande studier. För det tredje konstaterar vi att är det lämpligt med en teoretisk ram som bygger på klinisk religions-psykologi med inriktning på psykisk folkhälsa i studier som denna, där psykisk hälsa och ohälsa analyseras i relation till existentiella aspekter.

65

15. REKOMMENDATIONER TILL KRIMINALVÅRDEN

15. REKOMMENDATIONER TILL KRIMINALVÅRDENSyftet med retreatverksamheten kan formule-rats som att de intagna ska hitta tillbaka till sig själva, till den de egentligen är och finna en väg i tillvaron. Det har poängterats att det inte är en kurs i kristen tro. Syftet som betonar att det handlar om att arbeta med sig själv och hitta nya vägar i livet är bra i sig. Men det vore önskvärt att utveckla syftet till att även belysa vad det ska leda till. Handlar det om den intagnas mående, vilket kan vara fullt tillräckligt, så bör det fram-gå. Om tanken är att de intagna ska bli lugnare och fungera bättre ute i den ordinarie verksam-heten så ska det också skrivas fram. Eller ska syftet vara förenligt med Kriminalvårdens mål att minska återfallen? Det vill säga att i förläng-ningen förväntas det att de intagna som deltagit i Klosterverksamheten återfaller i mindre utsträck-ning jämfört med dem som inte deltar. I den här studien har de intagna beskrivit förändringar som är förenliga med verksamhetens syfte. Men det hade varit utvecklande att även kunna beskriva vad det ska leda till i förlängningen.

Klosterverksamheten präglas av ett starkt engagemang hos de personer som arbetar inom den. Speciellt gäller detta präster och andliga väg ledare. Ett problem är dock att verksamheten tycks sårbar, vid sjukskrivningar och liknande. Det är också ett stort ansvar att vara ensam andlig vägledare i en sådan här verksamhet. Ett förslag är att fler människor blir inblandade i verksamheten, både för att stötta varandra och för att se till att det finns en kontinuitet. Det finns också önskemål från de intagna om mer andlig vägledning. Det skulle kunna tillgodoses om fler anställdes för det ändamålet. Som fram-kommit i studien har Mariagården en svår upp-gift att hitta balansen mellan struktur och stöd till de intagna. Om fler människor blir inblandade i verksamheten kan det ges utrymme att arbeta med att stärka verksamheten.

I studien har det också framkommit önskemål om mer samarbete mellan de olika anhalterna i Klostervägen. Ett problem som diskuterades är att verksamheterna inte ligger under samma organisation. De tillhör inte samma regioner inom Kriminalvården och Mariagården drivs av Stads-missionen tillsammans med Kriminalvården. Inom Kriminalvården finns det en referensgrupp för Klosterverksamheten där bland annat berör-

da anstaltschefer ingår. Ett förslag är att även de som är arbetar ute i verksamheten blir mer involverade i den gruppen. Eller att referensgrup-pen ser till att det sker regelbundna möten för personerna som arbetar på Klostervägens olika anhalter.

Klostervägen är uppbyggd kring en tidsmall som är avsedd för intagna som minst har ett straff på fyra år. Under den tiden ska de hinna med kort- och långretreaterna på klostret i Kumla, vara på klostret i Skänninge i två år och slutligen vara på Mariagården i ett halvt år. I studien har det framkommit att de med längre straff som påbör-jar retreatverksamheten i ett tidigare skede inte kan gå hela Klostervägen i följd. Innan de kan bli aktuella för klostret på Skänninge kan det hända att de blir placerade på en vanlig avdelning under en lång period. Det har framförts synpunkter att det är svårt att fortsätta det arbete som påbör-jades under retreaterna när de är intagna på en vanlig avdelning. Ett förslag är att det inrättas avdelningar som är avsedda för dem som har varit på retreater men som inte kan söka sig vidare till Klostret på Skänninge. Det kan också tänkas att det behövs speciella avdelningar för dem som har varit på klostret på Skänninge och som inte har villkor för att söka sig vidare till Mariagården.

En fråga som diskuterats i rapporten är om retreat verksamheten är till för alla. Ett första steg för de intagna att ta reda på det är att prova på den veckolånga retreaten. Därför är det viktigt att det ges möjligheter till det om intresse finns. Det har också diskuterats hur och om retreatverk-samheten fungerar för dem med andra religioner än kristendomen. I studien har det framkom-mit att det går att ta till sig innehållet även om man tillhör en annan religion än kristendomen, eller om man definierar sig som att inte tillhöra någon religion. En pedagogisk utmaning för verksamheten kan vara att förmedla budskapet att retreatverksamheten är till för alla, oavsett vilken religion man tillhör. Det har också fram-förts önskemål om att satsa på att få de yngre intagna att söka till verksamheten. Med tanke på att det i dagsläget krävs att man ska vara långtidsdömd för att komma i fråga, så kanske dessa regler behöver ses över när det gäller yngre intagna då de antas ha kortare straff i genomsnitt än de äldre intagna. Det har också diskuterats

66

15. REKOMMENDATIONER TILL KRIMINALVÅRDEN

om kvinnornas möjlighet att genomgå retreater. I dagsläget ordnas det kortare retreater på Hinse-berg. I början av Klosterverksamhetens historia kunde även kvinnor delta på långretreater på Kumla. Ett förslag är man ser över möjligheten att införa det igen. I rapporten har det visat sig att själva miljöombytet är en bidragande orsak till att retreaterna upplevs betydelsefulla. Det skulle vara önskvärt att även kvinnorna fick chansen att ta del av den upplevelsen.

Både personal och intagna har uttryckt en oro för de förändringar som har skett på Klostret på Skänningeanstalten. Inlåsningar på kvällen och fråntagandet av vanliga bestick har lett till en ängslan hos de inblandade. Verksamheten är annorlunda på Klostret på Skänninge jämfört med övriga avdelningar på anstalten. På Klostret har det funnits ett förtroende mellan personal och intagna, vilket har gjort att de intagna har fått större friheter än vad man vanligtvis har på den typen av anstalt. Enligt personalen bygger verksamheten framförallt på det förtroendet samt att de intagna får träna sig på att ta ansvar för sig själv och för andra. Därför ses det som proble-matiskt med de här restriktionerna. Det är också förståeligt utifrån anstaltschefens perspektiv; att det är vissa regler som gäller vid den här typen av anstalt. Ett förslag är dock att man ser över de här reglerna och om det finns möjligheter att göra vissa undantag för Klostret på Skänninge. Det vore olyckligt om restriktionerna skulle medföra att de intagna går tillbaka i den positiva utveck-ling som har påbörjats.

Sammanfattningsvis anser vi att Klosterverksam-heten är en relevant verksamhet för Kriminalvår-den. De positiva omdömena som har framkommit i intervjuerna visar på en verksamhet som har många kvalitéer. En fråga som har diskuterats är om verksamheten ska utökas. Vår rekommen-

dation är att behålla den i den omfattning som är nu. Vi tror att det i det här fallet är bättre att hålla en hög kvalité än att satsa resurser på att utöka verksamheten. Med tanke på att det är intagna som är motiverade till en förändring som söker sig till verksamheten, så bör resurser-na satsas på dem. Däremot bör Kriminalvården fundera på om det är delar i Klosterverksamheten som även kan föras över till andra program eller verksamheter. Det kanske går att införa stilla dagar på vanliga avdelningar?

I linje med den teoretiska analysen och tillämp-ningen av de tydliga prioriteringsområdena i hälso främjande psykisk folkhälsan i Europa, skulle en djupare utforskning av den psykosociala effekten av olika delar i Klosterverksamheten kunna studeras. På detta sätt skulle Kriminal-vården få bättre evidens om vilka delar i Kloster-verksamheten som kunde föras över till och testas i andra program eller verksamheter. Med tanken på att så få unga intagna har medverkat i Kloster verksamheten, känns det viktig att under-söka om det finns olika sätt att engagera dem och inkludera deras existentiella frågor i en ny form av retreatverksamhet.

En fråga som inte har undersökts i den här rapporten, är frågan om effekterna av verksam-heten. Det skulle vara intressant att göra en studie kopplat till återfall för att se om Kloster-verksamheten även påverkar återfallsrisken efter fängelse straffet. Oavsett om syftet med verk-samheten är att de intagna ska må bättre under tiden i fängelset eller om det ska leda till mindre återfall är det intressant att undersöka just återfallsfrekvensen och evidens-baserad skydds- och riskfaktorer som kan påverka återfall. En sådan studie kan bidra med ytterligare kunskap om verksamhet och huruvida den bidrar till Kriminal vårdens mål.121

121 Giordano et al., 2008.

67

KÄLLFÖRTECKNING

KÄLLFÖRTECKNING

TRYCKTA KÄLLOR:American Psychiatric Association (DSM5). (2013). Diagnostic and Statistical Manual of Mental Disorders, DSM-5 (5th ed.). Washington: American Psychiatric Association.

Antonovsky, A, (1996 /2005). Hälsans mysterium. Stockholm: Natur & Kultur

Baier, C. J. & Wright, B. R. E. (2001). “‘If You Love Me, Keep My Commandments’: A MetaAnalysis of The Effect of Religion on Crime.” Journal of Research in Crime & Delinquency. Vol. 38, No. 1, p. 321.

Barnert, E., Himelstein, S., Herbert,S. GarciaRomeu, A., Chamberlain, L. (2014). “Innovations in Practice: Exploring an intensive meditation intervention for incarcerated youth.” Child and Adolescent Mental Health. Vol. 19, No. 1, p. 69–73.

Campion, J., Bhui, K., & Bhugra, D. (2012). “European Psychiatric Association (EPA) guidance on prevention of mental disorders.” European Psychiatry. Vol. 27, p. 68–80.

Carlsson, P. (2010). ”Klostret och retreatverksamheten”, i Carlsson, P. (red.) Vägen in. Om andlig vård i Kriminalvården. Sundbyberg: Sveriges kristna råd.

DeMarinis, V. (1998). Tvärrkulturell vård i livets slutskede: Att möta äldre personer med invandrarbakgrund. Stockholm: Studentlitteratur.

DeMarinis, V. (2003). Pastoral care, existential health, and existential epidemiology: a Swedish postmodern case study. Stockholm: Verbum.

DeMarinis, V. (2008). “The Impact of postmodernization on existential health in Sweden: Psychology of religion’s function in existential public health analysis”. Archive for the psychology of religion. Vol 30, p. 5774.

DeMarinis, V. (2014). “Public mental health promotion, meaningmaking and existential meaning: Challenges for person-centered care of refugees in a secular, pluralistic context.” In: G. Overland, E. Guribye, B. Lie (Eds.) Nordic Work with Traumatised Refugees: Do We Really Care. Newcastle upon Tyne: Cambridge Scholars (p. 316324).

DeMarinis V, ScheffelBirath C, Hansagi H. (2009). “Cultural Analysis as a Perspective for GenderInformed Alcohol Treatment Research in a Swedish Context.” Alcohol and Alcoholism. Vol 44, No 6, p. 615619.

DeMarinis, V., Ulland, D., & Karlsen, K. E. (2011). “Philosophy’s role for guiding theory and practice in clinical contexts grounded in a cultural psychiatry focus: A case study illustration from southern Norway.” World Cultural Psychiatry Research Review, Vol. 6, No 1, p. 4756. Erikson, E. (1950/2000). Den fullbordade livscykel. Stockholm: Natur & Kultur

Fernander, A., Wilson, J.F., Staton, M, & Leukefeld, C. (2005). “Exploring the typeofcrime hypothesis, religiosity, and spirituality in an adult male prison population”. International Journal of Offender Therapy and Comparative Criminology. Vol 49, No. 6, p. 682695.

68

KÄLLFÖRTECKNING

Forsman, A. et al., (2015). Roadmap for Mental Health Priority for public mental health in Europe: recommendations of the ROAMER project. European Journal of Public Health, Vol. 25, No. 2, p. 249–254.

Giordano, P. et al. (2008.). A lifecourse perspective on spirituality and desistance from crime. Criminology. Vol. 46, No. 1, p. 99132.

Goffman, E. (1961/2005). Totala Institutioner. Stockholm: Nordstedts förlag.

Idler, E. (2014). Religion as a Social Determinant of Public Health. Oxford: Oxford University Press.

Inglehart, R. & Baker, W. (2000). “Modernization, cultural change and the persistence of traditional values.” American Sociological Review, Vol. 65, p. 19–51.

Jerkedal, Å. (2010). Utvärdering – steg för steg. Om projekt- och programbedömning. Stockholm: Norstedts Juridik.

Johnson, B.R., De Li, S., Larson D.B. & McCullough, M (2000). “A Systematic Review of the Religiosity and Delinquency Literature: A Research Note.” Journal of Contemporary Criminal Justice. Vol. 16, p 325.

Kalra, G., Christodoulou, G., Jenkins, R., Tsipas, V., Christodoulou, N., Lecic-Tosevski, D., Mezzich, J. & Bhugra, D. (2012). “Mental health promotion: guidance and strategies. European Psychiatry. Vol.27, p. 81–86.

Kleinman, A. (1980). Patient and healers in the context of culture. An exploration of the border-land between anthropology, medicine, and psychiatry. Berkeley: University of California press.

Kleinman, A. (2013). “From Illness as Culture to Caregiving as Moral Experience.” New England Journal of Medicine. Vol. 368, p. 13761377.

Kvale, S & Brinkmann, S (2014.) Den kvalitativa forskningsintervjun. Lund: Studentlittera-tur.

Laub, J. H. & Sampson, R. J. (2003). Shared Beginnings, Divergent Lives: Delinquent Boys to Age 70. Cambridge, MA: Harvard University Press.

laCour, P., & Hvidt, N. C. (2010). “Research on meaningmaking and health in secular society: Secular, spiritual and religious existential orientation.” Social Science and Medicine, Vol. 71, p. 12921299.

Longo, D., & Peterson, S. (2002). “The Role of Spirituality in Psychosocial Rehabilitation.” Psychiatric Rehabilitation Journal. Vol. 25, No. 4, p 333-340.

Malterud, K. (2011). Kvalitative metoder i medisinsk forskning: en innføring (23 ed.). Oslo: Universitetsforlaget.

Maruna, S., Wilson, L. & Curran, K. (2006). “Why God Is Often Found Behind Bars: Prison Conversions and the Crisis of SelfNarrative.” Research in Human Development. Vol. 3 No. 2/3, p. 161184.

MacKenzie, D. L. (2006). What works in corrections: Reducing the criminal activities of offen-ders and delinquents. New York, NY: Cambridge University Press.

69

KÄLLFÖRTECKNING

McCullough, M. E., & Willoughby, B. L. B. (2009). “Religion, SelfRegulation, and Selfcontrol: Associations, Explanations, and Implications.” Psychological Bulletin. Vol 135, p. 6993.

Mezzich, J. & Salloum, I.M. (2008). “Clinical Complexity and PersonCentered Integrative Diagnosis. World Psychiatry. Vol. 7, No. 1–2.

Pálsdóttir, A. M, Persson, D, Persson, B & Grahn, P. (2014). “The Journey of Recovery and Empowerment Embraced by Nature — Clients’ Perspectives on NatureBased Rehabilita-tion in Relation to the Role of the Natural Environment.” Int. J. Environ. Res. Public Health. Vol.11, p. 70947115.

Parsons, M. & WarnerRobbins, C. (2010). “Factors that Support Women’s Successful Transi-tion to the Community Following Jail/Prison”. Health Care for Women International, Vol. 23, No.1, p. 618. Petersilia, J. (2003). When Prisoners Come Home: Parole and Prisoner Reentry. New York, NY: Oxford University Press.

Pettersson, T. (2007). “Religion in contemporary society. Eroded by human wellbeing, sup-ported by cultural diversity.” In Y. Esmer & T. Pettersson (Eds.), Measuring and Mapping Cultures: 25 Years of Comparative Value Surveys (p. 127–153). Leiden: Brill.

Pirutinsky, S. (2014). “Does Religiousness Increase SelfControl and Reduce Criminal Behavi-or? A Longitudinal Analysis of Adolescent Offenders”. Criminal Justice and Behavior; Vol 41, No. 11, p. 12901307.

Reisig M. D., Wolfe, S. E. & Pratt, T. C. (2012). ”Low SelfControl and the ReligiosityCrime Relationship”. Criminal Justice and Behavior. Vol 39, p. 11721191.

Schnell, T. (2012). Spirituality with and without ReligionDifferential Relationships with Personality. Archive for the Psychology of Religion, Vol. 34, p. 3361.

Schroeder, R. D. & Frana, J. F. (2009). ”Spirituality and Religion, Emotional Coping and Criminal Desistance: A Qualitative Study of Men Undergoing Change.” Sociological Spectrum. Vol. 29, No. 6, p 718741.

Skogar, LG och Bernhold, T. (2010). ”Andlig vård i kriminalvården”, i Berman, A.H., och Fabring, CÅ (red.) Kriminalvård i praktiken. Lund: Studentlitteratur.

Ulland, D., & DeMarinis, V. (2014). “Understanding and Working with Existential Informa-tion in a Norwegian Adolescent Psychiatry Context: A Need and a Challenge.” Mental Health, Religion & Culture, Vol. 17, No. 6, p. 582593.

INTERNETKÄLLOR:Kriminalvården 2015 a, Ohälsan hög bland Kriminalvårdens klienter [Homepage of Kriminal-vården], [Online]. Available: http://www.kriminalvarden.se/forskningochstatistik/statis-tik-och-fakta/klienternas-halsa/ohalsan-hog-bland-kriminalvardens-klienter [2015, 02-14]

Kriminalvården 2015 b, Behandling och vård [Homepage of Kriminalvården], [Online]. Available: https://www.kriminalvarden.se/behandlingochvard/andligvard [2015, 0214]

70

KÄLLFÖRTECKNING

OTRYCKTA KÄLLOR:Christiansson, R. (2012). ”Ignatiansk retreat som kriminalvård. En kvalitativ studie om fångars personliga utveckling.” Magisteruppsats, Institutionen för samhällsvetenskap, Mittuniversitetet

Christiansson, R. (2013). “Stödjande trädgård. Intagnas upplevelser av kriminalvårdens klosterträdgård.” Uppsats i miljöpsykologi, Institutionen för pedagogik, psykologi och idrottsvetenskap, Linnéuniversitetet.

Johansson, P. (2012) “Spirituality within the Prison Walls – The Impact of a 30days Retreat at the Prison in Kumla.” Masteruppsats, Institutionen för samhällsvetenskap, Mittuniversitetet.

Nordström, M. (2007). ”Bakom dubbla murar. En sociologisk undersökning av klosterverksamheten vid Kumlaanstalten.” Kandidatuppsats, Centrum för teologi och religions-vetenskap, Lunds universitet.

Näslund, B. (2013). ”Religion i fängelse. En studie om möjligheterna kring religiöst utövande i anstalt.” Kandidatuppsats, religionsvetenskap, Linnéuniversitetet.

TIDNINGSARTIKLAR: ”Kumlaanstalten har fått ett kloster”, Dagen, 19/3 2002.

”Klosterprojektet till nytt fängelse.” Dagen, 28/11 2006.

”Den stora vittnesbörden är killarna själva.” 24tretton, nr 5, 2006.

”Truls fortsätter vägleda brottslingar.” Värmlands Folkblad, 30/10 2008.

”Med murarna som skydd.” Kyrkporten, nr 2, 2009. ”30 dagar i fängelsets klosterdel.” Kyrkporten, nr 2, 2009.”Långtidsdömda lever klosterliv på Skänningeanstalten”, Tranåsposten, 10/6, 2009.

”Andlig vårdkedja inom kriminalvården.” Rikare Liv, 22/1, 2010. ”Klostervägen innanför fängelsemurarna.” Kyrknytt, nr 2, 2010. ”Blev fri i kloster på Kumla”. Spira, nr 1, 2013.

”Truls tog tystnaden till fängelset.”, Spira, nr 1, 2013.

”Klosterliv i fängelset”, Liv & Längtan, nr 1, 2013.

“Klosterliv i Kumlafängelset”. Kyrknytt, nr 3, 2013.

”Kumlaklostret blev Marcus räddning.” Kyrknytt, nr 3, 2013.

”Alla behöver riter.” Kyrknytt, nr 3, 2013.

71

RETREATVERKSAMHET FÖR KVINNLIGA INTAGNA VID KVA HINSEBERG

I det uppdrag som ligger till grund för denna rapport har enbart legat att behandla den retreat-verksamhet som vid Klostervägens tre anhalter bedrivs för intagna män. Då retreatverksamhet, om än i mindre omfattning, också bedrivs för långtidsdömda kvinnor, vill vi dock, om än kort, även behandla denna:122

Vid KVA Hinseberg hålls retreater två gånger per år, vår och höst. Varje gång finns plats för åtta deltagare. Det finns ingen permanent klosteravdelning vid anstalten, utan en ordinarie avdelning byggs tillfälligt om inför varje retreattillfälle. Totalt fyra anställda arbetar med retreatverksamheten vid Hinseberg.

Retreaterna pågår i sex heldagar, torsdag till tisdag, med en mjukstart på onsdagskvällen innan och en avslutande gemensam frukost onsdagsmorgonen efter. Under de sex dagarna får deltagarna samtala med en pastor ungefär en timme per dag, meditera, göra olika övningar och promenera. Man kan också skriva brev, lyssna på musik, läsa utvalda böcker eller sticka. Varje kväll under retreaten har man en lugn stund tillsammans i kyrkan. På retreatens andra dag går deltagarna in i tystnad, vilken sedan råder fram tills dagen innan retreaten avslutas.

Det finns inga egentliga uppföljningar till retreaten, men för de som sitter på längre straff finns möjlighet att delta i retreaten flera gånger. Man håller också regelbundet s.k. Stilla dagar, som enligt ansvarig retreatledare ”fungerar lite som en mini-retreat”.

Det är ansvarig kriminalvårdsinspektör och präst som rekommenderar deltagare som anses lämpliga att genomgå retreaten. Man behöver också ta hänsyn till sammansättningen av deltagare så att alla kan fungera tillsammans.

Verksamheten har utvärderats internt, enligt ansvarig retreatledare ”bara med positiva resultat”: ”Våra intagna känner sig väldigt lugna och harmoniska efter en retreatvecka. De sover bättre och har lättare att koncentrera sig.” Ansvariga för retreatverksamheten är nöjda med verksamheten som helhet och ser inte skäl till några större förändringar, men är samtidigt öppna för att med hjälp av mindre förändringar ytterligare utveckla verksamheten. Att även kunna erbjuda yoga under retreaterna är en idé man arbetar med för närvarande.

122 Detta avsnitt bygger i huvudsak på korrespondens med administrativt och organisatoriskt ansvarig för retreatverksamheten vid Hinseberg.

BILAGA 1.

72

BILAGA 2.

INFORMATION TILL INTAGNA I ”UTVÄRDERINGEN AV KRIMINALVÅRDENS RETREATVERKSAMHET”

Kriminologiska institutionen vid Stockholms universitet genomför på uppdrag av Kriminalvården en utvärdering av Kriminalvårdens klosterverksamhet. I utvärderingen finns det ett intresse av ta reda på hur intagna upplever klosterverksamheten. För det ändamålet behöver vi intervjua intagna som genomgår/har genomgått retreater. Därför vill vi genomföra en intervju med dig. Intervjun kommer främst att handla om upplevelser av klosterverksamheten. Frågor om verksamheten samt förväntningar och mål kommer att ställas. Även frågor om det kristna inslaget kommer att ställas. Avslutningsvis kommer vi be dig att fylla i en kort enkät om känslor i olika sammanhang. Medverkandet i intervjuerna är helt frivilligt. Om du väljer att medverka i intervjuerna kan du när som helst avbryta och säga till om du inte vill vara med längre.

Intervjuerna kommer, om du tillåter det, att spelas in på band. Endast forskarna som arbetar med utvärderingen kommer att ha tillgång till det inspelade materialet. När resultatet av utvärderingen publiceras kommer du att vara anonym. Det ska inte gå att identifiera enskilda individer. Du har rätt att ta del av uppgifter som finns om dig i projektet. Om du vill ta del av dessa uppgifter kontaktar du Lena Roxell på 08 6747059. Det går också bra att kontakta Lena om du i efterhand skulle känna obehag av något slag.

Jag har tagit del av ovanstående information och väljer att delta i studien

Underskrift........................................................................................

Datum ..............................................................................................

Om du har några andra frågor angående projektet går det bra att kontakta Lena Roxell

Tel: 08 674 70 59

E-mail: [email protected]

73

BILAGA 3.

INFORMATION TILL PERSONAL I ”UTVÄRDERINGEN AV KRIMINALVÅRDENS RETREATVERKSAMHET”

Kriminologiska institutionen vid Stockholms universitet genomför på uppdrag av Kriminalvården en utvärdering av Kriminalvårdens klosterverksamhet. I utvärderingen finns det ett intresse av ta reda på hur personal upplever klosterverksamheten. För det ändamålet behöver vi intervjua personal som arbetar med den verksamheten.

Därför vill vi genomföra en intervju med dig. Intervjun kommer främst att handla om dina arbets-uppgifter och dina upplevelser av klosterverksamheten. Frågor om verksamheten och dess utvecklings möjligheter kommer att ställas. Även frågor om det kristna inslaget kommer att ingå.

Medverkandet i intervjuerna är helt frivilligt. Om du väljer att medverka i intervjuerna kan du när som helst avbryta och säga till om du inte vill vara med längre.

Intervjuerna kommer, om du tillåter det, att spelas in på band. Endast forskarna som arbetar med utvärderingen kommer att ha tillgång till det inspelade materialet. När resultatet av utvärderingen publiceras kommer du att vara anonym. Det ska inte gå att identifiera enskilda individer. Du har rätt att ta del av uppgifter som finns om dig i projektet. Om du vill ta del av dessa uppgifter kontaktar du Lena Roxell på 08 6747059.

Jag har tagit del av ovanstående information och väljer att delta i studien

Underskrift........................................................................................

Datum ..............................................................................................

Om du har några andra frågor angående projektet går det bra att kontakta Lena Roxell

Tel: 08 674 70 59

E-mail: [email protected]

74

BILAGA 4.

INTERVJUGUIDE INTAGNA

Före långretreaten

InledningHur kom det sig att du sökte till retreatverksamheten?Hur många retreater har du varit på?Vad har varit positivt?Är det något som varit negativt?

Perspektiv på mening kopplat till barndom, tonåren och som vuxenKan du beskriva vad som gav dig hopp, inre styrka under dessa perioder?Tillhörde du/tillhör du någon religiös grupp?Finns det några speciella aktiviteter som du gjorde/gör för att få inre lugn och styrka?

Mål/förväntningarVad har du/hade du för förväntningar på retreaterna?Vad har du för mål med att genomgå retreaterna?Vilka aktiviteter var mest betydelsefulla under retreaten? Förklara gärnaFanns det någon aktivitet som var problematisk? Förklara gärnaTror du att erfarenheterna gör skillnad i det dagliga livet direkt efter att du avslutat retreaten? För-klara gärna

Ignatius andliga övningarRetreatverksamheten bygger ju på Ignatius andliga övningar, hur ser du på det?Vad har det kristna inslaget för betydelse?Finns det problem att det är ett kristet inslag i retreaterna?

Jämförelse med behandlingsprogramVad finns det för likheter mellan retreatverksamheten och behandlingsprogram ute på anstalterna?Skillnader?

Tillbaka till anstaltenHur är det att komma tillbaka till anstalten efter en retreat?Vad finns det för uppfattningar på anstalterna om verksamheten? Positiva? Negativa?Fortsätter du med övningarna när du har kommit tillbaka till anstalten?

UtvärderaVad är en lyckad retreat? Motsatsen?Om man skulle mäta en lyckad retreatverksamhet, vilka faktorer skulle man titta på då?

75

BILAGA 5.

INTERVJUGUIDE INTAGNA

Efter långretreatern

Mål/förväntningarHar de förväntningar du hade innan retreaten uppfyllts?Har de mål du hade innan retreaten uppfyllts?Kan du beskriva dina upplevelser av tiden här? Vad har varit positivt? Är det något som varit negativt?Vilka aktiviteter var mest betydelsefulla under retreaten? Förklara gärnaFanns det någon aktivitet som var problematisk? Förklara gärnaTror du att erfarenheterna gör skillnad i det dagliga livet direkt efter att du avslutat retreaten? Förklara gärna

Ignatius andliga övningarRetreatverksamheten bygger ju på Ignatius andliga övningar, hur upplevde du övningarna?Vad har det kristna inslaget för betydelse?Finns det problem att det är ett kristet inslag i retreaterna?

Tillbaka till anstaltenHur känns det att åka tillbaka till anstalten efter den här retreaten?Tror du att du kommer att fortsätta med övningarna när du har kommit tillbaka till anstalten?Tror du att du kommer att söka dig vidare till Skänninge och Mariagården (hela klostervägen)?

UtvärderaVad är en lyckad retreat? Motsatsen?Om man skulle mäta en lyckad retreatverksamhet, vilka faktorer skulle man titta på då?

76

BILAGA 6.

INTERVJUGUIDE INTAGNA/BOENDE

Skänninge/Mariagården

InledningHur kom det sig att du sökte till retreatverksamheten på Kumla?Hur många retreater har du varit på?Vad har varit positivt?Är det något som varit negativt?Hur kom det sig att du sökte dig vidare till Skänninge/Mariagården?

Mål/förväntningarVad har du/hade du för förväntningar med att vara på Klostervillan/Mariagården?Vad har du för mål med att vara här?Vilka aktiviteter är mest betydelsefulla? Förklara gärnaFinns det någon aktivitet som är problematisk? Förklara gärna

Perspektiv på mening kopplat till barndom, tonåren och som vuxenKan du beskriva vad som gav dig hopp, inre styrka under dessa perioder?Tillhörde du/tillhör du någon religiös grupp?Finns det några speciella aktiviteter som du gjorde/gör för att få inre lugn och styrka?

Det kristna/andliga inslagetKlosterverksamheten har ju ett kristet/andligt inslag, hur ser du på det?Vad har det kristna inslaget för betydelse för dig?Finns det problem med att det är ett kristet inslag?

Jämförelse med behandlingsprogramVad finns det för likheter mellan den här verksamheten och behandlingsprogram ute på anstalterna?Skillnader?

FramtidenHur ser du på framtiden?På vilket sätt kommer du ta med dig erfarenheterna från Klostervillan/Mariagården när du friges?Tror du att erfarenheterna gör skillnad i det dagliga livet efter att du avslutat vistelsen här? Förklara gärna

UtvärderaVad är en lyckad klostervistelse? Motsatsen?Om man skulle mäta en lyckad klostervistelse, vilka faktorer skulle man titta på då?

77

BILAGA 7.

INTERVJUGUIDE PERSONAL KUMLA

InledningVad arbetar du som inom Kriminalvården?Hur länge har du arbetat med retreatverksamheten?Hur kom det sig att du sökte till retreatavdelningen?Vad har du för arbetsuppgifter kopplat till retreatverksamheten?

En dag på arbetetKan du beskriva en dag på arbetet, hur ser den ut?

Intagna på retreaterFinns det några gemensamma nämnare hos dem som söker sig till retreatverksamheten?Vad tror du är anledningen till att de söker till retreaterna?

RetreaternaVad tror du är svårt för de intagna när de ska genomgå retreater?Ser du förändringar hos de intagna under retreaterna?Ser du förändringar hos de intagna efter retreaterna?

Ignatius andliga övningarRetreatverksamheten bygger ju på Ignatius andliga övningar, hur ser du på det?Vad har det kristna inslaget för betydelse?Finns det problem att det är ett kristet inslag i retreaterna?

Jämförelse med behandlingsprogramVad finns det för likheter mellan retreatverksamheten och behandlingsprogram ute på anstalterna?Skillnader?

UtvärderaVad är en lyckad retreat för de intagna? Motsatsen?Om man skulle mäta en lyckad retreatverksamhet, vilka faktorer skulle man titta på då?

PåverkanHur har du blivit påverkad av retreatverksamheten?

FramtidenHur tror du att det ser ut för retreatverksamheten i framtiden? Utvecklingspotential?Hur skulle retreatverksamheten kunna förbättras?

78

BILAGA 8.

INTERVJUGUIDE PERSONAL SKÄNNINGE & MARIAGÅRDEN

InledningVad arbetar du som inom Kriminalvården/Statsmissionen?Hur länge har du arbetat med den här verksamheten?Hur kom det sig att du sökte till den här verksamheten?Vad har du för arbetsuppgifter kopplat till verksamheten?

En dag på arbetetKan du beskriva en dag på arbetet, hur ser den ut?

Intagna/boende Finns det några gemensamma nämnare hos dem som söker sig hit?Vad tror du är anledningen till att de söker sig hit?

Själva vistelsenVad tror du är svårt för de intagna/boende med vistelsen här?Ser du förändringar hos de intagna/boende under tiden de vistas här?

Det kristna/andliga inslagetVerksamheten har ju ett kristet/andligt inslag, hur ser du på det?Vad har det kristna inslaget för betydelse för intagna/boende?Finns det problem med att det är ett kristet inslag?

Jämförelse med behandlingsprogramVad finns det för likheter mellan den här verksamheten och behandlingsprogram ute på anstalterna?Skillnader?

UtvärderaVad är en lyckad vistelse för de intagna? Motsatsen?Om man skulle mäta en lyckad verksamhet, vilka faktorer skulle man titta på då?

PåverkanHur har du blivit påverkad av den här verksamheten?

FramtidenHur tror du att det ser ut för klosterverksamheten i framtiden? Utvecklingspotential?Hur skulle verksamheten kunna förbättras?

601 80 NorrköpingTelefon 077-22 80 800www.kriminalvarden.se

RÖSTER OM ATT GÅ I TYSTNAD - Kriminalvården · E-post: [email protected] Hemsida: ... utifrån tidigare forskning inom såväl kriminologi 2 Nordström, 2007; Johansson, 2012;

Documents