-
LUND UNIVERSITY
PO Box 117221 00 Lund+46 46-222 00 00
Recension av Welinders Min svenska arkeologihistoria
Wienberg, Jes
Published in:META: Medeltidsarkeologisk tidskrift
2003
Document Version:Förlagets slutgiltiga version
Link to publication
Citation for published version (APA):Wienberg, J. (2003).
Recension av Welinders Min svenska arkeologihistoria. META:
Medeltidsarkeologisktidskrift, (3), 61-64.
Total number of authors:1
General rightsUnless other specific re-use rights are stated the
following general rights apply:Copyright and moral rights for the
publications made accessible in the public portal are retained by
the authorsand/or other copyright owners and it is a condition of
accessing publications that users recognise and abide by thelegal
requirements associated with these rights. • Users may download and
print one copy of any publication from the public portal for the
purpose of private studyor research. • You may not further
distribute the material or use it for any profit-making activity or
commercial gain • You may freely distribute the URL identifying the
publication in the public portal
Read more about Creative commons licenses:
https://creativecommons.org/licenses/Take down policyIf you believe
that this document breaches copyright please contact us providing
details, and we will removeaccess to the work immediately and
investigate your claim.
https://portal.research.lu.se/portal/sv/publications/recension-av-welinders-min-svenska-arkeologihistoria(ce5980bb-c7bf-4c97-b097-d6f1e839fc3b).html
-
61
JES WIENBERG
Abstract
Jes Wienberg
Welinders svenskaarkeologihistoria
Welinders Swedish history of archaeologyA review of Stig
Welinder’s book ”Min svenska arkeologihistoria” (My
Swedish history of archaeology) (2003).
Arkeologins egen historiska utveck-ling har varit i fokus under
de senasteårtiondena. När den kontextuella arkeo-login
aktualiserade sammanhangensbetydelse för tolkningen av det
för-flutna, etablerades arkeologins egna his-torier som
forskningsfält. Arkeologerhar genom arkeologihistorien skapaten
genre för självreflexion med klassi-ker som kanadensaren Bruce
G.Triggers ”A History of ArchaeologicalThought” (1989) och
fransmannenAlain Schnapps ”La conquête dupassé” (1993).
I Sverige har den arkeologiska in-stitutionen i Göteborg
profilerat sigmed böcker och artiklar där temat
ärarkeologihistoria. I många fall har his-torierna handlat om
arkeologernasjälva som den centrala kontexten förarkeologin.
Arkeologihistorien har oftaskildrats genom biografier över
arkeo-logins kända och mindre kända aktö-rer. Nu har även en av den
nordiskaarkeologins etablerade aktörer ochdebattörer genom flera
decennier pre-senterat en annorlunda arkeologi-
historia. Författaren är Stig Welinder,som har haft akademiska
positioner iLund, Oslo, Uppsala, Tromsø ochsenast Östersund/
Härnösand. Bokenstitel är ”Min svenska arkeologihistoria.Ett
ekonomiskt och socialt perspektivpå 1900-talet” (Welinder
2003).
Welinders svenska arkeologihistoriaär en lärobok på 206 sidor.
Bokeninnehåller ett förord, vidare 35 kapi-tel, en sammanfattning,
en redovis-ning av den arkeologiska debatten medhänvisning till
utvalda exempel på såkallade originaltexter samt en översiktöver
referenser. Boken har noter ne-derst på sidorna och 16 tabeller.
Detfinns inga illustrationer bortsett frånomslagets
utgrävningsfotografi meden yngre Welinder vid sållet. Boken
ärutgiven på förlaget Studentlitteratur,som är ökänt för sin envist
tråkigalayout, utan att böckerna blir billigareav den
anledningen.
Welinder undersöker och beskri-ver arkeologins utveckling inom
uni-versiteten/ högskolorna, museerna och
-
M ETA N R 3 2003
62
riksantikvarieämbetet / kulturmiljö-vården i relation till
ekonomiska, so-ciala och politiska tendenser genom1900-talet.
Utvecklingen delas in i 4huvudperioder: 1870-1930 (”Detbestående
samhällets arkeologi”, kap.13-15), 1930-1970
(”Folkhemmetsarkeologi”, kap. 16-19), 1970-1990(”Den sociala
ingenjörskonstens ar-keologi”, kap. 20-27) och 1990- (”IT-världens
arkeologi”, kap. 28-38). Somperioder av kris och förändring i
arkeo-login utpekas särskilt 1930-talet och1970-talet.
Den svenska arkeologins utveck-ling kan bäst sammanfattas
medWelinders egna ord: ”Det beståendeintrycket av svensk arkeologi
under1900-talet är intrycket av en verksam-het som varit i ständig
tillväxt i närasamklang med den växande produk-tionen och
levnadsstandarden i landeti övrigt, och ständigt såsom en spegelav
sin tids tankeströmningar i kultur-och samhällsdebatten.
Arkeologinframstår snarare som efterföljare änsom nytänkande,
snarare i harmoniän i konflikt med sin samhälls-omgivning.”
(Welinder 2003, s 186)
Efter denna ytterst korta presenta-tion följer mina (sic) mera
kritiska kom-mentarer till Welinders svenskaarkeologihistoria. Det
handlar om deanonyma arkeologerna, de sekundärareferenserna,
karakteristiken av IT-perioden och den frånvarande histo-riska
arkeologin:
Welinder har medvetet valt att iden löpande texten inte nämna
någraarkeologer alls, bortsett från Christian
Jürgensen Thomsen, som nämns enenda gång (Welinder 2003, s 92
mednot 6). Syftet är att fokusera just påtidens sociala och
ekonomiska ten-denser. Welinder menar dessutom,att arkeologerna
enbart formuleradetidens tankar (Welinder 2003, s 92,184).
Självklart är det möjligt att skrivajust en anonym
arkeologihistoria, mensom berättelse blir den lite färglös.
Jagfinner det också märkvärdigt, att nå-gon än idag hävdar en så
determinis-tisk människosyn. För om något år-hundrade har varit
präglat av enstakaindividers idiosynkrasier, så är det1900-talet.
Tänk på politiska ledaresom Lenin, Stalin, Hitler, Churchill,Mao,
Kennedy, Gorbatjov, Mandelaoch senast bin Laden. Att göra
allaarkeologer anonyma får dessutom denavsiktliga eller oavsiktliga
konsekven-sen, att Welinder själv blir desto tyd-ligare som
arkeologisk aktör. Welin-der uppträder nämligen inte enbart
påframsidan, utan också här och därhela boken igenom med små
reflexivakommentarer och iakttagelser, ihuvudtexten, i fotnoter,
som original-text och fylligt i referenserna (t. ex.Welinder 2003,
s 15, 92 not 4, 102not 31, 136 not 6, 176f). Welindersbok om den
svenska arkeologins his-toria blir således också en bok med
enundertext om Welinders egen roll idenna historia. Welinders
centralaposition är kanske ett faktum, menborde det i så fall inte
utredas av någonannan, någon gång i framtiden?
Welinders svenska arkeologihistoriabygger helt medvetet på
tidigare över-sikter. Welinder hänvisar inte i någonstörre
omfattning till tidens egna tex-
-
63
JES WIENBERG
ter. Det kanske är nödvändigt för attöverhuvudtaget åstadkomma
enarkeologihistoria. Men bruket av se-kundära källor kan bli såväl
irrite-rande krångligt som vilseledande. Ettexempel är, när
Welinder nämner enbok med titeln ”Stenåldersliv” från1920 utan att
namnge författaren,etnologen Ernst Klein. Den tillhö-rande noten
hänvisar enbart till ”Swe-dish archaeological
bibliography1882-1938”, där Welinder själv är enav utgivarna
(Welinder 2003, s 82med not 54). Ett annat exempel är,när
forskningen kring modernise-ringen och kulturarvet vid Tema T
iLinköping sker med en referens till enartikel av Göran Tagesson.
Medeltid-sarkeologen Tagesson arbetar visserli-gen i Linköping, men
har i övrigt intevarit involverad i denna forskning (jfr.Welinder
2003, s 169 med not 72 och73). Bruket av sekundära källor vitt-nar
ibland om en viss ytlighet, somnär Welinder medger, att hans
värde-ring av fenomenologin utgår ifrån re-censioner i tidningen
Dagens Nyhe-ter (jfr. Welinder 2003, s 142 med not17).
Welinder skriver självironiskt i för-ordet, att Åke Hyenstrand
och ÅsaGillberg menar, att han har missför-stått arkeologin på
respektive 1940-och 50-talen samt 1980- och 90-ta-len. Och Welinder
skriver: ”Min tidvar nog 1960- och 70-talen.” (Welin-der 2003, s
5). Det är troligen enkorrekt iakttagelse. Hela bokens per-spektiv
med betoningen på det socialaoch ekonomiska, samt frånvaron
avaktiva individer andas ingenjörsmässigprocessuell arkeologi. Just
avsnittet
om IT-världens arkeologi med desspostprocessuella tendens är
mindreövertygande. Perioden och dess ar-keologi har ännu inte
tuggats igenomtillräckligt av sociologer, ekonom-historiker och
arkeologer, så att ensammanhållen berättelse har formats,som
Welinder kan förhålla sig till.Nog har arkeologin växt och
blivitpluralistisk, men ”dimman” beror nogfrämst på närsynthet
(cfr. Welinder2003, s 175; pluralismen gäller äveninom
institutionerna, i alla fall destörre cfr. Welinder 2003, s
177).Vidare noterar Welinder (besvär-jande?), att IT-världens
arkeologi intehar präglats av motsättningar mellangenerationerna på
samma sätt somunder 1970-talet (Welinder 2003, s144f). Men Welinder
formulerar själven raljerande karakteristik av 1980-talets debatt,
där det skulle ge prestigeatt använda rätt begrepp och att hän-visa
till rätt namn (Welinder 2003, s139). Sådana omdömen förekommerinte
om några tidigare perioder. Såkanske finns ändå tendenser till
mot-sättningar mellan generationer.
Arkeologi kan vara antingen en för-historisk arkeologi eller en
historiskarkeologi (jfr. www.hum.mh.se/arkeo-logi/intro.html om
”Vad är arkeo-logi”). Med kvantitativa mått är denhistoriska
arkeologin i Norden störreän den förhistoriska arkeologin.
Litegrovt uttryckt trycks således färre ar-keologiska texter om
perioderna frånmesolitikum till och med vendeltid,än om perioderna
vikingatid till ochmed nyare tid (jfr. t. ex. NAA 1999med siffrorna
244 nummer dvs. 41 %kontra 353 dvs. 59 %). Ändå väljer
-
M ETA N R 3 2003
64
Welinder att bortse ifrån den histo-riska arkeologin i sin
svenska arkeologi-historia (Welinder 2003, s 61 not
22).Prioriteringen är märklig med tankepå den historiska
arkeologins storlekoch dess teoretiska och metodiskabetydelse.
Welinder har själv skrivitom den historiska arkeologin
(ochetnoarkeologin), att den är arkeologins”förnämsta fält för
diskussion av be-grepp och kunskapsteori” (Welinder1989, s 49).
Prioriteringen är ocksåmärklig med tanke på, att Welinder iflera
sammanhang har varit en inno-vativ historisk arkeolog (t. ex.
Welin-der 1992). Tyvärr borde bokens rättatitel vara det otympliga
”Min historiaom den svenska förhistoriska arkeo-login”.
Det är knappast någon tillfällighet,att bokens titel anspelar på
VilhelmMobergs personliga och oppositio-nella ”Min svenska historia
berättadför folket” (1970-71). För tonfallet iWelinders ”Min
svenska arkeologi-historia” är lätt kategoriskt. Men jag
uppskattar tydligheten. En lärobokmåste vara tydlig. Och det är
mycketlättare att förhålla sig till innehållet,när författaren inte
gömmer sig bakomsnåriga formuleringar.
Sammanfattningsvis är Welinderssvenska arkeologihistoria enligt
minmening lättläst, informativ, tankeväck-ande (för och emot) och
övertygandei huvuddragen. Den kräver nog, sombaksidestexten nämner,
förkunskaper.Och den representerar i allra högstagrad ett
personligt perspektiv - mednågra döda vinklar. Welinders bok
er-sätter inte andra böcker, men komplet-terar berättelsen om
1900-talets svenskaarkeologi - den förhistoriska arkeologinväl att
märka. ”Min svenska arkeologi-historia” rekommenderas för
läsningmed 3 grävskedar av 5 möjliga.
Litteratur
• Moberg, V. 1970-71. Min svenska historia berättad för folket.
I-II.
• Nordic Archaeological Abstracts 1999. Højbjerg 2003.
(förkortas NAA)
• Schnapp, A. 1993. La conquête du passé. Aux orgines de
l’archéologie.
• Trigger, B. G. 1989. A History of Archaeological Thought.
Cambridge. (på svenska: Arkeologins idéhistoria.
1993.)
• Welinder, S. 1989. Arkeologi om människor med bokstäver men
utan tvål. META1989: 2.
• Welinder, S. 1992. Människor och landskap. Aun 15.
• Welinder, S. 2003. Min svenska arkeologihistoria. Ett
ekonomiskt och socialt perspektiv på 1900-talet.
Internetadress: www.hum.mh.se/arkeologi/intro.html
(2003-09-02)
Jes Wienberg är professor i medeltidsarkeo-
logi vid Institutionen för Arkeologi och Antikens
historia i Lund.