Rädda Livet nummer 3

Tema: HjärntumörerForskarmål är att hitta bot och

drivkraften är att göra nytta.

Medvetna val:Ha kul, leva nu

och skratta mycket.Malins dödkänns inte förgäves.

Minnet lever i dag.

Rosa Bandet-galai Göteborg

3/2010

TillsammansVi prioriterar vuxentid

2 nr 3 2010

Det finns människor som inte trött-nar på Rosa Bandet-kampanjen: de anhöriga. Det är också de anhöriga och närstående som är mest aktiva på Cancerfondens

diskussionsforum och kommenterar vår redaktionsblogg på cancerfonden.se.

Många inlägg handlar om hopp. Man skriker ut till okända ”Ge inte upp! Håll ut!” Människor man aldrig träffat tar sig tid att se sin medmänniska, att digitalt dunka i ryggen och att ösa ur egna erfaren-heter.

Sånt är nödvändigt. Sånt lyfter. Härom-dagen ringde en kvinna från Västkus-ten. Hon inledde med uppmuntran och vackra ord om tidningen. Så kom det: ”Men jag önskar att du skulle skriva mer om hur andra har klarat sin sjukdom. Mer om hoppet att tillfriskna och gå vidare.” Jag tycker att texter om just hoppet är min ledstjärna i Rädda Livet. Men det goda kan man, å andra sidan, aldrig få för mycket av.

Sanna Wärn har läst och kommenterar på sidan 24 ett axplock av de böcker som beskri-

ver egen eller närståendes can-cersjukdom. Det är mycket förlust, död och sorg i böckerna, men även kraft att leva livet fullt ut så länge det pågår.

I detta nummer träffar vi många närstående. Det är män-niskor som tar tag i halmstråna, suger i sig det goda och har kikarsiktet inställt på framtiden. Så gör till exempel Alexander. Hans hjärntumör har inte begränsat honom. ”Den har snarare gett mig ett bättre perspektiv på

saker och ting.” Han tar tillfällen i akt att göra saker nu, för …

… de flesta dör inte av cancer. Inte heller de flesta som har cancer dör av cancer.

Dom som inte tröttnar

REDAKTÖRMarita Önneby [email protected]

foRmThe Factory of Design

LAYoUTMattias Lundqvist, The Factory of Design

KoRREKTURBirgitta Hessulf, Rödpennan

ANSVARIG UTGIVAREUrsula Tengelin

TEKNISK PRoDUKTIoNSörmlands Grafiska AB.Rädda Livet är tryckt på miljögodkänt papper.

omSLAGSfoToMaja Kristin Nylander

RÄDDA LIVETutkommer med fyra nummer per år och utges av Cancerfonden, den enskilt största finansiären av svensk cancerforskning.

BLI STÖDmEDLEm – AVGIfT PER ÅR18 – 65 år 200 krUnder 18 år/över 65 år 100 krorganisationer och företag 1 000 krEnstaka exemplar 45 kr, inklusive porto

CANCERfoNDENär en fristående, ideell insamlingsorgani-sation med fokus på forskningsfinansiering och opinionsbildning.

CANCERFONDEN, 101 55 StockholmTelefon 020-59 59 59. Fax 08-677 10 01Besöksadress David Bagares gata 5Webbplats cancerfonden.se

VILL DU BLI mÅNADSGIVARE?Ring Cancerfonden 020-59 59 59Mån – fre 8 – 21, lö 8 – 14

fRÅGoR om CANCERCancerfondens informations- och stödlinjeTelefon 020-59 59 59, mån – fre 9 – [email protected]

Ny adress till bloggen Nu har jag bytt adress på min blogg. Under oktober

skriver jag mycket om bröstcancer och Rosa Bandet.

blogg.cancerfonden.se

VILL DU HA RÄDDA LIVET i fortsättningen så välkomnar vi dig som stödmedlem i Cancerfonden.

FOTO

MEL

KER

DA

HLS

TRA

ND

FOTO

KA

RL

GA

BO

RFO

TO P

RIV

AT

nr 3 2010 3

4 Mamma Malin i himlen32 år när hon lämnade man och två små barn.

7 Del av travvinst till cancerforskningen för att hedra sin pappa”Vill bidra till att rädda fler pappor.”

13 Svåra avvägningar vid behandling av hjärntumörerOrsaker bara delvis kartlagda.

16 Ett cancerbesked är inte en dödsdomFundera på vad du ska göra vid diagnos.

18 Min kära, tokiga och kloka vänNära vänskap i medvetna val innan oåterkalleligt slut.

20 Lättare att dansa än gåSex månader i rullstol, därefter bilturtvärs över den amerikanska kontinenten.

27 ”Vet inte” – ett vanligt tonårssvarGe tid till unga med cancersjuk anhörig.

29 Ett rosa skimmer över SverigeRosa Bandet-kampanjen startar med tända ljus.

31 Fettsugning vid lymfödemKompressionsstrumpan på plats och ödemet i schack.

Rädda Livet 3/2010

22

12

«Den sanna lyckan har väldigt lite med räntor och prylar att göra.» sidan 5

33

18

4 nr 3 2010

Redan vid 45 års ålder har Ari Riabacke en livshistoria som är unik. Det har gått åtta år sedan hans fru Malin och mamman till två av hans barn gick bort i cancer. I dag har han mött kärleken på nytt, är omgift, har hunnit bli fembarnspappa och tagit en doktorsexamen.

TEXT GABRIELLA GRÜNWALD FOTO MAGNUS GLANS

När du är med om något såsom Malins död tror du kanske inte att livet ska kunna gå vidare. I dag vet jag mer, säger Ari.

Hans budskap är ödmjukt, kärleksfullt och finslipat. Han har tagit sig vidare i livet med ny familj, kliv i karriären och är ständigt aktuell på sin blogg under namnet Beslutsdoktorn.

– Visst tänker jag på Malin nu och då. Och ibland när livet ter sig extra ljust kan jag känna sorg för hennes skull. För att hon inte fick uppleva mer av livet. Samtidigt är jag väldigt lycklig i dag med min fantastiska fru Mona och våra barn.

Malin var gravid med Mi när hon fick ont i ryggen; man trodde att det var en smärta kopplad till graviditeten, men det var tjock-tarmscancer.

– Det var ett väldigt snabbt förlopp, säger Ari. Av dem som drabbas av den här typen av cancer är knappt 2 procent under 40 år, så sannolikheten var så liten att den inte var sannolik. Malin var bara 32.

Ari säger att han blivit tvingad att tänka i nya banor, ställd mot en vägg i en återvänds-gränd.

– Vi vet väldigt lite om livet, säger han. Har vi en dag kvar? Eller 15 år? Vi lever som om vi skulle leva för evigt. Paradoxalt nog är det just det vi inte gör och det enda vi kan vara riktigt överens om.

2005 mötte Ari sin kärlek Mona genom jobbet. Hon är 11 år yngre än han, och när de träffades hade Mona inga barn. De bör-jade skriva forskningsartiklar tillsammans och ”ljuv musik” uppstod.

I dag är det fullt fokus på lille Maximi-lian, som precis kommit till världen. Ari och Mona har även 3-åriga Nelly tillsammans. Aris son Isak, från ett tidigare äktenskap, har hunnit bli 17 år. Mi och Philippa, som Ari har tillsammans med Malin, är nu stolta storasystrar och de har reservationslöst tagit

Mona till sina stora hjärtan. Och hon dem till sitt.

– Självklart var det mycket som ”på papp-ret” inte såg enkelt ut när jag mötte Ari. Det är inte helt okomplicerat att vara nykär i någon som har tre barn och som mist en kärlek i unga år. Men känslorna var de rätta, säger Mona.

Hon berättar att Ari lärde henne att våga lita på känslan och satsa på något som vid första anblicken såg ut att kunna innebära en del problem.

– Ibland måste man våga ta en risk för att vinna något större. Och i ärlighetens namn, vad var det värsta som hade kunnat hända? Aris historia gav perspektiv på vad som kan vara jobbigt i livet, och mycket av det jag föll för var ett resultat av det han hade varit med om. Hans personlighet hade en mognad och karaktär som var avgörande för mig. Många av de spörsmål vi ställdes inför tidigt, resul-terade i diskussioner om livet och hur man vill leva, diskussioner som gjort vår relation starkare och kärleken större.

Nu är deras små gemensamma barn i samma ålder som Mi och Philippa var när de miste sin biologiska mamma. I dag har flickorna två mammor: mamma Malin i himlen och mamma Mona här på jorden.

– Vi håller Malins minne vid liv och pratar ofta om henne med flickorna utifrån deras funderingar. Malins död känns inte förgäves

– Vi vet väldigt lite om livet, säger Ari Riabacke.

Har vi en dag kvar? Eller 15 år?

Mamma Malin i himlen

nr 3 2010 5

på något sätt då hennes minne dagligen skapar mycket gott. Hon har lärt oss alla så mycket om livet, säger Ari. Det liv jag har i dag är långt bättre än det jag någonsin kunnat drömma om, faktiskt tack vare det jag upplevt och genomlidit.

Han menar att alldeles för många människor grämer sig för det som varit eller för det som ska komma: ”Bara vi får fastställa räntan eller kan köpa den bilen så kommer allt att bli så bra så …”. Men den sanna lyckan har väldigt lite med räntor och prylar att göra, enligt Ari, vars livshistoria utan tvekan lärt honom vad som är viktigast i livet. Men han är noga med att inte ha synpunkter på sina medmänniskors olika val och prioriteringar. Även om han har fångat in sina.

– I regel jobbar människor mycket mer tid än de spenderar med sina familjer. Är det så att det kniper, projektet håller på att braka

ihop, så prioriterar man jobbet. Men hur många är det som ställer in jobbet för att det krisar i familjen? Det värsta som kan hända mig är inte att bli utan lön en månad eller två, utan det är att någon av mina nära och kära blir sjuk eller dör. Jag har facit i handen.

Malin dog en varm sensommardag för åtta år sedan. Läkarna tvingades förlösa Mi redan i vecka 31. Då var storasyster Philippa 20 må nader. Ari och Malin fick knappt fyra år tillsammans och de var gifta i två månader.

– Det sägs att man glömmer, men jag vill inte glömma, säger Ari. Och alla människor reagerar olika i kris, sörjer olika länge och på diverse vis. Det finns ingen manual som visar vägen. Däremot finns det många som har synpunkter, främst de som själva inte har liknande erfarenheter.

Ari bekräftar att många har svårt att hands-kas med döden. Det berömda stora locket läggs på.

– Jag har i min ungdom rest världen runt, har alltid längtat någonstans. Men det gäller att hitta sig själv, finna ett lugn och att trivas med det. Därmed inte sagt att du inte ska ta risker i livet eller våga utmana dig själv. Men att känna tacksamhet för det man har är nyckeln till mycket gott. Det är som att befinna sig på ett vackert böljande hav av glädje och lycka! säger Ari med en inner-lighet som nästan går att ta på.

Nästan hela familjen Riabacke är samlad. Mi och Philippa beundrar Nellys luftfärd.

«Malins död känns inte förgäves på något sätt då hennes minne dagligen skapar mycket gott.»

Mamma Malin i himlen

6 nr 3 2010

«Att ha haft cancer är en fantastisk möjlighet att ändra sitt liv.» Stig Dahlgren, kursanordnare

för cancerpatienters temadagar

Kokkaffe innehåller cirka 80 gånger mer fettsyror än brygg-kaffe. Dessa fettsyror har visat sig kunna hämma tillväxten av vissa cancerformer. Forskaren Lena Nilsson och medarbetare vid Umeå universitet har nu jämfört cancerrisken hos olika kaffedrickare. Forskarna kunde konstatera att kvinnor som dricker kokkaffe mer än fyra gånger per dag löper mindre risk att drabbas av bröstcancer än kvinnor som bara dricker en kopp.

Bland kvinnor som drack bryggkaffe fanns en ökad risk för tidig bröstcancer (före 49 års ålder) och en minskad risk för sen bröstcancer (efter 55 år). Däremot hade kvinnliga kok-kaffedrickare en ökad risk för

cancer i bukspott-körteln och manliga fick ökad lungcancerrisk. Studien har publicerats i tidskriften Cancer Causes & Control.

En av de viktigaste åtgärderna för att minska antalet cancerfall är rökstopp. Världens första konvention om tobakskontroll antogs 2003 av världshälsoor-ganisationen, who. Konventio-nens viktigaste principer är att minska efterfrågan och begränsa

tillgängligheten på tobaksvaror. Flera länder har sedan dess infört olika regler i konventio-nens anda.

Belgien, Rumänien och Storbritannien har infört av- skräckande bilder på för pack-ningarna. I Island, Thailand,

Norge, Ka nada och Irland får tobaksvaror inte exponeras synliga i butiker. Ryssland, Estland, Lettland, Litauen, Polen, Ungern, Kina, Thailand och Vietnam har infört förbud mot tobaks automater.Källa: Cancerfondsrapporten

Sms-gåva

Kokkaffe minskar risk för bröstcancer

Snabbare vård för lung-cancer patientDet kommer att byggas ett lungcancercentrum på Karo-linska Universitetssjukhuset. Syftet är att få till stånd en mer patientfokuserad vård med snabbare vårdutred-ningar och minskade tider för såväl utredning som behandling.

– Det här ger oss alla inom Stockholms cancervård en fantastisk möjlighet att skapa en väl sammanhållen vårdkedja för en grupp som verk ligen behöver stöd, säger pro fessor Roger Henriksson, verksamhetschef för on ko lo-giska kliniken, Karo linska Univer si tets sjuk huset Solna.

Rökstopp gör att färre får cancer

Upptäckten av röntgenstrålen

1895 gav Wilhelm von Röntgen

Nobelpriset. Hans upptäckt var en

förutsättning för strålbehandling av

cancerpatienter.

Redan 1896 behandlades

en kvinna i USA med strålning.

I Sverige infördes metoden tre

år senare. Då botades en 49-årig

kvinna.

Källa: Onkologi i Sverige nr 3/10

Du vet väl att du enkelt kan stödja

svensk cancerforskning genom ett sms?

Sms:a BESEGRA (mellanslag) ditt namn

till 72988 så skänker du 50 kronor till

Cancerfonden.

Hundra år med strålbehandling

Cancervården förbättrasPrognosen för cancerpatien-ter förbättras ständigt. I dag är den relativa 5-årsöverlev-naden för samtliga cancer-diagnoser cirka 67 procent. För 40 år sedan, i början av 1970-talet, var den relativa överlevnaden bara omkring 36 procent.Källa: Cancerfondsrapporten

FOTO

ISTO

CK

PHO

TO

nr 3 2010 7

4% av alla cancerfall

utgörs av malignt lymfom.

Risken för invandrarkvinnor att dö i bröst-

cancer är högre än för infödda svenskor. Det

konstaterar BRO, Bröstcancerföreningarnas

riksorganisation. Orsaken är bland annat att in-

vandrarkvinnorna ofta uteblir från mammografi-

undersökningar och att deras tumörer därför

ofta upptäcks sent och är svårare att behandla.

BRO riktar nu krav till landstingen bland annat

på information på olika språk om vikten av

bröstundersökningar, ökat samarbete med

etniska organisationer samt erbjudande om

kvinnliga läkare vid mammografi.

När travhästen You Bet Horn-line och tränaren Robert Bergh vann sitt uttagningslopp till Sprintermästaren i Halmstad, bestämde sig ägaren Paula Asterie för att om de vann mil-jonloppet skulle hon skänka en del av vinstsumman till Cancer-fonden. Och vann gjorde de!

Paula var fortfarande litet hes av allt jublande efter vinnarlop-pet när hon kom på finbesök till Cancerfonden för att personligen överlämna checken på hela 200 000 kronor, en ovanlig och enastående gåva från en ung privatperson.

– Jag gör det här för att hedra min pappa, han gick bort i can cer för tre år sedan, berättar Paula.

Paula, nu 26 år, blev intresse-rad av trav som 16-åring under ett sommarlov på Got land. Hon skaffade sig snabbt en trav licens och egen travhäst. Fyra åringen You Bet Hornline är hennes andra häst, en pigg hingst som varit hennes i två år och som tränas av Robert Bergh i Sunds-vall.

– Pappa gillade också trav, men kanske inte riktigt lika

Skänkte 200 000 kronor av en miljonvinst

Rosa steg mot bröstcancer

mycket när jag körde själv, skrat-tar Paula.

Hon hoppas att pengarna hon skänker ska hjälpa cancerforsk-ningen en bit på vägen, att de kan bidra till att rädda fler pappor i framtiden.

– Jag kände att pappa var med mig under båda loppen i torsdags. Och om vi vinner fler storlopp framöver vill jag skänka ännu mer pengar till Cancer-fonden!

STINA JONASSON

Sämre överlevnad för invandrarkvinnor

Färre män får läppcancerLäppcancer hos män har minskat i Sverige med hela 4,2 procent varje år under de senaste två decennierna. Orsakerna är bland annat att en riskfaktor – piprökning – så gott som har upphört, samt att allt färre män jobbar utomhus. Utomhusarbete ökar exponeringen för den skadliga uv-strålningen, som också är en riskfaktor för läppcancer.Källa: Cancer-fondsrapporten

Nätverk mot cancerEtt nätverk som vill sätta fo kus på cancervården har bil dats. I Nätverket mot can cer ingår olika patient- och intresse -orga nisationer: Svenska Hjärn tumörföreningen, ilco – Riksförbundet för stomi- och reservoaropererade, Lung-cancerföreningen Stödet, Nätverket mot livmoderhals-cancer, rmt – Riksförbundet för Mag- och Tarmsjuka samt Svenska Blodcancerförbundet.

Nätverket hade tre huvud-frågor inför årets riksdagsval: att ökade resurser satsas på cancerförebyggande åtgärder, att orättvisorna inom cancer-vården försvinner och att pa tienternas ställning stärks genom en patienträttighetslag. Mer information om nätverket finns på www.natverketmotcancer.se

FOTO

MA

RIT

A Ö

NN

EBy

ELI

ASS

ON

Den 14 augusti hölls Göteborgs kulturkalas. I sam band med det arrangerades långpromenaden Rosa Steget. Promenaden, som var 7 km, anordnades på initiativ

av Bröstcancerföreningarnas Riksorganisation, bro. Syftet var att öka kunskapen om att regelbunden motion minskar risken för bröstcancer och betona

betydelsen av mammografi för att upptäcka bröstcancer tidigt.

8 nr 3 2010

Stråla bröstet vid operationAtt stråla ett bröst direkt vid operationen har gett goda resultat.

Vanligen strålas bröstet vid upprepade tillfällen efter operationen, men detta kan i vissa fall ge strålskador på andra organ. Dessa skador minskade när man gav en enda stråldos i operations-såret under 25 – 30 minuter medan patienten var sövd.

Den nya tekniken kan vara ett skonsammare alternativ för patienter med små bröst-cancertumörer.Källa: The Lancet

4Flera cancerformer har minskat

i Sverige under de senaste 20

åren. Antalet fall av cancer i

matstrupen, magsäcken, tunn-

tarmen, lever- och gall vägar

samt bukspottkörtelcancer

har minskat hos både män och

kvinnor. Minskningen anses

bero på förändrade kostvanor

och ändrade alkohol- och

rökvanor.

Källa: Cancerfondsrapporten

nordiska länder är bland

de 20 högst rankade

cancer forsknings nationerna

avseende antal citat:

• Danmark

• Finland

• Norge

• Sverige

Källa: Vetenskapsrådet

Dans med rosa handskarEtt originellt sätt har upp-märksammats för att öka medvetenheten om bröstcancer och vikten av att låta under-söka brösten regelbundet.Personalen vid ett medicinskt center i usa tog på sig rosa plasthandskar och dansade genom sjukhuset medan de filmades. Filmen lades ut på You tube och har i år haft fler än 11 miljoner visningar. Se filmen på youtube.com/watch?v=OEdVfyt-mLw

Minskat antal cancerfall

Rosa Bandet-kampanjen smyg startade med försäljning av rosa band under Tjej-milen i Stockholm i början av månaden. målet för årets kam panj är att få in 47 mil-joner kronor till kampen mot bröstcancer.

Kampanjen gjorde en rivstart 2003. Drygt 30 miljoner kronor samlades in under enbart en tv-gala. Pengarna har ökat för varje år med rekordsiffror under 2007.

– Då sålde vi nästan en miljon rosa band och insamlingen kom upp i 52 miljoner kronor, säger Ulrika Svensson, projektledare för Rosa Bandet-kampanjen.

Det var då Paul Potts-febern drog över världen, ni minns. Årets vinnare i Britain’s got talent i engelsk tv var ”het” och uppträdde på Cancerfondens Rosa Bandet-gala. Detta genere-rade goda insamlingssiffror.

En nyhet för 2010 är att en del aktiviteter äger rum i samarbete med bro, Bröstcancerföreningar-nas riksorganisation.

– bro, med den lokala bröst-cancerföreningen Johanna i Göteborg, kommer att finnas på plats på galan för att kunna prata med människor som behöver stöd.

Så här ser historiken för Rosa Bandet-kampanjen ut:

2003 första året. Enbart en gala i TV4.

2004 gala i tv3. Flera in -samlingsmoment adderades i kampanjen, till exempel för-säljning av rosa band och webb-insamlingar.

2005 gästade Kronprinses-san Victoria galan. Insamlings-siffrorna stannade på 35 miljoner kronor.

2006 för första gången ett designat rosa band. Första ljus-manifestationen i Stockholm.

2007 en internationell artist, Paul Potts, deltog i Rosa Bandet-galan. Kampanjen fanns på Facebook som första insamlings-organisation i Sverige. Lokala ljusmanifestationer.

2008 stöddes kampanjen för första gången av ambassadörer. Publikgala i tv, det vill säga all-mänheten kunde köpa biljetter och delta. Ericsson Globe blev rosa.

2009 flyttades galan till Malmö. Enmiljonersgåva ringdes in.

2010 äger galan rum i Göte-borg. Ny cerise färg på banden.

– Nu blir det svårare än någonsin att plocka fram sitt gamla band och säga att man stödjer Rosa Bandet-kampanjen. Nu måste man faktiskt köpa ett nytt, skrat-tar Ulrika Svensson.

22 638 tjejer sprang rosa banan

Många deltagare i Tjejmilen 2010 ansåg att en del av deltagaravgiften

skulle gå till Cancerfonden.

FOTO

MEL

KER

DA

HLS

TRA

ND

nr 3 2010

En internetbaserad och interaktiv kurs i basal palliativ vård startar inom kort.

Kursen riktar sig till personal som arbetar med människor i livets slutskede, i första hand undersköterskor, sjuksköterskor och paramedicinsk personal.

All teknisk utrustning som krävs är en dator med bredbandsuppkoppling.– Denna internetbaserade studieform innebär stor frihet för deltagarna att

inom vissa tidsramar arbeta med uppgifterna när det passar dem själva bäst, säger Liv Meidell som är utbildningsansvarig.

Kursen arrangeras av Axlagården Utbildning AB. Ytterligare information finns på webbplatsen www.axlagarden.se

Kurstillfälle hösten 2010: 1 – 28 novMax 20 deltagare. Kursavgift:1 750 kronor per deltagare. Moms tillkommer.Skicka anmälan till:[email protected] alt.Axlagården Utbildning AB, Backenvägen 105 903 62 Umeå Telefon 070-254 42 76 eller 090-15 68 00 (växel)

Jan Zedenius

Jag har haft sura uppstötningar under några år och medicinerar för detta (omeprazol). Då mår jag bra. Men ökar denna åkomma risken för att få cancer i halsen/matstrupen?

– Sura uppstötningar, eller reflux, är en av flera risk-

faktorer för utvecklande av matstrupscancer. Dock

är reflux vanligt, matstrupscancer ovanligt. Om man

behöver medicinera mot halsbränna långvarigt bör

man undersökas med så kallad gastroskopi, där läkaren

med en videokamera i änden på en böjlig ledare tittar

på matstrupe, magsäck och tolvfingertarm. Den läkare

som ordinerat omeprazol bör i så fall remittera dig för

gastroskopi.

Har ont i en tå och fått reda på att det är en benign tumör. Vad betyder det?

– Benign (godartad) tumör (knöl). Godartade knölar

behöver i regel inte behandlas om de inte förorsakar

några besvär.

Är inte riktigt nöjd med beskeden jag får av min läkare. Därför önskar jag en ”second opinion” efter som jag hört att det finns en behandlingsmetod för min cancersjukdom i en annan stad. Törs jag fråga om detta? Jag är orolig för att en sådan fråga kommer att påverka min fortsatta behandling och framför allt min relation till den läkare som följt mig.

– Varje patient har i de flesta fall rätt till second

opinion, detta är klart och tydligt. Det gäller inte minst

då man står inför en kanske omfattande och livsviktig

behandling. Man ska utan att riskera sin läkarrelation

kunna efterfråga detta.

Patientansvarig läkare är vid begäran skyldig att skriva

remiss för sådan bedömning. Om denna second opinion

inte kan tillhandahållas inom det egna sjukhuset eller

landstinget, måste remissen ställas till annat sjukhus/

landsting.

Visst kan det kännas som om man ”sviker” eller

ifrågasätter sin doktor, men vi måste alla hjälpas åt

att få in second opinion som en ibland naturlig del

av omhändertagandet vid allvarligare sjukdomstill-

stånd. Begäran om second opinion får aldrig

påverka ansvarigas förhållningssätt till

patienten.

Jan Zedenius är docent och överläkare

vid Karolinska Universitetssjukhuset.

Han bedriver cancerforskning vid

institutionen för molekylär

medicin och kirurgi. Där-

utöver är han biträdande

vetenskaplig sekreterare

på Cancerfonden.

Fråga expertenSänd din fråga

till jan.zedenius@ cancerfonden.se Skriv Experten i ämnesrutan.

Jan Zedenius besvarar dina frågor i Rädda Livet.

Hundars luktsinne kan användas till mycket. Nu har de tränats i att identi-fiera vilka urinprover som innehåller cancerceller. Både cancer i urinblåsan och prostatacancer kan hundarna hitta. Cancercellerna avger nämligen vissa organiska föreningar som hundarna kan sniffa sig till.Källa: Dagens Medicin

?Cancerfondens informations-

och stödlinje svarar alla helgfria

vardagar mellan klockan 9 och 13

på gratisnumret 020-59 59 59.

Legitimerad vårdpersonal

lyssnar, ger fakta, känslomässigt

stöd och information i luren och

sänder skriftlig information.

Du kan också mejla till

info [email protected]

Fråga oss om cancer

Hundar kan upptäcka tumörer

Internetkurs i palliativ vård

FOTO ISTOCKPHOTO

FOTO

IS

TOC

KP

HO

TO

Ska hitta bot mot tumörer i hjärnan

Nedslag i forskar-världen

Lene UhrbomDocent och forskare vid Rudbeck-

laboratoriet i Uppsala.

Bor: Uppsala.

Ålder: 43 år.

Familj: make och två barn.

Fritid: åka skidor, skridskor, odla,

lyssna på musik (gärna live), läsa

en god bok, äta och dricka gott och

vara med familj och vänner.

10 nr 3 2010

Lene Uhrbom är en av många forskare som Cancerfonden stödjer. Hon forskar kring gliom, en allvarlig tumörform som ännu inte har någon bot. Drivkraften är att göra nytta.TEXT MAGDALENA HENRIKSSON FOTO JEANETTE HÄGGLUND

nr 3 2010 11

Jag befinner mig i ett rum på Rud-becklaboratoriet i Uppsala. Det är ett typiskt kontorsrum, mängder av böcker och en stor dator på skriv-bordet. I det enda fönstret står ett inramat foto med två skrattande barn.

– Det är många bebisar som tillbringar sina första månader här. Som forskare har man inte riktigt tid att vara hemma. Mina två har också gjort det, legat här på golvet i babysitters tills de blivit så stora att de börjat röra sig. Då går det inte längre, berättar Lene Uhrbom.

Lene är forskare och docent. Hon har, med undantag av några års avbrott för en post doc-tjänst i usa, forskat här på Rudbeck-laboratoriet sedan hon avslutade sina hög-skolestudier 1994.

Forskningen handlar om gliom, den all-varligaste och vanligaste formen av hjärntu-mör som vuxna drabbas av. Till skillnad från många andra cancerformer har det ännu inte skett några riktigt stora framsteg vad gäller behandling och prognos för gliompatienter.

Problemet med gliom är att tumören oftast inte ger sig tillkänna förrän den är väldigt stor. Detta i kombination med att den tidigt sprider sig till andra vävnader i hjärnan gör den mycket svår att behandla. Även om man lyckas operera bort den synliga tumören finns tumörceller kvar i hjärnan, som senare orsakar återfall i sjukdomen.

Gliom har en dålig prognos och det finns ännu i dag, trots många år av forskning, ingen bot för sjukdomen. Även om alla forskare vet att framgång kräver tålamod, erkänner Lene att det kan kännas hopplöst ibland.

– Det händer att anhöriga till personer som dött i gliom ringer och vill prata med mig. Mest vill de bara prata av sig, berätta historien om sjukdomen. Då kan jag bli väldigt nedstämd och ledsen över att vi inte kommit längre, säger hon.

– Men att ge upp är inget alternativ för mig. Jag tror att grundforskning, som jag håller på med, är den viktigaste vägen till att hitta bättre behandling och bot, och jag är

mycket hoppfull att vi även inom gliom forsk-ningen kommer att nå stora genombrott som kommer patienterna till godo så småningom.

Just nu arbetar Lene och hennes forskar-grupp med att försöka komma fram till vilken cell eller vilka celltyper som orsakar gliom. Till sin hjälp har de tre olika mus-modeller. Parallellt med studier på dessa analyserar de också humant material.

– Vi vill veta vad som driver de olika tumörcellerna. Vi har redan fått indikationer på att tumörer beter sig olika beroende på vilken cell eller celltyp som är ursprunget. Det är en signifikant skillnad i överlevnad mellan de tre musmodellerna och odlade gliom celler av olika ursprung uppvisar tyd-liga skillnader i egenskaper som är viktiga för cancerceller. Vi kommer nu att fortsätta kartlägga de molekylära skillnaderna och sedan försöka applicera den kunskapen på humana gliomceller. Det är viktigt att veta ursprunget till tumören för att kunna behandla rätt och för att ge en mer exakt prognos.

I det andra projektet undersöker forskar-gruppen vad som händer när tumören

hämmas med hjälp av genen sox5. Att denna gen hämmar tumörutveckling hos möss har forskargruppen visat i tidigare forsk ning.

– Nu vill vi se vilka signalvägar i hjärnan som påverkas och eventuellt hämmas av genen. Detta projekt kan leda till nya mål för behandling.

När Lene började forska var hon ganska ensam på området; i dag är situationen an-nor lunda. Alltfler ägnar sig åt gliomforsk-ning.

Nyligen fick hon och hennes forskargrupp ett 3-årigt anslag från Cancerfonden, det största anslaget hon fått hittills.

– Jag är jätteglad för det. Samtidigt måste jag säga att även om det låter mycket så är det ändå för litet.

Vad är det som driver dig att fortsätta år efter år?

– Till viss del är det nyfikenhet. Men mest är det att jag vill göra nytta. Det är viktigt för mig att arbeta med något där jag känner att jag kan bidra till en positiv utveckling. Jag har sett många i min närhet drabbas av cancer och det gör att min drivkraft blivit än starkare.

Ska hitta bot mot tumörer i hjärnan

Det var inte ovanligt att barnen under sina första levnadsmånader följde med mamma forskaren till labbet.

12 nr 3 2010

Tema: Hjärnan

Hjärntumör – diagnosgrupp som kräver expertsamarbeteHjärntumör är kanske den mest skrämmande av alla cancerformer genom att den bokstavligen växer in i vår personlighet, vår kroppskontroll och våra känslor. Många former, till exempel gliom, är aggressiva och har ofta dålig prognos. Men även de god-artade formerna kan göra stor skada, eftersom hjärnvävnaden är så extremt känslig.Texter tidigare publicerade i Cancerfondsrapporten 2010.

Orsakerna till hjärntumörer är bara delvis kartlagdaHjärntumörer är – liksom till exempel tumörer i äggstockarna och bukspottkörteln – ofta ”tysta” tumörer.

De växer sig större under lång tid utan varningstecken i form av symtom. Av den anledningen är hjärntumörer i många fall ganska stora när de upptäcks.

De första symtomen visar sig ofta när det börjar bli ont om plats för tumörvävnaden (se bild på nästa sida).

Hjärntumörer har ett rykte om sig att drabba unga människor. Detta är bara delvis sant. Visst stämmer det att medelåldern bland hjärntumörpatienter är relativt låg, samt att hjärntumör utgör den näst vanligaste cancerformen bland barn och tonåringar efter leukemi (totalt utgörs ungefär 20 procent av alla tumörer hos barn av primära hjärntumö-rer). Men ser man på den totala statistiken så är, trots allt, hälften av hjärntumörpatienter-na över 60 år. Gliom, som utgör cirka hälften av alla hjärntumörer, är i sina högmaligna former klart vanligast hos äldre, medan de lågmaligna formerna mestadels upptäcks hos yngre.

Utvecklingen är för närvarande positiv och det är inte osannolikt att stora kunskapskliv kan komma att göras under de närmaste åren.

– Under de senaste åren har vi lärt oss mycket om hjärntumörernas biologi och de mekanismer som leder till tumörcellernas tillväxt och spridning i hjärnan, säger profes-sor Bengt Westermark, ordförande i Cancer-fondens forskningsnämnd. Vi hoppas och förväntar oss att dessa kunskaper kommer att leda till att vi hittar nya metoder att tämja tumörcellerna. Idéer saknas inte inom detta viktiga forskningsfält

Det är klarlagt att anlag för gliom kan vara ärftligt. Dock verkar det som om man behöver ärva flera anlag för att risken ska öka. Forskarna har demonstrerat fem gen-anlag som ger ökad risk för hjärntumör. Totalt sett räknar man med att det finns ett ärftligt inslag i cirka 5 procent av fallen av gliom.

Vissa forskningsrapporter har pekat ut en ökad risk för vissa yrkesgrupper att drabbas av hjärntumörer, till exempel personal inom den petrokemiska industrin. Försök på djur tyder på att vissa kemikalier kan påverka uppkomsten av hjärntumör, bland annat så kallade polycykliska aromatiska kolväten, pah. Ämnet är cancerogent och finns exem-pelvis i eldningsolja, bensin och gummidäck.

Det eventuella sambandet mellan icke-joni-serande elektromagnetisk strålning och hjärntumörer är omtvistat. Trots att den offentliga debatten stundtals har varit hög-ljudd är det ännu ingen som har lyckats fastslå något säkert samband mellan till exempel mobil telefoni och ökad risk för hjärntumörer.

Sms:a och använd hands free!Det sammanfattande rådet från Strål-

säkerhetsmyndigheten lyder: ”I dag finns

inget vetenskapligt stöd för att avråda från

att använda mobiltelefon. Däremot finns

en viss osäkerhet om långtidseffekterna.

I väntan på ytterligare kunskap förespråkar

Strålsäkerhetsmyndigheten viss försiktig-

het vid användning av mobiltelefon.”

Gör det alltså till en vana att tala i

mobilen med hands free i öronen och

sms:a gärna!

Tema: Hjärnan

nr 3 2010 13

Svåra avvägningar vid behandlingBehandling av hjärntumörer innebär alltid en stor utmaning, oavsett typ och aggressivitet. Eftersom kraniet är trångt och hjärnan en känslig vävnad kan även långsamväxande och godartade tumörer ha en förödande effekt. Som vid de flesta tumörsjukdomar är tiden en kritisk faktor.

Högmaligna gliom (grad iii–iv) har ofta ett mycket snabbt och dramatiskt förlopp. Gliom har dessutom egenskaper som skiljer dem från andra tumörformer: de utbreder sig diffust och infiltrerar den friska hjärnväv-naden på ett sådant sätt att de är mycket svåra att avlägsna fullständigt.

I vissa fall står man inför ett dilemma, till exempel när det gäller lågmaligna gliom: ger ”soten eller boten” allvarligast konsekven-ser? Är det bäst att låta tumören växa ostört och hoppas på ett långsamt förlopp? Eller ska man gå in med kirurgi och strålning och riskera att skada de friska delarna av hjärnan?

Vad är bäst för patienten? Är det att genom-gå en tuff behandling med oviss utgång? I dag behöver inte patienten välja. Kirurgin är inte enda alternativet eftersom kombina-tionsbehandlingar blir allt mer framgångs-rika – inte minst beroende på introduktionen av temozolomid.

Kirurgi är den äldsta, viktigaste och mest ut-bredda behandlingsformen för hjärntumörer. Den utförs av specialutbildade neurokirur-ger. Utmaningen är att få bort så mycket av tumörvävnaden som möjligt utan att skada den friska vävnaden.

Resultatet är beroende av dels tumörens typ, dels dess läge och infiltration av hjärn-vävnaderna.

Strålbehandling. Ofta kompletteras kirurgin med upprepade strålbehandlingar under 1–2 månader. Syftet är att krympa den kvarvarande tumörvävnaden och försöka begränsa dess tillväxt.

Läkemedel. Cytostatika har använts länge inom hjärntumörvården, men det är först på senare år som man lyckats få någon av-

görande behandlingseffekt. Genombrottet kom i slutet på 1990-talet med temozolomid (Temodal®), som är kemiskt anpassat för att kunna passera blod–hjärnbarriären.

Temozolomid godkändes 1999 för behand-ling av återfall i gliom, men det stora ge -nom brottet kom efter en uppmärksammad studie som publicerades 2005. I studien presenterades en framgångsrik metod som brukar benämnas konkomitant (samtidig) strålbehandling/temozolomid.

I dag utgör den standardbehandlingen vid högmaligna gliom. Data från kvalitetsre-gister bekräftar att överlevnaden förbättrats efter 2005. Behandlingen tolereras vanligtvis mycket väl av patienterna och genom dess effekter har också patienterna en bättre livskvalitet en längre tid.

Ett annat viktigt läkemedel inom hjärn-tumörvården är kortison – än så länge det enda kliniskt accepterade, effektiva sättet att behandla svullnad i hjärnan. Eftersom kor-tison är förknippat med en mängd allvarliga biverkningar är det långtifrån idealiskt, men rätt använt kan det vara rena ”undermedlet”

för att lindra huvudvärk eller dämpa bort-fallssymtom och personlighetsförändringar.

Slutligen är det också vanligt med anti-epileptisk medicinering, eftersom hjärntu-mörer ofta är förknippade med olika former av epileptiska symtom.

Hjärntumör vid pilen.

Tema: Hjärnan

14 nr 3 2010

Hjärntumörpatienter genomlider två av de potentiellt svåraste medicinska tillstånd som kan drabba en människa: cancer och hjärnskada.

Trots det kan sjukdomsupplevelsen skilja sig högst markant mellan olika patienter. För vissa märks den knappt, för andra innebär den ett svårt lidande.

Ett bekymmersamt inslag i hjärntumör-sjukdom är den ”främlingseffekt” som den stundtals är förknippad med. Tumörer som trycker på de delar av hjärnan som styr de sociala funktionerna kan leda till initiativ-löshet och/eller personlighetsförändringar.

De sistnämnda tar sig vitt skilda uttryck, från till exempel okänslighet mot andra personer till ytlighet och överdriven glättig-het. Det säger sig självt att en sådan sjukdom skapar ett svårt läge för de närstående.

För det första ska de assistera, stötta och motivera den sjuke. För det andra måste de

även ta en aktiv roll i de avgörande besluten om behandling. Under hela processen ska de förhålla sig till en person som de kanske inte riktigt känner igen. I en familj handlar det om den tidigare så engagerade och prat-samma mamman som nu ligger tyst och grå i sin säng – som en främling. I en annan familj handlar det om en tidigare så tillgiven och uppskattande pappa som inte längre tar initiativ till kramar eller ger beröm – allt han utstrålar är likgiltighet. Ibland är patienterna helt likgiltiga inför sin egen sjukdom. De som får bära motgångar och bakslag är de närstående.

Allt detta leder paradoxalt nog till att den närstående, vars liv mest präglas av kaos och kris, är i större behov av känslomässigt stöd än den sjuke, vars känslor kan vara dämpade av sjukdomen. Studier bekräftar att de när ståendes livskvalitet ofta är sämre än de sjukas vid hjärntumör. Det är därför av största vikt att det psykosociala omhänder-

tagandet omfattar hela familjen, och inte bara den sjuke.

Varje patient ska ha fast kontakt -sjuk sköterskaUtredarna bakom En nationell cancer-

strategi för framtiden skriver att varje

patient vid diagnostillfället ska få en fast

kontaktsjuksköterska. Man bedömer att

kostnaden för inrättande av kontaktsjuk-

sköterska i cancervården i hela landet

ligger runt 75 miljoner kronor per år.

Den mest omfattande satsningen står

Stock holms läns landsting för som år 2006

avsatte 15 miljoner kronor för inrättandet

av 30 kontaktsjukskötersketjänster – flera

av dem inom hjärntumörsjukvården.

Tung börda även för närstående

En tidigare så engagerad och pratsam mamma ligger nu tyst i sin säng.

FOTO

IS

TOC

KP

HO

TO

nr 3 2010

Tema: Hjärnan

15

GliomUppstår ur: glia-

cellerna –

hjärnans

stödje-

vävnad.

Exempel

på gliom

är astro-

cytom

eller

oligo-

den dro gliom.

Aggressivitet: vanligtvis elakartad tumör. Gliom

grad I–II är lågmaligna och drabbar personer i alla

åldrar. Gliom grad III–IV är högmaligna. Här är den

typiska insjuknande åldern 60–65 år.

Förekomst: cirka 45 procent av alla hjärntumörer.

Förlopp: stor variation – allt från stabil sjuk dom

under lång tid till snabbt, aggressivt förlopp.

Vissa patienter lever i över 20 år, andra i mindre

än ett år.

Not: Gliom är svåra att operera eftersom de

in filtrerar, det vill säga växer in i den friska

hjärn vävnaden. Problem med svullnad är ofta

större än för andra tumörtyper.

MeningiomUppstår ur: hjärn-

hinnorna (latin

meninges).

Aggressivitet: vanligen godartad

tumör.

Förekomst: cirka

15 procent av

alla hjärntumörer.

Ovanlig bland per-

soner under 50 år.

Drabbar främst kvinnor.

MedulloblastomUppstår ur: i de

flesta fall

lill hjärnan.

Drabbar

nästan bara

barn.

Aggressivitet: elakartad

tumör.

Mobil ökar inte risken för hjärntumörDet finns ingen ökad risk för två typer av hjärntumör hos personer som använt mobiltelefon regelbun-det i tio år, slår en veten-skaplig studie fast. men rekommendationerna om försiktighet kvarstår.

För tio år sedan inleddes den stora befolknings-studien Interphone i 13 länder. I den har forskargrupper un-dersökt om det finns en koppling mellan mobiltelefoni och risken att drabbas av fyra olika typer av tumörer i hjärnan.

– Hade det funnits en ökad risk efter mer än tio års tid, då borde vi ha sett den i denna studie, säger professor Maria Feych-ting, Karolinska Institutet, som är ansvarig för den svenska delen av studien.

– Utfallet var förväntat, kommenterar Bengt Westermark, ordförande i Cancerfon-dens forskningsnämnd, professor och fors-kare inom området hjärntumörer. Det finns egentligen inget experimentellt stöd för att mobiltelefoner skulle ge upphov till hjärntu-mörer. Inte heller har vi sett någon märkbar ökning av antalet hjärntumörer efter det att mobilanvändningen ökat.

Beträffande tumörformerna gliom och me ningiom har den stora internationella forskar gruppen enats. Forskarna hittar ingen koppling mellan mobilpratande och cancer. Senare väntas även resultat för spottkörtel-tumör och tumör på hörselnerven.

Strålsäkerhetsmyndigheten, ssm, uppmanar oss även fortsättningsvis att använda hands free i stället för att hålla telefonen mot hu-vudet.

Studien har publicerats i den vetenskap-liga tidskriften International Journal of Epidemio logy.

Hjärntumörvården – en förebildBehandling av hjärntumörer hör till de

mest sofistikerade uppgifterna inom hälso-

och sjukvården.

Vårdkedjan kräver högt specialiserad

personal samt dyrbar utrustning för bland

annat bilddiagnos, neurokirurgi, strålbe-

handling och medicinsk behandling.

Under behandlingens mest intensiva

period omges patienten av ett specialist-

team i stället för att bollas runt från den

ena kliniken till den andra. I sina bästa

former kan hjärntumörvård därför utgöra

en förebild när det gäller patientfokuserat

tänkande.

Kontaktsjuksköterskan spelar en mycket

viktig roll för att skapa trygghet och

sam ordning. Kontaktsjuksköterskan kan

också spela en viktig roll i rehabiliterings-

processen, som påbörjas samtidigt som

behandlingen.

FOTO

IS

TOC

KP

HO

TO

TACK TILL TOMMy BERGENHEIM SOM BIDRAGIT MED BILDERNA.

Tema: Hjärnan

16 nr 3 2010

Ett cancerbesked är inte en dödsdomDet verkligt svåra började först efter att Alexander Johansson avslutat sin behandling för hjärntumören.– Den mentalt tuffaste tiden var när jag skulle återgå till det vardagliga livet, säger han. Han berättar sin egen historia.

TEXT ALEXANDER JOHANSSON FOTO KARL GABOR

Min sjukdomsresa började våren 2006, knappt tre veckor före min 21-årsdag. Med skelande och värkande ögon samt huvudvärk och

illamående började jag må allt sämre.Trots dessa symtom var det ingen som

kopplade ihop dem med hjärnan utan det dröjde flera månader innan huvudet rönt-gades och tumören upptäcktes. När den väl upptäcktes gick det fort, jag blev opererad inom tre dagar och påbörjade cytostatika-behandling en månad senare. Totalt blev det tre kurer cytostatika och 15 doser strålning.

Jag bodde fortfarande hemma hos min pappa och kunde få mycket hjälp och stöd av honom, vilket var tur. Bara enkla saker som att få maten lagad hjälpte något oerhört under min behandling. I och med att denna tog kål på det mesta vad gäller hår, muskler och ork var det inte mycket jag mäktade med under den perioden. De flesta dagar blev jag bara liggande som ett paket framför tv:n då jag helt enkelt inte hade någon fysisk kapaci-tet att göra någonting alls.

Den mentalt tuffaste tiden började först efter att behandlingen var avslutad och jag skulle återgå till det vardagliga livet. Det är obegripligt hur snabbt människor runt omkring en, över en natt, helt plötsligt kan tycka att det är så fantastiskt att man är frisk. Den process som leder till att man känner sig frisk är ganska komplicerad, och är

nödvändigtvis inte beroende av när doktorn tycker så. Därför har det lätt motsatt effekt när omgivningen försöker peppa en genom att förklara hur fantastiskt det är att man är frisk. Det är bättre att låta denna process ta den tid den tar och låta den sjuke själv bestämma friskhetsstatus.

Min sjukdom har lett till att jag träffat män-niskor som jag annars aldrig skulle ha mött, och livet har tagit nya vändningar. Klyschan att man får upp ögonen för vad som är vik-tigt i livet är dessutom högst verklig. Jag kan länge och väl filosofera över frågan varför det ska krävas en livshotande sjukdom för att man ska få upp ögonen för vad som är viktigt. Än så länge har jag bara kommit fram till att det är så det är.

Ett halvår efter mitt insjuknande började jag läsa på Handelshögskolan, och efter ytter ligare ett halvår började jag på civil-

ingenjörsutbildningen i bioteknik på Chalmers. Med detta vill jag upplysa människor om att ett cancerbesked inte är lika med en dödsdom. Jag kämpar fortfarande med en del minnesproblem, men jag klarar ändå av att studera samtidigt som jag sitter i styrelsen i Svenska hjärntumörföre-ningen.

Föreningen, som var knappt ett år gammal när jag fick kontakt med den under våren 2007, gav mig en känsla av tillhörighet och förståelse för min situation. Hjälpen med att få svar på alla sina frågor när man är mitt uppe i sin sjukdom eller sitt tillfrisknande är något väldigt viktigt, ett syfte som patientföre ningar likt denna runt om i Sverige och världen fyller. Det är därför som jag känner en stor drivkraft inför arbetet i föreningen, att kunna hjälpa till och stötta människor i den svåra situationen som ett cancerbesked sätter en i.

I dag känner jag mig frisk och oroar mig inte för att jag ska få tillbaka min tumör. Jag kommer nog alltid att tänka tanken när jag får kraftig huvudvärk, men inte låta den eskalera till oro.

Jag är helt öppen med vad jag gått igenom

Tips till andra Ta kontakt med en kurator/psykolog tidigt,

behovet kan förr eller senare uppkomma.

Var öppen med din sjukdom, berätta för de

människor som undrar.

Om du väntar på diagnosen, fundera på vad

du ska göra vid olika besked.

Om du har tillfrisknat efter en tumör, gå inte

och oroa dig för att den ska komma tillbaka.

Oron håller den inte borta.

nr 3 2010 17

Tema: Hjärnan

Svenska hjärntumör-föreningen

www.hjarntumorforeningen.se

Har cirka 250 medlemmar.

Arbetar för att stödja drabbade: patienter,

anhöriga och vårdgivare.

Syftar till att stödja forskningen på hjärn-

tumörer.

Lokala stödgrupper finns i Lund, Göteborg,

Stockholm och Umeå.

Både i träsk och på bergets toppProfessor Bengt Westermark är ordförande i Cancerfondens forsk-ningsnämnd. Han är dessutom tumörbiolog och forskar på hjärn-tumörer, huvudsakligen gliom, på Rudbecklabora-toriet, Uppsala universitet.

Ett av forskargruppens mål är att upp-täcka nya gener som orsakar gliom. Man tror att tumören uppkommer på grund av mutationer i gener som kontrollerar cellernas tillväxt och rörelse.

– Vi har hittills identifierat ett 70-tal gener som skulle kunna med verka i upp-komsten av tumören, säger Bengt Wes-termark. Vi undersöker vilka normala funktioner dessa gener har i cellen och försöker ta reda på om och i så fall hur de påverkar cellerna så att de omvandlas till cancerceller.

Hur länge har tumörer i hjärnan upptagit ditt forskarintresse?

– Jag började faktiskt dessa studier redan som doktorand.

Varför blev det hjärntumörer?– Min handledare hade visat att celler

från hjärntumörer kunde studeras i cellodling. Jag blev intresserad av denna teknik, som då var relativt ny.

Har ni just nu kommit något intressant på spåren?

– Ja, vi tror att vi kommit en ny meka-nism på spåren, en ny typ av kvalitetskon-troll som växande celler måste gå igenom innan de delar sig. En defekt i denna kontroll kan leda till en ojämn fördelning av arvsmassan i de båda dottercellerna, vilket i sin tur kan bidra till tumör-utveck ling.

Någon flopp?– En och annan flopp har det blivit

under åren. Det ligger i forskningens natur. Vi ger oss ut i kunskapens okända marker, och ibland hamnar vi i ett träsk i stället för att komma upp på bergets topp.

MARITA ÖNNEBy ELIASSON

och när folk frågar om det ärr jag har i huvudet berättar jag sanningen. Ibland introducerar jag det som testikelcancer i hjärnan, vilket är ett sätt att beskriva sjuk-domen på. Denna infallsvinkel brukar ta fokus från just cancern vilket ger en mer avspänd situation.

Min diagnos stavas germinom, en malign hypofystumör som trots sin gradering är relativt lättbehandlad.

Det faktum att jag har haft cancer är ingen ting som begränsar mig, det har snarare gett mig ett bättre perspektiv på saker och ting. Jag försöker att vara mindre begränsad och tar tillfällen i akt att göra de saker som jag kanske inte alltid kommer att ha möjlighet till.

«I dag känner jag mig frisk och oroar mig inte för att jag ska få tillbaka min tumör.»

Bengt

Westermark

Var öppen med din sjukdom, berätta för de männi

skor som undrar, är tips från Alexander Johansson.

18 nr 3 2010

Min kära, tokiga och kloka vän

Redan tidigt hade de unga flickorna bestämt sig för att leva, skratta och prata. Göra medvetna val. Ända till dess att den oåterkalleliga dagen skulle komma. Så när Cathrine Tibblings bästa väninna Petra Björklund gick bort i cancer stannade inte livet. De hade förberett sig mycket noga.

TEXT GABRIELLA GRÜNWALD FOTO JENNIFER NEMIS

Jag och Petra träffades när vi var i tonåren, och vi blev som syskon på en gång. Som en förälskelse, och vi ville bara umgås hela tiden, säger Cathrine. Petra var en energisk fri-luftsmänniska. Och tokrolig! Hon

hade mycket fantasi och en livsgnistasom smittade av sig. Vi skrattade åt samma saker samtidigt som vi delade mycket allvar.

Vid 19 års ålder fick Petra en knöl på bröstbenet. Läkarna trodde att det var en broskknöl eftersom hon idrottade mycket. Åren gick och det var först när Petra var 29 år, när hon även fick en knöl på halsen, som hennes tillstånd blev annorlunda. Samtidigt hade den första knölen på bröstet börjat växa. Nu var året 2000.

– Jag glömmer aldrig när jag fick beskedet, säger 38-åriga Cathrine, som är författare och idrottskonsulent. Vi skulle fika på stan. Och först ställde hon sig mitt emot mig och sa att hon var sjuk. Men jag såg inget. Märkte inget på henne. Så berättade hon att hon fått diagnosen cancer, Hodgkins sjukdom, som hade gått långt. Jag tappade fotfästet helt och hållet. Jag minns chocken som om det var i går.

Hodgkins sjukdom sitter i lymfsystemet. Många med den diagnosen blir botade.

Petra fick behandling på en gång. Bägge knölarna var cancer. Cathrine har svårt att sluta tänka på den första knölen som aldrig blev undersökt.

– Hade man undersökt henne redan då kanske hon hade levt i dag. Eller inte. Samti-digt kan jag förstå att det var svårt att tänka att hon som var så levande, med sprudlande energi och glittrande ögon, kunde vara sjuk. Men där och då på fiket bestämde vi att hur

det än blir så ska vi leva. Här och nu. Och vi ska ha kul! Vi till och med tummade på det. Sedan sa Petra till mig: ”Sitt inte där och tjut! Du kan dö före mig! Du har ingen aning om ditt liv; du kan bli påkörd av en bil i morgon.” Så typiskt Petra!

Cathrine förklarar skrattandes att sedan började Petra med allt möjligt ”konstigt hokus pokus”, som frigörande andning, letade alternativa metoder, ”feeling och healing”.

– Hon började söka i livet på ett sätt som hon inte alls gjort tidigare. Till exempel skulle vi träffas ett gäng tjejer och lägga oss i en hög en kväll och andas ihop med Petra. Vi höll på att kissa på oss av skratt.

När Petra sedan skulle fylla 30, i november

2001, var hon riktigt sjuk, och hela ”karusel-len” var i gång med strålning varje vecka och täta läkarbesök. ”Det här kanske blir den sista födelsedagen vi firar med Petra”, tänkte Cathrine. Och så blev det också.

Den konstigaste dagen i Cathrines liv var en decemberkväll då hon, Petra och Petras bror skulle planera begravningen.

– Petra var jättebestämd på att vi skulle göra det här. Och när vi kom in på hennes sjukhussal var hela sängen full med godis, som hon hade lagt dit tillsammans med det vita kuvertet från Fonus, som vi skulle fylla i. Där satt vi i timmar och planerade min bästa väns begravning! Helt overkligt. Ingenting kommer att slå detta.

– Vi gick igenom det mesta, som att alla

Catherine Tibbling bär med sig sin vän Petra i viktiga stunder i livet. Vinn Catherines bok på sidan 25.

nr 3 2010 19

skulle vara ljust klädda, att begravningen skulle vara ”glad”, vit kista ville hon ha, och Petras älsklingsblommor prästkragar skulle finnas med. Hon valde skivan ”The Rose” med Bette Midler att spelas under begrav-ningen.

Cathrine ”hulkgrät” i bilen hem för hon insåg för första gången att Petra skulle lämna henne. Hon kände en sorg och maktlöshet som hon inte kan beskriva i ord.

– Jag grät mot min man Anders axel hela tiden. Han var ett tryggt stöd och följde detta på håll. Jag var ju hos Petra varje dag efter jobbet. Den sista tiden tog jag ledigt för att vara med henne hela tiden. Jag kom hem och grät varje dag. Mjukheten som Anders har är unik.

– Petras sista halvår blev sedan det tuffaste, säger Cathrine. Hon genomgick jättesvåra behandlingar och hon hade cancer i hela kroppen till slut; allt slogs ut. Jag satt hela tiden bredvid och kunde inte göra något. Vi grät tillsammans, men Petras livsgnista höll hela vägen. Vi gjorde medvetna val för Petra visste att hon behövde sin energi till att bara vara med dem som hon verkligen ville ha omkring sig. Hon hade ett stort umgänge, men hon orkade rensa. Hon lärde mig

mycket om livet, att göra val, att öppna ögonen, ha mod och sam-tidigt bekräfta det goda.

Så kom den 18 juni 2002. Petra sov mest, hade kroppen full av morfin.

– Det var en jätte-varm dag. Jag hade gjort ett foto kollage till henne och satte henne upp i sängen, trots att hon var så trött. Men hon orkade ändå le när hon såg bilderna från våra charadkvällar, pulkaåkningar, glufsiga taco-kvällar och alla kompisar på bilderna. Men så plötsligt, när hon halvsatt upp, fäste hon en klar blick på mig och tog jättehårt i min hand. Hon sa: ”Du får inte bli besviken, men jag tror jag måste släppa taget nu. Jag orkar inte mer.”

– Först trodde jag att det var bilderna vi tittade på, men sedan fattade jag att hon sa adjö. Jag storgrät, men sa: ”Petra, du får gå nu. Jag är inte besviken. Du är det bästa som hänt mig!”

I dag kan Cathrine bli ledsen när hon tänker på sin fina Petra och saknaden är vansinnigt stor ibland. Men för det allra mesta tänker hon på Petra och skrattar; hon är glad för alla de roliga och galna stunderna de delat. Och Cathrine bär med sig Petra i alla viktiga stunder i livet.

– Jag håller henne vid liv och vi kommer att ses igen! Hela världen borde vara avund-sjuk på just mig som har haft underbara Petra! Min kära, vackra, tokiga och kloka vän!

Om du ska ta ut kontanter använd då Kontantens orangea automater. Då gör du samtidigt en god gärning. För när du tryggt och säkert får dina pengar, skänker Kontanten 10 öre till Cancerfonden. Med tanke på att det görs ett uttag varannan sekund runt om i Sverige innebär det att Kontanten kommer att skänka 1,5 miljoner kronor på ett år. Men vi vill gärna skänka mer, så berätta för alla du känner att deras uttag hjälper forskningen mot nya framsteg.

Ditt uttag är ett viktigt bidrag i kampen mot cancer

Kontanten är partner till Cancerfonden

FOTO

PR

IVA

T

Cathrine med Petra till höger, fylld med livslust

och energi. Ont anande att cancern skulle ta

hennes liv 7 år senare. Till höger: Petra Björklund

med favoritdjuret Tindra.

20 nr 3 2010

Efter lymfomet:

Lättare att dansa än gåEn morgon när Rune Norrby vaknade kunde han inte längre gå. Två tumörer i ryggraden hade sprängt kotorna och gjort honom förlamad.

Det började med smärtan mellan skulder-bladen som inte ville ge med sig. Ett år senare gick det inte längre att leva normalt.

Han förstod att det var något allvarligt fel och åkte in till akuten. Han blev kvar på sjukhuset.

– Jag hade otroligt ont och svettades kopiösa mängder på nätterna, vilket jag senare fick veta är ett av de tyd ligaste sym-tomen på den sjukdom jag drabbats av.

Efter tio dagar på sjukhuset fick Rune permission för att åka till sin stuga över helgen, trots sina svåra smärtor. Snart blev situa-tionen värre än han någonsin kunnat föreställa sig.

– När jag vaknade på morgo-nen kunde jag inte röra mina ben! Jag hade blivit förlamad från skuldrorna och neråt, berättar Rune.

Han röntgades och när han fick veta re sul-tatet fick han en chock.

– Min ryggrad hade gått av. Den hade sprängts sönder av två tumörer. Jag har fått många smällar i mitt liv, men detta var den värsta, säger han.

Nu var det fara för Runes liv. Han skicka-des direkt till Uppsala för operation. De två tumörerna avlägsnades och ryggraden lagades med långa skruvar. När han vaknade efter operationen kunde han fortfarande inte röra underkroppen. Det var inte troligt att han någonsin skulle kunna gå igen.

Men efter tre dagar hände det som kom att förändra allt.

– Jag kände att jag kunde röra ena stortån lite. Då tändes hoppet! Jag tränade och gav mig inte. Jag till och med tränade på nätterna.

Men än var inte faran över. Tumörerna visade sig vara cancerformen lymfom och för att bekämpa cancern påbörjade han cytosta-tikabehandling.

Rune hade oturligt nog fått bakterier i ope -rationssåret och det utvecklades till en otäck infektion. I det variga såret kunde sköter s-

korna som lade om det se skruvarna i hans ryggrad.

Nu var det återigen osäkert om Rune skulle överleva. Chanserna minskade varje dag. Men han fick höra talas om att det fanns en tillfällig gästläkare från England på sjukhuset. Rune tog chansen och rullstolen till hennes arbetsrum. Hon tog sig an honom och beslut togs om ännu en operation för att få bort varet. Men när läkaren stod klar för operation beslöt hon sig för att prova en annan metod. Hon kopplade en vakuum-pump till Runes sår för att hålla det fritt från var. Där fick pumpen sitta i 17 veckor tills såret läkt.

– Jag var en av de första i Uppsala som fick den behandlingen, säger Rune, som under tiden fortsatte att kämpa för att kunna röra sig och förhoppningsvis en dag gå igen.

Cytostatikabehandlingen var lyckad och Runes hårda träning gav resultat. I sex månader satt han i rullstol.

– Sedan åkte den ut, jag märkte att jag hade blivit för bekväm. Det gick framåt, men det vänstra benet ville inte följa med utan åkte ut åt sidan hela tiden när jag skulle gå.

Det dröjde inte länge förrän Rune började

gå ut och dansa. Det visade sig vara lättare än att gå.

– En av mina läkare ringde när jag var ute och dansade och han bara skrattade när jag berättade vad jag gjorde.

Kirurgen som opererat bort tumörerna av-slöjade senare att han aldrig trodde att Rune skulle kunna gå igen.

Förra året bestämde sig Rune för att uppfylla en länge närd dröm om att bila tvärs över Amerika. Tillsammans med vännen Börje Bergström hyrde han en Lincoln och reste tvärs över Amerika bland annat längs den berömda Route 66; 2 000 mil på fem veckor.

I januari 2009 blev Rune äntligen frisk-förklarad. Då hade det gått åtta år sedan operationen.

– Det betyder mycket att bli friskförkla-rad. Jag hade många dagar på sjukhuset då jag var nere och bara grät. Men jag har hela tiden varit inställd på att bli frisk.

– Jag tror att det finns flera anledningar till att jag klarade av detta. En är att jag fick väldigt bra vård. Men att jag kom tillbaka beror på mig själv, på min envishet. Ingen kan tvinga en människa att läka.

CHATARINA WILKENS

Rune Norrby visar bilvägen tvärs över USAs kontinent. T v: I Runes ryggrad satt en massa

skruvar som höll ihop de skadade kotorna. Efter en tid kunde de tas bort.

FOTO

CH

ATA

RIN

A W

ILK

ENS

nr 3 2010 21

Cancer har kallats de anhörigas sjukdom. Ett mycket passande namn på något som påverkar alla drabbade och inte bara den cancersjuka. Jag förstod inte det när jag fick mitt besked. Jag förstod

egentligen ingenting då och allra minst hur efter-dyningarna skulle påverka allt i min väg.

Min man frågar mig ibland om jag inte ska berätta hur jävligt det är att vara anhörig. Jag har dragit mig lite för det. Det känns som om jag lämnar ut de mina, men jag förstår ju att jag sätter ord på det som många drabbas av indirekt.

Vi bearbetar vår sjukdom på olika sätt. En del tystnar och vill inte säga ett ord till någon. Andra visar mycket tydligt alla graderingarna av oro och ångest. Att då alltid vara den starka, friska är tungt. Den som alltid ska stå pall och bära har det inte helt enkelt. Jag har enormt lätt att uttrycka mig i skrift. Då kan jag berätta precis hur jag känner och upplever det hela. Däremot är jag urusel på att bjuda in min man till mitt innersta rum. Ensam är inte stark. Ensam är just bara ensam. Det har jag skrivit förut, men när man får en sådan här diagnos agerar man så olika. Jag blir tyst, inåtvänd. All min energi går åt till att fokusera och hålla huvudet kallt. Inget får sippra ut av min värdefulla styrka, men om jag lättade på trycket skulle bördan bli lättare att bära.

Det är heller inte helt lätt att förstå om man inte får veta. Och så blir jag sårad för att han, min andra hälft, inte fattar vad jag går igenom. Och då tystnar jag ännu mer och distansen är ett faktum. Jag får mejl ibland från kvinnor som berättar att deras can-cersjuka män inte ens talar om när de varit och fått sina röntgenbesked. Som helt avskärmar sig. Är det

för att inte såra eller göra sin partner räddare eller är det för att man sticker huvudet i sanden och tänker ”om jag inte berättar så mycket så finns det inte”?

Och jag tänker på att cancer drabbar i alla led. Kolleger, vänner, familj. Alla blir liksom paralyserade i cancerns närvaro och några orkar inte. Då faller man bort och slutar ta kontakt kanske. Man orkar inte och värjer sig. Vet inte

vad man ska säga eller hur. Det blev en rokad i min be-kantskapskrets när jag blev sjuk. De jag trodde stod mig nära visade sig inte alls göra det och andra hörde av sig och visade sig vara ett stort, oväntat stöd.

Och barnen. Dem vi alla värnar om mest. Som ibland tvingas leva i kanten av denna oviss-het som präglar dem som äldre och som skapar ännu mera distans hos oss vuxna att inte visa för mycket för våra små. Mitt råd är att försöka vara öppen och visa hela registret. Att gråta tillsammans när det är tungt, men också glädjas när glada besked finns. Att våga visa vem man är och hoppas på att någon tar emot en när man faller. Att berätta för sin partner att de inte behöver stå starka hela tiden, att man kan dela på det ansvaret. Lättare sagt än gjort när allt verkar nattsvart, men det finns en enorm styrka i att vara två.

Lotta Gray drabbades av akut, spridd tjocktarmscancer i maj 2008. Hon lever med sin

man och sin fyraårige son Lennox och opererades i början av februari 2009 för att få

bort metastaserna i levern. Det här är hennes resa mellan cellgifter, småbarn, dagis,

illamående och viljan att leva! Möt henne också på vimmelmamman.blogg.se

Cancer – de anhörigas sjukdom

Lotta Gray

«En del tystnar och vill inte säga ett ord till någon.»

Krönikan

Se en film om Lottas historia påcancerfonden.se/cancerbeskedet

FOTO

MIC

AEL

ENG

STRÖ

M

FOTO

PR

IVA

T

FOTO

PR

IVA

T

22 nr 3 2010

P å Brännös pensionat Baggen surrar det av dialoger i den frodiga träd gården. Inne i huset pågår en skilda samtal med sexologen Kerstin Moberg och parterapeuten

Gertrud Wide. Under första kursdagen hade deltagarna fått ge varandra massage och pratat om de kollage om framtiden de gjort.

– De anhöriga far ofta illa, eftersom de får hålla inne med så mycket under sjukdoms-perioden, säger Stig Dahlgren som genom åren haft cirka 1 500 cancersjuka kursdelta-gare (läs mer på www.livslust.net). De kan pendla mellan motstridiga känslor av stor kärlek och närhet till frustration och vrede. Om man lägger locket på och inte får vädra sina känslor trycker man ner livslusten och hoppet.

Genom bildövningar och avslappning kommer paren i kontakt med vad som finns

under ytan. Här får de prata om sina resur-ser och vad de gillar hos varandra.

Stig Dahlgren har själv varit drabbad av cancer och känner väl till processens alla steg. Alla överlevare går igenom en livskris och under resans gång kommer gammalt skrot upp till ytan. När faran är över vill man ofta förändra saker, medan partnern kanske vill vara vid det gamla. Det tar tid att komma ikapp. Och att prata med andra kan vara ett steg på vägen. Tanken är att kursdeltagarna ska fortsätta hålla kontakt och stötta varandra.

Johan Engström är 36 år och mycket tacksam över att ha fått höra andra anhörigas berät-telser.

– Det kommer fram mycket känslor som vi tappat. Vi har glömt bort att vi måste ägna oss åt varandra på tu man hand. Nu kommer

vi att stänga av tv, dator och telefon på lördagskvällarna och umgås med varandra för att hitta tillbaka till lekfullheten och prata på ett djupare plan. Jag hade inte insett att vi tappat den kontakten förrän vi kom hit. Nu krävs det av mig att jag tar tag i det, konstaterar han.

– Samlivet blir drabbat och vi måste hitta tillbaka. Området från naveln och neråt har inte varit vårt på två års tid. Jag tycker inte om min kropp längre. Ärren spelar ingen roll, men den har förändrats så, säger Janita Strutz som är 32 år och fick diagnosen liv-moderhalscancer i april 2008.

En tumör stor som en jordgubbe hittades på livmodertappen och var av aggressiv art. Då var parets son Jonte tre år. Tre veckor efter diagnosen opererades hon. Livmodern, äggstockarna och lymfkörtlar togs bort och

Stäng av tv:n och se varandra på nytt– Vi har glömt bort att vi måste ägna oss åt varandra på tu man hand, säger Johan Engström, här med sambon Janita Strutz.

Att flytta fokus från den sjuka till partnern och hitta tillbaka till varandra var två viktiga punkter under en intensivkurs i Göteborgs södra skärgård. Det handlar om att mötas och våga prata med andra i liknande situation.TEXT AGNETA SLONAWSKI FOTO MAJA KRISTIN NyLANDER

nr 3 2010 23

man kortade slidan. Hon gick igenom fyra cytostatikabehandlingar och 25 strålbe-handlingar. Under tio månader hade hon nefrostomi – en kateter som via huden går direkt in till njurbäckenet för att dränera njuren på urin.

Nu har hon varit frisk i 1,5 år och är till-baka på jobbet som städerska och vågar tro på framtiden. Paret har gjort ett kollage på kursen. Där finns det gott om symboler för resor, men också små möten i vardagen.

Gunnar och Susanne Strandberg, 52 och 45 år, är helt tagna av föregående kursdags session. Då visade massageterapeuten enkla och försiktiga grepp som Susanne kunde göra på Gunnar. Det var som att vrida om en kran. Gråt och snor rann och kroppen ryckte och skakade. Precis som om det senaste årets cancerminnen flöt upp på ytan.

– Det kändes märkligt och förlösande, men helt klart något som funkar för oss. Jag var deppig när jag kom hit och hade tappat livslusten.

Gunnar Strandberg har precis fyllt 52 år. Lika gammal var hans pappa när han dog i bukspottkörtelcancer. Livet innan Gunnar blev sjuk i samma sjukdom gick i racerfart. Han arbetade som mellanchef på ett läkeme-

delsbolag och reste mycket. Plötsligt blev han ett ”ansvarsbefriat” vårdpaket som stilla väntade på döden, säger han själv.

Första dagen här var jobbig för hans hustru Susanne.

– Jag har burit på så mycket och när jag vågade släppa efter lite och börja prata, märkte jag att jag inte känner mig själv. Som anhörig har jag känt mig så otroligt ensam, förklarar Susanne Strandberg som tycker att det varit stärkande att vara tillsam-mans med andra i liknande situation.

De har en sjuårig son och under kursen har de kommit fram till att, förutom familjetid med sonen, ska de prioritera vuxentid, både tillsam-mans och var för sig. De har också bestämt att de ska försöka vara ärliga mot sig själva.

– Efter den här veckan ser jag Gunnar som den människa han var, inte den Gunnar som jag förknippar med sjukdomen cancer, säger Susanne.

När de kommer hem ska Susanne arran-gera en loppmarknad och skänka pengarna till bland annat Cancerfonden. Gunnar har

bestämt sig för att starta en mötesplats på nätet för människor som haft cancer i buk-spottkörteln.

Stäng av tv:n och se varandra på nytt

Gunnar och Susanne Strandberg beslutade sig

på kursen för att prioritera vuxentid.

Beställ Lofotkapselen idag!2 månaders förbrukning för endast 99 kronor. Omegavita betalar portot.För varje gång du mottar Lofotkapselen, stöder du Cancerfonden med 40 kr.

Lofotkapselen innehåller högkoncentrerad fiskolja och vitamin A, D + E✔ Omega-3 är det vi kallar essentiella fettsyror. ✔ Kroppen behöver daglig tillförsel av Omega-3-fettsyror för underhållet av flera livsviktiga funktioner. ✔ Flera tusen forskningsrapporter dokumenterar att Omega-3 är bra för hjärtat, hjärnan, huden, lederna, blodkärlen och nervsystemet.

Näringsexperter rekommenderar ett intag på 1-2 gram Omega-3-fettsyror per dag.Med Lofotkapselen är du garanterad den viktiga dagliga dosen – direkt hem till dig– förmånligt og portofritt!

Lofotkapselen – av hälsoskäl!

Omegavita Norge asSvarsending.97210098 Oslo

Ja tack, jag vill prenumerera på Lofotkapselen och samtidigt stödja Cancerfonden och betalar då endas 99 kr (värde 198 kr) för första provpaket med Lofotkapselen! Därefter får du 2 månader förbrukning med omega-3 för 198 kr. Omegavita betalar frakten.

Namn: ___________________________ Adress: __________________________________________

Postnr/Ort: __________________________________________________________________________

Tel: ______________________________ E-post: __________________________________________

Du kan alltid ändra leveranstid, kvantitet eller avsluta prenumerationen. Inga dolda avgifter.

SVARSBREV

BESTÄLL

Lofotkapselen

99 kr

Beställa via: www.omegavita.se eller ringa gratist 020-790103Tack för ditt stöd!40 kr går till Cancerfonden

24 nr 3 2010

Om sjukdom, vänskap och världen där utanförSanna Wärn har läst och kommenterar ett axplock av de böcker som kommit ut på senare tid. De är skönlitterära, skrivna av dem med erfarenhet av egen eller när ståendes cancersjukdom eller av dem som möter cancer i sitt arbete.

Det är mycket förlust, död och sorg i böckerna, men även kraft att leva livet fullt ut.

Sanna Wärn är specialistsjuksköterska inom onkologi och arbetar på Cancerfondens informations- och stödlinje.

Livet kan inte vänta

Sara Natt och Dag

Prisma, 2010

128 sidor

En bok som följer tre unga kvinnor med obotlig cancer-sjukdom. Tre unga kvinnor som inte kan låta livet vänta. En stark bok om livet som förmedlar kraft i en allvarlig

situation med hjälp av uttrycksfulla bilder och en blandning av fakta och berättelser ur vardagen med cancer.

Sabina och draken, krigarprinsessans kamp

mot det maligna melanomet

Sara Natt och Dag

Krilon förlag, 2010

127 sidor

Boken tar vid där Livet kan inte vänta slutar. I boken blandas inlägg från Sabinas välbesökta blogg med beskrivningar av författa rens, kura-torn Sara Natt och Dags möten med Sabina. Boken ger en beskrivning av en ung och nästan ofattbart stark kvinna som bestämt sig för att leva livet fullt ut så länge det pågår.

Så länge du lever

Kjell Albin Abrahamson

Beijbom Books, 2009

164 sidor

Två utrikeskorrespondenter som egentligen inte kände varandra drabbas ungefär samtidigt av var sin allvarlig sjukdom. Kjell Albin Abrahams-son av hjärtinfarkt och Kerstin Bodell av cancer. Trots sina olika sjukdoms erfarenheter fann de varandra och brevväxlade under flera års tid tills Kerstin för-lorade kampen mot sin sjukdom. Tonen i boken är varm och humoristisk trots underliggande allvar och det stundtals lite vassa ordvalet i korrespondensen.

Kjell Albin Abrahamson kommer att med verka med krönikor i Rädda Livet under 2011.

Min mamma är död

Claes Britton

Albert Bonniers förlag, 2010

136 sidor

Claes Britton ger en mycket utläm-nande berättelse om sin mammas sista tid i livet. Mamman led av en ovanligt plågsam och elakartad can-cerform. I boken får man också följa med på den berg och dalbane-färd livsresan inneburit för författaren. Från depression, genom självkänne-dom och till insikter som gjort honom till den han är i dag med en tacksamhet för livet och en större känslomässig styrka. Boken beskriver på ett vackert och ljust sätt även de smärtsamma upplevelserna i att följa med på mammans sista resa – mot döden.

24 nr 3 2010

nr 3 2010

Cancerkarusellen

Anna Lindvall Olsson

Annas Ord Text Mening, 2010

299 sidor

En närståendes berättelse om hur det kan vara att leva nära cancer. Att stå vid sidan om och aldrig riktigt förstå. Boken sätter fokus på den närstående och hans/hennes behov. Är det okej att vara arg, ledsen och besviken på allt? Hur blir man vän med döden? Är det okej att inte alltid acceptera och finna sig i det ”nya” livet med cancer?

Författaren sätter ord på många tankar och funderingar som hon sannolikt delar med många andra närstående. En önskan om att även som närstående bli sedd och få sina behov tillgodo-sedda i cancerkarusellen.

Om bland tusen stjärnor, en tankebok om döden

Per Ragnar

Bokförlaget Langenskiöld, 2009

279 sidor

En livsbejakande bok om ett ämne som i vår tid ofta är tabubelagt, döden. I boken får man ta del av Per Ragnars stora livserfarenhet och er-farenhet av att vara i dödens närhet. Vackra texter och poesi blandas med vetenskap och konkret fakta. Bland annat om dödens traditioner och olika världsreligioners syn på döden.

Per Ragnar hoppas att boken ska ”ge en bekräftande upplevelse, en strimma ljus, något att fundera över, och att berikas av.”

Med boken följer en CD med musik av Sulo och Idde Schultz. Text av Per Ragnar.

Att överleva

Anders Hedin

Gothia förlag, 2010

212 sidor

Anders Hedin fick 2004 besked om att det maligna melanom han opererat bort tidigare nu hade spridit sig. Enligt statisti-ken var prognosen dyster, men med en övertygande envishet tog han de chanser som dök upp. Och, som han själv säger, blev han med lite tur en av de personer som genomgått be hand ling med en ny metod, SentoClone. Han menar att detta var avgörande för hans framtid. Boken är en beskrivning av hans erfarenhe-ter av vården och den nya, utmanande cancer behandling han genomgick. Förhoppningsvis kan den vara en källa till inspiration och förmedla hopp till andra som lever med eller nära cancer.

Att ta avsked, ritualer som hjälper barnet

genom sorgen

Atle Dyregrov

Gothia förlag, 2009

61 sidor

En lättillgänglig bok om ett svårt ämne. Konkret och på ett lättfattligt sätt ger boken råd och beskrivning av barns möte

med döden. Ritualer kan hjälpa barn i olika åldrar att ta sig igenom sorgen. I boken ges tips och beskrivs olika ritualer så som visning, begravningsgudstjänst och minnesstund och vad som kan vara bra att tänka på för att förbereda barnet på ett bra sätt.

Öppna ögonen & ta hand

om din glädje!

Cathrine Tibbling

LevNu bokförlag, 2010

171 sidor

Följ med på en positiv hälsoresa med fokus på skrattets underbara konst! Fakta om fysio-logiska skratteffekter blandas med berättelser ur det verkliga livet. Följ med chefen som med ett positivt synsätt får en yrkesgrupp att blomstra, följ med sjukhusclownerna på arbetspass bland svårt sjuka barn, lyssna på en stand up-komikers syn på glädje och hör om en ung kvinnas styrka att se det positiva i ett slutskede av livet.

Glädjen finns överallt! Konsten är att se den och förmågan att använda den.

Vinn en bok! Vi lottar ut några exemplar av böckerna.

Skriv namnet på den bok du är intresserad

av och sänd ett vykort eller mejl till

Marita Önneby

Cancerfonden

101 55 Stockholm

Alternativt marita.onneby

@cancerfonden.se

nr 3 2010 25

26 nr 3 2010

Slutade äta av oro för mammas bröstcancer

– Jag tänker på mammas sjukdom varje dag, säger Emelie Henriksson, 15 år. Hon var bara 9 år när mamma Marica fick diagnosen bröstcancer som visade sig vara spridd till levern. I dag mår mamma bättre, men oron finns kvar.

Familjen Henriksson bor i Sundsvall. Pappa Niklas, mamma Marica, Emelie och lillebror Anton som är 9 år.

Emelie går i nian och funderar som bäst på vad hon ska välja på gymnasiet. Det lutar åt naturprogrammet med sikte på att bli barnmorska eller barnsjuksköterska. Skolan funkar bra och det har den alltid gjort, även när mamma var som sjukast.

Det har gått sex år sedan den dagen mamma och pappa samlade barnen vid köks-bordet och berättade att mamma drabbats av bröst cancer.

– Det var bra att jag fick veta det med en gång. Jag vill veta om det händer något med mamma. Kanske inte varje undersökning, hon brukar bara säga att ”i dag ska jag till sjukhuset”, men om något viktigt händer vill jag veta, säger Emelie.

Bröstcancern visade sig vara spridd till levern. Marica fick starka doser cytostatika innan hon genomgick en komplicerad lever-operation i Umeå. Tiden efter blev kaotisk.

– Mammas hjärta blev skadat av cellgif-terna. Hon orkade inget, låg på sjukhus och när hon var hemma sov hon mest. Jag såg på pappa att han var orolig och stressad.

Det var i den vevan som Emelie slutade äta. – Det kändes som om jag hade en klump

i halsen. Det började med att jag inte kunde äta kött, sedan blev det fisk och till slut åt jag bara barnmatsburkar. Jag fattade inte att det hade med mamma att göra, men när mamma och pappa tog mig till kuratorn och jag fick prata så blev det bättre.

Att få sätta ord på oron fick det att vända. Men det tog tid.

– Jag fick guldstjärnor när jag åt och det hjälpte.

Klasskamrater som visste hur det låg till hemma stöttade henne. Mattanterna lagade soppa så att Emelie skulle få lite näring och kompisarna på scoutlägret jublade när hon åt en hel pannkaka.

– Nu kan jag äta allt, men det var nog ett halvår som jag bara åt barnmat.

Vad har varit svårast?– Oron, att man inte vet hur det blir se dan

och oron för att mamma skulle dö. Jag tän ker inte så långt framåt nu heller. Ett år eller så, säger Emelie och tillägger att hon blir för- vånad när hon hör kompisar berätta om saker som ska hända tio år framåt.

– De fattar inte att vad som helst kan hända när som helst.

Tips från Emelietill tonåringar med sjuk anhörig:

Prata med dina närmste kompisar och

berätta vad som har hänt. Då förstår de

varför du är ledsen.

Låt mamma eller pappa berätta för

läraren, klassen, grannar och andra släk-

tingar.

Sök hjälp hos kurator eller psykolog om

du behöver det.

– Oron är värst. Kommer mamma att vara helt frisk någon gång? säger Emelie Henriksson, 15 år.

TEXT BIRGITTA FORSSELL FOTO RALF BERGMAN

nr 3 2010 27

Bilder från tiden när mamma var som sjukast kan dyka upp i huvudet när hon minst anar det, berättar Emelie. När mamma bara blev sämre och ingen visste när eller om det skulle vända.

Men Marica klarade pärsen, kom med i en läkemedelstudie och blev bättre. I dag klarar hon sig utan permobil och rullstol och har startat två hjälpmedelsaffärer tillsammans med Niklas.

Den tuffa tiden har svetsat ihop familjen.

– Familjen står mig jättenära. Den betyder mest i världen.

Men oron för mamma finns kvar. – Om jag ser att hon är trött blir jag orolig,

men jag vågar inte fråga henne. Och jag tänker ofta på henne.

Under sjukdomsåren försökte familjen leva på som vanligt. Emelie har tränat fotboll och dansat och lillebror spelar ishockey. Huset är nyrenoverat och Emelie har fått ett nytt

rum med egen ingång och stor garderob. En vit sten med texten ”jag älskar dig” ligger i fönstret.

– Den har jag fått av min lillebror, säger Emelie med ett leende.

Fotnot: Emelies familj var med i Rädda Livet 4/2009 då pappa Niklas berättade om hur det är att vara anhörig till en bröst cancer drabbad.

– Det är inte alltid lätt att få kontakt med tonåringar, men ge inte upp, säger Petra Svensson. Hon är syskonstödjare på barnonkologiska kliniken vid Skånes Universitetssjukhus i Lund.

Att en nära anhörig drabbas av cancer är ett stort streck i räkningen för alla. För en tonåring som precis är på väg ut i livet kan det bli extra tungt.

– I tonåren gör man ju sig fri från familjen och kompisarna blir jätteviktiga. Trots det kanske man behöver prata om sin oro och inte minst om de förbjudna känslorna som många känner. Som att man inte orkar med sjukdomen och är trött på att inte få någon uppmärksamhet. Man förväntas att vara förståndig och ta ansvar, men är kanske jätteorolig och längtar efter att någon frågar hur man mår, säger Petra Svensson.

Petra är barnskötare och arbetar halvtid som syskonstödjare på barnonkologen.

– När jag möter en familj för första gången berättar jag att jag finns för det friska barnets skull. Jag ger dem mitt kort med mejladress och mobilnummer. En del tonåringar vill prata, andra inte. Man kan säga att tjejer har lättare att prata om sina känslor, medan killar är knepigare att nå.

– Jag brukar fråga tonåringen vad hon eller han vet om sjukdomen för att känna av i vilken fas de är. En del frågar nästan med en gång ”kommer han att dö?” medan

andra lindar in det med ”vad händer om behandlingen inte funkar?” Ämnet döden kommer nästan alltid upp.

Familjer hanterar sjukdomen på olika sätt, men ett är säkert: inget blir sig helt likt. En del tonåringar får dra ett stort lass, medan andra släpps vind för våg.

– Jag försöker alltid råda människor att behålla en så vanlig vardag som möjligt; träffa människor, gå på bio och göra saker tillsammans. Det finns ju ett liv efter sjuk-domen, säger Petra Svensson.

BIRGITTA FORSSELL

Hjälp till tonåringSå kan du hjälpa en tonåring som har en

cancersjuk anhörig:

Glöm inte bort tonåringen! Fråga hur han

eller hon mår. Ta dig tid!

Återkom flera gånger! Bli inte nedslagen

av ett nej; säg att du gärna pratar när ton-

åringen vill.

Uppge mobilnummer och mejladress även

om ni känner varandra. Ibland kan det vara

enklare med mejl som är mer opersonligt.

Lämna inte allt vind för våg. Ställ krav och

be skolan slå larm om eleven förändras.

Informera i klassen så tonåringen slipper

svara på frågor om hur den sjuke mår.

Gör saker tillsammans. Ta med ton åringen

på bio, fika, bowling.

”Vet inte” – vanligt svar från orolig tonåring

– Jag brukar fråga tonåringen vad hon eller

han vet om sjukdomen för att känna av i

vilken fas de är, säger Petra Svensson, syskon

stödjare på barnonkologiska kliniken vid

Skånes Universitetssjukhus i Lund.

FOTO

AN

DER

S K

RIS

TEN

SSO

N

28 nr 3 2010

Rosa Göteborg – gala från LisebergÅrets Rosa Bandetgala kommer att äga rum den 28 oktober i Lisebergshallen i Göteborg. Kanalen är tv3 och tiden 20 till 22. Att valet i år föll på Göteborg beror på det stora engagemang som staden visat upp i kampen mot bröst cancer genom åren.

– I år är det särskilt roligt för oss göteborgare eftersom Rosa Bandet-galan direktsänds från Göteborg. Galor, insam-lingar till forskning och andra manifestationer är angelägna, inte bara för dem som drabbas utan även närstående och de som i en framtid kan drabbas, säger Anneli Hulthén (S), kommunstyrelsens ordförande i Göteborg och en av kam-panjens ambassadörer.

– Synliggörandet av sjuk domen ökar kunskapen, men det är också ett uttryck för allas stöd och solidaritet i en stor och viktig fråga.

Biljetterna till Rosa Bandet-galan kan köpas på Ticnet och priset är 250 kronor.

Årets rosa band har ett tydligt budskap. Nakna bröst som symbol för kampen

mot bröstcancer.

Modeillustratören Liselotte Watkins har designat bandet, ett arbete som hon uppskat-tat av olika anledningar.

– Jag älskar tuttar, säger hon. Mycket för deras mjuka form. Det är också så sällan jag få illu strera nakna kroppar på ett naturligt och fint sätt.

Hon blev rörd när hon fick erbju-dandet att designa 2010 års rosa band. Men också stolt och glad. Samtidigt påmind om sina vänner som gått bort

i bröstcancer. – Mitt band är en hyllning till dem och deras familjer, säger

Liselotte Watkins när hon besöker Cancerfonden

med sin bebis vid barmen.

Rosa Bandet– bröstcancer i fokus

Jag älskar tuttar!

nr 3 2010 29

Ett rosa skimmer över SverigeRosa Bandetkampanjen startar den 1 okto-ber med ljusmanifestationer runtom i landet. Ljusmanifestationerna brukar kallas kampanjens andliga rum. Dit kan man gå och tända ett ljus för att hedra minnet av någon nära som drabbats av cancer. I Stockholm tänder vi upp 7 000 marschal-ler i Kungsträdgården. Dessa symboliserar antalet kvinnor i Sverige som drabbas av bröstcancer varje år.

Ljusmanifestationen i Stockholm startar kl 16.30 i Kungsträdgården. Skådespelers-kan Marie Göranzon kommer att läsa en dikt. Dessutom medverkar bland andra barbershop-kören Alba Show Chorus och mezzosopranen Anna Larsdotter.

StockholmDatum: 1 oktoberPlats: Kungsträdgården Tid: 16.30 – 20.00

GöteborgDatum: 1 oktoberPlats: Domkyrkoplan Tid: 16.30 – 20.00 (Eventuellt 18 – 22 som ett arrangemang i Kulturnatta).

MalmöDatum: 2 oktoberPlats: SödertullTid: 16.00 – 20.00

Ambassadör med känt ansikteDramatenskådespelerskan marie Göranzon är ambassadör för Rosa Bandet-kampanjen i år. Hon ser det som ett hedersuppdrag.

– Det känns bra att kunna vara ambas-sadör och använda sitt ansikte för att ställa upp i kampen mot bröstcancer, säger hon.

Hon berättar om vänner och kolleger som fått diagnosen. De flesta har klarat sig genom sjukdomen, men ingen går säker.

– Jag är medveten om att jag själv är i riskzonen. Det spelar ingen roll om jag bor på fina gatan och har mycket pengar. Ingen går fri!

Marie Göranzon kommer in på ämnet hälsa och menar att det finns ett

samband mellan livsstil och hur man mår. Skådespelar-yrket kräver en god fysik.

– Vi är beroende av vår andning, vår röst, vår kondition, ben och armar. Vi skulle inte klara av att arbeta så hårt om vi inte skötte oss.

Marie Göranzon engagerar sig i Rosa Bandet-kampanjen med skräckblandad förtjusning. Det är jobbigt att sätta sig in i sjukdomen, erkänner hon, men hon är också förhoppningsfull.

– Det känns härligt med Cancerfon-dens målsättning att försöka minimera bröstcancer i framtiden.

Rosa Bandet– bröstcancer i fokus

Danicahallen i Stockholm den 4 sep-tember 2010 är full av flickor, tjejer, kvinnor, damer, tanter och gummor i alla storlekar och fasoner. De är där för att hämta nummerlappar till Tjejmilen.

Cancerfondens stånd står i mitten av hallen. De flesta som besöker oss är målmedvetna: ”Jag ska köpa ett band”. Vi ler och säljer, tackar och säljer lite till. Mitt på bordet ligger ett silikonbröst. Utlämnat, naket och för många lite skrämmande. Inte för att det är ett bröst precis, utan för att det är preparerat med knölar. Tanken är att besökarna ska kunna prova på hur man gör när man letar efter knölar. De flesta väljer att låta bli.

Men för en 11-åring som Linnea Vaden hag väcker bröstet mest nyfiken-het. Hon bara måste klämma och känna. Sticker fram ett litet pekfinger och fnissar. Mamma Maria Leek stannar upp hon också, visar Linnea hur hon ska göra; vi bjuder på gelehallon.

”Jag har haft bröstcancer”, säger Maria plötsligt och tittar upp. ”Jag upp täckte en knöl, fick strålning och åt medi cin under några år.”

”Men du ser mycket pigg ut i dag”, säger jag lite försiktigt.

”Ja, det är ju tolv år sedan, det var innan jag fick Linnea”, svarar Maria. ”Jag är helt frisk i dag”.

Linnea och Maria drar vidare genom mässhallen och jag står kvar med en känsla av hopp och glädje inombords. Cancer bryter inte ner alla. Alla drab-bade mammor försvinner inte. Att veta det i teorin är en sak – att se det i verk ligheten en annan. Forskningen har verk ligen gett oss verktyg så att många kan räddas till livet i dag. Pengarna gör nytta. Fortsätt gärna att stödja kampen mot bröstcancer!

MAGDALENA HENRIKSSON

"Jag är frisk i dag!"

FOTO

MEL

KER

DA

HLS

TRA

ND

FOTO

MEL

KER

DA

HLS

TRA

ND

FOTO

MEL

KER

DA

HLS

TRA

ND

30 nr 3 2010

Det finns de som aldrig tröttnar på Rosa Bandet-kampanjen.

De kallas anhöriga.

Cancerfondens rosa band 2010Design Liselotte Watkins

Telefon 020-59 59 59 | Plusgiro 901986-0 | cancerfonden.se

Varje år ställs drygt 7 000 bröstcancerdiagnoser i Sverige. Det innebär att var nionde kvinna kommer att drabbas av sjukdomen. Men det är bara halva sanningen – i själva verket är det många fler som drabbas: mammor, pappor, söner, döttrar, vänner och kollegor – alla i omgivningen. Tack vare forskningens framsteg över-

lever i dag cirka 80 procent av alla som får bröstcancer. Cancerfondens mål är att precis alla ska överleva och i den kampen tänker vi aldrig tröttna. Rosa Bandet räddar liv – stöd kampen mot bröstcancer!

Vi tänker besegra cancer. Vill du vara med?

Vi talar om glaset som är halvfullt eller halvtomt. Båda påståendena är lika sanna, men utgångspunkten skiljer. Statistik kan också styra våra tankar. Man kan säga: ”I dag över lever cirka 80 procent av alla som får bröstcancer” eller ”Var nionde kvinna i Sverige kommer att drabbas av bröstcancer”.

Båda är sanning, men den sista egent ligen bara halva sanningen. I själva verket är det många fler som drabbas: maken, sonen, dottern, vännen och arbetskamraterna.

Det är dessa människor som enga ge rar sig i ett långsiktigt givande, som arbetar vidare tillsammans med Cancer fonden för att cancerforskningen ska finansieras och därmed gå framåt.

Sedan starten 2003 har Cancerfondens Rosa Bandet-kampanj samlat in 265 mil joner kronor till bröstcancerforskning.

Kolla brösten!Det kan räcka med

1 minut, 1 gång

i månaden.

Häng upp den här

plasthängaren i

ditt duschrum. Läs

beskrivningen på

hur man gör för

att känna igenom

sina bröst.

Sen är det bara

att göra det!

Beställ informationen på

telefon 020-59 59 59.

Köp ett rosa band. Det kostar 25 kronor och kan från och med den 1 oktober köpas bland annat på Apo teket, ICA, Lindex och Clas Ohlson.

Köp en rosa produkt under oktober månad där en del av pengarna går till Cancer fondens Rosa Bandet-kampanj. Sms:a ROSA till 72988 och skänk 50

kronor. Du får ett digitalt rosa band i mobilen. Operatörens ordinarie sms-avgift tillkommer.

Starta en egen webbinsamling på cancer-fonden.se

Ring in ett bidrag under den di rekt sända Rosa Bandet-galan i TV3 den 28 oktober klockan 20 till 22. Den kommer i år att sändas från Göteborg.

I årets Rosa Bandet-kampanj finns många sätt att delta. Här ett urval av kanske de enklaste:

Anhöriga drabbas, men tröttnar aldrig

nr 3 2010 31

Fettsugning vid lymfödemSkånes Universitetssjukhus i Malmö är det sjukhus i världen som gjort flest behandlingar med fettsugning vid lymfödem.

TEXT MARITA ÖNNEBy ELIASSON FOTO MIKAEL RISEDAL

Metoden går ut på att genom fettsugning ta bort det onödiga fett som bildats i en arm eller ett ben hos patienter med lymfödem.

Ingreppet utförs av överläkare, docent Håkan Brorson som är ansvarig för lymf ödemenheten vid plastikkirurgiska kliniken. Sedan slutet av 1990-talet har han behandlat drygt ett hundratal patienter med lymfödem i armarna och cirka 50 pa tienter har fettsugits i benen. Ingen har hit tills fått återfall.

Redan 1997 presenterade han operations-metoden för internationella kolleger. De trodde att han hade manipulerat bilderna! ”Det är något skumt. Det måste bero på att svenskar äter annorlunda än de som bor runt Medelhavet”, sade en italiensk kirurg.

Nu pratar alla kirurger om fettet i väv-naden vid lymfödem. Håkan Brorsons arbeten blir citerade i världsomspännande medicinska tidskrifter.

Anledningen till att vätskan i arm eller ben stimulerar till fettnybildning vet man inte. Men Håkan Brorson har en teori om att det skulle ha att göra med en kronisk inflam-mation i armen.

I många år har dessa patienter fått un-der hållsbehandling med kombinerad fysi-kalisk ödembehandling (kfö) som bland annat innebär bandagering och elastisk strumpa, så kallad kompressionsstrumpa och ingen kirurgi. Med kfö avlägsnas ansamlad lymfvätska. Ofta är detta till-räckligt, men ibland räcker detta inte utan armen eller benet fortsätter att svullna.

Med ett enkelt test (pitting-test, av eng. pit som betyder grop) kan man avgöra om svullnaden består av vätska eller fett. Man trycker med tummen på armen/benet så hårt som möjligt under en minut. Blir det då inga gropar så vet man att all vätska

försvunnit och att svullnaden i stället består av nybildat fett.

När Håkan Brorson och hans kolleger i teamet tryckte på patienternas armar var det en del som inte uppvisade några gropar, men ändå hade stora armar. Håkan Brorson sökte i litteraturen där det enbart stod om såväl bindväv som lymfa som orsak.

– Men ingen hade någonsin konstaterat att det var fettväv, säger Håkan Brorson som inbjudit Rädda Livet att övervara en

operation av lymfödem enligt hans teknik med fettsugning.

Under en minut kan du följa ingrep-pet på Cancerfondens webbplats. Här är länken: cancerfonden.se/lymfodem. På filmen ser du hur Håkan Brorson suger ut fettvävnad och armen antar en normal storlek.

Håkan Brorson har följt upp de patienter som han opererat vad gäller muskelväv, fettväv och skelett. Han analyserar vad som händer vid olika tider efter operation.

– Efter operationen tar det ungefär tre månader innan armen är normal i storlek. På ben tar det lite längre tid, omkring sex månader. Någon behandling utöver kom-pressionsstrumpa behövs inte.

Blickar vi ännu djupare ner i Håkan Brorsons forskarvärld så hamnar vi i genetiken. Han samarbetar i ett projekt på endokrinologiska kliniken vid Skånes Universitetssjukhus, Malmö.

Nationellt vårdprogramHåkan Brorson är vice ordförande i Riks-

planeringsgruppen mot lymfödem som,

på uppdrag av Cancerfonden, författat ett

nationellt vårdprogram för lymfödembe-

handling. Vårdprogrammet kan laddas ner

från www.lymfödem.nu

Specialistläkare Carolin Freccero, sjukgymnast Barbro Svensson, överläkare Håkan Brorson och

arbetsterapeut Karin Ohlin vid lymfödemenheten på Skånes Universitetssjukhus i Malmö.

Lev som vanligt och behåll strumpan på!Patienter opererade för lymfödem ska ha en kompressionsstrumpa på dygnet om. men en gång fick de lov av sjuk-vårdspersonalen att ta av sig strumpan en vecka på försök.

– Vi visste inte vad som skulle hända, sä ger Karin Ohlin, arbetsterapeut vid plastik kirurgiska kliniken, Skånes Uni-versitetsjukhus i Malmö, men alla ökade i armvolym.

En patient ökade 8,7 dl på en vecka. Så det var bara att trä på kompressions-strumpan igen och några dagar senare hade svullnaden gått ner.

– Vi upprepade proceduren med strumpa av och på efter både två och fem år och effekterna blev de samma. Så strumpan är absolut nödvändig.

Patienter med lymfödem kommer på kontroll en gång om året till lymfödem-enheten vid sjukhuset. Då mäts volymen i armarna och patienterna får det indi-viduellt utprovade antal strumpor de kommer att behöva.

Vid patientbesöket görs dessutom tryck-testet med tummen – pitting-testet. Blir det en grop finns det fortfarande vätska i armen och man behöver strumpor med högre kompression.

Operationen som innebär fettsugning har som mål att armen ska ha samma storlek som den friska.

Först får de nyopererade en kompres-sionsstrumpa som går upp över axeln för att undvika svullnad. Efter en tid vill de flesta byta till en stay up-modell på armen, berättar Karin Ohlin.

– Vi vill tillmötesgå patienternas önske-mål så långt som möjligt. I gengäld måste de ställa upp på våra villkor att alltid bära strumpan.

Direkt efter operationen går patienterna med armen i högläge. När de kommer hem från sjukhuset ska de använda armen precis som vanligt. Den enda restriktio-

nen de har är att de ska försöka undvika infektioner.

– Vi beställer ofta nya strumpor under det första året efter operation. Varje gång minskar vi strumpans mått, tills allt ödem pressats undan. Har strumpan för dålig kompression syr vi in den. Vi lär också patienterna att sy in sina strumpor när de börjar ge efter.

– Man kan gott säga att det är patien-terna som gör jobbet; de har den aktiva rollen efter operation. Daglig användning av strumpa, en ren på och en i tvätten. Detta ska vara en rutin likt den att borsta tänderna.

”Bli vän med din strumpa” går som ett mantra på lymfödemenheten.

– Annars blir det ganska jobbigt om den blir ens fiende som påminner om cancern, säger Karin Ohlin. Vi uppmanar våra patienter att tänka att de gör det här för sin egen skull. Sköter de det här håller sig svullnaden borta. Så ha strumpan på och lev som vanligt!

Gener kan vara på- eller avslagna, precis som en lampa, berättar Håkan Brorson. Komplicerade mekanismer styr. Vissa gener är påslagna för att producera specifika ämnen, exempelvis fettväv eller bindväv.

– Vi ska analysera om det är så att ge-nerna i fettväven är förändrade på något sätt i jämförelse med den friska armen hos patienter med lymfödem.

I forskarlaget tillsammans med avdel-ningen för radiofysik tittar de också på var vätskan finns hos patienterna med lymf ödem. Är det mellan fettcellerna eller kanske till och med inuti fettcellerna? Håkan Brorson och medarbetare försöker finna svaret med hjälp av en mr-spektro-skopi för att analysera fettvävnad. Återigen med jämförelser i den ”friska” armen.

Ytterligare ett projekt går ut på att mäta trycket under kompressionsstrumporna. Ingen har tidigare gjort det på ett konse-kvent sätt.

– Kunde man finna ett instrument att stoppa in under strumpan när patienten kommer på besök så skulle man kunna se om strumpan räcker i tre månader till eller om den bör bytas nu. Med en sådan mätare skulle vi kunna spara både pengar och resurser, säger docent Håkan Brorson.

Arbetsterapeut Karin Ohlin trär på stöd

strumpan.

Hur uppstår lymfödem?Lymfkärlen fungerar som ett slags dräne-

ringsledningar i kroppen. Den vätska som

normalt läcker ut från kapillärerna (tunna

blodkärl) dräneras av lymfkärlen. Hos till

exempel bröstcancerpatienter, som får

lymfkörtlarna i armhålan bortopererade,

rinner vätskan i stället ut i armen. Där

bildas en besvärande vätskeansamling, så

kallat lymfödem, som i många fall leder

till nybildning av fett. Cirka 10 procent av

de bröstcancerpatienter som även får sina

lymfkörtlar i armhålan bortopererade får

ödem i armen. Om även strålbehandling

av armhålan ges ökar risken till omkring

40 procent.

Ödem: Ansamling av vätska i kroppens

vävnader.

Kompressionsstrumpa: En åtsittande

"strumpa" som används för att förhindra

vätskeansamlingar i armar eller ben.

32 nr 3 2010

V i börjar med sjukdomen. Läkare ett sa: du har en tumör i bröstet. Läkare två sa: en inflammerad mjölkkörtel. Läkare tre

sa: det är en bröstcancer. Senare kontroll visar på en hormonproducerande tumör, carcinoid. I bröstet. Tre veckor efter den sista diagnosen var bröstet borta. Först togs tumören bort med tårtbitsmetoden. Där-

efter upptäcktes cancer celler i lymfkörtlar i armhålan och hela bröstet opererades bort. Ett nytt bröst var hon inte intresserad av ”det var rätt tufft utan”. Året var 1985.

Tre år senare fick hon i alla fall en protes med en så kallad Göteborgslambå (en implantation med silikonprotes som kompletteras med en hudflik, lambå, från flanken. Den bildar yttre delen på det rekonstruerade bröstet.)

Det här är drygt 20 år sedan. I Lund träffar jag nu en intressant, slank 66-åring i kläder som matchar den svarta strumpan runt vänster arm. Ödemarmen.

Armen gjorde sig påmind ett år efter can cer-operationen. Det började med att fingrarna svällde; såg ut som prinskorvar. Hon fick lymf pulsa torbehandling under några år. En vecka i månaden behandlades hon

nr 3 2010 33

Jag har inte fåtttillbaka ödemet

Anne Carlsvi har klarat höga hinder i livet. I dag i lekparken med barnbarnet Samuel.

Det gäller att inte ge sig! Det har Anne Carlsvi erfarit och hennes drivkraft har gjort att hon ofta kommit dit hon föresatt sig att komma. Det har gällt familjebildning, skiftande yrkesval, boendeort och tumörform.

TEXT MARITA ÖNNEBy ELIASSON FOTO MIKAEL RISEDAL

under två timmar varje dag och aktivi-teten skulle in i hennes arbetsschema som fritidsledare på en skola.

– Då hade jag mycket stress i mitt liv, säger Anne Carlsvi. Samtidigt blev min mor sjuk. Varje gång jag var ledig åkte jag hem till Trondheim för att hjälpa henne.

Och armen blev allt större. Anne upp-sökte sjukgymnasten Karin Johansson som gav kombinerad fysikalisk ödembe-handling för att minska svullnaden. Ett stramt bandage sattes på Annes arm.

Det var genom sjukgymnasten som Anne första gången hörde talas om plastikkirur-gen Håkan Brorson vid Skånes Univer-sitetssjukhus i Malmö som utvecklat en operationsmetod mot lymfödem. Metoden går ut på att suga ut fett ur den kroppsdel som drabbats av lymfödem. En operation kan du se på cancerfonden.se/lymfodem

Annes arm hade en svullnad på 1,2 liter. Hon kontaktade Håkan Brorson för operation. Efter den har hon varit noga med att använda sin strumpa. Omfånget i armen kvarstår då på normal nivå. Hon erkänner dock att det hänt att hon experi-menterat lite med strumpan.

– Om jag tar av den ett par timmar händer ingenting. Har jag den däremot av en längre tid och dessutom dricker alkohol sväller armen ganska snabbt. Detsamma gäller vid stress.

Anne besväras inte märkbart av sin strumpa. Mer av människors nyfikenhet. I början förklarade hon villigt, tyckte det var hennes plikt att informera.

– Jag berättade om min cancer, mitt bröst och min arm. Nu tycker jag att jag har rätt att ha min sjukdom i fred.

Anne Carlsvi har tidigare arbetat som modersmålslärare i engelska på halvtid. Hon står som norskamerikan i passet och har en lärarexamen. Halvtidstjänsten medförde att hon slapp den arbetsstress som hon menar också påverkat hennes lymfödem negativt.

– Jag har kunnat ta hand om mig själv och mått mycket bra. Och jag har inte fått tillbaka ödemet.

Men visst har det varit en jobbig tid, medger Anne. Många gånger har hon känt sig eländig. Besöken hos terapeuten under ett par år har varit till stor hjälp.

När Anne fick sin tumör i bröstet var

hon 41 år. Några år senare inträdde hon i klimakteriet med allt vad det innebar av svettningar, humörsvängningar och värk här och där.

– Jag bodde då ihop med min partner och hon tog stort ansvar för skötsel av hemmet och matlagningen. Hon kom in i mitt liv när jag opererat in min protes. Jag bodde då ensam efter en skilsmässa från min man som jag har två söner med.

1990 fick Anne en misstänkt cancer i livmodern som skulle opereras bort. Be-skedet kom i samband med att ena sonen fyllde 15 år. Enligt ett gammalt löfte från Anne skulle han och mamma resa till usa då.

– Jag tackade alltså nej till operationstid för att resa med honom i tre veckor.

Operationen ägde rum dagen efter hem komst från usa-resan. En knuta på livmodern; kirurgen ville ta bort ägg-stockarna också. ”Konstaterar ni att det är cancer så får ni göra det, svarade Anne. Annars inte.”

Det var inte cancer.– Man får ta livet som det kommer.

Man har dessutom mer kraft än vad man tror. Jag slapp cytostatika och fick enbart strålbehandling.

Men det fanns en tid då Anne hade in-ställningen att hon lika gärna kunde dö eftersom hon gått och varit ledsen i flera

år. Först saknade hon kraft att ta sig ur sitt äktenskap. ”Det var alltid någon an-ledning till att det var fel tid.” Så fick hon sitt cancerbesked som blev som en signal, en väckarklocka. Då tänkte hon om.

– När man stirrar cancern i vitögat och inte vet om man får leva ett år till. Då kan man inte tillåta sig att vara ledsen längre. Dessa tankar höll mig uppe i flera år. Jag hade nästan skräck för att bli ledsen; försökte hela tiden se positivt på saker och ting. Ville inte gå ner mig i humöret för tjafs som inte har någon betydelse i livet när cancern är så mycket större.

Anne Carlsvi är inte ledsen för att hon haft cancer. ”Det gör livet mer meningsfullt. Efteråt är man lyckligare för att man lever”, säger hon.

– Jag var ganska nyskild när jag opere-rades och gick igenom en stor omställning – dels att barnen blev kvar på gården med pappan, dels att jag canceropererades. Kanhända mitt immunförsvar tog mycket stryk. Jag tror absolut att min sjukdom hade med det att göra.

Nu är Anne pensionär och trivs mycket bra med det. Hon har ett tempo som passar henne. Fyller dagarna med att läsa böcker och göra sådant som hon tycker är trevligt: resa, måla och framför allt umgås med barnbarnet Samuel.

– Nu har jag tid till allt det jag vill göra. Så livet är bra, säger Anne Carlsvi.

34 nr 3 2010

Vid ett besök i Kenya kom Anne

Carlsvi i kontakt med gatubarn i

landet och när hon kom tillbaka

till Lund startade hon en fören-

ing (shangilia.se) som tagit till

uppgift att stödja barnhemmet,

skolan och teaterverksamheten

i Kenya. Insamlingsmålet är

50 000 kronor per år.

– Jag lovade mig själv att jag

skulle göra något för dessa

barn när jag kom hem – och

jag gjorde det, säger Anne

Carlsvi. Den uppgiften har

gett mig mycket. Jag har sett

att det fungerar och det jag

har gjort har bildat ringar på

vattnet.

Stöd till gatubarn i Kenya

nr 3 2010 35

GlädjeDet är svårt att skriva om glädje. Det är som om vi män

niskor dras mot det mörka och hotfulla i våra samtal

och i våra tankar. Om någon är alltför glad kan vi känna

misstänksamhet och tycka att den människan borde

skärpa sig lite.

Kanske är det viktigt att skilja på lycka och glädje.

Lycka är en plötslig och intensiv känsla som kan för

svinna i samma ögonblick som den infinner sig. Medan

glädjen är en djupare mer kvardröjande känsla. Som en

livshållning. Ett av de första tecknen på kontakt med ett

nyfött barn är leendet. Det är underbart att se hur för

äldrarna söker leendet, och dagen då det första leendet

kommer blir en minnesdag. En djup känsla av närhet och

kontakt. Det kan kännas som en hälsning från djupet av

skapelsen. Är det så att själva grunden i allt är glädje? En

lust till liv? Och att leendet är en spegling av detta?

När vi möts och tycker om att mötas så är glädjen där

som ett svar. Och alltid ger det liv. Föder liv. En dag kan

förändras genom ett leende. I min fantasi tänker jag att

eftersom leendet är det första tecknet på kontakt så är

leendet livets första svar. Och när vi ler mot varandra så

ger vi varandra liv. Minns några möten med barn på sjuk

huset när jag arbetade som sjukhuspräst. Allt var sorgligt

och bedrövligt men i mötet fanns ofta glädjen. Så

minnes bilderna är inte bara sorgliga. De rymmer mycket

mer. Mitt i det sorgliga är mötet fortfarande möjligt. Och

ett möte föder glädje.

Jag tror själva skapelsens ursprung är glädje. Varför

skulle annars leendet vara det första svaret på kontakt?

Då går det att tänka att när vi möts är vi med i det som

skapar och ger liv. Det viktiga är då glädjen i mötet.

Leendet och glädjen blir tecknet för vänskap och tillit.

För livets djupaste innehåll.

TillNär du ler

förstår jag hur världen

blev till

I en enda rörelse

förvandlas död till liv

I en enda blick

får framtiden rum

När du ler

förstår jag äntligen

hur jag blir till

Andrum

LARS BJÖRKLUNDKApLAN på SIGTUNASTIFTELSEN

36 nr 3 2010

Det var min kod, mitt lösen. När de orden uttalades skulle alla vara tysta. Jag hade valt meningen själv och tyckte den var hejdlöst rolig, för ni ser och hör väl vad det står? (Al går

och Stefan kommer.) Dock var det faktum att jag nödgades be folk att vara tysta mindre roligt.

Så här var det. Al Gore var i stan för att motta ett pris för sitt miljöengagemang. Jag ”höll i” programmet på scenen som

innan Gores ankomst innehöll en del andra punkter. På scenen kunde vi inte ens höra oss själva trots elektronisk ljudförstärkning. Sorlet var så starkt från tusen självupp-tagna representanter från den göte-borgska eliten att vi på scen fick läsa varandras läppar för att förstå varandra. Har aldrig varit med om maken av visat ointresse! Det var därför jag utfärdat min order att på mitt kommando faktiskt hålla käft. Annars skulle Gores besök bli pinsamt.

”Al Gore och Stefan kommer”, dundrade jag. Och folk höll verkligen käft! Och öppnade dessutom den tre meter breda gången i folkmassan jag önskat. Perfekt!

Och sen fick denna lilla intima krets (nåja!) av göteborgare vara med om något intressant. Nämligen växlingen Al Gore gör mellan sina olika sätt att vara på scen, hans

Harald Treutiger

personligt

olika förhållningssätt till en och samma publik, hans rolltolkningar.

Han står på scen i sammanlagt 15 minuter. (Det var sagt så.) Den första hälften av tiden var en samtalsliknande frågestund, där min tanke var att få Gore inte privat, men personlig. Och som han svarade upp på det! Det märktes att han varit gäst

i varje existerande talkshow i amerikansk television. Med världsvan auktoritet ledde han publiken från skrattsalva till skrattsalva via intensivt lyss-nande och stundtals positivt nickande.

Efter att han jakande be-svarat frågan om han skulle gjort större nytta för världen som amerikansk president än som världens främsta miljöde-

battör de senaste tio åren, ber jag honom säga några ord till de församlade göteborgska beslutsfattarna.

Och nu kommer förvandlingen, nu kommer det stora tricket. Han böjer sitt huvud framåt och lutar det mot sin knutna näve. Han sluter ögonen och kontemplerar i omkring 10 sekunder. Och i ett sådant läge är 10 sekunder oerhört lång tid. Sen släpper han ner armen, öppnar ögonen, höjer upp huvudet och blicken och möter sin publik. Och nu är han inte längre Al Gore – talkshowgästen. Nu är han Al Gore – predikanten. Med tydlig retorisk finess håller han nu ett 5 minuters anförande av peptalk-karaktär hämtat från sitt inre. Publiken är andäktigt samlad och lyssnar intensivt med både beundran och förundran i blick.

För mig var inte det stora vad han sa. Det har vi hört förut och kommer att höra igen. Det stora var förvandlingen. Mäktigt!

Vem i hela världen är då denne Stefan, undrar vän av ordning. Jo, det är Stefan Edman, miljöprofil och värd för Al Gores besök. Red.

”Al Gore och Stefan kommer”

«Publiken är andäktigt samlad och lyssnar intensivt med både beundran och förundran i blick.»

har varit verksam i media sedan 25 år med publika framgångar som 24 Karat

och Expedition: Robinson. Inledde sin journalistiska bana med nyhets- och sam-

hällsjournalistik på olika redaktioner på SVT. I dag anlitas han som intervjuare,

debattledare, moderator och föreläsare.

nr 3 2010 37

Att vänta på undersökning vid misstänkt cancer och på besked innebär för de flesta stor oro och osäkerhet. Många vittnar om att väntetiderna blir allt längre.

En nära väninna till mig fick i slutet av april besked om att hon hade ett återfall i bröstcan-cer efter tio år. Operationen, där bröstet togs bort, gjordes i slutet av maj. Hon fick då veta att hon skulle få vänta minst till midsommar på besked om fortsatt behandling. Midsomma-ren kom och gick utan att hon hörde något.

I början av juli fick hon kallelse till en tid i slutet av månaden, det vill säga nästan tre månader efter att återfallet upptäcktes. Oro inför besked om vilken behandling som skulle bli aktuell, oro för att sjukdomen skulle förvärras och svårigheter att planera sommaren påverkade hela familjen.

En 33årig kvinna upptäckte i maj en knöl i sitt ena bröst. Hon kontaktade sin vårdcentral som remitterade henne till sjukhuset för undersök-ning. Hon fick en tid till utredning, inklusive mammografi, en månad senare.

Kvinnan och hennes partner var mycket oroliga och väntetiden kändes oändligt lång. De försökte därför få en tidigare undersök-ningstid. De frågade också om det var möjligt att få en remiss till undersökning i annat län, men fick nej med hänvisning till att den bokade tiden låg inom ramen för vårdgarantin.

Det är oacceptabelt att behöva vänta en månad för att få en misstänkt knöl i bröstet undersökt.

Dagens väntetider är omänskligt långa och leder till stort psykiskt lidande. Detta lidande borde kunna mildras betydligt av en bättre organiserad vård där väntetiderna förkortas i alla led av cancersjukdom och behandling.

psykologens spalt

yvonne BrandbergPsykolog vid Radium-

hemmet i Stockholm.

Omänskligt långa väntetider

Vinnare!Rätt svar i tävlingen Pestigt:1b, 2c, 3a, 4a, 5c, 6a, 7d, 8a, 9b, 10d.

Tappat matlusten? Ät energirikt!Det är viktigt att den som är sjuk får i sig den näring man behöver för att må så bra som möjligt. Speciellt viktigt är det inför operatio-ner och under be-handlingsperioder med strålning eller cytostatika.

Men det är ju vid dessa tillfällen som aptiten kan försvinna. En strålbehandling kan innebära att man temporärt blir flådd i munnen. Hur kul är det då att se fram emot måltiderna? Man kan ju också bli av med smaken för det som tidigare var delikatesser.

Ylva Orrevall är legitimerad dietist och doktorerad. Hon arbetar på Dietistklini-ken, Karolinska Universitetssjukhuset, Stockholm och har skrivit om maten vid cancersjukdom på Cancerfondens webbplats.

Här är hennes tips när aptiten uteblir: Går du ner i vikt på grund av sjuk-

domen gäller inte längre de kostråd som ges till friska. I stället för fiberrik och fettsnål mat ska du nu äta energirik mat. Annars fortsätter du att minska i vikt och tröttheten tilltar.

Välj mat som ger dig mycket energi i en liten portion. Feta och söta livsmedel innehåller mest energi.

Undvik lättprodukter som lättmar-garin, lättmjölk och mager ost. Berika i stället maten med grädde, majonnäs, olja, margarinklickar och så vidare.

Fiberrik mat tar stor plats i magen. Blir du snabbt mätt, bör du därför inte sätta till extra fibrer i maten, till exempel vetekli eller extragrovt bröd.

Avsluta gärna måltiderna med en efterrätt.

I vissa fall kan kroppen inte ta hand om fettet i maten, exempelvis efter omfat-tande tarmkirurgi. Har din läkare sagt att du bör vara försiktig med fett, ska du na-turligtvis följa läkarens råd. För att maten ändå ska innehålla tillräckligt med energi, bör du diskutera din mat med en dietist.

Företagsvän

3M

Akademiska Hus Öst AB

Barium AB

Bil och Traktorservice

i Stigtomta AB

Deloitte AB

Elekta

EnergoRetea

Här presenteras företags vänner som

köpt Stora marknads paketet och stödjer

Cancerfonden med 50 000 kronor per år.

Vill du engagera ditt företag, kontakta

Susann Henriksson, Cancerfonden,

telefon 08-677 10 77.

Cancerfondens företagsvänner:

Forsen Projekt

GSK

HiQ

Nordvalls

Pfizer

Santa Maria

Siemens

Teleinfo 118 800

38 nr 3 2010

Här publicerar vi insändare liksom inlägg från diskussionsforum på webbplatsen cancerfonden.se och från blogg.cancerfonden.se

Diskussion

Från bloggen: Barn förstår mer än man trorSå här skrev jag på Cancerfondens blogg –

http://blogg.cancerfonden.se/ – och fick

många kommentarer och hejarop. Ett par ser

du nedan.

”Vi möts i duschen efter badmintonmatch-

erna. Det är vår tid att umgås, känner egent-

ligen inte varandra. Nu rann både vatten och

tårar. Den ytterst vuxne sonen ligger på det

stora universitetssjukhuset, berättar hon.

Gått ner 30 kilo i vikt, har slangar lite här

och där. Delmålet är att få upp olika värden

för att kunna ge en tredje behandling mot

cancersjukdomen.

Farmodern är nu ledsen för att barnen,

8 + 8 + 10 år, inte får hälsa på sin pappa.

”Det är bättre att de är hemma och leker”,

säger sonen. ”Jag vill inte att de ska se mig

så här.”

Jag funderar mycket kring barnen. De tänker

antagligen mycket på sin pappa. Saknar

honom, längtar, undrar, är rädda. Kanske

kommer tankar i deras huvuden i stil med:

”Pappa vill inte träffa mig.”

Finns du barn som läser det här och vet?

Berätta vad som kan vara bäst!”MARITA

Någon som verkligen förstårJag är en kvinna på drygt 60 år som förlorade min

man för 7 år sedan. De första åren gick och man

var fullt sysselsatt med allt praktiskt som man

blev ensam om. Hade ingen lust att träffa någon

annan heller.

Allt eftersom tiden gick började känslan komma

tillbaks att jag egentligen var för ung för att

vara ensam. Var ute på flera forum på nätet och

plötsligt en dag får jag kontakt med en man som

var i samma situation som mig. Först var det bara

mailkontakt men sedan bestämde vi oss för att

träffas. Vi bor på rätt så långt ifrån varandra men

vi träffas regelbundet och vi har gjort en längre

resa tillsammans. Våra barn har accepterat det

hela och vi är båda väldigt lyckliga.

Vi pratar dagligen med varandra om praktiska

saker och annat också. Det finns någon som

förstår hur det är att ha förlorat sin livspartner. Hur

man känner i vissa situationer kan man inte för-

klara för någon som inte varit med om detsamma.

Mitt uppe i allt detta som har varit väldigt omtum-

lande upptäcktes att jag fått bröstcancer och har

genomgått både operation, cellgiftsbehandling

och strålbehandling och nu tablettbehandling. Jag

tror själv att hade jag inte haft min vän så kanske

jag inte hade klarat av detta lika bra som jag

gjort. Så nu hoppas jag att vi ska fortsätta kunna

träffas med jämna mellanrum och så får vi se hur

vi gör när vi blir litet friare från våra jobb d v s blir

pensionärer.

Min pappa ville inte att vi skulle se

honom första gångerna han operera-

des och låg på sjukhus. Klart jag och

min lillebror ville träffa honom, han

var ju pappa och vi saknade honom, men

vi ville ju inte agera emot pappas vilja.

Pappa ville inte att vi skulle se honom så.

Efter flera operationer så trodde läkarna

att cancern var borta. Dock så fick han

ett återfall i början av 2010. Tumörer hit-

tades i magen. Han låg först hemma och

behandlades.

Sedan när han skulle till sjukan för att

tömmas på vatten så såg läkarna att han

var för dålig för att ligga hemma. Han

lades in på Radiumhemmet.

Min lillebror och jag fick träffa honom

där. Alla visste att det inte var långt kvar

och det var självklart att vi måste få träffa

pappa några sista gånger. Sedan förflyt-

tades han till Stockholms sjukhem, där

han sedan dog.

Det är klart att det inte var kul att se sin

pappa ligga döende i en sjukhussäng,

men jag skulle inte kunna föreställa mig

att inte ha fått träffa pappa under hans

sista stunder.

Jag tror på ärlighet. Det är min erfarenhet,

som har varit barn med cancersjuk pappa och

mormor. Mina barn har jag alltid varit ärlig mot,

när det gäller min egen cancersjukdom. Barn

förstår mer än vad man tror och kan bli extra

oroliga om de känner att något inte stämmer.

Då jag var liten skulle vi barn skonas, och allt

tystades ner. Det hjälpte inte utan det skapades

så många frågor och oro.

Så mitt råd till dig om du tar med dig barnen,

förbered dem på att pappa inte ser ut som

vanligt. Att han är sjuk – men gör inte detta

utan att pappan vill.

Här är ett par

svar:

Insändare & diskussions -forum

«Då jag var liten skulle vi barn skonas, och allt tystades ner.»

nr 3 2010

Cancerfondens vision är att cancer ska kunna botas. Målet är att fler ska

överleva och färre ska drabbas av cancer. För att nå visionen finansierar

Cancerfonden svensk cancerforskning – forskning som hela tiden gör

framsteg och leder till att fler liv kan räddas. Men Cancerfonden ska

också påverka cancerfrågan här och nu genom opinionsbildning.

Cancer är samlingsnamnet på cirka 200 olika sjukdomar som kännetecknas

av onormal celldelning.

Mer än 60 procent av dem som får en cancerdiagnos blir friska.

Cancer är den vanligaste döds orsaken före 75 års ålder.

AktiegåvaÄgare av börsnoterade aktier kan skattefritt skänka utdel-

ningen från sina aktier till Cancerfonden. En förutsättning är

att man skänker utdelningen före bolagsstämman. Normalt

beskattas utdelningen med 30 procent.

Cancerfondens RikslotteriCancerfondens Rikslotteri är ett skraplotteri där hela överskot-

tet går till Cancerfonden. Varje lott kostar 100 kronor och till

vinsterna hör, förutom stödet till cancerforskningen, möjlig-

heten att vinna en miljon kronor, presentcheckar på Coop och

ICA med mera.

GratulationsgåvaAtt skänka en gratulationsgåva till Cancerfonden är ett

sätt att uppvakta vid födelsedagar eller andra högtidliga

tillfällen. Ett gratulationskort med givarens personliga

hälsning skickas till jubilaren.

StödmedlemEtt stödmedlemskap i Cancerfonden kostar 200 kronor

(100 kronor för ungdomar och pensionärer). Som stöd-

medlem får man fyra nummer per år av tidningen Rädda

Livet som skriver om cancersjukdomar, forskningens

framsteg och Cancerfondens verksamhet.

MinnesgåvaMed en minnesgåva till Cancerfon-

den kan minnet av en avliden vän

eller släkting hedras. Närstående

får en fin hälsning samtidigt som

cancerforskningen får ett värdefullt

stöd.

Regelbundet givandeAtt regelbundet stödja Cancer-

fonden via autogiro eller

betalkort är det effektivaste

sättet att bidra till svensk

cancerforskning. Givaren

väljer själv hur ofta och hur

mycket som ska skänkas. Det re-

gelbundna stödet ger forskningen den kontinuitet den behöver

och autogiro håller nere Cancerfondens omkostnader, så att så

mycket som möjligt av varje skänkt krona når fram.

Spara i fonderDet går att stödja svensk cancerforskning samtidigt som man

bygger upp ett sparkapital. I dag stöds Cancerfonden av Bancos

Humanfond, SEB Cancerfonden och Skandia Cancerfonden. En

procentsats av fondförmögenheten i dessa fonder skänks varje

år till Cancerfonden.

TestamenteEtt testamente till Cancerfonden kan omfatta kontanter, värde-

föremål, aktier, fondandelar, fastigheter med mera. Cancer-

fonden är befriad från skatt på ränteintäkter, aktieutdelningar

och kapitalvinster och tar som testamentstagare ett aktivt

ansvar för att testamentet verkställs på ett värdigt sätt och

med respekt för allt det som testamentet omfattar.

Sätt att hjälpa till

Hit går pengarna – hundratals forskare mot cancer

Siffror om cancer

Det här är Cancerfonden

Grundades 1951 med syfte att

stärka svensk cancerforskning.

Cancerfondens vision är att

cancer ska kunna botas.

Finansierar de bästa forsk-

ningsprojekten i nationell

konkurrens.

Delar för 2010 ut 375 miljoner

kronor till svensk cancerforsk-

ning. Långsiktigt mål är att

kunna dela ut över 400 miljo-

ner kronor varje år.

Cancerfonden har inga statliga

bidrag.

Drygt 9 000 kontakter via Infor-

mations- och stödlinjen.

Cirka 90 000 nya

givare varje år.

50 anställda.

30 huvudmän.

Samlat in drygt 5 miljarder

kronor och delat ut lika mycket

till svensk cancerforskning.

Män

Prostatacancer 8 740

Hudcancer 3 981

Tjock- och ändtarmscancer 3 164

Urinvägscancer 1 752

Lungcancer 1 694

Kvinnor

Bröstcancer 7 301

Hudcancer 3 146

Tjock- och ändtarmscancer 2 822

Lungcancer 1 624

Livmoderkroppscancer 1 380

Källa: Socialstyrelsen

Läs mer:cancer fonden.se

Cancerfonden är den enskilt största finansiären av svensk

cancerforskning. Varje år finansieras cirka 400 forsknings- och

vårdutvecklingsprojekt via Cancerfonden. Cancerfonden har

inga statliga bidrag utan är helt beroende av testamenten

och gåvor från privatpersoner och företag.

Cancerfondens insamlingskonton bevakas av SFI,

Stiftelsen för Insamlingskontroll. De kontrollerar att

insamlade medel går till avsett ändamål. För 2008

gick 17 procent till insamlings- och administrations-

kostnader. Enligt SFIs regler får maximalt 25 procent

gå till detta.

39

B-post

Retur till:

Cancerfonden

101 55 Stockholm

Rädda Livet nummer 3

Documents