Institutionen för samhällsvetenskap Sociologi Kandidatuppsats Höstterminen 2007 2008-02-04 Är prostitution ett uttryck för brist på jämställdhet? – En studie av den unika sexköpslagen Författare: Sofie Johansson Petra Ljungdahl Handledare: Ellinor Platzer
30
Embed
Är prostitution ett uttryck för brist på jämställdhet?205847/FULLTEXT01.pdf · prostitution. Vi beskriver även olika former för prostitution och dess omfattning. Vårt antagande
This document is posted to help you gain knowledge. Please leave a comment to let me know what you think about it! Share it to your friends and learn new things together.
Transcript
Institutionen för samhällsvetenskap Sociologi Kandidatuppsats Höstterminen 2007 2008-02-04
Är prostitution ett uttryck för brist på jämställdhet? – En studie av den unika sexköpslagen
Tabellen ovan är tagen ur Yvonne Svanströms bidrag i International approaches to prostitution – Law and
policy in Europe and Asia (2006:76).
I Tabell Nr: 2 ovan kan vi utläsa att från det att sexköpslagen trädde i kraft den 1 januari
år 1999 har det skett en stor ökning av antalet anmälda brott från år 1999 till år 2003.
2 Ett strafföreläggande antecknas i belastningsregistret. Åklagaren inte väcker åtal och det blir inte någon rättegång. Den misstänkte kan erkänna brottet och acceptera straffet, eller välja att låta åklagaren väcka åtal och målet prövas då av domstol. Strafföreläggande är möjligt för brott där påföljden är begränsat till böter och/eller villkorlig dom (Åklagarmyndigheten 2007). 3 Åtalsunderlåtelse innebär att det varken leder till åtal, rättegång eller påföljd. Däremot antecknas brottet i belastningsregistret vilket kan få konsekvenser om man begår nya brott (Ibid).
12
Med undantag från det första året, har antalet dömda brottshandlingar mer eller mindre
legat på en konstant nivå (2006:74ff).
4.3. Prostitutionens omfattning internationellt
För att få en överblick av prostitutionens utveckling i Sverige, beskriver vi kortfattat
omfattningen av prostitution i andra europeiska länder. Detta gör vi för att på så sätt
placera in Sveriges omfattning i relation till andra europeiska länder. I likhet med Sverige
har även den danska prostitutionen ökat i omfattning de senaste åren och de olika
formerna av prostitution gestaltar sig på liknande sätt. Enligt Nell Rasmussen, forskare
inom kvinnorättigheter, har även prostitutionen i Danmark blivit mer dold (2007:12).
Danmarks olika arenor för prostitution där kontakter knyts är gatuprostitution,
massagekliniker, eskortverksamhet, barer samt Internet. Annalise Kongstad,
huvudansvarig vid PRO-Centret4, menar att antalet prostituerade i Danmark ökat sedan år
1989 och att det övervägande är kvinnor inom branschen. Enligt Kongstad är det omöjligt
att ge ett exakt antal på hur många prostituerade det finns i landet eftersom prostitution
inte är ett lagligt yrke (PRO-Centret 2002:11f). Den största omfattningen finns i större
städer såsom Köpenhamn. Även om gatuprostitution endast utgör en mindre del av
Danmarks prostitution hävdar Kongstad att det idag finns mer än dubbelt så många
gatuprostituerade än vad det fanns år 1989 (Ibid.). PRO-centret uppskattar att det i landet
finns mellan 5500 och 7800 prostituerade och att siffran har ökat de senare åren (PRO-
Centret 2003:8). Det norska ProSentret beräknar att det i Norge finns omkring 2500
prostituerade, vilket i relation till invånareantalet tyder på att Sverige och Norge har lika
stor andel prostituerade (2006:20). I Nederländerna där prostitution accepteras som vilket
yrke som helst är den mest kända prostitutionsformen fönsterprostitution som uppgår till
20 procent av den totala omfattningen (SOU 1995:15:175). I Nederländerna uppskattas
antalet prostituerade uppgå till 35 000, varav cirka tio procent uppskattas vara offer för
människohandeln, främst från Central- och Östeuropa (Utrikesdepartementet 2006:10).
Ekberg uppger att över en halv miljon personer är involverade i prostitution i Tyskland
(2002:9).
4 PRO-Centret är ett rådgivnings, kunskaps- och förmedlingscenter om prostitution
13
4.4. Summering
En föreställning som är starkt förknippad med prostitution är att det enbart är kvinnor
som säljer sexuella tjänster, men undersökningar visar att även män säljer sexuella
tjänster. I Sverige är de vanligaste arenorna för verksamheten gatuprostitution och
inomhusprostitution. Majoriteten av de prostituerade förmedlar sina tjänster via Internet.
Ett förhållandevis nytt fenomen i Sverige är trafficking som är en internationell
människohandel. Köparnas krav på nya individer samt det faktum att många
mellanhänder vill ta del av den lukrativa marknaden anses leda till att fler individer blir
offer för den internationella traffickingverksamheten. Även om förhållandet mellan
prostitution och droger inte är tillräckligt utredd antas relationen mellan prostitution och
droger vara många och komplicerade. Det förekommer regionala och nationella
skillnader av prostitutionens omfattning och form, gemensamt för samtliga städer är dock
att efter sexköpslagen trädde i kraft minskade gatuprostitutionen i landet. Nya siffror
visar dock att denna form av prostitution åter ökat. Omfattningen internationellt skiljer
sig åt markant länder emellan, både i omfattning och form, vilket kan relateras till
ländernas respektive lagstiftningar.
14
5. PROCESSEN FRAM TILL SEXKÖPSLAGEN
5.1. Prostitutionsutredningen 1977
Vi redogör i detta kapitel för de statliga utredningar5 som har varit en del av processen
fram till sexköpslagens införande. Hanna Olsson redogör för att det under 1970-talet var
tillåtet i Sverige att visa pornografiska föreställningar på så kallade sexklubbar. Samhället
genomgick en väsentlig förändring under denna period. En del i denna förändring var att
prostitutionen ökade i sin omfattning, bland annat genom att pornografin var
lättillgänglig. Allt fler unga individer drogs in i prostitution och annonseringar i
dagspress upplyste om tjänsterna. År 1977, samma år som en prostitutionsutredning kom
att tillsättas, vilken vi nedan redogör för, bedrevs över 500 bordeller maskerade som
sexklubbar, massageinstitut eller vad som kallades poseringsateljéer. Uppskattningsvis
beräknades att det fanns omkring 3000 prostituerade i Sverige vid slutet av 1970-talet. I
och med att prostitutionen ökade kom en diskussion under slutet av 1970-talet om
huruvida en kriminalisering av båda parter skulle införas (2006:55).
År 1977 tillsatte den då borgerliga regeringen en prostitutionsutredning med syftet att
bland annat kartlägga prostitutionen i landet. Ordförande i utredningen var Inger
Lindqvist, moderat riksdagsledamot, och som sakkunniga att bistå med kunskaper fanns
både politiskt aktiva, poliser samt forskare för att täcka upp alla områden6 (SOU
1995:60:3). Utredningen presenterades i SOU 1981:71 ”Prostitutionen i Sverige –
bakgrund och åtgärder”. I utredningen framgick det argument till en kriminalisering av
prostitution. En kriminalisering skulle enligt utredningen fungera som en stark restriktiv
faktor för majoriteten av köparna och kriminaliseringen skulle även verka i ett
avskräckande syfte för de prostituerades verksamhet. 1977 års prostitutionsutredning
menade dock att straffbeläggandet av köp av sexuella tjänster skulle kunna få allvarliga
5 Den första statliga utredningen om prostitution tillsattes 1903 då Reglementeringskommittéen fick i uppdrag att föreslå åtgärder mot spridningen av könssjukdomar, enligt Hallberg 2007 i Från kvinnokontroll till könsmakt. Den kommer dock inte beskrivas här. 6 Socialdirektören Arne Borge, polisintendenten Folke Elwein, försäkringsrättsrådet Lars Grönwall, docenten Rita Liljeström, sociologen Sven-Axel Månsson, polisintendenten Anders Nelin, departementssekreteraren Tage Sjöberg samt kriminologen Leif G.W. Person samt som huvudsekreterare Hanna Olsson.
15
följder. Det skulle bli svårare att komma i kontakt med de prostituerade och att stödja
dem med sociala insatser. Ett annat problem till följd av en kriminalisering var att
riskerna för övergrepp mot de prostituerade skulle öka eftersom prostitutionen skulle bli
mer dold. Ytterligare en negativ faktor var att det skulle kunna bli en så kallad
”klasslagstiftning” där enbart den synliga prostitutionen blir uppmärksammad medan
lyxprostitutionen skulle förbli dold på grund av brist på bevis och övervakningsproblem.
Baserat på det faktum att risken att bli upptäckt vid köp och försäljning av sexuella
tjänster är liten ansåg prostitutionsutredningen att en kriminalisering inte skulle vara
effektiv (SOU 1981:71:146). Sven-Axel Månsson hävdar att sekreterarnas och de
sakkunnigas arbete i prostitutionsutredningen år 1977 präglades av en helhetssyn på
prostitutionsfrågan och att denna syn kom att återspeglas i gruppens förslag till åtgärder.
Vidare menar Månsson att resonemanget att prostitution alltid funnits och alltid kommer
att finnas inte håller som ursäkt för att slippa vidta åtgärder. Arbetsgruppen ansåg att
prostitutionen inte är ”naturlig” och därmed kan förändringar uppnås (1981:124f). Ett
citat av Månsson beskriver arbetsgruppens syn på prostitutionsverksamheten:
Dels löser inte prostitution de problem som den är ett uttryck för, dels får den
oftast negativa konsekvenser för de inblandade parterna, i synnerhet för kvinnorna.
Kvinnan är den mest utnyttjade partnern i prostitutionen. Denna grundsyn leder,
enligt arbetsgruppen, till att staten inte bör acceptera könshandeln (1981:125).
Det konstaterades att argumenten för en kriminalisering övervägde, men på grund av de
ovan nämnda skälen beslutade prostitutionsutredningen enbart att föreslå ett förbud mot
de sexklubbar som visade offentliga pornografiska föreställningar. Detta förbud trädde i
kraft 1982 (BRÅ 2000:13f).
5.2. Kvinnofrid och Könshandeln 1993
Det kom att dröja tolv år innan en ny prostitutionsutredning tillsattes. År 1993 tillsatte
den dåvarande borgerliga regeringen två olika utredningar som dels skulle utreda
prostitutionen i Sverige samt dels utreda våldet mot kvinnor. Till den ena utredningen
utsågs dåvarande chefen för Socialdepartementet, Bengt Westerberg, att bilda en
kommission vilken ur ett kvinnoperspektiv skulle klargöra samt utarbeta förslag och
16
åtgärder för att motverka kvinnorelaterat våld. En kommission med namnet
Kvinnovåldskommissionen7 bildades. Kvinnovåldskommissionen kom med utredningen
Kvinnofrid att ta upp frågor gällande ändring av lagstiftning angående våld och andra
övergrepp som män utövar på kvinnor, bland annat prostitution. Kriminalisering av
prostitution togs åter upp i betänkandet i samband med Kvinnofrid.
Kvinnovåldskommissionens utredning föreslog olika åtgärder för att öka jämställdheten i
samhället mellan kvinnor och män samt att förhindra våld mot kvinnor (SOU 1995:60,
Del A:3). Inga lagändringar angående prostitutionen genomfördes, däremot ledde
Kvinnofrid till att fler satsningar på förebyggande åtgärder och förbättringar av skyddet
för kvinnor som utsatts eller riskerar att utsättas för våld: bland annat blev det en stark
framväxt av kvinnojourer i landet (SOU 1995:60, Del B:8f).
Den andra utredningen kom att kallas 1993 års prostitutionsutredning8. Denna utredning
kom till sedan ett antal motioner lagts fram som förespråkade en kriminalisering av både
säljare och köpare av sexuella tjänster. Det fanns nu starkare och fler övervägande
argument för än emot ett förbud av prostitution (BRÅ 2000:13f). Utredningen ansåg att
en kriminalisering av både köpare och säljare av prostitution vore den lämpligaste
åtgärden. Prostitutionsutredningens argument var att prostitution inte är en acceptabel
företeelse i samhället och att kriminaliseringen borde involvera båda parter. Utredningen
menade att om enbart den ena parten skulle begå lagbrott skulle den avskräckande
effekten inte uppnås om enbart köparna riskerade att bli bötfällda.
Prostitutionsutredningen presenterades i SOU 1995:15 Könshandeln. Utredningen bestod
av en sammanställning av olika argument för respektive mot en kriminalisering av
prostitution. Utredningens förslag om att kriminalisera köpare och säljare av sexuella
tjänster skickades till 64 remissinstanser9, som på olika sätt argumenterade åsikterna till
förslaget. Utav de 64 remissinstanserna var det enbart två instanser, Stiftelsen
Kvinnoforum och Polismyndigheten i Stockholm, som helt stödde utredningens förslag. 7 I kvinnovåldskommission 1993 satt bland annat följande: ordförande och ledamot i kommission Britta Bjelle, professor i rättsmedicin Anders Eriksson och socionom Maj Fant. Som sakkunniga förordades professor i straffrätt Madelen Leijonhufvud, avdelningsdirektören Monika Olsson och rådmannen Margaretha Wadstein. 8 I prostitutionsutredningen 1993 satt bland annat följande: Inga-Britt Törnell särskild utredare, som sakkunniga och experter var bland annat: Professor Sven-Axel Månsson.
17
24 instanser avslog kriminaliseringen av båda parter och 14 instanser ansåg att enbart
köparen skulle kriminaliseras. Övriga remissinstanser hade inte yttrat sig gällande
utredningen (BRÅ 2000:15f).
5.3. Sexköpslagen 1999
I rapporten Kvinnofrid var det första gången det officiellt framgick att prostituerade
kvinnor skulle jämställas med andra kvinnor. Detta innebar att jämställdhetsdebatten
utvidgades och kom nu att innefatta även kvinnor inom prostitution (Olsson 2000:145).
När utredningarna från 1993 kom med sina respektive betänkanden hade ett
regeringsskifte ägt rum. 1994 hade socialdemokraterna kommit till makten och det
socialdemokratiska kvinnoförbundet, som 1993 hade föreslagit att könsköp skulle
kriminaliseras, hade nu blivit starkare och drev kravet på en kriminalisering av köparen
av sexuella tjänster. Det socialdemokratiska kvinnoförbundet lämnade 1997 in en motion
om att kriminalisera männens köp av tjänster av prostituerade (Olsson 2006:67ff). Den
dåvarande socialdemokratiska regeringen ansåg i proposition 1997/98:55 att det inte var
acceptabelt att män kunde köpa tillfälliga sexuella förbindelser av kvinnor i ett jämställt
samhälle. Regeringen ansåg att det lämpligaste var att enbart kriminalisera köparen av
sexuella tjänster då det inte är passande att kriminalisera den part som anses vara den
svagare och som utnyttjas av andra som vill tillfredställa sin egen sexuella drift (BRÅ
2000:15f). Motståndare till en kriminalisering var från början den socialdemokratiska
partiledningen, inklusive justitieministern Laila Freivalds, men det socialdemokratiska
kvinnoförbundet drev igenom förslaget vid partikongressen. Andra partier som var för en
kriminalisering var vänsterpartiet - som ansåg att lagstiftningen skulle få en normerande
effekt samt miljöpartiet och centerpartiet. Dessa partier menade att prostitution är ett
uttryck för obalansen i maktrelationen mellan könen (Dahlerup 2004:251). Moderaterna
och folkpartiet tyckte att nackdelarna övervägde på grund av att prostitutionen därigenom
skulle bli mer dold, var för de ansåg att lagen inte skulle få positiva effekter.
Kristdemokraterna var för förslaget men ville införa en kriminalisering av både parter
eftersom det skulle minska både utbudet och efterfrågan (Olsson 2006:67, Dodillet
2006b:76). Ett av motiven bakom sexköpslagen var att efterfrågan skulle minska och att
nyrekryteringen av individer till prostitution då borde upphöra (Svanström 2004:216).
18
Lagrådet hade inga invändningar mot den lagtekniska konstruktionen av lagen om förbud
mot köp av sexuella tjänster, varav justitieutskottet rekommenderade regeringens förslag
som därefter godkändes av riksdagen (BRÅ2000:15f). Sexköpslagen 1998:408 var nu ett
faktum.
Sammanfattningsvis var processen fram till sexköpslagen lång och utdragen. Samtliga
utredningar hade som mål att på något sätt utreda prostitutionens verkan och
biverkningar. Förslagen till en kriminalisering av prostitution i de olika utredningarna
skiljde sig dock åt i viss utsträckning. Själva startskottet för diskussioner kring en
kriminalisering av prostitution börjades på 1970-talet då en kartläggning av prostitutionen
i Sverige genomfördes. En kriminalisering blev aldrig lagstiftad utan enbart argument för
och emot diskuterades. Ytterliggare utredningar tillsattes under 1990-talet då frågan åter
aktualiserades. 1990-talets utredningar kom att innefatta två olika utredningar där den ena
var fokuserad på prostitution och den andra utredningen på våld mot kvinnor. Prostitution
kom nu att betraktas som en brist på jämställdhet. Det socialdemokratiska
kvinnoförbundet var de som tydligast drev på att enbart köparen skulle kriminaliseras.
Sexköpslagen infördes den 1 januari 1999.
19
6. PROSTITUTION SOM JÄMSTÄLLDHETSFRÅGA
6.1. Kvinnorörelsens betydelse
För att komma fram till varför sexköpslagen infördes just i Sverige redogör vi nu för
kvinnorörelsens framväxt under 1960-samt 1970-talet. Den svenska kvinnorörelsen kan
delas in i tre olika vågor. Vårt fokus ligger på den andra vågens kvinnorörelse eftersom
den kan ligga bakom den ökade jämställdheten i samhället och på sikt leda fram till
sexköpslagens instiftande.
Gunnel Karlsson, föreståndare för Nationella sekretariatet för genusforskning, skildrar
uppdelningen till den första vågen kvinnorörelsen till åren 1880-1920, den andra vågen
till åren 1960-70-talen och den tredje vågens kvinnorörelse vilken utvecklades under
1990-talets slut (2002:11). Enligt Eva Schmitz, sociolog med inriktning på
kvinnorörelser, kännetecknades den andra vågens kvinnorörelse i grunden på samma sätt
som den första vågens, det vill säga en mångskiftande politisk rörelse som strävade efter
kvinnors rösträtt i samhället och rätt till arbete (2007:58). Vid slutet av 1960-talet och
framför allt i början av 1970-talet breddades den offentliga sektorn av utbildade kvinnor
från medelklassen. Den svenska kvinnorörelsen uppstod ur denna kategori av kvinnor
(Ibid:113). Under 1970-talets dominerades kvinnorörelsen av vikten av lika rättigheter
för kvinnor och män. Detta likhets- eller jämlikhetstänkandet har också varit styrande i
svensk jämställdhetspolitik sedan 1970-talet där idealet har varit att alla medborgare
oavsett kön ska ha möjlighet till lika rättigheter och skyldigheter. Denna tanke
genomsyrar jämställdhetslagstiftningen, men ideal och verklighet stämmer inte alltid
överens. Kvinnorörelsens mål har genom åren varit detsamma, nämligen att skapa ett
jämställt samhälle utan förtryck på grund av kön (Karlsson 2002:12f).
Emma Isaksson, idéhistoriker vid Stockholms Universitet, framför att tre begrepp var i
central betydelse inom den andra vågens kvinnorörelse: kvinnoförtryck, kvinnokamp och
kvinnofrigörelse (2007:309). Isaksson tar hjälp av Dahlerups definition av en social
rörelse för att framhålla den nya kvinnorörelsen som en social rörelse. Dahlerup
definierar en kvinnorörelse som medvetna kollektiva aktiviteter samt handlingar som har
20
en gemensam utgångspunkt i en feministisk ideologi. Dahlerups definition av en social
rörelse lyder:
medvetna kollektiva handlingar som utifrån en gemensam ideologisk hållning och
inom ramen för någon typ av organisering syftar till omfattande samhällelig
förändring. En social rörelse är en utmaning och protest mot det etablerade
samhället; mot dess normer, värderingar och maktstrukturer (Isaksson 2007:12f).
Dessa protester ledde till ambitionen att skapa jämställdhet mellan könen kom att bli en
politisk fråga i början på 1970-talet (Ibid:38). Det är också år 1970 som den nya
kvinnorörelsen på allvar kom att göra entré i Sverige (Ibid:44). En viktig bakgrund till
den andra vågens kvinnorörelse är könsrollsdebatten under 1960-talet samt den nya
vänsterns uppkomst. Enligt Schmitz, var den andra vågens kvinnorörelse en stark politisk
organisation som var emot alla former av förtryck mot kvinnan.
Kvinnorörelsen blev genom sin kritik mot de sociala krafterna en inflytelserik
organisation mot de sociala orättvisorna och förtrycket mot kvinnan (2007:237).
Kvinnorörelsen framförde stark kritik mot de villkor under vilka kvinnor levde under i
Sverige på denna tid. Rörelsen hävdade att kvinnor var förtryckta och deras kamp gällde
frigörelse från detta förtryck. (Ibid:65ff). Intresset för pornografi hade ökat sedan 1960-
talets sexualdebatt, där pornografin framstått som könsneutral. Kvinnorörelsen ansåg att
pornografin som i första hand skildrade kvinnor och riktade sig till män var ett tydligt
uttryck för förtrycket av kvinnor. En viktig händelse i kvinnornas kamp för frigörelse var
bildandet av Grupp 8 som ville ta upp kampen både mot klassamhället och mot
manssamhället. Denna grupp menade att kvinnors kroppar i det patriarkala och
kapitalistiska samhället hade förvandlats till handelsvaror (Ibid:87). Kvinnorörelsens
kritik mot kvinnors situation var inte begränsad till den offentliga sfären utan sträckte sig
även in i det privata. Deras krav gällde även att kvinnor skulle få bestämma över sina
kroppar och sin sexualitet (Ibid:97f).
Kortfattat innebar den andra vågens kvinnorörelse en stark politisk organisation som var
emot alla former av förtryck mot kvinnan. I början på 1970-talet kämpade kvinnorörelsen
i Sverige bland annat för kvinnor och mäns lika rättigheter. I fokus stod kvinnoförtryck,
21
kvinnokamp och kvinnofrigörelse. Kvinnorörelsens främsta syfte var att skapa en
medvetenhet om kvinnoförtrycket i samhället och bidra till att kvinnor själva skulle
organisera sig för att motverka det patriarkala manssamhället. Vi kommer nedan att
beskriva kopplingen mellan jämställdhetssträvandet och förhållningssättet till
prostitution.
6.2. Jämställdhetsideologin
Enligt statsvetaren Drude Dahlerup är jämställdhet både i Sverige och i Danmark en
målsättning och en officiell regeringspolitik. Trots att det är en gemensam målsättning
skiljer länder sig åt gällande hur jämställdheten praktiseras i verkligheten. Medan den
svenska jämställdhetsdebatten handlar om könsmaktssystem, diskriminering och
kvinnoförtryck, är dessa företeelser inte något som nämns i den danska
jämställdhetsdebatten. Trots att det finns tydliga likheter mellan Sveriges och Danmarks
kvinno- och jämställdhetspolitik finns en klar skillnad länderna emellan. Medan de
politiska partierna i Sverige mer än gärna kallar sig för feminister är detta inte något som
de danska partierna förknippar sig med (2004:234f). Jämställdhet som begrepp
etablerades inte förrän på 1960- och 1970-talen i både Sverige och Danmark. Det uppstod
en könsrollsdebatt och detta var en bidragande orsak till den nya framväxande
kvinnorörelsen i de båda länderna (Ibid:237). Den offentliga debatten om kvinno- och
jämställdhetsfrågor i både Sverige och Danmark har haft sin grund i kvinnorörelserna och
beroende på hur stark rörelserna har varit har utvecklingen av jämställdhetsdebatten
varierat och tagit sig olika uttryck. Under 1990-talet började kvinnorörelserna i Danmark
att avta och nedläggning av de danska partiernas kvinnoorganisationer kom att bli en av
de avgörande faktorerna till att jämställdhetsdebatten började svalna i Danmark
(Ibid:254). Dahlerup menar att kvinnorörelsernas framgång skiftat i förhållande till olika
tidsperioder då de har varit mer eller mindre kraftfulla. Samtidigt som den danska
kvinnorörelsen avstannade institutionaliserades den svenska kvinnorörelsen genom bland
annat de politiska partiernas politiska kvinnoförbund och blev en del av den politiska
makten (Ibid:255).
22
7. KONKLUSION 7.1. Sexköpslagen som symbolisk lag?
Syftet med sexköpslagen är att förhindra prostitution samt att skapa en normbildande
effekt. Huruvida sexköpslagen har haft en normbildande effekt har diskuterats.
Förespråkare för sexköpslagen hävdar, enligt Per Ole Träskman, professor inom
straffrätt, att lagen är en viktig faktor för att skapa ett jämställt samhälle (2005:75f).
Kriminaliseringen av köp av sexuella tjänster har motiverats med att kriminaliseringen
anses medföra en normbildande verkan som i sin tur minskar efterfrågan och utbudet.
Lagstiftningen mot köp av sexuella tjänster anses förstärka kvinnans position i samhället
och därmed öka jämställdheten mellan könen (Träskman 2005:77). Vidare påpekar
Träskman att:
Den svenska lagen om förbud mot köp av sexuella tjänster är inte någon ”stor,
central strafflag”, och det brott som kriminaliseras i lagen kan inte heller bedömas
vara något allvarligt brott. Den svenska kriminaliseringen av sexköp är
betydelsefull närmast på grund av de ideologiska överväganden som den ger
anledning till. Genom kriminaliseringen har man försökt uppfylla vissa syften som
fått ett tämligen starkt stöd i Sverige. Om strafflagen om sexköp har haft någon
positiv effekt utgörs denna av ett ökat fördömande av prostitution. Som
symbollagstiftning har sexköpslagen i kombination med hållningskampanjer
troligen haft en viss effekt (2005:89).
Det Träskman framhåller om att lagen inte är en stor, central strafflag får även stöd av
tabellen på sida 12 (Tabell. Nr: 2. Lagförda och anmälda lagöverträdelser), där det
framgår att ingen hittills blivit dömd till fängelse för köp av sexuella tjänster. Trots det att
ingen blivit dömd till fängelse menar Månsson att sexköpets handlingar har en
betydelsefull mening inom olika nivåer. Sexköp är en handling som ger mening på både
den samhälleliga och den individuella nivån och för att förstå prostitution krävs det en
förståelse av båda dessa nivåer. På den individuella nivån är det mannen som är i fokus
och hans sexuella begär efter något nytt och spännande i kombination med kvinnans brist
på självkänsla. På samhällelig nivå menar Månsson att sexköpet är ett resultat av
samhälleliga normer. Månsson anser att lagstiftningen har både fått positiva såväl som
negativa konsekvenser. Förespråkare för prostitution menar att lagstiftningen är obefogad
23
och att prostitution skall ses som ett yrke. De som däremot anser att prostitution är ett
uttryck för kvinnors underordnade roll menar att lagen är en framgång och att den för
Sverige mot ett mer jämställt samhälle (Månsson 2004).
7.2. Från sexuell frihet till kriminalisering
Frågan om att kriminalisera prostitution har haft en bred partipolitisk förankring i
Sverige. Vid två tillfällen, år 1977 och år 1993, var det en borgerlig regering som förde
upp frågan på dagordningen genom att tillsätta utredningar för att undersöka
prostitutionens omfattning och former. Genom rapporten Kvinnofrid som publicerades
1995 var det första gången som det offentligt drogs paralleller mellan prostitution och
jämställdhet. Den utredningen bidrog därmed till ett nytt sätt att betrakta och att hantera
prostitutionsfrågan. Det som nu kom att hamna i fokus var efterfrågan av sexuella
tjänster, varav prostitution blev en fråga om mäns våld mot kvinnor. Diskussionerna om
en kriminalisering har haft en bred partipolitisk förankring, det som delade de olika
partiernas åsikter åt var frågan om vem som ska kriminaliseras. Det var det
socialdemokratiska partiet som till slut drev igenom förslaget att kriminalisera enbart
köparen i sexköpshandeln. En stark pådrivande kraft bakom sexköpslagen var det
socialdemokratiska kvinnoförbundet som i en motion till riksdagen 1997 uttryckte just
detta. Sverige är det enda land i världen som förbjuder och kriminaliserar enbart köparen
i den så kallade könshandeln.
Vi hade som antagande i vår studie att jämställdhetsideologin har varit betydelsefull för
uppkomsten av sexköpslagen. Genom att beskriva den svenska kvinnorörelsens
framgångar och institutionalisering samt hur den förde jämställdhetsdebatten till en ny
politisk nivå har vi kunnat besvara vår frågeställning: Varför infördes ett förbud mot att
köpa sexuella tjänster just i Sverige? Antagandet kan bekräftas eftersom den starka
kvinnorörelsen och dess uppkomst i Sverige har varit betydande för införandet av lagen.
Kvinnorörelsen lyckades uppmärksamma det kvinnoförtryck som rådde i samhället. När
sedan kvinnorörelsen blev en del av den politiska makten kom en del av
”kvinnofrågorna” upp på den politiska dagordningen. Utredningar tillsattes för att
klarlägga våld mot kvinnor och prostitution uppfattades som en våldshandling mot
24
kvinnan. En kriminalisering av köp av sexuella tjänster ansågs vara i enlighet med ett
jämställt samhälle. Den svenska sexköpslagen är en avspegling av de maktförhållandena
som råder i det svenska samhället. Prostitution är en verksamhet som samhället vill
begränsa och avveckla då könshandeln strider mot samhällets normer och allas lika
värde. Lagen om förbud mot köp av sexuella tjänster är ett resultat av att prostitution
betraktas som ett uttryck för brist på jämställdhet.
7.3 Fortsatta studier
Som vi i studien redogjort för är prostitution svårhanterlig både på en individuell, politisk
och en samhällelig nivå. Prostitution är på många sätt ett aktuellt ämne och Sveriges
sexköpslag och dess effekter diskuteras fortlöpande både i Sverige som såväl i andra
länder. En gemensam lagstiftning för regleringar av prostitution existerar inte inom de
Europeiska länderna, dock har det under den tid som vi genomfört vår studie lagts fram
en motion till riksdagen om en gemensam Europeisk sexköpslag (motion:
2007/08:Ju391). Fortsatta studier inom detta område behövs för att undersöka om det är
möjligt och genomförbart att införa en gemensam lagstiftning mot prostitution. Ett förbud
mot köp av sexuella tjänster hade troligtvis ökat jämställdheten inom de Europeiska
länderna. Vidare forskning skulle fokusera på synen på prostitution i övriga länder och
hur kvinnan eventuellt inte jämställs med mannen eftersom merparten av dem som säljer
sexuella tjänster är kvinnor.
25
REFERENSER Offentligt tryck: Motion till riskdagen (2006) 2006/07:U262. Författad av: Josefin Brink m.fl Motion till riskdagen (2007) 2007/08:Ju391. Författad av: Birgitta Ohlsson m.fl PRO-Centret (2002) Årsberetning 2001. København: Pro-Centret PRO-Centret (2003) PRO-Centrets Årsberetning 2002. København: Pro-Centret ProSentret (2006) Årsrapport 2006. Oslo Kommune: ProSentret Rasmussen, Nell (2007) Prostitution i Danmark. København: Servicestyrelsen Regeringskansliet (2006) Regeringens arbete för ökad jämställdhet, Stockholm: Näringsdepartementet Socialstyrelsen (2003) Kännedom om prostitution 2003. Stockholm: Socialstyrelsen Socialstyrelsen (2007) Kännedom om prostitution 2007. Stockholm: Socialstyrelsen SOU 1981:71 Prostitutionen i Sverige – bakgrund och åtgärder: Stockholm:, Fritzes SOU 1995:15 Könshandel: Stockholm:, Fritzes SOU 1995:60 Kvinnofrid: Stockholm:, Fritzes Sveriges Riksdag (1998) Svensk författningssamling (SFS). Internet: www.riksdagen.se/webbnav/index.aspx?nid=3911&bet=1998:408 ( 2007-12-13) Uppdaterad: 2007-02-16 Litteratur Dahlerup, Drude (2004) ”Feministisk partipolitik? – Om skillnad i dansk och svensk jämställdhetsdebatt” i Framtiden i samtiden – Könsrelationer i förändring i Sverige och omvärlden, Christina Florin & Christina Bergqvist (red), Stockholm: Institutet för Framtidsstudier Hallberg, Hanna (2007) Från kvinnokontroll till könsmakt. Lunds Universitet: Juridiska Fakulteten (examensarbete i rättshistoria, 20p) Isaksson, Emma (2007) Kvinnokamp – synen på underordning och motstånd i den nya kvinnorörelsen. Stockholm: Institutionen för litteraturvetenskap och idéhistoria vid Stockholm Universitet
Järvinen, Margaretha (1990) Prostitution i Helsingfors – en studie i kvinnokontroll. Åbo: Åbo Akademins Förlag Karlsson, Gunnel (2002) ”Från rösträttskamp till fittstimsdebatt” i Kärlek, makt & systerskap – 30 år av kvinnokamp, Lena Olsson (red), Göteborg: Göteborgs stadsmuseum Månsson, Sven-Axel (1981) Könshandelns främjare och profitörer – om förhållandet mellan hallick och prostituerad. Karlshamn: Doxa Månsson, Sven-Axel (2004) ”Mäns könsköp – en meningsbärande handling på flera nivåer” i Hälsans sociala villkor, Ingela Kolfjord & Lena Widding Hedin (red), Lund: Bokbox Månsson, Sven Axel & Söderlind, Peder (2004) Sexindustrin på nätet – aktörer, innehåll, relationer och ekonomiska flöden. Stockholm: Égalité Olsson, Hanna (2000) ”Männen, lagen och prostitutionen” i Strategier och kontrakt för ekonomi och kärlek, Gudrun Nordborg, Karin Ågren och Eva Nilsson (red), Uppsala: Iustus Förlag. Svanström, Yvonne (2004) ”En självklar efterfrågan? Om torskar och sexköpare under hundra år” i Än män då?, Yvonne Svanström & Kjell Östeberg (red), Stockholm: Atlas Svanström, Yvonne (2006) ”Prostitution in Sweden: debates and policies 1980-2004” i International approaches to prostitution – law and policy in Europe and Asia, Geetanjali Gangoli & Nicole Westmarland (red), Bristol: The Policy Press Vetenskaplig tidskrift Dodillet, Susanne (2006a) ”Den stora bordellkalabaliken” i Arena 3/06 (webbartikel) Dodillet, Susanne (2006b) ”Från manlig rättighet till lagbrott: prostitutionsfrågan i Sverige under 30 år” i Kvinnovetenskaplig tidskrift, 2006 nr 4 Olsson, Hanna (2006) ”Från manlig rättighet till lagbrott: prostitutionsfrågan i Sverige under 30 år” i Kvinnovetenskaplig tidskrift, 2006 nr 4 Träskman, Per Ole (2005) ”Den som betalar för sex är en brottsling – om den svenska kriminaliseringen av sexköp som ett medel för att motverka prostitution” i Nordisk Tidskrift for Kriminalvidenskab, 2005-92. årgang Nr 1 Dagspress Borgström, Claes (2006) ”Ett samhälle med prostitution når aldrig jämställda löner” i Dagens Nyheter, 2006-10-08. SvD (2007) ”Sverige ensamt om att förbjuda prostitution” i Svenska Dagbladet, 2007-09-25
27
Rapporter och skrivelser Brottsförebyggande rådet (2000:4) Förbud mot köp av sexuella tjänster – tillämpning av lagen under första året. Stockholm:, Fritzes. Ekberg, Gunilla (2003) “The International Debate about Prostitution and Trafficking in Women: Refuting the Arguments” i Seminar on the effects of legalization of prostitution activities – a critical analysis, Integrations- och jämställdhetsdepartementet: Stockholm (N3006) Laanemets, Leili (2007) Navet: Om kvinnor, prostitution, metadon – och subtexbehandling. Stockholm: Mobilisering mot Narkotika Lautrup, Claus (2002) Unge i prostitution og lovgivning- Evaluering af Straffelovems §223 a. København: PRO- Centret Olsson, Niclas (2007) När prostitutionen flyttade in i vardagsrummet. Malmö stad: Prostitutionsenheten Elektroniska källor JämO (2007) Jämställdhet. Internet: www.jamombud.se/omjamstalldhet/default.asp (2007-11-29) uppdaterad: 2007-08-16 Regeringskansliet (2007) Vad betyder orden? Internet: http://www.regeringen.se/sb/d/2509/a/15278#R (2008-01-14) uppdaterad: ingen uppgift Svenska FN-förbundet (2002) Frågor och svar. Internet: www.fn.se/faq_show.asp?nodeid=108&iLev=1&iHasChild=0&newsid=131&faqid=131 (2007-12-05) uppdaterad: 2002-04-24 Svidén, Jörgen (2003) Internet: www.kvinnofrid.se/temp/kronika_MOB.html (2007-12-11) uppdaterad: 2003-12-09 Utrikesdepartementet (2006) Mänskliga rättigheter i Nederländerna 2006. Internet: www.manskligarattigheter.gov.se/extra/document/?instance=1&action_show_document.447.=1 (2007-12-17) uppdaterad: uppgift saknas Åklagarmyndigheten (2007) Strafföreläggande. Internet: www.aklagare.se/Aklagarens-roll/Atalsbeslutet/Strafforelaggande (2007-12-17) uppdaterad: uppgift saknas Övriga källor – Seminarie, Sveriges Kvinnojourers Riksförbund (SKR) 2007-11-23 Lagerföf, David (2007-11-23) Representant för Ecpat: Barnprostitution (föredrag) Nilemar, Anna Lena (2007-11-23) Kammaråklagare på internationella åklagarkammaren Stockholm: Vad säger lagen om trafficking (föredrag)