Plumsa i? AVOT!

Plumsa i? Avot! BESKRIVNINGAR AV AVO-PROJEKTETS VERKSAMHET 2008–2011

AVO-PROJEKTETS RAPPORT 1/2012

2 rapporter 2012

Innehåll

FöRORdTiina Front-Tammivirta ............................................. 3

SAMMANdRAG .......................................................... 5

KOORdINERINGSGRuNdSTENARNA OcH SAMFälld KOMMuNIKATION I AVO- NäTVERKSPROJEKTETTiina Front-Tammivirta, Anne Rongas och Titi Tamminen ............................................................ 7

ETT GEMENSAMT dISTANSdISKuSSIONSMEdIuM FöR dE MEdVERKANdE I AVO-PROJEKTETJoanna Kalalahti .....................................................15

uTBIldNINGEN AV läRARE I SOcIAlA MEdIA OcH uTVEcKlINGEN AV dENAri-Matti Auvinen och Kaisa Honkonen-Ratinen ......................................25

NäTVERKET FöR MEdBORGARSAMHällET I wEBBTIdSåldERN PRöVAdE På OcH uTVEcKlAdE NyA KONcEPT Antti Poikola .............................................................33

”VI VAR HElT BORTA, uTE FRåN KlASSRuMMET – OcH VI läRdE OSS!”Outi Vahtila, Johanna Salmia, Annika Michelson och lotta linko .....................37

VISdOM NäR MAN GöR wIKIER – JäMlIK PROduKTION AV MATERIAl SKAPAdE EN Ny VERKSAMHETSMOdEllJoanna Kalalahti .....................................................61

ANVäNdNING AV dEN VIRTuEllA VäRldEN SEcONd lIFE I uNdERVISNINGENRiitta liski, Päivi Svärd, Isto Huvila, Kim Holmberg ...................................73

EducOSS FRäMJAdE FRAMGåNGSRIKT ANVäNdNINGEN AV FRI PROGRAMVARA OcH PROGRAMVARA MEd öPPEN KällKOd I uNdERVISNINGENElias Aarnio ..............................................................89

Suomen eOppimiskeskus ry, Visamäentie 33, 13100 Tavastehus, [email protected]

Översättning till svenska: Verbum Kielipalvelut Oy/Max Buch • Layout: Adverbi Oy • Tryckeri: Kirjapaino Fram

ISBN 978-952-67714-0-3 (den tryckta publikationen) • ISBN 978-952-67714-1-0 (den elektroniska publikationen)

rapporter 2012 3

Förord

I och med projektet Öppna nätverk för inlärning (AVO) har öppen produktion och delning blivit mer mångfa-cetterade. Det har uppstått ett stort antal kollektivt

producerade evenemang och publikationer. den kollekti-va verksamheten har märkts i planeringen och implemen-teringen av evenemang, utbildningar och sammankoms-ter samt i deltagandet för att utarbeta och kläcka idéer för material i nätverkets kollektivtjänster och wikier.

Både utbildningskonceptet för sociala medier, Mo-bilsommarskolan, AVOs webinarieserie (ca 40 webina-rier), funktionella och aktiverande sessioner för konfe-renser (bl.a. för ITE-dagarna, DCL-konferensen) samt en rad miljöer för sociala medier och material för dem har uppstått i jämlik produktion. Jämlika produktioner har ut-förts mellan projektaktörerna och i öppen form för utom-stående deltagare. Projektets omfattande nätverk har varit en god ”testmiljö” för användningen av nya tjänster och webbrum; via det nationella nätverket har över tio organisationer och tiotals experter i sex delprojekt va-rit aktiva inom projektet under åren 2008-2012. Över 2 500 personer har deltagit i de utbildningar och evene-mang som ordnats inom ramen för projektet.

Inom AVO-nätverket har man flitigt använt sig av nya tjänster och webbrum, med hjälp av vilka aktörer som även kan befinna sig långt ifrån varandra har kunnat uppleva en känsla av att närvara i kollektivet. urvalet av kommunikationsmedier har varit brokigt. Ett mål har i själva verket varit att testa och pilotera nya tjänster i pro-jektverksamheten. På grund av öppenhetsprincipen har man favoriserat gratis redskap och tjänster som fritt kan tas i bruk. Projektarbetare som är verksamma på olika håll i landet utmanar traditionella tillvägagångssätt att hålla kontakt och diskutera. För att hålla samman det omfattande projektet och för rapporteringen om projek-tet såväl inom projektet som externt har det krävts en ny slags verksamhetskultur, som i sin tur har skapat gro-grund för nya slag av projektpraxis.

Denna rapport innehåller åtta berättelser, av vilka var och en belyser praktiska implementeringar av projektet ur olika synvinklar. Följande berättelser ingår: koordine-

marskoleevenemanget (Outi Vahtila, Johanna Salmia, Annika Michelson och Lotta Linko); webbtidsålderns medborgarsamhälle (Antti Poikola); Second Life (Riitta Liski, Päivi Svärd, Isto Huvila, Kim Holmberg); det jämli-ka produktionsprojektet vishet när man gör wikier (Joan-na Kalalahti) samt Educoss (Elias Aarnio).

Publikationen har tillsammans med undertecknad redigerats av Oili Salminen. Rapporten har gjorts möj-lig tack vare AVO-nätverkets aktiva, men kreativa grupp medarbetare. Ett varmt tack till er alla!

Tavastehus i mars 2012Tiina Front-TammivirtaKoordinator för AVO-projektetSuomen eOppimiskeskus ry

På grund av öppenhetsprincipen

har man favoriserat gratis redskap och tjänster

som fritt kan tas i bruk. Projektarbetare

som är verksamma på olika håll i landet

utmanar traditionella tillvägagångssätt att

hålla kontakt och diskutera.

ring och projektkommunikation (Tiina Front-Tammivirta, Anne Rongas och Titi Tamminen); distansdiskussions-medier för dem som är verksamma inom projektet (Joan-na Kalalahti); utbildning i sociala medier för lärare (Kaisa Honkonen-Ratinen och Ari-Matti Auvinen); mobilsom-

4 rapporter 2012

rapporter 2012 5

AVO-projektet (Öppna nätverk för inlärning, 2008-2011) letade efter metoder för att gemensamt produ-cera läromedel; det utvecklade också tillvägagångssätt för öppen produktion och delning och marknadsförde ett kollektivt sätt att planera och genomföra tilldragel-ser, funktioner och kurser. Samarbetet mellan de elva organisationer som deltog förlöpte i stort sett väl. Den nya kulturen att arbeta tillsammans och låna kreativt anammades i olika utsträckning vid olika tidpunkter.

Projektets huvudsakliga kännetecken var nätver-kan. Jämlik produktion och peer learning var tillsam-mans med att skapa och upprätthålla nätverk av cen-tral vikt för dess sätt att arbeta. De resultat som uppnåddes var utmärkta.

Implementeringen sysselsatte tusentals personer. Det omfattande nätverket på nationell nivå omfattade mer än tio organisationer som var involverade i projekt-arbetet och dussintals experter som deltog i de sex underprojekten åren 2008-2011. Över 2 500 personer deltog i de utbildningsaktiviteter och evenemang som ordnades under projektet.

AVO-nätverket använde aktivt nya tjänster och webb-rum så att de vitt spridda deltagarna kunde skapa sig en känsla av närvaro i projektkollektivet. Urvalet av kommunikationsmedier som användes var med avsikt omfattande, eftersom ett av projektets mål var att tes-ta och pilotera nya tjänster som projektet erbjöds an-vända. Ett brett urval webbtjänster och webbrum togs först i bruk internt inom projektet, och sedan utbilda-des olika intressegrupper i användningen av dem.

Den här projektrapporten är avsedd för inlärare och användare vid olika utbildningsanstalter och organisa-tioner som sysslar med öppen inlärning, öppna arbets-kulturer, sociala medier, innehållsproduktion, virtuella

OIlI SAlMINEN

Sammandrag

världar och mobila lärohjälpmedel för undervisningsän-damål, liksom för dem som använder fri och öppen pro-gramvara i skolan. Det kommer att publiceras två and-ra rapporter över AVO-projektet:

• AVO på öppen kollisionskurs – utmaningar när man kombinerar den reella världen och webbens värld (AVOimesti törmäyskurssilla – haasteita reaali- ja verkkomaailman yhdistämisessä)

• AVOs vågor kluckar – öppenhet i sikte! (AVO:n lai-neet liplattavat – avoimuutta näkyvissä!)

Dessa rapporter kommer att gå igenom hur framgångs-rikt och effektivt projektet var. Den här rapporten inne-håller åtta berättelser, av vilka var och en belyser prak-tiska implementeringar av projektet ur olika synvinklar. Berättelserna är följande: koordinering och projektkom-munikation (Tiina Front-Tammivirta, Anne Rongas och Titi Tamminen); distansdiskussionsmedier för dem som är verksamma inom projektet (Joanna Kalalah-ti); utbildning i sociala medier för lärare (Kaisa Honko-nen-Ratinen och Ari-Matti Auvinen); mobilsommarsko-leevenemanget (Outi Vahtila, Johanna Salmia, Annika Michelson och Lotta Linko); webbtidsålderns medbor-garsamhälle (Antti Poikola); Second Life (Riitta Liski, Päivi Svärd, Isto Huvila, Kim Holmberg); det jämlika produktionsprojektet vishet när man gör wikier (Joanna Kalalahti) samt Educoss (Elias Aarnio).

AVO-projektet genomfördes på verksamhetslinje 3 i det nationella ESF-utvecklingsprogrammet för Fast-lands-Finland: Öppna inlärningsmiljöer främjar aktivt medborgarskap. Projektet finansierades av ELY-centra-len i lappland och koordinerades av Suomen eOppi-miskeskus.

6 rapporter 2012

rapporter 2012 7

Frågan huruvida goda tillvägagångssätt kan överföras förblev uttömmande obesvarad. I rapporten presente-ras några sätt, på vilka man kan göra andra förtrogna med goda tillvägagångssätt och på så sätt främja ut-nyttjandet av dem i andra projekt och verksamheter. Det talas också om också vad som i tre års arbete (sammanlagt 22,5 personarbetsår) har varit sådant, som vi utgående från våra egna erfarenheter kan re-kommendera att andra tar i bruk i vittomfattande pro-jekt av motsvarande slag inom såväl den offentliga för-valtningen, medborgarsamhället som företagsvärlden.

dessutom granskas det vilka interaktionsmodeller som var i bruk i projektet och vilka resultat man fick av dem. I redogörelsen berörs också andra ämnen som känns nödvändiga, för att koordineringens andel inom hela projektet ska få sin rätta infattning. Med en sådan kartläggning av landskapet hoppas vi att läsaren får en

TIINA FRONT-TAMMIVIRTA, ANNE RONGAS OcH TITI TAMMINEN

Case: Koordineringsgrundste-narna och samfälld kommuni-kation i AVO-nätverksprojektet

Den här delrapporten beskriver den administrativa koordineringen av AVO-projektet och

kommunikationen inom projektet, vilka var Suomen e-Oppimiskeskus ansvarsområden. När

man antecknade erfarenheterna av och synpunkterna på koordineringen av och kommuni-

kationen inom projektet Öppna nätverk för inlärning betonades ofrånkomligen sådana teman

som nätverk, interaktion, hjälpande och att göra tillsammans, talkoarbete, internationalitet

samt glädjeämnen och bekymmer i nätverksarbetet. Till koordinatorns viktigaste uppgifter

hörde att möjliggöra samarbete mellan ett stort antal medverkande och att skapa fungerande

interaktionsmodeller. De kommunikationsåtgärder och -implementeringar som koordinatio-

nen ansvarade för stödde i praktiken koordineringsarbetets strävanden och även arbetet i de

övriga delprojekten. Dessutom redogörs det i rapporten för vad som skedde i projektet.

uppfattning om hur mångfacetterad AVO är och de ut-löpare som breder ut sig till dess olika medverkande. Många är sannolikt också intresserade av att veta, i vil-ka frågor eller verksamheter resultaten inte uppfyllde målen eller rentav misslyckades. Om dem delar vi med oss av några erfarenheter.

det har i synnerligen stor utsträckning medverkat människor inom olika branscher från olika håll i Fin-land. Detta har underlättat arbetet. Det har varit möj-ligt att sprida information om projektet i olika nätverk och för det har vi fått hjälp av såväl kända som okända. Man kan med fog säga att alla VI som varit verksamma i olika projekt gjorde AVO tillsammans.

Allt som allt har denna projekthelhet med ivriga och motiverade nätverksaktiva varit lärorik, inspirerande och uppmuntrande. Vi har också hört andra som varit med i projektet använda de här adjektiven. Feedback-

8 rapporter 2012

en på projektet har också i huvudsak varit positiv. Man har sällan hört negativa utvärderingar. Finansierings-programmets huvudprojekt Aktiivi har i huvudsak gett positiv feedback på AVO, sporrat och vid behov dragit upp riktlinjer för verksamheten.

Det är alltid till heder för ett projekt, om implemen-teringen av dess grundtankar fortsätts. detta lyckades, och en ny omfattande projekthelhet, projektet Genom

öppenhet kraft åt inlärningsnätverken startades i bör-jan av 2012. Det har som mål att etablera och stärka en kollektiv, deltagande och nätverksartad verksam-hetskultur i de läroanstalter och organisationer som deltar samt i deras intressegrupper. ÖPPENHET, NÄTVERK OCH INLÄRNING INGÅR I DE ELEMENT SOM AVOS STENFOT BESTÅR AV

AVO-projektet genomfördes på verksamhetslinje 3 i det nationella ESF-utvecklingsprogrammet för Fastlands-Finland: öppna inlärningsmiljöer främjar aktivt medbor-garskap. I utvecklingsprogrammet Öppna inlärningsmil-jöer främjar aktivt medborgarskap har man sedan 2008 satt sig in i aktivering av medborgarna i olika slags inlärningsmiljöer. Utvecklingsprogrammet som ingår i ESF-programmet har finansierat 14 olika projekt, av vil-ka ett har varit AVO. Tre nya projekt har inlett sin verk-samhet omkring årsskiftet 2011-2012.

I huvudprojektet AKTIIVI ingår nationella nätverks-projekt, vilkas resultat används av alla medborgare. Målet för nätverksprojekten är att stödja samarbetet inom temaområdet, öka kompetensen, förmedla infor-

mation och best practices samt samtidigt främja ett smi-digt utnyttjande av teknologi. Till projektmålen hör ock-så att leta fram sådana produktidéer, som man skulle kunna omsätta i affärskoncept. de resultat man efter-strävar stöder utarbetandet av nya slags inlärningsvä-gar för olika slags studerande. Man försöker eliminera hinder, bromsar och återvändsgränder för inlärning och för aktiva medarbetare skapas mångahanda möjlighe-ter att lägga fram sin egen kompetens (se t.ex. Häme-wiki, http://ttstyt.wordpress.com/tietoa/).

I projektets namn beskriver orden ”öppna nätverk för inlärning” mycket väl vilka frågor som har stått i fo-kus för verksamheten – liksom fixpunkter, kring vilka AVO har byggt upp sin verksamhet. öppenheten och nätverken har i det här projektet varit det som möjlig-gjort, stött och effektiverat inlärningen. Tillsammans är de här tre orden de viktiga hörnen i triangeln och inget av dem skulle vara lika resultatrikt utan de andra.

AVO piloterade, utbildade och stödde införandet av nya koncept i läroanstalter och medborgarverksamhet. Speciellt viktigt i koncepten var att det ingick pedago-giskt lämpliga egenskaper och drag. I AVO stödde vi också kritiskt ibruktagande, vilket innebär försök och analyser vid inkörningen av nya modeller och möjlighe-ter att ändra modellen, om det inte är meningsfullt att använda den i objektet. Finansieringen av AVO-projek-tet har årligen varit ca 860 000 euro, varför slutsum-man för finansieringen under hela treårsperioden blir drygt 2,5 miljoner euro. Av denna summa var 15 pro-cent självförskaffade pengar, varav hälften härstamma-de från kommunal finansiering och den andra hälften från kurser i sociala medier som ordnades för kommu-nala organisationer. Vad gäller beloppet i euro är pro-jektet ganska stort i Europeiska socialfondens (ESF) fi-nansieringsbeslut, men när man jämför det med projekt inom EU-ramprogrammen och övriga projekt på EU-nivå, är det ganska litet. Projekten i medel- och stor klass går i dem ut på 8-10 miljoner euro.

I koordineringen av projektet var skötseln av penning-angelägenheterna och betalningarna mycket arbetsdry-ga. En väl skött ekonomi ger som känt rörelseutrymme för den egentliga verksamheten och aktiviteterna. Sköt-seln av ekonomin förlöpte väl, även om vi emellanåt blev tvungna att uppmana innovativa medarbetare att hålla sig till tidtabellerna.

Det har samlats ansenliga mängder material från ko-ordineringen. Projektrapporteringen och utanordningar-na har åstadkommit 20 stora mappar med breda ryg-gar utanordningsmaterial och innan projektet arkiveras är det sannolikt ännu sex likadana mappar på väg samt

Öppenheten och

nätverken har i det

här projektet varit

det som möjliggjort,

stött och effektiverat

inlärningen.

rapporter 2012 9

uppföljningsdata, beslutsdokument, utanordningsbeslut osv. Så någon papperslöshet kunde man alltså inte hel-ler uppnå i det här projektet som utnyttjat digitalisering.

Personalmängden har varierat periodvis. I medeltal har det samtidigt deltagit 50-60 personer, antalet ar-betstagare i heltidssyssla har största delen av tiden va-rit en till två och förutom dessa har det funnits personer som arbetat på deltid. Ett stort antal experter av olika slag har medverkat i projektet. På grund av personal-omsättningen har det varit mycket orientering i arbetet.

EN GOD PLAN ÄR TILL HJÄLP VID GENOMFÖR-ANDE OCH KOORDINERING

Genomförande och rapportering är noggrant reglerade i EU-finansierade projekt. Då beredningsgruppen för AVO-projektet 2007 började göra upp en plan för finansiering-en, var världen mycket annorlunda än nu. de nuvarande tillämpningarna och tjänsterna inom mobilkommunika-tion, sociala medier och de virtuella världarna var bland annat först på intåg och en del av dem var ännu helt okända.

Det är klart att det är svårt, kanske till och med omöj-ligt att göra upp planer på ett område som ändrar och förnyar sig så snabbt som e-lärandet. Hur man skulle få finansiering var dock avhängigt av projektplanen och an-sökningsförfarandet. Det var till den delen lyckosamt – eller framsynt – att beredningsgruppen kunde göra pla-nerna så exakta som krävdes, men samtidigt så flexibla

AVO I SIFFROR 2008–2011

Deltagare Mål Realiserade (31.12.2011)

Företag 10 87

Organisationer 200 255

Personer 850 2533

Kvinnor 600 1526

Män 250 1007

Undervisnings- och handledningsdagar och dagsverken

Mål Realiserade (31.12.2011)

Närundervisning 900 1616

distansundervisning 850 851

Handledning och konsultering 290 300

övriga dagsverken 150 157

Sammanlagt 2190 2924

att det var lätt att ändra dem. Och det har faktiskt varit av behovet påkallat att utföra ändringar på vägen.

utan aktiva medarbetare tynar vilket som helst pro-jekt bort och upphör eventuellt att åstadkomma resultat innan dess uppdrag är slutfört. I AVO-projektet var de som stödde och deltog hela tiden med om att utföra sin egen andel, men också om att hjälpa andra medverkande. AVO-konsortiet bildades av Aalto-universitetets Mediela-boratorium, Tammerfors universitet INFIM, åbo Akademi, Hämeen ammattikorkeakoulu, Otavan Opisto, Medborgar-forum SKAF, Innopark teknologicentrum, Hämeen kesäyli-opisto, Tavastehus stad, Kotka stad och HcI Productions.

Under projektets gång har man utvecklat använd-ningen av mobila enheter, bloggar och wikier i inlärning och interaktion, användningen av tredimensionella vir-tuella världar och online-konferenser i undervisningen, pilotering av redskap i sociala medier, lösningar med öppen källkod samt webbgemenskaper som inlärnings-resurs för läraren. Ett viktigt delområde har varit utvär-dering av kollektivutformat material. Det har varit svårt, men samtidigt har man här varit tvungen att engagera sig och observera, hur den egna verksamheten påver-kar andra och andras resultat. Samarbetet inom en vid-sträckt grupp medverkande står pall, då förutsättningar-na och principerna för verksamheten är tydliga.

Man ska lägga märke till att krafterna har samlats och att det kollektiva bemödandet har skett självstyrt utan projektkoordinering. Vi tycker att nätverksarbetets

10 rapporter 2012

positiva sida här syns på ett lysande sätt. Det har ock-så i övrigt utförts en ansenlig mängd frivilligarbete. De utförda timmarna har inte räknats noggrant ihop.

KOMMUNIKATIONEN I PROJEKTET

urvalet av kommunikationsmedier har varit vittomfat-tande ända från början och de nya tjänster som kommit upp under projektet har testats och piloterats flitigt. På grund av projektets natur och de medverkande har ex-perimenten med nya medier och utvärderingen av dem på ett naturligt sätt blivit en del av valet av kanaler-na för växelverkan. Öppenhet har varit ett genomgå-ende tema för hela projekthelheten och därför har man i mån av möjlighet gynnat gratis redskap och tjänster, som man fritt kan ta i bruk.

I AVO-projektet befäste sig som kanaler för diskus-sion och för att dela med sig av information från för-sta början projektwiki för projekthanteringen, e-postlis-ta, Google-kalendrar som delades ut till dem som var verksamma i projektet för både interna och externa eve-nemang, regelbundna konferenser över webben (ca 1 gång/2 mån.) och på platsen (2 ggr/år). En måndags-bulletin distribuerad på e-postlistan fungerade som veckobulletin för projektet och den sammanställdes öp-pet i ett dokument som delades på Google Docs. De-lade dokument har använts mycket och på så sätt har man undvikit att sända olika versioner av och an per e-post. I den interna kommunikationen och den samfällda planeringen användes också kollektiva mindmaps, ut-bildningsplaneringswiki samt mobilvideor på EVO-kana-len i Bambuser-tjänsten.

Den externa kommunikationen har också i stor ut-sträckning skötts över webben. Den aggregerade blog-gen Avoinvirta har gjort tjänst såväl som en uppfölj-ningskanal inom det egna nätverket som en extern informationskanal. Man kan följa med projektmedarbe-tarnas egna bloggar samt andra bloggar med anknytning till ämnet på en och samma webbadress.

Man önskade få ett virtuellt kaffebord för interak-tion i realtid för dem som så önskade. Man inledde för-

söket med Flowdock-tjänsten, från vilken man övergick till Organisations-Qaiku och till slut till den sociala platt-formen Yammer. Man bytte tjänst två gånger, eftersom Flowdock blev avgiftsbelagd och Organisations-Qaiku in-te visade sig vara något lätt redskap att hålla kontakt med. det virtuella rummet skapade en känsla av sam-hörighet bland sina användare; för en som ensam utför projektarbete i sin organisation var det här ett viktigt stöd. Snabba reaktioner och svar på frågor och funde-ringar som slängdes ut i det virtuella rummet gav tidvis upphov till en stark känsla av samhörighet.

Som medier för webbkonferenserna användes i hu-vudsak programvaran för webbkonferenser Adobe Con-nect Pro (ACP), Skypes gruppchattsfunktion med stöd av wiki och kollaborativa texteditorer (Etherpad). man prövade också på ett wikimöte, där man vid en given tidpunkt diskuterar på wikins mötessida. Det fungerar inte på bästa möjliga sätt att förmedla videobild mellan många användare med de nämnda hjälpmedlen; i acp-förbindelsen tar den rörliga bilden upp mycket band-utrymme och försämrar kvalitén på förbindelsen. Man ansåg dock att det räckte med att använda ljud och text vid konferenserna, i synnerhet som man redan ha-de bekantat sig med gruppen öga mot öga.

I augusti 2011 tog man som en nyhet på försök i bruk hangout-funktionen i tjänsten Google+, där högkvalitativt ljud och rörlig bild mellan hela tio deltagare är förenade. För måndagsmorgonens konferenser mellan projektmed-arbetarna var Google+hangout verkligen ett utomordent-ligt redskap.

Träffar öga mot öga ordnades två gånger om året, av vilka den ena varade två i dagar och hölls i början av sep-tember. Det var alltid möjligt att delta i träffarna öga mot öga också delvis på distans, fastän önskemålet var att man i huvudsak skulle infinna sig på ort och ställe. 90 procent av kontakterna och konferenserna projektmedar-betarna emellan har i varje fall skett med webbkanaler och -redskap.

AVO-PÄRLORNA ETT BEVIS PÅ ATT MAN ÄR TILLFREDS

Öppna nätverk för inlärning syftade till att skapa, ut-veckla och stöda modeller och metoder för öppen inlär-ning och innehållsproduktion i läroanstalter och med-borgarverksamhet. Hur har projektet lyckats i detta?

AVO-pärlorna berättar om den uppfattning de som varit med i projektet har om de bästa resultaten och tillvägagångssätten. Dessa har i en gemensam work-shop samlats till ”AVO-pärlor”. Mitt i pärlbandet placerar vi som diamant ”det positiva knyckandets kultur” dvs.

Samarbetet inom en vidsträckt

grupp medverkande står pall, då

förutsättningarna och principerna

för verksamheten är tydliga.

rapporter 2012 11

Att göra tillsammans

Jämlik produktion En öppen verksamhetskultur

AVO-webinarier

utbildningsmodell för jämlik

produktion Kurswikier i sociala medier

Jämlik produktion”Peer learning” Mobil-

sommarskola

Kvalitet Gemensamt utformade material

öppen utformning och distribution av

material

Resebyrån SoMe

Handböcker i sociala medier

Sometu-nätverket

Mobila enheter

wikier och bloggar

Sociala medier i undervisningen

Webbmötessystem

Virtuella världar (3d)

12 rapporter 2012

principen: man delar öppet med sig av all output och alla koncept som åstadkommits med offentlig finansiering.

Verksamhetens natur beskrivs av tanken att projek-tet öppet delar med sig av all den output och alla de kon-cept som åstadkommits med offentlig finansiering för att informera och användas av alla intresserade. Att arbeta i kollektiv har varit utmärkande under hela den tid projektet varat och det har idkats på alla plan i verksamheten.

Samarbete måste idkas genast från början. Då samarbetet börjar redan i ett tidigt skede, blir det en va-na, som ökar chanserna att lyckas. I AVO har det egent-ligen lyckats bättre att göra och verka tillsammans än vad man till en början antog.

Innovativa lösningar passar in i vardagen

AVO-projektet har producerat ny information på ett om-råde, på vilket sådan knappast alls hittills har stått till buds i Finland. Informationen har i projektet producerats så att den tillämpas i praktiken, vilket har möjliggjort nya sätt att agera, exempelvis från jämlik produktion av läromedel till projektarbete, medborgarverksamhet osv. Innovativa lösningar har med följande av good practices också varit det att man i projektarbetet och koordine-ringen har kunnat använda sådana redskap, med vilka man har kunnat sprida informationen och anvisningarna mycket snabbt till målgruppen, så att det är lätt att ta dem i bruk. I undervisningen syns de innovativa lösning-arna i poängteringen av att utbildningen inte är skolning i bruket av medier, utan innehåller nya slags koncept och verksamhetskulturer för att utnyttja tekniken smi-digt alltefter målgruppen.

Centraliserade utanordningar och myndighetskontakter

den koordinerande instansen ska ha klara anvisningar och fungerande processer för insamlingen av utanord-ningar och kontrolluppgifter. de tidtabeller som avtalats i rapportering och utanordning förutsätter ett starkt en-gagemang från de deltagande organisationernas sida.

Kontakterna med finansiären i de olika skedena av ett projekt utgör en viktig del av koordinatorns arbete och man kom därför överens om centraliserad kontakt-hållning till den finansierande myndigheten. I fråga om utanordningarna samlar koordinatorn bokföringsmateri-alet och rapporterna över verksamheten inom utsatt tid och levererar utanordningsmaterialet som ett paket till myndigheten. det här arrangemanget har fungerat väl och några budgetöverskridningar har inte förekommit. Härtill har dock också kunnat medverka modellen för tidigt ingripande i penningfrågor, koordinatorn har med andra ord gett handledning och bistått vid beredningen av utanordningen.

det grundläggande arbetet i koordineringen av pro-jektet utfördes genast i begynnelseskedet, då man stämde personlig träff med de verkställande parterna i vart och ett delprojekt i ett möte, där man tog upp en på förhand uppgjord förteckning över ärenden, i vilken ingick såväl praktiska frågor med anknytning till projekt-

Vi använde inom projektet samma

arbetsredskap och öppna koncept,

som vi lärde ut åt målgrupperna.

LÅT GOD PRAXIS CIRKULERAPrincipen ”Vi lever som vi lär”

Vi hade kommit överens om att koordinatorns viktigaste uppgift var att tillförsäkra förutsättningarna för samar-betet mellan en stor grupp aktörer och att skapa funge-rande interaktionsmodeller. Detta betjänades bra av det sätt som anammades redan i början av projektet att öp-pet dela med sig av all den output och alla de koncept som åstadkommits med offentlig finansiering för att an-vändas av alla intresserade, såväl offentligt som genom att skräddarsytt rikta dem till parterna i projektet. Ge-mensamt överenskomna spelregler för kontakter, kom-munikation och konferenser är nödvändiga. Man ska dock stöda alternativ och pluralism bland en stor grupp aktörer, så att var och en hittar de medel som är bäst och lämpliga för honom/henne.

Projektarbetarna på olika håll i landet utmanar tra-ditionell kontakt- och konferenspraxis. I AVO började vi frejdigt experimentera med webbkanaler från webbmö-tessystem till Skype och delning av videor. Principen har varit att ”vi lever som vi lär”, vi använde med andra ord inom projektet samma arbetsredskap och öppna kon-cept, som vi lärde ut åt målgrupperna.

rapporter 2012 13

arbetet och rapporteringen som innehållsdiskussioner. Utgående från dem preciserade man tillsammans må-len och verksamhetsformerna för vart och ett delpro-jekt. Delprojekten har kunnat ta fram rapporteringsan-visningar och annan handledning på projektwikin. De anvisningar som planerades för hela projektperioden t.ex. i fråga om rapporteringen, insamlingen av delta-garuppgifter, acceptabla kostnader och användningen av logotypen skapade grunden för en smidig verksamhet inom projektkonsortiet, som utgjordes av ett flertal orga-nisationer. En av de faktorer som gjorde det möjligt för AVO att lyckas var också en centraliserad insamling av deltagaruppgifter från evenemang och tilldragelser. So-ciala medier i projektarbete var också tema för ett del-projekt. Det utfördes för ELY-centralen i Satakunta och i det ingick projekt inom undervisningsbranschen och de personer som ledde dem.

Det positiva ”knyckandets” kultur i livet

Det för med sig utmaningar att göra tillsammans och producera material jämlikt, men också ett inspirerande sug, som lockar med sig. Man ska lära sig att agera på osäker mark, om målet är att få till stånd output tillsam-mans och så att man samtidigt också själv lär sig. Det positiva knyckandets kultur uppstår som en biprodukt.

Sociala medier stämplas fortfarande ofta som ”få-neri”. Under projektets gång har vi lagt märke till att stämpeln har bleknat och att man nu redan förstår möj-ligheterna att utnyttja sociala medier för de mest olika ändamål. Det är troligt att tillämpning av sociala medier och att lära av andra – till och med knycka – i vardagli-ga sammanhang och också för att sköta uppgifter som klassificerats som tråkiga, såsom exempelvis ekonomi-förvaltning; tillämpade samfundstjänster har varit till för-del för att sociala medier börjar tas på allvar.

Inget är evigt – det behövs beredskap för omvärdering

Mål och koncept reviderades under arbetets gång vid ge-mensamma sammankomster och webbdiskussioner.

Svåra frågor i projekthanteringen har bl.a. varit upp-hovsrätterna, vilket kom i dagen i fråga om äganderätten till det material som öppet står till buds för distribuering över webben. I upphovsrättsfrågor har man de facto bli-vit tvungen att så att säga bryta arm med myndigheter-na, eftersom förvaltning och stadganden släpar efter det som nu sker över webben.

Arbetet inom AVO-projektet inleddes av olika organi-sationer och därefter började det så småningom uppstå grupper mellan de olika organisationerna. Från ett orga-

nisations- och gruppcentrerat koncept är det nödvändigt att övergå till en smidigare metod. I följande stora pro-jekt är det därför meningen att i högre grad framskrida utgående från innehållsteman och motiv.

Under projektets gång har det tydligt framkommit som en brist att finansiering inte kan allokeras till perso-ner under 16 år eller över 64 år, fastän också de skulle ha goda kunskaper och färdigheter i användningen av sociala medier.

Spridning av god praxis

I egenskap av koordinator för AVO-projektet har Suomen e-Oppimiskeskus spritt information om projektet och talat om vilka goda tillvägagångssätt och former man kan använda i olika former av aktiviteter. I den här sprid-ningsuppgiften har man kunnat följa med framgången bl.a. utgående från hur många medlemmar i AVO-nät-verken som har bjudits in som talare eller utbildare till olika evenemang eller till andra sakkunniguppdrag. un-der projektets gång har efterfrågan ökat på ett glädjande sätt och AVO-medarbetare har synnerligen ofta ombetts delta i kurser i sociala medier. Information har spritts i synnerhet via tidningen SeOppi, bloggen Avoin virta och Someto-nätverket och andra webbnätverk samt bloggar. Internationellt informationsutbyte har också varit i an-vändning bl.a. i form av konferenser, seminarier, utställ-ningar mm. All output, allt material och alla handböcker från projektet finns öppet till buds och det är enklast att hitta dem på en öppen wiki under adressen: http://bit.ly/avomateriaalit.

De som medverkat i projektet är efter projektets slut fortfarande tillgängliga, så tag kontakt om du vill ge feedback.

Finansieringsprogram: Verksamhetslinje 3 i det nationella ESF-utvecklingsprogrammet för Fast-lands-Finland: Öppna inlärningsmiljöer främjar aktivt medborgarskap

Budget: 2,7 miljoner euro för åren 2008-2012Projektkonsortium: Aalto-universitetet/Konstin-dustriella högskolan, Tammerfors universitet, Åbo Akademi, Hämeen ammattikorkeakoulu, Otavan opisto, Kansalaisfoorumi SKAF ry, Teknologiakes-kus Innopark Oy, Hämeen kesäyliopisto, städerna Tavastehus och Kotka samt HcI Productions Oy. Koordinator Suomen eOppimiskeskus ry.

14 rapporter 2012

rapporter 2012 15

NÄRA OCH FJÄRRAN I AVO

AVO-projektet bestod av sex separata delprojekt, av vil-ka vart och ett inriktade sig på en viss innehållsandel. Naturlig gemensam sysselsättning uppstår kring äm-nen som är genuint gemensamma, men för att man ska bli varse dem krävs det kommunikation. Eftersom det i projektet fanns gemensamma mål, och för att de skulle uppnås, förutsatte finansiären samarbete mellan de medverkande i projektet. I en projektundersökning, som utfördes i slutet av 2011, kom det fram erfaren-heter av att de gemensamma målen var oklara och att man inte diskuterar tillräckligt om dem.

För att det ska vara möjligt att samarbeta, krävs det en fungerande diskussionskanal. Eftersom de medver-kande i projektet fanns på olika håll i Finland, utnyttjade man ända från början flitigt de medier webben erbjuder. De medier som togs i bruk i AVO-projektets begynnel-seskede stödde dock inte gemensamma diskussioner och inte heller önskemålet om att stärka känslan av att höra till samma kollektiv mellan medarbetarna eller behovet att öka de medverkandes kännedom om var-andra. Eftersom man med hjälp av informella diskus-sioner kan göra det lättare för parterna att lära känna varandra hade man som önskemål att det nya diskus-sionsmedium som väljs ska ha en sådan egenskap.

Case: Ett gemensamt distans-diskussionsmedium för de

medverkande i AVO-projektetI den här delrapporten talas det om hur fjärran-nära-synpunkten och

distansupplevelsen ändrades i AVO-projektets delprojekt och projektverksamheten av

nätverksnatur med hjälp av nya medier för distansarbete.

I mitten av projektet, hösten 2010, tog man i bruk Flow-dock1, en finländsk tillämpning, med vilken man kan skapa nätarbetsutrymme för en organisation för dis-kussioner i realtid (jfr chattdiskussion i realtid). Man skulle sannolikt ha kunnat ta diskussionsmediet i bruk redan tidigare, men av någon orsak föreföll valet av medium vara en knäckfråga. Till slut tog man i bruk Flowdock ganska spontant – en av de projektmedver-kande grundade en webbgemenskap och inbjöd de and- ra projektmedverkandena att delta. Tanken var att det är bättre att konkret börja pröva ett potentiellt lämpligt medium än att fortsätta diskutera om vilket medium man ska ta i bruk. Diskussionen över webben fick ge-nast en god start, och den fortsatte livlig hela den tid som mediet användes. Man diskuterade inte bara om allmänna projektangelägenheter, utan man hann också med informellt snack. I och med användningen av dis-kussionsmediet utvecklades det också egna insider-grejer inom gruppen, såsom det skämt i fri form en projektmedverkande alltid inrymde i diskussionen på fredagarna, som fick namnet fredagsvitsen. Tröskeln att delta i diskussionen var uppenbart ganska låg, och i Flowdock diskuterade man om mycket mångahanda saker. Kanalen fungerade synnerligen väl då någon del-tagare ville ha svar av andra projektmedverkande på någon fråga, exempelvis förhöra sig om de andras åsik-ter. Man måste dock konstatera att alla projektmedver-1 www.flowdock.com

JOANNA KAlAlAHTI, TAMMERFORS uNIVERSITET

16 rapporter 2012

kande inte deltog i diskussionen, utan att man i huvud-sak diskuterade inom en kärngrupp på 8-10 personer.

Då Flowdock blev avgiftsbelagd i slutet av 2010 be-slutade projektet ta någon annan gratis plattform i dess ställe. I samband med bytet genomfördes det en enkät om erfarenheterna av användningen av det gemensam-ma diskussionsmediet under de tre föregående måna-derna. I enkäten ingick frågor såväl till de projektmedver-kande, som inte hade använt Flowdock aktivt eller över huvud taget samt frågor av allmännare natur om bruket av distanskommunikationsmedier. Med enkäten hade man för avsikt att klarlägga, hur ibruktagandet av diskus-sionsmediet hade svarat mot de önskemål om ett ge-mensamt virtuellt rum, om diskussioner och om att lära känna varandra som kommit i dagen i projektundersök-ningen. det allmänna intrycket var uppmuntrande och man förväntade sig att diskussionen igen skulle fortsät-ta lika livlig i det nya mediet.

Som ny plattform för diskussioner över webben valde man den för några projektmedverkande sedan tidigare bekanta organisationsversionen av Qaiku, Organisations-Qaiku2, ett medium av mikrobloggstyp. I och med bytet av diskussionsplattform i början av december 2010 fö-reföll det som om diskussionen efter den första förvå-ningen helt stagnerat. Några personer gjorde intensiva försök att öppna diskussioner i Organisations-Qaiku och upprätthålla dem, men det är besvärligt att diskutera en-

sam. Man konstaterade att det nya diskussionsmediet dåligt stödde sådana webbdiskussioner som man efter-strävade. Svårigheten berodde troligen i stor utsträck-ning på plattformens egenskaper, som var avsedda för bruk av ett litet annorlunda slag än aktiv diskussion över webben. I Organisations-Qaiku baserade sig diskussio-nen på olika kanaler och man ansåg att det var kompli-cerat och besvärligt att följa med dem. Organisations-Qaiku aviserade exempelvis inte på något sätt om nya inkomna meddelanden. dessutom var det besvärligt att hitta kanalernas meddelanden. Plattformen lämpar sig uppenbart mycket bättre för att bygga upp information. På grund av att diskussionen tynade bort förkortade man den fyra månaders försöksperiod som man först tänkt sig. I samband med bytet av plattform utfördes det igen en enkätundersökning bland de medverkande i projek-tet, genom vilken man hoppades få information om vilka slags faktorer i Organisations-Qaiku som eventuellt hej-dade diskussionen och dessutom en synpunkt på hu-rudana egenskaper de medier för diskussion över web-ben som lämpar sig för att skapa ett gemensamt virtuellt rum borde ha. I början av februari 2011 beslutade man att ta i bruk plattformen yammer3 och försöka väcka dis-kussionen till liv på nytt med en plattform som eventu-ellt lämpar sig bättre för användningsändamålet. En del av de projektmedverkande hade redan hunnit ta Yammer i bruk vid den tid då den andra enkäten utfördes, varför man också kunde förhöra sig om de första intrycken.

Förväntningarna inför användningen av Yammer var helt klart högt ställda efter den besvikelse man upplevt på grund av Organisations-Qaiku. Kommentarerna var uppmuntrande, men i praktiken var diskussionen över Yammer länge ganska lugn och obetydlig i jämförelse med diskussionen över Flowdock. Eftersom plattformen visade de användare som var samtidigt inloggade, före-föll det som om i genomsnitt fem personer nästan alltid var närvarande. Ändå föreföll det som om det inte upp-stod diskussion, fastän några projektmedverkande för-sökte locka med andra. Informationen om gemensamma angelägenheter löpte inte heller med användning av Yam-mer, eftersom det var långtifrån alla som använde den. Hösten 2011 föreföll det som om användningen av Yam-mer oväntat hade ökat bland de projektmedverkande, ef-tersom det kom ett flertal meddelanden dagligen, medan halvårssituationen var sådan att det kunde gå flera da-gar utan nya meddelanden.

Enligt våra erfarenheter finns det skillnader mellan diskussionsplattformarna, men att bekanta sig med

2 www.qaiku.com/organisations 3 www.yammer.com

rapporter 2012 17

dem endast utgående från förteckningarna över egen-skaper berättar inte nödvändigtvis hela sanningen om hur plattformarna fungerar för den avsedda diskussio-nen. Några egenskaper har enligt våra erfarenheter vi-sat sig vara till och med ganska kritiska med tanke på hur plattformen fungerar, såsom den att inkommande meddelanden aviseras, att plattformen är enkel och att den är lätt och smidig att använda, att det finns möjlig-het att följa med kommunikationen bakåt och att platt-formen lämpar sig för de egna dagliga medierutterna. Problemet i ett distribuerat nät av AVOs typ är att de projektmedverkande deltar i projektet på olika sätt och med olika procentuella andelar och att det inte nödvän-digtvis är möjligt att få alla med i diskussionen. Detta inverkar naturligtvis så att man inte kan distribuera in-formation till alla via samma medium, varför man också måste använda andra medier för att informera. Via med-delandena uppstår det ett slags enhetlig bild av vad an-vändarna av diskussionsmediet vid var och en tidpunkt sysslar med, vilka frågor som upptar deras tankar, vil-ka observationer de har gjort ”på fältet” – för deras del som inte använder mediet förmedlas givetvis inte någon sådan bild. Diskussion över webben med and- ra projektmedverkande och vetskapen att också andra projektmedverkande via mediet samtidigt är ”närvaran-de” ger projektet en känsla av verklighet, då man inte kan träffas på traditionellt sätt. Ett medium för diskus-sion över webben hjälper att distribuera information, gör det möjligt att lätt fråga av andra samt skapar också en känsla av bekantskap de projektmedverkande emellan.

Hur används då webbdiskussionsmediet? Av de en-skilda projektmedverkandena har det knappast krävts något annat för att ta i bruk mediet än att skapa an-vändar-ID och få kvittering av nätverkets grundare att den nya medlemmen har blivit godkänd. Därefter står webbdiskussionsmediet till förfogande och användning-en tar synnerligen litet tid i anspråk. Ändå fungerar det så att det hela tiden är öppet och på så sätt utgör en kort rutt till distansarbetskamraterna. det finns skillna-der mellan de medier som användes i AVO-projektet, men mediet ”låter höra av sig” bara då det på olika sätt kommer information om nya meddelanden (ljudsignal, visuell vink om nytt meddelande). Av de medier som prövades aviserade Organisations-Qaiku inte nya med-delanden. I webbdiskussionsmediet finns också sparat mycket olika slags information om projektet, då de pro-jektmedverkande har anslutit länkar till sina meddelan-den och diskuterat – på så sätt har det också hänt att man ibland har letat efter någon information i mediet. Mobilgränssnitt har inte funnits i något annat av de me-

dier som prövades än i Yammer, vilket har komplicerat arbetet för de projektmedverkande som använder mo-bila enheter. Yammer har förutom mobilgränssnittet ett särskilt arbetsbordsprogram för dem som inte vill agera i programmet med hjälp av en webbläsare. Dessutom är det möjligt att integrera Yammer med ett flertal olika program, varför det är lätt att få det att passa in i de dagliga sätten att arbeta med hjälp av olika slags me-dier. webbdiskussionsmediet minskar mängden e-post, vilket också var ett mål i AVO-projektet.

FEEDBACKENKÄTER

Det ordnades två separata undersökningar om bruket av webbdiskussionsmedier i AVO-projektet: den första efter bytet från Flowdock till Organisations-Qaiku och den andra i samband med övergången till Yammer4. I vardera enkäten försökte man inte bara uppskissera synpunkter i anslutning till de program som prövats ut-an också den större ändring i bakgrunden, som anslu-ter sig till distans-närhets-synvinkeln.

Det förefaller som om man kan hitta förutsättning-ar med anknytning till såväl det medium man använder som andra frågor, som är väsentliga med tanke på upp-levelsen att höra till ett kollektiv och en smidig fjärr- närvaro. Av de som besvarade enkäten tog hela nio upp det att om det står till buds hjälpmedel som fung-erar och gör interaktion möjlig, är fjärrnärvaro ett allde-les lika bra alternativ som fysisk närvaro. För det första ansåg man att mediet i sig själv är av betydelse med tanke på hur man upplevde att det närmar personer som är långt borta såsom följande enkätsvar utvisar:• Flowdock hjälpte väl (5 omnämnanden) till att

närma avlägsna personer till varandra eller synner-ligen väl (2 omnämnanden), medan Organisations-Qaiku dåligt (6 omnämnande) eller synnerligen dåligt (1 omnämnande) hjälpte till att närma avlägsna personer. Bara två svarande uppgav att den gav en god känsla av fjärrnärvaro.

• Man tyckte att Flowdock underlättade det för per-soner att stifta bekantskap med andra medverkan-de i AVO-projektet för det mesta synnerligen väl (1 omnämnande) eller väl (5 omnämnanden), men enligt ett omnämnande dåligt.

4 I AVO-projektet har tiotals personer arbetat med olika slags procentu-ella andelar. Vardera enkäten besvarades av 12 personer. Av dem som besvarade den första enkäten använde 7 Flowdock någorlunda aktivt (varje vecka 2 och dagligen 5 personer). De aktiva användarna av Or-ganisations-Qaiku var 6, av vilka de som använde mediet regelbundet varje vecka var 4 och de dagliga användarna 2. Av de aktiva användar-na hade 6 hela tiden Flowdock öppen, 2 Organisations-Qaiku, de övri-ga följde mer sporadiskt med kommunikationen över medierna.

18 rapporter 2012

• stöda olika sinnen och kommunikationsmöjlig-heter (ljud, tal, skriven kommunikation såsom chatt), eftersom känslan av närvaro inte förmed-las till alla exempelvis via skriven kommunikation (6 omnämnanden)

• enkelt, lätt och smidigt att använda (3 omnämnanden)

• tillräckligt i realtid – det är viktigt att programmet till exempel informerar användaren om nya med-delanden i realtid (2 omnämnanden)

• sådant som gör det möjligt att följa kommunika-tionen bakåt (2 omnämnanden)

• passa naturligt ihop med den egna dagliga ”medierutten” (1 omnämnande)

• sådant, där det är möjligt att visa en profilbild av medlemmarna (1 omnämnande)

• sådant, där skillnaden mellan användare på olika nivå inte poängteras för mycket (1 omnämnande).

• Man tyckte att Flowdock hade hjälpt att få till stånd tillit till övriga projektmedverkande eller öka den synnerligen väl (2 omnämnanden) eller väl (5 omnämnanden).

• Man upplevde att kommunikationen hade förlöpt synnerligen väl (1 omnämnande) eller väl (6 omnäm-nanden) med Flowdock, via Organisations-Qaiku en-ligt fyra svarande väl och enligt fem svarande dåligt.

Betydelsen av ett informellt diskussionsmedium be-skrivs väl av en projektmedverkandes kommentar: ”För mig själv är det här informella mediet alldeles nödvän-digt redan med tanke på min egen arbetsmotivation, ef-tersom ingen annan i min organisation har som arbete att syssla med det här projektet. Jag behöver diskussio-ner med mina kollegor, fastän det bara skulle vara om vädret, men ändå.” Det medium som används för nät-verksdiskussion och för att skapa ett gemensamt vir-tuellt rum borde enligt enkätsvaren:

Bild 1. Nätverkschattmediets betydelse för AVO-projektverksamheten.

Småprat via webbdiskussionsmediet ansågs vara viktigt av flera orsaker:

Ett informellt webbdiskussionsmedium upplevdes vara viktigt med tanke på samhörig-het, atmosfär, stresslindring och den egna arbetsmotivationen

Ett webbdiskussionsmedium utgör en viktig kanal till de andra

Webbdiskussionsmediet möjliggjorde informell kommunikation och kommunikation med en låg tröskel

Webbdiskussionsmediet var till nytta för dem, som naturligare än andra kanaler kommunicerar via nätet

webbdiskussionsmediet sparade tid och effektiverade kommunikationen

Webbdiskussioner minskade de projektmedverkandes behov att resa

Webbdiskussionsmediet hjälpte att distribuera tyst information

Webbdiskussionsmediet hjälpte att lägga ut tankar och återkomma till dem senare

rapporter 2012 19

De jämförelser mellan de prövade plattformerna som samlats i följande tabell belyser väl, varför Organisations-Qaiku inte upplevdes som ett lika lämpligt webbdiskussionsmedium för de verksamma i AVO-projektet som Flow-dock och yammer (tabellen nedan):

JÄMFÖRELSE AV EGENSKAPERNA HOS DE PRÖVADE PROGRAMMEN

Klarheten i programmetoch gränssnittet

Oöversiktligheten och oredigheten i Organisations-Qaikus gränssnitt och hela programmets funktionsprinciper orsakade problem, såsom att uppfatta till vilken kanal vilken text hörde, och över huvud taget var hela principen som byggde på kanaler inte förståelig (9 omnämnanden). Man kunde inte få fram sina egna texter eftersom man inte visste vad man skulle klicka på i program-met och det var svårt att hitta nya meddelanden och i synnerhet kommentarerna till dem. Där-emot upplevdes gränssnittet som klart i Flowdock (3 omnämnanden), och det kom inte fram några egentliga negativa observationer med anknytning till det över huvud taget. Man gillade Yammers utförande – av gränssnittets egenskaper upplevdes exempelvis knappen ”jag gillar” vara viktig i synnerhet i informella diskussioner, och man tyckte att Yammer påminner om den för många be-kanta Facebook och därför är lätt att använda (2 omnämnanden). I Flowdock hade man åter öns-kat litet mer drag av kollektivprogram (1 omnämnande). Man ansåg det vara negativt att Organisa-tions-Qaiku saknade statusuppdateringar (1 omnämnande).

Lämplighet för bruksändamålet

Organisations-Qaiku lämpade sig enligt enkätsvaren inte för sitt syfte på grund av vissa egenskaper i mjukvaran. Man tyckte att den inte lämpade sig för daglig diskussion i snabb rytm och för snabb-meddelanden (7 omnämnanden) och dess dagliga bruk komplicerades igen av att programmet sak-nar visuella eller ljudvinkar som aviserar att det kommit nya meddelanden. Man tyckte inte heller att Organisations-Qaiku lämpar sig för en så liten grupp, som de medverkande i AVO-projektet utgjorde (2 omnämnanden). Å andra sidan ansåg man det vara en styrka i Organisations-Qaiku att meddelan-dekedjorna sparades och var permanenta, varför man ansåg att Organisations-Qaiku lämpar sig spe-ciellt väl för asynkront och långsiktigt arbete samt för kollektiv utveckling, informationsuppbyggnad, planering eller seminarierapportering (5 omnämnanden). De första intrycken bland dem som pröva-de på Yammer var i stor utsträckning positiva – mediet föreföll vara behändigt och lämpa sig väl för sitt bruksändamål såsom informella kaffebordsdiskussioner, intern information om projektet, för att hålla sig àjour samt för lägesuppdateringar, och diskussionen föreföll löpa smidigare än i Organisa-tions-Qaiku (3 omnämnanden). Fastän man tyckte att Flowdock och Yammer i det stora hela lämpar sig bättre för sådan diskussion som man behövde föra i AVO-projektet, misstänkte en svarande i den första enkäten att valet av Flowdock som medium kanske inte träffade rätt, för man ansåg att den lämpar sig bättre för sådant teamarbete, där medlemmarna idkar intimt samarbete dagligen. AVO-projektet är åter aningen vagare. Det här motiverades dock inte noggrannare och de projekt-medverkandes erfarenheter av Flowdock var i övrigt positiva (5 omnämnanden).

Avisering av nya meddelanden

Man upplevde att Flowdock fungerade och man upplevde inte att den orsakade informationslarm, eftersom den har olika slags filter och man själv kan ställa in önskad nivå på de ljudsignaler som aviserar nya meddelanden (1 omnämnande). Gränssnittet var enkelt och klart och det var möjligt att med en blick skapa sig en bild av allt som är viktigt för en själv (2 omnämnanden).

Anpassning av programmet till den dagliga programrutten

Vad gäller anpassningen av webbdiskussionsmediet till den dagliga ”programrutten” är det utgåen-de från enkäterna svårt att säga noggrannare, vilka förbättringar man skulle ha kunnat göra i detta avseende. Ett mobilgränssnitt kunde åtminstone för några användare vara en fungerande förbätt-ring. Avsaknaden av mobilgränssnitt i Flowdock liksom i Organisations-Qaiku upplevdes som en olägenhet (för vardera 1 omnämnande). Däremot upplevdes Yammers mobilgränssnitt vara en god sak (1 omnämnande), också i övrigt tog man upp att de olika alternativen att använda program-met fungerar (2 omnämnanden), såsom arbetsbordsprogrammet utöver webbläsargränssnittet (det finns också ett eget kundprogram för Linux, men det konstaterades vara dåligt). I fråga om Orga-nisations-Qaiku ansåg man avsaknaden av automatisk inloggning vara en komplicerande faktor (3 omnämnanden) liksom att möjligheten att använda programmet via Digsby (1 omnämnande).

Tidigare erfarenheter av att använda programmet

Betydelsen av tidigare erfarenhet som en faktor som underlättar ibruktagandet av program togs upp i enkätsvaren (2 omnämnanden). Man tyckte att Organisations-Qaiku framhävde skillnaderna mellan de projektmedverkande och diskriminerar kommunikationen (1 omnämnande), eftersom en del var erfarna Qaiku-användare, vilket man upplevde att kom till synes i kommunikationen via den.

20 rapporter 2012

Projektaktörerna gjorde upp en lista över de medier, som de anser att lyckas bäst med att skapa en upple-velse av att vara nära när man är fysiskt långt ifrån var-andra. Sådana är chatt, virtuella världar, mikrobloggar, mötesplatser på nätet, webbmötessystem, wiki- och dokumentplattformar som möjliggör samfälld skrivning, bärbar dator, telefon och lokaliseringsprogram. Det råd-de stor variation utgående från hur var och en svaran-de gynnade vilket medium eller vilken kombination av medier. Man kunde se att de personliga preferenserna och användningssituationerna och -målen spelade in.

Å andra sidan framfördes det i enkätsvaren att själ-va mediet inte är av så stor betydelse för att det ska uppstå en känsla av fjärrnärvaro, utan alldeles andra saker, såsom hur väl människorna känner varandra (3 omnämnanden), att man är på samma våglängd och vill ha att göra med varandra (4 omnämnanden) samt att det ingår lek och humor i kommunikationen (1 om-nämnande). Man ansåg det vara viktigt att få respons tillräckligt snabbt i kommunikationen för att det ska uppstå känsla av närvaro (3 omnämnanden):

”Det måste komma en reaktion på de saker man ro-pat ut i distansmediet, gärna inom en vardag. utan det urvattnas tron på kommunikationskanalens funktion. Om reaktionerna tidvis kommer snabbare (dvs. till och med inom några sekunder) uppstår det en känsla av närvaro, nu är vi båda/alla här och snackar.” Det kom också fram individuella skillnader i kraven på hur upp-levelsen av fjärrnärvaro uppstår – för någon krävdes det för det att man träffas i den fysiska världen och att det därigenom uppstår förtroende (2 omnämnanden), för några är det naturligt att bli bekant oberoende av vil-ket medium som används (1 omnämnande).

Fysiska träffar ansågs vara på sin plats (9 omnäm-nanden) med tanke på att bli bekant (5 omnämnanden) och samvaro och småpratande i fri form (4 omnäm-nanden). Behovet att träffas fysiskt upplevdes dock in-te vara så stort efter det att man bekantat sig med varandra, om nätverkskommunikationen fungerar. Med de projektmedverkandes ord tyckte man att de fysiska träffarna var att ”ge själ och kropp åt nätverksperso-nerna” samt att tillföra distansarbetet förströelse och omväxling.

Man ansåg att arbetets målinriktade karaktär och de gemensamma insatser man upplevt var av betydel-se med tanke på känslan av närvaro (2 omnämnan-den). Man tyckte också att sådant samarbete som inte är så djupgående fungerar via medier som möjliggör fjärrnärvaro (1 omnämnande). Jämlika färdigheter i nät-verksinteraktion ansågs vara av vikt (1 omnämnande).

DISKUSSION

Vilka skulle de nya koncept kunna vara, som i och med teknologierna anknyter sig till den ändring som inträf-fat vad gäller att vara avlägsen och nära? Hurudana intellektuella och till verksamhetsmetoderna anslutna hinder måste man överbygga för att det ska bli lika na-turligt att vara nära med förmedling av teknologi som att vara fysiskt närvarande? I två exempel i den här delrapporten är det medium, via vilket verksamheten och ändringen i den har analyserats, olikt, men en ana-lys av användningen av vartdera mediet bringar i dagen något väsentligt om ändringen i fjärran-nära-synvinkeln och dess betydelse i verksamheten.

Den teknologiska utvecklingen har gjort det möjligt att överbrygga fysisk distans allt lättare. I och med det har betydelserna av att vara avlägsen och nära änd-rats, eller kanske till en del framhävt den redan tidigare upptäckta känslan att man när man är nära kan vara längre borta än fjärran. Teknologin har fört med sig nya dimensioner i fråga om att vara fysiskt fjärran. Kom-munikation i textform och på talbasis är inte längre de enda dimensionerna, genom vilka man kan vara i kon-takt med dem som är långt borta, utan olika slags vir-tuella rum som utnyttjar tre dimensioner gör det möjligt att också ansluta en kroppslig upplevelse till överbryg-gandet av avståndet. Fastän det finns och redan länge har funnits en stor mängd olika tekniker, har man ännu inte lärt sig att ta dem i bruk. Ibruktagandet av dem väcker mångahanda synpunkter. De traditionella medi-erna brev och telefon är också exempel på medier som överbryggar en fysisk distans, fastän få av oss längre observerar det, när de har blivit så vardagliga och an-vänds av alla.

Ett viktigt begrepp när man analyserar dimensioner-na i att vara fjärran och nära är ”fjärrnärvaro” (telepre-sence, virtual presence, co-presence). det kan använ-das för att beskriva en upplevd känsla av närvaro, som uppstår när man är tidsmässigt eller fysiskt fjärran via någon interaktionsteknologi eller något interaktions-medium. Styrkan i upplevelsen kan variera och man har traditionellt letat efter de variabler som påverkar den bland teknologins egenskaper – hur väl teknologin exempelvis gör det möjligt för användaren att påverka dess funktion, eller hur snabbt teknologin ger respons på de åtgärder som vidtas av användaren. Å andra si-dan är upplevelsen av fjärrnärvaro starkt individuell och det är i någon mån svårt att konvertera den till en mätbar form, fastän det nog har utvecklats olika slags tester för att mäta upplevelsen. Dessutom är det bra att minnas att det till upplevelsen av fjärrnärvaro också

rapporter 2012 21

ansluter sig övriga aktörers närvaro i samma virtuella rum samt situationsbaserade och personliga faktorer (Steuer 1993, 11-18, Mokka & Välkkynen 2002.)

I feedbackenkäterna om användningen av webbdis-kussionsmedier i AVO-projektet kom det förutom den teknologi som användes fram andra faktorer, som kan tas upp vad gäller att åstadkomma upplevelsen av fjärrnärvaro. Det förefaller att vara viktigt att de aktö-rer som använder mediet står i växelverkan och känner varandra, av vilka det kan vara svårt att säga, vilkende-ra kommer först. I ett projekt eller en sammanslutning av annat slag, där man agerar mycket på distans kan det vara svårt att lära känna de andra. Det är naturligt att en del av aktörerna är mer i kontakt med varandra, en del av aktörerna känner varandra redan sedan ti-digare. Man börjar dock inte arbeta och diskutera till-sammans av tvång ens i ett bekant gäng, om det inte finns genuint gemensamma angelägenheter. Sålunda kan mediet inte rädda interaktionen och ange den verk-samhet som eventuellt följer på den. Upplevelsen av fjärrnärvaro är säkert desto bättre också med primitiva medier, ju bättre aktörerna känner varandra sedan tidi-gare. Ett fungerande medium som möjliggör fjärrnärva-ro kan också hjälpa att bli bekant. Då det arbete som utförs på distans och mötena på distans ökar, blir det måhända också naturligare att agera också med främ-mande människor via webben, då tekniken blir mer be-kant och då man tränar den med bekanta blir använd-ningen av den en rutinfunktion också med främmande människor.

En faktor som förmodligen är central i anslutning till hur koncepten ändras är indelningen mellan reell verklighet och virtuell verklighet. den kommunikation och diskussion som förs i Facebook får exempelvis lätt den stämpeln att den är trivial och helt separerad från det verkliga livet. Ändå berör diskussionerna ofta saker som händer i livet utanför nätverken, och diskussionen är liksom en kaffebordsdiskussion, som sker mellan personer som är fjärran från varandra. Diskussionen har visserligen vissa begränsningar, som gör att den inte nödvändigtvis är helt likadan som en kaffebords-diskussion mellan personer som fysiskt sitter vid ett kaffebord, men det är knappast någon som kan förne-ka äktheten i en kaffebordsdiskussion som förs över webben – det är fullt möjligt att som resultat av diskus-sionerna komma fram till någon lösning på ett problem som bekymrat någon deltagare, som han först har bör-jat grubbla på och för vilket han har fått kommentarer och tips av andra. Också i AVO-projektet har man kon-kret lagt märke till att det går lätt och snabbt att via ett

fjärrkommunikationsmedium nå alla de projektmedver-kande som använder mediet på en gång, exempelvis då det kommer upp något man vill fråga om, som krä-ver ett snabbt svar och man inte nödvändigtvis är helt på det klara med vem eller vilka som kan svara. Det som sker över webben är inte separerat från det som sker i den reella världen, utan bildar ett klart kontinuum med den. Man kan fortsätta det som inträffat i den re-ella världen över webben. Förnuftigt ibruktagande av nya medier har med säkerhet minskat den till och med konstgjorda åtskillnaden mellan ”verkligt och virtuellt”. Steuer tar med hänvisning till laurels forskningsresul-tat upp uppbyggandet av en relation mellan användare

och teknologi. Till den anknyter sig som en väsentlig faktor det engagemang (engagement) användaren byg-ger upp för mediet, som i första hand innefattar emo-tionella, men också kognitiva, dvs. kunskapsmässiga komponenter. Uppbyggnaden av engagemang förutsät-ter att man för en stund glömmer bort den kunskaps-mässiga sidan, med andra ord ger sig fullständigt hän åt den upplevelse mediet alstrar. (Steuer 1993, 18) I och med upplevelsen är det möjligt att överkomma den

Det som sker över webben är

inte separerat från det som sker

i den reella världen, utan bildar ett klart

kontinuum med den. Man kan fortsätta det

som inträffat i den reella världen över webben.

22 rapporter 2012

misstro man eventuellt känt mot mediet och i stället flytta uppmärksamheten från själva mediet till den sak som möjliggörs och realiseras via det. Ju mer använda-ren riktar sin uppmärksamhet på stimuli i omgivningen eller ju djupare han har fördjupat sig i omgivningen, des- to starkare upplever man känslan av närvaro. (witmer & Singer 1998, 226-228.)

Det är också problematiskt att dryfta huruvida ett distanssystem kan ersätta fysisk närvaro, vilket för sin del också fortsätter den ovan framlagda dikotomin. Frågan ställdes också, till och med litet provoceran-de, i enkäten i anslutning till AVO-projektets webbdis-kussionsmedier. Man ersätter ofta närmöten med nät-verksmöten, men i sammanslutningar av det slag som AVO-projektet, där man i huvudsak möts med utnyttjan-de av medier på webben, blev situationen den omvän-da, dvs. att man kan önska ersätta ett nätverksmöte med en närträff åtminstone någon gång.

kan man också främja nätverksdiskussionernas förlopp och att bevara dem aktiva (Sivunen 2007, 125). På så sätt kan man med säkerhet också bidra till att när- och nätverksinteraktionen kopplas samman så att den blir kontinuerligare i stället för att man betraktar dem som strikt separata. I Sivunens undersökning om teknologi-medierad interaktion inom decentraliserade team ob-serverade man också att teknologimedierad interaktion i människornas upplevelser med tanke på uppbyggan-det och upprätthållandet av relationer uppträder sekun-därt och svagare än interaktionen vid en närträff, fast-än teknologimedierade interaktionsmetoder i praktiken utnyttjades just för dessa ändamål. Till interaktion öga mot öga ansluter det sig motiveringar som starkt ta-lar för den, fastän man i praktiken skulle kunna sköta många angelägenheter alldeles lika välfungerande tek-nologimedierat. (Sivunen 2007, 225-226.)

Det har i många organisationer ansetts vara viktigt att genomföra kostnadsbesparingar via teknologi som möjliggör fjärrnärvaro.

Odgen och Jackson (2010, 336) för fram att ett vik-tigt hinder för att anamma system som implementerar fjärrnärvaro är kulturbaserat. Till många system som implementerar fjärrnärvaro anknyter det sig videokon-takt, varvid interaktionen blir lagrad. Det är för många fortfarande en obehaglig upplevelse att tala till en ka-mera och använda lagrande program. lagringen kan vara förenad med en likadan farhåga, som den som observerats exempelvis via den case-beskrivning av kollektivutformat material som ingår i den här rappor-ten. Det går ännu inte naturligt att framföra halvfärdi-ga eller spontant framlagda tankar, och det är förvis-so också bra att inse att det som en gång lagts ut på webben stannar kvar där. Var och en måste finna den gräns, som känns bra för honom/henne själv.

Fjärrnärvarosystemens utvecklingsgång från enhe-ter belägna i skilda rum till webbläsarbaserade enheter som används i den egna datorn har varit ett steg fram-åt mot personligt bruk och bruk som sker med små praktiska arrangemang. detta är säkert en faktor, som influerar hur gärna och hur mycket man använder syste-men – då man kan använda dem spontant på sin egen dator, är användningen snabb och lätt om man behärs-kar att använda programmet och sättet att gå tillväga är bekant. Sammanvävning, konvergens, av olika slags program och tjänster som implementerar fjärrnärvaro gör dem också lättare tillgängliga för olika slags enhe-ter som man bär med sig och länkar samman synkrona samt asynkrona kommunikationsformer genom att in-tegrera videobild, ljud, text och bild. (Odgen & Jackson

Det har i många organisationer

ansetts vara viktigt att

genomföra kostnads-

besparingar via teknologi som

möjliggör fjärrnärvaro.

Det är för all del klart att det ännu i dag råder skill-nader mellan närträffar och webbträffar och att ingen-dera av dem är ett fullständigt substitut för den andra, om man vill tänka så på saken. I AVO-projektets enkät om webbdiskussionsmedier kom det också fram att närträffar inte helt kan ersättas med de medier web-ben erbjuder, men att det behövs närträffar klart mer sällan än webbträffar. Snarare än utbytbarhet skulle man kunna tala om att distans- och närträffar har olika betydelse. Vardera har sin givna plats och man kunde också tänka på dem som varandras kontinuum i stället för att skarpt ställa dem mot varandra. Närträffar kan underlätta nätverksarbetet och göra det smidigare och med regelbundna och rätt tajmade träffar öga mot öga

rapporter 2012 23

2010, 333, 336). I AVO-projektets enkäter om använd-ningen av webbdiskussionsmedier kom det till exempel fram mångahanda preferenser i fråga om program och system. Eftersom det förefaller viktigt att få hela nät-verket att utnyttja ett gemensamt medium redan med tanke på att informationen ska fungera, skulle det vara bra att säkerställa att mediets olämplighet för det eg-na användningssättet inte blir ett väsentligt hinder. För någon kan textbasering vara att hinder, om den inte är den primära egna kommunikationsformen, å andra si-dan också det om man inte kan använda programmet exempelvis med en mobil enhet, om den är den primä-ra terminalutrustning som personen använder. å andra sidan ökar också utrustningsurvalet i och med detta allt mer, då t.ex. redan en smarttelefon redan i dag gör det möjligt att delta i ett webbmöte. Förenhetliga-de standarder är alltså också en viktig faktor på vägen mot i vid utsträckning fungerande teknologier som möj-liggör fjärrnärvaro. Ett potentiellt hinder för att uppleva fjärrnärvaro torde alltså ännu i dag vara själva teknolo-gin, fastän den också är det som möjliggör och redan möjliggör mycket mer än tidigare.

Det har i många organisationer ansetts vara viktigt att genomföra kostnadsbesparingar via teknologi som möjliggör fjärrnärvaro. Arbetsgivaren är säkert med den här saken i åtanke redo att ordna utbildning i använd-ningen av programmen för personalen. Det räcker dock inte nödvändigtvis bara att lära ut användningen, om konceptet är helt nytt och främmande och det ännu in-te är en del av vardagen.

AVO-projektet är i sig självt ett pilotprojekt, där en sak som man följt med har varit verksamhet av nät-verksnatur, där de medverkande i huvudsak har varit avlägsna från varandra. Man har utnyttjat de medier webben erbjuder i stor utsträckning, och eftersom pro-jektet innehållsmässigt också har fokuserat på att föra bruket av olika slags medier vidare till sin målgrupp, har en mångfald av prövade medier varit utmärkande för projektet. Olika medier har haft olika slags funktio-ner och användningssituationer som lämpar sig bäst för dem. Å andra sidan har man vid användningen ock-så av likartade medier observerat, såsom i det exem-pel som beskrivs i den här delrapporten, att det kan föreligga stora skillnader mellan enskilda medier, som kan hämma eller främja hela kommunikationen.

Sivunen har då han undersökt teknologimedierad interaktion i decentraliserade team uppdagat att oli-ka kommunikationsmedier förefaller stöda olika slags interaktion. Trots det är användningen av kommunika-tionsmedier inte alltid rationell eller baserar sig på hu-rudana interaktionsfunktioner teknologin borde betjä-na. (Sivunen 2007, 221.)

Man har observerat att det som är speciellt viktigt med tanke på en fungerande virtuell kontakt och upp-levelsen av fjärrnärvaro är möjligheten att utnyttja oli-ka slags kommunikationskanaler, mediets förmåga att förmedla meddelanden i realtid och avisera nya med-delanden, att man kan följa kommunikationen bakåt samt att mediet naturligt intar sin plats på den dagliga medierutten.

KÄLLOR

Mokka, S. & Välkkynen, P. 2002. Presence. Läsnäolon tunne virtuaaliympäristöissä. Tutkimusselostus 47/2002. VTT Tietotekniikka.

Odgen, M.R. & Jackson, S. 2010. Telepresence. In August E. Grant & Jennifer H. Meadows (Eds.) communication Technology update and Fundamentals (Twelfth Edition), 322-341

Sivunen, A. 2007. Vuorovaikutus, viestintäteknologia ja identifioituminen hajautetuissa tiimeissä.

Jyväskylä studies in humanities 79. Jyväskylä: Jyväskylän yliopisto

Steuer, J. 1993. defining Virtual Reality: dimensions determining Telepresence. Journal of communication 42(4), 73-93.

witmer, B.G. & Singer, M.J. 1998. Measuring Presence in Virtual Environments: A Presence Questionnaire. Presence: Teleoperators and Virtual Environments 7(3), 225-240.

24 rapporter 2012

rapporter 2012 25

BAKGRUND OCH INLEDNING

I projektet öppna nätverk för inlärning (AVO) genom-fördes åren 2010 och 2011 en utbildningshelhet i tre skeden för lärare på andra stadiet och inom yrkesut-bildningen på högre nivå. Helheten bestod av en mo-dell, där man först liksom ett plumsande bekantade sig med sociala medier som begrepp och fenomen, därefter fördjupades kunskaperna i en utbildarledd dykning och till slut genomfördes egna projekt i sociala medier med hjälp av en stödd djupdykning (se bild 1).

Behovet av utbildning i sociala medier vid olika slags läroanstalter är uppenbart. Enligt en undersök-ning av Statistikcentralen är finländska skolelever och studerande aktiva användare av sociala medier, men användningen av sociala medier minskar klart i äldre åldersgrupper (se vidstående tabell 1).

I detta nu förefaller det som om lärarna inte fullt ut identifierar, för att inte tala om utnyttjar, möjligheter-na att använda sociala medier i undervisningen. delvis torde det här bero på att de exempelvis på grund av tidsbrist inte har kunnat bekanta sig med de sociala

ARI-MATTI AuVINEN OcH KAISA HONKONEN-RATINEN, HcI PROducTIONS Oy

Case: Utbildningen av lärare i sociala medier

och utvecklingen av denDen här delrapporten fokuserar på hur man kvalitativt ska kunna utveckla utbildningen

i sociala medier för lärare. Det huvudsakliga innehållsmaterialet har varit utbildarnas

berättelser om sina egna erfarenheter. Erfarenheterna kartlades och fördjupades i en

sakkunnigpanel som ordnades för utbildarna.

Bild 1

tem

atis

kt d

jup

deltagarantal

PluMSANdE

dyKNING

dJuPdyKNING

26 rapporter 2012

mediernas mångsidiga och kontinuerligt växlande fält. Målet för den utbildningshelhet som genomfördes var därför att på ett pragmatiskt sätt förena sociala medier med undervisningens och utbildningens vardag.

Erfarenheterna kartlades och fördjupades i en sak-kunnigpanel som ordnades för utbildarna, där det ord-nades en tematisk diskussion om ämnessfären. Vid sidan av den egentliga diskussionen har materialet utgjorts av de administrativa dokumenten för utbild-ningen i fråga (inkl. anbudsdokumentation) samt inne-hållsmaterialen i utbildningarna (i synnerhet den s.k. innehållswikin samt utbildarnas interna elektroniska kommunikation). I den här delrapporten har det gjorts en klar åtskillnad till den deltagarutvärdering av AVO-projektet som utfördes av Tammerfors universitet, var-för vi i det här sammanhanget inte behandlar deltagar-feedback eller annan insamlad feedback.

DEN PEDAGOGISKA OCH METODOLOGISKA RAMEN FÖR UTBILDNINGEN

Utbildningsmodellen bestod av tre självständiga, med varandra sammanlänkade helheter: plumsande, dyk-ning och djupdykning i sociala medier. Syftet var att al-la lärare som deltog i utbildningen skulle delta i plum-

sandet, men i de fördjupande helheterna bara utvalda lärare.

Alla deltagare erbjöds möjligheten att använda en strukturerad ämneswiki, i vilken utbildarna samlade material, exempel och handledningar om sociala medi-er. Wikin förblev i deltagarnas bruk efter utbildningen. En idé var också att distribuera good practices i an-vändningen av sociala medier i undervisningen.

Plumsandet var en introduktionskurs på en dag, un-der vilken man bekantade sig med sociala mediers om-fattning och rikedom. Kursen var avsedd inte bara för undervisningspersonal, utan också för stödaktörer så-som administrationspersonal, projektförvaltning, data-teknikstöd, information osv. Utbildningen baserade sig på föreläsningar av sakkunniga, till exempel om de so-ciala mediernas värld, olika slags arbetsredskap (t.ex. wikipedia, Facebook, linkedIn, bloggar, Google.docs osv.) och användningen av dem, webbetiketten i socia-la medier samt deras datasäkerhet.

Dykningen genomfördes i form av fyra workshopar på en halv dag var. De fokuserade på ett eller två val-da teman, såsom användningen av bloggar och wikier i undervisningen och arbetsanvändningen av delade do-kument. Deltagarna skapade sina egna ID:n för många

Åldersg-rupp

använt Internet under de senaste

3 månaderna

använder Internet flera gånger om

dagen

registrerad användare av någon social

nätverkstjänst

följer med någon so-cial nätverkstjänst

minst dagligen

har skrivit medde-landen på Internet

(kolumner, samfund)har läst bloggar

16–24 99 % 73 % 89 % 75 % 83 % 49 %

25–34 100 % 80 % 79 % 62 % 78 % 54 %

35–44 99 % 76 % 60 % 38 % 58 % 45 %

45–54 95 % 60 % 32 % 18 % 29 % 30 %

55–64 81 % 41 % 16 % 9 % 15 % 20 %

65–74 53 % 23 % 9 % 2 % 6 % 11 %

TABELL 1

Källa: Finlands officiella statistik: Användning av informations- och kommunikationsteknik (nätpublikation). ISSN=1799-3504. 2010. Helsingfors. statistikcentralen (hänvisad: 28.10.2011).

rapporter 2012 27

arbetsredskap och bekantade sig med dem med den s.k. hands-on-metoden. diskussionen mellan utbil-darna och de studerande under tiderna mellan work-shoparna fördes i LinkedIns diskussionsgrupper. Det förväntades att deltagarna för att utveckla sin under-visning skulle påbörja sina egna projekt, vilket stöddes av såväl utbildarna som de andra studerandena.

Djupdykningen utgjordes av fem workshopar på en halv dag var. Utbildningens innehåll planerades så att det skulle svara mot de önskemål och behov studeran-dena hade framfört på förhand. På det sättet valdes som teman användningen av streamad video, grunder-na för planeringen av undervisningen, kvalitetssäk-ring i sociala medier osv. Också i djupdykningen följ-de mönstret hands-on-metoden och fokuserade på att stöda studerandena i användningen av sociala medier i deras egna utvecklingsprojekt.

Plumsandet genomfördes i ett auditorium, där anta-let deltagande uppgick till 60-100 personer åt gången. I dykningen och djupdykningen ordnades utbildningen i datorklasser, där var och en deltagare via sin egen da-tor kunde bekanta sig med de olika arbetsredskapen. I dykningen och djupdykningen var antalet deltagare per utbildning ca 15 personer.

GOOD PRACTICES OCH GODA IDÉER UR UTBILDARNAS SYNVINKEL

Organiseringen av utbildningen

I AVO-projektet hade man redan i planeringsskedet ut-vecklat tanken på en turné, en roadshow, vars syfte var att sprida den kompetens och vetskap som uppstått under projektet. Då projektet fortskred blev roadshow-erna utbildningshelheter i användningen av sociala me-dier i undervisningen, vilka erbjöds åt läroanstalterna. Marknadsföringen, försäljningen, koordineringen, in-samlingen av feedback och faktureringen av utbildning-arna sköttes av projektkoordinatorn genom Suomen eOppimiskeskus, och delprojektens arbetstagare fung-erade som utbildare.

Det team som genomförde roadshow-utbildningar-na dryftade i oktober 2011 de good practices och iakt-tagelser, som man kommit på under året. Vi har samlat utbildarnas tankar för ytterligare bearbetning.

Samarbetet med läroanstalterna under projek-tets gång skärpte tanken på att ändra roadshow-eve-nemangen från en infomercialbaserad verksamhet till en mer omfattande utbildning i sociala medier för lä-rare. Planeringen och marknadsföringen av utbildnings-modellen startade nästan samtidigt och man kunde

snabbt bilda sig en uppfattning om efterfrågan på om-rådet. En del av läroanstalterna hade själva olika slags projekt, för vilka den utbildning som erbjöds lämpade sig som en del, andra läroanstalter hade åter ett up-penbart behov av utbildning i sociala medier i sin egen verksamhetsmiljö.

I samband med marknadsföringen, försäljning-en och delvis även genomförandet av utbildningen la-de projektets aktörer märke till hur utmanande det är att sammanställa den planerade utbildningshelheten till den helhet kunden önskade. Fastän olika kunder i princip anskaffade en utbildningshelhet bestående av samma element, var behoven ändå mycket olika.

Fastän modellen plumsande-dykning-djupdykning borde informera kunden om de olika prioriteringarna i de olika utbildningarna och också förväntningarna med avseende på deltagarnas färdigheter före utbildningen, hade de individer som deltog i de egentliga utbildnings-evenemangen ofta annorlunda syftemål än den som anskaffat utbildningen.

Likaså var det en utmaning för genomförandet av utbildningen att skräddarsy den på olika sätt utifrån kunden – den som beställde utbildningen kunde exem-pelvis lämna bort olika slags former av stöd för delta-garna (t.ex. med hjälp av fjärrhjälpen Adobe Connect Pro (webbmötesmjukvara) från implementeringsskedet av deltagarens eget projekt eller det personliga projekt-arbete som var ett klart obligatorium). Sålunda hade deltagarna inte möjlighet att utföra sina egna projekt an-nanstans än på de dagar som anslöt sig till utbildningar-na eller få stöd av utbildarna vid någon annan tidpunkt än de närliggande dagarna. läro-anstalterna saknade ofta ett eget pedagogiskt stödnätverk.

å andra sidan komplicera-de också beställarnas behov av ”någon” some-utbildning inriktningen av behovet och utbildningen. utbildarna hoppas att de koordina-torer som befinner sig i en försäljningssituation ska fästa vikt vid att det innehåll man kommer överens om ska svara mot det faktiska behovet. Några gånger ha-de man bett utbildarna rikta in sig på att utveckla de pedagogiska färdigheterna, men de deltagare som var närvarande önskade i själva verket effektiv praktisk handledning i användningen av redskapen för sociala medier. Vid planeringen av utbildningshelheten hade det varit synnerligen viktigt att ge dem som genomför

Djupdykningen stödde de

studerande i användningen

av sociala medier i deras

egna utvecklingsprojekt.

28 rapporter 2012

TABELL 2

Positiva saker

• formen för AVO-projektets roadshow var till en början öppen, men utvecklades i och med att projektet fortskred till en form, som ut-vecklar kompetensen i sociala medier

• den interna utvecklingen i AVO-projektet gav chanser att använda utbildningarna också i arbetet för att sprida tillvägagångssätt

• kurserna utvecklade sig till en viktig del av totalfinansieringen av projektet (de s.k. själv-finansieringsandelarna)

• anpassningen till kundens behov utmanande, det vore bra att handleda kunden i samman-ställningen av paketet i inköpsläget

• beställarna vet inte vad de vill – kunderna kan inte definiera sina egna behov

• priset bör preciseras: om man önskar mer stöd, kostar det också mer

• läroanstalterna saknar eget pedagogiskt stöd• man reserverar inte tillräckligt med tid (om över

huvud taget) utanför närundervisningen• de resultat som förväntas av utbildningen bör

framläggas klarare

utbildningen en klar bild av de resultat man förväntar sig av utbildningen, så att man kan tala om för delta-garna, hurudan utbildning de deltar i.

Man upplevde också som en utmaning för genom-förandet av utbildningen att deltagarnas kompetensni-vå varierade i hög grad. Det stod inte heller till förfogan-de någon klar referensram för kunskaperna i sociala medier eller definition av kunskapsnivåerna, utgående från vilka deltagarna skulle ha kunnat utvärdera sina egna färdigheter och gråzonerna i den egna kompeten-sen. det inträffade till och med att det i samma utbild-ning deltog såväl sådana personer, som inte ens kän-de till grunderna, som den långa linjens webbkunniga, för vilka de nya redskapen och användningen av dem redan var en del av vardagen. Det var utmanande för många att identifiera den egna färdighetsnivån.

Utbildarnas erfarenheter av hur utbildningarna genomfördes

utbildningarna var olika slags helheter, i vilka man använde delar av modellen plumsande-dykning-djup-dykning. Vid en del läroanstalter var plumsandet en i kollektivavtalet förutsatt utbildningsdag för hela perso-nalen, vid andra åter en orienteringsdag för en långvari-gare utbildning. I alla implementeringar började man in-te genomföra något eget projekt över huvud taget, utan man inriktade sig på hjälpmedlen för sociala medier – i en del till och med ett alltför rikligt urval, varvid delta-garna inte längre kunde skapa sig en bild av helheten.

Utbildarna använde sig av en gemensam wiki för att producera sitt material och dela det åt deltagarna. Såväl utbildarna som deltagarna ansåg att materialwi-kierna var en av de mest skinande pärlorna i utbildning-en. Med hjälp av wikin kunde man följa med hurudana saker utbildaren hade planerat använda i utbildningen och även dela ut stöd- och tilläggsmaterial efter utbild-ningsdagen. Bland utbildarna höjdes den ömsesidiga lagandan av det aktiva greppet om vad man gjorde och den vidsträckta kompetensen på olika delområden, som bl.a. tog sig uttryck i att wikins och utbildnings-bloggens innehåll växte.

I ett genomförande fanns det åtta utbildare, näs-tan alla workshopar hade med andra ord olika utbilda-re. Genomförandet krävde effektiv koordinering, samar-bete, informationsspridning och förhandsförberedelser så att det hela skulle bli en förnuftig helhet också för deltagarna och inte bara separata föreläsningar. Ma-terialwikin var till hjälp också i det här arbetet. Ändå upplevde en del av utbildarna att man i beredningsske-det borde ha gjort ännu noggrannare arbete och i syn-nerhet överföringen av information efter workshoparna skulle ha krävt mer uppmärksamhet för att man skulle ha kunnat uppfylla deltagarnas önskemål noggrannare, eftersom planen inte berättar vad man i själva verket gjorde. Utbildningsstilarna varierade också från utbil-dare till utbildare, varvid deltagarna kunde få en dim-mig bild av genomförandet av utbildningen.

De sociala mediernas fält är en del av webbinlär-ningen som utvecklas i snabb takt och den fortgående

Sammandrag av den paneldiskussion utbildarna förde och av observationerna om organiseringen och utvecklingen av utbildningen.

Saker som bör utvecklas

rapporter 2012 29

evolution som ansluter sig därtill kräver av såväl utbil-dare som studerande ”förståelse av att man befinner sig i ett genomgångsskede”. Funktionerna i anslutning till redskapen ändras, lagstiftningen utvecklas och syn-punkterna på de pedagogiska koncepten utvecklas he-la tiden. denna ändring syntes i synnerhet i form av plötsligt ändrade utformningar, varvid utbildaren blev tvungen att konstatera ”jaha, här har alltså skett en uppdatering, nå, det är bara att fortsätta”.

Utbildarnas arbete komplicerades också av valen av medier. Kunden beställde hjälpmedelsutbildning, men då kursen började var hjälpmedlen ännu i försäljnings-förpackningarna, mjukvaran hade inte installerats el-ler en del av mjukvaran hade blockerats. Emellanåt var man tvungen att använda utbildarens egna arbetsred-skap för att ens kunna presentera de grundläggande funktionerna. I framtiden skulle det därför vara viktigt att göra upp något slags teknisk checklista över huru-

TABELL 3

Positiva saker

• de andra utbildarnas aktiva grepp inspirerade utbildarna i deras eget arbete

• ett nätverk av flera högklassiga experter• öppna kanaler (exempelvis wiki och

distansarbetsredskap) gav också distanslärare en chans till utvecklingsarbete

• den gemensamma materialwikin var en viktig resurs för hela utbildningsgruppen

• det var lätt att producera en gemensam mate-rialwiki

• bekanta arbetspar underlättade verksamheten• en gemensam utbildarblogg är en viktig kanal

för kommunikation och delning• vikten av att arbeta på förhand poängterades i

utbildningarna• att lära sig genom att göra fungerar i en liten

grupp• slutresultaten påverkades i hög grad av att

man bildat sig en ordentlig bild av verksam-hetsmiljön

• förståelse av det skede i vilket utvecklingen av sociala medier är också med hjälp av gemen-sam kommunikation

• det var fint att få komma med i nya miljöer• entusiasmerade deltagare beredde utbildarna

glädje (i synnerhet det att man fick med nya entusiaster, alltså s.k. kappvändare)

• utbildarens tillförlit till andras lägesrapporter – inte i så hög grad trappan med tre nivåer

• modellen plumsande-dykning-djupdykning fung-erar ändå i sig själv – det krävs precisering och finslipning

• noggrannare val av hjälpmedlen för sociala medier (vikten av läroanstalternas egna hjälpmedel)

• utbildning i ett främmande ämnesområde i en annorlunda miljö skapar utmaningar i livet

• skillnaderna i deltagarnas utgångsnivåer• ”dåligt samvete” när man kunde göra saker

och ting bättre• de gemensamma planeringssessionerna

utbildarna emellan blev få• alla deltagare blev inte på det klara med att

utbildningen bestod av tre steg• deltagarna var inte på förväntad nivå (t.ex. dis-

tansutbildarna) och de egna kravnivåer läroan-stalterna uppställde blandade ytterligare bort korten

• identifieringen av den egna kompetensen led-de till att deltagarna hamnade på fel nivå

• utbildarnas från varandra avvikande utbildningsstilar

Sammandrag av de utvecklingstankar om utbildningens innehåll och funktionaliteter som utbildarna framlade vid paneldiskussionen.

Saker som bör utvecklas

30 rapporter 2012

vida de helheter kunden valt kan realiseras. Likaså var integreringen av de olika programmen med kundernas egna system för nätverksinlärning ännu igång och det existerade inte någon entydig uppfattning om kundor-ganisationernas ”mix av sociala medier”.

Utbildarna ansåg att trestegsmodellen plumsande-dykning-djupdykning var ett gott underlag för planering och genomförande. De utbildare, som inte hade del-tagit i planeringsskedet eller höll små distansföreläs-

genomförandet av utbildningen

organiseringen av utbildningen

inte

rn

extern

• vidareutveckling av stödmodellen för studerandena

• ”genomgångsdagar” (debriefing) utbildarna emellan

• samordning och utveckling av utbildningsstilarna

• intern utveckling av multiutbildarmodellen

• utveckling av mentorskap och projektarbete

• utveckling av avtalsförhandlingsprocessen

• beställningsprocessen smidigare

• utseende av en rektor för varje kurs

• stärkande av förhandsplaneringen

• utveckling av den interna informationen

• precisering av den tjänst som beställs

• anvisande av klart angiven arbetstid för deltagarna för utbildningen

• utveckling av målen för den personliga kompetensen

• precisering av hjälpmedlen för olika sociala medier

• förstärkning av läroanstaltens egna pedagogiska stöd

• förhandskartläggning av deltagarnas kunskapsnivå

• bättre gruppindelning av deltagarna

• klarläggande av deltagarnas utvecklingsmål

• klar förhandsberedning av de egna projekten

• effektiverat bruk av de erbjudna kompetensresurserna

rapporter 2012 31

ningar som en del av någon workshopdag, blev inte alltid på det klara med den konkreta modellen eller så hade de inte skapat sig en bild av var den egna utbild-ningsinsatsen inföll. I framtiden måste man reservera mer tid för att förklara modellen för alla utbildare som deltar. Hur man i praktiken blev på det klara med mo-dellen påverkades dock också av läroanstalternas eg-na krav, som lades över modellen och i vissa fall för-växlade modellens grundläggande idé om att fördjupa kunskaperna.

För utbildarna uppstod erfarenheterna av att de lyckats från de stunder, då de studerande anamman-de saken och tog sig an den. I början på dagen kunde någon säga att ”sociala medier inte erbjudit något för hans/hennes undervisning”, men redan på eftermid-dagen hade de redan löst många problem för den stu-derande. ”Aj, men jag kan ju göra också den här grejen här! Inte är det här ju så svårt!”

UTVECKLINGSIDÉER OCH UTVECKLINGSOBJEKT

De observerade utvecklingsobjekten kan sammanfat-tas på det sätt som visas på bild 2. På bilden är den ena dimensionen frågor med anknytning till organise-ringen av utbildningen och genomförandet av utbildning-en och den andra dimensionen interna frågor, för vilka de som organiserar och genomför utbildningen ansva-rar, och externa frågor, för vilka kundorganisationerna ansvarar.

Den materialwiki som upplevdes vara pärlan i utbild-ningshelheten utgjorde stödpelaren för många deltaga-re och många hade faktiskt för avsikt att använda ma-terialwikin senare. En komplikation är dock att fältet för sociala medier ändras snabbt, varvid det material som utarbetas föråldras snabbt. I implementeringarna hade man också använt ett flertal wikier, till vilka materia-let hade plockats i varierande omfattning ur utbildnings-innehållet. Med tanke på framtiden vore det förnuftigt att samla ihop alla materialwikier och bygga upp en ge-mensam plats, med hjälp av vilken informationen hålls àjour. Man måste alldeles speciellt uppmärksamma att up-do-date-material kan spridas och upprätthållas.

I användningen av materialwikin borde man i fram-tiden uppmärksamma deltagarnas webbläskunnighet. Då man tar de första stegen i användningen av sociala medier kan det vara utmanande att exempelvis upp-fatta wikiernas funktionsmodell och uppbyggnad. När man blir mer erfaren utvecklas läskunnigheten och samtidigt blir det lättare att använda de stödmodeller man valt. Det vore skäl att i början av kurserna nog-

grannare poängtera hur man använder en materialwiki och vilket syfte den har i utbildningen.

Det behövs också stöd, varför man måste utveckla olika slags mentor- och stödtjänster, som det är lätt för kunden att köpa och som på grund av sin uppenbara nytta också skulle bli köpta. På de kurser som nu ord-nades var det knapphändiga stödet ett uppenbart pro-blem. Med tanke på utvecklingen i stort måste man besluta, om man ska använda fortbildningsmodellen (utbildningsprogrammet har en officiell ledare och de övriga är gästtalare) eller om man ska utveckla en ny modell. Det är bra att dryfta det här före följande stora utbildningshelheter av motsvarande slag. En högklas-sigt genomförd stödmodell kräver mycket resurser. Om man väljer den, måste de resurstilldelningar som stöd-modellen kräver beaktas i arbetsfördelningen i projek-tet och allokeringen av arbetstid.

Med tanke på informationsförmedlingen utbildarna emellan och utvecklingen av utbildningen skulle det i resurstilldelningen vara bra att beakta också dagar, där utbildarna tillsammans går igenom workshoparna. På dem skulle man prata mer ingående om vad som gjor-des och hur långt man kom. På så sätt kunde man försöka hindra överlappningar, men också stärka de frågor som blivit på hälft och därigenom utnyttja delta-garnas tid till fullo.

De som deltar i utbildningarna önskar ofta endast hjälpmedelsutbildning, men utbildarna i projektet an-ser att den ändå inte skapar pedagogisk kompetens för användningen. I den utbildning som riktar sig till lärare borde man uppmärksamma att yrkesidentiteten blir utvecklad på pedagogisk nivå och göra det möj-ligt för läraren att utveckla sig själv som lärare. Det-ta kan ge upphov till ”smärtor” bland deltagarna, men för att en ändring ska kunna ske, måste den först gö-ras möjlig. Den som beställer utbildningen borde förstå att han/hon inte bara beställer utbildningsdagar utan även en förbättring av verksamheten. Det krävs tid och möjligheter att genomföra nya idéer för att en ändring ska ske, och för det räcker det inte att bara allokera tid för att delta i närutbildningsdagar. I avtalsförhand-lingarna borde man poängtera en ändring i små steg, som kräver stöd och tid, och för vilken beställaren på något sätt borde engagera sig för att målen ska kun-na uppnås.

Vid planeringen av uppgifterna vore det bra om ut-bildarna tillsammans skulle dryfta publiceringen av det öppna och skyddade materialet. Att exempelvis skriva in en personlig inlärningsprocess på en tjänst som är öppen för alla stöder inte den studerandes rättsskydd.

32 rapporter 2012

rapporter 2012 33

Nätverket Webbtidsålderns medborgarsamhälle strä-var efter att stärka aktivt medborgarskap och demo-krati bl.a. med hjälp av att göra tillsammans och age-ra innovativt. Verksamheten byggde på AVO1-projektets delprojekt för nätverkande och medborgarmedier Un-dervisning 2.0, som hade som uppgift att undersöka och utveckla utnyttjandet av sociala medier i medbor-garverksamheten.

VERKSAMHETSMILJÖN MÖJLIGGÖR NYA TILLVÄGAGÅNGSSÄTT

Det har funnits behov av ett nätverk för medborgarsam-hället i webbtidsåldern. Det har skett subtila ändringar som främjar medborgarverksamheten i den samman-länkade verksamhetsmiljön och framtiden kommer att föra med sig ännu fler. I Finland har det under de se-naste två-tre åren uppstått mycket pionjärverksamhet som kan inrymmas under samlingsbegreppet medbor-garsamhälle. I verksamheten deltar aktiva medborga-

ANTTI POIKOlA

Case: Nätverket för medborgarsamhället i

webbtidsåldern prövade på och utvecklade nya koncept

Otavan Opisto har i projektet AVO1 samlat ett nätverk av aktörer i Webbtidsålderns

medborgarsamhälle, som gäller just medborgarsamhället. Där utvecklades och pröva-

des nya sätt för medborgarna att delta och påverka. Temana har varit öppen demokrati,

fördelningsekonomi, webbfacilitering, en modern organisation, deltagande samhälls-

planering och datajournalism. En viktig verksamhet inom nätverket har varit att ordna

evenemang och träffar. En betydelsefull ny öppning var fallet Kaupungin Kangas, där

man för det pappersbruksområde som Jyväskylä stad anskaffat ordnade en mångfacet-

terad deltagande planering för att uppföra ett nytt bostadsområde.

re, som genom att organisera sig formellt eller infor-mellt och stundom även ensamma strävar efter att påverka och delta i samhällets utveckling. Några age-rar på fritiden och några i huvudsyssla. Det deltar ock-så människor från förvaltningen, som genom sin egen verksamhet ändrar förvaltningens strukturer i en mer möjliggörande riktning, samt företagare, som löser samhälleliga problem via näringslivet.

Till och med små ändringar i förvaltningens och in-stitutionernas sätt att agera och de möjligheter web-ben erbjuder ger tillsammans rum för nya sätt att age-ra. Den offentliga sektorn prövar på att ta steget in på de tjänster i sociala medier som medborgarna gynnar och förbereder en öppning av förvaltningens massiva informationspooler för offentligt bruk. Webbtidsålderns medborgarsamhälle kan vid denna brytningspunkt ta en ny inriktning och skapa nätverk och koncept, som bidrar till att metoderna för verksamma sätt att delta sprider sig.

34 rapporter 2012

Ett uttalat, samfällt mål för medborgarsamhället, de politiska påverkarna och förvaltningen är att göra besluts- och beredningsprocesserna öppnare än tidi-gare, med hjälp av vilket medborgarna kan hitta nya möjligheter att delta eller som förvaltningen kan erbju-da dem. Tjänstemannakåren, de förtroendevalda och medborgarna uppmuntras på olika sätt till intimt sam-arbete med varandra.

Sätten att bedriva medborgerlig verksamhet änd-ras. Långvariga organisationsengagemang håller på att övergå i kortvarigare, informella aktiviteter av projekt-typ. Exempel på verksamhet av denna typ är exempel-vis Restaurangdagen och Berghällrörelsen. Under Res-taurangdagen grundade hundratals stadsbor spontant egna pop-up-restauranger i sina hem och på offentli-ga platser. Berghällrörelsen uppstod för att motsätta sig avhysningen av Hurstis brödköer från stadsdelen Berghäll, sedermera har folkrörelsen som organiserat

också traditionella organisationer nya sätt att verka och utnyttjar de möjligheter utvecklingen inom infor-mations- och kommunikationsteknologin för med sig. Teknologin för med sig nya möjligheter också för med-borgarpåverkan och skötseln av gemensamma angelä-genheter. Utnyttjandet av möjligheterna och fungeran-de applikationer utgår från personer som fördomsfritt prövar på något nytt. Eftersom det inte står till buds särskilt många färdiga goda lösningar, skaffar man sig kunskaper genom att försöka och agera.

TILLVÄGAGÅNGSSÄTT OCH TEMAN

Nätverket för medborgarsamhället i webbtidsåldern fungerade på många sätt under projektets gång. I sam-band med det ordnade man evenemang och tilldragel-ser, utarbetade publikationer samt testade i praktiken hur en deltagande samhällsplanering lyckas i att ut-forma visioner för den framtida strukturen av stads-delen Kangas i Jyväskylä. Nätverkets kommunikation fokuserade på webben, där det publicerades en blogg (mahdollista.fi) och en Facebook-grupp. Det var möjligt att distansdelta i nätverkets alla evenemang via video-kontakt.

Man delade med sig av erfarenheter över webben och det fanns aktiv utvecklingsverksamhet på webben över många olika teman. Temana var öppen demokrati, fördelningsekonomi, webbfacilitering, en modern orga-nisation, deltagande samhällsplanering och datajour-nalism. Vart och ett tema utvecklades av webbmedbor-gare som var intresserade av just det, men samtidigt hade man som mål att det uppstår idékorspollinering mellan temana.

Nätverket startades på en lägerdag för Medbor-garsamhället i webbtidsåldern, som ordnades hösten 2010 i Tammerfors. därefter har det med ca en eller två månaders mellanrum ordnats ett evenemang, där det har tagits upp något ämne som är aktuellt och som väckt intresse inom nätverket. På samma gång har man kunnat presentera dessa teman för en mer vid-sträckt publik.

Nätverket ordnade 2010-2011 tio evenemang, av vilka många var utanför huvudstadsregionen. Till de po-puläraste evenemangen hörde en lägerdag som gick under namnet Öppen demokrati – öppna data. Den ordnades i Tammerfors våren 2011 och där prövade man på gränsöverskridande samarbete mellan aktörer i medborgarsamhället och den offentliga förvaltning-en. Arrangörerna var Vaalilupausarkisto ry tillsammans med Projektet Plattform för delaktighet, som adminis-treras av justitieministeriet.

Nätverket för

medborgarsamhället

i webbtidsåldern

fungerade på många

sätt under projektets gång.

sig i sociala medier bland annat ordnat kvartersfester och olika slags jippon. I kampanjerna inför det senaste presidentvalet såg man också omfattande självorgani-serade kampanjer, i vilkas koordinering eller stöd kan-didaternas officiella kampanjaktiviteter inte innehade någon roll.

Det förekommer allt mer medborgarverksamhet i olika slags sammanslutningar och nätverk utan orga-nisatoriska enheter och regler. å andra sidan anammar

rapporter 2012 35

ETT EXEMPEL: KAUPUNGIN KANGAS – GEMENSAM IDÉKLÄCKNING I JYVÄSKYLÄ

Inom ramen för nätverket för medborgarsamhället i webbtidsåldern föreläste vi om metoderna i deltagan-de stadsplanering, såsom Wikiplaneringen för Jyväskylä stad vårvintern 2011. Till följd av detta öppnade det sig en möjlighet att i större utsträckning få pröva på nya till-vägagångssätt som vuxit fram utgående från nätverket, när Jyväskylä stad och HUB Jyväskylä på våren ordna-de ett massivt projekt för medborgarmedverkan i anslut-ning till Kangas pappersbruks område.

Jyväskylä stad anskaffade hösten 2010 det tidigare Kangas pappersbruks område. Av fabriksbyggnaderna ska en del bevaras, en del rivas och på området ska det under de följande åren byggas en fortsättning på stads-centrum i Jyväskylä. Innan programmet för arkitekturtäv-lingen om Kangas-området utarbetades i februari-mars 2011 inbjöd Jyväskylä stad och HUB Jyväskylä enskilda medborgare, sammanslutningar och grupper att framläg-ga sina egna synpunkter på vad gott staden skulle avse med Kangas-området i framtiden.

Målet var att samla sakkunskap och erfarenhetsba-serade uppgifter, som deltagarna i arkitekturtävlingen skulle kunna klä i fysisk form och kombinera med de öv-riga planeringsmålen och yttre ramarna.

Man började samla idéerna från ett tomt bord. Det insamlade materialet beskriver på ett rikt sätt de mål och drömmar, som stadsborna har om en god stad. De här drömmarna inskränker sig inte bara till planläggning-en, utan det ingår många sådana saker, som man åt-minstone inte direkt kan påverka med planläggningen.

utvecklingen av en ny stadsdel är en helhet, där plan-läggningen bara är en del av de många faktorer som på-verkar slutresultatet. Det är möjligt att utnyttja de idéer och synpunkter som insamlats i den helhetsomfattande utvecklingen av området, på försorg av såväl de olika förvaltningarna i staden som företagen, organisationer-na och de enskilda medborgarna. Jyväskyläs planering före arkitekterna: http://www3.jkl.fi/blogit/kangas/.

UTBILDNING

Temat datajournalism togs första gången upp i ett en-dagsevenemang som ordnades på Tammerfors univer-sitet i augusti 2011. dessutom har aktiviteten Med-borgarverksamhet i webbtidsåldern bedrivit samarbete med Helsingin Sanomat.

SAMMANDRAG OCH DISKUSSION

”Medborgarsamhället i webbtidsåldern” har i och med AVO-projektet åstadkommit ett nytt slags samarbete mellan olika slags aktörer. Det är också frågan om att konsolidera nya koncept, också på förvaltningens sida.

Intresset för webbfolkets evenemang och tilldragel-ser har ökat under hela projektets gång. För det måste man tacka i synnerhet det omfattande nätverk i sociala medier, som har bildats kring verksamheten.

den främsta utmaningen har varit att bygga upp och utkristallisera nätverkets identitet. När man har att skaffa med en ny sak vet man inte alltid, vilka de fakto-rer är som förenar aktörerna och hela fältet ter sig som en diffus lista över ord. Aktivt medborgarskap, möjlig-görande förvaltning, demokrati i det man gör, försöks-kultur, öppna datapooler, närdemokrati, temademokrati, webbdemokrati, organisationsgränserna överskridande samarbete, jämlik produktion och massans kraft – de här bildar det nya fält, som på 2010-talet kommer att ändra den samhälleliga verksamheten. Nätverket för medborgarsamhället i webbtidsåldern har också distinkt varit ett föregångarnätverk och breda folklager har nåtts närmast via participationsprojektet Kaupungin Kangas. Man kan fortfarande lägga märke till att projekt som främjar demokratifrågor lätt hamnar i bakgrunden när man blir tvungen att konkurrera med människornas fritid utanför arbetstiden. Därför är det i de här sammanhangen ofta inte frågan om särskilt sto-ra grupper människor, utan snarare om aktivister, som är engagerade i frågan. Att väcka intresset bland stör-re grupper människor hör sedan till framtidsmålen för webbfolket.

Webbfolksaktiviteterna fortsätter i projektet Öppenhet ger styrka åt inlärningsnäten (AVO2) till slutet av 2013. http://www.slideshare.net/apoikola/nettikansa-pitch/

36 rapporter 2012

rapporter 2012 37

OuTI VAHTIlA, JOHANNA SAlMIA, ANNIKA MIcHElSON OcH lOTTA lINKO, HäMEEN AMMATTIKORKEAKOulu

Case: ”Vi var helt borta, ute från klassrummet

– och vi lärde oss!”I delprojektet mobiler i inlärning och växelverkan testade lärarna i yrkeshögskolan

Hämeen ammattikorkeakoulu (HAMK) användningen av mobila medier åren 2008–2011.

Sätten att utnyttja dem blev bekant för en stor grupp lärare i samband med

Mobilsommarskolorna. Enligt de erfarenheter man fått i delprojektet möjliggör mobilitet

tillsammans med de tjänster sociala medier erbjuder elevbaserade inlärningsprocesser,

webbnärvaro, tid för att ge handledning på momangen, dokumentering av

och utvärdering av inlärningen.

I den här rapporten har vi beskrivit Mobilsommarsko-lans verksamhetsmodell, dess planering och proces-sen för att genomföra den ur såväl verkställarens som deltagarens synpunkt. I slutet av rapporten har vi i korthet dryftat mobilitetens betydelse och framtids-utsikter.

Mobilsommarskolan en årlig tilldragelse

Mobilsommarskolan som ordnades på Mustiala en-het (www.mobiilikesakoulu.com) hölls åren 2010 och 2011. På dem hade lärarna möjlighet att i praktiken pröva på olika slags mobilundervisnings- och -inlär-ningsmetoder.

I delprojektet var det ursprungligen avsikt att hålla sommarskolan en gång. Den goda responsen på ge-nomförandet 2010 sporrade till att ordna en till året därpå. Med tanke på projektets slutresultat var ord-nandet av den andra Mobilsommarskolan av vikt i det avseendet att man på så sätt fick mer material och erfarenheter för att få mobilinlärningskonceptet fär-digt. Tanken att det skulle gå lätt och mödolöst att ord-

na en likadan till, visade sig vara en illusion. Läsåret 2010-2011 innebar nämligen ett stort språng framåt med tanke på såväl teknik och tjänster som idéerna att utveckla modellen. På sommarskolan 2011 förena-des en nästan fullständig mobilitet och genuin valfrihet för deltagarna. Nästa utmaning är sålunda att vidare-utveckla den metod som är avsedd för reflexioner på den egna inlärningen.

I mobilsommarskolan deltog vartdera året ca 80 personer, av vilka största delen var lärare som arbe-tar i yrkeshögskola. I och med sommarskolan utvidga-des den expertgrupp i mobilinlärning som redan tidiga-re uppstått i AVO-projektet till ett nätverk på området. Deltagarna ansåg att dess uppgift är att ordna årliga träffar och nya projekt. Det förefaller som om sommar-skolan håller på att bli en årlig tilldragelse för mobil in-lärning. Målgruppen för mobilsommarskolan var lära-re och personer som arbetar med utvecklingsuppgifter. Programmet planerades ur inlärningens och interaktio-nens synvinkel, och temana för tilldragelsen byggdes också upp i enlighet med detta.

38 rapporter 2012

Tabell 1: Deltagarnas intresse för och erfarenhet av användningen av mobila enheter år 2010.

Tabell 2: Deltagarnas intresse för och erfarenhet av användningen av mobila enheter år 2011

Mitt intresse för mobila program och mina erfarenheter av dem

Jag använder dagligen...

Jag använder några...

Jag har mycket liten...

Jag har inte alls...

0 10 20 30 40 50

Användarna kan välja mer än en svarsruta, varför procenten kan stiga till över 100 %.

Jag använder dagligen många mobila program, att ringa är numera bara en liten del 14 18 %

Jag använder några mobila program 41 54 %

Jag har mycket liten erfarenhet av att använda mobila program 15 20 %

Jag har inte alls erfarenhet av att använda mobila program 9 12 %

Mitt intresse för mobila program och mina erfarenheter av dem

Jag använder dagligen...

Jag använder några...

Jag har mycket liten...

Jag har inte alls...

0 10 20 30 40 50

Användarna kan välja mer än en svarsruta, varför procenten kan stiga till över 100 %.

Jag använder dagligen många mobila program, att ringa är numera bara en liten del 34 40 %

Jag använder några mobila program 33 39 %

Jag har mycket liten erfarenhet av att använda mobila program 18 21 %

Jag har inte alls erfarenhet av att använda mobila program 4 5 %

På anmälningsblanketten till tilldragelsen förhörde man sig om deltagarnas bakgrundsuppgifter. det har varit in-tressant att observera att år 2010 använde 18 % av del-tagna dagligen ett flertal mobilprogram, men året därpå

var andelen redan 40 %. I tabellerna 1 och 2 har visats noggrannare specifikationer av intresset och använd-ningserfarenheterna de olika åren.

Uppgifter om deltagarna:

rapporter 2012 39

Också i utrustningen hade det under ett år skett en signifikant ändring. år 2010 hade ca 25 % av delta-garna inte möjlighet att ordna så att de skulle få an-vända en egen smarttelefon, 2011 hade var och en

på några få undantag när en egen smarttelefon, några till och med fler smarttelefoner. I tabellerna 3 och 4 visas noggrannare specificeringar av deltagarnas tek-niska utrustning.

Tabell 3: Egenskaperna hos de enheter deltagarna hade till sitt förfogande år 2010.

VERKSAMHETSMODELLUtgångspunkter

Det ingick i den ursprungliga planen för projektet att ordna en mobilsommarskola och den noggranna pla-neringen av hur den skulle genomföras skedde under projektets gång. Grundtanken var att skapa en verk-samhetsmodell, där man i praktiken tillämpar det man har utvecklat: inlärningssituationer och handledning ut-an traditionell undervisningsteknologi. Som grund för implementeringen lämpade sig alldeles utmärkt en modell, med vilken Marja-Liisa Viherä ordnade utbild-

ningar i informations- och kommunikationsteknik på 1990-talet under namnet kommunikationsläger. I dem förenades praktiskt utförande, handledning av utföran-det, output och presentation av det samt naturmiljö, en stämpel av frihet och positiv inställning. Utgångs-punkten för planeringen var att skapa en tilldragelse, där man drar nytta av datatekniken och vid vilken man kunde uppleva såväl samvaro som glädje att göra och uppleva.

Egenskaper hos min telefon/mitt abonnemang

Min enhet har...

Mitt abonnemang har...

Mitt abonnemang har...

Det ingår inte...

Jag har inte någon...

Jag har inte någon...

0 10 20 30 40 50 60

Användarna kan välja mer än en svarsruta, varför procenten kan stiga till över 100 %.

Min enhet har wlan-förbindelse 51 67 %

Mitt abonnemang har ett gränslöst datapaket 41 54 %

Mitt abonnemang har ett datapaket som baserar sig på datamängden 13 17 %

Det ingår inte något datapaket i mitt abonnemang 8 11 %

Jag har inte någon smarttelefon till mitt förfogande, men jag kan ordna en sådan för den tid sommarskolan varar 8 11 %

Jag har inte någon smarttelefon till mitt förfogande och jag kan själv inte ordna någon sådan 12 16 %

Tabell 4: Egenskaperna hos de enheter deltagarna hade till sitt förfogande år 2011.

Egenskaper hos min telefon/mitt abonnemang

Min enhet har...

Mitt abonnemang har...

Mitt abonnemang har...

Det ingår inte...

Jag har inte någon...

Jag har inte någon...

0 10 20 30 40 50 60 70

Användarna kan välja mer än en svarsruta, varför procenten kan stiga till över 100 %.

Min enhet har wlan-förbindelse 68 81 %

Mitt abonnemang har ett gränslöst datapaket 54 64 %

Mitt abonnemang har ett datapaket som baserar sig på datamängden 18 21 %

Det ingår inte något datapaket i mitt abonnemang 2 2 % Jag har inte någon smarttelefon till mitt förfogande, men jag kan ordna en sådan för den tid sommarskolan varar 3 4 %

Jag har inte någon smarttelefon till mitt förfogande och jag kan själv inte ordna någon sådan 5 6 %

40 rapporter 2012

Som principer för mobilsommarskolan antogs:• tilldragelsen planeras i samarbete mellan dem

som genomför den: gedigen gemensam planering, samfällda möten med hela gruppen och temagrup-perna över webben

• tilldragelsen är för deltagarna en resa, som går vi-dare som en konsekvent process: man orienterar sig (förhandsuppgifter och -meddelanden) -> man bekantar sig med varandra (presentationer och handslag) -> man gör -> sammanställning -> man ger feedback

• faktisk mobilitet: det är möjligt att göra allt mobilt/med mobil

• loss från ledningen: att lära sig utan strikta struk-turer, i naturen, ute, i en autentisk inlärningsmiljö

• öppenhet: all information på offentliga webbsidor, informationen tillgänglig på förhand

• huvudkommunikationen elektroniskt: alla medde-landen också till mobiltelefonen, men all behövlig information också traditionellt på papper

• utnyttjande av geografisk information: tilldragelse-kartan med tillhörande information kan mobilt lad-das ner över nätet

• enkelt att delta: måltiderna utomhus, informatio-nen på mobiltelefonen, QR-koder, grupp- och punkt-ledare, personlig handledning, transport till kärret

• man lär sig genom att uppleva: det är roligt att gö-ra, man lär sig tillsammans, man bygger upp sina egna färdigheter

Från verksamhetspunkter till oaser

Mobilsommarskolan uppstod utgående från verkstäl-larnas (bilaga 1) delade, samfällda, på samarbete ba-serade sakkunskap. den gemensamma synen byggdes upp i en samplaneringsprocess som varade i flera må-nader. De ansvariga sammanträdde ett flertal gånger över webben för att planera såväl det gemensamma programmet som programmet för verksamhetspunkter-na/oaserna. För planeringen användes vartdera året sammanlagt ca 1 500 timmar.

I genomförandet år 2010 var deltagarna indelade i tre grupper, som cirkulerade mellan verksamhetspunkter-na. Temana var:• mobil undervisning och information• mobilt lärande• mobila arbetsredskap

rapporter 2012 41

år 2011 gavs verksamhetspunkterna namnet oaser, i vilka det fanns flera verksamhetspunkter. deltagarna fick allt efter vad de var intresserade av röra sig fritt från en oas och en punkt till en annan. Oaserna var:• Mobilinlärning och -handledning• Mobilproduktion• Mobilteknologi• Sociala medier

Kartor och hur man rörde sig på området

Vartdera året gavs deltagarna kartor över området, på vilka bl.a. parkeringsplatserna, verksamhetspunkter-na/oaserna och de viktigaste byggnaderna hade an-getts.

På Mobilsommarskolan 2011 hade deltagarna till sitt förfogande också en mobilkarta som utarbetats med hjälp av Google Maps, på vilken också bl.a. de olika oaserna och punkterna hade angetts. Med hjälp av kar-tan var det möjligt att orientera sig på området med hjälp av positioneringen.

Bild 2. En Google-karta, på vilken oaserna, verksamhetspunkterna, utspisningen och andra viktiga platser hade angetts.

Bild 1. Oaskartan över området i PDF-version

MOBILSOMMARSKOLAN 2011Oaskarta

42 rapporter 2012

Från platslänken öppnade det sig en bild och över en del också en videofil, exempelvis en presentation av det gamla institutet:

de olika verksamhetspunkterna var utmärkta med skyl-tar, till vilka QR-koder hade anslutits. QR-koderna ledde till verksamhetspunktens Internetsidor.

Bild 3. Presentation av det gamla institutet på en Google-karta.

Bild 4. Vägvisningsskyltarna hjälpte att hitta den rätta platsen. Med hjälp av QR-koderna kunde punktens material avläsas med en mobil enhet.

På punkterna erbjöds handledning, med hjälp av vilken deltagarna leddes djupare in på ämnet. Deltagarna kunde i praktiken pröva på olika slags sätt att agera och nyttiga program.

PEDAGOGISK MODELL

Grundtanken bakom mobilsommarskolan var att erbjuda deltagarna en inlärningsstig, som via olika teman ledde till en aha-upplevelse hur det mobila kan användas i det egna arbetet. Under tilldragelsen gavs det i stället för traditionella föreläsningar eller långa presentationer en kort introduktion till temat. Inlärningen baserade sig på det man gör själv och det man själv prövar på. De upp-gifter som gavs var problembaserade: deltagarna skulle utföra någon liten uppgift, t.ex. göra ett lärobjekt eller

ordna ett mobilmöte. Målet var att få deltagarna att inse hur det mobila kan stöda inlärningen. Mustiala park var en utmärkt plats att genomföra tilldragelsen i en auten-tisk inlärningsmiljö. Man var fri från traditionella klass-rum, vita dukar, duplikat, böcker och datorer. I vartdera genomförandet byggdes den pedagogiska modellen upp kring de verksamhetspunkter som byggts upp kring de olika temana. de samfällda dryftandena, sammandrags-sammankomsterna, kaffestunderna och utflykterna sä-kerställde gemenskapen och var till stöd för att det bil-dades en gemensam synpunkt.

DET PRAKTISKA GENOMFÖRANDETDe ansvarigas resa

Med tanke på dem som verkställde tilldragelsen var det en insats på flera månader att bygga upp Mo-bilsommarskolorna. I den deltog projektpersonal, före-trädare för företag och personer som sysslar med mo-bilinlärning vid andra läroanstalter.

Kärngruppen bestod av de nyckelpersoner som arbe-tade i delprojektet Mobiler i inlärning och växelverkan. De bar ansvaret för • ledningen av arbetet för att planera och organisera

Mobilsommarskolan• budgeteringen för tilldragelsen• att utarbeta webbsidorna (Mobilsommarskolan,

Mobilstigen) och blanketterna

rapporter 2012 43

• marknadsföringen av tilldragelsen, utarbetandet av annonser och broschyrer

• att ordna det sociala programmet och tävlingen• de praktiska arrangemangen på ort och ställe• hopställningen av material och output• rapportering, utredningar och analysering

av feedbacken

Den övriga aktörsgruppens uppgifter• att delta i planeringssammanträdena• att ordna egna infomercialer

och utbildningar

Beskrivning av programmet och verksamhetspunkterna

år 2010 var det mycket utmanande att bygga upp pro-grammet för mobilsommarskolan. Det var svårt för de

ansvariga att uppnå enighet om vilka namnen på de olika temana skulle vara och vad som skulle falla un-der vilket tema. Här kom det fram, på hur annorlunda sätt man kan uppfatta ämneshelheterna. det var till exempel förvånansvärt svårt att göra en gränsdragning mellan mobila arbetsredskap och pedagogik. det var också utmanande att få de programansvariga att inse hur man kan genomföra programmet utan en traditio-nell klassmiljö. Hur kan man lära sig och undervisa ut-an föreläsningar?

år 2011 var det ansenligt lättare att bygga upp pro-grammets innehåll, eftersom samma aktörer var med. De hade utgående från den första Mobilsommarskolan skapat sig en uppfattning om vilken modell som fung-erar väl i en sådan här miljö. Den här gången lyckades man mycket smärtfritt att ge namn åt oaserna och göra gränsdragningen mellan dem.

Bild 5. Programmet år 2010

Onsdag 9.6.2010 Torsdag 10.6.2010 Torsdag 10.6.2010

8:00–9:00 Frukost Anmälning för nya deltagare

Frukost

9:00–11.00 Anmälning och inkvartering Verksamhet i punkterna (3,5 h/punkt) Gemensam föreläsning 1:a punkten: Mobilinlärning 2:a punkten: Mobilhandledning 3:e punkten: Mobilarbetsredskap

Planering av nationellt samarbete • expertgruppen sammanträder • uppbyggande av ett nationellt projekt för mobilhandledning

11:00–12:00 Lunch Lunch Lunch

12:00–13:30 Sommarskolan öppnas • introduktionsinfo • presentation av AVO-projektet • presentation • indelning i grupper och konstituering av grupperna

Verksamheten i punkterna fortsätter 1:a punkten: Mobilinlärning 2:a punkten: Mobilhandledning 3:e punkten: Mobilarbetsredskap

13:30–17:00 Verksamhet i punkterna (3,5 h/punkt, grupperna cirkulerar) Gemensam föreläsning 1:a punkten: Mobilinlärning 2:a punkten: Mobilhandledning 3:e punkten: Mobilarbetsredskap

Verksamhet i punkterna (3,5 h/punkt) Gemensam föreläsning 1:a punkten: Mobilinlärning 2:a punkten: Mobilhandledning 3:e punkten: Mobilarbetsredskap

17:00–18:00 Dagens bästa bitar – vad i den egna mobilryggsäcken? Det bjuds på frukt och läsk

Dagens bästa bitar – vad i den egna mobilryggsäcken? Det bjuds på frukt och läsk

18:00 Kvällsprogram, strandbastu, korv i vindskyddet, Iso Piippus läckerheter.

Utflykt till Torronsuo nationalpark, registrering av tilldragelsen med mobil. Kvällsmat

44 rapporter 2012

På kvällsskolan 2011 erbjöds det förutom en program-helhet i PDF-format en möjlighet att bygga upp ett eget, personligt elektroniskt program. Man kunde skriva ut det skräddarsydda programmet för att ta det med sig eller läsa det på en mobil enhet.

Programmet för de båda Mobilsommarskolorna innefattade korta infomercialer, praktiska övningar och försök, gruppföreläsningar, gemensamma aktiviteter samt översikter av framtidsutsikterna.

Programmet inleddes vartdera året med en gemen-sam öppning, där man berättade hur tilldragelsen ska förlöpa och de viktigaste sakerna under dagarna. År 2010 var öppningstemat ”mobil frigör”: man behöver inte längre sitta och bli styv vid arbetsbordet, utan man kan utföra arbetet separat från pulpeter, kablar och väggar. år 2011 utmanade man deltagarna att dryfta

hur de mobila enheterna redan har blivit ”en del av till-varon, en del av människan”. Mobiltelefonen har bli-vit ett hjälpmedel, ett sjunde sinne, via vilket man kan observera den omgivande världen på ett helt nytt sätt, bland annat genom att utnyttja närvaroinformation. Man är på väg till en ”ubiq-värld”, där informationssys-temen integreras med de dagliga göromålen.

Bild 6. Inlärningssituationerna kan vara avslappnade.

rapporter 2012 45

Korta beskrivningar av oaserna och verksamhetspunkterna

Mobilinlärning och mobilpedagogikI oasen penetrerade man den situation, då eleven är mobil. På verksamhetspunkten fick man tips och fick i praktiken göra försök med att planera och implemen-tera en mobilinlärningsprocess. En aktivitet i verksam-hetspunkten var att utarbeta lärobjekt.

Beredning och informationdeltagarna fick en känning av hur man med en mobil enhet kan bereda, bearbeta och dela med sig av mate-rial (t.ex. bloggar, bilder, videor). dessutom bekantade man sig med mobilhandledning och mobilkonferenser. En mobilstuderande kan exempelvis utarbeta en inlär-ningsjournal och delta i utbildningar mobilt.

TeknologiI fråga om teknologin bjöds deltagarna på information om olika mobila enheter och deras operativsystem, kostnader samt basprogram, såsom kalender. Delta-garna fick också bekanta sig med spelbaserade gräns-snitt, appar till smarttelefoner, rumslig information, 3D-miljöer och sensorer samt nyttan med dem ur in-lärningssynpunkt.

Sociala medierPå verksamhetspunkterna bekantade man sig med hur olika slags webbpersoner agerar och vad arbetsrollen och den personliga rollen kunde vara. dessutom be-kantade man sig med olika slags program, som man kan utnyttja bl.a. i kommunikation, information samt produktion av bilder och text och hur utnyttjandet går till i synnerhet med hjälp av en mobil enhet.

På verksamhetspunkterna innefattade infomerci-alerna en kort introduktion i ämnet exempelvis med utnyttjande av mobila enheter. Därefter fick deltagarna utföra uppgifter med anknytning till ämnet på sina eg-na enheter.

Som ett exempel har det beskrivits en uppgift med anknytning till rumslig information. Man kan komma åt uppgiften genom att avläsa en QR-kod på en mobil en-het. Bakom QR-koden öppnar det sig en länk till en Google Maps-rutt, som man kan ladda ner på sina eg-na kartor. Därefter kan man med hjälp av kartan orien-tera sig på området genom att följa punkterna längs sträckan.

Förmedling av en föreläsning om upphovsrätt

På sommarskolan 2011 erbjöds det förutom infomer-cialer och försök också upphovsrättsinformation över webben. Tarmo Toikkanens upphovsrättsföreläsning ”10 anvisningar till dem som beskriver sin omgivning” förmedlades som webbföreläsning åt deltagarna.

Bild 7. Exempel: Förloppet av en uppgift med rumslig information i anslutning till en infomercial.

Deltagarna fick ett SMS strax innan föreläsningen in-leddes. En del av deltagarna begav sig till oasen, en del till festsalen och en del åhörde föreläsningen på en parkbänk med sin egen enhet. Via en chatt var det möjligt att ställa tilläggsfrågor, som besvarades under föreläsningens gång.

Bild 8. QR-koden leder till upphovsrättsföreläsningen.

Bild 9. Deltagande i upphovsrättsföreläsningen med egen mobiltelefon.

46 rapporter 2012

KOMMUNIKATION OCH MARKNADSFÖRING

Eftersom tilldragelsen var mycket mångfacetterad och individuell, var den synnerligen utmanande från kom-munikationssynpunkt. För att tillförsäkra en lyckad kommunikation för tilldragelsen utarbetades en sär-skild marknadsförings- och kommunikationsplan.

Huvudrollen spelades av samlande internetsidor. år 2010 fanns det på sidorna bilder från Mustiala samt en video, där man berättade om platsen. I marknads-föringen år 2011 användes material från 2010, bilder, videor och exempel på lärobjekten. Dessutom gjordes det en video, där projektets projektchef berättade om tilldragelsen och sporrade till att delta i den. Det gjor-des också videor, där oaserna och verksamhetspunk-terna presenterades.

och tidningar. dessutom delade man ut tryckta reklam-kort vid olika slags evenemang (t.ex. dcl-konferensen, ITK-dagarna (Interaktiv teknologi i utbildningen)) och postade reklamer till ett flertal organisationer. I mark-nadsföringen använde man sig också av bloggar, Twit-ter, Facebook och andra socialmedietjänster.

Kommunikationen på tilldragelsen var elektronisk: man använde bara e-post och SMS, vilka var integre-rade med varandra. Meddelandena, deras innehåll och tidtabellerna för när de skulle sändas planerades på förhand. Sändningen av SMS tajmades på förhand och mottagargrupperna byggdes upp i enlighet med vilka som deltog i de olika aktiviteterna. På så sätt säker-ställde man att meddelandena nådde deltagarna och den arrangerande personalen vid just rätt tidpunkt. Deltagarna gav på anmälningsblanketten sitt bifall till sändningen av SMS. Man fick lov på några få undantag när. Det utarbetades en egen plan för sändningen av SMS och SMS:arna tajmades (bilaga 2).

Insamling av feedback

Deltagarfeedback samlades in på vardera Mobilsom-marskolan. Feedbacken insamlades med en elektronisk feedbackblankett, som kunde fyllas i med antingen da-tor eller mobila enheter.

I fråga om sommarskolan 2010 samlade man in feedback både över de olika verksamhetspunkterna och i slutet av sommarskolan över hela tilldragelsen. År 2011 avstod man från insamlingen av feedback över de olika punkterna, eftersom deltagarna upplevde att den var alltför arbetsdryg och tidskrävande, men man sam-lade fortsättningsvis in feedback över hela tilldragelsen.

I marknadsföringen utnyttjades existerande kontakter, dvs. aktörernas egna kontakter, nätverk och tjänster. Tilldragelsen marknadsfördes med annonser i nätverk

Bild 10. Oasernas verksamhet presenterades i videor.

Bild 11. Mobilitet gör det möjligt att lära sig var och när som helst.

rapporter 2012 47

Praktiska arrangemang

Med tanke på hur tilldragelsen skulle avlöpa var det av yttersta vikt att deltagarna kunde röra sig på området och att cateringfunktionen fungerade. Eftersom delta-garna anlände vid olika tider, måste man ägna särskild uppmärksamhet åt anmälningen och den information som gavs där.

I samband med anmälningen delade man ut del-tagarmapparna samt nycklar till logiet. I samma sam-manhang erbjöds det en programinstallationstjänst, som var mycket efterfrågad. Det framgick att man hade reserverat alltför lite tid och personal för den här funk-tionen. under hela den tid mobilsommarskolorna va-rade fanns det på området också tillgång till kringvan-drande mobilguider. De stod till buds för handledning och eventuella problemsituationer. Kaffe serverades i verksamhetspunkterna eller på en gemensam terrass, vilket även det var en viktig del av det mobila.

Deltagarens resa

Mobilsommarskolan innebar en resa för deltagarna. Utbildningen varade i två dagar, men det var möjligt att delta också en dag. Största delen av deltagarna var med båda dagarna. Tilldragelsen hade med hjälp av tjänsten Google Sites byggts upp till en sajthelhet. Resan började från Mobilsommarskolans marknadsfö-ringssajt, där man kunde hitta basinformation om till-dragelsens innehåll med tillhörande programuppgifter samt en länk till anmälningsblanketten.

Från Mobilsommarskolans sidor dirigerades de som anmält sig till tilldragelsen till en Mobilstigssajt. Sajten gjorde för såväl deltagare som arrangörer tjänst som lagerplats för material (såsom anvisningar, använ-dar-Id, uppgifter) samt efter tilldragelsen som lagrings-plats för Mobilsommarskolans output och resultat.

Ett stort urval infomercialer stod till buds för delta-garna. År 2010 gick deltagarna i grupper från en verk-samhetspunkt till en annan och cirkulerade genom alla de punkter som stod till buds. år 2011 fick deltagar-na fritt välja de verksamhetspunkter, som de önskade delta i.

Deltagarnas förhandsförberedelser

Efter anmälningen fick deltagarna ett e-postmeddelan-de och ett SMS, där de uppmanades bege sig till Mo-bilstigen. Där stod det mer information till buds för del-tagarna, i vilken det gavs anvisningar hur man ska göra sin egen presentation och förhandsuppgiften samt en enkät om användningen av mobila enheter. deltagar-na ombads skriva en egen presentation på sajten före

Bild 12. 2011 års Mobilsommarskolesajt.

Bild 13. 2011 års Mobilstigssajt.

tilldragelsen. Underlaget utgjordes av ett Google-doku-ment, som man fritt kunde skriva i. Förhandsuppgiften väckte deltagarna att dryfta sina egna praktiska behov bl.a. i anslutning till information, som inte finns inom räckhåll, lagring eller styrning av viktiga stunder.

Deltagarna gavs också anvisningar om hur de skul-le utrusta sig tillräckligt med avseende på teknik och kläder. På sajten hade det talats om vilka program som det lönade sig installera på förhand i den egna enheten och vilka personliga identifierare som behövdes.

Eget program

Via en tjänst som var i bruk på Mobilsommarskolan 2011 hade deltagarna möjlighet att skapa ett eget pro-gram åt sig genom att logga in på programsidan med sin e-postadress. E-postadressen fungerade som iden-tifierare för det egna programmet. Deltagaren kunde härefter välja de punkter han/hon önskade införliva i sitt eget program. Det var möjligt att läsa programmet med en mobil enhet under den tid Mobilsommarsko-lan pågick eller så kunde man skriva ut det för att ta det med sig.

48 rapporter 2012

Utdelat material

Man delade ut traditionella pappmappar eller foldrar åt deltagarna, vilka innehöll den viktigaste information deltagarna behövde också på papper. I foldern delades det också ut en minigrip-påse för mobilen i fall av regn. år 2011 skrevs verksamhetspunkternas alla uppgifter ut för deltagarfoldrarna. Varje uppgift hade en egen QR-kod, med hjälp av vilken man kunde läsa anvisningarna med mobilen också via Internet.

Introduktion och lokal guidning

År 2010 gjorde man sig bekant med området i grup-per. Med bistånd av gruppledare gick man igenom om-rådet på förhand och samtidigt berättades det några ord om områdets historia. År 2011 skedde guidningen elektroniskt med hjälp av en karta som utarbetats med hjälp av Google Maps. Kartlänken sändes till deltagar-nas mobiltelefoner. I stället för att stifta bekantskap med området tillsammans hade det reserverats tid för att planera en egen rutt.

Varje verksamhetspunkt hade en egen skylt med punktens QR-kod. Med hjälp av den fick man åtgång till punktens webbmaterial.

Bild 14. QR-kodbanan vägledde oss till de intressantaste frågorna.

Output

Under Mobilsommarskolorna åstadkom deltagarna och arrangörerna en stor mängd output av olika slag. Man åstadkom bl.a. videor, foton, twitters, bloggskriverier, Facebook-meddelanden, rumslig information och utgå-ende från den lagrade bilder, gruppanteckningar, SMS och lärobjekt. All output lagrades på kanaler som ska-pats för Mobilsommarskolan, som var öppet tillgängli-ga för alla att se och som kunde utnyttjas efteråt.

Deltagarna förband sig i samband med anmälning-en till ett upphovsmannaavtal (bilaga 3), utgående från vilket allt det material som producerats under som-marskolan kan framföras offentligt och utnyttjas i vid omfattning exempelvis i marknadsföringen av framti-da Mobilsommarskolor. All output har samlats på Mo-bilstigssajten.

Sociala program och tävling

Det hade organiserats frivilligt kvällsprogram under två kvällar för deltagarna i Mobilsommarskolorna. I kvälls-programmet ingick bastu, grillning och en utflykt till Torr-ronsuo. I utflykten till Torronsuo ingick en guidad tur samt till slut stekning av stekhällsplättar. under kvälls-programmet var det möjligt bl.a. att nätverka under av-slappnad samvaro. Bild 15. Stekning av stekhällsplättar på lägereldsplatsen i Torronsuo.

rapporter 2012 49

deltagandet var livligt i det program som ordnades som avslutning på den första sommarskoldagen. Efter den andra dagen ville största delen av deltagarna bege sig på hemresa i god tid och i kvällsprogrammet deltog närmast de som deltog i nätverksmötet.

under dagarna producerades det en stor mängd oli-ka slags material, såsom lärobjekt, bilder, videor och bloggskriverier. Bland all output valde en preliminär pa-nel ut de tre bästa, som allmänheten fick rösta om. Röstningen skedde med en elektronisk blankett. Vart-dera året tillföll priset ett lärobjekt som utarbetats på pedagogikpunkten.

Vinnaren i 2011 års tävling Mobilsommarskolans Bästa Bitar för Ränseln var lärobjektsvideon ”Gung-

ningens grunder” (http://www.youtube.com/user/mobiilipolku11#p/u/2/SbpABzJA4HM).

År 2010 vann lärobjektsvideon ”Backstart av öppen mobil” (http://share.ovi.com/media/avomobiilit.oppi-misaihiot/avomobiilit.10043).

DELTAGARPROFILEN

deltagarna i tilldragelsen var huvudsakligen lärare in-om yrkesutbildningen. år 2010 var yrkesläroanstalter-nas och yrkeshögskolornas andel av deltagarnas ar-betsgivare ca 77 %. År 2011 var den ca 70 %, varför det hade inträffat en liten spridning. detta utvisar att mobilinlärning intresserar i större utsträckning också på andra läroanstaltsnivåer.

Tabell 5. Arbetsgivarna till deltagarna i Mobilsommarskolan 2011.

I 2012 års Mobilsommarskola var 76 % av deltagarna närvarande vardera dagen. år 2010 var de som deltog vardera dagen 79 %.

SAMMANDRAG AV FEEDBACKEN

Man begärde feedback över tilldragelsen på en elektro-nisk blankett genast efter avslutad utbildning. 35 % av deltagarna gav feedback. Man bad om feedback över såväl undervisningen som de praktiska arrangemang-en. Vardera fick synnerligen positiv feedback. Feed-backen över 2011 års tilldragelse var något bättre än feedbacken 2010.

I en punkt i feedbacken frågades det hur ett mo-bilt tillvägagångssätt fungerar i jämförelse med det tra-ditionella sättet att verka. År 2010 ansåg största de-len att det mobila tillvägagångssättet fungerar lika bra, men år 2011 ansåg största delen av de svarande att det mobila tillvägagångssättet fungerar bättre än det

traditionella tillvägagångssättet.Sammandraget över feedbacken återfinns i sin hel-

het i bilaga 4.

NÄTVERKET

I AVO-projektet var ett av målen att skapa en expert-grupp i mobilinlärning. Gruppen bildades genom att kal- la samman experter på riksnivå. Mobilsommarskolan var av avgörande betydelse med tanke på utvidgningen av expertgruppens verksamhet. Via tilldragelsen växte gruppen till ett nätverk, inom vilket man inledde ett mer vidsträckt nationellt samarbete. Nätverket för mobilin-lärning är i detta nu en grupp aktörer, som har som mål att nätverka läroanstalternas personal, företag, mobil-operatörer samt tillverkare av material och utrustning samt att utveckla bl.a. gemensamma projekt för mobil inlärning. Nätverket för mobil inlärning fortsätter sitt ar-bete under koordinering av projektet Mobiilisti (Mobilt).

Jag arbetar

i en grundskola eller...

i en yrkesutbildnings...

i en yrkesinriktad...

i en yrkeshög...

på universitet

jag är företagare

jag är studerande

Annat

0 10 20 30 40 50

Användarna kan välja fler svarsrutor än en, varför procenten kan stiga till över 100 %.

i en grundskola eller ett gymnasium 3 4 %

i en yrkesutbildningsanstalt på andra stadiet 14 17 %

i en yrkesinriktad vuxenutbildningsanstalt 6 7 %

i en yrkeshögskola 50 60 %

på universitet 3 4 %

jag är företagare 6 7 %

jag är studerande 5 6 %

Annat 10 12 %

50 rapporter 2012

i projektet insåg att mobilitet förutsätter en ändring i attityder och tillvägagångssätt, i synnerhet i organisa-tionernas verksamhetskulturer. En övergång till mobi-litet förutsätter en vilja att lära sig något nytt, att för-hålla sig positivt till ändringen samt beredvillighet att inse den nytta nya apparatmodeller för med sig. Detta krävs inte bara av individerna, utan också av de perso-ner och organ som innehar beslutspositioner i organi-sationerna.

En allmän åsikt var att mobilitet frigör från tid och plats. Detta kan ha såväl positiva som negativa följder för arbetet och tidsutnyttjandet generellt. Mobilen och det mobila beskrevs med tre adjektiv: aktuell, situa-tionsrelaterad, personlig.

I det följande går vi noggrannare igenom hamkeiter-nas observationer angående de nya tillvägagångssätt mobiliteten för med sig, tillgodogörandet av dem samt eventuella utmaningar.

Attityder

En övergång till att lära sig och arbeta mobilt kräver så-väl vilja att utveckla sig själv och sitt arbete som akti-vitet att ändra sina tillvägagångssätt. Som människa och arbetstagare bör man följa med utvecklingscykler-na, som hela tiden blir snabbare. I detta skede är nät-verken av primär vikt som stöd- och kunskapskällor. Det förefaller som om det är de personer som träffas på ett mobilt kontor, som är intresserade av att lära sig något nytt.

En allmän ovilja att använda mobila enheter för med sig ytterligare utmaningar. Tröskeln att ta enhe-terna i bruk höjs av en negativ attityd eller rädsla för teknik eller teknisk apparatur över huvud taget samt teknisk inkompetens.

Närvaro, socialitet

Mobilitet skapar en upplevelse av att vara närvarande oberoende av platsen. För andra innebär mobilitet att man hela tiden är bunden vid en process att arbeta, lära sig eller ha social kontakt. Det man gör och tän-ker blir dokumenterat och de är lika betydelsefulla som slutresultaten. Att vara mobilt närvarande är annorlun-da än att träffas öga mot öga. I det mobila kan utföran-de och hantering av flera saker samtidigt framhävas. I det mobila kan man snabbt övergå från en sak till en annan, vara närvarande i en situation och samtidigt do-kumentera den.

Mobilitet förefaller i dag i praktiken innebära olika saker för olika människor. Hos en del ökar de sociala kontakterna och de personifieras exempelvis då man

DEN TEKNOLOGISKA UTVECKLINGEN

Det stora språnget i den teknologiska utvecklingen och ändringarna i mobilbranschen åskådliggjordes tydligast av de ändringar som skett i deltagarnas mobiler. år 2010 hade huvuddelen av deltagarna Nokia-telefoner med knappsats. Smarttelefonernas andel var ca 64 %. År 2010 hade smarttelefonernas andel ökat till 96 pro-cent. Många hade många olika enheter i bruk. Antalet Apple iPhone och Android-telefoner hade klart ökat i antal. Andelen apparater med pekskärm var i klar ma-joritet på 2011 års Mobilsommarskola.

År 2011 hade verksamhetspunkterna till sitt förfo-gande surfplattor, som året innan inte alls ännu fanns på marknaden. Surfplattorna intresserade, men delta-garna upplevde att det ändå var mycket viktigt att kun-na experimentera med egna enheter. Då kunde man genast lära sig att göra saker och ting på samma sätt som man i fortsättningen kommer att göra dem. Det in-spirerade till att uppdatera den egna utrustningen när man prövade på den lånta utrustningen.

Mobilitet förutsätter

en ändring i attityder,

tillvägagångssätt och

verksamhetskulturer.

KOSTNADER OCH FINANSIERING

Totalkostnaderna för tilldragelsen var ca 50 000 euro. Största delen av kostnaderna uppstod av de för till-dragelsen ansvariga personernas lönekostnader under planeringen och själva tilldragelsen. Uppbyggnaden av utomhusutrymmen såsom tält samt trådlösa nätverk orsakade i någon mån tilläggskostnader. Vad som var väsentligt var att måltids- och logitjänsterna under till-dragelsen fungerade samt att platserna var intimt för-bundna med den idylliska Mustiala-miljön.

DISKUSSION

de hamkeiter (HAMK = Hämeen ammattikorkeakoulu/Yrkeshögskolan i Tavastland, övers. anm.) som deltog

rapporter 2012 51

övergår till den styrning som sker per telefon eller i form av en chatt-diskussion, andra ser åter en chans till större självständighet eller till att undvika fysisk kontakt. Hjälpmedlen och den nya verksamhetskultu-ren gör det möjligt att både vara närvarande och göra något vid sin egen tid och på sin egen plats. Det mobi-la i sig själv förefaller inte förutsätta eller åstadkomma vare sig socialitet eller associalitet.

Personerna

För den enskilda människan kan mobilitet innebära att man är i tiden, har chans att vara spontan, att man är närvarande långt borta, att man i detta nu delar med sig av sig själv eller att man har tillgång till information och personer. Detta för med sig resonemang om identi-tet, person och roller samt åtskiljande av arbetstid och fritid. Man kan mobilt vara producent, expert, regissör, forskare, utvecklare. Samtidigt är de mobila enheterna mycket personliga. Den här frågan anknyter sig inte ba-ra till mobilerna utan till att man utformar eller att det utformas en mer generell yrkesmässig webbidentitet.

Resultat, output och aktivitet

Mobilen används på många olika sätt och resultaten är olika. För några innebär mobilen mer tal än text; för andra har åter bilder och videor ersatt textproduktio-nen; andra producerar åter med surfplatta alldeles lika långa texter som med traditionell dator. Den allmänna åsikten var dock att mängden output är större än tidi-gare, men att den är mindre finslipad än traditionell output. Kortare bearbetning och sämre teknisk kvali-tet kan substitueras av det som är i realtid och genast finns till. Attitydmässigt förutsätter detta av människor-na beredskap att släppa ifrån sig det som är halvfär-digt och bundet vid stunden. Mobiliteten lämpar sig i själva verket bäst för sådan inlärning, där processen och arbetsredskapen spelar en viktig roll.

Teknik, utrustning

Det finns i dag mobila enheter att tillgå över hela lin-jen; också i fråga om prisnivån. De kostnader som för-anleds av anskaffningen och användningen av utrust-ningen kan höja tröskeln att skaffa sig utrustning. Inom organisationerna förstår man inte heller nödvändigtvis alla de fördelar de mobila enheterna för med sig.

Utmaningar för att tillgodogöra sig något nytt med-för bl.a. enheternas olika operativsystem och program-versioner, som fungerar på olika sätt. Instruktionerna är antingen specifika för en viss enhet eller sedan på en så allmän nivå att det blir besvärligt att klara av åt-

gärder med hjälp av dem. Detta skapar dock möjlig-heter för föregångare att skapa tillvägagångssätt och handledningar samt bygga upp verksamhetsmodeller, som det är lätt att tillgodogöra sig.

Kompetens och inlärning

En smärtfri övergång till mobil kräver rent tekniskt instruktion, handledning, tips och stöd i hur man bäst kan använda och dra nytta av enheterna. Man måste erbjuda praktiska exempel på var det lönar sig att ut-nyttja mobila enheter och hur. Mobila enheter gör det bland annat möjligt att utarbeta lärobjekt i genuina situationer, att utnyttja rumslig information i beskriv-ningssituationer (t.ex. kartläggning av ett område) eller handledning av kommunikation och träning med en stu-derande, när studeranden utför sin träning på distans, utom räckhåll för datorer.

Som exempel har nedan beskrivits sammansätt-ningen av ett herbarium förr och de möjligheter mo-biliteten erbjuder att samla det i dag. Ännu i dag an-vänder skoleleverna uråldriga metoder, samlar växter i naturen utan att förglömma anteckningar om växtplats och datum, torkar och pressar dem och fäster dem se-dan på papper eller papp. När man har samlat och fäst ett tillräckligt antal växter, ges herbariet i sin helhet till läraren för bedömning. Härefter blir herbariet typiskt bortglömt baktill på någon hylla eller i ett förråd. Mo-biliteten gör det möjligt att fotografera växtplatsen och växterna tillsammans med rumslig information samt att överföra bilderna till och med omedelbart i ett kom-pisnät, där alla om de så önskar kan se på bilderna på kartan redan den dag de fotograferats. Man kan anslu-ta information till bilderna som inte tidigare var möjlig – noggrannare information om växtplatserna, länkar till allmän botanisk information på Internet, uppgifter om växtens gifthalt osv. det är lätt att betygsätta växtbil-derna och uppgifterna via webben, varvid också andra som samlar ihop ett herbarium kan ge kommentarer. Det samlade herbariet jämte den rumsliga informatio-nen kan senare utnyttjas i undervisningen och man kan exempelvis bege sig för att granska växterna efteråt på deras växtplatser.

52 rapporter 2012

Det blir också att vanligare att utföra vardagliga saker mobilt och idéer uppstår av sig själva. I stället för att göra anteckningar med papper och penna tar man en bild eller en video med mobiltelefonen. dagens pro-gram följer med via webben, eftersom det är lätt att an-vända Internet var som helst. Klockan är inte längre på armleden utan på mobiltelefonens display.

Ägarna till mobila enheter utnyttjar inte heller sina enheter effektivt. I huvudsak används enheten för att prata, för att sända SMS och för att ta bilder. En del behärskar till och med att använda e-post eller naviga-tionstjänster, men man saknar kompetens att utnyttja långt ifrån alla egenskaper hos smarttelefonerna och andra mobila enheter i vardagliga situationer. Mobili-teten är inte heller ännu en naturlig del av studierna. ungdomarna upplever exempelvis användningen av mobila enheter mera som en lek än som en saklig ak-tivitet. Bruksvanorna ändrar sig långsamt.

Enligt vår åsikt är tekniken dock inte någon knäck-fråga, utan man kan lätt lära sig använda apparaterna om man så önskar. I attityderna kräver det förmåga att medge sin inkompetens, förmåga att misslyckas, för-måga att försöka på nytt, förmåga att hitta på nya lös-ningar, förmåga att be om hjälp och förmåga att sam-arbeta. Efterhand förbättras förmågan att dela med sig av sitt kunnande och lära sig tillsammans.

FRAMTIDEN

Det förefaller som om ”mobilrevolutionen” pågår och att det nätverk av mobilexperter som uppstod i och med tilldragelsen står inför många år av aktiv utveckling. Ut-vecklingen kan jämföras med utvecklingen av e-utbild-ningen. Man har utvecklat den i ca 20 år, och arbetet fortgår ännu. Mobilitet i förening med de tjänster sociala medier erbjuder innebär följande skede i e-undervisning-en, där de studerande har en reell möjlighet att som en

aktiv part påverka sina egna inlärningsprocesser.Med en tilldragelse av typ Mobilsommarskolan är

det möjligt att erbjuda deltagarna praktiska använd-ningssätt så att de breddar sin kompetens och får ögonen öppnade för att utveckla sig själva, för praktis-ka försök och för att dela med sig av information i de egna nätverken. Den här vägen får medvetenheten om bruket av mobiler i de praktiska göromålen ett allt star-kare fotfäste i olika slags miljöer. Sommarskolekoncep-tet kan utnyttjas exempelvis vid utbildning av kommunal personal under ledning av experter eller när det gäller att ge medborgarna handledning i bruket av mobiler.

Mobilinlärningsnätverket vill fortsätta ordna Mo-bilsommarskolan som en årlig tilldragelse. Nätverket fortsätter sina sammanträden en gång i halvåret. Vart-annat sammanträde sker i samband med Mobilsom-marskolan. Det har också varit tal om att nätverket skulle uppträda samfällt på ITK-dagarna (Interaktiv tek-nologi i utbildningen).

SLUTSATSER OCH UTVECKLING

Mobilsommarskolan är ett gott exempel på hur inlär-ning kan ske var som helst. Den är också ett exempel på hur samarbete som utförts över webben kan åstad-komma ett lyckat slutresultat. de material, bilder och videor som producerats på Mobilsommarskolan har ut-nyttjats bl.a. i Mobilinlärningshandboken. Genom att förena kompetens kan vi uppnå synergifördelar, som ger framgång till och med på internationella, globala marknader. För Mobilsommarskolan grundades det en egen domän www.mobiilikesakoulu.com, som samlar ihop de olika implementeringarna och hela nätverket.

LÄNKAR

Mobilsommarskolan. www.mobiilikesakoulu.co,Nätverket för mobil inlärning: https://sites.google.com/site/mobiilioppiminen/Projektet Mobiilisti. www.mobiilisti.com

Mobilsommarskolan ordnas år 2012 på Mustiala 21–22.5.

Nätverket för mobil inlärning sammanträder som fortsättning 23.5.2012

BILAGOR

Bilaga 1: Ansvariga personerBilaga 2: Sända SMSBilaga 3: upphovsmannarättsavtalBilaga 4. Sammandrag av feedbacken

Bild 16: Exempel: sammanställningen av ett herbarium för hand förr och mobilt nu.

Materialet och den rumsliga informationen

utnyttjas i undervisningen

Växterna insamlas

Växterna torkasoch pressas

Växterna fästs på papp och

växtuppgifterna antecknas

läraren bedömer herbariet

Herbariet hamnar i en

egen hylla eller i ett förråd

Växterna fotogra- feras tillsammans

med rumslig information

Växterna överförs till ett

kompisnät

Växterna på kartan jämte

bilder

öppen bedömning och delning över webben

Herbariet förr

Herbariet nu

rapporter 2012 53

BILAGA 1. ANSVARIGA PERSONER

I genomförandet av projektet deltog följande personer:

OUTI VAHTILA, projektchefHuvudkoordinering och ledning av tilldragelsen, hel-hetsplanering, arbetsfördelning, framställning av mate-rial, lagring av tilldragelsen och utarbetande av tekniska plattformar, att agera som utbildare, uppbyggande av in-ternet-sidorna, deltagande i nätverksmötet.

JOHANNA SAlMIA, mobilsakkunnigStöd vid planeringen av programmet, koordinering och ordnande av den gemensamma planeringen, marknads-föring och information om tilldragelsen, utarbetande av utbildningsmaterialet, lagring av tilldragelsen, att agera som utbildare, uppbyggande av internet-sidorna, delta-gande i nätverksmötet.

LIISA SIIVOLA, projektsekreterarePlanering av verksamheten, planering och genomföran-de av de praktiska arrangemangen, mottagning av an-mälningar, utarbetande av inbjudningar, foldrar m.m., ut-arbetande av sidor, frågor i anslutning till rapporteringen.

ANNIKA MIcHElSONPlanering av innehåll och verksamhet, testning och ut-veckling av innehåll och tjänster, planering och utarbe-tande av stoff. utarbetande av sidor, uppbyggande av konceptet, att agera som utbildare och lokal handleda-re, feedback, produktion av material.

RAuNO lAINEPlanering av den praktiska verksamheten, att agera som utbildare och stödperson, beredning av utbildningsplat-serna, feedback, testning.

EERO JAAKKOlAPlanering av den praktiska verksamheten, att agera som utbildare och stödperson, beredning av utbildningsplat-serna, feedback, testning, produktion av material.

IRINA SAlMINENAnmälningar, praktiska arrangemang, att agera som stödperson.

lASSI PuuPPONENPlanering och genomförande av de praktiska arrange-mangen, tält och andra inventarier och tillbehör, produk-tion av utflyktskökets servering, demontering.

TIINA SAARNIProduktion av utflyktskökets tjänster.

TERHI THuNEBERGAtt agera som stödperson, testning, bistånd vid bered-ningen av material.

MARKO RANTANENPlanering av utbildningens innehåll och verkställandet av den. Att agera som utbildare, bygga upp nätverk och elektrifiering, bygga och demontera utbildningsplatser-na, testning av de tekniska plattformarna.

ullA-MAIJA KNuuTTIAtt agera som utbildare, teknisk stödperson.

JAANA NuuTTIlAAtt planera genomförandet av utbildningen, agera som utbildare, utarbeta material, delta i nätverksmötet.

HEIKKI PElTONIEMIAtt planera genomförandet av utbildningen, anlägga en verksamhetspunkt, utarbeta material.

JARI MuSTAJäRVIPlanering av utbildningens innehåll och verksamhet. Att utbilda, utarbeta material.

lOTTA lINKOPlanering av genomförandet av utbildningen, att agera som utbildare, utarbeta material, marknadsföring och rapportering av tilldragelsen.

JuKKA NIINIMäKIPlanering av genomförandet av utbildningen, att age-ra som utbildare, utarbeta material, delta i nätverks-mötet.

PASI SIlANdERSakkunnigarbete: uppslag för innehållet, planering och implementering av det, deltagande i den gemensamma planeringen, produktion av det gemensamma materialet (stommar för de gemensamma avsnitten), att handha utbildning.

PASI MATTIlASakkunnigarbete: planering och implementering av innehållet, deltagande i den gemensamma planering-en, att handha utbildning, att ordna apparater för till-dragelsen.

54 rapporter 2012

ANTTI SyVäNENSakkunnigarbete: planering och implementering av inne-hållet, deltagande i den gemensamma planeringen, att handha utbildning, att ordna apparater för tilldragelsen.

MARKO MäKIläSakkunnigarbete: planering och implementering av inne-hållet, deltagande i den gemensamma planeringen, att handha utbildning.

OllI KORHONENSakkunnigarbete: planering och implementering av inne-hållet, deltagande i den gemensamma planeringen, att handha utbildning, SMS- och feedbacktjänster, teknisk miljö.

RIITTA lEHTINENPlanering av utbildningens innehåll och verksamhet. Att genomföra utbildningen, utarbeta material.

MIKA SETäläSakkunnigarbete: att handha utbildning.

KATRI NyMANSakkunnigarbete: att handha utbildning.

OTTO lESKINENSakkunnigarbete: att handha utbildning.

PETRI KORPISakkunnigarbete: att handha utbildning.

TEEMu MIETTINENSakkunnigarbete: att handha utbildning.

VESA VIlENIuSSakkunnigarbete: att handha utbildning.

PAulIINA MäKEläSakkunnigarbete: att handha utbildning.

TARMO TOIKKANENSakkunnigarbete: att handha utbildning.

JOuKO lINdROOSdeltagande i planeringen av tilldragelsen, planering av utflykten, att producera material och agera som guide.

ARTO NuRMElAAtt bistå i den praktiska verksamheten vid tilldragelsen (praktikant).

ANNIKA MuuRINAHOAtt bistå i den praktiska verksamheten vid tilldragelsen (praktikant).

IIdA RASIlAlagring av tilldragelsen, videor och fotografier (praktikant).

TEuVO lAINEAtt bistå i den praktiska verksamheten vid tilldragelsen (praktikant).

JAN PIPPINGSKölduppbyggnad av de yttre ramarna, tält, bord, bänkar.

TIMO AHTOlAuppbyggnad av de yttre ramarna, tält, bord, bänkar.

EIJA NOKIcatering, helhetsansvar.

lEENA SuONPääServeringen i kaffeoasen.

MERVI VAlTONENLokal information och stöd för verksamheten.

MIIKKA RuuSuNENSakkunnigarbete: att handha utbildning.

TOMMI SAKSASakkunnigarbete: att handha utbildning.

RAIMO HälINENSakkunnigarbete: att handha utbildning.

JuKKA ORAVASakkunnigarbete: att handha utbildning.

ANNE-MARI JäRVENPääSakkunnigarbete: att handha utbildning.

PEKKA PIRTTIAHOSakkunnigarbete: att handha utbildning.

SANNA EEVAlagring av tilldragelsen, videor och fotografier (praktikant).

rapporter 2012 55

BILAGA 2DE SMS SOM SÄNDES

1. Anmälningsbekräftelse: ”Välkommen till Mobilsom-marskolan 2011! ditt meddelande om anmälning har mottagits. Mer uppgifter följer närmare tilldragelsen. H. AVO-sommarskolans gäng”

2. Tilläggsuppgifter om Mobilsommarskolan: ”Se mer uppgifter om Mobilsommarskolan 2011 här: http://bit.ly/hD8qVL”

3. Movel-instruktion. ”Hej! Ladda ner Movel-program-met för Mobilsommarskolan genom att klicka på föl-jande länk http://mkk.novel.fi/get eller använd via webbläsare på adressen http://mkk.movel.fi – mer an-visningar för att ladda ner programmet och använda det i din e-post.”

4. Välkommen till Mustiala: ”Välkommen till Mo-bilsommarskolan. adress: Mustialantie 105, Tammela, karta http://goo.gl/maps/t5fC. Anmäl dig på Gamla institutet 25.5. kl. 9:30-11.”

5. Påminnelse om utflykten till Torronsuo: ”Välkom-men till Mobilsommarskolans utflykt till Torronsuo. Vi samlas framför Gamla Institutet kl. 17:55.”

6. Påminnelse om upphovsrättsavsnittet: ”10 frågor om upphovsrätter börjar kl. 13:30. Föreläsare Tarmo Toikkanen. Delta i oasen eller gå till adressen http://amk.adobeconnect.com/mobiilikesakoulu.”

7. Påminnelse om bastun. ”Välkommen till bastu och middag i Mobilsommarskolans tecken. damerna 19-20, herrarna 20-21. I vindskyddet korv och annat att äta. Resten av kvällen tillbringar vi i Piippu.”

8. Tack för deltagandet: ”Tack för att du deltog i Mo-bilsommarskolan. Glöm inte att fylla i feedbackblanket-ten: http://bit.ly/ka9s4B Mobil sommar!”

BILAGA 3UPPHOVSRÄTTSAVTAL

Jag godkänner följande villkor:1. I egenskap av deltagare överlåter jag åt AVO-projek-tet användningsrättigheterna inklusive ändringsrättig-heter, rätterna att använda, ändra och ansluta som en del till annat material.

I fråga om öppna innehåll är Creative Commons det vanligaste licensieringssystemet. cc By-SA-villkoret kräver att upphovsmannen till ett verk alltid skall näm-nas då verket framförs samt att derivativ skall publice-ras med samma öppna licens.

a. Med användningsrätter avses vilket som helst sätt att utnyttja materialet eller en del av det, såsom utnytt-jande av materialet genom att spara avsnitt av det på dator eller annat hjälpmedel, genom att framställa av-snitt ur materialet på vilket sätt som helst, genom att framföra eller visa material, sprida exemplar som fram-ställts av materialet på vilket sätt som helst. b. AVO-projektet kan använda materialet och de idéer, uppgifter, principer och metoder som framlagts i det i sin helhet som utgångsmaterial för nytt material. c. Vid framställning av exemplar av materialet eller vid kombinering av materialet med annat material ska upp-hovsmannen till materialet eller en del som lånats ur det i enlighet med god sed nämnas i samband med att materialet används. Beställaren ska även i övrigt res-pektera upphovsmannens på upphovsrättslagen base-rade moraliska rättigheter.

2. Upphovsrätterna och övriga immaterialrätter till det material som avsetts i detta avtal tillkommer upphovs-mannen. upphovsmannen skall se till att han inte an-vänder tredje parters material.

3. AVO-projektet får rätt att bevilja rätter, inklusive rät-ter att ändra, åt tredje parter.

4. Överlåtelse av användningsrätt begränsar inte upp-hovsmannens rätt att själv utnyttja materialet eller upp-hovsmannens rätt att överlåta upphovsrätter åt en annan.

5. Det material som producerats på Mobilsommarskolan överförs till ett öppet datanät, där vem som helst kan se på materialet eller ladda ner det på sin egen dator.

dessutom ger deltagaren i mobilsommarskolan lov att publicera material, där han uppträder (bilder och vide-or) i en offentlig, öppen webbtjänst.

56 rapporter 2012

BILAGA 4FEEDBACKSAMMANDRAG

Mobilsommarskolan 2010 och 20112010: 30 feedbacksvar2011: 22 feedbacksvar

Var du nöjd med den förhandsinformation du fått om mobilsommarskolan?

Var programmets innehåll lyckat?

Var det sätt på vilket programmet genomfördes lyckat? Tycker du att det mobila sättet att genomföra programmet fungerade i jämförelse med traditionella sätt?

Var det av någon betydelse för dig, om den mobila enhet du använde på sommarskolan var din egen?

Hur nyttig var utbildningen med tanke på ditt arbete?

Synnerligen nöjd

Nöjd Ganska nöjd

Ganska missnöjd

Inte alls nöjd Synnerligen

lyckatlyckat Ganska

lyckatGanska

misslyckatInte alls lyckat

Bättre lika bra Sämre

Synn

erlig

en st

or

betyd

else

Stor

betyd

else

Av be

tydels

e

liten

betyd

else

Ingen

betyd

else a

lls

Synnerligen nyttig

Nyttig Ganska onyttig

OnyttigGanska nyttig

Synnerligen lyckat

lyckat Ganska lyckat

Ganska misslyckat

Inte alls lyckat

rapporter 2012 57

Bedöm hur lyckad oasen var:Mobilinlärning och -handledning (2011)

Bedöm hur lyckad verksamhetspunkten var: Mobilinlärning (2010

Bedöm hur lyckad verksamhetspunkten var: Mobilhandledning (2010)

Bedöm hur lyckad oasen var: Oasen för mobilproduktion (2011)

Bedöm hur lyckad oasen var: Mobilredskap (2010) / Mobilteknologioasen (2011)

Bedöm hur lyckad oasen var: Oasen för sociala medier

Bedöm hur lyckad oasen var: Framtidsutsikter

Om du har för avsikt att använda mobila enheter och program i fortsättningen, i hurudana situationer tror du att du kommer att använda dem?

Synnerligen lyckad

lyckad Ganska lyckad

Inte lyckad Jag deltog inte

Synnerligen lyckad

lyckad Ganska lyckad

Inte lyckad Jag deltog inte

Synnerligen lyckad

lyckad Ganska lyckad

Inte lyckad Jag deltog inte

Synnerligen lyckad

lyckad Ganska lyckad

Inte lyckad Jag deltog inte

Synnerligen lyckad

lyckad Ganska lyckad

Inte lyckad Jag deltog inte

Synnerligen lyckad

lyckad Ganska lyckad

Inte lyckad Jag deltog inte

Synnerligen lyckad

lyckad Ganska lyckad

Inte lyckad Jag deltog inte

Synnerligen lyckad

lyckad Ganska lyckad

Inte lyckad Jag deltog inte

58 rapporter 2012

Var fick du information om sommarskolan (2011)?

Om du har för avsikt att använda mobila enheter och program i fortsättningen, i hurudana situationer tror du att du kommer att använda dem?

Anna

t

Arbete Fritid Studier Annat

Från so

mmarsk

olans

egna

www-si

dor

På Fa

cebo

ok, T

witter

På Yo

uTub

e

På S

omet

u

I AVO

-proje

ktets bull

etine

r

I HAM

K-bu

lletin

er

Genom

att

goog

la an

nan

infor

mation

ssök

ning

Via en

e-po

stlis

ta

Via tid

nings

anno

nser

Av en ko

llega

rapporter 2012 59

Anteckningar

60 rapporter 2012

rapporter 2012 61

PRODUKTIONSPROCESSEN FÖR EN WIKIBOK

När redskapet wiki för sociala medier och öppen inne-hållsproduktion spred sig på arbetsplatserna och i sko-lorna, upptäckte man att det föreligger ett behov av en omfattande wikihandbok på finska, som hålls komplet-terad. I Tammerfors universitets AVO-delprojekt börja-de man våren 2009 fundera på hurudant material det skulle löna sig att producera om wikierna.

Ett viktigt krav var att materialet skulle fortsätta att leva också efter det att AVO-projektet avslutats. Med tanke på underhållet var det nödvändigt att begrunda var materialet ska placeras. Man ville inte heller att material skall föråldras såsom det ofta händer med de statiska material som läggs ut på webben. Det borde

JOANNA KAlAlAHTI, TAMMERFORS uNIVERSITET

Case: Visdom när man gör wikier – jämlik produktion av material skapade en ny

verksamhetsmodellI den här delrapporten beskrivs produktionsprocessen för wikiboken Visdom när man gör

wikier. I arbetet testade man wikiskrivande och tillvägagångssätt i jämlik produktion av mate-

rial samt letade efter lösningar på de utmaningar man ställdes inför i arbetet. Utgående från

dem byggde man upp den aktionsmodell för jämlik produktion av material som har beskrivits

i den här rapporten och som också andra kan utnyttja. Jämlik produktion anses vara ett av de

nya sätt att arbeta, som man kan se åtfölja den vidsträcktare Web 2.0-förändringen. I projektet

har man utarbetat olika slags hjälpmedel och tillvägagångssätt för att upprätthålla arbetet, bl.a.

regelbundna påminnelser, uppmuntringar och gemensamma webbmötessessioner på ett par

timmar, under vilka man samtidigt producerar material på olika håll i Finland.

också vara lätt för vem som helst att ta del i att produ-cera materialet. Via en diskussion som fördes med de verksamma i AVO-projektet började det utforma sig en tanke på att lägga ut materialet i ett Wikibibliotek som är öppet för alla (http://wikibooks.org/wiki/), vilket in-går i Wikimedia-stiftelsens projekt för öppen innehålls-produktion, av vilka webbencyklopedin Wikipedia torde vara det mest kända.

Det föreföll också starkt som om det inte skulle vara lönt att ensam börja producera material, till vil-ket det ansluter sig olika slags delområden och kom-petens. Däremot tänkte man sig att det går att uppnå mer genom att samla en grupp aktörer som är intresse-rade av wikier och har sakkunskap om dem.

62 rapporter 2012

Sammanställning av gruppen

Till stöd för wikiboksprojektet samlade man ihop en tolv personers grupp för att utveckla innehållet, som bestod bl.a. av företrädare för olika slags utbildningsor-ganisationer (t.ex. universitet och gymnasier) och före-tag samt de allmänna biblioteken. Målet för gruppens verksamhet var att producera till wikibiblioteket den första spirande versionen av en wikihandbok, i vars produktion ändå vem som helst som har lust kan delta redan från första början. De som skötte koordineringen av arbetet började samla ihop gruppen i juni 2009, ef-tersom det var meningen att man skulle kunna inleda arbetet hösten 2009. Till kärngruppen kallades exper-ter som var intresserade av användningen av wikier. Redan från början var den bärande tanken att deltagar-na skulle producera basinnehållet på de områden, som de själva var intresserade av och på vilka de hade sak-kunskap, samt komplettera de innehåll som produce-ras av andra. Man fick tips om personer som det skulle löna sig att fråga om de ville delta bl.a. av medverkan-de i AVO-projektet och personalen vid Tammerfors uni-versitet; man lade ut en bulletin om saken också bl.a. på Sometu-nätverket. Man kontaktade de föreslagna personerna och berättade för dem om projektet. Fast-än det inte var möjligt att betala något arvode för arbe-tet, ansåg alla de som man bett medverka att arbetet var viktigt i sig självt och de var villiga att delta.

Arbetsformer

Närarbete: Arbetet inleddes i slutet av oktober 2009, då gruppen sammanträdde öga mot öga i Tammerfors till en endags arbetssession. Man ordnade inlednings-träffen, eftersom alla gruppmedlemmar inte kände var-andra sedan tidigare och man ansåg det viktigt att fy-siskt samla ihop gruppen. Man förmodade att arbetet kommer i gång bättre, då alla har kommit samman och kan kommunicera lättare runt samma bord om tillvä-gagångssätten i arbetsprocessen och exempelvis ut-gångspunkterna för den wikibok som ska produceras.

På inledningsträffen var det ursprungligen mening-en att man till och med skulle hinna med att konkret börja skriva på boken, men i det avseendet höll inte tid-tabellen. Koordinatorerna överförde den uppskissera-de basstrukturen till Wikibiblioteket som utgångspunkt för wikiboken mycket snart efter inledningsträffen, och arbetet kunde börja tämligen smidigt.

E-arbete: Eftersom en av tankarna i AVO-projek-tet var att agera så mycket som möjligt över webben och medlemmarna i gruppen för innehållsutvecklingen å andra sidan också bodde och arbetade på olika or-

ter, föreföll det vara den mest praktiska lösningen att utnyttja de arbetsredskap webben erbjuder i så stor utsträckning som möjligt i wikibokens produktionspro-cess. Gruppen själv förhöll sig också positivt till e-ar-betet, när man kom överens om arbetssätten vid den första träffen. På så sätt kändes det naturligt att orga-nisera arbetet över webben och via webben. Det inne-bar också utmaningar – kan man hålla gruppen sam-man och arbetet i gång över webben?

Månatliga webbmöten: De arbetsformer som utkris-talliserade sig mest konkret var månatliga webbmöten med förmedling av ett system för nätverksmöten. För att stöda de här träffarna tog man i bruk veckobulleti-ner som förmedlades per e-post åt gruppmedlemmar-na. Man använde sig också av en wikiplattform.

Webbmötena ordnades en gång i månaden med ut-nyttjande av webbmötessystemet Adobe Connect Pro på samproduktionssessionerna. Man kom i allmän-het överens om träffarna med användning av schema-läggningsredskapet Doodle (http://www.doodle.com), med hjälp av vilket det är ganska lätt också för en stor grupp att hitta en träfftidpunkt som passar åtminstone de flesta. Gruppmedlemmarna loggade vid avtalad tid-punkt in på webbmötessystemet och var via det i video- och ljudkontakt med varandra (fastän man knappast alls använde videoförbindelsen, eftersom den ofta or-sakar störningar i förmedlingen av ljudet), det var ock-så möjligt att kommunicera via systemets chattruta. Man reserverade två timmar som längd på mötena, ef-tersom man önskade att bearbetningen av wikiboken inte skulle binda deltagarnas tid alltför mycket.

Vid webbträffarna använde man den första timmen för att gå igenom vad nytt medlemmarna i gruppen ha-de att berätta angående bokens produktionsprocess samt de observationer koordinatorerna framlade om hur bearbetningen av boken avancerar. Man diskute-rade också sådana frågor som oroade (strukturen och bearbetningen av den, mål osv.). Den andra timmen var reserverad för att bearbeta boken så att webbmötes-kontakten deltagarna emellan lämnades öppen – via den kunde man t.ex. med snabbmeddelanden ge kom-mentarer åt de andra producenterna samtidigt som man själv producerade innehåll. Gruppmedlemmarna uppmuntrades också till att använda andra kommuni-kationskanaler och om de så önskar bilda exempelvis arbetspar under arbetssessionen. I praktiken använ-des dock den här möjligheten ganska litet och sällan.

Ett sådant här arbetssätt som utnyttjar en samar-betskanal i realtid skapade i varje fall enligt koordi-natorerna en känsla av att alla faktiskt arbetar på en

rapporter 2012 63

gemensam bok samtidigt tillsammans, fastän alla är fjärran från varandra. Det uppstod också mycket inne-håll till boken i synnerhet under den första arbetsses-sionen, och deltagarna ställde under arbetet också i någon mån frågor till varandra. Det föreföll också en-ligt deltagarna vara en god metod att reservera tid på schemat för att skriva på boken att boka en gemensam bearbetningstid.

Koordinatorerna utarbetade också ett sammandrag över webbmötena, som per e-post sändes åt alla med-lemmar i produktionsgruppen – på så sätt fick också de, som inte kunnat vara med, information om de sa-ker man avtalat och gjort tillsammans.

Avslutningsträff: Utöver inledningsträffen önskade man ordna avslutningsträffen i form av en närträff, ef-tersom man tänkte att det är lättare att göra de sista finslipningarna genom att diskutera vid samma bord och också i övrigt utvärdera arbetsprocessen genom att diskutera tillsammans. Vid avslutningsträffen var dock bara ett fåtal närvarande på ort och ställe, störs-ta delen deltog via webben. Å andra sidan var grup-pen redan på något sätt bekant med varandra i det här skedet av arbetsprocessen, varför arbetet förlöpte väl också på distans.

Finslipningsansvaret fördelades mellan deltagarna i enlighet med materialavsnitten, när man först via en presentation av koordinatorerna hade gått igenom he-la materialet och de punkter som ännu fattades och var problematiska, om vilka man ännu ville diskutera tillsammans med gruppen. Man tog också upp frågor som de utomstående bedömarna hade lyft fram och man diskuterade dem. dessutom diskuterade man hur arbetsprocessen förlöpt och vad man lärt sig av den.

Materialets struktur bearbetades till vissa delar vid avslutningsträffen och innehållen omgrupperades del-vis. Några avsnitt blev ännu på hälft efter avslutnings-träffen, koordinatorerna bad de aktörer som kände till områdena i fråga producera innehållet inom ramen för publiceringsschemat för materialet. Koordinatorerna tog själva hand om finslipningen av materialet och redi-gerade det så att det blev tryckfärdigt.

Wikin och veckobulletinerna per e-post som stöd för arbetet

Som stöd för gruppens arbete startade man redan före inledningsträffen en egen sajt på den Confluence-wiki projektet hade till sitt förfogande (http://wiki.eoppimis-keskus.fi/pages/viewpage.action?pageld=1804795). Sajten är i dag helt öppen för alla. Under den tid wiki-boken utarbetades krävde den registrering och inlogg-

ning, men det var ändå möjligt för vem som helst att registrera sig och därefter bearbeta wikin.

Sajten användes för lagring av de material som uppstod under gruppens arbete. Via den önskade man också erbjuda en chans att med hjälp av sidans kom-menteringsegenskaper diskutera bokens struktur och arbetsprocessen även i övrigt och de tankar som kom-mit fram under den. Sajten utnyttjades dock till slut knappast alls i gruppens arbete – den fungerade sna-rare som en anslagstavla för koordinatorerna, där man

Ett arbetssätt som utnyttjar en samar-

betskanal i realtid skapade i varje fall

enligt koordinatorerna en känsla av att

alla faktiskt arbetar på en gemensam bok

samtidigt tillsammans, fastän de är fjärran

från varandra.

lade ut information om kommande träffar mm. Kanske användningen komplicerades av den särskilda inlogg-ningen på wikin och att den var separerad från själva arbetet, som skedde i wikibiblioteket. Men gruppmed-lemmarna kände uppenbarligen inte heller till hur de skulle använda wikibibliotekets sidobestämda diskus-sionssida, så det uppstod egentligen inte någonstans någon diskussion i distansarbetsskedet.

64 rapporter 2012

På önskemål av wikigruppens kärngrupp började koordinatorerna uppgöra veckobulletiner per e-post åt gruppmedlemmarna, där de sammanställde hur arbe-tet fortskred och allmänna iakttagelser i anslutning

befäst ställning och blir vidare bearbetad under tidens lopp. Det återstår att se.

DEN ”FÄRDIGA” WIKIBOKEN

Det färdigställdes en första version av wikiboken då gruppens arbete avslutades. den trycktes i 400 exem-plar och delades ut på konferensen Interaktiv teknik i utbildningen (ITK) i slutet av 2010 i Tavastehus.

Orsaken till att man lät göra en pappersversion var i första hand behovet att sprida information om ma-terialet i så stor utsträckning som möjligt, så att man garanterar att den blir att leva också i fortsättningen, inte i så hög grad att den är någon färdig version. Ef-tersom Wikibiblioteket möjliggör utskrivning av materia-let, var tanken att vem som helst kan få en uppdaterad pappersversion av handboken om han/hon så önskar.Målgruppen för materialet var inte noggrant angiven, men i första hand var tanken att producera basmate-rial om wikier för flera olika målgrupper såsom lärare, bibliotek och olika slags organisationer – i sista hand dock för medborgarna. Materialet kan utnyttjas av alla som sysslar med wikier och är intresserade av att an-vända dem.

Handboken har levt en aning även efter kärngrup-pens produktionsprocess, men om man följer med de ändringar som skett på sidorna kan man se att så har skett bara en aning. Man skulle kunna gissa att åt-minstone en orsak till detta är att det är svårt att gå in och bearbeta text som producerats av andra.

FEEDBACK OCH ERFARENHETER AV WIKIBO-KENS JÄMLIKA PRODUKTIONSPROCESS

Sammandragsvis kan man konstatera att wikibokens jämlika produktionsprocess var ett mycket lyckat för-sök och en lyckad inlärningsprocess. Den krävde myck-et arbete av koordinatorerna och såsom tidigare nämn-des, tvingade den till att hela tiden hålla arbetet i gång: man måste hela tiden följa med hur boken utveckla-des, men också observera de punkter, som inte skulle ha gått framåt, om man inte hade tryckt på deltagarna att ägna sig åt dem. Emellanåt måste man till och med direkt be vissa sakkunniga producera text till dessa av-snitt, om någon var specialexpert på området i fråga. I detta avseende var det också viktigt att producent-gänget i viss mån var bekant sinsemellan. Processen krävde också mycket av deltagarna. De stränga tidta-bellerna syntes i det att man alltid först gjorde avkall på en sådan här process som bygger på frivillighet, om det uppenbarade sig något mer brådskande. Deltagar-na hade också vid avslutningsträffen för arbetet förvå-

Jämlik produktion är en dialog

mellan användare och producenter,

som karaktäriseras av ett av

ömsesidigt intresse för saken.

till detta. I veckobulletinerna informerade man givet-vis också om webbsammanträdena och sammanställ-de ett PM över de föregående webbsammanträdena för att informera också dem, som inte haft möjlighet att delta. Man önskade en veckobulletin för att alla skulle hålla arbetet på wikiboken aktivt i minnet mitt i all an-nan brådska. Å andra sidan tillförde veckobrevet också ur koordinatorernas synpunkt arbetet på wikiboken re-gelbundenhet och rytm och övervakning av de ändring-ar som inträffat. det verkade som om den traditionella e-postkanalen fungerade riktigt väl.

Utvärdering av materialet i slutskedet av produktionsprocessen

I slutskedet av materialproduktionen bad man också några personer som stod utanför produktionsgruppen läsa igenom materialet och utvärdera det på en sär-skild blankett, så att man ännu skulle hinna göra änd-ringar, om det skulle uppenbara sig några väsentliga brister mm. Man fick svar av fyra testläsare, som al-la sedan tidigare var bekanta med wikier. Feedback-en hjälpte att utveckla boken ännu i slutskedet av pro-duktionsprocessen, fastän alla saker nödvändigtvis inte ännu observerats. Man ansåg det vara en god ut-vecklingsidé att foga bildmaterial till boken, även om det fortfarande skulle kunna finnas mer bilder i boken. Med avseende på huruvida texten skulle vara i fri form eller ha källhänvisningar föreföll det som om olika lä-sare hade olika önskemål. Man tyckte det var bra med konkreta exempel. Man ansåg att kriteriet för wikibo-kens kvalitet är feedbacken, huruvida den uppnår en

rapporter 2012 65

nansvärt dåligt samvete för att de själva tyckte att de hade deltagit så litet i produktionsprocessen och de hade haft det också under hela processens förlopp. Ur koordinatorns synvinkel förelåg det dock inte någon or-sak till detta – också en liten insats av var och en som var med var betydelsefull med tanke på hur hela pro-cessen lyckades.

Som väsentliga saker i produktionsprocessen kan man enligt våra erfarenheter och feedbackenkäten lis-ta följande saker:

Resurstilldelningen till arbetet: När man ber männis-kor delta i arbetet, är det bra att gå igenom, vad arbetet tidsmässigt förutsätter av dem. Men det lönar sig ock-så att tänka efter, vilka och hur många människor man ber komma med i processen. En alltför stor kärntrupp gör det säkert besvärligt att komma i gång och uppnå tillräckligt samförstånd om det man håller på att göra, å andra sidan faller en del av den ursprungliga kärn-truppen lätt bort längs vägen i ett deltagande som ba-serar sig på frivillighet. Det lönar sig längs vägen ock-så att be personer utanför kärngruppen delta, även om det bara gäller att bearbeta vissa begränsade delar.

Grundläggningen av arbetet (man blir bekant med varandra, avtalar om spelreglerna): det är viktigt att med en närträff skapa en samfälld grund för arbetet i synnerhet om producentgänget inte känner varandra sedan tidigare. Målsättningen för närträffen bör vara att man lär känna varandra, att man diskuterar om den sak som är föremål för produktionen så att man ska-par en samfälld förståelse av den, att man avtalar om arbetets spelregler och tillvägagångssätt samt att man dessutom får något konkret till stånd för att starta pro-duktionsprocessen smidigt. det är i synnerhet bra att diskutera och noggrant avtala om användningen (och i vilken grad) av tvång och ansvar, så att de inte blir or-saker att dra sig ur arbetet. Gränsen mellan frivillighet och ansvarsbärande är hårfin i en sådan här jämlik pro-duktionsprocess, som baserar sig på frivillighet.

Omsorgsfullt val av arbetsformer och -redskap: Va-let av arbetsform/-former beror på, hur spritt eller på samma plats gruppen fungerar fysiskt och hur mycket det är möjligt att resurstilldela tid för gemensamma träffar fysiskt och/eller med användning av webbhjälp-medel. Väsentligt är att i fråga om distansarbetsetap-perna välja hjälpmedel, som alla kan använda och som håller uppe och åskådliggör den gemensamma diskus-sionen och hur saken går framåt. Det är också viktigt att hela tiden utvärdera hur arbetet löper med de valda hjälpmedlen och eventuellt ta i bruk nya hjälpmedel el-ler avstå från något som är bruk, om det uppenbarar

sig behov. Det visade sig också vara viktigt att boka gemensam tid för arbetet (jfr. webbmötena), deltagarna upplevde då att de utarbetat en stor del av den egna andelen i materialet.

Koordinering och helhetsansvar: Koordinatorerna ska regelbundet följa med hur arbetet framskrider och vara àjour med hur med hur det gemensamma materi-al som ska produceras går framåt, eventuella problem-punkter och kunna be att få med de rätta personerna (också utanför kärngruppen) för att producera delar av texten. Det är viktigt att upprätthålla en positiv anda och motivationen. Koordinatorerna måste också vara beredda på att själva producera olika delar eller förena fragmentariska texter med varandra samt ta ansvar också för att bearbeta outputen och hålla den som en enhetlig helhet, om materialet inte i övrigt samman-knyts till en enhetlig helhet. Koordinatorerna måste så-lunda också själva vara innehållsmässiga experter vad gäller det fenomen som materialet avser.

Avslutande av arbetet och gemensam utvärdering: Enligt vår erfarenhet var också den gemensamma av-slutningsträffen viktig i synnerhet med tanke på inlär-ningen. Det var egentligen först på avslutningsdiskus-sionen som den bästa diskussionen om materialet uppstod, och det kändes på sätt och vis beklagligt att avsluta kärngruppens arbete just då. En orsak till att det började uppstå diskussion speciellt först i slutske-det var säkert det att det i slutskedet konkret redan fanns mycket material och att det i det skedet redan hade sammanknippats och finslipats i stor utsträck-ning. Det är lättare att diskutera om något som exis-terar än något som ännu ska komma. Det kan också hända att gruppens gemensamma erfarenheter i det-ta skede hade sammansvetsat producentgänget så att det var lättare att föra en gemensam diskussion och att gänget kände varandra bättre. Det var också givan-de att strukturera det man lärt sig och upplevt gemen-samt och säkert fungerade också träffen som ett slags belöning för gruppens samfällda arbete för var och en deltagare.

DISKUSSION

Såsom nämnts, producerades wikimaterialet som jäm-lik produktion. Enligt Auvinen (2009) kan jämlik produk-tion definieras så att den innefattar skapande, bear-betning, förädling av ett digitalt innehåll som utförs av jämlika personer (m.a.o. personer som befinner sig på samma hierarkiska plan). Jämlik produktion är en dia-log mellan användare och producenter, som karaktäri-seras av ett ömsesidigt intresse för saken.

66 rapporter 2012

Man kan allmänt om produktionsprocessen konsta-tera att dess ramar till en början var vidare och att sät-tet att arbeta i stor utsträckning utformade sig först under vägen – det gällde det första försöket i sitt slag, varför det inte ens fanns någon fastslagen modell för arbetsprocessen. Till en början producerade de som deltog i bokproduktionen boken i stor utsträckning självständigt eller genom att arbeta i par. När arbetet började närma sig sitt slut krävde koordineringen av helheten allt mer uppmärksamhet, och någon måste ta på sig ansvaret för detta. Koordinatorerna gick igenom bokens innehåll allt grundligare och bearbetade det samtidigt i mer enhetlig riktning. Man ägnade allt mer uppmärksamhet åt formuleringarna och språket samt att avlägsna eventuella överlappningar i de olika avsnit-ten. Man gjorde medlemmarna i gruppen uppmärksam-ma på halvfärdiga och innehållslösa punkter och man bad särskilt de medlemmar som eventuellt behärska-de områdena i fråga producera innehåll.

Det har tillsvidare ägnats litet uppmärksamhet åt den kvalitativa aspekten i jämlik produktion. Man kan se att en orsak härtill är att en jämlik produktionspro-cess baserar sig på ett fritt flöde av information, var-för alla formella mekanismer kan anses vara motsägel-sefulla. En jämlik produktionsprocess är dock i behov av möjliggörande och stödande strukturer och effektiv styrning av dem. (Auvinen 2009).

Den jämlika produktionens kvalitet i en wikiboks produktionsprocess kan analyseras exempelvis utgå-ende från innehållets och processens kvalitet. Dess-utom kan man fästa uppmärksamhet vid tillväga-gångssätt och metoder, som stöder produktionen av högklassiga wikier.En nyckeltanke i kvalitetsstyrningen av wikier är att skapa ett gott innehåll. Utgående från kvalitetskriteri-erna för artiklarna i Wikipedia kan man observera åt-minstone följande kvalitetskriterier för wikiinnehåll:• kvaliteten på det skrivna materialet• kontroll av fakta och• tillförlitliga källor.

Förutom skapandet av innehållet är en aktiv och grund-lig peer review också väsentlig i kvalitetsstyrningen av wikier. Innhållets kvalitet uppstår i växelverkan mellan jämlik produktion och peer review. De jämlikar som pro-ducerar wikier har olika slags roller i olika skeden av produktionen. De jämlika bär inte bara ansvar för att producera innehållet, utan också för att fortgående ut-värdera och utveckla det innehåll som gjorts – informa-tionsproducenterna är sålunda samtidigt informations-

kontrollörer. Peer review kan innefatta benchmarking (jämförelse med andra källor), peer review (systema-tisk utvärdering av innehållet mellan parter på samma nivå), peer reflection (reflektion av innehållet mellan an-dra parter på samma nivå) och peer learning (samfälld inlärning och utveckling med hjälp av kontinuerlig utvär-dering). (Auvinen 2009, Viisautta wikin tekoon 2010.)

I wikibokens produktionsprocess utfördes det he-la tiden peer review, men tämligen osystematiskt. På grund av den snäva tidtabellen gick man med säker-het inte särskilt systematiskt igenom innehåll som pro-ducerats av andra, men i samband med bearbetning-en av boken förbättrade man texterna i enlighet med resurserna. dessutom begärde man i slutskedet ut-värderingar också av personer som inte deltagit i pro-duktionsprocessen. Men några deltagares starka tillit till de sakkunniga som deltagit i processen, som kom fram i feedbackkommentarerna, där de till och med lyf-tes upp på piedestal, kunde vara till hinder för en kri-tisk granskning och förbättring av innehållen, fastän de också själva skulle ha haft något värdefullt att bidra med. I det avseendet skulle man också kunna ifråga-sätta den i den här utredningen också tidigare nämn-da synpunkten, huruvida de som deltagit i wikibokens produktionsprocess varit helt jämlika sinsemellan. Det skedde dock med säkerhet gemensam inlärning, i syn-nerhet i diskussionerna kring innehållen (exempelvis om det, vad en wiki är).

Man måste också fästa uppmärksamhet vid pro-duktionsprocessens kvalitet. En jämlik produktionspro-cess består av olika skeden, vilkas ordningsföljd kan variera – skedena kan också vara sammanbundna med varandra. Bland skedena i en högklassig jämlik produk-tionsprocess kan man identifiera bl.a. följande:• Benchmarking – identifiering av good practices

samt också brister• Innehållsproduktion – exempelvis delad skrivning• Validering – utnyttjande av experter, utvärdering• Bearbetning – exempelvis korrekturläsning, över-

sättning, utvärdering osv.• Anrikning av materialet – exempelvis tillägg av ny

information• Uppdatering av innehållet – rättelse av existerande

uppgifter – kontroll och underhåll av det innehåll som skapats då tiden löper

I wikibokens produktionsprocess genomfördes det in-te någon särskilt systematisk benchmarking. Det ha-de exempelvis kunnat vara till hjälp att jämföra med produktionsprocessen för någon annan wikibok. En del av aktörerna i processen hade åtminstone enligt feed-

rapporter 2012 67

backenkäten också sedan tidigare erfarenhet av pro-duktionsprocesser av motsvarande slag, med vilka de med säkerhet jämförde hur själva processen framskri-der. De övriga skedena i produktionsprocessen före-kom nog under processen sammanlänkade med var-andra.

Produktion av högklassiga wikier förutsätter också tillvägagångssätt och metoder som är till stöd för att skapa och uppdatera materialet, processer som stöder verksamheten och arbetsredskap som står till buds för att stöda arbetet. De stödstrukturer som behövs i jäm-lik produktion är följande:• Rutiner, dvs. att det ordnas möjligheter och resur-

ser (t.ex. stöd från ledningens sida, tillgång till di-gitala resurser)

• Tillvägagångssätt, dvs. organisationens stöd åt den jämlika produktionen, principer och anvisning-ar för den jämlika produktionen och peer review

• Processer, med andra ord att man ordnar rutiner-na så att de stöder den jämlika produktionen (t.ex. avtalade och stödda processer och arbetsflöden)

• Arbetsredskap för att tillförsäkra ett effektivt och smidigt samarbete.

(Viisautta wikin tekoon 2010, Auvinen 2009)

Processer som stöder produktionen av wikier kunde exempelvis vara praxisgemenskaper som delar olika slags good practices och erfarenheter, utbildning och utveckling av aktörerna samt stöd för en aktiv kommu-nikation och utbyte av erfarenheter aktörerna emellan (Viisautta wikien tekoon 2010).

När man utvärderar wikibokens produktionspro-cess ur stödprocessernas synvinkel, kan man lägga märke till att där fanns mycket som var bra, men ock-så mycket att förbättra. De som deltog i wikibokens produktionsprocess hade sina egna arbetsorganisatio-ners stöd åtminstone i den utsträckningen att de be-reddes tillfälle att delta i den. I praktiken hade dock arbetsuppgiften, som baserade sig på frivillighet och på sätt och vis var överlopps, måhända inte till fullo tidsmässigt tilldelats resurser i deltagarnas arbetstid, vilket kom till synes i form av brådska och så att man först gav avkall på produktionen av wikin, då annan brådska föll på. Man kunde trygga tillgången till resur-ser genom att som produktionsplattform för wikiboken välja det för alla öppna Wikibiblioteket. I fråga om ar-betsredskapen kom det också i feedbackenkäten fram en kommentar om att Adobe contact pro som använ-des i webbträffarna i samband med produktionen av wi-kiboken orsakade vissa problem på grund av det opera-

tivsystem han använde, som inte var helt kompatibelt med programmet i fråga. Om arbetsredskapen inte ga-ranterar tillgång för alla, kan produktionsprocessen bli lidande. Man blev i produktionsprocessen tvungen att finslipa och utveckla tillvägagångssätt och principer lik-som även processer och arbetsflöden hela tiden, varför de inte nödvändigtvis var helt tydliga. Detta kom ock-så fram i några omnämnanden i feedbackenkäten, åt-minstone i bakgrunden. Vad gäller arbetsredskap och verksamhetsmodeller kom man ändå till slut fram till en ganska god kombination, som har beskrivits också i den här rapporten. Med tanke på fortsättningen tog man också upp små idéer att utveckla den (t.ex. att ersätta veckobulletinen per e-post med en blogg, som man ändå kunde få en påminnelse om eller omdirige-

Praxisgemenskaper som stöd för

arbetet hittades med säkerhet i

wikiboksproducenternas egna

verksamhetsmiljöer, men det

var också viktigt att producent-

gänget fungerade som ett slags

praxisgemenskap.

ring av per e-post). Ett mål för processen var också att åstadkomma en fungerande modell för jämlik produk-tion för samfälld produktion av material av detta slag.

Praxisgemenskaper som stöd för arbetet hittades med säkerhet i wikiboksproducenternas egna verk-samhetsmiljöer, men det var också viktigt att produ-centgänget fungerade som ett slags praxisgemenskap. Egentligen utkristalliserade sig producentgänget till en praxisgemenskap med sina gemensamma mål m.fl. drag som är typiska för en praxisgemenskap (se t.ex. wender, Mcdermott & Snyder 2002, 12-14, 23-47) först under processens gång, åtminstone till vissa de-lar. Man kan också spekulera i, huruvida det krävs att

68 rapporter 2012

de olika deltagarnas kompetensområden samt delta-garna och arbetssätten ska utformas och klargöras för att det ska uppstå en upplevelse av praxisgemenskap (om det fanns en sådan upplevelse). I en kommentar på feedbackblanketten antog man att slutresultatet måhända hade varit bättre, om man hade kunnat enga-gera deltagarna mer. det här är faktiskt med säkerhet det allra svåraste, om det ännu inte finns någon färdig praxisgemenskap, utan den är skapad utifrån (i synner-het om alla inte har lika starka målsättningar och för-väntningar). När man frågade om deltagarna kände var-andra sedan tidigare och hur detta inverkade, kom det i en kommentar fram en upplevelse av utanförskap, då det först föreföll att de andra känner varandra och är vana vid sättet att arbeta. Man skulle kunna se att den här kommentaren också har en stark anknytning till hur viktigt det är att skapa en känsla av gemenskap och känna de andra och lita på dem. De inverkade säkert i stor utsträckning också på utformningen av praxisge-menskapen. Man kunde inte heller i den här proces-sen tvinga fram en praxisgemenskap, utan det kräver tid och ett tillräckligt gemensamt intresseobjekt för att den ska utformas.

Man hade kunnat ägna mer uppmärksamhet åt att utbilda och utveckla aktörerna. Det hade ju tidigare nämnts att den plattform på vilken wikiboken produ-ceras var det på Mediawiki uppbyggda Wikibiblioteket. Det var långtifrån alla som var bekanta med att an-vända det och över huvud taget sättet att producera material för en wiki, som ansluter sig t.ex. till wikier-nas särdrag och märkspråk. Det hade varit nyttigt med

handledning i hur man skriver i Mediawiki och Wikibib-lioteket och det hade förbättrat materialets kvalitet samt sporrat också andra producenter till bearbetning.

Vid inledningssammankomsten hölls det en kort föreläsning om kvalitet i jämlik produktion på försorg av ett delprojekt inom AVO-projektet, som fokuserar på ämnet i fråga, vilket i viss mån riktade aktörernas tan-kar på att beakta kvalitetssynpunkter. Då produktionen fortskred skulle man kanske också ha kunnat ordna korta kvalitetsutvärderingar av processen, så att kvali-tetstänkandet i den jämlika produktionen skulle ha fått bättre fotfäste i aktörernas sinne. Åtminstone koordi-natorn upplevde att det nu blev en aning fristående, fastän de enskilda aktörerna naturligtvis utförde fortgå-ende utvärdering när de producerade innehållet. Kom-munikationen och utbytet av erfarenheter aktörerna emellan stöddes under hela den tid wikibokens produk-tionsprocess pågick på mångahanda sätt – i synnerhet det att man ordnade inlednings- och avslutningsträffar-na och utnyttjade webbmötenas första timme för utbyte av erfarenheter – försökte betona just detta.

Man talar om sociala medier, eller mer vidsträckt om web 2.0 som en del av en omfattande ändrings-process. Man anser att den ansluter sig till och med till en paradigmändring, där antagandena om verklig-hetens natur ändras i och med sociala medier. wikier-na är ett hjälpmedel som Web 2.0-tänkandet fört med sig. Man kan å ena sidan tänka att hjälpmedlen i sig själva är betydelsefulla, å andra sidan är de nya verk-samhetsmodeller väsentliga, som kan produceras med hjälp av hjälpmedlen. Då synvinkeln är verksamhetens teori och dess tanke att verksamheten utvecklas som en ”dialog” mellan hjälpmedel och tillvägagångssätt, träffar man kanske in på något väsentligt om hur så-väl hjälpmedel som tillvägagångssätt ändrar på saker-nas tillstånd. Med hjälp av ett sådant här synsätt kan man frånsäga sig de nämnda extremsynpunkterna på teknologisk determinism liksom socialt konstruerande av teknologin. Man kan i stället sträva till att finna ett synsätt mitt emellan dessa, där man uppmärksammar såväl själva teknologin som de kulturella och sociala faktorernas inverkan på den teknologiska utveckling-en. Hearn et al kallar detta en koevolutionär synvinkel, enligt vilken teknologierna och samhället utvecklas till-sammans. Tankemässigt är den mycken likriktad med verksamhetsteorins tanke om verksamhetens utveck-ling. (Ahonen, Engeström & Virkkunen 2000, 285-287; Engeström 2004, 12-13, Hearn et al 2009, 22-27.)

Enligt synsättet av föregående slag råder det i all-mänhet tillspetsat och förenklat en situation, där an-

rapporter 2012 69

tingen hjälpmedlen eller tillvägagångssätten är mer utvecklade än de andra och sålunda kräver ändring-ar antingen i tillvägagångssätten eller mer utveckla-de hjälpmedel. Det tänkesätt, enligt vilket man ännu inte till fullo behärskar att utnyttja tillämpningarna för sociala medier, baserar sig på ett synsätt, enligt vilket hjälpmedlen är alltför utvecklade i förhållande till tillvä-gagångssätten. På så sätt riktar sig strävan efter för-ändring uttryckligen på att tillvägagångssätten utvecklar sig och att man utvecklar dem till ”hjälpmedlens nivå”. Orsakerna till att tillvägagångssätten är outvecklade kan med hjälp av verksamhetsteorins verksamhetssys-temtänkande analyseras mer djupgående och i detalj, men beskrivna på ett mer generellt plan kan orsakerna anses ligga exempelvis i bristfällig information om för-nuftiga tillvägagångssätt, gamla invanda verksamhets-modeller, som begränsar (förnuftigt) bruk av nya hjälp-medel, att man inte hittar ett eget användningssätt och klarlägger vad sociala medier kan erbjuda en själv.

Med hänvisning till det föregående är det i princip möjligt att använda wikier som surrogat för traditionel-la webbsidor i ”Web 1.0”-stil genom att tillåta exempel-vis editering bara för sajtadministratören och till och med begränsa användningen av den bara till en viss liten målgrupp. Då fungerar wikin fortfarande som ett enkelriktat publiceringsmedium, och den enda utveck-lingsgrad som uppnåtts är exempelvis ett i jämförelse med traditionella webbsidor lättare och snabbare sätt att producera en sajt, som innehåller litet mer avan- cerade funktioner (jfr exempelvis wikin Wikispaces, som i jämförelse med traditionella webbsidor innehål-ler också en stor mängd annorlunda arbetsredskap ut-över skrivhjälpmedlet, såsom ett diskussionsområde). Å andra sidan kan man med hjälp av wikier också lätt tillåta att flera användare bearbetar webbsajten, vilket underlättar underhållsarbetet. Användarna kan dock fortfarande ansvara snävt bara för sina egna ansvars-områden på sajten och strängt taget fortfarande pro-ducera material ensamma. I ljuset av de här exemplen kan man tänka sig wikier som en inkrementell förbätt-ring i jämförelse med den tidigare produkten – det är lätt för vem som helst att producera webbsidor och det är lättare att dela ut rättigheter att bearbeta sidorna än tidigare. Det är möjligt att utveckla verksamheten en grad radikalare i stil med en innovation genom att ändra produktions-/verksamhetsprocessen helt. Då ut-nyttjar man de möjligheter wikierna erbjuder att genu-int tillsammans producera någon sajt så att man inte längre kan skilja åt dem som producerat innehållen, det innehåll som åsyftas står i stället för dem som pro-

ducerat det i mittpunkten för produktionen, och dessut-om koncentreras i innehållet flera olika upphovsmäns kompetens och sakkunskap (s.k. kollektiv intelligens). En sådan här ny slags verksamhetsmodell kallas jäm-lik produktion (peer production) och man kan anse att den görs möjlig just av utvecklingen av den dubbelrik-tade webben (Auvinen 2009).

det är dock inte lätt att tillägna sig nya slags verk-samhetsmodeller. Ett centralt element när det gäller att tillägna sig en ny verksamhetsmodell är föränd-ringen. I bruktagningen av sociala medier, exempelvis wikier, kan man se att det är frågan om en ändrings-process som syftar till förnyelse, vilken kräver att man ändrar gamla verksamhetsmodeller på såväl individ- som organisationsnivå. Att skriva exempelvis wikier till-sammans med andra kräver ett nytt sätt att förhålla sig till den egna texten och text som producerats av andra samt ett slags accepterande av att något är halvfär-digt, varigenom man kan uppnå ett slutresultat som hela tiden blir bättre. Utan att här gå desto längre in på ändringsdiskussionen kan man konstatera att man då man dryftar jämlik wikiproduktion och de verksamhets-modeller som ansluter sig till den återkommer man till den omfattande diskussion som pågått länge om hur man ska kunna främja ändring för att lära sig nya slags verksamhetsmodeller.

Utgående från produktionsprocessen för wikiboken Visdom när man gör wikier skulle man kunna konsta-tera att man lär sig genom att experimentera i prakti-ken och vägen till en förändring går just via praktiska försök. Den omfattande producentgruppen i produk-tionsprocessen besatt en stor mängd olika slags sak-kunskap, och man kunde alltid få hjälp av någon. Då förutsättningarna för samarbetet var i sin ordning, vå-gar man ställa frågor och utsätta sig själv, så att man inte ensam behöver fundera ut en lösning på varje pro-blem. I produktionsprocessen var ansvaret fördelat på flera och ingen behövde bära en alltför tung bör-da. wikibokens produktionsprocess var experimentell, och många deltagare gick med i den just med öppet och experimentlystet sinne. På så sätt kunde var och en medvetet experimentera och själv öva de tidigare nämnda krav på verksamhetsmodellen sociala medier för med sig: att pröva på hur det känns att själv vidare-bearbeta text som påbörjats av andra, be om hjälp av andra och hjälpa andra, begrunda sin egen inställning till vilken information – och med vilka kriterier – som är rätt och bättre än någon annan, lära sig tåla att något är halvfärdigt när man inte har hunnit producera mer än en liten snutt text nu och då, lita på att någon an-

70 rapporter 2012

KÄLLOR

Ahonen, H., Engeström, Y. & Virkkunen J. 2000.Knowledge Management – The Second Generation:Creating Competencies Within and Between Workcommunities in the competence laboratory.In Y. Malhotra (ed.) Knowledge Management andVirtual Organizations. (282–305). London: Idea GroupPublishing.

Auvinen, A-M. 2009. Peer Production of e-learning andthe challenge of quality management. Conferencepaper presented in EdulEARN09 the InternationalConference on Education and New LearningTechnologies, Barcelona (Spain), 6.–8.7.2009.

Blanchard, A. l. & Markus, M. l. 2002.Sense of virtual community - maintaining theexperience of belonging. In System Sciences, 2002.HICSS. Proceedings of the 35th Annual HawaiiInternational conference on Volume, Issue,7–10 Jan. 2002, 3566-3575.

cunningham, w. 2010. wiki History. Hänvisad22.3.2010. URL http://c2.com/cgi/wiki?WikiHistory

Ellonen, H-K., Kosonen, M. & Henttonen, K. 2007.The development of a sense of virtual community.International Journal of web Based communities3(1), 114-130.

Engeström, Y. 2004. Ekspansiivinen oppiminen jayhteiskehittely työssä. Keuruu: Otavan Kirjapaino Oy.

Engeström, Y. 2001. Expansive Learning at Work:toward an activity theoretical reconceptualization.Journal of Education and work, 14 (1), 133-156.

Hearn G., Tacchi J., Foth M. & lennie J. 2009. ActionResearch and New Media. Concepts, Methods andcases. Hampton Press Inc.: cresskill, NJ 07626.

Viisautta wikin tekoon. Hyvä wikimateriaali. 2010.Viitattu 12.8.2010. URL http://fi.wikibooks.org/wiki/Viisautta_wikin_tekoon/Hyvä_wikimateriaali

wenger, E., Mcdermott, R. & Snyder, w.M. 2002.cultivating communities of Practice.Harvard Business Press: Boston.

wikibiblioteket. Framsidan. 2010. Hänvisad 22.3.2010.URL http://fi.wikibooks.org/wiki/

wikimedia Foundation. Etusivu. 2010.Hänvisad 22.3.2010.URL http://wikimediafoundation.org/wiki/Etusivu

wikipedia. 2010. wiki. Hänvisad 22.3.2010.URL http://fi.wikipedia.org/wiki/Wiki

nan fortsätter från den punkt, där jag själv blev, märka att wikibokens innehåll faktiskt växte under projektets gång och att till och med en liten insats från min sida var en viktig del av helheten. Via reflektionerna över det egna arbetet och de egna erfarenheterna samt det ge-

mensamma resonemanget över det man lärt sig under processen bekantade sig säkert var och en också utan att själv märka det med sitt eget sätt att använda wi-kier, samt de känslor, som ändringen och det nya tillvä-gagångssättet väckte hos dem själva.

rapporter 2012 71

Anteckningar

72 rapporter 2012

rapporter 2012 73

Sivistysliitto Kansalaisfoorumi ordnade 2009 fyra kur-ser för Second Life-utbildare. Kurserna varade i fy-ra veckor, och de genomfördes helt över webben. På var och en kurs ordnades fem gemensamma träffar i Second life och mellan träffarna arbetade man i en Moodle-e-studiemiljö.de pragmatiska kurserna gav baskunskaper och -fär-digheter i att undervisa i Second Life. På dem bekan-tade man sig med gränssnittets egenskaper, grunder-na för att bygga i Second Life och de läromedel som används i miljön. Dessutom bekantade man sig under kursen med de Second Life-miljöer som finns tillgäng-liga för undervisningsbruk och begrundade de tillväga-gångssätt och undervisningsmetoder som lämpar sig för just denna nya miljö.

Åbo Akademis institution för informationsvetenskap ordnade åren 2009-2010 två expertkurser Second Life i undervisning och utbildning. Kurserna inleddes med en närundervisningsdag, med hjälp av vilken man till-försäkrade alla deltagare baskunskaper i Second Life. Därefter skedde träffarna i Second Lifes virtuella miljö. I kurserna ingick föreläsningar, gästföreläsningar, prak-tiska övningar, studiebesök samt personliga projekt,

RIITTA lISKI, PäIVI SVäRd, KANSAlAISFOORuMI SKAF Ry SAMT ISTO HuVIlA OcH KIM HOlMBERG, åBO AKAdEMI

Case: Användning av den virtuella världen Second Life

i undervisningenI projektet Öppna nätverk i inlärningen (AVO) ordnades pragmatisk utbildning för

både dem som utbildar om den virtuella världen och experter, som utnyttjar den.

Utgående från feedback och forskning kan man säga att de virtuella världarna är

mycket lovande, men att de ännu inte hör till vardagen i undervisningen.

Vi har dock sett flera lyckade projekt och lärt oss mycket om de virtuella

världarnas potential. Det är helt klart att vi är på rätt väg.

för vilka deltagarna också fick personlig handledning. Målet för kurserna var att dyka ner under ytan i de vir-tuella miljöernas undervisningsmöjligheter och ge del-tagarna tillfälle att genomföra ett eget projekt, som de senare kan använda i sin egen undervisning eller an-nan verksamhet.

BAKGRUND TILL ANVÄNDNINGEN AV DEN VIRTUELLA VÄRLDEN SECOND LIFE I UNDERVISNINGEN

Man har redan i decennier forskat i användningen av tredimensionella datorbaserade virtuella miljöer i un-dervisningen. Först i början på 2000-talet uppnådde emellertid egenskaperna hos typiska kontorsdatorer en nivå, som möjliggjorde framställning av realtids- och interaktiv fritt uppbyggd tredimensionell grafik tillräck-ligt naturenligt ur användarnas synvinkel. Second life-världen som byggdes upp av USA-företaget Linden Re-search skilde sig från de övriga virtuella världar som uppstod omkring millenniumskiftet på basis av sin an-vändarbaserade innehållsproduktionsfilosofi. Möjlighe-ten att fritt kunna bygga upp tredimensionella innehåll med hjälp av de relativt enkla formgivningsredskapen

74 rapporter 2012

i den virtuella världens kundprogram skilde sig ansen-ligt från vad som var sedvanligt i de virtuella världarna.

Fastän Second Life öppnades för användarna re-dan år 2003, började antalet användare öka signifikant först 2006. I detta nu är under varje stund i dygnet 60 000–80 000 användare inloggade i Second life-värl-den. Antalet registrerade användare räknas i miljoner, varför Second Life fortfarande är såväl den mest om-fattande som den vad antalet användare angår störs-ta tredimensionella, fritt navigerbara intrigfria virtuella värld, som huvudsakligen har vuxna som användare.

Second Life har också länge varit den populäraste virtuella världen också i undervisningen. Den används världen över av fler än 6 000 lärare och över 600 lä-roanstalter. det finns med olika slags organisationer som undervisar och stöder inlärning, från skolor till toppuniversitet. Ur inlärnings- och lärarsynpunkt förkla-ras Second lifes popularitet i stor utsträckning av sam-ma egenskaper, som har gjort den allmänt omtyckt. Re-lativt lätta redskap och stor frihet att bygga upp egna tredimensionella konstruktioner samt programmässiga funktionaliteter, relativt förmånliga brukskostnader och licensiering, som i stället för antalet användare base-rar sig på ägande av virtuell mark, samt mångsidiga kommunikationsmöjligheter och multimedieegenska-per är nyttiga också i undervisningsbruk.

det har konstaterats att Second life lämpar sig sär-skilt väl för distansundervisning, där de studerande via den virtuella världen erbjuds möjlighet till grupparbete och gruppnärvaro, som känns reellare än videoförhand-lingar och textbaserade e-lärningsmiljöer (Holmberg & Huvila, 2008). Second lifes grupp- och samarbetspo-tential ökas också av det att miljön stöder en uppbygg-nad av det sociala kapitalet oberoende av upplevelsen av samhörighet utanför den virtuella världen (Huvila, Holmberg et al., 2010). Miljön erbjuder utomordentliga möjligheter också till simulering av olika slags realistis-ka inlärningssituationer, visualisering samt olika slags övningar i form av rollspel. Second Lifes pedagogiska möjligheter sträcker sig också till organisationer som utför bildningsarbete, vilka verkar utanför den formella inlärningen, såsom bibliotek, museer och exempelvis organisationer (Huvila & Holmberg, 2008).

I Finland började användningen av Second Life i un-dervisningen i större skala under år 2008. På univer-siteten var Åbo Akademis institution för Informations-vetenskap först med att börja använda miljön som ett läroämne våren 2007. Under hösten 2007 och våren

2008 togs ämnet upp på flera evenemang inom under-visningsbranschen och i och med det växande intres-set skapades för dem som var verksamma på området på initiativ av Holmberg och Huvila år 2008 det av Su-omen eOppimiskeskus ry administrerade samarbets-nätverket EduFinland, via vilket man samtidigt började erbjuda läroanstalterna möjligheten att hyra mark. År 2011 omfattade EduFinland-samarbetet redan över 30 aktörer från läroanstalter på andra stadiet till yrkes-högskolor, universitet och organisationer som sysslar med fritt bildningsarbete. Antalet enskilda lärare som hör till nätverket har under samma tid stigit till fler än fyrahundra.

BESKRIVNING AV KURSERNAUtbildning för Second Life-utbildare(Kansalaisfoorumi)

Utgångssituationen

år 2008 tog användningen av Second life i undervis-ningen sina första steg i Finland. samtidigt hade man öppnat den första för finländska läroanstalter reser-verade, av Suomen eOppimiskeskus upprätthållna EduFinland-ön, på vilken de första läroanstalterna hade arrenderat tomter åt sig. Det allmänna intresset och entusiasmen för det här nya hjälpmedlet var stora. Det fanns ännu synnerligen litet erfarenhet av att använda Second life i undervisningen i Finland och det stod in-te alls till buds någon utbildarutbildning i Second life som var öppen för alla. Efterfrågan på en sådan utbild-ning var alltså stor.

Sivistysliitto Kansalaisfoorumi hade verkat i Se-cond Life sedan 2007 och använt miljön som mötes-plats för sina egna webbdiskussioner. Organisationens arbetstagare hade utbildats i användningen av miljön och hösten 2008 ordnades det utbildning också för utomstående.

Planeringen av utbildningen och dess innehåll

I jämförelse med andra hjälpmedel på webben och i sociala medier krävde Second life alldeles annorlun-da färdigheter av utbildarna. Bara att röra sig i miljön var till en början svårt för den ovane, gränssnittet är tämligen komplicerat och man blir inte så snabbt på det klara med funktionslogiken i den virtuella och tre-dimensionella miljön. Det är förvånansvärt annorlunda att lotsa en grupp i en virtuell värld i jämförelse med webbmötesverktyg eller undervisning i klass. Dessut-om innebär de krav programmet ställer på utrustningen en alldeles egen utmaning.

rapporter 2012 75

Som motvikt till dessa utmaningar erbjuder miljön en upplevelserik och medryckande undervisningsmiljö, som erbjuder makalösa möjligheter att simulera och åskådliggöra olika slags situationer.

Man strävade till att planera utbildningen så att den skulle svara på de här utmaningarna så väl som möjligt och också erbjuda de studerande upplevelser, som det inte är möjligt att tillhandahålla med andra redskap på webben. Man planerade ett eget tema för var och en vecka i ut-bildningen på fyra veckor:• Den första veckan var temat grunderna för hur

man ska agera i Second life. Kursdeltagarna lärde sig att röra sig, kommunicera samt utarbeta sina användarprofiler och sitt utseende. det krävde allt-så inte några förhandskunskaper om Second Life för att delta i kursen.

• Den andra veckan studerade man grunderna för hur man bygger i Second Life. Vårt utbildarteam ansåg det vara nödvändigt att placera in byggan-det i ett så här tidigt skede, eftersom användarna då blev på det klara med Second Lifes funktions-logik och det gav goda färdigheter i användningen av Second life-läromedlen samt hur man bygger enkla hjälpmedel som betjänar undervisningen.

• Den tredje veckans teman var Second Life-lärome-dlen och de miljöer som planerats för undervis-ning.

• Den fjärde veckan fortsatte man öva sig i använd-ningen av hjälpmedlen och kursdeltagarna fick praktiska råd för hur de ska inleda sin egen verk-samhet i Second life samt tips om nätverk som är nyttiga för utbildarna. Denna vecka var det undan-tagsvis två Second Life-träffar, av vilka man på den senare hörde en gästföreläsning om användningen av Second life i undervisningen.

Det genomgående temat i hela utbildningen var en ge-mensam reflektion över vad nytt Second Life erbjuder läraren och vad som är bra att beakta för att det här hjälpmedlet ska betjäna hans/hennes undervisning och läroanstalt på bästa möjliga sätt. Man försökte sammanfläta detta tema också med så många prak-tiska övningar som möjligt.

Hur undervisningen genomfördes i praktiken

Kansalaisfoorumi ordnade under år 2009 fyra fyraveck-ors kurser. För planeringen och genomförandet av dem svarade planerare Riitta liski, utbildningschef Irma Sy-rén och nymedieutbildare Päivi Svärd. Till var och en kurs antogs 10-12 studerande och allt som allt deltog

det 43 studerande i utbildningen. Kursdeltagarna var i huvudsak lärare på olika utbildningsstadier och perso-ner, som verkar i det fria bildningsarbetet.

UPPBYGGNADEN AV KURSEN SECOND LIFE FÖR UTBILDARE OCH KURSMATERIALET (FRÅN MOODLE)

Kursen fördelade sig på fyra avsnitt på en vecka var:1. Basfärdigheter2. Byggandets grunder3. läromedel4. läromedel 2:a delen. Hur ska din läroanstalt kom-ma i gång i Second Life

Kursavsnitten i Moodle är så uppbyggda att du för var och en vecka hittar: • uppgifterna under veckan i fråga• efter träffarna instruktioner, dvs. sammandrag av

det man lärt sig på träffarna• eventuell tilläggsinformation

1:a avsnittet – basfärdigheter i Second lifeden här veckan dryftade vi vad nytt vi väntar oss att Second Life kan föra med sig i vår undervisning och vi lärde oss basfunktionerna i Second Life: hur man rör sig, kommunicerar och utformar avatarens utseende.

Många av uppgifterna utförs i Second Life och ef-ter det kommenterar man uppgiften och de frågor som eventuellt ställts i uppgiften dryftas på diskussionsom-rådet. På diskussionsområdet är det också möjligt att ställa frågor, om någon sak blev oklar.

Uppgifter/diskussionsområden:• Uppgift 1.1. Presentera dig själv• Uppgift 1.2. Hur ser du Second Life nu?• Uppgift 1.3. Den första träffen i Second Life• Uppgift 1.4. Pröva på det du lärt dig• Uppgift 1.5. Ändra utseendet på din avatar• Uppgift 1.6. Skapa en profil åt din avatar• Instruktioner• Basfärdigheterna i Second Life• Basfärdigheterna i Second Life – snabbinstruktion• Tilläggsinformation och nyttiga länkar• Second Life Knowledgebase• EduFinland.fi -sajtens länkar till

Second Life -handböcker• Yadni’s Junkyard i Second Life• Sajten Fabulously Free in SL

76 rapporter 2012

2:a avsnittet – grunderna för att bygga i Second LifeDen här veckan lärde man sig grunderna för hur man bygger i Second Life och vi begrundade tillsammans för vilket ändamål en lärare behöver det här. Dessutom be-kantar man sig med poddsändningarna Sula Pinta, som behandlar Second life.

Uppgifter/diskussionsområden:• Uppgift 2.1. Den andra träffen i Second Life• Uppgift 2.2. Pröva på vad du har lärt dig – bygg en

informationstavla• Uppgift 2.3. Bekanta dig med olika slags konstruk-

tioner och miljöer• Uppgift 2.4. Sula Pinta poddsändning• Instruktioner• Insättning av bilder, byggande, Starjunky’sNote pro-

jector• Tilläggsinformation och nyttiga länkar• Ivory Tower Library of Primitives i Second Life• Edunation II:s sandlåda i Second Life• EdTechs sandlåda i Second Life

3:e avsnittet – läromedel 1:a delenDen här tredje veckan sätter vi oss in i användningen av några läromedel och bekantar oss med undervis-ningsmiljöerna.

Uppgifter/Diskussionsområden:• Uppgift 3.1. Den tredje träffen i Second Life• Uppgift 3.2. Öva det du lärt dig – gör en PowerPoint-presentation• Uppgift 3.3. bekanta dig med

utbildningsmiljöerna• Uppgift 3.4. Hurudant är ett bra

läromedel i SL?• Instruktioner• Sammandrag av den tredje träffen• Från paketet Angrybeth’s Education Tools• Tilläggsinformation och nyttiga länkar• Gratis och avgiftsbelagda läromedel

samt information åt utbildarna – IcT-biblioteket

• Gratis läromedel i Second Life – EdunationII• SLoodle – Second Life + Moodle• Xstreet SL Second Life webbutik

4:e avsnittet – läromedel 2:a delen- Hur med i Second Life?den här veckan bekantar vi oss med nya läromedel och lärarnas informationskällor och nätverk och du får information om hur du/din läroanstalt kommer i gång med verksamheten i Second life.

Expertföreläsaren Teemu Moilanen från Joensuu universitets utbildnings- och utvecklingscentral i Nyslott har tagit kursdeltagarna på en flygresa för att åhöra en föreläsning.

rapporter 2012 77

Uppgifter/diskussionsområden:• Uppgift 4.1. Den fjärde träffen i Second Life• Uppgift 4.2. Besök ICT-biblioteket och skaffa läro-

medel• Uppgift 4.3. Bekanta dig med lärarens informa-

tionskällor och nätverk• Uppgift 4.4. Den femte träffen i Second Life • Instruktioner• Sammandrag av den fjärde träffen• Tilläggsinformation och nyttiga länkar• EduFinland-öns internetsidor• SLED-Fin e-postlista• Second Life-sajtens avsnitt för utbildare• Second Life Eduscape Blog, Linden Labs nya ut-

bildningsblogg• Second Life-wiki• SL Educators mailing list – SLED• SLEDSearch• The Educators Archives• SLED Blog• Simteach wiki• Ön ISTE i Second Life

DET VISADE SIG VARA VIKTIGT MED OM-SORGSFULL PLANERING

det kräver omsorgsfull och petnoga planering att ge-nomföra utbildning i Second Life. Man måste uppmärk-samma många sådana omständigheter, som man vid

Ljuden har testats och utbildningen ska börja. Framtill leder Päivi Svärd situationen och det övriga utbildningsteamet kol-lar i bakgrunden.

Kursdeltagarna går igenom resultaten av diskussionerna i smågrupper med hjälpmedlet Note Projector.

På den första lektionen bjöds man på upplevelser på en gemensam introduktionsflygning med en flygande matta.

Kursdeltagarna diskuterar parvis och lärarna följer med i bakgrunden. Den gröna kuben anger den återstående diskussionstiden.

78 rapporter 2012

första ögonkastet inte kommit att tänka på. Kansalais-foorumis utbildarteam använde synnerligen mycket tid för förberedelser och planering.

INNAN UTBILDNINGEN INLEDDES

De som ville delta i kursen uppmanades redan före an-mälningen kontrollera att den utrustning de har till sitt förfogande uppfyller programmets höga utrustningskrav.

åt kursdeltagarna sändes en uppmaning och in-struktion att skapa en avatar och installera program-met på den egna datorn i god tid före kursens början. Avatar är en invånare i Second Life, med andra ord en virtuell gestalt, åt vilken dess ägare ger ett namn och fastställer önskat utseende. Kursdeltagarna behöver också ett hörlursmikrofonset.

Eftersom det orsakade särskilt mycket problem att använda rösten i Second Life, beslutade man att man utför ett ljudtest i Second Life med alla dem som deltar i utbildningen redan före den första kursträffen. Detta visade sig vara ett rätt sätt att gå till väga. Utan de här träffarna, där man i allsköns ro på tu man hand med var och en kursdeltagare kunde kontrollera hur ljudet fungerar och justera ljudinställningarna, skulle en stor del av den första Second Life-träffen ha gått åt för att lösa ljudproblemen.

FÖRE VARJE TRÄFF I SECOND LIFE

Varje Second Life-utbildningssession på 1,5 timme pla-nerades också omsorgsfullt. Planeringsträffarna ge-nomfördes i Second Life, där man kunde testa och

utveckla idéer utbildarna emellan redan i planerings-skedet. Man kom överens om utbildarnas arbetsför-delning och gjorde noggrant upp manus och tidtabell för lektionerna. Man gjorde också en reservering för smidighet i tidtabellen, gjorde upp reservplaner och de minst viktiga sakerna förlades till slutet av lektionen. Det var svårt att bedöma den tid som skulle reserve-ras för lektionens olika avsnitt, för detta påverkades av de studerandes olika förmåga att tillägna sig nya saker och överraskande tekniska problem. Vår arvssynd var att samla ihop alltför mycket stoff till en timme, vilket emellanåt gav upphov till en känsla av brådska under lektionen.

Om det under lektionen var meningen att förflytta sig från ett ställe till ett annat i Second Life, måste man planera den här flyttningen speciellt omsorgsfullt. En gemensam promenad i en virtuell värld förlöper inte så enkelt som i verkligheten. Det är svårt för oerfarna an-vändare att följa med de andras rörelser och de tappar lätt bort sig i virtuella buskar och andra konstruktioner. I de här situationerna tog vi till hjälp bl.a. säten som lä-raren drog efter sig, med hjälp av vilka det gick behän-digt att flytta hela gruppen från en plats till en annan.

Var och en utbildare testade på förhand alla de egenskaper hos gränssnittet som behövs och de hjälp-medel som kommer till bruk. Vi observerade att det är bra om lärarna har fler avatarer, som har olika slags verksamhets- och användningsrättigheter. Om man testade något hjälpmedel som man planerat för utbild-ningen bara i egenskap av dess ägare, uppstod det på lektionerna ofta problem, eftersom de studerandes rättigheter inte räckte till för att använda hjälpmedlet.

Vi besökte alltid på förhand också de besöksobjekt, som var bekanta för utbildarteamet för att kontrollera att objekten var användbara och att de inte hade änd-rats före lektionstidpunkten. Vid behov sökte vi fram ersättande nya objekt, som svarade mot målen för lä-roplanen.

Man var också tvungen att beakta att deltagarna under kursen behövde en liten mängd av den valuta som används i Second life, dvs. linden-dollars. den här frågan löstes så att en av utbildarna delade ut åt kursdeltagarna den behövliga mängden virtuell valuta, som arbetsgivaren köpt på sitt kreditkort.

TRE UTBILDARE EN FÖRDEL

Vi befann oss i en lycklig situation, när antalet utbilda-re var tre. Det här kan verka överdrivet när antalet stu-derande på var och en kurs var 10–12, men lösningen fungerade synnerligen väl.

På kursen besökte man platser, där det delades ut gratis läro-medel åt utbildarna. Man övade sig att använda läromedlen på lektionerna och i mellanuppgifterna.

rapporter 2012 79

SECOND LIFE-STUDERANDENS RUMSTAVLA

På den andra kursen utbytte man synpunkter och de stu-derande begrundade förut-sättningarna för att Second Life-utbildningen ska lyckas från Second Life-studeran-dens synpunkt. Det är lätt att förena sig också med de här anvisningarna.

AHA-UPPLEVELSER UNDER UTBILDNINGEN

Deltagarna i den första ut-bildningen sammanställde under utbildningens gång 10 budord för en Second Life–utbildare, som i den här bilden står i viktighetsord-ning. Vi utbildare kunde utan reservation förena oss med de här tio budorden.

1. Öva mycket • Öva flitigt dina nya färdigheter. • Lär dig genom att göra, försök på nytt.2. Gör tillsammans • Lär tillsammans, dela på erfarenheterna. • Bege dig på äventyr med en kompis.3. Var modig • Gå omkring, förundra dig och experimentera frejdigt. • Fråga och be om hjälp.4. Var lugn och tålmodig • Beakta situationen och andra personer. • Var hövlig, be om ordet.5. Reservera tid och en lugn plats • Stäng telefonen och dörren till arbetsrummet.6. Sätt tekniken i skick • Du behöver en ordentlig förbindelse, en effektiv dator och en fungerande hörlursmikrofon.

SECOND LIFE-UTBILDARENS TIO BUDORD

1. Var lugn och tålmodig • Ge handledning och råd lugnt och behärskat, upprepa. • Följ med och iakttag situationen, fråga och lyssna. • Gå vidare i gruppens takt.2. Var tydlig • Ge råd klart såväl muntligt som skriftligt. • Använd överensstämmande termer.3. Behärska tekniken • Öva, testa och föregrip.4. Entusiasmera • Var positiv och sporrande.5. Förbered dig för tekniska problem • Checka och checka igen på förhand. • Reservera tid. • Gör upp en reservplan.6. Lär dig nytt, leta och finn • Ta reda på nya saker. • Lagra nyttiga platser, saker och tillvägagångssätt.7. Nätverka • Förhåll dig öppet till nya människor.8. Agera inte ensam • Dela på ansvaret, fler handledare och klarare arbetsfördelning.9. Fundera på gruppstorlekarna • Använd små grupper om det krävs deltagande. • Sänd iväg ett arbetspar på mellanuppgifterna.10. Var barmhärtig mot dig själv • Lär dig av misstagen, en blunder är en gåva. • Du kan inte själv påverka alla tekniska problem.

1. Öva!

3. Var modig!

2. Gör tillsammans!

1. Var lugn!

2. Var tydlig!

3. Behärska tekniken!

80 rapporter 2012

På lektionerna kunde vi i krävande funktionella situatio-ner dela upp kursdeltagarna i smågrupper och vi kunde i allmänhet också ta hand om de deltagare, som hade tekniska eller andra svårigheter utan att hela gruppen behövde vänta oskäligt länge. Dessutom hade vi en re-paratör redo, om utbildaren själv råkade ut för tekniska problem – t.ex. med ljudet. Med hjälp av flera utbildare kunde vi också lättare se till att alla studerande häng-de med då vi förflyttade oss från en plats till en annan.

LEKTIONERNA VAR FUNKTIONELLA

under fyraveckorskursen ordnades det fem 1,5 timmars lektioner i Second Life. I början av lektionerna var man alltid tvungen att ägna litet tid åt att kontrollera att alla de närvarandes ljudegenskaper fungerade. Man kom i början av var och utbildning överens om att utbildarna och deltagarna under lektionerna använder avatar-nam-nen när de tilltalar varandra och hänvisar till varandra. På så sätt försökte man undvika förväxlingar och mins-ka minnesbördan bland människor som inte var bekan-ta sinsemellan – enligt standardvärdet syns namnet i gränssnittet ovanför avatarens huvud och man kan ock-så alltid kontrollera namnet i avatarens profil.

I undervisningssituationen var det trumf att vara lugn. Vi försökte ge alla instruktioner så klart som möj-ligt och använda så logiska och konsekventa termer som möjligt. Allt emellanåt checkade vi muntligt att alla ännu hängde med och i funktionella situationer kontrol-lerade vi konkret var avatarerna var placerade och hur arbetet framskred.

Lektionerna var mycket funktionella och på dem koncentrerade vi oss på praktiska övningar med gräns-snittet och de olika hjälpmedlen. Vi undvek långa fö-reläsningar och gruppdiskussionerna i Second life var ganska korta. Vi ville utnyttja de gemensamma Second Life-sessionerna så effektivt som möjligt för att lära ut praktiska färdigheter. Det erbjöds tillfälle för kursdel-tagarna till mer omfattande diskussioner, resonemang och frågor i Moodle.

För de flesta kursdeltagare var det helt nytt att agera i en virtuell värld och lektionerna var för dem mycket in-tensiva erfarenheter. Vi försökte också foga några såda-na upplevelsemässiga element till lektionerna, som det hade varit omöjligt att realisera med andra hjälpmedel.

På lektionerna inträffade det ofta missöden, och det uppstod titt och tätt absurda situationer. de här situa-tionerna var utbildningens salt och gjorde ofta studierna uppsluppna. I den nya miljön skedde det misstag och tabbar för både studerande och lärare, man försökte ta lärdom av dem enligt principen ”en blunder är en gåva”.

I MELLANUPPGIFTERNA ÖVADES NYA FÄRDIGHETER

Det krävs mycket övning på egen hand för att lära sig använda Second Life, varför det i varje avsnitt också in-gick mellanuppgifter, med hjälp av vilka studerandena repeterade och övade de saker man gått igenom på lektionerna. Uppgifterna innefattade också studieutflyk-ter till objekt som är intressanta och nyttiga för kom-mande Second life-utbildare och studier av datakällor på webben. Till mellanuppgifterna hörde också att bear-beta avatarens utseende: det finns ett begränsat antal färdigjusterade utseenden och de tilltalar inte nödvän-digtvis användarna som sådana; men det var på lektio-nerna också till fördel att avatarerna inte såg likadana ut allesammans.

Det fanns i allmänhet två mellanuppgifter per kurs-avsnitt. Mellanuppgifterna utfördes i par. Detta visade sig vara en god praxis, över vilken vi fick mycket positiv feedback av kursdeltagarna. det var lättare att arbeta i par och framför allt upplevdes det vara roligare än att knoga ensam i en underlig miljö. Den output som upp-stod i mellanuppgifterna lades ut i gruppens klassrum i Second Life eller så rapporterade man om uppgifterna i kursens Moodle.

MOODLE KOMPLETTERADE OCH ORGANISERADE

Instruktionerna för de funktioner som behandlades på lektionerna, en stor mängd nyttiga länkar och mellan-uppgifterna samlades i Moodle. Moodles diskussions-spalter var av stor betydelse i utbildningen, på dem kunde kursdeltagarna ge feedback, ställa frågor och i lugn och ro dryfta frågor, som det inte blev tid för på timmarna. Utförandet av mellanuppgifterna rapportera-des också i diskussionsspalterna.

Moodle kompletterade de undervisning som sked-de i Second Life, med hjälp av den kunde man organi-sera informationen konsekvent och samla allt material på ett ställe. En tredimensionell virtuell miljö är inte det bästa hjälpmedlet för detta ändamål. Kursmoodle upplevdes vara viktig och i slutet av varje kurs önskade deltagarna att den skulle hållas öppen ännu efter det att kursen avslutats.

FEEDBACKEN OCH DET MATERIAL SOM SAMLATS I UTBILDNINGENKursdeltagarnas feedback

Efter respektive kurs insamlades det feedback av kurs-deltagarna med en webropol-enkät. Enkäten besvara-des av 25 personer.

rapporter 2012 81

52,1 % av de svarande gav kursen allmänna värdering-en berömlig, 42,7 % god och 5,2 % ansåg den vara nöjaktig.

68 % av de svarande ansåg att kursens totala längd var god och 32 % att den var för kort. Man var synnerli-gen nöjda med antalet uppgifter, hela 92 % ansåg mäng-den lämplig och bara 8 % tyckte att de var för många.

84 % av de svarande ansåg att undervisningens och handledningens kvalitet var berömlig och 16 % god. 56 % tyckte att uppgifternas kvalitet var berömlig och 44 % god. läromedlens och informationskällornas kvalitet ansågs vara berömlig av 52 %, god av 44 % och nöjaktig av 4 % av de svarande.

36 % ansåg att kvaliteten på Second Life-inlärnings-miljön var berömlig, 52 % god och 12 % nöjaktig. I fråga om Moodle var motsvarande tal: berömlig 52,2 %, god 41,7 % och nöjaktig 4,2 %.

Nyttigheten av kursen med tanke på den egna inlär-ningen/det egna arbetet bedömdes av de svarande på följande sätt: 48 % berömlig, 44 % god och 8 % nöjaktig.

Feedback i fri form

I feedbacken i fri form specificerade de svarande de faktorer som främjat och varit till hinder för deras egen inlärning och uppnåendet av målen samt gav utveck-lingsidéer och förslag till förbättringar åt kursarrangö-rerna. de kursiverade texterna är editerade utdrag ur feedbacken i fri form.

Faktorer som främjat inlärningen och uppnåendet av målen

den goda gruppandan och den trevliga stämning som rådde i utbildningen kom synnerligen tydligt fram i feedbacken. Pararbetet i mellanuppgifterna fick också mycket berömlig feedback:• Enbragruppochentrevligstämningochhumor

som främjar inlärningen!• Närjagjobbademedminparkamratlärdejagmig

mer än om jag hade jobbat ensam.• Pararbetetvingadetillattreserveratidförattutföra

uppgifterna. • Detvartrevligtattutförauppgifternatillsammans

med en parkamrat och det var till hjälp för att lösa problemen tillsammans. Tillsammans fick vi också andra intressanta frågor utredda.

Arbetet i smågrupper fick också beröm:• Treutbildaresomleddevarjenärsessionvarenga-

ranti för att alla deltagare fick individuell uppmärk-samhet i enlighet med sin nivå.

• Indelningenismågruppervartillhjälpförattlärasig nya saker, lärarna hade tid att titta på och lyss-na till vad var och en gjorde.

Man upplevde att det var en fungerande lösning att an-vända Moodle parallellt med Second life och att dis-kussionerna i Moodle och också i Second Life var gi-vande.

Kurshelheten över huvud taget, dvs. handledningen i Second life-sessionerna, hur sakerna var organisera-de, uppgifterna och deras nivå, materialen, tipsen och länkarna, fick över lag positiva omnämnanden i feed-backen liksom lärarnas yrkesskicklighet, vänlighet, ak-tivitet, feedback och uppmärksammande av alla dem som var med. • HandledningeniSecondLifevargodochlugn,ing-

en kände sig som en klåpare.• Mininlärningfrämjadesavdenlämpligaetappindel-

ningen, paruppgifterna, den personliga feedbacken, interaktionen och inlärningen i grupp.

FAKTORER SOM VAR TILL HINDER FÖR INLÄRNINGEN OCH UPPNÅENDET AV MÅLEN

Den överlägset största faktor som var till hinder för inlärningen var studerandenas tidsbrist, som inverka-de på hur uppgifterna utfördes, hur man bekantade sig med materialet och gjorde det svårare att hitta en lämplig tidpunkt för paruppgifterna. Dessutom fick två kursträffar under den sista kursveckan kritik.

• Studiernavarmycketintensiva,vilketocksåharsina goda sidor. Eftersom kursen inföll under vårter-minen och man vid sidan av jobbet blev tvungen att sätta sig in i något helt nytt, kunde man inte dra full nytta av det som kursen hade att ge.

• Pararbetetvargivande,menkrävdesammanjämk-ning av tidtabellerna, därför jobbade vi emellanåt bara i samarbete.

82 rapporter 2012

• Majärenbrådmånadförlärare,varfördetinteskulle få vara fler kursträffar än högst en gång i veckan.Detärförövrigtnästanövermäktigtattordna tid för de hemuppgifter som ska utföras som paruppgifter.

• Tidsbristenäralltidettproblem,nuhadejagdockklart röjt plats i kalendern för den här utbildningen och det fungerade.

De tekniska problemen fick också omnämnanden, men de var ändå av klart mindre betydelse än tidsbristen:• Ljudproblemenfrustrerade.Mankundeintepåverka

dem och de hindrade mig att delta i det tredje när-avsnittet och dessutom i paruppgifterna.

De studerandes olika utgångsnivå och tempot på när-undervisningssessionerna fick också omnämnanden:• Detfannsmedstuderandepåolikanivå.Självvar

jag novis och emellanåt var det svårt att hänga med. Å andra sidan ställde det här goda utmaningar och studierna kändes inte i något skede för lätta el-ler frustrerande.

dan och önskade mer likadan eller fortsatt utbildning. I en del av svaren kom tidsbristen igen fram tydligt och man önskade mer spelrum i tidtabellen för kursen och t.ex. att utbildningen skulle ha spritts över en längre tidsperiod.

EXPERTKURSEN SECOND LIFE I UNDERVIS-NING OCH UTBILDNING (ÅBO AKADEMI)

Utgångssituationen

läroämnet Informationsvetenskap vid åbo akademi genomförde i samband med AVO-projektet Second Li-fe i undervisning och utbildning-expertkurser avsedda för längre hunna Second Life-lärare och -utbildare. Ut-gångspunkten för kurserna var att deltagarna hade tidi-gare erfarenhet av Second Life eller miljöer av motsva-rande slag samt önskan att utveckla och fördjupa sin egen skicklighet och sakkunskap via projektarbete och mer teoretiskt resonemang. Kursen motsvarade en 3 poängs universitetsstudieprestation. Trots det principi-ella kravet på utgångsnivån inleddes kurserna med en närundervisningsdag, där man gick igenom Second li-fe-kundprogrammets egenskaper och basanvändning-en av det.

Planeringen och genomförandet av utbildningen

Kursen bestod av två huvudavsnitt. På det första be-kantade sig studerandena närmare med teori och prax-is för användningen av Second Life i undervisning och utbildning. På det andra avsnittet utförde studerande-na ett eget projektarbete under handledning av kur-sens utbildare samt sammanställde en rapport över projektet, som hade till syfte att fördjupa de färdigheter man lärt sig i praktiken och de iakttagelser man gjort.

I det första huvudavsnittet ingick förutom basan-vändningen av Second Life föreläsningar och övning-ar i byggande och programmering i Second Life-miljö, en omfattande översikt av best practices vid använd-ningen av Second life i undervisningen i Finland och i världen samt en fördjupande översikt av teorin för an-vändningen av virtuella världar i undervisningen. dess-utom användes det på kursen internationellt kända ut-ländska gästföreläsare, som deltog i undervisningen genom förmedling av Second Life. Utöver undervisning-en gjorde man under kursen studiebesök i Second Life på olika slags objekt och miljöer som är relevanta med tanke på undervisning och utbildning, i vilka en del var läroanstaltsmiljöer och en del exempelmiljöer, som är nyttiga ut inlärningssynpunkt.

Styrkorna i Second Life och

andra virtuella miljöer ligger

dels i den starka känslan av

närvaro, dels i den virtuella

miljöns obegränsade använd-

ningsmöjligheter.

• ”Närundervisningssessionerna”iSecondLifekän-des ibland alltför korta, eftersom man gick igenom sakerna ganska snabbt. Till all lycka fick man hjälp ochhandledningiMoodleeftersessionen.

UTVECKLINGSIDÉER OCH FÖRBÄTTRINGSFÖRSLAG ÅT UTBILDARNA

I utvecklingsidéerna kom det inte lika tydligt fram många önskemål som var samfällda för alla svarande. Många av de svarande var nöjda med helheten som så-

rapporter 2012 83

I projektarbetet fick studerandena personlig handled-ning samt grupphandledning till stöd för sina egna pro-jektidéer. Ämnena för projekten varierade i hög grad från undervisning i interkulturell kommunikation till pro-duktion av Second Life-undervisningsverktyg och för-bättring av det interna samarbetet i en undervisande organisation samt omfattande internationella samar-betsprojekt. Med tanke på hur studerandenas projekt lyckades föreföll det vara av central vikt inte bara att man personligen är entusiastisk utan också att ämnet är redigt samt i synnerhet att den egna didaktiska idén har en klar anknytning till vissa egenskaper och särskil-da möjligheter i Second Lifes virtuella värld, som skiljer den från en miljö, som bygger på fysisk närvaro. Kon-cept som baserar sig på grupparbete och internatio-nellt samarbete fungerar typiskt utan krävande teknis-ka förberedelser, men projekten demonstrerade också att det med en relativt enkel bearbetning av en tredi-mensionell miljö är möjligt att åstadkomma begrepps-mässigt krävande helheter, som i stor utsträckning ut-nyttjar de särskilda egenskaper Second Life erbjuder. Den virtuella närvaron och Second Lifes avskildhet från

Diskussionen pågår på smågruppsplatsen på ön Finland rf

den verklighet som baserar sig på fysisk närvaro var också till hjälp exempelvis i projekt med anknytning till fostran till företagsamhet, i vilka utgångspunkten var att ge de studerande som deltog i kursen vissa ut-gångspunkter för att starta företagsverksamhet inne i den virtuella världen.

Utbildare på kursen var Isto Huvila och Kim Holm-berg, assisterande utbildare våren 2010 Katja Hilska-Keinänen samt en rad utomstående gästande lärare, bl.a. Fd Sheila webber (university of Sheffield och pro-fessor Terry Beaubois (Montana State university). I det praktiska genomförandet var det en stor fördel att alla utbildare hade stor personlig erfarenhet av att under-visa i användningen av Second life i olika undervis-ningssammanhang samt vidsträckt kännedom om an-vändningen av Second Life för undervisningsändamål.

Erfarenheter och aha-upplevelser

På kurserna upprepades många samma frågor. I enlig-het med målen för kursen lyckades kursdeltagarna för-djupa sin uppfattning av användningen av Second Life i undervisning och utbildning på ett sätt, som hjälpte

84 rapporter 2012

dem att ifrågasätta de antaganden, som anknyter sig till användningen av såväl miljön som tredimensionella virtuella miljöer generellt. Det är annan sak att ”föra” en läroanstalt eller annan egen organisation till en vir-tuell värld än att använda miljön signifikant för att upp-fylla organisationens mål. Å andra sidan är det att man skapar inlärningssituationer av en viss typ i Second li-fe-miljö inte och kan inte vara att ställa upp modeller för erfarenheter och situationer som baserar sig på en fysik verklighet och överföra dem som sådana till en ny miljö.

kundprogrammets kalibreringsproblem var beklagligt alldagliga, och de komplicerade klart utvecklingen av undervisningen i den virtuella världen. Samtidigt var de ett tecken på att undervisnings- och utbildningsanvänd-ningen av virtuella världar ännu är något relativt nytt.

SLUTSATSER Styrkor hos användningen av Second Life i undervisningen

I jämförelse med traditionell textbaserade inlärnings-miljöer eller videokonferensprogram är Second Lifes styrka i undervisningsbruk dess mångsidiga funktiona-litet och visualitet, som påminner om den reella värl-den, men ändå överskrider gränserna för verkligheten, samt den starka känsla av närvaro som de studerande upplever. de studerande kan aktiveras och engageras med samma typ av kooperativa metoder, som används i situationer i realvärlden. Det är också otvunget att or-ganisera smågruppsarbete i Second Life, då inordning-en i grupper kan instrueras enligt visuella fixpunkter (exempelvis stolgrupper, kuddar eller smågruppsrum). På så sätt kan man i undervisningen beakta olika slags studerandes olika sätt att lära sig, i synnerhet om man utöver Second Life använder en traditionell nätverksin-lärningsmiljö. Likheten mellan den virtuella världen och Second Life är till fördel när man planerar att använda Second life i synnerhet i begynnelseskedet av plane-ringen av undervisningen och inlärningsmiljöerna, då såväl lärare som elever har liten erfarenhet av en virtu-ell miljö. Samtidigt ska man dock vid användningen av Second Life vara lyhörd också för skillnaderna mellan dem. Fastän Second Life också lämpar sig för att ord-na föreläsningar och visa grafik, blir dess bästa egen-skaper outnyttjade, om man i undervisningen nöjer sig med enbart föreläsningar och stordior.

det kändes mycket äkta att lära känna andra män-niskor i Second Life. Det här stöder uppdelningen i grupper, som faktiskt förefaller lyckas bättre än i en tra-ditionell webbaserad inlärningsmiljö. I dem känner stu-derandena sig mycket ensamma, eftersom det saknas synkron kommunikation mellan de andra studerandena och läraren. detta leder stundom till avhopp. den star-ka känslan av närvaro i den virtuella miljön kan i bästa fall till och med minska antalet avhopp, men det finns ännu inte vetenskapligt belägg för den här slutsatsen.I inlärningssituationer ger Second Life såväl den stu-derande som lärarna en chans att förverkliga sig själ-va och sin personlighet. Å andra sidan ger miljön allt

De virtuella världarna är

lovande, men de är ännu

inte en del av vardagen

i undervisningen.

En av kursdeltagarna dryftade i sin projektrapport be-greppet ”avslappnande miljö” och konstaterade att det inte är någon särskilt entydig uppgift.

Utmaningar för hur inlärningssituationerna skulle lyckas uppstod av kursdeltagarnas utgångsnivå och de tekniska problem som uppträdde på kursen. Deltagar-nas (elevernas och lärarnas) kontaktsvårigheter samt

rapporter 2012 85

emellanåt upphov till olika slags överraskande, komis-ka och till och med absurda situationer, som ingen har kunnat förutspå eller planera. I undervisningssituatio-nerna råder det en rolig och avslappnad atmosfär, när man förhåller sig smidigt och med humor till överrask-ningarna. I undervisningssituationerna har man ob-serverat att en fungerande lösning är ett samutbildar-system, där det i var och en situation finns en aktiv utbildare samt en eller två i bakgrunden agerande stöd-personer, som följer med situationen och vid behov ger handledning. Det lönar sig också att byta roller mellan utbildare och stödpersoner. Det är intensivt arbete att undervisa i Second Life, och det är till stöd för utbildar-nas egen vakenhet och koncentrationsförmåga att byta roller. Samtidigt tillför det undervisningssituationerna omväxling. I funktionella situationer gör bruket av flera handledare det dessutom möjligt att dela upp stude-randena i smågrupper.

Styrkorna i Second Life och andra virtuella miljöer ligger dels i den starka känslan av närvaro, dels i den virtuella miljöns obegränsade användningsmöjligheter. Lärarna kan i en virtuell miljö bygga upp, skapa, simule-ra och visa sådana saker, som skulle vara mycket svå-ra eller till och med omöjliga i ett traditionellt klassrum. Redan av den orsaken är det viktigt att man forskar i de virtuella världarnas möjligheter så att man finner fram till de bästa sätten att utnyttja de här nya miljö-erna i undervisningen.

UTMANINGARNA I SECOND LIFE-MILJÖN

De största svårigheterna i inlärningssituationerna är förenade med tekniken: nätförbindelser som är lång-samma eller har avbrott, hur ljudet fungerar och dato-rernas kapacitet. I värsta fall kan en studerande eller lärare inte alls delta i en lektion, eftersom rösterna inte hörs, avataren inte vill röra på sig eller de objekt, som det är meningen att agera med, inte syns på display-en. Brister i deltagarnas baskunskaper i databehand-ling och apparatkännedom är hinder för att gå med i Second Life-kurser. I synnerhet justeringen av datorns ljudegenskaper har visat sig vara ett område, som alla inte behärskar. Problemen med anknytning till kunnan-det kan lösas med olika slags stödtjänster och instruk-tioner, men det är besvärligare att påverka svårighe-ter som beror på utomstående tekniska begränsningar.

år 2009 var det i synnerhet besvärligt att skriva texter tillsammans och så att andra kunde se dem i Second Life. Sedermera har läget förbättrats i och med mediegränssnitt som baserar sig på visningen av webbsidor. Helt har problemet inte ännu heller blivit

löst, för Second Life används med olika slags kundpro-gram, av vilka en del inte visar mediegränssnitten rätt.

Talljudet i realtid i Second Life är en egenskap av central vikt, som stöder dess användning som inlär-ningsmiljö. De dröjsmål som förekommer i ljudåtergiv-ningen och avsaknaden av visuella tecken för att ange att man har för avsikt att börja tala ger upphov till det problemet att man talar på varandra. I värsta fall kan det här, i synnerhet i stora grupper leda till ovilja att del-ta genom att prata i en diskussion som förs.

Linden Labs underhållstimmar och nystarter av servrarna måste också beaktas då man planerar tids-schemat för utbildningen. Tyvärr finns det inte alltid förhandsinformation om servicetidtabellerna att tillgå. Därför är det bra att på förhand komma överens med eleverna om tillvägagångssätten i de situationer, där den egna verksamhetsmiljön stängs av mitt i lektionen.Det tar ofrånkomligen tid att lära sig behärska Second life. Om en läroanstalt planerar utbildning i Second

86 rapporter 2012

Life, måste den bereda sig på att de som utför utbild-ningen ska ges möjlighet att använda tillräckligt myck-et tid för att bekanta sig med miljön och tillägna sig de färdigheter som behövs. Man måste också satsa på tillräckligt effektiva datorer och snabba nätförbindelser.

ERFARENHETERNA GAV TIPS FÖR ATT PLANERA EN ”HINDERSLÖS” SECOND LIFE-INLÄRNINGSMILJÖ

Kansalaisfoorumi började i slutet av 2009 planera an-skaffningen av en egen ö i Second Life. Byggnadspla-nen för den i början på 2010 öppnade Finland rf base-rade sig på vad man hade lärt sig på kurserna. Man ville att lägenheten skulle ha ett öppet landskap, där det inte finns för många visuella barriärer. För små-gruppsarbete byggde man ljudisolerade, färgkodade ut-rymmen, som det var lätt att förflytta sig mellan. Alla utrymmen inrättades så att de inte har alltför myck-

et laddningsbelastning. På så sätt försökte man mi-nimera de problem som utrustning med dålig effekt och långsamma nätförbindelser orsakar i inlärningssi-tuationerna. Som helhet utgick man i rumsplanering-en och byggandet från för vilket ändamål och hur det är meningen att använda utrymmet som stöd för in-lärning och mötesarbete, inte från överdådig visualitet och spektakulära konstruktionslösningar.

TILL SLUT

de virtuella världarna är mycket lovande, men de är inte ännu en del av undervisningens vardag. det krävs ännu mycket mer kunskap om de virtuella världarna och deras möjligheter via forskning och försök innan de kan integreras som en del av undervisningens var-dag. Vi har dock sett ett flertal lyckade projekt och lärt oss mycket om de virtuella världarnas potential. Vi har klart slagit in på den rätta vägen.

rapporter 2012 87

Anteckningar

88 rapporter 2012

rapporter 2012 89

Det första av fallen är att man i den grundläggande utbildningen i Kemi övergick till att använda ett Linux-tunnklientsystem i elevarbetsstationerna. det andra är grundandet av en Educoss-e-postlista som stöder an-vändningen av öppen programvara och resultaten av den. Som tredje exempel beskrivs Grankullas använd-ning av öppen programvara i projektet Drömskolan i Grankulla, där Educoss har varit diskussionspartner. det egentliga utvecklingsarbetet i Grankulla hade in-letts redan innan AVO-projektet startades, varför AVO inte innehade något aktiv roll i Drömskolans verksam-het. de sammanfallande intressena och gemensamma målen och den fungerande dialogen var orsaken till att undertecknad åkte och presenterade Drömskolans ak-tionsmodell på konferensen Online Educa 2011 i Berlin.

ElIAS AARNIO, INNOPARK PROGRAMMES Oy / EducOSS

Case: Educoss främjade framgångsrikt användningen

av fri programvara och programvara med öppen källkod i undervisningen.

I Edocoss-verksamheten har man främjat användningen av fri och öppen

programvara i undervisningen. I den här rapporten berättar vi i koncentrerad

form vad den här programvaran är och beskriver med hjälp av tre exempel

hurudan den praktiska verksamheten har varit och vad man har uppnått med den.

Vad är det frågan om i användningen av fri programvara och programvara med öppen källkod i undervisningen?

Educoss-verksamheten har haft som uppgift att främja användningen av programvara med öppen källkod i un-dervisning och inlärning. Öppen källkod är en översätt-ning till svenska av begreppet Open Source. det inne-bär programvara, som uppfyller definitionen av Open Source Initiative1: 1. Programmet skall kunna spridas och förmedlas

fritt.2. Källkoden skall följa med programmet eller vara

fritt tillgänglig.3. Det ska också vara tillåtet att skapa och sprida

härledda verk.

1 http://fi.wikipedia.org/wiki/Avoin_l%C3%A4hdekoodi#Avoimen_l.C3.A4hdekoodin_m.C3.A4.C3.A4ritelm.C3.A4

90 rapporter 2012

4. licensen kan begränsa spridningen av en ändrad källkod bara i det fall att licensen tillåter spridning av olika slags rättelsefiler och deras källkoder. det kan också krävas att ett härlett verk inte sprids med samma namn eller versionsnummer som ursprungsverket.

5. Individer eller människogrupper får inte försättas i ojämlik ställning.

6. Användningsändamålen får inte begränsas.7. Alla de som fått programmet har samma rättigheter.8. Licensen får inte vara beroende av en mer omfat-

tande programvaruhelhet, som vars del program-met sprids, utan de rätter som ansluter sig till programmet kvarstår, fastän det skulle lösgöras från helheten.

9. Licensen får inte uppställa villkor för övriga pro-gram. Programmet får spridas också tillsammans med sådana program, vilkas källkod inte är öppen.

10. Licensens innehåll ska vara oberoende av det tek-niska genomförandet. Till rättigheterna får inte an-slutas reservationer under täckmantel av distribu-tionssätt eller gränssnitt.

det väsentligaste ur programvaruanvändarens syn-punkt är det att många rättigheter som enligt upphovs-rättslagen vanligtvis tillkommer programvarans upp-hovsman, såsom rätten att kopiera, ändra och sprida programvaran, överförs på programvarans användare. Av detta följer:1. större rättigheter i fråga om att använda, ändra

och distribuera verket och2. att programvaran är gratis. Då vem som helst har

rätt att sprida en programvara, blir programvaran i praktiken gratis. Fastän något eller någon inte för-bjuder försäljning av programvara med öppen käll-kod, är det svårt, för vem som helst får också dela ut den gratis. För det mesta förfar man på det här sättet och de affärsverksamhetsmodeller som är uppbyggda kring öppen programvara baserar sig på att de erbjuder stöd och underhåll samt att de erbjuder mjukvaran som tjänster och kundanpass-ning av programvaran.

Begreppet Open Source är ett tämligen nytt begrepp. Det uppfanns år 1998 för att ersätta det äldre begrep-pet Free Software, på svenska fri programvara. Det be-grepp Free Software2 som utvecklats av Richard Stall-

man som år 1983 startade Free Software-rörelsen stod inför två problem. Ordet ”free” betyder inte bara fri (li-bre) utan också gratis. Av den orsaken är de personer och instanser, som inte inser eller förstår betydelsen av och fördelarna för användarna av de ovan uppräk-nade friheterna i Open Source-definitionen eller mot-svarande Free Software-friheter, benägna att klassifice-ra dem som ”gratisprogram”. Att ett program är gratis innebär dock inte att dess källkod skulle vara tillgäng-lig eller att de övriga kraven på öppen källkod skulle uppfyllas. Därför upprepar och inskärper man ända till utmattning fortfarande när man talar om fri program-vara och programvara med öppen källkod skillnaden mellan ett gratis och ett fritt program. Med Stallmans ord: ”free” as in ”free speech,” not as in ”free beer”.

Ett annat problem var förenat med det att en stor del inte önskade betona den samhällsfilosofiska be-tydelsen av programvarans öppenhet så mycket, utan ansåg den vara en barlast. Därför ville man hitta på ett begrepp, som skulle poängtera saken med tanke på ut-vecklingen av programvaran. En programvaras källkod är såsom en konstruktionsritning, utgående från vilken ett hus har byggts. Därför vann begreppet Open Sour-ce, på svenska öppen källkod, som betonar källkodens öppenhet, tillgänglighet och möjligheten att återanvän-da en omröstning på en sammankomst i branschen, som ordnades 1998 3.

Free Software Foundations definition av fri programva-ra är kort:• Frihet 0: Frihet att använda programmet för vilket

syfte som helst.• Frihet 1: Frihet att studera och modifiera program-

met enligt egna behov.• Frihet 2: Frihet att kopiera programmet så att du

kan hjälpa din granne.• Frihet 3: Frihet att förbättra programmet och sedan

offentliggöra dessa förbättringar så att de kommer allmänheten till del.4

ur användarens synpunkt är det väsentligast att veta att begreppen fri programvara och programvara med öppen källkod i praktiken är nästan identiska. Det att två parallella begrepp lever sida vid sida är förenat med historien, organisationerna och personkemin. det är helt berättigat att använda de här två begreppen som likställer traditionen ”fri programvara och programvara med öppen källkod”. Som motsats till denna program-vara används allmänt begreppet sluten programvara, på engelska ”proprietary software”.

2 http://en.wikipedia.org/wiki/Free_software 3 http://en.wikipedia.org/wiki/Open_source 4 http://fi.wikipedia.org/wiki/Vapaa_ohjelmisto

rapporter 2012 91

Med tanke på inlärning och undervisning kan fördelarna med fri programvara och programvara med öppen käll-kod grovt indelas i två nivåer: 1) utgångsplanet, där det att programvaran är gratis är en uppenbar fördel och 2) den nivå, där det uppstår faktisk nytta av de friheter som dikteras i programvarulicenserna. Ett exempel på den första nivån är att man installerar någon fri program-vara eller programvara med öppen källkod, exempelvis webbläsaren Firefox, samlingen kontorsprogram LibreOf-fice eller bildbehandlingsprogrammet GIMP åt alla an-vändare inom skolsamfundet. Ett finländskt modellex-empel på användning på andra nivån är användningen av användningen av linux-tunnklientsystem i skolorna. det här innebär att man i skolorna inte längre använ-der Pc-datorer, som alla har operativsystem installera-de på sin hårdskiva. I stället för ett massminne instal-lerat på datorn startar arbetsstationerna sig själva via ett lokalnät. Kärnkomponenterna i operativsystemet lad-das ner i arbetsstationens minne och programmen körs i huvudsak i en centraldator som betjänar alla använda-re. Fördelarna är billigare underhåll, tillgänglighet till an-vändarens eget arbetsbord och inställningar från vilken arbetsstation som helst samt centraliserat underhåll: i stället för hundratals separata PC-datorer får man ett nät, där det finns bara en server eller serverkluster som kräver underhåll.

DEN GRUNDLÄGGANDE UTBILDNINGEN I KEMI ÖVERGICK TILL LINUX-TUNNKLIENTSYSTEM

Samarbetet med datateknikreformerna inom den grund-läggande utbildningen i Kemi inleddes alldeles i början av projektet. I egenskap av ledare för Educoss-verksamhe-ten träffade jag hösten 2009 Antti Turunen, som genom-fört ett försök med Linux-tunnklientsystem i den grundläg-gande utbildningen i Kemi. Huvudmotivet var att kunna ta i bruk ett system som kan underhållas skäligen lätt, som fungerar i de förefintliga datorerna, av vilka över hälften var över sju år gamla5. Problemet i Kemi var att den gamla och heterogena datorparken krävde mycket underhållsar-bete. Man använde sig av ett centraliserat underhållssys-tem, men då datorerna åldrades ökades felfrekvensen och de började vara för gamla och ineffektiva för att köra nya tyngre operativsystem och program. Man ville hitta en lösning, som också skulle förlänga de gamla arbetssta-tionernas livscykel och garantera eleverna i olika skolor en likvärdigare möjlighet att använda fungerande datatek-nik. Därför hade Turunen inlett försök med Linux Terminal Server Project6, dvs. lTSP-systemet.

Grundidén i LTSP är enkel: arbetsstationerna har inte alls operativsystem eller programvara installerade

på hårdskivan. Terminalerna startas via ett datanät och utförandet av programmen sker i huvudsak på server. Terminalen är såsom ett ”fönster” på datanätförbindel-seavstånd från den verksamhet som sker i servern. An-vändarupplevelsen är dock densamma som att använda ”en vanlig dator”.

Det fanns inte resurser för att förnya PC-datorerna i stor skala. Det föreföll som om LTSP skulle erbjuda

mänga fördelar i synnerhet för användarna. Turunens erfarenheter av försöket var uppmuntrande: man hade kunnat utnyttja hela den gamla datorparken som termi-naler i det nya systemet, och den enda nya utrustning som införskaffats var en server som kostat 3000 euro. Turunen utförde installationen av testservern vid sidan av det övriga arbetet.

Hösten 2009 inleddes en dialog mellan Turunen och Aarnio. Man utbytte tankar bland annat om olika slags realiseringsmodeller, kostnader och teknik. den 13 januari 2010 ordnades det för personalen i under-visningsväsendet i Kemi ett seminarium om använd-ningen av fri programvara och programvara med öppen källkod och man stiftade i synnerhet bekantskap med LTSP-systemets natur. Det fanns på plats ett tjugotal personer från skolorna, skolväsendet och informations-förvaltningen.

Efter träffen fortsatte man i tecken av ett konsulte-rande tankeutbyte och planering. det var en intressant utmaning att utvidga lTSP-systemet till att omfatta he-la den grundläggande utbildningen. När man visste att man kommer att använda Linux-operativsystemet, mås-

5 http://avoinkoulu.coss.fi/images/7/72/Antti_Turunen_Avoin_koulu.pdf 6 http://www.ltsp.org/

Grundidén i LTSP är enkel:

arbetsstationerna har inte

alls operativsystem eller

programvara installerade

på hårdskivan.

92 rapporter 2012

te man försäkra sig om att olika slags AV-apparater så-som dokumentkameror och videoprojektorer är kompa-tibla med linux-operativsystemet och beskriva detta i begärandena om offerter.

Med tanke på andra som överväger LTSP-systemet anknöt sig den viktigaste diskussionen till huruvida det lönar sig att sköta underhållet själv eller köpa det som en tjänst. Det är dock svårt att uppskatta den arbets-mängd underhållet kräver. Den första utmaningen anslu-ter sig till det att testanvändning av LTSP är belönande och lärorik för den som tycker om teknik. När man utför trevligt arbete räknar man inte timmarna så noga. En annan faktor är det stöd och den sociala referensram som ges av det kollektiv som bildats kring lTSP-använd-ningen, som ger aktören en upplevelse av att tillhöra kol-lektivet. När det råder en sådan här entusiasm är det lätt att uppskatta det arbete underhållet kräver aningen för lågt. En annan sak som man inte nödvändigtvis kom-mer att tänka på när man gör själv, är att helheten inte får vara beroende av kompetensen hos bara en person som underhåller. Underhållet av ett system som avviker från den vanliga standarden måste fungera också då den som ansvarar för underhållet är sjuk eller övergår till andra uppgifter. Underhåll av rutinkaraktär är dessut-om annorlunda arbete än helhetsomfattande utveckling av data- och kommunikationsteknologi i utbildningen. Man måste därför dra försorg om att hela arbetstiden inte går åt till underhållet utan att det blir tid över också för att utveckla.

I Kemi räknade man ut totalkostnaderna för olika realiseringsmodeller. Man bad om anbud avseende un-derhållet i form av öppet anbudsförfarande. Man fick två svar på anbudsinfordran, av vilka det ena dock inte uppfyllde kraven. Anbudsinfordran vanns av Opinsys Oy, vars anbud garanterade en ansenligt lägre kostnadsnivå per arbetsstation i jämförelse med de kostnader man hade kommit till i den tidigare verksamhetsmodellen. Enligt ett PM Turunen skrev i januari 2010 skulle kostna-derna för den tidigare Windows-modellen under de fem följande åren ha uppgått till 504 700 euro, för ett LTPS-system i egen regi 388 300 och för ett LTSP-system som köps som tjänst 342 510 euro.

I Kemi beslutade man sig för att skaffa ett LTSP-system som levereras av Opinsys Oy. I skrivande stund

håller den första avtalsperioden på att gå ut och i Kemi begrundar man situationen på nytt. Trots de goda si-dorna i det system som valdes har det också uppträtt en del komplikationer. Windows-operativsystemet är så mycket populärare att en del program eller tilläggsut-rustning finns att få bara för Windows. Till all lycka finns det också Linux-kompatibla alternativ. När arbetsstatio-nerna inom undervisningen dessutom utförs på ett sätt som skiljer sig från stadens datateknik i övrigt, behövs det dock aktiv kommunikation med informationsförvalt-ningen, eftersom LTSP-systemet inte är någon isolerad ö. Det utnyttjar ju bland annat stadens datanät. I Kemi löpte de här kontakterna inte friktionsfritt till alla delar.

I och med den större kostnadseffektiviteten och det centraliserade underhållet har man i Kemi uppnått en ansenligt högre nivå än tidigare vad avser antalet ar-betsstationer. Innan lTSP-systemet togs i bruk fanns det 250 Pc-datorer inom den grundläggande utbildning-en och 80 i gymnasiet. I början av oktober 2011 hade antalet vuxit så att det fanns 425 terminaler inom den grundläggande utbildningen och samma 80 terminaler eller datorer i gymnasiet7. Antalet LTSP-terminaler bör-jar redan vara så stort att det i fortsättningen kanske är förmånligare för Kemi stad att ordna underhållet själv.

Efter ibruktagandet av lTSP har man i Kemi fortsatt med att undersöka användningen av öppen programva-ra. I det av Utbildningsstyrelsen finansierade projektet Lärmiljön i ett alternativt operativsystem har man sedan hösten 2010 letat efter en lämplig inlärningsplattform för LTSP-miljön8. I anslutning till detta projekt ordnades det i Kemi i oktober 2012 ett två dagars seminarium9 , som samlade drygt 40 deltagare på ort och ställe och över tio deltagare över webben.

Bedömning

Det var såtillvida lätt och klart att stöda fallet Kemi, att man där redan hade utfört det grundläggande tekniska arbetet. Stödet för verksamheten som sträckte sig ut- över kommungränserna anslöt sig närmast till att skaf-fa mer kontakter och nätverka. På det lokala planet gick stödet till en början ut på att erbjuda sakkunskap: fastän man i Kemi behärskade sakerna alldeles lika väl som jag behärskar dem, behövdes det ett utomstående ”orakel” på platsen för att tala samma språk så att man skulle bli säker på att Linux-tunnklientsystemet som var obekant för de flesta på orten inte bara var ett egen-domligt infall av några lokala aktörer. Påverkan lyckades helt uppenbart.

Utrustningen av den nya skolan i Syväkangas för-löpte väl och man har i skolan varit mycket nöjd med

7 http://koti.kapsi.fi/~elias/Keminseminaari/KEMI_peruskoulut_ja_ lukio_kayttavat_Linux_jarjestelmaa.pdf 8 http://edukemix.blogspot.com/ 9 http://edukemix.blogspot.com/2011/06/seminaari-kemissa- 5-6-10-2011.html

rapporter 2012 93

IKT:s nivå och prestationsförmåga10 . I processen har man lärt sig det att LTSP-lösningen inte ska ses som en fristående ö. Förutom den överpositiva inställning som orsakades av den tidigare beskrivna entusiasmen var det en fara att se lösningen som en utkontraktering och anse den vara god exempelvis på den grund att utkontraktering har en stämpel av effektivitet. En fjäs-kigt genomförd utkontraktering är ofta ett ännu sämre alternativ än status quo. Oberoende av vilken realise-ringsmodellen är, måste man offra tid åt att planera helheten och fastän det LTSP-system man genomför skulle vara ens eget hjärtebarn, lönar det sig alltid att beakta att det måste kunna sammanflätas med den omgivande världen.

CASE: EDUCOSS-E-POSTLISTAN SOM KAMRATSTÖDSHJÄLPMEDEL

Redan då AVO-projektet inleddes kände man till att fri programvara och programvara med öppen källkod på sina ställen används mycket aktivt i skolorna. I synner-het omkring användningen av lTSP hade det bildats ett aktivt kollektiv, som med en mycket lätt organisation ordnade ett årligt LTSP-workshopsveckoslut11. Kärn-gänget kände varandra väl och verksamheten var aktiv. Samtidigt skedde kommunikationen mellan det aktiva gänget dock med e-post och delvis på Linux-entusiast-forum, till vilka informationen sipprade ut från fall till fall. Med tanke på användningen av fri programvara och programvara med öppen källkod i undervisningen skul-le det väsentligaste ha varit att samla så mycket kom-munikation som möjligt på ett ställe.

Hösten 2009 hade sociala medier ännu inte slagit igenom som kommunikationsmedier för massorna. Ef-tersom det dagliga arbetsredskapet för alla som hör till målgruppen är e-post, beslutade man grunda en e-postlista. Innopark Oy hade inte i bruk en enda linux-server, på vilken man hade kunnat installera Mailman, den programvara för e-postlistor, som i allmänhet an-vänds. En naturlig samarbetspartner var Finlands cen-ter för öppna datasystem COSS12, som redan hade många e-postlistor i bruk. COSS kunde därför erbjuda den tekniska plattformen kostnadsfritt. det var ock-så så till vida motiverat att använda COSS system att COSS verksamhet måhända fortsätter längre än vad AVO-projektet varar. Om listan hade grundats i en tjänst som hyrts med AVO-projektets pengar, skulle det vid projektets slut ha blivit ett problem vem som i fortsätt-ningen betalar fakturan och vart listan med dess arkiv flyttas. Så har det typiskt gått för adresserna till och innehållet i alla WWW-sajter som lagts upp med pro-

jektpengar. Nu fortsätter listans verksamhet som förut oberoende av att projektet upphör. Listan grundades i mars 200913.

den e-postlista som etablerats med programvaran möjliggör upprätthållandet av ett offentligt listarkiv. Al-la arkiverade meddelanden kan läsas via webbsidan. dessutom kan användarna ansluta sig till listan och lämna den på egen hand exempelvis då e-postadres-sen ändras och justera sina egna inställningar exem-pelvis i det avseendet om de vill få varje meddelande genast eller en sammanställning över de dagliga med-delandena från listan. Den största fördelen ur kommu-nikationssynpunkt med att verka i en öppen lista är listans abonnemangssida på den reguljära adressen, på vilken det också finns en länk till listans arkiv14. På så sätt kan man också sprida information om abon-nemang på listan och dess innehåll via andra kanaler.

Trafikmängden på listan har varierat kraftigt. Under sommarmånaderna under skolornas sommarlov har trafiken typiskt fallit under tio meddelanden. under de livligaste månaderna har antalet meddelanden stigit till över hundra15. det finns inte retroaktiv statistik över antalet abonnenter. Ge-nast efter grundandet sän-des det information om lis-tan till lTSP-kollektivet och många listor och forum om-kring fri programvara och programvara med öppen källkod och jag vill min-nas att listan fick drygt 40 abonnenter. Då detta skrivs har listan 68 abonnenter.

Kommunikationen på listan har haft huvudvikten lagd vid att bena ut frågor med anknytning till LTSP. Det-ta torde för det mesta bero på att listan efter grundan-det marknadsfördes uttryckligen till LTSP-kollektivet. Men det har också funnits andra teman. Gemensamt

E-post som kommunikations-

medium har kanske

i fråga om attraktivitet

tekniskt hamnat i skuggan

av sociala medier.

10 http://prezi.com/_m67r67mmz4b/syvakankaan-koulu-eduke mix-05102011/ 11 Ks. esim. vuoden 2010 työpajan sivu http://wiki.ubuntu-fi.org/ LTSP5_Ty%C3%B6paja_2010

12 http://coss.fi/ 13 http://lists.coss.fi/pipermail/educoss/2009-March/002287.html 14 http://lists.coss.fi/mailman/listinfo/educoss 15 Ks. esim. lokakuun 2009 arkisto: http://lists.coss.fi/pipermail/ educoss/2009-October/date.html

94 rapporter 2012

för dem är dock en hög teknisk nivå. På listan har det knappt alls rört sig personer, som skulle vara bara ny-börjare i användningen av fri programvara och program-vara med öppen källkod eller så har de åtminstone inte uppgett det.

Utvärdering

listan har visat sig vara ett bra medel att samla dis-kussionen kring användningen av fri programvara och programvara med öppen källkod i undervisningen. E-post som kommunikationsmedium har kanske i fråga om attraktivitet tekniskt hamnat i skuggan av sociala medier. Man delar inte med sig av ett e-postmeddelan-de med användande av socialmediekanaler, fastän det skulle finnas möjlighet till det med användning av det öppna listarkivet. Orsaken är uppenbarligen vår djupt rotade uppfattning att e-post till sin karaktär är privat kommunikation.

Bruket av e-post som arbetsredskap i den dagliga kommunikationen är å andra sidan allt fortfarande den minsta gemensamma nämnaren. Mycket tekniskt in-riktade användare har aldrig övergått till att använda IRc

16 som huvudsaklig social kommunikationsteknik.

Största delen av lärarna hinner inte eller orkar inte an-vända åtminstone flera sociala mediekanaler för kom-munikation. E-post är helt enkelt ännu fortfarande den minsta gemensamma nämnaren. En kunnig e-postan-vändare kan filtrera sina listmeddelanden till en egen undermapp, där man kan läsa dem när man har lämplig tid. I själva verket är en av de viktigaste orsakerna till att använda ett ordentligt e-postprogram just denna. Vi har faktiskt bland aktivisterna för fri programvara och programvara med öppen källkod dryftat, om en orsak till att man avvisar e-posten såsom ett ”ineffektivt” och ”belastande” redskap är den att den e-postprogramva-ra som används inte innehåller sådana här redskap, som är väsentliga med tanke på en effektiv funktion.

Tiden har å andra sidan tekniskt kört förbi e-post-listan. det är vansinnigt att skicka bilder och andra bi-lagefiler via en lista åt en stor grupp mottagare. Ännu viktigare är det att integrera kommunikationen med gö-randet: kommunikationssystemet borde också tillåta att man skriver dokument tillsammans och annan mot-svarande verksamhet. Lämplig skulle vara något slags hybrid av wiki, webbforum och e-post kombinerad med användarspecifika bearbetningsmöjligheter för de möj-ligheter att dela med sig som sociala medier erbjuder. Väsentligt är dock att en sådan skulle kunna genomfö-

Utvecklingsmodellen för drömskolans tjänster.

I drömskolan är eleven medelpunkten för allt (Allan Schneitz, 2011 Dream School).

Den tekniska uppbyggnaden av drömskolans tjänster (Allan Schneitz, 2011 Dream School).

16 http://fi.wikipedia.org/wiki/IRC

firewall

Drömskolans molntjänstereCloud-virtualdatorsal

Drömskoleplattformen

zee-core communicationBelastningsutjämningssystem

Drömskolans tjänster

games

1 IP address out

Förr Nu

Läraren Eleverna

Yrkesövergripande samarbete

Eleven

1 IP-adress utåt

brandmur

zee-core kommunikation

bloggar

spel

rapporter 2012 95

ras så att helheten inte har sådana delar som kan änd-ras eller upphöra att finnas till när som helst. Därför är en kombination av gratis internettjänster till en lämplig helhet inte någon fungerande lösning på detta. Sanno-likheten av stora ändringar är alltför uppenbar.

CASE: DRÖMSKOLAN I GRANKULLA: DATATEK-NIK ÄR EN TJÄNST SOM MÅSTE ANSKAFFAS TILL INLÄRNINGEN

Såsom redan nämndes, innehade AVO-projektet in-te någon aktiv roll i det egentliga åstadkommandet av Drömskolan. Däremot har man i projektet spritt de go-da verksamhetsmodeller som observerades i Grankulla. Beskrivningen av det här fallet har gjorts ur en i saken väl insatt följeslagares synvinkel.

I Grankulla har man allt sedan mitten på 1980-talet varit intresserad av användningen av datateknik i under-visningen. Vid 2000-talets ingång rådde det en besvär-

LTSP-workshop: LTSP-workshoppen på Päivölä folkhögskola i maj 2010. I bakgrunden bilder från workshoparna i Karleby 2009 och på Valamo kloster 2008.

lig situation i skolorna: en stor del av arbetsstationerna var sönder eller stod i kö för att bli reparerade. Det fanns så få datorer att det var svårt att använda dem i under-visningen, när datorerna inte ens räckte till ordentligt för pararbete. Inom skolväsendet började man dryfta, om man skulle kunna sköta sakerna på annat sätt. Skolorna och skolväsendet ville ha mer att säga till om hurudan datateknik som används i skolorna.

Kärntanken bakom drömskolan var att betrakta sko-lan som en struktur som betjänar inlärning. De som lär sig, såväl eleverna som lärarna som medelever är de subjekt, för vilka skolan och dess strukturer finns till. Allt ska betjäna inlärningen. Skolans uppgift är att ge dem som lär sig inte bara kunskaper, utan också färdigheter, som de behöver senare i livet. Drömskolan bygger på den humanistiska människosynen och hållbar utveckling i dess mest vidsträckta betydelse. Enligt det ekologiska tänkandet stöder skolan också socialt hållbar utveckling.

96 rapporter 2012

BORT MED ONÖDIG RESPEKT FÖR DATORERNA

I en värld i förändring är det viktigt att man kan leta efter, förstå, hantera och kombinera information. Datatekni-ken är ett redskap för att hantera information. Utgångs-punkten för drömskolan i förhållande till datatekniken är att uppfatta den som ett redskap, som har som upp-gift att betjäna inlärningen. Man avlägsnar den onödiga högaktningsfulla inställningen kring datatekniken. Bittra erfarenheter av att peta på datatekniken ledde till en tanke-, planerings- och definitionsprocess, där man fun-derade på hur sakerna borde ligga till, vad man egentli-gen behöver och vill ha. Man visste att det krävs grund-lig eftertanke och beskrivning av behoven för att man ska kunna göra lyckade anskaffningar. Önskan att för-bättra möjligheterna att använda datateknik i undervis-ningen motiverade till att också inhämta den anskaff-ningskompetens som behövs i saken.

I Grankulla har man insett att det är bättre att bygga en helhet en bit i sänder än att försöka definiera en jät-testor helhet för att upphandlas på en gång. Man fäste också uppmärksamhet vid hur viktigt det är att utgå från skolans behov när man utvecklar den tekniska miljön. I allmänhet förlitar man sig på att när man använder pro-gramvara som är i allmänt bruk, så är dess inbördes kompabilitet garanterad bara därför att ”alla” använder dem. När man gör noggrannare arbete, är det skäl att spjälka upp helheten på mindre funktionella delar och i synnerhet när man avviker från allmänt använda ”bulk-lösningar” lönar det sig att täcka sig. Täckningen sker genom att av systemleverantören ta åt sig vissa rättig-heter, som garanterar den egna positionen och friheten att fatta beslut, bland annat rättigheterna att ändra och använda programvara exempelvis i det fall att leverantö-ren försätts i konkurs eller hans affärsstrategi ändras. Ett fiktivt praktiskt exempel belyser saken: en läroan-stalt använder programvarorna A och B (exempelvis en inlärningsplattform och ett program för att öva glosor i något främmande språk). Producenterna av dem har sinsemellan genomfört driftskompabilitet programmen emellan. Vi föreställer oss att det ena bolaget försätts i konkurs. Om all teknisk know-how och rättigheterna att utnyttja den ligger hos företagen, står konsumenten med tom hand. Allt detta kan undvikas genom att an-vända Open Source-licenser, som ger programvarans användare rättigheter att använda programvaran på det sätt han önskar och ändra den. I affärslivet används också ett så kallat escrow-villkor: om programvarans producent försätts i konkurs eller något annat motsva-rande villkor uppfylls, får kunden använda programva-

rans källkod. Escrow-förfarandet är dyrt i små anskaff-ningar, eftersom det kräver expertarbete och tid av alla att ingå avtalet. Open Source-licenserna är dock ur be-ställarens synpunkt ett bättre alternativ: i dem är rätten att använda källkoden en inbyggd standard.

Det allra nyaste i datatekniken i Drömskolan i Gran-kulla är Drömskola-plattformen, en integrationsplatt-form, till vilken man kan ansluta alla de delar som inhandlats separat. När man inhandlar delar till helhe-ten, ger man åt leverantören de tekniska krav, som sä-kerställer att delen sömlöst kan anslutas till helheten. När den tekniska beskrivningen har gjorts av bestäl-laren, är i hans ägo eller besittning, har beställaren också beslutanderätten i anslutning till definitionen av den tekniska beskrivningen. Leverantören levererar en del som passar ihop med helheten och inte såsom det ofta beklagligtvis görs: köparen kämpar med hur då-ligt den nya del som köpts till systemet är kompatibel med de tidigare anskaffade delarna. Drömskola-platt-formens gränssnitt och tekniska beskrivning är offent-liga. Detta påskyndar och underlättar överlåtelsen av information åt eventuella samarbetspartners.

LINUX-TERMINALSYSTEMET FUNGERAR SMIDIGT

Drömskolans arbetsstationer är Linux-tunnklientsys-temterminaler. Man använder alltså samma modell som i Kemi. I Grankulla jämförde man de olika model-lerna att genomföra systemet och stannade för LTSP-systemet av pragmatiska orsaker: begagnade Pc-dato-rer kunde utnyttjas som terminaler i det nya systemet. det här är kostnadseffektivt och ekologiskt. dessutom: när det inte finns operativsystem på hårdskivan i termi-nalen, kopplar man när terminalen får fel loss ström-, klaviatur- mus- och displaykablarna, kopplar i stället till en annan terminal, trycker på startknappen och vän-tar den ena eller en och halv minut som starten tar. Till och med en ovan person klarar av apparatbytet på fem minuter. Rektorn för Kasavuori-skolan i Grankulla beskriver den väsentligaste egenskapen hos tunnkli-entsystemet: ”Det bara funkar”. Det är helt likgiltigt för eleverna om det finns ett Linux- eller Windows-operativ-system i datorn. Användningen bara fungerar. lärarna vänjer sig också snabbt med de små skillnaderna. Det väsentligaste med tanke på användningsupplevelsen är det att det arbetsbord du själv utarbetat med sina fi-ler och innehåll kan användas från vilken terminal som helst och att man kan använda samma programvara och arbetsredskap också hemma.

rapporter 2012 97

Anteckningar

98 rapporter 2012

rapporter 2012 99

1. KOORDINERINGSGRUNDSTENARNA OCH SAMFÄLLD KOMMUNIKATION I AVO-NÄTVERKSPROJEKTET

Tiina Front-Tammivirta, utvecklingschef, Suomen eOp-pimiskeskus ryAnne Rongas, projektplanerare,Suomen eOppimiskeskus ryhttp://opeblogi.blogspot.com

Titi Tamminen, utvecklingschef,Suomen eOppimiskeskus rywww.eoppimiskeskus.fi/avo

2. ETT GEMENSAMT DISTANSDISKUSSIONS- MEDIUM FÖR DE MEDVERKANDE I AVO-PROJEKTET

Joanna Kalalahti, projektforskareTammmerfors universitethttp://avoimestitutkien.wordpress.com

3. UTBILDNINGEN AV LÄRARE I SOCIALA MEDIER OCH UTVECKLINGEN AV DEN

Ari-Matti Auvinen, verkställande direktörHcI Productions Oy

Kaisa Honkonen-Ratinen, projektchefHcI Productions Oy

4. ”VI VAR HELT BORTA, UTE FRÅN KLASSRUMMET – OCH VI LÄRDE OSS!”

Outi Vahtila, utbildningschefHämeen ammattikorkeakoulu, HAMK

Skribenterna

Johanna Salmia, projektplanerareHämeen ammattikorkeakoulu, HAMK

Annika Michelson, lektorHämeen ammattikorkeakoulu, HAMK

lotta linko, nätkommunikationschefHämeen ammattikorkeakoulu, HAMKwww.mobiilikesakoulu.com

5. NÄTVERKET FÖR MEDBORGARSAMHÄLLET I WEBBTIDSÅLDERN PRÖVADE PÅ OCH UTVECKLADE NYA KONCEPT

Antti Poikola, nätverksbarnmorskaOtavan Opistowww.mahdollista.fi

6. ANVÄNDNING AV DEN VIRTUELLA VÄRLDEN SECOND LIFE I UNDERVISNINGEN

Riitta Liski, planerare av webbutbildning och-kommunikationSivistysliitto Kansalaisfoorumi SKAF ry

Päivi Svärd, timlärare i informations- och kommunika-tionsteknikSivistysliitto Kansalaisfoorumi SKAF ry

Kim Holmberg, forskareåbo Akademi

Isto Huvila, forskareåbo Akademi

100 rapporter 2012

7. VISDOM NÄR MAN GÖR WIKIER – JÄMLIK PRODUKTION AV MATERIAL SKAPADE EN NY VERKSAMHETSMODELL

Joanna Kalalahti, se punkt 2

8. EDUCOSS FRÄMJADE FRAMGÅNGSRIKT ANVÄNDNINGEN AV FRI PROGRAMVARA OCH PROGRAMVARA MED ÖPPEN KÄLLKOD I UNDERVISNINGEN.

Elias Aarnio, sakkunnig i fri och öppen programvara i undervisningenInnopark Programmes Oyhttp://educoss.blogspot.com

rapporter 2012 101

Anteckningar

102 rapporter 2012

ISBN 978-952-67714-0-3 (den tryckta publikationen) ISBN 978-952-67714-1-0 (den elektroniska publikationen)

Rapporter från projektet Öppna nätverk för inlärning (AVO)

OlliSalminen&TiinaFront-Tammivirta(red.)Plumsa i? AVOtBeskrivningar av AVO-projektets verksamhet 2008-2011AVO-projektets rapport 1/2012

Joanna Kalalahti:AVO på öppen kollisionskurs – utmaningar när man kombinerar den reella världen och webbens värld (AVOimesti törmäyskurssilla – haasteita reaali- ja verkkomaailman yhdistämisessä) AVO-projektets rapport 2/2012

JoannaKalalahti&RiinaOjanen:AVOs vågor kluckar – öppenhet i sikte! (AVO:n laineet liplattavat – avoimuutta näkyvissä!) AVO-projektets rapport 3/2012

Plumsa i? AVOT! – Beskrivningar av AVO-projektets verksamhet 2008–2011 innehåller åtta berättelser, av vilka var och en belyser praktiska implementeringar av projektet ur olika synvinklar. Rapporten är riktad till både sakkunniga och dem, som är intresserade av projektet. De teman som behandlas gäller öppen inlärning, öppen verksamhetskultur, kollektiva medier och innehållsproduktion. Användningen av virtuella världar och mobil utrustning samt fri och öppen programvara i undervisning och organisationer tas också upp i beskrivningarna.

Projektet Öppna nätverk för inlärning (AVO) genomfördes åren 2008–2011 på verksamhetslinje 3 i det nationella ESF-utvecklingsprogrammet för Fastlands-Finland: Öppna inlärningsmiljöer främjar aktivt medborgarskap. Finansiär har varit ELY- centralen i Lappland. Projektet koordinerades av Suomen eOppimiskeskus och sammanlagt deltog elva organisationer.