1 Paper till spåret “Akademins förutsättningar för samverkan”, delområde ”Forskningsprocesser”, Högskolor och samhälle i samverkan (HSS 07), Jönköping, 8-11 maj, 2007 Erik Lindhult Ekonomihögskolan Mälardalens högskola Box 325 631 05 Eskilstuna Tel. +46 (0)70 573 1268) Fax. +46 (0)16 153640 Email: [email protected]FRÅN VETENSKAPLIG ORIENTERING TILL KVALITETSPRAXIS - Att bedöma och uppnå kvalitet i aktionsforskning/interaktiv forskning Aktionsforskning/interaktiv forskning har på senare år haft en positiv utveckling både när det gäller projekt och publikationer, inte minst i Sverige. Det finns behov av att skapa referensramar och modeller för att kvalitetsbedöma och kvalitetssäkra AF/IF-projekt, som utifrån olika vetenskapsteoretiska betoningar kan förankras i konkreta rutiner i forskningspraktiken. AF/IF ger specifika möjligheter att skapa värde och trovärdighet jämfört med andra undersökningsansatser. Samtidigt har AF/IF också sina specifika svagheter och risker. En central fråga är ledning av AF/IF-projekt och processer så att potentialerna kan exploateras samtidigt som begränsningar minimeras. Som grund för detta görs en översikt över olika kvalitetsdimensioner, hur de kan bedömas, samt potentiella fördelar och begränsningar med AF/IF.
29
Embed
Paper till spåret “Akademins förutsättningar för … av Kurt Lewin såg det? Ett problem i denna generation av aktionsforskare var att en betoning på vetenskapliga normer tenderade
This document is posted to help you gain knowledge. Please leave a comment to let me know what you think about it! Share it to your friends and learn new things together.
Transcript
1
Paper till spåret “Akademins förutsättningar för samverkan”, delområde ”Forskningsprocesser”, Högskolor och samhälle i samverkan (HSS 07), Jönköping, 8-11 maj, 2007 Erik Lindhult Ekonomihögskolan Mälardalens högskola Box 325 631 05 Eskilstuna Tel. +46 (0)70 573 1268) Fax. +46 (0)16 153640 Email: [email protected] FRÅN VETENSKAPLIG ORIENTERING TILL KVALITETSPRAXIS - Att bedöma och uppnå kvalitet i aktionsforskning/interaktiv forskning Aktionsforskning/interaktiv forskning har på senare år haft en positiv utveckling både när det gäller projekt och publikationer, inte minst i Sverige. Det finns behov av att skapa referensramar och modeller för att kvalitetsbedöma och kvalitetssäkra AF/IF-projekt, som utifrån olika vetenskapsteoretiska betoningar kan förankras i konkreta rutiner i forskningspraktiken. AF/IF ger specifika möjligheter att skapa värde och trovärdighet jämfört med andra undersökningsansatser. Samtidigt har AF/IF också sina specifika svagheter och risker. En central fråga är ledning av AF/IF-projekt och processer så att potentialerna kan exploateras samtidigt som begränsningar minimeras. Som grund för detta görs en översikt över olika kvalitetsdimensioner, hur de kan bedömas, samt potentiella fördelar och begränsningar med AF/IF.
"If the living, experiencing being is an intimate participant in the activities of the world to which it belongs, then knowledge is a mode of participation, valuable in the degree in which it is effective. It cannot be the idle view of an unconcerned spectator...knowing has to do with reorganizing activity, instead of being something isolated from all activity, complete in its own account." (Dewey, 1944: 337ff) ”If social scientists truly wish to understand certain phenomena, they should try to change them. Creating, not predicting, is the most robust test of validity-actionability” Kurt Lewin (Kaplan, 1998)
Från vetenskaplighet till kvalitet
Hur vetenskapliga är aktionsforskning och interaktiv forskning (AF/IF) med sina
praktiska och interaktiva fokuseringar? Dessa typer av forskningsansatser representerar en
utmaning av akademins kunskapsprivilegier genom en vidgad syn på vem som har och vad
som är kunskap samt en strävan mot samverkan med praktiker i både kunskapsproduktion och
utvecklingsarbete. Å andra sidan finns oklarheter kring vad vetenskaplighet innebär inom
AF/IF och vilka kvalitetsstandards som är lämpliga. Man kan här hitta olika typer av
ståndpunkter i skilda varianter såväl som i dess utvecklingsfaser över tiden. Är AF/IF ett sätt
att vara vetenskaplig genom att utnyttja experimentella – eller andra ”vetenskapliga” – normer
i verkliga livssituationer så långt som möjligt som den första generationen av aktionsforskare
inspirerade av Kurt Lewin såg det? Ett problem i denna generation av aktionsforskare var att
en betoning på vetenskapliga normer tenderade att placera forskarna i en styrande roll. Det
ledde till en tendens att forskar som vetenskapliga na experter fick en manipulerande roll som
minskade graden av deltagande av andra involverade, vilket även ledde till minskad
legitimering och utvecklingskraft (Gustavsen, 1992). Eller är AF/IF, som den andra
generationen av aktionsforskare som växte fram under 1970-talet såg det, en fråga om att
lämna vetenskapens elfenbenstorn och dess positivistiska ideologi för att i större utsträckning
kunna bidra till mänskliga förbättringar och samhällstransformation? Bör det vetenskapliga
tonas ner för att kunna lyfta fram sociala och politiska mål? Ett vanligt mål här är att
demokratisera forskningen, att underminera akademins kunskapsprivilegier och återerövra
människors kunskaper och egen forskningsförmåga. Men är folklig och demokratisk
forskning också vetenskaplig? AF/IF-fältet tenderar att attrahera människor med socialt
engagemang och en vilja att direkt bidra till verkliga förbättringar. Men som en forskare som
3
säger,, aktionsforskning har ingen plats för politiserande, självhävdande,
forskningsmetodologiska amatörer (Befring, 1994). Greenwood (2002), en av de ledande
forskarna I AF/IS-samhället kritiserar aktionsforskare i en granskning av löftesrika
potentialerna inom aktionsforskning för att hänge sig i ”a combined sense of moral superiority
over conventional researchers and general complacency about fundamental issues of theory,
method, and validity” (ibid: 117).
Det finns å andra sidan lovande försök att vetenskapsteoretisk visa på de
forskningsmässiga potentialerna hos AF/IF. Tex. Gustavsen, en ledande aktionsforskare i
Skandinavien, hävdar utifrån en lingvistisk-pragmatisk position att AF/IF är mer vetenskaplig
än ”traditionell” eller ”normal” forskning. “Action research is not only one of a number of
'branches' or competing 'schools of thought' but actually a main school...action
research...becomes necessary for research to fulfill its traditional task of developing
knowledge...action research finds its legitimacy in an ability to deal with the traditional tasks
of research in a way which is superior to other schools of thought.” Gustavsen (1992: 37).
Sådana anspråk är ofta relaterade till de senaste vetenskapsteoretiska trenderna, som tex.
Figur 1. Den bredare kvalitetskarta som AF/IF arbetar med.
8
En grundläggande poäng är att kvalitet kan uppnås i AF/IF utifrån olika värdeområden, där
även trovärdighet som validitet och reliabilitet får en utvidgad innebörd, och skapar olika
typer av roller i forskningsarbetet. Detta ställer ökade kvar på forskningsledning för att
samordna värden och syften, liksom att skapa en forskningspraxis som kan på olika sätt skapa
kvalitet och trovärdighet.
Interaktiv och handlingsorienterad forskningsuppläggning – ett försök att identifiera forskningsmetodologiska särdrag hos AR/IF Det finns många olika försök att ringa in särdragen hos AR/IF. Eftersom det finns en uppsjö
av varianter, traditioner och perspektiv på AR/IR, så beror svaret även på vilken av dessa man
känner hemvist i eller väljer i sin forskning. Vissa försök bygger på att betona praktisk nytta,
emancipation eller andra förändringsrelaterade värden och syften snarare än att AF/IF leder
till bättre forskning i bemärkelsen produktion av ny kunskap av hög kvalitet. Tex. en av
aktionsforskningens upphovsmän Kurt Lewin såg “action-research” som ”research to help
practitioners”, och som stöd för bättre social planering eller social ingenjörskonst (Lewin,
1946). Med denna betoning av särdragen så blir fokus mindre på bättre forskning utan mer på
relevant och användbar forskning. Det är kanske till och med en fråga om att kompromissa
med kriterierna för god forskning för att istället uppnå ett större praktiskt värde av
forskningen. Med ett sådant fokus tappar AF/IF i akademisk trovärdighet och relevans
förutom att bidra till högskolans tredje uppgift.
Strävan inom AF/IF-samhället har på senare år varit på att klargöra det vetenskapliga och
akademiska betydelsen. Jag fokuserar här på att klargöra forskningsmetodologiska perspektiv
och modeller som kan lyfta fram det epistemologiska och vetenskapspraktiska värdet i vid
bemärkelse. Det kräver på olika sätt en breddning av synen på vetenskapens och forskningens
syften. I denna breda syn på forskningsmetodologi så innefattas forskningsarbetets
förhållningssätt och (eventuella) konkreta kopplingar till sitt praktiska sammanhang och
användningskontext. En bit av detta praktiska sammanhang är ju den empiriska domän som
man forskar inom och relationen till de individer, grupper, organisationer, institutioner som
detta är relaterat till. Även teori handlar ju om undersökningsområdet och dess olika
9
verksamheter, institutioner och människor och är därmed kopplad till ett praktiskt
sammanhang.
För att klargöra särdragen så finns skäl av att utgå ifrån forskningsmetodologins olika nivåer.
Operativ nivå Forskningshantverket där frågor kring metodval, tumregler, situationsanpassning och kvalitetsprocedurer är centrala
”Taktisk” eller designnivå Forskningens uppläggning och grundläggande praxisparametrar för skapandet av värdefulla och önskvärda resultat
Figur 2: Forskningsmetodologins olika nivåer som dimensioner i en forskningsansats En del ser särdragen och de komparativa fördelarna på den operativa nivån som handlar om
forskningshantverket och dess val av metoder och konkreta arbetssätt. På denna nivå handlar
forskningsarbetet om konkreta metod- och teknikval och situationsanpassningar. Tex. ska vi
välja intervjuer, enkäter, fältobservation eller aktionsforskning/interaktiv forskning? Här kan
man hävda att en samverkan med ”praktiker”, folk inom eller i anslutning till
undersökningsområdet, ökar legitimiteten hos forskningen och ger bättre access till ”fältet”
(Gummesson, 2001). Man kan skapa ”observationsplattformar” på fältet. Andra har istället
10
satsat på den forskningsstrategiska nivån för att klargöra särdragen och fördelarna. Ofta
betonas en antipositivistisk vetenskaplig orientering, som betonar att på olika sätt behandla
människor inom forskningsområdet som subjekt och som partners i arbetet, eller som
kompetenta att forska på egen hand. Inte som objekt att iaktta och manipulera. Detta leder till
en mer participativ och humanistisk världsbild och vetenskapsförståelse, där demokratiska
utgångspunkter ofta betonas. Å andra sidan är fältexperiment som forskningsmetodologisk
ansats utifrån en mer eller mindre tydligt positivistisk färgad strategi också en förekommande
vetenskaplig orientering, så AF/IF lyckas inte heller riktigt med att fånga särdragen på den
strategiska nivån
Eftersom det är svårt att fånga särdragen fullt ut både på den operativa nivån och den
strategiska nivån så har jag därför sett möjligheten att istället på designnivån. Denna
forskningsmetodologins mellannivå är vanligt förekommande inom den
forskningsmetodologiska litteraturen, men i varierande utsträckning och med viss variation i
innehåll. Jag ser denna nivå inte speciellt fokuserad på att göra en forskningsplan, utan mer
fråga om val av grundläggande praxisparametrar i forskningen. Hur lägga upp forskningen för
att erhålla ”önskvärda” och trovärdiga resultat?
Det saknas forskningsmetodologiska referensramar och modeller för att kunna integrera
aktionsforskning och interaktiv forskning på ett fruktbar sätt här. Det är precis detta jag
försöker åstadkomma i detta kapitel. Detta anser jag att man kan göra genom att i förhållande
till tex Bryman (2002) lägga till två grundläggande design- eller praxisparametrar: interaktiv
respektive handlingsorienterad forskningsuppläggning eller forskningsdesign. Interaktiv
uppläggning som design/praxisparameter fokuserar på i vilken utsträckning
forskningsprocessen och forskarrollen bygger på ett samarbete och partnerskap mellan
forskare och praktiker. Handlingsorienterad forskningsuppläggning fokuserar på i vilken
utsträckning forskningen och forskarrollen är aktiv och betonar handlings- och
förändringsaktiviteter som del av forskningsarbetet. Det är dessa design- eller
praxisparameterar som ger AR/IR dess särdrag enligt min bedömning. Samtidigt antyder detta
en betoningsskillnad som jag ser mellan aktionsforskning och interaktiv forskning, även om
gränslinjerna ofta är flytande.
Dessa parametrar kan mer eller mindre lätt anknytas till olika vetenskapliga orienteringar,
som då antyder vilka forskningsstrategiska fördelar eller nackdelar de innebär. Det ger vissa
11
betoningar och perspektiv när det gäller kvalitetssynsätt. De två praxisparametrarna har även
konsekvenser för hur AR/IR uppfattas kunna skapa kvalitet i forskningen – eller innebära
risker för kvaliteten. Tex positivistiskt färgade forskningsstrategier tenderar att vara
tveksamma till forskarroller som är interaktiva och/eller handlingsorienterade. Hur kan man
samtidigt iaktta/observera forskningsobjekt samtidigt som man ”stör” det genom interaktion
eller förändringsinsatser? Hur går det då med objektiviteten? Samtidigt så finns här en
tvetydighet genom att fältexperimentansatser är något som kan underbyggas utifrån en
positvistisk färgad vetenskasplig orientering. Operativt leder dessa design- eller
praxisparametrar till olika konkreta metoder och tumregler i forskningshantverket för hur
kvalitet kan åstadkommas.
aktiv passiv
partnerskap
distanserad
A B
C D
Figur 3. Olika positioner när det gäller design- och praxisparametrar för AF/IF
Den ena dimensionen fokuserar på i vilken utsträckning forskarroll och forskningspraxis är
aktiv eller passiv i förhållande till området för forskning. Den andra dimensionen fokuserar på
graden av interaktivitet i forskningen, från en roll och position utanför området för
forskningen till ett (demokatiskt) partnerskap mellan involverade parter. Det skulle leda för
långt att här gå in på hur dessa designdimensioner kan anknytas till Brymans olika typer. Vi
ska här nöja oss med att se vad som händer med den uppläggningen av forskningen om man
har liten eller stor betoning på dessa dimensioner. Om man kombinerar dimensionerna,
12
grundläggande för IF/AF, framträder fyra olika typifierade vetenskapliga uppläggningar. Vad
innebär de? Vad är fokus när det gäller kvalitet?
Designer som finns inom området C betonar dessa dimensioner i liten utsträckning, vilket
innebär en passiv forskarroll och som samtidigt är distanserad och därmed undviker
interaktion med aktörer inom forskningsdomänen. Kvalitet är här en fråga om att inte påverka
och därmed störa forskningsobjektet, men ha ett öppet sinne för och en överblick över det för
att korrekt kunna avbilda det. En metaforisk bild kan vara fågelskådaren, eller att vara en
fluga på väggen. Ofta är denna typ av uppläggning något som kan få argumentativt stöd
utifrån en positivistisk eller naturalistisk färgad vetenskaplig orientering.
Om vi gå till kombinationen A så har vi fortfarande en passiv forskarroll men nu med större
grad av interaktivitet. Det kan här röra sig om fältforskaren som vill vara nära
forskningsobjektet. Man ser här att närhet på olika sätt skapar kvalitet kommunikationen med
och i området för forskning. I en svagare form så sträcker man sig inte så långt när det gäller
interaktiviteten så att det blir ett partnerskap i relationen forskare-praktiker. Det kan bygga på
antagandet att ju närmare man kommer forskningsobjektet, desto bättre ser man. Positionen
kan också innebära att forskaren medverkar som partner men är fortfarande passiv när det
gäller problemlösnings- och utvecklingsprocesser. Tex. forskaren kan vara ett värderande öga
som kan ge ett utvärderingsbidrag. Tolkande vetenskapliga orienteringar ger ytterligare
argumentativt stöd för denna typ av uppläggningar, tex. för att får access, kunna förstå en
kultur behövs inifrånperspektiv som medlem av kulturen, men ändå så lite som möjligt
påverka situationen i en viss riktning. I en starkare form som närmar sig partnerskap så
kommer man närmare en form av interaktiv forskning, menen här blir forskaren på olika sätt
också mer aktiv
Position D med betoning av en aktiv forskarroll men liten interaktivitet kan exemplifieras av
forskaren som experimentledare som manipulerar verkligheten (”twist the lions tail” som
Bacon säger) för att den ska visa fram sin ”sanna” natur. Den aktiva forskarrollen kan även
gälla språk och modeller som utnyttjas i och styr forskningsarbetet, för att dessa ska kunna
användas och testas i praktiken. Det problematiska här ut AF/IF-synvinkel är att forskningen
inte är förankrad och legitimerad bland involverade som ”utsätts” för forskningen. Detta
minskar även möjligheten till validering genom deras fulla involvering.
Forskningsuppläggning B innebär både en betoning av en aktiv och interaktiv forskarroll. Det
13
är denna position som vi kommer speciellt att ha i åtanke i kvalitetsdiskussionen nedan, även
om det alltid är fråga om grader av handlingsorientering och partnerskap.
Arbetsmodeller för aktionsforskning och interaktiv forskning AF/IF kan visualiseras i olika typer av arbetsmodeller. Jag ska visa på två som jag själv
använder och i olika former är vanligt förekommande i litteraturen. De lyfter fram var och en
av de två grundläggande design- eller praxisparametrarna. Relationsmodeller (van Beinum,
1996, Greenwood&Levin, 1998) fokuserar på relationen och interaktionen mellan olika
grundläggande intressenter, speciellt forskare å den ena sidan och praktiker å den andra.
Coghlan&Brannick, 2001) som ofta tar en utgångspunkt hos Lewin. Dessa två modelltyper
gestaltar och betonar olika aspekter av AF/IF, och är därmed användbara för olika syften.
demokratisk dialog
Common ground
e.g. visions, norms of inter-action and inquiry
Praxis- intressen
(grupp av) forskare
(nätverk av) praktiker
Concern, object of engagement
Vetenskapliga/ akademiska
intressen
enterprise/ professional/ interest community and institu-tions
scientific/ knowledge worker community and institutions
Figur 4. Relationell forskningsmodell
14
Relationella modeller sätter fokus på några faktorer som viktiga för kvalitet. För det första
kvalitén på interaktionen, dialogen och partnerskapet mellan forskare och praktiker, ja alla
involverade parter, i forsknings- och utvecklingsarbetet. Ofta betonas här, men inte alltid, en
demokratisk grund för relationen och dialogen. För det andra lyfter relationsmodeller fram att
det finns olika intressen och därmed syften involverade och att dessa måste kunna hitta en
gemensam plattform för arbetet. Dessa intressen är inte endast de personliga och individuella
hos involverade utan är även förankrade i olika professionella grupper, organisationer och
institutioner.
Olika vetenskapliga orienteringar lyfter fram eller betonar skilda aspekter av
relationsmodellen som viktiga för kvalitén. Ett par exempel: en kritisk orientering kan
uppskatta lägga stor vikt vid den demokratiska, dominansfria dialogen mellan parter samt att
intressefrågor tydliggörs och beaktas, men även betona att forskning måste ha en autonomi
gentemot olika intressen för att kunna vara en frigörande kraft. En mer positiv (-istiskt) färgad
orientering tenderat att se relationen mer instrumentellt som ett sätt att få access till
forskningsobjektet och data om det, och eventuellt ge möjlighet till experimentella fältstudier.
Det är i detta sammanhang inte möjligt att gå närmare in på olika perspektiv på dialog (se tex
Lindhult, 2005), men några kommentarer kan göras. För mig är dialog en normativt reglerad
praxis där involverade poolar sina kunskaps- och undersökningsförmågor med syfte att utbyta
kunskap i olika former, söka svar på problem och utveckla kunskap gemensamt. Demokratisk
dialog ser jag som en specifikation att berörda ska ha möjlighet att delta på lika villkor samt
att dialogen också kan ha karaktären av samrådsprocesser där dialogen också ibland behöver
kunna genererar tillräckligt mått av samförstånd och överenskommelser som grund för
koordinerat handlande. En dialog kan vara mycket lärorik men sluta i skilda uppfattningar och
obestämdhet som tex. vissa av de Sokratiska dialogerna. En demokratisk dialog behöver även
skapa legitimitet samt generera ett tillräckligt mått av samförstånd och praktiska
överenskommelser för att ”vi tillsammans” ska kunna gå vidare med samverkan och projekt.
Lärdom måste även kopplas till utvecklingskraft. Ofta är det tiden som lärande och
utvecklingsresurs, som sätter gränser och krav på effektivitet. Det finns kanske bara en eller
några få timmar för mötet mellan berörda, där både poolandet av kunskap och
undersökningsförmågor kan ske såväl som att komma fram till hur man går vidare utifrån
detta gemensamma lärande. I Mary Parker Follets anda (ref) ser jag dialog speciellt från ett
15
samverkansperspektiv; som en mänsklig praxis som strävar efter samverkan men alltid är ett
mer eller mindre osäkert ”experiment i samarbete”. Bra dialog bygger på viljan hos alla
involverade parter att sträva efter samt upprätthålla normer för en god dialogisk praxis, på den
förmåga och oförmåga - kommunikativa kompetens som Habermas (ref) säger - som partners
sätter i spel, samt den mer eller mindre (väl-) organiserade interaktiva och kommunikativa
infrastrukturen (Gustavsen, 1992). Även om god dialog är ett gemensamt ansvar så kan
aktionsforskare och interaktiva forskare ofta ha en viktig roll att spela, en roll som också har
klart kvalitetshöjande betydelse på olika sätt. Jag har i andra sammanhang kallat den en
”publican role”, en offentlighets- eller publikstödjande funktion, som innebär ett arbete på att
främja goda dialogmöjligheter i form att kontaktytor, regler, arenor, infrastrukturer.
Jag ser ett erfarenhetsbaserat fokus som viktigt. Som Dewey säger: “A universe of experience
is a precondition of a universe of discourse. Without its controlling presence, there is no way
to determine the relevancy, weight, or coherence of any designated distinction or relation. The
universe of experience surrounds and regulates the universe of discourse but never appears as
such within the latter.” (Dewey, cited from Morris, 1999: 613).
Kunskaps-
utveckling
lärande
POSITIV
KONSTRUKTIV
Concept/theory
formation
experience (made) data
reflektion
TOLKANDE
KRITISK
problematisk situation
PRAK-TISK
action (experimen-
tation)
resolved situation
Förändring
Bredd, dialog
Figur 5 Lärandeorienterad forskningsmodell
16
I figur 5 visualiseras en lärandeorienterad forskningsmodell. För mig, liksom för tex. Dewey,
är lärande mer grundläggande än olika vetenskapslogiska modeller som tex. begrepp som
induktion och deduktion, liksom även abduktion, antyder. För att kunskap ska kunna
utvecklas som måste någon, och ofta flera personer i någon samverkanskonstellation, göra
erfarenheter, reflektera och lära. För att lärdomarna och det nya kunnandet ska kunna
kvalitetsbedömas och kvalitetssäkras som ”vetenskaplig” så behöver de uttryckas i trovärdiga
redovisningar som kan offentligt kommuniceras och granskas av andra och accepteras som
kunskap med en viss grad av trovärdighet. Jag ser inte vetenskap endast som att fastställa vad
som är ”säker” kunskap, utan att kunna bedöma graden av trovärdighet av olika
kunskapsanspråk och att hela tiden vara på jakt efter att både hitta mer trovärdiga
kunskapsanspråk och att i Poppers anda pröva hållbarheten hos etablerade ”sanningar”. Var
gränsen går mellan vad som ska betecknas som kunskap och bara åsikter, episteme och doxa
är en gråzon som både forskar- och praktikergrupper måste hantera. Den enda möjliga, men
aldrig helt säkra, grunden är den samlade erfarenheten av funktionaliteten och därmed
trovärdigheten hos mänsklig praxis, samt fortsatta goda läroprocesser som kan vidareutveckla
existerande praxis. Vetenskapen är här mänsklighetens försök att systematisera och
effektivisera dessa lärprocesser, samtidigt som lärprocesser såväl som kunskapsuppbyggnad
ständigt sker i olika delar av samhället. Här kan man se AF/IF som försök att organisera
bredare lärprocesser för att få olika kunskapsmassor och lärandeprocesser att samverka för
ömsesidig nytta. Lärandemodellen kan också relateras till olika vetenskapliga orienteringar,
där man kan se att olika orienteringar betonar olika faser eller typer av lärande.
Vi ska gå vidare genom att speciellt fokusera på den operativa nivån eftersom det är där olika
kvalitetskriterier och rutiner sätts i spel för att skapa kvalitet. De speciella design- och
praxisparametrarna inom AR/IR leder till ytterligare möjligheter att skapa kvalitet men också
kvalitetsbegränsningar och kvalitetsrisker. Samtidigt är det värdefullt att ha de olika nivåerna i
åtanke. Så att man analytiskt kan vandra mellan nivåerna och därmed få en bild av den valda
forskningsansatsen i sin helhet och dess möjligheter och begränsningar i att skapa kvalitet.
Det är som jag ser det värdefullt att iterativt gå från vetenskapligt orientering till konkret
kvalitetsskapande forskningspraxis, och tillbaka igen, för att klargöra ansatsens
kvalitetsskapande i sin helhet. Samtidigt är inte olika nivåer och positioner på olika nivåer helt
urskiljbara och alltid så starkt beroende av varandra. Det vanliga är hybrider och gråskalor i
praktiken, där forskningsmetodologiska referensramar är ett sätt att försöka analytiskt både
hålla isär och kunna integrera olika metodologiska dimensioner.
17
Olika kvalitetsprocedurer för att skapa trovärdighet i forskningspraxis Utifrån den referensram för kvalitet som tidigare utvecklats, vad innebär den konkret för
forskningspraxis på e operativ nivå i IF/AF? Vilken vägledning i kvalitetsarbetet i form av
procedurer, tumregler, metoder kan utvecklas? IF/AF ger specifika potentialer för att skapa
trovärdighet jämfört med andra sätt att organisera forskning. Samtidigt innebär denna
forskningsuppläggning sina speciella brister och risker när det gäller trovärdighet. En
kärnfråga är för forskningsledningen är att kunna tillvarata dessa potentialer och samtidigt
minimera svagheterna. Som en vägledning för organisering och ledning av forskningen vill
nedanstående översiktstabell ge en bild av olika valideringsmöjligheter och deras relation till