Demokratins librationspunkt Om bibliotek på entreprenad i BBL och bis 2005-2011 Mikael Rydén Institutionen för ABM Uppsatser inom biblioteks- & informationsvetenskap ISSN 1650-4267 Masteruppsats, 30 högskolepoäng, 2012, nr 573
Demokratins librationspunkt
Om bibliotek på entreprenad i BBL och bis 2005-2011
Mikael Rydén
Institutionen för ABM
Uppsatser inom biblioteks- & informationsvetenskap ISSN 1650-4267
Masteruppsats, 30 högskolepoäng, 2012, nr 573
2
Författare/Author Mikael Rydén
Svensk titel Demokratins librationspunkt. Om bibliotek på entreprenad i BBL och bis 2005-2011.
English Title The Libration Point of Democracy. On Outsourcing of Public Libraries in BBL and bis 2005-2011.
Handledare/Supervisor Åse Hedemark
Abstract The aim of this Master´s thesis is to examine the debate in Swedish library press concerning outsourcing of public libraries. The two magazines studied are BBL (Biblioteksbladet) and bis (bibliotek i samhälle). The period of time covered by the selected articles is 2005 to 2011. Although there are still quite few cases of tendering arrangements in Sweden, the question has been raised in the last years by the decision of the Community of Nacka (Stockholm) to outsource their public libraries. Another important factor for bringing the question into focus has been the general elections of 2006, which brought an alliance of right-wing parties to power.
In this thesis the arguments of the participants are documented and analyzed. The premises of the arguments are also analyzed. The premises are equivalent to the ambiguous and mutually connected concepts of democracy, culture, freedom and power.
The results show that the debate is determined by what I call “the conventional concept of public libraries”. According to this concept, the role of a public library is to promote democracy. Democracy, then, is defined in a social liberal way. It is this view of the role of public libraries that is being defended by the opponents of tendering arrangements. Even the arguments of the advocates of outsourcing must be understood in light of liberal democratic tradition. However, the advocates represent the neoliberal view of democracy, which makes them define the concepts of freedom and power in a different way compared to their antagonists.
Inspired by the theory of meaning proposed by Michael Dummett, I show that there are strong reasons for stating that the debate is won by the opponents of outsourcing. The word “public library” can only be used for a very specific kind of institution, provided that it is still meaningful. Furthermore, using the theory of power elaborated by the North American political and social theorist Steven Lukes, I also show that the arguments of the participants in the debate essentially are to be understood in light of the power that the participants claim is being exercised over the users by the two opposite ways of managing public libraries. Last of all, the debate can be seen as an expression of a secular liberal democratic discussion concerning the relation between the state, the market and the civil society.
Ämnesord Folkbibliotek, entreprenad, demokrati, bildning, frihet, makt.
Key words Public Libraries, Outsourcing, Democracy, Culture, Freedom, Power.
3
Innehållsförteckning
Inledning .............................................................................................. 5 Bakgrund .............................................................................................................. 8
Tidigare forskning .............................................................................................. 10
Teoretiska utgångspunkter ................................................................................. 15 Grund: tarskiansk-dummettiansk meningsteori ........................................................ 16 Golv och väggar: talaktsteori .................................................................................... 18 Tak: Lukes maktteori ................................................................................................ 20 Hermeneutik.............................................................................................................. 25
Metod, disposition, urval och avgränsning av källmaterial ............................... 27
Diskussionen av biblioteksentreprenader i Biblioteksbladet och
bis ..................................................................................................... 29 BBL om biblioteksentreprenader ....................................................................... 30
Argumentation och rollprediceringar ....................................................................... 30 Nackadebatten ................................................................................................................... 31 Debatten efter 2006 års val ............................................................................................... 33 Debatten i kölvattnet av Subitus Consulting AB och Svenska Boklån AB ......................... 35 Bildningsargument mot bibliotek på entreprenad ............................................................. 38
bis om biblioteksentreprenader .......................................................................... 39 Argumentation och rollprediceringar ....................................................................... 40
Sammanfattning: debatten i fågelperspektiv ...................................................... 42
Debatten i ett meningsteoretiskt perspektiv ....................................................... 43 Rollprediceringarna i ett meningsteoretiskt perspektiv ............................................ 43 Argumenten i ett meningsteoretiskt perspektiv ........................................................ 46
Illokutionär kraft ............................................................................................................... 46 Perlokutionär kraft ............................................................................................................ 49
Sammanfattning av debatten i ett meningsteoretiskt perspektiv ........................ 50
Debattens premisser: demokrati, bildning, frihet och makt ............................... 50 Unescos folkbiblioteksmanifest ................................................................................ 51 Folkbibliotekens framväxt och utveckling ............................................................... 52 Demokrati, bildning och frihet ................................................................................. 53 Debatten i ett maktteoretiskt perspektiv ................................................................... 58
Upphandlingsmotståndarnas argumentation .................................................................... 59 Upphandlingsanhängarnas argumentation ....................................................................... 62
Resultatstyrning – en lösning, trots allt? ............................................................ 64
Slutdiskussion .................................................................................... 69
Sammanfattning ................................................................................ 76
Käll- och litteraturförteckning ........................................................ 77
4
5
Inledning
In the room the women come and go
Talking of Michelangelo.
T.S. Eliot, “The Love Song of J. Alfred
Prufrock”, 1915.
Vad är ett folkbibliotek? Det finns flera svar på denna fråga, av vilka inte alla är
förenliga med varandra. Om vi tänker oss en triangel, skulle folkbiblioteket kunna
liknas vid skärningspunkten mellan tre linjer (a, b och c), som förbinder var och
en av triangelns vinklar med dess motsvarande sida. Att tala om
”skärningspunkten mellan a och b” och ”skärningspunkten mellan b och c” skulle
då representera två olika svar på ovanstående fråga.1 Oavsett hur vi väljer att
besvara frågan, är svaret dessutom förenat med en föreställning om vilken roll
biblioteket har eller bör ha. Antagligen är svaret även förknippat med en idé om
vilken roll folkbiblioteket spelat i det förflutna.
Den här uppsatsen handlar om det svenska folkbibliotekets roll i
samhället. De roller som dokumenteras och analyseras manifesteras i den
diskussion av bibliotek på entreprenad som senast aktualiserats med anledning av
Nacka kommuns beslut att låta upphandla sina bibliotek.
Mitt intresse för denna fråga motiveras av min bakgrund i svensk
gymnasieskola, där jag tjänstgör som spansk- och svensklärare. I likhet med
folkbiblioteket har den svenska skolan genomgått stora förändringar under de två
senaste decennierna. Vad skolan beträffar är dels kommunaliseringen, dels
framväxten av friskolor två stora förändringar, om vars inverkan på skolans
rationalitet och praktik det råder delade meningar.2 I första hand är det mina
erfarenheter av marknadstänkande på skolans område som föranlett mitt intresse
för motsvarande fenomen på biblioteksfältet. Detta marknadstänkande är ett
1Jämförelsen bygger på Gottlob Freges distinktion mellan ett teckens mening (Sinn) och betydelse
(Bedeutung). Frege använder själv triangeln för att åskådliggöra denna semantiska relation. Freges uppsats
”Über Sinn und Bedeutung” (1891) finns översatt till svenska i Filosofin genom tiderna 1800-talet. Texter i
urval av Konrad Marc-Wogau (1965), s. 230-251. 2För en översikt över 1990-talets skolreformer, se Lindensjö & Lundgren (2002 [2000]) Utbildningsreformer
och politisk styrning, s. 116 ff.
6
element i en global ideologisk förändring i nyliberal riktning och yttrar sig för
skolans del i ett ökat konkurrenstänkande och en uttalad strävan efter
kvalitetssäkring.3 En konsekvens är att skolans huvudmän ställer allt högre krav på
utvärdering och dokumentation av verksamheten – redovisningar som förväntas
ske i kvantitativa termer. Dessa skolförändringar har hittills varit föremål för mera
debatt än forskning. Två sena bidrag till diskussionen är Sven-Eric Liedmans
polemiska och idéhistoriskt inriktade bok Hets! En bok om skolan (2011) och
Kommunaliseringen av skolan. Vem vann – egentligen? (2011), en antologi
utgiven av Lärarnas Riksförbund. Jag finner det angeläget att lyfta fram min
bakgrund i svensk skola, eftersom det är rimligt att anta att denna bakgrund utgör
en väsentlig del av den förförståelse som styrt mitt val av problemformulering och
teoretiska utgångspunkter.
Den diskussion om driftsformer som här studeras har förts i de två
branschtidskrifterna BBL (Biblioteksbladet) och bis (utgiven av förening BiS).
Till kriterier för urval av källmaterial, tidsavgränsning och motivering till varför
dessa tidskrifter valts återkommer jag i metodavsnittet.
I uppsatsen avser jag att besvara följande frågor:
1. Vilken roll tillskrivs folkbiblioteket av diskussionens aktörer?
2. Vilka argument för och emot biblioteksupphandlingar förekommer i debatten?
3. Hur kan aktörernas argument värderas i ett meningsteoretiskt perspektiv?
4. Vilka är premisserna för aktörernas argument?
5. Hur kan aktörernas argument tolkas i ett maktteoretiskt perspektiv? Vilken syn
på användaren ger en sådan tolkning?
Det är viktigt att förstå att aktörernas inställning till upphandlingar hänger nära
samman med deras syn på bibliotekets roll. De aktörer som motsätter sig
upphandlingar tillskriver biblioteket en demokratifrämjande roll. Argumenten ges
olika formuleringar, men de beror alla av aktörernas syn på demokrati, bildning,
frihet och makt. Dessa fyra begrepp hänger inbördes samman och utgör
tillsammans debattens premisser. De bildar också kärnan i vad jag kallar det
konventionella biblioteksbegreppet. Detta etablerade koncept står också i centrum
för upphandlingsanhängarna, som i sin argumentation förhåller sig till, ifrågasätter
3Den ideologiska förskjutningen från keynesianskt färgad socialliberalism till nyliberalism – en förändring
som i den svenska offentliga debatten märks i första hand på ekonomisk nivå – utreds och dokumenteras av
Kristina Boréus i hennes avhandling Högervåg. Nyliberalism och kampen om språket i svensk offentlig debatt
1969-1989 (1994).
7
och utmanar denna konventionella biblioteksidé. Dock talar inte alla
upphandlingsanhängare uttryckligen om vilken alternativ roll de tillskriver
biblioteket. I vilket fall som helst företräder de en annan syn på demokrati, frihet
och makt än sina antagonister.
Försöket att besvara dessa frågor aktualiserar en diskussion som förts i
Västvärlden sedan de moderna politiska ideologiernas framväxt. Diskussionen
handlar om relationen mellan stat, marknad och civilsamhälle. Denna diskussion
har varit och är ständigt aktuell inom den liberaldemokratiska traditionen, som är
ett paraplybegrepp för olika liberala riktningar. En huvudtanke i min uppsats är att
denna liberaldemokratiska tradition i hög grad återspeglas i debatten om
biblioteksupphandlingar och bidrar till att begripliggöra den. Detta är också
anledningen till varför den till synes perifera frågan om biblioteksupphandlingar är
så viktig; den handlar egentligen om i vilket samhälle vi vill leva och om vår syn
på oss själva och våra medmänniskor.
Identifieringen av det konventionella biblioteksbegreppet har underlättats av
den meningsteori jag använt mig av för att få syn på aktörernas rolltillskrivningar
och pröva deras argument. Till denna teori återkommer jag. Här skall bara sägas
att den förklaring av språklig mening som teorin ger inte bara underlättar
förståelsen av debattens meningsmotsättningar; den ger dessutom stöd för
påståendet att folkbiblioteket är en institution, vars existens förutsätter vissa
specifika materiella villkor. Ett ord som ”folkbiblioteket” kan bara användas om
en bestämd sorts institution, om det skall ha någon mening. I det avseendet liknar
det ord som ”Upplysningen”, ”kabbala” och ”surrealism”.
Uppsatsens kenningliknande titel är avsedd att fånga debattens kärna. Denna
kärna är alltså det konventionella biblioteksbegreppet. Den huvudsakliga
betydelsekomponenten i detta bibliotekskoncept är synen på folkbiblioteket som
en demokratifrämjande institution. Med demokrati avses här en socialliberal
tolkning av begreppet, som kontrasterar mot en nyliberal demokratitolkning.
Vad har då demokrati att skaffa med det astronomiska begreppet
librationspunkt? I varje planetsystem finns ett antal librationspunkter. Dessa är
zoner där gravitationen från de planeter som ingår i systemet är lika stark. En
librationspunkt är alltså en punkt där jämvikt råder. I analogi härmed ligger det
nära till hands att föreställa sig samhället som ett planetsystem, där
folkbiblioteken fungerar som jämviktspunkter. De gör det, eftersom de är
offentliga zoner där olika samhällsintressen tillåts konfronteras med och brytas
mot varandra på likvärdig grund. Under de förutsättningar som offentligt drivna
folkbibliotek ger, främjas på så sätt en stabil demokratisk samhällsutveckling. Så
menar försvararna av det konventionella bibliotekskonceptet, som motsätter sig
upphandlingar. Exakt hur och varför demokratin kan fungera på detta sätt utreds i
samband med att debattens premisser friläggs.
8
Innan jag redogör för teori och metod, ägnar jag ett par avsnitt åt att placera in
upphandlingsfrågan i sitt sammanhang. En bakgrund till debatten ges och relevant
forskning presenteras. Uppsatsens disposition beskrivs närmare i metoddelen.
Bakgrund
Närmast behandlas två rapporter, som förutom att förklara begreppet entreprenad
ger en översikt över förekomsten av biblioteksentreprender i Sverige och en
bakgrund till diskussionen. Rapporterna är Biblioteksentreprenader – en
introduktion (2009) och Utvecklingsrådet för driftsformsfrågor. Slutrapport till
styrelsen (2011), båda utgivna av Svensk Biblioteksförening. Den förra rapporten
är författad av Svensk Biblioteksförenings generalsekreterare, Niclas Lindberg.
Den senare är utförd på uppdrag av Svensk Biblioteksförenings styrelse, som
genom att tillsätta Utvecklingsrådet för driftsformsfrågor gav detta i uppgift att
”följa frågan om biblioteksentreprenader samt förelägga styrelsen ett förslag till
beslut om ställningstagande i frågan.”4 Rapporten drar slutsatsen att Svensk
Biblioteksförening skall inta en neutral ståndpunkt i driftsformsfrågan.5
Enligt Biblioteksentreprenader – en introduktion innebär entreprenad att
kommunen ”anlitar en extern producent för att mot ersättning utföra en viss
uppgift som annars skulle ha utförts i kommunens regi.”6 I motsats till kommunala
verksamheter i offentlig regi hör entreprenöriell driftsform därmed till de
alternativa kommunala driftsformer som enligt SKL (Sveriges Kommuner och
Landsting) sorterar under rubriken ”Upphandlad verksamhet”. I
Utvecklingsrådets slutrapport beskrivs ”Upphandlad verksamhet” så här:
Verksamhet som på uppdrag av kommunen eller landstinget mot en ekonomisk ersättning ska
upphandlas. Det är förfrågningsunderlaget och det kontrakt som upprättas med utföraren som
ligger till grund för hur verksamheten drivs. Den som vinner upphandlingen kan vara en privat
aktör, t ex privat aktiebolag, ideell organisation eller kooperativ. Även om kommunen eller
landstinget upphandlar en verksamhet ligger ansvaret kvar, och man är fortfarande huvudman
och skyldig att se till att medborgaren/brukaren får den tjänst han eller hon kan förvänta sig.
Uppföljning ska ske enligt det kontrakt som upprättats och förfrågningsunderlaget.7
Att lägga ut ett bibliotek på entreprenad är alltså inte detsamma som att privatisera
det, eftersom kommunen efter upphandlingen är fortsatt huvudman och ansvarig
för verksamhetens innehåll. När entreprenad ibland förväxlas med privatisering,
4Svensk Biblioteksförening > Hem > Material > Om bibliotek på entreprenad (2011), s. 3. 5Om bibliotek på entreprenad (2011), s. 36. 6Om bibliotek på entreprenad (2011), s. 13. 7Om bibliotek på entreprenad (2011), s. 25.
9
beror det antagligen på att en åtskillnad inte gjorts mellan verksamhetens
finansiering och produktion. Det är endast produktionen som kan privatiseras i
samband med en upphandling.
Hur vanligt är det då att bibliotek drivs på entreprenad i Sverige? Enligt den
sammanställning över bibliotek med alternativa driftsformer som BiS publicerade
år 2007 rör det sig om totalt nitton bibliotek. Inte sällan är det frågan om mindre
glesbygdsfilialer som inför hot om nedläggning eller besparingar övergått till
annan driftsform, ofta som förening. Svensk Biblioteksförenings Utvecklingsråd
bedömer år 2011 att ovanstående siffra i stort sett är oförändrad.8 I anslutning till
detta bör det påpekas att erfarenheter av bibliotek på entreprenad saknas i Norge,
Danmark och Finland. Enligt Utvecklingsrådet beror detta på att ”Sverige
generellt är mer påverkat av idéer från näringslivet än övriga länder i Europa.”9
Tidigare svenska erfarenheter av biblioteksentreprenader är grundligt
dokumenterade och utvärderade. En sammanfattning av denna förhistoria får bilda
övergång till mina kommentarer till kärnan i Lindbergs och Utvecklingsrådets
rapporter. Det tidigaste svenska exemplet är Åre kommun, som år 1990 lät
upphandla sina bibliotek. Biblioteken återgick 1991 i kommunal regi till följd av
konkurs. Om detta försök drog Göran Bostedt slutsatsen att ”entreprenad inte är en
nödvändig förutsättning för att uppnå de aktuella resultaten.”10 De förväntade
resultaten av övergången från offentlig till privat regi var ”effektivitet”,
”kreativitet” och ”nytänkande”. Bostedts rapport visar att dessa resultat i praktiken
innebar längre öppettider, högre besökssiffror och utlåningsstatistik. I Kulturrådets
rapport Entreprenad – till vilket pris?, som är en granskning av flera andra
upphandlingsförsök på 1990-talet, dras liknande slutsatser som i Bostedts
Årerapport.
Kärnpunkten i Lindbergs rapport berör frågor som är viktiga att tänka på i
samband med en upphandling. Han framhåller att ”den första frågan man bör göra
klart för sig själv och en eventuell entreprenör är vad ett folkbibliotek är för
någonting.”11 Till grund för ett svar på denna fråga ligger två dokument, nämligen
Bibliotekslagen och Unescos folkbiblioteksmanifest. Lindberg betonar att det är
viktigt att de krav på och de utgångspunkter och uppgifter för
folkbiblioteksverksamheten som beskrivs i dessa dokument explicit skrivs in ”i
såväl upphandlingsunderlaget som i det kommande avtalet.”12
Till sist skall några ord sägas om Svensk Biblioteksförenings beslut att i
enlighet med Utvecklingsrådets förslag till föreningsstyrelsen inta en neutral
ståndpunkt i frågan. Svensk Biblioteksförenings synpunkt har följande
8Om bibliotek på entreprenad (2011), s. 31 9Om bibliotek på entreprenad (2011), s. 31. 10Om bibliotek på entreprenad (2011), s. 7. 11Om bibliotek på entreprenad (2011), s. 9. 12Om bibliotek på entreprenad (2011), s. 9.
10
formulering: ”Svensk Biblioteksförening företräder en god offentligt finansierad
biblioteksverksamhet, oberoende av huruvida verksamheten sker i offentlig eller
privat regi. Föreningens bibliotekspolitiska synsätt ska vara driftsformsneutralt.”13
I anslutning till denna deklaration betonar Utvecklingsrådet dels vikten av
genomtänkta upphandlingsdokument, dels betydelsen av att varje kommun
upprättar en Biblioteksplan. Den senare är avsedd att fungera som ett styrmedel
för verksamheten, vilket med utgångspunkt i Bibliotekslagen och
folkbiblioteksmanifestet skall ange verksamhetens mål.
Till stöd för sin ståndpunkt anför Utvecklingsrådet två argument. Det första är
riksdagens beslut att ”genom konkurrenspolitik ’bidra till modernisering och
utveckling av samhället genom effektiva och öppna marknader.’” Det andra
argumentet är att även folkbibliotekets huvudmän är ”öppna för olika
driftsformer”.14 De båda argumenten förankras med andra ord i svensk lagstiftning
– en lagstiftning som i sin tur skall ses i ett europeiskt sammanhang, eftersom EU
driver en uttalat konkurrensstödjande politik i syfte att förverkliga sin inre
marknad. Det är tankeväckande att Utvecklingsrådet dragit slutsatsen att
”huvudfrågan” inte är driftsformsfrågan ”under de möten rådet haft med Sveriges
Kommuner och Landsting, Svenskt Näringsliv m fl”.15
Tidigare forskning
Förståelse av biblioteksupphandlingar förutsätter förståelse av upphandlingarnas
socio-politiska och ekonomiska kontext.16 Detta avsnitt inleds därför med en
redogörelse för detta sammanhang. Därefter görs nedslag i internationell forskning
som direkt eller indirekt berör upphandlingsfrågan. Avslutningsvis redovisas
resultaten av fyra svenska BoI-uppsatser, som behandlar frågan framför allt med
utgångspunkt i den debatt om bibliotek på entreprenad som uppstått på grund av
Nacka kommuns upphandlingsplaner.
I sin bok Kulturen som kulturpolitikens stora problem anlägger Anders
Frenander ett helhetsperspektiv på de samhällsförändringar som Västvärlden
genomgått under de tre senaste decennierna. Frenander visar att den keynesianska
välfärdsstaten, vars svenska uttryck var folkhemmet, avlösts av en ny form av
kapitalistisk stat. Kännetecknande för denna ”samhälleliga totalitet” är att de för
folkhemmet utmärkande relationerna mellan stat, marknad och civilsamhälle i
13Om bibliotek på entreprenad (2011), s. 36. 14Om bibliotek på entreprenad (2011), s. 36. 15Om bibliotek på entreprenad (2011), s. 36. 16Med upphandling avses här privatisering av hela verksamhetens produktion. Hänsyn tas inte till de inom
biblioteksvärlden sedan länge vanligt förekommande upphandlingarna av enskilda tjänster som t.ex.
katalogisering. För en studie av upphandling av katalogiseringsfunktioner, se Anyomi, M. (1999)
”Outsourcing cataloging functions in South Carolina public libraries”, s. 29 ff.
11
grunden omdefinierats. I korthet innebär denna förändring att banden mellan stat
och marknad, stat och civilsamhälle och civilsamhälle och marknad försvagats. En
konsekvens är att marknaden framstår som ”den drivande och avgörande sfären,
den vars utformning och inriktning blir den dominerande i helheten och vars
värderingar och normer färgar av sig i stat och civilt samhälle.”17
En analys som kompletterar Frenander presenteras av Gustav E. Karlsen i
boken Utdanning, styring och marked. Karlsen lägger tonvikten vid den offentliga
sektorns omstrukturering, som inleddes i och med ”högervågen” på gränsen
mellan 1970- och 80-talen. I Storbritannien och USA förknippas denna neoliberala
och konservativa högervåg i första hand med Margaret Thatcher och Ronald
Reagen, som båda med effektivitets- och kvalitetsargument förespråkade kraftiga
nedskärningar av de offentliga utgifterna. Omstruktureringens bakgrund är den
kritik av välfärdsstaten som uppstod i oljekrisens spår. Denna kritik fick
konsekvenser för synen på den offentliga verksamhetens styrning. En
sammanfattande beteckning för den ”marknadsorienterade styrningslogik” som
slog igenom på 1980-talet var The New Public Management (NPM). Centrala
element i NPM är individualism och ökad valfrihet, decentralisering och
friställning av medel, privatisering, marknadsorientering och konkurrens.18
Som en specifik ”styrningsdiskurs” inom ramen för NPM betonar Karlsen
mål- och resultatstyrning. Denna styrningsform är ett sätt för staten att lösa de
ansvarighetsfrågor i form av kontroll- och utvärderingsproblem som följer av
decentralisering och består i en arbetsdelning mellan central och lokal politisk
nivå. Arbetsdelningen innebär att den centrala nivån (beställaren) dels fastställer
kvantitativa och kvalitativa verksamhetsmål, dels kontrollerar och utvärderar om
målen uppnåtts eller inte. Till den lokala nivån (utföraren) delegeras uppgiften att
bestämma medlen för målens realisering.19
I artikeln “Between Professional Norms and Environmental Change
Impetuses: A Comparative Study of Change Processes in Public Libraries” visar
Ragnar Audunson hur folkbibliotekssystemen i Budapest, Oslo och Göteborg i
varierande utsträckning genomfört reformer som ligger i linje med den allmänna
strävan efter decentralisering, mål- och resultatstyrning och marknadsorientering.20
Resultaten av Audunsons studie visar att miljöbetingade förändringar strukturerar
det sätt på vilket folkbiblioteken reformeras i högre grad än fältinterna normer och
17Frenander, A. (2005), s. 70 ff. 18Karlsen, G. E. (2006 [2002]), s. 30 ff. För fler redogörelser för NPM, se Kann-Christensen, N. & Andersen,
J. (2009) ”Developing the library. Between efficiency, accountability and forms of recognition”, s. 210 f.;
Ward, R. C. (2007) ”THE OUTSOURCING OF PUBLIC LIBRARY MANAGEMENT. An Analysis of the
Application of New Public Management Theories From the Principal-Agent Perspective, s. 629 f.; Pors, N.
O. (2003) ”Managing Change in Danish Libraries”, s. 412 f.; Liedman, S.-E. (2011) Hets. En bok om skolan,
s. 156. 19Karlsen, G. E. (2006 [2002]), s. 99. 20Audunson, R. (1999), s. 533 ff.
12
värderingar.21 De reformer som i jämförelsevis hög grad strider mot bibliotekets
värdegrund (till exempel resultatstyrning) möter svagare motstånd hos
bibliotekarier än organisatoriska reformer. Värdegrunden fungerar dock som ett
”filter” på så sätt att de ger förändringarna en form som är förenlig med fältets
värdegrund.22 En fråga som Audunsons studie väcker är i vilken utsträckning
aktörernas argumentation förs med utgångspunkt i normativa överväganden.
Resultat som stöder Audunsons slutsatser presenteras av Kann-Christensen &
Andersen i artikeln ”Developing the library. Between efficiency, accountability
and forms of recognition”. Författarna demonstrerar hur NPM-rationaliteten
vunnit insteg i den danska Bibliotekslagen av år 2000 och alltmera påverkar
praxis. Exempel är avgiftsbeläggning av ”speciella” tjänster och frånvaron av
spärrar mot upphandling.23 För folkbiblioteket medför marknadsorienteringen ett
legitimitetsproblem, eftersom den svär mot verksamhetens normativa grund.24
Då biblioteksupphandlingar ännu är ett okänt fenomen i samtliga nordiska
länder utom Sverige, är det nödvändigt att gå till utomnordisk forskning för att få
perspektiv på ämnet. Nedan redovisas forskningsresultat från USA och
Storbritannien.
I USA blev frågan om biblioteksupphandlingar högaktuell på 1990-talet.25 I
artikeln “The Outsoucing of Public Library Management. An analysis of the
Application of New Public Management Theories From the Principal-Agent
Perspective” redovisar Ward resultaten av en rad fallstudier, i vilka han prövar tre
av NPM-förespråkarnas argument för upphandlingar. Enligt dessa argument leder
mål- och resultatstyrningens särskiljande mellan beställare och utförare till stärkta
ansvarighetsförhållanden, något som i sin tur automatiskt resulterar i dels
kostnadseffektivare produktion av varor och tjänster, dels ökat medborgerligt
utnyttjande av de levererade tjänsterna.26
Resultaten av Wards studie ifrågasätter NPM-förespråkarnas argument.
Visserligen stärkte upphandlingarna i sex av sju fall ansvarighetsförhållandena,
men i fem av dessa sju fall medförde inte denna första vinst en kostnadseffektivare
tjänsteproduktion. För fyra av sju fall innebar inte heller stärkt ansvarighet att
brukarnas nyttjande av tjänsterna ökade. Tvärtom visar resultaten att
21Pors, N. O. (2003), s. 413, menar att NPM:s påverkan på biblioteksfältet även har fältinterna betingelser. 22Audunson, R. (1999), s. 545 f. 23Kann-Christensen, N. & Andersen, J. (2009), s. 213. 24Kann-Christensen, N. & Andersen, J. (2009), s. 214. För en normativt grundad kritik av neoliberalismens
inflytande på folkbiblioteksverksamheten, se McMenemy, D. (2009) ”Rise and demise of neoliberalism: time
to reassess the impact on public libraries”, s. 400 ff. 25Belägg för att debatten i USA påbörjades på 1980-talet i anslutning till de första upphandlingsförsöken,
men att det var en bit in på 1990-talet som debatten intensifierades, ger Govan, J. F. (1988) ”The Creeping
Invisible Hand: Entrepreneuriel Librarianship”, s. 35 ff., och Glass Schuman, P. (1998) ”The Selling of the
Public Library”, s. 50 ff. För en presentation av LSSI (Library Systems & Services), det första privata (och
mycket aktiva) bolaget i USA som erbjuder fullständiga upphandlingar av folkbibliotek, se Oder, N. (2004)
”When LSSI comes. Public libraries, private company: the outsourcing compromise”, s. 36 ff. 26Ward, R. C. (2007), s. 630.
13
upphandlingarna i sex av sju fall innebar antingen en nedgång i användningen av
biblioteket eller en höjning av nyttjandegraden till priset av ökade
verksamhetskostnader. För de två fall som visar på kostnadseffektivitet och de
fyra fall som visar på höjd nyttjandegrad gäller att dessa vinster inte har samband
med tillämpningen av NPM-principer. I stället är vinsterna relaterade till höjda
budgetanslag och förvaltningsexpertis. Ytterligare ett resultat är att
upphandlingarna stärkte beställarens politiska kontroll över utföraren.27
Resultaten av Wards studier är värdefulla, eftersom de täcker sju av åtta
dokumenterade fall av upphandlingar i USA. Av metodskäl kan Ward dock inte
besvara frågan om resultatstyrningens konsekvenser för den normativa aspekten
på bibliotekets verksamhet.
I Storbritannien väcktes upphandlingsfrågan på allvar av de
decentraliseringsreformer som regleras av 1992 års Local Government Act.
Förenklat innebar dessa reformer att det uppstod ett ökat antal mindre kommuner
(single-tier councils) med ansvar för så gott som all verksamhet inom sina
respektive förvaltningsområden. I artikeln ”Local Government Reform in Britain:
Organizational Implications for the Public Library Service” redovisar Midwinter
& McVicar resultaten av en intervjuundersökning med bibliotekarier i England,
Wales och Skottland. Resultaten dokumenterar en fruktan för att reformerna skall
framtvinga upphandlingar av hela eller delar av biblioteksverksamheten, eftersom
de medför högre effektiviseringskrav.28 Informanternas anförda argument mot
upphandling berör främst implikationer för bibliotekens styrning. Det finns en risk
att upphandlingskontrakten skall begränsa såväl beställarens som utförarens
handlingsfrihet, något som i slutändan skulle inverka menligt på brukarna. Ett
annat argument berör frågan om förlusten av kollektiv identitet och en därav
försvagad lojalitet mot organisationen. När utföraren inte engageras i en dialog
med beställaren om verksamhetens mål och riktlinjer befaras följden bli lägre
innovationsförmåga och minskad ansvarsfullhet med negativa konsekvenser för
verksamhetens kvalitet som följd.29
Mot bakgrund av Wards resultat framstår dessa farhågor som befogade; de
besannas också i någon mån av en brittisk kommun som organiserat sitt
förvaltningsområde i sex självständiga och sinsemellen konkurrerande
”affärsenheter”, som dock är ansvariga inför kommunens centrala myndigheter. I
denna kommun har mål- och resultatstyrning implementerats konsekvent, något
som får Midwinter & McVicar att till skillnad från Ward betona en av
komplikationerna med denna styrningsform, nämligen ”the severe conceptual and
measurement problems in reducing performance assessment to quantitative
27Ward, R. C. (2009), s. 645. 28Midwinter, A. & McVicar, M. (1993), s. 17. 29Midwinter, A. & McVicar, M. (1993), s. 18.
14
indicators.”30 Enligt kommunens förstebibliotekarie leder dock resultatstyrningen
till ökad effektivitet och stärkt ansvarighet, då den i enlighet med NPM särskiljer
beställaren från utföraren och definierar relationen mellan dem.31
Alla biblioteksforskare ifrågasätter emellertid inte NPM. Mot bakgrund av
globaliseringen och informationssamhällets teknologiska, ekonomiska och sociala
utmaningar betonar Lloret Romero tvärtom att upphandlingar kan fungera som ett
förvaltningsredskap med hög förändringspotential.32 Även Nijboer förordar en
marknadsorienterad styrningslogik, när han föreslår ”kulturellt entreprenörskap”
som en lösning på bibliotekets legitimitetskris i ”IT-åldern”.33 Såväl Lloret
Romeros som Nijboers artiklar är uttalat programmatiska. Bibliotekets roll
framstår som instrumentell och normativa aspekter förbises genom att kvalitet
likställs med mätbära, jämförbara resultat.
Min genomgång av svenska BoI-uppsatser inskränker sig till ett urval om fyra
undersökningar, som alla behandlar de senaste åtta årens svenska debatter, alltså
samma period som studeras i denna uppsats.
I magisteruppsatsen Vad sägs om en förändring? En diskursanalys av hur
privatisering av bibliotek framställs i Biblioteksbladet genomför Hanna Carlsson
en diskursanalytisk studie av den ”privatiseringsdebatt” som förts i BBL under
perioden 2004-2009. Hennes resultat visar på tre ”stordiskurser”, nämligen en
”värdegrundsbaserad”, en ”förespråkande” och en ”ekonomisk” diskurs. För att
förstå den värdegrundsbaserade diskursens jämförelsevis starkare ställning
använder Carlsson institutionalismens teori om reformers mottagande inom
bibliotekssektorn. Enligt denna teori (som Carlsson felaktigt tillskriver Audunson)
kommer förändringar som ifrågasätter bibliotekets värdegrund att motarbetas.
Tyvärr är Carlssons diskussion mera förvirrande än klargörande, eftersom den
bygger på en missuppfattning av Audunsons studie, varifrån den
institutionalistiska teorin lånats.
I sin magisteruppsats Bilder av bibliotek. En ideologianalys av debatten
omkring privatisering av folkbibliotek, drar Rennemark slutsatsen att ”debattörer
utifrån skilda ideologiska utgångspunkter motiverar sina ställningstaganden med
demokratiska strävanden. Möjligen återfinns en nyckel till förståelsen av debatten
i diskrepansen i tolkningen av demokratibegreppet.”34 Jag instämmer i denna
slutsats, samtidigt som jag menar att den bör preciseras genom en kommentar till
de skilda demokratiuppfattningar som debatten förutsätter. Vidare menar jag att
30Midwinter, A. & McVicar, M. (1993), s. 20. 31Midwinter, A. & McVicar, M. (1993), s. 19. 32Lloret Romero, N. (2011) ”Outsourcing as a change management tool in libraries and documentation
centers”, s. 73 ff. 33Nijboer, J. (2006) ”Cultural entrepreneurship in libraries”, s. 434 ff. 34Rennemark, A. K. (2011), s. 47.
15
det finns fog för att diskutera Rennemarks tolkning av debatten som ”en kamp om
idémässig hegemoni mellan skilda, ur samma institution sprungna ideologier”.35
En kandidatuppsats som bör nämnas är Terese Danielssons ”Bokpallar i en
stormarknad” eller ”Biblioteket i Babel” – vart är vi på väg? En diskursanalytisk
studie av privatiseringsdebatten hösten 2010-våren 2011. I sin analys av den
senast förda debatten i DN, SvD, Biblioteksbladet och bis urskiljer Danielsson tre
diskurser, nämligen en värdegrundsbaserad, en marknadsliberal och en
pragmatisk. I likhet med andra som behandlat ämnet relaterar hon driftsform till
folkbibliotekssyn och drar slutsatsen att synen på vad ett folkbibliotek är ”tycks
vara oavhängigt (sic!) ideologi”.36 I debatten tycker hon sig urskilja hur en
etablerad värdegrundsbaserad diskurs utmanas av en marknadsliberal diskurs.37
Relevant för mina syften är dels Danielssons påpekande att aktörerna talar mycket
litet om användaren,38 dels hennes behandling av folkbildningsbegreppet. Det är
min avsikt att belysa aktörernas syn på användaren med hjälp av en för ändamålet
vald maktteori. Begreppet folkbildning (eller bildning) förtjänar en utförligare
behandling än det rimligtvis kan få i Danielssons kanditatuppsats.
Till sist skall några ord sägas om Eva Karlssons magisteruppsats Ärende:
Bibliotek på entreprenad. Dieselverkstaden. På grundval av offentliga dokument
företar Karlsson en analys av den argumentation som på kommunalpolitisk nivå
föregick Nacka kommuns beslut att i mars år 2006 på försök lägga ut
Dieselverkstaden på entreprenad. Karlssons slutsats är att beslutet att låta
personalen överta driften av biblioteket främst vilade på ideologisk grund, då
Nacka kommuns så kallade majoritetsprogram aktivt förespråkar konkurrens som
ett medel inom all offentlig verksamhet. En relevant aspekt på Karlssons
undersökning är att hon till skillnad från Danielsson finner att aktörerna i sin
argumentation ofta hänvisar till brukaren eller kunden. Som antytts är det min
avsikt att i ett maktperspektiv följa upp denna iakttagelse och relatera den till
eventuellt normativt baserade överväganden.
Teoretiska utgångspunkter
För att besvara uppsatsens frågor utgår jag från ett teoribygge. Detta kan beskrivas
som en kombination av tarskiansk-dummettiansk meningsteori, talaktsteori och
maktteori. Vad maktteorin beträffar är det frågan om den maktsyn som artikulerats
av den nordamerikanske sociologen Steven Lukes. Med ett ben placerat på vardera
sidan av gränsen mellan teori och metod kan den för samtliga teorier relevanta
35Rennemark, A. K. (2011), s. 38. 36Danielsson, T. (2011), s. 22. 37Danielsson, T. (2011), s. 22. 38Danielsson, T. (2011), s. 23.
16
hermeneutik lokaliseras, vilken jag berör sist i detta avsnitt. Som en metafor för
teoribygget kan man se huset. Grunden utgörs av en fri tillämpning av den
tarskiansk-dummettianska meningsteorin, medan talaktsteorin bildar husets golv
och väggar. Lukes maktteori får slutligen tjäna som byggnadens tak. Vill man
tillordna detta hus en adress, kan den förslagsvis stavas (det globaliserade)
Västerlandet. I det följande redogör jag för detta bygge.
Grund: tarskiansk-dummettiansk meningsteori
Offentliga beslut som berör eller kan komma att beröra människor bör fattas på så
förnuftiga grunder som möjligt. Eftersom ett beslut att lägga ut bibliotek på
entreprenad är ett beslut som kan få konsekvenser för människor, bör också detta
fattas på rationell grund. Vad är då en förnuftig grund för beslutsfattande? Som
framgår av följande redogörelse, är ett förnuftigt beslut ett beslut som bygger på
kunskap. Denna kunskap är i sin tur relaterad till mening. Att fatta ett förnuftigt
beslut är alltså att fatta ett beslut som är meningsfullt, eftersom det bygger på
kunskap.
Mening är (i detta sammanhang) en egenskap hos språket. Det mänskliga
språket är ett socialt fenomen, som fyller en kommunikativ funktion. På vilket sätt
är då språket meningsbärande? Nyckelbegreppen i den meningsteori som här står i
centrum är sats, singulära uttryck och predikat. De singulära uttrycken är
egennamn eller bestämda beskrivningar, medan predikaten är antingen adjektiv
eller artnamn. Det är dessa båda element som konstituerar satsen. När det gäller
meningen, är denna en egenskap hos satsen. Som Collin & Guldmann framhåller,
är satsens mening detsamma som dess sanningsvillkor, det vill säga det tillstånd i
världen som måste föreligga för att satsen skall vara sann.39 Därmed blir begreppet
sanning en hörnsten i meningsteorin. Att en sats mening är dess sanningsvillkor
innebär att, som Collin & Guldmann påpekar, ”predikatet tar det singulära
uttryckets referens och ger ett sanningsvärde.”40 Följande exempel illustrerar detta
förhållande:
Det svenska folkbiblioteket är en allmänt uppskattad institution.
I denna sats är det singulära uttrycket frasen ”Det svenska folkbiblioteket” medan
predikatet bildas av frasen ”en allmänt uppskattad institution”. Verbformen ”är”
fungerar som copula. Som exemplet antyder, består det singulära uttryckets
uppgift i att referera till identifierade ting i verkligheten, vilka predikatet sedan
beskriver, klassificerar eller säger något om. Ett annat sätt att beskriva de båda
elementens roller är att säga att de bidrar till att avgöra satsens sanningsvärde,
39Collin, F. & Guldmann, F. (2000 [1998]) Språkfilosofi – en introduktion, s. 47. 40Collin, F. & Guldmann, F. (2000 [1998]), s. 88.
17
alltså dess mening.41 Om ovanstående exempelsats gäller att den är sann.
Undersökningar visar att en majoritet av svenskarna har positiva erfarenheter av
folkbiblioteket.42
Avslutningsvis bör om denna teori sägas att den är utarbetad med tanke på
formella språk. Enligt Alfred Tarskis definition av sanning är
en sats S sann i L om och endast om p
I denna definition står ”p” för en sats som har samma mening som den sats (”S”)
för vilken den fungerar som sanningsvillkor.43 Definitionen bygger på klassisk
aristotelisk logik och hävdar därmed bivalensprincipen, som säger att en sats S är
antingen sann eller falsk. För mina syften bör den därför jämkas samman med en
reviderad teori om språklig mening.44
En sådan reviderad teori har föreslagits av Michael Dummett, som relaterar
mening till förståelse. Med förståelse avses här språkanvändarens implicita
kunskap om satsens sanningsvillkor.45 Ett viktigt inslag i Dummetts teori är
dessutom att språklig mening i princip är ”offentligt tillgänglig”.46 Enligt detta så
kallade manifesterbarhetskrav måste, som Collin & Guldmann anmärker,
”hypoteser om att talare förstår ett fragment av ett språk kunna korreleras med
talarnas offentligt iakttagbara färdigheter: det måste finnas en offentligt
konstaterbar skillnad mellan en talare som påstås ha den implicita kunskapen
ifråga och en som saknar den.”47 För att ett sanningsvillkor skall vara uppfyllt
måste en talare följaktligen kunna redogöra för sin implicita förståelse av det, det
vill säga han måste i handling (med ord eller på annat sätt) kunna visa vari
sanningsvillkoret består. I praktiken måste talaren med hänvisning till verkliga
eller potentiella förhållanden kunna peka ut under vilka omständigheter satsens
sanningsvillkor är uppfyllda. Följande (hypotetiska) exempel på ett debattinlägg
får tjäna som exempel på detta:
Folkbibliotek som drivs i privat regi är effektivare än kommunalt drivna dito.
För att satsen skall vara meningsfull måste talaren här alltså genom en jämförelse
mellan de två driftsformerna kunna peka ut vilka materiella faktorer som borgar
för att sanningsvillkoret är uppfyllt. Som Collin & Guldmann framhåller, hänger
41Collin, F. & Guldmann, F. (2000 [1998]), s. 87. 42Svensk Biblioteksförening > Hem > Material > Om bibliotek på entreprenad (2011), s. 3. 43Collin, F. & Guldmann, F. (2000 [1998]), s. 122. 44För en kort och koncis sammanfattning av Tarskis sanningsteori, som också är en meningsteori, se Collin,
F. & Guldmann, F. (2000 [1998]), s. 139. 45Collin, F. & Guldmann, F. (2000 [1998]), s. 222. 46Collin, F. & Guldmann, F. (2000 [1998]), s. 223. 47Collin, F. & Guldmann, F. (2000 [1998]), s. 222.
18
mening i detta perspektiv samman med ”de omständigheter som i praktiken
berättigar oss att hävda sådana satser, eller i praktiken räknas som tillräckliga skäl
för eller emot dem.”48 Förenklat uttryckt reses härmed ett krav på att talaren skall
veta vad han talar om. Annorlunda uttryckt innebär kravet att talaren skall kunna
anföra (goda) argument för sina påståenden.
Som antytts i närmast föregående stycke, medför Dummetts revidering av
Tarskis meningsteori ett brott mot bivalensprincipen. Orsaken är bland annat att vi
i samband med diskussioner med ofta argumenterande inslag handskas med så
kallade intentionala kontexter och modaliteter i form av värdeladdade, ideologiskt
och känslomässigt färgade yttranden. Sådana yttranden kan inte alltid
kategoriseras som i sträng mening sanna eller falska. Min avsikt är ändå att tilldela
språkliga yttranden vad jag kallar approximativa sanningsvärden. Från denna
synpunkt är följaktligen en sats S sann (eller meningsfull) om och endast om
talaren kan redogöra för satsens sanningsvillkor enligt ovan. I annat fall kommer
yttrandet att betraktas som meningslöst. Ur argumentationsanalytisk synvinkel
kunde det sägas vara en ohållbar tes eller ett ej belagt påstående alternativt ett
svagt argument.
Golv och väggar: talaktsteori
Grunden anger villkoren för den byggnad som därpå reses. Talaktsteorin bygger
med andra ord på den ovan presenterade meningsteorin, men studerar språklig
mening ur en annan synvinkel. Den undersöker vad talare gör när de yttrar sig i
bestämda situationer. Begreppet talhandling fångar denna synpunkt.
En talhandling kan beskrivas på tre nivåer, nämligen den lokutionära, den
illokutionära och den perlokutionära nivån. På den första (lokutionära) nivån
innebär handlingen att en talare genom att yttra en sats dels refererar till en
bestämd sak, dels predicerar något om denna sak. Den illokutionära handlingen
avslöjar dock att två satser som är ekvivalenta med avseende på referens och
predicering kan ha olika mening. Följande (hypotetiska) exempel illustrerar detta
förhållande:
Gislaveds bibliotek drivs inte på entreprenad.
Gislaveds bibliotek kommer aldrig att drivas på entreprenad.
Det är tydligt att det i båda satserna refereras till samma sak (Gislaveds bibliotek)
och att satserna om denna sak säger detsamma (att den inte drivs på entreprenad).
Den första satsen är dock ett påstående, medan den andra satsen är ett löfte. Enligt
talaktsteorin har yttrandena därför olika illokutionär kraft. Med detta menas helt
enkelt att den som påstår något utför en annan handling än den som lovar något.
48Collin, F. & Guldmann, F. (2000 [1998]), s. 229.
19
På grundval av sina illokutionära krafter indelas talhandlingar vanligen i
assertiver (påståenden, antydningar och yrkanden), kommisiver (löften, hot och
garantier), direktiver (uppmaningar, frågor och anmodanden), expressiver
(ursäktanden, lyckönskningar och tacksägelser) och deklarativer (till exempel
utnämningar, avsked och vigslar).49
Den perlokutionära nivån riktar uppmärksamheten mot talarens avsikter med
sitt yttrande, det vill säga vad vederbörande vill uppnå med det. En perlokutionär
handling har alltså att göra med effekten av talarens yttrande och är därmed till
skillnad från den lokutionära och illokutionära handlingen inte inherent med
yttrandet av satsen. Den bibliotekschef som till exempel lovar sina underställda
kolleger att just deras bibliotek aldrig kommer att drivas på entreprenad kan alltså
inte räkna säkert med att kunna hålla sitt löfte. Med andra ord är effekten av
bibliotekschefens yttrande (det vill säga löftets förverkligande) inte given i och
med själva yttrandet.
Ovanstående redogörelse för talhandlingens struktur fångar kärnan i
talaktsteorin, enligt vilken mening definieras i termer av vad språkanvändaren
menar med sitt yttrande. Från denna synpunkt förutsätter alltså mening ett
menande hos den som använder språket.
Vad innebär det då att en talare menar något med sitt yttrande? Förenklat
uttryckt innebär det för det första att talarens avsikt är att tala sanning, det vill säga
för att en sats skall vara meningsfull måste talaren avse att ”gå i god för” satsens
sanningsvillkor så som detta fastställs av språksystemet. Om vi återvänder till
exemplet med bibliotekschefen, förutsätter ett meningsfullt löfte enligt detta
synsätt att talaren i och med yttrandet av satsen ikläder sig ansvaret för att göra
satsen sann. Man ger helt enkelt inga löften om man inte samtidigt tänker hålla
dem och har goda skäl att tro att man kan hålla dem. Om bibliotekschefen trots allt
inte kan hålla sitt löfte, måste han vara beredd att försvara och rättfärdiga sitt
löftesbrott.
Ett meningsfullt yttrande innebär för det andra att talaren avser att ge åhöraren
goda skäl att tro att han inte avgett ett tomt löfte. Bibliotekspersonalen måste alltså
ges anledning att tro att deras chef kommer att hålla sitt löfte.
För det tredje förutsätter ett meningsfullt yttrande att talarens avsikt är att
åhörarna skall förstå att yttrandet aldrig hade fällts om inte avsikten vore att
åhörarna skulle tro på det. Vår hypotetiske bibliotekschefs avsikt måste alltså vara
att bibliotekspersonalen skall inse att han aldrig skulle ha avgett sitt löfte om det
inte vore för att personalen därmed skulle inse att han haft goda skäl att avge det.
Till grund för dessa meningsvillkor ligger en social konvention om att talare i
regel inte avser att ljuga eller vilseleda varandra. Slutligen bör det tilläggas att
dessa tre villkor reglerar samtliga av de tidigare beskrivna talhandlingarna.
49Collin, F. & Guldmann, F. (2000 [1998]), s. 173 f.
20
Som synes är skillnaden i praktiken hårfin mellan den tarskiansk-
dummettianska sanningsteorins krav på redogörelse för satsens sanningsvillkor
och talaktsteorins krav på rättfärdigande. Talaktsteorins analys av talhandlingar
bygger dock på den semantiska meningsteorins analys av språkets semantiska
struktur.50 Denna omständighet gör det befogat att i en teoriredovisning som denna
beakta dessa båda aspekter på språklig mening.
Hunnen så här långt bör jag säga något om de ontologiska överväganden som
varit avgörande för mitt val av teoretiska utgångspunkter. Jag förutsätter
existensen av en i förhållande till språket oberoende verklighet, en verklighet om
vilken vi talar och till vilken vi förhåller oss medelst språket. Den meningsteori
för vilken jag nyss redogjort säger alltså att menandet föregår meningen, något
som gäller ur både ontogenetisk och fylogenetisk synvinkel.51 Som Collin &
Guldmann påpekar, bygger varje språksystem på en konventionalisering av en
ursprungligen icke-konventionaliserad språkanvändning. Vad ontogenesen
beträffar kan man till exempel peka på det faktum att ett spädbarns förmåga att
identifiera ansikten är förspråklig.52
Det bör tilläggas att mitt val att utgå från denna språk- och verklighetssyn är
uttryck för en vid en jämförelse med socialkonstruktionism och postmodernism
annorlunda ståndpunkt. Det är inte enbart av intresse utan i princip även möjligt
att avgöra huruvida satser är sanna eller inte. Den som vinner en debatt gör det
därför att han har rätt och rätt har han i kraft av att ha presenterat ett vid en
jämförelse med antagonisten meningsfullare yttrandematerial. Även om jag inte
kommer att argumentera för synpunkten, ligger i förlängningen av detta synsätt att
politiskt beslutsfattande bör vägledas av denna princip.
Tak: Lukes maktteori
Om husets tak läggs med hjälp av Steven Lukes maktteori, blir det möjligt att från
detta tak få syn på biblioteksanvändaren. Ett moment i analysen av aktörernas
yttranden består i att tillämpa Lukes maktbegrepp på dem. Frågan är med andra
ord hur aktörernas argumentation kan tolkas i ett maktperspektiv. Det bör påpekas
att maktbegreppet är svårhanterligt. Det beror på att det hänger ihop med flera
andra (inte mindre svårhanterliga) begrepp, varav de två viktigaste är intressen
och frihet. Nedan behandlas huvuddragen i Lukes (med åren reviderade och
utvecklade) syn på makt.
50Collin, F. & Guldmann, F. (2000 [1998]), s. 185 f. 51Med ontogeni, ontogenes avses individutvecklingen hos de enskilda arterna från äggstadium till
ålderdomsdöd. Med fylogeni, fylogenes avses arternas stegvisa utveckling genom det stora tidsrummet. Se
Aschehougs Konversasjons Leksikon, band 15, OLDF-QV (1971), s. 46. 52Liedman, S.-E. (2002 [2001]) Ett oändligt äventyr. Om människans kunskaper, s. 54; Linell, P. (2000
[1978]), Människans språk, s. 60 f. För fler belägg för tesen att mening inte nödvändigtvis förutsätter språklig
artikulation, se Ortega y Gasset, J. (1994 [1957]) ¿Qué es filosofía?, s. 90.
21
Enligt Lukes finns det ett grundläggande maktbegrepp, som all diskussion av
makt utgår från. Som Lukes betonar, motsvaras detta grundläggande begrepp av
Spinozas distinktion mellan potentia (”makt att”) och potestas (”makt över”).53
Det förra begreppet syftar på en aktörs (det vill säga en individs eller ett
kollektivs) ”allmänna makt att åstadkomma eller möta ett visst resultat”. Det
senare (snävare) begreppet betecknar en aktörs förmåga att få människor att foga
sig genom att inskränka deras val.54 Därför kan potestas även sägas bestå i en
aktörs förmåga att uppnå betydelsefulla resultat. En aktör som uppnår
betydelsefulla resultat verkar för sina egna intressen och/eller påverkar andras
intressen på ett antingen positivt eller negativt sätt.55 I händelse av att potestas
innebär intressepåverkan i negativ mening är det frågan om dominans.56 Denna
variant av potestas står i själva verket i centrum för Lukes intresse och utgör den
punkt mot vilken hans maktanalys graviterar.
Av relevans för mina syften är makt i betydelsen potestas. Genom att potestas
implicerar inskränkning av val och uppnåendet av betydelsefulla resultat
aktualiserar det (som framgått) ett par andra nyckelbegrepp, nämligen intressen
och frihet. I det följande preciseras hur dessa begrepp hänger samman med
maktbegreppet.
Enligt en allmän definition betecknar begreppet intressen ”sådant som är
viktigt i människors liv.”57 Intressebegreppet kan dock ges en mera nyanserad
innebörd, eftersom olika människor från olika ideologiska, politiska och moraliska
utgångspunkter kan ha olika uppfattningar om vad som är viktigt. Följaktligen kan
en åtskillnad göras mellan ett ”subjektivt” och ett ”objektivt” intressebegrepp.
Lukes presenterar tre olika definitioner, av vilka den första inbegriper en subjektiv
förståelse medan de två andra förutsätter en objektiv intressesyn. Enligt den första
(subjektiva) uppfattningen är intressen detsamma som preferenser.58 Lukes
relaterar detta sätt att förstå intressen till en liberal tradition, som utgår från
människor sådana de är ”och knyter deras intressen till vad de faktiskt önskar och
föredrar, det vill säga till deras politiska preferenser så som de kommer till uttryck
genom deras politiska deltagande.”59 Denna synpunkt bygger, som Lukes noterar,
på ”den benthamska idén om att var och en bäst själv kan avgöra vilka ens
intressen är.”60
53Enligt Lukes är makt ett ”dispositionellt begrepp”, dvs. det betecknar en förmåga, som inte nödvändigtvis
måste aktualiseras. En aktör kan avstå från att utöva makt. Lukes, S. (2008 [2004]) Maktens ansikten, s. 72,
78. 54Lukes, S. (2004 [2008]), s. 82 f. 55Lukes, S. (2004 [2008]), s. 73. 56Lukes, S. (2004 [2008]), s. 92, 95. 57Lukes, S. (2004 [2008]), s. 88. 58Lukes, S. (2004 [2008]), s. 89 f. 59Lukes, S. (2004 [2008]), s. 46. 60Lukes, S. (2004 [2008]), s. 90.
22
Enligt det andra (objektiva) synsättet är intressen däremot det som utgör
”nödvändiga villkor för människors välfärd”.61 Exempel på dylika villkor är
”hälsa, tillräcklig näring, kroppslig integritet, tak över huvudet, personlig säkerhet
och ren miljö”. Eventuellt kan till dessa basala villkor även läggas ”rättigheter”,
”friheter”, ”möjligheter”, ”inkomst” och ”förmögenhet”.62 Lukes benämner denna
intressesyn reformistisk.63
Den tredje (likaledes objektiva) intresseuppfattningen definierar intressen som
det som konstituerar en persons ”välbefinnande”, det vill säga en individs
intressen består i ”det värdefulla livets innebörd”. Att denna (som Lukes kallar
den) radikala intresseuppfattning är objektiv beror på att människor kan välja att
leva på ett sådant sätt som enligt andra är oförenligt med deras välbefinnande.64
Ovanstående tillämpningar av det allmänna intressebegreppet konkretiserar
begreppet makt. Detta bör dock konkretiseras ytterligare, vilket kan göras om vi
återvänder till åtskillnaden mellan potestas i form av positiv intressepåverkan och
dominans. Makt i den förra bemärkelsen är alltså (som Lukes framhåller) ”makt
som verkar till ens fördel”.65 Ett i detta sammanhang relevant exempel på sådan
makt är ”omgestaltande” makt. Denna kan ta sig uttryck i till exempel
”lärlingskap, undervisning, barnuppfostran och terapi” och verkar på så sätt att
den stärker ”andra personer genom att öka deras resurser, krafter, möjligheter att
utvecklas och förmåga att handla.”66 Det bör understrykas att makt uppfattad på
detta sätt förutsätter en objektiv intresseuppfattning av reformistiskt eller radikalt
snitt. Som Lukes noterar, är denna variant av potestas svårförenlig med en liberal
tradition, enligt vilken beroende (såväl i det offentliga som i det privata) per
definition är något negativt.67
När det gäller dominans, utgör denna maktform (som antytts) kärnan i Lukes
egen teori. Denna teori impliceras i frasen ”den tredimensionella makten”, som till
de en- och tvådimensionella maktuppfattningarna, vilka förutsätter iakttagbart och
konfliktladdat beteende (makt som besluts- och ickebeslutsfattande), lägger
uppfattningen att makt kan utövas även om ingen synlig konflikt föreligger.68 Den
tredimensionella makten kan konkret yttra sig i att vissa frågor förhindras från att
ens bli artikulerade, varför de självklart inte heller kan föras upp på dagordningen
och bli föremål för beslutsfattande. Mekanismen bakom denna maktform består i
olika former av kognitiv och emotionell påverkan, som får människor att frivilligt
underordna sig makten, det vill säga att foga sig. Det är framför allt Lukes intresse
61Lukes, S. (2004 [2008]), s. 90. 62Lukes, S. (2004 [2008]), s. 90. 63Lukes, S. (2004 [2008]), s. 46. 64Lukes, S. (2004 [2008]), s. 46, 91. 65Lukes, S. (2004 [2008]), s. 92. 66Lukes, S. (2004 [2008]), s. 93. 67Lukes, S. (2004 [2008]), s. 93. 68Lukes, S. (2004 [2008]), s. 33 ff.
23
för denna mekanism som motiverar hans analys av makt som dominans. Även i
detta fall utgår han från Spinoza, vars anmärkning om att ”en människas omdöme
kan påverkas på många sätt, somliga av dem närmast otroliga”, återkommer som
ett ledmotiv i hans text. 69
Lukes ger en lika kort som uttömmande definition av begreppet dominans, när
han påpekar att det ”till uttrycket ’makt över andra’ fogar påståendet att de som
underkastas dominans blir mindre fria att, som Spinoza uttrycker saken, leva som
deras natur och omdöme påbjuder.”70 Denna definition aktualiserar
frihetsbegreppet, som i likhet med intressebegreppet kan tillämpas på flera sätt.
Lukes skiljer härvidlag mellan ”den minimala frihetsuppfattningen” och olika
”icke-minimala frihetsuppfattningar”. Enligt den förra består en persons frihet i
förmågan att välja att göra det han eller hon vill. En människas ”natur” är
detsamma som hennes preferenser och en människas ”omdöme” är ekvivalent
med de val hon gör. I likhet med den subjektiva intresseuppfattningen kan den
minimala frihetsuppfattningen klassificeras som liberal, eftersom den varken tar
hänsyn till hur en persons preferenser och omdömen formas eller till vad som
(eventuellt) påverkar dem.71 Från denna synpunkt innebär alltså dominans att en
person underordnas en aktörs vilja och därmed förhindras att handla i enlighet
med sin egen vilja och sina egna avsikter.
Utmärkande för de icke-minimala frihetsuppfattningarna är att de
problematiserar begreppen (människans) natur och omdöme. Dessa ses inte som
likvärdiga med preferenser och val. Beträffande ”naturens bud” förknippas dessa
med de nödvändiga villkoren för ett människovärdigt liv, det vill säga ”de
materiella och sociala förhållanden som måste råda för att människan skall kunna
leva ett sådant liv som svarar mot vissa normativa förväntningar”.72 Att döma av
Lukes diskussion svarar dessa normativa förväntningar delvis mot en kantiansk
regeldeontologi, enligt vilken människor i kraft av sitt lika värde bör behandlas
som mål och inte som medel och enligt vilken det sant mänskliga definieras som
förmågan att ”resonera rationellt och umgås med andra”.73 I fråga om ”omdömets
bud”, definieras dessa i termer av dels ”rationalitet”, dels ”fronesis”. En
människas rationalitet består i hennes förmåga att självständigt använda sitt
förnuft, medan fronesis (ett ursprungligen aristoteliskt begrepp) betecknar en
människas praktisk-etiska förnuft, det vill säga den (som Sven-Eric Liedman
påpekar) ”klokhet som människor kan utveckla i samröre med sina
69Lukes, S. (2004 [2008]), s. 96. Texten ifråga är ”Tredimensionell makt”, kapitel 3 i samlingsvolymen
Maktens ansikten. I denna ingår även Lukes klassiska studie Makt: Ett radikalt synsätt och studien Makt,
frihet och förnuft. Min (selektiva) framställning bygger på samtliga tre texter. 70Lukes, S. (2004 [2008]), s. 120 f. 71Lukes, S. (2004 [2008]), s. 121. 72Lukes, S. (2004 [2008]), s. 124. 73Lukes, S. (2004 [2008]), s. 125.
24
medmänniskor.”74 Enligt en sådan icke-minimal frihetsuppfattning föreligger
dominans med andra ord ”när någon genom sin makt påverkar andras intressen
genom att begränsa deras förmåga att fungera på ett genuint mänskligt sätt.”75 I det
sant mänskliga ingår då bland annat förmågan att oberoende av yttre och inre
inskränkningar bruka sitt förnuft i de båda bemärkelser som nyss angivits. Som
synes finns det ett starkt samband mellan denna uppfattning om frihet och de
reformistisk-radikala intresseuppfattningarna.
Ovanstående genomgång av några centrala punkter i Lukes maktteori kan
sammanfattas på följande sätt: när vi talar om makt (potestas) som positiv
intressepåverkan förutsätter det en reformistisk eller radikal intresseuppfattning
och en icke-minimal frihetsuppfattning. När vi däremot talar om potestas som
dominans (det vill säga när intressepåverkan är negativ) är denna maktform
förenlig med var och en av de tre intresseuppfattningarna (alltså både den
subjektiva och de båda objektiva) liksom med såväl den minimala som de icke-
minimala frihetsuppfattningarna. Vari dominans består i en konkret situation är
med andra ord beroende av den enskilda observatörens intresse- och
frihetsuppfattning. Det som är dominans för den ene, behöver inte vara det för den
andre. I anslutning till detta noterar Lukes att ”de rimliga svaren på frågan hur
dominans bör uppfattas inte kan sammanfattas i ett enda svar.”76
Mot denna bakgrund är det min avsikt att tillämpa potestasbegreppet på
aktörernas argumentation för att på så sätt urskilja vilken maktuppfattning
aktörerna ansluter sig till och därmed teckna en bild av biblioteksanvändaren. Det
är rimligt att anta att en aktörs argumentation för eller emot upphandling av
folkbibliotek i viss utsträckning sker med hänvisning till just den makt som en
viss driftsform utövar eller kan komma att utöva över användaren.
Innan jag går vidare och låter några ord om hermeneutiken bilda övergång till
mina metodsynpunkter, är det lämpligt att kort kommentera sanningsbegreppet.
Detta intar (som framgått) en central position i den meningsteori som ligger till
grund för analysen av aktörernas yttranden. Det är ju uppenbart att sanning i detta
sammanhang inte är en fråga om bivalens. Det kan (inte minst av pedagogiska
skäl) vara värt att relatera det ovan berörda sanningsbegreppet till det ”trilaterala
sanningsbegrepp” som Alvesson & Sköldberg föreslår.77 Resultatet blir då
(förslagsvis) följande: mot författarnas ”representativa” sanningsbegrepp svarar
kravet att aktörerna inte bara skall ”tycka” utan också förklara sin ståndpunkt.
Från denna tarskiansk-dummettianska och talaktsteoretiska synpunkt är sanningen
alltså likvärdig med rika prediceringar. Mot Alvessons & Sköldbergs
74Liedman, S.-E. (2002 [2001]), s. 111 f. 75Lukes, S. (2004 [2008]), s. 125. 76Lukes, S. (2004 [2008]), s. 130. 77Alvesson, M. & Sköldberg, K. (2008 [2005]) Tolkning och reflektion: Vetenskapsfilosofi och kvalitativ
metod, s. 47 ff.
25
”signifikativa” sanningsbegrepp svarar inplaceringen av aktörernas yttranden i ett
större sammanhang, det vill säga mitt försök att se dels hur rollprediceringarna
hänger samman med begreppen demokrati, bildning och frihet, dels hur de kan
tolkas i ett maktperspektiv. Mot författarnas ”applikativa” sanningsbegrepp svarar
till sist de eventuella konsekvenser för beslutsfattande på politisk nivå som kan
(eller bör) följa av undersökningens resultat.78
Hermeneutik
I denna uppsats tjänar begreppet hermeneutik som en sammanfattande benämning
på såväl teoretiska utgångspunkter som metod.79 Nu bör det påpekas att begreppet
hermeneutik är flerdimensionellt; det kan användas i en vid bemärkelse och
omfatta all humanvetenskaplig forskning inriktad på förståelse av tal och skrift
och mänskliga handlingar, samtidigt som det kan snävas in och ibland till och med
förknippas med en rigorös metodik för texttolkning och därtill hörande
specificerade valideringskriterier. En annan distinktion som kan göras är den
mellan den ”filosofiska” (eller teoretiska) hermeneutiken och den mera på praktisk
texttolkning inriktade hermeneutiken. Här skall dessa frågor inte vidare behandlas;
i stället berörs vari den för uppsatsen hermeneutiska ansatsen består, något som är
av relevans för metoddelen.80
Ett centralt begrepp inom hermeneutiken är den hermeneutiska cirkeln, som är
ägnad att fånga tolkningsprocessen. I sin grundläggande variant säger den
hermeneutiska cirkeln att en del (till exempel ett yttrande) kan förstås endast om
den relateras till helheten, det vill säga kontexten. Omvänt blir helheten begriplig
först när den sätts i samband med sina ingående delar.81 En central hermeneutisk
uppgift är därför att bestämma vad som är del respektive helhet. I mitt fall är
aktörernas rollprediceringar och argument att betrakta som delar. Dessa kan
förstås först när de placeras in i ett socio-politiskt sammanhang. Cirkelmetaforen
framställer alltså tolkning som ett växelspel mellan del och helhet, vilka
ömsesidigt förklarar varandra. 82
Alvesson & Sköldberg skiljer vidare mellan två hermeneutiska cirklar, som
motsvaras av dels en ”objektiverande” hermeneutik, dels en ”aletisk”
78För en alternativ filosofisk diskussion av sanningsbegreppet, se Ortega y Gasset, J. (1994 [1957]), s. 58.
Metafysikern Ortega y Gasset lägger i sin diskussion tonvikten vid distinktionen mellan naturvetenskapens
exakta sanningsbegrepp och filosofins (enligt författaren) inexakta dito. 79För synpunkter på hermeneutikens historia, se Gadamer, H.-G. (2002 [1960]) Sanning och metod (i urval),
s. 121 ff. och Alvesson, M. & Sköldberg, K. (2008 [2005]), s. 193. 80För tre sinsemellan delvis olika definitioner av hermeneutik, se Gadamer, H.-G. (2002 [1960]), s. 114;
Ortega y Gasset, J. (1987 [1950]) Papeles sobre Velázquez y Goya, s. 155; Furberg, M. (1982) Säga, förstå,
tolka. Till yttrandets och textens problem, s. 144. De två sistnämndas begreppsbestämningar illustrerar
skillnaden mellan filosofisk hermeneutik och mera praktiskt orienterad dito. 81Alvesson, M. & Sköldberg, K. (2008 [2005]), s. 193. 82Det påpekas ofta att den adekvata metaforen för tolkning är spiralen och inte cirkeln. Jag ansluter mig till
denna synpunkt, men behåller här den inrotade cirkelmetaforen.
26
hermeneutik.83 Den förra är orienterad mot rekonstruktion av författarens
ursprungliga avsikter med texten, medan den senare syftar till att klarlägga textens
mening för uttolkaren.84 Enligt denna distinktion korresponderar den
objektiverande hermeneutiken med det representativa sanningsbegreppet. Som
påpekades tidigare, är detta sanningsbegrepp en aspekt på det för denna uppsats
aktuella meningsbegreppet, eftersom det (idealt) är ekvivalent med aktörernas
rollprediceringar. Den aletiska hermeneutiken svarar i sin tur mot det signifikativa
sanningsbegreppet, som alltså motsvarar den aspekt på meningsbegreppet som
består i min ambition att inplacera aktörernas yttranden i ett större sammanhang.
Enligt den objektiverande hermeneutiken beskriver den hermeneutiska cirkeln en
rörelse från del till helhet, medan tolkningscirkeln enligt den aletiska
hermeneutiken beskriver en rörelse från förförståelse till förståelse.
Vad innebär då denna distinktion? Den säger (kort sagt) att den tolkning som
är ett resultat av att delen (rollprediceringarna) relateras till helheten (det socio-
politiska sammanhanget) inte motsvarar en på förhand given objektiv verklighet.
Det som jag i egenskap av tolkare utser till del respektive helhet förutsätter alltid
en förförståelse av fenomenen ifråga. På ett elementärt plan avslöjar sig denna
förförståelse redan i val av problemformulering och val av källor, vilka kommer
att styra min uppmärksamhet under det fortsatta arbetet. Förhållandet mellan
objektiverande och aletisk hermeneutik kan exemplifieras på följande sätt: ur den
objektiverande synvinkeln är det till exempel ett objektivt faktum att Y hävdar p
och att hävdandet av p kan sättas i samband med en viss demokratiuppfattning. Ur
den aletiska synvinkeln förutsätter emellertid redan denna identifiering av Y:s
hävdande och dess sammanhang en förförståelse hos mig som tolkare. Dessutom
är tolkning ur aletisk synvinkel förknippad med en strävan att frilägga strukturer
som inte är direkt iakttagbara i det studerade materialet. Alvesson & Sköldberg
sammanfattar detta förhållande så här:
Den aletiska hermeneutiken upplöser polariteten mellan subjekt och objekt i en mer
ursprunglig förståelsesituation, som i stället kännetecknas av en avslöjandestruktur. Detta
innebär att avslöjande av något fördolt, snarare än korrespondens mellan subjektivt tänkande
och objektiv verklighet, är grundläggande.85
I mitt fall ger sig detta ”avslöjande av något fördolt” till känna i mitt försök att se
aktörernas argumentation i ett maktperspektiv. Men också den förståelse som är
ett resultat av att aktörernas rollprediceringar och argumentation sätts i samband
83I likhet med Alvesson & Sköldberg ser jag objektiverande och aletisk hermeneutik som komplementära och
inte oförenliga med varandra. 84Alvesson, M. & Sköldberg, K. (2008 [2005]), s. 201. 85Alvesson, M. & Sköldberg, K. (2008 [2005]), s. 200. För kompletterande etymologiska uppgifter om det
grekiska ordet alétheia, se Ortega y Gasset, J. (1994 [1957]), s. 91.
27
med begreppen demokrati, bildning och frihet utmärks av en dylik
”avslöjandestruktur”.
Metod, disposition, urval och avgränsning av källmaterial
Om min metod kan kallas hermeneutisk, så är det med andra ord frågan om en
kontextualiserad textnära läsning av materialet.86 Jag undersöker först vilka roller
som diskussionens aktörer tillskriver folkbiblioteket. De båda tidskrifterna BBL
och bis ägnas här varsina avsnitt. Identifieringen av rollprediceringarna inbegriper
en kartläggning av aktörernas argument för och emot entreprenad. Därefter
kommenteras argument och rollprediceringar i ett meningsteoretiskt perspektiv. I
detta moment ingår en prövning av argumenten. Resultatredovisningen avslutas
med ett försök att frilägga debattens premisser. Här står begreppen demokrati,
bildning, frihet och makt i centrum. I anslutning till detta anläggs ett historiskt
perspektiv på folkbiblioteket som institution.
Med uppsatsens disposition avser jag att gestalta den hermeneutiska spiralen,
som innebär att delarna relateras till helheten och att helheten belyses med
utgångspunkt i sina delar. I slutdiskussionen placerar jag in de synpunkter som
framkommit i resultatredovisningen i ett större sammanhang, samtidigt som jag
pekar på sambandet mellan resultaten och frågan om folkbibliotekets framtid.
Slutdiskussionen representerar därmed den temporärt uppnådda förståelse av
delarna och deras relation till helheten, mot vilken den hermeneutiska ansatsen
strävar.
Avslutningsvis ges här en presentation av källmaterialet. Den diskussion som
undersöks har förts i två branschtidskrifter, nämligen BBL (Biblioteksbladet) och
bis. Valet av bis motiveras i första hand av denna tidskrifts konsekvent negativa
inställning till biblioteksentreprenader. Tidskriften bis, utgiven av föreningen BiS
(Bibliotek i Samhälle), startade år 1969 och utkommer med fyra nummer per år.
Politiskt representerar BiS närmast en ”pluralistisk marxism”.87 I sitt program
beskriver föreningen sig själv så här:
Föreningen Bibliotek i Samhälle (BiS) vill på socialistisk grund – men partipolitiskt obunden
– verka för ett demokratiskt samhälle och ett biblioteksväsen till för alla. För BiS
representerar socialismen idén om mänsklig frigörelse och utveckling, baserad på jämlik
86Jag undviker medvetet termen närläsning, eftersom likhetstecken ibland sätts mellan denna term och
nykritikens Close-reading. Om den senare termen och den textsyn den förutsätter, se Michael Gustavsson
textens väsen. En kritik av essentialistiska förutsättningar i modern litteraturteori. Exemplen Cleanth Brooks
Roman Jakobson Paul de Man (1996), s. 16 ff. 87För en beskrivning av pluralistisk marxism, se Held, D. (2005 [1987]) Demokratimodeller. Från klassisk
demokrati till demokratisk autonomi, s. 187 f.
28
fördelning av materiella, sociala och kulturella tillgångar. BiS vill genom kampen för ett
progressivt biblioteksväsen motverka klyftor och orättvisor nationellt och internationellt.
Denna socialistiska ståndpunkt återspeglas i tidskriftens val av ämnen och
ställningstaganden i aktuella biblioteksfrågor. I bis-aktörernas argumentation mot
entreprenad är det emellertid svårt att urskilja några entydigt socialistiska eller
marxistiska synpunkter, ett faktum jag återkommer till i samband med att jag
frilägger debattens premisser. Här bör tilläggas att BiS socialism har föranlett fler
än en uppsatsförfattare att inte studera bis syn på biblioteksentreprenader.88 Till
skillnad från dessa skribenter anser jag att det är logiskt ohållbart att på grund av
tidskriftens ideologiska färgning utesluta den ur en undersökning av
upphandlingsdebatten.
Tidskriften BBL har givits ut sedan 1916 och utkommer med tio nummer per
år. Så här beskriver tidskriften sig själv och sin uppgift:
Biblioteksbladet har som uppgift att dels vara medlemstidning för Svensk Biblioteksförening,
dels vara ett av Sveriges ledande organ för en levande och ifrågasättande biblioteksdebatt.
Tidningen ska spegla föreningens verksamhet, åsikter och ställningstaganden men också
väcka egen debatt genom att ge utrymme åt andra åsiktsyttringar. Tidningen ska kritiskt
granska såväl föreningens alla led som andra beslutsfattare som har betydelse för
medlemmarna och bibliotekens verksamhet. Tidningen har en fri och självständig ställning
och bedrivs med tryckfrihetsförordningen som grund.
Även om en läsare av bis snabbt inser att olika åsikter och uppfattningar ges
utrymme i dess spalter, uppvisar BBL en större variation än bis med avseende på
synpunkter. Valet av dessa båda tidskrifter skall därför ses som gjort i avsikt att
fånga ett så brett åsiktsspektrum som möjligt med avseende på entreprenadfrågan.
Tidsperioden är avgränsad till de senaste sju årens diskussion. Efter att ha
diskuterats under 1990-talets första hälft, förlorade entreprenadfrågan i aktualitet
under de kommande tio åren. I sin magisteruppsats Privatisering av folkbibiliotek
skildrat i politiska dokument under 1990-talet påpekar Hansson & Heedman att
frågan vid tiden för uppsatsens tillkomst (2004) föreföll att vara lågprioriterad.89
Förnyad aktualitet fick den däremot ett par år senare i samband med Nacka
kommuns beslut att låta ”avknoppa” Dieselverkstaden. Det är med andra ord i
denna andra våg av entrepreanddebatt jag valt att ta min utgångspunkt.
88Se Carlsson, H. (2009), s. 27 och Lagerkvist, D. (2011) Från Svinaböke kommun till Dieselverkstaden. En
ideologianalys av debatten i svensk bibliotekspress, s. 7. BiS är för övrigt (i likhet med Svensk
Biblioteksförening) partipolitiskt obunden. Vad BiS beträffar ger dock Carlssons framställning det motsatta
intrycket. 89Hansson, J. & Heedman, J. (2004), s. 58.
29
Diskussionen av biblioteksentreprenader i Biblioteksbladet och bis
En jämförelse mellan de båda tidskrifterna visar att BBL ägnar större utrymme åt
biblioteksentreprenader än bis. Medan bis i huvudsak innehåller fem artiklar som
direkt behandlar ämnet, rymmer BBL ett dussintal artiklar. Detta innebär att
antalet BBL-texter om entreprenader är fler än nämnda antal artiklar, eftersom
man till dessa måste lägga svar och kommentarer. Det omedelbara intrycket av att
BBL bjuder på en livligare diskussion försvagas dock om upphandlingsfrågan
relateras till frågan om bibliotekets roll i samhället. Denna fråga behandlas väl så
utförligt i bis som i BBL, något som gör att kvantitativa mått på debatten inte
säger så mycket om frågans angelägenhetsgrad för respektive tidskrifter. Det bör
också tillfogas att bis till skillnad från BBL ägnat mycket stor uppmärksamhet åt
ett par med biblioteksupphandlingar närbesläktade fenomen, nämligen
WTO/GATS och PLR.90 Som Karlsen påpekar, är WTO/GATS ett uttryck för den
”nyinstitutionalisering” som utmärker globaliseringen.91 Aktörerna fungerar som
övernationella styrningsmekanismer, som kan få långtgående konsekvenser för
enskilda nationalstaters offentliga verksamhet. Även PLR-systemet innebär en
potentiell utmaning av den nationella kulturpolitik som förts i Sverige sedan 1950-
talets slut.
90WTO (World Trade Organization) är en övernationell organisation, som formellt konstituerades den 1
januari 1995. WTO verkar för frihandel och liberalisering av tjänstehandeln på global nivå. GATS (General
Agreement on Trade in Services) är det första multilaterala avtalet om handel med tjänster i världen och
trädde i kraft den 1 januari 1995. PLR (Public Lending Right) syftar här på EU-kommissionens direktiv
angående okunsumerbar upphovs- och ensamrätt. Detta direktiv står i motsättning till det PLR-system som
funnits i Sverige sedan 1954 och som hävdar den konsumerade ensam- och upphovsrätten för böcker som
biblioteken köpt för gratis utlån. För en närmare redogörelse för WTO/GATS, se Karlsen, G. E. (2006
[2002]), s. 204 ff. För en redogörelse för EU:s PLR-system, se Siv Wold-Karlsens artikel ”Biblioteksböcker
på licens? EU-kommissionen vill att handelspolitik skall ersätta kulturpolitik” i bis #4 2007, s. 6 ff. 91Karlsen, G. E. (2006 [2002]), s. 180.
30
BBL om biblioteksentreprenader
Diskussionen av biblioteksentreprenader i BBL förs i tre sammanhang. Debatten
aktualiseras av Dieselverkstadens planer på att bilda aktiebolag och själv driva
biblioteket i Nacka (BBL 2005:10). Därmed vidgas tidskriftens perspektiv till att
bevaka Nacka kommuns bibliotekspolitik. En klar indikation på Nackas välvilliga
inställning till entreprenader är att den borgerliga majoriteten i Nackas
kulturnämnd år 2011 beslöt att låta upphandla kommunens samtliga sex
folkbibliotek.92 En annan omständighet som bidrar till att hålla diskussionen vid
liv är 2006 års val, som dirigerar politiken högerut och stärker NPL-logikens
grepp om somliga debattörers argumentation. Nytt bränsle tillförs diskussionen år
2008 av uppgifterna om att företaget Subitus Consulting AB utmanat
kulturnämnderna i Sollentuna, Enköping och Uppsala angående bibliotekens drift
(BBL 2:2008). Utmaningarna stödjer sig på den så kallade utmanarrätten, som ett
antal borgerligt styrda kommuner infört.
Diskussionens aktörer kan grupperas enligt två kriterier. För det första deltar
dels anhängare av, dels motståndare till entreprenader. För det andra kan ett
funktionskriterium tillämpas. Man finner då att bibliotekarier, entreprenörer och
företagare samt riksdags- och kommunpolitiker utgör tre centrala kategorier. En
särskild aktör är Sveriges Författarförbund. Bland bibliotekarierna finns både
anhängare och motståndare, även om de som aktivt deltar i debatten med egna
inlägg mestadels är motståndare. Till de senare hör två BiS-medlemmar.
Entreprenörerna och företagarna är så klart anhängare av entreprenader, något som
också gäller majoriteten av de politiker som kommer till tals. En avsikt med
BBL:s bevakning av frågan är ju att belysa de ansvariga Nacka-politikernas
bevekelsegrunder till upphandlingsplanerna.
Argumentation och rollprediceringar
Följande genomgång är strukturerad på grundval av diskussionens tre
sammanhang. Jag inleder med att studera Nackadebatten. Därefter ger jag exempel
på hur 2006 års val påverkat diskussionen. Även om utmanarrätten är en
konsekvens av Alliansens valseger, ägnar jag ett särskilt delavsnitt åt att granska
den debatt som uppstått i kölvattnet av Subitus Consulting AB och Svenska
Boklån AB, två aktörer som utnyttjat rätten att utmana kommunerna angående
driften av offentlig verksamhet. Till sist behandlas ett bildningsargument mot
upphandlingar.
92Den 25 april 2012 fattade Nackas kulturnämnd ett s.k. tilldelningsbeslut i upphandlingsfrågan, som innebär
att biblioteken i Älta, Saltsjöbaden och Dieselverkstaden skall drivas i privat regi. Biblioteken kommer att
drivas av personalen i ett gemensamt bolag. Biblioteken i Fisksätra, Orminge och Nacka Forum förblir i
offentlig regi, då det bästa anbudet ansågs komma från kommunen själv.
31
Nackadebatten
Det är Dieselverkstadens övergång i privat regi som inleder diskussionen i BBL i
november 2005. Nackadebatten visar att det finns ett samband mellan
entreprenadfrågan och synen på folkbibliotekets roll. Att det råder delade
meningar om vilken denna roll är, framgår av ett öppet brev från
Dieselverkstadens personal ”angående artikeln om Dieselverkstadens bibliotek i
BBL 2005:10” (BBL 2:2006). I brevet beskriver personalen sig själv som en (av
flera) ”uppstickare som utmanar biblioteksbegreppet”. Materialet ger dock inget
svar på frågan om vilket alternativt biblioteksbegrepp Dieselverkstadens personal
förespråkar. Till denna fråga återkommer jag. Nedan följer en schematiserad
framställning av Dieselverkstadens personal argumentation för entreprenader:
Tes Ja till entreprenader
Argument Entreprenader ger fler och bättre bibliotek
Stödargument 1 Kreativitet och nytänkande främjas
Stödargument 2 Förenklad byråkratisk styrning
Stödargument 3 Beslutsfattandet blir mer demokratiskt
För det första ger resonemanget ingen antydan om vilken roll Dieselverkstadens
personal tillskriver biblioteket. Enligt Margareta Svanelid, ordförande för
Dieselverkstadens ekonomiska förening, är ”bättre bibliotek” liktydigt med
”snabbare processer och snabba beslut där vi alla känt oss delaktiga.” Svanelid
nämner också att personalen ”kunnat samarbeta med kommersiella aktörer utan att
riskera mutbrott” och att biblioteket ”har haft kundfokus och satsat ordentligt på
öppenhet.” (BBL 02:2007) Samma precisering av attributet ”bättre” ger Svanelid
och Per Perstrand under ett seminarium på Bok- och Biblioteksmässan 2007 (BBL
07:2007). För det andra aktualiserar de två första stödargumenten frågor om
upphandlingars faktiska villkor. Dessa villkor belyses längre fram i detta avsnitt.
För det tredje reser det tredje stödargumentet frågor om demokratibegreppet. Även
till detta återkommer jag.
En artikulerad syn på bibliotekets roll företräds av deltagarna på seminariet
”Bibliotek – en privatsak?”, som arrangerades av BiS på Bok- och
Biblioteksmässan 2007. Seminariets panel är motståndare till
biblioteksupphandlingar, eftersom dessa svär mot bibliotekets värdegrund.
Argumentationen förs alltså på grundval av normativa överväganden. Barbro
Borg, bibliotekschef i Solna, förankrar sin argumentation i demokratibegreppet:
”Är den traditionella drivkraften för ett bibliotek inte giltig idag? Kunskapen som
en demokratisk rättighet, betyder inte det något idag?” (BBL 07:2007) Enligt Borg
är folkbiblioteket ”en allmänning baserad på kunskap” (BBL 07:2007). Borgs
inlägg under BiS-seminariet kommer att granskas närmare i samband med
genomgången av diskussionen i bis.
32
Nacka-debatten ger dessutom belägg för sambandet mellan upphandlingar och
skärpta krav på mål- och resultatstyrning. Under BiS-seminariet ifrågasätter
Barbro Bolonassos, bibliotekschef i Fisksätra, Nacka kommuns
prestationsbaserade ersättningssystem med följande illustrativa exempel:
Vems behov går först? I Fisksätra står användarna i en tre månader lång kö för att få gå en
svenskkurs eftersom anslaget minskat. När uppstår en kommunal ojämlikhet? Hur vill vi att
biblioteken ska se ut? (BBL 07:2007)
Bolonassos kommentar implicerar att den kommunala ojämlikheten kan befaras
öka, om upphandlingar blir vanligare i framtiden. Det finns anledning att
återvända till frågan om resultatstyrning och den prioritering av ”inre effektivitet”
eller ”prestationsmål” som denna styrningsdiskurs lätt medför.
Ett exempel på en upphandlingsvänlig argumentation, som följer delvis andra
linjer än Dieselverkstaden, ger Nackas kommunpolitiker i samband med beslutet
att låta upphandla kommunens samtliga bibliotek. Politikernas argumentation kan
schematiseras så här:
Tes Ja till entreprenader
Argument Nackas styrsystem betonar kundval eller upphandling
Stödargument Konkurrensutsättning och avreglering kan ge lägre priser och
bättre service
Förutom det rättsliga huvudargumentet, fogar stödargumentet till de redan berörda
skälen ett effektiviseringsargument. Tills vidare uppmärksammas här
huvudargumentet. Lennart Johansson, Nackas stadsdirektör, utvecklar detta så här:
Driften ska konkurrensutsättas men även kommunen är ju med om att tillsammans med andra
aktörer försöka ro hem driften. Dessutom är det ju kommunen som har huvudmannaskapet i
vilket fall som helst (BBL 01:2011).
Johanssons argument är alltså besläktat med det första av Svensk
Biblioteksförenings två argument för att inta en neutral hållning i
driftsformsfrågan. Vidare förutsätter Johanssons resonemang det som Lindberg i
sin rapport lyfter fram som avgörande i samband med en eventuell upphandling,
nämligen ”att man verkligen ser över systemet så att styrning, finansiering,
uppföljning och ansvarsfördelning blir så tydlig och genomarbetad som möjligt.”
(BBL 01:2011) I anslutning till detta bör det noteras att Nacka kommun vid tiden
för Johanssons utsagor (alltså i början av 2011) ännu inte följt upp och utvärderat
Dieselverkstadens verksamhet (BBL 01:2011). Det är en omständighet värd att
beakta i samband med prövningen av aktörernas argument i ett meningsteoretiskt
perspektiv.
33
Slutligen ger Johansson ytterligare ett belägg för att det finns ett samband
mellan upphandlingar och resultatstyrning. Han ifrågasätter att kommunalt drivna
institutioner alltid ger bästa kvalitet: ”Vilken utvärdering och kvalitetsuppföljning
görs i samband med de miljoner som årligen ges till exempelvis Dramaten och
Stadsteatern? Hur vet vi att vi får bästa kvalitet för de pengarna?” (BBL 01:2011)
En tolkning av utsagan är att det enligt Johansson inte finns någon konflikt mellan
resultatstyrning och värdegrundsfrågor. En annan (och som jag tror rimligare)
tolkning är att värdegrundsfrågan är av underordnad betydelse för Johansson. I
avsnittet om debattens premisser underbyggs denna senare tolkning.
Nacka kommuns beslut att låta upphandla sina folkbibliotek fick Sveriges
Författarförbund att ta initiativ till en manifestation till stöd för fortsatt kommunalt
drivna bibliotek. Demonstrationen genomfördes utanför köpcentret Nacka Forum
den 17 februari 2011. Författarförbundets normativt grundade argumentation
ligger i linje med den kritik som Borg framförde på Bok- och Biblioteksmässans
BiS-seminarium. En nyansskillnad är att Författarförbundet i första hand stödjer
sig på folkbiblioteksmanifestets skrivelse om att bibliotekets utbud och samlingar
inte skall vara föremål för ”kommersiella påtryckningar”. Mats Söderlund,
Författarförbundets ordförande, formulerar denna synpunkt så här:
Bibliotekens bestånd av böcker och annat material ska ha relevans över tid och
ämnesområden, och rikta sig till alla befolkningsgrupper. Detta är inte förenligt med
vinstmaximering. Det leder till att bibliotekens roll som motvikt till det kommersiella utbudet
och till marknadens kortsiktiga agerande sätts på spel (BBL 02:2011).
Ur Författarförbundets synvinkel består alltså bibliotekets roll i att vara en motvikt
till kommersialisering och kortsiktigt marknadstänkande. I likhet med Borg
förutsätter Söderlund i sitt resonemang ett samband mellan bildning och
demokrati. Dessa båda värden förknippas med offentligt drivna folkbibliotek; de
är dock oförenliga med bibliotek drivna på marknadens villkor.
Debatten efter 2006 års val
Nackadebatten ger inga besked om vilken roll entreprenadanhängarna tillskriver
biblioteket. Exempel på rollprediceringar gjorda av anhängare finns dock i den
biblioteksdiskussion som uppstod efter Alliansens valseger i september 2006.
Några månader efter valet, i februari 2007, gav Moderata samlingspartiet ut en
kulturpolitisk skrift ”för att stimulera till debatt och idéutveckling i kultur-
Sverige”. Skriften, som antogs av riksdagens moderata kulturkommitté, heter
Kulturen 2.0 – Ett inlägg i den kulturpolitiska debatten. Under rubriken
”Biblioteken” (punkt 39) sägs att ”Avknoppning/entreprenader stimuleras i syfte
att utveckla verksamheten i friare former, med bibehållet fokus på det skrivna
ordet.” I en intervju i BBL (04:2007) utvecklar Hans Wallmark, en av ledamöterna
i moderaternas kulturkommitté, tillika riksdagsledamot, ledamot i kulturutskottet
34
och suppleant i konstitutionsutskottet, sina synpunkter på folkbibliotekets roll.
Han berör också upphandlingsfrågan och frågan om avgiftsbelagda tjänster.
Om biblioteket säger Wallmark att det skall vara ett ”lokalt rum”, som ”lyfter
det egna lokala kulturarvet nära den egna staden eller byn.” Skälet är att ”ju
närmare man är desto mer berörd blir man”. Wallmarks öppenhet för
entreprenader hänger samman med hans betoning av det lokala. Han är en stark
anhängare av den kommunala självstyrelsen. Principen om kommunalt självstyre
är en hörnsten i svensk demokrati och skrevs in i Regeringsformen 1862. På
senare år har debatten om den kommunala självstyrelsen fått förnyad aktualitet i
och med att Sverige år 1989 undertecknade Europakonventionen om kommunal
självstyrelse. Det är rimligt att anta att det närmast är mot bakgrund av
Europakonventionen som Wallmarks försvar av det kommunala självstyret bör
förstås. Skälet är att Kulturen 2.0 motiverar sitt försvar av decentralisering med
1900-talets erfarenheter av totalitär centralplanering.93 Wallmarks argumentation
ser ut ungefär så här:
Tes Ja till entreprenader
Argument Sverige har undertecknat Europakonventionen om kommunal
självstyrelse
Stödargument Decentralisering främjar demokratin
Värt att notera är att Wallmark inte kategoriskt förespråkar upphandling; hans
försvar är snarare villkorligt. På frågan om det är rimligt ”att privata företag ska få
ta över det som byggts upp med allmänna skattemedel” svarar han:
Ja, anser kommunen att det är viktigt och bör göras så ska det vara rimligt. Jag anser att både
kommunens simhallar och bibliotek kan ligga på annan utförare. Men då måste du även
definiera vad som är kommunens uppgift både vad gäller simmandet och böckerna. Sedan kan
man också bygga på med annan verksamhet, t ex sälja cd, dvd och pocketböcker eller driva
café.
Wallmarks försvar av det kommunala självstyret öppnar upp för NPL (New Public
Management) och skärpt mål- och resultatstyrning. I praktiken kan han därför inte
avvisa biblioteksupphandlingar och avgiftsbeläggning av tjänster.
Som synes bekräftar exemplet Wallmark tendenser som urskiljts av bland
andra Audunson och Kann-Christensen & Andersen. Enligt dessa forskare innebär
marknadsorienteringen ett legitimitetsproblem, då den råkar i konflikt med
folkbibliotekets värdegrund. En noggrann läsning av Wallmark avslöjar att han
inte är omedveten om detta problem. Han betonar – i likhet med Niclas Lindberg –
93Kulturen 2.0 – Ett inlägg i den kulturpolitiska debatten (2007), s. 8.
35
att det är viktigt att i samband med en upphandling ”definiera vad som är
kommunens uppgift (…) vad gäller (…) böckerna.” Wallmarks egen uppfattning
om vilken denna uppgift är (att bevara och tillgängliggöra det lokala kulturarvet)
sammanfaller delvis med ett av de nationella kulturpolitiska målen, nämligen det
som säger att kulturpolitiken skall ”främja ett levande kulturarv som bevaras,
används och utvecklas”. Den sammanfaller dessutom i viss utsträckning med
punkt 5 i folkbiblioteksmanifestets lista över folkbibliotekets uppgifter.
I praktiken innebär dock Wallmarks försvar av den kommunala självstyrelsen
och hans därmed sammanhängande motstånd mot en nationell bibliotekspolitik att
hans ståndpunkt i slutändan kan komma att urholka värdegrunden. Att en sådan
risk föreligger bekräftas av följande passus ur Europakonventionen om kommunal
självstyrelse – 15 år i svensk tillämpning:
Ett levande självstyre ökar effektiviteten och vitaliserar demokratin men medborgarna måste
finna det meningsfullt att rösta utifrån verkliga alternativ. Det innebär att vi accepterar att
kommunal politisk handlingsfrihet måste kunna få som konsekvens att variationer uppstår
mellan kommunerna. Detta kan stå i motsats till nationella ambitioner om enhetlighet och
likformighet. Hur avvägningen mellan likvärdighet och lokalt handlingsutrymme ska se ut är
en kärnfråga när principerna för ansvarsfördelningen mellan staten och kommuner, landsting
och regioner ska fastställas.94
Att decentralisering kan medföra bristande likvärdighet mellan kommuner medges
(och accepteras) alltså av självstyrelsens försvarare. Mest har denna fråga kanske
uppmärksammats i skoldebatten, men folkbiblioteken delar samma ekonomiska
grundvillkor som den kommunala skolan. En viktig orsak är avskaffandet av
öronmärkta statsbidrag till kommunala verksamheter från och med 1993.
Det är till sist viktigt att framhålla att Wallmarks synpunkt inte utesluter ett
försvar av demokratin. Jag kommer senare att försöka visa hur Wallmarks och
andra entreprenadanhängares argumentation förutsätter en demokrati- och
frihetssyn, som skiljer sig från den syn på demokrati och frihet som försvaras av
deras antagonister. Även Wallmarks syn på bibliotekets roll kan problematiseras i
ett bildningsperspektiv.
Debatten i kölvattnet av Subitus Consulting AB och Svenska Boklån AB
En konsekvens av 2006 års val var att ett antal borgerliga kommuner införde den
så kallade utmanarrätten, det vill säga rätten för privata aktörer att utmana
kommunen angående driften av offentlig verksamhet. Ett företag som utnyttjat
denna möjlighet är Subitus Consulting AB, som år 2008 utmanade
94Europakonventionen om kommunal självstyrelse – 15 år i svensk tillämpning (2003), s. 20. Skriften tillkom
i samband med ett seminarium kring Europakonventionen i Stockholm 2003. Seminariet arrangerades av
Svenska Kommunförbundet och Landstingsförbundet.
36
kulturnämnderna i Sollentuna, Enköping, Uppsala och Solna angående driften av
kommunernas bibliotek.95 Med anledning av Subitus utmaning av Solnas
kulturnämnd tillfördes entreprenaddebatten i BBL nytt bränsle under första
halvåret 2008. I huvudsak fördes diskussionen mellan Per Magnus Wicén,
ordförande i Subitus och ordinarie ledamot i Svenska Boklån AB, och Barbro
Borg, bibliotekschef i Solna. Debatten är av stort intresse, eftersom den
tillhandahåller ett skolexempel på NPL-förespråkarnas argumentation, samtidigt
som den visar på de problem som kritikerna anser vara förenade med denna
styrningslogik.
Per Magnus Wicén hör till de entreprenadförespråkare som explicit tillskriver
biblioteket en roll. Denna roll består dels i att vara ”en utlåningscentral”, dels i att
fungera som ”en mötesplats” (BBL 6:2008). Det bör noteras att Wicéns
rolltilldelning till skillnad från Wallmarks implicerar att normativa överväganden
förbises. I det avseendet erinrar han om Lloret Romero och Nijboer.
En bibliotekssyn lik den som nyss beskrivits resulterar för Wicéns del i
följande argumentationskedja till stöd för entreprenader:
Tes Ja till entreprenader
Argument Bokdistributionen effektiviseras
Stödargument 1 Utbud anpassas efter efterfrågan
Stödargument 2 Böcker levereras via webbportal
Stödargument 3 Öppethållandet kundanpassas
Stödargument 4 Samverkan mellan biblioteken främjas
Som belägg för tesen att dagens folkbibliotek är ineffektiva anför Wicén siffror
som visar att bokutlåningen i Solna minskat med 32 procent mellan 1997 och
2007 och att bruttokostnaden per lån ökat med 58 procent (BBL 6:2008). ”Cirka
hälften av bibliotekens böcker lånas (…) aldrig ut!”, understryker han. Ett sätt att
förändra denna situation vore att ”anpassa utbudet till efterfrågan.” (BBL 6:2008)
Att detta är en adekvat åtgärd är Dieselverkstaden ett bra exempel på, eftersom
man där ”under det första verksamhetsåret ökat sin utlåning med cirka 34 % och
antalet besök med cirka 30 %.” (BBL 6:2008) Som en metod för effektivisering
föreslår Wicén och Svenska Boklån en nätportal via vilken låntagarna kan beställa
böcker och få dem hemskickade till sig mot att de betalar fraktkostnaden. Wicén
tänker sig att flera kommuner sinsemellan samverkar kring en kollektiv portal,
som finansieras dels gemensamt av kommunerna, dels genom ”annonser på
portalen” (BBL 3:2008).
95Subitus Consulting AB och Svenska Boklån AB är svenska pendanger till LSSI (Library Systems &
Services), en privat aktör som arbetar för att driva Public Libraries i USA.
37
Det är mot detta resonemang som Barbro Borg argumenterar i två inlägg.
Bokleveranser via webbportaler är i själva verket en ineffektiv metod, menar hon,
då den ”är så personalkrävande”. Den skulle vrida klockan hundra år tillbaka, till
den tid då bibliotekens självbetjäning inte hunnit slå igenom. Dessutom skulle den
i Bibliotekslagen inskrivna gratisprincipen urholkas, eftersom låntagarna förväntas
stå för portot. Vidare skulle reklamfinansieringen vara oförenlig med
folkbibliotekets värdegrund så som denna kommer till uttryck i till exempel
folkbiblioteksmanifestet. Borg hänvisar inte uttryckligen till den passus i
manifestet som säger att bibliotekets samlingar och utbud inte skall vara ”föremål
för någon form av ideologisk, politisk eller religiös censur och inte heller för
kommersiella påtryckningar”.96 Ändå är det av allt att döma denna skrivelse hon
har i åtanke, när hon till Svenska Boklån ställer frågan om de tycker ”att det är en
god idé med bibliotekswebbsidor som bl a riktar sig till barn och ungdomar och
innehåller reklam” (BBL 5:2008). Slutligen ifrågasätter Borg att
bibliotekssamverkan är förenlig med den konkurrenssituation som en upphandling
medför: ”Konkurrens och samverkan är ofta oförenliga begrepp”, konstaterar hon
med hänvisning till egen erfarenhet. Förklaringen är att samverkan ”är en
långsiktig historia och vid privat biblioteksdrift är siktet kort: vi talar om
treårsavtal med eventuell förlängning om två år – och sedan en ny upphandling.”
(BBL 5:2008) I sista hand förutsätter även detta argument normativa
överväganden:
Detta handlar om solidaritet och ett gemensamt ansvarstagande för en god biblioteksservice i
hela landet och vinnare är befolkningen som helhet, inte alltid det enskilda biblioteket. Hur
tänker sig ett privat företag kunna leva upp till bibliotekslagens krav på samverkan och en
solidaritet som sträcker sig utanför den egna kommunens gränser och långt längre än en
avtalsperiod?
Förutom dessa invändningar, som alltså görs med hänvisning till värdegrunden,
finner Borg sakfel i Wicéns argumentation. Dieselverkstadens höjda besöks- och
utlåningsstatistik är inte en funktion av driftsformen; i stället beror den på
förvaltningsexpertis och höjda anslag, det vill säga samma faktorer som Ward
identifierar som centrala i sammanhanget och som även tidigare svenska
kommentatorer lyft fram i samband med upphandlingarna i Åre. Inte heller
Wicéns påstående att kostnaden per lån har ökat med 58 procent stämmer,
framhåller Borg, då kommunerna aldrig ”redovisat någon kostnad ’per lån’ utan
siffran står helt enkelt för bibliotekets totala driftskostnad utslaget på antalet lån.”
(BBL 6:2008)
96Om bibliotek på entreprenad (2011), s. 16.
38
Från Borgs synpunkt måste alltså Wicéns tes avvisas, eftersom alla de
argument som anförs till stöd för den är ohållbara eller irrelevanta. Borgs
argumentation presupponerar dessutom att den bibliotekssyn som Wicén
företräder är oacceptabel. I samband med granskningen av debatten i bis
återkommer jag till Borg och hennes egen syn på bibliotekets roll. Även hennes
uppfattning om avtalens roll kommer då att tydligare än här sättas i relief mot
tidigare forskning.
Debatten mellan Wicén och Borg illustrerar hur Svenska Boklån AB försöker
etablera ett samband mellan NPL och effektivisering av biblioteksverksamheten.
Som tidigare forskning (och även Borgs argument) indikerar, är argumentationen
för detta samband inte stark. Den förutsätter flera sakfel och osannolika
antaganden. Från Borgs synpunkt tillkommer även den graverande
omständigheten att Wicén bortser från normativa aspekter. Enligt Borg är därför
upphandling inte rätt sätt att förverkliga det hon identifierar som ”det självklara
önskemålet i alla offentliga verksamheter, att om möjligt kunna sänka kostnaderna
och samtidigt öka effektiviteten – med bibehållen kvalitet.” (BBL 5:2008)
Debatten mellan Borg och Wicén lämpar sig väl att studera i ett meningsteoretiskt
perspektiv.
Bildningsargument mot bibliotek på entreprenad
Till de kritiska rösterna i BBL ansluter sig även Staffan Engstrand, PR-
bibliotekarie på Solna Stadsbibliotek. Hans inlägg är unikt på så sätt att det
artikulerar ett implicit bildningsargument mot entreprenader. Engstrand resonerar
så här:
Tes Nej till entreprenader
Argument Biblioteket är en bildningsfrämjande institution
Stödargument 1 Biblioteket fungerar som kollektivt minne
Stödargument 2 Biblioteket ger villkor för serendipitet
Engstrands argumentation skiljer sig dessutom från de övrigas genom att den antar
formen av en personlig berättelse. Sysselsatt med att magasinera böcker fann
Engstrand en dag en essäsamling av Vilhelm Ekelund. Han började bläddra i
boken och tyckte sig snart vara förflyttad hundra år tillbaka i tiden, till det tidiga
1900-talets Berlin, där Ekelund satt och arbetade på en artikel om Edgar Allan
Poe, den text som Engstrand nu avnjöt i magasinet på Solna Stadsbibliotek. Detta
oväntade möte över tid och rum beskriver Engstrand som en ”hisnande känsla”.
Inlägget avslutas med en kommentar, som förklarar Engstrands motstånd mot
upphandlingar:
Nyfikenhet driver människan vidare. En anledning är att vi ständigt söker större förståelse för
oss själva. Denna kunskap finns såklart lagrad på olika platser, i nutid såväl som i historien vi
39
har bakom oss. Ett sätt att nå den är att utnyttja våra bibliotek. Om man sen kan driva ett
bibliotek i privat och vinstgivande syfte vill jag låta vara osagt. Eller rättare: det kanske beror
på hur man bestämmer sig för att själva ’vinsten’ ska se ut (BBL 01:2011).
Engstrands resonemang presupponerar alltså att upphandlingar medför att
efterfrågad litteratur prioriteras på bekostnad av ”smalare” litteratur och att
bibliotekens utbud därmed riskerar att bli mindre allsidiga och varierade. Samma
kritik framförs – som framgått – av Författarförbundet, men till skillnad från
Söderlund låter Engstrand i första hand bildningsbegreppet ligga till grund för sina
synpunkter. För samtliga entreprenadkritiker finns dock ett samband mellan
demokrati och bildning; det som ytligt skiljer dem åt är på vilken komponent i
biblioteksbegreppet som de lägger tyngdpunkten i sin argumentation.
bis om biblioteksentreprenader
Till grund för följande genomgång ligger fyra artiklar, nämligen Lennart
Wettmarks ”När blir illojal kulturpolitik konkurrens?” (bis #1 2005), Barbro
Borgs ”Fyra skäl för och ännu fler mot. Vad är ett bibliotek på entreprenad – och
kan det vara bra?” (bis #4 2007) och Lena Lundgrens båda inlägg ”Vad är ett
folkbibliotek?” (bis #2 2008) och ”Fyra skäl för att säga nej till entreprenader”
(bis #4 2010). Om artikelförfattarna bör sägas att Wettmark är styrelsesuppleant i
BiS och redaktör för tidskriften bis och att Lundgren är ordinarie styrelsemedlem i
BiS. Borg var vid tiden för artikelns tillkomst bibliotekschef i Solna.
I fråga om sammanhanget för artiklarnas tillkomst kan en skiljelinje dras
mellan Wettmark och de två andra aktörerna. Wettmarks artikel är skriven i en tid
då ”frågan om privatisering genom entreprenad” inte är ”särskilt het.” Det hot mot
folkbiblioteken som Wettmark trots allt ser orsakas av att ”kraven på biblioteken
ökar snabbare än de ekonomiska resurserna.” I ett politiskt klimat präglat av
marknadstänkande kan därför frågan om upphandlingar av folkbibliotek snabbt
aktualiseras på nytt, anser han.
Borgs och Lundgrens inlägg är tillkomna efter 2006 års val. I sitt inlägg talar
Borg om ”den politiska kantringen mot höger i senaste valet”, vilken gjort att flera
kommuner verkar ”ligga i startgroparna för att aktivt gå ut och söka alternativa
utförare av biblioteksverksamheten”. Denna högerkantring var bakgrunden till
Bis-seminariet ”Bibliotek – en privatsak?” på Bok- och Biblioteksmässan 2007,
där Borgs inlägg ursprungligen gjordes. Även Lundgren ser ”tecken på att
alternativa driftsformer (…) kommer att bli vanligare”, eftersom det i flera
borgerligt styrda kommuner (däribland Nacka) finns planer på att
konkurrensutsätta offentlig verksamhet. Hon pekar dessutom på den så kallade
utmanarrätten, en förutsättning för Subitus och Svenska Boklån AB.
40
Argumentation och rollprediceringar
Gemensamt för aktörerna är att de är motståndare till entreprenader. En noggrann
läsning av artiklarna visar att författarna underbygger sin tes med samma
huvudargument. Tydligast framkommer detta hos Lundgren, som i sitt inlägg
representerar BiS ståndpunkt (bis #4 2010). Grundstrukturen i hennes
argumentation ser ut så här:
Tes Nej till entreprenader
Argument Entreprenader försvagar bibliotekets demokratifrämjande roll
Stödargument 1 Det offentliga biblioteksnätverket bryts sönder
Stödargument 2 Mål- och resultatstyrningen skärps
Stödargument 3 Personalens rätt att kritisera verksamheten försvinner
I sin tidigare artikel med rubriken ”Vad är ett folkbibliotek?” (bis #2 2008) anför
Lundgren samma argument i frågeform. Frågorna ställs i samband med att hon
kommenterar den enkätundersökning som BiS gjorde 2007 i avsikt att besvara
frågan om antalet folkbibliotek som drivs i alternativa former ökat eller inte.
Lundgren frågar sig:
Får ett bibliotek se ut hur som helst? Hur går det med insynen, allsidigheten och neutraliteten
om bibliotek drivs på entreprenad? Hur blir det med samhällsansvaret,
medborgarengagemanget och demokratin? Vem tar ansvar för lokalsamlingen, servicen till
gamla, till dem med olika former av läshinder och andra olönsamma verksamheter? Kan det
väl fungerande nätverket biblioteken emellan, som förutsätter gemensamma åtaganden och
ansvars- och arbetsfördelning, bibehållas? Finns det längre något värde i folkbiblioteksidén?
Viktigt att betona är den fundamentala roll Lundgren tillskriver folkbiblioteket,
eftersom det är försvaret av denna roll som förklarar hennes (och BiS) motstånd
mot entreprenader. Som huvudargumentet visar, består bibliotekets roll i att
främja demokratin. Försvaret av det nationella biblioteksnätverket, omsorgen om
eftersatta grupper och avvisandet av mål- och resultatstyrning är i själva verket ett
försvar av demokratin. I motsats till denna demokratifrämjande roll lyfter
Lundgren fram ”männen bakom Subitus/Svenska Boklån”. För dem ”handlar
bibliotek uppenbarligen i första hand om distribution av böcker (…) Övriga
funktioner och roller som biblioteken har, berörs (sic!) de inte.” (bis #2 2008)
I sin argumentation för offentligt drivna folkbibliotek utgår Wettmark från den
”folkbiblioteksidé” som också Lundgren försvarar. Denna har sina rötter i ”de
gamla upplysningsidéerna om förnuft & rättvisa”, men den hotas idag av den
nyliberalt bestämda marknadsekonomin. Enligt Wettmark finns det en avgörande
skillnad mellan att se folkbiblioteket i ett marknadsperspektiv och att se det ”i ett
41
demokratiskt/kulturpolitiskt perspektiv.” (bis #1 2005) Orsaken är att dikotomins
båda led representerar två logiskt oförenliga rationaliteter.97 Denna motsättning
mellan demokrati och marknad har ökat på senare år i och med Sveriges
undertecknande av GATS-avtalet, som från Wettmarks synpunkt är ”en ny typ av
hot”. Han argumenterar följaktligen för att folkbiblioteket skall vara ”en public
serviceinstitution” och ”ett alternativ till marknaden”. Enligt Wettmark är det
närmast en fråga om legitimitet, för ”om vi inte utgör ett alternativ till marknaden
– hur skall vi då försvara vår existens?” I grunden tillordnar han biblioteket
samma roll som Lundgren:
Vårt bästa försvar är att intensivt diskutera och tydligt visa bibliotekets unika roll för att
utveckla demokrati, yttrandefrihet, kulturpolitik och social rättvisa (bis #1 2005).
Även Wettmark beskriver folkbibliotekets roll som demokratifrämjande. Enligt
den demokratisyn som Wettmark (och BiS) ansluter sig till är yttrandefrihet,
kulturpolitik och social rättvisa nödvändiga villkor för en utvecklad och
fungerande demokrati. I motsats härtill ställs ”marknaden”.
I likhet med Lundgren och Wettmark ser även Borg folkbiblioteket som ”en
fundamental del i byggandet av ett gemensamt starkt demokratiskt, kunskapstätt
samhälle”. I direkt anslutning till detta påpekande framhåller hon Unescos
folkbiblioteksmanifest som ett viktigt styrdokument.
Till skillnad från Lundgren och Wettmark presenterar Borg dock en mera
balanserad bild av frågan, då hon förutom sina egna sex skäl presenterar fyra
argument för entreprenader. De senare sammanfaller delvis med de argument som
prövas i Wards tidigare anförda studie. Enligt det första ”ideologiska” skälet
medför den offentliga sektorns systemfel ”ineffekivitet, slöseri och oförmåga att
tillgodose medborgarnas önskemål.” Enligt det andra skälet leder
konkurrensutsättning av offentlig verksamhet till ”lägre kostnader och
effektivitet”. Det är just dessa argument för NPL som Ward ifrågasätter, när han
relaterar eventuella vinster till höjda budgetanslag och förvaltningsexpertis.
Borgs egna argument sammanfaller i hög grad med de skäl mot entreprenad
som Lundgren och Wettmark anfört. De är alla stödargument till det överordnade
demokratiargumentet och lägger till Lundgrens tre stödargument följande tre skäl:
minskat kommunalt kulturpolitiskt inflytande, osäkerhet och instabilitet samt risk
för att kommunalt monopol ersätts av privat monopol. Beträffande det minskade
kulturpolitiska inflytandet anmärker Borg att det
täta och fortlöpande samtal som finns mellan ledande biblioteks/kulturtjänstemän och deras
politiker (som jag i alla fall är van vid) försvinner. En entreprenad följs inte upp mer än en
97Som synes erinrar Wettmarks synpunkt om Kann-Christensens & Andersens uppfattning.
42
gång årligen och det är avtalet som gäller – varken mer eller mindre. Och säkert kan
neutraliteten ifrågasättas, inte minst av biblioteksanvändarna när t ex en förening med en viss
ideologisk grund blir utförare av verksamheten (bis #4 2007).
I stort sett samma synpunkt dokumenteras av Midwinter & McVicar, som i sin
ovan anförda studie påpekar dels att ”Tendering arrangements would reduce the
flexibility to agree and alter contracts”, dels att upphandlingar också kan anses
förändra
the nature of the relationship between politicians, management and professional staff.
Management becomes the client, monitoring staff performance against contract, with a
subsequent reduction of flexibility and strategic choice because of the legalistic nature of the
contract.98
När Borg vidare talar om risken för osäkerhet och instabilitet, gäller det återigen
frågan om de treårskontrakt som ofta reglerar upphandlingar av kommunala
tjänster: ”Att driva ett bibliotek i tre år och sedan inte ha en aning om man får
fortsätta att driva verksamheten, det skapar osäkerhet och instabilitet.
Långsiktighet och kvalitet är begrepp som är tätt knutna till varandra”,
understryker Borg. Även detta argument förekommer i Midwinter och McVicars
intervjumaterial: ”Library departments possess a strong corporate identity which
binds staff to the ethos of the authority. An extension of contracting out would
reduce this organizational loyalty, to the detriment of the service.”99
Till sist bör det framhållas att Borg (i likhet med Lundgren) som ett argument
anför risken “för större fokus på kvantitet än kvalitet”. Det är upphandlingarnas
skärpta krav på mål- och resultatstyrning som befaras här, ett argument som även
Midwinter och McVicar dokumenterar.
Sammanfattning: debatten i fågelperspektiv
Av debatten i BBL och bis kan tills vidare följande slutsatser dras: det framgår att
entreprenadmotståndarna förankrar sin argumentation i ett etablerat
folkbibliotekskoncept. Ursprunget till detta söker Wettmark i ”de gamla
upplysningsidéerna om förnuft & rättvisa”; Borg hänvisar i stället till Unescos
folkbiblioteksmanifest, som i väsentliga avseenden kodifierar och för vidare delar
av Upplysningsarvet. Detta väl inarbetade bibliotekskoncept är anledningen till att
98Midwinter, A. & McVicar, M. (1993), s. 18. 99Midwinter, A. & McVicar, M. (1993), s. 18.
43
dessa aktörer lätt kan göra fylliga rollprediceringar. I huvudsak tillskriver de
biblioteket en demokratifrämjande uppgift.
Entreprenadanhängarna (som uteslutande förekommer i BBL) uppvisar större
variationer jämfört med motståndarna. Dieselverkstadens personal beskriver sig
som utmanare av det traditionella biblioteksbegreppet; det är dock oklart vilket
alternativt biblioteksbegrepp de företräder. Personalens strävan efter ”kundfokus”
och ”samarbete med kommersiella aktörer” låter i vilket fall som helst antyda
andra ideologiska utgångspunkter och därmed i förlängningen en annan syn på
demokrati, frihet och makt än motståndarna.
Exemplet Wallmark visar att försvaret av värdegrunden i teorin kan gå hand i
hand med en välvillig inställning till entreprenader. Wallmark försvarar viktiga
komponenter i det etablerade biblioteksbegreppet (biblioteket som bevarare av det
lokala kulturarvet), men får problem när han med hänvisning till den lokala
självstyrelsen i praktiken öppnar upp för en urholkning av värdegrunden.
Till skillnad från Wallmark anlägger Per Magnus Wicén (Svenska Boklån
AB) inga normativa perspektiv på biblioteksverksamheten. Wicéns syn på
biblioteket som ”en utlåningscentral” visar sig i praktiken innebära en
genomgripande kommersialisering av bibliotekets utbud och samlingar. Här är
brottet med det etablerade folkbiblioteksbegreppet iögonfallande.
Som framgått vilar aktörernas argumentation på vissa premisser. Dessa
premisser har att göra med olika syn på demokrati, bildning, frihet och makt. I ett
senare avsnitt gör jag ett försök att frilägga dessa premisser. Först skall dock något
sägas om debatten i ett meningsteoretiskt perspektiv.
Debatten i ett meningsteoretiskt perspektiv
Som utgångspunkt för en prövning av aktörernas argument inventeras och
kommenteras här först materialets rollprediceringar. Resultatet framgår av tabell 1
på sidan 44.
Rollprediceringarna i ett meningsteoretiskt perspektiv
Med undantag av Dieselverkstadens personal formulerar samtliga aktörer
rollprediceringar. Dieselverkstaden klargör inte vilken uppgift biblioteket har eller
bör ha. Dieselverkstadens argument för entreprenad har inte att göra med
biblioteksinstitutionens sanningsvillkor, det vill säga med frågan om vilka
nödvändiga materiella villkor som måste vara uppfyllda för att det skall vara
berättigat att klassificera en institution som ett folkbibliotek. Det är med andra ord
omöjligt att avgöra om Dieselverkstadens personal uppfyller Dummetts
manifesterbarhetskrav och därför blir frågan om meningsfulla prediceringar eller
inte meningslös i fallet Dieselverkstaden.
44
Tabell 1. Debattens rollprediceringar.
Aktör Singulärt uttryck Copula Predikat
Dieselverkstaden (entreprenörer, bibliotekarier)
Folkbiblioteket är
Borg (bibliotekarie) Folkbiblioteket är en allmänning baserad på kunskap och en demokratifrämjande institution
Författarförbundet Folkbiblioteket är
en motvikt till det kommersiella utbudet och marknadens kortsiktiga agerande
Wallmark (politiker) Folkbiblioteket är
ett lokalt rum som lyfter det egna lokala kulturarvet
Wicén (entreprenör) Folkbiblioteket är en utlåningscentral
Engstrand (bibliotekarie)
Folkbiblioteket är
en bildningsfrämjande institution
Lundgren (bibliotekarie, BiS)
Folkbiblioteket är
en demokratifrämjande institution
Wettmark (bibliotekarie, BiS)
Folkbiblioteket är
en publicservice-institution och ett alternativ till marknaden
Övriga aktörers rolltillskrivningar kan sägas uppvisa högst varierande grader av
meningsfullhet. Orsaken är att prediceringarna är ateoretiska satser, alltså satser
som bryter mot bivalensprincipen och alltså inte kan klassificeras som antingen
sanna eller falska. Utsagornas mening bestäms med andra ord av intentionala
kontexter och modaliteter. Ateoretiska satser är dock inte nödvändigtvis likvärdiga
med avseende på adekvans, något som förklarar deras varierande grad av
meningsfullhet. Att analysera dessa prediceringar är därför lika mycket en fråga
om pragmatik som om semantik.100
Adjektivet ”rolig” får exemplifiera detta förhållande. Det vore inadekvat att i
vardagslag använda adjektivet ”rolig” i betydelsen ”lugn”. Däremot var ”lugn”
den konventionella betydelsen av ordet i äldre nysvenska.101 Den som i dag i
100För en språkvetenskaplig kommentar till distinktionen mellan semantik och pragmatik och ett förslag till
arbetsdelning mellan de två disciplinerna, se Fant, L. (1990) ”On the Relevance of the Semantics/Pragmatics
Distinction”, s. 16-40. 101För etymologiska uppgifter om ordet ”rolig”, se Hellquist, E. (1980 [1922]), Svensk etymologisk ordbok
Andra bandet O-Ö, s. 839.
45
Sverige (låt säga av puritanska skäl) skulle börja använda ordet ”rolig” i den äldre
betydelse som ännu uppträder hos Stagnelius, skulle antagligen mötas med
oförståelse och irritation.102 Vad menar människan egentligen? Använder hon inte
ordet på alldeles fel sätt?
En liknande reaktion väcker utmanarna av det etablerade biblioteksbegreppet
hos sina antagonister. När Per Magnus Wicén klassificerar folkbiblioteket som ”en
utlåningscentral”, innebär det ett radikalt ifrågasättande av det konventionella
biblioteksbegrepp som artikuleras i Unescos manifest. Manifestets värdegrund är
den kontext som ger biblioteksbegreppet dess mening. Den marknadsbestämda
kontext som ger Wicéns biblioteksbegrepp dess mening är mycket olik den
normativt bestämda kontexten och förknippas vanligtvis inte med folkbibliotek.
När Wicén trots detta låter biblioteksbegreppets värde bestämmas av detta
sammanhang väcker det motstånd och förvirring.
Mot denna bakgrund är det rimligt att dra slutsatsen att
entreprenadmotståndarnas rollprediceringar besitter en jämförelsevis högre grad
av meningsfullhet. I detta fall är manifesterbarhetskravet relevant. I likhet med den
talare som år 2012 försöker använda ordet ”rolig” i betydelsen ”lugn”, avslöjar
den som beskriver folkbiblioteket som en ”utlåningscentral” en ofullständig
förståelse av biblioteksbegreppet och dess användning. Orsaken är att
”utlåningscentral” endast är en marginell betydelsekomponent i det konventionella
biblioteksbegrepp som Unescos manifest vittnar om.
Det nyss sagda sammanfattas i Dummetts tes att det är omöjligt ”att tala om
ett uttrycks mening som något annat och mer än ett korrelat till den kunskap som
talaren besitter i kraft av sin förståelse av uttrycket.”103 Exemplet Wicén illustrerar
att det konventionella biblioteksbegreppet i liten utsträckning överensstämmer
med den kunskap som Wicén besitter i kraft av sin förståelse av begreppet.
Entreprenadmotståndare som Borg, Lundgren och Wettmark visar tvärtom att det
konventionella biblioteksbegreppet i hög grad korrelerar med den kunskap som de
har i kraft av sin förståelse av begreppet. Konventionens roll får inte underskattas,
eftersom meningsfull språkanvändning bygger på en konventionalisering av
sanningsvillkoren hos de satser som genereras av språksystemet. Om förhållandet
mellan användning och konvention påpekar Collin & Guldmann:
Uttryckets mening är primär i förhållande till varje konkret användning och förklarar denna.
Detta är emellertid förenligt med att det historiskt sett är så att användningen kommer först
och konventionen först senare. Det som från början bara var en faktisk användning utvecklas
102Se t.ex. Stagnelius dikt ”Åsknatten”, vars femte strof inleds med raderna: ”Herden vilar/Roligt hos sin
brud.” Dikten återfinns i Samlade skrifter. Del 1. Lyriska dikter till 1818. Redigerade av Fredrik Böök
(1957), s. 102. 103Collin, F. & Guldmann, F. (2000 [1998]), s. 220.
46
till en norm för hur man korrekt använder vissa ord, och bestämmer därmed den faktiska
användningen.104
Den konventionalisering av folkbiblioteksbegreppet som förklarar
entreprenaddiskussionens meningsmotsättningar ägde rum under 1900-talets
första hälft och styr dagens debatt. En fråga som infinner sig är så klart om inte
själva ordet ”folkbibliotek” på samma sätt som ordet ”rolig” skulle kunna
överleva en betydelseförändring över tid, en förändring som kunde tänkas bli
resultatet av att utmanarna vann den kamp om ordets mening som debatten vittnar
om. En på sikt konventionaliserad omdefiniering av just folkbiblioteksbegreppet
framstår dock som problematisk; den skulle förutsätta en omdefiniering av flera av
de centrala betydelsekomponenter som ingår i begreppet, nämligen demokrati,
bildning och frihet. Frågan är om begreppet – och i förlängningen ordet
”folkbibliotek” – skulle tåla en sådan semantisk ”makeover”? Om problemets art
vittnar måhända de utmanare av det etablerade biblioteksbegreppet som i stället
för att tala om bibliotek föredrar ord som ”Infotek”, ”Mediatek” eller ”Idébutiker”.
Argumenten i ett meningsteoretiskt perspektiv
Rollprediceringarna förklarar aktörernas argumentation. En kommentar till
aktörernas argument nyanserar de slutsatser som kunnat dras av granskningen av
rollprediceringarna. I analysen av de senare togs ingen hänsyn till talhandlingarnas
olika nivåer. Här kommer dock hänsyn att tas till utsagornas illokutionära och
perlokutionära krafter. Först behandlas entreprenadanhängarnas argument, vilka
sedan sätts i relief mot motståndarnas argument.
Illokutionär kraft
Dieselverkstadens argument är att upphandlingar ger fler och bättre bibliotek. I
fråga om kraft är det ett löfte, alltså en kommisiv. Är då villkoren för meningsfulla
löften uppfyllda i detta fall? Det finns skäl att besvara frågan nekande. För det
första har Dieselverkstaden inga goda skäl att anta att löftet kan hållas. För det
andra lyckas personalen inte övertyga skeptiska iakttagare om att löftet är
realistiskt. För det tredje låter sig skeptikerna inte övertygas om att
Dieselverkstadens personal från början har trott att den skulle lyckas få eventuella
tvivlare att sätta tilltro till löftet.
Det första villkoret skall ses i relation till de utvärderingar som visar att
kreativitet och nytänkande inte är en funktion av själva driftsformen. Här bör
tilläggas att Dieselverkstaden lovat att förbättra verksamheten ”utan att för en
sekund göra avkall på gratisprincipen och medieurvalskriterier” (BBL 2:2006).
Citatet antyder att personalen vägt in värdegrundsfrågor i sitt resonemang. När
104Collin, F. & Guldmann, F. (2000 [1998]), s. 180.
47
Svanelid emellertid preciserar attributet ”bättre” genom att relatera det till
”kundfokus” och samarbete med ”kommersiella aktörer”, innebär det i praktiken
att hon råkar i konflikt med värdegrunden. Detta påtalas också av kritiker som till
exempel Barbro Borg (BBL 07:2007).
Det är också värdegrunden som förklarar att de två andra villkoren inte kan
anses vara uppfyllda. Exemplet Bolonassos visar detta. Hon ifrågasätter i sitt
inlägg Nackas prestationsbaserade ersättningssystem, som i kombination med
skärpt mål- och resultatstyrning lätt bidrar till ökad kommunal ojämlikhet. I själva
verket är Bolonassos (demokratiska) argument ett motargument till
Dieselverkstadens tredje stödargument, som säger att upphandlingar främjar
demokratiskt beslutsfattande. Bolonassos menar att den närmast
direktdemokratiska ståndpunkt som Dieselverkstaden intar – i kombination med
de gällande styrnings- och ersättningssystemen – lätt medför att resursstarka
användare prioriteras. En sådan utveckling är oförenlig med den demokratisyn
som ingår som en komponent i det konventionella biblioteksbegreppet.
Värdegrundens relevans framgår även av Nackalistans ifrågasättande av
Dieselverkstaden. Partiet förespråkar upphandlingar, då målet bör vara en
blandning av olika driftsformer. En upphandling får dock inte ”urholka
välfärden”, en reservation som föranleder Christina Ståldal, en av partiets
representanter, att fälla följande kommentar:
En förening eller privat anordnare ska i hög grad erbjuda något extra som man inte med egna
offentliga medel har kunnat erbjuda. I fallet Dieselverkstaden är jag ganska tveksam till om
det har funnits med i bedömningen. (BBL 2:2007)
Bolonassos och Nackalistan är alltså två exempel på aktörer som från delvis olika
utgångspunkter anför relevanta skäl för slutsatsen att Dieselverkstaden inte
uppfyller de båda senare framgångsvillkoren för löften.
Slutligen är Dieselverkstadens andra stödargument (förenklad byråkratisk
styrning) ytterligare en orsak till att löftets framgångsvillkor inte uppfylls. Som
Lindberg framhåller, är det viktigt att upphandlingens underlag och avtal noggrant
specificeras med avseende på vilka förpliktelser som åligger entreprenören.105 Till
dessa förpliktelser hör inte minst verksamhetens utvärdering. Till grund för
specificeringen bör bland annat folkbiblioteksmanifestet och Bibliotekslagen
ligga. Mot denna bakgrund är det osannolikt att upphandlingar skulle bidra till en
förenklad byråkratisk styrning.
Ett annat exempel på misslyckade talhandlingar är Nackapolitikernas löften
om att ”konkurrensutsättning och avreglering kan ge lägre priser och bättre
service”. En anledning till att detta effektiviseringsargument är osannolikt är att
105Om bibliotek på entreprenad (2011), s. 9.
48
Nacka kommun ännu inte hade följt upp och utvärderat Dieselverkstadens
verksamhet i början av 2011: ”Kulturnämnden har exempelvis inte en enda gång
under årens lopp begärt ut Dieselverkstadens årsredovisning”, påpekar BBL:s Åsa
Ekström (BBL 1:2011). En annan anledning till att löftet är tomt är att forskningen
inte kunnat visa på ett samband mellan driftsform och ökad effektivitet.106 Inte
heller för detta löfte kan alltså de tre framgångsvillkoren sägas vara uppfyllda.
Inte heller Wallmarks resonemang är övertygande. Han försvarar visserligen
delar av värdegrunden, men med tanke på hans orubbliga stöd för principen om
lokal självstyrelse är det svårt att se hur den senare skall kunna förenas med hans
direktiv angående vikten av att ”definiera vad som är kommunens uppgift (…) vad
gäller (…) böckerna.” Eftersom denna definition åläggs den enskilda kommunen
och inte skall regleras i enlighet med en nationell bibliotekspolitik, finns det en
risk att upphandlingar i praktiken kan komma att urholka värdegrunden. I
skolvärlden är ökad ojämlikhet eller brist på likvärdighet mellan kommuner en
dokumenterad konsekvens av decentraliseringen. Orsaken är då inte frånvaron av
centrala styrdokument; ojämlikheten beror i stället främst på det statliga
bidragssystemets utformning i kombination med mål- och resultatstyrning. I
bibliotekssammanhang blir dessa båda styrningsvillkor än mera problematiska, då,
som Lindberg noterar, biblioteksverksamheten ”i princip är oreglerad och vilar på
vad man nästan skulle kunna beskriva som sedvänja.”107
En tillstötande komplikation för Wallmark är dessutom att hans försvar av den
lokala självstyrelsen kan problematiseras mot bakgrund av den syn på demokrati
och bildning som ingår som beståndsdelar i bibliotekskonceptet. Till detta
återkommer jag.
Den mest lättanalyserade aktören i materialet är Wicén och Svenska Boklån
AB. De löften om effektivare bokdistribution genom upphandling som Wicén
utfärdar är tomma redan av det skälet att de bygger på sakfel. Borgs
tillbakavisande av idén om ett samband mellan privat drift och effektivisering i
form av höjd utlåningsstatistik och ökat öppethållande har, som påpekats, stöd i
forskningen. Utmärkande för Wicén är annars att han helt bortser från normativa
aspekter. Enligt Svenska Boklån är folkbibliotek detsamma som
kommersialiserade utlåningscentraler. Det säger Wicén själv. Samtidigt betonar
han att Svenska Boklån AB inte ”vill (…) biblioteken illa.” (BBL 3:2008) Det är
svårt att här inte associera till mannen som på varje fest – med glas i handen –
bedyrar att han inte har några alkoholproblem. Men även om Wicén – i likhet med
till exempel Dieselverkstadens personal eller Wallmark – hade tagit hänsyn till
värdegrundsfrågor, skulle hans löften inte ha varit framgångsrika. Erfarenheten
visar att mål- och resultatstyrning och prestationsbaserade ersättningssystem lätt
106Ward, R. C. (2007), s. 645. 107Om bibliotek på entreprenad (2011), s. 11.
49
medför att ”kvalitet” likställs med siffror på antal utlån och besökare. I likhet med
Svanelid pekar också Wicén på höjd utlåningsstatistik som en vinst utan att
problematisera siffrorna i relation till kvalitetsbegreppet och värdegrundsfrågan.
Den som på så sätt förbiser normativa synpunkter i samband med att
folkbiblioteket diskuteras inger knappast förtroende, något som också debatten
visar. Wicén och andra upphandlingsanhängare är därför fortfarande svaret
skyldiga på frågan hur privat drivna bibliotek skall ”kunna sänka kostnaderna och
samtidigt öka effektiviteten – med bibehållen kvalitet.” Detta var, som påpekats,
Borgs formulering av det ”självklara önskemålet i alla offentliga verksamheter”.
Perlokutionär kraft
På perlokutionär nivå når varken anhängarna eller motståndarna framgång med
sina utsagor. Det finns inga belägg i materialet för att någon aktör genom sin
argumentation lyckas övertyga sin antagonist. Måhända är det inte så förvånande,
eftersom aktörernas inställning i samtliga fall vilar på värderingar och därpå
grundade ideologiska uppfattningar.
En fråga som inställer sig är följaktligen: om nu alla aktörers talhandlingar är
misslyckade i det avseendet att ingen av dem lyckas övertyga sin motståndare – är
det då möjligt att värdera debatten i dess helhet? Frågan måste besvaras jakande.
Analysen så här långt visar att upphandlingsmotståndarna presenterar ett
meningsfullare försvar av sin ståndpunkt än upphandlingsanhängarna. Orsaken är
att anhängarna är skyldiga sina antagonister ett välgrundat svar på frågan hur de
tänker sig att privat drivna folkbibliotek skall kunna förverkliga de mål som de
enligt det konventionella bibliotekskonceptet är avsedda att förverkliga. Både
tidigare forskning och erfarenhet talar emot anhängarnas argument för att privat
drift är förenlig med ett bevarande av värdegrunden och – bör det tilläggas – i
förlängningen av folkbiblioteket självt. Från denna synpunkt är det rimligt att dra
slutsatsen att anhängarna misslyckas med sina talhandlingar i högre grad än
motståndarna.
Ovanstående synpunkter förklarar varför kommentaren till Wicéns argument
fick avsluta den meningsteoretiska analysen av debatten. Skälet till att
motståndarnas argument inte underkastas en systematisk talaktsteoretisk analys är
debattens karaktär. Den handlar om två saker: dels om folkbibliotekets uppgift,
dels om villkoren för fullgörandet av denna uppgift. Att som en del aktörer (till
exempel Wicén och i viss mån Dieselverkstadens personal) tömma
biblioteksbegreppet på dess konventionella mening är irrelevanta språkhandlingar.
Man talar egentligen inte längre om ”folkbiblioteket”, även om själva ordformen
bevaras. Upphandlingsvänliga aktörer som tvärtom anlägger normativa synpunkter
på verksamheten och argumenterar för att privat drift kan underlätta
värdegrundens förverkligande utför förvisso relevanta talhandlingar. Däremot
visar analysen att litet talar till dessa aktörers fördel. Deras argument ifrågasätts av
såväl erfarenhet som forskning. Därmed handlar diskussionen inte om huruvida
folkbiblioteket de facto fyller sin demokratifrämjande funktion. Den behandlar
50
frågan om det finns starka skäl för påståendet att privat drift är en adekvat lösning
på folkbibliotekets problem.
Sammanfattning av debatten i ett meningsteoretiskt
perspektiv
I grunden försvagas alltså anhängarnas argumentation av att dessa inte redogör för
hur villkoren för privat biblioteksdrift skall kunna jämkas samman med de
förutsättningar för biblioteksdrift som ges av värdegrunden och som ingår som
komponenter i det konventionella biblioteksbegreppet. En relevant fråga är
naturligtvis varför normativa överväganden i så liten utsträckning problematiseras
i anhängarnas argumentation. Att upphandlingsförespråkare som Dieselverkstaden
och Svenska Boklån AB tar det etablerade bibliotekskonceptet för givet och att
avsikten är att förbättra verksamheten på grundval av detta är knappast en
närliggande slutsats; Dieselverkstaden utmanar öppet biblioteksbegreppet och
Wicén försvarar det av allt att döma inte. Är det i stället så – kan man fråga sig –
att anhängarna undviker att i alltför starka och preciserade ordalag ifrågasätta
folkbibliotekets traditionella roll, därför att de på så sätt lättare anser sig kunna nå
sina mål? När Wicén betonar att Svenska Boklån AB inte vill biblioteken illa,
samtidigt som hans bibliotekskoncept står i skarp kontrast till den konventionella
biblioteksidén, exemplifierar han en motsägelse som möjligtvis kan ses som ett
uttryck för en allmänmänsklig strävan att utnyttja konventionen för att uppnå egna
mål. I följande avsnitt om debattens premisser ger jag en rimlig förklaring till
frånvaron av normativa överväganden i upphandlingsanhängarnas argumentation.
Debattens premisser: demokrati, bildning, frihet och makt
Det konventionella biblioteksbegreppet spelar alltså en viktig roll i debatten. Detta
bibliotekskoncept är en referenspunkt för aktörernas resonemang och förklarar
meningsmotsättningarna. Det konventionella biblioteksbegreppets innebörd
fångas i upphandlingsmotståndarnas syn på folkbiblioteket som en
demokratifrämjande institution. Samma rolltillskrivning ligger till grund för
Joacim Hanssons resonemang i Det lokala folkbiblioteket – förändringar under
hundra år. I denna lilla skrift beskriver Hansson ”folkbibliotekens särart som
demokratibefrämjande institutioner”.108 Det är också den syn som Unescos
folkbiblioteksmanifest vilar på.
108Hansson, J. (2005), s. 12.
51
I detta avsnitt relaterar jag folkbiblioteksmanifestet till debatten i ett försök att
frilägga premisserna för aktörernas argumentation. Det innebär att de abstrakta
begreppen demokrati, bildning och frihet konkretiseras. Också Lukes maktbegrepp
blir nu relevant för diskussionen. Dessa begrepp är mångtydiga och hänger
inbördes samman med varandra. Jag inleder med en presentation av
folkbiblioteksmanifestet; som ytterligare en bakgrund till analysen av premisserna
fästs sedan uppmärksamheten på folkbibliotekets framväxt och utveckling.
Unescos folkbiblioteksmanifest 1994 [1949]
I folkbiblioteksmanifestet stipuleras att biblioteket skall tillgängliggöra all slags
kunskap och information för sina användare. Vidare fastslår manifestet att
bibliotekets bestånd inte skall vara ”föremål för någon form av ideologisk, politisk
eller religiös censur och inte heller för kommersiella påtryckningar”. En tredje
central punkt är principen om avgiftsfrihet. I anslutning till dessa övergripande
formuleringar bör det påpekas att Bibliotekslagen inte nämner något om censur
och kommersiella påtryckningar. Inte desto mindre, noterar Lindberg, ”kan man
nog ändå med fog säga att svensk bibliotekslagstiftning vilar på
folkbiblioteksmanifestet.”109
I anslutning till Lindbergs påpekanden är det motiverat att uppmärksamma
manifestets värdegrund, som formuleras i inledningen. Nedan återges manifestets
inledning i sin helhet:
Frihet, välfärd, samhällelig och personlig utveckling är grundläggande mänskliga värden. De
kan bara förverkligas genom välinformerade medborgare med möjlighet att utöva sina
demokratiska rättigheter och därigenom spela en aktiv roll i samhällslivet. Medborgarnas egna
deltagande i utvecklingen av demokratin är beroende av en fullgod utbildning samt en fri och
obegränsad tillgång till kunskap, tankar, kultur och information.
Folkbiblioteket som lokalt kunskapscentrum utgör en grundförutsättning för ett livslångt
lärande, ett självständigt ställningstagande och en kulturell utveckling för den enskilde och för
olika grupper i samhället.
Unesco uttrycker i detta manifest sin tilltro till folkbiblioteket som en levande kraft för
främjandet av utbildning, kultur och information och som en viktig drivkraft i strävan efter
fred och andlig utveckling. Unesco uppmanar därför stat, landsting och kommuner att stödja
och att aktivt medverka i en utveckling av folkbiblioteksväsendet.110
Det är ingen förhastad slutsats att de tre begreppen frihet, utveckling och
demokrati tillsammans är det nav kring vilket manifestets inledning rör sig och att
de bildar kärnan i dess värdegrund. Texten ger också en antydan om hur dessa tre
109Om bibliotek på entreprenad (2011), s. 10. 110Om bibliotek på entreprenad (2011), s. 11.
52
begrepp skall förstås, eftersom den fogar vissa attribut till dem. I syfte att koppla
ett helhetsgrepp om frågan skall här först inflikas några ord om folkbibliotekens
framväxt och utveckling i Sverige och övriga Norden.
Folkbibliotekens framväxt och utveckling
Av de samlade bidragen i antologin Library Spirit in the Nordic and Baltic
Countries ges en tydlig bild av folkbibliotekens framväxt och utveckling sedan
1800-talet. Några huvudlinjer i utvecklingen är:
· Övergång från filantropiska läsesällskap till offentliga folkbibliotek (folkupplysning).
· USA fungerar som modell och förebild.
· Utveckling mot ett standardiserat och enhetligt bibliotekssystem.
· Verksamheten ges starka demokratiska bevekelsegrunder; biblioteket tillskrivs i viss
utsträckning en instrumentell roll och relateras till utbildningssektorn.
· Övergången från öronmärkta statsbidrag till ”klumpsumme-bidrag”, eventuellt med
uppgående i en mer allmän kultur-, fritids- eller utbildningsnämnd.
· Bibliotekariekåren professionaliseras genom gemensam utbildning och uppslutning
bakom en gemensam värdegrund.111
Som synes överensstämmer bilden på ett par punkter med upphandlingsdebatten.
Värdegrunden och decentraliseringen är viktiga steg i utvecklingen. Därmed
bekräftar denna bild i komprimerad form debattens konfliktmönster.
Vad utvecklingen i Sverige beträffar har denna analyserats på ett förtjänstfullt
sätt av Magnus Torstensson. Utan att det uttryckligen framgår visar Torstensson i
ett av antologins bidrag hur den så kallade folkbiblioteksfrågan är nära relaterad
till den liberaldemokratiska traditionens utveckling under 1800- och början av
1900-talet. 1905 års riksdagsbeslut om årliga statliga biblioteksbidrag är mycket
viktigt. Detta beslut återspeglar den (då som nu) livliga debatten om förhållandet
mellan stat och civilsamhälle. I det tidigare liberaldemokratiska tänkandet (i
Sverige företrätt av Boström) räknades kommunen till den privata sektorn; i och
med 1905 års beslut blir kommunala angelägenheter föremål för politiskt
beslutsfattande och – i förlängningen – underställda demokratisk kontroll.112
Om ”folkbibliotekets” fortsatta utveckling under 1900-talet bör sägas att det
med tiden kom att uppgå i det allmänna biblioteksväsendet. Samma sak gällde de
flesta arbetarbibliotek och ABF:s studiecirkelsbibliotek, vilka – i likhet med
”folkbiblioteken” – slogs ihop med det nya allmänna (folk-) biblioteksväsendet.
111Library Spirit in the Nordic and Baltic Countries. Historical Perspectives (2009). Edited by Martin
Dyrbye, Ilkka Mäkinen, Tiiu Reimo and Magnus Torstensson. Tampere: Hibolire. 112Torstensson, M. (2009) ”Library Spirit in Sweden – Two Missionary Phases” i Library Spirit in the Nordic
and Baltic Countries. Historical Perspectives, s. 81. Se även Torstenssons bidrag i Det siviliserte
informasjonssamfunn. Folkebibliotekenes rolle ved inngangen til en digital tid, s. 142 ff.
53
Denna utveckling kan, som Torstensson påpekar, ses som ett uttryck för
välfärdsstatens klassutjämnande politik.113
Mellan 1950 och 1970 infaller folkbibliotekens ”guldålder”, som
sammanfaller med kulmen för den socialdemokratiska välfärdsstaten. Ett faktum
var dock att den ekonomiska klassutjämningen inte åtföljdes av en motsvarande
kulturell utjämning. Även folkbiblioteken blev, som Torstensson noterar, alltmer
medelklassens bibliotek.114 Det är mot denna bakgrund man bör se 1974 års
kulturpolitiska mål. I dessa framhålls att kulturpolitiken skall bidra till att skapa
verkliga förutsättningar för individer att använda den grundlagsfästa
yttrandefriheten; kulturpolitiken skall också bidra till att motverka
”kommersialismens negativa verkningar”. Den underliggande motiveringen till
dessa (och övriga) mål sammanfattar Torstensson så här:
It was a matter of democracy that everyone in society could get the necessary knowledge and
cultural experience to take part in political, social and cultural development.115
I själva verket är det samma demokratiska motiveringsprincip som ligger till
grund för Unescos manifest och som förutsätts av den svenska Bibliotekslagen.
Efter att ha hamnat i skymundan under 1980-talet aktualiserades
demokratibegreppet i 1990-talets biblioteksdebatt; ett uttryck för detta var att
Svensk Biblioteksförening mot decenniets slut tillsatte en ”Demokratigrupp” med
uppgift att tydliggöra och betona bibliotekets roll i den demokratiska processen.116
Bakgrunden till denna nyväckta demokratidebatt var de föregående ekonomiska
krisåren och, som Torstensson påpekar, en känsla av att ”the traditional values of
public libraries were threatened in Sweden.”117
Efter denna rekapitulation av folkbibliotekets utveckling är det nu dags att
närmare granska debattens premisser. I centrum står liberaldemokratin.
Demokrati, bildning och frihet
Utmärkande för samtliga aktörer i debatten är att de argumenterar med
utgångspunkt i eller påverkade av den liberaldemokratiska traditionen. Det gäller
även bis-aktörerna. Det senare kan förvåna, men faktum är att i materialet har jag
inte kunnat identifiera några synpunkter gjorda av bis-medlemmar som kan tolkas
som ”marxska”, ”marxistiska” eller ”socialistiska”.118
113Torstensson, M. (2009), s. 86. 114Torstensson, M. (2009), s. 87. 115Torstensson, M. (2009), s. 88. 116Torstensson, M. (2009), s. 91. 117Torstensson, M. (2009), s. 91. 118En förklaring till detta kan vara att det i debatten i första hand handlar om att bilda front mot vad som
uppfattas som en gemensam fiende, och längs den linjen kan såväl socialistiska som icke-socialistiska
försvarare av offentligt drivna bibliotek samlas. Den gemensamma ideologiska plattform som
54
I sin moderna form går liberaldemokratin tillbaka på John Stuart Mill. Som
Held visar, förespråkar Mill en ”utvecklande demokrati”, något som skiljer honom
från hans föregångare inom den liberaldemokratiska traditionen, som i stället
representerar en ”beskyddande demokrati”.119 I följande precisering av
demokratibegreppet visar Sven-Eric Liedman på skillnaden mellan beskyddande
och utvecklande demokrati:
Med demokrati kan man åsyfta en bestämd politisk form, men man kan också mena ett
system, där människorna oavsett samhällsställning inte bara formellt utan också faktiskt har ett
avgörande inflytande över beslut och åtgärder, och där de likaledes faktiskt har en vittgående
frihet. Den demokratiska överideologin kan alltså ha ett grundare eller djupare innehåll; och ju
djupare den fattas, desto mer partiskiljande måste den också bli.120
Liberaldemokratin är alltså en samlingsbeteckning för två olika liberala riktningar,
som representerar två olika sätt att se på demokrati. Den beskyddande demokratin
förknippas med det som kallats ”Manchester-” eller ”laissez-faire-liberalismen”,
medan den utvecklande demokratin förknippas med socialliberalismen. Mill är
”socialliberalismens förste store företrädare”.121
Som Held framhåller, är dock Mills tankar om demokratin öppna för
tolkningar. I synnerhet två tolkningar är här av intresse. För det första (säger Held)
”förebådar Mills försvar av en fri marknadsekonomi och minimal statlig
inblandning senare ’nyliberala’ idéer”.122 Nyliberalismens demokratisyn kallar
Held ”lagstyrd demokrati”. Även om denna är en ”teoretisk variant” av
beskyddande demokrati, löper alltså påverkanstrådar mellan vissa komponenter i
Mills demokratikoncept och den lagstyrda demokratin. För det andra (fortsätter
Held) kan en del av Mills ”idéer användas för att rättfärdiga en ’reformistisk’ eller
’interventionistisk’ politik.” När Mill ses som företrädare för socialliberalism och
utvecklande demokrati, läggs tyngdpunkten på denna senare tolkning, som
sammanfaller med Liedmans definition. Enligt detta synsätt skall (som Held
påpekar) staten aktivt
trygga människors rättigheter och stifta lagar för att förbättra kvinnors ställning och skydda
olika grupper som exempelvis etniska minoriteter. Om vi dessutom tar Mills frihetsprincip på
allvar, det vill säga undersöker under vilka omständigheter det skulle vara berättigat att
ingripa politiskt för att förhindra att folk kommer till ’skada’, så har vi åtminstone ett
liberaldemokratin tillhandahåller är så att säga given och ideologiska tvister i övrigt biläggs tills vidare i
stridens hetta. 119Held, D. (2005 [1987]), s. 292. 120Liedman, S.-E. (1997 [1972]) Från Platon till kommunismens fall. De politiska idéernas historia, s. 278.
Se även Liedman, S.-E. (1997) I skuggan av framtiden. Modernitetens idéhistoria, s. 422 ff. 121Liedman, S.-E. (1997 [1972]), s. 170. 122Held (2005 [1987]), s. 150.
55
argument för en fullfjädrad ’socialdemokratisk’ politik. Arbetsmiljölagstiftning, allmän
hälsovård och socialunderstöd (i själva verket välfärdsstatens alla åtaganden under det tidiga
1900-talet) skulle kunna räknas till statens legitima handlingsområde för att förebygga skada.
[---] Samtidigt som han otvetydigt insåg att privat egendom skulle och borde utgöra den
dominerande egendomsformen under överskådlig framtid, föreslog han experiment med olika
ägarformer för att finna den bästa formen för ’mänsklighetens framåtskridande’. (…)
Sammantagna kan dessa åsikter tolkas som den tidigaste formuleringen av idén om en
interventionistisk välfärdsstat och blandekonomi.123
Till dessa synpunkter kan tilläggas att skillnaden mellan det Held kallar en
”fullfjädrad ’socialdemokratisk’ politik” och socialliberalism i praktiken ofta är
liten. Boréus ger följande definitioner av dessa båda ideologier, som hon i ett
försök att avgränsa från nyliberalismen för till ”vänsterideologierna”:
Socialliberalism är föreställningen att det kapitalistiska samhället bör bestå, men marknaden
inte tillåtas stå för hela fördelningen. Med hjälp av skattefinansierad offentlig verksamhet
strävar man efter att forma samhället så att klasskillnaderna blir små och varje invånare får en
dräglig levnadsstandard, oavsett förmåga. Skillnaden mot klassisk socialdemokrati är att
socialliberalismen eftersträvar ett balanserat samhälle där produktionsmedlen i stor
utsträckning fortfarande är privatägda och marknadsekonomin ses som grunden för välstånd,
medan klassisk socialdemokrati alltså på lång sikt eftersträvar socialism.124
För att ytterligare belysa Mills mångförgrenade arv kan det påpekas att han även
givit impulser till den demokratimodell som Held kallar ”deltagardemokrati”.
Denna har sina rötter i 1960- och 70-talens nymarxistiska vänstervåg och är den
demokratisyn som BiS i sitt program av allt att döma ansluter sig till. Skillnaderna
mellan utvecklande demokrati i socialliberal och socialdemokratisk tappning och
deltagardemokrati skall här inte överdrivas. I sin redogörelse för utvecklande
demokrati förknippar Liedman med denna vissa drag som även är typiska för
deltagardemokrati. Om utvecklande demokrati skriver Liedman att dess
”möjligheter beror på (…) medborgarnas aktiva deltagande i det politiska livet.
Deras inflytande skall helst också gälla arbetslivet och de ekonomiska
förhållandena i samhället.”125 Den senare punkten förekommer inte i Helds
beskrivning av utvecklande demokrati, men däremot i hans redogörelse för
deltagardemokratins kännetecken: ”Medborgarna deltar direkt i styret av
samhällets nyckelinstitutioner, däribland arbetsplatser och lokala gemenskaper.”126
Om man ser till Helds motiveringsprinciper för dessa båda demokratimodeller, är
123Held (2005 [1987]), s. 150 f. 124Boréus, K. (1994), s. 101. 125Liedman, S.-E. (2002 [2001]), s. 341. 126Held, D. (2005 [1987]), s. 336.
56
det uppenbart att de i stort sett sammanfaller. En rimlig slutsats är att
deltagardemokratin representerar en radikalare variant av utvecklande demokrati,
eftersom dess mål är att låta fler områden av civilsamhället bli föremål för
demokratisk kontroll.
Det är på den socialliberala tolkningen av Mills demokratibegrepp som
Unescos folkbiblioteksmanifest bygger. En jämförelse mellan följande passus ur
manifestet och Helds motiveringsprinciper för utvecklande demokrati ger
tillräckligt stöd för påståendet. I manifestet fastslås alltså att
Frihet, välfärd, samhällelig och personlig utveckling är grundläggande mänskliga värden. De
kan bara förverkligas genom välinformerade medborgare med möjlighet att utöva sina
demokratiska rättigheter och därigenom spela en aktiv roll i samhällslivet. Medborgarnas egna
deltagande i utvecklingen av demokratin är beroende av en fullgod utbildning samt en fri och
obegränsad tillgång till kunskap, tankar, kultur och information.
Enligt motiveringsprinciperna för utvecklande demokrati är
Deltagande i det politiska livet (…) nödvändigt inte bara för skyddet av individernas
intressen, utan också för bildandet av en kunnig och engagerad medborgarkår. Politiskt
engagemang är väsentligt för det ’högsta och harmoniska’ utvecklandet av individens
förmågor.127
Innebörden av manifestets och Helds karakteristik är alltså att demokratins
utveckling förutsätter att medborgarna aktivt deltar i samhällslivet. Medborgarnas
aktiva deltagande i samhällslivet förutsätter i sin tur ”fri och obegränsad tillgång
till kunskap, tankar, kultur och information”. Omvänt förutsätter personlig
utveckling individens aktiva deltagande i samhällslivet. Personlig och samhällelig
utveckling är med andra ord två sidor av samma mynt. I manifestet betonas
dessutom uttryckligen bibliotekets centrala roll för demokratins utveckling.
Citaten handlar dock lika mycket om bildning som om demokrati. I sin bok
Bildning i vår tid pekar Bernt Gustavsson på sambandet mellan demokrati och
bildning. Han påpekar att demokratin ”förutsätter bildning i den meningen att
människor ges möjligheten att fritt söka kunskap och på dess grundval
självständigt ta ställning och sedan handla i enlighet därmed.”128 Gustavssons ord
sammanfattar kärnan i folkbiblioteksmanifestet och (den utvecklande)
liberaldemokratin.
Bildningsbegreppet har en lång historia. Som Gustavsson framhåller, finns det
emellertid ett grundläggande bildningsbegrepp, som uppträder genom historien
127Held, D. (2005 (1987]), s.154. 128Gustavsson, B. (1996), s. 22. För synen på bildning som villkor för (utvecklande) demokrati, se även
Liedman, S.-E. (1997), s. 231 f.
57
och tar sig olika uttryck. Det väsentliga i denna bildningstanke ryms i det
metaforiska ordparet ”utfärd” och ”återkomst”. Med utgångspunkt i Gadamers
hermeneutik beskriver Gustavsson bildning som en relation mellan det bekanta
och det obekanta, vilka i den ”ständigt fortgående” bildningsprocessen ömsesidigt
påverkar varandra. Den underliggande bilden för denna idé är den hermeneutiska
spiralen. Närmare bestämt innebär denna rörelse att människan med utgångspunkt
i sin egen vardagsvärld öppnar sig för det som är olikt henne själv. Detta
förutsätter ”solidaritet” – ”en känsla för det gemensamma” – och leder i nästa steg
till att individen återvänder till sig själv, påverkad av mötet med ”det främmande”,
som nu blivit en del av den egna livsvärlden och alltså inte längre är främmande.129
Det är denna i grunden tolkande rörelse som antyds i folkbiblioteksmanifestets tal
om ”samhällelig och personlig utveckling” och som där ses som ett grundläggande
mänskligt värde. Att utveckling beskrivs som ett ”grundläggande” mänskligt värde
beror på att ”bildning inte bara är ett sätt att veta, utan också ett sätt att vara”.130
Tilläggas bör att bildning från denna synpunkt är en ”kunskapsform”. Det som
bildningen utvecklar hos människan är fronesis, det vill säga ”praktisk klokhet”.
Att en människa utvecklar praktisk klokhet innebär att hon lever i enlighet med
sitt omdömes bud. Denna kunskapsform skiljer sig därmed från såväl teknisk-
instrumentell kunskap som teoretisk kunskap. Den är, som Gustavsson påpekar,
”knuten till konkreta mänskliga situationer” och består i att ”i varje särskilt fall
kunna avgöra vad som är ett riktigt sätt att handla.”131 I följande passus
sammanfattar Gustavsson bildningstanken, samtidigt som han visar på sambandet
mellan (utvecklande) demokrati och bildning:
Bildning blir betraktad i ett demokratiskt perspektiv, en fråga om (…) att med utgångspunkt
från sin egen gemenskap överskrida dess begränsningar för att se den i relation till andra
gemenskaper och därmed i sin förlängning se sin egen på ett nytt och annorlunda sätt.132
Gustavsson behandlar inte explicit folkbiblioteket i sin analys. Implicit berör han
dock bibliotekets roll, när han talar om det fria kunskapssökandet som ett av
bildningens och demokratins villkor. I själva verket snuddar han vid en av
upphandlingsdebattens brännande frågor, då han nämner en annan av demokratins
förutsättningar. Bildning och demokrati, påpekar han,
försiggår till sina väsentliga delar i det civila samhället. Men båda behöver statliga garantier
för att kunna upprätthållas och utvecklas. Distributionen av rättvis fördelning sker inte med
129Gustavsson, B. (1996), s. 48 ff. 130Gustavsson, B. (1996), s. 51. Se även Liedman, S.-E. (2002 [2001]), s. 323; 328 ff. 131Gustavsson, B. (1996), s. 51. 132Gustavsson, B. (1996), s. 214.
58
automatik eller genom dolda mekanismer hos en fri marknad – den sker till följd av
gemensamma mänskliga beslut som rör gemensamma angelägenheter.133
Gustavsson framför här en synpunkt som ligger nära upphandlingsmotståndarnas
kritik av marknadsorienterad bibliotekspolitik. Yttrandet underförstår att
avsaknaden av en nationell bibliotekspolitik är ett problem.
Om upphandlingsmotståndarna representerar det socialliberala inslaget i
liberaldemokratisk tradition, så gäller för anhängarna att de ansluter sig till den
beskyddande demokratin, vars arvtagare i dag alltså är den lagstyrda demokrati
som företräds av neoliberalismen. Idéhistoriskt ansluter sig därför
upphandlingsanhängarna i väsentlig grad till en äldre demokratisk tradition än sina
motståndare.
Innan jag återknyter till debatten och mot bakgrund av den
liberaldemokratiska traditionen tillämpar Lukes maktbegrepp på aktörernas
resonemang, skall frihetsbegreppet preciseras. Liedman gör följande distinktion
mellan ett ”negativt” och ett ”positivt” frihetsbegrepp:
Man kan i hela den moderna politiska idéhistorien skilja mellan två frihetsbegrepp, ett
negativt och ett positivt. Enligt det negativa innebär frihet frånvaron av yttre tvång, av påbud
och lagar. Enligt det positiva frihetsbegreppet innebär frihet den reella möjligheten att
utveckla anlag och fallenheter, något som kan kräva olika typer av påbud och lagar.134
Den negativa friheten förespråkas av neoliberaler och är relaterad till lagstyrd
demokrati; den positiva friheten försvaras av socialliberaler, socialdemokrater och
andra företrädare för det som Boréus kallar ”vänsterideologier”. Utvecklande
demokrati är alltså förenad med ett positivt frihetsbegrepp. Som redogörelsen för
Lukes maktteori visar, överensstämmer negativ och positiv frihet med de
minimala- respektive icke-minimala frihetsuppfattningarna.135 Det är nu tid att
återuppta bekantskapen med Lukes maktbegrepp.
Debatten i ett maktteoretiskt perspektiv
Lukes maktbegrepp kan med fördel tillämpas på analysen av den
liberaldemokratiska traditionens betydelse för upphandlingsdebatten. Mot den
utvecklande demokratin svarar den aspekt på potestasbegreppet som består i
positiv intressepåverkan. Med andra ord förespråkar upphandlingsmotståndarna
det Lukes kallar ”omgestaltande makt”, alltså makt som verkar till människors
fördel. De ansluter sig följaktligen till en objektiv intresseuppfattning och en
133Gustavsson, B. (1996), s. 214. 134Liedman, S.-E. (1997 [1972]), s. 267. 135Lukes skiljer dock inte mellan olika slags liberalism. Han förknippar negativ frihet med en liberal tradition
och avser då av allt att döma Manchester-liberalismen, vars arvtagare i dag är neoliberalismen.
59
positiv (eller icke-minimal) frihetssyn. Dominans innebär att människors
möjligheter att fungera på ett sant mänskligt sätt begränsas.
Utmärkande för den beskyddande demokratins anhängare är att de tar avstånd
från den omgestaltande maktens positiva intressepåverkan. Tydligast
exemplifierar Wicén (Svenska Boklån AB) denna ståndpunkt, men den kan också
avläsas i de övriga upphandlingsmotståndarnas argumentation. Ur denna
synvinkel ses maktutövning i princip som något förkastligt. Orsaken är att den
beskyddande demokratin förutsätter ett subjektivt intressebegrepp och en negativ
(eller minimal) frihetssyn. I det följande ger jag exempel ur debatten som visar hur
dessa olika sätt att se på makt kan ta sig uttryck. I och med detta riktas också
uppmärksamheten mot användaren.
Upphandlingsmotståndarnas argumentation
Företrädarna för utvecklande demokrati betonar bibliotekets roll som villkor för
den delaktighet som demokratin förutsätter. För att biblioteket skall kunna spela
denna roll krävs att dess utbud och samlingar är allsidiga och varierade och att de
uppfyller vissa kvalitetskrav.136 Dessa krav förutsätter statliga regleringar. Den
svenska Bibliotekslagen är ett exempel på en sådan reglerande instans, som fyller
en kulturpolitisk funktion. I lagen fastslås att alla medborgare – ”till främjande av
intresse för läsning och litteratur, information, upplysning och utbildning samt
kulturell verksamhet i övrigt” – skall ha tillgång till ett folkbibliotek i sin
hemkommun. Vidare fastslås att folkbiblioteken skall samverka på så sätt att ett
nationellt biblioteksnätverk säkerställs. Biblioteken skall också särskilt
uppmärksamma grupper med särskilda behov, till exempel funktionshindrade,
invandrare och andra minoriteter. Avgiftsprincipen fastslås också. Bibliotekslagen
är därför – i likhet med den samlade nationella kulturpolitiken – ett uttryck för
omgestaltande makt. Avsikten med lagen är att garantera alla medborgares fria
tillgång till bibliotekens samlingar och utbud. På så sätt ges varje medborgare
verkliga möjligheter till personlig utveckling och aktivt deltagande i samhällslivet.
Därmed utvecklas också demokratin.
Bibliotekslagen presupponerar alltså en objektiv och reformistisk
intresseuppfattning, eftersom den är avsedd att reglera de nödvändiga villkoren för
”människors välfärd”. De villkor det handlar om är i första hand ”rättigheter”,
”friheter” och ”möjligheter”, även om det inte kan uteslutas att även ”hälsa” ingår
bland dessa villkor. Samtidigt implicerar lagen en positiv (icke-minimal)
frihetsuppfattning, då den försvarar synen på människan som ett mål och inte som
ett medel. Ett människovärdigt liv förutsätter att individer självständigt använder
sitt förnuft och tillsammans med andra utvecklar sitt praktisk-etiska förnuft
136Kvalitetskravet återfinns – i likhet med kravet på frihet från kommersiella påtryckningar – uttryckligen i
Unescos manifest. De är dock inte inskrivna i Bibliotekslagen.
60
(fronesis). Detta är den grundsyn som Bibliotekslagen – i formuleringar som
påminner om dem i Unescos manifest – artikulerar.
Ett exempel på försvar av omgestaltande makt ger Lundgren. Enligt henne är
upphandlingar ett hot mot demokratin, eftersom de riskerar att bryta sönder det
nationella nätverket: ”Bibliotekens samverkan är nödvändig utifrån ett
demokratiskt perspektiv. Den ger alla människor samma tillgång till
biblioteksresurserna och människor som bor i mindre tättbefolkade områden och
distansstuderande är exempelvis grupper som har stor nytta av samarbetet.” (bis
#4 2010) Samma argument anförs av Wettmark, som beskriver biblioteken som
kulturpolitiska institutioner med ett public serviceuppdrag.
Ett annat exempel på försvar av omgestaltande makt är Bolonassos
resonemang. Hon berör i första hand upphandlingarnas konsekvenser för
verksamhetens styrning. Resultatstyrning utmärker förvisso redan offentligt drivna
verksamheter; dock finns det starka skäl att anta att upphandlingarnas skärpta krav
på resultatstyrning medför att resursstarka grupper i jämförelsevis högre grad än
annars prioriteras på bekostnad av de grupper med särskilda behov som
Bibliotekslagen nämner.
Även Borg behandlar i hög grad upphandlingarnas styrningskonsekvenser.
Hon förutser att en privatisering av driften kommer att försvaga kommunens
kulturpolitiska inflytande över verksamheten, en farhåga som det finns stöd för i
forskningen. Borg pekar dessutom på kontrakten som ett problem i detta
sammanhang. Dessutom befarar hon att samlingarnas och utbudens neutralitet kan
komma att äventyras till följd av kundorientering och kommersialisering. Den
senare farhågan står i centrum för Författarbundets argumentation. I likhet med
Gustavsson förespråkar Söderlund statliga ingripanden – alltså utövandet av
omgestaltande makt – för att garantera att bestånden har ”relevans över tid och
ämnesområden” och att de riktar sig ”till alla befolkningsgrupper”.
Utmärkande för de aktörer som hittills behandlats är att de i sitt försvar av
omgestaltande makt talar om bildning i lika hög grad som om demokrati. Som
Gustavsson visar, är bildning en förutsättning för demokrati. Denna synpunkt
framförs också uttryckligen av Engstrand, den aktör som i första hand ifrågasätter
upphandlingar med hänvisning till bildningsbegreppet. Hans berättelse är i själva
verket ett exempel på just den relation mellan bekant och obekant som Gustavsson
lyfter fram som kärnan i bildningstanken. Dessutom illustrerar Engstrands
berättelse ett med bildningen sammanhängande fenomen, nämligen serendipitet,
det vill säga ”förmågan att”, som Liedman skriver, ”väl förberedd finna det
oväntade”.137 Från denna synpunkt skall biblioteksbestånden inte byggas upp i
första hand för att motsvara individers preferenser; tvärtom skall de stimulera
användaren att med utgångspunkt i sin vardagsvärld söka kontakt med det
137Liedman, S.-E. (2002 [2001]), s. 408.
61
främmande. Endast så kan bildning erövras och demokratin utvecklas. Liedman
sammanfattar detta bildningsargument så här:
Ett bibliotek, stort eller litet, skall inte bara vara en plats där man träffar på det som man letar
efter. Ett bibliotek skall också öppna ögonen för det oväntade, det aldrig anade, eller rättare
sagt, det som man sökt utan att egentligen söka.138
I anslutning till samma tanke menar Engstrand att de vinster som en upphandling
medför inte är demokratiska. Det är en synpunkt som också framförs av
Bolonassos, som påpekar att de vinster en upphandling genererar är ”ekonomiska
men inte demokratiska” (BBL 07:2007).
Med hjälp av dessa exempel på försvar av omgestaltande makt är det möjligt
att peka på varför upphandlingar resulterar i dominans. Upphandlingar medför
dominans, eftersom ett försvagat biblioteksnätverk skapar jämförelsevis sämre
villkor för ett jämlikt medborgerligt deltagande i samhällslivet. Upphandlingar
medför också dominans, eftersom grupper med särskilda behov förbises till följd
av den marknadsorienterade styrningslogikens prioritering av resursstarka
användare. Vidare medför upphandlingar dominans, då ett jämförelsevis mindre
allsidigt och neutralt bestånd ger jämförelsevis sämre villkor för användarna att
självständigt bilda sig uppfattningar om och ta ställning i aktuella frågor i kraft av
sin fria tillgång till information, kunskap och upplysning. Detta argument
underförstår att dominansen innebär bristande likvärdighet vad beträffar
medborgarnas reella möjligheter att utnyttja den grundlagsfästa yttrandefriheten.
Till sist innebär efterfrågeanpassning, kundorientering och reklamfinansiering
dominans, eftersom användarna därigenom ses som medel och inte som mål.
Upphandlingar medför – kort sagt – dominans, eftersom de inte åtföljs av en
reglering av de villkor som är nödvändiga för mänsklig välfärd.
Ett huvudproblem för upphandlingsmotståndarna kan därför sägas vara det
subjektiva intressebegrepp och den negativa frihetssyn, som försvaras av den
beskyddande demokratins anhängare. Att definiera människans natur och omdöme
utifrån preferenser och iakttagbara val blir problematiskt, om kommersialism,
konkurrenstänkande och marknadsorientering vägs in i resonemanget. Ett skäl är
att människors preferenser och val kan ha formats under påverkan av reklam eller
propaganda. Ett annat skäl är att minskad samverkan, försvagat kommunalt
kulturpolitiskt inflytande och resultatstyrning kan medföra att vissa grupper av
medborgare inte får sina intressen uppmärksammade och tillgodosedda. I båda
fallen är det frågan om det Lukes kallar ”tredimensionell makt”, alltså en sorts
osynlig maktutövning som motverkar den utveckling av medborgarnas rationalitet
och praktiska klokhet som bildningsbegreppet implicerar.
138Liedman, S.-E. (2000) ”Kunskapens vägar är omvägar” i Bibliotek – mötesplats i tid och rum, s. 16.
62
Sammanfattningsvis kan om upphandlingsmotståndarna sägas att enligt dem
innebär frånvaron av omgestaltande makt närvaron av dominans. Det omvända
förhållandet är dock inte självklart; däremot bidrar närvaron av omgestaltande
makt till att försvaga dominansen.
Upphandlingsanhängarnas argumentation
I Nacka kommuns ”Strategi för folkbibliotek”, antagen av kommunfullmäktige
den 20 juni 2011, framhålls under rubriken ”Ansvar och styrning”, att den
grundläggande värderingen om förtroende och respekt för människors kunskap och egen
förmåga, samt för deras vilja att ta ansvar, ska genomsyra hela verksamheten. Värderingen
speglar kommunens tro att människor kan och vill själva, att de fattar rationella beslut utifrån
en kunskap om sin situation och sina behov.139
Citatet uttrycker den nyliberala tesen om ”den ekonomiska människan”. Som
Boréus påpekar, kännetecknas den ekonomiska människan av att hon dels är
”rationell”, dels försöker ”maximera sin egen nytta”.140
Att människan är rationell
betyder, som Boréus noterar, att ”hon kan ställa olika handlingsalternativ mot
varandra och alltid urskilja det alternativ som bäst gynnar hennes intressen. Den
rationella individens intressen är alltid manifesta och subjektivt upplevda.”141
Tesen om den ekonomiska människan förklarar delvis varför anhängarna av
beskyddande demokrati förknippar omgestaltande makt med dominans och på
vilka grunder de försvarar ett subjektivt intressebegrepp och en negativ frihetssyn.
Den bidrar med andra ord till att förklara de krav på avregleringar och ökad
decentralisering som upphandlingsanhängarna reser.
Ett exempel på hur denna idé kan ta sig uttryck i praxis ger Dieselverkstadens
personal. Argument som anförs till stöd för upphandlingar är förenklad
byråkratisk styrning och större delaktighet i beslutsfattandet. Dessa argument
stöder huvudargumentet, som säger att upphandlingar ger ”bättre bibliotek”. Med
”bättre” avses en verksamhet som har ”kundfokus” och som delvis bygger på
samarbete med ”kommersiella aktörer”. Stödargumenten pekar alltså ut två delmål
på vägen mot det överordnade målet. Resonemanget avslöjar personalens
subjektiva intresseuppfattning och negativa frihetssyn, eftersom det förutsätter att
en reglering av verksamheten i enlighet med Unescos manifest sannolikt skulle
innebära att användarnas preferenser inte hörsammades i lika hög grad som under
de friare verksamhetsformer som personalen efterlyser. Eller med andra ord:
utövandet av omgestaltande makt – som förutsätter centrala regleringar – medför
dominans. Av i princip samma skäl ifrågasätter Johansson (Nackapolitiker) de
139Strategi för folkbibliotek i Nacka kommun (2011), s. 1. 140Boréus, K. (1994), s. 84. 141Boreús, K. (1994), s. 84.
63
kulturpolitiska överväganden som reglerar Dramatens och Stadsteaterns
verksamhet, när han med hänvisning till kvalitetsaspekten argumenterar för
resultatstyrning av dessa institutioner.
I detta sammanhang är Wicéns resonemang intressant, då det visar hur
försvaret av en konsekvent efterfrågeanpassad och kommersialiserad verksamhet
motsvaras av ett närmast demonstrativt ointresse för frågan om hur människors
(inklusive barns och ungdomars) preferenser bildas. Villkoren för
preferensbildning berörs inte heller av andra upphandlingsanhängare, men frågan
ställs här på sin spets, då Wicén är den aktör som öppet förespråkar
reklamfinansiering av verksamheten.
Exemplet Wallmark för diskussionen vidare. Hans försvar av den lokala
självstyrelsen motiveras också av den beskyddande demokratins intresse- och
frihetsuppfattning. Ett decentraliserat beslutsfattande antas i hög grad representera
och återspegla medborgarnas preferenser. Denna synpunkt framkommer klart i
Wallmarks svar på frågan om det ”ändå inte [är] bra med en ramlagstiftning för
bibliotek”:
Ja men det är ju så bra med det kommunala självstyret. Är man inte nöjd med hur
biblioteksverksamheten sköts så får man som medborgare ett ansvar att gör något åt det. Då
får man väl endera byta ut politikerna eller varför inte engagera sig (BBL 04:2007).
När Wallmark avvisar tanken på en nationell bibliotekspolitik, är det i enlighet
med den negativa frihetsuppfattningen, som säger att frihet är detsamma som
”frånvaron av yttre tvång, av påbud och lagar.”142 Wallmark antyder också att han
med demokrati i första hand avser ”en bestämd politisk form”.143 Det innebär att
medborgarnas möjligheter att påverka politiken inskränks till regelbundet
återkommande val. Denna syn på demokratin som en ”procedur” ser Liedman som
ett av de tydligaste uttrycken för beskyddande demokrati, som han menar har ”ett
växande stöd i många länder, däribland Sverige.”144
Även Wallmarks syn på bibliotekets roll är intressant. Biblioteket skall vara ett
”lokalt rum”, som ”lyfter det egna lokala kulturarvet”. Anledningen är att
människor lättare berörs av det som ligger dem nära. När Wallmark på detta sätt
ensidigt betonar det lokala, sätter han likhetstecken mellan å ena sidan människans
natur och hennes preferenser, å andra sidan hennes omdöme och hennes val. För
anhängarna av utvecklande demokrati blir denna negativa frihetssyn problematisk,
eftersom dess i förlängningen snäva inriktning på det bekanta och vardagsnära
142Liedman, S.-E. (1997 [1972]), s. 267. 143Liedman, S.-E. (1997 [1972]), s. 278. 144Liedman, S.-E. (2002 [2001]), s. 341 f. För en redogörelse för den historiska bakgrunden till
förskjutningen från beskyddande till utvecklande demokrati, se Liedman S.-E. (1997), s. 425.
64
motverkar bildning, det vill säga demokratins förutsättning. Som Gustavsson
inskärper, är bildning ett
växelspel mellan det bekanta och det obekanta. Det ena förutsätter det andra. Skulle vi bara
hålla oss till det vi tidigare kände till skulle vi stanna i en begränsad värld av egna fördomar.
Skulle vi bara söka det främmande och annorlunda utan att samtidigt söka vår personliga
förståelse av det, skulle vi bli främlingar för oss själva och världen.145
För en anhängare av beskyddande demokrati som Wallmark blir dock
bildningstanken högst problematisk, eftersom den förutsätter omgestaltande makt
i form av statliga regleringar.
Om anhängarna kan alltså sammanfattningsvis sägas att för dem är
omgestaltande makt detsamma som dominans. Det är en av orsakerna till att de
inte diskuterar de sannolika konsekvenser av biblioteksupphandlingar som deras
antagonister pekar på. Frågan om människors jämlika delaktighet i och reella
inflytande över samhällslivet förbises. Frånvaron av dessa överväganden kan
tolkas som ett uttryck för dessa aktörers subjektiva intresseuppfattning och
negativa frihetssyn, vilka är förenade med deras tro på den ekonomiska
människan. Sambanden mellan demokratisyn och maktsyn sammanfattas i
nedanstående tabell, som i komprimerad form också sammanfattar hela
upphandlingsdebatten.
Tabell 2. Sambanden mellan demokratisyn och maktsyn.
Demokratimodell Omgestaltande makt Negativ frihet
Utvecklande demokrati Försvagar dominans Förstärker dominans
Beskyddande demokrati Förstärker dominans Försvagar dominans
Resultatstyrning – en lösning, trots allt?
Ett argument mot upphandlingar är att kraven på resultatstyrning skärps. Samtidigt
visar debatten att upphandlingsanhängare öppet förespråkar denna styrningsform,
som sedan ett par decennier implementerats också i offentligt driven verksamhet. I
detta avsnitt redogör jag litet mer ingående för denna styrningsdiskurs i syfte att
visa varför den är oförenlig med en värdegrundsförankrad biblioteksverksamhet.
Det blir samtidigt tydligare varför resultatstyrning passar väl ihop med en
konkurrensutsatt- och marknadsorienterad verksamhet.
145Gustavsson, B. (1996), s. 43.
65
Med rubrikens fråga vill jag uppmärksamma det faktum att de exempel på
resultatstyrning som materialet innehåller är av pseudokarakär. Först visar jag
varför; sedan ger jag en beskrivning av regelrätt resultatstyrning, innan jag till sist
motiverar min slutsats att rubrikens fråga måste besvaras nekande.
Det framgår av både Wicéns och Dieselverkstadens argumentation, att den
resultatstyrning som de efterlyser och tillämpar brister i väsentliga avseenden. När
Wicén framhåller Dieselverkstaden som ett positivt exempel, pekar han på höjd
utlåningsstatistik som ett mål. Wicén stannar vid ett ”prestationsmål”, det vill säga
en mätning av verksamhetens ”inre effektivitet” i relation till vissa indikatorer.
Han kopplar inte den höjda utlåningsstatistiken till ”effektmål”, något som skulle
kräva att han också talar om vilket mål verksamheten i förlängningen är tänkt att
förverkliga genom sin prestation. För Dieselverkstaden gäller vidare att ingen
utvärdering av verksamheten gjorts under den aktuella perioden. Därmed är två
nödvändiga villkor för resultatstyrning inte uppfyllda.
Som Nyström och Sjögren påpekar, är det i samband med den för resultatstyrd
verksamhet obligatoriska utvärderingen ”nödvändigt att försöka mäta effekter för
att ta reda på om verksamheten gör rätt saker, det vill säga uppfyller sitt
övergripande syfte och mål.”146 Genom att låna ut fler böcker kan man till exempel
vilja förbättra låntagarnas läsförmåga. Förbättrad läsförmåga kan i sin tur sägas
främja demokratin. Något sådant övergripande mål finns alltså inte med i Wicéns
resonemang. En fråga som infinner sig är om Dieselverkstaden underlåtit att på
allvar utvärdera verksamheten av det skälet att de inte formulerat några effektmål?
Även Dieselverkstaden verkar ha likställt ”kvalitet” med enkla kvantiteter, det vill
säga mätbara, jämförbara resultat i sifferform. Med ett prestationsbaserat
ersättningsystem ligger en sådan kvantifierande inriktning nära till hands.
Mot denna bakgrund är det rimligt att fråga sig om inte upphandlingar och de
skärpta krav på resultatstyrning som de medför trots allt skulle kunna förenas med
en normativt förankrad biblioteksverksamhet. Ett svar på frågan kräver en närmare
granskning av villkoren för fungerande resultatstyrning.
Ett första villkor är att det finns en nationell bibliotekspolitik, som på central
nivå reglerar verksamheten. Även om en nationell bibliotekspolitik inte finns i
dagsläget, antar vi för våra syften existensen av en sådan. En nationell
bibliotekspolitik skulle rimligtvis bygga på Unescos folkbiblioteksmanifest och
Bibliotekslagen, som båda skulle vara juridiskt bindande på samma sätt som
Skollagen och de nationella läroplanerna är juridiskt bindande för skolans
verksamhet.
Ett andra villkor för resultatstyrning är att det på lokal nivå formuleras
konkreta mät- och utvärderingsbara mål för verksamheten. Manifestets och
Bibliotekslagens formuleringar preciseras helt enkelt i kommunens biblioteksplan.
146Nyström, V. och Sjögren, L. (2008) Nyttovärdering av bibliotek, s. 11.
66
För dessa målformuleringar gäller att det måste vara frågan om såväl prestations-
som effektmål. Nyckeltal och indikatorer formuleras också med tanke på
verksamhetens utvärdering, som skall ske systematiskt.
Ett tredje villkor är att det råder konsensus kring målen bland
bibliotekspersonalen. Den värdegrund som styrdokumenten artikulerar måste delas
av dem som bedriver verksamheten. Målen för verksamheten skall dessutom vara
förenliga med målstyrningens ideologi.147
Ett fjärde villkor är att verksamheten utvärderas, så att det blir möjligt att
kontrollera graden av måluppfyllelse och eventuellt vidta åtgärder för att komma
till rätta med dokumenterade oegentligheter.
Dessa villkor beskriver hur verkligheten i bästa fall skall se ut för att
resultatstyrning skall fungera. Det är därför lätt att förstå varför den
resultatstyrning som materialet exemplifierar är av pseudokaraktär. Det bör här
påpekas att de faktiska villkoren i Nacka påminner om dem som i flera fall
dokumenterats för skolans räkning, där det bland annat framkommit att ”många
kommuner saknar resurser för målstyrning”.148 Närmare bestämt har problemen
bestått i avsaknaden av
en fungerande planering och budgetprocess, en fungerande uppföljning och utvärdering, ett
fungerande regelsystem och arbetsfördelning. Man måste också åstadkomma en preciserad
ledningsorganisation anpassad för målstyrning.149
Det är alltså uppenbart att aktörer som Wicén och Dieselverkstaden inte skulle
kunna komma i fråga som utförare av verksamheten, om kommunen i praktiken
skall uppfylla resultatstyrningens villkor i samband med att kontrakten upprättas.
Dessa aktörer delar inte folkbibliotekets värdegrund och kan därför inte förväntas
formulera prestations- och effektmål med utgångspunkt i styrdokumenten.
Wicén, Dieselverkstaden och andra upphandlingsanhängare i materialet är
dock bara några av åtskilliga andra möjliga privata utförare av
biblioteksverksamhet. Låt oss därför anta existensen av en privat aktör som delar
värdegrunden och som har för avsikt att driva verksamheten på normativ grund.
Nu träder ett annat problem i förgrunden, vilket direkt har att göra med själva
resultatstyrningen som sådan.150 Är målen för biblioteksverksamheten förenliga
med resultatstyrningens ideologi? Med andra ord: är det möjligt att precisera
manifestets mål om (säg) personlig utveckling till mät- och utvärderingsbara mål?
Att formulera prestationsmål är en sak; en annan sak är att formulera mätbara
147För en genomgång av de tre första villkoren med särskild anknytning till skolan, se Eriksson, J. (1999)
”Vem styr skolan” i Styrning på villovägar, s. 151 ff. 148Eriksson, J. (1999), s. 152. 149Eriksson, J. (1999), s. 152. 150För en idéhistoriskt orienterad kritik av försök att implementera resultatstyrning i offentlig verksamhet, se
Joakim Molanders understreckare ”Det som räknas går inte att räkna” i SvD 19/3 2009.
67
effektmål, som pekar ut vad man på sikt vill uppnå med en bestämd prestation.
Nyström och Sjögren ger ett autentiskt exempel från biblioteksvärlden på hur en
sådan målformulering kan se ut. Som ett ”spännande exempel ur verkligheten”
lyfter de fram ”Järvabiblioteken utanför Stockholm”. Där har både kortsiktiga
prestationsmål och långsiktiga effektmål formulerats. Målen ser ut så här:
Mål efter ett år:
· Nyinskrivningarna på de fem biblioteken ska öka med 25%.
· Alla nyblivna föräldrar ska ha besökt biblioteket.
· 75% av laptopparna är i ständig cirkulation.
Mål efter fem år:
· Ett ökat valdeltagande i stadsdelarna.
· Ett ökat antal elever fullföljer sina gymnasiala studier.
· Ett ökat antal elever söker sig till eftergymnasiala studier.151
Genom dessa mål vill biblioteken ”utveckla de demokratiska värdena och arbeta
för att ge barnen på Järva samma möjligheter till högre studier som andra barn i
Stockholm.”152 Målen beskrivs som ”samhällsnyttiga”.
Exemplet övertygar dock knappast. De värden som biblioteket säger sig vilja
utveckla fångas inte av effektmålen. Dessa är egentligen kvalitativa mål, men
formulerade i måldokumentet har dessa kvaliteter omvandlats till kvantiteter. Ett
ökat valdeltagande är lätt att mäta och jämföra med nyckeltal, men en sådan siffra
säger ingenting om huruvida de demokratiska värdena de facto utvecklats. Den
underförstådda socialliberala demokratisyn som verksamheten förutsätter,
omvandlas i enlighet med resultatstyrningens logik till en närmast
konkurrenselitistisk eller nyliberal demokratisyn.
Exemplet Järvabiblioteken illustrerar det som Sven-Eric Liedman kallar
”pseudokvantiteter”, alltså försök att mäta kvalitet i sifferform.153 Dessa
pseudokvantiteter spelar en stor roll i bland annat den sorts kvalitetssäkringar som
Järvabiblioteken ger exempel på och genomförs generellt i offentlig verksamhet i
dag. Kvalitetssäkringar är en konsekvens av resultatstyrningens krav på
utvärdering av verksamheten och innebär, som Liedman påpekar, att utvärderarna
i samklang med ”samtidens iver att finna verkligt eller skenbart exakta värden för
snart sagt allting [försöker] fixera både ideal och verklighet i siffror.”154 Även från
151Nyström, V. och Sjögren, L. (2008), s. 35. 152Nyström, V. och Sjögren, L. (2008), s. 35. 153Liedman, S.-E. (2011), s. 59 ff. 154Liedman, S.-E. (2011), s. 68. 154För fler exempel på metoder för kvalitetsbedömning av tjänster som inte omsätts på marknaden, se Aabø,
S. (2001) ”Verdesetting av folkebibliotek” i Det siviliserte informasjonssamfunn. Folkebibliotekenes rolle
ved inngangen til en digital tid, s. 254 ff. De metoder Aabø presenterar (samvalsanalys och betingad
68
denna synpunkt är det alltså svårt att se hur en biblioteksupphandling – med i
övrigt uppfyllda villkor för resultatstyrning – skulle ge jämförelsevis bättre
förutsättningar för en verksamhet driven på normativ grund.155
värdesättning) verkar dock vara svåra att förena med resultatstyrd verksamhet. Steget från att medelst CVM
(Contingent Value Method) ha beräknat kvalitativa värden på verksamheten till att på grundval av dessa
värden formulera mät- och utvärderingsbara effektmål förefaller mycket stort. Är det ens möjligt att ta?
69
Slutdiskussion
Här följer jag tolkningsspiralen ännu några steg uppåt och diskuterar resultaten på
ett övergripande plan. Återigen kommer liberaldemokratin att stå i centrum för
uppmärksamheten. Min övertygelse är att en förståelse av upphandlingsdebatten
förutsätter att hänsyn tas till denna tradition och den sekellånga diskussion av
förhållandet mellan stat, marknad och civilsamhälle som förts inom den. Jag vill
här passa på att framhålla att detta sammanhang inte analyserats ordentligt i
tidigare undersökningar av upphandlingsdebatten. Genom att uppmärksamma
liberaldemokratins betydelse för debatten och i samband med detta reda ut
debattens premisser (det vill säga de inbördes sammanhängande begreppen
demokrati, bildning, frihet och makt) anser jag mig ha bidragit till en
fullständigare (om än ej uttömmande) förståelse av upphandlingsfrågan. I mitt
försök att relatera delarna (aktörernas utsagor) till helheten (den
liberaldemokratiska traditionen) har jag låtit mig vägledas av en grundläggande
hermeneutisk princip, som kanske formulerats klarast av den spanske filosofen
José Ortega y Gasset.156 Av den diskussion som följer framgår också det fruktbara
i att ta hänsyn till den liberaldemokratiska traditionen i samband med att dagens
folkbibliotek – inklusive dess framtid – diskuteras.
I centrum för mitt intresse står frågan om vilken roll debattens aktörer
tillskriver folkbiblioteket. Utgångspunkten (sammanfattad i mina två första
frågeställningar) är att aktörernas rollprediceringar förklarar deras argument.
Resultaten visar att samtliga av upphandlingsmotståndarnas argument till stöd för
offentlig drift motiveras av deras syn på biblioteket som en demokratifrämjande
institution. Demokrati skall här fattas i socialliberal mening. Vad anhängarna
beträffar är resultaten på denna punkt inte lika entydiga. Det framgår inte alltid
vilken roll dessa tillskriver biblioteket. Det gäller i första hand Dieselverkstadens
personal, vars argument till stöd för privat drift dock är begripliga och bottnar i
neoliberalt färgad NPL-logik. Därmed implicerar deras argument en annan
demokratisyn än den som deras antagonister försvarar. För ett par andra anhängare
(Wallmark och Wicén) gäller däremot att de har en uttalad uppfattning om
bibliotekets roll. Enligt dessa båda aktörer är biblioteket ”ett lokalt rum som lyfter
det egna kulturarvet” och en ”utlåningscentral”. Dock avslöjar först en granskning
156Ortega y Gasset, J. (1987 [1950]), s. 155 ff.
70
av debattens premisser att även dessa aktörers rollprediceringar och deras därmed
sammanhängande argument för upphandlingar har med demokrati att göra – låt
vara att de i likhet med Dieselverkstadens personal ansluter sig till en neoliberal
demokratiuppfattning.
Upphandlingsdebatten visar alltså att aktörernas inställning till upphandlingar
är avhängig den roll som de tillskriver biblioteket. I anslutning till Freges
åtskillnad mellan det språkliga tecknets mening och betydelse, är det rimligt att
betrakta ordet folkbibliotek som ett tecken, vars betydelse alltid är densamma,
men vars mening kan skifta. När upphandlingsmotståndarna beskriver
folkbiblioteket som en demokratifrämjande institution, får ordet en annan mening
än det får, när Wicén beskriver samma institution som en utlåningscentral. Detta
är den konkreta innebörden av inledningens triangeljämförelse.
Resultaten visar dock att Freges ursprungliga åtskillnad mellan mening och
betydelse inte är tillräcklig för att fånga debattens kärna. Med hjälp av Dummetts
reviderade meningsteori har jag försökt visa att det finns fog för att tala om ett
konventionellt bibliotekskoncept, som föreskriver en korrekt (eller adekvat)
användning av ordet. Lika litet som det vore rimligt att kalla Madonna eller andra
kristna New Age-anhängare för kabbalister, lika orimligt vore det att använda
ordet folkbibliotek om reklamfinansierade utlåningscentraler. I detta resultat finns
svaret på min tredje frågeställning, som förutskickar en prövning av debattens
argument.
Som resultaten också visar, måste det konventionella biblioteksbegreppet
förstås i ett historiskt perspektiv. Genom att frilägga debattens premisser har det
varit min avsikt att sätta in aktörernas argument i ett större sammanhang. Denna
strävan ryms i den fjärde och den femte frågeställningen, som aktualiserar de
mångtydiga och inbördes sammanhängande begreppen demokrati, bildning, frihet
och makt. I avsikt att knyta ihop textens trådar och (om möjligt) blicka framåt är
det följaktligen motiverat att återvända till liberaldemokratin och den diskussion
av förhållandet mellan stat, marknad och civilsamhälle som förts inom denna
tradition sedan slutet av 1700-talet. Först i detta perspektiv blir premisserna
synliga.
Som Torstenssons analys visar, var 1905 års riksdagsbeslut om årliga
statsbidrag till biblioteken ett uttryck för en förskjutning i synen på förhållandet
mellan stat och civilsamhälle. Det var en förskjutning som skulle få praktiska
konsekvenser och som bestod i en ökad statlig inblandning i civilsamhället. Av
Torstenssons analys framgår dock inte uttryckligen att denna förskjutning på ett
överordnat plan kan ses som ett uttryck för en svag rörelse inom den
liberaldemokratiska traditionen från beskyddande till utvecklande demokrati.
Denna rörelse skulle snart komma att förstärkas i och med att socialdemokratin
blev en del av statsapparaten. Socialdemokraternas förvandling från ”klassparti”
till ”folkparti” och partiets inom kort erövrade ställning som statsbärande parti
medförde en avgörande tyngdpunktsförskjutning från den beskyddande till den
71
utvecklande polen inom liberaldemokratisk tradition. Det är värt att betona att den
folkhemsideologi som intog en hegemonisk ställning från 1930- till 1970-talet i
grunden var socialliberal. Om nu folkbiblioteket – som Torstensson visar – blev
en del av välfärdsstatens klassutjämnande politik, så följer därav att
folkbiblioteket i sista hand bör ses som ett element i ett klart avgränsat
liberaldemokratiskt projekt.
Det är mot bakgrund av detta som jag anser att det finns skäl att ifrågasätta
Rennemarks slutsats att upphandlingsdebatten skall tolkas ”som en kamp om
idémässig hegemoni mellan skilda, ur samma institution sprungna ideologier”.157
Denna litet oklara formulering bygger på Sven Nilssons påpekande att det svenska
folkbiblioteket kan ses som framvuxet ur skilda idétraditioner, nämligen den
”kundanpassade med rötter i de privata biblioteken, den uppfostrande med rötter i
sockenbiblioteken och den folkbildningsidealistiska med rötter i folkrörelsernas
och studiecirklarnas bibliotek.”158 Utan att ifrågasätta Nilssons i sak riktiga
påstående, vill jag i relation till Rennemark föreslå en alternativ tolkning, som i
själva verket stöder hennes egen slutsats. Den kamp om hegemoni som
Rennemark betonar avgjordes för folkbibliotekets del i och med att
”folkbildningsidealisterna” segrade. Genom att bli offentliga institutioner och
inlemmas i välfärdsstatens liberaldemokratiska projekt försvann villkoren för
alternativa rolltilldelningar. Bibliotekskonceptet konventionaliserades helt enkelt.
Ett argument för denna synpunkt som kan tjäna som jämförande exempel är att
villkoren för en revolutionär socialdemokrati försvann allteftersom SAP under
1900-talets två första decennier övergav marxismen till förmån för en reformistisk
strategi. Att det i dag förekommer olika synpunkter på frågan om folkbibliotekets
driftsform bör inte i första hand tolkas som en inom biblioteksinstitutionen
föreliggande konflikt, som från att ha varit latent nu blivit manifest. I stället har en
ideologipåverkan utifrån skett, vilken fått konsekvenser för debatten inom
biblioteksvärlden. Att inre betingelser inte är nödvändiga villkor för förändring
framgår vid en jämförelse med hur under 1980-talet även socialdemokratiska
riksdagspolitiker från att tidigare ha representerat en socialliberal alternativt
klassisk socialdemokratisk ideologi går över till att i ekonomiska frågor
förespråka nyliberalt färgade lösningar. Detta kan, som Boréus visar i sin
avhandling Högervåg, förstås som ett uttryck för nyliberal hegemoni på det
ekonomiska planet. Om man betänker Mills mångtydiga arv, är en rimlig slutsats
att debatten i stället bör tolkas som ett uttryck för en kamp om idémässig
hegemoni inom en och samma liberaldemokratiska tradition – en kamp som
bevisligen fått konsekvenser för folkbiblioteket, men som också förklarar själva
dess existens.
157Rennemark, A. K. (2011), s. 38. 158Rennemark, A. K. (2011), s. 38.
72
Därmed är vi framme vid dagens upphandlingsdebatt och dess omedelbara
förutsättningar. Vad upphandlingsdebatten i första hand illustrerar är en rörelse
inom liberaldemokratin från utvecklande till beskyddande demokrati, alltså en
rörelse som är diametralt motsatt den för hundra år sedan. Denna rörelse inleddes i
övergången mellan 1960- och 70-tal och skulle komma att sanktioneras av i stort
sett alla politiska partier i och med revolutionerna i Östeuropa och Sovjetunionens
fall ett par decennier senare. I Sverige sammanfaller denna rörelse med
Folkhemmets fall och den därefter (på ekonomisk nivå) hegemoniska
neoliberalismen. En viktig konsekvens av denna tyngdpunktsförskjutning mot
beskyddande demokrati är att förhållandena mellan stat, marknad och
civilsamhälle har omdefinierats. Som Frenander påpekar, innebär dessa nya
relationer att staten i allt lägre grad blandar sig i ekonomin och civilsamhället,
samtidigt som marknaden tillskrivs rollen som den ”drivande och avgörande
sfären, den vars utformning och inriktning blir den dominerande i helheten och
vars värderingar och normer färgar av sig i stat och civilsamhälle.”159 Som
framgått är detta politisk-historiska sammanhang en viktig förutsättning för
aktörernas argumentation. Det är till exempel rimligt att anta att Wallmarks
försvar av den lokala självstyrelsen och hans därmed sammanhängande motstånd
mot en nationell bibliotekspolitik i sista hand bör förstås mot bakgrund av 1900-
talets erfarenheter av totalitär statsplanering. Överhuvudtaget är
upphandlingsförespråkarnas negativa frihetssyn och subjektiva intresseuppfattning
ett uttryck för en stark misstro mot statlig maktutövning, som anses resultera i
dominans. Vad staten skall göra är att försvara frihetsprincipen och i möjligaste
mån garantera dess efterlevnad. Resultaten visar att ett sådant synsätt innebär ett
hot mot folkbiblioteket, eftersom beskyddande demokrati är oförenlig med den
värdegrund som styr biblioteksverksamheten. På den punkten är det svårt – för att
inte säga omöjligt – att inte ge upphandlingsmotståndarna rätt.
Vad upphandlingsmotståndarna beträffar är det mest utmärkande draget för
dessa att de argumenterar på grundval av normativa överväganden. Värdegrunden
är visserligen närvarande även i Wallmarks resonemang, men till skillnad från
denne invecklar sig motståndarna inte i motsägelser, när de med hänvisning till
värdegrunden argumenterar för bibliotekets demokratifrämjande roll. Mot
bakgrund av detta resultat är det möjligt att besvara den fråga som Audunsons
studie väcker. Min undersöknings resultat – alltså att de bibliotekarier som
försvarar offentligt drivna bibliotek i första hand gör det med hänvisning till
värdegrunden – tycks motsäga Audunsons slutsats att förändringar som strider mot
värdegrunden är en mindre viktig konfliktkälla. Audunsons resultat ger till och
med vid handen att ”aktiva” bibliotekarier (en kategori till vilken samtliga
entreprenadmotståndare i mitt material hör) är mer benägna än mindre aktiva
159Frenander A. (2005), s. 72.
73
kolleger att acceptera förändringar som svär mot värdegrunden.160 Motsägelsen kan
emellertid vara skenbar, eftersom Audunson till skillnad från mig dokumenterar
generella tendenser på systemnivå.
Audunsons resultat är intressant, eftersom det ställer frågan om
folkbibliotekets framtid på sin spets. Finns det skäl att betvivla folkbibliotekets
överlevnad? Svaret på denna fråga varierar beroende på vilka förutsättningar som
tas med i beräkningen. Det finns starka krafter i samtiden som får ett jakande svar
att framstå som rimligt. Den neoliberala ekonomiska hegemonin tar sig flera olika
uttryck i dagens samhälle. Det är ett faktum att beslutsfattare med ansvar för
biblioteksfrågor i hög grad anslutit sig till ett marknadsorienterat tänkande, som
lägger tonvikten mer vid kvantitet än kvalitet. Det är också ett faktum att
arbetsmarknadens omstrukturering och de därmed sammanhängande
förändringarna inom utbildningsväsendet fått till konsekvens att den
instrumentella komponenten i bibliotekskonceptet har accentuerats, något som
föranlett Hansson att tala om en möjlig övergång från folk- till
utbildningsbibliotek.161 Till detta bör även IKT-revolutionen läggas, som fått
konsekvenser inte minst för bibliotekarieyrkets identitet. Vad beträffar det senare
fenomenet är detta inte på något sätt entydigt. Satsningar på IKT kan mycket väl
förenas med demokratifrämjande arbete, men inom ramen för en i övrigt
marknadsorienterad diskurs finns det en risk att ”digital kompetens” (eller
”informationskompetens”) tillskrivs i första hand instrumentella värden. Under
förutsättning att den neoliberala hegemonin består, finns det med andra ord skäl
att betvivla folkbibliotekets överlevnad.
Det finns dock samtidigt motsatta rörelser i tiden, som på sikt skulle kunna
stärka folkbibliotekets ställning. Jag tänker på den kris för demokratin som på
global nivå uppstått i kölvattnet av finanskrisen 2008 och som tagit sig uttryck i
social oro, minskad tillit till de demokratiska institutionerna och i vissa fall (till
exempel Forza Nuova i Italien) extremism. I Sverige har neoliberalismen på
senare tid blivit föremål för debatt i samband med uppgifterna om förhållandena
på Carema Cares äldreboenden. Denna globala kris föranledde (som framgått)
McMenemy att år 2009 i en artikel i Library Review uppmana till självrannsakan
och en omvärdering av neoliberalismens inflytande på biblioteksverksamheten. En
relevant fråga är om det finns en reell möjlighet för folkbiblioteket att i detta
sammanhang fungera som en autonom och kritisk motröst till stöd för en
utvecklad och fördjupad demokrati. Ett försök att besvara denna fråga skulle
förvisso spränga uppsatsens ramar. Ändå vill jag avslutningsvis skissera ett (i alla
händelser otillräckligt) förslag till svar. Försöket riktar på nytt uppmärksamheten
mot liberaldemokratin.
160Audunson, R. (1999), s. 547 f. 161Hansson, J. (2005), s. 36 ff.
74
Den senaste ekonomiska krisen visar att den liberaldemokratiska diskussionen
av förhållandet mellan stat, marknad och civilsamhälle är fortsatt aktuell. Krisen
har dessutom påmint oss om att globaliseringen är en realitet, som enskilda
nationalstater inte kan bortse från. Åtskilliga politiska och ekonomiska beslut med
konsekvenser för medborgare i enskilda nationalstater fattas på övernationella
nivåer. Samtidigt kan enskilda beslut på nationalstatsnivå påverka medborgare i
andra länder. Det är dessa frågor om bristande ansvarighet och delaktighet som
ligger bakom talet om en kris för demokratin. Ordet ”kris” (av grekiskans krísis)
betyder ”avgörande vändning” – en vändning som kan medföra antingen ett
förvärrat eller ett förbättrat sakernas tillstånd. Om demokratin nu befinner sig i
kris, tror jag att det är just i denna kris man kan se en möjlighet för folkbiblioteket.
Vari består då denna möjlighet? Jag tror att det är viktigt att stärka
civilsamhällets ställning i relation till både stat och marknad. Först då blir det
möjligt för folkbiblioteket att fylla sin demokratifrämjande funktion. Om staten
alltför mycket blandar sig i civilsamhället, finns det en risk att verksamheten
politiseras. Om staten i stället drar sig tillbaka och låter marknaden reglera
civilsamhällets förhållanden, skymtar runt hörnet Wicéns reklamfinansierade
utlåningscentraler. Om marknaden inte skall tillåtas göra intrång i civilsamhället,
så gäller alltså för relationen mellan stat och civilsamhälle att denna balanseras.
Om biblioteket kan sägas vara på samma gång ett villkor för och en del av ett
levande civilsamhälle, förutsätter detta omgestaltande makt i form av statliga
regleringar. En nationell bibliotekspolitik på grundval av Unescos manifest och en
reviderad bibliotekslag är oundgängliga styrmedel. Orsaken är att endast offentligt
drivna folkbibliotek kan fungera som zoner – jämviktspunkter – där olika
intressen tillåts mötas och brytas mot varandra på likvärdig grund. Civilsamhället
lägger på så sätt grunden för en utvecklande demokrati och en demokratisk
samhällsutveckling. Idéhistoriskt har denna tanke sina rötter i Upplysningen,
närmare bestämt i den kantianska idén om att etiska frågor kan besvaras genom en
fortgående dialog och diskussion mellan medborgare som deltar i samtalet på
likvärdig grund.
Mot bakgrund av vad som nyss sagts är det möjligt att konkretisera vari
bibliotekets demokratifrämjande roll skulle kunna bestå. Folkbiblioteket skulle
kunna vara ett forum på lokal nivå, där aktuella frågor som angår medborgarna
lyfts fram och blir föremål för debatt. Det skulle då inte vara frågan om endast
lokala frågor utan i princip vilka frågor som helst – inklusive problem av global
räckvidd – som kunde tänkas påverka medborgarna skulle kunna få plats på
dagordningen. De synpunkter som kommer fram i debatten skulle sedan föras
vidare till ansvariga politiska instanser högre upp i beslutsordningen. På så sätt
skulle biblioteket bidra med underlag för det politiska beslutsfattandet, något som
skulle stärka såväl de politiska beslutsfattarnas ansvarighet som medborgarnas
delaktighet. I slutändan skulle sannolikt de politiska beslutens legitimitet öka.
75
En biblioteksroll av det slag som nyss beskrivits förutsätter så klart en
utveckling och modifiering av det nuvarande systemet för demokratiskt
beslutsfattande, såväl i Sverige som på europeisk och global nivå. Här finns inte
utrymme att behandla frågan om hur ett sådant utvecklat system för
beslutsfattande kunde tänkas se ut. Held har föreslagit en intressant sammansatt
modell, som fångas i de båda begreppsparen demokratisk autonomi och
kosmopolitisk demokrati.162 Helds förslag skall ses mot bakgrund av
globaliseringen och går i korthet ut på att varje medborgare – oavsett nationalitet –
skall garanteras rätten att på likvärdig grund delta i diskussionen av frågor som
kan komma att påverka honom eller henne. Om jag förstått saken rätt, är det i
själva verket frågan om en utveckling av den utvecklande demokratin, som nu
artikuleras på en nivå som överskrider de snäva ramar som nationalstaten sätter.
Held talar inte om folkbiblioteken, men det ligger nära till hands att peka på
folkbiblioteken som exempel på just de ”nya arenor för offentlig debatt och
informationsutbyte” som han anser vara en förutsättning för en sådan utvecklad
demokrati.163 I anslutning till Held är det befogat att påstå att en av bibliotekets
viktigaste roller i detta sammanhang skulle vara att bidra till en demokratisering
av stat och civilsamhälle.164 I ett globalt perspektiv skulle även informations- och
kommunikationsteknologin få en självklar roll i denna demokratiseringsprocess.
Mot bakgrund av denna diskussion torde det framgå att vi alla kan och bör ta
ställning till frågan om bibliotek på entreprenad. Det gäller även Svensk
Biblioteksförening. Att den senare inte gjort så betyder antingen att dess
representanter inte riktigt förstått innebörden av det demokratibegrepp som
artikuleras i folkbiblioteksmanifestet eller att föreningen – underkastad SKL:s och
Svenskt Näringslivs dominans – förlorat sin etiska kompass.
Om jag till sist skall förklara min egen syn på bibliotekets roll, så har denna
att göra med läsningen. Läsning är en grundförutsättning för demokrati och
läsfrämjande arbete framhålls som en kärnverksamhet i både Unescos manifest
och Bibliotekslagen. Personligen tillskriver jag läsningen samma roll som
kabbalisterna tillskriver meditationen över toran, de fem Moseböckerna. Ur denna
synvinkel bidrar läsaren till att lyfta upp de gnistor som fallit ner och fångats i
avgrunden till följd av ”kärilens bristning”. Den som läser bidrar – kort sagt – till
skapelsens återupprättelse. Denna synpunkt utesluter inte det som tidigare sagts
om bibliotekets demokratifrämjande roll. Det den gör är att komplettera övriga
synpunkter med ett metafysiskt perspektiv på folkbiblioteket.
162Held, D. (2005 [1987]), s. 361-437. 163Held, D. (2005 [1987]), s. 393. 164Det bör påpekas att Held räknar ekonomin (marknaden) till civilsamhället. Detta påverkar emellertid inte
den diskussion jag för i uppsatsen.
76
Sammanfattning
Ämnet för denna uppsats är den diskussion av bibliotek på entreprenad som förts i
de två branschtidskrifterna BBL (Biblioteksbladet) och bis (bibliotek i samhälle)
under perioden 2005-2011.
I uppsatsen dokumenterar, analyserar och prövar jag aktörernas argument för
och emot biblioteksentreprenader. Argumenten är närmast beroende av aktörernas
syn på bibliotekets roll i samhället. Aktörernas syn på bibliotekets roll och deras
inställning till upphandlingar måste vidare förstås mot bakgrund av argumentens
premisser. Därför ägnar jag dessa ett särskilt avsnitt. Premisserna utgörs av de
mångtydiga och inbördes sammanhängande begreppen demokrati, bildning, frihet
och makt. En huvudtanke är att debattens premisser bör förstås mot bakgrund av
liberaldemokratisk tradition och den diskussion av förhållandet mellan stat,
marknad och civilsamhälle som förts inom denna tradition sedan Upplysningen.
Resultaten visar att aktörer som förespråkar upphandlingar ansluter sig till
den variant av liberaldemokrati som kallas lagstyrd demokrati. Lagstyrd demokrati
betonar marknadens primat över stat och civilsamhälle. Försvararna av offentligt
drivna bibliotek ansluter sig till den variant av liberaldemokrati som heter
utvecklande demokrati. Från denna synpunkt är statlig maktutövning ett villkor för
bibliotekets demokratifrämjande funktion. Upphandlingsdebatten kan ses som ett
uttryck för en pågående rörelse inom liberaldemokratisk tradition från utvecklande
till beskyddande demokrati. Denna utveckling är ett problem för folkbiblioteket,
eftersom det konventionella biblioteksbegrepp som motståndarna försvarar och
som styr debatten riskerar att urholkas av den neoliberala hegemonin – den
lagstyrda demokratins moderna variant.
Liberaldemokratin är alltså debattens större sammanhang, den helhet som
förklarar aktörernas argumentation. Liberaldemokratin är också det sammanhang
som ger stöd för påståendet att upphandlingsmotståndarna vinner debatten. Ordet
”folkbibliotek” kan bara användas om en bestämd sorts institution, om det skall
vara meningsfullt. Folkbiblioteket är de facto en demokratifrämjande institution,
som är inskriven i ett socialliberalt välfärdsprojekt.
I teoretiskt och metodiskt hänseende är denna uppsats en kombination av
meningsteori och maktteori. I grunden är min ansats hermeneutisk, varför
hermeneutik är en rimlig sammanfattande benämning på både teori och metod.
77
Käll- och litteraturförteckning
Tryckt material
Aabø, Svanhild (2001), ”Verdesetting av folkebibliotek” i Det siviliserte
informasjonssamfunn. Folkebibliotekenes rolle ved inngangen til en digital
tid. Redaktører: Ragnar Andreas Audunson og Niels Windfeld Lund, s. 246-
268. Bergen: Fagbokforlaget.
Alvesson, Mats & Sköldberg, Kaj (2008), Tolkning och reflektion:
Vetenskapsfilosofi och kvalitativ metod. 2 uppl. Lund: Studentlitteratur.
Anyomi, Mary E. (1999), “Outsourcing cataloging functions in South Carolina
public libraries”, The Bottom Line: Managing Library Finances, Volume 12,
Number 1, p. 29-33.
Aschehougs Konversasjons Leksikon, 15, OLDF-QVISLING (1971). Femte
utgave. Oslo: H. Aschehoug & CO.
Audunson, Ragnar (1999), ”Between Professional Field Norms and
Environmental Change Impetuses: A Comparative Study of Change Processes
in Public Libraries”, Library & Information Science Research, Volume 21,
Number 4, p. 523-552.
Boréus, Kristina (1994), Högervåg. Nyliberalism och kampen om språket i svensk
offentlig debatt 1969-1989. Stockholm: Tidens förlag.
Carlsson, Hanna (2009), Vad sägs om en förändring? En diskursanalys av hur
privatisering av bibliotek framställs i Biblioteksbladet. Magisteruppsats i
biblioteks- & informationsvetenskap, Högskolan i Borås: Inst. för Biblioteks-
& informationsvetenskap, 2009: 53. Finns i fulltext via BADA, URL:
http://bada.hb.se/
Collin, Finn & Guldmann, Finn (2000 [1998]), Språkfilosofi – en introduktion.
Nora: Bokförlaget Nya Doxa.
Danielsson, Terese (2011), ”Bokpallar i en stormarknad” eller ”Biblioteket i
Babel” – vart är vi på väg? En diskursanalytisk studie av
privatiseringsdebatten hösten 2010-våren 2011. Kandidatuppsats i biblioteks-
& informationsvetenskap, Högskolan i Borås: Inst. för Biblioteks- &
78
informationsvetenskap, 2011:4. Finns i fulltext via BADA, URL:
http://bada.hb.se/
Eriksson, Joakim (1999), ”Vem styr skolan?” i Styrning på villovägar, red:
Mikael Alexandersson. Lund: Studentlitteratur, s. 146-167.
Europakonventionen om kommunal självstyrelse: 15 år i svensk tillämpning.
(2003). Svenska kommunförbundet och Landstingsförbundet. URL:
http://www.skl.se/ [2012-04-04]
Fant, Lars (1990), ”On the Relevance of the Semantics/Pragmatics Distinction”,
Copenhagen Studies in Linguistics 13, Special issue on pragmatics and its
manifestations in language, p. 16-40. Copenhague: Nyt Nordisk Forlag
Arnold Busck.
Frege, Gottlob (1965 [1891]), ”Om mening och betydelse” i Filosofin genom
tiderna 1800-talet. Texter i urval av Konrad Marc-Wogau, s. 230-251.
Stockholm: Bonniers.
Frenander, Anders (2005), Kulturen som kulturpolitikens stora problem.
Diskussionen om svensk kulturpolitik under 1900-talet. Hedemora: Gidlunds
förlag.
Furberg, Mats (1982), Säga, förstå, tolka. Till yttrandets och textens problem.
Bokförlaget Doxa AB.
Gadamer, Hans Georg (2002 [1960]), Sanning och metod (i urval). Urval,
inledning och översättning av Arne Melberg. Göteborg: Bokförlaget Daidalos
AB.
Glass Schuman, Patricia (1998), “The Selling of the Public Library”, Library
Journal, August, p. 50-52.
Govan, James F. (1988), ”The Creeping Invisible Hand: Entrepreneurial
Librarianship”, Library Journal, January, p. 35-38.
Gustavsson, Bernt (1996), Bildning i vår tid. Om bildningens möjligheter och
villkor i det moderna samhället. Stockholm: Wahlström & Widstrand.
Gustavsson, Michael (1996), textens väsen. En kritik av essentialistiska
förutsättningar i modern litteraturteori. Exemplen Cleanth Brooks, Roman
Jakobson, Paul de Man (diss. Uppsala). Stockholm: Almqvist & Wiksell
International.
Hansson, Joacim (2005), Det lokala folkbiblioteket – förändringar under hundra
år. Mimer: Linköpings universitet.
Hansson, Johanna & Heedman, Julia (2004), Privatisering av folkbibliotek
skildrat i politiska dokument under 1990-talet. Magisteruppsats i biblioteks-
& informationsvetenskap, Högskolan i Borås: Inst. för Biblioteks- och
informationsvetenskap, 2004: 86. Finns i fulltext via BADA, URL:
http://bada.hb.se/
Held, David (2005 [1987]), Demokratimodeller. Från klassisk demokrati till
demokratisk autonomi. 2 uppl. Göteborg: Bokförlaget Daidalos AB.
79
Hellquist, Elof (1980 [1922]), Svensk etymologisk ordbok. Andra bandet O-Ö.
Tredje upplagan. Malmö: Gleerups Förlag.
Kann-Christensen & Andersen, Jack (2009), "Developing the library. Between
efficiency, accountability and forms of recognition", Journal of
Documentation, Vol. 65, NO. 2, p. 208-222.
Karlsen, Gustav E. (2006 [2002]), Utdanning, styring og marked. Norsk
utdanningspolitikk i et internasjonalt perspektiv. 2 utgave. Oslo:
Universitetsforlaget.
Karlsson, Eva (2004), Ärende: Bibliotek på entreprenad. Dieselverkstadens
biblioteks försöksverksamhet. Magisteruppsats i biblioteks- &
informationsvetenskap, Uppsala universitet: Inst. för ABM, 2004:325. Finns i
fulltext via DiVA, URL: http://diva-portal.org/
Kommunaliseringen av skolan. Vem vann – egentligen? (2011), Stockholm:
Ekerlids förlag.
Kulturen 2.0 – Ett inlägg i den kulturpolitiska debatten (2007). URL:
http://www.bokus.com/newsletters/Pdf/moderat_16096.pdf [2012-04-04]
Lagerkvist, Daniel (2011), Från Svinaböke kommun till Dieselverkstaden. En
ideologianalys av debatten i svensk bibliotekspress. Masteruppsats i
biblioteks- & informationsvetenskap, Uppsala universitet: Inst. för ABM,
2011:531. Finns i fulltext via DiVA, URL: http://diva-portal.org/
Liedman, Sven-Eric (1997 [1972]), Från Platon till kommunismens fall. De
politiska idéernas historia. Elfte upplagan. Stockholm: Bonnier Alba.
– (1997), I skuggan av framtiden. Modernitetens idéhistoria. Stockholm:
Bonniers.
– (2000), ”Kunskapens vägar är omvägar” i Bibliotek – mötesplats i tid och rum.
En bok om demokrati. Lund: Bibliotekstjänst, s. 16-38.
– (2002 [2001]), Ett oändligt äventyr. Om människans kunskaper. Stockholm:
Bonniers.
– (2011), Hets! En bok om skolan.
Lindensjö, Bo & Lundgren, Ulf P. (2002 [2000]), Utbildningsreformer och
politisk styrning. Stockholm: HLS Förlag.
Linell, Per. (2000 [1978]), Människans språk. Malmö: Gleerups Förlag.
Lukes, Steven (2008 [2004]), Maktens ansikten. Göteborg: Bokförlaget Daidalos
AB.
Lloret Romero, Nuria (2011), ”Outsourcing as a change management tool in
libraries and documentation centers”, The Bottom Line: Managing Library
Finances, Vol. 24 No. 1, p. 73-79.
McMenemy, David (2009), ”Rise and demise of neoliberalism: time to reassess
the impact on public libraries”, Library Review, Vol. 58, No. 6, p. 400-404.
Midwinter, Arthur & McVicar, Murray (1993), “Local Government Reform in
Britain: Organizational Implications for the Public Library Service”, Library
Review, Vol. 42 No.4, p. 14-26.
80
Molander, Joakim (2009), “Det som räknas går inte att räkna”, SvD Kultur (Under
Strecket) 19.3. 2009. URL: http://www.svd.se/kultur/understrecket/ [2012-03-
27]
Nijboer, Jelke (2006), “Cultural entrepreneurship in libraries”, New Library
World, Vol. 107 No. 1228/1229, p. 434-443.
Nyström, Viveca och Sjögren, Linnéa (2008), Nyttovärdering av bibliotek. Lund:
BTJ Förlag.
Oder, Norman (2004), “When LSSI comes. Public libraries, private company: the
outsourcing compromise”, LIBRARY JOURNAL, OCTOBER 1, p. 36-40.
Om bibliotek på entreprenad (2011). Svensk biblioteksförening. URL:
http://www.biblioteksforeningen.org/ [2012-04-04]
Ortega y Gasset, José (1994 [1957]), ¿Qué es filosofía? Madrid: Alianza Editorial.
– (1987 [1950]), Papeles sobre Velázquez y Goya. Madrid: Alianza
Editorial.
Pors, Nils Ole (2003), “Managing Change in Danish Libraries”, The Journal of
Academic Librarianship, Volume 29, Number 6, p. 411-415.
Rennemark, Anna Karin (2011), Bilder av biblioteket. En ideologianalys av
debatten omkring privatisering av folkbibliotek. Masteruppsats i biblioteks- &
informationsvetenskap, Lunds universitet: Inst. för Biblioteks- &
informationsvetenskap. Finns i fulltext via LUP, URL: http://www.lu.se/
Stagnelius, Erik Johan (1957), Samlade skrifter. Del 1. Lyriska dikter till 1818.
Redigerade av Fredrik Böök. Malmö: Allhems förlag.
Strategi för folkbibliotek i Nacka kommun, URL:
http://www.nacka.se/web/kultur/bibliotek/Sidor/biblioteksstrategi.aspx [2012-
04-04]
Torstensson, Magnus (2001), ”Att analysera folkbiblioteksutvecklingen –
exemplet Sverige och några jämförelser med USA” i Det siviliserte
informasjonssamfunn. Folkebibliotekenes rolle ved inngangen til en digital
tid. Redaktører: Ragnar Andreas Audunson og Niels Windfeld Lund, s. 142-
170. Bergen: Fagbokforlaget.
– (2009), ”Library Spirit in Sweden – Two Missionary Phases” i Library Spirit in
the Nordic and Baltic Countries. Historical Perspectives. Edited by Martin
Dyrbye, Ilkka Mäkinen, Tiiu Reimo and Magnus Torstensson, p. 75-93.
Tampere: Hibolire.
Ward, Robert C. (2007), “THE OUTSOURCING OF PUBLIC LIBRARY
MANAGEMENT. An Analysis of the Application of New Public
Management Theories From the Principal-Agent Perspective”, Administration
& Society, Vol. 38 No. 6, p. 627-648.
Wold-Karlsen, Siv (2007), ”Biblioteksböcker på licens? EU-kommissionen vill att
handelspolitik skall ersätta kulturpolitik”, bis #4 2007, s. 6-9.
81
Källmaterial
Borg, Barbro (2007), ”Fyra skäl för och ännu fler mot. Vad är ett bibliotek på
entreprenad – och kan det vara bra?”, bis #4 2007, s. 18-19.
– (2008), ”Låna böcker gratis – en lysande affärsidé?”, Biblioteksbladet 5:2008, s.
13-14.
– (2008), ”Barbro Borg svarar Per Magnus Wicén”, Biblioteksbladet 6:2008, s.
33.
Ekström, Åsa (2007), ”Dieselverkstaden kan bli privatägt”, Biblioteksbladet
2005:10, s. 3-5.
– ”Nacka kommun bryter mot lagen”, Biblioteksbladet 02:2007, s. 3-4.
– ”’Biblioteken – fantasins blinkande fyrtorn’” [Intervju med Hans Wallmark],
Biblioteksbladet 4:2007, s. 12-13.
– ”Bibliotek – en privatsak?” [Bok & Bibliotek 2007], Biblioteksbladet 07:2007,
s. 24.
– (2008), ”Privata frifräsare vill driva bibliotek” [Intervju med Björn Norberg och
Per Magnus Wicén], Biblioteksbladet 3:2008, s. 3-4.
– (2011), ”Nacka om Nacka”, Biblioteksbladet 01:2011, s. 4-6.
– (2011), ”Entreprenad = tillgång till bibliotek i Hällefors”, Biblioteksbladet
02:2011, s. 10-11.
Engstrand, Staffan (2011), ”’Jag talar i egen sak’ – kommentar till debatten om
driftsformer”, Biblioteksbladet 01:2011, s. 20.
Lindberg, Niclas (2009), ”Biblioteksentreprenader – en stor sak!”,
Biblioteksbladet 2:2009, s. 4-7.
Lundgren, Lena (2008), ”Vad är ett folkbibliotek?”, bis #2 2008, s. 29-30.
– (2010), ”Fyra skäl för att säga nej till entreprenader”, bis #4 2010, s. 30.
– (2011), ”Bibliotek på entreprenad – igen. – Lena Lundgren listar fyra argument
mot biblioteksentreprenader”, Biblioteksbladet 03:2011, s. 36-37.
Perstrand, Per (m.fl.), ”Öppet brev angående artikeln om Dieselverkstadens
bibliotek i BBL 2005:10”, Biblioteksbladet 2:2006, s. 16.
Wettmark, Lennart (2005), ”När blir illojal kulturpolitik illojal konkurrens?”, bis
2005:1, s. 24-27.
Wicén, Per Magnus (2008), ”Biblioteket i tiden! Utveckling eller avveckling?”,
Biblioteksbladet 6:2008, s. 32.