Ön som förändrade allt - Viktoria Persson

Viktoria Persson

2

Efter 12 timmar kommer äntligen flygvärdinnan med mina guld-kolor!! Hon ger mig dem och jag tittar surt på henne eftersom det tog så lång tid. - What EVER, viskar hon tyst för sig själv. Då reser jag mig upp och skriker -DU SKA INTE SÄGA WHAT EVER TILL MIG!Hon tittar på surt på mig och går raskt iväg. Om hon bara visste att när jag landar i Amerika och får gå på mitt otroligt viktiga möte med Jake Kredyer så är jag mångmiljardär! Ja, varför skulle jag annars sitta här och äta guldkolor? Fy Fabian vad jag är arg, tänker jag.

Jag sitter och äter mina efterlängtade guldkolor på flyget mellan Paris och New York när flygvärdinnorna plötsligt börjar springa lite smått förvirrat fram och tillbaka. Efter en lång stund smärtar det i mina öron av en stor öronbedövande smäll och jag ser hur motorerna i ena vingen börjar brinna. Jag ser en liten flicka komma gåendes mellan raderna av flygplansstolar men en flygvärdinna springer på henne och flickan ramlar baklänges. Flickan börjar blöda i bakhuvudet och hennes mamma kommer snabbt till henne. Jag känner en stickande röklukt och hör hur alla skriker. Själv känner jag mig rädd och kan inte röra en fena. Eller vänta nu, tänker jag. Jag är ju rik och de rika dör inte, vi har för mycket pengar föratt dö! Nu smäller det igen och alla syrgas-masker faller ner. Men jag behöver ingen syrgas. Som sagt, jag är rik! Nu känner jag hur planet lutar neråthastigt och en rädsla kryper från tårna och upp. Alla andra sover av syrgasen nu utom jag och de som arbetar på flygplanet. Jag ser hur det stora mörka vattnet under oss närmar sig. Jag vill nog inte se det här, tänker jag och tar på mig syrgasmasken. Sen blir allt svart.

3

Kapitel 2 Kvinnan

Hallå! Hallååå!!, hör jag när jag plötsligt vaknar och ser en kvinna titta på mig. - Äntligen är du vaken! utropar den okända kvinnan.- Hur länge har jag sovit? svarar jag nästan ohörbart med min hesa röst. Munnen är alldeles uttorkad.- Två dagar sedan kraschen.- Är vi fler?- Nej, bara du och jag överlevde. Planet kraschade där borta vid all bambu. Det är flera hundra lik där borta. Jag är ännu inte klar med alla gravar till dem.- Hur visste du att jag överlevde??- Du gick i chock men du verkar inte minnas det.- Nej.- Men jag måste gå och jaga nu! Vi ses om några veckor, månader kanske.Hon går raskt iväg in till skogen som låg i närheten men jag kan inte se så mycket av den föratt jag ser den bara i min ögon vrå.

Mina pengar, tänker jag och blir alldeles full av energi och ilska. Jag reser mig upp och ser mig omkring. Jag är på en strand just intill en djungel med en massa bambu. Sanden är ljusgul och borta vid en massa bambu ligger planet. Min enkelbiljett till miljarderna. Men nu står jag här på en öde strand med en massa döda människor i mitt sällskap. Superkul! (inte). Mina kläder. De är alldeles sönders-litna. Allt. Hela rubbet!

Jag går in i djungeln och ser mig omkring. Det finns bara en massa bambu och palmer så långt jag ser. Palmerna var höga och banbun var lite hår och där som buskar.Jag går längre in och ser ett läger. Tänk om det är kannibaler?

Plötsligt hör jag ett skrik. Lite längre bort står en arg panda och två män och en kvinna. Plötsligt höjer pandan ena armen och slår ihjäl den ena killen och ännu ett skrik hörs. Sedan slår han ihjäl de an-

4

dra. Jag står alldeles stilla, stel av skräck, och pandan tittar på mig. Sedan går pandan nöjt iväg.

Jag letar i lägret efter något jag kan äta eller använda till att hitta mat. I lägret finns tre ganska stora lådor av trä uppstaplade på va-rann och ett vindskydd av bambu. Om vindskyddet är av bambu så måste det ju finnas en såg tänker jag. Vilket det finns, till min stora lättnad. Inne i vindskyddet finns även en såg, en kniv, palmblad, kläder, en stol, en bok om växter och en väldigt påträngande stank. Jag tar en av lådorna, bryter upp locket och lägger ner alla saker jag hittar i vindskyddet och går tillbaka till stranden med lådan under ena armen

Jag lägger lådan i sanden och går mot planet. Det kanske finns något där. När jag kommer till det vita SAS-planet är det ingen vacker syn som möter mig. Döda kroppar ligger lite här och där. Jag ser en bok i ett säte som det står “Min hemliga dagbok. Rör ej” på. Jag tar den och tänker att flickan är ju säkert ändå död nu och jag vill ha något att läsa. Jag letar en stund till. Då hittar jag min finaste rock av silvertyg och smaragder, nu med ett stort hål i ryg-gen. Jag blir så förbannad att jag kan sälja min själ till satan bara för att få tillbaka mitt gamla liv som miljardär.

Jag går argt tillbaka till stranden med bestämda steg. Jag tar sågen och sågar ner lite bambu för att bygga en koja. Då får jag ett prob-lem, jag vet inte hur jag ska bygga den. Jag går tillbaka till lägret jag vart i och kollar hur dom gjort. De har stuckit ned pinnarna i jorden. Men om den där tjejen ska kunna hitta mig igen så måste jag vara vid stranden. Så jag letar lite noggrannare den här gången och hittar ett rep. Jag tar det och går tillbaka till stranden igen.

Jag sätter igång och tänker på hur jag ska göra. Jag måste vara på stranden så att den mystiska tjejen kan hitta mig igen. Allt var så suddigt när vi pratade med varann. Jag minns bara att hon var blond och alldeles smutsig i ansiktet. Fast det var ju jag också. Jag bygger en koja och hämtar palmblad som har fallit av sina träd och binder fast dem så hårt jag kan. Jag lägger ner min silverrock som

5

golv så det syns att jag är rik. Men vem ska kunna se det nu? Mitt i hålet på rocken lägger jag några torra pinnar för att göra eld som jag hittade vid stranden. Men hur ska jag göra eld? Mörkret börjar sakta men säkert vandra in över stranden. Jag gör som i film. Hämtar en torr pinne, torrt gräs som växt intill palmerna och en lite plattare och tjockare pinne. Sedan sätter jag mig bekvämt i min koja och försöker få eld. Jag lägger gräset intill där jag ska tända elden. Plötsligt kom jag på vad min butler hade lagt ner i min ficka, en tändare gjord av plast så att jag kunde tända mina cigaretter direkt jag klev av planet. Jag bad en bön att den skulle fungera. Det gjorde den! Snart hade jag en fin eld just när det var som mörkast. Jag tar fram dagboken jag hittade i vraket tidigare,använder lådan som ryggstöd och börjar läsa. Det står: Hej dagboken. Just nu sitter jag äntligen på planet till Amerika där jag och mamma ska börja vårt nya liv. Äntligen slippa pappa och min bror som slår mig och mam-ma så hårt att till och med mamma gråter. Och för att de inte ska hitta oss så emigrerar vi till Amerika. Det känns så skönt att få en dag utan ett nytt blåmärke i samlingen. Nu när mamma och pappa skilde sig blev vi fattiga och till slut hade vi ingenstans att bo. För staten ville inte bidra med pengar till oss och mamma och jag har sparat och sparat för den här resan. En dag så berättade ma... Sedan är resten av sidan alldeles blodig.

Plötsligt känner jag att något bet mig i mitt lår men jag bryr mig inte så mycket. Det är säkert bara en mygga eller något liknande. Jag känner hur ögon locken blir tyngre och tyngre och tillslut läg-ger jag mig ner på marken och somnar direkt.

6

Kapitel 3 En träff i hjärtat

Jag vaknar på morgonen med tanken att jag har klarat mig själv i tre veckor. Jag menar jag har byggt ett tält, jag har gjort eld, jag har hittat en vass sten och dödat en sengångare genom att skära av den huvudet. Men inte en enda dag går utan att jag tänker på kvinnan jag sett tidigare.Jag går ut ur tältet och ser soluppgångens vackra färg i himmelen. Jag tar av mig alla kläder utom kallingarna och hoppar i vattnet. Tänk att jag lyckats rena vattnet genom att sila det med lite tyg och hällt det i ett litet glas jag gjort av bambu. Jag kän-ner mig så stolt när jag tvättar mig lite i håret och övriga delar av kroppen. Efter en stund hör jag ett plötsligt ljud och jag blir alldeles stel i kroppen. Sedan hör jag någon säga- Hej! Jag vänder mig om och ser kvinnan jag alltid tänkt på och hon har en stor full tygsäck på ryggen. - Hej! Det var länge sedan! forsade ut ur min mun utan att jag ville det.- Ja, det var det. Är du hungrig??-Vrålhungrig.-Kom då så får du mat!Jag gick upp ur vattnet lindade ett varmt palmblad runt om mig. När jag gick in i tältet så satt kvinnan på lådan jag hade hittat första dagen jag var vaken. Hon hade lagt ett rostigt galler över elden som hon lade det styckade köttet på. -Tycker du om pandakött?- Jag har aldrig smakat.Jag föreställde mig den perfekta middagen jag skulle fått hos Jake Kredyer.

Vi satt och pratade en lång stund och vi berättade om oss själva. Hon hette Lousiann De Liano. Hon var från Paris precis som jag. Så vi pratade franska båda två. Hon var fattig och fick ofta lov att tigga när hennes rika och snåla farfar Jean De Liano var borta. Det var han som betalade resan till Amerika så att hon skulle kunna få ett liv utan att låna av sin farfar. Hon var väldigt bra på att klara sig i

7

vildmark för när hon var liten så klädde hon ut sig till kille och gick med i scouterna. Jag berättade att jag hette Petrenio Le Grandel. Och hur rik jag skulle bli. Hon sa att Jake Kredyer är förrädisk och hade istället tagit mina miljarder jag redan hade. Så det var ett bra öde. Att krascha och hamna här? Det verkar iallafall så. Vi hade så trevlig och tiden bara flög iväg. Vi pratade och pratade om allt från oss själva till hur fint franska är. Mörkret föll in och vi blev trötta så vi somnade tillslut.

Jag vaknade på morgonen men Lousiann sov forfarande och jag tänkte på hur trevligt vi hade igår. Jag tänkte på hur fint hon pratade och på hennes kristallgröna ögon. Jag tänkte på hur varm jag blev när jag såg henne igen. Hur hon tittade på mig och hennes leende. Hennes skratt var som när änglar sjöng och hennes chokladsöta händer som svingade hit och dit när hon berättade om allt hon varit med om. Och så slog tanken mig att... Jag har blivit kär i en fattiglapp! Det tillåtes icke ! Jag är stenrik och ska flörta med rika kvinnor. Det sved i bröstkorgen när jag tänkte så. Kärlek-en är blind. Jag hinner inte tänka något mera innan hon vaknar.- Godmorgon Petrenio.- Godmorgon Lousiann.

Jag går ut ur tältet och sätter mig i sanden. Lousiann ligger kvar och somnar om. Hur kan det vara möjligt? Om jag går ifån henne så kommer jag att leva med ett krossat hjärta livet ut. Plötsligt känner jag en hård smäll i huvet och allt blir svart.

8

9

Kapitel 4 Sanning i osanning

Jag öppnar mina ögon sakta och märker att jag är mitt inne i djungeln liggandes på marken. Lousiann stirrar rakt in i mina ögon. Jag hinner inte ens öppna munnen innan Lousiann tar ordet.- Haha, så du trodde att jag var Lousiann. Ha ha. Nejdå! Jag är Mariann De Liano! Lousianns syster som också skulle till Amerika. Jag stal bara hennes historia och lurade dig. Lousiann är är ansiktet och jag är skuggan. Det är fel!! Bara fel!! Och när hon berättade att du var så söt och gullig då var det nog! Loui är fortfarande borta och jagar och när hon kommer tillbaka och hon ser att du är död så brister hennes lilla hjärta! HAHAHA!- Va? M-men j-jag måste j-ju hem.T-till mina mijarder o-och. Jag hinner inte säga något innan jag hör en dörrsmäll och fram kommer en man. Mannen var Jake Kredyer! Jag kände hur mina ögon spärrades upp och han skrattade rått.- Haha! Så du trodde verkligen att jag skulle gå på det där mötet om att jag tagit en massa miljoner av dig? Nej. Alla som stämmer mig får det här ödet. Och nu föll ju också syskonen De Liano på ön och kunde hjälpa mig. Fast Lousiann tackade nej. Du förstår jag betalar folk för att hålla tyst så ingen kommer ens leta efter en en-störig och självisk person som dig! Det var så enkelt bara att tända eld på ena vingen. Allt är så enkelt när man är rik. Så hur vill du dö? Men när hans blick sökte efter mig är jag borta. Jag hade rullat iväg under en buske när ingen såg. Det var inte så svårt även fast jag hade bundna händer. Jake blir galen och springer in i sitt hus som jag ännu inte kan se. När båda är borta kan jag knyta av mig snöret från händerna. Jag hade lärt mig hur man gjorde så av min farfar. När det var gjort hörde jag ett skrik. Jag vände mig om. Och där en bit bort stod hon. Lousiann. Hon var vackrare än sin syster och när hon kom fram till mig sa hon- Jag vet vad min syster gjort. Och om du inte skulle ha gömt dig i rättan tid skulle det inte bli kul. Men kom. Längtan hem är snart över.

10

Det var fruktansvärt jobbigt att springa genom djungelns snåriga skog. Lousiann sprang först och jag hack i häl. Jag kände hur min energi pyser ur min kropp och jag vet inte hur mycket jag kommer orkar mer.Plötsligt hör jag ett “PANG” och sedan ett till. Jag tittar snabbt bakom mig och där springer Jake och Mariann. Båda hade pistol. Det fanns ingen tid att tänka eller stanna upp. Ordet överleva är det enda som cirkulerar i mitt huvud och det är det jag försöker foku-sera på hela tiden. Jag känner hur min fot tar i något och jag faller. Då hör jag en smäll till och någon mer faller. Lousiann! tänker jag och reser mig upp med mina sista krafter. Jag ser mig omkring. Lousiann står en bit framför mig och bakom mig ligger Jake fallen och död. Mariann hade av misstag skjutit honom. Hon höjer pisto-len igen och mot mig med sina sista krafter försöker hon igen men faller ihop.

11

Kapitel 5 Hemma som någon annan

Mariann var inte död, men svag. Jake måste ha misshandlat henne när jag gömde mig och därefter sprungit iväg. Jag och Loui tyckte att hon var värd att få komma hem och själv hitta kärlek. Jag bar Mariann och följde efter Lousiann till stranden där planet kra-schade. Där stod någon okänd. -Farfar!! skriker båda syskonen och springer dit. Där stod mr. De Liano och var väldigt orolig. Han hade satt spårare på båda två men de var väldigt svaga efter kraschen. Tillslut hittade han dem ändå och han skjutsade hem oss alla tre överlevande i sitt privat-plan. Då berättar Mariann vad Jake hade gjort mot henne. Han had-eerbjudit några miljoner om hon hjälpte honom med att fånga mig.

Väl hemma i Paris fick jag Jakes alla miljarder efter vad som hänt men jag är inte lika självisk längre. Jag höjer min butlers och alla andra anställdas lön.Mariann hittade sin livs kärlek och bröllopet äger rum väldigt snart. Mitt och Lousianns bröllop var en vecka efter och det var riktigt stort. Och äventyret vi varit med om kommer föralltid sätta spår i våra liv.

Slut.