NR Ale · på norra sidan otn Helge å, ca500 meter från åmynningen.Arbetet, som till stora delar kunnat genomförastack varegenerösa bidragfrån privatpersoner,stiftelseroch Kristian¬

NR 2 2011

AleHistorisk tidskrift

FÖR SKÅNEHALLAND

OCHBLEKINGE

i:

Ale50 ÅR1961-2011

F

AleHistorisk tidskrift för Skåne, Halland och Blekingeutges av De skånska landskapens historiska och arkeologiska förening ochLandsarkivet i Lund.Redaktör och ansvarig utgivare universitetslektor Gert Jeppsson, Lund.

RedaktionskommittéProfessor Lars Berggren, LundI :e arkivarie fil. dr Elisabeth Reuterswärd. LundProfessor Sten Skansjö, LundFil.dr Bengt Söderberg, Lund

InnehållSid.

Jimmy Juhlin Aiftberg: Aosehus: Skandinaviens äldsta stenborg?Stefan Persson: Det marginaliserade ståndet?

Bondeprotester i Skånelandskapen och Danmark under 1600-taletslörsla de!

Aktuellt om antikvarisktSnyggt, fräscht och roligt! Trelleborgs nya museum

1

10

31

Tidskriften Alc utges med stöd frän Vetenskapsrädet

TRYCKTJÄNST I ESLÖV HB. 2011

Aosehus: Skandinaviens äldsta stenborg?Av Jimmy Juhlin AlftbergByggnadsantikvarie vid Regionmuseet Kristianstad/Landsantikvarien i Skåne

Sedan 2006 har Regionmuseet Kristianstad/Landsantikvarien i Skåne bedrivit ettforskningsprojekt kring ärkebiskopsborgen i Åhus. Borgen är belägen vid Åhus hamn,på norra sidan otn Helge å, ca 500 meter från åmynningen. Arbetet, som till stora delarkunnat genomförastack vare generösa bidrag från privatpersoner, stiftelseroch Kristian¬stad kommun, har i huvudsak syftat till att undersöka borgens medeltida omfattning,sammansättning och utvecklingsfaser. Dessutom har det funnits förhoppningar om attpåträffa dateringsbart material, som på sannolika grunder kan sprida ljus över borgensursprungliga uppförandeperiod. En genomgång har även skett av det befintliga, skrift¬liga källmaterialet. Fem arkeologiska undersökningar har genomförts inom projektet,2007-2010. Arbetet har publicerats i rapportform1 och i hembygdsföreningen S:taAnnas gilles årsskrifter för 2006 och 2010,

Borgen - kort historikFöre vidare diskussion krävs en kortfattadpresentation av borganläggningen. Borgen -

allmänt kallad Aoshus, eller Aosehus — ansespå konstvetenskapliga grunder vara uppfördunder mitten av 1 100-talet. Den ska enligtden lundensiska ärkebiskopskrönikan hakommit i ärkebiskopsstolens ägo efter enkonflikt mellan ärkebiskop Eskil och kungSven Grate. Årtalet anges lill 1 149.2 Borgenförblev med vissa undantag i ärkebiskopensägo fram till reformationen 1536.

Under större delen av medeltiden utgjordeÅhus stad förvaltningscentrum över ett stortärkebiskopligt län, Åhus län.3 Det är dockoklan om lånsadministrationen hade sitt sätepå själva borgen eller i en stadsgård. Minsten gång, 1262, utsattes anläggningen för för¬ödande förstörelse - en händelse som gavåterklang i liera samtida danska krönikörersårsböcker.4 Men fler konflikter finns angivnai källmaterialet, bl.a. att ärkebiskop JakobKyrning genom en nattlig kupp den 5 febru¬ari 1359 blev tillfångatagen på platsen avkung Erik Magnusson under inbördeskrigetmot fadern Magnus Eriksson.1 Dessutom in¬

togs fästet av Sören Norbys trupper vintem1525.6 Till de mer uppseendeväckande hän¬delserna bör läggas ärkebiskop Magnus Niel¬sens plötsliga dödsfall, då han 1390 föll frånvindbryggan och avled.7

Vad gäller borgens utveckling ges indi¬rekta uppgifter om att den skulle ha för¬stärkts/byggts ut när ärkebiskopen både12568 och 1488s1 lät iståndsätta ett mindreantal ej namngivna borgar; Flyinge är denenda anläggningen som nämns i samman¬hanget. Eftersom ärkebiskopen hade ett be¬gränsat antal borgar är sannolikheten stor attdessa byggföretag även innefattade Aosehus(vilket också stöds av det 2007-2010 funnaarkeologiska materialet). Dessutom vet vigenom en dendrokronologisk datering attvissa förstärkningsarbeten skedde vinterhalv¬året 1567/68.10

Borgen ska enligt traditionen ha blivitgrundligt förstörd under Nordiska sjuårskri¬get (1563-1570), i samband med hertig Karlsinfall i Skåne 1569. Ett antagande närmaresanningen torde vara att borgen i stället utsat¬tes för mer eller mindre skadeverkan,11 menatt den delvis monterades ned åren efter

1

'Vs.\-

\-'í4

IV Ua Í£U \~lul mm. aŒHp»g,4

tyJt'*- '

....liJV

553?3qp

• /I rrI»-'Í4*V-á«*í/V,v.'ÿá5Tÿ £5£„,ej ÍM'ÿ|

,r f-ävf.* A

TO,... i:

*‘iyÿ.IP Mrk=JErÄ.1i[íkÿfeuj ■ 44Ä

, “äll ,p; :tó® : 'ÿ-*ÿ

A*J|£#. 4 .1?Myfcf/k-,. : t;v.

. *5\ :xt

Fig. I . Karta från 1670-talet (utdrag). Borgen benämns som »Gambia slottet öde». Notera borgens läge i förhållandetill Åhus - det är ca 800 meter mellan borgplatsen och kyrkan. Helgeås strömriktning går från höger till vänster;observera att kartan är ritad med norr nedåt. Lantmäteriet K 157- 12:1.

S0'

1614 och användes som byggnadsmaterial åtden nyuppförda fästningsstaden Kristian¬stad.12 Därefter har flygsanden successivttäckt borgplatsen. Kartmaterialet har allt se¬dan 1670-talet omtalat platsen som »Gambiaslottet öde» (fig. 1) eller »Gammalt slott»etc., och byggnadslämningar har varit syn¬liga långt fram i tiden. Så sent som på 1840-talet fanns fortfarande en ca tre meter högmur kvar längs åsidan.13 Mot slutet av 1800-talet hade hela anläggningen översandats,och det enda som skvallrade om borgen vartvå stora kullar, belägna i nord - sydlig rikt¬ning, avdelade via en brant sänka.

ham Åhlén och förman Per Möller samt ut¬fördes av en arbetsstyrka på omkring 10-12personer. Utgrävningen bekostades av hamn¬direktionen.

Att en undersökning kom till stånd hadeatt göra med hamnens trängande behov avbarlast till avgående fartyg. 1 juli 1888 skrevdärför hamnstyrelsens ordförande till riksan¬tikvarie Hans Hildebrand i Stockholm ochförklarade situationen. Sent omsider, ochefter att Hildebrands gode vän Åhlén synner¬ligen aktivt anmält intresse för rollen somutgrävningsledare - samt att hamnstyrelsenlovat att bekosta företaget - gavs klarteckentill en utgrävning.

Man kan i sammanhanget spekulera i ominte hamnarbetama olovandes redan tagitstora mängder sand från borgkullen, men attålderdomliga murar plötsligt börjat visa sig,vilket gett hamnstyrelsen kalla fötter (spår i

FriläggningenBorgruinen, så som den gestaltar sig idag,grävdes fram under sommarsäsongerna1892-1893. Arbetet leddes av lektor Abra-

2

terrängen kan eventuellt tyda på att sandtagits från en plats som inte hade undersöktsav Åhlén). Det ska även nämnas att murarmed största sannolikhet både påträffades ochraserades under mitten av 1 880-talet, då järn¬vägen omedelbart söder om borgen unla¬des.14

Det som frilädes under utgrävningen ut¬gjordes av resterna efter en huvudbyggnadmed ett ursprungligen infogat torn åt öster,samt ett antal mer eller mindre svårbegripligamurar som på tre sidor omgärdar huvudbygg¬naden. Därutöver frilädes ett par eldstäder/ugnar, som återfanns inom den lilla borggårdsom bildas innanför murarna.

Huvudbyggnaden och tornet är uppfördaav sten, delvis kvaderhuggen, och skydds-murama av slen och tegel. Samtliga bygg-nadslämningar är lokaliserade till den södraav borgens två kullar. Den norra kullen, dären hög lotsutkik var placerad, hade man intetillstånd till att närmare undersöka. Däremotdrogs minst ett schakt ner i vallgraven, ochdet kunde konstateras att detta verkligen varen vallgrav, fylld med stora mängder rase-ringsmalerial och med lera i botten.

Det bör nämnas att fynden från 1892-1893års utgrävning var lika mycket skiftande somomfattande, men dessvärre har detta materialgenom åren skingrats. Det är främst genomKristianstadbladets artiklar, vilka regelbun¬det publicerades i samband med friläggning¬en, som en djupare insikt i fyndmaterialetkan erhållas. Mycket av det som tidningensreporter omnämner, bl.a. flera myntfynd,lämnas utan kommentar av Åhlén i hans re¬dogörelse efter utgrävningen; Åhlén nämnervisserligen myntfynd, men bara en bråkdelav dem som tidningen omtalar. En adekvatgenomgång av bevarat fyndmaterial gjordesförst 1952,15 men då var redan större delenav mynten, vapenfynden m.m. förkomna.likaså ett sigilliknande föremål.16

Efter utgrävningen blev borgen tolkad som

ett ärkebiskopligt palats -detta på grund avvissa likheter med tyska palatsanläggningar,såsom Goslar och Gelnhausen.17 På den norrakullen, som inte undersöktes, ansågs borgensladugård vara belägen. Denna har dockfunnits i byn Gälltofta i Rinkaby socken, ca1 mil norr om Åhus.18

Utgrävningarna 2007-2010Utgrävningarna 2007-2010 omfattade femarkeologiska undersökningar.19 Efter dessahar bilden av borgen utvecklats i flera rikt¬ningar: borgområdet har kunnat konstaterasvara större, och fler byggnader än vad somtidigare varit kända har dokumenterats. Där¬utöver har värdefulla stratigrafiska iakttagel¬ser, understödda av flera C14-prov och endendroanalys, hjälpt till att dela in anlägg¬ningen i åtminstone tre bestämda faser.

Fyndmaterialet var mycket sparsamt, vil¬ket finner sin förklaring i det faktum att denAhlénska utgrävningen gick väldigt hårt åtanläggningens medeltida lager. I principschaktades då alla massor bort, ner till sterilsand, och de fynd man fann under arbetettogs tillvara utan att kopplas till specifikalagerföljder. Dock hittades 2009 och 2010 ettpar mindre ytor med kvarvarande medeltidalager, och i dessa framkom olika typer avkeramik, två armborstbultar, diverse järn-detaljer, hränt trä och djurben.20

Bland de återfunna byggnadsdelarna finnsen halvcirkelformad byggnad av tegel, ca1 meter bred och 6 m i diameter (om mansluter halvcirkeln) och en rak tegelmur, 1 mbred och ca 3-4 meter lång (fig. 2).21 Bäggekonstruktionerna är belägna på den norraborgkullens södra sluttning. Därutöver harden östra borgmuren identifierats, vilkenplötsligt uppträder inkorporerad i en mursom så sent som 2009 antagits vara en ter¬rasskant.22 Utgrävningarna avslöjade ävenatt det som tidigare ansetts vara den norra,

3

från en georadarundersökning, som genom¬fördes av norra kullen våren 2008.25 Resulta¬tet ger tydliga indikationer på att norra kul¬lens väldiga flygsandslager döljer fler bygg¬nader. Dessvärre ligger dessa lager på mellan3-4 meters djup, vilket omöjliggör en säker,konventionell arkeologisk undersökning-entotal eller en större partiell avschaktning avkullen skulle krävas.

Det ska i sammanhanget också nämnas attden förhöjda landformationen, där borgenalltså är belägen i dess sydliga spets, viker ihöjd med norra kullen av i västlig-nordväst¬lig riktning. Det är inte helt otänkbart att detäven på detta höga parti funnits byggnadertillhörande borgen. Inför eventuellt kom¬mande undersökningar bör detta område geshög prioritet.

ursprungliga borgmuren är sekundärt upp¬förd och att det i den västra tegelmuren finnsen inbyggd, äldre stenmur, vilket stämmerbra med uppgiften att ärkebiskop JakobErlandsen »förbättrade redan befintligabyggnader» 1256.23 Det har även kunnatfastställas att de bägge kullarna en gång itiden utgjort en sammanhängande, förhöjdlandtunga som sträckt sig en bit ut i Helge åoch att den medeltida marknivån på dennalandformation har varit ungefär densammasom den i dag är på den södra kullen.24

Vallgraven, så som den i nuläget gestaltarsig, är sekundär i förhållande till åtminstoneden andra borgfasen - detta eftersom dencirkel- eller halvcirkelformiga byggnaden avtegel blivit kapad då vallgraven grävdes,alternativt breddades; i borgens första fasfanns inget tegel.

Med denna nya kunskap går det nu atthjälpligt börja återskapa borgen i dess olikafaser, och man inser att det hela är fråga omen anläggning som varit åtminstone dubbeltså stor som man tidigare antagit. Ännu störreblir anläggningen om man väger in resultaten

Dateringsdiskussion:hur gammal är Åhusborgen?Förutom ovan nämnda iakttagelser ska nudet kanske mest spektakulära fyndet be¬handlas. I schakt 3, vilket togs upp våren

Fig. 2. Plan över borgen. Mörk¬grå panier utgör de murar somgrävdes fram 1892-1893. Svartamarkeringar visar tidigare okändamurar samt murar som närmareundersöktes 2007-2010. Ljusgråmarkeringar inom streckad linjevisar murpartier som ännu inteundersökts; mellan de bäggevästra murarna finns fortfarandeorörda medeltida lager bevarade.I. Platsen för schakt 3, där kol¬

biten återfanns.2. Den halvcirkelrunda byggna¬

den.3 Rak mur.4. Äldre stenmur som har blivit

förstärkt på utsidan med tegel.5. Den östra muren.6. Sekundär mur. Juhlin Alftberg

2010.

1N

t

\ < I 7,\ \m /T*\

6. 5.\Bÿ4.

Tom/Tower

0

\\Ingång/ Entrance

%JärS

4

Fig. 3. Platsen för schakt 3.Juhlin Alftberg 2010.

2010 inne i borgens förstuga (fig. 2, nr 1 ochfig. 3), kunde det noteras att grundstenarnavar både murade och fogade till ett djup avminst ca 1,2 meter under nuvarande markyta(grundmurens andra sida utgör västra gavel¬väggen i det nedsänkta »centralrummet»).26I murbruket bakom en lös fog, ca 60 cmunder golvytan, satt en större kolbit. I övrigtfanns mer inslag av kol i kalkbruket, och detbör stå utom allt tvivel att kolet hamnat ibruket vid tidpunkten då detta hade bearbet-bar konsistens. Tillika är detta bruk bland detförsta som använts under uppförandet av bor¬gen, eftersom det satt på grundstenarna tillsjälva kämbyggnaden. Kolbiten sändes om¬gående till Kvartärgeologiska institutionenvid Lunds universitet för både vedarts- ochC14-analys.

Vedartsanalysen gav vid handen att koletkom från en bok, med en uppskattad egen¬ålder på ca 150 år.27 Vidare kunde 34 styckenårsringar mätas, vilka dessutom visade sigvara nästan helt raka. De raka årsringamatyder på att kolet kommer från en plats i trä¬det som varit belägen väldigt nära barkytan.Någon dendrodatering kunde inte görasp.g.a. för få årsringar.

Då boken på grund av sina urusla egenska¬per att stå emot röta som regel inte använtssom konstruktionsvirke,28 är det mycket tro¬ligt att just det aktuella trädet fällts i syfte attanvändas som ved vid kalkstensbränningen.Risken att den omhändertagna kolbiten här¬stammar från t.ex. ett äldre nedbrunnet hus,en trappa eller en väktargång etc. får ansessom liten.

Efter vedartsanalysen sändes delar av koletför C14-analys, vilket visade sig ge ett in¬tressant resultat (fig. 4). Dateringen gavvid handen att kolet med en sannolikhet på83,5 % dateras till 890-1055 e. Kr. Då dettaär den troligaste av fyra givna sannolikheterkommer vidare diskussion att föras utifråndessa årtal.

Man ska nu ha i beräkningen att det är justden årsring som kolmaterialet till analysenkom ifrån som daterats. Betänker man detfaktum att kolbiten kommer från ett läge istammen som befann sig nära barkytan, be¬tyder detta att man torde vara tämligen näraträdets fällningsår - vilket alltså inte är falletom kolbiten har härrört från kärnan. Efter¬som vi nu trots allt saknar barkytan ska vi föratt låta vidare tolkningar stanna inom veten-

5

LuS 9068: 1035±50BP1400BP68.2% probability

895AD ( 9.2%) 920AD960AD (59.0%) 1 040AD

95.4% probabilityAD (83.5%) I055AD

1080AD (1 1.9%) 1 155AD

Ig 1200BP

■8 890I000BP

JL800BPI600BP

Fig. 4. Det första C14-resultatet.Det är 83,5-procentsgränsen somutgör underlag för diskussionen.C14-laboratoriet, Lunds univer¬sitet 2010.

u

SOOCalAD 800CalAD lOOOCalAD !200CalAD MOOCalADCalibrated date

skapliga ramar addera 1-150 årsringar tillprovet.29 Detta eftersom boken under gynn¬samma förhållanden kan bli över 300 år.

Det är allmänt känt att man ur tabeller kanplocka de mest sällsamma resultat, men fak¬tum kvarstår i detta fall att kolets årsringarvar ytterst perifera och att mellan 1-150 årska läggas till provet. Lägger vi till 150 år påC14-resultatets senare gräns, 1055, hamnarden hitre dateringen på 1205, vilket rent ma¬terialmässigt skevar mot vad vi vet, nämligenatt borgen i sin första fas saknar tegel - ochtegel har dokumenterat använts i Danmarksedan åtminstone 1160-talet.30 Ett antagandeär, att om borgen skulle vara uppförd underbörjan av 1200-talet, så borde den som haderåd att bekosta en sådan anläggning troligtvisäven haft råd att använda sig av den »bakadestenen». Man kan därför med någorlundagott samvete skala av ca 40 år från de 150förmodade åren. Alltså är det 1-110 år somska adderas C14-resultatet.

Vidare kan man på goda grunder justeraC14-resultatets bortre åldersgräns, 890, medåtminstone 100-110 år eftersom något vi¬kingatida kalkbruk ännu inte dokumenterats.Således kan vi krympa resultatet på 890-1055 till cirka 1000-1055.

Sammanställt i ny form kommer trädetsfällningsår, om vi adderar maxgränsen på110 år, att hamna mellan 1110- 1165. Skulledet visa sig att endast t.ex. 10 årsringar skaadderas till trädets egenålder, vilket är fulltmöjligt med tanke på den perifera placering¬en, ställs man inför det svindlande faktum attfällningsåret senast kan ha varit 1065.

För att öka på säkerheten i C14-dateringengjordes i efterhand ytterligare två C14-analy-ser av samma kolbit. Det ena resultatet be¬dömdes av laboratoriet som otillförlitligtp.g.a. att en för liten mängd kol analyserades.Det andra resultatet gav en 95,4 % sannolik¬het att dateras till 1035-1260. Den hitregränsen på 1260 kan enligt »tegelmodellen»ovan krympas med ca 95 år, varför resultatethamnar på 1035-1165. Man kan säga att detandra provresultatet understödjer det förstaoch bidrar dessutom till att ytterligare snävain mot det sannolika fällningsåret.

Med ovanstående räkneövning vid handenkan man nu börja fundera över en sak: finnsdet externa faktorer som indirekt skulle talaför en datering till 1000-talet? Ja, eventuellt.

Det finns en händelse som kan ha fungeratsom katalysator inför planeringen och upp¬förandet av Åhusborgen eller en till denna

6

äldre föregångare av trä: Slaget vid Helge å1026. Händelseförloppet ska inte vidare be¬handlas här, men en sak bör kort diskuteras,och det är Knut den stores (ca 995-1035)snabba ingripande.31 Kung Knut fick undersin vistelse i England beskedet av en frånSkåne tillskyndande storman att den svenskeoch den norske kungen seglat upp i Helge åmed en stor flotta. Knut lät inte fotterna groutan uppbådade sin här och begav sig motSkåne och Helge å. Han gick sedan segrandeur de stridigheter som därpå blev oundvik¬liga. Knuts aktivitet och handlingskraftskvallrar om ett stort intresse för nordöstraSkåne, vilket möjligen finner sin förklaringiden nordskånska järnhanteringen - Dan¬marks »Bergslagen» - och/eller att han villesäkra området (vilket bör ha varit viktigt dåhan var i full färd med att bygga det som vikänner som det medeltida Danmark).32 Efterslaget kan han, eller hans efterföljare, ha fåttnog av irriterande orosmoment i denna såviktiga del av Danmark och därmed börjatplanera för ett permanent lås redan vid åmyn¬ningen. Att Knut var väl bevandrad i sten-byggarkonsten får man nog utgå ifrån efter¬som England under 1000-talet hade en fulltutvecklad stenbyggartradition.

Avslutningsvis ska vi återkoppla till bok¬trädet och ställa frågan: vilket träd väljer

man helst om man är anlitad - eller tvingad- till att bränna kalksten? Ger man sig på destörsta och äldsta träden för att därmed drab¬bas av det tidssvinn som detta normalt med¬för, eller fäller man snabbt mindre men flerstammar? Bland det kolmaterial som lokali¬serades vid grundmuren i schakt 3 gjordesytterligare tre vedarts- och egenåldersbe-stämningar, vilka inklusive befintliga års¬ringar fördelar sig på följande: bok <80 år,bok <100 år och en gren från hägg/fågelbär/slån <30 år.33 Det är ett allt för klent under¬lagsmaterial för djupare statistik, men enantydan ges om att förhållandevis unga trädoch dessutom ett lättplockat grenmaterialanvänts vid kalkbränningen. Ska vi i dettamaterial plötsligt kasta in en bok på närmare300 år?

Längre än så här kan man dessvärre inteföra diskussionen. För att sammanfatta dethela har vedarts- och C14-analyserna gett be¬kräftelse på att borgens uppförandeår senastligger inom den tidsperiod som den konstve-tenskapligt har blivit klassad till, dvs. mittenav 1 100-talet. Men med beaktande av denaturvetenskapliga analysresultaten och medstöd av kända faktorer, såsom det historiskaanvändandet - eller icke-användandet - avolika byggnadsmaterial, förefaller borgensnarare vara bortåt hundra år äldre (fig. 5).

Fig. 5. Diagram över borgenssannolika älder.I. Första C14-resultatets sanno¬

likhet ont 83,5 % (enligt fig. 4).Grönt markerar period där kalk¬bruk inte har dokumenterats.

2. Andra C14-resultatets sanno¬likhet om 95,4 %. Rött marke¬rar period då tegelarbetenfinns dokumenterade i Dan¬mark (fr.o.m. 1 160-talet)

3. Period inom vilken bokträdet kan ha blivit lallt, dvs. från perioden då kalkbruk kan tänkas ha införts i Danmark,plus 1 10 årsringar adderade fr.o.m. 1055. Rött markerar 40 årsringar som tagits bort från de 150 extra årsringarp.g.a. »tegelmodellen».

4. Period då stenborgen kan ha blivit uppförd. Juhlin Alftberg 2010.

1.2.3.4.

1035 1160X

900 1000 1100 1200 1300

7

Det finns också en historisk händelse somligger i fas med resonemanget.

Det är nu upp till var och en att själv bildasig en uppfattning. Framtida analysresultatoch undersökningar kommer med all sanno¬likhet att ge ett närmare besked och förhopp¬ningsvis kunna dementera eller bekräftafrågan om castrum Aos i sin ursprungligaskepnad är en produkt av 1000-talet. Någon¬stans ska ju Skandinaviens första stenborgligga, så med beaktande av diskussionenovan - varför inte i Åhus?

because the beech tree under favourable con¬ditions can be over 300 years.

A piece of the charcoal was sent to C14analysis, which revealed that the charcoalhas a probability of 83,5 % of dating back toAD 890-1055 (fig. 4). If we add 150 extratree years to the C14 analysis upper limit,1055, the dating will end up about 1205. Thishas important implications for what we know,that the castle in its first phase does not havebricks and bricks have been used in Denmarksince at least 1160’s. Therefore, we can cutoff about 40 years from 1 50 presumed years.That is 1-110 years to add to the C14 result.Furthermore, it can be reasonable to adjustthe C14 analysis lower age limit, 890. with atleast 110 years, as Viking lime plaster has notyet been documented. Thus we can narrowdown the result to approx. AD 1000-1055.

Accordingly, the fell year of the tree, if wesum up the maximum limit of 110 years,would end up from 1 1 10-1165. Could it beproved that only ten year rings will be addedto the tree's own age, which is quite possible,the fell year of the tree can be no later than1065.

To summarize, the analytical results haveconfirmed that the castle has been built dur¬ing the time period it has been classified, i.e.mid 12th century. But future analysis resultsand surveys may give a detailed answer andhopefully be able to rule out or confirmwhether castrum Aos in its original shape is aproduct of the 11th century. Scandinavia’sfirst stone castle has to be located somewhere- why not in Åhus?

SummaryThe Archbishop castle in Åhus is believed tohave been built in the mid 1 2th century. Thecastle ruin was unearthed during the summerseasons in 1892-1893. After excavations2007-2010, which were carried out by theRegional museum in Kristianstad, the imageof the castle has been developed in severaldirections; the castle sphere has been estab¬lished to be larger, and more buildings thanpreviously known have been documented.

In trench 3, which was taken up 2010 in¬side the entrance hall (fig. 2 and 3), a largerpiece of charcoal was found behind a seam inthe masonry. In addition, there were moreelements of charcoal in the mortar and thereshould be no doubt that this fragment hasended up in the lime plaster at the time whenthe mortar had soft consistence.

A wood analysis of the charcoal revealedthat carbon came from a beech tree, with anestimated age of about 150 years. Further¬more, 34 almost entirely straight rings weredetected, suggesting that the charcoal comesfrom a position in the tree situated very closeto the bark surface, indicating the estimatedyear the tree was felled. Even so, we aremissing the bark surface. For further inter¬pretations within scientific scope we mustadd 1-150 years of rings to the test. This is

Noter1 Regionmuseels rapporl 2008:21, 2009:16. 2009:72och 2010:59.2 Olofsson 1949, s. 74ft.3 Forslund 1996.4 Jorgensen 1920. Borgen återuppfOrdes några år senare.5 Sjüstedl 1954. s. 43 ff.

8

6 Ingvar Andersson IW), s. 26.7 Åhlén 1 894. s. 4.* Skyum-Nielsen 1963, s. 109. Kungen anklagade ärke¬biskopen för att ha byggt tre borgar.9 Gert?. 1922, s. 130.10 Linderson 2007. Dateringen ar gjord på en av fleraspetsade enepälar. som stuckits ned mitt i vallgraven.11 Det kan nämnas att spår eller minst ett kanonskottfinns på ruinen i form av två avslagna hörnstenar påhuvudbyggnadens nordvästra horn. Träffen har tagitprecis på en fog och därmed slagit av nedre resp. undrepartiet på stenarna. Det är emellertid inte troligt atthertig Karl medförde fältartilleri 1569, varför skadankan vara av äldre ursprung. Känt är att Karl KnutssonBonde medförde »kärrebössor» under sitt skånska fält¬tåg 1452.12 Juhlin Alflbcrg 2010, s. 25 IT.13 Juhlin Alftberg 2010, s. 2 Iff.14 Indikation på detta ges i schakt Ib, 2010 års andrautgrävning.15 Järhe 1952.16 Kristianstadsbladet 1893. Tidningen nämner: »...enliten tingest, sotn beslår af järn och koppar tillsammansoch troligen varit en namnstämpel, ehuru namnet ej kanurskiljas numera.»17 Thorsten Andersson 1949, s. 52.'* börslund 1996.19 Två undersökningar genomfördes 2010.2(1 Regionmuseets rapport 2009:72 och 2010:59. Demedeltida lagren återfanns mellan de två västliga mu¬rarna, utanför den södra muren och i anslutning tillsödra kullens norra vallgravskant.21 RegionmusceLs rapport 2008:21 och 2009:16.22 Regionmuseets rapport 2010:59.21 Regionmuseels rapport 2009:72: Skyum-Nielsen1963, s. 109.24 Under utgrävningen 2007 togs ett schakt upp i toppenpå norra kullen. Djupet ner till de medeltida lagren, därbåde kalkhruk, legel och etl välbevarat spik m.m. påträf¬fades. var ca 4 meter.25 Juhlin Alftberg 2010, s. 32. Undersökningen beställ¬des av Regionmuseet/Kristianstad och utfördes av Riks¬antikvarieämbetet. UV-tcknik.

Regionmuseels rapport 2010:59.27 Linderson 2010:34,2" Rothstein 1890 (faksimil 2003), s. 17f.29 Linderson 2010:34.Ul F.rik Horskjær (red.). Sorø klosterkyrka, började upp¬föras 1 1 62.71 Helgesson 2003.72 Muntlig uppgift från fil. dr Bertil Helgesson. novem¬ber 2010.77 Linderson 2010:68.

Källor och litteraturOtryckta källorLantmäteriet, akt K157- 12:1

Tryckta källorGert?, M. Cl. (utg ), Scriptures minores historiae darti-

cue: Medii uevi, vol. 2, Köpenhamn 1 922Jörgensen, Ellen (ulgj, Annales Dunici medii aevi.

Köpenhamn 1920

LitteraturÅhlén, Abraham. »Åhus och dess slott samt ulgräfning-

arne därstädes 1892 - 1893». Skånska samlingar1893. 111:1, Lund 1894

Andersson. Ingvar. »Åhus historia». 800 år I Åhus, Kris¬tianstad 1949

Andersson. Thorsten, »Ärkebiskopsborgens byggnads¬historia», 800 år 1 Åhus, Kristianstad 1949

börslund, Per-Olof, »Åhus län och dess gods», Ale. His¬torisk tidskrift för Skåne, Halland och Blekinge,1996:3

Helgesson. Bertil, »Slaget vid Helge å- några aspekterpä etl sägenomspunnet slag», Föreningen GamlaChristianstud, Årsskrift 2003

Horskjær, Erik (red.). »Sorø», De danske kirker, Bind 4,København 1967

Juhlin Alftberg, Jimmy, »Ärkehiskopsborgen i Åhus -en byggnudsantikvarisk diskussion», S.ta Annas gil¬les årsskrift nr 26, 2006

Juhlin Alftberg, Jimmy, »Ärkebiskopsborgen i Åhus -utgrävningarna 2007 - 2009», S.ta Annas gilles års¬skrift nr 30, 2010

Järbe, Bengt. »Fynden från borgen i Åhus», Handlingarangående Villand härad, IX, Kristianstad 1952

Kristianstadsbladet, 4 augusti 1893Lindersson, Hans, Dendrokronoiogisk och kol-14 analys

ar enepåle i vallgraven från ärkebiskopsborgen iÅhus, Nationella laboratoriet för Vedanatomi ochDendrokronologi, Lunds universitet, rapport 2007:51

Lindersson, Hans, Vedanatomisk analys för C14 analysav magringsmaterialförAosehus tidigare skede, Ahus,Nationella laboratoriet för Vedanatomi och Dendro¬kronologi, Lunds universitet, rapport 2010:34

Lindersson. Hans, Vedanatomisk analys för C14 analysav kol i murbruket från Aosehus tidigare skede. Ahus,Nationella laboratoriet för Vedanatomi och Dendro¬kronologi, Lunds universitet, rapport 2010:68

Rothstein. E. E. von, Allmänna byggnadslärun (1890),Faksimilutgåva, Kristianstad 2003

SjÖstedt, Lennart. Krisen inom det svensk-skånska väl¬det 1356-1359, Lund 1954

Skyum-Nielsen, Niels, Kirkekampen i Danmark 1241-1290. Köpenhamn 1963

9

Det marginaliserade ståndet?Bondeprotester i Skånelandskapen och Danmarkunder 1600-talets första del

Av Stefan PerssonFil. dr, historiker. Lund

1600-talet brukar ses som en nedgångsperiod för de danska bönderna som marginali-serades och tick allt svårare att hävda sin rätt. Men tittar man lite under ytan upptäckerman att det på många platser i Skånelandskapen och på Jylland fortlevde en prolestkultur.Det fanns konflikter som blev så allvarliga att de inte kunde lösas i lokalsamhällenautan hamnade på kungamaktens bord. Det är om dessa orosyttringar denna artikelhandlar.

1 600: Nytt sekel - ny bondeoroSensommaren 1597 blossade oron blandbönderna i Östra härad i Blekinge upp pånytt efter en tids lugn, i alla fall på ytan. Detavslutande 1500-talet hade inneburit en stridström av suppliker från allmogen i det öst¬danska landskapet till kungarna i Köpen¬hamn. I centrum för böndernas missnöje stodlänsherrarnas maktutövning och dc »orim¬liga» avgiftskraven. Kungarna (Frederik I!och Christian IV) svarade med att sändakommissioner bestående av riksrådsrepre-sentanter som skulle undersöka förhållan¬dena och avkunna rättvisa domar. Till sakenhör att även länsherrarna var missnöjda medhur bönderna skötte sig, dvs. hur de betaladeskatter och utförde sina arbetsuppgifter. Ordstod mot ord i den verbala striden.

Oron i Blekinge 1597 var en sista yttringav det utdöende seklets protestkultur blandallmogen. En ny tid med delvis nya konflikt¬mönster stod för dörren med det inbrytande1600-talet. Den långa traditionen av kon¬flikter på lokal nivå mellan länsherrar/fogdaroch bönder upphörde emellertid inte bara föratt man skrev ett nytt århundrade. Det hand¬lade även fortsättningsvis om »olydiga» och

»ovilliga» bönder på mänga ställen runt om iDanmark, men det var till övervägande deleni områden som tidigare hade åtnjutit ettutvecklat självstyre som större och organise¬rade protester delvis fortlevde. Dessa om¬råden fanns företrädesvis i delar av Hallandoch Jylland.

I takt med genomförd centraliserings- ochåtstramningspolitik lyckades den danskakronan stärka greppet om lokalsamhällena.Detta visade sig i protestmönstret främstgenom att suppliker med breda komplex avklagomål blev sällsyntare, om än inte heltovanliga. Dessutom kan man säga att supp-likskrivandet individualiserades i inte ringagrad. Det blev vanligare att enskilda böndergick till kungs utan att, som tidigare, ha gömtsig i by- eller häradskollektivets skyddandegemenskap. När man kände sig förorättad avfogdar och länsherrar, tog man således sakeni egna händer i större utsträckning. Men detvar till stora delar denna ökade tillströmningav klagomål till hovet som på 1640-taletfick Christian IV att stadfästa en förordningom att alla suppliker skulle godkännas av delokala myndigheterna innan de kunde skickasvidare till centralmakten.

10

Den europeiska kontextenOro och uppror under 1600-taletsförsta hälftInledningen av 1600-talet var ingen gylleneperiod för bondeuppror i Europa. Visserligenförekom det vad som kan karakteriseras somagrar oro runt om på många platser, menjämfört med det oroliga 1 500 talet handladedet till största delen om mildare yttringar avvåld och protester. Åtminstone kan dettyckas så vid en första penetrering av upp-rorskronologin, men denna syn kan ganskalätt problematiseras.

Det tyska bondekriget 1525 har genomböndernas nederlag fått symbolisera inled¬ningen av den långa nedgångsperiod för detarbetande ståndet som varade ända till fran¬ska revolutionen. Den historiematerialistiskatraditionen har dock satt startskottet för dentidigkapitalistiska eller tidigborgerliga revo¬lutionen med händelserna 1525. Oavsett hurman ser på den saken var 1500-talet ingenlugn period. Tvärtom fanns det många oros¬härdar runt om i Europa, både i öst och i väst,liksom i nord och i syd. Norden fick sin be¬skärda del med Dackcfejden i Sverige ochKlubbekriget i Finland, vilka föregicks avden skånska resningen 1525 och det danskainbördeskriget med utländsk inblandning på1530-talet.

I början av 1600-talet hade det dock lugnatner sig med undantag av några områden. IOberösterreich hade det egentligen varitspänt ända sedan 1525 med kontinuerligauppror. Dessa hade visserligen en religiösprägel men karakteriserades mer av sekuläraklagomål och missnöje med skattetryck, nyaavgifter och arbetskrav. Oberösterreich varett område med ett polariserat herre-tjänare-förhållande, där landägarna hade stor maktöver bönderna som brukade deras jordar. Detsociala hotet från landborna var större än detreligiösa och för upprorsmakarna var kam¬

pen mot de upplevda sociala orättvisornaviktigare än striden mot katolikerna. 1626utbröt det största folkliga upproret i Ober¬österreich under hela det trettioåriga kriget,men det slogs ner året därpå och 12000 bön¬der hade då dödats i striderna. Det var ettfullskaligt bondekrig mot kejsarens trupperoch det fick nya efterföljare 1633-34, dåoroligheterna även spred sig till Bayern.

Oron i Österrike ackompanjerades av etttvåårigt bondekrig i Ryssland 1601-1603med efterföljande oro På kontinenten var1607 seklets första år med spridda bonde¬resningar och samma år reste sig bönderna iMidlands i England i protest mot den impo¬pulära enclosurerörelsen. 1607 var också ettviktigt upprorsår i Östeuropa (Ungern ochRyssland).

1610-talet var i det närmaste i total avsak¬nad av bondeoro i Europa. Istället kan ur¬laddningarna i Oberösterreich 1626 och ivästra England 1628-30 ses som inledningenpå en ny era av resningar där böndernas in¬tresse kom i kläm med överhetens strävanefter makt och rikedom. 1 Österrike hadeupproret även karaktären av religionskrig.Mellan 1620—45 genomlevde Frankrike fyrastörre revolter som var förelöpare till Fron¬den 1648. Till det kan läggas så gott stim

årliga urbana revolter, dock av ytligare ka¬raktär än på landsbygden. Nödår och kraftigaprisökningar hade en pådrivande effekt, såäven i Neapel och Palermo 1647. Allt dettamynnade i det stora revolutionsåret 1648med den engelska revolutionen som en avseklets viktigaste händelser.2

Vilka tankar och föreställningar låg tillgrund för makthavarnas sätt att hantera upp¬roriska och missnöjda bondegrupper? 1 dentidigmodema teoretiska litteraturen är detföreträdesvis furstemakten som har en aktörs¬roll och som förväntas reglera förhållandetgentemot undersåtarna.. Ett typexempel på

i

11

furstemaktens »aktörsmonopol» är NiccolöMachiavellis »Fursten», där suveränitets-idealet utgörs av ett närmast »vulgärpragma-tiskt» tänkande för hur fursten skulle undvikaatt »bli föraktad eller hatad». Delta är sam¬tidigt en otvetydig grund för undersåtarnasrätt att reagera på en omild och orättfärdigfurstes maktmissbruk. Undersåtarnas proble¬matiska upprorsrätt går igen i hur furstemak¬ten skulle förankra sitt maktideal inompolerna grymhet och mildhet. Skall en brafurste vara älskad eller fruktad, frågar Mach¬iavelli.3 Även en så solid förespråkare försuveränitetsidealet som Jean Bodin tvekadeinte om att det fanns tillfällen när lydnads¬plikten inför en suverän furstemakt kundeåsidosättas. Han strävade efter att elimineradessa missförhållanden, men likväl fanns deten tendens att en suverän furstes vilja, som juvar lag, och en neutral »evig lag» var svårför¬enliga.4

Bodin kan onekligen stå som representantför en förespråkare för det starka och suve¬räna fursteidealet, tillsammans med Machia¬velli och ytterligare några teoretiker. Som

motpol har ofta satts Johan Althusius. Basenför Althusius syn på staten var en rad avsociala kontrakt som formade olika grupperoch deras förhållande till staten. Suveräni¬tetsidealet vilade nödvändigtvis på folketsom en sorts korporativ apparat, men sam¬tidigt var folket inte kapabelt att leda statensuveränt till följd av statens speciella typ avförening. Det korporativistiska systemetöverförde maktutövningen till statens admi¬nistrativa apparat, vilket garanterade syste¬mets effektivitet och att dess målsättningarinfriades. Som en följd av det utkristallisera¬des inte någon härskande klass, lika litet somvissa grupper alienerades. Den administra¬tiva apparaten fick sin makt av staten, som isin tur var byggd kring lagen. Detta förhål¬lande innebar att makten kunde hemfalla,eller återgå, till folket om dess utövare avnågon anledning missbrukade den.5

Allmogen i Danmark var inte medvetenom dessa politiska teorier, men bönderna varlikväl långt ifrån passiva objekt, underställdastatsmaktens och herremännens godtyckligamaktutövning. För makthavarna spelade

Christian IV, dansk kung 1588-1648, genomförde flerareformer inom jordbruket. Även om Christian gärnaville framstå som en suverän furste, var han tvungen attta långtgående hänsyn till olika grupper. Politiskt deladehan makten med det inflytelserika riksrådet som bestodav de mäktigaste adelsmännen. Socialt måste han fram¬stå som böndernas värn och beskyddare, en nådig fursteenligt tidens teoretiska och politiska litteratur. Det fannsen väl institutionaliserad supplikkultur bland de danskabönderna som Christian gärna ville refomera för attminska den strida strömmen av klagomål till hovet. Menoaktat det tvingades han under 1600-talets första halvaagera i rollen som förlikningsman och domare i fleraallvarliga konflikter mellan bönder och kronans tjänste¬män (bild: Karel van Mander d. y. III. 1643, Frederiks-borgs slott).k

12

rrv £4ft-*i. s' \

'1

iIV

Tic

iK Q/ Hå. i

r*if ’

fe4 I srTre bönder i samtal. Efter kop¬parstick av Albrecht Dürer, ca1500.

m.lenil al skulle holdes om alle haande be¬sværinger, och hvis i kand formene eder med afforuelligat beraadslag,I. da ville vi hermed alle saadanne och desligeforsamlinger alvorligen och under suer straffhafve forbudit och al straffit, men der somnogen af eder ellers huad vere forurettet ellernoggen nødvendige klagemaall hafve, daaselfuer dermed at fremme og søge sin ret, udennogen saadann, som hidindtil sked er, entensammenkomst eller pendings udleg til andre,som eders sager at forrette sig ville paatage.2. Fordrister nogen sig herimod at forgribe,daa derfore tiltalis och straffis som vedbør.Öppet brev till bönderna i Varbergs län ommötesförbud (utfärdat den 10 juni 1622)

tidens politiska litteratur däremot en viktigroll och att undersåtarna utifrån denna på etteller annat sätt skulle ha sin rätt var egent¬ligen odiskutabelt. Frågan var bara om dedivergerande tolkningarna av ordet »rätt»gick att förena. I den saken var kungamaktenen väl institutionaliserad konfliktlösare.

»Oprørskhed og modvillighed»Illegala och legala konfliktmetoderi öst och väst

Eftersom vi komme u i forfaring understedligemøder och sammenkomst af nogle eder der udi

13

Östra DanmarkHalland1620-talet präglades av bondeoro på mångahåll i Danmark. En av de värsta oroshärdarnavar Halland, närmare bestämt Varbergs län,där Mogens Gyldenstierne innehade läns-mansposten. Han och hans underlydandetjänstemän gjorde sig tidigt impopulära blandallmogen genom att praktisera en stundtalshårdför linje i den vardagliga interaktionen.Bönderna började därför sammanträffa utan¬för de officiella institutionerna för att ven¬tilera missnöje och organisera motståndsak-tioner utan överhetens insyn. Kronan svaradetämligen omgående på allmogens aktivitetgenom att sommaren 1622 införa ett allmäntmötesförbud. Detta var något som praktise¬rades vid olika tillfällen för att statsmaktenlättare skulle kunna kontrollera missnöjesytt¬ringar och utomtingliga förhandlingar. Dessakunde lätt få långtgående politiska och so¬ciala konsekvenser om de fick utvecklas.Istället garanterade kungamakten böndernasrätt, bara de sökte den på lagligt sätt. Attdöma av innehållet i kungens öppna brevsom citeras ovan fanns det en utbredd praxisbland bönderna att mot betalning låta juri¬diskt kunniga personer sköta deras talan.Detta sågs absolut inte med blida ögon avmakthavarna.6

Upprinnelsen till orolighetema 1622 varett utbrett missnöje med kraven på arbete ochkörslor. Hösten 1621 reagerade kungen påböndernas arbetsvägran i ett skarpt formule¬rat missiv. Bönderna ålades att utföra allasysslor till slottet enligt sedvana och praxis iövriga riket. De förbjöds också att avverkaskog olagligt, dvs. att hugga utöver den be¬stämda kvoten och i skogar där de var för¬bjudna att avverka. Dessutom utfärdades isamma veva ett förbud mot att hålla ollonsvini kronans skogar. Alla skogarna i länet skulletaxeras innan svinen släpptes ut så att kronan

skulle få sina »rättmätiga» inkomster frånden lönsamma hanteringen.7 Böndernas miss¬nöje och olagliga resursuttag hade sin grundi traditionella konfliktorsaker mellan överhetoch allmoge. Det var en kamp om resursernasom kunde fungera som våldsutlösande fak¬tor, om parterna inte enades på ett tillfreds¬ställande sätt.

Denna konflikt hade föregåtts av en supp-lik till kungen från Himle, Viske och Fauråshärader i vilken allmogen beklagade sig överhur illa de behandlades av Mogens Gylden¬stiernes fogde och skrivare som »i adskilligepunkter formentlig i høj grad har forurettetdem». Ganska märkligt tog kungen omgå¬ende böndernas parti genom att beordra Gyl¬denstierne att avskeda både fogden ochslottsskrivaren och ställa dem till svars försina gärningar. Kungens undersåtar skulle fåsin rätt och tjänstemännen skulle straffas,som varnande exempel för annan överhet.8

Stärkta av denna framgång tycks böndernaha sett möjligheter att ytterligare flytta framsina positioner visavi länsadministrationen.Missnöjet eskalerade i en efterföljande supp-lik där bönderna klagade på nya påståddaförorättelser. Detta passerade emellertid inteobemärkt hos Mogens Gyldenstierne som nuanklagade bönderna för att i maskopi medlandsdomaren i Halland, Claus Mackabeus,ha tillförhandlat sig alltför långtgående fri¬heter visavi kronan. Detta var kompromette¬rande omständigheter som spädde på kon¬flikten och tvingade Christian IV till en opar¬tisk undersökning. Han beslutade att skickaen kommission bestående av Anders Billeoch Tage Tott till Varberg för att undersökaanklagelserna och inkomma med en förkla¬ring till kansliet i Köpenhamn.9 Striden hadeutvecklat sig till en kamp mellan bönderna iallians med landsdomaren mot Mogens Gyl¬denstiernes fogde och slottsskrivare. Frågansom kommissarierna skulle besvara var om

14

i aktionerna kunde kronan enkelt statueraexempel genom beslut om en hård straffpå¬följd för dessa. Samtidigt kunde den framståsom mild genom att förlåta den breda menig¬heten mot löfte om att den skulle bättra sig.Genom att använda en generell »olydnadsrc-torik» gick det dessutom tämligen enkelt attomyndigförklara bönderna och göra dem tillunderställda subjekt. De tilläts visserligen attvara agerande subjekt, men sågs samtidigtsom underordnade, varför man kan tala omen »objcktiliering av subjektet». Om huvud¬männen var »upproriska uppviglare» hademenigheten förletts till att vara »olydig»och »motvillig». Passiviscringspotentialcn idenna retorik får inte underskattas som ettsätt att kontrollera och isolera menighetenfrån upprorsledama.

Förordningen om mötesförbudet för bön¬derna i Varbergs län föregicks av ett öppetbrev från den 9 juni 1622. I det deklareradekungen att han fått kännedom om att »nogleurolige og partiske undersaatter» uppmanatallmogen till myteri och »ulydighed» molMogens Gyldenstierne och hans folk. Upp-rorsstiftarna som stod i täten för det »uroligeselskab» skulle gripas och straffas som var¬nande exempel för andra. Ansatsen att straffaär inte att missta sig på. De ansvariga försammansvärjningen skulle naturligtvis straf¬fas hårt, men även de som förlclls och över¬talats att aktivt delta skulle sändas i järn tillBremerholm. Den förlåtande attityden inbe¬grep alltså inte denna vilseledda grupp. Somhuvudansvarig i jakten på »det oprørske sel¬skab» utsågs länsherren själv, Mogens Gyl¬denstierne.11 Man kan förmoda att han ladener särskild iver på att hitta huvudmännenoch isolera dem från menigheten som ju isuppliken från sommaren 1621 hade klagatpå hans fogde och skrivare. Kunde han iso¬lera bönderna från upprorsledama varmycket vunnet i den pågående konflikten.

bönderna genom Mackabeus försorg hadetillförhandlal sig orättmätiga friheter ellerom länsadministrationen gick för hårt frammot allmogen.

Utlöpare på Gotland och i Halland -

slutet på oroligheterna i Varbergs länOron i Varberg fick utlöpare på andra platseri Danmark östansunds. Våren 1622 bekla¬gade sig kronoböndema i Årstads häradunder Halmstads slott i en supplik över att enbondelänsman tre år tidigare hade avkrävtdem naturalier mot löfte om betalning, somde emellertid inte hade fått.10 Också fränGotland började det strömma in »adskilligevidtløftige klager» från undersåtarna. Det varklagomål av samma karaktär som böndernasi Varbergs län, dvs. de var riktade mot fogdenoch slottsskrivaren på Visby slott. De skullevid flera tillfällen ha avkrävt bönderna merän vad de hade rätt till och utöver detta fannsdet flera klagomål, som kan liknas vid inne¬hållet i Varbcrgsböndernas suppliker. Kungengav också samma förhållningsorder som iHalland: fogdarna och skrivaren skulle av¬skedas om de var skyldiga. Allt var dock intefrid och fröjd med del och böndernas age¬rande var inte »rumsrent» enligt kungen.Några personer hade rest omkring på landsbygden och agiterat för att uppresa allmogen.Det hade hållit olagliga ting och egenmäktigtutsett sig till representanter för menigheten.De skulle även ha avkrävt pengar (»skatter»)av bönderna för att kunna resa till Köpen¬hamn och uppvakta kungen. Christian IVbetraktade agerandet som upproriskhet ochkrävde att de skyldiga skulle straffas.

Att några eller en del bönder på Gotlandutpekades som uppviglare (oroliga och par¬tiska undersåtar) i den kungliga retorikenhade sin motsvarighet också i synen på hän¬delserna i Varbergs län. Genom att plocka utoch isolera en liten grupp som varit drivande

15

Då skulle deras missnöje lättare gå att kon¬trollera och dessutom kunna drivas i de offi¬ciella institutionerna.

Under sommaren genomfördes en radrannsakningar och domar där huvudmannenför upproret, Anders Andersen, dömdes tilldöden och avrättades. Därmed tycks kronansbestraffningsiver ha stillats i takt med att all¬mogen höll sig lugn och inga vidare orolig-heter inrapporterades. Detta innebar ocksåatt kungen kunde benåda en annan av huvud¬männen, Erik Andersen i Ugglarp och hansmedhjälpare, dock med förbehållet att de av¬tingade (betalade böter) efter yttersta för¬måga för att sona sin förseelse. Krav ställdesockså att de hädanefter skulle hålla sig lugna.En viktig försoningsgest som visar att orolig-heterna var överspelade var att kungen gickmed på att ge bönderna i Himle härad derassigneter tillbaka. Dessa hade beslagtagitssom straff för att bönderna tidigare hade läm¬nat dem till Anders Andersen och på så sättsvurit upprorsledaren trohet.12

Våren 1623 kungjorde kungen sin dom iGotlandsupproret. Vi ser två samtidiga aktio¬ner som organiserades av ett fåtal bönder ochmed i stort likartade uppgörelser från kronan,som innebar att de huvudansvariga straffadesmedan de medsvurna benådades. Så var fal¬let i Varberg, där bönderna i Himle, allieradetill Anders Andersen, benådades. Så var fal¬let även på Gotland, där tre huvudansvarigautpekades för att ha »opvakt almuen til klam¬meri og oprør» och dessutom avkrävt denolagliga skatter. Ledarna dömdes visserligeninte till döden och släpptes senare från fäng¬elset, men de tvingades i landsflykt på livs¬tid, ett nog så kännbart straff. 1 1

minstone på ytan. Deras konflikter och före¬havanden med överheten i form av MogensGyldenstierne och hans fogdar under dennatid har inte avsatt några spår i källmaterialet,men att det var ett förrädiskt lugn framgår avde efterföljande händelserna en bit in på1630-talet. Ett utbrett missnöje mot den dåavgående länsherren hade legat och pyrtunder ytan en längre tid. Hendrik Gylden¬stierne, som övertagit Varbergs slott efterMogens, fick tämligen omgående fullt uppmed allmogens processiver visavi sin impo-puläre företrädare.

Sommaren 1633 kom det till kungens vet¬skap att bönderna i Varbergs län hade en heldel att anföra mot Mogens Gyldenstierne.Stridigheterna mellan bönderna och Gylden¬stierne framgår av en supplik som skickadestill kungen lämpligt nog i samband med bytetpå länsherreposten. Hendrik Gyldenstiernehann inte mer än inrätta sig på Varbergs slottinnan bönderna agerade. Mogens hade enligtsuppliken gått hårt åt delar av allmogen ochgjort sig mäkta impopulär.14

Det som upprörde bönderna mest var attMogens Gyldenstierne hade indragit derastiondeinfastningar.15 Infästningsavgift ellergardsfästning (danska stedsmål) betaladebönder normalt när de tillträdde en gårdunder kronan eller adeln för att få bruknings¬rätten till den. Under hösten Fick HendrikGyldenstierna besked att hjälpa de drabbademed att få tillbaka fästebreven som bedyradederas rätt att disponera tiondel. Han skulledra in tiondcinfästnngar som beviljats tillandra än bönder och som hade stadfästs avkungen på falska uppgifter.16 Två veckorsenare reglerades direktiven dock något tillMogens Gyldenstiernes fördel. Den tidigarelansinnehavaren skulle inte ovillkorligenfråntas infästningar som på en eller annangrund hade beviljats honom av Christian IV.Men därmed var inte allt frid och fröjd. Råd-

Ny länsherre, gamla konflikter-1630-talets oroligheter i Varbergs länUnder den efterföljande tioårsperioden höllsig böndema under Varbergs slott lugna, åt-

16

v

M:

Varbergs fästning var den viktigaste danska försvarsanläggningen i Skånelandskapen. Den uppfördes under medel¬tiden och genomgick omfattande ombyggnader under 1500- och 1600-talen. Då var slottet också centrum för Var¬bergs län. ett viktigt kronolän som omfattade häraderna i norra Halland. Kronolänen var lokala eller regionala förvalt¬ningsorgan som ansvarade för ett flertal områden inom ekonomi, försvar, uppbörd osv. Länsherren på Varbergs slottvar direkt underställd den danska kronan och avgav varje år noggranna redovisningar av intäkter och utgifter. På1620- och 1630-talen innehades länsherreposten bland annat av Mogens Gyldenstierne som anklagades för makt¬missbruk av bönderna vid olika tillfalllen (bild: Varbergs museum).

mannen i Varberg, Hans Jensen, tog näm¬ligen upp tiondestriden med bönderna om tvågårdar i länet (det handlade om Lindbergaoch Torpa). Han hävdade bestämt att hannågra år tidigare hade betalat infästning förtiondet till Mogens Gyldenstierne och vardärför missnöjd med att bönderna nu av¬krävde honom ny infästning. Detta var orätt¬mätiga krav, vilket han kunde bevisa efter¬som han hade ett kvitto utskrivet av böndernasjälva på infästningsavgiften.17

Efter Hendrik Gyldenstiernes undersök¬ning hade underlaget för beslutsfattandetalltså ändrats till böndernas nackdel. De varinte så förorättade som de hävdade i suppli-ken. Mogens Gyldenstierne hade av kungenbeviljats tiondet av Lagaås gård, med förbe¬hållet att infästningen skulle börja gälla förstnär den nuvarande innehavaren dog, dvs. omhan inte själv överlät tiondet mot en skäliginfästningsavgift dessförinnan. Här kan manana en konflikt mellan den nuvarande inne¬

havarens arvingar och Mogens Gyldenstier¬ne. Oavsett vilket var Mogens rättigheter tilltiondet obestridda. Kungen resolverade dess¬utom att rådmannen Hans Jensen skulle åt¬njuta tiondet av Lindberga och Torpa efter¬som han hade betalat infästningsavgiften tillGyldenstierne. Bönderna fick bita i det suraäpplet och lova att rätta sig efter kungensdom. Dessutom skulle de även fortsättnings¬vis leverera tiondena till Varberg, vilket varen av de gamla stridspostema från 1620-talet.

Striden om tiondena var bara en av fleraolösta konflikter mellan bönderna och Mo¬gens Gyldenstierne, vilket framgår av ankla¬gelsepunkterna i suppliken:• 26 personer påstods ha blivit vräkta från

sina hus utan dom och var nu hemlösa.• Häradsskrivaren hade därefter betalat in¬

fästningsavgift för den gård (med nybyg¬gen?) som de ovannämnda 26 hade vräktsfrån.

17

• En olaglig skrivarpeng hade lagts på bön¬derna.

• Mogens Gyldenstierne hade lagt en skäppakorn på det ordinarie landgillet.

• Bönderna hade orättmätigt fråntagits in-tastningsbreven på tiondet av Tvååker ochSpannarp, liksom av de ovannämnda Lind-berga och Torpa. Man tvistade dessutomom rätten till tiondet av Hunnestad ochGedestad.

• Skrivaren på Varberg hade fängslats ochhans brev hade beslagtagits utan orsak.

• En supplikant klagade på att han avkrävtsskulder för en infästningsavgift som hanskulle ha vägrat att betala och hållit inne¬stående under 16 års tid.

• Anklagelser om stöld, bland annat av engryta.

• En supplikant klagade på att han hade av¬krävts en skuld på 15 daler, som han enligtegen utsago hade betalat 16 år tidigare tillbondelänsmannen (denne bekräfladc ocksåbondens påståenden).

• Ytterligare en supplikant klagade pä att eninfästningsskuld hade fått anstånd i 14 år(detta var en strid mellan ivå bönder).

• En gärd hade avkrävts delar av landgillettvå gånger för samma räkenskapsår.

Böndernas flitiga besvärsskrivande tvingadekungen att agera. Tydligt är att allmogen harreagerat på en i deras tycke orättvis och oac¬ceptabel godtycklighet från Mogens Gylden¬stiernes sida. Kollektiva klagomål blandadesmed individuella, vilket stärker bilden av enförhärskandc »supplikkultur» och att bön¬derna värnade om den oomtvistliga rätten att»gå till kungs». Bönderna reagerade på över¬uttagen och tiondeinfastningarna genom attvända sig till kungen, dvs. den högsta mak¬ten.13

Christian IV intog därför föga förvånandecn bondevänlig hållning när han i slutet av

november instruerade Hendrik Gyldenstierneom hur konflikterna skulle lösas. Genom attlåta den nytillträdde länsherren undersökaförhållandena hade han cn i teorin opartiskkommissaries förklaringar att luta sig mot.Det förhindrade framför allt att böndernaskulle få gehör för sina klagomål alltför lätt¬vindigt. Men hur resolverade då kungen istridsfrågorna?• De uppsagda bönderna skulle få gård och

hus tillbaka.19 Gyldenstierne beordradesockså undersöka om häradsskrivaren stodsom brukare av gården i fastebrevet, vilketi så fall gjorde honom till laglig innehavare.Om bönderna kunde styrka att de hade söktlänsherren och fogden med en begäran attfå stanna kvar på gården och alltså integodvilligt hade avstått från den, låg derassak rättsligt i ett betydligt bättre läge. Attställa vittnesmål var därför viktigt.

• Omständigheterna kring den enligt bön¬derna olagligt påbjudna skrivarpengen ochden pålagda komskäppan skulle under¬sökas noga. I fokus för kungens anklagel¬ser stod inte minst häradsfogden somomöjligt kunde ha varit ovetande om derättsvidriga pålagorna, framför allt gälldedet skrivarpengen. Fogden riskerade därföratt åtalas och straffas för att inte ha reage¬rat mot pålagorna.

• Tiondena av Tvååker och Spannarp skulletillfalla bönderna om det inte kunde styr¬kas att de hade avstått dem godvilligt. Hadebönderna olagligt fråntagits rättigheternaskulle Gyldenstierne hjälpa dem. Det¬samma gällde för övrigt för tiondena avLindberga och Torpa.

• Kungen accepterade inte att fogdar ochandra godtyckligt fråntog bönderna rättentill tiondena. Om den aktuelle fogden hadelämnat falska upplysningar när han be¬gärde kungens stadfästelse på tiondenaskulle han dras inför rätta.

18

• Hunnestads och Gedestads tionden hadetillerkänts en viss Mads Rasmusen enligtvad som stod i fästebrevet från MogensGyldenstierne. Detta oavsett att böndernakunde uppvisa ett äldre, men fullt giltigt,fästebrev på rättigheterna. Det framkomockså att bönderna inte hade gått med påatt överlämna tiondena, varför HendrikGyldenstierne beordrades att ge böndernarätten tillbaka.

• Omständigheterna kring den fängsladeslottsskrivaren på Varberg var alltjämtoklara, varför Gyldenstierne skulle under¬söka hur det förhöll sig »fra begydelsen tilenden».

* Om den under 16 år innestående infäst-ningsskulden fanns inga klara fakta. Gyl¬denstierne skulle undersöka om den an¬klagade hade ställt vittnen på tinget somkunde intyga att han inte stod i skuld.Kungen ville också veta varför ingentingfanns infört i tingsboken om denna sak.Räntemästaren i Köpenhamn borde hursom helst ha informerats om saken.

• Hendrik Gyldenstierne skulle också under¬söka den 16 år gamla skulden på 1 5 dalersom en bonde i Vai inge påstod sig ha ut¬givit till bondelänsmannen. Kungen villeframför allt utreda bondelänsmannens rolli sammanhanget, dvs. vad det var för peng¬ar han hade uppburit och om han brukadeutföra den typ av uppbördsarbete som dethandlade om. Om han hade avkrävt peng¬arna utan rätt skulle han dras inför tingetoch den anklagade bonden frias.

• Övriga ärenden krävde ytterligare under¬sökningar innan kungen kunde resolvera.Om det stämde att en gård i Näs hade er¬lagt delvis dubbelt landgille, skulle bondenoch hans medhjälpare få tillbaka den över¬skjutande summan.20

Mogens Gyldenstierne hade av allt alt dömagjort sig skyldig till ett godtyckligt makt¬

missbruk som bönderna reagerade skarpt på.Den före detta länsherren slapp inte hellerundan helt kategoriskt. Han anmodades sär¬skilt att förklara vräkningen av de 26 perso¬nerna från gården som häradsskrivaren sedanhade fästat. Men även de indragna tiondein¬fästningarna var allvarliga överträdelser motböndernas rätt som han måste stå till svarsför.21

Böndernas protester mot Gyldenstiernepräglades inte så mycket av de traditionellamotsättningarna i samband med nyttjanderättoch resursexploatering, även om de fannsmed som viktiga inslag. Mest av allt präg¬lades aktionen emellertid av en uppdämdfrustration, en reaktion mot godtycke ochegenmäktighel, där gällande avtal utan orsakhade sagts upp. Detta var flagranta övergreppav allvarlig art, vilket även kungens resol-veringar visar. Böndernas sedvanerätt tilltiondena var odiskutabel så länge inga bevisfanns för att något annat hade överenskom-mits. Förfarandet med vräkningar och ogil¬tiga övertaganden av tiondena visar på ettmaktmissbruk som inte kunde accepterasutifrån tanken om kungen som allmogens»rätte» beskyddare och värn. Det som förvå¬nar något är att allmogen väntade med pro¬testerna tills Mogens Gyldenstierne hadelämnat länsherreposten. Normalt drog sigallmogegrupper inte för att protestera motsittande överhet. Å andra sidan finns detmänga exempel på att bönder har ansett till¬fället att vädra sitt missnöje som mest gynn¬samt vid överhetsskiften.22

Bönderna fortsatte att visa sitt missnöje ide fall där de alltjämt inte ansåg sig ha fåttsin rätt. Sommaren 1635 framhärdade Lind-berga socken i sin vägran att betala tionde tillrådmannen Hans Jensen, som ju kunde upp¬visa ett lagligt fastebrev på rättigheterna.Saken hade då varit uppe på herredagen i

19

måga» (med andra ord att de dömdes tillkraftiga böter av rätten). De »missleda» bön¬derna slapp undan om de gjorde avbön ochlovade att bättra sig.

Köpenhamn, där riksrådet i en dom hadestadfäst att bönderna skulle betala.23

Också under våren hade enskilda grupperav bönder fortsatt konflikterna med över¬heten på juridisk väg. Lundby socken upp¬vaktade kungen med en supplik som av alltatt döma handlade om en fortsättning påtiondestriderna. I blickpunkten stod ett fäste¬brev som var utställt på Jörgen Brahe, varsinnehåll Hendrik Gyldenstierne skulle under¬söka.24

Vi har därmed utkristalliserat Varbergs länsom ett område med ett synnerligen labiltförhållande mellan allmoge och länsadminis-tration/lokal överhet. Oroligheterna blossadeupp under två turbulenta perioder i början av1620-talet och en bit in på 1630-talet. Deorsakades av ett utpräglat missnöje inomflera områden som berörde den vardagligainteraktionen mellan bönder och lokal över¬het. Böndernas aktioner leddes av en litengrupp med klara ledaregenskaper. Det fannsinget synligt våld med i strategin, däremotoroades kungamakten av att orolighetemaoch missnöjet skulle få stor uppslutninggenom den verbala förmedlingen. Därför in¬fördes det beryktade mötesförbudet i länet1622. Upptrappningen en bit in på 1630-taletkan sättas i ett tydligt samband med bytet pålänsherreposten. Av betydelse är att böndernainte ifrågasatte rådande ordning, snararehandlade det om tankarna om ett »rimligt»resursuttag som man ville ha gehör för. Deagerade genom att vända sig till kungen, hosvilken de räknade med alt få sin rätt. Det varinte heller särskilt svårt för bönderna att fådenna rätt eftersom de agerade på legal vägoch det fanns bevis på att de blivit godtyck¬ligt behandlade. Däremot valde kungen attslå hårt ner på ledama inom upprorspartiet.Myndigheterna skiljde på uppviglare ochmissledda, av vilka de förra avrättades ellerbenådades mot avtingning »efter yttersta för-

Btekinge 1597 och 1633Blekinge hade en lång tradition av bondeoro-ligheter. Mot slutet av 1500-talet prägladeslandskapet av ständig oro dä bönder stredmot bönder eller mot centralmaktens repre¬sentanter i form av länsherrar och fogdar.Den danska centralmakten hade vid flera till¬fällen uppenbara problem med att stävjaupprorspartierna. Kommissioner sändes tilllandskapet för att skapa underlag lör rättvisadomar, men inte förrän alldeles mot slutet av1500-talet lugnade de stridiga känslorna nersig så pass att livet kunde återgå till det nor¬mala.25

Sommaren 1597 hade bönderna underLyckå drivit motståndet mot länsherren KnudGrubbe så långt att kungen tvingades reagera.Det passiva motståndet tog sig formen avarbetsvägran. Bönderna ställde sig blandannat mycket motvilliga till de impopuläratimmerkörslorna, men de hade också vägratatt utföra annat arbete som räknades till derastraditionella plikter. Flera av dem struntadeockså i att erlägga landgille i rätt tid. vilketräknades som en allvarlig protest mot kro¬nan, som ju därmed gick miste om sina rät¬tigheter.26

Böndernas protester ingick i ett konflikt-komplex där den lokala överheten i form avKnud Grubbe på Lyckå slott utgjorde mot¬parten. Bönderna i Östra härad hade tidigareagerat genom att sända en supplik till kungenmed en rad klagomål på Grubbe och hansfogdar. Grubbe hade i sin tur svarat med attklaga pä böndema, alltså den vanliga bildenav två stridande parter där klagomål bemöt¬tes med klagomål. Som brukligt var vid

20

de tidigare oroligheterna i Blekinge valdekungen att låta en oberoende kommissionundersöka förhållandena på ort och ställe.Denna gång fick Axel Brahe och OlufRosen.sparre bege sig till den oroliga delen avlandskapet. De påmindes om att bönderna iÖstra härad även under tidigare länsherrarhade visat sig motvilliga, så Knud Grubbekunde mycket väl ha fog för sitt missnöje.Men kungen vågade inte avfärda böndernasklagomål, utan kommissionen beordrades attförlika de stridande parterna eller, om dettainte gick, döma i saken och se till att rättvisaskipades.27

Det finns flera intressanta komponenter ikungens order till Brahe och Rosensparre.Tanken om en suverän kommission somskulle döma mellan dc stridande parterna,eller förlika dem, för tankarna till en konfliktmellan två jämbördiga motståndare och enkonfliktlösningsmodell som praktiserades påmcllanslatlig nivå på de nordiska gränsmö¬tena. Oberoende kommissioner med suveränbeslutanderätt stod vid denna tid över kunga¬makten i konflikthanteringen mellan Dan¬mark och Sverige.28 Att denna modell prak¬tiserades även i strider mellan bönder ochlokal överhet visar att Östra härad hade enmycket stark politisk ställning visavi kronanslokala myndighelsulövare.

Under 1600-talets första decennier lycka¬des kronan stärka greppet om den lokalamaktutövningen i Blekinge. I och med upp¬förandet av Kristianopel skapades en fast basinte bara för det yttre försvaret men också förupprätthållandet av den inre freden, av ord¬ning och god politik på statens villkor. I van¬lig ordning förekom det dock missnöje ochoegentligheter, men de är ganska få och intelika lättolkade som de tidigare utbrotten avmissnöje mot länsherrarna. Utöver traditio¬nell ovilja mot militära förpliktelser, somman kan se prov på från Kalmarkriget, före¬

kom det oegentligheter mellan bönderna ochlänsherren på Kristianopel, Falk Lykke. Vidmitten av 1610-talet härjade ett rövarbandfrån Blekinge i Sverige. Det gick över grän¬sen i väl organiserade plundringsraider underledning av en hövitsman och hade alltsånågot som kan liknas vid en militär organisa¬tion. Hösten 1617 hade ledaren infångats ochavrättats, men de övriga bandmedlemmarnavar fortfarande på fri fot. Kungens förhåll¬ningssätt var otvetydigt. De skyldiga skulleinfångas, dömas och avrättas utan nåd. Iöverensstämmelse med denna hårda upp¬görelse med de kriminella gränsbygds-elementen intog Christian IV en hård linjevisavi bönderna under Kristianopel. Allmo¬gen hade av allt att döma lyckats uppnå vissafördelar i förhandlingar med Falk Lykke närdet gällde kraven på körslor och arbeten. Detfria förhandlingssättet hade sanktionerats avkungen men det för bönderna fördelaktigaresultatet godkändes dock inte. Christian IVkrävde uniformitet i arbetslinjen och allaskulle därför göra »ægt og arbejde ligesomkronens bønder her i riget».24 Detta var enklar fingervisning om att uniformitetslinjenhade institutionaliserats och att tidigare mereller mindre autonoma områdens friheter ochprivilegier kraftigt hade beskurits.

Blekinges starka tradition av bondemot¬stånd mot lokal överhet visade sig ävenunder 1620-talet. Det konstaterades vid rätt-tartinget på Gotland 1624 att kronans bönderi landskapet hade ställt sig ytterst motvilligamot Falk Lykke i åtskilliga saker. RiksrådenAnders Bille och Tage Tott skulle därför påsin väg till Gotland göra en avstickare tillBlekinge för att sammankalla bönderna ochutreda vad som låg bakom konflikten. Oindelar av allmogen hade gjort sig skyldig tillmotvillighet och »forset» sig mot sin läns¬herre skulle de straffas. Kungen var nogamed att understryka att bönderna skulle för-

21

tingets funktionärer och mot Tage Tott. Detfanns cn latent konfliktpotential som för¬stärktes och utlöstes av de impopulära kra¬ven på fortifikationsskatt. I ett landskapsom Blekinge med allmogens »institutiona¬liserade» protestkultur var detta extra tyd¬ligt. Del fanns således även en legal dimen¬sion som innebar fruktan för ett utdragetfejdande i de rättsliga instanserna. I kunga¬maktens förhållningssätt måste detta sättas irelation till behovet av gränsböndernasmedverkan i de nödvändiga fästningsupp-rustningama.

Blekingeböndemas agerande var en reak¬tion på ett i deras tycke orimligt skattekrav.Den allvarliga protesten förstärks ytterligareav det uppbenbara trots man visade moträtten. En grupp isolerade bönder hade dockinte stora utsikter att lyckas skapa en störregemensam plattform för vidare aktioner.Kungamakten såg likväl mycket allvarligtpå protesterna. Inslaget av våld mot härads¬tingets funktionärer legitimerade utan tvivelden hårda straffpåföljden, men som så oftaskedde lät kungamakten nåd gå före rättgenom att benåda de fängslade.

varnas om kommissariernas ankomst, så attde inte skulle bli tagna på sängen och kännasig orättvist behandlade.10

Upproret mot fortifikalionsskattenPå 1630-talet var det dags för ett nytt utbrottav oro i Blekinge. Ett upprorsparti beståendeav »nogle bønder» vägrade att betala en be¬slutad fortifikationsskatt (som utföll med endaler årligen under tre år). Till detta skallläggas att de hade jagat iväg häradsfogdenoch hans medhjälpare när dessa kommit föratt förrätta utmätning (danska: tiam) i går¬darna enligt häradstingets dom. Länsherrenpå Sölvesborg, Tage Tott, hade sedermerafått domen stadfäst på Blekinge landsting,vilket tyder på att upprorspartict, eller möjli¬gen deras överhet, hade överklagat härads¬tingets dom. Därefter hade de emellertid integått vidare, dvs. appellerat till kungen, varförlandstingsdomen ägde giltighet och utmät¬ningen av de skyldigas gods kunde verkstäl¬las. Kungen reagerade kraftigt på allmogensvåldshandlingar. Tage Tott skulle gripa allasom gjort sig skyldiga till »mytteri og foragtfor retten» och sända dem i järn till Bremer¬holm. Christian IV nöjde sig inte med det,utan Tott skulle också beslagta deras för¬brutna gods.31

Ärendet fick sin upplösning under som¬maren 1634.1början av juni benådade kungende fängslade på Bremerholm. I missivet tillTage Tott framgår att det var svenska bönderunder »Sölvesborg som hade gjort uppror.Några ur partiet befann sig alltjämt i Ble¬kinge och hade alltså undgått att fängslas ochskickas till huvudstaden. Ingen slapp emel¬lertid undan de utdömda böterna. Däremotslapp alla vidare straffpåföljd mot löfte alt

hädanefter inte visa sig motvilliga och attinte fejda mot någon i denna sak.32 Det senaretyder på att kungen fruktade för nya orolig¬heter och våldshandlingar både mot härads-

SkåneI Skåne förekom inga större organiseradeprotester med ett brett spektrum av miss¬nöjesyttringar liknande dem i Varbergs län.Inte heller kan man notera några aktioner avmer spektakulär art som i Blekinge. Dockmåste böndernas hoverivägran i Frosta häradunder Helnekirke län ses som utslag av orga¬niserat och framför allt brett motstånd.Under 1630-talet pågick en konflikt somhade sitt ursprung i böndernas missnöje medarbetskraven och som yttrade sig i »motvil¬lighet» och arbetsvägran. Från våren 1634finns en order till länsherren Hendrik Ramelatt straffa de motvilliga bönderna i länet.13Mer får man inte veta av denna notis och i

22

kOmråden i Skånelandskapen med mereller mindre omfattande bondeprotes¬ter under 1620- och 30-talen. Värstaoroshärden var Varbergs län i norraHalland plus Årstad härad under Halm¬stad. I Blekinge förekom omfattandeprotester i Östra härad under Kristiano-pels län. liksom delvis i områden underSölvesborg. I Skåne var det framfor alltbönderna i Frosta härad under Helne-kirke län som vädrade sitt missnöje.Till detta skall läggas Gotlandsuppro-ret 1622. I övriga Danmark fanns detoroshärdar i några områden på Jylland,men däremot inte på öarna.

s'

ij>><själva verket dröjde det fyra år innan nyauppgifter om böndernas ovilja tycks ha nåttkungens bord.

Bönder i Frosta (både jordegna och fäste¬bönder) hade sammansvurit sig och skickaten supplik till kungen. Den nye innehavarenav Helnekirke län och tillika landsdomaren iSkåne, Gunde Rosenkrantz, hade emellertidinte förhållit sig overksam utan författat enegen försvarsskrift i vilken han bemötte kla¬gomålen och hävdade sin rätt. Bönderna hadevägrat att utföra beordrat hoveriarbete påRosenkrantz residens och klagat hos kungenöver denna börda. Det hade de emellertidinget för eftersom kungen själv tidigare hadebeviljat hoveriet i överensstämmelse medpraxis i övriga riket. Omfattningen av hove¬riet var inte direkt stor, det rörde sig om endag på våren och två i samband med skörden,men tillsammans med böndernas övrigagöromål var det betungande nog.34

Ett år senare hade konflikten alltjämt intenått sin lösning utan bönderna framhärdade i

sitt motstånd. Detta fick kungen att skärpatillvägagångssättet i det han gick från hot omstraff för de motvilliga till verkställande.Striden mellan Rosenkrantz och böndernahade pågått under en längre tid och orsakatlänsherren stort ekonomiskt avbräck. Bön¬derna skulle ersätta honom för förlusternaenligt kungens resolution. Kungen avgavdock ingen slutlig dom i målet, utan det över¬lät han åt en speciell kommission som dockförst och främst skulle försöka få till stånd enförlikning.35 Vi ser även i detta fall hur tan¬karna om en förlikning mellan de stridandepartema under överinseende av en opartiskkommission styrde kungens förhållningssätt.Bönderna gavs visserligen ingen reell för¬handlingsrätt i själva grundproblemet, alltsåkraven på hoveri, men de bjöds in för att för¬handla om ersättningen som de skulle betala.Det var alltså långt ifrån frågan om någotgodtyckligt överuttag för att kompenseraRosenkrantz förluster.

Frostaböndemas arbetsvägran passar in i

23

ett traditionellt konfliktperspektiv mellanöverhet och undersåtar. Protesten var väl¬organiserad med en bred uppslutning påhäradsnivå. Detta har sin förklaring i att kra¬ven gällde alla häradets bönder och tyder påen fast organisationsprincip på bred kommu¬nal basis för att hantera konflikter med över¬heten. Det var alltså långt ifrån tal om någraisolerade missnöjesyttringar på bya- ellersockennivå. Just böndernas konsensus varförmodligen orsaken till att motståndet kundedrivas under en så lång period som var fallet.Inga huvudmän pekades ut som i Varbergslän och inte heller angavs någon speciellgrupp som i Blekinge. Motståndet i Frostahade ingen lång tradition som fallet var i Hal¬land och Blekinge. Det kan därför sättas isamband med 1600-talets utökade krav påhoveri och annat arbete.

ungefår samma tid. Att bönderna utsåg full¬mäktige för att lägga fram suppliker införkungen var en väl institutionaliserad förete¬else. Den negativa reaktionen från centralthåll vid denna tid var ett led i en allmän strä¬van efter att styra bort den kraftiga strömmenav suppliker från hovet. Därför passade detbra att ranka ombudens sätt att finansieraresorna till Köpenhamn som olagliga skatte¬uttag bland bönderna. Detta i kombinationmed den arbetsvägran som Søfren Nielsenmisslett bönderna till gav ett fullgott under¬lag för att klassa hans agerande som uppro¬riskt.

Reaktionen från Köpenhamn lät inte hellervänta på sig. I juni 1625 beordrades böndernaatt omedelbart återgå till arbetet och lydalänsherren på Stiernholm. HuvudmannenSøfren Nielsen höll sig undan under somma¬ren, men spaningarna efter honom intensifie¬rades i området, både på krono- och adels¬godsen eller på andra platser där han kundetänkas hålla sig gömd. Risken för vidare oroansågs uppenbar så länge han var fri och OlufParsberg beordrades att intensifiera jakten påden skyldige. Till sist infångades han ochfördes till Stiernholm slott.36

Under hösten avkunnade arvprins Chris¬tian sin dom. Han var inte nådig, varken motSøfren Nielsen eller mot de skyldiga bön¬derna. Søfren dömdes till döden och avrätta¬des, medan bönderna dömdes till drygaböter. Den hårda attityden mot bönderna mo¬tiverades med att de inte hade brytt sig omorderna under sommaren. De hade medandra ord fortsatt att vägra utföra arbete tillkronan och istället stött upprorsmannenSøfren Nielsen. Detta kunde bevisas genomde tingsvittnen som framförts i rätten ochsom utgjorde underlag för de hårda domarnai saken.37

Som så ofta förr i liknande fall (som t.ex. iVarbergs län tidigare under 1620-talet) mild-

JyllandSøfren Nielsens uppror 1625På Jylland reste sig bönderna i Stiemholmslän 1625. Huvudmannen för oroligheternavar en viss Søfren Nielsen från Taaning iSkanderborgs län, alltså en utomstående.Han hade uppväckt bönderna under Stiern¬holm till »motvillighet och olydnad» motlänsherren Oluf Parsberg. Upproret var enarbetsvägran och inkluderade även de körs-lor som allmogen var förpliktad att göra tillkronans gårdar. Plikten legitimerades medarildskriteriet, dvs. sedvanan, och böndernaskulle därför lyda när länsherren beordradedem till arbete.

Søfren Nielsens agerande accepteradesinte av kungamakten (läs: prins Christian).Han hade inte bara agiterat och rest böndernaunder Stiernholm, han hade också avkrävtdem pengar för att framföra deras klagomåltill kungens kansli. Denna form av »beskatt¬ning» återfinns för övrigt i andra fall från

24

rades bondemas dom i efterhånd. Sedan välSøfren Nielsen ställts till svars och dömts tilldöden slapp bönderna från böter mot löfteatt bättra sig och i fortsättningen utföra detarbete som de lagligen skulle göra. PrinsChristian avskrev böterna, men bara motlöfte frän bönderna att de i fortsättningen av¬höll sig från uppror och »motvilja».38 Där¬med slutade den andra stora bondeoron iDanmark under 1620-talet. Det går att dravissa paralleller mellan Varbergs län ochStiernholms län. 1 båda områdena fanns deten eller flera huvudmän som organiserademotståndet. Central för båda grupperna varoviljan mot körslor och arbete på kronansgods, men oron i Varberg hade en nedärvdoch bredare innebörd i böndernas långa kon¬flikter med länsadministrationens represen¬tanter. Både i Halland och på Jylland organi¬serades bönderna utanför de legala arenorna,något som i Varbergs fall ledde till mötesför-bud. Denna kommunikation låg utanför stats¬maktens kontroll och klassades därför somuppvigling och uppror. När dessutom storavärden i form av böndernas arbetsinsatserstod pä spel var staten inte sen att reagera.Genom att utpeka och döma några ansvarigakunde centralmakten därefter påbörja enåtergång till normala förhållanden och intaen försonande attityd gentemot bönderna.Denna etapp, »avklingandet» av orolighe¬terna, var viktig för att uppnå konsensus.

tion. Den beviljade halvskattepraxisen 1629-1630 hade stillat den värsta oron, men långtifrån helt. Sommaren 1632 hade en gruppbönder i Morsing sänt en supplik till kungenmed klagomål på Knud Gyldenstiernesfogde. I suppliken framhöll bönderna attfogden hade infört ett nytt måttsystem sommissgynnade dem. De klagade också påkörslor och arbete som de tvingades göra åtHalds slott, bland annat i samband med torv-skärning och vid spannmålsskördandet.

I början av 1633 hade fallet kompliceratsdä det kommit till kungens vetskap att Mor-singböndemas supplik var falsk. Genom attkonfrontera några av bönderna i vars namnsuppliken var skriven, framkom det näm¬ligen att ingen ville kännas vid den. Böndernasamtyckte nu inte heller i klagomålen påfogden och de framhöll speciellt att det intevarderas sigill som fanns på suppliken. KnudGyldenstierne fick order att dra de skyldigainför rätta och slralTa dem.39 Detta är intres¬santa uppgifter som visar på en intern kampmellan olika fraktioner i lokalsamhället. Detfanns av allt att döma ett »upprorsparti» somvar missnöjt med förhållandena och valde attskicka en supplik med falska sigill.40 Managerade med andra ord egenmäktigt i allabyamännens namn för att öka möjligheternatill gensvar för sin sak. Klagomålen mot fog¬den var säkert allvarligt menade, men en litenisolerad missnöjesgrupp hade inte kapacitetatt vinna ett sådant mål om majoriteten avkollektivet inte höll ined.

Under sommaren framkom del ytterligarekomprometterande omständigheter för Mor-singböndema. Gyldenstierne beordrades dåatt ställa en del av dem till svars för tjuvjakt.Att de hade jagat i kungens eget jaktreservatstärkte knappast möjligheterna till nåd idenna sak. När det gäller den falska fullmak¬ten bestämde kungen att de ansvariga skulleställas inför rätta. Han beslutade dessutom

Jylland 1633Det efterföljande 1 630-talet innebar emeller¬tid nya bondeoroligheter på Jylland. Dennagång var den västra halvön först ut, alltsåföregick man där de östdanska landskapen,som hade sina stora utbrott 1634 med orolig¬heterna i Varbergs län, Blekinge och Frostahärad i Skåne.

Pä Jylland hade det jäst bland bönderna isamband med kejsarkrigets hårda ockupa-

25

att Morsingböndema också i fortsättningenskulle gräva torv och skörda åt Hald enligtsedvanan. Kungen öppnade dock för möjlig¬heter till pengaavlösning. Bönderna kundeför en årlig avgift antingen betala för inköpttorv eller leja arbetsfolk till brytningen.41Detta skulle kunna tolkas som en delsegerför oppositionspartiet som hade krävt möj¬lighet till pengaavlösning för körsloma.Kungamakten ville, liksom i fallet medBlekinge ovan, inte helt stänga dörren förkompromisser även om det gällde krav frånupproriska bönder som inte drog sig för våldeller fusk. Det motsägelsefulla i Morsing-

böndemas agerande ligger i att de tog tillohederliga metoder för att upprätthålla en in¬teraktion med kungamakten på laglig väg.Det visar att steget mellan legal och illegalopposition var litet. De knapphändiga upp¬gifterna om bönder som jagat på kungensmark talar om en resurskonflikt om viltet.Det var en tvistefråga som redan under 1500-talet innebar flera restriktioner när det gällerböndernas jakt och rätt till skogen. Fögaoväntat öppnade den hårdnande attityden förkonflikter. Överexploateringen som hårtbrandskattade viltet brydde man sig inte om iegennyttans namn.42

tit ftl3>-

.FM9'

>1;

IIItm

,jir .>*N

il

Beväpnade och upproriska bönder(från en tysk flygskrift).

26

in Halland wc can also sec that the peasantsreacted resolutely when the governmentattempted to abolish their customary rightsto the tithe. That conflict was finally resolvedthrough a royal resolution which gave thepeasants the right to keep the tithe on condi¬tion that they paid a special fee making thisright legal. A similar solution had beenadopted in several of the more impoverishedcounties in Skåne.

It would be wrong to perceive the Danishpeasantry to be in a period of decline duringthe early 17th century. A tradition of protesthad survived in many areas, and when wellused, it gave the peasants the power to influ¬ence factors concerning their everyday livesand means of existence. They were able toassert and receive recognition of their rightsin spite of the fact that this period was onemarked by major structural changes in agri¬culture and a serious economic recession.

SummaryThe early 17th century has often been re¬garded as a period u'hen the Danish peasantrybecame increasingly passive and marginal¬ized. In many parts of Denmark, however,there were groups of peasants who knew howto assert their rights. In the eastern provincesof Denmark, Halland and Blekinge had along tradition of resistance, w'hich led to anumber of serious conflicts with the localauthorities during the 1620’s and 1630’s.There were also some examples of “up¬risings” and peasant resistance in Jutland.The most serious conflicts took place in thecounty of Varberg in Halland, w'here thepeasants protested against the governor inresidence at Varberg Castle. They did so bysending numerous supplications to the king.It was discovered that the peasants had a justcause, having been subjected to variousabuses of power. The province of Blekinge,which during the late I6lh century had beenthe scene of serious social and politicalunrest, continued to be so during the 17Ihcentury. This was evident in Östra county,w'hich had a long and successful tradition ofresistance.

The lack of major manifestations of resist¬ance in Skåne (with the exception of thecounty of Frosta) and the islands, may indi¬cate that the peasants there had been moreforcibly subjected to the centralizing policyof the Crown. They no longer had the samepossibilities to assert their traditional rights.There were, none the less, some importantactions in Jutland during the 1630’s whichshow that the peasants still were capable oforganizing mass protests.

The conflicts between peasants and theauthorities at the beginning of the 17th cen¬tury were often initiated as a result of tradi¬tional types of injustice, such as “exorbitant”taxes, unpopular demands of labour, etc., but

Noter1 Om böndernas resningar i Oberösterreich, se AlfredHoffman, »Zur Typololgie der Bauernaufstände in Ober-österreieh» i Europäische Bauemrevolten der frühenNeuzeit (red. Winfried Schulze), Frankfurt am Main1982. s. 309-322. Hoffman ser en nästan obruten rad avbonderesningar i det lilla Oberösterreich frän bondekri¬get 1525 till 1848. F.n bärande orsak till upprorsviljanvar föreställningen om en »schweizisk» bondefrihet ochatt man inte stod i skuld till någon överhet. Detta grun¬dade sig i sin tur på en institutionaliserad arvsrätt til]

bondegods och nyttjanderätt till all egendom. Om oro-hghelerna under 1500-talet i Norden, se t.ex. Lars J.Larsson »Sören Norbys skånska uppror» i Scandia,nr. 2. 1964; Lars Olof Larsson. Dackeland, Växjö 1979:Heikki Ylikangas, Klubbekriget. Det blodiga bonde¬kriget i Finland 1596-97, Stockholm 1999 (svensköversättning).2 Efter Henry Kamen, European Society 1500-1700.London & New York 1971 och 1984, om inget annatanges.’ Se Niccolo Machiavelli, Fursten, Stockholm 1987(nyupplaga), s. 92-103. Se även s. 83-87, kapitel XVIImed rubriken »Om grymhet och mildhet, om det är

27

bättre att vara älskad än fruktad eller om man hellre börvara fruktad än älskad».4 Efter George H. Sabine, A History of Political Theory,London 1961 (Third edition), s. 408.5 Sabine 1961, s. 418. Den danske kungen Christian IVvar onekligen en representant för ett starkt fursteidcal,även om han hade att ta hänsyn till ett inflytelseriktadelsstånd i sin maktutövning. Om hans förhållande tillbönderna och hans jordbruksreformer, se l.ex. Karl ErikFrandsen, »Christian IV og bønderne» i Christian IVsVerden. København 1988. s. 170-192. Om utvecklingenmot storgodsdrift inom det danska jordbruket undertidigmodern tid, se t.ex. Gunnar Olsen, Hovedgård ogbondegård. Studier over stordriftens udvikling i Dan¬mark i tiden 1525-1774, København 1957. Speciellt omSkåne, se Mats Olsson, Storgodsdrift. Godsekonomi ocharbetsorganisation i Skåne frän dansk tid till milten av1800-talet,Stockholm 2002.6 Corpus Consiitutionum Daniœ. IV, 1622-38 (vedV. A. Secher) København 1897, s. 16-17. Se vidare t.ex.Mathias Cederholm. De värjde sin rätt. Senmedeltidahondemntstånd i Skåne och Småland, I und 2007, s. 362,som bl.a. uppmärksammar mötesförbud för den nord-skånska allmogen från 1481 och 1523 i samband medpolitisk och militär oro.7 DRA, Sk. T. 4, 378b.8 DRA, Sk. 1. 4, 373b.7 DRA, Sk. T. 4, 376, Som huvudmän i konfliktenskulle Mogens Gyldenstierne och Claus Mackabcuskorsförhöras medan böndernas klagomål skulle behand¬las separat. Ett utökat supplikskrivande från bönderna iVarbergs län tycks för övrigt ha blivit följden av denstörre samfällda aktionen mot fogden och slottsskriva¬ren. Sä t.ex. insände två bönder i Rolstorp en supplik tillkungen angående en avtingad lägersmålsdom med Gyl¬denstiernes tidigare fogde (efter DRA, Sk. T. 4, 378).Bönderna ångrade av allt att döma avtingningen (för¬likningen) med fogden och såg istället en möjlighet attfå en friande dom på tinget.10 DRA, Sk. T. 4, 408b. Detta kan ses som en om intesamfälld, så i alla fall av händelserna i Varbergs län in¬spirerad aktion. Det var således ingen tillfällighet attbönderna i Årstad krävde sin rätt uppbackade av stånds¬bröderna under Varbergs slott.11 DRA, Sk. R. 4. 278.12 DRA. Sk. T. 4. 422; Sk. T. 424b.I? DRA, Sk. T. 5, 7b. I ett missiv till Mogens Gylden¬stierne hösten 1 625 beordras han att frisläppa några got¬ländska fångar på Varbergs slott. Det handlade av allt attdöma om huvudmännen bakom oroligheterna 1622 somfängslats på nytt eftersom det uttryckligen står att deskulle släppas »igen». Gyldenstierne skulte dock låta enperson, som utpekas som »hovedmand for oprøret»,svära på att inte göra sig skyldig till »sådan modvillig-

hed» i framtiden (DRA, SK. T. 5, 183). Om den politiskakulturen på Gotland under senare dansktid och över¬gångstid, se Jens Lerbom, Mellan två riken. Integration,politisk kultur och förnatinnella identiteter på Gotland1500-1700, Lund 2003.14 DRA. Sk, T. 6, 27. Mogens Gyldenstierne hade blandannat av okänd anledning avskedat en klockare ochstraffat honom med trähästen. Om bruket av trähästensom straffredskap, se Gunnar Olsen, Træhesten, hunde¬hullet og den spanske kappe, København 1960. s. 54— 69.Den nytillträdde Hendrik Gyldenstierne fick i början avjuni order att undersöka bondemas klagomål och där¬efter skicka en rapport till kansliet.15 Bönderna fick av tradition tillgodogöra sig tiondetmot en infästningsavgift, vilket praktiserades i mängafattigare delar av Skånelandskapen. På många håll 1 Hal¬land, t.ex. i Varbergs län, var det även vanligt att bön¬derna fick betala reducerade infästningsavgifter när detillträdde en gård. Denna speciella infiistningspraxisfinns beskriven hos Arent Berntsen, Danmarckis ogNorgis Fructbar Herlighed, Bok 1, Del I, København1656/1971, s. 86.16 DRA, Sk. T. 6, 38b.17 DRA, Sk. T. 6, 44.18 Detta var i själva verket ofta den första reaktionen påutökade, »orimliga» krav från den lokala överheten. Denföljdes, om den inte fick gehör, av allvarligare aktionerfrån allmogens sida. Detta var förhållanden som Chris¬tian IV var väl införstådd med. Om bönderna kände sigmissgynnade och orn de inte fick någon hjälp frånkungamakten kunde deras nästa steg bli all säga upptrohet och vägra att betala skatter och andra avgifter.Schematiskt, se Peter Bierbrauer, »Bäuerliche Revoltenim alten Reich. Ein Forschungsbericht» i Aufruhr undEmpörung? Studien zum bäuerlichen Widerstand imalten Reich, (red. Peter Blickle). München 1980. s. 144.19 Det talas omväxlande om gård och gårdar. Det fak¬tum att det var 26 persuner som blivit bortvisade lyderpå att det rörde sig om flera gårdar. Å andra sidan vargårdarna i Halland ofta mycket trångbodda, så 26 perso¬ner kan mycket väl ha bott på en och samma gård, om äninte i samma hushåll. Det kan också vara så att flera avdem bodde på nybyggen och torp under huvudgården.20 DRA, Sk. T. 6,45b.21 DRA, Sk. T. 6. 47.22 Tiondestriderna ebbade ut efter det att HenrikGyldenstierne innehall Varherg en tid. Oklarheter kringMornps tionde (Faurås härad) tycks dock ha funnitsännu under sommaren 1635. Då uppmärksammadekungen f.ö. Hendrik Gyldenstierne om att det gick otill¬börligt till på S:t Mikaelsmarknadcn i Gunnerup (mittemellan Varberg och Ealkenherg nära den svenskagränsen). Marknaden hade blivit en plats för »mord oguskikkelighed» och dessutom en avsättningsplats för

28

smuggelvaror, då ingen eller mycket, låg tull crlades förvarorna som avyttrades där. Att kronan inte hade enfungerande tullmyndighet på marknaden inbjöd natur¬ligtvis till en okontrollerad frihandel på gränsbygdensvillkor. Detta föga angenäma förhållande skulle nu åt¬gärdas av Henrik Gyldenstierne. Om marknader ochgränstullar, se t.ex. Lars Linge, Gränshandeln i svenskpolitik under äldre Vasatid. Lund 1 960.23 DRA. Sk. T. 6. 132b. Kungen tvekade inte att geHans Jensen skydd. Hendrik Gyldenstierne skulle se tillatt bönderna inte begick »nogen modvillighed» mothonom.24 DRA, Sk. T. 6. 112. Också de jordegna bönderna iViske härad hade skickat en supplik till kungen. Vad denhandlade om framgår dock inte (DRA. Sk. T, 6, I12bj.25 Jämför Stefan Persson, Gränsbygd och svenskkrig.Studier i Blekinges. Skånes och Hallands östdanska his¬toria, Lund 2007, s. 99-101, 1 13 -125.26 DRA, Sk. T. 3, 47. Kungen uppmanade bönderna tillsnar bättring om de inte ville riskera att dras inför rättaoch straffas för sina försummelser.27 DRA. Sk. T. .7. 35b.21i Om de nordiska gränsmötena och bestämmelsernaför dessa, se t.ex. Sven Ulric Palme, Sverige och Danmark 1596 1611. Uppsala 1942.29 DRA, Sk. T. 4, 148.30 DRA. Sk. T. 5. 106. Exakt vad bönderna skulle hagjort sig skyldiga till framgår inte. Att det rörde sig omett utbrett passivt motstånd mol falk Lykke och hansunderlydande tjänare är dock tydligt. Som ofta var fallethade bönderna först beklagat sig över dålig behandlingfrån länsadminislrationens tjänstemän lokalt.31 DRA, Sk.T. 6, 57. Om termerna nam (utmätningi ochforbrudt gods. se t.ex. Poul Meyer. Danske bylag. Enfremstilling af danske landsbyslyre paa baggrund afresthistoriske studier over jordfcellesskabets hovedpro¬blemer, København 1949: Hans Henrik Appel, Tinget,magten og æren. Studier i sociale processer og magt¬relationer i et jysk bondesamfund i 1600-tallet. Odense1999, s. 249 (om pantning och innam).12 DRA. Sk. T. 6, 68b.33 DRA, Sk. T. 6, 64.,4 DRA. Sk. T. 6. 274b. Konflikten gällde av allt attdöma bara Frosta härad. Övriga bönder i länet aeeepte-rade kraven.35 DRA, Sk. T. 6, 340.35 DRA, J T 7, 352.37 DRA. J T 7, 366h.38 DRA. J T 8, 370b. Det talades om »tegl og arbejde»som bönderna hade gjort från arilds tid inte bara tillStiernholm ulan även »andensteds». En viss utvidgningav arbetsplikten på kronans gods kan ha varit en bakom¬liggande orsak till att böndernas motstånd organiserades.Om Jyllands halvskattepraxis i samband med kejsar-

kriget, (dvs Danmarks deltagande i trettioåriga kriget)se Haakon Bannike Madsen, Det danske skattevæsen.Kategorier og klasser. Skatter på landbefolkningen1550-1660, Odense 1978, s. 206-213.39 DRA, J. T. 8, 454.40 Jämför striderna i Blekinge på 1590-talet då en gruppoppositionella bönder tilUvingade sig härudssigillet medvåld. Christian IV lät beslagta häradssigillet men gav detsedermera äter (jämför Persson 2007. s. 125). Annarsvar bruket av häradssigill mer eller mindre ersatt avtingsfogdumas och skrivarnas privata sigill redan viddenna lid.41 DRA. J. T. 8. 485b.42 Se Stefan Persson, Kungamakt och bonderätt. Omdanska kungar och bönder i riket och i Göinge häradca 1525-1640. Stockholm/Göteborg 2005, s. 404-406;Persson 2007, s. 101-105. För en tidigare period, seCederholm 2007, s. 270-277. För övrigt gav redanChristian I:s privilegier för Skåne från 1481 allmogenohindrad tillgång till kronans allniänningsskogar enligtsedvanan. Detta var ett tvisteämne där Christian intevågade gå emot böndernas krav (Christian I:s privilegierför Skåne, se Kongelige Geheimearkiv, 5 Bind. Køben¬havn 1 871-75. s. 74-75).

Källor och litteraturOtryckta källorRigsarkivet Köpenhamn (DRA)Danske KancelliJyske Tegneiser (J. T.) B 81: serierna 7-8Skånske Tegnelser (Sk. T.) B 51: serierna 3-6

Litteratur och tryckta källorAppel. Hans Henrik, Tingel, magten og æren. Studier i

sociale processer og magtrelationer i et jysk bonde¬samfund i 1600-tallet. Odense 1999

Bcmtsen. Arent, Danmarckis og Norgis Fructbar Her¬lighed. Bok I, Del I. København 1656/1971

Bierbrauer, Peter, »Bäuerliche Revolten im alten Reich.Ein forschungsbericht» i Aufruhr und Empörung'.'Studien zum bäuerlichen Widerstand im alten Reich,(red. Peter Blickle), München 1980

Cederholm, Mathias. De värjde sin rätt. Senmedeltidabondemotständ i Skåne och Småland, Lund 2007

Corpus Constitutionum Daniæ, IV, 1622-38 (ved V, A.Secher) København 1897

Frandsen, Karl Erik, »Christian IV og bønderne» iChristian lVs Verden. København 1988

Hoffman. Alfred, »Zur Typololgie der Bauernaufständein Oberösterreieh» i Europäische Bauernrevolten der

29

frühen Neuzeit (red. Winfried Schulze), Frankfurt amMain 1982

Kamen, Henry. European Society 1500-1700, London& New York 1971 och 1984

Kongelige Geheimearkiv. 5 Bind, København 1871-75Larsson, Lars J„ »Sören Norbys skånska uppror» i

Scandia. nr. 2, 1 964Larsson, Lars Olof, Dackeland, Växjö 1979Lerbom, Jens, Mellan två riken. Integration, politisk

kultur och pirnaionella identiteter pä Gotland 1500-1700, Lund 2003

Linge, Lars, Grünshundlen i svensk politik under äldreVasatid. Lund 1969

Machiavelli, Niccolb, Fursten,Stockholm 1 987 (nyupp-laga)

Bannike Madsen, Haakon, Det danske skattevæsen.Kategorier og klasser. Skatter på landbefolkningen1530-1660, Odense 1978

Meyer, Prmi, Danske bylag. Fin fremstilling af danskelandsbystyre paa baggrund af resthistoriske studierover jordfællesskabets hovedproblemer. København1949

Olsen, Gunnar, Hovedgård og bondegård. Studier overstordriftens udvikling i Danmark i tiden 1525-1774,København 1957

Olsen, Gunnar, Træhesten, hundehullet og den spanskekappe, København 1960

Olsson, Mats, Storgodsdrift. Godsekonomi och arbets¬organisation i Skåne från dansk tid till mitten av1800-talet. Stockholm 2002

Palme, Sven Ulric, Sverige och Danmark 1596 -1611,Uppsala 1942.

Persson, Stefan, Kungamakt och bunderätt. Om danskakungar och bönder i riket och i Oöinge härad ca1525-1641), Stockholm/Göteborg 2005

Persson, Stefan, Gränsbygd och svenskkrig. Studier iBlekinges, Skånes och Hallands östdanska historia,Lund 2007

Sabine, George H„A History of Political Theory, Lon¬don 1961 (Third edition)

Ylikangas, Heikki. Klubhekriget. Det blodiga bondekri¬get i Finland 1596-97, Stockholm 1999 (svensköversättning)

30

få® x& $ m fårVI IHs©■i c

fil> V |W> nim p ii iIL r hM-J*

att de arkitekter, som i slutet av 60-talet ritadeTingshuset, var väldigt framsynta. De kändeatt detta hus, med en så förnäm placering invidTorget, borde ges alldeles extra potential.

Men museet var inte färdigt med detta. Vihade ytterligare ett rejält hästjobb framföross. Stadslifv, den stora basutställningen omTrelleborgs spännande historia - ville vi haklar till sommaren. Det gick vägen det också.Vi lyckades till och med gjuta liv i några avstadens stora förgrundsgestalter. Kock, Smithoch Malmros, grosshandlare och entreprenö¬rer av guds nåde, kan faktiskt då och då hörassmågnabbas här. Vi har också Oliva Nord¬gren, vår första riksdagsman, så härligt att fålyssna på hennes väna trelleborgska stämma.Tänk, att det om henne sades »inte nog medatt våra bäste karlar dör, de efterträds dess¬utom av kärringar».

Tro nu inte att museet är färdigt. Nej, ännulinns det några rum lediga - sparade för ettalldeles speciellt ändamål. För en fornsalmåste vi ju ha! Det är ju här på Söderslättman hittat så många finurliga nycklar tillhistorien. Skatcholmama, vår uppmärksam¬made utställning om äldre stenålder på gamlamuseet måste fram igen, men på ett helt nyttsätt, så klart. De spännande nya dösrönen

Snyggt, fräscht, modernt och roligt!Trelleborgs nya museumJa, superlativen har varit många om Trelle¬borgs nya museum. Vi i personalen gläds ochjobbar på, för att hela tiden kunna bjuda vårabesökare nya spännande äventyr i museet.Vilken resa det har varit, att packa ihop etthelt museum där vi huserat ända sedan 1934,fyllt av tusen och åter tusen föremål i olikagömmor och magasin. Att flytta allt detta,krävde både muskelkraft, logistiska talangeroch ett osvikligt gott humör. Mycket tid gickockså åt för att rita på det nya museet. Ytorför alla utställningar, väggar som skullerivas, toaletter som skulle byggas. En helliten biosalong! Därtill kom nya golv, nyafärger, ny belysning. Det elektriska var ettsärdeles besvärligt kapitel, det ville liksominte alltid som vi.. .

I november 2009 kunde vi flytta in, mitt icentrum på fm adress, Stortorget I . Två må¬nader senare öppnade vi. Den 15 januari varverkligen en glädjens dag. Besökarna ström¬made till i täta led. Johan Röing var förstekonstnär att ställa ut. Han var lycklig överlokalen som han betygsatte som ett av Sveri¬ges vackraste utställningsrum! Tänk, vi tror

31

&&vnmX

f ALi i i

■ '•-'f<y■fc�

' ■>('(

SM» Gamla paroller i nytappning, och 10-öres-flickan Signe som be¬grundar sitt öde. Frånutställningen Stadslifvpå Trelleborgs museum.

. i.

från undersökningarna längs nya E6:an måsteockså visas upp, och vår imposante trelle-borgske viking med de mest fantasieggande,slipade tänder, honom vill vi gärna ha somciceron! Tack vare bistånd från lasarettet iTrelleborg är hans skalle nu CT-scannad. Sånu kan vi bygga upp honom igen - med hulloch hår! Det ska bli väldigt spännande.

Men under tiden händer det hela tidensaker på museet. Nästan varje månad kom¬mer det en ny utställning. Ingen rast ochingen ro alltså för den som vill hålla sig ajourmed vad som händer här, och det gäller ocksåför vår biograf, eller Bian, som den heter påren och oförfärad skånska. Det är bara att slåsig ned och låta sig förföras av härliga gamlatrelleborgsfilmer, eller som i sommar, av¬njuta fdmer om olika skånska konstnärer.

Men alla föremålen då? Allt får väl inteplats i museets utställningar? Nej långt, långtdärifrån! Till hjälp har vi fått ett stort, fintmagasin där alla museets olika föremål skasamsas, allt ifrån de finaste små textilier tillstora muskulösa brandvagnar. Här håller vinu på att ordna och dona så vi kan erbjudavisningar för hugade besökare. Till höstenhoppas vi kunna ta emot de första grupperna.

Finns det då inget som är negativt? Nej,egentligen inte... Nog finns det de somtycker att vi visar för mycket konst, precissom det finns de som tycker att vi visar förlite konst. Men Trelleborgs museum har all¬tid visat upp kultur i vid mening, liksom deflesta andra museer. Att museet både rymmertillbakablickande utställningar och utställ¬ningar om konst och design är som vi ser deten stor tillgång. Här finns något för alla sma¬ker, historienorden kan ta sig en hastig blickpå konsten - liksom konstälskaren på köpetfår sig lite historia till livs. Och de allra, allraflesta av oss är väl dessutom intresserade avbåde och?

Annars är väl det enda negativa de soptun¬nor som våra cafégäster tvingas stå ut med,när de blickar ut genom rutan mot stadenssköna, gamla vattentorn. Jag drömmer i stäl¬let om en vacker, glasad gång mellan museetoch vattentornet och därifrån en utvändig,likaledes glasad, men därtill magkittlandehiss, upp till den hisnande utsikten över denblå Östersjön och det fagra Söderslätt.

Ingela JacobssonMuseichefTrelleborgs Museum

32

DH SKÅNSKA LANDSKAPENS HISTORISKA OCH ARKEOLOGISKAFORENING bildades 1 86b. Föreningen är en samlingspunkt för en historiskt ocharkeologiskt intresserad allmänhet.

Föreningen har utgivit Samlingar till Skånes historia, fomkunskap och be¬skritning (1868-1873), Samlingar utgifna för De skånska landskapens historiskaoch arkeologiska förening (1874-1880). Skånska samlingar (1894-1897) samtHistorisk tidskrift för Skåneland (1901-1921).

1961 började föreningen utge AI ,E. Historisk tidskrift lör Skåneland. Första åretutkom ett häfte och 1962-1976 Ire häften årligen. Fr.o.m. 1977 utkommer fyrahäften årligen. 1990 inträdde landsarkivet i L.und som medutgivare.

Brev och manus till redaktionen adresseras till universitetslektor Gert Jeppsson,Vapenkroken 38. 22647 Lund. E-post: [email protected]

E-posl: [email protected]

Hemsida: http://www.tidskriftcnalc.nu

Medlem i föreningen erhåller tidskriften kostnadsfritt.Årsavgiften för 2011. 200 kronor, kan insättas pä plusgirokonto nr 24 68 31-2,Dc skånska landskapens historiska och arkeologiska förening.

Äldre häften av tidigare utgivna tidskrifter kan beställas på Landsarkivet,Box 2016, 22002 Lund. Pris 60 kr per häfte.

EFTERTRYCK, helt eller delvis, medgives endast efter redaktionens särskildatillstånd.

Föreningens styrelse:

Professur Sten Skansjö. Lund. ordf. professor Lars Berggren, Lund. v.ordf., fil.dr BodilPersson, Lund, sekr., länsarkivarie Anders Persson, Lund, v.sckr., I:c arkivarie Elisa¬beth Reuterswärd, Lund. skattmästare, universitetslektor Gert Jeppsson, Lund, redaktörsamt til.dr Kerstin Arcadius, Malmö, fil.dr Solveig Lagerlund, Viken, professor TomasGcrmundsson. Lund. museichef Per Karsten. Lund, universitetslektor Jens Lerboin.Halmstad, fil.dr Johan Lundin. Malmö, landsantikvarie Barbro Mellander, Kristianslad,arkivarie Petra Nyberg, Lund, fil.dr Magnus Olofsson, Lund, kulturmiljödirektör MatsRiddersporre, Malmö, länsantikvaric Leifh Stenholm, Karlskrona, fil.dr Bengt Söder¬berg. Lund. fil.dr Pablo Wikmg-Fariu. Varberg.

AleHistorisk tidskrift

FÖR SKÅNK, HALLAND <H 11 BLEKINGE

C1GKS AV 1)1 SKÅNSKA LANDSKAPENS HISTORISKA

OCH ARKEOLOGISKA FÖRENING

OCH LANDSARKIVLI I 11 ND.

UrnehallJIMMY JCHLIN ALITBLRG

Aosehus: Skandinaviens äldsta stenborg?i

STEFAN PERSSONDet marginaliserade ståndet?

Bondeprotester i Skånelandskapen och Danmarkunder 1 600-talets törsta del

10

Aktuellt om antikvarisktSnyggt, fräscht och roligt!Trelleborgs nya museum

3>

Vinjetten på framsidan återger det törsta tecknet - en f-runa - irunhandskriften av den medeltida Skånelagen, som var gällande i

Skåne, Halland, Blekinge och på Bornholm.

ISSN 0345-0708