Mar 24, 2016
Översättning från engelska av Hans O. Sjöström
Stockholm 2010
094601Nar_bojorna_ORIG.indd 3 09-12-02 10.26.39
När bOjOrNa braSt
– Historien om tredje världens segrar och nederlag
Leopard förlag
S:t Paulsgatan 11
118 46 Stockholm
www.leopardforlag.se
© Vijay Prashad, 2007
OrigiNaLetS titeL: the Darker Nations. a People’s History of the third World
FÖrSt utgiVeN aV: the New Press, uSa 2007
ÖVerSättare: Hans O. Sjöström
OmSLag & tyPOgraFi: rasmus Kellerman
OmSLagSbiLD: iStock
tyPSNitt: trade gothic + Sabon OsF
SättNiNg: team media Sweden ab, Falkenberg
trycK OcH biND: Scandbook, Falun 2010
iSbN 978-91-7343-246-7
094601Nar_bojorna_ORIG.indd 4 09-12-02 10.26.39
Förord till bokserien A New Press People’s History av Howard Zinn
FÖrFattareNS tacK
iNLeDNiNg
första delen · SträVaN
PariS
ett begrepp manas fram
brySSeL
1928 års förbund mot imperialismen
baNDuNg
afro-asiatiska konferensen 1955
KairO
afro-asiatiska kvinnokonferensen 1961
bueNOS aireS
att föreställa sig en ekonomi
teHeraN
att odla en föreställning
beLgraD
den alliansfria rörelsens konferens 1961
HaVaNNa
trikontinentalen 1966
iNNeHÅLL
11
13
17
25
39
57
79
91
105
127
139
094601Nar_bojorna_ORIG.indd 9 09-12-02 10.26.40
andra delen · FaLLgrOPar
aLger
vådorna av en auktoritär stat
La Paz
utsläppta ur kasernerna
baLi
kommunisternas död
taWaNg
det smutsigaste kriget
caracaS
olja, Djävulens träck
aruSHa
socialism i all hast
tredje delen · mOrD
NeW DeLHi
parentation över tredje världen
KiNgStON
globalisering under IMF:s ledning
SiNgaPOre
den asiatiska vägens lockelse
meKKa
när kulturen kan bli grym
SammaNFattNiNg
NOter
regiSter
153
169
189
205
217
233
251
271
297
313
331
337
413
094601Nar_bojorna_ORIG.indd 10 09-12-02 10.26.40
17
iNLeDNiNg
”tredje världen står idag inför europa som en väldig massa med
uppgift att försöka klara de problem europa inte kunnat finna
lösningen till.” frantz fanon: jOrDeNS FÖrDÖmDa 1969.1
Tredje världen var ingen plats. Det var ett projekt. Under de till synes ändlösa striderna mot kolonialismen drömde folken i Afrika, Asien och Latinamerika om en ny värld. Mest av allt önskade de värdighet, men också livets grundförutsättningar (jord, fred och frihet). De lät sitt missnöje och sina förhoppningar utgöra grunden för organisationer av olika slag där ledarna formulerade kraven till ett program. Dessa ledare, Jawaharlal Nehru från Indien, Gamal Abdel Nasser från Egypten, Kwame Nkrumah från Ghana eller Fidel Castro från Kuba sammanträffade vid en serie möten under mitten av 1900talet. I Bandung (1955), Havanna (1966) och på andra platser utformade de en ideologi och en uppsättning institutioner som skulle uttrycka deras folks förhoppningar. ”Tredje världen” bestod av dessa förhoppningar och de institutioner som tillkom för att driva dem framåt.
Ur ruinerna av andra världskriget uppkom ett kallt krig mellan två världsmakter som hotade hela mänsklighetens existens. Superkänsliga avfyringsanordningar för kärnvapen jämsides med hetsiga debatter om fattigdom, bristande jämlikhet och frihet blev ett hot också mot dem som inte levde under USA:s eller Sovjetunionens
094601Nar_bojorna_ORIG.indd 17 09-12-02 10.26.41
18
När bOjOrNa braSt
para plyer. Som Nehru påpekade bombarderade bägge sidor varandra med argument om fred. USA, som var nästan oskadat av kriget, använde sitt övertag till att återuppbygga båda sidorna av Eur asien och innesluta ett krigshärjat Sovjetunionen. Fraser som ”massiv vedergällning” och ”provokationsstrategi” utgjorde inget hopp för de två tredjedelar av världens folk som alldeles nyligen hade vunnit självständighet från sina kolonialherrar eller stod på tröskeln till befrielsen.
I kläm mellan dessa två stora grupperingar slöt sig de mörkare nationerna samman till tredje världen. Beslutsamma människor kämpade mot kolonialismen för att erövra sin frihet. De krävde poli tisk jämlikhet på det internationella planet. Den viktigaste institutionen för dessa yttringar var Förenta Nationerna. Från sin tillkomst år 1948 har FN spelat en oerhört betydelsefull roll för den allra största delen av vår planet. De nya staterna fick visserligen inga permanenta platser i säkerhetsrådet men utnyttjade generalförsamlingen till att föra fram sina krav. De afroasiatiska mötena i Bandung och Kairo (1955 respektive 1961), tillkomsten av den alliansfria rörelsen i Belgrad (1961) och den Trikontinentala konferensen i Havanna upprepade de viktigaste argumenten i projektet tredje världen så att de i samordnade former kunde föra dem vidare till FN som var den viktigaste scenen. Dessutom påverkade de nya staterna FN till att skapa institutionella plattformar för tredje världens program. FN:s konferens för handel och utveckling (UNCTAD) var den viktigaste av dessa institutioner men inte den enda. På dessa vägar fördes även andra aspekter än den politiska jämställdheten fram. Projektet tredje världen omfattade krav på omfördelning av världens råvaror, en värdigare avkastning av befolkningarnas arbetskraft och ett gemensamt erkännande av deras vetenskapliga, tekniska och kulturella arv.
I Bandung framlade värden för konferensen, Ahmed Sukarno, sin katekes för tredje världen:
Vi får inte vara bittra över det förflutna utan istället rikta blicken stadigt mot framtiden. Vi måste minnas att ingen av Guds välsignelser är så ljuv som livet och friheten. Vi får inte glömma att hela mänsklighetens format förminskas så länge det finns nationer eller delar av nationer som fortfarande är ofria. Vi får inte glömma att männi skans ädlaste syfte är hennes befrielse från fruktans och fat
094601Nar_bojorna_ORIG.indd 18 09-12-02 10.26.41
19
iNLeDNiNg
tigdomens fjättrar, hennes befrielse från de fysiska, andliga och intellektuella fjättrar som så länge har hämmat utvecklingen för mänsklighetens stora flertal. Och, systrar och bröder, vi får inte glömma att, för att uppnå allt detta, måste vi asiater och afrikaner ena oss.2
Idén om tredje världen satte miljontals människor i rörelse och frambragte hjältar. En del av dessa var politiska gestalter som de tre titanerna (Nasser, Nehru och Sukarno) men också Nguyen Thi Binh och Ho Chi Minh i Vietnam, Ben Bella i Algeriet och Nelson Mandela i Sydafrika. Projektet gav också nya beståndsdelar till skaparkraften hos dess kulturarbetare – människor som poeten Pablo Neruda från Chile och målaren Sudjana Kerton från Indonesien. Den horisont som tredje världen åstadkom entusiasmerade dem och även dem som i sitt vardagsliv formade historien. Projektet tredje världen förenade de skiftande tonarterna i dessa kamraters stämmor.
Projektet tredje världen hade redan från början en inbyggd brist. Kampen mot de koloniala och imperialistiska krafterna tvingade fram enighet mellan olika politiska partier och olika samhällsklasser. Allmänt populära samhällsrörelser och politiska grupperingar erövrade friheten åt de nya nationerna och tog sedan makten. Men när de fick makten blev den enhet som till varje pris hade upprätthållits en belastning. Arbetarklassen och småjordbrukarna i många av rörelserna hade funnit sig i allianserna med jordägarna och de framväxande industriella eliterna. När staten väl kom i folkets händer trodde de att den nya staten skulle driva ett socialistiskt program. Vad de i stället fick var en kompromissideologi som kallades arabisk socialism, afrikansk socialism, sarvodaya eller NASAKOM som kombinerade löftet om jämlikhet med en bibehållen social hierarki. I stället för att bli ett verktyg för ett helt nytt samhälle skyddade dessa regimer eliten bland de gamla samhällsklasserna samtidigt som de producerade förutsättningar för samhällelig välfärd för folket. När de gamla samhällsklasserna väl kommit till makten arbetade de för sina egna intressen antingen genom militären eller det segrande folkliga partiet. På många håll tämjdes, förbjöds eller massakrerades kommunisterna för att denna disharmoniska enhet skulle kunna upprätthållas. Under de första decennierna av statsbyggande, från 1940 till 1970talet, höll pressen från den arbetande befolkningen, det nationella befrielsepartiets prestige och den världsomfat
094601Nar_bojorna_ORIG.indd 19 09-12-02 10.26.41
20
När bOjOrNa braSt
tande samstämmigheten kring behovet av att använda staten som ett verktyg för att skapa efterfrågan i viss mån dessa dominanta klasser i schack. De tog visserligen ledningen i de nya staterna men deras begär efter oinskränkta profiter hämmades av den kvar dröjande patrio tismen eller den typ av politiska och ekonomiska system som införts genom den nationella befrielsen.
På 1970talet var de nya nationerna inte längre nya. Deras misslyckanden var många. Folkliga krav på jord, bröd och fred hade ignorerats till förmån för de dominerande klassernas behov. Inbördeskrig, misslyckade försök att kontrollera priserna på råvaror, oförmåga att övervinna strypningen från finanskapitalets sida och annat ledde till budgetkriser i stora delar av tredje världen. Lån från kommersiella banker var bara tillgängliga om staterna gick med på ”strukturanpassningar” enligt planerna från Internationella valutafonden (IMF) och Världsbanken. Mordet på tredje världen ledde till en uttorkning av statens förmåga att agera till förmån för befolkningen, ett slut på kraven om en ny ekonomisk världsordning och ett avståndstagande från socialismens mål. Dominerande klasser som en gång varit bundna till programmet för tredje världen lösgjorde sig nu ifrån det. De började uppfatta sig som elit och inte som delar av ett projekt – troheten mot det goda bokslutet besegrade den obligatoriska samhällssolidariteten. En biprodukt av att programmet för tredje världen på detta sätt dog blev att det uppkom olika former av etnisk eller kulturell nationalism i de mörkare nationerna. Alla möjliga former av atavism bubblade upp och fyllde det utrymme som en gång upptagits av olika former av socialism. Fundamentalistisk religion, ras och oförändrade former av klassmakt steg fram ur ruinerna av projektet tredje världen.
Projektet tredje världens frånfälle har inneburit en katastrof. Människor på tre kontinenter fortsätter att drömma om något bättre och många av dem har organiserat sig i sociala rörelser eller politiska partier. Deras strävanden har lokal förankring. Men utanför lokalsamhället är deras drömmar och förhoppningar obegripliga. Under 1900talets mitt fördes lokalsamhällenas krav, tack vare programmet för tredje världen, vidare till nationernas huvudstäder och lyftes fram på världsscenen. Tredje världens institutioner samlade dessa idéer och spikade upp dem på dörrarna till maktens boningar. Projektet tredje världen (ideologin och institutionerna) gjorde det
094601Nar_bojorna_ORIG.indd 20 09-12-02 10.26.41
21
iNLeDNiNg
möjligt för de maktlösa att föra en dialog med de mäktiga och att försöka utkräva ansvar. I dag finns inga sådana verktyg för lokala drömmar. När bojorna brast har skrivits för att påminna oss om detta enorma arbete och dess betydelse.
Min skildring är inte fullständig men belysande. I boken förs ett brett resonemang om det politiska projektet tredje världen och orsakerna till och följderna av dess nedgång. Världen blev bättre av försöket att formulera ett program för tredje världen. Nu är den fattigare på grund av att denna strävan saknas.
094601Nar_bojorna_ORIG.indd 21 09-12-02 10.26.42