Muntlig presentation och retorik

Källa: http://outoppie-presentations.blogspot.se/2010/09/presentation-cartoon.html

Källa: http://www.aecindustrymarketing.com/marketing-and-advertising/proposal-responses/

Muntlig presentation och retorik

En handledning

Richard Nordberg

ARC, Akademiskt resurscentrum CAS, Centrum för akademiskt skrivande

InnehållInledning .................................................................................................................................................. 1 

Rampfeber och talängslan ....................................................................................................................... 1 

Talarens medel ........................................................................................................................................ 2 

Att förbereda och framföra en presentation – den retoriska processen ................................................ 2 

1.  Klargör sammanhanget och talsituationen! ................................................................................ 2 

2.  Producera innehållet! .................................................................................................................. 3 

3.  Ordna innehållet! ........................................................................................................................ 3 

4.  Uttryck innehållet språkligt! ........................................................................................................ 4 

5.  Öva in talet! ................................................................................................................................. 5 

6.  Framför talet! .............................................................................................................................. 6 

Presentationens fem grundpelare .......................................................................................................... 8 

1.  Förstärk ditt etos – ”Varför ska vi tro på dig?” ............................................................................ 8 

2.  Fokusera på publiken – ”Vad har vi att vinna på det här?” ......................................................... 8 

3.  Förklara vad du ska tala om – ”Vad har vi att förvänta oss?” ..................................................... 8 

4.  Markera övergångarna – ”Var är vi någonstans?” ...................................................................... 9 

5.  Avsluta effektfullt – ”Är du färdig?” ............................................................................................ 9 

Struktur, inledningar och avslutningar .................................................................................................... 9 

Inledningar ........................................................................................................................................ 10 

Avslutningar ....................................................................................................................................... 11 

Hjälpmedel ............................................................................................................................................ 12 

Vidare läsning ........................................................................................................................................ 17 

Punkter vid utvärdering av muntlig presentation ................................................................................. 18 

1  

InledningMuntlig presentation har blivit allt viktigare i utbildning och yrkesliv. Allt oftare hamnar vi i 

situationer där vi måste redovisa ett genomfört arbete, informera andra om våra senaste 

forskningsrön eller argumentera för att vårt projekt ska få högre anslag. Oavsett situation är kunskap 

om och erfarenhet av muntlig framställning av stort värde. 

En viktig insikt som vi måste utgå ifrån när det gäller muntlig kommunikation är att skillnaden mot 

skriftlig kommunikation är betydande. De som läser en bok eller en rapport kan inleda sitt läsande 

med att bläddra igenom texten och på så sätt få en överblick. Läsaren kan också gå tillbaka i texten 

och kontrollera att hon har förstått rätt. Som talare måste du däremot ge åhörarna mer ”service” än 

vad du behöver göra som skribent, eftersom talad kommunikation är flyktigare och mer situations‐

bunden. 

Denna handledning går igenom grunderna i presentationsteknik. Framställningen är praktiskt inriktad 

och innehåller alltså mer konkreta tips och råd än bakomliggande teoretiska resonemang. Se det som 

en instruktionsbok eller kokbok som du kan ösa ur, och använd det du tycker passar dig, din publik 

och din presentation. Lycka till! 

RampfeberochtalängslanRampfeber och nervositet inför att tala är ett utbrett fenomen bland hela befolkningen, och i under‐

sökningar om vad folk är mest rädda för brukar det komma överst, klart före spindlar och döden. Om 

du känner så, tänk då på följande: 

1) Nervositeten hänger ihop med att kroppen och själen gör sig beredda på att utföra något 

som ska bli bra, precis som när du ska skriva en tenta, framföra teater inför publik eller 

springa ett tävlingslopp. Det kan yttra sig fysiskt, t.ex. svettningar och darrningar, eller 

psykiskt, t.ex. tankar om misslyckande. Se inte detta som ett nederlag utan tänk så här: Om 

jag är helt avspänd är jag nog inte tillräckligt taggad och kan inte göra lika bra ifrån mig! 

2) Lyssnarna är där för att du har något att säga som de är intresserade av att få reda på mer 

om. De vill höra vad du har att säga, de är inte där för att se dig göra bort dig. 

3) Publiken är oftast vänligt inställd. Om något oförutsett händer känner de för dig och vill 

hjälpa dig så mycket som möjligt. De är inte där för att kritisera och klanka ner på dig. 

4) Du är experten på ditt ämne. Du är väl förberedd och kan med största säkerhet mer om detta 

än någon annan i salen. 

5) Även vana talare känner anspänning inför att tala, men de har genom övning lärt sig att 

bemästra situationen. 

6) Förbered din presentation genom att öva, öva, öva, öva, öva, öva, öva, öva, öva, öva, öva, 

öva, öva, öva, öva, öva, öva, öva, öva, öva, öva, öva, öva, öva, öva, öva, öva och ÖVA! 

Om du lider av svårare besvär än vanlig nervositet kanske de här råden inte hjälper. Det kan vara så 

att du helt blockeras, drabbas av panik och det bara är helt blankt när du står där. Då lider du 

antagligen av svårartad talängslan, vilket är mycket mer komplicerat än rampfeber. Då råder jag dig 

att uppsöka Studenthälsan på KTH, eftersom sådant här är svårt att klara av på egen hand. Det finns 

också bra webbsidor om detta, t.ex. denna från Utbildningsradion: http://www.ur.se/Tema/Retorik‐

ratt‐att‐tala‐vett‐att‐lyssna/Talangslan. 

2  

TalarensmedelNu när vi kommer in på handledningens huvudinnehåll börjar vi från grunden. Den klassiska retoriken 

lär oss att en talare har tre huvudsakliga medel för att övertyga sin publik: 

1) Etos – talarens trovärdighet. Den har att göra med talarens personlighet, erfarenhet, rykte, 

position i samhället, förhållande till ämnet och kunnighet men också med mer ytliga faktorer 

som utseende, klädsel, hållning, frisyr, blickar, kroppsspråk etc. 

2) Logos – talets rent faktiska, sakliga innehåll. Ordet har givetvis med logik att göra, och logos 

förstärks av trovärdiga fakta, övertygande resonemang och argumentation, talarens 

behärskning av ämnet etc.  

3) Patos – talets mer känslomässiga sida. Patos påverkas av talarens engagemang, om det finns 

humor i talet, att publiken känner att innehållet är viktigt och engagerande för dem, om 

talaren involverar och tilltalar publiken etc. 

Du bör sträva efter att använda alla dessa övertalningsmedel i varje presentation! Naturligtvis kan ett 

av de tre dominera, men det bör finnas inslag av alla tre. Det är förstås syftet och målgruppen som 

avgör vilket medel som ska vara det mest framträdande. I en mer teoretisk presentation av ett 

examensarbete är det naturligt att logos dominerar medan patos måste få stå i centrum på t.ex. ett 

tal på en gasque. Det är också syftet och målgruppen som avgör vilken klädstil och andra ytliga 

faktorer som är lämpliga. 

KTH‐studenter är normalt ena riktiga hejare på allt som har med logos att göra, men tyvärr glömmer 

de ofta bort etos och patos. Ingenjörspubliken är dock inga maskiner, utan precis som alla människor 

består de av både hjärna och hjärta, både förnuft och känsla. Fakta‐ och sifferargument blir bara 

ännu starkare när de varvas med mer patosinriktade inslag! 

Attförberedaochframföraenpresentation–denretoriskaprocessenEn bra presentation börjar långt innan du står framför din publik, drar ett djupt andetag och sätter 

igång att tala. Förberedelser är A och O, och de måste påbörjas i god tid, precis som när du skriver en 

text. Detta kapitel tar upp de olika stegen du måste gå igenom när du förbereder din presentation. 

1. Klargörsammanhangetochtalsituationen!Grundförutsättningen för en muntlig presentation är förstås ett ämne att presentera. Ibland 

formulerar du själv ett ämne, men ofta tilldelas du ett. 

Oavsett vilket måste du börja med att besvara ett antal frågor. Svaren på dessa frågor utgör nämligen 

en viktig förutsättning för huruvida ditt budskap ska nå fram till publiken eller inte. Börja alltså med 

att besvara följande frågor: 

Vilka ska jag tala till? Experter eller noviser? 

Vad vet de i ämnet sedan tidigare? 

Vad vill de veta mer? 

Vad ska de veta/tycka/känna/kunna efter presentationen? Med andra ord: vad har jag för 

syfte med min presentation? 

3  

Hur länge ska jag tala? 

Var ska jag tala? 

När ska jag tala? 

När du har besvarat dessa frågor har du kommit en bra bit på väg. Nu har du nämligen inte bara 

klargjort viktiga omständigheter i samband med din presentation, utan också undermedvetet 

bekantat dig med själva situationen – att stå framför en publik. 

2. Producerainnehållet!Först som steg 2 kommer samlandet av fakta, argument, information, resonemang etc. Det är ju svårt 

att göra detta innan du har besvarat ovanstående frågor, eftersom svaren på dessa avgör mycket av 

det du gör i steg 2.  

Utgå från vad du redan vet om ämnet, och samla så mycket tankar, idéer och frågor som möjligt för 

att därefter organisera det (steg 3). I början ska du alltså tänka stort och brett. Här är några sätt att 

göra detta. Alla dessa bör du göra under ganska kort tid, t.ex. 15 minuter. Sätt en timer! 

a) Skriv ner allt du kommer att tänka på som har med ämnet/frågan att göra. Det kan vara vad 

som helst. Även om det inte kommer att användas i den slutliga presentationen hjälper det 

ditt tänkande och planerande. 

b) Skriv ner de frågor du kommer på och försök besvara dem. Några sådana frågor kan vara 

Vad? Vem? När? Var? Hur? Varför? Med vad? 

c) Skriv ner de frågor som du tror att åhörarna har. 

När du har gjort detta börjar du se efter hur du kan föra ihop olika saker, hur du kan ordna materialet 

hierarkiskt, vilka kategorier som stoffet kan delas in i etc. I och med detta har du också påbörjat steg 

3. 

Självklart kan du sällan hålla en presentation enbart utifrån det du redan vet om ämnet, utan du ska 

naturligtvis även använda material från böcker, tidskrifter, webbplatser etc. 

3. Ordnainnehållet!Nästa steg är att avgränsa och ordna ditt material. Tänk på att inte ta med för mycket! Det är värre 

att vilja säga för mycket än för lite. En presentation som är avgränsad och fokuserad men går på 

djupet är mycket mer givande än en bred, ytlig presentation. I en presentation på 10 minuter hinner 

du ungefär med inledning, tre huvudpunkter och avslutning. Försök inte att få med mer – då känner 

sig både du och åhörarna lätt stressade. Späcka inte heller ditt anförande med alltför mycket 

detaljfakta – ingen kan ändå hålla allt det i huvudet. Du måste hjälpa åhörarna genom att välja ut det 

absolut viktigaste, och inte lämna det arbetet till dem. 

I steg 3 ska du inte bara sovra i ditt stoff, utan också bestämma i vilken ordning du ska presentera 

materialet och hur de olika delarna ska bindas ihop med varandra. En bra princip är att ordna stoffet i 

angelägenhetsordning: det väsentligaste först, sedan det värdefulla, därefter det som möjligen är 

användbart och slutligen det som egentligen är överflödigt men som du kan lägga till om du hinner. 

Denna dispositionsmodell kallas löpsedelsmodellen och bygger på att åhörarna är som mest 

intresserade och uppmärksamma i början av ett anförande. Då ska du slå till och direkt leverera det 

mest intressanta och uppseendeväckande! Se figur 1. 

4  

Figur 1. Börja presentationen med det väsentligaste, ämnets kärna (a). Fortsätt 

sedan med det som du bedömer som värdefullt (b), det möjligen användbara (c) och 

lägg det som är överflödigt men ändå intressant på slutet (d). På så sätt förtydligar 

du framställningen för åhörarna och de vet med detsamma vart du vill komma med 

din presentation. Allra sist poängterar du det du vill att publiken ska komma ihåg, 

kanske genom en kärnfull sammanfattning, en rekommendation eller några 

visdomsord att ta med sig på vägen. 

Varför detta då? Jo, för det första är det viktigt att åhörarna direkt får reda på kärnan i det du vill 

säga. På så sätt kan de vara mer fokuserade under resten av presentationen; de slipper undra vart du 

vill komma. För det andra kanske första delen av din presentation tar längre tid än du har räknat 

med, och du måste korta ner resten. Då vore det fatalt om du har lagt det allra viktigaste sist, och du 

inte skulle hinna med det! Det är inte för inte som detta kallas löpsedelsmodellen. Man kan jämföra 

med en tidningsartikel som måste kortas på grund av platsbrist. När redaktören tar fram saxen – 

artiklar klipps alltid bakifrån – är det viktigt att artikelns kärna inte försvinner! 

Det som oftast ställer till problem är avslutningen. De flesta lägger ner mycket arbete på en klatschig 

inledning och en tydlig röd tråd i huvuddelen. Men tyvärr är det lätt att glömma bort eller inte ha tid 

med avslutningen. Därför är mitt råd att redan från början bestämma vad din slutkläm ska bli. Då blir 

också vägen dit enklare; om du redan från början vet vart det hela är på väg är det lättare att lotsa 

åhörarna genom presentationen. Du kan läsa mer om detta i kapitlet om struktur, inledningar och 

avslutningar. 

4. Uttryckinnehålletspråkligt!Något många inte tänker på är presentationens språkliga dräkt. Men ett publikt framträdande kräver 

att du också tänker på hur du ska formulera dina tankar, vilken språklig stil du ska använda och vilken 

språklig nivå du kan hålla med tanke på åhörarna. 

För det första måste du tänka på att ett muntligt framträdande inte är samma sak som en skriven 

text! Om du skriver hela talet från början och sedan talar på samma sätt som du har skrivit texten 

kommer talet att låta alltför högtravande och formellt. Undvik därför detta! Försök att använda ett så 

ledigt och personligt språk som möjligt men ändå vårdat och lättbegripligt. 

5  

För det andra måste du från början bestämma vilka ord, uttryck och förkortningar som du måste 

förklara för åhörarna och vilka du kan räkna med att de känner till. Givetvis måste du ibland använda 

fackord från ämnesområdet, men då måste du också förklara vad de innebär. 

För det tredje måste du tala på ett sätt som passar åhörarna. Det är förstås en enorm skillnad mellan 

att tala inför experter och att tala inför lekmän, att tala till vuxna och att tala till barn. 

I detta steg kan du också bestämma om du vill använda ett ganska neutralt språk eller om du vill 

krydda det med värdeladdade ord och retoriska grepp som metaforer, citat, liknelser etc. 

5. Övaintalet!För att framförandet ska bli så bra som möjligt måste du vara väl förberedd. Det sista steget innan du 

framför presentationen är förstås att öva in det hela. Detta steg måste påbörjas i god tid före 

presentationen, så att du kan flytta innehåll, stryka delar och ändra formuleringar när du märker att 

de inte låter bra. 

Här vill jag varna för att lära sig hela anförandet utantill. Du riskerar då att, precis som om du framför 

ett skrivet tal, det låter mekaniskt och uppstyltat. Det finns också en risk att du inte hittar tillbaka om 

du skulle tappa bort dig. Bättre är att lära sig talets huvudpunkter, hur du ska gå över från en del till 

en annan och hur du ska inleda och avsluta. 

Du kan förstås inte öva på talet för mycket, men däremot finns det en risk att du övar alldeles för lite. 

Min rekommendation är att du övar in det minst fem gånger, gärna tio! Ju mer du övar, desto 

säkrare känner du dig och desto större är chansen att du utifrån din planerade struktur vågar ta lite 

omvägar och utvikningar. Du kommer också att märka att du inte använder exakt samma ord och 

uttryck varje gång. Det är inte heller eftersträvansvärt, utan ett tal blir tvärtom bara bättre av att du 

är ganska fri i talet men ändå vet vad du vill säga. 

Tänk på följande: 

a) Öva genom att tala högt! Då är det lättare att höra vad som låter bra och vad som inte 

klingar lika väl, vilka ord och uttryck du känner dig bekväm med och vilka som känns 

påklistrade. 

b) Öva gärna tillsammans med en uppriktig och ärlig vän som kan ge dig uppbygglig och 

konstruktiv kritik så att du kan förbättra talet från övning till övning. Det är dock viktigt att 

vännen får reda på vad det är för typ av presentation du ska hålla och vilka det är som ska 

lyssna. 

c) Öva ett par gånger i samma lokal där du ska hålla anförandet, om du har möjlighet till det 

förstås. Passa då på och se hur salen ser ut, hur det passar att röra sig, hur publiken kommer 

att sitta etc. 

d) Om du har tillgång till lokalen i förväg bör du också kontrollera den tekniska utrustningen. 

Tänk på att bilder ofta ser annorlunda ut genom projektorn än på dataskärmen. 

e) Öva som om det satt publik i salen. Tänk alltså på hur du ska titta på dem, hur du ska sprida 

blicken och på hur du ska röra dig. 

f) Kolla att du håller tiden! Tänk på att det är vanligt att anförandet blir längre vid det ”skarpa” 

presentationstillfället än när du övat. Om du går över tiden när du övar måste du skära i 

innehållet, inte tala snabbare. 

6  

6. Framförtalet!När du nu lagt grunden och sått dina retoriska frön i form av gedigna förberedelser är det så äntligen 

dags för själva framförandet. Jag ska här fokusera på fyra områden som är de viktigaste att tänka på: 

röst, hållning och rörelse, blickar och övrigt kroppsspråk. 

Röst. Rösten är ditt främsta arbetsredskap när du ska presentera något inför publik. Om rösten inte 

fungerar som den ska är risken stor att åhörarna inte uppfattar dig som du önskar. Tänk först och 

främst på detta: 

Tala klart och tydligt med lagom stark röst. Du ska höras lika bra i hela salen. Du måste 

använda en annan slags röst än den vanliga samtalsrösten. Det är vanligt att talare sänker 

röstvolymen i slutet av meningar och fraser, så tänk på att luften ska hålla hela vägen tills du 

andas nästa gång. 

Artikulera tydligt. D‐u  s‐k‐a  n‐a‐t‐u‐r‐l‐i‐g‐t‐v‐i‐s  i‐n‐t‐e  ö‐v‐e‐r‐d‐r‐i‐v‐a  o‐c‐h  t‐a‐l‐a  b‐o‐k‐

s‐t‐a‐v  f‐ö‐r  b‐o‐k‐s‐t‐a‐v, men du får absolut inte tala sluddrigt eller svälja orden. 

Tala inte för snabbt. Detta är särskilt vanligt för unga talare. Självklart ska du inte tala för 

släpigt heller, men det är mycket värre att tala för snabbt. Håll ett klart lägre taltempo än ditt 

vanliga. 

Gör pauser ibland. En paus då och då gör inte talet långtråkigt; tvärtom är det mycket 

effektfullt att lägga in en paus när du just har sagt något viktigt, intressant eller tänkvärt. Du 

kan också lägga in en konstpaus precis innan du säger något extra viktigt. 

Hållning och rörelse. Lyssnarna påverkas i hög grad av hur du står och går under presentationen. Här 

vill jag ge följande råd: 

Stå naturligt – gå ibland. Försök att stå ”rakt upp och ner” så att du har ordentligt stöd med 

fötterna i golvet och är ganska rak i ryggen. Det gör att du ser förtroendeingivande ut, men 

det underlättar också rösten. Du kan nämligen trycka på med mer luft nerifrån magen och du 

kan lägga mer tyngd bakom dina ord. Lite lagom rörelse ger variation och ledighet, men gå 

inte fram och tillbaka hela tiden. 

Vänd dig mot publiken och tänk på var i rummet de sitter. Stå mestadels med ansiktet och 

bålen mot dem. Tänk på att ibland vrida dig lite lagom om publiken är utspridd i sidled. Då 

känner sig alla tilltalade och du får hela publiken med dig, inte bara halva. 

Ovanstående är extra viktigt när du har bildillustrationer. Det är mycket lätt att omedvetet 

vända sig mot projektorduken i stället för mot sin publik. Självklart kan du vända dig mot 

duken någon gång, t.ex. när du ska peka på något, men huvudriktningen ska alltid vara 

framåt mot publiken! 

Våga ta ett eller ett par steg framåt ibland. Jag är av den bestämda uppfattningen att avstånd 

skapar rädsla och osäkerhet. Om du står långt ifrån dina åhörare känns deras blickar mer 

kritiska, folkhopen verkar skrämmande och känslan av att det är du mot dem förstärks. Om 

du tar ett eller ett par steg framåt blir ni mer som en grupp med gemenskap och närhet. En 

av retorikens gyllene regler är att skapa samhörighet mellan talare och publik; detta är ett 

utmärkt sätt att förmedla denna vi‐känsla! 

7  

Blickar. En annan central aspekt av framförandet är hur du ser på din publik. Lyssnarna vill förstås 

känna att du talar med dem, de vill känna sig sedda. Tänk på följande: 

Se på din publik. Tala med dem, inte till dem. 

Tala inte rakt ut i luften, i golvet eller ovanför publikens huvuden. Lyssnarna kommer ganska 

snart att känna att du inte talar till dem. 

Våga vila ögonen på enskilda lyssnare. Då känner sig den personen sedd och känner att ”det 

här handlar om mig”. Ett par sekunder räcker, sedan kan du gå vidare till nästa. 

Ögonkontakt har samma effekt som att ta ett eller ett par steg framåt: det minskar avståndet 

mellan talare och publik 

Övrigt kroppsspråk. Kroppsspråk associerar de flesta med gester och handrörelser, men det är 

mycket mer än så. Ovanstående punkter handlar i allra högsta grad om kroppsspråk, eftersom det är 

allt som lyssnarna ser på dig: händer, gester, hållning, rörelse, blickar, frisyr, kläder, utseende m.m. 

Kroppsspråket kan givetvis, precis som det verbala språket, övas upp. Grundläggande är dock 

följande: 

Kroppen talar hela tiden, även när munnen är tyst. Det gäller att inse att kroppen talar även 

när vi inte vill att den ska tala. 

Kroppen säger inte alltid det vi vill att den ska säga. Om du är medveten om ditt kroppsspråk 

kan du dock använda det för att förstärka ditt budskap. 

Om du säger en sak med munnen men en annan med kroppen är det kroppens budskap som 

åhörarna kommer att minnas. Tänk dig en talare som verbalt säger att han älskar det han 

talar om, njuter av att stå framför en intresserad publik och inget annat vill än förmedla 

entusiasm och glädje över detta fantastiska. Dock står han ihopsjunken med armarna 

hängande längs sidorna, talar med mycket låg och monoton röst, tittar i golvet hela tiden, 

vänder ofta ryggen mot publiken och tittar på sina bilder. Vad skulle du minnas av en sådan 

talare, tror du – det du hör eller det du ser? 

8  

Presentationensfemgrundpelare

Det finns naturligtvis massor av saker du ska tänka på när du håller en presentation: vilka inslag ska 

finnas med, hur ska jag agera, i vilken ordning ska de olika delarna komma etc. Här tänkte jag dock ta 

upp det jag kallar för presentationens fem grundpelare, fem saker som de flesta presentationer mår 

bra av. 

1. Förstärkdittetos–”Varförskavitropådig?”Någon form av presentation bör finnas i början av talet. Den behöver inte komma allra först, men 

åtminstone någonstans i inledningen. Presentera dig och dina eventuella kolleger och berätta vad 

du/ni ska tala om. 

Säg några ord om din bakgrund, till exempel vilken utbildning du har och/eller vad du arbetar med. 

Denna punkt är till för att klargöra ditt förhållande till ämnet och därigenom skapa tilltro till vad du 

har att säga. Redan i början av presentationen ska lyssnarna få svar på sina (undermedvetna) frågor: 

”Vad är det som gör att just du står där och upptar vår dyrbara tid med att tala om det där?” ”Varför 

har just du något att säga om det här, och varför ska vi tro på dig?” Du förstärker alltså ditt etos i 

inledningen. 

2. Fokuserapåpubliken–”Vadharviattvinnapådethär?”Efter att du fokuserat på ditt etos måste du också anknyta till publiken och koncentrera dig på vad 

som intresserar och engagerar dem. Något av det värsta för en publik är att känna att det som 

talaren talar om är helt irrelevant och inte har någon koppling till dem; sedan spelar det ingen roll att 

talaren själv älskar det han talar om. 

Vad du ska lägga in här avgörs förstås av vad du har svarat på frågorna under punkt 1 under ”Att 

förbereda och framföra en presentation”. 

3. Förklaravadduskatalaom–”Vadharviattförväntaoss?”Det är mycket viktigt för åhörarna att de får en överblick av ämnet i början. Överblick kan de t.ex. få 

av att du går igenom ämnet i grova drag först och därefter kommer in på detaljer. 

9  

Ibland är det bra om du visar dina huvudpunkter på t.ex. en PowerPoint, men det behövs inte alltid. 

Ibland är det lika effektivt att bara antyda dem och på så sätt göra presentationen lite mer 

spännande. Grundregeln är att ju längre och mer formell en presentation är, desto viktigare är det 

att visa huvudpunkterna på t.ex. en PowerPoint. Det motsvarar en innehållsförteckning i en bok som 

ju läsaren kan gå tillbaka till för att få överblicken. 

4. Markeraövergångarna–”Varärvinågonstans?”För att hjälpa lyssnarna att navigera i presentationen är övergångarna viktiga, alltså de ställen i 

presentationen där du går från en huvuddel till en annan. För att lyssnarna inte ska gå vilse bör du ”ta 

dem i handen” och leda dem över från en del till en annan. Risken är annars att lyssnarna bara 

uppfattar ditt tal som en lång räcka information som staplas på annan information, och allt blir en 

osammanhängande massa. 

Hur kan man då göra detta? Jo, man kan förstås ganska enkelt säga något i stil med ”Det var det jag 

ville säga om X, och jag kan därmed komma in på Y”. Betydligt mer effektivt är dock mer konstfulla 

övergångar som på ett naturligt sätt länkar de olika delarna till varandra. Ett exempel på en sådan 

kan vara ”För att kunna utföra allt detta jag nu har talat om måste man självklart ha den rätta 

utrustningen. Det rör sig framför allt om fyra viktiga redskap: … , … , … och … ”. Då visar du tydligt att 

du går från utförande till utrustning utan att det låter uppstyltat och stelt. Ett annat vanligt 

uttrycksmedel här är det som med en retorikterm kallas antypophora, en fråga som du själv svarar 

på. Frågan avslutar ett avsnitt och svaret inleder nästa. Ett exempel på detta är ”Det här är ju en 

milstolpe i en lång process och hur fortsätter vi då att jobba? Jo, vi kommer ju naturligtvis stödja 

regeringens fortsatta arbete på alla sätt vi kan … ” 

Vid övergångarna mellan de olika delarna kan du också visa dina huvudpunkter igen, gärna med 

svagare färg på de punkter du redan har behandlat. 

5. Avslutaeffektfullt–”Ärdufärdig?”Avslutningen ska vara tydlig. Det måste ”höras” att du sätter punkt. Åhörarna ska med andra ord inte 

behöva undra om du är färdig. Det är mycket irriterande med en talare som bara slutar tala utan att 

lyssnarna förstår om det ska komma något mer eller om det är klart. Efter några sekunder av tystnad 

kanske det kommer lite tveksamma applåder. 

Standardtipset är att avsluta med att sammanfatta det viktigaste du hade att säga och att du sedan 

tackar för uppmärksamheten och säger något i stil med ”Jag hoppas att ni har lärt er något av det här 

och att ni använder de kunskaperna i framtiden”. Fler tips på bra avslutningar finns i nästa kapitel, 

”Struktur, inledningar och avslutningar”. 

Struktur,inledningarochavslutningarVi har redan varit inne på presentationens struktur i punkt 3 i kapitlet ”Att förbereda och framföra en 

presentation”. Här kommer lite fördjupning i detta med fokus på inledningar och avslutningar. 

Löpsedelsmodellen lär som sagt ut att du bör börja med det viktigaste. Dock bör du ändå följa en av 

retorikens grundregler: Gå alltid från helhet till detaljer, från globalt till lokalt, från fågel‐ till 

grodperspektiv. Om du börjar med de små detaljerna undrar lyssnarna hur det hänger ihop med den 

stora helheten. Hur kom du in på det här? Var befinner vi oss? blir deras frågor. 

10  

Gå inte i den vanliga fällan att lägga upp en presentation precis som en rapport: Titel, Inledning, 

Frågeställning, Syfte, Teori, Bakgrund, Genomförande, Resultat, Diskussion, Slutsats. Det fungerar 

utmärkt i skrift men i tal blir det erbarmligt tråkigt att lyssna på. Lyssnarna sitter och undrar Vart är vi 

på väg? Vad vill han säga med detta? Hur hänger allt detta ihop? 

Nej, använd med fördel löpsedelsmodellen (beskriven ovan). En av de första som förespråkade denna 

var Bengt Hemlin i sin bok Sammanfattningsvis skulle jag vilja säga och webbplatsen med samma 

namn. På webbplatsen finns massor av exempel på hur du kan inleda med kärnan i det du vill säga: 

http://www.hemlin.pp.se/Samvis.html. I boken Presentationsteknik och retorik för ingenjörer slår 

Erik Walla också ett slag för löpsedelsmodellen. 

InledningarAlltför många presentationer inleds med det tråkiga ”Jag heter X och jag ska prata om Y”! Fokusera 

på huvudfrågan och det intressanta, uppmärksamhetsskapande i stället. Många bra varianter av 

detta finns på Bengt Hemlins webbplats som nämns ovan. 

Det finns också andra sätt att inleda. Du vill ju inte bara få åhörarnas intresse och uppmärksamhet; 

de ska också bli välvilligt inställda till dig som talare. Du vill kanske fokusera på att skapa en trevlig 

stämning inledningsvis. Självklart kan detta med fördel kombineras med att direkt fokusera på det 

viktigaste. Här är några vanliga sätt att inleda: 

1) Anknyt till något aktuellt exempel, som du tror att åhörarna känner till: Vid en TV‐

debatt i går diskuterades huruvida Sverige ska gå med i EMU. Många av er såg säkert 

debatten och skaffade er en egen uppfattning... Detta får åhörarna att känna sig på 

samma nivå som talaren eftersom båda har samma referensramar, TV‐debatten. Det 

stärker alltså vi‐känslan samtidigt som det får åhörarna intresserade. 

2) Klargör din egen kompetens och förhållande till ämnet (utan att överdriva förstås, då 

blir effekten motsatt): Jag heter Sven Eriksson och har under flera års tid arbetat i en 

utredning som har utrett vilka följder ett svenskt medlemskap i EMU skulle få. (Om 

åhörarna redan känner till detta faktum bör du nog välja en annan typ av inledning.) 

Gränsen mellan framhävandet av kompetens och skryt är hårfin. Håll dig på en saklig 

nivå, utan att lägga in några värderingar. 

3) Berätta något som hände på vägen till föredragslokalen som anknyter till 

ämnet: När jag svängde ut från min garageuppfart i morse blev jag nästan 

rammad av en motorcykel som kom i hög fart på gatan, rakt genom vårt 

villaområde. En dödsolycka var inte långt borta. Detta belyser med tydlighet 

vikten av att begränsa hastigheten för motorfordon i staden. Åhörarna kan 

leva sig in i situationen, kanske känna igen sig och därmed lättare förstå 

frågan och hur viktig den är. 

4) Ställ en fråga till publiken. Det kan vara en riktig fråga som du vill ha svar eller 

bekräftelse på: Hur många här inne har suttit på en föreläsning och undrat 

vad han framme vid katedern egentligen håller på med? Om du låter publiken 

räcka upp handen blir de delaktiga direkt, vilket skapar engagemang. Frågan 

kan också vara retorisk, alltså ett förklätt påstående som inte kräver något 

11  

svar eller som har ett underförstått svar: Vem skulle inte vilja äga en bil som 

är både billig, miljövänlig, slitstark och snabb? Snart är detta faktiskt möjligt, 

anser forskare vid Detroit Testing Laboratory. 

5) Försätt åhörarna i en fiktiv situation: Du sitter där i flygplansluckan med det 

fagra sommarlandskapet utbrett nedanför fötterna. Du kastar dig döds‐

föraktande ut och faller ljudlöst i tre sekunder innan det karakteristiska 

”flappande” ljudet hörs ovanför dig. Med ett hårt ryck bromsar skärmen upp 

dig och fallet dämpas till en betydligt behagligare hastighet. Greppet skapar 

stor åskådlighet, alltså att lyssnarna kan se det hela framför sig och leva sig in 

i situationen. 

6) Chocka dina åhörare: ”Rock’n’rollmusiken är obscen och vulgär, dess syfte är 

helt uppenbart att få den vite mannen och hans barn att sänka sig till niggerns 

nivå. Det är niggermusik”. Så sa faktiskt på fullt allvar en vit amerikansk 

journalist på 50‐talet när vita ungdomar började köpa rockskivor. Detta grepp 

blir förstås extra effektfullt om du gör en konstpaus efter citatet. Publiken blir 

förstås inte vänligt inställd mot dig, men du får garanterat deras 

uppmärksamhet. De kommer att fråga sig om de hörde rätt, och när de blivit 

lagom osäkra kan du leverera den förlösande repliken så att de förstår att det 

inte är din egen åsikt du uttrycker. 

7) Framhäv åhörarnas betydelse: Det är en stor ära för mig att stå här framför ett 

auditorium bestående av landets främsta forskare. Detta kan tyckas som ett billigt 

knep, men faktum är att det ofta fungerar väl. 

8) Berätta en anekdot eller rolig historia. Detta är dock riskabelt och bör användas med 

försiktighet. Det är ju inte särskilt lyckat om ingen skrattar; då får du jobba i 

uppförsbacke länge innan du får publiken med dig igen. 

AvslutningarDet finns också en typ av avslutning som är alltför vanlig men tråkig och självnedvärderande. Avsluta 

aldrig ett anförande med orden ”Ja, det var väl allt jag hade att säga” eller liknande! Detta ger 

åhörarna intrycket att det du just har sagt nog inte är så viktigt. Varför har du då talat? 

De flesta lyssnare är som bekant extra uppmärksamma i början och slutet av en presentation. Det 

bör du utnyttja och avsluta med något som du vill att dina lyssnare ska komma ihåg. Försök att både 

sammanfatta, fokusera, knyta ihop dina trådar och sätta punkt, eller varför inte ett utropstecken 

eller frågetecken? Några bra avslutningsmodeller följer här. Vissa anknyter till inledningsexemplen 

ovan. Oavsett vilken av avslutningarna du väljer är det bra om du när du börjar närma dig 

avslutningen använder ord och uttryck som ”Avslutningsvis”, ”För att runda av” eller 

”Sammanfattningsvis…” 

1) Avsluta med att anknyta till inledningen: Ingen skulle väl idag säga att den 

musik som har miljontals lyssnare över hela världen vill förföra vita ungdomar 

och kalla den ”niggermusik”. Rocken har verkligen nått långt från sin position 

12  

på tidigt 50‐tal. En sådan här ”cirkelkomposition” är mycket effektfull och 

skapar en känsla av helhet och harmoni. Lyssnarna minns din inledning och 

kommer bättre ihåg vad du har sagt. 

2) Sammanfatta generellt det du sagt, gå tillbaka till en helhetsbild, på samma 

sätt som du inledde med en helhetsbild: Jag hoppas att jag genom denna 

exposé över den underbara stadsdelen Hammarby Sjöstad har lyckats ge er en 

tydlig bild av Stockholms mest moderna bostadsområde. I det här exemplet 

får lyssnarna också med sig din ståndpunkt och ditt syfte. 

3) Ställ en (retorisk) fråga: Kan vi verkligen stå utanför den ekonomiska 

gemenskapen i Europa särskilt länge till utan att bli ett U‐land? Publiken 

kommer förhoppningsvis att fundera över din fråga och om du gjort ett starkt 

intryck svarar de förstås i detta fall ”Nej!” Här tjänar också avslutningen till att 

inskärpa, tydligt fokusera, din tes. 

4) Avsluta med en uppmaning: Ansvariga politiker, ta ert förnuft till fånga och se 

till att hastigheten sänks i de områden där det är tättbebyggt och förhindra 

ett stort antal dödsfall! En uppmaning är mycket effektfull, särskilt om den 

kombineras med ett tonfall som tydligt visar ditt engagemang och din vilja. 

Även här inskärps tesen i avslutningen. 

5) Anspela på åhörarnas och/eller allmän moral: Vad skulle effekten bli på vanliga 

svenskars skattemoral om vi friade en kvittofuskande landshövding? Åhörarnas 

slutsats blir förstås att vi måste fälla landshövdingen för att inte urholka hela svenska 

folkets moral. Som ni ser kombineras detta i det här fallet med en retorisk fråga. 

6) Vädja till åhörarnas stolthet över sitt land e.d.: Låt oss därför rusta oss för våra 

plikter, och uppföra oss så att, om det brittiska imperiet och dess samvälde skulle 

bestå i tusen år, människor ännu kommer att säga: Detta var deras stoltaste stund! 

Denna avslutning passar kanske inte så bra i Sverige i dag men den brittiska publik 

som under brinnande världskrig lyssnade på Winston Churchills släpiga och skrovliga 

stämma genom sprakande radiomottagare blev garanterat berörda. Detta är också 

vanligt i USA, där i stort sett alla presidentens tal avslutas med ”God bless you and 

God bless the United States of America”. 

HjälpmedelVad som hittills behandlats skulle lite vanvördigt kunna kallas presentationens mjukvara. För att 

presentationen ska bli riktigt bra måste du även behärska hårdvaran – tillbehör, tekniska hjälpmedel, 

illustrationer m.m. En åhörare minns nämligen alltid mer av sådant som hon både har hört och sett. 

Därför är numera presentationsprogram standard vid alla slags muntliga presentationer. Det gäller 

dock att inte använda programmen slentrianmässigt, utan det kräver en hel del tankearbete och 

förberedelser för att de ska användas på lämpligt pedagogiskt sätt. En underhållande PowerPoint‐

presentation om missbruket av PowerPoint kan du se här: 

http://www.slideshare.net/thecroaker/death‐by‐powerpoint. Där kan du få många råd om vad du 

ska undvika! 

13  

I detta sammanhang är det viktigt att tänka på att hjälpmedlen ska vara just hjälpmedel. Du, din 

person, ditt framträdande, din röst, de ord du säger och det du förmedlar med kroppen är alltid 

huvudsaken. Det bör dock förstärkas av tillgängliga hjälpmedel. Låt alltså aldrig PowerPoint‐

presentationen eller videon störa ditt budskap! Vitsen är ju att hjälpmedlen ska vara ett stöd. Vilka 

hjälpmedel du använder bör avgöras av ämnet. Inom akustik eller musik är det naturligt med 

ljudillustrationer, medan diagram och tabeller passar bättre inom någon annan vetenskap. 

Grundregeln för illustrationer är att de aldrig ska tala för sig själva. Du måste även i ord beskriva det 

som du visar. Lyssnarna ska inte behöva gissa vad illustrationen har att göra med det du säger. 

Det helt dominerande hjälpmedlet vid muntliga presentationer i dag är PowerPoint (det finns förstås 

också andra liknande program, t.ex. Apples Keynote och det webbaserade verktyget Prezi 

[www.prezi.com]). Om du tycker att du behöver gå igenom en liten grundkurs i PowerPoint finns det 

en sådan här: http://office.microsoft.com/en‐us/powerpoint‐help/overview‐

RZ001129842.aspx?section=1. Motsvarande för Keynote finns här: 

http://www.apple.com/se/iwork/tutorials/#pages‐hero och för Prezi här: http://prezi.com/learn/. 

PowerPoint är ett utmärkt stöd om det används rätt. Ett vanligt nybörjarfel är att överlasta 

presentationen med effekter i form av flygande bilder och snurrande ord. Sådant kan du möjligen 

använda om PowerPointpresentationen endast är ett bildspel som står och rullar på en skärm, t.ex. 

på en mässa. Vid muntliga presentationer ska du dock endast använda lagom avancerade effekter. 

Sådana kan t.ex. vara att textrader eller figurer på samma bild kommer en och en i den ordning de 

presenteras. 

Ett tips är att alltid ha en reservplan med sig i form av PowerPointbilderna utskrivna på OH‐plast. 

Datorn eller projektorn i lokalen kanske inte fungerar, och då är det oftast lättare och går fortare att 

få tag i en OH‐apparat än en ny dator eller projektor. 

Oavsett om du använder PowerPoint elektroniskt eller i form av utskrivna bilder är det en del du bör 

tänka på. Här följer därför några standardtips. 

1) Enkelhet 

Texten/illustrationen ska vara enkel och lätt att komma ihåg. Undvik därför långa meningar 

och ovidkommande detaljer. Överlasta inte dina PowerPointbilder med för mycket text och 

bilder! Se figur 2 och 3. 

14  

Figur 2. En alldeles för överlastad bild i PowerPoint. Diagrammet innehåller för 

många parametrar och är på tok för komplicerat. Lyssnarna lär gå vilse i det även 

om talaren förklarar det utförligt. (Källa: 

http://timothyblee.com/2009/11/17/death‐by‐powerpoint‐and‐leaky‐

abstractions/) 

Figur 3. Ett exempel på en textillustration gjord i PowerPoint. Mer text än så här bör 

inte finnas i bilden. Rubriken är skriven med Arial 44 punkter fet stil, resten med 

Arial 32 punkter. Observera att s.k. linjära typsnitt (Arial, Verdana, Tahoma) rekommenderas. 

2) Färger 

Använd huvudsakligen svart, blått och rött för texten. Försök att undvika grönt och gult; de 

syns för dåligt. Observera dessutom att vissa människor har svårt att se skillnad mellan grönt 

och rött om de färgerna förekommer tillsammans. Det viktigaste är att det finns en tydlig 

15  

kontrast mellan bakgrund och text/bilder. Tänk också på att färgåtergivningen ofta blir 

annorlunda på projektorduken än på datorskärmen. 

3) Siffror 

Försök att avrunda siffervärden och tal så långt det är möjligt, särskilt när du talar till icke‐

experter. 

4) Figurer och diagram 

Figurer och diagram ska endast ha med den information du omnämner i talet. De måste 

också vara ordentligt stora: axlarna i ett koordinatsystem bör vara 10–12 cm långa på din 

illustration, och orden måste vara läsbara från salens längst bort belägna plats (ord som inte 

går att läsa är att betrakta som kladd). I stället för att kopiera sådana bilder rekommenderas 

att konstruera dem på egen hand, eftersom det är lättare att uppfylla kraven då. Det är 

relativt lätt att konstruera diagram i ett presentationsprogram. Bilder och diagram måste 

alltid förses med tydliga rubriker. Se figur 4. 

Figur 4. Gör figurer och diagram tydliga. Rensa bort det som inte är relevant för just 

dig i just denna presentation. Var noga med att siffror etc. är väl läsliga varhelst i 

rummet åskådaren befinner sig. Detta diagram är kanske mer komplicerat och 

rörigt i den källa varifrån det är hämtat. Det är dock oförskämt mot åhörarna att 

kopiera diagram och bilder ur böcker om kvaliteten blir så dålig att folk får sitta och 

kisa med ögonen! När du presenterar en bild som denna, börja då med rubriken – 

innehållet. Kommentera därefter axlarna och avsluta med tolkningen av grafen. 

5) Tabeller 

Tumregel: det är bättre att presentera sifferuppgifter i diagram än i tabeller. Tabeller anses 

nämligen vara svåra för den oinvigde lyssnaren att ta till sig. Figur 5 visar hur tabellen blir den 

naturliga formen för registreringen av försöksdata i en laboration. Däremot blir 

kurvdiagrammet överlägset vid en åskådlig presentation av dem. 

Om du trots detta väljer att visa en tabell gäller följande: 

16  

a. kopiera aldrig en tabell från webben eller ur en bok, eftersom siffrorna oftast blir för 

små för att kunna läsas från åskådarplats, utan gör den på egen hand 

b. dela upp tabellen på två eller flera mindre i stället för att visa en omfattande tabell 

c. använd högst 5–6 kolumner per tabell 

d. rubricera tabellen och dess olika kolumner 

e. ange i kolumnrubriken om det exempelvis handlar om tusental: Antal X i tusental, 

eftersom det kan vara svårt att från åskådarplats uppfatta hur många nollor det finns 

i ett stort tal. 

En fråga man alltid ska ställa sig är om alla sifferuppgifter nödvändigtvis måste visas. Du 

kanske når ditt syfte bättre om du bantar ned den ursprungliga tabellen till att endast 

omfatta de absolut nödvändiga uppgifterna. 

Figur 5. Skillnaden mellan ett kurvdiagram och en tabell. Diagrammet fungerar 

överlägset bäst som illustration i en presentation medan tabellen är ett utmärkt 

verktyg i själva laborationsarbetet och även i en labbrapport. 

Glödström  U (volt)  I (mA) 

0,30  0  0 

0,30  2  0,04 

0,30  4  0,16 

0,30  6  0,19 

0,30  8  0,20 

0,30  10  0,21 

0,30  12  0,215 

0,30  14  0,220 

0,30  16  0,225 

0,30  18  0,230 

0,30  20  0,233 

0,30  22  0,236 

0,30  24  0,239 

Tabell 1. Tabellvärdena är något osäkra på grund av svårigheterna att avläsa instrument m.m. vid denna 

låga glödström. 

17  

6) Text 

Bokstäverna ska vara så stora att alla i salen kan läsa dem. Du bör använda fet stil och göra 

bokstäverna 28 eller 32 punkter stora. Kontrollera att du har stavat rätt. Felstavade ord är 

mycket irriterande. Kom ihåg enkelhetsregeln. Nyckelord är att föredra framför fullständiga 

meningar. 

VidareläsningFör dig som vill fördjupa dig ytterligare i presentationsteknik och retorik vill jag rekommendera 

följande böcker och webbplatser: 

Lennart Hellspong: Konsten att tala: handbok i praktisk retorik. Studentlitteratur. ISBN 91‐44‐03634‐

5. 

Bengt Hemlin: Sammanfattningsvis skulle jag vilja säga…. AB Esper. ISBN 9789197173544 

Göran Hägg: Praktisk retorik. Wahlström och Widstrand. ISBN 9789146222385. 

Kurt Johannesson: Retorik eller konsten att övertyga. Norstedts. ISBN 9789113016313. 

Kurt Johannesson: Tala väl. 10 lektioner i praktisk retorik. Norstedts. ISBN 9789113016931 

Bo Renberg: Bra skrivet Väl talat. Handledning i skrivande och praktisk retorik. Studentlitteratur. ISBN 

9789144034379. 

Erik Walla: Presentationsteknik och retorik för ingenjörer. Studentlitteratur. ISBN 9789144068138 

American Rhetoric: http://www.americanrhetoric.com/index.htm  

Bengt Hemlins webbplats: http://www.hemlin.pp.se/indexa.html  

Falkman råd & retorik: http://www.falkman.se/0.htm  

Retorikförlaget: http://www.retorikforlaget.se/  

Retorikportalen: http://www.retorikportalen.org/  

Retoriksidan: http://www.retorik.com/retorik  

Utbildningsradions retoriksida: http://www.ur.se/Tema/Retorik‐ratt‐att‐tala‐vett‐att‐lyssna  

18  

PunktervidutvärderingavmuntligpresentationNedanstående punkter kan användas när du ger respons till kurskamraternas muntliga 

presentationer, men den kan också med fördel användas som en checklista när du förbereder din 

egen presentation! 

1. Innehåll och struktur 

a) Har talaren presenterat sig och tydliggjort sitt förhållande till ämnet? 

b) Klargjordes från början vad talaren ville med sin presentation? 

c) Stämmer titelns formulering med anförandets innehåll? 

d) Fick åhörarna en sammanfattande överblick i början? 

e) Var strukturen bra och blev den klart presenterad? 

f) Fick åhörarna klart för sig när talaren övergick från en punkt till en annan? 

g) Blev viktiga punkter eftertryckligt presenterade? 

h) Var det en tydlig avslutning? 

i) Klargjordes vad åhörarna skulle komma ihåg? 

j) Redovisades källan/källorna? 

2. Framställning 

a) Hade talaren tydlig kontakt med publiken? 

b) Vad tycks talaren känna inför sitt ämne? 

c) Tänkte talaren på sin utstrålning, engagemang, kroppsspråk och gester? 

d) Takten: för fort eller för långsamt? 

e) Var rösten klar och tydlig?  

f) Var språket anpassat till lyssnarna? 

g) Förklarades ovanliga ord och uttryck, t.ex. facktermer och förkortningar? 

h) Gav talaren ”prominens” (alltså framhävde som extra viktig) åt viktig information (genom 

tempoväxling, pauser, eftertryck/betoning)? 

19  

3. Illustrationer 

a) Var illustrationerna relevanta? 

b) Blev de förklarade? 

c) Pekades de viktigaste punkterna ut tydligt? 

d) Kunde något annat i framförandet ha illustrerats? 

e) Kunde alla se hela bilden? 

f) Själva illustrationerna: Tydliga rubriker? För mycket text? Tydlig och tillräckligt stor text? Tillräckligt 

stora bilder? Sifferuppgifter avrundade? Källhänvisningar?