mP - Bengt Danielson, Lund. ... W >Mi Sa: rJÿs W7 ~7ÿc-jrVi ... kurorter som Loka och Söderköping. Mot slutet av 1700-talet började en ny · 2017-2-18

3ICHistorisk tidskrift

för Skåneland

Nr 1 1992

fo

IHmP

aleHistorisk tidskrift för Skånelandutges av De skånska landskapens historiska och arkeologiska föreningoch Landsarkivet i Lund.

RedaktionskommittéLänsantikvarie Carin Bunte, MalmöProfessor Erik Cinthio, LundArkivarie Bengt Danielson, Lund.

redaktörHögskolelektor Gert Jeppsson, LundDocent Sten Skansjö, LundLandsarkivarie Anna-Christina Ulf-

sparre. Lund

innehållSid.

Inga Kindblom: Badhus och badande i SydsverigeGöran Larsson: Domkyrkan och UniversitetetAktuellt om antikvarisktMedeltidsbyar utanför HelsingborgRiksantikvarieämbetet undersökerOmslagsbildEntrén till Karlskrona varmbadhus. Efter byggnadsritning från 1903.

121

2930

BLOMS BOKTRYCKERI AB, LUND 1992

Badhus och badande i Sydsverige

Av Inga KindblomKristianstads läns museum

Våra sydliga landskap har av naturliga skäl varit av betydelse för friluftsbadets utveckling.Nämnas kan Särö i norra Halland med ett av våra äldsta ännu existerande kallbadhus ochRibersborgs kallbadhus i Malmö, som är en av de förnämligaste anläggningarna i sitt slagi vårt land. Men även varmbadhus uppfördes tidigt i vår landsända. Ett exempel är bad¬huset i Karlskrona, ett av våra äldsta och mest välbevarade offentliga badhus. Författarentill denna artikel har länge intresserat sig för badhusen som byggnadsminnesmärken ochför badkulturens historia. Hon ger här en sammanfattning av sina forskningar och presen¬terar några av de mera betydande kall- och varmbadhusen i Skåne. Halland och Blekinge.

Svenska badhus - en inventeringUnder sommaren 1970 producerade jagåt dåvarande Kristianstads Museum enutställning om skånska badhus. Mate¬rialet omfattade både befintliga och rivnabadhus. Det stod snart klart, att åtskilligabadhus skattat åt förgängelsen. Vad kall¬badhusen beträffar, förhöll det sig i all¬mänhet så, att de blivit så demolerade avhårda stormar och stränga vintrar, attman ansett det meningslöst att repareradem. Men varmbadhusen? Varför tänkteman t.cx. riva varmbadhuset i Lands¬krona? Badhuset hade uppförts av arki¬tekt Fredrik Sundbärg till Landskrona-utställningen 1913, och det var mycketväsentligt för stadsbilden. Likväl skulledet bort. Varför? Varför ansågs våraäldre badhus ej värda att bevara, fastände både var arkitektoniskt intressantaoch ofta också gav tyngd åt stadsbilden?Var byggnaderna svåra att underhålla,eller var det helt enkelt så, att de flestamänniskor nu hade bad hemma och ejbehövde badhusen längre? Och vilkenroll spelade simningen?

Frågorna var många, men det dröjdenästan tjugo år innan jag genom till¬mötesgående frän Riksantikvarieämbetetfick en möjlighet att inventera befintligasvenska badhus, uppförda före 1950. In¬venteringen omfattar både offentliga ochprivatägda badhus, badhus, som är i bruk,och sådana med förändrad funktion. Förnärvarande finns ett 80-tal badhus medmer eller mindre utförliga beskrivningarregistrerade. Ytterligare ett antal ärkända, men uppgifter omkring dem sak¬nas. Resultatet av inventeringen kommeratt presenteras i bokform.

En förteckning över samtliga invente¬rade badhus från Skåne, Blekinge ochHalland återfinns i bilaga. Ett urval avdessa badhus får i det följande en när¬mare presentation. Men först lite bad¬historia.

Bad och badandefram till omkr. 1700Omkr. 920 beskriver araben Ibn Fadlande svenska ruserna i trakten av Volga.

1

»De är», säger han, »de orenligaste varel¬ser, som Gud har skapat». Men en för¬ändring var på gång. Då vikingarna drogut i österled, kom de nämligen på rysktområde i kontakt med den badform, somkanske skulle få störst betydelse i vårtland, nämligen rökbastun. När de sedanåtervände hem, uppförde de bastur påsina egna gårdar. Längre fram undermedeltiden fick nordborna också stiftabekantskap med badhusen i Konstantino¬pel, som man under korstågen passeradepå väg till det heliga landet. Badhusenmed sin luxuösa utrustning och olikatyper av bad gjorde ett outplånligt in¬tryck. Liksom i basturna förekom härgemensamhetsbad, allt under angenämaformer. Då korsfararna kom hem, var deinte sena att låta inreda egna badstugor.Också offentliga badhus uppfördes, och iklostren fanns stundom badstugor såvälför klostrets eget folk som för gästernaoch dem, som vårdades där.

Olaus Magnus har i sin »Historia om denordiska folken», utgiven 1555, åtskilligtatt berätta om nordbornas badande. Bas-tubadandet var vid denna tid allmäntutbrett och användes också i medicinskasammanhang. Här i bastun lät man koppasig, och här födde kvinnan sina barn, tydetta var gärdens renaste och varmasteplats. En särställning intog bröllopsbadet,som »begås med stor högtidlighet», be¬rättar Olaus Magnus, »så ofta en nygifthustru skall överlämnas åt mannen». Dågick män och kvinnor i en lång processiontill bastun. Männen bar stora krukor medöl och vin, för att de, »när hettan bliverför stark, må kunna därmed återvinnaoch stärka sina medtagna krafter, sedande därförut smakat något kanel, sockeroch rostat bröd. När de åter gå ut där¬ifrån, bära de på huvudet kransar av ruta;och alla eller större delen av jungfrurna

spisa och sova sedan tillsamman med bru¬den, såsom den där nu skall viga sin jung¬frudom åt himlen.»

Ingen tycktes heller hysa några betänk¬ligheter mot att bada kallbad, och sim¬konsten utövades av såväl män somkvinnor och barn. Speciellt viktigt vardet, att soldaterna lärde sig simma. Enskicklig simmare var ytterst respekterad,och simning hörde under medeltiden tillde sju ridderliga konsterna.

Under 1500-talet stängdes badstugornaute på kontinenten. En av anledningarnavar, att de stundom fungerade som gläd¬jehus och därmed också som spridnings¬härdar för syfilis. En annan anledningvar, att höjden av renlighet nu ansågsvara att ha rena kläder, helst av linne.Dessutom började det på många håll iEuropa att bli ont om bränsle. I Stock¬holm stängdes dock inte den sista badstu¬gan förrän 1725. Europa gick nu in i enveritabel smutsålder. Att bada ansågsfarligt och omoraliskt och i hög gradokultiverat. Simkonsten glömdes bortt.o.m. av soldaterna. Endast i Finlandoch de svenska finnbygderna överlevdebastubadandet.

Att bada i öppet vatten(omkr. 1800-nutid)Kurorterna och badorternasframväxtSamtidigt som badhusen stängdes, blom¬strade kurortslivet. Hit reste de förmögnaför att ta de ordinerade varma baden, föratt dricka av det hälsobringande vattnetoch - inte minst-för att idka sällskapsliv.Ogifta söner och döttrar fick ofta följamed, ty var var möjligheterna att finna enlämplig äktenskapspartner större än påkurorterna? Om Ramlösa berättas, att

2

mm;iÄi™

S - =ägS3 rwfifäÿk \jKr sefrjk- iÿTJggm

&,mW Sa:>Mi rJÿs

W7 ~7ÿc-jrVi—S=:Trÿ--7.=Z5jggg<HiSVI gS=\i ~-

3-7-«ÿ

Under 1500-talet lärde man sig simma med hjälp av säckar fyllda med luft. Mankunde också använda knippor av lätta, svampartade rör. Olaus Magnus: Historiaom de nordiska folken.

det under 1700-talet var en samlingsplatsför »skönheten, behagen och det finalevnadsvettet och de sällskapliga talang¬erna», och så var säkert fallet på mångakurorter. Kurorternas huvudbyggnad varspeciellt på kontinenten utformad som ettmindre palats. Den utgjorde en värdig in¬ramning för kurortsgästerna, samtidigtsom den var en bekräftelse på kurortensbetydelse. Minst av allt vittnade den omett stillsamt och spartanskt liv, lämpligtför Europas förnäma sjuklingar.

Redan under 1700-talet hade en eng¬elsk läkare. John Floyer, börjat propa¬gera för s.k. kallvattenkurer. Det dröjdedock till in på 1800-talet, innan denna typav behandling slog igenom. En kändkallvattenläkare var prästen SebastianKneipp i Tyskland, känd för sin barfota¬gång, kalla lokala begjutningar ochlokala inpackningar. Kallvattenkurernainnebar till en början ej, att man badade iöppet vatten. Saltvatten ansågs visser¬ligen nyttigt, men skulle det användas,pumpades det upp på land. I Sverige till-

lämpades kallvattenbehandlingar först vidkurorter som Loka och Söderköping.

Mot slutet av 1700-talet började en nytyp av kurorter växa fram. Kanske är detriktigare att kalla dem badorter. Ocksåhär idkade man umgängesliv och badade,men badandet skedde i havet och hadeicke alltid en utpräglat medicinsk karak¬tär. Detta badande i öppna havet börjadepå den engelska kanalkusten, där bl.a.Brighton redan i slutet av 1700-talet hadeutvecklats till en fashionabel badort. ISverige utvecklades badortslivet först påvästkusten, där Gustafsberg vid Udde¬valla brukar räknas som vår första badort.Tillkomståret sätts till 1804, då den då 4-årige kronprins Gustaf vistades där. 1 dagfinns i Sverige endast en badort/havs-kurort, nämligen Varberg.

Förmågan att umgås med vatten varvid denna tid ringa, simkunnigheten näs¬tan obefintlig. För soldaternas del vardetta katastrofalt. För att förbättra situ¬ationen började man ge ut simläror,skrivna av militärer för soldater och ung-

3

Ií

■ 'V.

*.U ' Ktm VXt ■J

|\ JjÍmíit Mi I ll! it !H 'ÍIÍÍJI M

•>* , irif* j ijf g

M m>

ipKSlS&hi.v4 '

3rí" .«

Sim- och badinrättning för fruntimmer. Ny Illustrerad Tidning 1859.

domar. På sina håll inrättades simsäll-skap. Världens äldsta simsällskap- Upp¬sala Simsällskap - bildades 1796 och exi¬sterar fortfarande.

År 1827 promoverades Sveriges förstamanliga simmagistrar, år 1856 de förstakvinnliga. Om kvinnor, simning och sim-promotioner fördes heta diskussioner.Många ansåg, att flickorna ansträngde siginför promotionerna och ville förbjudadem helt. Men utvecklingen tog en annanriktning, och att bada kallbad blev under1900-talets första decennier allt populära¬re bland båda könen, vare sig man varsimkunnig eller ej. Läkarna var inte ode¬lat förtjusta över utvecklingen, och spe¬ciellt när det gällde havsbadandet, mana¬

de de till försiktighet. »Allmänheteninbillar sig, att det kalla havsbadet kantagas ungefär som ett vanligt flod- ellersjöbad, men detta är en villfarelse, somkostat mången årslånga lidanden . .påpekade Carl Curman, vår främste bal-neolog (badläkare) genom tiderna. Enligthonom kunde »fullblodiga, korpulentaindivider» stanna 10 minuter i badet,»äldre personer och barn 1-3 minuter».

.»

Allmänheten och kallbadandetTrots allt satt respekten för havet länge ihos gemene man. Människan var skapadatt leva och bo på landbacken och bordeinte försöka rubba denna tingens ord-

4

ning. Många skrämdes nog också avsjömännens berättelser om hemska ochoberäkneliga havsvidunder. I Bjärrednorr om Malmö badade den vuxna be¬folkningen aldrig i öppet vatten underförevändning att »di va vanda ve sjo-löften». Djärvast var ungdomen och debättre bemedlade, som på kurorternakommit i kontakt med bad i öppet vatten.Kallbadhusen besöktes sällan av den van¬liga ortsbefolkningen, de var för sommar¬gästerna och de bättre situerade. I t.ex.Skanör fanns fortfarande vid sekelskiftetendast en badhytt, och den ägdes av »enklick stadsbor». Man noterade speciellt,att den utnyttjades av borgmästarensdotter.

Då Skanör så småningom kom i ropetsom badort och besöktes av allt fler som¬margäster, reagerade de bofasta härliksom på många andra håll med misstro.Sommargästerna hjälpte visserligen uppekonomin, men de kom med nya seder,och med deras moral var det enligt denbofasta befolkningen både si och så. Dåvid sekelskiftet en av sommargästernafrån Stockholm gick för att bada tillsam¬mans med sin fästmö, förfasade sig om¬givningen. En man och kvinna som bada¬de tillsammans! De var ju inte ens gifta!Ändå bar båda baddräkt - något som vidden här tiden inte var alldeles självklart.Särskilt bland folk på landsbygden och demindre välsituerade var baddräkt ovan¬ligt fram till 1915— 20-talet . Till de tidigarebaddräkterna från 1800-talets mitt hördeförutom själva baddräkten med sinarysch och pysch och garneringar ocksåbadskor, badmössa ja, även badstrum¬por. Större delen av kvinnans kroppborde i anständighetens namn vara täckt.Under en period tillverkades baddräkternaav ylle, sedan gick man över till bomulloch andra, lämpligare material. År 1924

‘X

tH

fä£ wu

Ém■■■Vid havet, 1870. Flickan i dörröppningen är ifördbaddräkt. The Wheel of Fashion av MargareteBraun-Ronsdorf.

kunde man i Allers Mönstertidning läsa,att baddräkterna nu köptes färdigsydda.De hade blivit dyrare än förr »på grundav tygerna, fasonerna och utsmyckning¬arna. Modet föreskriver nu en kjol ellerett skört, som döljer benkläderna. Det ärkvinnligt och verkar påklätt, där herraroch damer bada samman på öppenstrand».

Nakenbadarna

Omkring 1920 hade baddräkter ochgemensamhetsbad blivit regel i vårt land.Men då hade också en ny rörelse börjatsprida sig. Inom denna ansåg man, att detenda sunda och riktiga var att bada naken.Idéerna kom från Tyskland och Frank¬rike, där de uppstått omkring sekelskif¬tet. År 1932 bildades den första för¬eningen för nakenkultur i Sverige. Denkallade sig »Hälsa genom nakenhet» ochhöll till i Stockholmstrakten. En mot-

5

svarande förening bildades i Malmö 1933.Den som pläderade ivrigast för nakenkul¬turen i vårt land var läkaren och profes¬sorn John Almkvist, och man hördeibland benämningen »almkvistare» omnakenbadarna. Almkvist var medlem ibåde Stockholmsföreningen och för¬eningen Malmö-Lund. I den sistnämndavar ungsocialisten Calle Schröder ord¬förande.

Nakenbadarna behövde inga badhus,möjligen avklädningshytter. Också förresten av befolkningen blev kallbadhusenmed tiden mindre nödvändiga. Allabadade, och man badade var som helst.Till slut var inte ens omklädningshytternaett »måste». Under de sista decenniernahar det därför knappast uppförts någrakallbadhus i vårt land. Däremot harutomhusbassänger med utrymmen föromklädning blivit allt vanligare, och flerasådana brukar finnas i varje kommun. Degamla offentliga kallbadhusen fungerardock fortfarande och åtnjuter i allmänhetstor popularitet. Eftersom de brukar habåde herr- och damsida, anser man, attman här kan röra sig mera fritt än på enallmän badplats, sola sig och bada naken.

sänger var försedda med s.k. sumpar:hoj- och sänkbara trälådor med spjälor,där speciellt kvinnorna ansågs kunnabada i trygghet.

Det äldsta offentliga kallbadhusct iinventeringen återfinns på Särö i norraHalland och är från 1840. Från denna tidförskriver sig också Särös rykte sombadort. Från början var det enbart herr¬badhus, i dag finns dambad i den östradelen och herrbad i den västra. Om bygg¬nadens ursprungliga utseende ger inven¬teringen inget besked. Nutida ritningarvisar en lång tvåvåningsbyggnad medflera klassicerande drag, troligen till¬komna i samband med ombyggnaden1927.

Badhuset på Särö skiljer sig markantfrån de i inventeringen redovisade ochsenare uppförda offentliga badhusen.Dessa ter sig närmast som palats medtinnar och torn. Till denna kategori hört.ex. badhusen i Landskrona och Varbergsamt Ribersborgsbaden i Malmö. Unikt isitt slag är det gamla bassängsystemet vidRibersborgs kallbadhus. Alla badhusenhar till en del förändrats, men mycketåterstår dock av det som i dåtidens tid¬ningar kallades för den moriska stilen.

Sydsvenska kallbadhusRibersborgs kallbadhus,Malmö kommunAtt bada kallbad har en lång tradition iMalmö. 1 mitten av 1800-talet fanns t.ex.två offentliga badhus och flera s.k. bad¬skjul. Ribersborgs kallbadhus, som rita¬des av arkitekt Alfred Arwidius i Malmö,togs i bruk 1898, och är i Malmö det endakvarvarande av 1800-talets badhus. Dethar fått sitt namn efter Ribersborgs gårdoch är beläget väster om hamnen ochKockums f.d, skeppsvarv. Tidigare gickjärnvägen till Limhamn här förbi, och

De äldsta kallbadhusen var egentligensmå badflottar med hus. De växte docksnart ut till stora anläggningar, belägnapä stranden eller en bit ut i havet. I detsistnämnda fallet var de förbundna medland medelst en bro. Herr- och dam¬avdelningarna var alltid skilda åt, och påstörre badorter fanns skilda badhus fördamer och herrar. Förutom omklädnings¬hytterna innehöll dc äldre badhusenoftast ett antal bassänger, inom vilka manhöll sig både av säkerhetsskäl och för attanständigheten så krävde. Många bas-

6

irs®»

FJM- $

f .•*- ■

laSHHBB ■■Ribersborgs kallbadhus. Malmö. Foto Inga Kindblom. 1991.

stationen kallades då Malmö Saltsjöbad.Från stationen ledde en lång pir ut tillsjälva kallbadhuset. Järnvägen gjorde detmöjligt även för avlägset boende malmö¬bor att under varma sommardagar ta sighit ut. Mycket snart lär det också ha blivitvanligt, att arbetarna på Kockums varvpå väg hem från arbetet stannade till härför att bada och tvätta sig rena. Badetsstorhetstid inföll 1914, då Baltiska spelenssimtävlingar var förlagda hit. I sambandhärmed utvidgades herravdelningen.

Initiativtagare till badet var käppfabri¬kör C. H. Richter, som emellertid såldedet till AB Malmö Saltsjöbad. Bolagetdrevs av privatpersoner men fick 1956staden som huvuddelägare. 1966 övertogsbadet helt av Malmö stad/kommun. Detförvaltas i dag av gatunämnden.

Ribersborgs kallbadhus är - liksomandra inventerade kallbadhus - uppfört i

trä. Exteriört sett har fasaden förändrats,då mittpartiet byggts in. Åt sjösidan ärhytter och bassänger tämligen oförvan¬skade. Sedan starten har café och bastutillkommit som en extra service till gäs¬terna.

Träkonstruktionen gör, att badet fleragånger blivit svårt skadat av stormar, t.ex.av julstormen 1902. Oktoberstormen1973 tog hela den yttre bryggan. Densista svåra stormen inträffade 1988.

Det är framförallt efter de svåra stor¬marna, som en rivning av badet aktualise¬rats. Detta har emellertid väckt storopposition, ty för malmöborna är »Rib¬ban» ett omistligt begrepp, och man harmangrant slutit upp omkring sitt bad. Idag synes hotet om rivning vara undan¬röjt. Den snart hundraåriga, mycket för¬nämliga om än något hårdhänt reparera¬de byggnaden kommer av allt att döma

7

att bli byggnadsminnesförklarad. Anlägg¬ningen är jämte den i Saltsjöbaden vårtlands förnämsta i sitt slag.

entrén finns en mindre servering.Det är fortfarande staden som äger

badhuset, men man har arrenderat ut dettill en privatperson, som med stor entusi¬asm driver rörelsen. Badhuset är mycketpopulärt och öppet hela året.

Trots att stora förändringar skett såvälexteriört som interiört, utgör kallbad¬huset tillsammans med den näraliggandebrunnsparken, societetshuset och varm¬badhuset en för Varberg som havskurortomistlig enhet.

Kallbadhuset i VarbergKallbadhuset i Varberg är uppfört i envåning och med liggande träpanel. Ihörnen finns sexkantiga torn med kupo¬ler. Anläggningen är sluten mot havet.Här finns en herr- och en damsida, somförutom hytter inrymmer var sin bastu.

Badhuset uppfördes 1903 med stadensom byggherre. Det är Varbergs tredjekallbadhus, uppfört som en kopia av detandra, vilket förstördes av decemberstor¬men 1902. De ursprungliga utsmyckning¬arna är i dag borttagna, och de flestafönstren är igensatta. De enkla hytternaär tämligen oförvanskade, men f.ö. harstora förändringar skett även interiört. 1

Råå vallar och Pålsjöbaden, HelsingborgMed tanke på bad och badhus framstårHelsingborg som en av de intressantarestäderna i inventeringen. Det gäller inteminst kallbadhusanläggningarna. I inven¬teringen ingår två sådana nämligen Pål¬sjöbaden och Råå vallar. Råå-baden,

'tanft

m‘ : .diå-

&¥ -

Pålsjöbaden. Helsingborg. Foto Helsingborgs museum, 1989.

8

som tillkom 1900-1910, är i dag enmycket enkel anläggning, men här plane¬ras ett modernt friskvårdscentrum. Omdet kommer till stånd, kommer det bl.a.att förses med både inom- och utomhus¬bassänger, träningslokalcr och utrymmenför sjukterapi. Dessutom har man lagt inlokaler för utställningar, lektionsrum,café och någon butik. En anläggning helti tidens anda - och dc gamla romarnas -där både kropp och själ får sitt.

Pålsjöbadens kallbadhusanläggning upp¬fördes 1908 efter ritningar av arkitekt OlaAndersson, Helsingborg. Byggherre varHelsingborgs stad, men ägaren till Pålsjöslott skall också ha varit mycket angelägenom att badhuset kom till stånd.

Badhuset har cn herr- och en damsida.Badhytterna vilar på en enbalkskonstruk-tion av järnvägsräls. De är placerade i enlång rad längs med bryggorna med lång¬sidorna tätt intill varandra och med defönsterförsedda gavlarna vända mot land¬sidan. Varje hytt har ett eget sadeltak.Anläggningen är öppen mot havet. Bad-hytternas inredning har med största san¬nolikhet bytts ut efter hand men är avursprunglig typ. Omklädningsrum ochbastu har ny inredning.

Ola Anderssons anläggning represen¬terar något för sin tid helt nytt. Borta ärtinnar och torn, flaggstänger och snick¬arglädje. Borta är också det skyddandebassängsystemet. Dessutom ligger om-klädningshytterna inte såsom tidigareunder ett tak - varje hytt har i stället ut¬formats som ett hus med sadeltak.

Till anläggningen hör också restaurang-och administrationsbyggnader i 1 1/2plan, belägna på stranden. I anslutningtill stranden har anlagts en häck och cngräsmatta med planteringar.

Pålsjöbaden ägs i dag av Helsingborgskommun men arrenderas av Helsingborgs

Simsällskap. Badhuset har mycket stortkulturhistoriskt värde.

Att bada varmbad (ca 1800-nutid)Dä det i Europa åter blev tillåtet att badavarmbad, kom impulserna liksom cngång under medeltiden, österifrån. Ochliksom det tidigare varit korstågen var detnu Napoleonkrigen och Krimkriget, somfick västerlänningarna att återupptäckabaden. Här i Östern fann de en obrutenbadtradition. De praktfulla turkiskabaden imponerade, och de förmögna lätvid återkomsten inrätta sådana bad i bl.a.London och Paris.

Den växande arbetarklassen hadeingen del i den ovan skisserade utveck¬lingen. Den hade bristfälliga kunskaperom hygienens betydelse och saknade bad¬möjligheter. Brunnsvattnet var dessutomofta förorenat, eftersom avloppen ej höllsi stånd. Inte underligt att de koleraepide¬mier, som under 1800-talet härjade iEuropa, skördade tusentals offer. OcksåSverige drabbades av sådana epidemier.

År 1832 öppnades åter ett badhus, dens.k. Lorentzska badinrättningen, i Stock¬holm. Det gick dock långsamt med bad-husbyggandet både i Stockholm och iövriga delar av landet. En fördel var, omman kunde utnyttja de vattenledningar,som vid denna tid började läggas in i desvenska städerna.

Till en början var det mest privatper¬soner som öppnade badinrättningar.Dessa bestod ofta bara av ett eller tvåbadkar. Hit gick man, när man ville tvät¬ta sig ren eller när man led av vissa sjuk¬domar. Om en sådan badinrättning berät¬tas frän Trelleborg: »K:s bredvid oss här iVästergatan hade badrum, och vattnetrann direkt ut på gatan. Min mor bar vat¬ten från havet till K:s och många främ-

9

mande fick salta bad . . . Badkaret var ettvanligt avlångt kar. Fru K. hjälpte demsom skulle bada. Det var mest bönder,som kom in och tog sig ett bad, när devoro sjuka».

För den som ville bada varmbad, fannsförutom de privata badhusen få möjlig¬heter. Stundom stod fattighusens ochsjukhusens badinrättningar öppna för all¬mänheten. En del industrier erbjöd sinaarbetare badmöjligheter. Nackdelen medindustribaden var bl.a. att arbetaren,efter att ha tvättat sig ren, åter måste tapå sig sina smutsiga kläder.

I »Om bad såsom medel för folkhäl¬san» skriver dr Alfred Berghel så sentsom 1926: »Allmogen känner intet behovav bad så länge den är frisk. Vid sjukdombadar den under sommaren vid badorter,om vintern badar den inte alls». Berghelsyttrande avser förmodligen i första handlandsbygdsbefolkningen, där de flestafortfarande saknade badmöjligheter åretom. Då det gällde stadsbefolkningen, säghan kanske för dystert på situationen, förvid denna tid var den första stora badhus-byggarperioden i vårt land avslutad. Denhade startat omkring 1870 med profes¬sorn, läkaren och balneologen Carl Cur-mans badhusbyggen i Stockholm.

att återvinna och behålla hälsan, sam¬tidigt som det gav vederkvickelse. Grekeroch romare hade till fullo insett badan-dets betydelse, och Curman önskade, attäven hans samtid skulle göra det. I sinskrift om bad och badning (1892) hävdarCurman, att »väl inrättade offentligabadanstalter och deras flitiga bruk är ensann mätare på ett samhälles civilisa¬tion». Badlokalerna skall vara ljusa,luftiga och angenäma, badbetjäningenövad och påpasslig. Offentliga bad bordesom motto ha »Åt renligheten och häl¬san» och stå öpnna för alla. Inte minstviktigt var att arbetarbefolkningen bered¬des möjlighet att bada regelbundet, helstflera gånger i veckan.

Frågan var, vilken badform som passa¬de den breda allmänheten bäst. Curmantrodde i det fallet ej på simbadet. I ställetpläderar han för svettbadet. Svettbadetär billigt, effektivt och speciellt vintertidoöverträffat, menar han.

Sina idéer försökte Curman förverkligai Stora Badhuset (1868) och Sturebadct(1883-85, simhallen 1903), båda i Stock¬holm, Då det gällde Sturebadet, motsattesig många uppförandet av en så »tarvliginrättning vid en sä fin gata». Men Cur¬man genomdrev, att badet fick ett cent¬ralt läge vid Stureplan och att fasadenfick en exteriör liknande Palazzo Vendra-min-Calergis i Venedig. Curman ansågnämligen, att badhusens stora betydelseborde avspegla sig både i exteriören och ideras placering. »Det är icke i avlägsnagränder eller pä mörka bakgårdar dessapublika anstalter skola förläggas, dit densmutsbelastade skyggt kan smyga sig enaftonstund, rädd att bli ertappad i såolovliga ärenden ...»

Eftersom Curman fungerade som råd¬givare vid anläggandet av flera svenskabadinrättningar, fick hans idéer angående

Carl Curman (1833-1913)

Carl Curman arbetade bl.a. som bad¬läkare i Lysekil från 1859 och som docenti balneologi och klimatologi vid Karolin¬ska institutet 1880-1898. Han hade där¬jämte en rad andra uppdrag och posteroch fungerade som professor i plastiskanatomi vid Konstakademin 1869-1902.Genom sitt arbete som badläkare, sinverksamhet i Stockholm och sina skriftergjorde han badandet till en angelägenhetför alla. För Curman var badandet ett sätt

10

% '< „ ,

• Ip<. /LjjBrev'X/l-r ■■"

>

Æ,MäSi,/ . ag

; 1\V

1?■ •ii;

íf Jple-,' ‘ísprø fr. ,.

> "Wp?a lÉS

3v~ 44 v- I5§&L;..M' Ä

<t

L; J

|p&:I> :&;•ÿ •:, :--

;

&IK1 A

ffVJl

Titelbladet till Carl Curmans bok om romerska bad och finska badstugor. Interiörenfrån Stora Badhuset vid Malmtorgsgatan i Stockholm.

Tm i m

byggnadernas utformning och placeringstor genomslagskraft. Alla äldre badhusfrån Curmans tid har således fått ett cent¬ralt läge och utgör ofta ett markant inslagi stadsbilden.

För att främja intresset för bad hosolika folkgrupper och för att bereda allabättre bad- och tvättmöjligheter bildades1921 efter tyskt mönster Svenska för¬eningen för folkbad. Föreningsmedlem¬marna for runt i landet och propageradeför inrättandet av badhus. Man höll före¬drag, visade film och skioptikonbilder.Dessutom utarbetades typritningar förbadhus på landsbygden. Dessa folkbaduppfördes med hjälp av pengar från pen¬sionsstyrelsen, men också Röda Korsetgjorde stora insatser. Inget sådant badhusfinns redovisat i inventeringen. Arbetetgick ut på att förbättra folkhälsan och fårses som ett led i kampen mot tidens storafolksjukdom tbc. Föreningen upplöstes

Svenska föreningen för folkbadCurman var egentligen motståndare tillsärskilda folkbad för den arbetande klas¬sen, eftersom han ansåg, att en badinrätt¬ning skulle vara till för alla kategorier.Men städernas badinrättningar var ännufå och låg stundom för långt bort för attarbetaren skulle kunna ta sig dit. Vadlandsbygden beträffar, fanns där knap¬past några badhus alls.

11

IV.

wI#MÁ,

nil t M2

I

I

■H ■■Flottans simhall. Karlskrona. Foto 1950-talet, fotograf okänd, Blekinge läns museum.

1957. Badrum hade då närmast blivitstandard i nyproducerade svenska bostä¬der och bastubadandet var utbrett. I våradagar kan ju bastu ingå även i de privatabostäderna. Ja, bastuaggregat har t.o.m.blivit en svensk exportvara.

ska Livräddningssällskapet, bildat 1898,arbetade oförtrutet på att höja simkun-nigheten. Under 30-talet märks så ettstigande intresse för bad och simning.1935 bildades »Riksföreningen för sim¬ningens främjande», senare ombildat till»Simfrämjandet». Samma år instiftadessimborgarmärket. Målsättningen var attvarje svensk skulle kunna simma åtmins¬tone 200 m. En grupp, som man upp¬märksammade speciellt, var militären.Flottans badhus i Karlskrona, uppfört1939, får ses som ett led i strävandena attlära åtminstone alla inom flottan att sim¬ma. Man anordnade också inofficiella mi¬litära simborgartävlingar.

Det ökande intresset för simning märksredan i 20-talets badhusarkitektur. Bas-sängerna blir större, men åskådarläktaremed fasta sittplatser saknas fortfarande.Stilmässigt är det den nyklassicerandestilen som råder. Bassängerna är omgivna

Simbassängerna ochsimsportens utvecklingI de äldsta badhusen var simbassängeringen självklarhet. Där de fanns, var desmå - sällan mer än 10 meter långa. DåSturebadet 1903 fick en bassäng medmåtten 7,5x14 m, betecknas den somväldig. Omklädningshytterna var i deäldre badhusen alltid placerade runt bas¬sängen, och badkar och bastu var regel.Man erbjöd som regel också olika formerav medicinska bad.

Under 20-talet var simkunnighetenännu ej allmänt utbredd, men bl.a. Sven-

12

erbjuder olika typer av bad samt motions-möjligheter och kroppsvård av skildaslag. Tendenserna i utlandet är desamma.Tropiska landskap byggs upp kring olikatyper av bassänger, och den som vill kanägna dagar åt att motionera och sköta sinkropp. Badhusen håller på att utvecklastill friskvårdscentra och strävar efter attha något att erbjuda alla kategorier.

av arkadbågar, uppburna av pelare, ut¬smyckningarna är enkla. Gröna växterspelar inte samma roll som tidigare - detär arkitekturen i samspel med ljuset somger bassängutrymmet dess karaktär.

År 1938 utgav Badhustekniska byrån»Råd och anvisningar vid planläggandetoch uppförandet av inomhusbad». Skrif¬ten publicerades av Simfrämjandct.Många av dc förslag, som här lades fram,hade hämtats från Tyskland. Det tyskainflytandet var vid denna tid betydande,och det är troligt, att 30-talets stora in¬tresse för idrott griper tillbaka på dendåtida tyska ideologin och dess försök attåteruppliva de gamla germanska idealen.För Sveriges del blev ett av resultaten, attman i slutet av 30-talet lät uppföra en radvarmbadhus, oftast med 25-metersbas-sänger. Till bassängerna hör också åskå-darläktare med fasta sittplatser. Det finnsdå inte längre någon plats för omkläd-ningshytter runt bassängen, utan dessaplaceras längre bort men i samma plan.Under 20-talet återfinns omklädningshyt-terna stundom i övervåningen. Utmär¬kande för de badhus, som uppförts under30-talet och senare, är f.ö. de stora glasa-de ytorna, avsedda att ge närkontakt medden utanför liggande miljön och en illu¬sion av att man befinner sig utomhus.

Under de sista decennierna har sim¬ningen blivit det väsentliga, medan dehygieniska och medicinska synpunkternafått träda i bakgrunden. Karbaden ärnästan helt borta. Utrymmena för bastu,dusch och tvagning liksom omklädninghar blivit allt mer spartanska, ja, torftiga.Det lustfyllda och avstressande, sompräglade gångna tiders badhusbesök, ochsom återspeglades i badhusmiljön, harkommit bort. En omsvängning synesdock vara pä gäng, och de badhus, somuppförts eller byggts om under senare år,

Sydsvenska varmbadhusVarmbadhuset i Torekov,Båslads kommunByggnaden, som är av trä med ståendelocklistpanel, är uppförd i 1 1/2 våningoch har fyra badrum med badkar. Enligtuppgift skall den vara byggd före 1877.

Varmbadhuset ägs i dag av TorekovsTurist- och Badförening och har nyligenrenoverats. Det är öppet för allmänhetenunder sommarsäsongen och är ett av defå badhus i landet, där det fortfarandeserveras tångbad.

Varmbadhuset i KarlskronaVarmbadhuset i Karlskrona uppfördes1903-04 av Karlskrona Varmbadhus AB.Det ritades av vårt lands främsta bad¬husarkitekt genom tiderna, WilhelmKlemming, och är jämte Centralbadet iStockholm, det enda som återstår avKlcmmings badhus. Båda är uppförda ijugend och belägna i städernas centrum.

Badhuset i Karlskrona är uppfört itegel med spritputsade fasader. Grund¬murarna är av gråsten på betongbädd,taket är ett flackt plåttäckt sadeltak.Grundplanen är T-formad.

I interiören finns åtskilligt bevarat avden ursprungliga inredningen. Så är t.ex.l:a och 2:a klassens karbadsavdelningar ihuvudsak intakta. Med vissa förbehåll

13

fí

m■ i

r w*

— flffifflOÆms m mÆSm %ms r-,|

«iiJffllJjgiL m:j.nrá'-

J.‘.í

Karlskrona Viirmbiidhus. Nybyggmidsritníng ll>03, víistra fasaden.

gäller det också trapphallar och tvätt¬stugan med sin manuella hiss. Mångatidstypiska detaljer såsom t.ex. mässings-stänger, järnsmiden, trappräcken ochmålade glasdörrar bidrager till att ge bad¬huset en extra kvalitet.

Badhuset öppnades Luciadagen 1904.»I strålande elektrisk belysning tedde sigbadhuset tilltalande», skrev KarlskronaWeckoblad. Året efter övertogs det avstaden. Ett bad inkl. tvål och handdukkostade då 25 öre. Förutom karbad ser¬verades romerska bad, elektriska ljusbadoch gyttjebad. Man hade tre olika duscharatt välja pä, och den, som ville, kundepröva på att simma runt i bassängen, somvar kantad av mässingsslängcr. Det fanns

både l:a och 2:a klass. I l:a klass var detljusare och högre i tak än i 2:a. Här fannsingen orientlisk prakt men allt var, enligtWeckobladct, propert och vackert.

Badhuset ägs även i dag av Karlskronakommun. Det har flera gånger varitrivningshotat, men man har nu definitivtbestämt sig för att rusta upp det. Bidraglämnas av Riksantikvarieämbetet, efter¬som detta är Sveriges äldsta, bäst be¬varade offentliga badhus. Det bör efteren pietetsfull restaurering kunna bli enturistattraktion av rang. En varsam an¬passning efter tidens krav bör också göradet mer attraktivt för karlskronaborna.som liksom tidigare skall kunna gå hit föratt bada. finna ro och avkoppling.

14

JA Wims m ■

Fl 3 {i

íw il1 I I1

i

�43» ■�V'-

Bassänghall, Karlskrona varmbadhus. Foto Erling Klintefors, Blekinge läns museum, 1986.

Ekeby varmbadhus i Skromberga by,Bjuvs kommunI den gamla bruksmiljön i Skrombergagruvsamhälle är badhuset den bäst be¬varade byggnaden, uppförd i den nyklas-sicistiska stilen. Pådrivande, då det gälldetillkomsten, var den socialdemokratiskakvinnoklubben, som upprepade gångerskrev till bolagsledningen och anhöll omatt även Skromberga skulle få ett badhus.Visserligen fanns vissa badmöjligheterför arbetarna på fabriken, men de hygie¬niska förhållandena där lämnade mycketövrigt att önska. Så byttes t.ex. intevattnet i gruvarbetarnas lilla bassäng till¬räckligt ofta med påföljd, att bölder ochhudåkommor var vanliga. År 1920 krön¬tes klubbens ansträngningar med fram¬gång, och Ekeby badhus uppfördes. Denfina, tidstypiska entrén med fyra kannele-

rade kolonner och enkla kapitäl är ritadav modellör Anders Hallberg. Eventuelltär det också han, som har ritat hela bygg¬naden.

Materialet till badhuset kom frånSkrombergaverken. Knutarna är av rödoch väggarna av gul, våtpressad lera.Över allt ligger en tunn hinna av salt¬glasyr, vilket gör att väggarna får vackraskiftningar.

I badhuset serveras bastubad med ellerutan bassängbad samt karbad. Bastun -en ångbastu med osedvanligt hög luft¬fuktighet - är stor och rymlig och kläddmed små vitglaserade skrombergaplattor.Simhallens bassäng är på 8x 12 m. Taketär tunnvälvt i mittpartiet med tre spröjsa¬de fönster på ena gaveln och ett stortvälvt sådant på den andra. Badhytternaär liksom på våra äldsta badhus placerade

15

typiska för P. L. Håkansson. Det ärockså själva byggnadsstilen, som har be¬tecknats som nationalrealistisk.

Till badhuset i Sölvesborg reste folklångväga ifrån inte bara för att bada utanockså för att koppla av och umgås. I bad¬huset kunde man välja mellan flera olikasorters bad såsom karbad, ryska bad,finsk bastu och ljusbad. Man kunde ocksåta en simtur i bassängen, där vattnet rannfram ur munnen på ett lejonhuvud. Mas¬sage på marmorbänken var något, somuppskattades av många.

Verksamheten upphörde 1979 i sambandmed att Sölvesborg fick en ny simhall.Varmbadhuset byggdes då om interiörtoch rymmer numera kontorslokaler.

Byggnaden, som är belägen vid Häst¬torget, ger genom sin tyngd detta önsk¬värd stadga och är av stort arkitektonisktvärde.

mm18«I

■Entrén, Ekeby badhus. Foto Inga Kindblom, 1991.

längs med långsidorna. Mellanväggarnahar slagits ut, så att de blivit dubbelt såstora som tidigare.

Ekeby badhus är ett av våra få bevaradebruksbadhus, uppfört av ett bruksbolagför att kunna nyttjas av dess arbetare.Det är också jämte varmbadhuset i Var-berg vårt lands bäst bevarade och i brukvarande 20-talsbadhus.

Varmbadhuset i VarbergVarbergs rykte som kurort förskriver sigtill 1800-talets början, då man kom för attdricka brunn ur Svartekällan. Det förstavarmbadhuset uppfördes 1823, det andra,som var för sin tid ytterst modernt, 1866.Samma år stod också det andra kallbad¬huset färdigt. Varberg var därmed välrustat att ta upp kampen om västkustenskurortsgäster. 1883 lyckades man få denberömde balneologen Alfred Levertin hitsom kurortsläkare. Han stannade i tio år,och Varberg besöktes under hans tid avnotabiliteter som Gustaf Fröding, Vernervon Heidenstam och Oscar Levertin.

1925 fick Varberg sitt tredje varmbad¬hus-det här beskrivna. Till skillnad fråndet andra, som legat vid havsstranden,uppfördes detta längre uppåt land vidnuvarande Strandgatan nära Societets¬huset och brunnsparken. Detta badhus

F.d. varmbadhuset i SölvesborgSölvesborgs varmbadhus uppfördes 1922.Det var en gåva till hemstaden av bröder¬na John och Thor Balkenhausen. Gross¬handlare John Balkenhausen hade föresin död 1907 bestämt, att hans donationskulle gå till »för staden nyttiga eller för¬skönande eller ock välgörande ändamål,ej för minskning av skatten eller höjningav stadens tjänstemäns löner, ej heller tillsocialistiska arbetare- eller nykterhetsför¬eningar».

Badhuset ritades av stadsarkitekten iKristianstad, Per Lennart Håkansson.Till byggnaden, som är i 11/2 våning, haranvänts handslaget, rött tegel. Socklar,dörr- och källarfönsteromfattningar är avgranit. Det höga sadeltaket har enkupigtrött tegel. Förkärleken till naturmaterialoch den utsökta materialbehandlingen är

16

sades vid invigningen vara det finaste iSkandinavien,

Badhuset är ritat av arkitekt AllanBerglund med Varbergs stad som bygg¬herre. Det är uppfört av tegel i en monu¬mental, nationalrcalistisk stil med inslagav klassicism. Det kraftiga mittornet medsin lanternin ger tyngd åt byggnaden, sommest av allt påminner om en Vasaborg.När kurortsgästerna kom hit, måste de hakänt sig djupt imponerade. Huset genom¬gick på 1940- och 80-talen vissa ombygg¬nader, bl.a. byggdes det till i båda ändar1947-48.

Simhallens bassäng, som har saltvatten,är 12,5 m lång och flankerad av kraftigapelare med arkadbågar. I fonden finns endubbeltrappa med ett enkelt smides-räcke. Dekorationerna är f.ö. få. Väggenovanför pelarna är avdelad med pilastraroch har i väggfälten smala, bågformadefönster in till övervåningens hytter. Kas-settaket var tidigare delvis glasat men ärnu igensatt. Pelarna, arkadbågarna ochhytternas placering är typiska för 20-talet,och det är trots vissa förändringar enmycket stilren miljö.

Varberg fungerar som kurort även idag. Sedan 1981 satsar man i första handpå friskvård men tar även emot patien¬ter, som landstingen remitterar. 1 husetfanns vid besök där hösten -91 utrymmenför olika typer av badbehandling, massage,gymnastik m.m. De ursprungliga bad¬karen hade bytts ut mot nya, smalaresådana från förutvarande DDR. Mycketpopulära var tångbaden med saltvatten,men också oljebaden med massage varuppskattade.

Varmbadhuset är beläget nära brunns¬parken, societctshusct och kallbadhusct.Under decennier har denna miljö medsina byggnader utåt markerat Varbergsställning som kurort. Varmbadhuset är

numera bolagsägt, och hela kurortsverk-samheten kommer inom kort att flytta tillApelviken, ca 3 km bort. Simhallen ochbastun kommer dock att vara öppna förallmänheten fram till sekelskiftet, medanresten av byggnaden skall nyttjas för kon-torsändamål. Vad som sedan händer ärovisst. Det vore dock mycket beklagligt,om badverksamheten helt skulle för¬svinna. Badhuset i Varberg är både enbyggnad, som ger tyngd åt miljön, och ettav våra få kvarvarande exempel på ett20-talsbadhus i funktion. Särskilt sim¬hallen är värd att bevaras åt eftervärlden.

Varmbadhuset i TrelleborgVarmbadhuset i Trelleborg uppfördes1939. Samma år tillkom flera badhus ivårt land, nämligen badhusen i Helsing¬borg (1939-41), Forsgrcnska badet iStockholm samt den tidigare omnämndaFlottans simhall i Karlskrona. Dessutomförsågs ett antal badhus med helt nyaeller större och ombyggda bassänger.

Badhuset i Trelleborg är en funkis-byggnad, uppförd i 1 1/2 våning av röd¬brunt tegel och vit sten. Det har storaglasade ytor, sadeltak och plantak. Arki¬tekt var Erik Fehling och byggherre Trel¬leborgs stad.

Den klassiskt strama simhallen har enbassäng på 10x25 m. Simhallens ur¬sprungligen vitmenade tak döljes i dagav ett trälak, vilket gör, att takhöjdenblivit lägre och att Hugo Gehlins målningAurora och vindarna (1943) på östragavelväggen förefaller något tilltryckt.F.ö. är simhallen utsmyckad med AxelEbbes skulptur Lättare än luft (1912-13).1 trapphallen finns ytterligare konstnärligutsmyckning, nämligen två terrakotta-reliefer av Erik Grate benämnda Nereidoch Badet (1943).

17

1I \\ *

i.

lu

�r

**-

A *

J;"V:

11

•>10

tiSimhallen, Trelleborgs badhus. Foto 1950-talet, fotograf okänd, Trelleborgsmuseum.

■ i

Förutom simning erbjuder badhusetmöjligheter till bastubad. Här finns ocksåen turkavdelning. Omklädnings- ochduschutrymmena är starkt förändradesedan tillkomsttiden.

Med sin stilrena arkitektur, sina välavvägda proportioner och sin konstnär¬liga utsmyckning är Trelleborgs badhusett av landets främsta i den funktionalis¬tiska stilen.

Ägare till badhuset är Trelleborgskommun.

Landskrona. Landskrona knRibersborgs kallbadhus. Malmö knRååbaden, Helsingborgs knVarberg, Varbergs knPälsjöbaden. Helsingborgs kn

187718981900-1019031908

VarmbadhusTorekov. Bästads knKarlskrona, Karlskrona knEkchy, Bjuvs knVarberg, Varbergs knSkolbad. Hörby knFlottans simhall. Karlskrona knTrelleborg, Trelleborgs knHelsingborg, Helsingborgs kn

före 1877?1903-04192019251932193919391939-41

BilagaF.d. varmbadhusYstad, Ystads knRonneby Brunn. Ronneby knBästad, Båstads knRamlösa Brunn , Heslingborgs knKallvattcnkuron, Ronneby Brunn,

Ronneby kn

Förteckning över i Skåne , Blekingeoch Halland inventerade badhus,med tillkomstårKallbadhusSärö, Kungsbacka kn

18071874-76

!18941880

1840 1903-04

18

I

Falkenberg, Falkenbergs knNya varmbadhuset, Ramlösa Brunn,

Helsingborgs knSölvesborg.Sölvesborgs kn

1914 Berghel, Alfred, Om bad såsom medel för folk¬hälsan förr och nu. Ur Almanack for året 1926.Uppsala 1926.

Bergmark, Matts, Bad och bot. Stockholm 1964.Braun-Ronsdorf, Margarete. The Wheel of Fashion,

bild nr 210. London 1964.Bröndsted, Johannes, Vikingarna hemma och i

härnad.s. 193-195. Solna 1962.Bäumer, Eduard, Die Geschichte des Badewesens.

Abhandlung zur Geschichte der Medicin 1-9.Heft Vll: 4. Das Badewesen der Neuzeit. Bres¬lau 1903.

Curman, Carl. Om bad och badning. Anvisningaroch råd med särskilt afseende på StockholmsBadhus-Akricbolags varmbadanstalter Sturega-tan 4och Malmtorgsgatan 3. Stockholm 1891.

Curman. Carl, Om romerska bad och finska bad¬stugor. Stockholm 1871.

Franklin, Benjamin, Sim-konsten. Lättfattligundervisning i SIM-KONSTEN hvarigenomman inom kort kan blifva en skicklig simmare.Jemte några försiktigrhetsreglor för badande.Översättning. Stockholm 1804, 1830 och 1846.

Folkbad. Förhandlingar vid andra badkongressen iStockholm år 1930, red. av Nils Fröman. Stock¬holm 1931.

Fröman, Nils, Handledning i anläggning, skötseloch användning av mindre varmbadhus ochbadstugor. Svenska föreningen för folkbadhandbok nr 1 . Stockholm 1930.

Gentzmer, Felix, Bade- und Schwimm-Anstalten.Stuttgart 1890.

Gustavi. C. A.. Underrättelser i Simkonsten.Stockholm 1839.

Järbe, Bengt, S:t Annas Hospital i Åhus. Hand¬lingar angående Villands härad VII utg. avVillands härads hembygdsförening. Kristianstad1949.

Kanje, Allan, Bad och badhus i Varberg sedan1811.

Kanje, Allan, Vatten som botemedel - något ombad och kurorter, stencil 1965.

Levcrtin. Alfred, Några drag ur den svenska Balnc-ologins historia. Tal hållet i svenska Läkaresäll¬skapet vid ordförandeskapets nedläggande tisd.den 3 okt. 1899. Stockholm 1900.

Levcrtin, Alfred, Svenska brunnar och bad. Med cnkortfattad badlära och dietetik jämte några all¬männa betraktelser öfver bad- och brunnsorteraf professor Carl Curman.

Magnus. Olai Gothius, Historia om dc nordiskafolken, bok 10, kap. 23-31. bok 15 kap. 35-36.Michaelisgillels översättning 1906, utg. i sam-

1919-211922

LitteraturOtryckta källorAntikvarisk-topografiska arkivet,Stockholm (ATA )

Curman, Carl, korrespondens, vol 1 .

Kungt. Biblioteket , Stockholm (KB),handskriftssamlingenCarl Curmans arkiv.

Lunds Universitets folklivsarkiv (LUF):

LUF 2291. 7459, 7601. 8179. 8215, 8257, 8900,11156, 13675.

Nordiska Museet, etnologiska undersökningen,Stockholm (EV):

EU 45772

Riksantik varieämbetet, Stockholm ( RAÄ ) :

Inventering av befintliga svenska badhus uppfördaföre 1950 och med ursprunglig eller förändradfunktion.

Riksarkivet, Stockholm (RA):

Svenska föreningen för folkbad, årsberättelse 1930,protokoll 1931-35, 1945-47.

Svenska Livräddningssällskapet. protokoll ochhandlingar 1908, 1930-42.

Tryckta källorAllers Mönstertidning 1899-1935.Almkvist. Johan, Durchsonnle Menschen. Be¬

deutung der Freikörperkultur für Gesundheitund Moral. Föredrag vid vegetarianernas lü:evärldskongress i Norge 1938. Zcilbrücke-Thiellc1939.

Almkvist, Johan, Hälsa och nakenhet. Stockholm1932.

Badhustekniska byrån. Råd och anvisningar vidplanläggandet och uppförandet av inomhusbad.Utg. av Föreningen för Simningens Främjande.Stockholm 1938.

19

och bebyggelse under 1800-talet. Stockholm1975.

Troels-Lund, Dagligt liv i Norden, bok II, s, 31,195-200, bok IV, s. 119. Köpenhamn 1929-31 .

Wallbom, Sven. Simfriimjandet och dess uppgifter.Sim-Nytt, årg. I, okt. 1936, s. 4-5. Organ försimningens främjande i Skåne.

Wendt, Ann-Margret, Ekcby badhus - en foto¬dokumentation av Lars Ekcnborn. Billeholms-traktens hembygdsförening, årsskrift 1987, s. .3-1 1 . Billesholm 1987.

arbete med Institutet för folklivsforskning vidNordiska Musset och Stockholms universitet1976.

Mot baddräktskulturen. Valdemarsvik 1928.Ny Illustrerad Tidning 1859, 1885. Stockholm 1859,

1885.Om Simöfningar för fruntimmer. Stockholm 1880.Pihl Athmer. Ann Katrin. Sommarnöjet i Stock¬

holms skärgård. Sommarbebyggelsen i Stock¬holms inre skärgård 1860-1915, s. 51-53, 249-326,528-531. Stockholm 1987.

v. Post, Ragnar, Bad är hälsa. StudentföreningenVerdandis småskrifter 111. Stockholm 1903.

Prytz. Agneta, Anteckningar från Sarö. Göteborg1930.

Sclge, Allan, Boken om Helsingborg, s. 211. Stock¬holm 1976.

Simfrämjandets femtonårsbok 1950, ulg. av Riks¬föreningen för simningens främjande.

Stacked, Lars, Västkusten förr. Badortsmiljöns liv

MeddelareMuntlig information har lämnats avBritt-Marie Andersson, VarbergSigvard F.nhammer, HelsingborgKurt Karlsson. MalmöLars Löfgren, Helsingborg.

20

Domkyrkan och Universitetet

Av Göran LarssonLandsarkivet i Lund

Att Lund är både stiftsstad och universitetsstad är ingen tillfällighet. Under äldre tid räddenämligen ett mycket nära samband mellan kyrkan och den högre utbildningen. I dennaartikel visas hur detta samband har gestaltat sig i Lund under tidernas lopp och hurDomkyrkan och Universitetet varit förenade av såväl ekonomiska och personella som rentlokalmässiga band.

om verksamheten. Bevarat är förste lek¬torns sigill med texten »Sigillum leetorisprincipalis studii Lundcnsis» samt någrahandskrifter, som förvaras i Lunds uni¬versitetsbibliotek. Slutet för detta nordensförsta universitet kom efter reformations-beslutet i Danmark 1536, då Lunds allakloster stängdes och munkarna fördrevs.1621 upprättades ett gymnasium i Lundvid sidan av domskolan. Gymnasiet hadelärare med titeln professor, vilka avlöna¬des från domkyrkans egendomar.

Lärdom i Lund före Universitetet1 begynnelsen var domkyrkan. Dennaofta använda sentens stämmer särskiltväi. då man talar om utbildning ochlärdom i Lund. Genom Lunds ställningsom Nordens kyrkliga centrum undermedeltiden kom staden att tidigt få lärdatraditioner. En domskola är belagd genomkonfirmeringen av Knut den heligesgåvobrev till domkyrkan av år 1085.Domskolan var domkapitlets egen läro¬anstalt för utbildning av präster. Skotanansågs mycket framstående och utbildadepräster för hela Danmark, och ävensvenska blivande präster studerade iLund. År 1438 upprättades i Franciskaner-ordens regi ett »Studium Generale», därman gav grundläggande akademisk under¬visning helt i överensstämmelse med de»universitet» som fanns ute i Europa.Nordens första universitet låg alltså iLund, närmare besämt i Franciskaner¬klostret vid nuvarande Klostergatan ochbörjade verka 40 år innan universiteten iUppsala och Köpenhamn grundades. Viddetta Lunds första universitet kunda manförvärva den lägsta akademiska graden,»baccalaurcus», men i övrigt är lite känt

«É1 »5£1

Si «55i i Vt§3

ii mm,X

Sigill för förste lektorn vid franciskanernas StudiumGenerale i Lund. Efter H. Peterson: Danske geist¬lige Sigiller.

21

Universitetet grundasDet var dock domkyrkan som ännu engång kom att bli en huvudanledning tillatt Lund åter blev ett centrum för högreutbildning. Sedan Skånelandskapen år1658 slutligen övergått till Sverige,väcktes tanken på att inrätta en uthild-ningsanstalt för präster i de nya land¬skapen. Biskopen i Lund, Peder Winstrup(1637-79), tog tidigt upp saken med KarlX Gustav. Det kom dock inte till någotavgörande förrän efter kungens död.Även andra städer var på tal, såsomGöteborg och Jönköping, men det somkom att fälla avgörandet till Lunds fördelvar domkapitelgodsen. I förslagen till attupprätta ett nytt universitet i Lund hadehela tiden framhållits, att detta kunde skeutan att kronans finanser skulle belastas.De tillgångar som åsyftades var det om¬fattande godskomplex med sina rötter iKnut den heliges donation 1085, som för¬valtades av domkapitlet. Genom refor¬mationen hade dessa gods indragits tillkronan, men till skillnad mot i Sverigehade man i Danmark hållit samman dem iegna förvaltningsenheter. Domkapitlenmed sina prelaturer, kanonikat, menseroch vikarior bestod, men på dessa postersatt nu även personer utan kyrklig an¬knytning, som på detta sätt avlönades förtjänster de gjort den danska kronan. Vid1600-talets mitt omfattade kapitelgodsetomkring 925 gårdar i Skåne. Genom ettdonationsbrev av den 19 december 1666skulle dessa hemman tillfalla det nya uni¬versitetet. Detta kan jämföras med de ca300 hemman, som ingick i Gustav IIAdolfs donation till Uppsala universitet1624. Lund såg ut att få ett mycket riktuniversitet, men gåvan var inte omedel¬bart tillgänglig, då många av godsen varbortförlänade på livstid och först blevlediga, då innehavaren gick bort. I själva

verket var det endast avkastningen från137 hela hemman som var direkt disponi¬bel. För att verksamheten skulle kunnakomma igång, beslöt man att helt enkeltöverföra lärarna vid gymnasiet till univer¬sitetet, och på det sättet fick man profes¬sorer »gratis», då dessa redan hade för¬sörjningen ordnad.

Så var det klart. Pä Karldagen den 28januari 1668 invigdes Lunds universitet.Representanter för adel, präster och bor¬gare i Skånelandskapen och angränsandelandskap hade fått uppmaning att infinnasig i Lund. Den 27 januari reste general¬guvernören Gustav Banér från Malmömed uppvaktning av adelsmän och högaofficerare i »12 å 14 karosser och små-vagnar». Vid avfärden från Malmö skötslösen med 48 skott från grova kanoner.Utanför Lund möttes han av universite¬tets ledning och alla professorerna »tillikamed en mäkta stor hop prostar och för¬näma präster». När han anlände tillKungshuset i Lundagård, vilket då ägdesav biskopen Peder Winstrup, välkomna¬des han med 8 kanonskott. På självainvigningsdagen samlades man i Kungs¬huset och tågade sedan i procession tilldomkyrkan. Ordningen var omvänd i för¬hållande till rangen. Universitetets insig¬nier och stiflclseurkunder bars av sexadelsmän, alla tillhörande skånska ätter,på »blå hyenden». I kyrkan spelademusiken, som bestod av 30 violiner, 12kornetter, 12 flöjter, 12 basuner, och 50vokalister plus orgel, trumpeter och här¬pukor.

Ceremonien började uppe i koret därgeneralguvernören Gustav Banér höll en»allvarsam och real svensk oration», ivilken han redogjorde för Kungl. Maj:tsskäl till att förlägga en akademi till Lund.Sedan följde en mängd tal, bl.a. av uni¬versitetets förste rektor, teologiprofes-

22

ti

c

Peder Winstrup. Biskop i Lund 1637-79 och universitetets prokansler från 1671.Oljemålning. LUB.

som Olov Bagger, som trots sitt allt¬igenom danska ursprung fick tala överämnet »om skolors och akademiers upp¬komst och periodis i Sveriges rike». Allatal hade som ämne att hylla de svenskakungarnas genom tiderna stora intresseför vetenskap och bildning.

Efter ceremonin i koret gick man ned ikyrkan, där biskop Peder Winstrup höllen predikan på samma tema -en predikansom i tryckt form omfattar över 70 sidor.Då han slutade sköts »dubbel svensk

lösen». Skjutandet fortsatte under psalm¬sången och »uppväckte stor andäktig¬het». Alla tal följdes av leven för kungoch regering. De, får man förmoda, viddet här laget ganska matta deltagarnakunde sedan i procession återvända tillbiskopsgården, där en middag för 600personer serverades. »Skålarna begyntevid andra rätten, alla med kanonaderornerade», dvs. man sköt salut efter varjeskål. Klockan tre på natten avbrändes ettstort fyrverkeri med bl.a. Karl XI:s

23

namnchiffer, som lyste över staden. Fyr¬verkeriet »varade intill dagen då var ochen väl plägade retirerade hem till sitt».Festligheterna fortsatte den andra dagen,då bl.a. professorerna fick avlägga sinämbetsed. Den tredje dagen steg ingenupp enligt en referent, och den fjärdedagen återvände gästerna hem.

mycket beqvämare för djupsinnigheter,som ljuset intet der hade särdeles tillfälleatt skingra tankarna. De andra lärostäl-lena (i kyrkan) voro mera byggda fördöda än lefvande, och man kan derafnogsamt sluta till deras beqvämlighet.»Ett bibliotek fick universitetet först 1671,då domkapitlet i sin gamla form avskaffa¬des och dess bibliotek skänktes till akade¬mien. Biblioteket förvarades fortfarandei Liberiet.

Då universitetet övertog domkapitletsegendomar, fick det också det direktaansvaret för domkyrkans förvaltning.Under det Skånska kriget 1676-1679hölls universitetet stängt och öppnadesinte förrän 1682. I samband därmed för¬ändrades förhållandena vad gällde an¬svaret för domkyrkan. Av den en gång såstora donationen av kapitelgods till uni¬versitetet återstod nu endast tio hemmansamt vissa tionden, ängar och tomterkring Lund. Den alltid så praktiske KarlXI hade använt de andra godsen till att istället sätta upp två kavalleriregementen.Redan 1681 hade man beslutat att till¬sätta en särskild syssloman med ansvarför domkyrkan, vilken skulle stå underbiskopens och konsistoriets dispositionoch lydnad. Någon sådan person tillsattesdock aldrig, utan i stället tillsattes endomkyrkoinspektor. 1697 beslöt Kungl.Maj:t, att cn sådan tjänst skulle finnasstadigvarande. Från och med 1695 fannsockså ett domkyrkoråd med representan¬ter för kyrkan, universitetet och staden.Från I860 bestod domkyrkorådet av femmedlemmar, varav domprosten och borg¬mästaren var självskrivna. De övriga treskulle utses pä fem är av landshövdingen,biskopsämbetet, det akademiska konsisto¬riet och domkyrkoförsamlingen. Universi¬tetets direkta inflytande över domkyrkankom att bestå till 1932, då en stiftsnämnd

Gemensamma lokaler ochgemensam förvaltningVardagen kunde börja för universitetet.Det stora problemet gällde lokalerna förundervisningen. 1658 hade biskop Win-strup föreslagit att akademien skulle fådisponera Kungshuset, men då inget blevav med detta, köpte han själv huset 1660.Kungshuset var sedan i släkten Winstrupsägo till 1688, då det indrogs till kronanoch överfördes till universitetet. När deförsta föreläsningarna påbörjades den 18februari 1668, fick man anlita själva dom¬kyrkan som undervisningslokal. Teolo¬gerna höll till i koret, jurister och medi¬cinare höll sina föreläsningar i de tvåkapell, som fanns på kyrkans södra sida.Dessa kapell revs i början av 1800-talet.De enda som fick cn egen lokal var filoso¬fiska fakulteten, som fick disponera denmedeltida tegelbyggnad, som ännu liggerkvar strax sydost om kyrkan och somtidigare inrymde domkapitlets bibliotek,därav namnet »Liberiet». Denna bygg¬nad kom för övrigt att vara i universi¬tetets ägo till 1883 och fungerade längesom fäktsal. Ingen av lokalerna var sär¬skilt lämpad för undervisning, specielltsom de saknade alla möjligheter till upp¬värmning. Sven Lagerbring skriver i sittarbete om Rutger von Ascheberg omdessa lokaler: »men filosoferna ] höllosina föreläsningar] uti det sä kalladegamla auditorium, hvilket rum var så

24

ni.

t/f\

X'Uk

■ iX'

,

Ii

. v.; ■

S3isåseliilia1:,/ÿ

Lunds domkyrka år 1833, interiör från väster. I läktarna på ömse sidor om mittgången hade studenterna sinaplatser.

annan församling» eller uteblev helt frångudstjänst. Kompromissen blev att predi¬kan skulle hållas varje söndag på bådedanska och tyska. Detta torde dock aldrigha förekommit, utan vid de tyska predik¬ningarna hölls mässan framför altaret på»skånska så att bönder och andra gemenafolk den förstår».

Ett annat problem gällde bänkplace¬ringen i kyrkan. Till en början fick pro¬fessorerna sin placering närmast efterbiskopen, och studenterna sina platserframför stadens borgare, allt enligt aka¬demiens privilegier. Universitetets posi¬tion i förhållande till kyrkan försvagadesdock efter 1682, och stadens borgare

utan representation från universitetet in¬rättades.

För att återgå till den första tiden såledde universitetets överhöghet överdomkyrkan till konflikter med stadensbefolkning, vars församlingskyrka dom¬kyrkan sedan reformationen var. Ett pro¬blem var att teologie professorn JosuaSchwartz enligt sin fullmakt skulle pre¬dika på tyska i domkyrkan varannansöndag. Detta inte bara för att flera avprofessorerna var tyskar utan för att manräknade med att tyska studenter skullesöka sig till Lund. Lunds befolkningsökte sig dessa söndagar till andra kyrkori närheten och »truga sig in på någon

25

skaffade sig då bättre platser på studen¬ternas bekostnad. 1698 undertecknadesamtliga studentnationers kuratorer ensupplik, i vilken man krävde sin rätt, attsom »akademiska medborgare» ha »stol-ståndsrätt» framför Lunds borgerskap.En lösning kom 1708, då cn helt ny ord¬ning fastställdes. De yngre studenternafick sina platser på läktarna, där dc sattnationsvis. Den skånska nationen beslöt1719, att de yngsta medlemmarna skulleha sin plats på den norra läktaren, där¬efter på den södra, och först efter tre årsstudier fick man rätt att sitta på stolarna imittgången. Det förekom under 1600-talets slut klagomål på att studenterunder gudstjänsten vandrade omkringuppe i koret och därmed störde guds¬tjänsten. Kanske var det en protest motden dåliga placeringen.

Mellan kyrka och universitet fannsockså ett samband genom att biskopen iLund var universitetets prokansler ändafram till 1946. Vidare var förste teologieprofessorn tillika domprost, ett förhålan¬de som kom att gälla fram till 1941.Andra sådana kopplingar var att student¬nationerna hade särskilda biktfäder, vilkaför den största nationen - den skånska -alltid hämtades bland domkyrans kommi¬nistrar.

ceremonier i domkyrkan åren 1768, 1868och 1968.

I 1666 års konstitutioner regleradesnoga, hur en promotion skulle gå till.Ceremoniclct har i stort sett hållit sigoförändrat genom tiderna och platsenlikaså - domkyrkan. Det kyrkliga sam¬bandet betonades också genom konstitu¬tionernas bestämmelse att akten skulleavslutas med en tacksägclsebön. I äldretid kunde denna ibland bli till en hel pre¬dikan. Denna motsvaras idag av att bis¬kopen avlutar promotionsakten med attläsa Fader Vår på latin.

Promotionerna hölls uppe i koret,ibland kallat »munkekyrkan», fram till1817, då dc flyttade ned i kyrkan. För¬ändringen ansågs kräva ett särskilt till¬stånd. 1 universitetets motivering talademan bl.a. om att akten inte kunde sägasprofanera kyrkan, en synpunkt, somskulle antyda, att man ansett koretmindre heligt än den övriga kyrkan. 1811infördes den för Lund speciella ceremo¬nin med kransflickor. Från början anför¬des de av en litet äldre gosse som skulleföreställa Apollon. Flickorna var till enbörjan nio till antalet och symboliseradede nio muserna. 1820 började man attskjuta salut vid promotionerna. Tidigarehade man använt trumpetskall. 1844 hadeKungl. Wendes artilleriregemente öv¬ningar i trakten och stod för saluten, menannars användes några gamla »nickhakar»dvs. små salutkanoner, som sköttes av envaktmästare. I senare tid har Wendesartilleri återkommit och på senare åräven i uniformer modell ä. 1856 avskaffa¬des, efter cn debatt om promotionernasvara eller icke vara, flera av dc gamlaceremonierna. Till dessa hörde den s.k.magisterfrägan och hopslåendet av böck¬erna. Den senare ceremonin bestod i attdc blivande magistrarna på en gång slog

PromotionernaDomkyrkan har alltid varit universitetetsfrämsta högtidssal, där man samlats tillinstallationer, promotioner och jubileer.1668-1877 valdes rektor för ett är i taget,och det högtidliga rektorsbytet skulleenligt konstitutionerna äga rum i dom¬kyrkan. Ceremonin ägde rum i koret påKarl-dagen den 28 januari, som var uni¬versitetets särskilda festdag. Universite¬tets stora jubileer har även firats genom

26

ÄÉSliIM'

Km

Wmm;K&pHpL

SÄIé||:t- $

W KiiMi||M spæ j

miJE >:}'. Q

k'' ', U,L

LPi rJ

S>1V,\ p

r Kfflf ; .Hf' m. uivj rø PR

Från jubelfesten i Lund 1868. Promotion i domkyrkan. När lagern sättes på huvudet, ges signal med ennäsduk, att kanonsalut skall avges. Ny Illustrerad Tidning 1868.

ihop var sin bok, till tecken på att de nuhade tillgodogjort sig tidigare forskaresarbeten och kunde gå vidare på egenhand. Det betydde dock inte, vilketibland har påståtts, att de nu kunde ansesig fullärda.

Fram till 1877 hölls alltid promotioneni domkyrkan, men därefter användes för¬utom denna även aulan i universitets¬huset och Akademiska Föreningens storasal för promotioner. Promotioner höllsinte varje år och för det mesta fakultets¬vis. Från och med 1937 har man haft enför alla fakulteterna gemensam promo¬tion. På senare år har domkyrkan återblivit den självklara platsen utom när denvarit stängd för renoveringar.

Kända promotioner är naturligtvis pro¬

motionen 1829, då Tegnér lagerkransadeAdam Oehlenschläger och promotionenvid 200-årsjubileet 1868, då prins Oscar,den blivande Oscar II, fick lagern. Hanvar den förste kunglige person som ficken akademisk hederstitel. Vid bäggedessa tillfällen var beslutet att utdelalagerkransarna en ren improvisation, sombeslöts först i kyrkan. Vid universitetets250-årsjubileum 1918 blev kronprinsGustav Adolf hedersdoktor, och han blevdärmed jubeldoktor vid 300-årsjubileet1968.

Domkyrkan som offentlig platsUniversitetet har således under hela sintillvaro använt domkyrkan för sina olika

27

ceremonier. Kyrkan har alltså här fylltytterligare en roll utöver den givna somgudstjänstlokal. Jag skall ge ytterligarenågra exempel på att domkyrkan använtssom en plats för andra verksamheter ände kyrkliga.

Lagmansrätten över Skåne och Blekingevar en överinstans för tvistemål, dit manöverklagade mål från häradsrätterna.Dess arkiv förvarades från 1696 till dom¬stolens upphörande 1850 i domkyrkan.Till en början fanns arkivet i en specielllagmanskista, men efter hand måste detha krävt mera plats, då det vid borttrans¬porten 1850 åtgick 9 par hästar. Ett annatexempel på att domkyrkan ansågs vara ensäker plats för viktiga handlingar är attdet i den Skånska studentnationens stad¬gar av år 1759 foreskrives, att om kuratorskall lämna staden och om det finns merän 60 daler i kassan, så skall nationskistanlämnas till förvar i »kyrkjan eller Inspec¬tors hus». När Sparbanken i Lund upp¬rättades 1828. hyrde man ett utrymme idomkyrkans södra torn för kassakistan.När lånet gjorts upp hos kamreren, fickman bege sig till domkyrkan och hämtapengarna.

Fram till 1904 stod tornväktaren i dom¬kyrkans torn och vakade över staden föratt slå larm, om elden kom lös. Brand-sprutan stod invid huvudingången inne ikyrkan, och där stod även likvagnen. Sta¬dens utrustning för brännvinstillverkningstod en tid även den i domkyrkan.

Domkyrkan användes inte bara avolika institutioner, utan även privatper¬soner hade här en förvaringsplats för sinatillhörighetcr. 1 bouppteckningen efterföre detta klockaren i domkyrkan Jöran

Stysson, ingiven till Lunds rådhusrätt år1684, finns rubriken: «uti kyrkan i ettkor». Härunder uppräknas en hel delägodelar, som klockaren låtit förvara ikyrkan, något han kanske inte var ensamom.

Slutligen en liten vardagsbild från dettidiga 1800-talets Lund förmedlad avCecilia Bååth-Holmberg i boken »Närseklet var ungt». Hon berättar där om ettbesök hos familjen Tegnér och hur fruTegnér inför matlagningen har ett ärendeatt uträtta. »Ett ögonblick därefter sågman henne ute pä gatan; hon styrdekosan bort till domkyrkokryptan, varssvala, mörka nischer hon liksom andraLunda-fruar, som stodo väl med dom-kyrkosysslomannen Menge], fick an¬vända till saftkällare och förvaringsrumför de rökta sommarskinkorna.»

Källor och litteraturRådhusrättens och magistraten i Lund arkiv,

bouppteckningar 1684 LLA.Skånska nationens arkiv, stadgar 1759 LUB,

Alinfelt, P. ti.. Lunds universitets historia, Sthlm1859.

Blomqvist, Ragnar, Lunds historia 1— II. Lund 1951,1978.

Bååth-IIolmberg, Cecilia. Niir seklet var ungt.Uppsala 1917.

Landsarkivet i Lund, Domstolarnas, städernas ochfångvårdsanstalternas arkiv, beståndsöversikt1987.

Lunds Domkyrkas historia 1145-1945, 1-2, Lund1946.

Lunds stifts herdaminne, biskopsbandet. Lund1980.

Olsson, Bror. Doktorspromotioner i Lund, ur För¬eningen Gamla Lunds årsbok 1947.

28

&

MVS teilíríi $ IßM$5/ 5vi fcrf®

j*C|

1 /I l* í

.~J>'•>»>o

Medelridsbvar utanför HelsingborgUnder 1991 utförde Riksantikvarieäm¬betet. UV Syd arkeologiska förundersök¬ningar inom tre bytomter ost-nordost omHelsingborg. Undersökningarna utfördesi samband med nybyggnation och be¬kostades av Helsingborgs kommun.

Vid samtliga undersökningar konsta¬terades det att den äldsta påträffadebebyggelsen etablerades under medel¬tiden.

I Ödåkra och Väla by utfördes ävenslutundersökningar. De äldsta husen ibåda byarna hade haft väggar av stolparsom stått nergrävda i marken. Ytterväg¬garna var takbärande. Dimensionernavarierade från Ödakrahusct som mätte ca12x5 meter till Välahuset som mätte28x5 meter.

Huset i Ödåkra innehöll en stenkläddförrådsgrop med keramik av typ äldrerödgods. Inga äldre fynd framkom vidundersökningen. Den först etableradegårdsbebyggelsen dateras därmed sanno¬likt till 12-1300-talen.

I Väla påträffades endast yngre röd¬gods. Ingen keramik kan dock säkert

knytas till huset. Tre stenfodrade brunnarvar nergrävda i och invid huset. En date¬ring av detta hus till sen- eller möjligenhögmedeltid förefaller rimlig. Båda husenframkom på de historiskt kända gårds-lägena inom bytomterna.

Om den äldsta generationen gärdar pådessa två tomter inte var av den åldersom möjligen kan förväntas, så visar

iSSpS6

ðiH •

Burmans karta (1682) meii omnämnda byar under¬strukna.

29

Riksantikvarieämbetet undersökerUnder våren och sommaren kommer UVSyd att göra flera undersökningar medanledning av vägbyggen.

Väg 12 kommer att ledas förbi Veberödpå samhällets norra sida. Här, vid kors¬ningen med vägen mot Harlösa ligger ettboplatskomplex från slutet av yngre sten¬ålder eller början av äldre bronsålder.

På en klart markerad höjd ligger enstor boplats. Höjden har en gång i tidenvarit den högsta punkten på en udde avfast mark som stuckit ut i ett vidsträcktvåtmarksområde. Flintavslag och enstakaredskap finns i matjorden. En knapptskönjbar ås går söderut från höjden.Även på denna ås påträffas flintor medande omgivande delarna av åkern är fynd-tomma. Under hösten 1991 provunder-söktes den del av åsen som kommer attkorsas av den blivande vägen. Rester aven boplats påträffades; det har troligenvarit en lägerplats som utnyttjats underkortare tid. Slutundersökningen börjarefter påsk.

•r

Utgrävt medeltidshus i Ödåkra. Observera yngreinslag i form av stensyll och stenskodd brunn.Gropen bakom brunnen har tolkats som förråds-grop i huset.

resultaten från Filborna by på en äldrebebyggelse. I sökschakten på en toft ibykärnan framkom lämningar av 1000-talsbebyggelse i form av stolphål ochgropar med fynd av äldre svartgods. Ingetyngre material framkom på toften. Enslutundersökning i Filborna förväntasunder 1992.

Byundersökningarna i Helsingborgs¬området utgör välkomna tillskott till kun¬skapen om den skånska medeltidsbyn.Bebyggelsemönstret i risbygden karakte¬riseras under 1600-talet av relativt småbyar och ensamgårdar. De flesta arkeo¬logiska byundersökningar i Skåne har hit¬tills berört slättbyarna.

.*<gfg3§Ég ~ ..

i 3V/• • •' c '

O ■&

/ 3?r-Bengt SöderbergRiksantikvarieämbetet UV Syd, Lund

/ - -<-/WVbef.Vt „

fiBoplatsen norr om Veberöd ligger på en udde i dengamla våtmarken. Skånska Rekognosceringskartan1812-20.

30

Väg 21 gär idag rakt genom Hässle¬holm från väster till öster. Under vårenpåbörjas första etappen av den nya drag¬ningen norr om staden. Förstasteget i detarkeologiska arbetet har slutförts i ochmed att elva områden har utvalts förprovundersökning.

De flesta av dessa områden är troligalägen för boplatser, framförallt frän olikadelar av stenåldern men även brons- ochjärnåldersboplatser kan förväntas. Straxöster om Almaån går vägen rakt genomett gravröse, troligen från yngre järn¬

åldern, och strax intill röset ligger ettlämpligt boplatsläge.

Väster om Stoby finns ett område medröjningsrösen i väglinjen. Några bitarjärnslagg påträffades i det tunna mat-jordsskiktet på en av de avröjda ytorna. Iden närmaste omgivningen ligger våt¬marker där myrmalm kan ha hämtats.

UV Syd kommer också att arbeta vidbreddningen av väg 23 norr om Stobysamt med fortsättningen av väg E66 mel¬lan Bromölla och Sölvesborg.

Lasse WallinRiksantikvarieämbetet UV Syd, Lund

31

DE SKÅNSKA LANDSKAPENS HISTORISKA OCH ARKEOLOGISKAFÖRENING bildades 1866. Föreningen är en samlingspunkt för en historisktoch arkeologiskt intresserad allmänhet.

Föreningen har utgivit Samlingar till Skånes historia, fornkunskap och be-skrifning (1868-1873), Samlingar utgifna för De skånska landskapens historiskaoch arkeologiska förening (1874-1880), Skånska samlingar (1894-1897) samtHistorisk tidskrift för Skåneland (1901-1921).

1961 började föreningen utge ALE, Historisk tidskrift för Skåneland. Förstaåret utkom ett häfte och 1962-1976 tre häften årligen. Fr.o.m. 1977 utkommerfyra häften årligen. 1990 inträdde landsarkivet i Lund som medutgivarc. Tid¬skriften utges med bidrag från Humanistisk-samhällsvetenskapliga forsknings¬rådet (HSFR).

Brev och manus till redaktionen adresseras till redaktören, arkivarie BengtDanielson, Landsarkivet, Box 2016, 22002 Lund.

Medlem i föreningen erhåller tidskriften kostnadsfritt.Årsavgiften för 1991, 75 kronor, kan insättas på postgirokonto nr 24 68 31-2,De skånska landskapens historiska och arkeologiska förening.

Äldre häften av tidigare utgivna tidskrifter kan beställas hos skattmästaren,arkivarie Göran Larsson, Landsarkivet, Box 2016, 22002 Lund.

EFTERTRYCK, helt eller delvis, medgives endast efter redaktionens särskildatillstånd.

Föreningens styrelse:

Länsantikvaric Carin Bunte, Malmö, ordf., landsarkivarie Anna-Christina Ulfsparre.Lund, v.ordf., arkivarie Elisabeth Reuterswärd, Lund, sekr., arkivarie AndersPersson. S. Sandby, v.sekr., arkivarie Göran Larsson, Lund, skattmästare, samtprofessor Hans Andersson, Lund, professor Nils-Arvid Bringéus, Lund. professorErik Cinthio. Lund, arkivarie Bengl Danielson. Lund, docent Siegrun Femlund,Asmundtorp, högskolelektor Gert Jeppsson, Lund, docent Hjördis Kristenson,Lund, professor Lars Larsson, V. Nöbbclov, docent Nils Lewan, Lund, länsmuseichefMonika Minnhagen-Alvsten, Kristianstad, länsmuseichef Bengt-Arnc Person,Varberg, landsantikvarie Björn Petersen, Halmstad, docent Sten Skansjö, Lund,länsantikvaric Letfh Stenholm, Karlskrona, professor Sven Tägil, Lund Heders¬ledamot: professor Jörgen Weibull, Göteborg.

ISSN 0345-0708