MITT I VÄRLDENS UTKANT

Ä

ERIC PALMÈR

MITT I

VÄRLDENSUTKANT

MITT I VÄRLDENS

UTKANT

ERIC PALMÉR

Ää

MITT I VÄRLDENS UTKANT

ÄNTLIGEN

TEXT OCH BILD: ERIC PALMÉR

GRAFISK FORM: ERIC PALMÉR

2012/05/01

GÖTEBORG

SVERIGE

TRYCK HDK

©

ERIC PALMÉR

TYPER

INLAGA: DIN NEXT LT PRO

FRAMSIDA: SCULPTURA CT

Tråkigt.

11:45

Ja.

Tråkiga timmar.

11:45

Tråkigt är kanske i underkant.

11:45

Outhärdligt tråkigt svidande väntande i mörker då?

11:46

Fint.

Det fanns någon mer. George var inte själv.

11:49

Vi kan skriva så här:

Medvetenhet förvandlas till omedvetenhet till

medvetslöshet.

11:49

Ja, det känns ganska lagom pretentiöst.

George vaknade, delar av synen hade återvänt.

11:49

Han var helt virrig, förvirrad. Han lyssnade

mest, han hörde inte längre någon där.

Kanske?

11:52

Han såg nästan ingenting. Georges ögon var

skadade.

Skriv så här: ögonen var trasiga med svagt

svidande.

11:52

Han var sönder någonstans.

Helt klart trasig, vi ökar obehaget.

Det rann i tinningen, han anade vad det var.

11:53

Blod, det var blod som rann, blod överallt!

Kanske inte riktigt så dramatiskt?

Just blod hade han varit med om tidigare.

11:53

Allt annat var nytt, särskilt rädslan. George var

riktigt riktigt rädd.

Han borde inte vara där. Det luktade kemiskt.

Surrande ljud.

Kanske industrilokal?

11:54

Han stod upp från golvet av cement och

industrilokal karaktär. Fortfarande suddiga och

svidande ögonen, men han såg vad han antog

var en öppning ut.

11:54

George steg ut ur den lokala öppningen. Han

visste att han hade färdats länge, men inte så

här långt. Detta var uppenbarligen en helt annan

sorts plats.

11:58

Jag tänker nog att ett staket slöt sig runt området

så att det känns lite hopplöst.

Det kändes hopplöst, det måste vara helg,

området var helt tomt.

Utan hopp.

11:58

George anade en helt vanliga gata på andra sidan.

Ända alternativet är nog att han klättrar.

Försiktigt tog han sig till staketet och kikade på

den vanliga gatan. Han såg ingen.

12:03

Bilarna stod snett parkerade som om de var

uppställda för ett klassfoto.

Vi kan inte ha massa onödiga beskrivningar, vi

måste ha tempo!

Jaja. Lugn.

George gick fram till staketet och började klättra.

12:03

Måste det vara så torftigt, kan vi inte lite beskrivningar?

Staketet kändes kallt och hårt, vingligt och

osäkert, som ett nätstaket känns. Det var så svårt

att klättra att George fick försöka ett par gånger.

12:11

Det är ingen jävla kärleksroman vi skriver! Det är

en deckare! Snabbt och hårt!

George klättrade snabbt över staketet, rev upp

benet men landade på gatan och tittade runt.

Det var mörkt, han såg inte mycket.

12:12

Vadå mörkt?! Vi skulle ju bestämma tillsammans.

Måste du alltid ta över?! Så här var det förra

gången också. Du bara förstör allt.

Det var dag, sol och trevligt.

Det fattar du väll? Vi skrev ju det förut.

12:21

Men du är så jälva dum! Det skrev vi inte alls! Jag

tog bort det! Förresten ser han knappt någonting,

så det spelar ju ändå inte roll! Det är bättre om

det är mörkt för då blir det mer spännande.

12:25

Svart som natten var vägen George fann sig på.

Det berodde på att det var natt. En riktigt riktigt

mörk natt. En sådan natt man inte vill vara själv

på. Men det var George. Riktigt mörk och själv

var han. Ensam.

12:28

En främling skymtade fram under en av

gatlyktornas dunkla sken. Det var ingen vanlig

främling. George var förvirrad men säker på sin

sak, han behövde trotts allt någon from av hjälp.

Med raska kliv steg han fram. Främlingen var

obehaglig, det var trotts allt natt.

12:28

Nu får du sluta jobba dig! Du bara förstör allt!

Det var dag. George landade i gräset under

staketet. Det var varmt och fuktigt, som efter

ett sommar regn. Han drog försiktigt handen

genom de höga stråna och kände sig trygg.

Gatan var tom och ljus.

12:28

Jag orkar inte lyssna på din skit längre! Fult

skriver du också! Du är säkert ful i verkligheten

också! Drömmer dig bort till någon som inte

finns! Det är ju för fan mörkt ute! I alla fall

här! Varför skall vi skriva om San Francesco

förresten? Skriv om verkligheten!

12:28

Du är så himla elak. Nu skriver jag klart det här

själv. Min George har det i alla fall bra, jag skiter i

hur din har det.

George gick en kort bit på vägen. Där fann

han en vän som körde honom hela vägen hem

till Sverige där han levde lycklig i sin trea i

Masthugget. Och ögonen, de blev också bra.

12:35

Ä

ERIC PALMÈR

MITT I

VÄRLDENSUTKANT