Miljöhänsyn vid dikesrensningar - Ålands VattenNumera finns en rad alternativa maskiner som kan fungera väl i många vattendrag och ofta är mer skonsamma mot miljön i diket.

Miljöhänsyn viddikesrensningar

InnehållMiljöstörningar vid dikesrensningar . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 1

Tänk efter före! . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 2Behöver det rensas?. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 2Hur omfattande behöver rensningen vara? . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 3Vilka maskiner passar bäst? . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 4Hur mycket får jag rensa? . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 4Är årstiden lämplig? . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 4

Vad säger lagen? . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 5Vem får rensa var? Tillstånd, anmälan, samråd eller dispens? . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 5Underhållsplikt . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 5Rensningsmassor. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 6Områden med särskilda restriktioner . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 7

Råd och tips vid rensning . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 9Alternativa rensningsmetoder . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 9Djup och bredd på rensningen . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 11Gräv aldrig i en hård botten . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 12Spara träd och buskar . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 13Var rädd om slänterna . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 14Placera rensningsmassorna varsamt . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 14Förhindra grumling . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 15Kontrollera rensningen under arbetets gång . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 15

Förebygg rensningsbehovet!. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 16Plantering . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 16Bete . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 16Skyddszoner . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 16Avfasning av strandbrinkar . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 16

Text: Johan Krook och David Reuterskiöld, Ekologgruppen, Lennart de Maré, Jordbruksverket, Lena Tranvik,NaturvårdsverketGrafisk form: Rainer Weich, BioserveFoto: Inge Lennmark sid 1, Trygve Fahlstedt sid 3 nederst, Marie Eriksson Länsstyrelsen i Skåne sid 4 längst ned, sid 12 tillvänster, Anna Hagerberg omslagssidan, sid 7, Teresa Kalisky, Hedemora kommun sid 8, Nils Mattson, Ovansundets entrepr,sid 10 nederst, Utetjänst Bjuv sid 10 överst till vänster, Olle Nordell, sid 16, övriga foton EkologgruppenIllustrationer: Peter Elfman sid 4, Anna Hagerberg sid 9, Cecilia Torle sid 1, 2, 3.Delar av innehållet samt flera bilder och illustrationer är hämtade ur Åmansboken, utgiven av Saxån-Braånsvattenvårdskommitté 2004.

Produktion: 2004

Du kan beställa denna broschyr hos Distributionstjänst på tel 08-55094980. Du kan också hitta den på internet på LRF:shemsida. Gå till ”Vi arbetar med” och därefter ”Vatten”.Boschyren kan också hämtas hem från naturvårdsverkets hemsida under www.naturvardsverket.se/bokhandel.

Miljöstörningar vid dikesrensningarDikesrensningar är i många vattendrag en återkommande störning, som kan or-saka stora skador på vattenmiljön samt växt- och djurlivet om de inte utförsskonsamt. Ovarsam rensning kan bl a innebära:

• att vattnet grumlas extremt, framförallt vid själva ingreppet men även efter-åt p g a erosion i de blottade slänterna. En ökad grumlighet påverkar djur-och växtlivet i vattendraget negativt.

• att hårdbottnar, som är viktiga för bl a bottenfauna och fisk, grävs bort.

• att ström- och bottenförhållanden blir mer homogena och den naturliga va-riationen av livsmiljöer i diket – där djuphålor och grundområden, sten-och sandbotten samt lugnvatten och strömpartier förekommer om vartan-nat – försvinner. Därmed försvinner också det djur- och växtliv som är knu-tet till dessa miljöer.

• att skyddsvärda djur och växter grävs upp och följer med rensningsmassor-na upp på land.

• att vattennivån sänks om diket fördjupas, vidgas eller om klackar jämnas ut.Om t ex bottenbredden vidgas vid en rensning kan vattendjupet vid lågvat-ten bli så litet att fisk eller andra vattenlevande djur inte klarar sig.

• att skuggande träd och buskar i strandkanten ofta avverkas.

1

Öringen hotas av ovarsamma dikes-rensningar. Deras lek- och uppväxt-miljö, som utgörs av grus och stenbot-ten, blir förstörda av en ökad grum-ling av vattnet eller så grävs de heltenkelt upp.

Tänk efter före!Innan du rensar ett dike, eller anlitar någon för att göra det, bör du ägna en stundåt att noga tänka igenom förutsättningarna för och behovet av rensningen. På såvis kan olika konflikter och negativa effekter på vattenmiljön minimeras. Dess-utom kan ibland onödiga kostnader undvikas. Frågor man bör ställa sig är bl a:

Behöver det rensas?Många vattendrag behöver rensas ibland för att markavvattningen ska fungera.Syftet med markavvattning av jordbruksmark är att grödorna behöver en god ba-lans av syre och vatten i markprofilen för att kunna utvecklas.

Den som tagit upp/grävt ett dike är enligt lagen också skyldig att underhålla detså att allmänna eller enskilda intressen inte skadas. För diken som omfattas avett s k dikningsföretag ligger underhållsansvaret på detta. I dikningsföretagetshandlingar regleras också vilken sträckning och bottensektion som vattendragetska ha.

Många gånger rensas dock diken rutinmässigt med några års mellanrum, oavsettom det finns ett faktiskt behov eller ej. Ofta kan det räcka att någon tycker diketser ovårdat ut. Det finns heller inget självändamål i att okritiskt upprätthålla di-kesregleringar som är uppemot 100 år gamla. Andemeningen med dikningsför-rättningen har oftast varit att jordbruksdriften i avvattningsområdet skall funge-ra väl. Om bara detta krav är uppfyllt, finns ingen anledning att rensa.

2

Ett vattendrag med bra fall behöver i allmänhet inte rensas.

Utgångspunkten för den somansvarar för underhållet av ettdike bör i första hand vara attrensning undviks, såvida det intefinns ett uppenbart behov. Närrensning kommer på tal bör mandärför fråga sig följande:

• Är det risk att byggnader, vä-gar, broar eller liknande ska-das av översvämningar?

• Är vattenståndet inför ellerunder odlingssäsongen såhögt att jordbruket försvåraseller skördeutfallet blir lidan-de?

• Orsakar dikets vattennivåerproblem med dämning, d v sförsvårad avrinning, i avlopps-system från t ex enskilda fas-tigheter?

Om svaret på dessa frågor är nej,finns normalt ingen anledning attrensa, oavsett vilka bottennivåersom anges i en eventuell dik-ningsförrättning. Så länge alladelägare i ett dikningsföretag äröverens om att det inte finns nå-got faktiskt rensningsbehov, be-höver ingen rensning utföras.

Hur omfattande behöver rensningen vara?Det är långt ifrån självklart att hela sträckan behöver rensas. Börja därför med attta reda på om dämningen orsakas av något särskilt.

Många gånger kan det vara enstaka sedimentbankar eller vegetationsbeståndsom orsakar problemen. Ofta räcker det då att rensningen görs i form av punkt-insatser mot de dämmande föremålen för att avrinningen ska fungera tillfreds-ställande igen.

3

Många diken kan behöva rensas ibland för att undvika översvämningar eller dräne-ringsproblem på jordbruksmark.

Rensa inte hela åsträckan rutinmäs-sigt så fort vattennivån stiger, utanbörja med att ta reda på om däm-ningen orsakas av något särskilt. Detkan vara frågan om enstaka sedi-mentbankar eller ett omkullfallet trädsom orsakar problemen.

Material som transporterats med vattnet har ansamlats och bildat ett ordentligt hinderi vattendraget med en kraftig dämning som följd. Vid en rensning skall arbetet i förstahand inriktas på att ta bort sådana hinder.

Vilka maskiner passar bäst?Konventionella rensningar med grävskopa kan många gånger orsaka stora ska-dor på vattendragens bottnar. Numera finns en rad alternativa maskiner somkan fungera väl i många vattendrag och ofta är mer skonsamma mot miljön idiket. Bland annat finns flera maskiner som endast tar bort vegetationen ochlåter bottenmaterialet vara kvar (se sid. 10).

Hur mycket får jag rensa?Alla rensningar som genomförs, syftar till att upprätthålla vattendragets djupoch läge. Om diket omfattas av ett dikningsföretag är det olagligt att rensa djupa-re eller bredare än de nivåer och profilmått som fastställts i förrättningshand-lingar eller tillståndsbeslut. Det har hänt att dikningsföretag som rensat till över-djup, efter domstolsbeslut tvingats återställa bottennivån till dess ”rätta” läge(mer info om detta finns på sidan 11). För alla andra diken gäller att rensningeninte får ske djupare än att endast slam och/eller vegetation tas bort, d v s aldrighårdbotten (= sten, grus eller sand).

Är årstiden lämplig?Tidpunkten har stor betydelse både för rensningsresultatet och miljön i och in-till vattendraget. Av praktiska skäl och för att få så liten grumling som möjligtbör rensningen alltid utföras under lågvattenperioder. Den bästa tiden från mil-jösynpunkt är normalt juli – augusti eller december – februari. Under april –juni är det olämpligt att rensa, eftersom många fåglar då häckar intill vattendra-gen. Under denna period kan också lekande groddjur förekomma i vattendraget.För laxfisk är det dessutom olämpligt med rensningar under september – decem-ber, då vandringen upp i vattendragen sker, samt under kläcknings- och yngelfa-sen i mars – april. Rensningar som kan påverka lekbottnar för öring och lax börhelst utföras under juli-augusti.

4

Kungsfiskaren är en av de mer exklu-siva fågelarterna som hotas av dikes-rensningar vid ”fel” tidpunkt.

Dikesrensningar med grävmaskin bör övervakas så att rensningen inte sker till över-djup eller att hårdbottnar med sten och grus grävs upp. Finns hotade musselarter i vat-tensystemet bör uppgrävda rensningsmassor kontrolleras och eventuella musslor läggastillbaka i vattnet.

Musslor är en utsatt djurgrupp viddikesrensningar.

Vad säger lagen?

Vem får rensa var? Tillstånd, anmälan, samråd el-ler dispens?Den som är beroende av att vattenförhållandena består får rensa för att bibehållavattnets djup eller läge (2 kap 5 § Lagen om särskilda bestämmelser för vatten-verksamhet). Bestämmelsen är inriktad på rensning i icke tillståndsgivna före-tag, t ex i naturliga vattendrag och i enskilda diken, som inte har tillståndsprö-vats (= som inte ingår i ett dikningsföretag). Rensning kräver i regel inte tillstånd,men om fisket kan skadas ska anmälan göras till länsstyrelsen innan den ägerrum. Med "fisket" avses förutom fisk även musslor och kräftor (se rutan sid 7).Anmälan för samråd kan bli aktuell om rensningen väsentligt skadar naturmi-ljön (12 kap 6§ MB = miljöbalken). Om rensningen berör någon annans fastig-het, ska ägaren underrättas i förväg (11 kap15 § MB).

Tillstånd kan krävas, om rensningssträckorna befinner sig inom Natura2000-område och rensningen på ett betydande sätt påverkar den miljö somskyddet avser (7 kap 28a § MB). Om rensningssträckorna omfattas av biotop-skydd, kan dispens från skyddet krävas (7 kap 11§ MB). Slutligen kan ett naturre-servats skötselföreskrifter innehålla bestämmelser som påverkar förutsättningar-na för rensning.

En dikningssamfällighets (= dikningsföretag) rätt att rensa, bygger på ett laga-kraftvunnet tillståndsbeslut eller dom vilket innebär att nya bestämmelser inteutan vidare kan undanröja rätten att rensa. Däremot gäller även för tillståndsgiv-na dikningsföretag eventuella dispenskrav i biotopskyddet, tillståndskrav inomNatura 2000-områden, liksom anmälan om fisket kan skadas eller vid väsentligändring av naturmiljön.

Alla de ovan nämnda frågorna hanteras i kontakt med länsstyrelsen. Mer om till-stånd och dispenser m m som rör dikesrensningar behandlas i kapitlet "Områ-den med särskilda restriktioner".

UnderhållspliktFör ett naturligt vattendrag finns ingen underhållsplikt. Det rensas av den ellerde som har behov av att vattenförhållandena består. Ett grävt dike däremot, ävenom det tagits upp utan tillstånd, är en vattenanläggning, som ska underhållas såatt det inte uppkommer skada på allmänna eller enskilda intressen genom änd-ringar i vattenförhållandena (11 kap 17 § MB). Bestämmelsen syftar närmast påansvaret gentemot tredje man. Den som har tagit upp diket är ansvarig, även omdet går över annans fastighet. 28 kap 11 § MB ger den grundläggande rätten attnyttja annans mark för arbeten eller åtgärder för underhållet. För ett laga-kraftvunnet markavvattningsföretag (= dikningsföretag) är underhållet i regelreglerat i tillståndsbeslutet och ska vid behov utföras till angivna dimensioner.Därigenom uppfylls också förpliktelserna gentemot tredje man. Rensningen skaaldrig ske djupare eller på annat sätt överträda tillståndets dimensioner. I annatfall krävs det tillstånd.

5

Några inledande rådAll rensning måste ske med för-siktighet och reglerna i 2 kapMB, om hänsyn till människorsmiljö och hälsa, gäller för alla.

Anlita sakkunnig! Det kan gällarensningsbehov, upphandlingoch utförande, kostnadsdelaktig-het och andra frågor där lagtolk-ningen eller den formella hante-ringen kan ha avgörande betydel-se. (se "Vill du veta mer" påpärmens insida)

Kontakta länsstyrelsen inför enförestående rensning! Länsstyrel-sen kan ge råd om aktsamhetsåt-gärder och i vilken utsträckningdet kan bli fråga om formell an-mälan, dispenser eller tillstånd.

Kontakt bör också tas med den lo-kala fiskevårdsföreningen ochkommunekologen, eller annannaturvårdsansvarig tjänsteman påkommunen. Genom dessa kon-takter kan man få värdefulla råd,om hur miljöpåverkan kan mins-kas.

Rensningsmassor.Om frågorna om rensningsmassornas behandling och ersättningar för skadorinte är reglerade i markavvattningsföretagets tillståndsbeslut, gäller som för rens-ning i oreglerade vattendragssträckor bestämmelserna i 2 kap 6 § LVV. Det inne-bär att massorna får läggas på närmaste strand, om det inte medför avsevärdaolägenheter från allmän eller enskild synpunkt. Om det gör det, får massornaköras bort till lämpligt ställe i närheten. Markägaren ska alltid underrättas innanrensningsmassorna läggs upp. Om massorna kan ha miljöfarlig sammansätt-ning kan uppläggningen kräva samråd enligt 12 kap 6 § MB eller till och medtillstånd enligt 9 kap MB.

6

Nyrensad sträcka av Höje å i Lunds kommun där rensningsmassorna har jämnats utordentligt.

Rensningsmassor från en dikesrens-ning.

Områden med särskilda restriktioner?

NaturreservatNaturreservat är områden som avsatts för att bevara värdefulla naturmiljöer ellerskyddsvärda arter (7 kap 4-8§§ MB).

Naturreservaten skall vara utformade efter de skyddsbehov som finns i ett områ-de och i föreskrifterna anges vad som inte är tillåtet. Inom naturreservatet råderinskränkningar i markanvändningen efter vad som är reglerat i föreskrifternasom länsstyrelsen eller kommunen beslutat. Ett dikningsföretags verksamhetenligt fastställd dom kan dock inte förhindras eller förbjudas i ett naturreservatsåvida det inte är överenskommet. Reservatsföreskrifterna kan inte heller inne-bära starkare krav på verksamhetsutövaren än vad som anges i tillståndet. Däre-mot krävs, liksom i alla andra sammanhang, alltid hänsyn till naturmiljön enligtMiljöbalkens allmänna hänsynsregler. Naturvårdsmyndigheten kan också avtalamed verksamhetsutövaren att utföra verksamheten på visst sätt genom natur-vårdsavtal eller skötselavtal.

BiotopskyddBiotopskydd omfattar mindre mark- eller vattenområden som utgör livsmiljöför hotade djur- eller växtarter (7 kap 11 § MB). Det kan också omfatta naturty-per som blivit alltmer sällsynta eller fragmenterade och har stor betydelse förbiologisk mångfald och därmed är särskilt skyddsvärda. Biotopskyddet innebärett generellt skydd för vissa angivna naturtyper. Därutöver kan länsstyrelsen för-klara andra angivna naturtyper belägna i odlingslandskapet som biotopskydd-sområden.

Vattenmiljöer i odlingslandskapet som kan omfattas av dikningsföretag eller bliföremål för rensning och som samtidigt omfattas av biotopskydd är “Småvattenoch våtmarker i jordbruksmark”. Med sådana menas ”…jordbruksmark somständigt eller under en stor del av året håller ytvatten eller en fuktig markyta så-som bl a kärr, gölar, vätar, översilningsmarker, kallkällor, märgelgravar, öppnadiken och dammar”. Biotopskydd kan dessutom gälla för områden som länssty-relsen pekat ut som “Naturliga bäckfåror”. Inom biotopskyddade områden ärdet förbjudet att vidta åtgärder eller bedriva verksamheter som kan skada natur-miljön. Biotopskyddet innebär dock inte förbud mot normal underhållsrens-ning av öppna diken, förutsatt att denna inte kan skada biotopen, i så fall kandispens från skyddet krävas. En anmälan för samråd hos länsstyrelsen bör där-med göras innan eventuella rensningar genomförs inom ett biotopskyddat om-råde.

ArtskyddVissa hotade eller sällsynta växt- och djurarter är fridlysta enligt 1 a – c §§ art-skyddsförordningen. I en bilaga till förordningen anges vilka arter som är skyd-dade enligt dessa bestämmelser. Tjockskalig målarmussla och vissa groddjur ärexempel på arter som kan påverkas negativt vid en rensning av ett vattendrag ochsom är angivna i artskyddsförordningens bilaga. Fridlysningen innebär bl.a. attdet är förbjudet att avsiktligt döda, fånga eller störa djuren samt att skada ellerförstöra djurens fortplantningsområden eller viloplatser. Dispens från fridlys-ningsbestämmelserna kan i det enskilda fallet beslutas av länsstyrelsen.Dispensbeslutet kan förenas med villkor.

7

Anmälan om fisket kanskadasDikesrensningar är anmälnings-pliktiga om fisket riskerar att ska-das. Till fiskeintressena räknasförutom fisk även musslor ochkräftor. Det innebär att alla rens-ningar i diken som kan hysa fisk,musslor eller kräftor är anmäl-ningspliktiga. Då det ofta är svårtatt säkert konstatera att dessadjurgrupper saknas, kan en anmä-lan därför ses som en försäkranför att undvika skada och otillåtenhandling.

Det är viktigt att ta reda på om vat-tendraget berörs av någon form avområdesskydd innan rensningen på-börjas.

StrandskyddLängs en del vattendrag finns ett strandskydd som omfattar land- och vattenom-rådet intill 100 meter från strandlinjen vid normalt medelvattenstånd (strand-skyddsområde 7 kap 13-18 §§ MB).

Syftet med strandskyddet är att hålla stränderna öppna för allmänheten och attbevara det rika djur- och växtlivet i strandområdena.

Inom strandskyddsområde är det förbjudet att bygga eller uppföra anläggningaroch att genomföra andra åtgärder som hindrar eller avhåller allmänheten frånatt beträda ett område eller som väsentligt försämrar livsvillkoren för djur ochväxter.

Rensning av vattendrag och placering av rensningsmassor på stränderna är åtgär-der som kan utgöra hot mot djur- och växtlivet och även försvåra för allmänhe-ten att beträda strandområdet. Undantag för strandskydd gäller dock för åtgär-der inom jord- och skogsbruk, varför rensning inom jordbruket inte prövas en-ligt strandskyddsbestämmelser.

Natura 2000Natura 2000 är ett nätverk av naturtyper och livsmiljöer för arter somEU-länderna kommit överens om att skydda. Länsstyrelserna har föreslagit vilkaområden i Sverige som skall ingå i nätverket. I odlingslandskapet är det framför-allt inom de två naturtyperna "Naturligt eutrofa sjöar med nate- eller dybladsve-getation" eller "Vattendrag med flytbladsvegetation eller akvatiska mossor" somkonflikter med rensningsbehovet kan uppstå. Konflikter kan även uppstå i om-råden utpekade för bevarande av någon sötvattenslevande art, t ex flodpärl-mussla eller tjockskalig målarmussla.

Det är förbjudet att utan tillstånd genomföra åtgärder som på ett betydande sättkan påverka miljön inom ett Natura 2000 område (7 kap 28 § MB). Tillstånds-kravet gäller brett och i Naturvårdsverkets handbok nämns att just rensningar föratt bibehålla ett vattendrags djup eller läge kan vara en sådan verksamhet somkräver tillstånd.

Nytt naturtillståndOm ett tillstånd t ex för markavvattning inte har utnyttjats, eller verksamheteninte har underhållits, kan tillståndet upphöra att gälla. Där dikena inte har ren-sats på lång tid, kan ett s k "nytt naturtillstånd" inträda. Enligt Naturvårdsverketsallmänna råd anses ett nytt naturtillstånd har inträtt när flora och fauna eller na-turmiljön i övrigt under tiden efter den senaste dikningen har förändrats och attdetta naturtillstånd genom en upprepad dikning eller rensning skulle försvinna.Verksamhetsutövaren kan då behöva nytt tillstånd för markavvattning för attkunna underhålla dikena. Det är svårt att generellt säga hur lång tid som får haförflutit sedan senaste rensningen utan att ett nytt tillstånd behöver inhämtas.Om reglerade vattendrag (dikningsföretag) kan omfattas av nytt naturtillstånd äroklart.

8

Om ett dike får sköta sig själv, utanrensningar, hittar vattnet förr eller se-nare sin egen väg. Där terrängen ärflack och diket inte alltför djupt kom-mer vattendraget sakta att återfå ettmer slingrande lopp och ett nytt na-turtillstånd inträder.

Råd och tips vid rensning

Alternativa rensningsmetoderOfta är det positivt för miljön i vattendraget om rensningen kan utföras på annatsätt än med vanlig grävskopa. Med en grävskopa kan det vara svårt att avgöra vargränsen mellan lösa avlagringar och fast botten går. Risken är därför stor att detrensas till överdjup och att värdefulla sten-, grus- och sandbottnar grävs upp.Många gånger behövs heller ingen rensning av bottenmaterialet, utan det räckeratt hålla efter vegetationen i diket för att upprätthålla en tillräcklig flödeskapaci-tet. För vattenmiljön i diket är det oftast bättre att slå eller klippa av vegetationenistället för att gräva bort den.

KlippningEn enskild klippning håller inte tillbaka vegetationen lika länge som traditionellrensning, utan metoden bygger på att klippningen upprepas vid ett antal tillfäl-len. Genom att klippa 1- 2 gånger om året under ett par års tid, kan man emeller-tid helt slå ut ett vegetationsbestånd. Har man väl lyckats med detta, tar det se-dan ganska lång tid innan nya vassar etablerar sig. Hur många klippningar somkrävs för att slå ut ett bestånd, varierar från art till art.

Tidpunkten för avslagningen och på vilken höjd den sker, har stor betydelse förresultatet. En bra tid för vasslåtter är försommaren, då vassen använt den upplag-rade näringen i rötterna till att skjuta nya skott. Under försommaren är å andrasidan konflikten med fågellivet störst, varför denna tidpunkt många gånger ärolämplig. Vasslåtter kan då istället utföras vid blomningstiden i juli – augusti, dåden maximala mängden näring finns i skottdelarna och häckningsperioden förde flesta fåglar är över. Slåttern påskyndar uppslag av vassens rotskott, men omden sker i rätt tid kan beståndstätheten reduceras med ca 50 %.

Vid all klippning bör man också, om möjligt, slå av vegetationen under vatten-ytan. Detta hindrar att syrgas tillförs rotsystemet via uppstickande blad och strånoch försvårar därmed återväxten. Efter utförd klippning är det viktigt att den av-klippta vegetationen samlas upp och avlägsnas från vattnet. Annars finns riskenatt växterna fastnar och bromsar upp flödet längre nedströms. En del växter kanockså slå rot och ta sig på nytt om de får ligga kvar i vattnet. Insamling av klipp-resterna kan ske genom att länsar läggs ut längre nedströms, där vegetationensamlas in för att sedan lyftas upp på land med maskin.

9

Förr höggs de flesta dikeskanter medlie. Ett arbete som ibland utfördes aven särskild åman eller årensare. Dettaär sannolikt det mest miljövänliga sät-tet att hålla efter vegetationen i diket.I många fall är dock lieslåtter alltförarbetskrävande. Man kan då iställetanvända olika klippande maskiner,t ex en klippskopa eller en pontonbu-ren slåtterbalk (se sidan 10).

En del vattendrag växer igen med bl avass och säv och då är det lämpligt atti första hand klippa av vegetationen.

Klippskopa

Klippskopan består av en gallerskopa med slåtterbalk. Gallret fångar upp denklippta vegetationen som därmed enkelt kan läggas upp på land. Klippskopanmonteras på en ordinär grävmaskin istället för en vanlig skopa och kan använ-das för klippning av vegetation i dikesslänter och under vatten i diken.

Släntklippare med traktormonterat klippaggregat på arm

En ordinär släntklippare med klippaggregat på en arm kan vara ett alternativ tillatt klippa vegetation i diken. Speciella klipphuvuden finns för klippning undervatten.

Flytande maskiner med klippaggregat

Det finns idag flera maskiner med klippaggregat som flyter och kan arbeta i själ-va dikesfåran. Ett par exempel anges nedan.

Seatrax är en drygt 2 m bred flytande maskin med gängade, roterande pontonersom både bär maskinen och driver den framåt. En slåtterbalk kan monteras ifronten. Seatrax utnyttjas bl a för vegetationsklippning i dammar och större vat-tendrag.

Truxor är en cirka 2 meter bred, banddriven, pontonburen maskin som kan kö-ras både i vatten och på land. Med en slåtterbalk monterad i fronten är den ett ut-märkt redskap för klippning av t ex vass i större vattendrag, kanaler och sjöar.

RotkultiveringEn annan metod att hålla efter vegetation, som kan fungera i vissa vattendrag, äratt bearbeta rotsystemen med en rotkultivator. Efter kultiveringen samlas deuppflytande rotdelarna in och läggs upp på land. Metoden har, såvitt känt, intetillämpats i svenska vattendrag. I sjöar, t e x Hornborgasjön, har däremot en lik-nande metod använts framgångsrikt, vid vassbekämpning. I bl a Italien rensaskanaler fria från vattenvegetation på detta sätt, med hjälp av särskilt konstruera-de båtar. Fördelen med metoden, jämfört med konventionell rensning, är attsten och grus inte grävs upp och att bottnen inte fördjupas. Rotkultivering kandock ge en kraftig grumling av vattnet, vilket bör beaktas om man överväger attanvända denna metod.

10

Seatrax.

Truxor.

Båt med frontmonterad rotkultivatorför vegetationsbekämpning i sjöar ochvattendrag.

Klippskopa.

Djup och bredd på rensningenOm rensningen ska omfatta grävning i bottensedimenten eller dikeskanterna,och diket ingår i ett dikningsföretag, måste man alltid ta reda på vilka botten-nivåer och profilmått som fastställts i dikningsföretagets handlingar. Detta ärviktigt, eftersom det är olagligt att rensa djupare, eller vidga fåran mer, än vadsom anges i handlingarna. Oavsett vem som utför jobbet är det dikningsföreta-gets ansvar att så inte sker.

Dikningsföretaget ska därför noga informera den som utför rensningen om vilkamått och nivåer som gäller. För att underlätta rensningsarbete och besiktningaroch nå bästa möjliga resultat, bör man på lämpliga ställen utmed vattendraget iförväg ange referenshöjder och de bottennivåer som skall hållas.

För att kunna relatera nivåerna i förrättningshandlingarna till dagens faktiskabottennivåer, behövs tillgång till någon av de fixpunkter som framgår av dik-ningskartorna. Detta kan ibland vara svårt, men ofta går åtminstone någon fix-punkt eller annan referenspunkt att hitta, t ex en vattengång i en kulvertmynningeller brunn.

Det är också viktigt att ta reda på om det finns kulvertar eller liknande i vatten-draget som begränsar vattnets framkomlighet, så att rensningsinsatsen inte över-drivs i onödan. Det är t ex meningslöst att bredda eller fördjupa fåran så att vat-tendraget får en betydligt större kapacitet än en vägtrumma strax nedströms.

11

I praktiken är det vanligt att diken ge-nom återkommande rensningar blivitbåde djupare och bredare än vad somfastställts i dikningsföretagets hand-lingar, vilket är olagligt. I figurenovan visas den ursprungliga fåran,dikningsföretagets fastställda sektion,samt hur olaglig rensning till överdjupkan se ut. Sådan olaglig rensning in-nebär en ytterligare sänkning av vat-tennivån med negativa följder för liveti och kring vattendraget.

Utdrag från en ritning tillhörandehandlingarna för ett dikningsföretag.I handlingarna brukar bl a ingå enplankarta och ritningar av vattendra-gets längd- och tvärsektioner. Plankar-tan visar vattendragets läge på densträcka som omfattas av dikningsföre-taget, båtnadsområdet (det områdesom gagnas av dikesregleringen),höjdnivåer och sektionsmarkeringar.Av längd- och tvärsektionerna fram-går det djup, samt den bottenlutning,bottenbredd och släntlutning som di-ket skall hålla.

Gräv aldrig i en hård bottenNär man rensar i bottensedimenten är det mycket viktigt att inte gräva upp gröv-re material som sand, grus och sten. Om detta görs har man sannolikt grävt dju-pare än den fastställda sektionen. Det är också mycket negativt för faunan i vat-tendraget, bl a många fiskar, som öring, grönling och sandkrypare. Öringen ärtill exempel helt beroende av sten- och grusbottnar för sin fortplantning.

Rensningen bör därför alltid begränsas till att vegetation eller sedimentbankar avfinkornigare jordarter tas upp. Även om det är svårt brukar erfarna maskinisterganska väl kunna avgöra när skopan kommer ner till hårdare, grövre bottenma-terial och kan undvika att ta upp detta om de bara fått ordentliga instruktioner.

12

Denna typ av botten har stora naturvärden, bl a som lekbotten för fisk, och får integrävas upp eller förstöras vid en rensning.

Exempel på en mycket ovarsam rens-ning, där sten och grusmaterial grävtsupp vilket inneburit ett kraftigt nega-tivt ingrepp i åns bottenmiljö.

Stora stenar skapar variation i vattendra-get till fromma för fisk och bottenfaunaoch bör om möjligt sparas vid rensning.En utbredd missuppfattning är att ensta-ka trädstammar, stenar med mera däm-mer mycket långt uppströms i vattendra-gen. I själva verket avgörs ett föremålsdämningseffekt av vattendragets botten-lutning (d v s fallet). Ju större fall, destokortare sträcka påverkas och vice versa.Ibland har alltså dämningen mycket be-gränsad utbredning uppströms, vilketkanske gör att hindren inte behöver tasbort. För den som utför rensningar är detdärför viktigt att känna till vattendragetsfall. I dikningsföretag framgår fallet avlängdsektionen. Annars kan det kontrol-leras i fält genom att bottennivån på enviss sträcka mäts in.

Spara träd och buskarTräd och buskar som skuggar vattendraget är positivt för faunan. Skuggningenmotverkar också igenväxningen effektivt vilket gör att rensningsbehovet mins-kar. Dessutom binder rötterna strandkanten så att erosionen minskar. Vid rens-ningar bör därför buskar och träd utmed vattendraget sparas i möjligaste mån,framförallt på syd- och västsidan där de ger den bästa skuggningen.

Speciellt viktigt är det att spara äldre träd, eftersom dessa ofta hyser en rik svamp-och lavflora och utgör en viktig livsmiljö för många insekter. Av samma skäl ärdet viktigt att låta död ved ligga kvar. Låt gärna också utstickande grenar och om-kullvälta träd som ligger över vattendraget, utan att orsaka flödeshinder, varakvar. De ökar variationen och är viktiga för såväl fisk som många fåglar som hål-ler till vid ån. Kungsfiskaren behöver till exempel grenar som sticker ut över vat-tenytan, där den kan sitta och spana efter fisk, som den sedan fångar med snabbastörtdyk.

Ett undantag är dock där vattendragen flyter fram över öppna, hävdade åmader. Isådana områden blir träd perfekta utsiktsplatser för kråkor och andra äggplun-drare och försämrar därmed markernas värde som häckningsplats för vadare ochandra våtmarksfåglar. På sådana platser bör man istället eftersträva helt trädfriaåstränder.

13

Vegetationstillväxten i vattendragetminskar när beskuggningen ökar. Enskuggande träd- och buskridå längsvattendraget minskar på så vis rens-ningsbehovet. Staplarna anger växt-produktionen i g/m2.

Låt gärna utstickande grenar och om-kullvälta träd som ligger över vatten-draget vara kvar om de inte orsakarflödeshinder.

Var rädd om slänternaLåt inte slänterna bli för branta i samband med en rensning. Branta slänter ledertill erosion och ras som grumlar vattnet och slammar igen bottnarna, vilket ärnegativt för vattenmiljön och ökar det framtida rensningsbehovet. Det kan där-för löna sig att istället slänta av branta dikeskanter så att de blir flackare (se styck-et ”förebygg rensningsbehovet”). Slänter med en redan etablerad grässvål börinte röras vid rensningen.

Placera rensningsmassorna varsamtVid placeringen av rensningsmassorna är det också viktigt att tänka på miljön.Särskilt observant bör man vara när rensningsmassor måste placeras intill vat-tendrag som regelbundet översvämmas. Inom sådana områden kan upplagdamassor intill vattendragen fungera som invallning. Detta leder till att markområ-dets funktion som vattenmagasin vid högflöden försvinner eller minskar, vilketökar risken för översvämningar i vattendraget. Rensningsmassorna bör därförläggas upp ovanför den högsta högvattenlinjen.

För att inte verka störande på landskapsbilden skall rensningsmassorna jämnasut så mycket som möjligt. Man bör givetvis heller inte lägga massor på mark medvärdefull flora och fauna. För att förhindra att rensningsmassorna sköljs ned ivattendraget vid häftiga regn är det också viktigt att massorna inte placeras förnära dikeskanten eller på mark intill diket som sluttar mot vattendraget.

14

Vid en rensning är det viktigt att kan-terna inte görs för branta eftersom detkan leda till ras och ökad erosion idiket.

Rensningsmassorna skall placeras enbit från vattendraget och gärna läggasut på åkermarken där de sen kanjämnas ut.

Förhindra grumlingGrumlingen av vattnet nedströms den sträcka som ska rensas kan minskas ge-nom att en tillfällig sedimentfälla grävs i anslutning till vattendraget. En sådankan göras som en fördjupning av vattendraget, eventuellt i kombination med entillfällig tröskel. Genom att vattenhastigheten avtar kommer grövre partiklar dåatt sjunka till botten (sedimentera) och grumlingen nedströms minskar. Det ärnaturligtvis viktigt att återställa vattendragets profil efter det att rensningen ärslutförd.

Kontrollera rensningen under arbetets gångDen som ansvarar för dikesunderhållet bör fortlöpande kontrollera rensningenunder arbetets gång. I diken som omfattas av dikningsföretag och rensas medgrävskopa, är det t ex mycket viktigt att förvissa sig om att angivna bottennivåeroch dikesprofiler följs. Bottennivåerna bör därför kontrolleras med avvägnings-instrument både under och efter arbetets utförande. Vid all rensning är det ocksåviktigt att bevaka att arbetet sker på ett för miljön acceptabelt sätt, t ex att ingahårdbottnar med sten eller grus grävs upp.

15

Rensningens djup bör kontrollerasmed avvägningsinstrument.

Rensningar i naturligt slingrande åarbör undvikas så långt detta är möjligt.

Förebygg rensningsbehovet!Det bästa, både för miljön och underhållsansvariga, är om man kan vidta före-byggande åtgärder, så att rensningsbehovet minskar eller helt uteblir.

PlanteringEn sådan åtgärd är att plantera träd och buskar som skuggar vattendraget ochdärmed minskar igenväxningen (se figur på sida 13). Exempel på lämpliga trädoch buskar är al, ask, gråvide, lind, fågelbär och hassel.

BeteEtt effektivt sätt att motverka igenväxning av vattendragen kan vara att hålla å-stränderna öppna för betesdjur. På så vis hindras vass och annan övervattensve-getation att bredda ut sig från strandkanten och ut i åfåran.

SkyddszonerEn viktig förebyggande åtgärd utmed diket är att ha en skyddszon som är perma-nent bevuxen med gräs och örter. På så vis stabiliseras kanten, vilket minskar ris-ken för ras och skred i vattendraget. Skyddszonen minskar även tillförseln avjordpartiklar till vattendraget genom ytvattenavrinning.

Avfasning av strandbrinkarAlltför branta dikeskanter leder till erosion och ras som är negativt för miljönoch ökar det framtida rensningsbehovet. Det kan därför vara en lönsam affär attfasa av kanterna så att släntlutningen blir minst 1:2. Då underlättas också etable-ringen av gräs och örter, vars rötter stabiliserar dikeskanten och ytterligare mins-kar erosionen.

16

Avfasning av strandbrinkarna mins-kar erosionen och underlättar för ve-getationen att etablera sig.

Skyddszon längs ett dike med svagt sluttande slänt.

Nötkreatur är det bäst lämpadedjurslaget för bete i strandkanten.

Vill du veta mer?

Länsstyrelsen kan ge ytterligare råd och svara på frågor som rör samråd, tillståndoch områdesskydd rörande dikesrensningar. Jordbruksverkets vattenenhet kan geinformation om frågor som rör bl a dikningsföretag och vattenlagstiftning samtpraktiska råd vad gäller utförandet. Kommunekologen kan svara på frågor omhotade arter eller vilka vattendrag som är värdefulla från naturvårdssynpunkt.

Mer att läsa

Åmansboken, Ekologgruppen i Landskrona AB, utgiven av Saxån-Braånsvattenvårdskommitté, 2004.

Småvatten och våtmarker i odlingslandskapet, Jordbruksverket, 2001.

Bevarande av värdefulla naturmiljöer i och i anslutning till sjöar och vattendrag -Vägledning. Naturvårdsverket Rapport 5330. 2003.

Skydd av vattenmiljöer i landskapet. Naturvårdsverket. Broschyr. 2004.

Miljöhänsyn vid dikesrensningar

Ovarsamma och överdrivna underhållsrensningar av åar ochdiken utgör ett av de allvarligare hoten mot miljön i våravattendrag. Ofta leder dessa rensningar till konflikter mellan åena sidan fiskevårds- eller naturvårdsintressen och å andrasidan avvattningsintressen. Genom ökad kunskap om vilkenhänsyn som bör och kan tas till miljöintressena, utan attmarkavvattningen blir lidande, kan dessa konflikter mångagånger undvikas.

I den här broschyren beskrivs hur man på olika sätt kanundvika eller minimera skador på växt- och djurlivet viddikesrensningar samt alternativa rensningsmetoder,förebyggande åtgärder och den lagstiftning som berördikesrensningar.