Mats Johansson KTH, Avdelningen för urbana och regionala studier [email protected]

Mats JohanssonKTH, Avdelningen för urbana och regionala [email protected]

En typologi för en hållbar befolkningsutveckling baserad på den ”demografiska ekvationen”

Sverige och Mälardalen

Pågående arbete

RTK 2008-11-21

Den europeiska bilden

Befolkningsökning i Sydeuropa, Pentagonen och Irland

Störst problem I Östeuropa och perifera områden i Sverige och Finland

Storstadsregionerna faller väl ut – även i Östeuropa

Utgångspunkt för typologin:

Den demografiska ekvationen

Total befolkningsförändring =

naturlig befolkningsförändring + nettomigration

Naturlig befolkningsförändring är en funktion av TFR och åldersstruktur. Åldersstrukturen påverkas av migrationen!

Utflyttningsregioner – ofta negativ naturlig befolkningsförändring och vice versa!

Tabell 1. En schematisk typologi avseende hållbar demografisk utveckling

Typ PT (Total

förändring)

PM (Migration)

PN (Naturlig

förändring)

Regionala karaktäriska

1 PT>0 PM>0 PN>0

Dubbelt positiva regioner – Inflyttning och ung befolkning/”höga” TFR. Hög hållbarhet såväl på kort som lång sikt. Det mest fördelaktiga fallet.

2 PT>0 PM>0 PN<0

Tillväxtregioner med naturlig befolkningsminskning – Inflyttning av människor med låg TFR. Naturlig befolkningsminskning på grund av skev åldersstruktur och/eller låga TFR. Beroende av inflyttning. Ingen hållbarhet på lång sikt – svag reproduktionspotential

3 PT>0 PM<0 PN>0

Tillväxtregioner med utflyttning – Utflyttning och ung befolkning/”höga” TFR and naturlig befolkningsökning. Kort sikt – hållbarhet. Lång sikt – eroderande hållbarhet på grund av skev åldersstruktur (utflyttning).

4 PT<0 PM<0 PN>0

Tillbakagående regioner med naturlig befolkningsökning – Utflyttning men fortfarande ung befolkning/”höga” TFR. Traditionellt höga födelsetal. Fallande TFR -> låg hållbarhet

5

PT<0

PM>0

PN<0

Tillbakagående regioner med inflyttning - Inflyttning av äldre och/eller ensamstående. Låga TFR och svag reproduktionspotential. Beroende av fortsatt inflyttning. Låg hållbarhet både på kort och lång sikt.

6 PT<0 PM<0 PN<0

Dubbelt negativa regioner – Utflyttning och skev åldersstruktur med gammal befolkning/lågaTFR. Ingen hållbar utveckling varken på kort eller lång sikt. Avfolkning. Det västa fallet.

Källa: ESPON 2005 och Copus et.al. 2006.

Befolkningsutvecklingen 2001-2005 uppdelat på 6 typfall

NUTS2/3-nivån 2001-2005

Den diveregreande utvecklingen har accentuerats sedan 1990-talet

Typ1 (det bästa fallet)

Pentagonen och Irland

Storstadsregionerna – även i Östeuropa

Södra Spanien, Frankrike och Italien – förbättrad situation jämfört med 1990-talet

Typ6 (värsta fallet)

Norra Periferin

De Baltiska länderna, Östeuropa och Tyskland – ännu mer problematisk situation jämfört med 1990-talet

1973-77 2003-07

Karta 2. En schematisk typologi avseende demografisk utveckling för samtliga FA-regioner i Sverige 1973-1977 och 2003-2007.

Försämrad situation för landets FA-regioner i antal räknat – inte befolkning

Allt färre i Typ 1 (röd)

Allt fler i Typ 6 (mörkblå)

En tilltagande regional obalans – minskad hållbarhet

Minskad territoriell sammanhållning – syd/norr, centrum periferi

Storstadsregionerna expanderar

Norrlands inland – försämrat läge

1973-77 2003-07

En schematisk typologi avseende demografisk utveckling för samtliga kommuner i Sverige 1973-1977 och 2003-2007

Samma mönster som för FA-regionerna

Minskad demografisk hållbarhet vad gäller antalet kommuner – de blå kommunerna har blivit fler, de röda färre

Storstadskommunerna och deras närhet expanderar

Norrlands kusten – ett ljus i mörkret? Dock sämre än på 70-talet

Östra Småland – fortfarande problematiskt

Tilltagande polarisering

1973-77 2003-07

Den utvidgade Mälardalen

Centrum – periferi polariseringen har tilltagit

Typ1 kommuner kring Mälaren – expansion, hållbar befolkningsutveckling,

förändring sedan 70-talet positiv effekt av regionförstoringen

Perifera kommuner – allt sämre läge, alltmer mörkblått (Typ6)

Särskilt utsatta är Gävleborg, norra Västmanland, mellersta Södermanland, södra Östergötland, västra och norra Örebro län

Gemensamt – långa avstånd, dålig tillgänglighet,

ingen positiv effekt av regionförstoringen

För Sverige i sin helhet har utvecklingen gått mot att “sämre” utvecklingstyper vad gäller antalet kommuner.

Detta gäller inte för Mälardalen på samma sätt – fler i Typ1 men färre i Typ2

Dock i båda fallen – fler i Typ6

Tyder på en ökad polarisering, minskad hållbarhet i perifera regioner (kommuner)

En schematisk typologi avseende demografisk utveckling för samtliga kommuner i Sverige och i den utvidgade Mälardalen 1973-1977. Antal i procent. Typfall 1 2 3 4 5 6 SE (N=284) 35,7 20,5 5,7 13,4 7,4 17,3 Mälardalen (N=83) 35,5 16,9 4,8 30,1 4,8 10,8 2003-2007. Typfall 1 2 3 4 5 6 SE (N=289) 31,8 18,3 0,7 2,4 20,1 26,6 Mälardalen (N=88) 37,5 12,5 6,8 0,0 14,8 28,4 Källa: Beräkningar baserade på SCB-data

Stora regioner ligger bättre till – storleken har betydelse!

Detta gäller både utvecklingen för Sverige i sin helhet och för Mälardalen där en fördubblad koncentration till Typ 1 har ägt rum – både positiv naturlig befolkningsförändring och nettoinflyttning – med ungefär samma andel kommuner.

Typ6 har halverat sin befolkningsandel trots ökat antal kommuner – i Mälardalen med två tredjedelar! Orsak – små kommuner har en mer ofördelaktig demografisk struktur.

Stora regioner medför hållbar befolkningsutveckling?

Sett i ett EU-perspektiv är läget inte värre vad gäller befolkningsfördelningen på de olika typfallen, snarare tvärtom pga befolkningskoncentrationen (monocentrism) till de ”stora” städerna (regionerna) med god befolkningsutveckling!

En schematisk typologi avseende demografisk utveckling för samtliga kommuner i Sverige och den utvidgade Mälardalen 2003-2007 och 1973-1977. Antal invånare i procent. Typfall 1 2 3 4 5 6 1973-1977 SE (N=284) 37,2 8,4 10,4 20,2 4,5 19,2 Mälardalen(N=88) 31,5 7,5 5,2 29,6 2,3 24,8 2003-2007 SE (N=289) 65,3 14,0 0,5 1,0 10,1 9,1 Mälardalen (N=83) 71,7 6,8 6,8 0,0 6,9 8,6 Källa: Beräkningar baserade på SCB-data

Den demografiska ekvationen –

sambanden mellan komponenterna

Total befolkningsutveckling

Naturlig befolkningsutveckling

Migration

Naturlig och total befolkningsförändring (%) per år 1973-1977

y = 1,837x + 0,4287

R2 = 0,3871

-4

-2

0

2

4

6

8

10

-1,5 -1 -0,5 0 0,5 1 1,5 2 2,5

Naturlig bef förändring

Tota

l bef

förä

nddr

ing

Naturlig och total bef förändring (%) per 2003-2007

y = 1,5928x + 0,3191

R2 = 0,751

-3

-2

-1

0

1

2

3

-1,5 -1 -0,5 0 0,5 1

Naturlig bef förändring

Tota

l bef

förä

ndrin

g

Mälardalen: Naturlig och total befolkningsförändring (%) per år 1973-1977

y = 1,9503x + 0,1671

R2 = 0,4557

-4

-2

0

2

4

6

8

10

-1 -0,5 0 0,5 1 1,5 2 2,5

Naturlig bef förändring

Tota

l bef

förä

nddr

ing

Mälardalen: Naturlig och total bef förändring (%) per 2003-2007

y = 1,5657x + 0,2516

R2 = 0,8129

-2

-1

0

1

2

3

-1 -0,5 0 0,5 1

Naturlig bef förändring

Tota

l bef

förä

ndrin

g

Reproduktion en förutsättning för befolkningstillväxt på makronivå!

Starkt samband mellan naturlig och total bef förändr 2003

Orsak: Migrationen påverkar den naturliga befolkningsföränd-ringen

Inflyttningsregioner har naturlig befolkningsökning, utflyttnings-regioner ofta negativ

Detta gäller oberoende av TFR som dock påverkar positivt eller negativt

TFR och naturlig bef förändring 2003-2007

y = 0,3587x - 0,7121

R2 = 0,0129

-1,5

-1

-0,5

0

0,5

1

0 0,5 1 1,5 2 2,5

TFR

Nat

bed

Inget samband mellan TFR och naturlig befolkningsförändring!!

Återigen: Migration och naturlig befolkningsförändring genom migrationens påverkan på den demografiska strukturen

Expansion och inflyttning – naturlig befolkningsökning (Typ1)

Tillbakagång och utflyttning – naturlig befolkningsminskning (Typ6)

Sverige: M igration och befolkningsförändring (%) per år 1973-77

y = 1,1385x + 0,024

R2 = 0,8986

-4

-2

0

2

4

6

8

10

-5 0 5 10

Migration

Bef

olkn

ing

M älardale n: M igration och be folk nings förändr ing (%) pe r år 1973-

1977

y = 1,1745x + 0,2025R2 = 0,9001

-4

-2

0

2

4

6

8

10

-4 -2 0 2 4 6 8

M igration

Bef

olkn

ing

Sverige: M igration och bef förändring (%) per år 2003-2007

y = 1,497x - 0,2595

R 2 = 0,7912

-2,5

-2

-1,5

-1

-0,5

0

0,5

1

1,5

2

2,5

3

-2 -1 0 1 2

M igration

Mälardalen: Migration och bef förändring (%) per år 2003-2007

y = 1,6397x - 0,1504

R2 = 0,7884

-2,5

-2

-1,5

-1

-0,5

0

0,5

1

1,5

2

2,5

3

-2 -1 0 1 2

Migration

Bef

olkn

ing

Migrationen är motorn i den regionala befolkningsutvecklingen

Genom migrationen i sig

In- resp utflyttning påverkar befolkningens storlek och struktur

Påverkar den naturliga befolkningsförändringen

Flyttningsintensiteterna är högst i 20/30 års-åldern

Immigrationen har allt större betydelse –

dels genom befolkningsökning

dels genom dess påverkan på den demografiska strukturen

Sverige: Migration & naturllig bef för (%) per år 1973-1977

y = 0,1385x + 0,024

R2 = 0,1159-1,5

-1

-0,5

0

0,5

1

1,5

2

2,5

-4 -2 0 2 4 6 8

Migration

Nat

bef

fö

rän

dr

Sverige: Migration & naturlig bef förändr (%) per år 2003-2007

y = 0,497x - 0,2595

R2 = 0,2946

-1,5

-1

-0,5

0

0,5

1

-1,5 -1 -0,5 0 0,5 1 1,5 2

Migration

Nat

url

ig b

ef f

örä

nd

rMälardalen: Migration och naturlig bef förändring (%) per år

1973-1977

y = 0,1745x + 0,2025

R2 = 0,1658

-1

-0,5

0

0,5

1

1,5

2

2,5

-4 -2 0 2 4 6 8

Migration

Nat

bef

förä

ndri

ng

Mälardalen: Migration och naturlig bef förändr (%) per år 2003-2007

y = 0,6397x - 0,1504

R2 = 0,3618

-1

-0,5

0

0,5

1

-1,5 -1 -0,5 0 0,5 1 1,5 2

Migration

Nat

bef

fö

rän

dri

ng

Klart men svagt positivt samband. Detta gäller särskilt I Mälardalen – en expansiv region med många stora kommuner i Typ1. Inflyttning leder ofta till naturlig befolkningsökning. Utflyttningsregioner (kommuner) har ofta negativ naturlig befolkningsutveckling. Orsak: Brist på kvinnor i fertil ålder pga utflyttning (Typ6).

Avslutande kommentarer

Sverige har utvecklats i en mer monocentrisk och obalanserad demografisk riktning – detta gäller även den utvidgade Mälardalen

Migrationen är motorn i den lokala, regionala och nationella befolkningsutvecklingen

Immigrationen av allt större betydelse för de flesta regioner – inte minst i Mälardalen

Inget samband mellan TFR och naturlig befolkningsförändring på lokal och regional nivå – kan dock förstärka utvecklingstendenserna

Expansiva regioner och kommuner har både naturlig befolkningsökning och nettoinflyttning – samband dem emellan

Tillbakagående regioner och kommuner har det motsatta – dubbel börda

Sverige har dock utvecklats mot en mer hållbar demografisk utveckling genom att allt fler människor bor i regioner med både positiv naturlig befolkningsutveckling och nettoinflyttning

Tack för att ni lyssnade

och lev väl var än ni bor