Maffians Bankir

Maffians bankirSvindlande nra sanningen

Lund i maj 2015Torgny Jnsson

PrologSid 4

Kapitel 1Sid 6

Kapitel 2Sid 9

Kapitel 3Sid 10

Kapitel 4Sid 13

Kapitel 5Sid 24

Kapitel 6Sid 34

Kapitel 7Sid 44

Kapitel 8Sid 54

Kapitel 9Sid 61

Kapitel 10Sid 67

Kapitel 11Sid 79

Kapitel 12Sid 89

Kapitel 13Sid 96

Kapitel 14Sid 103

Kapitel 15Sid 109

Kapitel 16Sid 115

Kapitel 17Sid 122

Kapitel 18Sid 132

Kapitel 19Sid 142

Kapitel 20Sid 154

Kapitel 21Sid 162

Kapitel 22Sid 169

Kapitel 23Sid 179

Kapitel 24Sid 185

Kapitel 25Sid 190

Kapitel 26Sid 195

Kapitel 27Sid 204

Kapitel 28Sid 214

Kapitel 29Sid 221

Kapitel 30Sid 231

Kapitel 31Sid 239

Kapitel 32Sid 244

Kapitel 33Sid 256

Kapitel 34Sid 262

Kapitel 35Sid 265

Kapitel 36Sid 271

Kapitel 37Sid 276

Kapitel 38Sid 286

Kapitel 39Sid 291

Kapitel 40Sid 298

Kapitel 41Sid 304

Kapitel 42Sid 308

Kapitel 43Sid 309

Kapitel 44Sid 315

Kapitel 45Sid 317

EpilogSid 318

Innehll

4Prolog

Trots att klockan sedan lnge passerat midnatt vgrade bankandet i vggarna och skrlandet att

upphra.

Ibbe, vi vet att du r hr! Svara, din jvla motherfucker, mammaknullare, horunge! Svara ditt

as, jag ska knulla din mamma, din syster, din moster alla du knner! S fort jag fr tag i dig ska

du f kuk, din fitta, golbg, din mammaknullare!

Hamrandet med armbgar mot pltdrrarna startade i ena nden av korridoren och fortplantades

med ljudets hastighet. Snart bankades det i varenda drr och ilskan ver golbgen Ibbe som var

orsaken till massisoleringen ndde snart sitt crescendo. Alla vrlade i tron att Ibbe skulle hra

fr att vrida sig i ngest. Golbgar ska ligga vakna fr att se bilderna av hur familjen, inklusive

husdjuren, rvknullas p alla upptnkliga stt. Ingen tillts sova med ett s belastat samvete.

Hamrandet verrstade under ngon minut skriken fr att till slut ebba ut och innan tystnaden

slutligen lgrade sig ver den slitna avdelningen. Det fanns en sjlvklar frklaring till varfr

kiosken krngde mngder av Apolivas ronproppar varje vecka.

Jag stirrade ut genom det gallerfrsedda fnstret dr gardinerna hngde snderslitna p trekvart

och tillt det halogenbl skenet frn strlkastarna utanfr att lysa upp det mesta av cellen.

Skitigt, snderrepat och nedklottrat. Tanken p vad handfatet med skitrnder i hrnet anvnts till

tvingade mig att svlja tungt.

Ytterligare en vg av ovsen skljde genom de oisolerade vggarna och det verriga

ventilationssystemet fungerade som det hgtalarsystem dr all jordens vrede vllde ut. Riktat

mot den satans Ibbe, som sannolikt slapp hra elndet och frmodligen sov gott p ngon

skyddsavdelning.

5nnu en gng frbannade jag att jag tackat nej till smnmedicinen och inte hade ngra

ronproppar till hands. Sedan avbrts jag pltsligt i tankarna av funderingarna kring dem jag

lmnat bakom mig. Utan att varken frklara eller urskta, utan en mjlighet att ta farvl.

Min resa kan ena sidan betraktas utifrn. Som nr solen vrmer och strlar ver drivhuset fyllt

av prunkande grnska, omgivet av tuktade buxbomshckar, vldoftande rosor och dignande

frukttrd.

andra sidan kan samma resa skildras inifrn, i ett hermetiskt tillslutet glashus med

genomtrngande stank av frmultnad jord och frruttnelse. Perspektiven skiftar. Hrifrn syns

bara stlgr skyar och hrs regnets oupphrliga smatter mot glaset. Utsidans ogstvnliga

upprrdhet vertrffas bara av insidans stndiga pminnelse om kretsgngen dr allt liv

lngsamt bryts ner.

Det var dr och d jag beslt mig fr att skriva ner min historia. Oavsett vart sjlva skrivandet

skulle ta mig.

6Kapitel 1

Skegrie utanfr Malm, 9 juli 1971Kanske hade inte valet av kontor fallit p det mest ndamlsenliga. Ett rum utan varken plats

fr kontorsbord eller exponeringsmontrar och dr det inte ens fanns utrymmer fr ett pentry.

Med vr strikt begrnsade budget var lsningen idealisk och hade trots allt gett oss en egen

ingng med en vl synlig skylt hngande ver drren. Vi hade dessutom, tros att vi var tv sm

sjuriga killar, haft turen att f en geners fastighetsgare som aldrig brkat om det spring och

drrslammer som fljt av den nrmast lavinartade tillstrmningen av kunder och samlare.

Trots de f kvadratmetrarna rdde en militrisk ordning. Zumsteins franskt inbundna

filatelibiblar stod med sina grna lderryggar vackert uppradade rgngsvis och delade hylla

med album, frstoringsglas och tandningsmtare.

I vanlig ordning och i god tid slog jag mig ner vid det runda mahognyfanerade bord dr alla

lyckade affrer under den senaste mnaden hade avlst varandra. ppnade jag en halvljummen

Zingo och svepte raskt ngra klunkar medan jag sneglade p klockan. Nio, ganska exakt en

timme kvar till ppningsdags.

Som alltid frst och med en sjusovare till kompanjon fanns inget annat val n att ta tag i hgarna

av genomskinliga kuvert som nu hotade att versvmma bordet. Vr leverantr, agenturen

i England som varannan vecka skickade frsndelserna med frimrken, gjorde sig skert

frmgna p affrerna med vr lilla rrelse. Men det spelade verkligen ingen roll.

Vr affrsplan byggde p en strategi med marginaler som var varje detaljhandlares vta

drm. Om vi hade frskt att notera verksamheten och gra den publik skulle sannolikt alla

marketmakers ha slagits om rtten att f introducera oss p brsen.

Medan den livliga kommersen var framsidan, var det monotona sorteringsarbetet den tveklsa

baksidan. En ytterligare klunk ur Zingon, ett knapptryck p bandspelarens play och Papa Joe med the Sweet strmmade ut i lokalen. Kanske skulle det snart finnas ekonomiskt utrymme

att rekrytera personal till sorteringen, samtidigt som det skulle innebra att i ngon mn mista

kontrollen. Bara tanken p att inte lngre ha full koll snde en pilsnabb ilning av obehag genom

kroppen.

Eventuellt kunde jag engagera min undersysselsatta tvillingsyster i ett extraknck. ven om hon

frefallit helt ointresserad varje gng jag plockat fram och brjat peta i hgarna med album.

Utan tvng eller pflugenhet hade vi p mindre n en mnad etablerat en verksamhet som p alla

plan visat sig tillgodose vra frimrkskunders behov. Vi var frst, strst och helt ensamma p

7marknaden. Frimrkssamlare vallfrdade till oss fr att ta chansen att byta ut frldrarnas gamla,

luggslitna mrken mot vra frgstarka motivmrken frn vrldens alla hrn.

Vem ville inte byta bort ett urlakat frimrke med silhuetten av en sedan lnge bortgngen 1800-

tals monark mot en fantastisk serie mrken med bilder p samtliga slutspelslag frn fotbolls-VM

i Mexico City 1970. Eller varfr inte ngra blekta skillingbancomrken mot en serie om femtio

frimrken med vrldens mest knda hundraser. Hela vgen frn det exotiska Burma.

Naturligtvis hade den illasinnade kunnat anklaga mig och min kompanjon fr bondfngeri,

men det vore att vrdera vr affrsverksamhet alltfr snvt. Medan de ldre och oansenliga

frimrkena betingade betydande kommersiella vrden tergldade vi mngfaldigt i estetik. P

mindre n en mnad hade vr verksamhet gjort tydliga avtryck dr tidigare trista och glmiga

samlingar hade moderniserats och restaurerats i takt med att frsndelserna frn England

distribuerats till vra kunder.

Album som under decennier gmts under damm eller frpassats till bokhyllans mest bortglmda

delar hade av ivriga sm kunder tagits till vra lokaler fr vr vrdering och expertutltande.

Dr var Zumsteins rliga kataloger oumbrliga, vars vrderingar lg till grund fr vr egen

redovisning, noga nedtecknad mrke fr mrke.

En ytterligare frdel i vr verksamhet var vrt absoluta oberoende av banker d vi endast i

undantagsfall gnade oss t kontantaffrer. Hr handlade det om att byta frimrken och inget

annat. Hgst tvivelaktigt hade vi valt att kalla oss klubb och fokuserat p de betydligt mer

lnsamma bytesaffrerna.

Med van hand ppnade jag ett av kuverten och tmde det varsamt med pincettens hjlp.

Gigantiska mrken i Stars & stripes frger fll ut dr alla de amerikanska astronauterna stod

avbildade med stolta leenden. Utgivna av bananrepubliken Bali.

Jag kan fortfarande minnas hur det vattnades i munnen vid tanken p hur den blivande lyckliga

garen till rymdserien tveklst skulle tvingas plikta med ett antal svenska mrken av sent 1800-

tal som betalning.

Fr att inte tappa tempo och koncentration tvingades jag slppa tankarna p Balimrkena.

Framfr mig lg fortfarande dryga hundratalet kuvert att g igen igenom och sortera innan

ppningsdags. Engelsmnnen hade verkligen vertrffat alla mina frvntningar och fr ett tag

kndes det som om innehllet i varje kuvert var bttre n det fregende och att allt de skickat

var bytbart.

Kanske frsvann jag in i min egen vrld fr en liten stund, s som bara vi filatelister kan nr

vi lter oss helt uppslukas av vra frimrken. I vart fall hrde jag inte min kompanjon Uffes

8ljudlsa knackning och upptckte honom inte frrn han kommit en bit in i rummet.

Jag visste inte att vi skulle ha ppet idag, ursktade han sig och krde fingrarna genom sin

okammade frisyr.

Klar att vi ska, svarade jag ltt irriterat och stngde av bandspelaren. Varfr skulle vi ha

stngt?

Ahh, men du fyller ju r idag, jag trodde att du ville gra ngot annat. Sticka och bada till

exempel.

Jag fyller inte r frrn imorgon, men vi ska ha ppet d ocks. Kolla bara p allt som kom frn

England i morse, skitbra grejor. Frresten ska jag inte fira det frrn p lrdag, det vet du, du r

ju bjuden, avslutade jag fortsatt irriterat ver att min kompanjon inte frstod vrdet p skatten

som lg utspridd ver bordet.

Fga kunde jag vl d, hngiven mitt nya och framgngsrika entreprenrskap, ana att hela

traktens frimrkssamlande frldraskara skulle samlas utanfr mina frldrars drr fr att

terkrva de dyrbara mrken som deras frvillade avkommor lockats att byta bort.

9Kapitel 2

Electrolux huvudkontor p Lilla Essingen vren 1985Genom den halvppna drren sg jag styrelseordfranden Hans Werthn promenera frbi, ttt

tfljd av Reefat El-Sayed. En av svenskt nringslivs hjdare med mannen bakom den klarast

lysande kometen Fermenta i stramt koppel. Fr en sekund reflekterade jag ver det faktum att

jag just nu befann mig i nringslivets absoluta finrum.

Mnnen vid andra sidan av det vlpolerade konferensbordet tog ingen notis om sllskapet som

passerade, utan vervgde istllet under tystnad innehllet i mitt utspel. Jag lt blicken vandra

mellan de tre som frskansat sig bak Ramlsaflaskor och det vlfyllda fatet med kanelsnckor.

Vid tjugotv rs lder satt jag med ngra av landets mest rutinerade frhandlare mittemot

mig, ett gng vana att styra med jrnhand och som skulle ta varje chans att utnyttja sitt

erfarenhetsmssiga vertag. Ingenting i deras minspel frrdde heller deras eventuella intresse

av det affrsfrslag som jag just presenterat.

Det hr r onekligen intressant, brummade den tidigare SAAB chefen Kurt Milekowski medan

han bjde sig fram mot kakfatet.

Det kanske ligger ngot utanfr vrt verksamhetsomrde, replikerade Elektrolux tekniska chef

Uno Werner.

Men vi r trots det intresserade, avbrt koncernchefen Gsta Bystedt honom.

Innan jag ter tog till orda sneglade jag mot de tv som satt vid varsin sida om mig, forskaren

Rolf Stenbacka och hans alltid penninghungrande bror.

Oavsett vad ni kommer fram till omfattas en eventuell uppgrelse endast av 49 procent i

bolaget som ger nyttjandertten till det blivande patentet.

En utveckling av patentet kommer medfra mycket stora kostnader, kontrade Milekowski.

Det hr ligger faktiskt lngt utanfr vr kompetens och verksamhet, fortsatte Werner.

Lt oss frst utvrdera produkten och dess mjligheter. Sannolikt kommer sjlva

utvecklingsarbetet kosta tskilliga miljoner, avslutade Bystedt.

Tv mnader senare hackade det till telexmaskinen p mitt kontor och bara minuter senare stod

jag med ett Letter of Intent i min hand. Undertecknat av Gsta Bystedt p Elektrolux kontor

i Manilla, deklarerande avsikten att frvrva dom 49 procent av aktierna i mitt bolag som jag

tidigare hade erbjudit honom.

10

Kapitel 3

Vstra Ingelstad den 14 maj 1989Lt mig d, fr helvete lt mig d, tyna bort, raderas ut och bara frsvinna. Brottstycken ur meningar, varvade med ngestfyllda bilder gde och regerade min sjl, inte bara den hr dagen

och den hr morgonen. Inget hat kunde mtas med det frakt jag knde infr bilden av mig

sjlv.

S lngt tillbaka jag kunde minnas hade alla dagar och morgnar sett likadana ut. Srskilt nr de

emoniska rsterna och paniken lyckats rubba mina sinnen och vldfrt sig p mitt frstnd.

Frst vid snoozens fjrde ilskna pminnelse tog jag mig samman och knt hnderna s hrt att

knogarna vitnade. ngestens kramper hll mig i ett jrngrepp och hopkrupen av smrta kravlade

jag ur sngen fr att ta mig mot badrummet.

Attacker av frossa och vgor av kyla skljde ver mig dr jag stod, bredbent med hnderna p

varsin sida av det spegelblankt vita handfatet. Varje vg av kramper pressade upp och fyllde

svalget med blodfrgat slem och rd saliv. Trots pinan och den fysiska smrta som tankarna

framkallat, den vitgldgade svetslga som brann i mellangrdet, besatt jag fortfarande kraft nog

att frbanna mig sjlv.

Det hr r fr fan inte mitt liv, har aldrig varit och kommer aldrig att bli. Nr ngesten ndde sin kulmen hngde jag fastklamrad ver helvetesaltaret, den vitglnsande porslinsvasken. Vems frbannade skitliv lever jag och vem fan lever mitt?.Ostrukturerade frgor och osammanhngande tankar, blandat med allt htskare frebrelser

frstrkte det blinda och ndlsa infernot. De mrkrda blodstrimmorna bildade rnnilar i tydlig

kontrast mot det vita porslinet, alltmedan tvngstankarna framkallade n ttare krampanfall.

Sndertrasad sneglade jag upp och sg mig frskrckt i spegeln. Blodsprngda gon i ett hrjat

ansikte stirrade tillbaka. Den skarpa belysningen reflekterades av svettprlorna i pannan och

trots att jag inte grt rann trar lngs kinderna.

nnu en morgon hade rdslan och ngesten visat sig overvinnerlig, rdslan infr att misslyckas

och den stndigt nrvarande ngesten ver alla tanklsa vgval. I absolut utmattning sjnk jag

samman och satte mig p badrumsmattan. Med hnderna djupt begravda i ansiktet anstrngde

jag mig fr att frst fr vem jag kmpade och vad jag i s fall slogs fr. Samtidigt som jag med

hjlp av handens avigsida torkade svetten ur pannan. Vad i helvete var det jag frskte bevisa

och vem frskte jag verbevisa?

11

I takt med att alla halvsanningar och lgner hunnit ikapp hade de lngsiktiga mlen blivit allt

otydligare. Nrmast utsuddade saknade de nu helt sina ursprungliga konturer. Dagarna hade

istllet vergtt i en alltmer utdragen och plgsam kamp fr verlevnad.

Hur skulle min sambo reagera nr hon fick veta det egentliga utseendet p min frvanskade

vrld? Var det fr henne och vrt frhllande som jag kmpade? Handlade allt om att

upprtthlla den frljugna bild jag skapat och hur viktigt var det egentligen att hon uppfattade

mig som s frbannat framgngsrik och smart? Vilka reaktioner kunde jag frvnta mig om

jag pltsligt la korten p bordet och frklarade det verkliga lget? Vad skulle det innebra att

infr henne redovisa alla riskerna som jag tagit och bertta att jag i sjlva verket balanserade p

randen till konkurs? Hur mycket skulle jag behva plikta om jag slet av mig den satans masken

och inte lngre gjorde ansprk p rollen som overtrffad?

Tankarna frde mig bakt i tiden. Oavslutade studier, oavslutad militrtjnstgring och till

hlften genomfrda affrer. Kritiskt sg jag mitt liv kantas av historier som generst kunde

beskrivas som ofullbordade. I min egen vrld hade jag istllet med brutalitet och hnsynslshet

utvecklat cutting corners till konst. Sittande p den mjuka, exklusiva och svindyra badrumsmattan insg jag nu pinat att jag aldrig avslutat ngot av egentligt vrde.

Den krleksfulla uppvxten, den tveklsa studietalangen och frmgan att socialt smlta in i alla

sammanhang, var medfdda gvor. Allt hade offrats p mekanismen som drivit mig att ska de

snabba och enkla lsningarna. Bittert och fylld av sjlvfrakt tvingades jag samtidigt inse att

min vackra sambos reaktion i allt vsentligt saknade betydelse.

Om jag beslt att tvrt kasta in handduken och lt allt g t helvete var det istllet omvrldens

repressalier som stod att frukta. Banker, fretag och privatpersoner skulle rasa, hundratals

mnniskor pverkades p olika stt och ingen skulle tillta mig att skadesls kliva av karusellen.

Konsekvenserna skulle bli frdande om jag ens lyckades verleva.

Innan jag reste mig fr att g in i duschen knppte jag hnderna och slt gonen,Gud jag ber dig, hjlp mig. Hjlp mig att hitta lsningar ut ur det hr helvetet, utan att skada fler

mnniskor.Jag stod lnge i duschen med handflatorna mot den iskalla kaklade vggen medan brnnhett

vatten forsade lngs ryggraden.

Det ceremoniella spyendet hade nnu en morgon lyckats gra mig hel och vckt mina instinkter

till liv. Det skakade liv i mitt intellekt som tidigt definierats av insikten om mnsklighetens

12

stndiga jakt p tillfredsstllelse av alla sina begr. Ett intellekt som utvecklats under otaliga

timmars kartlggning och utforskning fr att sedan klara exploatera och sl mynt av den lgsta

av drifter girighet.

Nr jag ngra minuter efter tta lmnade den gulputsade patriciervillan syntes inga spr av den

ngest som hemskt mig mindre n timmen tidigare. Istllet var jag samlad infr nnu en dag av

kamp och ovisshet. Fr ett gonblick stannade jag till och betraktade de frbipasserande, flitiga

och strvsamma. Frmodligen p vg till sina rofyllda och hedervrda arbeten. Med ett strk av

avundsamhet frigjorde jag mig frn tankarna vred om nyckeln i tndningslset.

13

Kapitel 4

Det ihllande hgtrycket lg orubbligt parkerat ver sdra Sverige och med knappa tv veckor

till midsommar drnktes Malm i dagligt solsken. Kompromisslst bet sig termometrarnas

kvicksilverpelare fast vid trettiogradersstrecket. Trots att semestrarna fr flertalet nnu inte

startat var det som om solen rensat staden p dess invnare och bemannat samtliga strandremsor

och golfbanor. Vrmebljan hade ftt sjukskrivningstalen att skena, komptimmar att tas i

ansprk och fder utnyttjade den pappaledighet som egentligen reserverats fr kommande

olympiska spel. De stora torgen och ggatan lg de och p ett nstintill spklikt stt hade all

trafik vergett de centrala delarna av Malm.

Jag lmnade favoritbutiken Engelska Herr p Djknegatan med som s ofta ngra skjortor

och trjor mer n vad jag behvde. Vderleken gav mig den perfekta urskten eftersom hettan

krvde mngder av kldbyten. Att garderoben redan var verbelamrad bekymrade mig inte

det minsta d jag sedan lnge mist kontrollen ver min nrmast sjukliga skjortmani. Inga

tecken tydde heller p att strre vderomslag var att vnta. I varje fall inte enligt de hyllade

meteorologer som genom vdrets frtjnst upphjts till superhjltar.

ter p gatan kavlade jag upp rmarna och kastade en snabb blick mot klockan som just

passerat tv. Den kompakta vrmen vllde ver mig och jeansen smetade fast och satt tajt som

en kroppsmlning. Bilen hade i vanlig ordning felparkerats ngra kvarter bort, snett utanfr

den grdaskiga tingsrttsbyggnaden p Kalendegatan. Det var tveklst en verdrift att beskriva

bilen som parkerad. Jag rkade oftast bara precis stlla ifrn mig den dr det kndes som mest

bekvmt.

Efter att ha korsat Djknegatan vid Silverbergshuset stannade jag till vid skyltfnstret utanfr

Englunds Antik. Nr den ngra r tidigare legat p Sdra Frstadsgatan hade jag varit en trogen

kund hos den lilla men vlsorterade antikvitetsaffren. Bekvmt eftersom det var i gatuplanet av

fastigheten dr jag fortfarande bodde. Efter flytten hade jag enbart hastat frbi, men efter att nu

slngt en nyfiken blick genom fnstret beslt jag att avlgga en visit.

En behaglig svalka med en doft av mbelpolish och ldre bcker skljde ver mig som en

sommarbris nr jag kom innanfr drren. Jag sg mig omkring och konstaterade en aning

besviket att ingen ur garparet fanns dr. Istllet hlsade jag frstrtt mot en ldre oansenlig

och grltt kvinna som stod upptagen vid disken med ngot slags pappersarbete. Halvvgs in

i butiken gjorde jag mitt frsta stopp och stannade jag till vid en magnifik bordslampa med

vackert driven silverskrm. Inte tacky, mer sknt stilren.

14

Visst r den utskt?

Den retoriska frgan kom frn ingenstans och fick mig att rycka till av frvning. Kvinnan vid

disken hade ljudlst som en mus smugit sig upp bakom mig och vntade med ett forskande

leende p mitt svar.

Absolut, r skrmen i silver, frgade jag verrumplat.

Just det och foten r i brons. Stilen r Jugend, men det visste du kanske, svarade kvinnan med

fortsatt granskande blick.

Den r otroligt hftig men priset r vl drefter, svarade jag med ett strk av dmpad

entusiasm.

Helt billig r den ju inte, jag tror att vi begr trettiosjutusen fr den, fortsatte hon nstan

beklagande.

Jag knde det nstan p mig men jag tittade mest in av nyfikenhet. Sist jag handlade hos er lg

ni borta p Sdra Frstadsgatan, i samma hus som jag bor.

Kvinnan veckade fundersamt pannan fr att nstan omedelbart spricka upp i ett leende.

Just det, nu kommer jag ihg dig. Det var ju du som kpte den antika slden, eller hur?

Jo det var jag, jag har faktiskt en massa prylar drhemma som kommer frn er. Men idag

tnkte jag mest se mig omkring.

Varsgod, vem vet, du kanske hittar ngot, avslutade hon och lmnade mig fr att terg till

pappershanteringen vid disken.

Lttnaden ver att ha blivit igenknd var p ngot stt befriande. Nu slapp jag bde kptvnget

och besvret att ha en vakande expedit hngande ver mig. Istllet gavs carte blanche att

botanisera fritt och rota runt bland antikviteterna.

Snedklaffssekretrer och chiffonjer med fantastiska intarsior stod uppradade lngs ena vggen.

Pkostade och utsmyckade mbler frn en tid d hantverk var konst och som skulle kosta en

smrre frmgenhet att nyproducera. En takkrona i brons dr varje arm pryddes av frsilvrade

miniatyrsoldater fick mig att imponerat stirra upp mot taket.

Praktfull eller hur, sa kvinnan vid disken som nu fngat mina tankar och blinkade glatt med

sina bl gon.

Eller hur, den hade grna ftt hnga hemma hos mig, svarade jag med ett snett leende. Gr

mig bara en tjnst, bertta inte vad den kostar.

P vg ut ur butiken slngde jag ngra frstrdda blickar mot tavlorna som hngde snett bakom

den vl tilltagna glasmonter som samtidigt fungerade som disk. Tunga oljor i prliga guldramar,

ett par halvhyfsade havsbrott och tre motbjudande blomsterstilleben. Ingenting jag varken ville

ha eller kunde tnka mig p vggarna drhemma.

15

Strax till vnster om de mediokra oljorna var ngra mindre och opretentist inramade

kopparstick upphngda. Jag tyckte mig ha sett ett av motiven, men nd inte. Storleken var

ngot mindre n ett A4-ark, frgerna i det nrmaste urblekta och inramningen den enklast

mjliga. Ngonstans, vl gmt i det inre tyckte jag mig knna igen tavlan, men nd inte.

Ngonting avvek och verensstmde inte med mina egna minnesbilder. Efter att kort ha sneglat

mot klockan upptckte jag att dryga timmen frsvunnit till absolut ingen nytta alls. Jag tackade

fr mig och slngde samtidigt en sista lngtansfylld blick mot takkronan. Drefter gav jag mig

ter ut i den skoningslsa hettan och gick i skydd av de skuggande fasaderna bort mot bilen.

Frst sedan jag kommit fram, klivit in och satt nyckeln i tndningslset slog det mig. Med

uppsprrade gon stirrade jag ut genom framrutan med oseende blick. Efter att helt ha frlorat

kontrollen drmde jag nven hrt i ratten och skakade vildsint p huvudet samtidigt som jag

skrek rakt ut:

Vad fan det r ju, nej det kan det inte vara, det r fr helvete helt omjligt!

Jag vrkte upp drren vid frarsidan utan att gna minsta tanke t den grna Volvo som i sista

sekund lyckades vja. Dessutom gav jag fullstndigt fan i den lnga harang av svordomar

som volvogaren lt avfyra genom den till hlften nedrullade rutan. Jag sprang tillbaks utan

att varken knna eller pverkas av den tryckande vrmen och bokstavligen slet upp drren

till antikaffren. Med den pltsliga och verfallsliknande terkomsten lyckades jag nra nog

skrmma slag p det ldrade bitrdet.

Jas, du ngrade dig, lyckades hon flmtande haspla ur sig med en utdragen suck av lttnad

efter att ha knt igen mig.

Det hnger ett kopparstick drborta som jag fastnade fr, svarade jag och klev med bestmda

steg fram fr att resolut haka ner det. Innan den vettskrmda kvinnan ens hunnit reagera stog jag

ter framme vid disken. Nu med kopparsticket i handen.

Hur mycket vill ni ha fr det hr?

Vi begr femhundra fr det, men som gammal kund kan du f det fr fyrahundra, svarade hon

anstrngt efter att endast hjlpligt ha terhmtat sig frn chocken.

Jag fiskade snabbt fram en femhundring ur fickan och slngde den p disken.

Tack s mycket, det r jmnt. Nsta gng kan du kanske ge mig ett schyst pris p lampan

istllet, sa jag med mitt sneda rovdjursleende. Bry dig inte om att sl in den, jag tar den som den

r.

Med samma hastighet som jag tervnt frsvann jag ter ut ur butiken. Nr jag klev in i

bilen och vred om nyckeln drog jag samtidigt upp luftkonditioneringen till maxkyla. Jag

16

studerade noggrant det blekta och urlakade kopparsticket innan jag vnde upp baksidan. Med

lgenhetsnyckeln som verktyg bnde jag frsiktigt upp de fyra metallclips som hll bakstyckets

gulnade pappbit p plats. Efter att ha avlgsnat det lyfte jag sjlva arket, kopparsticket, ur

ramen. Dr, i nederkanten fann det jag skte. Dold av en enkel passepartout fanns texten som

avsljade namnet p svl motivet som konstnren, Madonna med steglits av Raffaello da

Urbino. Trots den kvljande hettan knda jag hrstrna resa sig p armarna och hjrtat sl allt

snabbare.

Det var som fan, vste jag tyst fr mig sjlv.

Upptckten fick tankarna att planlst irra runt i skallen, fortfarande osker ver om den nyvunna

vetskapen var verklig eller en illusion framkallad av hettan drute. Jag np mig hrt i armen,

jo nog fan var det jag sg framfr mig verkligt. Trots skrala konstkunskaper visste jag mycket

vl vem Rafael var, en av de stora renssansmstarna. Enligt en del den frmste, strre n svl

Michelangelo och Da Vinci. Fortfarande frvirrad och omtumlad tog jag mig till slut samman

och rotade fram mobilen som i uppstndelsen trillat ned mellan stena. Det inlagda kortnumret

gick till kontoret dr jag visste att Fredrik Jansson, redovisningsansvarig i alla mina bolag, var

den som frmodligen skulle svara.

Jag har sprungit p en grej som kommer ta resten av dan. Kan du hlsa Lundman att jag

kommer in i morgonbitti istllet, sa jag bestmt utan att frvnta mig varken ngon kommentar

eller svar.

Framfr mig sg jag Fredrik, fullt upptagen vid datorn med att frska f sin nittiofjrde patiens

fr dagen att g ut. Mitt antagande stmde och mycket riktigt klarades samtalet med min

frnvarande ekonomichef av p ngot mindre n tio sekunder.

Under den korta tid det tog att kra till Stadsbiblioteket kretsade alla tankar kring tavlan, inte p

det oansenliga kopparstick som nu lg uppbrutet p passagerarstet. Istllet tnkte jag p min

egen tavla, den jag kpt tio r tidigare, utan kunskap och helt ovetande om vad jag blivit gare

till.

Av en ren hndelse hade jag befunnit mig hos en konsthandlare p Regementsgatan nr en

tysktalande man med frat ansikten som skvallrat om ett mdosamt liv dykt upp. Med sig hade

mannen haft ett parti om tolv tavlor som han erbjudit till frsljning. Medan konsthandlaren

bestmt tackat nej hade jag bett att f titta fr att till slut ha kpt hela bunten. Den gngen fr

en spottstyver och helt aningsls om vad det var jag ftt i mina hnder. nnu en i en lng rad

liknande affrer som undantagslst slutat i svidande frluster.

Nr jag flyttat in i huset tillsammans med Louise var tavlan med madonnan den enda av de tolv

som jag valt att hnga upp p vggen. Dryga metern hg och sjuttio centimeter bred beslt jag

17

den gngen att hnga upp den precis som den var oinramad. I pannns bakstycke lt jag dra

i tv rejlt dimensionerade skruvar mellan vilka jag surrat en kraftig stltrd. Poppelpannn

som tavlan mlats p var tung och vgde nrmare femton kilo. Den hade sedan hngt kvar i

patriciervillans matsal nda fram tills vi lmnat huset.

Efter en tillfllig separation frn Louise, ngra r bakt i tiden, hade jag valt att flytta tillbaka till

Malm. Allt sedan dess hade tavlan tillsammans med en del annan konst cirkulerat och frvarats

hos olika banker. Ofta anvnd som skerhet i samband med mina ventyrliga skalbolagsaffrer.

Just fr tillfllet var den i vanlig ordning pantsatt tillsammans med ngra av de vriga

mlningarna.

Dessbttre var jag helt frvissad om att den nuvarande pantsttningen inte skulle medfra ngra

strre problem. Jag hade tskilliga gnger beundrat och betraktat mlningen med madonnan och

de tv barnen. Utan att vara expert hade jag faktiskt fascinerats ver kvalitn och vid mer n ett

tillflle frgat mig vem som kunde ligga bakom verket. Vid mina tta besk i London och Paris

hade jag gnat dagar t att strosa runt p National Gallery och Louvren. Trots alla erfarenheter

som jag skaffat mig hade den gtfulla mlningen av madonnan, jesusbarnet och Johannes

dparen lmnat ett alltjmt outplnligt intryck.

I samma gonblick som jag parkerade och klev ur bilen vid Stadsbiblioteket beslt jag att

omedelbart dmpa mig och frska skruva ner alla frvntningar. Sannolikheten fr att min

hastigt pflugna entusiasm och optimism nnu en gng var p vg att leda mig rakt in i en av

alla de tervndsgrnder som jag p senare tid vandrat in i var helt enkelt allt fr stor.

Timmarna bland facklitteraturen p bibliotekets konstavdelning flg ivg sedan jag frlorat mig

i sida efter sida och klockan hann bli tta innan jag klev innanfr drren till lgenheten p Sdra

Frstadsgatan.

I litteraturen om Rafael lyckades jag finna svl mlningen som motivet. Liksom bilden av

originalet, hmtad frn Rafaels och Andrea del Sortos sal p Uffizimuset i Florens. Jag hade

drefter gnat en lngre stund t historiska beskrivningar och berttelserna kring Rafaels verk.

Jag borde naturligtvis ha ltit mig nedsls av det faktum att tavlan redan fanns. Tydligt

beskriven som originalet och hngande p en av Uffizipalatsets vggar. Men ngonting fick mig

att trots det utestnga varje knsla av besvikelse.

Min tavla var, i likhet med originalet, mlad p en pann som av utseendet att dma mycket vl

skulle kunna vara femhundra r. Samtida med den tavla som redan visat sig hnga p Uffizierna.

Mtten p min tavla var troligen desamma som originalets och kvalitn var med en lekmans

gon frstklassig. Ngonting inombords vgrade ge vika och hll envist fast vid att min tavla

mycket vl kunde vara en replica, en av Rafael egenhndigt mlad kopia av sitt eget verk. I lika

18

hg grad ett original som den mlning som s ingende beskrivits i litteraturen.

Trots min optimism kunde jag dock inte i min vildaste fantasi tnka mig vad mlningen skulle

komma att fra med sig.

Upprymd och full av entusiasm slngde jag ifrn mig kassarna frn Engelska Herr precis

innanfr drren.

Hall, r du hemma, ropade jag i samma sekund som jag sg Louise skor strax till vnster om

drrmattan.

Jag r hr, svarade hon skarpt.

Rsten kom frn det mellersta av de tre stora rum med utsikt mot ggatan.

Jag sparkade av mig skorna och gick fram till drrppningen. Rummet lg insvept i dunkel

och lystes bara upp av den hga skrmlampan p ett av sideborden. Louise satt uppkrupen i

den djupa gula soffan. Hennes mrka lnga lockar var nedslppta och avtecknade sig i silhuett

mot lampans sken. Trots vrmen satt hon med benen djupt instuckna under den tjocka rda

tygplden och hade barrikaderat sig med kuddar p bda sidor om sig. Jag tog ett steg in i

rummet och nrmade mig henne, men i samma gonblick som jag ppnade munnen fr att brja

bertta om tavlan spnde hon ilsket gonen i mig och frste till.

Jag vill veta vad fan du hller p med, vad r det egentligen fr affrer du sysslar med?

Hon gav mig en iskall blick samtidigt som jag upptckte att hon grtit. Rnder av trar

speglades i skenet av lampan.

Vad menar du, vad d fr affrer? Vem r det den hr gngen som pratat skit om mig?

Trots att jag fattat precis vad hon menat valde jag anfall som bsta frsvar.

Du frsk inte, svarade hon och kmpade fr att hlla trarna tillbaka. Jag vet och Lars

har berttat fr mig att allt som du sysslar med r skit, fusk och fiffel. Bara s du vet hller

Skatteverket p med en jtteutredning om dig! Och sluta prata skit om Lars, det han berttade sa

han bara precis fr att skydda mig.

Menar du att din satans djvla kusin, som chef p Skatteverket, skulle bryta sin tystnadsplikt

bara fr att skydda dig?! Du r ta mig fan inte riktigt klok!

I ett utbrott av raseri anklagade jag henne fr att nnu en gng ha lyssnat till den illasinnade

skattefogdens lgner och phitt. En ilska som knappast blev mindre av att jag redan vid frsta

mtet med det frbannade fogdekrket Lars Hedlund knt ett spontant och bottenlst frakt.

Han vill inte att jag ska rka illa ut p grund av dig, fattar du, frste hon frnt och syrligt.

Jag bet mig hrt i tungan, tog ett djupt andetag och slog mig ner p fotpallen mitt emot henne.

Lyssna nu p mig. Det svinet har hatat mig sen frsta gngen vi sgs. Det r hans jobb att

19

stlla till djvelskap och lgga hinder i vgen fr folk. Frutom det r han det mest avundsjuka

krk till nolla jag ngonsin trffat.

Jag strckte sakta ut min arm och tog tag i hennes hand medan hon fortfarande snyftade och

skakade av ilska.

Louise, vi vet vad vi hller p med och jag har full kontroll ver allt som hnder i mina bolag.

Jag har advokater och revisorer som jag betalar miljoner till fr att g igenom och kolla precis

allt. Frstr du inte hur fruktansvrt illa den djvla loosern mr i sin avundsjuka lilla skitvrld.

Bara att behva se dig och mig lyckliga har frvandlat hans skitliv till ett helvete. Han r

dessutom sorten som skulle g ver lik fr att se det ta slut mellan oss.

Jag reste sig lngsamt frn pallen och slog mig ner bredvid henne. Hela tiden p min vakt och

klar ver att nsta utbrott kunde komma nr som helst. Med ena handen torkade jag frsiktigt

trarna frn hennes kinder, lade armen ver hennes axlar och drog henne sakta intill mig.

Varsamt frde jag undan en av de mrka lockar som trillat ner ver hennes ansikte och kysste

hennes kind. Sltan frn hennes trar sved mot lpparna.

Knns det bttre nu, frgade jag efter en lngre stund av tystnad d jag frskte fnga hennes

blick utan att lyckas.

Lite, svarade hon snyftande men behll blicken motstrvigt nedsnkt mot golvet.

Vill du att jag ska stta p lite te, frgade jag och smekte hennes kind.

Mm, ja tack, pep hon nstan ynkligt.

Jag reste sig ur soffan. P vg mot kket strckte jag ut handen och greppade mobilen som jag

slngt ifrn mig p hallbordet. Vl ute i kket tog jag fram den minsta kastrullen och kranade

den halvfull. S snart jag stllt den p spisen tog jag upp mobilen och slog numret.

Lundman!

I bakgrunden hrdes Aktuellts vinjett och jag frstod att min advokat och vapendragare

sannolikt befann sig hemma i sitt vardagsrum.

Har du tid Hans Erik, kan vi ses en kort stund p kontoret. Jag har precis ftt en del riktigt usla

nyheter, riktigt djvla usla. Mer vill jag inte ta ver telefon, avslutade jag viskande.

Inga problem, jag kan vara dr om en halvtimme.

Vi ses dr, svarade jag och avslutade samtalet.

Otligt vntande p att vattnet skulle koka funderade jag ver det som Louise precis berttat.

Hon hade i stort sett haft rtt i allt hon sagt och frmodligen var kusinens anklagelser tilltagna

i underkant. Lars beslut att bertta fr Louise var ett mycket illavarslande tecken som tveklst

var stabilt och solitt underbyggt. Det gav en otckt krypande obehagsknsla, samtidigt som jag

tyckte att det tog en helvetes tid fr vattnet att koka. Spisdjvel! I ren ilska frbannade jag mig

20

ver att jag nnu en gng lt mig stressas, men klarade inte av att bara avfrda det jag hrt som

ovidkommande nonsens.

Tillbaka i rummet dr Louise satt placerade jag hennes tekopp strax till vnster om den tnda

lampan. Slog mig ner p fotpallen mittemot henne och nu mtte hon tminstone min blick,

om n misstnksamt. Det nyligen uppkomna krislget framtvingade nnu en av mina otaliga

ndlgner.

Jag hann inte f ivg alla mail innan jag stack frn kontoret. Jag mste dra dit en svng, r det

okej fr dig?

Hon drog p svaret medan jag knde hennes skrskdande blick.

k dit om du mste, jag brjar tidigt imorgon s jag lgger mig snart, sa hon med ett anstrngt

leende.

Jag reste mig lngsamt och gick mot ytterdrren. Den krypande olustknslan hade vuxit sig allt

starkare fr att nu likt ett gift nu ha spritt sig i kroppen.

Dryga halvtimmen hade gtt sedan samtalet med Hans Erik Lundman nr jag med sedvanlig

vrdslshet parkerade BMW-jeepen utanfr kontoret p Ribersborgsvgen 14. Frn gatan kunde

jag se hur det lyste i Lundmans rum. Han fanns redan p plats, som alltid punktlig.

Kontoret som tv r tidigare varit levande, fullt av entusiasm och framtidstro, lg nu nrmast

de och vergivet. Min vrdslsa hantering av personal, lner och tidplaner hade i rasande takt

tmt arbetsstolar och slckt frhoppningar. De f som terstod av den ursprungliga styrkan

hngde envetet kvar av endera tv skl. Antingen drfr att de satsat sina sista besparingar

i mina vidlyftiga projekt. Eller s levde de i den verklighetsfrmmande och vansinniga

frhoppningen om att skeppet i den tolfte timmens sista sklvande minuter mirakulst skulle

undkomma det brdstrtande djupet.

Frn utsidan illustrerades verksamheten rttvist av den enda krukvxten i fnsterraden En

verlevande julros vars sista rda kronblad sedan lnge torkat ut och fallit ned. terstod gjorde

tre glest sittande blad och en dende stjlk som med falnande stolthet reste sig ur den snustorra

blomsterjorden.

Normalt obekymrad gav jag antagligen ett anstrngt och spnt intryck nr jag ntrade advokat

Lundmans kontorsrum. Efter ett nervst hej sjnk jag ner mittemot advokaten i den nedsuttna

svarta besksstol frn IKEA, dr jag redan tidigare tillbringat hundratals timmar. Informationen

frn Louise hade skakat om mig rejlt och i ett slag vckt all inneboende oro till liv. Nu hade jag

bett Lundman komma fr att frskra sig om att det jag hrt var inbillning, att lget var under

21

kontroll och att allt var tvrlugnt. En quickfix dr Lundmans sjlvklara auktoritet och erknda

kunnande hade en mera potent verkan n en karta valium. Med ett uttryck av naiv hoppfullhet

riktade jag nu blicken mot Lundman.

Louise satt och lipade i soffan nr jag kom hem ikvll. Tydligen hade hon pratat med sin kusin

Lars. Du vet den dr djlva stekarn som jag berttat om tidigare. Han som r ngon slags chef

p Skatteverket.

P mindre n ngra minuter redogjorde jag forcerat fr det jag hrt. Lundman satt tyst,

betraktande och lyssnade vaksamt. Han lyfte handen, strk bak det stlgr hret och blottlade

samtidigt de bekymrade rynkorna i pannan. Efter en livstid som skattejurist och vid fyllda

sextiofem hade han tillrcklig erfarenhet fr att klara dra sina egna slutsatser av det jag nu

berttade.

Trots alla varningar han framfrt, de mnga larmsignaler han pekat p hade ingenting av det

han sagt frmtts fnga mitt intresse. Istllet hade jag med den ventyrliga spelarens modus

operandi valt att nonchalera och lttvindigt avfrda alla hans pekpinnar. Nu, med strsta

sannolikhet allt fr sent, hade budskapet ntligen ntt fram.

Dessvrre hade inte uppvaknandet skett genom Lundmans sakliga och vlgrundade argument

utan det var istllet min snrvlande och blande sambo som terfrt mig till verkligheten. Den

grnade advokaten spnde ilsket sin iskalla stlgr blick i mig.

Det hr r exakt vad jag varnat dig fr hela tiden, rt han i samma sekund som jag tystnat och

slog sin knutna hand med sn kraft mot det grna skrivbordsunderlgget att pennorna fll ur

stllet.

Smllen fick ven mig att studsa till. Jag iakttog stillatigande Lundman, utan att visa minsta

tecken p varken nger eller ens vilja att urskta mitt tidigare beteende.

Jag fattar vl fr fan att felet r mitt, men nu mste jag frska se om det gr att gra

ngonting t det.

Med blicken riktad mot Lundman kunde det knappast undg mig att advokaten nu kokade

av ilska. Under ngra minuter satt vi orrliga och i absolut tystnad och blngde vresigt mot

varandra. Med en kraftanstrngning brt Lundman med ett bistert muttrande tystnaden och lt

pressa fram orden mellan hrt sammanbitna tnder.

Skalbolagsaffrer grs i en grzon, det borde du om ngon knna till. Rtt genomfrt r det

fullt lagligt, minsta felsteg och du str p fel sida av lagen. Nr du gjorde dina frsta affrer och

allting skttes fanns inga olagligheter. Bokfringen och alla ndringshandlingar var i perfekt

ordning, men sen lt du det skena ivg och nu ser du resultatet. Du skulle skta allting sjlv och

tappade kontrollen. Resultatet r att vi nu har revision i alla 124 bolagen. Skatteverket har alla

22

vra handlingar i beslag och vi vet att det finns enorma brister i bokfringen. All den skit som

du har lyckats stlla till med det senaste ret gr inte lngre att gra ogjort. Det r frsent.

Lundman synade mig ingende i ett frsk att utlsa min reaktion medan jag spejade bekymrat

tillbaka. Min tidigare trotsiga attityd och nonchalanta uppsyn var som utraderad.

S det du sger r att det r fr sent, att det inte finns ngonting som jag eller vi kan gra,

svarade jag och slngde i en uppgiven gest ut med armarna.

Nej, det jag sger r att i ett avseende, nr det gller bokfringen, kan vi inte backa

bandet. Dremot mste vi klara av att hantera skatterna och se till att f klart inkpen av

filmrttigheterna. Bokfringsbrott r en sak, men om det tillkommer skattebedrgerier p ett par

hundra miljoner d fr vi ett riktigt helvete.

Nstan dagligen hade Lundman frskt banka in det i skallen p mig, tragglat den frbannade

litanian om vikten av att klara inkpen av filmrttigheterna fr att hantera de latenta skatterna.

Om och om igen. Allt hade runnit av som vatten p en osedvanligt hal och nonchalant

gsdjvel. Sent, alltfr sent, hade nu insikten om att jag nog borde ha lyssnat vckt mig till

liv. Djupt frsjunken i tankar kring allt jag hrt och sett under de senaste timmarna insg jag

med krypande obehag vidden av de problem som tornade upp sig. Samtidigt som jag frstod

att uppgiften att hitta lsningar var nra nog overstiglig och under alla omstndigheter skulle

komma att krva Lundmans hjlp. Jag hrde fraktfullt mitt eget tonfall verg i ett nstan

mkligt bedjande.

Jag har fattat att det handlar om att begrnsa skadan och att lget r djvligt allvarligt. Kan du

rkna fram hur stora bolagens latenta skatteskulder r s jag vet exakt hur mycket som mste

lggas p filminkpen.

Omedvetet hade jag flyttat hnderna till skrivbordet och vnt handflatorna undergivet uppt

innan jag fortsatte:

Skulle du samtidigt kunna tnka dig att fundera ver om det finns ngra frmildrande

omstndigheter fr missktseln av bokfringen, avslutade jag i en slags vdjande ton.

Jag ska gra ett verslag p skatterna, men nr det gller bokfringen ser jag inga acceptabla

urskter. Du r ensam styrelseledamot i samtliga bolag. Visserligen r jag suppleant, men

styrelsen r ensamt ansvarig fr bokfringen. Jag kan inte se vad som skulle kunna frita dig

frn ansvar. Brottsbeskrivningen nr det gller bokfringsbrott r dessutom konstruerad s att

det rcker med att du agerat oaktsamt, det krvs inget uppst. Med tanke p ditt agerande borde

det vara rena barnleken fr en klagare att visa p din frsumlighet och oaktsamhet. Nu r det

viktigare vi att prioriterar det som vi fortfarande kan pverka, skatterna.

23

Medan Lundman fortsatte prata om skatter, rttigheter och avdrag malde tankarna kring de

annalkande bokfringsbrotten vidare i mitt inre. Kunde jag ta mig ur det, fanns det ngon annan

vg, kanske en vg som Lundman missat eller frbisett? Var det rentav mjligt att muta ngon

eller frska lgga ver skulden p ngon annan?

Lika snabbt som den dk upp skt jag undan den sista tanken. I min vrld existerade varken

att lgga eller gola ngon. Mjligtvis att muta, men hur skulle jag hitta en tillrckligt

korrupt hjdare inom klagarmyndigheten eller skattevsendet. Fr en kort stund slppte

jag funderingarna kring den frbannade bokfringen och lyssnade istllet koncentrerat till

vad Lundman hade att sga. Det mesta framstod nu som nyheter, trots att advokaten entrget

upprepat samma sak under tv rs tid. D utan minsta gensvar. Med konkreta hot hngande ver

mig lyssnade jag nu med total uppmrksamhet. Vid ngra f tillfllen avbrt jag honom fr att

stlla frgor.

Nr vi tre timmar senare skildes t upplevde sannolikt den hrt prvade Lundman att han fr

frsta gngen lyckats fnga min uppmrksamhet. Budskapet hade slutligen ntt fram, om n

t helvete fr sent. Efter att ha rest mig ur stolen strckte jag spontant fram handen fr att i ett

utslag av ren och skr tacksamhet trycka advokatens hand. P vg att lmna rummet och med

ena foten utanfr drrposten stannade jag till och vnde mig om.

Det var en sak som slog mig medan vi satt hr. Fr ngra veckor sen sprang jag p en tjej

som jag hade ihop det med p gymnasiet. Hon berttade d att hon har ngon slags praktik

p ekobrottsmyndigheten. Jag tror att jag ska ringa henne imorgon. Kanske finns det ngot

matnyttigt som jag skulle kunna dra ur henne.

Du kan ju alltid frska, det kostar inget, svarade Lundman avmtt med ett svalt leende.

Ute i den ljumma och klara frsommarnatten funderade jag ver allt advokaten sagt. Det hade

varit informativt men knappast upplyftande. Jag lutade sig mot sidan av bilen och blickade upp

mot den stjrnklara himlen. Hur i helvete skulle jag klara av allt, hur skulle jag klara att ta mig

ur det getingbo som likt en ttspunnen kokong omslt och nu hotade att kvva mig.

Jag slt gonen samtidigt som jag med ena handen tog ett stadigt grepp om bildrrens kylslagna

handtag. Lngt bakom och hgt ver mig, ljusr bort och precis d jag satt mig i bilen, lmnade

en meteorit sin position fr en upplyst vandring ver himlavalvet.

Jag sg den dessbttre aldrig. Mina problem var av en sdan magnitud att inga nskningar skulle

kunna rdda mitt skinn.

24

Kapitel 5

Skakad av alla nya problem som jag stllts infr hade knslor blandade av hjlplshet och

apati drabbat mig med kraft. De f, om n orosfyllda timmarna av smn tillskrev jag tacksamt

lkemedelsindustrin och framfrallt tillverkaren av smnmedlet Stilnoct. Pinad under

morgonens ngestladdade piska klarade jag nnu en gng att bara precis ta mig levande, och i ett

stycke, ut ur badrummet.

Under den korta promenaden till parkeringshuset tervnde de olycksbdande budskapen och

bilderna frn mitt nattliga mte med advokat Lundman. S snart jag satt mig i bilen plockade

jag fram telefonen och slog numret till 118100. Jag bad att f ekobrottsmyndighetens nummer

sms:at till mig och drefter att bli framkopplad. Trevande och tvekande hasplade jag ur mig mitt

rende:

Jag sker en Anna-Carin. Jag r inte sker p efternamnet men det kan vara Persson, inledde

jag trots mina tvivel ver om hon fortfarande drogs med sitt flicknamn. Kvinnan i vxeln skte i

tysthet genom registren.

Vi har en Anna-Carin men hon heter dessvrre Schultz i efternamn.

Kan du koppla mig till henne, hon har frmodligen hunnit gifta sig sen frra gngen vi sgs.

Vxeltelefonisten bad mig vnta fr att drefter omedelbart koppla fram samtalet. Efter tre

signaler lyftes luren av en kvinna vars rst lt helt obekant och som presenterade sig avhugget

med efternamn.

Schultz.

Illa frberedd och osker ver hur jag skulle inleda samtalet tappade jag trden direkt.

En vag knsla sa mig att jag trots allt hamnat rtt och min hyggligt vlutvecklade

improvisationsfrmga rddade mig.

Jo, var det enda jag lyckades f ur mig innan jag presenterade mig. Jag r inte sker p om jag

har kommit rtt. r du den Anna-Carin som jag knner frn Sderslttsgymnasiet i Trelleborg?

Jag hrde hur alldeles frbannat djvla illa det lt och hur det fick mig att framst som ett

bortkommet klantarsel.

Klart att det r jag, men jag kan knappast pst att jag skulle knna igen dig p rsten, svarade

hon frvnat men samtidigt som hon frefll verraskad. Hur kan det komma sig att du ringer?

Redan innan jag greppat luren hade jag bestmt mig att vara beslutsam och g rakt p sak:

Det r inte helt okomplicerat, men under de senaste tv ren har jag i mina bolag gnat mig

t olika typer av skatteplanering, huvudsakligen avancerade skalbolagsaffrer. Sen tre mnader

tillbaka har vi revision i alla bolag och Skatteverket har plockat in all vr bokfring och alla

25

vriga bolagshandlingar. Igr fick jag ryktesvgen en del information som oroar mig rejlt och

som indikerade att revisionen vergtt till att bli ett polisrende. Jag frstr om det hr inte

ligger p ditt bord, men om det ligger ngonting i det vill jag ha en chans att frbereda mina

frldrar. Jag frsker helt enkelt ta reda p om det ligger ngon substans bakom eller om det

bara r frga om rent skitsnack.

Jag gjorde ett kort uppehll innan jag fortsatte;

Samtidigt frstr jag s klart om du varken vill eller kan sga ngot, det knns ju helt befngt

att efter alla r bara ringa och stlla frgan. Sanningen r att det hr har hllit mig vaken precis

hela natten och att jag inte vet vart jag ska vnda mig.

Jag avbrt mig fr att mtas av absolut tystnad frn andra nden av linjen. Hade jag gtt fr

lngt, var det alltfr naivt att bara stlla frgan och hoppas p svar? Det hade faktiskt gtt tjugo

r sen sist, med undantag fr det minutlnga samtal vi haft nr vra vgar av en tillfllighet

korsats veckan innan. Samtalet och frgorna kndes alltmer som ett stort fett klavertramp.

Jag har inte en aning om det du frgar om. Helt rligt har jag varken hrt ngon nmna ditt

namn eller hrt talas om ngot rende som rr dig, svarade hon bestmt och vertygande. Som

du sker frstr kan jag inte rota i andras renden, men jag kan lyssna och se om jag hr

ngot. Frvnta dig bara inga detaljer eller ngon ingende information. Allt jag eventuellt

kan hjlpa dig med r att se om det gr att bekrfta eller dementera ryktet.

Jag drog ljudlst en lttnadens suck ver att hon inte bara slngt luren i rat p honom och valde

istllet att tolka det jag hrt som grnsande till ett lfte:

Tack, men jag vill verkligen inte heller att du ska utstta dig fr ngra risker. Jag vill bara ha

en rimlig chans att frbereda mina nrmaste om det r s frbannat illa som det lter.

Jag kom ihg att hon hade trffat mina frldrar och de ngot oklara minnesbilderna sa mig att

de hade kommit ganska vl verens. Att anvnda mina till ren komna frldrar som lockbete

och frevndning gav nu ett mera nobelt intryck t mitt i vrigt genomskitiga rende.

Det var kul att hra din rst igen. Jag lovar att hra av mig om det dyker upp ngot, avslutade

hon.

Hon lt vertygande, som om hon faktiskt menat det hon sagt.

I samma gonblick som samtalet brts frde tankarna kring henne mig bakt i tiden, hela

vgen till gymnasierens sista ring. Minnesbilder fladdrade hastigt frbi medan jag krde mot

kontoret. Framfr mig sg och mindes jag tydligt frsta gngen som jag frfrt henne nr vi

26

suttit ensamma tillsammans p elevrdsexpeditionen efter skoldagens slut. Alla hade lmnat och

skolan lg de.

Hon hade under de tre ren varit den ambitisa plugghsten som hllit alla killar p avstnd

medan jag snarast gnat mig t att dra ver s mnga som mjligt av skolans brudar. Vi hade

suttit dr ensamma och ostrt fr att frdigstlla ett grupparbete nr min oskyldigt placerade

hand p hennes axel sakta gett sig p glid.

Jag knde leendet sprida sig ver mina lppar nr jag tnkte tillbaka p hur det ena lett till det

andra. Hur klderna kt av fr att sluta med att vi lskat vilt p elevrdsrummets obekvma och

nedtrampade heltckningsmatta. Allt tydligare tervnde flera minnen frn vra mten som med

ngon mnads mellanrum avlst varandra under ett par rs tid. Mten som varje gng slutat i

hmningslst och passionerat sex. Nu hade jag ringt och stllt frgan om hon kom ihg mig. Jag

som varit den frsta fr henne och den som tagit hennes oskuld.

Situationen tvingade mig att skaka p huvudet och skratta ver min fullkomligt tvrkorkade

frga.

Tankarna kring minnesvrt sex var som bortblsta och sinnesstmningen frvandlades i ett slag

nr jag svngde in frn Regementsgatan p Ribersborgsvgen. tervnde istllet till minnet

av grdagskvllens stundtals otcka och motbjudande samtal med Lundman. I vanlig ordning

felparkerade jag jeepen utanfr kontoret, och mitt anstrngda ansiktsuttryck speglade troligtvis

de omedelbara och obehagliga problem som vntade mig tv vningar upp. I samtalet med

Anna-Carin Schultz hade jag beskrivit mina bolagsaffrer som avancerade. Infr mig sjlv

tvingades jag erknna att olagliga sannolikt var en mera adekvat beskrivning. Jag behvde inte

heller intala mig det jag redan visste, att det som vntade mig nu var blodigt allvar.

I likhet med de flesta mnniskors problem stavades mina problem pengar. Till skillnad frn

flertalets problem rrde det sig i mitt fall om astronomiska belopp fr att klara av att eliminera

niosiffriga skatteskulder. Advokat Lundman hade med en dres envishet proklamerat vikten av

snabbt kpa in filmrttigheter. Inte med avsikten att starta en riktig filmrrelse utan enbart fr att

klara hantera de latenta skatteskulderna i alla bolag.

Fr att lyckas genomfra inkpen krvdes nu tskilliga miljoner, pengar som jag i detta var

ljusr ifrn att kunna skaka fram.

Problemen hade hllit mig klarvaken lngt in i natten medan jag febrigt laborerat med olika

lsningar. Allt medan frmgan till klarsynthet gradvis trubbats av under det ngot verdoserade

smnmedlets inflytande. Trots nya infallsvinklar p problemen terkom jag till en och samma

27

lsning, att genom ngon form av utstuderad slughet och list utnyttja mina kontakters snarast

omttliga begr.

Jag skulle jaga, ljuga, ligga p och pressa mina mklar och revisorskontakter fr att frm dem

att slja sina vinstbolag till BTJ Holding AB, det vill sga mitt moderbolag. Fr att n mlet

skulle jag erbjuda allt frn svarta kontantprovisioner, semesterresor och betalningar till hemliga

nummerkonton i ngot av de svrtillgngliga skatteparadisen.

Oavsett den tillflligtvis usla likviditeten hade jag trots allt arbetat upp och besatt ett stort

kontaktnt, som hade vuxit snabbt under ren d jag verkat som illegal begravningsentreprenr,

dr jag besinningslst tagit mig an resterna av tidigare framgngsrika fretag. Skalen som alla

skatteplanerande nringslivstoppar lmnat efter sig. Med tiden hade mitt register fyllts av namn

med den frmsta gemensamma egenskapen av utstuderad girighet. Begret som jag valt att med

hnsynslshet och systematik lta exploatera.

En frsiktig knackning p Fredrik Janssons drr. Den gnglige bokfraren satt med blicken

fokuserad p dataskrmen medan hans spindelfingrar dansade snabbt ver tangentbordet. Med

allt bokfringsmaterial beslagtaget av Skatteverket hade han istllet utvecklat World of Warcraft till ngot av en heltidssysselsttning. Fr ett kort gonblick slet han gonen frn skrmen

och hlsade oengagerat, kliade sig i det yviga svarta skgget och tergick till cybervrldens

verklighet.

Jag fortsatte korridoren ner och p vg mot mitt rum stannade jag till vid pentryt. Dr plockade

jag upp en av de odiskade vita muggarna och skljde ur den innan jag fyllde den till hlften med

bokfrarens asfaltslika kaffesrja. Med ngra korta kliv fortsatte jag drefter in till mitt eget rum

fr att sl mig ner i den bekvma kontorsstolen av svart skinn. En klunk av tjrkoket tvingade

mig att grimasera ltt medan jag fick igng datorn och klickade p ikonen mina dokument och fick upp en fullskriven sida med namn och telefonnummer. Mklare, revisorer och advokater

som nnu ovetande om sitt kommande de nu stod p tur att kontaktas.

Det var med stor mlmedvetenhet och precision som listan pljdes igenom, namn efter namn.

De som aldrig levererat avfrdes vilket innebar att drygt en handfull namn frsvann. Det

tog mig nstan en timme att drefter genomfra finsorteringen. Kvar terstod tjugotre namn.

Samtliga som verlevt utsorteringen hade meriterat sig genom att p olika stt leverera eller

medverka vid genomfrandet av mina tidigare bolagskp. De frenades dessutom av det

utstuderade draget av hgoktanig girighet som jag nu efterskte. Efter ytterligare en munfull

av det garvstinna rvgiftet lyfte jag luren och slog numret till revisorn vars namn rkat hamna

verst p listan.

28

Ernst & Young, svarade den kvinnliga receptionisten

Jag sker revisor Michael Grenwall, inledde jag efter att ha presenterat mig.

Fyra timmar senare konstaterade jag att jag lyckats f tag i tretton av personerna p listan. Till

alla vriga hade lmnats meddelande om att jag snarast ville bli kontaktad och kvar terstod

endast tv att kontakta nr min mobiltelefon ringde.

Hej, det r mamma. I samma gonblick som jag svarade frebrdde jag mig fr att nnu en

gng ha nonchalerat mina frldrar.

Hej mamma, hur r det, frgade jag trots att jag uppfattat hennes sorgsna och bekymrade

tonlge. Svaret kom vindsnabbt.

Jag fattar inte hur du s fullstndigt kan skita i dina frldrar. Du ringer inte nr du lovat hra

av dig, du kommer inte nr du sger att du ska komma. Frstr du inte att pappa och jag r

oroliga?

Jag knde klumpen av sjlvfrakt i magen vxa. Hon hade inte en aning om hur elndiga mina

dagar egentligen sg ut och minst av allt ville jag lta henne f vetskap om det. I takt med att

jag helt slutat hra av mig frstod hon sker att ngot var fel. Ingen knner sina barn bttre n

frldrarna. Dessbttre kunde hon frmodligen inte ana hur fel allt stod till. Skert oroades hon

ocks ver den borgen som jag vertalat bda mina frldrar att teckna. Samvetet plgade och

jag tvingades ta mig samman innan jag svarade, vl medveten om att hennes farhgor var mer

n berttigade.

Frlt att jag inte hrt av mig men tiden har sprungit ifrn mig. Alla dagar har varit spckade

med mten hos revisorer och med mina banker. Jag har faktiskt varit p vg att ringa flera

gnger, jag har bara inte hunnit.

Ekot frn den urholkade lgnen ljd under brkdelar av en sekund inom mig, en s enfaldig

frklaring att inte den mest sinnessvage skulle lta sig luras. Fr att komma frn en svindlare,

lgre n lgt.

Menar du p fullt allvar att du inte haft ens fem minuter ver fr att ringa hem till oss, frgade

hon nu frtvivlat med en grtfrdig rst som stockade sig.

Nej det gr jag inte, det jag frskte sga r att jag har haft mer att gra n jag kan frklara.

Men jag ska ndra p det, jag ska frska komma hem till er i helgen.

Frstr du inte att vi r oroliga, din pappa sover inte p ntterna. Din syster hr av sig varje

dag men du r som bortblst. Det r precis som din pappa sger, du r en stor djvla egoist

som bara hr av dig nr du behver ngot. Jag kunde hra hur hennes oro sakta hade verg i

irritation och ilska.

29

Jag hatade mig sjlv fr alla de gnger jag sett mig tvingad att ljuga infr mina frldrar. Snrjd

av mina tidigare lgner tog jag drfr ett djupt andetag innan jag svarade;

Jag ska komma hem, jag kommer hem till helgen s stter vi oss ner och pratar. Ni har

ingenting att oroa er ver, absolut ingenting.

Jag visste att varenda stavelse i det jag precis sagt var lgn, de hade all anledning att ligga

smnlsa och sannolikheten fr att jag skulle ta mig samman och ka hem till dem var mindre

n minimal. Fraktfullt insg jag samtidigt vidden av det lidande som lgnerna frorsakat mina

stackars frldrar och av det ytterligare lidande som skulle kunna komma att drabba dem.

Kan jag bertta fr pappa att du kommer hem i helgen, frgade hon bestmt och stllde mig

infr nnu ett kvvande ultimatum. Jag bet mig i lppen och stirrade in i vggen.

Ja, gr det, jag kommer i helgen. Med ett kort skt om dig och hlsa pappa avslutade jag drefter samtalet s snabbt jag bara kunde.

Fr en stund satt jag orrlig med blicken fst mot skrivbordsunderlgget. Det alltfr bekanta

tillstndet av illamende kom ver mig igen. Samma illamende som likt en jrnslgga drabbade

mig varje morgon. Jag slt gonen och frskte med ngra djupa andetag frigra mig frn

knslan. Frossan och kylan kom krypande tillsammans med det sura slem i svalget som alltid

fregick spyorna. Svettprlorna i pannan och lngs ryggraden var kalla som snabbsmltande

hagel. Jag svalde hastigt ngra gnger i ett frsk att pressa tillbaks de ttnande krkreflexerna.

Ngot jag nstan aldrig lyckats bemstra. P vg att resa mig fr att hmta ett glas kallvatten

ringde telefonen.

Du har advokat man p ettan, meddelade Fredrik irriterat, uppenbart strd mitt i en livsviktig

spelsekvens. Jag svalde hrt nnu en gng och tog mig samman.

Koppla fram honom.

Goddag, det hr r advokat man, presenterade sig rsten med hgtravande arrogans. Du hade

skt mig.

Jag identifierade omedelbart rsten och harklade mig snabbt;

Det stmmer, vi kpte tv bolag genom er byr sent i fjol. Nu r vi p jakt efter ytterligare

bolag till vr filmrrelse, drfr kontaktade jag er idag. Jag vet att marknaden betalar runt 82

procent fr obeskattade vinster, tack vare filmrrelsen kan vi strcka oss till 84. Dessutom har vi

rejla marginaler fr provisioner och vriga omkostnader. Jag gjorde en kort paus fr att avvakta

advokatens reaktion och tyckte mig kunna hra den skrupelfria man skta genom minnet.

Just det, nu kommer jag ihg dig. Det var vl du som hade Hans Erik Lundman som konsult.

Vi har faktiskt ngra klienter dr det kan bli aktuellt att lsa generationsskifte med skal.

Ingenting r shr lngt bestmt men jag antecknar ditt nummer och hr av mig s snart jag vet.

30

Frresten, sa du 84 procent plus provision?

Advokat man avslutade samtalet med att be mig framfra en hlsning till Lundman. Kanske

fann det en mjlighet att knipa ett eller tv bolag den vgen och jag konstaterade njt att

advokaten ltit riktigt intresserad. Naturligtvis mest av att kunna skra emellan och kapa t sig

en s stor del av kttstycket som mjligt.

Jag reste mig ur stolen fr att strcka p benen, knslan av illamende hade sakta klingat av och

med ett par steg tog jag mig fram till Lundmans drrppning. Advokaten satt upptagen med

travar av ndringsanmlningar framfr sig.

Jag la precis p luren med en av dina kollegor, den girige advokat man i Vsters. Han sa t

mig att hlsa till dig.

Det var trevligt, vad ville han, frgade Lundman och hjde intresserat blicken ver de

halvmeterhga buntarna.

Han ville ingenting, det var jag som hade skt honom. Jag ville hra om han hade ngra

bolag till salu.

Lundman nickade gillande, uppenbart vertygad om att grdagskvllens samtal allvarligt

satt fart p mina anstrngningar. Han avbrts dock mitt i sin uppmuntrande kommentar av

ringsignalen frn min mobil. Jag drog fram luren ur kavajfickan och slngde en blick mot

displayen utan att knna igen numret. Helt sker p att det var ngon av alla de mklare som jag

skt under dagen beslt jag att trots allt fr att svara.

Hej det r jag, Anna-Carin!

Jag stelnade till och tog ngra lngsamma steg baklnges ut ur Lundmans rum. Vl ute ur

rummet klev jag snabbt in p mitt eget och stngde drren.

Jag lovade ju att ringa om jag fick veta eller hra ngot. Har du tid att trffa mig en kort

stund?

Samtalet var lika ovntat som onskat och jag tyckte mig kunna hra mina egna hjrtslag.

Javisst, det r klart. Jag kan komma nu om du vill, om det passar dig, svarade jag stressat.

Bra, jag r p vg till Triangeln fr att handla. Kan vi ses p parkeringsplatsen bakom Hilton?

Jag kan vara dr om en kvart, hur funkar det fr dig?

Inga problem, jag kommer, svarade jag utan en sekunds tvekan.

Nr samtalet avslutades hade jag redan hunnit till ytterdrren. Med frbluffande snabbhet tog

jag mig ut via glasdrren i gatuplan och sprang i riktning mot bilen. Jag hade omedelbart insett

det illavarslande i Anna-Carins samtal och hade hoppats slippa hra av henne, verhuvudtaget.

Nu terkom hon redan samma dag vilket bara kunde tolkas p ett stt och det handlade inte om

att teruppta vr frlorade krleksrelation. Samtidigt var jag givetvis ondligt tacksam ver

31

hennes vilja att trots den tid som gtt hjlpa mig. Mitt i tankarna kring denna tacksamhet slogs

jag pltsligt av den frvirrade idn att det mte som jag nu var p vg till istllet kunde vara en

polisflla.

Fylld av allt mera onyanserade och ostrukturerade tankar krde jag Regementsgatan ner i

riktning mot Triangeln.

Jag tog mig till parkeringsplatsen p mindre n fem minuter och stllde mig nervst vntande

i den stekande eftermiddagssolen. Jeepen parkerades strategiskt i ett avlgset hrn medan jag

vandrade runt och slngde misstnksamma blickar omkring mig. Det var glest mellan bilarna p

den stora parkeringen och det syntes inte heller ngon som liknade Anna-Carin bland de ftal

som kom promenerande ut ur kpcentret.

Nr hon tio minuter senare dk upp la hon mrke till mig nstan direkt, svngde in och

parkerade sin rda Alfa Romeo bredvid min BMW. Jag konstaterade lttad att hon var ensam.

Utan att sga ngot klev hon in och satte sig i min bil och det sg ut som om de femton r

som gtt, hade passerat henne nstan obemrkt frbi. Jag kunde i vart fall inte se ngon

strre skillnad, dremot skymtade tecken p nervositet i hennes gon. Under knappa minuten

avhandlade hon forcerat sitt liv, sina tv dttrar och vad som hnt sedan skoltiden. Det var

tydligt att hon inte kommit fr att kallprata. Lika tydligt framgick att hon snarast ville avlgsna

sig frn platsen.

Jag r egentligen inte hr fr din utan fr dina frldrars skull. Som du kanske minns s

avslutade du vrt frhllande p ett stt som gr att jag egentligen borde bett dig dra t helvete

redan nr du ringde i morse. S det jag gr nu handlar verkligen inte om att hjlpa dig. Nr vi

sgs fr tv veckor sen rkade jag bertta om min praktik p ekobrotts-myndigheten. Jag r dr

fr att frbereda mig fr mitt kommande arbete som klagare. Det faktum att jag sitter hr med

dig strider mot alla regler i min nuvarande och blivande yrkesroll. Jag har egentligen inte ett

enda skl i vrlden att lita p dig, men jag litar nd p att det jag nu sger stannar mellan oss.

Hon gjorde ett kort uppehll och jag gav henne en allvarstyngd blick;

Vad du n berttar s stannar det hr.

Hon betraktade mig tyst som om hon pltsligt erinrat sig hur jag en gng svikit henne men

beslt nd att fortstta;

Jag vet egentligen ingenting om ditt rende. Om jag gr en slagning p ditt personnummer

s lmnar det spr som jag omjligt kan frklara. Det jag vet, fick jag hra av en kollega under

lunchen idag. Vi diskuterade vrt samarbete med specialenheten p Skatteverket och nr jag

nmnde ditt namn s reagerade hon med att bertta. Vad hon sa tnker jag inte g in p, men

32

hon berttade i vart fall tillrckligt fr att jag ska kunna svara p frgan som du stllde i morse.

Tyvrr r det som du hrt ryktesvgen sant, avslutade hon och sg p mig med sorgsen min som

snabbt vergick i allvar. Jag hoppas du frstr att du skadar mig fr alltid om det hr lcker ut.

Lngt vrre n du lyckades med nr du bara slutade att hra av dig.

Jag mtte hennes blick och sg henne djupt i de melerade gonen. Hon hade tagit en fr henne

omotiverad risk och med bertt mod satt strre delar av sin karrir p spel. Fr min skull. Att

svika det frtroendet var uteslutet. Beskedet hon levererat och sttet det gjorts p fick mig att

knna mig dende i alla obotliga sjukdomar samtidigt. Ngra ytterligare diagnoser behvdes

inte, nu var jag helt frvissad om hur nda in i helvete illa jag lg till.

Jag lovar att allt som du sagt stannar hos mig. Ingenting av det du berttat kommer g vidare,

jag kommer inte ringa dig fler gnger och aldrig nmna ditt namn, sa jag och slngde en

bekymrad blick mot klockan.

Tack fr att du berttade, avslutade jag och sg henne ter i gonen.

Hon la sin vnstra arm p min

Jag kan tyvrr inte hjlpa dig, jag kan bara nska dig lycka till, avslutade Anna-Carin och

ppnade bildrren.

Bara en frga till, sa jag och lutade mig oroligt framt.

Har du ngon aning om nr ett eventuellt tillslag kommer ske, frgade jag utan att frvnta

mig ngot svar.

Jag vet inte, men snart, kanske mycket snart.

Jag nickade uttryckslst frstende. Medan bildrren sakta gled igen knde jag hur hela

tillvaron raserats. Verkligheten hade hunnit ikapp och frbi mig och jag var frn och med nu ett

fritt villebrd.

Jag frblev sittande i bilen p parkeringen bakom Hilton en lng stund efter att hon lmnat.

Hur lnge jag satt dr vet jag inte, kanske en kvart, kanske tv timmar. Jag har ingen aning. Det

frdande besked som ntt mig skulle tvingat varje klarsynt mnniska att se sig besegrad och

kapitulera. I desperation frgade jag mig om jag nu kommit till det definitiva slutet och ntt

mitt hit men inte lngre. Jag stred fr att frigra mig frn de destruktiva tankar som med kad intensitet vllde ver mig. Jag kmpade emot, fr att till slut tvingas ge vika fr den stegrande

stress och ngest som alltid visat sig vermktig.

Klockans timvisare rrde sig med sekundvisarens hastighet, kroppen var som ett timglas dr den

avsmalnande midjan plockats bort och sanden gavs fritt fall. Ett polisingripande nu kunde inte

sluta i annat n katastrof och undergng.

33

Oordningen i mina affrer dr obetalda skatter och oreglerade skulder redan var p vg att

frvandlas till olsliga problem skulle frbli olsta. Nrmast paralyserad slet jag upp bildrren,

bjde mig ut och spydde i tta kaskader ver den kokheta asfalten. Hngande med verkroppen

ut ur bilen och med munnen fylld av blodsmak och bitter galla kom ilskan.

Aldrig i helvete, ta dig samman fr fan. Du ska lsa det hr, vste jag tyst genom tnderna.

Bara minuter senare torkade jag det blodfrgade slemmet frn hakan, svalde undan den beska

smaken av galla och tryckte en hrt packad pris General under lppen.

Aldrig i helvete, aldrig att jag kommer ge mig.

Jag vred om nyckeln, startade bilen men styrde varken mot kontoret eller hem. Med mobilerna

avstngda svngde jag ut frn parkeringen p vg till min plats, den som jag gjort till min helt

egen.

34

Kapitel 6

Inte ens horisontens annars s knivskarpa konturer frmdde lngre att skilja himmelen och

havet t. Vyn som fyllde varje del av blickfnget fullndades av de svagt kontrasterande bl

nyanser som bara tillflligtvis strdes av ngra frirrade och ovarsamt sndertrasade cirrusmoln.

Havet lg blankt och tillt den oemotstndliga solen att spegla sig fritt.

Jag parkerade bakom den nybyggda gula tegelbyggnaden och klev ur bilen. Den ltta sjbris

som jag hoppats att f mta var kvvd och strikt kuvad under hgtryckets obarmhrtighet.

Doften av salt och tng kom istllet som sura uppsttningar i korta och anstrngda flmtningar.

ven havet led svrt i den skoningslsa hetta. Med ngra snabba gonkast sg jag mig omkring

och konstaterade lttat att ingen annan fanns dr, jag var ensam. Ngra meter bort lg de

orangefrgade lotsbtarna frtjda, stilla och vergivna. Inga strre fartyg nrmade sig hamn.

Fr inte s lnge sedan hade Smrkontrollen varit en plats full av liv och rrelse, ngra

hundra meter bort hade flygbtarna angjort innan resundsbron ppnats och frvandlat den

hr platsen till en tervndsgrnd. Det var sannerligen inte frsta gngen jag befann mig vid

Smrkontrollen, istllet hade jag ofta skt mig hit.

Otaliga var alla de timmar som jag valt att tillbringa hr, avskilt och i ensamhet var det platsen

som jag fr mitt inre sg som min helt egen. Lugnet, vgorna och den friska havsluften hade

varje gng gett mig svaren som jag skt och ftt mig att upptcka nya och kreativa lsningar.

Nr jag nu beslutat att tervnda hit var det med frgor av mer desmttad och fatal natur n

ngonsin tidigare.

Efter att halvtimmen tidigare nstan gett vika under crescendot av sjlslig anarki trngdes jag

mot vggen i tvivel ver meningen med att gna varje dag och varje timme t att flytta dagens

problem till nsta, ver meningen med att aldrig lyckas n en slags slutlig lsning. Stirrande

mot horisonten stllde jag mig ter frgorna: fr vem och fr vad jag var det jag kmpade.? Var

det vikten av att tillfredsstlla det stndigt nrvarande behovet av andras bekrftelser som var

drivkraften? Hur pverkades mitt handlande av det lga vrde jag stndigt tillmtt betydelsen

av sjlvtillfredsstllelse ver mina egna insatser? r det inte tillrckligt att jag sjlv vet min

kapacitet och att jag duger?

De problem som jag nu stllts infr var priset fr rs strvan att upprtthlla den ffnga

framgngsbilden utt med enbart yta och utan djup. Kanske till priset av ett liv och i vrsta fall

flera.

Jag tog mig samman och inledde en inre monolog kring det meningslsa i att frsvinna ifrn

35

utan att ta sig till ngot samtidigt som jag krp upp och satte sig p ett av kajkantens stora

betongblock.

Med blicken fortsatt fst mot horisonten saknades svaren p mina frgor men i ett avseende

brjade jag knna mig alltmer vertygad. Det var absolut omjligt att bara ge upp, ngonstans

ifrn var jag tvingad att grva fram och mobilisera kraft nog fr att klara mig. Utan lsningar

fanns ingen fortsttning, det fanns inte en chans att verleva det misslyckande som framfrallt

skulle drabba alla dem som litat p och obegripligt nog lskade mig. Under ngra sekunder lt

jag tankarna stanna kvar kring de som valt att st kvar vid min sida enbart av krlek. Hur hade

de orkat och sttt ut?

Med narcissistens knslohmmade modus avbrts tvrt frbindelsen med den emotionella

delen av min personlighet. I ett slag skts alla negativa tankar undan och jag lt drefter

utplna minnet av alla tidigare misslyckanden ur mitt medvetna. Samlat koncentrerade jag mig

istllet p att uteslutande vervga de eventuella mjligheter och ppningar som till antalet

var frtvivlande f och dessvrre nedslende orealistiska. Trots beslutsamheten att frska

tnka positivt avbrts jag upprepade gnger av de starka olustknslor som Anna-Carin Schultz

berttelse framkallat.

Minuter blev till timmar, alltmedan mitt oroliga och febriga skande vid kajkanten fortgick.

Jag knde beslutsamheten vxa, sg framfr mig fragmentariska bilder och som vid alla tidigare

tillfllen, just p den hr platsen, utkristalliserades lngsamt embryot till ngot som alltmera

liknande en handlingsplan. Jag grvde fram dosan med ls General ur byxfickan och tryckte

upp nnu en hrt packad prilla under lppen. Konturer som blev allt tydligare, sakta vvdes

silkestunna trdar samman medan de bilder som jag skt vxte fram fr mitt inre. Vgen framt

var osker, planen nnu lngtifrn fullndad och omgrdad av besvrande frgetecken. De

omedelbara bristerna var uppenbara och sannolikt saknade den teoretiskt tillkomna livbten

svl ror som flytfrmga. Alltjmt tyckte jag mig kunna sknja den som vgen ut, till ngot

som i bsta fall skulle kunna vara rddningen. Inte bara min egen.

Den andliga samariten, delen av min kluvna personlighet som alltid lyft mig ur morgonspyorna

och lrt mig undfly all ngest, hade nnu en gng lyft upp och ruskat om. Tvingat mig att st

upp fr att slss fr min verlevnad. Med kritiska gon frskte jag nu visualisera alla de

problem som lg framfr mig fr att samtidigt se mig lsa dem. Den rangliga planen byggde

helt p egna ovetenskapliga antaganden och jag beslt drfr att tillsvidare behlla den fr

mig sjlv. Den skulle komma att krva allt av mig i frga om list, mod och dumdristighet och

dr fundamentet utgjordes av mina overtrffade kunskaper kring en av de sju ddssynderna

36

mnsklig girighet. Jag tervnde med snabba steg till bilen och fyllde tv sidor i filofaxen med

hastigt nedkrafsade anteckningar och bulletpoints.

Vid de flesta tidigare tillfllen hade jag lmnat Smrkontrollen i en slags hypad entusiasm,

tacksam ver att ha funnit tillflliga lsningar p omedelbara problem. Nr jag nu krde drifrn

var det i ett helt annat sinnestillstnd. Den inre konflikten var avgjord medan problem fortsatt

lg olsta. Viktigast av allt var att beslutet var fattat och att jag bestmt att en gng fr alla

genomfra det som jag sg som en bestende frndring. Bergfast i vertygelsen var jag nu

besluten att fr frsta gngen i mitt liv avsluta och slutfra det jag precis fresatt mig. Planen

som tagit form skulle fullfljas, helt oavsett priset.

I samma gonblick som jag klev in i bilen tog jag fram och kickade igng de tre mobiler som

legat avstngda. Ngra nya sms poppade upp och den ena luren indikerade att jag missat fyra

samtal, ngot som just i detta inte brydde mig det minsta. I stllet tog jag mobilen med hemligt

abonnemang i handen och blddrade fram namnet Pero dr kortnumret till Peter Grujic fanns

inlagt. I vanlig ordning innehll samtalet med Pero inga detaljer annat n ett kryptiskt var r du, bra, vi ses dr om fem minuter.Jag krde bort frn hamnomrdet mot city, svngde in p Kalendegatan och stllde bilen p

nstan exakt samma plats som jag felparkerat dagen innan, under besket hos Englunds Antik.

Efter bara ngra minuter ppnades drren p passagerarsidan och Pero klev in med sitt som

alltid smittande leende. Han tillhrde en sllsynt krets som jag knde att jag alltid och i alla

lgen kunde lita p. Samtidigt var den kortvxte och medellders serbens lojalitet och std ngot

jag aldrig behvt kpsl om. Han drevs av sin egen rttssyn och livsskdning nr han ordd

och urskillningslst valt att stlla sig bakom allt det han sjlv uppfattade som rtt, oavsett andras

sikter och trots att han inte sllan hade haft fel.

Trofast och med kompromissls lojalitet hade han valt att i alla sammanhang backa mig, ngra

gnger hade han agerat livvakt och chauffr t mig i samband med besvrliga affrsuppgrelser.

Jag litade fullt och fast p Peros std och vnde mig nu bestmd och allvarlig till serben:

Jag behver din hjlp, igen, inledde jag och berttade med spnd rst om alla de illavarslande

tecken som framtrtt allt tydligare under det gngna dygnet.

Lgmlt lmnade jag en redogrelse ver det som Louise och den hemliga poliskllan rjt fr

mig i strsta frtroende. Samtidigt bestmd ver att behlla framtidsplanerna fr mig sjlv,

beslt jag att anvnda kommande mndags affrsuppgrelse som frevndning fr det uppdrag

som jag nu tnkt ge honom.

37

Det r livsviktigt att jag lyckas f ihop den dealen och det kommer g t helvete om snuten

hinner fre och syr in mig.

Vad behver du hjlp med, frgade Pero p sin kraftigt brutna svenska.

Trots snart trettio r i Sverige hade livet p illegala svartklubbar snarast frsmrat hans

sprkkunskaper. Efter all tid som vi tillbringat tillsammans hade jag med stor anstrngning lrt

mig att tolka och frst det annars obegripliga uttalet.

Jag behver ett pass, det mste vara perfekt och tla en noggrann granskning. Problemet r att

det mste g djvligt snabbt. Kan du greja det?

Utan att frlora minsta tid tog serben fram sin mobil och slog ett nummer. Han lyfte pekfingret

mot mig som en signal att knipa kft. Jag lyssnade och frskte tyda ngot ur samtalet p

serbiska. Precis som vanligt begrep jag inte ett smack och frstod inte heller att samtalet

avslutats frrn Pero pltsligt vnde sig mot mig.

Jag har ordnat det men dom vill ha sextusen euro och d fr du det p mndag. Du kan

antingen f det p ett existerande pass eller s gr dom en ren frfalskning. Italienarna som fixar

det r verlgsna, tro mig, frklarade han och log.

Om du vill ha hjlp s skaffa ett redan existerande pass, kan du inte det s lser dom det med

ett falskt. Betala hlften imorgon och resten p mndag, om det r okej, avslutade serben.

Absolut, kan vi ses hr, samma tid imorgon? Jag tar med mig det som behvs.

Vi skildes t med en klapp p axeln innan Pero klev ur bilen. Jag vred om nyckel och krde mot

kontoret, intensivt funderande ver vems pass eller identitet som jag antingen skulle kunna lna

eller i vrsta fall lgga beslag p. Det verlgsna alternativet vore givetvis ngon i min egen

lder med samma blonda hrfrg, lngd och bl gon. Kanske var det ett allt fr orealistiskt

nsketnkande, samtidigt som passet var en av de viktigaste komponenterna i den plan som tagit

form under timmarna vid Smrkontrollen.

Koncentrerat och med frbluffande snabbhet skte jag av och scannade igenom hela mitt

ntverk. Trots min frhllandevis vida bekantskapskrets lyckades jag inte komma p en enda

med de tre ndvndiga egenskaperna, rtt lder, utseende och som samtidigt befann sig i

skriande behov av snabba stlar. P vg till kontoret hann jag avverka samtalen till tv av mina

mest trogna hantlangare, Janne och Mats. Ingen av dem stmde in p profilen, men kanske fanns

det ngon bland deras ljusskygga kontakter som gjorde det. Jag beskrev kortfattat vad jag letade

efter utan att med en stavelse nmna varfr. Med frespeglingar om tilltagna ersttningar gjorde

jag samtidigt mitt yttersta fr att krydda erbjudandet, infrstdd med att ingen skulle stlla upp

frivilligt eller fr kaffepengar.

38

Kort och gott letar jag efter ngon som under ngra veckor, mot svinbra betalning, r villig att

lna ut sitt pass, var min enda frklaring.

Vl framme steg ter in p mitt delagda och vergivna kontor. Halvvgs ner i korridoren

slog stanken av vidbrnt kaffe emot mig. Jag stngde av kaffekokaren och fyllde vatten i den

torrkokta glaskannan stllde den drefter p diskbnken. Beslutsamt rjdes pappershgarna

frn skrivbordet innan jag slog mig ner fr att g igenom anteckningarna i filofaxen.

Oskerhetsfaktorerna var mnga och jag insg samtidigt det omjliga i att frska frutsp

tidpunkten fr polisens eventuella tillslag. Att ryktet ntt mig var ett illavarslande tecken som

tydligt pekade p att det var nra frestende och fick mig att nu utg ifrn att det kunde ske nr

som helst. I min planering hoppades jag, med onsdagen snart passerad, att jag tminstone hade

veckan p mig. Samtidigt gnisslade Anna-Carins krnfulla budskap i bakhuvudet och pminde

mig om att tiden under alla omstndigheter var knapp.

Jag inledde med att renskriva anteckningarna i punktform och gnade drefter igenom listan.

Plgad av stress frstod jag vilket helvete det skulle bli att klara av att hinna med allt. Mngden

av punkter fick mig att tillflligt vackla i min redan svaga vertygelse om att kunna lyckas.

Knslan av otillrcklighet svepte ter ver mig som en kylslagen vind nr jag nu satt med

anteckningarna framfr mig ver allt som mste klaffa.

Samtidigt innebar planen att jag skulle tvingas stlla hga krav p flera av de personer vars

frtroende jag sedan lnge frbrukat. Bland annat p dem som inte lngre var tillrckligt

engagerade fr att orka stnga av kaffekokaren.

Dryga timmen hade gtt sedan jag tervnt till kontoret nr Mats strm terkom till honom p

mobilen.

Hej kan vi ses, frgade han.

Helt klart, p det gamla stllet, svarade jag.

Jepp, jag r dr om en kvart. Hinner du?

Jag kommer.

Samtalet fick mig att frigra mig frn alla tvivel och dunkla grubblerier. Kanske innebar det ett

frsta stapplande steg framt i den framvxande planen.

Mtesplatsen var vald med omsorg, vl undanskymd och anonym. P ngot mindre n tio

minuter tog jag mig till parkeringsplatsen utanfr Malm, vid segelsllskapets klubbhus i

Limhamns smbtshamn.

Vl framme konstaterade jag att Mats i vanlig ordning hunnit frst. Den svarta Mercedeskombin

stod som alltid parkerad p den parkeringsruta Mats alltid valt och som alltid stod bilen p

39

tomgng. Pverkad av det senaste dygnets usla nyhetsflde reflekterade jag intuitivt ver

beteendet. Var den varje gng startklara bilen ett uttryck fr rdsla, var det en skyddstgrd

fr att snabbt kunna ta sig frn platsen? Stod det kanske redan klart fr alla i min omvrld att

polisen var p jakt utan att jag sjlv insett faran?

Jag skakade av mig den paranoida knslan och steg ur bilen, bestmd i vertygelsen om att

Mats var en mycket lojal hantlangare. Han var en fre detta datasnubbe vars fretag strtat

samtidigt som luften ps ur Jonas Birgerssons IT-ballonger. Istllet fr att skaffa sig ett

anstndigt arbete hade han nu under en rcka r stndigt slppt det han haft fr hnderna och

gjort brandkrsutryckningar varje gng jag kallat. Oftast med uppdraget att vxla in bankernas

prydliga postvxlar mot vxlingskontorens besudlade och mindre hedervrda kontanter.

Vad behver du passet till, frgade Mats med en blandning av nyfikenhet och skepsis.

Samtidigt utan frvntningar om ett sanningsenligt svar.

Jag har en deal i Belgrad och jag vill inte dra dit p mitt eget pass. Samtidigt r den fr bra fr

att jag ska missa den.

Mats slngde spontant en misstrogen blick mot mig, vertygad om att Belgradstoryn var bg.

Istllet var mitt lfte om feta provisioner det viktiga och d fick