Lyssnandets dialogiska existens: Om lyssnandets betydelse från livmodern till dödsbädden Eller: En helt vanlig dag i fru Lyssanders liv Kent Adelmann The purpose of this written speech about “the dialogic existence of listening” is to contribute to the knowledge about the importance of listening in everyday life, both personal and professional. The object of inquiry is a story about a fictitious person, Gudrun Lyssander, and her experiences and memories of listening in her everyday life and as a teacher in pre-school. The problem showed is: What are the consequences of dialogic listening in everyday life for you and me, for our parents and for our children? The Russian philosopher Mikhail M. Bakhtin (1984 & 1999) and his dialogism (Holquist 2002) is used as a theoretical framework, but I also try to put listening into a larger context of culture and society with soundscape, noise pollution, sound business and technology of sound. Results from the study show that there are a lot of communication situa- tions in everyday life that could be managed and explained from a listening perspective with conceptions like listening reception, listening types and re- ported listening. The conclusions are that we have to control our listening, that listening is the key to success in everyday life, and finally, that listening includes both an economic and a democratic perspective. Keywords: listening, listening reception, listening types and responses, re- ported listening, technology of sound Kent Adelmann, associate professor, Faculty of Education and Society, Malmö University [email protected]
33
Embed
Lyssnandets dialogiska existens: Om lyssnandets … · 3 Föreliggande text är en lätt bearbetad version av min docentföreläsning på Fakulteten för Lärande och ... det var
This document is posted to help you gain knowledge. Please leave a comment to let me know what you think about it! Share it to your friends and learn new things together.
Transcript
Lyssnandets dialogiska existens: Om lyssnandets betydelse från livmodern till dödsbädden Eller: En helt vanlig dag i fru Lyssanders liv
Kent Adelmann
The purpose of this written speech about “the dialogic existence of listening” is to contribute to the knowledge about the importance of listening in everyday life, both personal and professional. The object of inquiry is a story about a fictitious person, Gudrun Lyssander, and her experiences and memories of listening in her everyday life and as a teacher in pre-school.
The problem showed is: What are the consequences of dialogic listening in everyday life for you and me, for our parents and for our children? The Russian philosopher Mikhail M. Bakhtin (1984 & 1999) and his dialogism (Holquist 2002) is used as a theoretical framework, but I also try to put listening into a larger context of culture and society with soundscape, noise pollution, sound business and technology of sound.
Results from the study show that there are a lot of communication situa-tions in everyday life that could be managed and explained from a listening perspective with conceptions like listening reception, listening types and re-ported listening. The conclusions are that we have to control our listening, that listening is the key to success in everyday life, and finally, that listening includes both an economic and a democratic perspective.
Keywords: listening, listening reception, listening types and responses, re-
ported listening, technology of sound
Kent Adelmann, associate professor, Faculty of Education and Society,
”I begynnelsen fanns ordet” (Jfr Gärdenfors 1997 i Adelmann 1998:14). Så
står det i den nya bibelöversättningen i Johannesevangeliets första vers (Bi-
bel 2000:1309). För det var med det talade ordet som allting blev till, enligt
bibeln. Men så var det naturligtvis inte alls. Åtminstone inte för människan.
Utan från tidernas begynnelse fanns ”den lyssnande människan, den upp-
märksamt hörande och seende människan med det ordlösa talet” (Adelmann
1998: 31) och det gestaltande språket (Adelmann 2009a:51ff.). Själva tal-
språket kom mycket senare, och skriftspråket är ur ett evolutionärt perspek-
tiv en ganska sen uppfinning.
Den kommunicerande och lärande människan kan alltså historiskt sett be-
skrivas som en i grunden lyssnande1 människa (Adelmann 1998:14ff. &
2002:21ff.), och ”[i] det moderna elektroniska ljudlandskapet befinner sig
den lyssnande människan numera ’stand by’.” (Adelmann 2011:46). Man
kan säga att vi är utsatta för en ständig ljudpåverkan, från livmodern till
dödsbädden, och vi lyssnar2 på och efter dessa ljud och röster, från livmo-
dern till dödsbädden, antingen vi vill eller ej. Dessa ljud och röster, nya och
gamla, kända och okända, de drabbar oss, gör intryck på oss, förändrar oss
och berör.
I denna lyssnandets dialogiska existens (Adelmann 2002:285 & 2009:82;
Bakhtin 1984:293; Holquist 2002:14-39) är vi samtidigt ständigt i händelser-
nas centrum och ständigt involverade, där vi samspelar, interagerar, reagerar
och agerar språkligt. Vilka konsekvenser kan detta dialogiska lyssnande få
för dig och mig, för våra föräldrar och för våra barn?
1I det svenska ämnesordsystemet (SAO) på Kungliga biblioteket ingår sedan 2004 ’lyssnande’, som har
SAB-koden Doef (Filosofi och psykologi) och motsvarar det internationella ämnesområdet ’listening’
(LCSH). Tillgänglig 14-02-14 på http://www.kb.se/katalogisering/Svenska-amnesord . 2 Artikeln om ’lyssna’ är tryckt 1941 med spaltnummer L 1348 i Svenska Akademiens Ordbok (SAOB).
Tillgänglig 14-02-14 på http://g3.spraakdata.gu.se/saob .
tal, glada skratt och däremellan en och annan ljudlig snarkning, är det svårt
att inte bli fascinerad. För: ”Att lyssna är att välja i ett vimmel av ljud.”
(Stockfelt i Karlsson 1996:76) Så plötsligt sitter Gudrun där och kan bara
inte låta bli att höra både det ena och det andra, till en början med ett halvt
öra, men efter en stund bestämmer hon sig för att lyssna av den närmaste
omgivningen. För att lyssna det är att lyssna efter något:
Där borta i hörnet har vi t.ex. den lite grabbiga dialogen med de tuppiga
kommentarerna om helgens erövringar, noterar hon. Och flickorna, som
sitter en bit längre bort, tycks helt uppslukade av en diskussion om vem av
tjejerna som verkar ha gått bakom ryggen på vem. Och på andra sidan mitt-
gången berättar en äldre kvinna för en annan kvinna, som troligtvis är hennes
5 Bakhtin (1999) säger att varje yttrande är en länk i talkommunikationens kedja, men jag väljer ’nätverk’
och ‘rymd’ som moderna metaforer för att peka på talkommunikationens olinjära karaktär.
7
väninna, att det börjar bli riktigt tungt nu att ta hand om sin gamla mor, och
kommunen kan man ju inte räkna med nuförtiden.
På sätet alldeles framför Gudrun sitter en man i medelåldern som verkar
ha kontoret på fickan, med sin I-phone och I-pad, där han frenetiskt växlar
mellan att skriva på paddan och tala i sin smartphone. Det föregående samta-
let tycks leda till att han ringer upp sin sekreterare:
–Han ringde just. Det blir inget.
[tystnad]
–Det vet jag inte. Men vi blåser av.
[tystnad]
–Jamen du hör vad jag säger. Du får avboka.
[tystnad]
–Ingen aning. Men du får försöka att fixa det lite snyggt, va?
[tystnad]
–Bra. Vi hörs om du stöter på patrull. Jag är framme om en tjugo minuter
sådär ungefär. Ok?
[tystnad]
–Hej.
För Gudrun blir det tydligt, i detta kackalorum av olika röster, tillrop, dialo-
ger, berättelser, kommentarer och halva mobilsamtal, hur omfattande lyss-
nandet faktiskt är i vardagslivet. För ”[i] vardagslivet lyssnar vi mer än vi
talar, och vi talar mer än vi läser och skriver tillsammans.” (Adelmann
Adelmann 2002:59 & 2009:34 efter Rankin 1926 & 1928) Och likadant är
det i skollivet, där eleverna i genomsnitt använder ungefär 50% av undervis-
ningstiden till att lyssna (Adelmann 2002:60). För att inte tala om arbetslivet,
där 55% av kommunikationen handlar om att lyssna (Carnevale m.fl. i Go-
leman 2000:155), medan det för ledande befattningar i näringslivet kan
handla om 60% lyssnande, eller mer, en genomsnittlig arbetsdag (Building
8
The Listening Organization 1999:10). Men det är ju egentligen inte så kons-
tigt, tänker hon, för man talar, läser och skriver, när man talar, läser och
skriver, men när lyssnar man inte (Jfr Brownell 1996:44)?, frågar hon sig
retoriskt.
Men plötsligt känner sig Gudrun lite obekväm med det moraliskt tvivel-
aktiga i att tjuvlyssna6 (Adelmann 2009a:96f., 2010b & 2012), fast hon för-
svarar sig genast mot sina egna invändningar, med att de avlyssnade märker
ju inget, och genom de sociala medierna och den moderna livsstilen försvin-
ner ändå i stor utsträckning skillnaden mellan vad som är offentligt och vad
som är privat. Det är som om framförallt ungdomarna lever ut sitt sociala
CV och ständigt uppdaterar privatlivet på Facebook och Tvitter och Insta-
gram. Hon har försökt varna Karin för att bli alltför intim på Facebook, men
hon verkar inte vilja lyssna på det örat.
Det som trots allt var bra med den här typen av tjuvlyssnande var att den
så tydligt demonstrerade hennes förmåga att växla från en allmän, förströdd
och omedveten uppmärksamhet till en specifik, intensiv och medveten upp-
märksamhet. Hon kunde medvetet både flytta fokus för uppmärksamheten
och dirigera och kontrollera uppmärksamheten (Adelmann 2009a:95-103).
Hennes lyssnande flackade liksom inte bara omkring eller reagerade sådär
hyperaktivt på minsta lilla retning, utan hon navigerade lugnt och behärskat
mellan öar av kommunikativ uppmärksamhet. Det gav liksom en känsla av
kontroll. Inte för att hon begrep hur det gick till, men det fungerade väl un-
gefär som den där berömda cocktail-party-effekten (Zion Golumbic 2013).
Fast, det som hon tyckte var lite jobbigt med lyssreceptionen (Adelmann
2009a:107-111), det var att det ibland var svårt att skruva ner den igen och
tona in något annat, eller stänga av den för att t.ex. slippa den sociala hög-
6 Tjuvlyssnande är den tredje huvudbetydelsen av begreppet ’lyssna’, nämligen att ”i smyg söka få höra” (Adelmann 2002:83). Det är också en form av observationslyssnande utan yttre respons samt ett utmärkt
sätt att utveckla uppmärksamheten.
9
ljuddheten. Det var helt enkelt svårt att koncentrera sig när det fanns så
många externa lysstörningar och distraktorer av olika slag (Adelmann
2009a:81ff.). Precis som på jobbet, tänker hon.
Då kan det ibland vara skönt att göra som ungdomarna och dra sig
tillbaka till sitt eget lilla ljudreservat med ett par hörlurar som stänger ute en
del av stökigheten i den sociala omgivningen. Och även det ger henne en
känsla av kontroll, för då är det ju hon som bestämmer vad som det ska
lyssnas på och ingen annan. Så därför gör hon nu ett s.k. plattformsbyte
(Göran Bohlin i Carlsson 2012:119) och kopplar in sig på sin surfplatta för
att lyssna på inspelade gamla CD-skivor från jazzhyllan därhemma. Och
låten som ligger och väntar i spellistan är Duke Ellington (1899-1974) och
hans ”A Tone Parallel To Harlem”, mera känd som ”The Harlem Suite”, en
rapsodisk ljudskiss av människor, möten och stämningar i New Yorks
Harlem. En riktigt skön musikridå.
Gudrun kliver av på Centralen, med audio branding,
ljudlandskap och ljudföroreningar
Gudrun kliver av på Centalen och skyndar fram bland människor på språng,
vitsladdade och med nallen i högsta hugg. Hon sveper förbi de digitala ytor-
nas snabba, rörliga och flashiga bilder, och ljudduscharna står som spön i
backen, där en och annan ljudslinga, scen eller replik tycks ha parkerat i
hennes huvud, som ett annat öronvittne i hennes interna lyssminne. Företa-
gen kan verkligen det där med audio branding nuförtiden (Treasure 2011),
tänker hon sammanbitet. Och det handlar inte bara om att stärka sitt varu-
märke på olika sätt, utan för några år sen var det visst någon forskare som
visade att bakgrundsmusiken i olika ljudmiljöer ”inte bara kan påverka hur
vi handlar, utan också vad vi köper” (Mildner 2012:101). Vi tänker inte på
det, men ”[v]åra liv har blivit soundtrackifierade” (Mildner 2012:104).
10
Ljudlandskapen förändras ständigt runtom oss och ljudföroreningarna
kan sedan länge betraktas som ett stort miljöproblem (Schaffer 1994:3).
”Lika självklart som det numera är att begränsa luftföroreningar och skapa
rökfria miljöer, lika självklart skulle det kunna bli att bekämpa ljudförore-
ningar” (Adelmann 2009a:84). För ljud påverkar oss verkligen (Treasure
2011:11), oavsett om det gäller önskvärda eller icke-önskvärda ljud (Hand-
lingsplan mot buller 1994), kommersiella eller icke-kommersiella ljud. Men
ljudföroreningar har inte samma juridiska status som vatten- och luftförore-
ningar: ”Det finns ingen rätt till tystnad.” (Westerlund i Karlsson 1996:45),
konstaterar Gudrun, medan bullret från huvudleden fortplantar sig mellan
huskropparna och fågelkvittret dränks i storstadens ljudsatta omgivningar.
En jobbig morgon på Emilia-skolans förskola, med visad lyss-
kompetens istället för lyssmisstag och misskommunikation,
samt en prislapp på varje lyssmisstag
Precis som hon hade på känn blir det en jobbig morgon på Emilia-skolans
förskola, med många tågförsenade, bilköande och stressade föräldrar. Då
gäller det att ha is i magen, förebygga konflikter och vårda sina lyssrelation-
er till föräldrarna. På så sätt tycker Gudrun att lyssfärdigheten framstår som
en allt viktigare kommunikativ kompetens på jobbet, där hon inte bara måste
tänka på att odla sitt relationsskapande och relationsstärkande lyssnande
(Adelmann 2009a:201) till barnen, utan det handlar lika mycket om intensiva
personalmöten och arbetslagsmöten, snabba muntliga meddelanden och in-
struktioner, till och från arbetskamrater, och korta samtal med alla föräldrar
och andra anhöriga, vid lämning och hämtning, face to face, eller, som idag,
när det kör ihop sig, via mobilen. Det är nästan svårt att förstå hur man kla-
rade kontakten med barnens sociala skyddsnät före mobilernas tid.
Men just här finns det också varje dag en uppenbar risk för lyssmisstag
och misskommunikation. Och sånt kostar. Det kan kosta i form av mer ar-
och på sikt, ett dåligt rykte för verksamheten. Och det vill vi ju inte. Så
misskommunikationen är dyrbar (Adelmann 2013:69ff.; Steil m.fl.
1983:36f.). Väldigt dyrbar.
Hon hade t.ex. hört av sin man att enligt en Gallup-undersökning var det
bara 16% av de anställda i Sverige som var engagerade (Dagens Industri
2013-11-15). Och enligt en annan så kostade det bristande engagemanget
bland USA:s anställda ”omkring 300 miljarder dollar i förlorad produktivitet
varje år – det är en summa som överstiger BNP för länder som Israel, Singa-
pore och Portugal.” (Pink 2010:105).
Om man istället gör som amerikanarna, sätter en prislapp på varje lyss-
misstag och misskommunikation, så blir lyssnandets betydelse för kommu-
nikationen plötsligt synlig. Då blir det tydligt att det är lyssnaren som har
minst halva ansvaret för att kommunikationen ska lyckas (Nichols & Stevens
1957; Steil m.fl. 1983). Och då blir det också tydligt vilka enorma bespa-
ringar vi skulle kunna göra om vi skärpte till vårt lyssnande, bara lite grann.
Alltså: Det finns ungefär 4 miljoner svenska löntagare. Ponera, som hen-
nes pappa skulle ha sagt, att det kostar 100 kronor för varje lyssmisstag, 100
kronor för varje litet missförstånd, varje litet misstag eller varje liten extra
informationskoll på grund av bristande lysskompetens. ”Om var och en av
oss avstår från att göra minst ett lyssmisstag per arbetsdag under det kom-
mande arbetsåret (…) så skulle alltså den nationella besparingen omfatta
minst ca 100 miljarder. Varje år.” (Adelmann 2013:71; jfr Kunskapssam-
manställning 2013:37) Det är alltså mycket billigare att lyssna. Billigare att
det blir rätt från början. Även om det tar lite längre tid. För då blir det kvali-
tet på det man gör. Det lönar sig helt enkelt att lyssna. Och det visste Gudrun
av egen lysserfarenhet.
12
Berit håller samling för barnen, med observationslyssnande och
dokumenterat lyssnande
Efter en strulig morgon på förskolan håller man sen dagens samling, där
barnen får visa sina veckodokumentationer och berätta7 om sina planer för
den fortsatta gestaltningen8 (Adelmann 2009: 53). Den här förskolan är
Reggio Emilia-inspirerad9 och använder barnens berättande för ett
undersökande arbetssätt, och de senaste veckorna har de arbetat med ett
projekt kring berättelsen om Trollkarlen från Os10
.
Som vanligt gäller det för personalen att både observationslyssna och
dokumentationslyssna (Adelmann 2009a:214ff.) under barnens livfulla
berättande, och precis som i Reggio Emilia-pedagogiken brukar man hjälpas
åt så att en lyssnar och responderar, medan den andre observerar och
dokumenterar. För det kräver liksom full uppmärksamhet att göra både det
ena och det andra, tycker Gudrun.
Och Berit, föreståndaren som håller i dagens samling, hon är så bra på att
inte ta över, utan att respektera barnens tankar och ge konstruktiv och
lyssanpassad respons med medforskande lyssfrågor. Hon visar på ett bra sätt
”att fråga inte i första hand går ut på att ställa våra egna frågor utan att det
först och främst handlar om att lyssna.” (Åberg & Lenz Taguchi 2005:84)
7 Det berättande, beskrivande, instruerande, förklarande, utredande eller argumenterande samtalet kan ses som olika samtalsgenrer, där olika sätt att lyssna representerar olika lysstyper. (Adelmann 2009:158,
159). 8 Med gestaltning avses här det gestaltande språket med exempelvis drama och teater, sång och musik, form och färg, bild och rörelse. (Adelmann 2009: 53). 9 Reggio Emilia är en pedagogisk filosofi som karaktäriseras av bl.a. lyssnande, dokumentation och reflektion. Den kända dikten ”Ett barn har hundra språk” skrevs av Loris Malaguzzi som var chef för de
kommunala förskolorna i Reggio Emilia i norra Italien. Den kooperativa föreningen Reggio Emilia
Institutet finns i Stockholm sedan 1992. Tillgänglig 14-02-20 på http://www.reggioemilia.se/ . 10 The Wonderful Wizard of Oz (1900) skrevs av den amerikanske barnboksförfattaren Frank Baum
(1856-1919). Filmregissören Victor Fleming (1883-1949) gjorde 1939 en känd filmversion, med sångerskan och skådespelerskan Judy Garland (1922-1969) i huvudrollen som Dorothy. Musik och
sångtext av Harold Arlen och E.Y. Harburg, t.ex. ”Over the Rainbow”.
Gudrun får ett samtal från Karin, med flygplansbuller och
mullrande järnväg
Direkt efter samlingens input fortsätter barnen att jobba vidare med sina
gestaltningar i mindre grupper under förmiddagen. Det handlar mycket om
material, färg och form, men också om hur de i sina nya versioner friskt
lägger till och drar ifrån i den ursprungliga berättelsen. Och då vet de fortfa-
rande inte hur det ska sluta för Fågelskrämman, som saknar hjärna, Plåtman,
som saknar hjärta, och Lejonet, som saknar mod. Dessutom verkar de ha
både spännande och olika meningar om huvudpersonen Dorothy.
När Gudrun går omkring där mellan grupperna känner hon en lätt vibra-
tion i fickan och displayen på hennes smartphone (Svenskarna och internet
2013) visar att hon har ett inkommande samtal från Karin (Mediebarometern
2011:122). Hon tecknar till Bodil att hon måste ta detta och går undan:
-Ja?
-Du glömmer väl inte att skjutsa mig efter jobbet? Det är ju träning idag.
Ok?
-Nä. Jag menar, jovisst, men det får du ta med pappa, för det är ju han som
har bilen. Det vet du väl?
-Ahh, men skit också…
-Han kommer från konferensen i eftermiddag så det går säkert bra. Ok?
-Okejdå.
Karin är duktig i skolan, och det är skönt att hon har den där träningen. Vil-
ken tur att de flyttade från det där området för en massa år sen. De bodde
visserligen en bra bit från flygplatsen11
och tyckte väl inte att de stördes nåt
nämnvärt, men deras närmaste förskola, eller dagis som det hette på den
11 Exemplet gäller en inlärningsstudie i München, som flyttade sin flygplats i början av 1990-talet. Undersökningen av skolbarnen vid både den gamla och den nya flygplatsen pekade i samma riktning.
(Evans m.fl., 1995; 1998).
14
tiden, det låg närmare flygplatsen och de visste att det fanns planer på att
bygga ut flygplatsen med ytterligare en landningsbana, som då skulle
komma ännu närmare förskolan. Så de hade efter mycket vånda bestämt sig
för att flytta, för säkerhets skull, trots att det sved ordentligt i plånboken.
Nu i efterhand hade det mycket riktigt visat sig att de barn som gick i
skolan vid den utbyggda flygplatsen ”presterade generellt sämre än andra
barn när det gällde ordkunskap och att minnas en text de läst.” (Mildner
2012:138) Men det visade sig också, tack och lov, att barnen till de familjer
som flyttat därifrån efter utbyggnaden hade ”återhämtat sig och låg på
samma nivå som de andra barnen” 1,5 år senare. (Mildner 2012:138) Forsk-
ningsrapporten hade varit glasklar: ”flygplansbuller försämrar långtidminnet
och språkförmågan.” (Hygge 1999:68f.; Hygge i Ljud och inlärning