Hälsa och samhälle LCP SOM ARBETSSTÖD VID VÅRD I LIVETS SLUTSKEDE OMVÅRDNADSPERSONALENS UPPLEVELSER AV ATT ARBETA ENLIGT LCP OCH PÅ VILKET SÄTT DET PÅVERKAR SAMARBETE, KOMMUNIKATION OCH RELATIONER ANGELIQUE NÅVALL - PALM
Hälsa och samhälle
LCP SOM ARBETSSTÖD
VID VÅRD I LIVETS
SLUTSKEDE
OMVÅRDNADSPERSONALENS UPPLEVELSER AV ATT ARBETA ENLIGT LCP OCH PÅ VILKET SÄTT DET PÅVERKAR SAMARBETE, KOMMUNIKATION OCH RELATIONER
ANGELIQUE NÅVALL - PALM
2
LCP AS WORK SUPPORT
FOR CARE IN FINAL
STAGE OF LIFE
NURSING STAFF EXPERIENCES OF WORKING ACCORDING TO LCP AND HOW IT AFFECTS COOPERATION, COMMUNICATION AND RELATIONSHIPS
ANGELIQUE NÅVALL - PALM
Nåvall-Palm, A. LCP as a work support for care at the end of life, how nursing
staff feel that it is to operate with LCP and how it affects collaboration,
communication and relationship.
Degree in Social Work 15hp. Malmoe University: Health and society, department
of social work 2012.
Abstract: The purpose of this essay is to explore how staff nurses in four different
businesses feel that their work situation has changed since the introduction of LCP
(Liverpool Care Pathway). Further highlights is how the nurse believes that
cooperation, communication and relationships have been affected, in what way
and if so how. The essay is written from collaboration and a professional approach
in social work. Another perspective the essay illustrates is the way in which the
method was introduced in the organization, this according to implementation
processes and communication theory. The result shows that the staff nurses
experience a greater involvement and confidence in their work than before.
Furthermore has the cooperating with other collaboration partners turn out to be
much better since the LCP-method was introduced. By using the method the staff
nurses feel an increased security, participation, transparency, clarity and
transparency. The LCP-method with its checklists contributes to these feelings. It
appeared in the essay that the staff nurses feel they can talk more openly about
death and dying with relatives after the introduction of the LCP-method.
Keyword: Care at the end of life, Collaboration, Communication, LCP, A
Professional approach, Staff nurses' experiences.
3
Nåvall-Palm, A. LCP som arbetsstöd vid vård vid livets slutskede, hur
omvårdnadspersonal upplever att det är att arbeta enligt LCP och på vilket sätt det
påverkar samarbetet, kommunikationen och relationen.
Examensarbete i Socialt Arbete 15hp. Malmö högskola: Hälsa och samhälle,
enheten för Socialt Arbete 2012.
Abstract: Syftet med denna uppsats är att undersöka hur undersköterskor i fyra
olika verksamheter upplever att deras arbetssituation har förändrats sedan man
införde LCP (Liverpool Care Pathway). Vidare belyses hur undersköterskorna
menar att samarbete, kommunikation och relation har påverkats och på vilket sätt
och i så fall hur. Uppsatsen är skriven utifrån samverkan och ett professionellt
förhållningssätt i socialt arbete. Ett annat perspektiv som uppsatsen belyser är på
vilket sätt metoden blev introducerad i organisationen, detta utifrån
implementeringsprocesser och kommunikationsteorin. Resultatet visar att
undersköterskorna upplever en större delaktighet och trygghet i deras arbete idag
jämfört med tidigare. Vidare har samarbetet med andra samverkanspartners blivit
mycket bättre sedan LCP- metoden infördes. Med hjälp av metoden känner
undersköterskorna en ökad trygghet, delaktighet, klarhet, tydlighet och öppenhet.
Detta genom de checklistor som LCP- metoden bygger på. Det framkom i
uppsatsen att undersköterskorna känner att de kan prata mer öppet om döden och
döendet med anhöriga efter införandet av LCP - metoden .
Nyckelord: Kommunikation, LCP, Professionellt förhållningssätt, Samarbete,
Undersköterskors upplevelser, Vård vid livets slutskede,
4
Förord När jag gjorde min verksamhetsförlagda utbildning hos en enhetschef fick jag
förmånen att vara med vid användandet av LCP. Detta väckte min nyfikenhet på
att undersöka metoden djupare. På vilket sätt undersköterskorna upplevde att det
vara att arbeta med LCP- metoden. Under tiden som jag arbetat med min studie
har jag fått förmånen att träffa flera undersköterskor och ta del av deras
upplevelser, tankar och idéer. Det har varit väldigt intressant och otroligt roligt att
få ta del av deras arbete. Jag vill rikta ett särskilt tack till de undersköterskor som
ställde upp och lät sig intervjuas av mig. Jag vill även rikta ett stort tack till de
personer som på annat sätt gjorde denna studie möjlig genom litteraturtips,
feedback, support samt att jag fick möjligheten att komma ut i er verksamhet för
att genomföra intervjuerna.
Jag vill även tacka min handledare Linda Lill för att hon kommit med konstruktiv
kritik och förslag på hur jag kunnat förbättra mitt arbete. Vidare vill jag rikta ett
tack till de som på olika sätt stöttat mig i denna skrivprocess . Till sist vill jag
tacka min familj för att de ställt upp och stöttat mig under denna intensiva period.
Maj 2012
Angelique Nåvall-Palm
Student vid Malmö högskola fakulteten för Hälsa och Samhälle
5
INNEHÅLLSFÖRTECKNING
1. INLEDNING……………………………………………………………..........7
2. PROBLEMFORMULERING……………………………………………….7-8
3. SYFTE…………………………………………………………………………8
4. FRÅGESTÄLLNING…………………………………………………………8
5. TIDIGARE FORSKNING……………………………………………….........9
5.1. Palliativ vård ur ett historiskt perspektiv…………………………………9
5.2. Äldre personer och deras anhöriga……………………………............9-10
5.3. Att arbeta i dödens närhet………………………………………….........10
5.4. LCP – Liverpool Care Pathway………………………………......….10-12
6. TEORETISKA INFALLSVINKLAR………………………………..………12
6.1. Nationellt vårdprogram för palliativ vård…………………………....12-13
6.2. Professionellt förhållningssätt…………………………………………...13
6.3. Implementeringsprocesser…………………………………………...13-14
6.4. Kommunikationsteori…………………………………………………...14
6.5. Samverkan…………………………………………………………...14-15
7. METOD………………………………………………………………………15
7.1. Val av metod…………………………………………………………15-16
7.2. Metodologiska övervägande…………………………………………….16
7.3. Datainsamling…………………………………………………………...16
7.4. Urval……………………………………………………………………..17
7.5. Tillvägagångssätt…………………………………………………….17-18
7.6. Bearbetning……………………………………………………………...18
7.7. Validitet och reliabilitet…………………………………………….........18
7.8. Forskningsetiska övervägande…………………………………………..19
8. RESULTAT OCH ANALYS………………………………………………...19
8.1. Att arbeta med palliativ vård utifrån
ett professionellt förhållningssätt …………………………………….20-21
8.2. Checklistor ger undersköterskorna klarhet, tydlighet,
delaktighet, trygghet och öppenhet…………………………………...21-22
8.3. Hur LCP implementerades i verksamheten………………………….22-24
8.4. Vikten av att samarbeta hela teamet kring vårdtagaren……………...24-25
9. SAMMANFATTANDE ANALYS……………………………………….25-27
6
10. REFERENSER…………………………………………………………...28-29
11. BILAGOR………………………………………………………………........30
11.1. Informationsbrev…………………………………………………..30
11.2. Frågeguide……………………………………………………........31
11.3. Samtyckesblankett från informanterna…………………………….32
7
1. INLEDNING
Palliative Medicine is total care of body, mind and spirit. It is also team care
with each member a specialist in his or her own right, each an equal member, and
no one a ‘Prima Donna (Beck-Friis s 10 2009).
Citatet finns med i Professor Derek Doyles lärobok Oxford Textbook of palliative
medicine (a a). Professor D. Doyle betraktas vara den palliativa vårdens grundare
i Storbritannien. En av den palliativa vårdens hörnstenar är lagarbete, Doyle
definierar i ovanstående litteratur att lagarbete är:
En grupp människor med olika färdigheter som arbetar tillsammans under en
utsedd ledare mot ett gemensamt mål. Målet är identifierat, accepterat, förstått
och omprövat av alla.
Inblandade samarbetspartners ska arbeta mot samma mål inom palliativ vård, för
att ge en så god och kvalitativ vård som möjligt för den döende vårdtagaren.
Målet med palliativ vård är att uppnå bästa möjliga livskvalitet för patienter och
deras anhöriga utan att förlänga eller påskynda döden. Vidare innebär vården att
lindra smärta och andra besvärande symtom (Beck – Friis2009).
Personal som arbetar närmast vårdtagaren i vardagen är en viktig del i den
palliativa vården. För att kunna tala om kvalitetssäkring och utveckling bör hela
teamet involveras och komma till tals vid vårdsituationen. Undersköterskornas
kunskap om vårdtagaren och deras anhöriga är väldigt värdefull för att fullt ut
kunna ge en värdig vård vid livets slutskede.
Det som bidrog till mitt val av ämne var på vilket sätt undersköterskorna upplever
att LCP metoden gör vardagen mer lätthanterlig för dem. Detta genom bland
annat att de inte behöver lägga ner så mycket tid på att ringa efter
sjuksköterskorna.
Hösten 2011 gjorde jag min verksamhetsförlagda utbildning hos en enhetschef för
ett vårdboende. Där kom jag i kontakt med LCP (Liverpool Care Pathway) för
första gången, LCP är ett arbetssätt som man arbetar utifrån inom den palliativa
vården, men som nu i allt större utsträckning implementeras inom andra
användningsområden exempelvis äldrevården. Man använder sig av LCP-
metoden de sista dagarna upp till en vecka vid vård av döende vårdtagare.
Forskning som jag tog del av inför uppsatsen pekade på att undersköterskors
upplevelser inom äldrevården inte var ett högprioriterat område. Flera forskare
påpekade att undersköterskornas erfarenheter och arbetssituation behöver
åskådliggöras för att kunna fortsätta utveckla äldrevården. Det bidrog ytterligare
till att min nyfikenhet väcktes för att undersöka undersköterskornas perspektiv på
ett djupare plan.
2. PROBLEMFORMULERING
LCP är ett kvalitetssäkringsprogram som ska underlätta för vårdgivare, patienter
och anhöriga under den palliativa vården. Tanken är att med hjälp av tydliga
instruktioner samt dokumentation ska alla inblandade parter veta när och på vilket
sätt vården skall utföras. Det vill säga att alla parter ska från början vara
välinformerade och ha tillräckligt med kompetens för att kunna erbjuda en trygg
8
och säker vård vid livets slutskede. Om personalen har tillräcklig kunskap att
känna igen när vårdtagaren går in i slutfasen, ger det dem en möjlighet att ge en
värdig vård hela vägen. Förhållningssättet kring hur man avslutar behandlingen
och istället fokuserar på symtomlindring, bör vara klart för alla inblandade parter
så som vårdpersonal, anhöriga och i de fall vårdtagaren kan medverka
(http://www.lcp.nu/pages/1.asp 24/3-12). Konkret är LCP en individuell
standardvårdplan som vårdpersonal använder sig av den sista veckan i livet hos
den döende vårdtagaren.
Journalen är kunskapsbaserad med tydliga mål och riktlinjer, detta gör att man
efter dödsfallet kan gå tillbaka och analysera målen (a a). Genom att återvända
och analysera vårdsituationen kan man ta lärdom och fortsätta att utveckla den
palliativa vården.
Frågeställningar som jag ville undersöka var på vilket sätt som informanterna
introducerades i LCP - metoden. För att få fram fakta kring hur introduktionen
gick till deltog en ansvarig sjuksköterska för LCP i studien. Ytterligare något som
jag ville belysa var om undersköterskorna upplevde att deras arbete påverkades av
metoden och i så fall på vilket sätt. Erfar undersköterskorna att samarbete,
kommunikation och relation har utvecklats eller förändrats och i så fall på vilket
sätt. Uppfattar undersköterskorna att metoden bidrar till att öka kvaliteten i
vårdsituationen. Ytterligare en faktor som väckte min nyfikenhet var om LCP-
metoden bidrar till att undersköterskorna känner sig mer delaktiga i vården. Tills
sist funderar jag på vad är det som gör att vissa metoder fungerar bättre än andra
och så småningom blir institutionaliserade.
3. SYFTE
Syftet med studien är att ta reda på hur undersköterskorna upplever att deras
arbetssituation har förändrats i samband med införandet av LCP - metoden.
Känner undersköterskorna att metoden bidrar till att höja kvaliteten på vården?
Vidare finns en ansats att klarlägga hur undersköterskorna uppfattar att
kommunikationen och relationen i teamet har påverkats. Studien kommer att
belysa syftet utifrån samverkansprocesser och ett professionellt förhållningssätt i
socialt arbete. Ytterligare ett annat syfte är att ta reda på hur LCP- metoden blev
introducerad i organisationen. Genom att utgå från implementeringsprocesser i
metoder och kommunikationsteori kommer studien att undersöka hur
undersköterskorna upplever att de fick introduktion och information kring LCP.
4. FRÅGESTÄLLNINGAR
Upplever undersköterskorna att deras arbete har förändrats sedan
införandet av LCP- metoden?
På vilket sätt fick undersköterskorna introduktion och information om
LCP- metoden?
Har metoden påverkat relationen och kommunikationen mellan
vårdpersonalen emellan och övriga inblandade? I så fall på vilket sätt?
Upplever undersköterskorna utifrån deras perspektiv att LCP höjer
kvaliteten för vårdtagare som är vid livets slutskede?
9
5. TIDIGARE FORSKNING
Under följande avsnitt kommer jag att presentera den tidigare forskning om
palliativ vård som jag har funnit relevant för uppsatsen. En kort tillbacka blick om
den palliativa vården utifrån ett historiskt perspektiv samt hur den har utvecklats
fram till idag. Vidare får läsaren en inblick i äldres och deras anhörigas situation
den sista tiden i livet. Personalens upplevelser och arbetssituation inom
äldrevården utgör ytterligare en annan del av detta avsnitt. Slutligen går jag
igenom vad olika forskare har publicerat angående LCP.
5.1. Palliativ vård ur ett historiskt perspektiv
I mitten på 60-talet grundades hospice rörelsen i England. Den uppkom tack vare
en sjuksköterska som förfärades av hur vården behandlade döende vårdtagare eller
rättare sagt bristen på vården gentemot dessa vårdtagare. I mitten på 70-talet spred
sig dessa tankar till Sverige. Sedan dess har vården för döende vårdtagare
utvecklats med stora steg och fortsätter att utvecklas hela tiden. Målet med
palliativ vård är att uppnå bästa möjliga livskvalitet för vårdtagare och deras
anhöriga utan att förlänga eller påskynda döden. Palliativ vård innebär att man vill
lindra smärta och andra besvärande symptom. Inom palliativ vård betonar man
arbetslagets betydelse och samarbete. Man arbetar tillsammans i teamet för att
uppnå bästa möjliga kvalitet för vårdtagaren och deras anhöriga (Beck –
Friis2009). Den personal som arbetar närmast vårdtagaren i vardagen är en viktig
del i den palliativa vården och endast då man ser till hela teamet kan man tala om
kvalitetssäkring och utveckling av den palliativa vården tycker jag. Deras kunskap
om vårdtagaren och deras anhöriga är väldigt värdefull för att fullt ut kunna ge en
värdig vård vid livets slutskede.
5.2. Äldre personer och deras anhöriga
Avhandlingen Äldre personers sista tid i livet – Livskvalitet, vård, omsorg och
närståendes situation (Andersson 2007)beskriver på vilket sätt äldre och deras
anhörigas upplever den sista tiden i livet. Det är viktigt att ta reda på hur vården
ser ut för äldre personer under denna tidsperiod. Dels för att på så sätt kunna
utveckla en bättre kunskap om vården för denna grupp och dels för att bättre
kunna möta dem och deras anhöriga. Något som författaren kom fram till med sin
ovanstående studie var att äldre personers sista tid i livet ofta medför sjukdomar
och besvär. Författaren menar att det är ett resultat av att de äldre har en hög ålder
snarare än att de befinner sig vid livets slutskede.
Äldre personer som bor kvar i ordinärt boende står för en högre konsumtion av
vård än äldre personer som har flyttat till särskilt boende. Ett resultat från ovan
nämnda studie visar brist på samverkan mellan olika vårdgivare. Det behövs en
bättre samverkan mellan olika vårdgivare för att kunna ge en riktigt bra och
kvalitetssäkrad vård för äldre personer. Detta skulle i sin tur bespara den äldre
personen onödiga vårdperioder på sjukhus och öka möjligheten att erhålla vård
anpassad till såväl önskemål som behov. Att arbeta utifrån ett mer teambaserat
arbetssätt inom palliativ vård, skulle avsevärt kunna förbättra den äldre personens
livskvalitet (a a).
Anhörigas insatser och upplevelser under äldre personers sista tid i livet är något
som framkom som ett tema i en studie gjord av Andersson (2007). Där fann
författaren att anhöriga står för ett stort engagemang under äldre personers sista
tid i livet och framförallt då hos de som befinner sig i ordinärt boende.
10
Ibland kan anhöriga ha gjort stora insatser i vården av den äldre personen under en
lång tid innan det syns för omgivningen. Anhöriga som vårdar den äldre personen
får en tillvaro som förändras på ett genomgripande sätt i och med att man tar på
sig hjälpgivarerollen (Jeppsson Grassman 2003). När anhöriga ger sitt stora
engagemang för vårdtagaren innebär det att deras fokus är på vårdtagaren. Det
faktum att de snart mister sin närstående och den sorg detta innebär kommer i
skymundan. Det vill säga att de inte har någon möjlighet att förbereda sig
känslomässigt på deras närståendes bortgång. Det innebär också att anhörigas
livssituation och positiva aktiviteter begränsas under denna period. Denna
isolering och begränsning är oftast självvald, men innebär en sårbarhet. Att vara
knuten till hemmet kan även innebära känslor av trygghet och inte bara en
begränsning (a a).
Forskning inom palliativ vård visar på att det är viktigt för vårdtagare och deras
anhöriga att de känner sig delaktiga i beslut som rör deras vård, dvs. att både
vårdtagare och anhöriga känner att de fortfarande har kontroll över sin
livssituation. Det har i tidigare forskning även framkommit att anhöriga tycker det
är viktigt att känna delaktighet samt att de får stöd och hjälp både under och efter
dödsfallet (Veerbeek et al 2008).
5.3. Att arbeta i dödens närhet
Vad innebär det för personalen att arbeta inom äldrevården? I avhandlingen Att
arbeta i dödens närhet – rutiner och ritualer i äldreomsorgen (Strid 2007)
beskriver författaren om sin förförståelse för personalen inom äldrevården.
Författaren uppfattar platser som gruppboende och vårdboende som dödens
väntrum . Där både de gamla, deras anhöriga och personalen väntar på att döden
ska komma och befria den äldre från ett liv som inte längre anses vara värdigt.
Emellertid fortgår de äldres vardag samt personalens arbetsliv. Författarens syfte
med studien var att beskriva och belysa omvårdnadspersonalens vardagliga
praktik på särskilda boende för äldre. Det som framkom var att personalen hade
motstridiga känslor inför att vårdtagarna bodde kvar på vårdboendet tills de avled.
Å ena sidan kan vårdtagaren avsluta sitt liv i en miljö som är bekant för henne
eller honom. Å andra sidan kräver vård vid livets slutskede mycket tid och
resurser från personalens sida. En slutsats som Strid (2007) drog var att när
döendet och döden inträffar, kantas detta av ritualer och ceremonier som i sin tur
hjälper till att behålla ordningen i vardagen. Vidare skriver författaren att när
arbetet är strukturerat inger det en trygghet och förutsägbarhet hos
undersköterskorna. Ansvariga chefer på vårdboenden beskrev i studien att
anhöriga och omvårdnadspersonalen förespråkar att man ska medicinera
vårdtagaren så att hon eller han hålls vid liv. Detta tolkade Strid (2007) som att
personalen dels ville att vårdtagaren skulle få smärtlindring men även att
personalen sökte efter bekräftelse på att de handlat rätt i vården om vårdtagaren.
5.4. LCP- Liverpool Care Pathway
LCP är ett kvalitetssäkringsprogram som utvecklades i Storbritannien 1998 med
syfte att sprida kunskap från den palliativa vården till andra vårdformer. Syftet är
att denna metod ska spridas både i och utanför Europa(Ekeström 2012a). För att
kunna ge en god vård till döende vårdtagare är det viktigt att känna igen döendet
(Ekeström 2012b). Det är en förutsättning att det finns tillräckligt med kompetens
kring förhållningssätt, vård och behandling under döendefasen. LCP är ett
dokumentationsstöd som är utvecklat inom palliativ vård, men sprids nu till andra
användningsområden så som äldrevården. Man använder sig av det under de sista
11
dygnen/veckan (Ekeström 2012b) LCP- metoden ger riktlinjer för vården av den
döende, men tjänar även som syfte att identifiera behov av utbildning och
kompetensutveckling hos vårdpersonalen (a a). John Ellershaw (2007) skriver att
det är viktigt att höja kvalitén inom palliativ vård för alla i vårt samhälle. Ju äldre
man blir, desto större är sannolikheten att drabbas av cancersjukdomar eller
åldersrelaterade sjukdomar. Det innebär att den palliativa vården måste utvecklas
så att flera användningsområden får tillgång till den typen av vård. Grunden när
man implementerar LCP inom t.ex. äldrevården är utbildning till personalen som
ges av specialister inom palliativ vård. LCP- metoden fokuserar på de fysiska,
psykiska, sociala, existentiella och religiösa aspekterna av vården för vårdtagarna
och deras anhöriga (a a).
LCP- metoden består av tre faser nämligen; initial bedömning, kontinuerlig
bedömning och efter dödsfallet. Initial bedömning innebär att man observerar att
vårdtagaren är döende och bara har några dagar upp till någon vecka kvar att leva.
Bedömningen följer en checklista med 18 punkter och mål för en god vård av den
döende vårdtagaren. Teamet som består av flera olika professioner går igenom
tänkbara orsaker till vårdtagarens tillstånd. När man har gått igenom alla punkter
och vårdtagaren betraktas som döende får vården en annan inriktning. Hela
teamet, anhöriga och i de fall vårdtagarens tillstånd tillåter det, även vårdtagaren
själv, samlas till ett så kallat brytsamtal (Ekeström 2012b). Samtalet innebär att
man går igenom vårdsituationen och vårdtagarens tillstånd. Vidare informeras alla
inblandade om vad som kommer att hända från nu och framåt. Genom detta
brytsamtal är ambitionen att alla inblandade partner ska känna sig mer delaktiga i
omvårdnaden kring vårdtagaren och i besluten som kommer att tas. Kontinuerlig
bedömning är fortsatt kontroll av behov, symtom och behandling, denna
bedömning sker var 4:e timme under hela vårdsituationen. Vidare sker en
bedömning utifrån ett antal punkter på en checklista och genom kommunikation
med vårdtagare och anhöriga. Genom hela situationen resonerar vårdpersonalen
regelbundet med anhöriga. Det för att medvetandegöra de anhöriga känslomässigt
och informationsmässigt. Vidare att de upplever att de kan fråga och prata om vad
som händer och sker. Annat som är viktigt är att anhöriga känner att de kan säga
ifrån, om det är något som de upplever som jobbigt eller oväntat. Ett exempel
skulle kunna vara att anhöriga vid brytsamtalet har uttryckt att de inte vill vara
delaktiga i omvårdnaden efter att vårdtagaren avlidit, men efter hand som vården
fortlöper finns möjligheten för anhöriga att ändra uppfattning . Det är då viktigt
som personal att man hela tiden pratar med anhöriga för att uppfatta dessa signaler
i tid.
Den sista fasen är det så kallade efter dödsfallet. Denna fas innebär att personalen
arbetar utifrån en checklista med mål kring omhändertagande av kroppen och med
stöd till efterlevande. Vidare innebär det att handläggning sker enligt gällande
rutiner för att kontrollera att inga misstag har skett i samband med dödsfallet. Man
har även uppföljningssamtal en tid efter dödsfallet med anhöriga, där man går
igenom anhörigas upplevelser av omhändertagandet av både vårdtagaren och
vårdsituationen som helhet (Ekeström 2012b).
Med hjälp av metoden kan man på ett effektivt sätt höja vårdkvalitén för döende
vårdtagare och samtidigt få en möjlighet att i efterhand analysera i vilken grad
målen för LCP uppfylldes (http://www.lcp.nu/pages/1.asp 3/4-12). LCP
dokumentet utvärderas årligen av en multidisciplinär styrgrupp i England.
12
År 2010 skapade man även en internationell styrgrupp, vars syfte är att stödja och
påverka den internationella utvecklingen av LCP (Fürst et al 2012).
6. TEORETISKA INFALLSVINKLAR
För att läsaren ska få en förståelse för den empiriska undersökning som jag har
gjort angående undersköterskornas upplevelse av att arbeta med LCP- metoden
har jag valt att använda mig av olika infallsvinklar. Dessa infallsvinklar är;
professionellt förhållningssätt, nationellt vårdprogram för palliativ vård,
implementeringsprocesser, kommunikation samt samverkansprocesser.
6.1. Nationellt vårdprogram för palliativ vård
Från och med år 2012 finns ett nationellt vårdprogram med riktlinjer för hur man
bör arbeta inom den palliativa vården. Detta program tillkom på grund av att man
från samhällets sida såg att det fanns stora skillnader i hur vården vid livets
slutskede ombesörjdes. Socialstyrelsen fick i uppdrag av regeringen att ta fram
nationella riktlinjer för palliativ vård ( www.socialstyrelsen.se 24/4-12).
Programmet ska vara till hjälp och stöd för all personal som arbetar med
vårdtagare som befinner sig vid livets slutskede (Fürst et al 2012). Vidare ska det
tillsammans med Svenska palliativregistret ge förutsättningar för en förbättrad och
ständigt utvecklande vård vid livets slutskede. Den palliativa vården bör enligt
världshälsoorganisationens definition se döendet som en normal process. Vidare
bör den bidra till att hjälpa vårdtagaren att leva med värdighet och välbefinnande.
Den palliativa vården ska varken påskynda eller skjuta upp döendet. Ett stort antal
av de som vårdas vid livets slutskede vill leva så länge som möjligt med en hög
livskvalitet i behåll. Sjukvårdens syfte är att så långt som det är möjligt tillgodose
vårdtagarnas behov och ge dem ett värdigt avslut på livet. Utifrån ett
professionellt perspektiv ska personalen vägleda vårdtagarna i övergången till
vård vid livets slutskede. Den palliativa vården bör vila på en värdegrund, denna
värdegrund bör uttrycka vad som är viktigt och vad som bör prioriteras i vården (a
a).
Man kan enligt vårdprogrammet sammanfatta den palliativa vårdens värdegrund
med fyra ledord nämligen; närhet, helhet, kunskap och empati (Carlberg 2012).
Närhet innebär att människan är social till sin natur och därför kräver närhet. Det
är viktigt att personal är närvarande och närvarande i mötet med vårdtagare som
befinner sig vid livets slutskede. Att vara närvarande i mötet ger personalen en
möjlighet att lyssna till vårdtagarens önskemål. Emellertid är det en lika viktig
uppgift att personalen finns till för de anhöriga i detta skede. Helhet innebär att
personalen ser till hela människan, fysiskt, psykiskt, socialt och existentiellt.
Genom att samverka med olika samarbetspartners i vården kan man bidra till att
se helheten hos vårdtagaren. Kunskap innebär att ingen vårdtagare någonsin ska
anses som färdigbehandlad. När det inte finns mer att göra för att bota, ska
personalen ge vårdtagaren en god livskvalitet vid vård.
Personal inom den palliativa vården bör få kontinuerligt utbildning och
fortbildning för att kunna erbjuda bästa möjliga livskvalitet och en optimal vård (a
a). Ett stort personligt engagemang där personalen är medveten om den utsatthet
som vårdtagaren befinner sig i, visar på att personalen har empati - det sista av de
fyra ledorden. Det är krävande att arbeta i närvaro av döden, men på samma gång
är det väldigt givande enligt det nationella vårdprogrammet (2012).
13
Den tacksamhet och öppenhet som vårdtagare vid livets slutskede ofta känner är i
högsta grad berikande. En förutsättning för detta ömsesidiga förhållande är
förmågan från personalens sida att visa empati. Det vill säga förmågan att känna
in personens situation och att visa omtanke i kombination med ett professionellt
förhållningssätt. Denna empati är den palliativa vårdens kärna (Carlberg 2012).
6.2. Professionellt förhållningssätt
Professionell hållning är en ständig strävan att i yrkesutövandet styras av det som
gagnar patienten på kort och lång sikt, av patientens legitima behov – inte av de
egna behoven, känslorna och impulserna (Holm s. 51 2007).
Ulla Holm (2007) jämför definitionen professionell hållning med föräldrarollen,
där hon menar att föräldrar sätter barnets behov och känslor i första rummet.
Författaren resonerar att en professionell hjälpare bör handla likartat i en
vårdsituation, för att kunna definiera sig som professionell. Vidare skriver
författaren att en professionell hållning innefattas av två förhållningssätt.
Personalen bör förstå att relationen mellan vårdtagare och personal inte är jämlik.
Det vill säga den professionella hjälparen har till uppgift att se till så att
vårdtagarens behov och känslor blir tillgodosedda. Vårdtagaren har en rättighet att
kräva utrymme för sina problem, medan personalen inte kan kräva detsamma av
vårdtagaren. Det andra förhållningssättet är att personalen bör vara medveten om
sina egna behov och känslor.
Medvetenheten om de egna känslorna ger personalen en möjlighet att kontrollera
de, menar Holm (2007). Några känslor som däremot är svåra att hantera är ilska
och hjälplöshet. Författaren tar upp ett antal metoder, som man kan använda sig
av för att kontrollera känslorna. En sådan metod är att bland annat att neutralisera
känslan, genom att ha förståelse för varför vårdtagaren har en provocerande
attityd. Det skapar i sin tur en känsla av medkänsla istället för att väcka ilska,
menar författaren. Denna förståelse och empati är ett resultat av erfarenheter som
personalen samlar på sig i arbetslivet. Vidare hänger hjälplöshet nära samman
med personalens inre krav på sig själva. På vilket sätt personalen tar sig an
arbetsuppgifter, hur pass medvetna de är och vilken självkännedom samt
motivation de har inför sina arbetsuppgifter (a a). När det gäller professionell
hållning är det viktigt, vilken människosyn som den professionella hjälparen har.
Följande citat är hämtat ur boken Det räcker inte att vara snäll (2007):
Jag var nyligen på besök på ett behandlingshem för missbrukare. Man påpekade
där att en viktig förutsättning för att vara behandlare var att man insåg att även
man själv i vissa lägen skulle kunna hamna i ett missbruk. Man var inte i grunden
annorlunda och förmer än de människor man skulle hjälpa (Holm s. 64 2007).
Att vara medveten som professionell hjälpare att man en dag skulle kunna hamna
i samma situation som den man hjälper är en viktig egenskap inom vården. Detta
skulle kunna skapa en ödmjukhet och en medvetenhet som speglar av sig i arbetet
med vårdtagarna.
6.3. Implementeringsprocesser
I boken Från nyhet till vardagsnytta – om implementeringens mödosamma konst
(Guldbrandsson 2007) beskrivs processen implementering och hur den bör gå till.
Implementering handlar om hur någon får en idé om en ny metod som skulle
kunna svara för ett visst behov eller problem. Denna idé presenteras sedan inför
14
den organisation där den skulle kunna användas. Nästa steg i
implementeringsprocessen är att man planerar och förbereder införandet av den
nya metoden, därifrån går man vidare till att utbilda och informera berörd
personal. Nästa steg är att metoden introduceras och att personalen arbetar med
förfaringssättet. Det är viktigt att utvärdera och granska metoden efter att
personalen arbetat efter den en längre tid, detta för att kunna förändra, utveckla
och förbättra tillvägagångssättet. Sista steget i implementeringsprocessen är när
den tas för givet, det vill säga att oavsett omorganiseringar eller
personalomsättningar arbetar man fortfarande efter metoden. Nu kan man säga att
metoden har blivit institutionaliserad.
Vad som bidrar till att ett förfaringssätt blir institutionaliserad är flera, bland annat
behöver den tilltänkta målgruppen veta att metoden existerar. Metoden behöver
dessutom vara bättre än de metoder som används redan idag. Sist men inte minst
är interaktionen lika viktig mellan de som vill införa metoden och de som ska
använda sig av den menar Holm (2007). Med andra ord är det av stor vikt hur man
kommunicerar med varandra och vilken betydelse kommunikationen har i
implementeringsprocessen.
6.4. Kommunikationsteori
En variant av kommunikationsteorin som nämns av Payne (2002) har utvecklats
utanför socialt arbete, för att i en allmän betraktelse passa detta. En utgångspunkt
är att när vi gör något visst, alltid gör detta som en reaktion på den information
som vi har fått till oss. Informationen kan vara fakta eller sådant som kan läras in.
Denna information som vi tar till oss, omtolkar vi och gör därmed vår egen
bedömning av den. När vi utvärderar informationen, ger vi även indirekt
återkoppling till den som har gett oss informationen, i detta fall sändaren.
Sändaren i sin tur får en uppfattning av hur vi har tolkat och bedömt
informationen. Alla människor har sina inre regler för hur informationen
bearbetas. Detta innebär i sin tur att varje människa tolkar olika saker som mer
eller mindre viktigt (a a). Detta kan spela en stor roll när man kommunicerar,
eftersom alla uppfattar en och samma situation olika och tar därmed till sig olika
delar i kommunikationen. Det skulle kunna bli problematiskt när man delger
någon något som sändaren uppfattar som viktigt och mottagaren i sin tur uppfattar
informationen som mindre viktig. Repstad(2010) skriver att om
omvårdnadspersonalen har en god kommunikation i arbetsgruppen skapar det en
bättre trivsel och större trygghet hos vårdtagaren. Vidare skriver han att forskning
visar att det finns ett samband mellan kommunikation och vårdkvalitet.
6.5. Samverkan
Palliativ vård är en helhetsvård som inkluderar insatser från flera kompetenser och
ofta från flera huvudmän. Samverkan är därför en nödvändig förutsättning för god
palliativ vård (www.socialstyrelsen.se 24/4-2012). Att samverka är att man
tillsammans med andra arbetar mot ett gemensamt mål, oftast ett objekt.
Vanligtvis är det chefer eller arbetsledare som tar initiativ till
samverkansprocesser det vill säga ser en möjlighet till att rationalisera, förenkla
eller förbättra i arbetet. Samverkan kan ha både positiva och negativa effekter. De
positiva effekterna skulle kunna antas vara att man ser verksamheten utvecklas
och att man har en möjlighet att lära och utveckla nya saker. Negativa effekter
skulle kunna vara att det okända skapar en känsla av osäkerhet (Danemark 2000).
Danemark menar att samverkan kan ske på fyra olika nivåer. Den lägsta nivån är
att man samverkar endast med någon yrkesgrupp som kallas in tillfälligt för att ge
15
råd eller stöd. En sådan samverkansprocess skulle man kunna anta att det handlar
om när man kallar in konsulter i utveckling - eller krishanteringssyften.
Nästa nivå är att man strukturerar sina insatser för att uppnå bästa möjliga resultat.
En sådan situation är det som kallas team inom äldrevården. Att
undersköterskorna tillsammans med andra yrkeskategorier så som
arbetsterapeuter, sjukgymnaster och sjuksköterskor arbetar tillsammans för att ge
en så god och kvalitativ vård som möjligt.
Den tredje nivån är situationer, där man skapar grupper eller team för att arbeta
med specifika problem eller frågor. På denna nivå skulle man kunna placera LCP
metoden med tanke på att samverkan i teamet sker mellan olika professioner så
som undersköterskor, sjuksköterskor, läkare och anhöriga. Genom att veta vad
målet är och på vilket sätt samverkan ska ske skapar man ett syfte med
samverkan. Syftet i detta fall är att ge en god vård vid livets slutskede.
För att en samverkan ska ha så goda förutsättningar som möjligt bör den utgöras
av vissa grundläggande fundament, enligt Danemark (2000). Dessa fundament är
följande; en klar och tydlig ledning, att processen har tillräckligt med resurser och
hur målet för samverkan ser ut. Slutligen bör alla inblandade vara på det klara
med att de har olika synsätt, regelverk och kommer från olika organisationer.
Synsätt innebär i det här fallet att alla inblandade bör vara medvetna om att bakom
en handling finns en rad olika antagande om verkligheten. Vidare att man visar
varandra respekt och inser att man kan lära av varandra och att man har en öppen
diskussion om varandras olikheter i språk och synsätt. En medvetenhet att alla
inblandade parter har olika regelverk att förhålla sig till underlättar
samverkansprocessen. Detta regelverk kan innebära maktobalans eller att det finns
olika tillåtande nivåer, beroende på vilken organisation man tillhör. Det finns även
formella och informella regelverk som bör diskuteras vid en samverkansprocess.
När det gäller organisationen är det viktigt att alla är medvetna om de olika
inblandade parternas bakgrund, vilken organisation och styrning de kommer från.
Att vem som har rätt att fatta beslut och delegera, vem som bör fatta beslut och
delegera. Om man kommer från olika politiska styrningar redogör för skillnaderna
i gruppen (a a).
7. METOD
7.1. Val av metod
Metodavsnittet ska ge läsaren en förståelse och tilltro till uppsatsen och dess
resultat. Avsnittet kommer att redogöra för vilket tillvägagångssätt som används
för att få svar på frågeställningarna i uppsatsen. Under avsnittet bearbetning
kommer läsaren att få en presentation av informanterna. Med utgångspunkt i
syftet används en kvalitativ metod för att genomföra studien (Kvale 2009). En
kvalitativ metod styrs av de syften och frågeställningar som forskaren vill belysa
med studien. Annat som påverkar val av metod är vilket material som forskaren
behöver för studien. Kvalitativt angreppssätt kännetecknas av ett tätt och nära
förhållande mellan forskaren och informanten. Utifrån syftet att beskriva
undersköterskornas upplevelse så gjordes bedömningen att en kvalitativ metod
skulle passa bra. I uppsatsen förekommer en datorstödd intervju. En datorstödd
intervju kan genomföras via mail och det var på det viset som den genomfördes i
uppsatsen (a a).
16
7.2. Metodologiska övervägande
Uppsatsen föranleddes av olika överväganden om vilka metoder som skulle kunna
komma till användning vid genomförandet av studien. De övervägandena
speglades av huruvida studien skulle genomföras med hjälp av observationer eller
intervjuer. Med tanke på att syftet var att få fram undersköterskornas upplevelser
i deras arbetssituation, togs beslutet att en kvalitativ intervju skulle vara mest
lämpad. En observation skulle kunna vara en metod att använda, om syftet var att
ta reda på hur LCP fungerade i praktiken. Detta eftersom forskaren då kan få fram
en annan sorts kunskap som till exempel icke-verbal i form av kroppsspråk. En
observation i en sådan känslig vårdsituation ställer stora krav på forskaren.
Forskaren bör ha tagit ställning till de etiska övervägande och övervägt andra
alternativ först. Detta av den anledning att en observation när man använder sig av
LCP- metoden, skulle kunna upplevas som utlämnande för vårdtagare, anhöriga
och vårdpersonal. Av den anledning bör en observation i en sådan situation vara
något som noga bör övervägas. Med tanke på ovanstående resonemang angående
observation och tidsbristen i samband med studien, bestämde jag mig för att
endast använda kvalitativa intervjuer.
När intervjuerna med informanterna var genomförda visade resultaten att deras
svar angående hur och när de fått introduktion på metoden varierade. Av den
anledningen återkopplade jag till ansvarig sjuksköterskan för LCP. För att få fram
fakta kring introduktionen, användes den informationen som den ansvarige
sjuksköterskan hade i studien. Denna intervju genomfördes som en datorstödd
intervju, en sådan intervju kan ske via mailväxling mellan informant och
intervjuare (Kvale 2009). Det var via mail som denna intervju genomfördes.
7.3. Datainsamling
För att det skulle finnas en flexibilitet i intervjuerna genomfördes de på ett
semistrukturerat sätt (Kvale 2009). En semi- strukturerad intervju påminner om ett
vardagssamtal, men som en professionell intervju har den ett syfte och en specifik
teknik. Där finns en flexibilitet som inte finns i en strukturerad intervju, där man
utgår och följer ett givet intervjuformulär. Flexibiliteten grundades på att jag
skulle kunna följa informanten och ändra riktning om så behövdes. Genom att det
finns flexibilitet i intervjun kan forskaren fånga upp saker som informanten säger
och utveckla det direkt tillsammans med informanten.
Den datorstödda intervjun gjordes med ansatsen att få fram fakta kring hur LCP
implementerades i den organisation där studien genomfördes. Det positiva med att
genomföra en sådan intervju är att vi kunde korrespondera med varandra när det
passade oss båda. Nackdelen var att det skapar en distans utan vägledning av
kropps och talspråk (a a). Men eftersom jag ansåg att det var viktigt att få fram
fakta, så togs beslutet att använda den datorstödda intervjun i uppsatsens
resultatavsnitt. Alternativet hade varit att utesluta svaren från informanterna kring
deras upplevelser av introduktionen. Databasen Libris och google scholar var två
informationskällor som användes vid insamlandet av material. Sökning skedde på
ord som äldre, palliativ vård, LCP, undersköterskors upplevelser, äldrevård,
professionellt förhållningssätt och implementeringsprocesser.
17
7.4. Urval
Ambitionen var att ha ett så stort representativt material som möjligt utifrån de
förutsättningar som fanns. Utgångspunkten för studien var att informanterna
skulle vara så utspridda som möjligt över staden. Därför användes ett stratifierat
urval, det innebär att informanterna valdes ut utifrån att de i största möjligaste
mån kom från olika områden. Det lyckades inte helt men till stor del. Två av
informanterna kommer från två olika hemvårdsgrupper, en informant kommer
från ett vårdboende och tre informanter kommer från ett och samma vårdboende.
Den sista informanten den datorstödda intervjun, arbetar övergripande i hela
staden som ansvarig sjuksköterska för LCP- metoden.
7.5. Tillvägagångssätt
För att söka efter informanter tog jag hjälp av det kontaktnät som jag hade inom
staden. Genom att ta kontakt med ansvarig sjuksköterska för LCP inhämtades
information om vilka områden som har blivit introducerade och arbetar enligt
LCP- metoden. LCP är under utveckling i staden och därmed försvann vissa
områden i inledningsskedet. Därefter togs kontakt med två enhetschefer och en
ansvarig sjuksköterska för att se om de kunde hjälpa till med vidare kontakter med
undersköterskor. Genom att maila de ansvariga fick jag deras tillåtelse att
genomföra intervjuerna. I ett fall var det en ansvarig gruppledare som hjälpte till
med ytterligare kontakter, det på grund av omorganisering inom området. Vid
kontakt med alla inblandade beskrevs syftet med studien. Informanterna fick även
till sig ett informationsbrev så att de kunde läsa igenom det i lugn och ro.
På tre av områdena var det informanter som har varit direkt delaktiga i
användandet av LCP. På ett ställe var det informanter som har arbetat med
metoden, men som inte varit direkt delaktiga i vården. Alla intervjuer ägde rum på
informanternas arbetsplats och varje intervju tog ca en timme. Varje
intervjutillfälle startade med en introduktion om mig, syftet och frågeställningarna
med studien. På något ställe visade det sig att det fanns en koppling mellan
informant och intervjuaren, genom tidigare arbetssituationer. Det behöver dock
inte vara till en nackdel i intervjusammanhang, man skulle kunna anta att det kan
bidra till att skapa ett förtroligt intervjutillfälle. Att skapa en förtrolig
intervjusituation är att rekommendera för att få ett så bra resultat som möjligt
(Kvale 2009). Om forskaren skapar ett förtroligt intervjutillfälle leder det ofta till
att informanten och intervjupersonen slappnar av. Med tanke på relationen skulle
man kunna anta att informanten delgav mer relevant information vid
intervjutillfället än vad som var tänkt från början.
Vid varje intervjutillfälle delgavs informanten muntlig information om att
deltagandet var frivilligt och när som helst kunde avbrytas av informanten. Vidare
informerades informanten om att det endast var jag som skulle ha tillgång till
arbetsmaterialet men att i vissa fall skulle handledare och examinator eventuellt
kunna be att få tillgång till materialet. Efter den muntliga informationen ombads
informanten att skriva på ett skriftligt medgivande (se bilaga 3). Intervjuerna
spelades in på mobiltelefon, detta gör forskaren för att vara koncentrerad och
närvarande i mötet med informanten (Kvale 2009). Att spela in intervjun gör
också att forskaren kan gå tillbaka och lyssna på intervjun flera gånger under tiden
som arbetet med att bearbeta resultatet pågår. Efter bearbetning av materialet fick
alla informanter möjlighet att ta del av materialet. Detta genom att varje informant
fick ett mail där intervjupersonen tackade för deras delaktighet och där de ombads
att läsa igenom materialet.
18
Informanterna fick en vecka på sig för att läsa igenom och återkomma om det var
något som de ville lägga till eller ändra på. Om de inte återkom inom en vecka
blev de informerade om att intervjupersonen tog det som ett godkännande av
materialet. Fyra av informanterna återkom med svar om att de ansåg att
materialet stämde väl överens med vad som hade framkommit vid intervjuerna.
7.6. Bearbetning
För att spela in varje intervju användes en mobiltelefon. Efter varje intervju
lyssnade jag igenom intervjuerna en gång, därefter skrevs hela intervjun in i ett
word - dokument. Allt som har blivit sagt under intervjun skrevs ner, även små
ord och kommentarer, vilket framgår i de citat som finns återanvänt i uppsatsen.
Det finns inga klara regler på vad som ska eller inte ska vara med i en utskrift.
Däremot behöver intervjuaren göra ett urval och hålla sig till det (Kvale 2009).
Vid transkriberingen framkom ord som förekom hos en övervägande del av
informanterna. Orden upprepades flera gånger under intervjuerna och därmed
uppfattade jag de som viktiga. Dessa ord blev i sin tur till olika teman, som jag
efteråt använde mig av i nedanstående resultatavsnitt.
Här följer en kort introduktion av de sju informanterna. Den första informanten
kallar jag Lisa, hon har arbetat inom äldrevården i tjugofem år. Lisa trivs jättebra
med sitt yrkesval. Den andra informanten kallar jag för Svea och hon har arbetat
nio år som undersköterska. Svea trivs med att arbeta som undersköterska. Klara är
den tredje informanten. Klara har arbetat som undersköterska i 10 år och tycker att
det är ett intressant arbete. Vera har arbetat sedan 1976 inom vård och trivs
mycket bra på sitt arbete. Stina säger att hon trivs jättebra och om hon inte hade
gjort det skulle hon aldrig stannat kvar så länge som hon har gjort. Stina har
arbetat inom vården i 40 år. Elsa har arbetat sedan 16 års ålder inom vården och
trivs med sitt yrke. Den sista informanten som jag har valt att kallat för Sigrid har
arbetat inom vården som sjuksköterska i nästan 40 år. Jag uppfattar Sigrid som en
eldsjäl inom den palliativa vården i organisationen. Alla informanterna har en
åldersvariation mellan 30-60 år och uttrycker att de känner en glädje att arbeta
inom äldrevården.
7.7. Validitet och reliabilitet
I forskningssammanhang talas ofta om validitet och reliabilitet. Validitet innebär
att mäta eller undersöka det som forskaren sagt ska undersökas. Reliabilitet står
för att forskningsmaterialet ska gå att upprepa. När det gäller kvalitativa metoder
finner jag det mer användbart att använda definitionerna trovärdighet och
tillförlitlighet. I Kvale (2009) framgår det att kvalitativa forskare använder sig allt
oftare av ovanstående begrepp. Författaren (a a) har dock inte valt att göra någon
ytterligare förklaring till vad ovan nämnda begrepp står för. Av den anledningen
söktes förklaringar till begreppen tillförlitlighet och trovärdighet via Google.
Anna-Lena Törnkvist (2008) vid Karolinska Institutet gör följande
begreppsförklaringar av definitionerna i samband med kvalitativa metoder.
Studien ska stämma överens när det gäller kontexten, informanterna och
datainsamlingen. Det ska finnas en pålitlighet när det gäller hur data har
förändrats under arbetets gång och alla delar av uppsatsen ska hänga samman dvs.
att det ska finnas stringens i uppsatsen (Törnkvist 2008)
19
7.8. Forskningsetiska övervägande
För att tillgodose informanternas säkerhet när det gäller de etiska överväganden
har uppsatsen följt de fyra etiska råden som innebär följande; informations-,
samtyckes-, nyttjande- och konfidentialitetskravet (Forsman 2001).
Utifrån informationskravet sammanställdes ett informationsbrev där det framkom
vem jag är, min bakgrund, på vilket sätt studien skulle genomföras och syftet med
uppsatsen. Detta brev skickades sedan till de verksamheter där intervjuerna skulle
genomföras (Forsman 2001). Vidare blev informanterna informerade om att det
var frivilligt att delta i studien och att de när som helst kunde avbryta deltagandet
om de ville eller kände obehag. När det gäller samtyckeskravet har både skriftligt
och muntligt medgivande inhämtats, dels blev informanterna informerade via
telefon när tider för intervjun bokades. Dels har alla informanter skrivit på en
samtyckesblankett, vilket gjordes i samband med intervjutillfället (se bilaga 3). Då
konfidentialitetskravet är oavvisligt så har jag av respekt för informanterna
beaktat deras integritet, genom att avidentifiera all information som skulle kunna
hjälpa till att identifiera informanterna (Forsman 2001). Resultatet skulle inte
förändras utav att det gick att utläsa var eller vem som blivit intervjuade. Vidare
har det insamlade materialet förvarats så att obehöriga inte har kunnat ta del av
det. Informanterna informerades om att handledare och examinator skulle vara de
enda utomstående som eventuellt skulle kunna komma ifråga att ta del av
råmaterialet eller lyssna på ljudfilerna.
8. RESULTAT OCH ANALYS
Resultatet grundar sig på sex intervjuer med undersköterskor som alla har arbetat
inom äldrevården under många år. Undersköterskorna hade en åldersvariation
mellan 30-60 år och slumpen gjorde att det endast blev kvinnliga deltagare.
Ytterligare en informant användes i studien, denna intervju genomfördes via
datorn. Den här typen av intervju benämns som datorstödd intervju av Kvale
(2009). Anledningen till att informanten tillkom var att hon som ansvarig
sjuksköterska för LCP, bedömdes ha information om introduktionen som jag fann
viktig och relevant för uppsatsen. Fyra av informanterna arbetade på särskilda
vårdboende och två av informanterna arbetade inom hemvården. De kommer från
fyra olika områden i en mellanstor stad i nordvästra Skåne.
Resultaten kommer att redovisas utifrån tema, dessa teman var återkommande
under intervjuerna. Teman som framkom var; professionellt förhållningssätt,
checklistor ger undersköterskorna klarhet, tydlighet, delaktighet, trygghet och
öppenhet, implementeringsprocessen och kommunikation samt samarbete.
Professionellt förhållningssätt blev ett tema för att det på olika sätt framträdde i
varje intervju och uppfattades vara viktigt för informanterna. Checklistorna som
LCP består av framkallade flera olika känslor hos undersköterskorna.
Kommunikation och implementering växte fram ur frågan på vilket sätt LCP blev
introducerat och hur länge de hade haft LCP på arbetsplatsen. Det sista temat som
var tydligt var samarbete och på vilket sätt det hade förändrats i samband med
LCP metoden.
20
8.1. Att arbeta med palliativ vård utifrån ett professionellt förhållningssätt
Att arbeta professionellt innebär att man har en kunskap om något både teoretiskt
och praktiskt (Holm 2007). Holm skriver om en kunskap som i litteraturen
benämns som förtrogenhetskunskap. Det är den kunskap man förvärvar när man
använder sig av de praktiska och teoretiska kunskaperna som man som personal
besitter. Vidare definierar författaren professionellt förhållningssätt på följande
sätt med detta citat:
… En ständig strävan att i yrkesutövandet styras av det som - på kort och lång
sikt - gagnar den hjälpsökande, inte av de egna behoven, känslorna, och
impulserna (Holm sid 51 2007).
Det innebär att visa respekt, intresse, värme, medmänsklighet, empati och ett
personligt bemötande. Vid intervjuerna var ambitionen att undersköterskorna med
egna ord skulle beskriva deras upplevelser av att arbeta utifrån LCP. I nationella
vårdprogrammet (Fürst et al 2012) står det att även om vårdpersonalen alltid gör
sitt bästa i vårdsituationen. Innebär LCP- metoden att undersköterskorna nu får
kunskap om varför man gör som man gör i vissa vårdsituationer. Det leder i sin
tur till en ökad säkerhet och känsla av att arbeta professionellt. Vid intervjun
ställdes frågan vad palliativ vård är. Undersköterskorna svarade med lite olika
definitioner att det är vård vid livets slutskede. Citaten speglar deras svar på ett
tydligt sätt:
Men alltså det sättet att arbeta är helt fantastiskt alltså, de e så svårt att förklara
de alltså den här känslan (Stina).
Att ge så bra vård som möjligt för den döende och framförallt få en så bra, bra
slut för de anhöriga som möjligt så de minns sin anhöriga med ett, på ett bra sätt
att det, Det är jätte viktigt! (Vera).
Personalens svar kan tolkas som att de fann det viktigt att ha ett personligt
bemötande till anhöriga. Vidare att anhöriga känner att personalen fanns där för
dem och inte enbart för vårdtagaren. Det framkom tydligt i intervjuerna att
informanterna upplever att anhöriga blivit än mer viktiga och synliga i deras
arbete efter att LCP infördes. Man skulle kunna anta att om anhöriga är nöjda med
vården av deras närstående blir det en bekräftelse för omvårdnadspersonalen, att
de har utfört sitt arbete på ett professionellt sätt. Forskning visar att det är viktigt
att anhöriga känner att de är delaktiga i beslut som rör deras närstående och att de
får stöd och hjälp både under och efter dödsfallet (Veerbeek at al 2008).
Undersköterskorna ombads att utveckla sina svar när det gällde vad de menade
med vård vid livets slutskede. Personalen beskriver att vårdtagarna ska ha det så
bra som möjligt den sista tiden och att döendet skall vara en tid utan smärta.
Därmed var undersköterskornas uppgift att försöka tillgodose vårdtagarens
önskemål. Den palliativa vården bör enligt världshälsoorganisationens definition
(Fürst et al 2012) se döendet som en normal process och syfta till att hjälpa
vårdtagaren att leva med värdighet och välbefinnande. Den palliativa vården ska
inte påskynda eller skjuta upp döendet. Att vårda någon vid livets slutskede med
respekt för vårdtagaren och deras anhöriga samtidigt som undersköterskan utövar
sina kunskaper är en mycket svår balansgång som personalen står inför.
Undersköterskornas berättelser speglar deras vilja att ha ett professionellt
21
förhållningssätt på ett väldigt tydligt sätt anser jag. När man pratar om
professionellt förhållningssätt skulle man kunna anta att det är samma sak som att
vara affärsmässig eller att inte visa medkänsla. Emellertid visar forskning att det
är precis tvärtom, det vill säga att man visar respekt, medkänsla och empati
samtidigt som man utövar de teoretiska kunskaper i sin roll som undersköterska
(Holm 2007).
8.2. Checklistor ger undersköterskorna klarhet, tydlighet, delaktighet, trygghet och öppenhet
LCP är en journal där allt antecknas som rör vården gällande vårdtagarens sista
tid. Att använda LCP som ett journalverktyg ger möjlighet att i efterhand
analysera i vilken grad målen i LCP metoden har uppfyllts (Ekeström 2012a). Det
ger i sin tur unika möjligheter att göra kvalitetsuppföljningar, möjligheter som inte
har funnits tidigare. Detta möjliggör en fortsatt utveckling och förbättring av
vården vid livets slutskede. Idag används LCP på ett hundratal enheter runt om i
Sverige, men fler enheter tillkommer hela tiden. LCP metoden används även runt
om i världen, vilket innebär en möjlighet till utvärdering och forskning både
internationellt och nationellt . Efter varje dödsfall går teamet igenom
vårdsituationen och fyller i blanketter på vilka mål som har uppfyllts. Efter
genomgången förs materialet in i Svenska Palliativregistret, där materialet
används som statistik vid vidareutvecklingen av den palliativa vården (a a).
Under intervjutillfällena visar personalen blandade känslor inför hur det är att
arbeta med LCP- metoden. Trygghet, klarhet och tydlighet var några av de känslor
som kom upp ett flertal gånger under varje intervjutillfälle. Det tolkar jag som att
undersköterskorna upplever att riktlinjerna inom LCP ökar förutsättningarna för
att lägga den tid som behövs på vårdtagare och anhöriga.
Vidare framkom det i några intervjuer att undersköterskorna tidigare kunde
uppleva en viss osäkerhet och förvirring. Förvirring genom att de inte visste om
sjuksköterskan hade varit hos vårdtagaren eller ej. Osäkerhet genom att
undersköterskorna inte riktigt visste vad och hur mycket de kunde berätta för
anhöriga angående vårdtagarens tillstånd. Nästan alla informanter upplevde att
dessa känslor har minskat eller försvunnit helt sedan införandet av LCP. De
känner en större delaktighet och att alla i teamet nu arbetar mot ett och samma
mål. En informant uttryckte följande:
Man vet exakt hur man ska göra som facit i handen kan man säga (Klara).
Undersköterskorna upplever att checklistorna som LCP metoden består av bidrar
till att missarna i vården blir färre. Detta för att undersköterskorna kan gå igenom
dokumentationen. På så vis har de större möjlighet att kontrollera att den vård som
ska utföras är utförd samt när det verkställdes och när det ska utföras nästa gång.
På Nya Zeeland och i England finns undersökningar som visar att vårdpersonalen
upplever en större trygghet i att diskutera vården vid livets slutskede med
anhöriga. Vidare visar dessa undersökningar att personalen upplever en ökad
trygghet genom att de vet att det finns vid behovs medicin att tillgå (Ekeström
2012a).
Resultaten från intervjuerna beskriver något som man skulle kunna tolka som en
likvärdig känsla som ovanstående studier pekar på. Jag antar att denna trygghet
22
som undersköterskorna känner bidrar till en kvalitetshöjning av vårdtagaren och
deras anhöriga.
Deras utsagor speglar denna trygghet igenom hela intervjun. Bland annat
framkom följande när vi pratade om anhöriga och deras roll i vården vid livets
slutskede:
Att de känner sig trygga att personalen har tid med dem, att de blir sedda, att de
får lova att vara ledsna och att folka lyssnar på de, de e viktigt och att de erbjuds
om de vill stanna över, om de vill sova över så att man ser till så de får mat och
kaffe o framförallt blir sedda, att väljer dem att vara här väldigt mycket så att
dem, man avlöser dem så att de får det bra ja överhuvudtaget att de känner sig
trygga. De e jätte viktigt! (Vera).
Detta tolkar jag som att anhöriga uppfattades av undersköterskorna som väldigt
viktiga. Det vill säga att anhöriga har det så bra de kan i den situationen som de
befinner sig i. Flera informanter vittnar om att de uppfattar det som att anhöriga
blir mer delaktiga sedan införandet av LCP metoden:
Jag märker mer en trygghet i de anhöriga med detta att dem e de får den
informationen de behöver o får prata o fråga o plus att med den här LCP så följer
det lite broschyrer o så som man lämnar till anhöriga…. (Lisa).
Undersköterskornas beskriver att deras arbetssituation vid vård vid livets
slutskede har blivit mer öppet och tydligare. Detta citat skulle kunna tolkas som
att undersköterskorna uppfattar att information och trygghet hänger samman. Det
vill säga att när man informerar anhöriga både muntligt och skriftligt ger det en
ökad trygghet för anhöriga (Ekeström 2012a).
8.3. Hur LCP implementerades i organisationen
När en ny metod ska införas på en arbetsplats startar ofta processen med att någon
kommer med en idé om en metod, som kan lösa eller utveckla arbetet på något
sätt (Guldbrandsson 2007). Där studien genomfördes gick det till på följande sätt:
När det gäller LCP så skedde planering och anslutning hösten 2010 (Sigrid).
Så svarar ansvarig sjuksköterska för LCP på frågan hur de har implementerat
metoden. Ett viktigt inslag i en implementeringsprocess är att man planerar och
strukturerar upp den metod som man vill införa, detta underlättar i sin tur det
fortsatta arbetet (Guldbrandsson 2007). Vidare är det viktigt att det finns ett behov
för metoden inom organisationen. Utifrån sjuksköterskans information tolkar jag
det som att det inom organisationen fanns ett stöd och behov av att strukturera upp
vården vid livets slutskede. För att kunna införa LCP krävs att det finns ett stöd
från den egna organisationens ledning. Vidare krävs det att ledningen ger
vårdpersonalen möjlighet att förstå varför och på vilket sätt LCP ska införas.
Vårdpersonal som har fått stöd rapporterar ett ökat självförtroende både vad gäller
kunskap och beslutsfattande (Ekeström 2012a).
23
I nästa steg av implementeringsprocessen presenterar man idén med
förbättringsarbetet. Frågan hur introduktionen gick till i organisationen besvaras
enligt nedan av ansvarig sjuksköterska för LCP:
Januari 2011 fick alla vårdcentraler information om att LCP skulle införas.
Ansvarig läkare och sjuksköterska för LCP i denna stad introducerade och
informerade LCP alla sjuksköterskor inom den kommunala verksamheten på två
olika möten (Sigrid).
Man skulle kunna anta att denna grundliga introduktion är en del av förklaringen
till varför LCP uppfattas som en bra arbetsmetod. En annan förklaring som jag
skulle tro bidrar till är att metoden fyller ett behov, av att strukturera och
tydliggöra arbetsuppgifterna vid vård vid livets slutskede. Efter dessa två olika
möten bildades en palliativ nätverksgrupp på 10 sjuksköterskor som arbetade med
riktlinjerna för LCP. Därnäst startade LCP på de boende och hemvårdsområden
som ovanstående tio sjuksköterskor var ansvariga för. Enligt ansvarig
sjuksköterska har introduktionen skett på ett likvärdigt sätt överallt med några få
undantag. Ett undantag var att en del enhetschefer valde att ge
omvårdnadspersonalen mer utbildning i palliativ vård, än bara den information
som ingår i rutinerna vid LCP användandet
(http://www.lcp.nu/blanketter/utbildningsdokumentation/LCPutbildning%20SE%
20version%201.5%202009_kopia_.pdf 8/5-2012). På frågan om när i tid som LCP
metoden infördes gav undersköterskorna olika svar. De visste inte riktigt säkert,
men trodde att det skulle kunna röra sig om för ca ett och ett halvt år sedan:
Ja LCP kom jag först i kontakt med när jag började här och då hade vi en nästan
precis när jag börjat (Stina).
Vidare fick undersköterskorna frågan på vilket sätt de hade fått introduktion och
ett svar som framkom var:
Hmhmh vi fick på ett möte, kommer inte ihåg om det var på ett team eller va det
var att det skulle införas i staden och vi skulle gå någon kurs men den kursen den
har inte kommit ännu (Svea).
Svaren om introduktionerna varierade något, en annan undersköterska svarade att:
Ssk hade den med på ett par tre möten e på våra team möte och lät den sedan
ligga på bordet så alla hade möjlighet att titta i den, o så blev den introducerad
här (Stina).
En undersköterska berättade såhär:
Jag har fått introduktion på den när jag började, det var nästan det första jag
fick så gick vi igenom pärmen, o så o det var också bra så att man vet vad det
handlar om o så där sen fick vi lite papper o så så att man kan sitta o läsa (Elsa).
Utifrån detta kan man tolka informanternas svar på hur introduktionen gick till där
det viktiga för informanterna var innehållet i introduktionen snarare än på vilket
sätt informationen framfördes. Däremot har de funnit metoden som sådan som
viktig och användbar och därför tagit den till sig på det vis som de gjort.
24
Payne (2002) menar att varje människa har egna inre regler för hur man tar emot
och omvandlar information. Denna process delar in information i fack som mer
eller mindre viktigt. Vidare skriver författaren att när informationen sedan har
utvärderats ger mottagaren, den som mottagit informationen någon typ av
återkoppling. På så sätt blir sändaren den som förmedlat informationen till oss,
medveten om hur informationen tolkats och bedömts. Det är något som även
bekräftas av forskning kring implementeringsprocesser enligt Guldbrandsson
(2007). I hennes litteratur kan man läsa att det viktiga i implementeringsprocessen
är att det finns ett uttalat behov av metoden och att den metod som föreslås är den
rätta för detta behov. Utifrån undersköterskornas beskrivningar skulle man kunna
anta att det fanns ett behov av att strukturera och tydliggöra arbetsuppgifterna i
vården vid livets slutskede. Detta behov fyllde LCP och av den anledningen skulle
man kunna anta att det kommer att bli en metod som förmodligen kommer att
institutionaliseras i framtiden.
8.4. Vikten av att samarbeta hela teamet kring vårdtagaren
När flera olika parter ska samarbeta i ett team, är det viktigt att processen har
tillräckligt med resurser och att alla inblandade parter vet vad målet är. Vid frågor
kring samarbetet framkom det tydligt att alla informanter finner att samarbetet har
utvecklats och förbättrats sedan LCP infördes. Informanterna uttrycker det som att
de nu vet när sjuksköterskan skall komma samt att alla är informerade om
vårdsituationen hos vårdtagaren. Följande citat belyser hur undersköterskorna
upplever samarbetet mellan olika parter. De första två citaten beskriver hur det går
till när vårdtagarna försämrats och LCP kan bli aktuellt:
Ja vi i regel som i de fallen som jag varit mest, har e i och med att de e vi
undersköterskor som går mest hem just till vårdtagaren (Lisa).
Så brukar jag ha en dialog med sjuksköterska och så gör de e ett hembesök och
sen så i regel brukar de göra en bedömning och kontakta läkare efter det så har
det väl gått till i de fallen jag varit med (Lisa).
Deras citat tolkar jag som att det är undersköterskorna som ser de små
förändringarna hos vårdtagarna som oftast leder till att man sätter in LCP. Vidare
är det undersköterskorna som signalerar till resterande teamet att situationen har
förändrats till det sämre. Man kan tolka det som att personalen upplever att LCP
medfört ett ökat samarbete kring vårdtagaren som de tidigare har saknat en
delaktighet i. Dessutom uttrycker undersköterskorna en lättnad över att vissa saker
sker per automatik i och med att man sätter in LCP. En sådan sak skulle kunna
vara vak:
Ja det tycker jag är jättebra de e också beslutat att man inte behöver sitta och
tjafsa med cheferna att vi måste ha ett vak eller så (Elsa).
Något annat som sker per automatik är att eventuell medicinering redan är
ordinerad och insatt av läkare. Det betyder att om och när vårdtagaren behöver
exempelvis smärtstillande eller ångestdämpande så finns ordinationen redan där.
Innan de sätter igång den så ska ju allting va klart så allting finns där ju så det
är inte det att man måste ringa runt och säga till att man måste ha morfin o så där
sen så kommer Ssk var 4:e timme när ordinarie Ssk gått hem utan att man
behöver ringa och säga till att de ska komma (Elsa).
25
Vilket i sin tur kan tolkas som att undersköterskorna känner att de tidigare fick
påkalla sjuksköterskornas uppmärksamhet om att vårdtagaren behövde medicin av
olika slag. Vidare upplever undersköterskorna att sökandet efter sjuksköterskan
har tagit väldigt mycket tid tidigare. Tid som undersköterskorna idag istället kan
lägga på vårdtagare och anhöriga. Vidare tyder jag intervjusvaren som att
undersköterskorna känner en ökad gemenskap med teamet som förstärkts sedan
införandet av LCP:
Att vi, alltså vi e ju ett team som arbetar tillsammans, de e vi undersköterskor,
sjuksköterskor, arbetsterapeut och sjukgymnaster (Lisa).
Att de fått en ny och mer delaktig roll i vården av vårdtagaren. En del
undersköterskor berättade att de tidigare kunde känna att en del sjuksköterskor
ifrågasatte deras kompetens. Det kunde ta sig uttryck i att sjuksköterskorna
ifrågasatte om besök av dem verkligen var nödvändigt eller att tidpunkten för att
ge mer medicin var rätt i tid. De undersköterskor som hade upplevt detta tidigare
kunde märka en skillnad sedan man införde LCP metoden. Efter införandet
uttryckte undersköterskorna att de upplever att samarbetet har blivit mycket
bättre, att deras åsikter uppfattas som viktiga nu. Detta gör att undersköterskorna
är en viktig del i vården. Av den anledningen att det är de som arbetar närmast
vårdtagaren och därför skulle kunna antas vara först med att upptäcka
förändringarna i ett tidigt skede.
9. SAMMANFATTANDE ANALYS
Syftet med denna studie var att ta reda på hur undersköterskorna upplever att
deras arbetssituation har förändrats, när det gäller vårdtagare vid livets slutskede
sedan man införde LCP. Undersköterskorna gav uttryck för många olika
uppfattningar på hur de tyckte att det var att arbeta med metoden. Trygghet,
klarhet och tydlighet var några av de upplevelser som alla informanterna uttryckte
vid ett flertal tillfällen under intervjun. Det skulle kunna tolkas som att riktlinjerna
utifrån LCP- metoden ger undersköterskorna större möjlighet att använda tiden på
rätt sätt, gentemot både vårdtagare och anhöriga.
Det som även framkom i någon intervju var att undersköterskorna tidigare kunde
uppleva en osäkerhet och förvirring. Denna kunde visa sig genom att de inte visste
om sjuksköterskan hade varit hos vårdtagaren. Det kunde även ta sig uttryck i att
undersköterskorna inte riktigtvisste vad och hur mycket de kunde delge anhöriga
angående vårdtagarens tillstånd. Numera upplever undersköterskorna att teamet
har en större helhetssyn kring vårdtagarens situation, genom att följa gällande
instruktioner kring LCP- metoden.
En av mina frågeställningar var om undersköterskorna upplever, utifrån deras
perspektiv, att LCP höjer kvalitén för vårdtagare som är vid livets slutskede. Jag
tycker att jag fick svar på den fråga, då undersköterskorna anser att LCP som
arbetssätt, kan likställas med att ha facit i handen, det vill säga att alla är
medvetna om, när och hur vården skall utföras hos varje enskild vårdtagare. Detta
medförde i sin tur att de känner en ökad trygghet i sina yrkesroller. Att använda
LCP gör att man kan i efterhand analysera och utvärdera hur vården har varit för
vårdtagaren (Fürst et al 2012). Det ger i sin tur unika kvalitetsuppföljningar som
tidigare inte har varit möjligt. Detta möjliggör även att man kan fortsätta att
utveckla vården av döende.
26
Ett annat syfte med uppsatsen var att undersöka om undersköterskorna upplever
en förändring i kommunikationen och relationen. Alla undersköterskor betonade
att det har skett förändringar vad gäller kommunikation och relation till andra
samarbetspartner men även till anhöriga. Likaså angav de att anhöriga uppfattas
som en viktig del i vårdarbetet. Därmed har anhöriga intagit en mer central och
delaktig roll i vården. Numera uppfattar undersköterskorna att de har rätt
förutsättningar att prata mer öppet om döden och döendet med anhöriga. Innan
kunde man känna en osäkerhet kring hur mycket man kunde delge anhöriga.
Det ledde i sin tur till att undersköterskorna hänvisade till sjuksköterskan istället
för att själva föra en dialog med anhöriga. Jag anser att det är en kvalitetshöjning
att undersköterskorna, idag kan prata mer öppet med anhöriga om den rådande
situationen. Då undersköterskorna befinner sig dagligen på avdelningen, bidrar
detta ytterligare till att relationen och förtroendet stärks anhöriga och personal
emellan. Detta förtroende skulle man kunna anta bidrar till att anhöriga har lättare
för att ställa existentiella frågor. Tidigare forskning pekar på att delaktighet är
viktigt för anhöriga, att de får känna att de är med när beslut ska fattas rörande
vården av vårdtagaren (Veerbeek et al 2008). Personalen beskriver hur viktigt det
är att anhöriga är delaktiga i vården, detta för att de ska minnas den sista tiden,
utifrån ett anhörigt perspektiv, så bra som möjligt.
När det gäller andra samarbetspartners upplever undersköterskorna en större
trygghet och delaktighet nu än tidigare. De tycker att deras kompetens och åsikter
efterfrågas och hörsammas mer i dagsläget. De beskriver hur de idag för en bättre
dialog med sjuksköterskan om vårdtagarens förändrade situation. Numera
kommer man överens med sjuksköterskan när kontakt med läkare ska tas.
Jag tror att LCP kan ge ringar på vattnet när det gäller samarbetet mellan
undersköterskorna och andra samarbetspartners. Mina funderingar är om LCP-
metoden skulle kunna utvecklas och därmed användas i andra vårdsituationer, till
skillnad från idag, då det i dagsläget endast används i samband med palliativ vård.
En utveckling av denna metod skulle kunna innebära att man implementerar och
utvecklar arbetssättet till att kunna användas under hela vårdtiden för vårdtagaren.
Förmodligen skulle det betyda en kontinuerlig förbättring, vad gäller samverkan
mellan olika yrkeskategorier, men även en ökad samsyn kring vårdtagaren. Då
LCP- metoden är utarbetat främst för den palliativa vården skulle det krävas en
hel del förändringsarbete och förberedelser med bl.a. att nyansera checklistorna
och annat arbetsmaterial, för att kunna tillämpas i övriga vårdsituationer. Då
kommuner och landsting ständigt strävar efter att höja vårdkvalitén skulle resultat
av att utveckla LCP- metoden i andra vårdsammanhang innebära ytterligare en
kvalitetshöjning av hela vårdkedjan. Denna kvalitetshöjning skulle kunna medföra
att man i hela vårdkedjan arbetar mot samma mål det vill säga att ge en så god
vård som möjligt till äldre vårdtagare i äldrevården.
Den sista frågeställningen som ställdes i uppsatsen var på vilket sätt LCP
introducerades. För att svara på den frågan togs kontakt med ansvarig
sjuksköterska för LCP inom organisationen. Sedan fick informanterna frågan hur
de hade uppfattat introduktionen av LCP. Resultatet visade att undersköterskorna
hade mer eller mindre förbisett vikten av introduktionen . Å ena sidan skulle man
kunna anta att det berodde på att det inte var informationen i sig som
undersköterskorna fokuserade på, utan snarare på att metoden fyller ett behov av
struktur och tydlighet i vården vid livets slutskede. Å andra sidan tänker jag att det
27
skulle kunna finnas ett samband mellan behovet av att strukturera upp arbetet
kring vård i livets slut och på det sätt som metoden blev introducerad på. Vidare
funderar jag på om det kan vara så att introduktionen genomfördes på ett
professionellt sätt till den grad, att undersköterskorna med lätthet kunde ta till sig
den nya metoden. Min slutsats är att införandet av LCP- metoden låg rätt i tid i
kombination med en välgenomtänkt introduktion i verksamheterna. Mina
antaganden som jag hade med mig om att LCP skulle underlätta för
undersköterskorna i deras vardag tycker jag blev bekräftad genom denna studie.
Jag tycker att jag fått svar på mitt syfte och mina frågeställningar som jag hade
med mig in i studien. Flera frågor väcktes hos mig under tiden som jag arbetade
med uppsatsen. En av dem var följande: Vad är det som bidrar till att samarbetet
har blivit till det bättre med hjälp av LCP? Jag tänker då närmast på samarbetet
mellan undersköterskor och sjuksköterskor. Detta skulle vara väldigt intressant att
studera i framtiden och framförallt tror jag att det skulle vara viktigt för vården att
få svar på denna fråga. Andra frågor som väcktes var bl.a. om det förbättrade
samarbetet mellan undersköterskor och sjuksköterskor endast beror på att LCP ger
en struktur och tydlighet eller finns det andra avgörande faktorer som hittills inte
har uppmärksammats?
Jag kan tolka mina resultat i studien som ett resultat av att olika behov har blivit
synliggjorda i samband med att LCP- metoden infördes. Det vill säga att
undersköterskornas tidigare upplevelser om att vara ifrågasatt av andra
yrkeskategorier har bekräftats och synliggjorts. Vidare har min studie
uppmärksammat att struktur och tydlighet, är två faktorer som har efterfrågats i
samband med palliativ vård. Emellertid skulle det kunna vara så att
undersköterskorna, har under en längre tid varit medvetna kring den otydlighet
som har funnits kring den palliativa vården, men har tidigare inte fått gehör från
varken organisationen eller övriga samarbetspartners. I samband med att LCP
infördes synliggjordes dock ovanstående faktorer som av olika anledningar
tidigare inte har uppmärksammats.
Skulle resultatet se likartat ut om jag hade genomfört en observation i samband
med kvalitativa intervjuer eller hade jag fått fram ett annat resultat? Hade även det
resultatet visat på ett ökat samarbetet eller hade det framkommit andra faktorer
som jag eventuellt kan ha missat genom att utesluta en observation? Jag tror inte
att resultatet hade blivit annorlunda, men det är något som kanske blir besvarat i
en annan studie i framtiden. Uppsatsen stärkte mig i min uppfattning om att LCP
är en metod som äldrevården i hela Sverige borde arbeta utifrån.
Något annat som studien bidrog till var att stärka min uppfattning om att döden är
en viktig del av livet och något som vi alla bör prata mer öppet om. Det enda som
vi alla säkert kan säga om livet, är att alla föds och alla dör allt däremellan kan
ingen sia om. Däremot kan vi göra det så bra som möjligt i ovan nämnda
situationer och där tycker jag LCP fyller en viktig funktion.
28
10. REFERENSER
Tryckta källor
Andersson. M. (2007) äldre personers sista tid i livet Lund: Wallin & Dalholm
Boktryckeri AB.
Carlberg. A. (2012) ”Den palliativa vårdens värdegrund” i Fürst C-J. (red.)
nationellt vårdprogram för palliativ vård Stockholm: Sveriges kommuner och
landsting
Danemark. B. (2000) samverkan – himmel eller helvete Stockholm: Förlagshuset
Gothia.
Ekeström. M-L. (2012a) ”Liverpool Care Pathway” i Fürst C-J. (red.) nationellt
vårdprogram för palliativ vård Stockholm: Sveriges kommuner och landsting.
Forsman. B. (2001) forskningsetik - en introduktion Lund: Studentlitteratur.
Fürst. C-J. (2012) ”Mål med vårdprogrammet” i Fürst C-J. (red.) nationellt
vårdprogram för palliativ vård Stockholm: Sveriges kommuner och landsting.
Fürst. C-J. (2012) nationellt vårdprogram för palliativ vård Stockholm: Sveriges
kommuner och landsting
Guldbrandsson. K.(2007) från nyhet till vardagsnytta – om implementeringens
Mödosamma konst Statens folkhälsoinstitut: Östersund.
Grassman Jeppsson.E.( 2003) anhörigskapets uttrycksformer Lund:
Studentlitteratur.
Hellström, L (2005) anvisningar för skrivande studenter. Handfast handledning
för studenter som skriver rapporter och examensarbeten. Malmö Högskola:
Hälsa och samhälle
Holm.U. (2007) det räcker inte att vara snäll Finland: WS Bookwell.
Kvale.S. (2009) den kvalitativa forskningsintervjun Ungern: Elanders Kft
Payne. M.( 2002) modern teoribildning i socialt arbete Stockholm: Natur och
Kultur.
Repstad.P. (2010) sociologiska perspektiv i vård, omsorg och socialt arbete
Malmö: Holmbergs.
Strid. A-L. (2007) att arbeta i dödens närhet – rutiner och ritualer i
Äldreomsorgen Lund: Mediatryck Lunds universitet.
Törnkvist. A-L. (2008) att arbeta med kvalitativ data. Stockholm: Karolinska
Institutet.
29
Tidskrift
Beck- Friis (2009) Palliativ Vård. Nordisk Geriatrik, nr 6, 7-11.
Ekeström M-L (2012b) LCP Liverpool Care Pathway ett arbetssätt som ger stöd
Och struktur för att säkra kvaliteten av vården vid livets slutskede. Tidningen A,
nr 1, 15-16.
Ellershaw.J. (2007) Care of the dying: what a difference an LCP makes!
Palliative Medicine, 21, 365-368.
Veerbeek .L. (2008) Using the LCP: Bereaved Relatives' Assessments of
Communication and Bereavement, American Journal of Hospice and Palliative
medicine, 25, 207-214.
Internet 1
www.lcp.nu
Hämtat 2012-03-24, 2012-04-03, 2012-05-08
Internet 2
www.socialstyrelsen.se
Hämtat 2012-04-24
30
11. BILAGOR
11.1. Bilaga 1.
INFORMATIONSBREV
Hej
Mitt namn är Angelique N Palm, jag är en undersköterska som läser vid
socionomprogrammet vid Malmö Högskola. Under hösten 2011 gjorde jag min
verksamhetsförlagda utbildning i Helsingborgs stad. Jag kom då i kontakt med
LCP som man använder sig av inom äldrevården i Helsingborg. Jag blev väldigt
nyfiken och intresserad på detta kvalitetssäkringsprogram.
Nu är det dags för mig att skriva mitt examensarbete och det skulle jag vilja göra
utifrån undersköterskans perspektiv.
Det som framförallt väckte min nyfikenhet var hur du som undersköterska
upplever det är att arbeta utifrån LCP?
Hur tycker du att vården av äldre vid livets slutskede har påverkats, efter att ni
införde LCP?
Hur tycker du kvaliteten på vården har påverkats?
Hur upplever du att kommunikationen och relationen till vårdtagarna och deras
anhöriga har påverkats sedan införandet av LCP?
Som du ser så är jag nyfiken och intresserad på din upplevelse av LCP. Därför
skulle jag bli väldigt glad om du ville ställa upp och delta i min studie. Det jag
skulle vilja är att träffa dig för en intervju, där vi samtalar om dina upplevelser
tankar och idéer angående LCP.
Att delta i mitt examensarbete är helt frivilligt och du kan när som helst avbryta
ditt deltagande. Det material som jag samlar in kommer bara att användas i detta
syfte och kommer efteråt att raderas. Ditt deltagande i min studie är anonymt och
det kommer inte att gå att spåra dina svar till dig.
Jag hoppas att du känner att du skulle kunna tänka dig att delta. Dina åsikter och
din kunskap är värdefull i utvecklingen av vården av vårdtagare vid livets
slutskede tycker jag.
Mina kontaktuppgifter är:
Mobilnr: xxxx-xx xx xx
eller mail:
Tack på förhand
Hälsningar
Angelique N Palm
31
11.2. Bilaga 2
Frågeguide
Vad heter du?
Hur gammal är du?
Hur länge har du arbetat inom vården?
Trivs du med ditt yrke?
Vad är Palliativ vård för dig?
Skulle du vilja berätta om en vård situation där du utfört palliativ vård?
På ett ungefär i hur många vårdsituationer har du varit med om att ni
använt LCP?
På vilket sätt har vården av döende vårdtagare förändrats sedan ni införde
LCP?
Upplever du att LCP höjer kvaliteten för vårdtagare som är vid livets
slutskede? i så fall på vilket sätt
Hur upplever du LCP som ett arbetsredskap?
Känner du dig mer delaktig nu när det gäller beslut som rör vården av
vårdtagare vid livets slutskede?
Hur har LCP påverkat relationen mellan vårdtagare vid livets slutskede
och vårdpersonalen?
Ser du någon skillnad på hur ni arbetar idag på din arbetsplats med
palliativa vårdtagare mot hur ni arbetade med samma typ av vårdtagare
tidigare?
Kan du se någon skillnad när det gäller kommunikationen och relationen?
På vilket sätt fick ni introduktion om LCP?
När fick ni introduktionen?
När införde ni LCP på ditt arbete?
32
11.3. BILAGA 3. Informanternas skriftliga samtyckesblankett
Formulär
Samtycke
(lämnas tillsammans med bilaga 1 till deltagare
i projektet för underskrift) Bilaga
2
Projektets titel: (ifylles av student) Datum: (ifylles av student)
Studieansvarig/a: (ifylles av student)
Din E-post som student vid Malmö högskola:
ej din privata e-post (ifylles av student)
Studerar vid Malmö
högskola, Hälsa och
samhälle, 206 05 Malmö, Tfn
040-6657000
Utbildning: (ifylles av student)
Nivå: (ifylles av student)
Jag har muntligen informerats om studien och tagit del av bifogad skriftlig
information. Jag är medveten om att mitt deltagande är frivilligt och att jag
när som helst och utan närmare förklaring kan avbryta mitt deltagande.
Jag lämnar härmed mitt samtycke till att delta i ovanstående undersökning:
Datum: ……………………………………………………………………………..
Deltagarens underskrift: …………………………………………………………
33