Kulturmiljöutredning av område kring Mölnlycke fabriker · tillhörande fabrik så det fick auktioners ut. Bruno Wedel tillsammans med två kompanjoner Carl Johan Dymling och Eduard

Kulturmiljöutredning av område kring Mölnlycke fabriker

ARCHIDEA AB VARBERGSGATAN 12 412 65 GÖTEBORG TEL. 031-723 73 60 www.archidea.se 2015-05-12

- underlag inför ny detaljplan

Innehållsförteckning

Inledning........................................................................2

Upplägg..........................................................................2

Kortfattad historik.........................................................3Gustaf F Henning och fabrikens uppkomst.............................3Bruno Wedel och fabriken i slutet av 1800-talet.....................3Mölnlycke fabrikers utveckling...............................................4Arbetarbostäder.....................................................................4Arbetarnas liv........................................................................4Disponentvillan.....................................................................5Fabrikbyggnadernas utveckling och framväxt........................6

Bebyggelsemiljön ur ett kulturhistoriskt perspektiv.....8Viktiga historiska spår och visuella samband.......................11Sammanfattning kulturhistortiska värden...........................12

Föreslagen ny bebyggelse.............................................14Antikvarisk kommentar till förslaget....................................14

Avslutande antikvarisk diskussion..............................16Att riva befintlig bebyggelse..................................................16Volym och skala...................................................................16Upplevelsevärden.................................................................16Gestaltning...........................................................................16Byggnadsdetaljer..................................................................16Markläggning, tillgänglighet, belysning................................16

Stöd vid utformande av planbetsämmelser.................17

Sammanfattning/PM punkter......................................18Historia.................................................................................18Bebyggelsemiljön ur ett kulturhistoriskt perspektiv................18Sammanfattning kulturhistortiska värden.............................18Antikvarisk kommentar till förslaget.....................................18

Källor.............................................................................19

Inledning

Härryda kommun planerar att utveckla ett område i anslutning till Mölnlycke fabriker. Planerna omfattar en förtätning med ca 600 bostäder, nya kontor, hotell- och konferensverksamhet och en ny sporthall.

Kommunen har tagit fram ett planprogram för Norra Mölnlycke och nästa steg är att upprätta detaljplaner, först ut är Mölnlycke fabriker.

Uppdraget innebär att ta fram en kulturmiljöutredning som underlag vid närmare planläggning av området. Syftet är att få en tydlig beskrivning av Mölnlycke fabriker ur ett kulturmiljöperspektiv och lyfta områdets kulturhistoriskt värdefulla byggnader och byggnadsde-taljer. I uppdraget ingår också att analysera föreslagen bebyggelse ur ett kulturhistoriskt perspektiv och hur den interagerar med den befintliga.

Bilden är tagen 1902 på en av kvarnarna och arbetarbostaden ”Gamla Baracken” , en av de arbe-tarbostäder som fanns inom fabriksområdet. Ur: Mölnlycke fabriker.

Upplägg

Rapporten presenteras genom kartor, grafiska och visuella illustrationer. Utgångspunkten är att på ett pedagogiskt sätt belysa väsentliga och betydelsefulla kulturmiljökvaliteter, resultatet skall vara lättillgängligt och tydligt.

I analysarbetet kommer ett resonemang föras kring gestaltning, volymer, placering och material.

Rapporten avslutas med en sammanfattning.

Samtliga fotografier i rapporten är tagna av Archidea om inte annat anges.

2

Kortfattad historik

Svenska textilindustrin hade sin tyngdpunkt i Göteborg, Norrköping, Sjuhäradsbygden samt i Skåne. Borås och Sjuhä-radsbygden dominerade textilindustrin ända in på 1970-talet och Göteborg var en del av den med Mölndalsvägen/Göte-borgsvägen och stadsdelarna Getebergsäng, Burås, Mossen, Almedal, Elisedal, Fredriksdal, Krokslätt, Matildeberg, Sörgår-den ochGustafsberg.

I Sverige förblev vävningen ett hantverk fram till 1820-talet. Det var främst en kvinnlig sysselsättning som gjordes hem-ma under vintermånaderna när man inte kunde arbeta inom jordbruket. Textilerna vävdes för eget bruk och överskottet byttes mot livsmedel och andra nödvändigheter. Även efter att massproduktionen kom igång fortsatte vävningen i hemmet att spela en betydande roll. Detta berodde troligtvis på de star-ka traditionerna kring kvinnligt arbete samt på att det fanns få andra sysselsättningar för kvinnor på den tiden. Hemvävning-en utvecklades mest i Sjuhäradsbygden i Västra Götaland (till-verkningen av ull- och linnetyger i trakten omnämns redan under 1500-talet). Hemindustrin blev väldigt framgångsrik. Bland annat har Mark spelat en viktig roll i textiltillverkning.

Industrialiseringen av textiltillverkning började med bom-ullsindustrin. Ylle- och linneindustrin följde efter. I början av 1800-talet grundades de första små textilfabrikerna i Sverige. England ville skydda sin teknik och hade därför lagar mot maskinexport. Av den anledningen var de första svenska textilfabrikerna tekniskt primitiva. Efterfrågan på textiler fortsatte att växa. Under 1830-talet skedde ett genombrott inom svenska textilindustrin då det blev möjligt att importera spinnmaskiner från Belgien. Dessa tillverkades vid maskin-verkstäder som hade grundats av utvandrade engelsmän och innebar att man kunde bygga större fabriker utrustade med den senaste tekniken. Arbetskraften var dessutom billig med många barnarbetare.

I mitten av 1800-talet började textiler användas mer och mer inom heminredningen tack vare massproduktionen och sjun-kande priser. Innan dess hade bara de rika råd med sängklä-der av linne eller mattor och gardiner. Ökad tillgång till billiga textiler innebar också andra viktiga förändringar. Människor började byta kläder oftare, vilket ledde till bättre hygien, minskad risk för epidemier och på sikt bättre hälsa.

Gustaf F Henning och fabrikens uppkomstGustaf Ferdinand Henning är Mölnlycke fabrikers grund-are. Han föddes i Sachsen och kom till Göteborg 1812 som 26-åring. Här försörjde han sig som anställd inom olika han-delsfirmor tills han 1816 tillsammans med en tidigare chef, Petter Dahl, startade ett oljeslageri för tillverkning av linolja vid Mölndals ström. De var framgångsrika och inom ett år levererade de olja till hela Göteborg. 1822 köpte de ännu en kvarn för oljetillverkning. I slutet av 1820-talet anlade Gustaf Mariedahls spinneri i Mölndal med mekaniska spinnmaskiner för ylle och bomull samt ett färgeri. Han köpte ytterligare fall i Mölndalsån och industrin utvecklades till Rosendahl med stor framgång. Under mitten av 1840-talet blev Rosendahl dubbelt så stor som Mariedahls fabriken. Gustaf Henning var en före-gångare då han införde gasbelysning inne i fabrikslokalerna och lät uppföra separat byggda arbetarbostäder, vilka tidigare legat på ett våningsplan över själva fabrikslokalen.

År 1847 sålde han ett av sina oljeslagerier och året därefter Mariedahl och Rosendahl. Vinsten han gjorde på den affären möjliggjorde nya investeringar. Året därpå köpte Henning Råda Säteri med underlydande gårdar – inklusive Mölnlycke. Efter en resa till England och Skottland där han studerade de senaste rönen inom maskiner för textiltillverkning, påbörja-des bygget av en ny fabrik.

3

Bruno Wendel och fabriken i slutet av 1800-taletHennings släkting Bruno Wendel började sin karriär inom fabrikens drifts- och produktionsledning 1852. När Henning dog samma år avvecklade Bruno sina egna agenturer och blev fabrikschef vid Hennings textilfabrik i Mölnlycke fram till sin död 1893.

I mitten på 1850-talet, strax efter Hennings död, förstördes delar av fabriken vid en brand. Ingen av Hennings arvingar ville ta över hela Råda Säteris stora jordegendomar och med tillhörande fabrik så det fick auktioners ut. Bruno Wedel tillsammans med två kompanjoner Carl Johan Dymling och Eduard Boye, övertog det mesta av egendomarna. De repare-rade fabrikerna och förnyade maskinparken. Bruno Edel blev fabriksdisponent och under hans ledning kom både fabriker och arbetarbostädernas antal att växa mycket. Från det att aktiebolaget startades 1856 till Wedels död 1893 byggdes fabrikerna ut till ungefär nuvarande storlek. Antalet arbetare växte till ca 400 personer och längs Långenäsvägen byggdes arbetarbostäderna Torpet, Norge, Sachsen, Värmland och Sverige. Ovanför gamla Bracka byggdes huset Hoppet.

Fabrikens starka framväxt under 1800-talets andra hälft hade en stor förklaring i ledningens satsning på nya produkter. Fabrikernas utbyggnad och utvecklade maskiner sammanföll med städernas tillväxt och att folk upphörde med att väva sina tyger själv. Även bondebefolkningen fick det bättre med ökade inkomster och efterfrågan på industritillverkade textilier och tryckta mönster till förkläden, huvuddukar, blusar mm växte stort.

1861 brann fabrikerna ner nästan till grunden. Uppbyggna-den innebar en större och modernare fabrik, bl a en mekanisk tygtryckningsmaskin - den första i sitt slag i Sverige - som möjliggjorde tillverkning av billiga textilier. 1876 önskade Bruno Wendel bygga ut fabriken ytterligare för fler vävstolar, men övriga ledningen satte stopp för det. Då lät Wedel bygga Hulebäcks väfveri AB, nuvarande Hulebäcksgymnasiet, med plats för 300 vävstolar. Den största delen av produktionen vid Hulebäcksfabriken kom att säljas direkt till Mölnlycke fabri-ker. Se bild nästa sida.

Gustaf Ferdinand Henning 1786 - 1853

Johan Bruno Wendel 1824 - 1893

drag kunde betalas ut till alla och genom beredskapsarbeten hölls arbetarna aktiva. Under depressionen på 1920-talet sjönk priserna med 15 % på en vecka. 1925 kunde man inte längre finansiera de två företagen av egen kraft; Krokslätt och Mölnlycke och Skandinaviska Kredit, som var företagens gemensamma bank, övertog samtliga aktier i båda bolagen. Arvid Mark hade ett stort socialt engagemang, han såg arbetarna som företagets främsta resurs. Han hade fortsatt förtroende och satt som VD fram till 1930. Det året sam-manslogs de båda företagen till Claes Johansson – Mölnlycke AB. Namnet upplevdes dock som krångligt och ändrades efter några år till Mölnlycke Väfveri AB.

Namnet ändrades åter 1961 då företaget börsnoterades till Mölnlycke AB. 1962 var företaget landet största textilindustri. Vid denna tid stod textilen för 80 % och hygien för 20 % av omsättningen. 1975 inlemmades Mölnlycke AB i Svenska Cellulosa AB (SCA) koncernen. Forskare på SCA hade till-sammans med läkare utvecklat en ny dambinda. Utvecklingen av nya produkter kopplat till cellulosa gav Mölnlycke nya stora marknader i världen. SCA är idag ett ledande globalt hygien- och skogsindustriföretag.

ArbetarbostäderGustaf Henning såg från början till att bygga separata arbetar-bostäder nära fabriken, till skillnad mot vad som var brukligt vid tiden att de lokaliserades ovanpå industrilokalen. Ett av dessa hus kom att kallas Hoppet och bestod av två våning-ar med ett stort rum i varje hörn samt ett gemensamt kök i mitten. I varje rum fanns åtta väggfasta sängar och ett stort bord. Ett annat bostadshus fick namnet Gamla Bracka, i tre våningar, som vid en besiktning av provinsialläkaren år 1900 kallade boendeförhållandena som otidsenliga och ruskiga. Husen Stockholm och Sverige var av bättre standard med flera tvårumslägenheter för tjänstemännen. Runt Hulebäck från 1876, byggdes också tre arbetarbostäder upp.

Arbetarnas livPå gårdarna fanns vedbolängor, uthus med toaletter samt stora slasklådor med lock och vattenpump. Dricksvattnet kom från Wendelsbergsparkens dammar. På höst- och vår-kvällarna, stod vedbodörren öppen och männen stod på backen utanför och sågade ved som staplades inne i boden. Veden hade kvinnor och barn samlats in på kvällstid under sommarhalvåret.

Tvättstuga fanns inte och särskilt på vintrarna var det pro-blem. En plåttunna på 700 liter med varmt kondensvatten från en torkcylinder på färgeriet fungerade som tvättbalja. En tvättbräda användes först och därefter klappades plaggen på stenhällar nere vid kanalen och sköljdes i ån.

I familjerna arbetade oftast båda föräldrarna på Fabriken men i hemmet skötte kvinnorna allt förutom veden. Barnen fick hjälpa till beroende på ålder och syssla.

1878 gav han i uppdrag åt arkitekt Adrian Crispin Peterson att rita ett ”Corps de logis Mölnlycke” i den redan anlagda parken.

På 1880-talet blev Wendel ensam ägare av fabriken tillsam-mans med sin äldste son Arthur. Arthur var jämngammal med bolaget (född 1857). På 1880-talet gick det sämre för Mölnlycke fabriker. Transporter med häst och vagn till och från Göteborg var kostsamt och disponenten Wendel började bli gammal och sjuk. 1886 övertog Arthur rollen som affärs-disponent i Göteborg efter sin far och han övertog även mer och mer ansvaret för Mölnlycke fabriker.

Wendel avled 1893 i sitt hem. Året efter hans död stod järnvä-gen mellan Göteborg-Borås klar. Järnvägen var avgörande för transporter både av råvaror och förnödenheter till fabriken och arbetarna men också för distrbution av färdiga varor. Järnvägen gick från Göteborg till Borås via Mölnlycke och vidare till Tenhult i Småland.

Mölnlycke fabrikers utvecklingEfter Bruno Wendels död övertog Arthur Wendel helt led-ningen. Vid denna tid var fabriksanläggningen nedgången och arbetarbostäderna om möjligt ännu värre. Arthur påbörjade en upprustning. Två nya hus uppfördes för kontorspersonalen och vid tjärnet byggdes Strandvillan för några högre chefer på fabriken. Det invensterades i nya vävstolar och tryckmaski-ner. Exporten av textilier ökade och affärerna gick bra fram till slutet av 1800-talet då hela textilindustrin drabbades av en kris. Hulebäcksfabriken byggdes om till snickerifabrik, men sedan den brann ner 1901 blev förlusterna sammantaget mycket stora.

År 1906 gick fabriken i konkurs. Emissionsbolaget Mölnlycke Fabriker, bankägt, drev fabriken vidare med förlust. Efter ett år vände de sig till Claes Johansson & Co:is Väferi AB – ägare till Krokslätts fabriker – och de övertog Mölnlycke. Claes son Arvid Mark blev disponent. Konjunkturen började stiga lik-som in- och exporten. Nya produkter togs fram, bl a tillverk-ning av förbandsgas, vilket snart innebar att Mölnlycke blev den ledande leverantören i landet. Under första världskriget åren 1914-18 fortgick produktionen men exporten låg nere. 1918 stängdes fabriken pga råvarubrist men arbetslöshetsbi-

Järnvägsspåret syns på denna bild från 1902. Ur: Mölnlyckeboken.

Hulebäcks väfveri AB ca 1900. Läs på sid 3. Ur: Mölnlyckeboken.

4

a) Bild från 1895 som visar Disponentvillan uppe i skogsbrynet, de tre trälängorna med gavlarna mot bilden är arbetarbostäder.

b) Arbetarbostäder vid sekelskiftet.

a)b)

”Vad den övriga arbetskraften beträffade så visste Henning mycket väl att de få själar som bodde i Råda Socken inte skulle räcka till, ...mycket riktigt spred sig nyheten som löpeld runt i byarna om möjlighet till arbete vid en nybyggd fabrik. Från öster kom de, Kinna, Mark, Skephult och Istorp. Från byar och rena landet i Sjuhäradbygden lämnade många jordlösa den lilla trygghet de hade för att söka lycka och arbete där industrin började växa upp.” Bild och text ur Mölnlycke fabriker, sid. 35.

Disponentvillan ca år 1900. Ur: Mölnlyckeboken.DisponentvillanBruno Wendels bostad stod färdig 1853. Placeringen var strategisk med utsikt över hela industriområdet. Den bestod först enbart av den västra, lägre delen. 1882 byggdes den östra delen till som är tvärställd, i tre våningar. Hans son Arthur Wendel flyttade då in i villan efter att han fått mer och större ansvar inom produktionen. Strax intill disponentvilla uppför-des ett stall för Wendels rid- och körhästar och Skogs-vaktarbostaden. Järnvägen som kom 1894 innebar stora förändringar för levereringen till och från fabriken. Antalet hästar halverades och de som fanns kvar fick stå i stallet.

Inredningen var mycket påkostad. Kakelugnar fanns i varje rum och efter tillbyggnaden fanns det totalt 15 st kakelugnar. När villan stod färdig för Arthus var den mörkmålad, troligen i brun kulör, och försedd med drakhuvuden på nockarna, utmärkande tympanon över fönstren och många anspelningar av nordisk folkmytologi – en slags blandning av schweizerstil och nationalromantik.

I början av 1930-talet byggdes villan om, bl a höjdes taket för få in ytterligare en våning och vinden inreddes. Fram till alldeles nylige inrymdes Pixbo Montessoriskola i byggnaden.

Övre bild: Disponentvillan år 1882 när Bruno Wendel hade flyttat till nybyggda Wendelsbergsvillan och sonen Arthur tog över denna. Ur: Mölnlycke fabriker. Volymen är densamma idag men vissa om- och tillbyggnader har skett.

5

Byggnaden fungerade även som färdiglager i två våningar som 1935 utökades med ytterligare en våning. Byggnaden rymmer idag även restaurang, den har även blivit förlängd.

Byggnad 36. År 1893 lät Arthur Wendel uppföra ett nytt huvudkontor inom fabriksområdet, en tegelbyggnad i två våningar där Arthur fick övervåningen själv. Ur: Mölnlycke

36 36

3623 a

23 a

23 a

Fabriksbyggnadernas utveckling och framväxt

Som framkommer av kartorna har fabrikerna byggts om och till under decennier. Fabriksbyggnadern som numreras 23 innefattar väldigt många byggnader under ett tak. För att få en klar överblick över de olika delarna och äldre bevarade byggnadsdelar av kulturhistoriskt och arkitektoniskt värde så bör en mer omfattande inventering utföras. Inom ramen av detta uppdrag kan vi endast presentera en mycket överskådlig bild av vad som hänt.

På de äldre bilderna kan man se att skorstenarna har varit oli-ka i antal och haft olika placering. Dagens skorsten har en mer tillbakadragen placering i området och är klädd av plåt.

På området har också funnits en mängd arbetarbostader av trä. Idag finns endast disponentvillan och strandvillan bevara-de. På den äldre kartan ser man några numrerade från 15-22, 24, 27, 28, 31-35,39 och 41. Uppe vid Disponenvillan fanns ett stort stall, nr 38.

37

23 a

36

Bilden från 1900 visar att det sågtandade taket bestått av glas som för in ljus i byggan-den. Ur: Mölnlyckeboken.

23 b

6

Kartor med byggnader som visar fabrikens framväxt.

Detalj av karta från 1848 som är förslag till fabrik.

Fabriken idag.

3637

4023

Denna grundkarta från 1895 har kompletterats med byggnader som varit rivna redan då så att samtliga hus finns med. Byggnadsår framkommer och om de finns kvar samt funktion. Man kan också se stråk och husens tidigare placering.

Ur: Mölnlycke fabriker.

36

36

23 a

3740

23 a

37

3723

40

40

23

36

23 b

7

Bebyggelsemiljön ur ett kulturhistoriskt perspektiv

Mölnlycke fabrikers historia börjar 1848 då Gustaf Henning anlägger Mölnlycke Väferi. Bebyggelsen har sedan växt och utvecklats under tiden, byggnader har uppförts och rivits eller brunnit upp, nya har tillkomit, behoven förändrats och industrin har moderniserats och utvecklats. Utveckling och förändring ligger inbyggd i en industrihistorisk miljö. Konti-nuiteten är en del av miljöns kulturhistoria, det är värdefullt att kunna avläsa dess årsringar i den befintliga bebyggelsen.

Byggnaderna idag är uppförda under olika tidsepoker och utföranden med början 1848. Längs Fabriksvägen ligger de äldsta byggnaderna. Här finns kärnan av historisk bebyggelse, här rinner å-vattnet i en kanal längs ena fasadpartiet och detta är stråket där man upplever en autentisk känsla.

Ny bebyggelse har i flera fall anpassats till den äldre tegel-arkitekturen genom material eller färgsättning. Skalan kring Fabriksvägen har hållits låg, anpassad till befintliga hus-höjder och taken har utförts med flack lutning. Förutom tegel förekommer frekvent trä och plåt som fasadmaterial inom området. Det förekommer också mindre lyckade anslutningar vid renovering och tillbyggnader, t ex upplagning med tegel som inte anpassats till det äldre, befintliga.

FabriksbyggnadernaDen äldre fabriksbebyggelsen var uppförd i rött, handsla-get tegel. Enklare magasin och förråd var uppförda i trä. Utsmyckningen var relativt sparsam men tegelornamentik förekommer i takfriser, i gavelpartier och som enkla valv över fönster. Det förekommer också gulbränt tegel i dekorativt syf-te. Taken är i allmänhet ganska flacka sadeltak lagda med tegel eller plåt. Den äldre byggnaden i direkt kontakt med vattnet (g, h) har sågtandat tak med fyra gavlar, typiskt uttryck för tidig industriarkitektur. Det sågtandade taket fungerade som lanterniner med ljusinsläpp till de annars mörka industriloka-lerna.

På senare år har flera fasader täckts in med plåt. Plåt som ma-terial kan ses som ett modernt tillägg och lämnar ett avtryck av sin tid i miljön.

3.

1. 2.

4.

6.

6. Kanalen och äldre tegelfasader som ger området karaktär.

5.

8

36

36

36

3723 a

23 a

23 a

23 a

3. Detalj av tegelornamentik.

5. Fasad intäckt med plåt.

4. Sågtandat tak

1. Fabriksvägen 2. Ursprunglig skylt ”kontor” över en idag igensatt port.

Flera av de äldre tegelbyggnaderna är i dåligt skick med dåliga fogar och sprucket tegel som släpper in fukt vilket i förläng-ningen orsakar större skador.

Vattnets betydelse för uppkomsten av fabriken är avgörande. Vattnet har fungerat både inom produktionen av textilier vid tvätt och färgning men även varit avgörande ur energi-synpunkt för driften av fabrikens maskiner och produktion. Vattnet var också en del i transporten av varor och produkter, även om huvuddelen skedde med häst och vagn och senare med järnägen.

Skorstenens betydelse för områdets identitet är stor. Dess nuvarande placering och utseende har i sig inget högt kultur-histroriskt värde men som företeelse är den mycket viktig som berättar om fabriksområdets historia och som ett landmärke.

ArbetarbostädernaInom området fanns många arbetarbostäder, de uppfördes från 1849 när fabriken anlades och fram till slutet av 1800-ta-let. Arbetarbostäderna var i regel uppförda med fasader av trä och sadlade tak lagda med tegel. Fasaderna målades troligen i ljusa kulörer eller inte alls. Så småningom höjdes omsorgen i det arkitektoniska utförandet och standarden något. På äldre bilder ser det ut som att fasaderna målades i röd kulör med vita detaljer.

Av arbetarbostäderna finns inga bevarade, de sista trähusen är Disponentvillan och ”Färgmästarbostaden” som senare kom att kallas för Strandvillan.

Disponentvillan uppfördes 1853 och byggdes till med den högre delen i vinkel 1882. Ursprungligen var den uppförd i en blandning av schweizerstil och nordisk nationalromantik. Vil-lans placering på höjden gör den till ett viktigt landmärke och identitetsskapande objekt i miljön. Den har samtidigt stora arkitektoniska, historiska och socialhistoriska värden. Det är en stor trävilla i vinkel med 2 respektive 3,5 våningar, sadeltak lagt med rött tegel och liggande och stående, spontad, gulmålad panel. Villan har tills alledels nyligen fungerat som skola. Äldre fönster av trä, övervägande indelad med fyra luft. Villan har byggts om men har fortfarande ett nationalroman-tiskt uttryck i volymverkan och fasadernas uppbyggnad, vilket var typiskt för den tidens järnvägssamhällen.

Exempel på lagning med nytt tegel som inte smälter in med det äldre samt fogar med för hårt bruk vilket innebär att sprickor uppstår och att vatten tränger in i fasaden.

9

Arbetarbostäder från början av 1900-talet. I bakgrunden, på höjden, ser man disponentbostaden. Ur: Mölnlycke fabriker.

Bilden från 1900-talets början visar disponentvillans upphöjda placering. Här ser man också att vid tillfället fanns två skorstenar. Ur: Mölnlycke fabriker.

23 a

Kulturhistorisk karaktärisering av Disponentvillan:

- Byggnadshistoriskt värde: Uppfört i mitten av 1800-talet med ursprunliga delar samt tidsenliga inredningsdetaljer.

- Byggnadstekniskt värde: Uppförd i liggande timmerkon-struktion.

- Arkitektoniskt värde: Trots senare tillbyggnader har bygg-naden ett bevarat arkitektoniskt uttryck med takutformning, volym och fasaduppbyggnad. Den nationalromantiska arki-tekturstilen är typisk för den tidens järnvägssamhällen.

- Samhällshistoriskt värde: Ett historiskt dokument i sitt sam-manhang i ett industrihistoriskt intressant miljö.

- Socialhistoriskt värde: Placeringen är strategisk, den visar på disponentens ställning gentemot arbetarna och vikten med kontroll och sikt över industriområdet.

- Personhistoriskt värde: Här har Bruno Wendel bott som haft stor betydelse för Mölnlyckes historia.

- Upplevelsevärde: Arkitektoniskt och konstnärligt värde. Den samlade miljön med den äldre industribebyggelsen och park-miljön med de vackra gamla lövträden. De flertalet solitärträd minner om parkens trädgårdshistoriska epok. Villan har en tydlig placering både från håll och en platsbildande verkan som präglar det lokala stadsrummet.

Strandvillan ligger nedanför fabriken i närheten av Masse-tjärn. Byggnaden uppfördes 1890 som färgmästarbostad. Det är en enkel rektangulär byggnad av trä från slutet av 1800-ta-let med arkitektoniska, historiska och miljöskapande värden.

Strandvillan är uppförd i 1,5 våningar med fasader av liggande gulmålad panel, sadeltaket är lagt med rött tegel. Villan har byggts om och till med en låg del med brutet tak lagt med svart papp mot gatan. Idag används villan som föreningslokal. Villan har en strategisk placering vid fabriksområdets entré invid vattnet.

Kulturhistorisk karaktärisering av Strandvillan:

- Samhällshistoriskt värde: Ett historiskt dokument i sitt sam-manhang i ett industrihistoriskt intressant miljö.

- Socialhistoriskt värde: Byggnaden visar den tidiga industri-alismens tanke om tjänstemännens bostad i industrisamhället.

- Upplevelsevärde: Den samlade miljön med den äldre indust-ribebyggelsen och närheten till vattnet.

A) Disponentvillan

B) Strandvillan

A)

A) B)

10

Terrassmurar i natursten.

Äldre tegelfasader med polygrom ornamentik, vattenspegel och naturestensmur. Vy från Fabriksvägen mot väster.

Fabriksvägen

Fabriksvägen

Viktiga historiska spår och visuella sambandIllustrationerna visar en historisk karta med stråk och gatunät som växt fram i industriområdet. Situationsplanen visar att många av de befintliga och planerade gatunäten utgår från de historiska. Precis som äldre byggnader så kan stigar, gator och vägar utgöra viktiga kulturbärare som berättar om kulturland-skapets framväxt och historia. Det är positivt att huvud-dragen av stigar och gator på den historiska kartan är avläsbar i dagens! Kanalen och vattnet som hade en avgörande betydelse för fabrikens verksamhet är idag en miljöskapande faktor som förhöjer upplevelsen av miljön.

Stråk, planerade enligt vänstra kartan och äldre från karta 1876.11

Sammanfattning kulturhistoriska värdenByggnadsdelar, objekt, material och uttryck som ger fabriksområdet karaktär och en historisk förankring är förstås många, här presenteras de viktigaste:

Disponentvillan A) är med sin höga placering ett viktigt landmärke och ett identitetsskapande objekt i miljön. Den har stora arkitektoniska, historiska och socialhis-toriska värden då den berättar om fabrikens historiska sociala struktur. Villans fasader av trä utgör en mjuk och naturlig brytning mot fabrikens tegel- och plåtarkitektur. Villan har en platsbildande verkan och präglar både det lokala stadsrummet och vyn över tjärnet. Det är dessut-om en av endast två bevarade bostäder inom industri-området som tidigare bestått av ett dussintal bostäder. Sammantaget har Disponentvillan ett mycket högt berät-tarvärde som förstärker platsens historiska kontinuitet.

Strandvillan B) har arkitektoniska, historiska och miljö- skapande värden. Byggnaden är om- och tillbyggd. Det är dessutom en av endast två bevarade bostäder inom indu-striområdet som tidigare bestått av ett dussintal bostäder. Sammantaget har Strandvillan ett högt berättarvärde som förstärker platsens historiska kontinuitet. Den skulle med fördel genomgå en varsam renovering för att återskapa ett mer ursprungligt utseende så att proportioner och utformning blir mer harmonisk.

B)

Teckning av fabriken med skorstenen i centrum, 1879. Bakom Disonentvillan syns Wendelsberg som ju inte kom att placeras här i verkligheten. Härryda kommuns arkiv.

A)

B)

A)

På bilden från 1953 ser man längorna med arbetarbostäder tydligt. Nere i vänstra hörnet ser man järnvägsspåren som gick till Hulebäcksfabriken.Ur: Mölnlycke fabriker

A)

12

Sågtandat tak, tegel och natursten i vacker kombination.

Detalj av tegelvägg med tegelornamentik i gult tegel i pilaster och omrorgsfullt utformad takfris.

Skorstenen C) i områdets östra del identifierar hela fabriksmiljön. Skorstenen, som är sentida, är miljöska-pande och utgör en symbol för det industrihistoriska arvet. Den är också ett landmärke i staden. Dock är inte skorstenen i sig eller dess nuvarande placering väsentlig att bevara, men skorstenen som företeelse har ett mycket högt identitetsskapande värde.

Samtliga äldre tegelbyggnader uttrycker ett högt auten-tiskt och miljöskapande värde med sin enkla estetik. De ger området en historisk karaktär. Även byggnadsde- taljer av plåt utgör ett viktigt tidsdokument och är ett typiskt uttryck för en industrimiljö.

Volymen och skalan i den äldre fabriksbebyggelsen är långsmal och låg (2-3 våningar). De sadlade takfallen är flacka, det sågtandade tre-delade taket har en bran-tare lutning. Ny bebyggelse bör förhålla sig till den lägre bebyggelsen så att den äldre fabriksmiljöns inte påverkas negativt.

Fönster, dörrar, portar, takmaterial, markläggning mm är detaljer som fortlöpande bytts ut. De gjutjärns- och smidesdetaljer E) som finns kvar har ett högt kulturhis-toriskt värde och bör underhållas och bevaras.

Inom området finns flera naturstensmurar som har ett högt miljöskapande och historiskt värde, t ex i anslutning till kanalen, i socklar och som terrassering.

Det rinnande vattnet - kanalen som löper utmed Fa-briksvägen - har ett högt kulturhistoriskt värde ur flera aspekter. Vattnet har fungerat både inom produktionen av textilier vid tvätt och färgning men även varit avgöran-de ur energisynpunkt för driften av fabrikens maskiner och produktion. Vattnet var också en del i transporten av varor och produkter, även om huvuddelen skedde med häst och vagn och senare med järnvägen. Den blir också en symbol för fabriken med ett högt miljöskapande värde.

E)

C)

C)

E)

A)

B)

Gjutjärnsdetalj med vackert joniskt kapitäl.

Skorstenen utgör ett land-märke och syns från flera håll i Mölnlycke.

Sågtandat tak.

13

Föreslagen ny bebyggelse

Fabriksområdet planeras för en förtätning med ca 600 nya bostäder, nya kontor, hotell- och konferensverksamhet och en ny sporthall. Bostadshusen är fördelade på punkthus, lamell-hus samt rad-/parhus i 4 - 10 våningar. De placeras längs med Fabriksvägen, Parkvägen upp mot Wendelsbergs parken och i skogsbrynet nedanför parken, i höjdpartiet norr om fabriksområdet. Förslaget kan innebära exploatering av redan bebyggd miljö.

Den nya bebyggelsen utförs med tegelfasader, plåt på taken, tydligt markerade skorstenar, brant lutning på sadlade tak med tydligt markerade gavelpartier. Husen byggs i relativt väl tilltagna och höga volymer.

Antikvarisk kommentar till förslaget

Förslaget innebär en stor förändring av fabriksmiljön. Detaljplanen föreslår 600 nya bostäder fördelat på 18 st 5-våningshus, 7 st punkthus med 9 våningar samt ett flertal 3- och 4-våningshus. Här följer en antikvarisk kommentar utifrån de sammanfattande kulturhistoriska värden som redo-visats punktvis i föregående kapitel.

Disponentvillan Villan skall inte rivas eller förvanskas. Byggnaden berättar med sin höga placering om fabrikens historiska sociala struktur. Den har höga arkitektoniska och miljömässiga upplevelse-värden. Villan har även en platsbildande verkan och präglar stadsrummet. Det är en av endast två bevarade bostäder inom industriområdet som tidigare bestått av ett dussintal bostäder. Sammantaget har Disponentvillan ett mycket högt berättarvär-de som förstärker platsens historiska kontinuitet och utgör en viktig historisk länk.

Strandvillan Villan skall inte rivas eller förvanskas då den innehar höga kulturhistoriska och upplevelsemässiga värden. Byggnaden har arkitektoniska, historiska och miljöskapande värden. Det är en av endast två bevarade bostäder inom industriområdet. Sam-mantaget har Strandvillan ett högt berättarvärde som förstär-ker platsens historiska kontinuitet.

Det har funnits planer på att utveckla Strandvillan till en mer tydlig mötesplats inom området samt att anlägga en strandpro-menad, lekplats samt servering i anslutning till byggnaden. Ett sådant förslag kan vara positivt för byggnaden så att den får en mer centrtal roll och om den får genomgå en varsam renove-ring.

Skorstenen Skorstenen som företeelse har ett mycket högt identitetsskapan-de värde för miljön och det är mycket positivt att den finns kvar i det nuvarande förslaget. Skorstenen får en symbolisk betydelse för området och identifierar miljön med dess industri-historiska berättelse.

Tegelbyggnaderna och fasader täckta av plåtTeglet som material får en stor symbolisk betydelse när nya byggnader uppförs - det blir det sammanlänkande materialet mellan historia och nutid/framtid. De äldre röda och gulbrända handslagna tegelfasaderna är i vissa fall behov av underhåll och det är av stor vikt att upplagning utförs med tegel av liknande utseende och egenskaper, även fogar skall lagas med material utifrån det befintliga.

Plåten kan med fördel också bli ett sammanlänkande material i den nya bebyggelsen, även om det inte bör användas över större volymer, det skulle skapa en obalans.

Tidiga förslagsskisser. Arkitekt Semrén och Månsson

14

Tegelfasad i behov av renovering.

Naturstensmurar De terrasserade murarna och övriga murar finns kvar enligt förslaget och kommer bidra med en historisk kontinuitet och positiva upplevelsevärden i det nya bostadsområdet.

Volymen och skalan Förslaget innebär att volymen och skalan inom området påverkas markant. De tillkommande byggnadsvolymerna är i jämförelse mycket höga och massiva. Gavlarna och de branta sadlade takfallen är mycket karaktäristiskt utformade. Gavlar-nas utformning lättar till viss del upp det massiva intrycket och byggnadernas volymer upplevs på något nättare.

Takfallen har en tydlig koppling till de sågtandade taken på den äldre fabriksbyggnaden vilket innebär en positiv historisk kontinuitet mellan gammal och nytt.

Upplevelsen av miljön som autentisk kommer att påverkas av den förändrade skalan men det kan till viss del vägas upp av att bostadsbebyggelsen som företeelse har en historisk kontinuitet i området.

Fönster, dörrar, portar, takmaterial, markläggning mm De äldre fönster, portar mm som finns bevarade bör underhål-las och vara vägledande vid renovering och vid ny gestaltning. Markläggningen på Fabriksvägen består idag av gatsten vilket väl smälter samman i miljön med natursten, tegel och trä. Gatstenen ger en känsla av historisk förankring och kan också vara vägledande i den fortsatta gestaltningen. De äldre räcken, pelare mm som finns idag av smide och gjutjär bör bevaras.

KanalenKanalen och vattnet har en symblisk betydelse i miljön - det länkar områdets historia samman med nutiden/framtiden. Vattnet har ett stort upplevelsevärde. Det skulle vara positivt att förtydliga vattnet ytterligare i den nya gestaltningen.

15

Flygfoto från 1934. Ur: Mölnlyckeboken

Avslutande antikvarisk diskussion

Mölnlycke fabriker är ett industriellt kulturarv som har präg-lat många Mölnlyckebors tillvaro under lång tid. Fabriken har satt ett tydligt historiskt spår i samhället.

Bebyggelsen har vuxit och utvecklats under tiden. Utveckling och förändring ligger inbyggd i den industrihistoriska miljön. Det är värdefullt att kunna avläsa dess årsringar i den befintli-ga bebyggelsen.

Föreliggande förslag innebär att området står inför mycket stora förändringar. Tidigare förändringar i form av ny-exploateringar, rivningar, om- och tillbyggnader kan inte jämföras med de planer som finns nu.

Att utveckla Mölnlycke fabriker till att bli en levande stadsdel med bostäder, verksamheter, kontor, idrottslokal och handel kan motiveras ur kulturhistoriskt perspektiv då förändring och utveckling är en del av en industrihistorisk miljös natur. Ända sedan fabriken anlades har byggnader tillkommit och rivits eller av andra orsaker försvunnit och i många fall ersatts med nya. Det finns också en historisk kontinuitet att använda området för bostäder då fabriksarbetarna bodde i särskilda arbetarbostäder inom området.

Från kulturhistorisk synpunkt finns det dock fler aspekter att ta hänsyn till. Utgångspunkten bör vara att ta tillvara på, bevara och förstärka bebyggelsens befintliga kvaliteter, ny be-byggelse skall förhållas och samspela med den befintliga. Det är också av avgörande betydelse att det historiska berättarper-spektivet får vara kvar, att förståelsen för den gamla miljön får fortleva.

Att riva befintlig bebyggelseI nuvarande förslag är Disponentvillan och Strandvillan inte försedda med rivnigsförbud. En eventuell rivning av dessa byggnader skulle vara förödande för det historiska berät-tarvärdet. Den historiska kontinuiteten och förståelsen för miljöns ursprungliga funktion skulle gå förlorade. En mer positiv utveckling skulle vara att låta byggnaderna få vara en tillgång i den nya stadsdelen. Trähusens material, arkitektur och skala utgör en mjuk och naturlig brytning mot fabrikens och den nya bebyggelsens tegelarkitektur. Upplevelsen blir mer dynamisk och spännande där den gamla bebyggelsen möter den nya.

Strandvillan skulle med fördel kunna genomgå en varsam renovering för att återskapa ett mer ursprungligt utseende vad avser byggnadsdetaljer, kulör, material, dimensioner och voly-mer så att proportioner och utformning blir mer harmonisk. Sådana åtgärder skulle kunna innebära att Strandvillan får en mer framträdande roll i bebyggelsemiljön.

Volym och skalaDe nya byggnadernas volymer och massiva materialverkan i form av höga tegelfasader har en inverkan på den befintliga bebyggelsen. Det kan finnas önskemål om att höja befintliga byggnader med fler våningar. Sådana eventuella förslag får studeras i detalj ur kulturhistorisk, arkitektonisk och tekniska aspekter.

UpplevelsevärdenNaturstens- och terrasseringsmurarna samt vattnet i kombi-nation med tegelfasader, plåtinslag, gjutjärn och markbelägg-ning av sten, ger ett mycket naturligt inslag i miljön. Materia-len bör vara vägledande i det vidare planeringsarbetet.

Det finns höga upplevelsemässiga värden i form av gamla, stora ekar och andra trädindivider som ger miljön en särskild karaktär. Dessa inslag bör på bästa sätt införlivas i förslaget.

GestaltningVid planering av nya verksamheter och lokalisering av dessa samt användning av befintlig bebyggelse bör man hela tiden utgå från byggnadernas ursprungliga funktioner och hur de var uppförda, både tekniskt och arkitektoniskt. Utgångs-punkten bör vara att göra så få förändringar som möjligt och utnyttja de kvalieteter och förutsättningar som finns inbyggda. Det är t ex lämpligt att utnyttja fabriksbyggnaden med det sågtandade taket till kontor då man med enkla medel kan återinföra lanterniner i taklutningarna för att få fina ljusin-släpp i lokalerna.

Det finns två byggnader/villor bevarade med fasader av trä och sadeltak, dessa material och arkitektoniska egenskaper kan vara vägledande vid planering av enskilda mindre bygg-nader för verksamheter, t ex butik, café mm.

ByggnadsdetaljerFönster, portar och dörrar är i stor omfattning utbytta till moderna, även på de äldsta husen. Vid framtida underhåll och eventuella ombyggnader är det viktigt att se över utform-ningen på dessa och byta till nya med ett mer ursprungligt utseende. De kan också vara bra att ha som vägledning vid gestalning av den nya kompletterande bebyggelsen. De kan utföras på ett modernt sätt men anknyta till äldre utfomning och material.

Markläggning, tillgänglighet, belysningFabriksvägen är idag lagd med gatsten vilket passar väl in i den historiska miljön och rent materialmässigt ger ett harmo-niskt intyck. Markläggning av gatsten enbart eller i kombina-tion med annan sten kan vara lämpligt på områdets planerade huvudstråk med gångbanor och cykelbanor.

Tillgängligheten är en viktig aspekt liksom en god och trygg belysning. Belysningen får gärna ge en extra dimension med viss effektbelysning t ex av skorstenen och de vackra tegelfa-saderna under den mörka årstiden och kvälls-/nattid. Stolpar och eventuella pollare bör vara gestaltade med ett modernt uttryck men gärna med anspelning till områdets historia. Ett belysningsprogram bör upprättas.

16

Stöd vid utformande av planbestämmelserSom underlag och stöd i det fortsatta planarbetet med Möln-lycke fabriker kan de meningar och sammanfattande punker som redovisas under rubriken Sammanfattning kulturhisto-riska värden, (sid. 12) användas. Förslag till utformning av bestämmelser utifrån dessa:

Disponentvillan får inte rivas och skall bevaras samt un-derhållas med traditionella material och metoder.

Strandvillan får inte rivas och skall bevaras samt underhål-las med traditionella material och metoder.

Skorstenen får inte rivas, alternativt skall om den rivs återuppföras som en symbol för den industrihistoriska miljön. Utformning och ny placering bör utgå från tidigare placeringar och skall diskuteras i samråd med antikvarsik expertis.

De befintliga naturstensmurarna får inte rivas.

De äldre tegelbyggnadernas fasader får inte förvanskas eller rivas och skall bevaras och underhållas med traditionella material och metoder.

Äldre fönster, dörrar, portar, takmaterial, markläggning samt gjutjärnsdetaljer som ger området en historisk dimension skall bevaras och underhållas med traditionella material och metoder.

17

Sammanfattning/PM punkter

HistoriaGustaf Ferdinand Henning är Mölnlycke fabrikers grundare. 1847 sålde han sina textilfabriker i Mölndal och påbörjade, efter studieresor till England och Skottland, bygget av en ny fabrik i Mölnlycke.

Till fabriken byggdes arbetarbostäder dit jordbruks-familjer flyttade från städer omkring i Sjuhäradsbygden.

Bruno Wedel tog över fabriken 1852 och lät uppföra en disponentbostad året därefter.

Fabriken gick i konkurs 1906 men kunde drivas vidare genom en bankemission. Även under depressionen på 1920-talet fanns stora problem och efterfrågan och förut-sättningarna för industrin har förändrats löpande under tid. Från 1978 ägde SCA samtliga aktier i Mölnlycke som idag är ett ledande globalt hygien- och skogsindustri-företag.

Bebyggelsemiljön ur ett kulturhistoriskt perspektivDe äldre fabriksbyggnaderna är uppförda i handslaget rött tegel med detaljer i gult tegel, sparsam tegel-ornamentik. Flacka sadeltak samt sågtandat tak över en av byggnaderna. Det förekommer även plåt över flera fasader som får betraktas som dokument av sin tid.

Inom området fanns många arbetarbostäder, uppförda i två-tre våningar, av trä.

Det finns två trähus bevarade, Disponentvillan och ”Färg-mästarbostaden” som senare kom att kallas för Strand-villan. Disponentvillan är en stor trävilla i vinkel med 2 respektive 3,5 våningar, sadeltak lagt med rött tegel och liggande och stående, spontad, gulmålad panel. Villan fungerar idag som skola. Den utgör ett viktigt identitets-skapande landmärke för fabriksområdet. Det finns en socialhistoriskt intressant aspekt som visar på disponen-tens ställning gentemot arbetarna.

18

Strandvillan ligger strategiskt invid fabriksområdets entré. Byggnaden uppfördes 1890 som färgmästarbostad. Uppförd i 1,5 våningar med fasader av liggande gulmålad panel, sadeltaket är lagt med rött tegel. Villan har byggts om och till med en låg del med brutet tak lagt med svart papp mot gatan. Idag används villan som föreningslokal.

Ny bebyggelse har i flera fall anpassats till den äldre tegelararkitekturen genom material eller färgsättning. Skalan kring Fabriksvägen har hållits låg, anpassad till befintliga hushöjder och taken har utförts med flack lutning. Förutom tegel förekommer frekvent trä och plåt som fasadmaterial inom området.

Sammanfattning kulturhistriska värdenDisponentvillan har stora kulturhistoriska kvaliteter och är med sin höga placering ett viktigt landmärke och ett identitetskapande objekt i miljön. Villan har sammanta-get ett mycket högt berättarvärde som förstärker platsens historiska kontinuitet.

Strandvillan har sammantaget ett högt berättarvärde och skulle med fördel genomgå en varsam renovering för att återskapa ett mer ursprungligt utseende.

Skorstenen identifierar Mölnlycke fabriker och är en symbol för det industrihistoriska arvet.

De äldre tegelbyggnaderna uttrycker ett högt autentiskt och miljöskapande värde och ger området en historisk karaktär. Även byggnadsdetaljer av plåt utgör ett viktigt tids-dokument i industrimiljön.

Volymen och skalan i den äldre fabriksbebyggelsen är långsmal och låg.

De byggnadsdetaljer som fönster, dörrar, portar, tak-material, marklägging samt gjutjärnsdetaljer som finns bevarade har ett högt kulturhistoriskt värde.

Områdets naturstensmurar har ett högt miljöskapande och historiskt värde.

Kanalen har ett högt kulturhistoriskt värde ur flera aspek-ter. Vattnet har fungerat både inom produktionen men även varit avgörande ur energisynpunkt. Det är en symbol för fabriken med ett högt miljöskapande värde.

Antikvarisk kommentar till förslagetUtgångspunkten bör vara att ta tillvara på, bevara och för-stärka bebyggelsens befintliga kvaliteter, ny bebyggelse skall förhållas och samspela med den befintliga. Det är också av avgörande betydelse att det historiska berättarperspektivet får vara kvar, att förståelsen för den gamla miljön får fortleva.

Disponentvillan och Strandvillan skall bevaras. De bidrar till en historisk kontinuitet och ger en förståelse för miljöns ursprungliga funktion. De är en tillgång i en ny utvecklad stadsdel.

Skorstenen finns kvar i det nuvarande förslaget vilket är positivt ur ett kulturmiljöperspektiv.

Teglet som material får en stor symblisk betydelse när nya byggnader uppförs - det blir det sammanlänkande materi-alet mellan historia och nutid/framtid.

De terrasserade murarna och övriga murar finns kvar i förslaget och kommer bidra med en historisk kontinuitet och positiva upplevelsevärden i det nya bostadsområdet.

Upplevelsen av miljön som autentisk kommer att påverkas av den förändrade skalan men det kan till viss del vägas upp av att bostadsbebyggelsen som företeelse har en histo-risk kontinuitet i området.

De äldre fönster, portar mm som finns bevarade bör underhållas och kan vara vägledande vid ny gestaltning. Markläggningen på Fabriksvägen består idag av gatsten vilket smälter väl samman i miljön med natursten, tegel och trä. Gatstenen ger en känsla av historisk förankring och kan vara vägledande i den fortsatta gestaltningen. De äldre räcken, pelare mm som finns idag av smide och gjutjärn bör bevaras.

Plåten kan med fördel också bli ett sammanlänkande mate-rial i den nya bebyggelsen, även om det inte bör användas över större volymer, det skulle skapa en obalans.

Kanalen och vattnet får en symblisk betydelse i miljön - det länkar områdets historia samman med nutiden/framtiden.

Källor

TrycktaErixon Ulf, 2009 Mölnlycke Fabriker - ett stycke svensk industrihistoria. Solveigs Tryckeri, Skara

Dan Korn, 1983 Mölnlyckeboken. Ett samhälles historis genom tvåhundra år. Industritryck AB, Pixbo

ArkivHärryda kommuns arkiv

Digitalt http://www.tekniskamuseet.se/1/182.html

April/maj 2015

Sofia Larsson, bebyggelseantikvarie, Archidea AB

19