KANDIDAT - hh.diva-portal.orghh.diva-portal.org/smash/get/diva2:697378/FULLTEXT02.pdf · Kjellman et al., 2008). Idag uppskattas 35 procent av Sveriges befolkning vara överviktiga

KANDID

ATUPPSA

TS

Psykologiprogrammet inriktning idrott 180hp

Motivation till fysisk aktivitet och samband medkön, ålder och aktivitetsnivå

Britta Lindman och Kajsa Dahl

Psykologi 61-90hp

Halmstad 2014-02-25

HÖGSKOLAN I HALMSTAD 2014-01-17

Sektionen för Hälsa & Samhälle

Psykologiprogrammet – inriktning idrott

Psykologi 61-90hp

Handledare: Torbjörn Josefsson

Motivation till fysisk aktivitet och samband med kön, ålder och aktivitetsnivå

Britta Lindman och Kajsa Dahl

Högskolan i Halmstad

MOTIVATION TILL FYSISK AKTIVITET OCH SAMBAND MED KÖN, ÅLDER 2

OCH AKTIVITETSNIVÅ

Sammanfattning

Fysisk aktivitet är en faktor som bidrar till ökad hälsa och välbefinnande. Trots det så

hänvisar nationell statistik till att andelen inaktiva svenskar verkar vara bestående. Syftet med

föreliggande studie var att undersöka eventuella skillnader och samband i motivation till

fysisk aktivitet utifrån kön, ålder och aktivitetsnivå samt upplevda barriärer och

handlingsstrategier. Data samlades in från träningsanläggningar och arbetsplatser i Halmstads

kommun via forskningsadministrerade frågeformulär. Frågeformuläret innefattade de

teoribaserade formulären IPAQ, MTUAM, BREQ-2 och GSE. Resultaten av studien visade

bl.a. att kvinnor hade högre grad av inre motivation till fysisk aktivitet än män. Den högaktiva

(HEPA-aktiva) gruppen var de som uppvisade högst grad av inre motivation. Ålder visade

negativa korrelationer med aktivitetsnivå och introjicerad reglering och positiva samband med

inre motivation och total aktivitetsnivå. Männen i studien hade högre generellt self-efficacy

än kvinnor. Ålder, kön och aktivitetsnivå var således faktorer som påverkade motivation hos

deltagarna i studien på olika sätt. Det viktigaste för att främja ett fysiskt aktivt beteende är

utifrån resultaten av denna studie att ta hänsyn till den enskilda individen och dess

förutsättningar.

Nyckelord: Barriärer, fysisk aktivitet, motivation, self-determination theory, self-efficacy


OCH AKTIVITETSNIVÅ

Abstract

Physical activity is one of the factors contributing to increased health and wellness.

Nevertheless; reports from national surveys show that the amount of inactive Swedes is to be

permanent. The aim of the present study was to investigate possible differences and relations

in motivation to physical activity based on gender, age, activity level, barriers and strategies.

Data were collected from various gym facilities and workplaces in Halmstad Municipality,

through research -administered questionnaires. The questionnaire included the theory-based

forms IPAQ, MTUAM, BREQ -2 and GSE. The results of the study showed that women had

higher levels of intrinsic motivation than men. The highly active (HEPA-active) group

indicated the highest level of internal motivation. Age showed negative correlations with

activity level and introjected regulation while intrinsic motivation and activity level had

positive correlations. Men had higher general self-efficacy than women. Age, sex, and activity

level were factors affecting motivation of the participants in the study in various ways. To

promote physically active it is, according to the results of this study, important to account for

the specific individual and its prerequisites.

Key words: Barriers, motivation, physical activity, self-determination theory, self-efficacy


OCH AKTIVITETSNIVÅ

Motivation till fysisk aktivitet och samband med kön, ålder och aktivitetsnivå

Ett fysiskt aktivt liv är en betydelsefull faktor för att främja hälsa, medför

minskad risk för sjukdomar och kan användas som medel för tillfrisknande vid hälsoproblem.

Fysisk aktivitet har visat sig minska bland annat depressionssymptom, stress och ångest och

kan användas både som förebyggande medel och som behandlingsform för symptom av

depression och ångest (Martinsen & Taube, 2008; Kjellman, Martinsen, Taube & Andersson,

2008; Josefsson, Lindwall & Archer, 2012). Vidare har fysisk aktivitet positiv inverkan på

självförtroende, självkontroll, tilltro till sin egen förmåga att klara av saker samt frambringar

generellt större psykiskt välbefinnande än för icke-motionärer (Jonsdottir & Ursin, 2008;

Kjellman et al., 2008).

Idag uppskattas 35 procent av Sveriges befolkning vara överviktiga och 13

procent har en fysisk inaktiv fritid, siffror som inte förändrats nämnvärt på många år (Statens

folkhälsoinstitut, 2013). Huruvida människor väljer att engagera sig i någon form av

regelbunden fysisk aktivitet har stor betydelse för samhället. Främst i fråga om resurser då

inaktivitet är en av de fyra största vanorna som kostar sjukvården mest pengar

(Socialstyrelsen, 2012). Avsaknad av fysisk aktivitet kan bland annat bero på avsaknad eller

låg grad av motivation (Teixeira, Carraca, Markland, Silva, Ryan, 2012) samt individens

upplevda barriärer för utövande (Anshel, 2007). Denna studie ämnar undersöka individers

motivation till samt möjliga barriärer för fysisk aktivitet utifrån teoretiska modeller såsom

Self-determination Theory (Deci & Ryan, 1985) samt Self-Efficacy Theory (Bandura, 1997).

Generellt sett är forskning kring köns- och åldersskillnader inom motivation och barriärer till

fysisk aktivitet relativt begränsad (Teixeira et al., 2012) och därför kommer möjliga samband

och skillnader mellan kön, ålder och aktivitetsnivå vara centralt i studien.


OCH AKTIVITETSNIVÅ

Fysisk aktivitet

Övervikt och fetma har ökat över hela världen under de senaste åren, något som

i forskningssammanhang kopplas till bland annat till ökad fysisk inaktivitet (Yrkesföreningen

för fysisk aktivitet, YFA, 2008). Världshälsoorganisationen rapporterar att 2008 var cirka 31

procent av världens befolkning över 15 år otillräckligt aktiva och uppskattningsvis skördar

inaktivitet omkring 3,2 miljoner dödsfall varje år (World Health Organisation). Enligt Statens

folkhälsoinstituts årliga folkhälsorapport är 35 procent av Sveriges befolkning överviktiga och

13 procent har en fysisk inaktiv fritid (Statens folkhälsoinstitut, 2013). Statistik kring övervikt

och inaktivitet i Sverige har i princip stått still sedan flera år tillbaka, något som har negativ

inverkan på samhällets resurser. Bland de fyra största vanorna som kostar sjukvården mest

pengar återfinns fysisk inaktivitet (Socialstyrelsen, 2012).

Enligt Statens folkhälsoinstitut (2006) definieras fysisk aktivitet som: "all typ av

rörelse som ger ökad energiförbrukning." (s. 12). American Psychiatric Association har en

liknande definition, "all kroppsrörelse som är en följd av skelettmuskulaturens

sammandragning och som resulterar i ökad energiförbrukning" (1994, ref. i Henriksson &

Sundberg, 2008). Båda definitionerna förklarar fysisk aktivitet som all typ av kroppsrörelse

och vilken bidrar till en ökad energiförbrukning. Fysisk aktivitet kan därmed innefatta

aktiviteter som exempelvis lek, träning, elitidrottande, hushållssysslor och trädgårdsarbete

(Whaley, 2007). Hos en individ med genomsnittliga aktivitetsvanor utgör den fysiska

aktiviteten ungefär 30 procent av dess totala energiförbrukning. Basalmetabolism utgör 60

procent av totalförbrukningen och innefattar bland annat de funktioner som krävs för att

upprätthålla kroppens olika funktioner. Resterande 10 procent förbrukas vid

matsmältningsprocessen. En tredjedel av den svenska befolkningen uppfyller inte de

nationella rekommendationer som finns kring utövandet av fysisk aktivitet.

Rekommendationerna innefattar högintensiv träning minst tre gånger i veckan under 30 min


OCH AKTIVITETSNIVÅ

eller måttligt intensivt i minst 30 minuter under veckans alla dagar. Det är dock den

sammanlagda energiförbrukningen och inte graden av ansträngning vid den enskilda

aktiviteten som de totala hälsoeffekterna styrs av. Således kan korta promenader flera gånger

om dagen, trädgårdsarbete eller städning vara minst lika effektivt för att uppnå

rekommendationerna (Statens folkhälsoinstitut, 2006).

Frekvens, duration och intensitet är tre nyckelord som kan förklara effekten av

fysisk aktivitet. Frekvens avser regelbundenheten i utförandet och det poängteras att

lågintensiv aktivitet bör ske dagligen för att erhålla maximala positiva hälsoeffekter. Duration

åsyftar hur länge aktiviteten utförs, enligt rekommendationer bör aktivitet ske minst 30

minuter per dag men generellt ger träningen större effekt ju längre den utförs. Slutligen

hänvisar intensitet till ansträngningsnivån av utförandet. Hårdare träning ger vanligen större

effekt men överdriven intensitet och duration kan ge motsatt effekt och istället ha negativ

inverkan på hälsa (Henriksson & Sundberg, 2008). Utöver detta påverkas effekterna av fysisk

aktivitet även av typ av aktivitet, ålder samt genetiska förutsättningar (Statens

folkhälsoinstitut, 2006).

För att ytterligare förtydliga begreppet fysisk aktivitet bör det tilläggas att

betydelsen av fysisk aktivitet skiljer sig från begreppet ”träning” (exercise), vilken i sig är en

fysisk aktivitet men som är planerad, strukturerad, regelbunden och framförallt utförs med ett

mål i åtanke (Marcus & Forsyth, 2008). Vidare definieras träning även som en typ av aktivitet

där det eftersträvade resultatet av träningen är att öka kondition och/eller muskelstyrka.

Motion är en annan typ av fysisk aktivitet som också är planerad och strukturerad och syftar

till att förbättra eller upprätthålla förmågor så som t.ex. kondition, muskelstyrka, uthållighet,

balans och koordination etc. (Statens folkhälsoinstitut, 2006). Begreppet fysisk aktivitet

kommer vidare användas i denna studie användas för att inkludera alla typer av aktiviteter

som skapar kroppsrörelse och som ökar kroppens energiförbrukning.


OCH AKTIVITETSNIVÅ

Fysisk aktivitet och motivation

En betydelsefull faktor som kan förklara huruvida individer väljer att engagera

sig i någon form av fysisk aktivitet eller inte är grad av motivation till utförandet. Vealey

(2005) definierar motivation som ”en komplex uppsättning av inre och yttre styrkor som

framkallar en strävan om att uppföra sig på ett visst sätt” (s. 24). Människans alla beteenden

är kontrollerade på så sätt att de grundas i någon typ av motivation. Riktning, ansträngning

och intensitet (choice, effort, percistence) är tre begrepp som ofta används för att förklara

motivation. Dessa avser förklara vilka val som görs, hur mycket kraft som används i

riktningsvalet samt hur ihållande beteendet är (Vealey, 2005). Motivation existerar även i

olika mängd och typer. De olika typerna av motivation handlar enligt Deci och Ryan (2000)

om bakomliggande attityder och mål, dvs. individers syfte med handlingen eller deltagandet.

Typ av motivation kan till stor del förutspå resultatet av engagemang till ett särskilt beteende

till större del än vad själva mängden motivation kan (Deci & Ryan, 1985).

Self determination theory (SDT, Deci & Ryan, 1985; 2000) är en väletablerad

teori för att beskriva motivation, både generellt men också specifikt inom forskning kring

fysisk aktivitet. Teorin bygger på att individer strävar mot självbestämmande genom

tillfredsställande av tre generella psykologiska behov; kompetens, självbestämmande och

tillhörighet, vilka ligger till grund för motivation. För att nå självbestämmande och därigenom

individuellt välmående bör basbehoven tillfredsställas, något som beror till stor del på den

sociala miljön individen vistas i samt huruvida miljön och dess signifikanta andra stödjer

uppfyllelse av basbehoven (Deci & Ryan, 2000).

SDT har fått stöd både från empiriska studier och fallstudier inom åtskilliga

områden, bland annat idrott, arbetslöshet, utbildning och inlärning. Teorin har dock ännu inte

fått erkännande inom den kliniska psykologin och psykologisk rådgivning (Vansteenkiste &


OCH AKTIVITETSNIVÅ

Sheldon, 2006). Inom andra icke-kliniska områden har SDT däremot blivit allt mer populär

och välanvänd, såsom inom forskning kring fysisk aktivitet (Teixeira et al., 2012).

SDT mäter motivation på ett kontinuum från amotivation till yttre samt vidare

till inre motivation. Inre motivation innebär engagemang i aktiviteter enbart för den känsla av

njutning eller tillfredsställelse som aktiviteten innebär. Beteendet grundar sig helt i strävan

efter uppfyllelse av de psykologiska basbehoven, sker utifrån eget intresse och utan yttre krav

på deltagande. Huruvida individen uppfattar att de psykologiska behoven tillfredsställs utifrån

engagemanget är betydelsefullt för fortsatt engagemang. Upplevd tillfredsställelse av

basbehoven påverkar således intresset för ihållande beteende. Däremot sker inre motiverat

handlande helt utan förväntningar på följder av engagemanget, beteendet utförs inte för att på

ett medvetet sätt öka kompetens och självbestämmande utan helt utifrån subjektivt intresse

och välbehag (Deci & Ryan, 2000; Vealey, 2005).

Beteende som styrs av yttre motivation avser sådant som utförs för att få

belöning, undvika bestraffning eller som möts av yttre krav på deltagande. Yttre motivation

delas enligt SDT in i fyra typer av reglering; integrerad, identifierad, introjicerad och extern.

Genom internaliseringsprocesser integreras yttre motivation till de olika typerna av reglering,

där typ av reglering påverkar huruvida individer väljer att engagera sig i aktiviteter samt hur

ihållande engagemanget är. Internalisering hänvisar till den process som sker när individer

aktivt strävar efter att göra sociala normer och värderingar till sina egna, för att därigenom

kunna vara självreglerande och autonomt. Enligt SDT anpassar sig individer till externa

regleringar (såsom sociala normer och värderingar) för att därigenom kunna agera

självbestämmande vid deltagande i aktiviteter. En optimal internalisering gör att individen

identifierar sig med omgivningens värderingar, integrerar dessa inom sig och betraktar

värderingarna som sina egna. En icke-optimal internalisering innebär att värderingarna inte

integreras fullt ut eller kvarstår som extern motivation, vilket gör att beteendet inte blir fullt ut


OCH AKTIVITETSNIVÅ

självbestämt. Utifrån de fyra typerna av reglering av yttre motivation räknas integrerad

reglering som optimal internalisering, medan extern, introjicerad och identifierad reglering

anses icke-optimal (Deci & Ryan, 2000; Teixeira et al., 2012).

Vidare delar SDT in de fyra typerna av reglering i två kategorier av motivation;

autonom och kontrollerad. Autonom motivation är åt det självbestämmande hållet medan den

kontrollerade styrs mer av yttre faktorer. Till den autonoma motivationskategorin tillhör

identifierad och integrerad reglering. Integrerad reglering är det som följer en optimal

internalisering och innebär att individen ser värderingarna som sina egna och anser att

beteendet är betydelsefullt. En individ med integrerad reglering för löpning ser sig själv som

löpare, anser att träning är viktigt och mår bra av att springa. Integrerad reglering är således

den mest autonoma formen av yttre motivation (Deci & Ryan, 2000). Vid identifierad

reglering uppfattar individen värdet av beteendet och ser värderingarna mer som sina egna än

vid tidigare beskrivna former av reglering. Exempel på identifierad reglering kan vara att

träna utifrån värderingar om att det ger positiva effekter på hälsa och välmående. Den näst

mest kontrollerade motivationsformen är introjicerad reglering, då värderingarna fortfarande

är relativt externa från individens själv. Beteende vid denna grad av motivation sker utifrån

upplevelse av stolthet, skam eller dåligt samvete, alltså något mer självreglerat än vid extern

reglering men utan känslan av att värderingarna är ens egna. Det kan handla om att välja att

träna för att arbetskamraterna gör det eller välja bort fikabröd då kompisarna tycker att det är

onyttigt. Extern reglering räknas som den mest kontrollerade formen av motivation, då sådant

motiverat beteende styrs helt utifrån yttre faktorer, för att nå belöning eller undvika

bestraffning (Deci & Ryan, 1985b, ref. i Deci & Ryan, 2000). Det kan exempelvis vara krav

på att träna för att få en medicinsk behandling eller jobba huvudsakligen för lönen och inte för

den glädje och tillfredställelse som arbetet kan innebära. Slutligen diskuterar SDT

amotivation vilket innebär total frånvaro av motivation. Här upplever individen bristande


OCH AKTIVITETSNIVÅ

engagemang och ser inga fördelar med beteendet. Teorin menar att upplevelse av bristande

kontroll eller kapacitet för att utföra beteendet, alltså då känslan av självbestämmande är

frånvarande, resulterar i amotivation (Deci & Ryan, 2000).

Motivation till fysisk aktivitet är ett populärt forskningsområde och

sammantaget pekar många studier på samband mellan självbestämmandereglering och fysiskt

aktivt beteende. Kontrollerad reglering har visat sig ha negativa effekter eller ingen effekt alls

för att utveckla ett fysiskt aktivt beteende, medan effekterna av autonom reglering för fysisk

aktivitet visade positiva samband. Frånsett den inre motivationen som visar absolut starkast

effekt på fysiskt aktivitet är det den identifierade och integrerade regleringen som verkar vara

viktigast för att inrätta och upprätthålla ett fysiskt aktivt beteende (Brunet & Sabiston, 2011;

Teixeira et al., 2012).

Gällande eventuella könsskillnader inom motivation till fysisk aktivitet påpekas

det brister i redovisning av kön i åtskilliga studier (Teixeira et al., 2012). Ett flertal studier

visar dock på positiva samband mellan introjicerad reglering och fysisk aktivitet bland

kvinnor, vilket möjligen kan kopplas till den mediala bilden av kvinnor som smala och

vältränade (Teixeira et al., 2012). Tidigare studier har visat tendenser till att män är mer

motiverade av inre faktorer och kvinnor av yttre (Egli, Bland, Melton & Czech, 2011). Bland

barn har pojkar generellt uppvisat mer positivt motivationsmönster till idrott än vad flickor

har (Meece, Glienke & Burg, 2006). På grund av den bristande redovisningen är det dock

svårt att dra några större slutsatser gällande könsskillnader (Teixeira et al., 2012).

Ålder har i tidigare studier visat sig inverka på motivation till fysisk aktivitet.

Bland annat har medelålders vuxna uppvisat lägre nivå av introjicerad reglering än yngre

individer, något som kopplas till syftet med träning. Yngre personer tränar oftare med

intention om att förändra utseende eller för social uppmärksamhet vilket enligt SDT kopplas

till kontrollerad reglering (Brunet & Sabiston, 2011). Inre motivation och autonom reglering


OCH AKTIVITETSNIVÅ

för fysisk aktivitet samt individers aktivitetsnivå har visat sig minska i takt med att åldern

stiger (Brunet & Sabiston, 2011; Frederick-Recascino, 2002).

Sammanfattningsvis pekar forskning starkt på att självbestämmandereglering

ger större chans för ett fysiskt aktivt beteende (Brunet & Sabiston, 2011; Teixeira et al.,

2012). Aktuell forskning kring köns- och åldersskillnader inom motivation till fysisk aktivitet

är förhållandevis begränsad men vissa skillnader har kunnat urskiljas. Män är möjligen mer

inre motiverade eller innehar självbestämmandereglering medan kvinnor lägger större vikt vid

yttre motivationsfaktorer (Egli et al., 2011; Teixeira et al., 2012). I takt med ökad ålder har

inre och autonom motivation samt aktivitetsnivå visat sig minska (Brunet & Sabiston, 2011;

Frederick-Recascino, 2002).

Barriärer för fysisk aktivitet

Enligt Anshel (2007) är upplevda barriärer den mest grundläggande källan till

frånvaro av motivation och frånvaro av fysisk aktivitet. Barriärer för fysisk aktivitet kan

beskrivas som "ursäkter att inte motionera" (Berger, Pargman & Weinberg, 2007, s. 227), har

olika dimensioner och är antingen objektiva och/eller självuppfattade (Brinthaupt, Kang &

Anshel, 2010). De objektiva uppstår på grund av exempelvis sjukdomar, skador eller

anläggningar som inte har hjälpmedel för individer med funktionshinder medan de

självuppfattade beror på exempelvis tidsbrist. Barriärer har en direkt eller indirekt påverkan

på beteende där effekten av upplevda hinder främst har negativ inverkan på motivation och

engagemang till det aktuella beteendet (Pender, Murdaugh, & Parsons, 2006). Barriärer kan

vidare kategoriseras i tre olika grupper; interna, interpersonella och miljömässiga. Interna

barriärer är exempelvis personliga åsikter, värderingar och engagemang. De interpersonella

innefattar faktorer så som relationer, konflikter, krav och familjetraditioner. Miljömässiga

barriärer är sådana som uppstår på grund av klimatet och tillgång till faciliteter (Brinthaupt et

al., 2010).


OCH AKTIVITETSNIVÅ

Upplevda barriärer till fysisk aktivitet har visat sig variera beroende på ett flertal

olika faktorer såsom kön (Sorensen & Gill, 2008, Gómez-López, Gallegos & Extremera,

2010), ålder (Louw, Biljon & Mugandani, 2012, Gómez-López et al.,. 2010) och

aktivitetsnivå (Sorensen & Gill, 2008). Kvinnor upplever generellt fler barriärer till utövande

av fysik aktivitet än vad män gör. De största upplevda barriärerna för kvinnor kretsar kring

hälsorelaterade och praktiska prioriteringar, något som förslagsvis kan förklaras av att kvinnor

än idag tar det största ansvaret i hemmet vad gäller familjeaktiviteter och hushållsarbete

(Sorensen & Gill, 2008). De barriärer som i studier förefallit varit bland de vanligaste är

tidsbrist, lathet och brist på socialt stöd (Ebben & Brudzynski, 2008), där tidsbrist konstaterats

ha samband med vuxenlivet och dess ansvarsplikt gentemot hemmet och familjen samt arbetet

(Gómez-López et al.,. 2010). Andra barriärer som har varit centrala i olika studier är trötthet

och brist på motivation (Ebben & Brudzynski, 2008; Gómez-López et al., 2010; Louw et al.,

2012).

Gällande barriärer och handlingsstrategier för fysisk aktivitet verkar det inte

vara själva mängden barriärer som avgör huruvida de kommer övervinnas eller ej. Istället

handlar det om graden av den upplevda begränsningen. Vidare verkar tilltron till sin egen

förmåga att hantera barriärerna vara en avgörande faktor för bemästrandet av barriärer

(Brittain, Dinger, Classen, Camero Garcia, Sage & Han, 2002; Bui, Mullan & McCaffery,

2013). Bandura (1997) myntade begreppet self-efficacy, som används för att beskriva

individers tilltro till sin egen förmåga i specifika situationer.

Self-efficacy och fysisk aktivitet

Self -efficacy har på senare år varit bland de mest studerade begreppen inom

forskning för utbildning, psykologi och organisationer (Scherbaum, Cohen-Charash, & Kern,

2006). Self-efficacy handlar om individers tilltro till sin egen förmåga att klara av en specifik

uppgift vid ett specifikt tillfälle. Self-efficacy är ett tankemönster som utvecklats genom egen


OCH AKTIVITETSNIVÅ

erfarenhet eller observation av någon annan (Josefsson & Lindwall, 2010). Bandura (1997)

förklarar att det finns olika dimensioner inom begreppet. Individer kan bedöma self-efficacy

på olika sätt beroende på likheter mellan aktiviteter/situationer, hur förmågorna uttrycks

(beteendemässiga, kognitiva och/eller affektiva), kvalitetsaspekter i situationer samt

egenskaper hos de personer som ett beteende är riktat åt. Dessa aspekter påverkar

generaliserbarheten i individers upplevda self-efficacy. Vidare kan begreppet även variera i

styrka. Ett svagt self-efficacy kan bero på tidigare negativa erfarenheter medan ett starkt kan

bero på lyckade utkomster vid tidigare erfarenheter. Utifrån self-efficacy har det mer

generella self-efficacy skapats, vilket är en förlängning av det tidigare begreppet. Generellt

self-efficacy definieras som "individers perception av deras egen förmåga att klara av

utmaningar i olika kontexter " (fritt tolkat, Judge, Erez & Bono, 1998, p. 170) Generellt self-

efficacy är alltså en kontextoberoende tilltro till den egna förmågan att klara av utmaningar.

Upplevd mängd av barriärer för fysisk aktivitet kan som tidigare nämnt variera

beroende på bland annat kön och ålder, men även self-efficacy har visat sig ha betydelse för

upplevda hinder för aktivitetsutövande (Brittain et al., 2012; Bui et al., 2013). Gällande self-

efficacy verkar det främst handla om förmågan att överkomma upplevda hinder för utövande

av fysisk aktivitet, dvs. att använda lämpliga handlingsstrategier. Individer med hög tillit till

sin förmåga att bemästra upplevda barriärer förväntas ha ett mer bestående och bättre resultat

när det gäller att övervinna barriärer till fysisk aktivitet. Individer med lägre tillit till sin

handlingsförmåga har lättare att bli avskräckta när barriärerna uppkommer och i och med det

strunta i att delta i aktiviteten (Bandura, 2007;Brittain et al., 2002; Bui et al., 2013).

Self-efficacy har vidare visat sig ha samband med bland annat adaption till

motionsvanor, underhåll av beteende samt återfallseffekter (McAuley & Blissmer, 2000).

Idrottare med hög nivå av situationsspecifikt självförtroende har uppvisat högre grad av

ansträngning, strävar efter svårare utmaningar, känner mer positiva känslor och upplever


OCH AKTIVITETSNIVÅ

mindre ängslighet än de med låg nivå (Feltz, Short, Sullivan, 2008). Self-efficacy har visat sig

relatera positivt till fysisk aktivitet över både kön, ålder, utbildningsnivå och inkomst.

Individer med hög nivå av self-efficacy upplever dessutom färre barriärer och influeras

mindre av förekommande barriärer. Omvänt kan dessutom fysisk aktivitet i sin tur ha positiv

inverkan på self-efficacy och främja ett regelbundet utförande. (Pan, Cameron, DesMeules,

Morrison, Craig & Jiang, 2009). Generellt är self-efficacy högre bland män än kvinnor, något

som påvisats både bland barn och vuxna (Gecas, 1989).

Sammanfattning och syfte

Trots de generella kunskaperna om de positiva effekter, både fysiska och psykiska, som

erhålls av en fysiskt aktiv livsstil pekar statistik från Statens folkhälsoinstitut (2013) på att de

inaktiva stannar inaktiva. Människors inaktivitet innebär en stor samhällskostnad i fråga om

vårdresurser medan ett aktivt liv bidrar till främjad hälsa samt förebyggande av ohälsa

(Socialstyrelsen, 2012).

Motivation till samt barriärer för fysisk aktivitet är förhållandevis välutforskat

men innehåller vissa mindre kartlagda områden, såsom bland annat köns- och

åldersskillnader. En utökning av sådana studier kan möjligen göra det lättare att klargöra vad

som påverkar individer till aktivitet alternativt varför de fortsätter vara inaktiva. Syftet med

denna studie är således att undersöka möjliga skillnader i motivation till fysisk aktivitet

utifrån kön, ålder och aktivitetsnivå. Då tidigare forskning påpekar samband mellan fysisk

aktivitet och upplevda barriärer kommer studien vidare redovisa de vanligast upplevda

barriärerna samt handlingsstrategierna. Det är även intressant att undersöka möjliga samband

mellan kön, ålder, motivation, self-efficacy och aktivitetsnivå för att kunna diskutera hur

dessa variabler påverkar ett fysiskt aktivt beteende. För att undersöka detta har en kvantitativ

metoddesign valts. Följande frågeställningar kommer att undersökas:


OCH AKTIVITETSNIVÅ

1. Vilka skillnader finns i motivation till fysisk aktivitet utifrån kön, ålder och

aktivitetsnivå?

2. Finns det några samband mellan self-efficacy och fysisk aktivitet utifrån kön, ålder

och aktivitetsnivå?

3. Finns det några samband och skillnader mellan kön och ålder gällande barriärer samt

handlingsstrategier för fysisk aktivitet?

Vidare presenteras ställda hypoteser för föreliggande studie:

1. Gällande motivation till fysisk aktivitet är män mer inre motiverade och kvinnor drivs

mer av yttre motivation.

2. Aktivitetsnivå och inre motivation har positiv korrelation, individer med hög

aktivitetsnivå drivs mer av inre motivation än individer med låg aktivitetsnivå.

3. Ålder har negativ korrelation med aktivitetsnivå och motivation till fysisk aktivitet, i

synnerhet inre motivation samt autonom reglering.

4. Män har högre self-efficacy än kvinnor och self-efficacy har positiva samband med

aktivitetsnivå.

5. Kvinnor upplever fler barriärer för fysisk aktivitet än vad män gör.

Metod

Deltagare

Av de sammanlagt 121 enkäter som delades ut förekom ett bortfall på 3 enkäter

på grund av ofullständiga svar. Totalt deltog alltså 118 personer studien (se tabell 1).

Medelåldern var 38,12 (SD=14,46) och 49 män respektive 69 kvinnor deltog. 62 enkäter

samlades in från träningsanläggningar respektive 56 enkäter från arbetsplatser inom Halmstad

kommun. Deltagarna tillfrågades på plats vilket innebär att det blev ett tillgänglighetsurval

där nästintill alla tillfrågade valde att delta i studien.


OCH AKTIVITETSNIVÅ

Tabell 1: Deltagare och aktivitetsnivå

Aktivitetsnivå Man Kvinna Totalt

Inaktiv 10 5 15

Lågaktiv 16 30 46

HEPA 25 34 57

Totalt 49 69 118

Material

För genomförandet av studien utformades en enkät (se bilaga 1) vilken innehöll

en sammanställning av ett flertal olika mätinstrument.

International Physical Activity Questionnarie – IPAQ. För mätning av

deltagarnas vardagliga fysiska aktivitet användes den korta varianten av IPAQ (International

Physical Activity Questionnaire, 2005), ett internationellt instrument som används för

mätning av hälsorelaterad fysisk aktivitet. Mätinstrumentet har tidigare betraktats som minst

lika tillförlitligt som andra instrument ämnade mäta fysisk aktivitet (Craig, Marshall,

Sjöström, Bauman, Booth, Ainsworth, Pratt, Ekelund, Yngve, Sallis & Oja, 2003), men har på

senare tid fått kritik för dess reliabilitet (Lee, Macfarlane, Lam & Stewart, 2011). Den korta

versionen av IPAQ innehåller fyra frågor som kartlägger intensiteten av fysisk aktivitet (för

promenader, medelintensiv aktivitet och högintensiv aktivitet) samt inaktivitet under de

senaste sju dagarna, där svaren beräknas i minuter och timmar. Detta räknas sedan om i så

kallade MET-minuter och utifrån det kan respondenterna kategoriseras in i grupper; inaktiva,

lågaktiva och HEPA-aktiva. En minuts promenad motsvarar 3,3 MET, medelintensiv aktivitet

4,0 MET och högintensiv aktivitet 8,0 MET. För att kategoriseras som HEPA- aktiv krävs

högintensiv aktivitet minst tre dagar i veckan som uppnår minst 1500 MET-minuter

alternativt sju dagars kombination av promenader, medelintensiv eller högintensiv aktivitet

som uppnår minst 3000 MET-minuter. Kriterierna för att skattas som lågaktiv är tre eller fler

dagar innehållande minst 20 minuter högintensiv aktivitet, fem eller fler dagar av minst 30


OCH AKTIVITETSNIVÅ

minuter medelintensiv aktivitet eller promenad alternativt fem eller fler dagars kombination

av promenader, medelintensiv eller högintensiv aktivitet som uppnår minst 600 MET minuter

per vecka. Om ingen aktivitet rapporteras alternativt att aktivitetsnivån är otillräckligt för att

uppnå kriterierna för lågaktiv eller HEPA-aktiv kategoriseras individen som inaktiv. Med

HEPA-aktiv menas hälsofrämjande aktivitetsnivå. För att uppnå denna nivå krävs minst 1,5- 2

timmar daglig fysisk aktivitet vilket överskrider de generella rekommendationerna på 30

minuter per dag (Patterson, 2005). Generellt beräknas cirka en timmes aktivitet gå åt i det

dagliga livet och utöver detta rekommenderas 30 minuters fysisk aktivitet för att få en

hälsofrämjande effekt. Därmed menar Patterson (2005) att IPAQ går i linje med de generella

rekommendationerna.

Motivation Till Upprätthållande Av Motivationsvanor – MTUAM.

MTUAM (Josefsson, 2004) är ett instrument som kartlägger olika påverkningsfaktorer för

upprätthållande av motionsvanor. En reviderad version av MTUAM användes där frågor som

inte ansågs relevanta utifrån valda frågeställningar och syfte av studien exkluderades.

Mätinstrumentet användes i syfte att kartlägga barriärer och handlingsstrategier. Sammanlagt

användes 57 frågor från mätinstrumentet, vilka bestod av två bakgrundsfrågor (Hur länge har

du tränat regelbundet samt Hur många timmar i veckan tränar du i genomsnitt) och följdes

av tre kategorier: För mig är träningen (18), Upplevda hinder till träning (24) samt Jag

övervinner dessa hinder genom (13). Svarsalternativen bestod av en femgradig likertskala

mellan instämmer inte alls till instämmer helt och hållet. Cronbachs alfa för MTUAM visade

0,87.

Behavioural Regulation in Exercise Questionnaire 2 – BREQ-2. BREQ-2 är

en modifierad form av mätverktyget BREQ vilken grundas i SDT och som mäter motivation

genom 19 frågor inriktade mot fysisk aktivitet. Instrumentet innehåller fem subskalor som

inkluderar SDTs nivåer av motivation (amotivation, extern reglering, introjicerad reglering,


OCH AKTIVITETSNIVÅ

identifierad reglering samt inre motivation). Som svarsalternativ används en fyrgradig

likertskala där 1 motsvarar stämmer inte alls och 4 motsvarar stämmer helt. Skillnaden mellan

BREQ och BREQ-2 är att den senare även mäter amotivation. Tillägget av amotivation från

BREQ till BREQ 2 har visat sig passa bra in i mätinstrumentet och anses ha god faktoriell

validitet (Markland & Tobin, 2004). En översättning av den ursprungliga engelska versionen

hämtades från en tidigare utförd studie (Josefsson & Ivarsson, 2010). Cronbachs alfa för

BREQ-2 visade 0,704.

General Self-Efficacy Scale – GSE. En svensköversatt version av GSE

användes (S-GSE, Löwe, Moore, Hensing, 2012) vilken anses tillförlitlig att använda i

förhållande till övriga översatta versioner för att mäta upplevd generellt self-efficacy. GSE

som mätverktyg anses ha god tillförlitlighet, främst för dess generella mätförmåga då

mätverktyget visat sig korrelera starkare med generella variabler såsom självreglering och

svagare med ämnesspecifika variabler som förväntningar på resultat (Luszczynska, Scholz &

Schwarzer, 2005). Mätverktyget består av 10 frågor riktade mot individens tilltro till sin

förmåga att hantera olika svårigheter i livet. Svarsalternativen består av en likertskala mellan

1 (stämmer inte alls) till 4 (stämmer helt och hållet). Alphavärdet för GSE ökade markant utan

fråga 3 vilket gjorde att frågan uteslöts i analyseringen. Cronbachs alfa för GSE utan fråga 3

visade 0,859.

Procedur

När enkäten utformats kontaktades ett flertal företag och träningsanläggningar,

främst via mail men ett par stycken via telefonsamtal, i syfte om att få ett så brett och varierat

urval som möjligt. Två träningsanläggningar, ett flertal småföretag samt tre avdelningar inom

kommunförvaltningen var villiga att delta i studien och sammanlagt delades 121 enkäter ut.

Forskaradministrerade enkäter användes främst men i vissa fall gick inte detta att genomföra

rent praktiskt och då lämnades enkäterna på plats och hämtades upp vid ett senare tillfälle. På


OCH AKTIVITETSNIVÅ

de två träningsanläggningar som valts ut tillfrågades deltagare efter genomfört träningspass

medan det på arbetsplatser skedde direkt i arbetsmiljön. På ett par arbetsplatser lämnades

enkäter på plats men fylldes i av deltagarna när inte forskarna var närvarande. Innan enkäten

fylldes i kunde deltagarna via enkätens försättsblad ta del av syftet med undersökningen,

kontaktuppgifter samt information om frivilligt deltagande och konfidentiell hantering av all

insamlad data. Anledningen till detta var att skapa en så etiskt korrekt undersökning som

möjligt samt främja ärliga och spontana svar (Mitchell & Jolley, 2010).

Analysmetod

Ett flertal analyser utfördes för att undersöka eventuella skillnader i motivation

och generellt self-efficacy mellan aktivitetsnivå (se tabell 2) och kön (se tabell 3) samt

möjliga samband mellan ålder, aktivitetsnivå och grad av motivation (se tabell 4). Envägs

oberoende variansanalys användes för att undersöka aktivitetsnivå och motivation. Oberoende

t-test genomfördes för att studera eventuella könsskillnader i grad av motivation.

Korrelationstest (Pearsons r) utfördes för att undersöka huruvida ålder, aktivitetsnivå,

generellt self-efficacy och grad av motivation korrelerar till varandra. Slutligen genomfördes

t-test respektive korrelationstest för att undersöka barriärer och handlingsstrategier i

förhållande till kön samt ålder. Gällande aktivitetsnivå användes tre indelade grupper i

variansanalysen vilka delades in enligt IPAQs riktlinjer (inaktiv, lågaktiv samt HEPA-aktiv). I

korrelationsstudien användes däremot totalsumman av MET-minuter utförd aktivitet under en

vecka (Patterson, 2005).

Resultat

Aktivitetsnivå och motivation

Genomförd variansanalys visade en signifikant skillnad i inre motivation mellan

grupperna av aktivitetsnivå (se tabell 2). Bonferronitest visade att skillnaden var signifikant

mellan den inaktiva och den HEPA-aktiva gruppen (p = 0.019), där den HEPA-gruppen hade


OCH AKTIVITETSNIVÅ

högre nivå av inre motivation. Mellan den lågaktiva och den HEPA-gruppen fanns också en

signifikant skillnad (p = 0.05), även där hade den HEPA-gruppen högre medelvärde för inre

motivation. Inga signifikanta skillnader i inre motivation hittades mellan den lågaktiva och

inaktiva gruppen.

Gällande identifierad reglering uppvisades en signifikant skillnad mellan den

lågaktiva och HEPA-gruppen (p = 0.003), där HEPA-gruppen visade sig ha högre nivå av

identifierad reglering. I övrigt redovisades inga signifikanta skillnader. Bonferronitest visade

vidare en signifikant skillnad i introjicerad reglering (p = 0.003), där den HEPA-aktiva

gruppen hade högre medelvärde än den lågaktiva. Slutligen uppvisades inga signifikanta

skillnader mellan grupperna varken för extern reglering eller amotivation. Inga signifikanta

skillnader mellan aktivitetsnivå och generellt self-efficacy påvisades i testet.

Tabell 2: Envägs oberoende ANOVA för aktivitetsnivå, motivation och GSE. Medelvärde

(M), Standarsavvikelse (Sd), f-värde (f) med frihetsgrader (df), p-värde (signifikansnivå) och

η2

(partial eta kvadrat).

Motivation och kön

Gällande könsskillnader i motivation till fysisk aktivitet visade t-test en

signifikant skillnad i inre motivation mellan grupperna (p = 0.029). I denna studie uppvisade

kvinnor högre grad av inre motivation än män. I övrigt visade t-test inga signifikanta

Motivation och GSE HEPA Lågaktiv Inaktiv

M Sd M Sd M Sd f(df) p η2

Inre 3,49 0,63 3,02 0,76 2,9 0,99 7,05(115) 0,001* 0,109

Identifierad 3,46 0,59 2,99 0,75 3,05 0,85 6,23(115) 0,003* 0,098

Introjicerad 2,55 0,82 2,05 0,66 2,56 0,72 6,24(115) 0,003* 0,095

Extern 1,32 0,65 1,27 0,46 1,2 0,43 0,33(114) 0,717 0,006

Amotivation 1,25 0,61 1,19 0,35 1,32 0,47 0,34(114) 0,672 0,007

GSE 3,01 0,49 2,89 0,46 3,15 0,58 1,81(116) 0,168 0,031

*ANOVA är signifikant på 0,05 nivån.


OCH AKTIVITETSNIVÅ

könsskillnader beträffande grad av motivation. Däremot visade resultatet att män har

signifikant högre generellt self-efficacy i jämförelse med kvinnor (p = 0.002).

Tabell 3: Independent sample t-test för motivationsgrad hos män och kvinnor. Medelvärde

(M), Standardavvikelse (Sd), t-värde (t) med frihetsgrader (df), p-värde (signifikansnivå) och

generellt self-efficacy (GSE).

Motivation och

GSE Män

Kvinnor

M Sd M Sd t(df) p

Inre 3,05 0,76 3,36 0,75 2,21(116) 0,029*

Identifierad 3,1 0,73 3,31 0,71 1,57(116) 0,12

Introjicerad 2,29 0,72 2,41 0,83 0,82(116) 0,414

Extern 1,32 0,51 1,27 0,58 0,46(115) 0,645

Amotivation 1,27 0,47 1,21 0,53 0,67(115) 0,505

GSE 3,15 0,52 2,86 0,43 3,18(91,34) 0,002*

*T-testet är signifikant på 0,05nivån

Samband mellan variabler

Korrelationstest (Pearsons r) visade tre signifikanta samband (se tabell 4). Ålder

var negativt korrelerat med både introjicerad reglering (p = 0.045) och total aktivitetsnivå (p =

0.027). I takt med ökad ålder minskar alltså den totala aktivitetsnivån och grad av

introjicerade reglering. Inre motivation och total aktivitetsnivå korrelerade däremot positivt (p

= 0.019).

Tabell 4: Korrelationsmatris för ålder, motivation och aktivitetsnivå.

Variabler 1 2 3 4 5 6 7

1,Ålder 1 ,72 -,078 -,186* ,004 -,098 -,205*

2,Amotivation 1 ,62** ,166 -,282** -,255** ,111

3,Extern 1 ,192* -,336** -,342** ,081

4,Introjicerad 1 ,324** ,108 ,149

5,Identifierad 1 ,719** ,175

6,Inre 1 ,218*

7,IPAQ total 1


OCH AKTIVITETSNIVÅ

*. Korrelationen är signifikant, p <0,05.

**. Korrelationen är signifikant, p <0,001.

Barriärer och handlingsstrategier

Resultatet visade att de tre starkast upplevda barriärerna för fysisk aktivitet var

stress/tidsbrist, trötthet samt brist på energi. De tre mest använda handlingsstrategierna var

tanken på känslan efteråt, tanken på att träning är stresslösande samt tanken på kicken jag

får av att träna (se tabell 5). Inga signifikanta skillnader hittades mellan könen för vare sig

barriärer eller handlingsstrategier.

Tabell 5: Independent sample t-test för barriärer och handlingsstrategier hos män och kvinnor.

Medelvärde (M), standardavvikelse (Sd), t-värde (t) med frihetsgrader (df), p-värde

(signifikansnivå).

Barriärer och handlingsstrategier Totalt Män Kvinnor

Barriärer: M M Sd M Sd t(df) p

Stress/tidsbrist 2,95 3,16 1,25 2,8 1,34 1,46(115) 0,15

Trötthet 2,75 2,76 1,27 2,7 1,27 0,27(107) 0,79

Brist på energi 2,64 2,69 1,14 2,61 1,18 0,34(116) 0,73

Stagnation/märker inga resultat 2,09 2,18 1,12 2,03 1,14 0,71(115) 0,48

Tråkigt/enformigt 2,19 2,43 1,24 2 1,04 2,00(97) 0,06

Mycket att göra i hemmet 1,21 2,9 1,17 2,9 1,25 0,77(114) 0,44

Brist på motivation 1,21 2,6 1,26 2,45 1,17 0,67(115) 0,5

Vill tillbringa mer tid med familjen 1,15 2,1 1,14 2,01 1,16 0,40(114) 0,69

Lättja 1,14 2,61 1,11 2,08 1,11 2,55(113) 0,07

Vill utveckla andra färdigheter/intressen 1,1 2,25 1,14 1,9 1,06 1,71(113) 0,09

Sjukdom 1,03 1,5 0,85 1,84 1,13 1,75(114) 0,08

Skada 0,99 1,54 0,86 1,77 1,08 1,25(114) 0,21

Anläggningens schema passar inte mina tider 0,98 1,55 1,02 1,57 0,96 0,09(114) 0,93

Vill träffa mina vänner utanför träningen 0,97 1,9 0,94 1,94 1,01 0,23(113) 0,82

Rädsla för skador 0,95 1,45 0,79 1,57 1,05 0,66(114) 0,51

Väder 0,95 1,55 0,85 1,7 1,02 0,79(111) 0,43

Saknar träningspartner 0,94 1,59 0,98 1,49 0,92 0,60(115) 0,55

Svårt att ta sig till anläggningen 0,93 1,45 0,82 1,46 1 0,08(114) 0,94

Otillräcklig förmåga 0,92 1,66 0,94 1,66 0,91 0,02(115) 0,99

Saknar barnpassning 0,9 1,24 0,78 1,42 0,97 1,03(114) 0,31

Saknar stöd hemifrån 0,83 1,49 1 1,27 0,66 1,34(78) 0,18


OCH AKTIVITETSNIVÅ

Dåliga instruktörer/redskap 0,81 1,39 0,81 1,37 0,81 0,10(114) 0,92

Begränsat utbud vid anläggningen 0,76 1,35 0,64 1,45 0,84 0,65(113) 0,51

Handlingsstrategier:

Tanken på känslan efteråt 3,91 3,96 1,05 3,96 1,31 0,45(114) 0,66

Tanken på att träning är stresslösande 3,66 3,48 1,17 3,79 1,2 1,40(114) 0,16

Tanken på kicken jag får av att träna 3,62 3,52 1,3 3,69 1,29 0,68(113) 0,5

Bra instruktörer 1,43 1,87 1,13 2,8 1,5 3,76(109) 0,06

Stöd av en träningspartner 1,33 2,45 1,35 2,4 1,33 0,17(112) 0,86

Dåligt samvete 1,31 2,42 1,33 2,26 1,29 0,64(112) 0,52

Tanken på förväntade resultatet 1,25 3,63 1,18 3,6 1,3 0,12(113) 0,91

Tanken på min målsättning 1,25 3,58 1,13 3,54 1,34 0,17(114) 0,87

Rutinen 1,24 2,83 1,24 3,23 1,21 1,70(112) 0,1

Att byta aktivitet 1,23 2,29 1,2 2,53 1,26 1,02(112) 0,31

Ångest 1,19 2 1,3 1,75 1,11 1,13(113) 0,26

Social press 1,14 1,94 1,19 1,91 1,11 0,13(113) 0,9

*T-testet är signifikant på 0,05 nivån

Beträffande ålder och upplevda barriärer samt handlingsstrategier visade

studieresultatet (se tabell 6) att brist på motivation korrelerade negativt med ålder (p = 0.036)

och vill tillbringa mer tid med familjen korrelerade positivt (p = 0.008). Vidare korrelerade

ålder signifikant negativt med fyra handlingsstrategier: tanken på kicken jag får av att träna

(p = 0.008), tanken på min målsättning (p = 0.042), rutinen (p = 0.003) samt att byta aktivitet

(p = 0.008).

Tabell 6: Korrelationsmatris för variabler gällande ålder, barriärer och handlingsstrategier.

Barriärer och handlingsstrategier 1,Ålder

Barriärer:

2,Stagnation/märker inga resultat -,142

3,Tråkigt/enformigt -,024

4,Stress/tidsbrist ,065

5,Brist på energi -,098

6,Trötthet -,021

7,Brist på motivation -,195*

8,Lättja -,17

9,Rädsla för skador -,049

10,Otillräcklig förmåga -,058

11,Skada -,055

12,Sjukdom -,093


OCH AKTIVITETSNIVÅ

13,Vill tillbringa mer tid med familjen ,245**

14,Saknar barnpassning ,42

15,Saknar stöd hemifrån ,15

16,Mycket att göra i hemmet ,126

17,Vill träffa mina vänner utanför träningen -,114

18,Vill utveckla mina färdigheter/intressen -,078

19,Svårt att ta sig till anläggningen -,007

20,Begränsat utbud vid anläggnningen -,175

21,Anläggningens schema passar inte mina tider -,139

22,Dåliga instruktörer/redskap ,022

23,Saknar träningspartner -,035

24,Väder -,092

Handlingsstrategier:

2, Tanken på känslan efteråt -,079

3,Tanken på att träning är stresslösande -,128

4,Tanken på kicken jag får av att träna -,248**

5,Bra instruktörer -,045

6,Stöd av en träningspartner ,109

7,Dåligt samvete -,127

8,Tanken på förväntade resultatet -,127

9,Tanken på min målsättning -,191*

10,Rutinen -,278**

11,Att byta aktivitet -,246**

12,Ångest -,156

13,Social press -,096

*. Korrelationen är signifikant, p <0,05. **. Korrelationen är signifikant, p <0,001.

Diskussion

Syftet med studien var att undersöka huruvida kvinnor och män skiljer sig

gällande motivation till fysisk aktivitet samt upplevda barriärer och handlingsstrategier.

Dessutom ämnade studien redogöra för motivation till fysisk aktivitet utifrån aktivitetsnivå.

Slutligen låg fokus på att studera samband mellan ålder, motivation, generellt self-efficacy

och aktivitetsnivå. Resultatet visade att kvinnor hade högre grad av inre motivation än män,

samt att den HEPA-aktiva gruppen hade högst grad av inre motivation, identifierad samt

introjicerad reglering bland de tre grupperna av aktivitetsnivå. Ålder visade negativa samband

med aktivitetsnivå och introjicerad reglering medan inre motivation och total aktivitetsnivå

hade positivt samband. De mest frekventa barriärerna till fysisk aktivitet var stress/tidsbrist,


OCH AKTIVITETSNIVÅ

trötthet och brist på motivation medan de mest använda handlingsstrategierna visade sig vara

tanken på känslan efteråt, att träning är stresslösande samt kicken jag får av att träna. Inga

könsskillnader gällande barriärer och handlingsstrategier uppvisades, men ålder hade negativ

korrelation med fyra handlingsstrategier (tanken på kicken efteråt, tanken på målsättning,

rutin samt att byta aktivitet). Gällande self-efficacy visade resultatet att män hade högre

generellt self-efficacy än kvinnor.

Föreliggande studie visade att de deltagare som uppfyllde kraven för HEPA-

aktiv nivå påvisade högre grad av inre motivation än både den inaktiva och lågaktiva gruppen.

Resultatet stämmer överens med tidigare utfärdad hypotes om att aktivitetsnivå och inre

motivation har positiv korrelation. De individer med högre aktivitetsnivå känner alltså en

större njutning och tillfredsställelse i själva aktiviteterna som utförs än vad de mindre aktiva

gör. Vad gäller identifierad reglering visade resultaten i studien på att HEPA-aktiva även här

hade en högre grad av motivationsformen vad den lågaktiva gruppen hade. I enlighet med

detta visade korrelationsanalys (se tabell 4) positiva samband mellan aktivitetsnivå och inre

motivation. I enhet med tidigare studier (Brunet & Sabiston, 2011; Teixeira et al., 2012)

stödjer föreliggande studie starkt konstaterandet om att individer med högre aktivitetsnivå till

större grad drivs av inre motivation och självbestämmande reglering än vad individer med

lägre aktivitetsnivå gör. Tidigare forskning har vidare påvisat samband mellan en högre grad

av inre motivation, därigenom självbestämmande, och större engagemang i fysisk aktivitet.

Utöver inre motivation är det i synnerhet identifierad reglering som har positiv inverkan på

införandet samt upprätthållandet av ett fysiskt aktivt beteende (Deci & Ryan, 1985; Brunet &

Sabiston, 2011; Teixeira et al., 2012). Studiens resultat går därmed i enhet med tidigare

forskning som påpekar betydelsen av självbestämmande motivation för engagemang i fysisk

aktivitet.


OCH AKTIVITETSNIVÅ

Tidigare påståenden om att individer med en lägre aktivitetsnivå skulle ha en

högre grad av yttre motivation och därigenom mer kontrollerad reglering (McAuley, 1992)

fick inte stöd av den aktuella studien. En möjlig faktor som kan ha påverkat detta resultat är

deltagarnas aktivitetsnivå. I studiens totalt 118 deltagare räknades 15 stycken in i gruppen

inaktiv (se tabell 1), 46 stycken i gruppen lågaktiv och 57 i högaktiv. Den högaktiva gruppen

kan således räknas som något överrepresenterad, medan den inaktiva tvärtom kan anses

underrepresenterad. Möjligen hade resultatet sett annorlunda ut med fler deltagare, både

generellt med ett större urval och specifikt med fler individer i den inaktiva samt lågaktiva

gruppen.

Studiens resultat visade att kvinnor hade högre av inre motivation än vad män

hade. I kontrast till vad tidigare forskning påvisat drivs alltså kvinnor till större grad av den

njutning och tillfredsställelse som fysisk aktivitet upplevs medföra än vad män gör. Trots den

knapphändiga forskningen om könsskillnader kring motivation till fysisk aktivitet har tidigare

forskning påvisat att män tenderat till att vara mer inre motiverade än kvinnor (Egli, 2011)

och kvinnor har i sin tur visat sig vara mer drivna av introjicerad reglering (Teixeira et al.,

2012). Resultatet stämmer därmed inte överens med tidigare utfärdad hypotes kring

könsskillnader och motivation, där det antogs att män skulle inneha högre grad av inre

motivation och kvinnor drivas mer av kontrollerad reglering. Urvalet i den aktuella studien

kan möjligen ha påverkat resultatet. Fler kvinnor än män var representerade (se tabell 1),

dubbelt så många män som kvinnor räknades in i gruppen inaktiv medan det var betydligt fler

kvinnor än män i grupperna lågaktiv samt högaktiv. Det kan således vara så att resultatet är

något missvisande i fråga om urvalet då kvinnorna i den aktuella studien föreföll mer aktiva

än männen. Ett mer jämnfördelat urval kan möjligen ha visat andra resultat. Däremot bör

studieresultatet tas i hänsyn och påvisar ytterligare behovet av att utöka forskningen kring


OCH AKTIVITETSNIVÅ

möjliga könsskillnader inom motivation till fysisk aktivitet, för att vidare kunna arbeta för att

främja ett fysiskt aktivt liv.

Gällande self-efficacy visade resultatet att män hade högre grad av generellt

self-efficacy, vilket stöder tidigare forskningspåståenden (Gecas, 1989). Resultatet visade

vidare inga signifikanta skillnader mellan grad av generellt self-efficacy och aktivitetsnivå.

Self-efficacy har visat sig ha positiva samband med ett fysiskt aktivt beteende och kan verka

främjande för regelbundet utförande (Pan et al., 2009). I studien visade det sig att fler kvinnor

än män var aktiva, både lågaktiva och högaktiva (se tabell 1). Det i kombination med

uteblivna signifikanta skillnader i aktivitetsnivå går emot tidigare forskning om self-efficacy

och fysisk aktivitet. Därmed är det svårt att dra några vidare slutsatser om huruvida den

aktuella studien stödjer tidigare forskningsresultat, som hänvisar till att self-efficacy har

positiva samband med ett fysiskt aktivt beteende (Bui et al., 2013; Pan et al., 2009). Möjligen

kan resultatet i den aktuella studien påverkats av valet att undersöka generellt self-efficacy

och inte self-efficacy som tidigare studier fokuserat på (Bui et al., 2013; Pan et al., 2009).

Generellt self-efficacy är en kontextoberoende tilltro till den egna förmågan att klara av

utmaningar medan self-efficacy är en kontextberoende form (Judge, Erez & Bono, 1998).

McAuley (1992) hänvisar till att generellt self-efficacy i kombination med ett idrottsligt self-

efficacy visat sig kunna förutse både frekvens och intensitet i deltagande av fysisk aktivitet.

Genom att undersöka ett mer områdesspecifikt self-efficacy såsom det idrottsliga hade

möjligen vidare slutsatser kunnat dras. Detta skulle eventuellt kunna förklara sambandet

mellan fysisk aktivitet och self-efficacy i större utsträckning (McAuley, 1992).

Resultatet av föreliggande studie visade negativ korrelation mellan ålder och

introjicerad reglering, vilket innebär att ju äldre en individ blir desto mindre motiveras denne

utifrån introjicerad reglering. Tidigare forskning som påpekat att medelålders (45-64 år) visar

lägre nivå av introjicerad reglering än vad yngre individer gör (Brunet & Sabiston, 2011) får


OCH AKTIVITETSNIVÅ

därmed stöd i föreliggande studie. Introjicerad reglering är enligt SDT en kontrollerad form

av motivation där beteende sker utifrån exempelvis skamkänslor eller känslan av dåligt

samvete (Deci & Ryan, 2000). Resultatet påvisar alltså att ju äldre individer blir desto mindre

vikt läggs vid sådana känslor. Brunet och Sabiston (2011) argumenterar för att medelålders

individer (45-64 år) inte till lika stor grad strävar efter att upprätthålla utseende eller få beröm.

Deltagande i fysisk aktivitet sker istället för njutning eller personliga värderingar. Tänkbart är

att yngre individer motiveras till större grad av upplevelsen hur den sociala omgivningen ser

ut och vilka värderingar som anses viktiga gällande fysisk aktivitet.

Det påvisades ett positivt samband mellan aktivitetsnivå och ålder vilket skulle

betyda att individers aktivitetsnivå ökar med åldern, något som går emot tidigare

forskningspåståenden. Ålder har tidigare visat sig korrelera negativt med aktivitetsnivå och

har dessutom påvisats ha negativt samband med inre motivation vilket är en starkt bidragande

faktor till ett fysiskt aktivt beteende (Brunet & Sabiston, 2011; Frederick-Recascino, 2002).

Studiens resultat går därmed emot ställd hypotes om att ökad ålder ger minskad fysisk

aktivitet och stödjer heller inte tidigare forskning om ålder och aktivitetsnivå. Troligen kan ett

större och bredare urval i den aktuella studien visat ett annat resultat i fråga om motivation till

fysisk aktivitet. Ungefär hälften av deltagarna hämtades från träningsanläggningar (62 av

118). De som tränar på gym kan antas ha någon form av motivation, från yttre till inre, och

lyckas till mindre eller större grad ta sig till anläggningen trots upplevda barriärer. I

kategoriseringen av deltagarna var den största gruppen högaktiv medan gruppen inaktiv hade

minst antal individer (se tabell 1). Därmed är motivationstyperna hos de inaktiva förmodligen

underrepresenterade och de högaktivas motivationsreglering mer korrekt redovisad.

Vad gäller barriärer till utövandet av fysisk aktivitet visade den aktuella studien

att deltagarna upplevde stress/tidsbrist, trötthet och brist på energi, i ordningsföljd, som

främsta hinder för fysisk aktivitet. Detta resultat stämmer väl överrens med tidigare studier


OCH AKTIVITETSNIVÅ

som kartlagt barriärer hos individer där framförallt tidsbrist genomgående visat sig vara den

största barriären för utövande av fysisk aktivitet (Ebben & Brudzynski, 2008; Gómez-López

et al.,2010; Louw et al., 2012). Vidare uppgav deltagarna i studien "tanken på känslan

efteråt", "tanken på att träning är stresslösande" och "tanken på kicken jag får av att träna"

som de största handlingsstrategierna för att övervinna barriärerna. I föreliggande studie har

mentala strategier således visat sig mest använda medan tidigare studier påvisat mer praktiska

handlingsstrategier, såsom schemalägga träningen, förlägga träningen tidigt eller sent på

dagen och skaffa en träningskompis (Brittain med kollegor, 2012). Den aktuella studien

hittade inga signifikanta skillnader mellan män och kvinnor vad gäller barriärer och

handlingsstrategier. Hypotes som ställdes utifrån tidigare forskning som menar att kvinnor

generellt upplever fler barriärer än män, och särskilt sådana som kretsar kring det praktiska i

vardagslivet (Soerensen & Gill, 2008) får således inte stöd av föreliggande studie. Detta

resultat i kombination med tidigare diskuterat resultat kring kvinnors grad av inre motivation

som visade sig, i motsats till vad tidigare forskning hänvisat till, vara högre än männens kan

möjligen peka på att kvinnors syn på vikten av fysisk aktivitet har förändrats. Möjligen kan

det vara så att kvinnor generellt värdesätter och prioriterar träningen högre idag än tidigare,

alternativt att kvinnans roll som ansvarig över familj och hemmet inte är lika stor idag som

tidigare vilket skulle kunna innebära färre upplevda hinder för utövande av fysisk aktivitet.

Dock bör det påpekas att i det aktuella urvalet var fler kvinnor än män representerade, i

synnerhet i den högaktiva samt lågaktiva gruppen (se tabell 1), vilket kan ha påverkat

resultatet. Mer data från inaktiva kvinnor hade möjligen gett ett annat resultat. Det begränsade

urvalet gör det svårt att dra några vidare slutsatser kring resultatet.

Brist på motivation visade sig ha negativ korrelation med ålder, i takt med att

åldern ökar minskar alltså motivationen till fysisk aktivitet. Detta stödjer både tidigare ställd

hypotes samt forskning som påvisar negativ korrelation mellan ålder och motivation till fysisk


OCH AKTIVITETSNIVÅ

aktivitet (Brunet & Sabiston, 2011; Frederick-Recascino, 2002). Vill tillbringa tid med

familjen korrelerade positivt med ålder. Det betyder alltså att ju äldre individer blir desto mer

tid vill de lägga på familjelivet, vilket inte är svårt att tänka sig. Tidsbrist, i föreliggande

studie den näst mest upplevda barriären för fysisk aktivitet (se tabell 5), och därigenom viljan

att prioritera familjelivet verkar således vara en betydelsefull faktor gällande hinder för

utövande av fysisk aktivitet. Just tidsbrist har tidigare visats ha samband med vuxenlivet och

alla dess ansvarsområden, såsom för hem och familj (Gómez-López et al., 2010). Tidigare

redovisat resultat gällande de negativa samband som hittades mellan ålder och motivation till

fysisk aktivitet är intressant att diskutera utifrån nämnda barriärer. I takt med att åldern stiger

ökar troligen också prioriteringsbehov för familj och arbetsliv, vilket kan skapa tidsbrist och

också minska grad av motivation för träning.

För val av handlingsstrategier hade ålder negativa samband med fyra olika

strategier: tanken på kicken jag får av att träna, tanken på min målsättning, rutinen samt att

byta aktivitet (se tabell 6). I synnerhet de två förstnämnda, tanken på kicken och målsättning,

skulle kunna kopplas till brist på motivation, den barriär som visade starkt negativt samband

med ålder (se tabell 5). Tanken på kicken som träningen ger kan tolkas som den njutning eller

tillfredsställelse som individen upplever, dvs. inre motivation alternativt integrerad reglering

enligt SDT (Deci & Ryan, 2000). Brist på motivation visade sig som tidigare redovisat vara

en signifikant barriär för utövande av fysisk aktivitet i föreliggande studie. Tidigare forskning

har påpekat att motivation till fysisk aktivitet, särskilt inre och autonom reglering, minskar i

takt med ökad ålder (Brunet & Sabiston, 2011) vilket möjligen kan förklara varför kicken som

träningen ger minskar som handlingsstrategi när individer åldras. Tanken på målsättning

borde även det kunna tolkas in i SDT som en form av reglering. Huruvida individen i fråga

själv satt upp en målsättning eller varit tvungen att göra det utifrån andras krav avgör hur pass

självbestämmande motivationsregleringen är. Utifrån tidigare forskning som påvisar


OCH AKTIVITETSNIVÅ

fördelarna med självbestämmande reglering för ett fysiskt aktivt beteende (Brunet & Sabiston,

2011; Deci & Ryan, 2000; Teixeira et al., 2012) bör målsättningsarbete för att skapa

regelbunden fysisk aktivitet således vara så pass självbestämt som möjligt. En möjlig

förklaring till varför tanken på målsättning har negativt samband med ålder skulle kunna vara

att målsättningsarbetet inte förändrats i takt med stigande ålder alternativt att målsättningarna

minskar med åldern och därmed kan de inte användas som strategi för att överkomma

upplevda hinder för utövande.

För att kunna arbeta mer effektivt med främjandet av fysisk aktivitet krävs

utökade kunskaper kring individuella skillnader inom området motivation till fysisk aktivitet.

För att främja regelbunden aktivitet skulle det utifrån resultaten av denna studie och i enlighet

med SDT (Deci & Ryan, 2000) vara fördelaktigt att försöka engagera individer till att hitta

aktiviteter som skapar glädje och tillfredsställelse. Det kan möjligen utveckla inre motivation

alternativ bidra till internalisering av yttre motivation som i sin tur kan bidra till ett

regelbundet utförande (Deci & Ryan, 2000; Teixeira et al., 2012). Denna studie har bekräftat

betydelsen av självbestämmande för främjandet av fysisk aktivitet hos individen, vilket även

skulle kunna användas för att förstå faktorer hos den allmänna befolkningen.

Statistik från Statens folkhälsoinstitut (2013) visar att majoriteten av Sveriges

befolkning är aktiva, men många uppfyller inte kraven för ett fysisk aktivt beteende. Därför

skulle det vara intressant att ta reda på hur den inaktiva gruppen ser ut och därigenom inrikta

studier specifikt på den aktuella målgruppen. Därigenom bör man kunna hitta sätt att främja

ett fysiskt aktivt beteende även för denna grupp. Kanske finns det särskilda gemensamma

nämnare för gruppen som skulle kunna underlätta detta arbete. Sammantaget verkar det dock

svårt av dra generella slutsatser för främjandet av fysisk aktivitet för en hel population, men

utökning av kunskapen om individuella skillnader bör vara till hjälp för att lyckas engagera de

inaktiva i någon form av fysisk aktivitet. Med fortsatt utökning av forskning kring


OCH AKTIVITETSNIVÅ

åldersskillnader kan det dessutom dras lärdomar för att på ett preventivt sätt kunna påverka

och främja fysisk aktivitet hos olika åldersgrupper.

Metodkritik

Som kritik bör det påpekas att deltagarna inte valts ut helt slumpmässigt då

författarna till den aktuella studien själva tog kontakt med deltagarna vid de utvalda

arbetsplatserna och träningsanläggningarna. Alla personer på plats tillfrågades inte vilket kan

ha påverkat det slumpmässiga urvalet. När deltagare på eget initiativ väljer att delta i

undersökningar kan det dessutom antas att urvalet därigenom inte heller är slumpmässigt eller

fullt representabelt utifrån populationen (Mitchell & Jolley, 2010).

Mätning av fysisk aktivitet är generellt svårt att göra via självskattning. Stödet

för självskattat aktivitetsutövande är från forskningshåll generellt svagt (Lee et al., 2011).

IPAQ som i föreliggande studie användes för mätning av fysisk aktivitet anses tillförlitligt

som mätverktyg, men deltagarnas faktiska aktivitetsnivå kan vara annan än den som

redovisats. Kritik har uppkommit mot IPAQ för att den överskattar individers aktivitetsnivå,

något som kan ha påverkat resultatet i den aktuella studien (Lee et al., 2011). Mätning av

fysisk aktivitet bör således kompletteras med ett objektivt mätverktyg, något som dessvärre

inte ansågs genomförbart i föreliggande studie på grund av den utsatta tidsbegränsningen.

Något som vidare skulle kunna påverkat resultatet i denna studie var det faktum

att deltagarna från arbetsplatser besvarade enkäten tidigare på dagen än deltagare från

gymanläggningar. En annan omständighet som kan ha påverkat deltagarna kan vara att

enkäterna delades ut i olika miljöer. Hypotetiskt sett skulle deltagarna som besvarade enkäten

i direkt anslutning till ett träningspass kunna känna större engagemang och motivation till

fysisk aktivitet än de deltagare som besvarade enkäten under arbetstid. Det är dock svårt att

dra vidare slutsatser på vilket sätt tidpunkt och miljö kan ha inverkat på deltagarnas svar, men


OCH AKTIVITETSNIVÅ

detta bör tas i åtanke med hänsyn till att resultatet skulle kunna se annorlunda ut om enkäterna

delats ut vid samma tillfälle i samma typ av miljö.

Slutsats

I denna studie utforskades ett flertal faktorer rörande fysisk aktivitet i syfte om

att diskutera individuella skillnader i motivation till fysisk aktivitet. Centralt i studien stod

SDT (Deci & Ryan, 2000) samt self-efficacy theory (Bandura, 1997) och individuella faktorer

som kön, ålder samt aktivitetsnivå. Även barriärer och handlingsstrategier stod i fokus för att

vidare kunna redogöra för vad som påverkar fysisk aktivitet. Sammantaget stödjer den

aktuella studien tidigare forskning gällande motivation till fysisk aktivitet, där aktivitetsnivå

visat sig ha positiva samband med inre motivation. För att skapa engagemang i fysisk aktivitet

bör därför självbestämmande motivationsreglering aktivt främjas, förslagsvis genom att hitta

aktiviteter som skapar nöje och känsla av tillfredställelse hos individen. Förväntade positiva

samband mellan fysisk aktivitet och generellt self-efficacy återfanns inte i föreliggande studie.

Män uppvisade högre grad av generellt self-efficacy medan kvinnor uppvisade högre grad av

aktivitetsnivå samt inre motivation. Resultaten påvisar möjligen behovet av utökad forskning

kring könsskillnader och påverkningsfaktorer för utövandet av fysisk aktivitet. Slutligen

hänvisar studiens resultat till betydelsen av att ta hänsyn till ålder vid interventionsarbete för

att främja fysisk aktivitet. Faktorer så som motivationsreglering, upplevda barriärer samt

handlingsstrategier visade sig ha samband med ålder. Forskningen kring detta område är

hittills relativt begränsad och bör utökas för att kunna främja fysisk aktivitet inom olika

åldersgrupper på bästa sätt.

Framtida studier

Beträffande framtida forskning gällande motivation till fysisk aktivitet påpekas

behovet av både fler longitudinella studier och interventionsstudier där individuella skillnader

och samband kan undersökas tydligare (Teixeira et al., 2012; George et al., 2013). Utifrån


OCH AKTIVITETSNIVÅ

sådan forskning kan interventioner riktade mer specifikt på individen beroende på bl.a.

aktivitetsnivå, kön, tilltro till sin egen förmåga, motivation och upplevda barriärer utformas

(Louw et al., 2012). Samhällets normer och värderingar kring kvinnliga respektive manliga

ideal kan tänkas spela in på vilken typ av reglering som styr individers motivationsbeteende.

Utökad redovisning om kön samt jämförelse mellan dessa kan således vara en bra framtida

forskningsfråga. I enlighet med Anshel (2007) så skulle en fortsatt kartläggning av vanliga

barriärer vara viktigt för att utgöra hur kognitiva och beteendemässiga strategier hos inaktiva

individer påverkar dess strävan att påbörja och underhålla motionsvanor.

Slutligen finns det behov av ytterligare implementering av forskningsresultat till

verkligheten för att utveckla hälso- och sjukvårdens interventionsarbete för främjandet av

fysisk aktivitet (SBU, 2007). En fortsatt användning av SDT i forskning om motivation,

specifikt till fysisk aktivitet, kan möjligen bidra till ett större erkännande inom den kliniska

psykologin och därigenom användas i interventioner för beteendeförändring.


OCH AKTIVITETSNIVÅ

Referenser

Anshel, M.H. (2007). Conceptualizing Applied Exercise Psychology. The Journal of the

American Board of Sport Psychology, 1(2), 1-44.

Bandura, A. (1997). Self-efficacy: The exercise of control. New York: Freeman & Co.

Berger, B. G., Pargman, D., & Weinberg, R. S. (2007). Foundations of Exercise Psychology.

Fitness Information Technology: Morgantown, WV.

Brinthaupt, T.M., Kang, M., & Anshel, M.H. (2010). A delivery model for overcoming

psycho-behavioral barriers to exercise. Psychology of Sport and Exercise, 11(4),

259-266

Brittain, D. R., Dinger, M.K., Classen, J.J., Camero Garcia, M. A., Sage, L.D., & Han, J.

(2011). Perceived Barriers, Coping Strategies, and Self-Regulatory Efficacy to

Cope: An Examination of Sufficiently and Insufficiently Physically Active

Middle-Aged and Older Woman. Activities, Adaption & Aging, 36, 11-28.

Brunet, J., & Sabiston, C. M. (2011). Exploring motivation for physical activity across the

adult lifespan. Psychology of Sport and Exercise, 2011, 12:4, s. 99-105.

Bui, L., Mullan, B., & McCaffery, K. (2013) Protection motivation theory and physical

activity in the general population: A systematic literature review. Psychology,

Health and Medicine, 18, 522-542.

Craig, C. L., Marshall, A. L., Sjöström, M., Bauman, A. E., Booth, M. L., Ainsworth, B. E.,

Pratt, M., Ekelund, U., Yngve, A., Sallis, J. F., & Oja, P. (2003). International

Physical Activity Questionnaire: 12-Country Reliability and Validity. Medicine

& Science in Sport & Exercise. 2003. doi: 10.1249/01.MSS.0000078924.

61453.FB


OCH AKTIVITETSNIVÅ

Deci, E. L., & Ryan, R. M. (2000). The "What" and "Why" of Goal Pursuits: Human Needs

and the Self-Determination of Behavior. Psychological Inquiry, 2000, 11:4, s.

227-268.

Deci, E.L. & Ryan, R.M. (1985). Intrinsic motivation and self determination in human

behavior. New York: Plenum Press.

Ebben, W. & Brudzynski, L. (2008). Motivations and barriers to exercise among college

students. Journal of Exercise Psychology, 11, 1-11.

Egli, T., Bland, H. W., Melton, B. F., & Czech, D. R. (2011). Influence of Age, Sex and Race

on College Student’s Exercise Motivation of Physical Activity. Journal of

American College Health. Vol. 59, 5.

Feltz, D., Short, S., & Sullivan, P. (2008). Self Efficacy in Sport: Research and Strategies for

Working with Athletes, Teams and Coaches. International Journal Of Sports

Science & Coaching, 3(2), 293-295.

Frederick-Recascino, C. M. (2002). Self-determination theory and participant motivation

research in the sport and exercise domain. I Deci, E. L., & Ryan, R. M. (Red.).

Handbook of Self-Determination Research. New York: University of Rochester

Press.

Gecas, V. (1989). The Social Psychology of Self-Efficacy. Annual Review of Sociology. Vol.

15, pp. 291-316.

George, M., Eys, M. A., Oddson, B., Roy-Charland, A., Schinke, R. J. & Bruner, M. W.

(2013). The role of self-determination in the relationship between social support

and physical activity intentions. Journal of Applied Social Psychology, 2013,

43, s. 1333-1341. doi:10.1111/jasp.12142


OCH AKTIVITETSNIVÅ

Gómez-López, M., Gallegos, A.G., & Extremera, A. B. (2010). Perceived barriers by

university students in the practice of physical activities. Journal of Sports

Science and Medicine, 9, 374-381.

Henriksson, J., & Sundberg, C. J., (2008) Allmänna effekter av fysisk aktivitet. I

Yrkesföreningar för fysisk aktivitet YFA. Fysisk aktivitet i sjukdomsprevention

och sjukdomsbehandling. Hämtad 2013-11-18 från http://fyss.se/wp-

content/uploads/2011/02/FYSS-2008-hela-boken.pdf

International Physical Activity Questionnaire. (2005). IPAQ scoring protocol. Hämtad 2013-

12-16 från https://sites.google.com/site/theipaq/

Jonsdottir, I. H., & Ursin, H. (2008) Stress. I Yrkesföreningar för fysisk aktivitet YFA. Fysisk

aktivitet i sjukdomsprevention och sjukdomsbehandling. Hämtad 2013-11-18

från http://fyss.se/wp-content/uploads/2011/02/FYSS-2008-hela-boken.pdf

Josefsson, K. (2004). Individers vilja att motionera och hinder på vägen - män och kvinnors

motionsvanor. Högskolan i Halmstad: Sektionen för Hälsa och Samhälle.

Josefsson, K. & Lindwall, M. (2010). Motivation till motion och fysisk aktivitet. Hallberg, I

(Red.), Livsstil och hälsa (sid.207-225). Lund, Studentlitteratur.

Josefsson, T., Lindwall, M., & Archer, T. (2012). Physical exercise intervention in depressive

disorders: Meta-analysis and systematic review. Scandinavian Journal of

Medicine & Science in Sports, 2013. doi: 10.1111/sms.12050

Judge, T. A., Erez, A., & Bono, J. E. (1998) The Power of Being Positive: The Relationship

Between Positive Self-Concept and Job Performance. Human performance,

11(2/3), 167-187.

Kjellman, B., Martinsen, E. W., Taube, J., & Anderson, E., (2008) Depression. I

Yrkesföreningar för fysisk aktivitet YFA. Fysisk aktivitet i sjukdomsprevention


OCH AKTIVITETSNIVÅ

och sjukdomsbehandling. Hämtad 2013-11-18, från http://fyss.se/wp-


Lee, P. H., Macfarlane, D. J., Lam, T. H., & Stewart, S. M. (2011). Validity of the

international physical activity questionnaire short form (IPAQ-SF): A

systematic review. The International Journal of Behavioral Nutrition and

Physical Activity. 2011, 8, 115. doi: 10.1186/1479-5868-8-115

Luszczynska, A., Sholz, U., & Schwarzer, R. (2005). The General Self-Efficacy Scale:

Multicultural Validation Studies. The Journal of Psychology: Interdisciplinary

and Applied. 2005, 139:5, 439-457, doi: 10.3200/JRLP.139.5.439-457

Louw, A. J., Biljon, A.V., & Mugandani, S.C. (2012). Exercise motivation and barriers

among men and woman of different age groups. African Journal for Physical,

Health Education, Recreation and Dance, 18, 4(1), 759-768.

Löve, J., Moore, C. D., & Hensing G. (2012). Validation of the Swedish translation of the

general self-efficacy scale. Quality of Life Research. 2012, 21: 1249-1253. doi:

10.1007/s11136-011-0030-5

Marcus, B. H. & Forsyth, L-A. H. (2008) Motivating people to be physically active. (2:nd

ed.). Champaign IL: Human Kinetics.

Markland, D., & Tobin, V. (2004). A Modification to the Behavioural Regulation in Exercise

Questionnaire to Include an Assessment of Amotivation. Journal of Sport &

Exercise Psychology. 2004, 26, 191-196.

McAuley, E. E., & Blissmer, B. B. (2000). Self-efficacy determinants and consequences of

physical activity. /Determinants de la confiance en soi et consequences de l '

activite physique. Exercise & Sport Sciences Reviews, 28(2), 85-88

Meece, J. L., Glienke, B. B., & Burg, S. (2006). Gender and motivation. Journal of School

Psychology. 44, p. 351-373.


OCH AKTIVITETSNIVÅ

Mitchell, M. L., & Jolley, J. M. (2010). Research Design Explained. Wadsworth: Cengage

Learning.

Martinsen, E. W., & Taube, J., (2008) Ångest. I Yrkesföreningar för fysisk aktivitet YFA.

Fysisk aktivitet i sjukdomsprevention och sjukdomsbehandling. Hämtad 2013-

11-18, från http://fyss.se/wp-content/uploads/2011/02/FYSS-2008-hela-

boken.pdf

Pan, S. Y., Cameron, C., Desmeules, M., Morrison, H., Craig, C. L., & Jiang, X. (2009).

Individual, social, environmental, and physical environmental correlates with

physical activity among Canadians: a cross-sectional study. BMC Public Health.

9, 21. doi: 10.1186/1471-2458-9-21.

Patterson, A. (2005). Guidelines for Data Processing and Analysis of the International

Physical Activity Questionnaire (IPAQ) -Short and Long Forms. Hämtad 2013-

12-16 från https://sites.google.com/site/theipaq/scoring-protocol

Pender, N. J., Murdaugh, C. L. & Parsons, M. A. (2006). Health promotion in nursing

practice. Pearson Prentice-Hall, Upper Saddle River, NJ.

Prochaska, J.O., DiClemente, C.C., & Norcross, J.C. (1992). In search of how people change:

applications to addictive behaviors. American Psychologist, 47, 1102-1114.

Scherbaum, C. A., Cohen-Charash, Y., & Kern, M. J. (2006). Measuring General Self-

Efficacy. A comparison of Three Measures Using Item Response Theory.

Educational and Psychological Measurements, 66(6), 1047-1063.

Sorensen, M. & Gill, D.L. (2008). Perceived barriers to physical activity across Norwegian

adult age groups, gender and stages of change. Scandinavian journal of

medicine & science in sports, 18, 651-663.

Statens folkhälsoinstitut (2006). Fysisk aktivitet och folkhälsa. Hämtad 2013-12-10 från

http://www.fhi.se/PageFiles/3358/R200613_Fysisk_aktivitet_0701.pdf


OCH AKTIVITETSNIVÅ

Statens folkhälsoinstitut (2010). Levnadsvanor, lägesrapport 2010. Hämtad 2013-12-16 från

http://www.fhi.se/PageFiles/10796/A2010-13-Levnadsvanor-lagesrapport-

2010.pdf

Statens folkhälsoinstitut (2013). Folkhälsan i Sverige – Årsrapport. Hämtad 2013-11-25, från

http://www.fhi.se/PageFiles/17183/Folkhalsan-i-Sverige-Arsrapport-2013.pdf

Socialstyrelsen. (2012). Kortverision av Nationella riktlinjer för sjukdomsförebyggande

metoder. Hämtad 2013-11-25, från

http://www.socialstyrelsen.se/Lists/Artikelkatalog/Attachments/18680/2012-4-

13.pdf

Teixeira, P. J., Carraca, E. V., Markland, D., Silva, M. N. & Ryan, R. M. (2012). Exercise,

physical activity, and self determination theory: A systematic review.

International Journal of Behavioural Nutrition and Physical Activity, 2012,

9:78.

Vansteenkiste, M., & Sheldon, K. M., (2006). There’s nothing more practical than a good

theory: Integrating motivational interviewing and self-determination theory.

British Journal of Clinical Psychology, 2006, 45, 63-82. Hämtad från 2013-11-

06, från

http://www.selfdeterminationtheory.org/SDT/documents/2006_VansteenkisteSh

eldon_BJCP.pdf

Vealey, R. S. (2005). Coaching for the Inner Edge. USA: Fitness Information Technology.

Whaley, D. E. (2007) A lifespan developmental approach to studying sport and exercise

behavior. I Tenenbaum, G. & Eklund, R. C. (Red), Handbook of sport

psychology. 645-661. John Wiley & Sons inc: Hoboken, NJ.


OCH AKTIVITETSNIVÅ

Yrkesföreningar för fysisk aktivitet, YFA. (2008). Fysisk aktivitet i sjukdomsprevention och

sjukdomsbehandling. Hämtad 2013-11-18 från http://fyss.se/wp-



OCH AKTIVITETSNIVÅ

HÖGSKOLAN I HALMSTAD

Sektionen för Hälsa och Samhälle Bilaga 1

Motivation och upplevda barriärer till att motionera

Hej!

Vi är två studenter som studerar på Högskolan i Halmstad. Vi ska skriva en kandidatuppsats

som handlar om motivation och fysisk aktivitet. Du har valts ut som deltagare via ett

tillgänglighetsurval då du är medlem på en träningsanläggning i Halmstad.

Dina resultat kommer att hanteras konfidentiellt och på gruppnivå. De kommer att redovisas i

tabeller och diagram och användas för att jämföra grupper, således kommer inte dina svar

redovisas individuellt.

I och med detta ber vi dig att svara så ärligt och spontant som möjligt!

Studien är frivillig och du kan när som helst, utan att ange orsak avbryta din

medverkan!

Vänligen återlämna dina svar till oss när ni är färdiga.

Är det något du inte förstår eller vill fråga om får du gärna kontakta oss via våra

kontaktuppgifter nedan.

Britta Lindman, [email protected], 076-8154513

Kajsa Dahl, [email protected], 076-7997373

Högskolan Halmstad

Sektionen för Hälsa & Samhälle:

Psykologi inriktning idrott, 61-90 hp, HT-2013

Handledare: Torbjörn Josefsson, [email protected], 035- 167146

Examinator: Eva Twetman


OCH AKTIVITETSNIVÅ

Enkät

1. Kön: □ Man □ Kvinna 4. Barn: □ Ja □ Nej

2. Ålder:_______________________ 5. Utbildningsnivå: □Grundskola □Eftergymnasial

3. Civilstånd: □Gift □ Sambo □Singel □Högskola/Universitetsexamen

□ Annat:____________ □ Annat:__________________

Aktivitetsvanor

Följande frågor handlar om fysisk aktivitet. Vi är intresserade av att ta reda på all typ av

fysisk aktivitet som utförs. Frågorna innefattar tid som du varit fysiskt aktiv de senaste 7

dagarna. Svara på frågorna även om du inte anser dig vara en aktiv person. Inkludera alla

aktiviteter under såväl arbete, transporter, hushållsarbete, trädgårdsarbete, fritidsaktiviteter

som planerad träning.

1. Tänk nu på alla de mycket ansträngande aktiviteter du utförde under de senaste 7

dagarna. Mycket ansträngande fysisk aktivitet innefattar aktiviteter som upplevs som

mycket arbetsamma och får dig att andas mycket kraftigare än normalt. Tänk enbart på

de aktiviteter som du utfört under minst 10 minuter i sträck.

1a. Under de senaste 7 dagarna, hur många av dessa dagar har du utfört arbete som är

mycket ansträngande såsom tunga lyft, tyngre bygg- och trädgårdsarbete, aerobics,

löpning eller cykling i högre tempo?

______ dagar

Ingen sådan aktivitet Hoppa över fråga 1b

1b. Hur mycket tid tillbringade du, i genomsnitt under en sådan dag, på mycket

ansträngande fysisk aktivitet?

______ minuter

Vet ej

2. Tänk nu på alla de måttligt ansträngande aktiviteter du utförde under de senaste 7

dagarna. Måttligt ansträngande fysisk aktivitet innefattar aktiviteter som upplevs som

arbetsamma och får dig att andas något kraftigare än normalt. Tänk enbart på de

aktiviteter som du utfört under minst 10 minuter i sträck.

2a. Under de senaste 7 dagarna, hur många av dessa dagar har du utfört arbete som är

måttligt ansträngande såsom cykling, simning, måttligt bygg- och trädgårdsarbete eller

annat i måttligt tempo? Inkludera ej promenader.

______ dagar


OCH AKTIVITETSNIVÅ

Ingen sådan aktivitet Hoppa över fråga 2b

2b. Hur mycket tid tillbringade du, i genomsnitt under en sådan dag, på måttligt

ansträngande aktivitet?

______ timmar

______ minuter

Vet ej

3. Tänk nu på all tid du promenerat under de senaste 7 dagarna. Detta inkluderar

promenader på arbetet, under transporter och under fritiden.

3a. Under de senaste 7 dagarna, hur många dagar har du promenerat i minst 10

minuter i sträck?

______ dagar

Inga promenader Hoppa över fråga 3b

3b. Hur mycket tid per dag tillbringade du, i genomsnitt en sådan dag, på promenader?

______ timmar

______ minuter

Vet ej

4. Tänk nu på den tid som du tillbringat sittande under en typisk dag, de

senaste 7 dagarna, i samband med arbete, studier, transporter, i hemmet och på din fritid.

Exempelvis tid vid skrivbordet, hemma hos vänner eller i TV-soffan.

Under de senaste 7 dagarna, hur mycket tid har du tillbringat sittande under en sådan

dag?

______ timmar per dag

______ minuter per dag

Vet ej

Motivation till upprätthållande av motionsvanor.

1. Hur länge har Du tränat regelbundet? (Minst 2 ggr/v i genomsnitt ) _________________

2. Hur många timmar i veckan tränar Du i genomsnitt? ________________________timmar


OCH AKTIVITETSNIVÅ

Instämmer Instämmer

inte alls helt och

hållet

(Ringa in det alternativ som stämmer bäst in på Dig)

För mig är träningen:

3. En livsstil/identitet 1 2 3 4 5

4. En rutin 1 2 3 4 5

5. En rehabilitering från skada/sjukdom 1 2 3 4 5

6. Ett verktyg till bättre hälsa 1 2 3 4 5

7. Ett verktyg för att gå ner i vikt 1 2 3 4 5

8. Ett verktyg för att hålla mig i form 1 2 3 4 5

9. Ett tvång 1 2 3 4 5

10. En press 1 2 3 4 5

11. Prestationsinriktad 1 2 3 4 5

12. En utmaning 1 2 3 4 5

13. En gemenskap 1 2 3 4 5

14. Stresslösande 1 2 3 4 5

15. En fristad 1 2 3 4 5

16. En time-out från dagliga livet 1 2 3 4 5

17. En mental kick 1 2 3 4 5

18. Energiskapande 1 2 3 4 5

19. En källa till glädje och tillfredsställelse 1 2 3 4 5

20. Annat, nämligen _____________________________


inte alls helt och

hållet


Upplevda hinder till träning:

21. Stagnation/märker inga resultat av träningen 1 2 3 4 5

22. Tråkigt/enformigt 1 2 3 4 5

23. Stress/tidsbrist 1 2 3 4 5

24. Brist på energi 1 2 3 4 5

25. Trötthet 1 2 3 4 5

26. Brist på motivation 1 2 3 4 5

27. Lättja 1 2 3 4 5

28. Rädsla för skador 1 2 3 4 5

29. Otillräcklig förmåga 1 2 3 4 5

30. Skada 1 2 3 4 5

31. Sjukdom 1 2 3 4 5

32. Vill tillbringa mer tid med familjen 1 2 3 4 5

33. Saknar barnpassning 1 2 3 4 5

34. Saknar stöd hemifrån 1 2 3 4 5

35. Mycket att göra i hemmet 1 2 3 4 5

36. Vill träffa mina vänner utanför träningen 1 2 3 4 5

37. Vill utveckla andra färdigheter/intressen 1 2 3 4 5


OCH AKTIVITETSNIVÅ

38. Svårt att ta sig till anläggningen 1 2 3 4 5

39. Begränsat utbud vid anläggningen 1 2 3 4 5

40. Anläggningens schema passar inte mina tider 1 2 3 4 5

41. Dåliga instruktörer/redskap 1 2 3 4 5

42. Saknar träningspartner 1 2 3 4 5

43. Väder 1 2 3 4 5

44. Annat, nämligen _____________________________


inte alls helt och

hållet


Jag övervinner dessa hinder genom:

45. Tanken på känslan efteråt 1 2 3 4 5

46. Tanken på kicken jag får av att träna 1 2 3 4 5

47. Tanken på förväntade resultat 1 2 3 4 5

48. Tanken på min målsättning 1 2 3 4 5

49. Tanken på att träningen är stresslösande 1 2 3 4 5

50. Bra instruktörer 1 2 3 4 5

51. Rutinen 1 2 3 4 5

52. Att byta aktivitet 1 2 3 4 5

53. Stöd av en träningspartner 1 2 3 4 5

54. Social press 1 2 3 4 5

55. Ångest 1 2 3 4 5

56. Dåligt samvete 1 2 3 4 5

57. Annat, nämligen _____________________________

___________________________________________________________________________

I vilken utsträckning instämmer du med följande påståenden angående din träning?


inte alls helt och

hållet


1. Jag tränar /motionerar för att andra säger att jag borde 1 2 3 4

2. Jag får dåligt samvete när jag inte tränar/motionerar 1 2 3 4

3. Jag värdesätter fördelar med motionen/träningen 1 2 3 4

4. Jag tränar/motionerar för att det är kul 1 2 3 4

5. Jag ser ingen anledning till varför jag måste

träna/motionera 1 2 3 4


OCH AKTIVITETSNIVÅ

6. Jag tränar/motionerar för att vänner/familj/partner

säger att jag måste 1 2 3 4

7. Jag skäms när jag missar ett tränings/motionspass 1 2 3 4

8. Det är viktigt för mig att träna/motionera regelbundet. 1 2 3 4

9. Jag ser inga skäl till varför jag skulle bry mig om att


10. Jag njuter av mina träningspass 1 2 3 4

11. Jag tränar/motionerar för att andra skulle bli missnöjda

om jag inte gör det 1 2 3 4

12. Jag ser ingen poäng med att träna/motionera 1 2 3 4

13. Jag känner mig misslyckad när jag inte

tränat/motionerat på länge 1 2 3 4

14. Jag tycker att det är viktigt att anstränga sig för att

träna/motionera regelbundet 1 2 3 4

15. Jag tycker att träning/motion är en skön aktivitet 1 2 3 4

16. Jag känner press från vänner/familj att


17. Jag blir rastlös om jag inte

tränar/motionerar regelbundet 1 2 3 4

18. Jag känner glädje och tillfredställelse av att


19. Jag tycker motion/träning är bortkastad tid 1 2 3 4


OCH AKTIVITETSNIVÅ

Läs påståendet och ringa in ett av de fyra alternativ som Du anser passar bäst in på dig

själv.

1= Stämmer inte alls

2 = Stämmer inte särskilt bra

3 = Stämmer ganska bra

4 = Stämmer helt och hållet

1. Jag lyckas alltid lösa svåra problem om jag bara anstränger 1 2 3 4

mig tillräckligt.

2. Även om någon motarbetar mig hittar jag ändå utvägar att nå 1 2 3 4

mina mål.

3. Jag har inga svårigheter att hålla fast

vid mina målsättningar och förverkliga mina mål. 1 2 3 4

4. I oväntade situationer vet jag alltid hur jag skall agera. 1 2 3 4

5. Till och med överraskande situationer tror jag mig klara av bra. 1 2 3 4

6. Tack vare min egen förmåga känner jag mig lugn även när jag 1 2 3 4

ställs inför svårigheter.

7. Vad som än händer klarar jag mig alltid. 1 2 3 4

8. Vilket problem jag än ställs för kan jag hitta en lösning. 1 2 3 4

9. Om jag ställs inför nya utmaningar vet jag hur jag skall ta mig 1 2 3 4

an dem.

10. När problem uppstår kan jag vanligtvis klara av

dem av egen kraft. 1 2 3 4

Vänligen kontrollera att alla frågor är ifyllda.

Tack för din medverkan!

Besöksadress: Kristian IV:s väg 3Postadress: Box 823, 301 18 HalmstadTelefon: 035-16 71 00E-mail: [email protected]

Kajsa Dahl

Britta Lindman

KANDIDAT - hh.diva-portal.orghh.diva-portal.org/smash/get/diva2:697378/FULLTEXT02.pdf · Kjellman et al., 2008). Idag uppskattas 35 procent av Sveriges befolkning vara överviktiga

Documents