(In Swedish) När Electrolux köpte Facit

1972 började det bli alltmer tydligt att Facit var på väg mot konkurs…

Frågan var nu hur allt detta

skulle lösas…

Skulle ’samhället’ (staten) ta sitt ansvar och låta skattebetalarna stå för notan?

Palme väntade på att Facits VD skulle knacka på dörren…

… Eller skulle någon köpa ett företag med en död teknologi?

Till slut blev det Electrolux och Hans Werthén som köpte Facit.

Facit köptes för 80

kronor per aktie. Bara

några år tidigare

hade aktien toppat på

390 kronor.

Werthén porträtterades som räddaren…

… och ibland som plundraren.

Electrolux köpte massvis av företag under den här tiden och Werthén var

känd för att ha hård nypor när det kom till omstruktureringar.

Det har berättats om mötet då köpet offentliggjordes. Alla Facit-direktörerna

satt uppe på scen iklädda svarta kostymer, vit skjorta och slips…

… Det första Werthén gjorde när han kom in var att ta av sig kavajen och

lätta på slipsknuten…

… Varpå alla andra genast gjorde likadant.

Skådespelet visade med all önskvärd tydlighet vem som dirigerade tillställningen.

Hursomhelst, vad skulle ett

bolag som Electrolux ha för glädje av

Facit?

Och tjänade Electrolux på att köpa Facit för en tjugofemöring?

Även dessa summor kan visa sig vara ett högt pris om ett företag går

med förlust…

Electrolux hade köpt Facit för

slaktvärdet på bolaget.

Visst fanns det realtillgångar som Electrolux hade glädje av…

… I Strömstad lade man ner produktionen av Odhner-maskiner…

… och började tillverka

fläktar till de kylskåp som monterades i

Motala.

Bolaget fick också en hel del statliga subventioner för att bibehålla en

del av jobben i Göteborg.

… Det blev dock allt annat än en lönsam affär och Electrolux

kastade in handduken så snart en möjlighet gavs.

Man kan också fråga sig vad substansvärdet på Facit egentligen

uppgick till.

Överums skogar kunder förvisso säljas till ett värde av 40 miljoner.

Men det fanns andra bokförda tillgångar vars värde var av mer

tveksam karaktär.

Lager av plåtbitar, axlar, fjädrar och andra komponenter för mekaniska räknare var ju i själva verket inte

värda ett enda öre.

Och de elektroniska räknarna som förblev osålda på grund av den snabba utvecklingen var det nog bara samlare

som var intresserade av.

Trots hårda tag och omfattande förändringar fortsatte Facit att gå med stora förluster…

… år efter år…

Man fortsatte dessutom förgäves att försöka utveckla elektroniska räknare…

… ett dödsdömt projekt som inte lades ner förrän bortåt 1977.

I Facits årsberättelse 1977 skrivs:”Den olönsamma produktionen av elektronikräknare

har starkt försämrat gruppens resultat. Den egna tillverkningen av dessa räknare har avslutats

under det första kvartalet 1977.”

Electrolux fick följaktligen stoppa in en hel del pengar, år efter år…

Facits kompetensbas handlade ytterst om mekanik…

… och mekaniken var död.

Nog avvecklades en hel del verksamheter och nog hade Werthén hårda nypor…

… Men det var förmodligen inte tillräckligt…

… En schweizisk finanstidning skrev att Electrolux gjorde på fyra månader vad Facit

inte förmådde på fyra år…

Det ligger nog en del i detta, men förmodligen var det ändå inte tillräckligt för att göra en

vinst på affären.

Electrolux sålde Facit till Ericsson 1982, där Werthén för övrigt satt som ordförande.

Prislappen? 200 miljoner.

Ericsson försökte vid den tiden ge sig in i datorbranschen och Facit hade gjort liknande

försök, så någon form av logik fanns åtminstone på pappret.

”Att Ericsson köper Facit av Electrolux är i sig ett tecken på att vi tycker EIS Ericsson Information

Systems – börjat fungera bra”// Håkan Ledin, VD för Ericsson.

EIS blev ett av Ericssons största fiasko genom tiderna och notan uppgick till flera miljarder.

Ericsson fick slut på haveriet 1988 när EIS såldes till Nokia och resterna av Facit

hamnade hos norska Entranor, där det sedan blev mindre för varje år som gick.

Hans Werthén fick nog ånyo ångra sina engagemang inom kontorsautomation.

Så, tjänade ’klipparen’ Werthén på köpet av Facit?

Electrolux har aldrig velat uttala sig om affären…

… Låt oss göra lite överslagsräkning…

Facit köptes för 65 MSEK och Electrolux fick förmodligen plöja ner åtminstone 50 MSEK i denna

förlustverksamhet över de kommande åren…

… Skogarna såldes för 40 MSEK men i övrigt är det inte uppenbart att man hade någon större glädje

av Facits tillgångar.

Totalt kanske man alltså hade en kostnad för ägandet av Facit på 80-90 MSEK…

… Vi får inte glömma att det var full fart påstatens sedelpressar under den här tiden.

Med en årlig inflation på 5-10 procent i tio år lär 200 MSEK 1982 ha varit värt omkring 80

MSEK i 1972 års penningvärde.

Det går med andra ord inte att säga om det hela blev en förlustaffär eller inte, med det står bortom allt tvivel att det inte var något fynd Werthén gjorde

när han köpte ett blödande Facit.

Förmodligen var det en förlustaffär och följaktligen blev det i slutändan Electrolux aktieägare som fick stå för notan i form av lägre utdelningar och sämre

kursutveckling.

Ett blödande företag tenderar att fortsätta blöda, oavsett hur hårda nypor den nya ägaren har och

därför blir sådana köp sällan de ’klipp’ de ofta beskrivs som.

Odhners och Facits tidigare VD Lennart von Kantzow summerade historien med elegans:

”Hans Werthén var glad när han köpte Facit, gladare när han sålde till Ericsson och gladast när han sålde

alltsammans till Nokia.”

Tack till ’Brukskultur Åtvidaberg’ och Åtvidabergs Kommun. Facitarkiven är en fantastisk källa. Och

tack till Rolf Karlsson i Strömstad.

Christian Sandströmdoktorerar på Chalmers. Han forskar och föreläser

om teknikskiften.

www.christiansandstrom.orgchristian.sandstrom at chalmers.se