Hur påverkas framtidens kunskapsstyrning?...gusti 2016 och en i mars 2017. Slutsatsen myndigheten kan dra är att en stor del av verksamheten bidrar till genomförande av mål 3 om

HUR PÅVERKAS FRAMTIDENS KUNSKAPSSTYRNING?

RÅDET FÖR STYRNING MED KUNSKAP OMVÄRLDSANALYS 2018

1

Hur påverkas framtidens kunskapsstyrning?

En gemensam omvärldsanalys från

myndigheterna i Rådet för styrning med

kunskap

Foto: Susanne Kronholm, Johnér

2 HUR PÅVERKAS FRAMTIDENS KUNSKAPSSTYRNING?


Förord

Denna omvärldsanalys är resultatet av ett utvecklingsarbete mellan myndig-

heterna i Rådet för att styra med kunskap. Syftet har varit att åstadkomma en

bredare spaning som täcker samtliga myndigheters arbetsfält inom den stat-

liga kunskapsstyrningen och som kan ligga till underlag för en diskussion om

hur den statliga kunskapsstyrningen kan bli mer behovsanpassad, effektiv

och samordnad. Syftet är också att Rådets myndigheter tillsammans kan bi-

dra till en ökad jämställdhet.

Omvärldsanalysen bygger på underlag från samtliga nio myndigheter och har

sammanfogats till en gemensam spaning i denna PM. Det är således inte den

enskilda myndigheten som ligger i fokus utan den gemensamma bilden vilket

har varit spännande att arbeta med och stärker syftet med Rådets arbete och

samverkan.

Det kan vara väsentligt att påpeka att denna PM fokuserar på den statliga

kunskapsstyrningen utifrån Rådets uppdrag. Analysen speglar därför inte

hela det arbetsfält som ovanstående myndigheter har och därför saknas flera

centrala utmaningar som myndigheterna i övrigt arbetar med.

En central del av omvärldsanalysarbetet är att dra slutsatser utifrån omvärlds-

analysen. Därför genomfördes en gemensam workshop med deltagare från

samtliga myndigheter i syfte att få gemensam förståelse för utmaningar och

att identifiera möjliga slutsatser.

De som deltagit i denna workshop och bidragit till analysen är Annemieke

Ålenius, eHälsomyndigheten, Cecilia Beskow, FORTE - Forskningsrådet för

hälsa, arbetsliv och välfärd, Anette Richardson, Folkhälsomyndigheten, Anna

Carlström, IVO - Inspektionen för vård och omsorg, Maria Melin, MFD -

Myndigheten för delaktighet, Anette Nilsson, Läkemedelsverket, Karin

Coster, SBU- Statens beredning för medicinsk och social utvärdering, An-

nika Nordlander Finn, Socialstyrelsen, Maria Bjurö, TLV – Tandvårds-och

läkemedelsförmånsverket.

Det är samtliga deltagares förhoppning att promemorian också ska kunna sti-

mulera till en bra diskussion om kunskapsstyrningens framtid även för andra

intresserade som arbetar med att utveckla hälso- och sjukvård och social-

tjänst. Promemorian är skriven utifrån ett statligt perspektiv och vi välkom-

nar därför en bredare diskussion från andra intressenter och aktörer!

Åsa Welin, kansliet för Rådet för att styra med kunskap.



3

Innehåll

Förord ......................................................................................................................... 2

Gemensamma omvärldsfrågor för Rådets myndigheter ............................ 4

Viktiga omvärldsförändringar och trender ..................................................... 6

Reflektioner kring årets trendspaning .............................................................. 6

Global utveckling ................................................................................................ 7

Demografisk utmaning ....................................................................................... 9

Digitalisering och teknisk utveckling ..............................................................14

Faktaresistens .....................................................................................................19

Ändrade förutsättningar för den statliga kunskapsstyrningen – hur

påverkar dessa trender? ..................................................................................20

Slutsatser ................................................................................................................. 38

Slutsatser från Rådet och Huvudmannagruppen .......................................38



Gemensamma omvärldsfrågor för

Rådets myndigheter

Frågor till analysen

1) Identifiera de 3-5 viktigaste trenderna, händelserna eller områden

med stark utveckling och de omvärldsförändringar som ni ser fram

för allt påverkar er verksamhet (och därmed förutsättningarna för

kunskapsstyrningen). Det kan t.ex. handla om förutsättningarna för

myndigheter, huvudmän eller brukare/patienter.

2) Vilka slutsatser drar ni utifrån ovan beskrivning vad gäller behovet

av förändrad/utvecklad inriktning för kunskapsstyrningen? Samt

vilka slutsatser drar ni när det gäller behov av ökad samverkan/sam-

ordning med myndigheterna inom Rådet utifrån er analys?

Rapporten bygger på en sammanfattning av vad samtliga myndigheter har

svarat på dessa frågor. Rapporten inleds med en diskussion om trender och

går sedan in på förutsättningar för systemet med kunskapsstyrning och förut-

sättningar att möta dessa utmaningar. I de senare avsnittet redogörs också för

mer närliggande händelser och områden som har en stark utveckling.

Denna analys riktas i första hand till myndigheterna i Rådet för styrning med

kunskap och Huvudmannagruppen (för en beskrivning av hur konstruktionen

ser ut hänvisas till förordningen om statlig styrning med kunskap 2015:155).

Sammanfattande reflektioner från workshop I denna PM beskrivs kortfattat den diskussion som fördes i den sk bered-

ningsgruppen till Rådet för styrning med kunskap utifrån den samlade om-

världsanalysen från samtliga myndigheter (se förordet). Beredningsgruppen

diskuterade de identifierade trenderna samt den förskjutning i fokus som har

skett i förhållande till förra årets omvärldsanalys. Några reflektioner från

workshop har varit att anpassa hälso- sjukvård och socialtjänst utifrån indivi-

dens behov kräver aktiv diskussion om värderingar eftersom myndigheternas

arbete med olika målgrupper kräver att vi går i takt med utvecklingen i vår

omvärld. Ett sådant konkret exempel kan vara synen på vad som utgör en

närstående, en familj en människas nära sammanhang och identitet (kulturell

eller etnisk för att nämna några variabler). Centralt för samtliga myndigheter

är att ha förmåga att lyfta de större utmaningar som hälso- och sjukvård och

socialtjänst står inför och hitta nya samverkansytor och verktyg för att stödja

och bidra till lösningar. Detta gäller inte minst kompetensförsörjningen. Här

kan teknikutveckling verka främjande men kräver ett samtida fokus på rätts-

lig utveckling samt myndigheternas möjligheter att visa på konsekvenserna

av läget idag.



5

Har vi då tillsammans med forskning och regionala och lokala aktörer de

verktyg som krävs för att följa en komplex utveckling? När det gäller pro-

fessionens utveckling så saknas det en gemensam aktörskarta som visar på de

centrala professionerna utifrån olika utmaningar. En ökad diskussion kan

också komma att krävas mot bakgrund av den digitala utvecklingen mm om

vilka krav som kan och bör ställas på olika professioner för att främja en ut-

veckling och undvika inlåsningar. Ett ökat systemperspektiv krävs för att se

nya lösningar med utgångspunkt för att det ska vara en jämlik hälso- och

sjukvård och socialtjänst. Det gäller inte minst kompetensförsörjningen och

utmaningar kring detta. Egenvårdens utveckling sätter också ljuset på en ut-

veckling som inte längre handlar om den hälso- och sjukvård som lands-

tingen driver eller den socialtjänst som kommuner driver. Frågor och an-

svarsgränser möts och här utgör den nära vården ett sådant exempel där

samverkan måste fungera för att möta individens behov.

Myndigheternas samlade förmåga att arbeta med innovation och se de tek-

niska möjligheterna samt att det kan behöva ske genom en mer gemensam

och bred omvärldsspaning inte minst mot bakgrund av den internationella ut-

vecklingen.

Hur använder vi myndigheter den data vi själva samlar in? Kan vi öka utnytt-

jandet? Kan vi öka spridandet så att andra kan utnyttja den fakta som finns

(öppna data)?

Beredningsgruppen diskuterade också behovet av att lyfta de etiska

aspekterna i förhållande till teknikutveckling och innovation. Det gäller me-

dicinteknisk utveckling men också nya läkemedelsbehandlingar.

Slutligen finns förstås en gränsdragning mellan det statliga uppdraget och det

politiska systemet där det också kan krävas en utveckling av de arbetsformer

som idag finns för att styra och följa upp myndigheternas arbete. Den initie-

rade tillitsreformen handlar också om att regeringskansliet ska öka sin för-

måga att se helheter och styra gränsöverskridande för att klara framtida utma-

ningar.



Viktiga omvärldsförändringar och

trender A. Global utveckling

B. Demografi – den åldrande befolkningen och hälsoutveckling (jämlik)

C. Digitalisering – snabb utveckling och Sverige haltar efter men också ris-

ker

D. Faktaresistens

E. Ändrade förutsättningar för systemet med statlig kunskapsstyrning – in-

divid, regionalt/lokalt och nationellt

Reflektioner kring årets trendspaning

A; Den globala utvecklingen lyfts tydligare fram än tidigare år. Detta kan

säga ha skett till följd av det aktiva arbetet med Agenda 2030.

B; I årets omvärldsanalys lyfter myndigheterna fler integrationsfrågor snarare

än migration/flyktingströmmar. Integration till följd av de senaste årens flyk-

tingströmmar beskrivs i samband med ändrade förutsättningar på lokal och

regional nivå och i demografisk utveckling. Detta kan sägas vara naturligt

mot bakgrund av att den mer akuta krisen är övergående och att det nu hand-

lar om att möta utmaningar på regional och lokal nivå.

B; Den tidigare lyfta trenden kring ökad urbanisering kan också sägas ingå i

demografisk utveckling då det sätter fokus på hur kompetensförsörjning och

jämlik hälso- och sjukvård och socialtjänst ska kunna erbjudas i hela landet.

B; Jämställdhet tas upp i samband med jämlik hälsa och demografi.

C; Utvecklingen kring innovation berörs tillsammans med trenden digitali-

sering, men är förstås i många fall ett bredare begrepp och perspektiv. Den

digitala utvecklingen kan sägas vara den trend som samtliga myndigheter lyf-

ter fram som den centrala och som kommer att ställa nya krav på myndighet-

ernas samverkan.

D; Faktaresistens är fortfarande ett aktuellt område och ställer höga krav på

myndigheterna att skydda och kontrollera data, men också arbeta förebyg-

gande för att behålla ett högt förtroende för uppgiftsinsamlande och register-

hållning som ska ligga till grund för analyser och forskning.

E; Nya styrformer berörs även detta år och beskrivs i avsnitten kring ändrade

förutsättningar för systemet med kunskapsstyrning. Här avses främst struk-

turförändringar kring samverkan om socialtjänst och programområden för

hälso- och sjukvårdens kunskapsstyrning, men också andra central förutsätt-

ningar som kräver en god samverkan.



7

Global utveckling

Globaliseringen och internationaliseringen fortsätter i

snabb takt Internationalisering och globalisering har pågått under lång tid. International-

iseringen, en mer kvantitativ process med ökade flöden av bland annat varor,

tjänster och människor, har varit en förutsättning för globaliseringen, som in-

nebär att samhällen integreras och att betydelsen av nationsgränser succesivt

minskar. Globaliseringen påverkar kulturfenomen, levnadsvanor och attity-

der. Människor knyts närmare varandra både ekonomiskt, kulturellt och poli-

tiskt och allt fler har möjlighet att ta del av ett ökat utbyte av idéer, arbete, re-

ligioner och kulturer, vilket ger en allt större mångfald. Genom regeringens

skrivelse Politiken för global utveckling i genomförandet av Agenda 2030

(2015/16:182) slår regeringen fast att politiken för global utveckling är ett

centralt verktyg för genomförandet av Agenda 2030.

Foto: Leif Johansson, Scandinav



Agenda 2030 – en del av globaliseringen FN:s generalförsamling

antog i september 2015

en resolution, som in-

nehåller en 15-årig

agenda för långsiktigt

hållbar ekonomisk,

social och miljömässig

utveckling kopplat till

fattigdomsbekämpning;

Agenda 2030. Agenda

2030 ska främja mänskliga rättigheter, uppnå ökad jämställdhet och bidra till

kvinnors och flickors egenmakt samt garantera det långsiktiga skyddet för

planeten och dess naturresurser. I agendan tydliggörs avsikten att skapa för-

utsättningar för hållbar, inkluderande och varaktig ekonomisk tillväxt, hälso-

samma liv och välbefinnande för alla i alla åldrar, delat välstånd och anstän-

diga arbetsvillkor för alla.

Regeringens strategi för det svenska samarbetet med WHO gäller 2016 till

2019. Syftet är att bidra till genomförandet av den svenska utvecklingspoliti-

ken och att understödja den svenska hälsopolitiken, i samklang med den

svenska politiken för global utveckling och 2030-agendan. Arbetet ska ge-

nomsyras av rättighets-, jämställdhets- och jämlikhetsperspektiv.

Socialstyrelsen har genomfört två avrapporteringar till regeringen av hur

myndighetens verksamhet bidrar till genomförande av Agenda 2030, en i au-

gusti 2016 och en i mars 2017. Slutsatsen myndigheten kan dra är att en stor

del av verksamheten bidrar till genomförande av mål 3 om att säkerställa häl-

sosamma liv och främja välbefinnande för alla i alla åldrar.

Rådet kan utveckla sin strategiska ansats i det internationella arbetet och bl.a.

dela med oss av våra erfarenheter från arbetet med att genomföra agendan.

Flera myndigheter – däribland Socialstyrelsen och Folkhälsomyndigheten –

kommer bli ansvariga för ett antal indikatorer och kommer i den rollen att

kunna följa hur målen uppnås och kommer kunna bidra till arbetet mot må-

len. Folkhälsomyndigheten, Läkemedelsverket och Socialstyrelsen ska enligt

sina respektive instruktioner bidra till genomförandet av Sveriges politik för

global utveckling, PGU, som antogs av riksdagen 2003 genom Gemensamt

ansvar – Sveriges politik för global utveckling (prop. 2002/03:122, bet.

2003/04:UU3, rskr. 2003/04:122).

Utmaningar är att Agenda 2030 och PGU blir verktyg för oss myndigheter i

vårt ordinarie arbete avseende alla de tre perspektiven av hållbar utveckling:

ekonomisk – t.ex. hur vi snabbare kan få ut legitimerad personal i yrkes-



9

mässig verksamhet, social – t.ex. arbetet med att uppnå jämlik vård och om-

sorg, och miljömässig: hur vi arbetar med frågor rörande antibiotikaresistens.

Andra utmaningar är att vi i arbetet med indikatorer och mätning av målupp-

fyllelse av Agenda 2030 väljer att mäta sådant som vi har nytta av också i vår

kunskapsstyrning samt att vi identifierar målkonflikter. Hur samverkar vi

nationellt för att uppnå målen?

Demografisk utmaning Detta avsnitt handlar om olika aspekter av den demografiska utmaningen på

jämlik hälsa och jämställdhet särskilt med fokus på hälso- och sjukvård och

socialtjänstens arbetsfält.

Demografi Den demografiska utvecklingen väcker en mängd framtidsfrågor. Vi blir fris-

kare och medellivslängden ökar. Ungefär 90 % av kostnaderna för hälso- och

sjukvård kommer under de två sista åren av människans liv. Samtidigt är evi-

densläget skralt och det går i praktiken en gräns vid 70 år (randomiserade

studier). Parallellt med en åldrande befolkning ökar mängden utrikesfödda.

Båda dessa grupper ställer nya och större krav på såväl hälso- och sjukvård,

tandvården som socialtjänsten. Den ökande ohälsan bland unga, där även

gruppen ensamkommande flyktingbarn ingår, är ytterligare något som inne-

bär en stor utmaning. Samtidigt med den demografiska utvecklingen ökar

också de medicinska diagnos- och behandlingsmöjligheterna vilket leder till

att fler lever längre med funktionsnedsättningar och det ökar resursbehoven

ytterligare. Detta ställer i sin tur frågor som handlar om hälsoekonomi, priori-

teringar och etik i centrum.

Foto: Mostphotos/Michael Erhardsson



Demografiska förändringar kommer även att leda till ökat fokus på organise-

ring av hälso- och sjukvård, tandvård och socialtjänst. Inom till exempel om-

Rådet äldrevård finns det idag stora kunskapsluckor. Betydelsen av god kon-

tinuitet i vården och socialtjänsten kan knappast underskattas och har

betydelse för både resursutnyttjande och effektivitet/resultat, samt nöjdhet

hos brukare. Dessutom påverkas arbetsmiljön och möjligheter till kompetens-

försörjning av medarbetare i vård och socialtjänst av bristande kontinuitet.

Ojämlik hälsa Det finns flera socialt och ekonomiskt utsatta grupper som på flera sätt har en

sämre (psykisk) hälsa än andra och kortare förväntad livslängd. Äldre, vilka

lever längre med fler sjukdomar och har därmed större omsorgsbehov. En-

samhet, depressioner och självmord är förekommande faktorer för en kortare

förväntad livslängd. Mer kunskap kring psykisk hälsa hos äldre är av största

vikt.

Barn och unga, där forskning visar att det spelar stor roll för vilken hälsa man

har var man bor, familjens socioekonomiska bakgrund, om man är född ut-

omlands eller har föräldrar som är födda utomlands, om man har en funkt-

ionsnedsättning eller om man är i samhällets vård (t. ex. bor i HVB-hem).

Olika grupper har systematiskt olika livsvillkor och

levnadsvanor Ojämlikhet i hälsa, liksom andra former av ojämlikhet, är centrala samhälls-

utmaningar. Stora skillnader som skapar ojämlikhet och leder till ökade häl-

soklyftor innebär även att den sociala sammanhållningen och tryggheten för-

sämras. I grunden handlar det om mänskliga rättigheter, demokrati och

rättvisa. När det gäller ojämlikhet i hälsa och livslängd, handlar detta om

ojämlikheter i livschanser. För att dessa hälsoklyftor ska kunna slutas måste

olika perspektiv och processer som handlar om att utjämna olika villkor och

möjligheter ges möjlighet att förstärka och berika varandra.



11

Folkhälsan i Sverige utvecklas positivt – vi lever friskare och

längre Ojämlikhet i hälsa skapas av att olika grupper i samhället, som kvinnor och

män eller socioekonomiska grupper, har systematiskt olika livsvillkor och

levnadsvanor. Utvecklingen skiljer sig mellan olika socioekonomiska grup-

per. För vissa grupper har utvecklingen gått långsammare eller stått stilla. För

att nå regeringens mål om att skapa samhälleliga förutsättningar för en god

hälsa på lika villkor och att de påverkbara hälsoklyftorna ska slutas inom en

generation behöver hälsan därför höjas för dem med sämst hälsa. Ojämlik-

heten i hälsa visar sig bland annat i förväntad medellivslängd där skillna-

derna i återstående medellivslängd vid 30 års ålder 2016 är 6,2 år mellan per-

soner med förgymnasial respektive eftergymnasial utbildning och 3,3 år

mellan män och kvinnor. För alla de större dödsorsakerna är den förtida död-

ligheten högre bland dem med förgymnasial utbildningsnivå än dem med ef-

tergymnasial, och skillnaderna mellan utbildningsgrupperna har ökat 2006–

2016.

Personer med kortare utbildning rapporterar även i högre utsträckning över-

vikt och fetma, vilket är vanligare bland män än kvinnor. Samma mönster

syns för stillasittande fritid. Det är också en större andel som uppger att de

röker dagligen bland personer med förgymnasial och gymnasial utbildning,

jämfört med personer med eftergymnasial utbildning.

Psykisk ohälsa är ett fortsatt stort folkhälsoproblem. Särskilt tydligt är det när

kvinnor rapporterar självskattat nedsatt psykiskt välbefinnande. Suicid är

vanligare bland män än kvinnor samt bland personer med förgymnasial ut-

bildning jämfört med dem som har gymnasial eller eftergymnasial utbild-

ning.

Foto: Matton



Livsvillkor, som arbete och försörjning, har förbättrats för de flesta i Sverige

under perioden 2006–2016, men sysselsättningsgraden är lägre och långtids-

arbetslösheten högre för personer med förgymnasial utbildning jämfört med

personer som har gymnasial eller eftergymnasial utbildning. Även inkomst-

skillnaderna har ökat, där de med lägst inkomster halkar efter övriga grupper.

Levnadsvillkor för personer med

funktionsnedsättning

Resurser och delaktighet De skillnader i levnadsvillkor som framkommer i MFDs uppföljning av lev-

nadsvillkor för personer med funktionsnedsättning indikerar att tillgången till

resurser generellt är mindre och delaktigheten lägre för personer med funkt-

ionsnedsättning jämfört med övriga befolkningen. Det finns grupper av per-

soner med funktionsnedsättning som möter särskilt omfattande hinder inom

de områden som följts upp. Inom hälsoområdet visar uppföljningen exempel-

vis att konkreta hinder i bemötande, tillgång och utbud gör att vissa personer

med funktionsnedsättning, trots behov, undviker att uppsöka vård eller att

göra förebyggande hälsokontroller. Resultatet av detta går att spåra i sämre

behandlingsresultat och större ohälsa.

Bristande jämställdhet Funktionsnedsättning riskerar att förstärka ojämställda samhällsstrukturer. I

flera av de områden som följts upp under 2017 finns skillnader mellan flickor

och pojkar samt mellan kvinnor och män. I några fall finns könsskillnader

inom gruppen personer med funktionsnedsättning som inte återfinns i övriga

befolkningen. En signifikant lägre andel kvinnor än män med funktionsned-

sättning skattar sin hälsa som god i SCB:s undersökning av levnadsförhållan-

den. Denna skillnad mellan könen finns inte i den övriga befolkningen.

Foto: Maskot Bildbyrå AB/Johnér Bildbyrå AB



13

Nästan hälften av deltagarna i Rivkraft, MFDs undersökningspanel med per-

soner med funktionsnedsättning, har någon gång upplevt sig diskriminerade i

kontakt med vården. Inom panelen är det vanligare att kvinnor någon gång

känt sig diskriminerade. Orsaker till upplevd diskriminering är otillgängliga

bokningssystem, fysisk otillgänglighet i vårdlokalerna och kränkande bemö-

tande på grund av funktionsnedsättningen. Vidare visar uppföljningen att

kvinnor som har barn med särskilda behov arbetar deltid i större utsträck-

ning, är oftare sjukskrivna och har lägre inkomster än övriga kvinnor. Samti-

digt tenderar männen att arbeta heltid i högre utsträckning än övriga män.

Den lägre arbetsinkomsten och sysselsättningsgraden består under lång tid

bland kvinnorna. De ekonomiska konsekvenserna som uppstår är störst bland

föräldrar med låga inkomster.



Digitalisering och teknisk utveckling

Digitaliseringen och ny teknik - en transformering av

samhället Utvecklingen inom detta område innebär nya frågor och utmaningar. Det

handlar om de möjligheter till analys av individers data som det datadrivna

samhället och digitaliseringen ger. Snabba tekniska framsteg förändrar och

möjligheterna det medför kan skapa både oro och optimism.

Utvecklingen påverkar processer för hur beslut fattas. Data spelar numera en

allt större roll som underlag för beslutsfattande, både som stöd för beslut som

människor tar men också som grund för samhälleliga eller politiska beslut.

Beslutsunderlag kan också hämtas in från nya källor, t.ex. via ”crowdsour-

cing” där idéer, förslag eller information samlas in från ett stort antal männi-

skor. Detta kan innebära nya möjligheter men också hot för myndigheter. En

möjlighet är att samla data snabbare vid t.ex. influensautveckling (sker re-

dan). Hotet för myndigheterna kan vara att ”fake news” sprids från andra ak-

törer.

Medicinteknisk utveckling förändrar bilden när det gäller möjligheter till pre-

ventivt arbete, diagnostik och terapier. Idag är möjligt med skräddarsydda

behandlingar anpassade till genuppsättning och ingrepp för att ändra eller ta

bort skadliga gener och förebygga allvarliga sjukdomar. Denna tekniska ut-

veckling ställer krav på hälso- och sjukvårdssystemet när det gäller resursför-

delning men innebär även svåra etiska överväganden.

Den nya tekniken och digitaliseringen kan kanske inte utnyttjas av alla. Vissa

grupper riskerar att hamna efter i den snabba utvecklingen på grund av att de

är utsatta. Ojämlikheten i hälsa riskerar att öka om den tekniska utvecklingen

i huvudsak inte kommer fler till del.



15

Utveckling av nya arbetssätt – innovativa vägar

Hälso- och sjukvårdens förmåga att introducera nya innovativa kostnadsef-

fektiva medicintekniska produkter behöver utvecklas. Det är nödvändigt dels

för att ge patienter bästa möjliga vård, dels för att utveckla Sveriges långsik-

tiga konkurrenskraft inom life science och tillvarata digitaliseringens möjlig-

heter inom vården.

Det är tydligt att hela systemet för utvärdering av medicinteknik står inför

förändringar. EU-kommissionen har lagt förslag om långtgående europeisk

samordning av de relativa effektutvärderingarna av medicinteknik, men me-

dicinteknikindustrin har hittills visat ett lågt förtroende för förslaget och det

system som kommissionen skissar på. Samtidigt får vissa teknologier stor

och ostrukturerad spridning i vården utan planer på uppföljning och in-

samling av data.

Erfarenheter från trepartsöverläggningar på läkemedelsområdet innebär en

god utgångspunkt för att växla upp tempot gällande innovativ medicinteknik.

Former för sidoöverenskommelser och överenskommelser om s.k. ”real

world” data har utvecklats mellan landsting och företag på läkemedelsområ-

det inom ramen för trepartsöverläggningar, och det finns goda förutsättningar

att utveckla liknande arbetssätt även på medicinteknikområdet.

Ökad takt och ökade klyftor Digitaliseringen i samhället har gått snabbt. Internetanvändningen i Sverige

är bland det högsta i världen, och vi använder internet dagligen för att in-

hämta information, handla eller utföra olika sorters ärenden. Digitaliseringen

förenklar och effektiviserar på många sätt. I det offentliga är det ett viktigt

sätt för att öka tillgängligheten för invånarna, minska friktionen i mötet och

på andra sätt öka samhällsnyttan. Att öka takten i digitaliseringen är således

Foto: Jörgen Wiklund



en central fråga för såväl stat, landsting och kommuner. Men en ökad digita-

lisering ökar också risken för nya klyftor. För invånare som av olika skäl inte

är del av det digitala samhället kan digitalisering kraftigt minska tillgänglig-

heten, och i värsta fall helt utestänga personer från tjänster och service. Inte

minst EU har under senare tid tagit ett antal regleringsinitiativ inom detta

område.

Digitaliseringsklyftor Om inte digitaliseringsklyftorna kan överbryggas, riskerar takten i digitali-

seringen att dras ner och försämra resultatet av investerade resurser för såväl

stat, landsting och kommuner. Socioekonomiska förutsättningar är en viktig

förklaring till att många invånare står utanför digitaliseringen. Många har inte

råd att ha en uppdaterad IT-utrustning eller ett internetabonnemang. Myndig-

heten för delaktighets uppföljning av funktionshinderspolitiken visar på

snabbt ökande skillnader i ekonomisk standard mellan grupper av personer

med funktionsnedsättning och övriga befolkningen.

Ett oklart ansvar för digitala produkter, support och rådgivningstjänster som

tillhandahålls för personer med funktionsnedsättning1 kan medföra att en-

skilda som saknar kunskap och förmåga hamnar utanför. Problem med an-

svar för support och underhåll inverkar på hur kommuner kan säkerställa att

aktuell insats kan utföras utan avvikelser. I ett helhetstänk som inkluderar

alla nivåer i socialtjänstens digitala ekosystem, krävs ökad samverkan mellan

myndigheter och kommuner samt mellan kommuner och landsting, för att

minska den ojämlika tillgången på digitala tjänster och produkter.

Föreningarna BEGRIPSAM2 och Umicon3 har på uppdrag genomfört stu-

dier som tydligt visar hur det digitala utanförskapet ser ut. Bristande kun-

skap, bristande förmåga, bristande motivation, bristande tillgång till internet

och bristande tillgång till hårdvara kan leda till ett digitalt utanförskap. Det

behövs effektiva alternativ eller stöd i anslutning till digitalisering av offent-

lig förvaltning för att möjliggöra ett digitalt innanförskap. Det handlar bland

annat om att enskilda kan få stöd och hjälp med att logga in och använda

olika tjänster men också om alternativ med annan typ av service, exempelvis

per telefon.

Grupper som söker insatser via SoL och LSS, det vill säga personer äldre än

74 år och personer med funktionsnedsättningar, och hos den personal som ut-

för insatserna, är sannolikt inte integrerade i det digitala samhället i samma

utsträckning som befolkningen som helhet. Dessutom visar Socialstyrelsens

utvärdering4, E-hälsa och välfärdsteknik i kommunerna, att möjligheten att

koppla upp sig via wi-fi eller kabel är sämre bland dem som bor i servicebo-

1 SOU 2017:43 På lika villkor! – delaktighet, jämlikhet och effektivitet i hjälpmedelsförsörjningen. 2 http://www.pts.se/globalassets/startpage/dokument/icke-legala-dokument/rapporter/2018/internet/skuggis-huvudrap-

port/svenskarna-med-funktionsnedsattning-och-internet-smfoi-2017-huvudrapport.pdf 3 Svenska Stadsnätsföreningen (2016), En studie om digitalt utanförskap. 4 Socialstyrelsen (2017), E-hälsa och välfärdsteknik i kommunerna 2017.

http://www.pts.se/globalassets/startpage/dokument/icke-legala-dokument/rapporter/2018/internet/skuggis-huvudrapport/svenskarna-med-funktionsnedsattning-och-internet-smfoi-2017-huvudrapport.pdf

http://www.pts.se/globalassets/startpage/dokument/icke-legala-dokument/rapporter/2018/internet/skuggis-huvudrapport/svenskarna-med-funktionsnedsattning-och-internet-smfoi-2017-huvudrapport.pdf



17

ende eller i särskilda boenden, jämfört med personer i ordinärt boende. Sam-

verkan krävs för att öka den digitala delaktigheten och tillgången på välfärds-

teknik på jämlika villkor5.

Direktiv och standarder riskerar att skapa klyftor för

vissa grupper Den tekniska utvecklingen och kunskapsspridningen medför vinster för

många målgrupper i samhället. De personer med funktionsnedsättning som

kan använda sig av tekniken har exempelvis fått förbättrade förutsättningar

inom många sektorer. Dock tyder mycket på att de som fortsatt har behov av

personliga möten och service, har fått sämre tillgång. MFD bedömer att ut-

vecklingen för med sig att ansvariga aktörer med offentliga uppdrag har goda

förutsättningar att utforma verksamhet, service och tjänster så att tillgången

fungerar för hela den mänskliga mångfalden.

Det nya EU-direktivet (2016/2102) EU-direktivet (2016/2102) om tillgäng-

lighet avseende offentliga myndigheters webbplatser och mobila applikat-

ioner omfattar inte alla aktörer. Offentliga rättsliga organ och privata aktörer

kommer inte att ha samma krav på sig när de utvecklar webbplatser och e-

tjänster. Det kan få konsekvenser, särskilt för personer med funktionsnedsätt-

ningar, som måste ha olika strategier för att nyttja webbplatser och applikat-

ioner.

Diskrimineringslagens (2008:567) skrivningar avseende tillgänglighet är ge-

nerella och kan vara svåra att tolka, varför det troligtvis kommer att ta lång

till innan praxis utvecklas. Det kommer att få konsekvenser för personer med

funktionsnedsättning då de riskerar att inte få sina rättigheter om digital del-

5 Artikel 3 i konventionen om mänskliga rättigheter för personer med funktionsnedsättning.

Foto: Scandinav

http://eur-lex.europa.eu/legal-content/EN/TXT/?uri=uriserv:OJ.L_.2016.327.01.0001.01.ENG&toc=OJ:L:2016:327:TOC





aktighet tillgodosedda. MFD ser också en risk i att personer med funktions-

nedsättning får svårt att använda sig av digital myndighetspost, då de saknar

förutsättningar att använda digitala applikationer.

Digitalisering en viktig möjliggörare Många landsting och kommuner arbetar intensivt med digitalisering inom

hälso- och sjukvård och socialtjänst. Den uppföljning Socialstyrelsen och

MFD genomfört6 visar dock att detta arbete tenderar att fokusera på inform-

ationsöverföring och andra behov som professionerna och aktörerna inom

hälso- och sjukvård och socialtjänst har. Att digitaliseringen kan vara ett

verktyg för att öka den enskildes oberoende och självbestämmande är relativt

outvecklat. Den välfärdsteknik som vänder sig direkt till medborgare och

brukare tenderar att, precis som digitalisering av verksamhetssystem, snarare

ersätta fysiska tjänster med digitala alternativ än att ta tillvara nya innovat-

ionsmöjligheter.

Digitalisering inom läkemedelsområdet Digitalisering spänner över hela läkemedelsområdets verksamhet. Läkeme-

delsverket har exempelvis både ansvar för egna system och använder andra

system för att hantera data. Flera databaser är EU-gemensamma. Generellt

sett har digitalisering i första hand syftat till att effektivisera den egna verk-

samheten och myndigheterna behöver anlägga ett användarperspektiv för att

skapa ökad medborgar- och samhällsnytta. Det gäller såväl standarder och

begreppsmodeller, uppföljning av produkter under livscykeln, som öppna

data och digitala tjänster till vården inklusive behov av uppföljning av pati-

entdata.

Digitalisering – för jämlik hälso- och sjukvård och

socialtjänst Den digitala omvandlingen fortsätter och kommer under många år framöver

att förändra förutsättningarna att bedriva hälso- och sjukvård och socialtjänst.

Tillgången till information växer och både möjligheterna och behovet av rätt

information på rätt sätt vid rätt tillfälle ökar. Allt mer kvalificerade besluts-

stöd utvecklas. Säkerheten utvecklas för att möta och minska konsekvenserna

av driftstörningar, integritetsbrister och brottslighet. Arbetssätt, kunskaper

och färdigheter förändras snabbt till följd av den digitala tekniken. Kompe-

tens och förmåga till utveckling är viktiga framgångsfaktorer.

Ett antal initiativ har tagits av regeringen för att underlätta och stödja offent-

lig förvaltning att genomgå den digitala transformationen.

Regeringen och SKL har enats om en vision och handlingsplan för det fram-

tida e-hälsoarbetet. År 2025 ska Sverige vara bäst i världen på att använda di-

gitaliseringens och e-hälsans möjligheter i syfte att underlätta för människor

att uppnå en god och jämlik hälsa och välfärd samt utveckla och stärka egna

resurser för ökad självständighet och delaktighet i samhällslivet. För social-

tjänstens och hälso- och sjukvårdens målgrupper innebär digitaliseringen helt

6 Socialstyrelsen (2017), E-hälsa och välfärdsteknik i kommunerna 2017.



19

nya möjligheter till självständighet, delaktighet, inflytande och kontroll över

frågor och beslut som rör hälsan och den sociala livssituationen.

Utvecklingen av e-hälsotjänster och nya digitala arbetssätt inom hälso- och

sjukvård och socialtjänst behöver få mer uppmärksamhet och påverkan på

våra uppdrag. Det handlar om att ta tillvara teknikens möjligheter och und-

vika brister och tillkortakommanden. Ökad digital kompetens kommer behö-

vas hos både myndigheter och huvudmän.

Myndigheter i Rådet förvaltar flera för människor känsliga uppgifter som om

de förvanskas eller sprids kan leda till skada. En del av de uppgifter vi förval-

tar är sådana som den ”digitala kriminaliteten” i allt större utsträckning sö-

ker. Hur agerar vi långsiktigt i dessa frågor?

Faktaresistens Trovärdighet är grundläggande för samtliga myndigheter, men sällan har de

institutioner som ska säkra informationens kvalitet, och deras auktoritet, varit

så ifrågasatta. I den ökande mängden information finns en paradox: Aldrig

har det funnits så mycket kvalificerad information och forskning tillgänglig

för alla. Samtidigt finns det mycket falsk eller missvisande information till-

gänglig för alla. Desinformation som uppfattas som alternativa fakta leder till

faktaresistens. Faktaresistens kan bli en stor utmaning inom hälso- och sjuk-

vården och tandvården, inte minst i arbetet mot antibiotikaresistens. Myndig-

heterna har i framtiden ett mycket viktigt arbete med att utveckla nya arbets-

metoder för att möta och hantera denna utveckling. Detta är inte minst viktigt

att hantera när det gäller arbetet mot missbruk och felaktig läkemedelsan-

vändning i relation till en gränslös handel med nya substanser för missbruk,

falska läkemedel och tillgång till receptbelagda läkemedel på nätet.

Myndigheterna ser detta om en viktig trend och område att fortsätta att be-

vaka. I kommande avsnitt berörs olika dimensioner av denna trend exempel-

vis kopplat till trenden ökad digitalisering, men också konsekvenser för nat-

ionella myndigheters arbete.



Ändrade förutsättningar för den statliga

kunskapsstyrningen – hur påverkar dessa

trender? I dessa kommande avsnitt lämnar vi trenderna och går över till mer närlig-

gande konsekvenser för individer, regionala/lokala aktörer samt nationella

myndigheter. Här beskrivs närliggande områden och händelser som påverkar

arbetet de kommande åren.

Förutsättningar för medborgare, patienter och

brukare

Ökat fokus på individens behov Det finns en tydlig fokusering på individers delaktighet och både myndig-

heter och huvudmän utvecklar patienters och brukares delaktighet i kun-

skapsstyrningen. Hälso- och sjukvården och socialtjänsten behöver säker-

ställa att individens behov möts med rätt typ av tjänster, i rätt tid, format och

kanal. Exempelvis måste vården ha förståelse för att den väg individen ser in

i vården är rätt väg in i vården.

Större fokus på hälsa och eget ansvar Individens ökade ansvar påverkar bemötandet och utvecklingen inom hälso-

och sjukvården och socialtjänsten. Den statliga kunskapsstyrningen behöver

anpassas efter de förändrade förhållandena som detta kan bära med sig.

Individen tar ett större ansvar för sin egen hälsa och förutsätter ett aktivt sam-

arbete med professioner och aktörer inom hälso- och sjukvård och social-

tjänst. Utvecklingen av olika tjänster för invånare ökar. Självbetjäning som

olika e-tjänster för ansökningar och bokningar ökar. Tillgång till att läsa sin

journal och sina läkemedel finns tillgängligt för allt fler. Rådgivning och stöd

Foto: Caiaimage Johnér bildbyrå



21

ökar genom att virtuella möten på nätet möjliggörs. Appar för att mäta och

monitorera sin hälsa och att behandla sina sjukdomar kommer att öka. Indivi-

dens eget ansvar kommer därmed att öka och också ställa andra krav på hur

hälso- och sjukvården och socialtjänsten kan utformas. Här finns flera aktörer

inom området och vilken roll och vilket ansvar som staten ska ta kommer att

diskuteras vidare framöver. eHälsomyndigheten har uppdraget att ta fram

tjänsten Hälsa för mig, för närvarande pågår en rättslig prövning av tjänsten.

• Det finns också flera projekt med patientcentrerad vård i landstingen och

ökat individfokus i kommunerna. Vårdanalys genomförde en utvärdering

om patientcentrering redan 2012 och resultaten i den visade att patienter,

som vill ta en mer aktiv del i sin vårdprocess, än så länge har tillgång till

relativt lite information, utbildning och stöd för att kunna göra det.

• Ett ökat fokus på individen kräver ett annat arbetssätt och användandet av

digitala hjälpmedel blir en förutsättning. Detta ställer också andra krav på

hur myndigheterna i framtiden utformar sin kunskapsstyrning.

• Hemmet kommer i större utsträckning vara den plats där framtidens hälso-

och sjukvård och socialtjänst bedrivs. En åldrande befolkning är en av de

stora utmaningarna. Utveckling av nya verktyg som möjliggör att hälso-

och sjukvård och socialtjänst kan bedrivas från hemmet utvecklas. Video-

samtal, kameraövervakning och medicinsk övervakning som ex. EKG, sy-

remättnad, kommer i större utsträckning att användas inom hälso- och

sjukvård och socialtjänst. Kommunikationen mellan vård- och omsorgsgi-

vare och patient och brukare förändras vilket kommer att ställa andra krav

på verksamheterna

• Den enskilde får ta ett alltför stort ansvar och sätts inte alltid fokus

• Enligt lagstiftningen ska vård- och omsorgsgivare samordna sina insatser

med individen i fokus. I tillsynen ser dock IVO att denna samordning inte

alltid fungerar. Samordningen brister framförallt för personer med sam-

sjuklighet7, barn och unga med psykisk ohälsa och äldre personer med om-

fattande omsorgsbehov. Denna problematik har även uppmärksammats av

Myndigheten för vård- och omsorgsanalys.8 När samordningen brister

hamnar ansvaret för att koordinera insatserna ofta på den enskilde och/eller

dennes närstående. Detta ställer höga krav på den enskilde och/eller den-

nes närstående vad gäller kunskap, handlingskraft och förmåga att uttrycka

sina behov.

• Utebliven samordning riskerar inte bara att leda till ökat ansvar för den en-

skilde. Utebliven samordning kan även medföra en försämrad upplevelse

för den enskilde och leda till en kvalitativt sämre hälso- och sjukvård och

socialtjänst. Bristande samordning kan exempelvis leda till långa vänteti-

der, uteblivna insatser, felaktig medicinering eller oro då den enskilde inte

vet vem som bär ansvar för vad. Som ett exempel på detta har IVO i sin

tillsyn av missbruks- och beroendevården sett att det inte är ovanligt att

7 En individ med två eller flera sjukdomstillstånd samtidigt, exempelvis en person med missbruksproblem och en ång-

estsjukdom. 8 Myndigheten för vård- och omsorgsanalys, Från medel till mål – att organisera och styra mot en samordnad vård

och omsorg ur ett patient- och brukarperspektiv, Rapport 2017:9, 2017.



unga med ett missbruks- eller beroendeproblem i kombination med psy-

kisk ohälsa först måste genomgå en missbruksbehandling genom insatser

som är beviljade av socialtjänsten för att sedan vänta länge på hjälp från

psykiatrin med sin psykiska ohälsa.

• Utöver detta har IVO sett att hälso- och sjukvården och socialtjänsten inte

alltid utformas med den enskilde i fokus. Ett exempel på detta som IVO

har iakttagit är att det är vanligt att barn och vårdnadshavare eller god man

inte ges möjlighet att vara delaktiga vid omplaceringar av barn. Ett ytterli-

gare exempel är brister i patienters och närståendes möjlighet till delaktig-

het vid vårdplanering inom den psykiatriska specialistsjukvården. Även

denna problematik har uppmärksammats av Myndigheten för vård- och

omsorgsanalys. I sin utvärdering av patientlagen konstaterar myndigheten

att patientens faktiska ställning har försvagats på flera områden sedan la-

gen infördes, bland annat avseende delaktighet.9

• Vården och omsorgen behöver individanpassas, det gäller såväl bemötande

som behandling. Att vården och omsorgen utgår från den enskildes behov

och önskemål är viktigt för att den ska vara av god kvalitet. Likaså är det

viktigt att vård- och omsorgsgivarna förbättrar sin samordning. I takt med

en ökad mångfald av utförare, mer specialiserad vård samt fler svårt sjuka

äldre och personer med psykisk ohälsa kommer sannolikt behoven av sam-

ordning att öka.

• Med anledning av IVO:s iakttagelser har IVO lyft samordning kring barn

och unga med psykisk ohälsa samt personer med samsjuklighet som två av

våra prioriterade riskområden 2018-2020. Samverkan inom och mellan

vård- och omsorgsgivare är även ett av IVO:s fyra övergripande riskområ-

den.10

Regionala och lokala förutsättningar

Från migration till integration 2017 (2015 inom parentes) tog Sverige emot 25 666 (162 877) asylsökande

personer varav 1 336 (35 369) var ensamkommande barn. Effekterna inom

hälso- och sjukvård och socialtjänst till följd av migrationen under främst

2015 kommer fortsatt att vara en utmaning. Vilka frågor som är mest aktuella

att hantera förändras dock över tid. Enligt Individ- och familjeomsorg – Lä-

gesrapport 2018 har arbetet med att snabbt ordna placeringar för ensamkom-

mande barn minskat jämfört med för ett par år sen. Vidare har antalet platser

på HVB slutat att öka. Nu ökar i stället antalet platser på stödboenden11.

9 Myndigheten för vård- och omsorgsanalys, Lag utan genomslag – Utvärdering av patientlagen 2014-2017, Rapport

2017:2, 2017. 10 De övriga tre är: bemanning och kompetens (vilket har nämnts tidigare), informationssäkerhet och myndighetsutöv-

ning. 11 Individ- och familjeomsorg – Lägesrapport 2018



23

Vi är på väg från en situation där migration är i fokus till en situation där in-

tegration åter är i fokus. En väl fungerande integration är en förutsättning för

en jämlik hälso- och sjukvård och socialtjänst. Det finns ett behov av att in-

formera om och tillgängliggöra vården och omsorgen till nyanlända. En del

av en fungerande integration är tillgång till arbetsmarknaden.

Socialstyrelsen handlägger ansökningar om legitimationer och andra behörig-

hetsbevis samt utfärdar legitimationer och specialistkompetensbevis. 2017

utfärdades 421 legitimationer till personer med utbildning utanför EU/EES.

Socialstyrelsen bekostar kunskapsprovet och kursen i svenska författningar.

Under 2017 har vi tagit fram nya kunskapsprov för ytterligare 6 yrken med

universitet och högskolor (kiropraktorer, naprapater, ortopedingenjörer, psy-

koterapeuter, sjukhusfysiker och tandhygienister). Det innebär att vi nu kan

erbjuda kunskapsprov för samtliga 21 yrken med legitimationskrav.

Den statliga kunskapsstyrningen kan adressera de problem som socialtjänsten

möter bl.a. i socialt utsatta områden. Kan Socialstyrelsen ytterligare under-

lätta och påskynda vägen till legitimationer är det ett bidrag till integrations-

arbetet. Men utmaningar finns. Integrationsarbetet innebär ett ökat behov av

samverkan med andra samhällssektorer och med företrädare för det civila

samhället.

Ökad förändringstakt inom hälso- och sjukvård och

socialtjänst En ökad förändringstakt ställer högre krav på hälso- och sjukvård och social-

tjänst. För att lyckas måste verksamheterna förstå att det inte bara handlar om

tekniska innovationer, de måste även ändra sitt sätt att arbeta på.

Foto: Maskot/Folio



Välfärdens ekonomiska förutsättningar Sverige har sedan något år kommit ur den lågkonjunktur som finanskrisen

2008–2009 skapade. KI:s bedömning i mars 2018 är att konjunkturen för-

stärks och toppar 2019. Folkhälsan i Sverige fortsätter att utvecklas positivt,

vilket bland annat märks genom ökad medellivslängd och förbättrade lev-

nadsvanor. Samtidigt visar Socialstyrelsens lägesrapporter att hälsoskillna-

derna även i rådande högkonjunktur ökar mellan olika socioekonomiska

grupper, och på vissa områden även mellan män och kvinnor.

Finansdepartementet pekar i sin rapport Långtidsutredningen (SOU

2015:104), på att framtidens välfärdstjänster kräver omprioriteringar.

Enligt SKL:s Ekonomirapport, oktober 2017, är staten konjunkturkänslig me-

dan kommunsektorn är demografikänslig. Det beror delvis på de olika skatte-

baserna. Vid en lågkonjunktur blir statens inkomster från företagsskatter,

momsinkomsterna och sociala avgifterna lägre samtidigt som statens utgifter

för skattepliktiga transfereringar till hushållen ökar då fler blir arbetslösa.

Kommunsektorns utgifter påverkas av variationer i demografin där behoven

av skola, hälso- och sjukvård och socialtjänst främst beror på antalet barn och

äldre.

Enligt rapporten är de strukturella utmaningar som kommunsektorn står inför

större än de vi sett under den senaste femtioårsperioden. En bedömning som

görs i rapporten är att staten måste hjälpa sektorn både med finansiering och

med att underlätta det fortsatta arbetet med effektiviseringar och nya arbets-

sätt. Vidare görs bedömningen att utjämning för skillnader i kommuners

olika strukturella förutsättningar hanteras bäst inom kostnadsutjämningssy-

stemet. Riktade statsbidrag med samma mål ger parallella och ibland motver-

kande system. Strukturella utmaningar och en lågkonjunktur påverkar huvud-

männen. Hur kan/bör kunskapsstyrningen underlätta och stödja

huvudmännen? Hur driver vi ett framgångsrikt arbete för jämlik och jäm-

ställd hälso- och sjukvård och socialtjänst? Kommer nästa lågkonjunktur att

medföra att de med de största behoven och de som har svårt att höras och sy-

nas får det än svårare? Är detta i så fall något som vi som kunskapsstyr-

ningen kan/bör adressera?

Arbete och inkomster Förutsättningarna för personer som har nedsatt arbetsförmåga att få ett arbete

har förändrats i mycket liten utsträckning över tid och genom konjunkturer.

Flera politiska initiativ har tagits som syftar till att premiera deltagande på ar-

betsmarknaden. Det kan konstateras att dessa initiativ inte har påverkat

sysselsättningsgraden för personer med nedsatt arbetsförmåga. De begrän-

sade möjligheterna att delta på arbetsmarknaden får sociala och hälsorelate-

rade men också allvarliga ekonomiska konsekvenser för många.

Uppföljningen visar på snabbt ökande skillnader i ekonomisk standard mel-

lan grupper av personer med funktionsnedsättning och övriga befolkningen.

God konjunktur och politiska reformer inom exempelvis skattesystemet har



25

förbättrat de ekonomiska levnadsvillkoren för stora delar av den arbetande

befolkningen. I flertalet transfereringssystem och kompenserande stödsystem

har dock ersättningsnivåerna i stort sett varit oförändrade under de senaste

drygt tjugo åren. Inkomstskillnaden mellan personer med funktionsnedsätt-

ning som mottar handikappersättning och/eller sjuk- och aktivitetsersättning i

förhållande till den övriga befolkningen i genomsnitt är stor. Detta innebär

påtagligt sämre ekonomiska levnadsvillkor för personer som på grund av sin

funktionsnedsättning inte kan arbeta eller som utestängs på grund av hinder

på arbetsmarknaden.

Ökad komplexitet inom hälso- och sjukvård och

socialtjänst Patienter och brukare befinner sig i en allt mer komplex omgivning med både

ökad specialisering och mer avancerad teknologi. Det finns stora utmaningar

för såväl professioner som invånare att snabbt, noggrant och effektivt hantera

stora mängder data, beskrivningar och kontexter.

Samtidigt som antalet individer som är behov av både hälso- och sjukvård

och socialtjänst ökar, ökar även komplexiteten. Det ställer större krav av in-

teraktion och samverkan mellan olika parter. Något av det mest centrala med

digitaliseringen är att den kan nyttja komplexiteten som en potential istället

för ett problem som måste förenklas och reduceras.

Arbetslivets omdaning – hållbart arbetsliv Arbetslivets utformning är avgörande för samhällets utveckling. Det behövs

därför mer kunskap för att klara av att möta globalisering, digitalisering,

automatisering och omstruktureringar. Viktiga delar i kunskapsutveckling

och tillämpning för att få till stånd ett hållbart arbetliv är psykisk hälsa. Vi ar-

betar på nya sätt, i många fall gränslöst och stress och press är en del av da-

gens arbetsliv, vilket påverkar den psykiska hälsan och står för en stor del av

sjukfrånvaron.

Demografiska förändringar, som innebär en allt äldre befolkning, gör att ar-

betslivet behöver anpassas därefter samt att fler behöver arbeta längre.

Inkluderande arbetsliv – funktionsnedsatta, nyanlända, unga och äldre – flera

grupper behöver kunna arbeta och arbetslivet behöver anpassas därefter.



Förändrade arbetssätt i kommunerna Idag driver många aktörer på utvecklingen av nya digitala tjänster och pro-

dukter. Samtidigt är det få produkter och tjänster som beskrivs när kommu-

nerna redogör för sitt arbete med digitalisering. I Socialstyrelsens uppfölj-

ning12 framgår att allt fler kommuner använder digital teknik, men att det

fortfarande är få individer som har fått tillgång till välfärdsteknik. 123 kom-

muner använder gps-larm, men endast 707 personer har gps-larm som insats.

88 kommuner har kamera för nattillsyn, men endast 513 personer har utrus-

tats med en kamera.

Det saknas ett systematiskt förändringsarbete för att implementera nya meto-

der och arbetssätt i kommunens omsorg. Fokus bör flyttas från ökad använd-

ning av specifika produkter till att söka alternativa digitala lösningar för att

möta behov hos individen. För att kommunerna ska lyckas i sin strävan att

implementera digital teknik krävs kunskap om metoder för systematiskt im-

plementeringsarbete.

Kompetensförsörjning inom hälso- och sjukvård och

socialtjänst Att ta hand om befintlig personal, rekrytera nya medarbetare, säkerställa

kompetensutveckling och att använda befintlig kompetens på ett effektivt sätt

är några av hälso- och sjukvårdens och socialtjänstens största utmaningar.

Inom den överenskommelse regeringen och SKL har slutit för åren 2015–

2019 är insatser inom kompetensförsörjningen en prioriterad fråga.

Enligt SKL (Rekryteringsrapport 2018) står välfärden inför en stor kompe-

tensutmaning när antalet barn och gamla ökar betydligt mer än de i arbetsför

ålder. Idag arbetar cirka 1,2 miljoner människor i välfärden och det finns ett

behov av att öka antalet anställda med cirka 200 000 personer fram till 2026.

12 Socialstyrelsen (2017), E-hälsa och välfärdsteknik i kommunerna 2017.

Foto: Louise Bang, Partille Kommun



27

Det ser olika ut i olika delar av landet men det kommer krävas förändrade ar-

betssätt. En möjlighet är att utveckla nya sätt att arbeta med digital teknik.

Källa: Health at a glance 2017: OECD Indicators, OECD (baserad på data år 2015, för Sverige år 2014)

Enlig Nordiska ministerrådet står de nordiska länderna inför gemensamma

utmaningar i form av en åldrande befolkning och en alltmer avfolkad lands-

bygd som gör att behovet av distanslösningar för hälso- och sjukvården och

socialtjänsten sannolikt kommer att öka framöver. Ministerrådet arbetar bl.a.

med kvalitet i äldreomsorgen och bättre arbetsmiljö. Man vill inspirera och

visa på förändringsarbete som bl.a. kan leda till bättre arbetsmiljö, göra yrket

mer attraktivt, öka trivsel och hälsa hos personal och därmed också kvali-

teten.

Regeringen gav 2016 Socialstyrelsen och UKÄ det ännu pågående uppdrag

att analysera och föreslå hur samverkansarenor på nationell och regional nivå

mellan aktörer med ansvar för kompetensförsörjningen inom hälso- och sjuk-

vården kan utvecklas långsiktigt.

Socialstyrelsens Nationella planeringsstöd följer löpande tillgången på legiti-

merad personal i riket. Efterfrågan på hälso- och sjukvårdspersonal översti-

ger tillgången vad gäller barnmorskor, specialistläkare och sjuksköterskor. I

förhållande till befolkningsmängden i Sverige är dock antalet läkare och

sjuksköterskor hög jämfört med andra länder.



Iakttagelser från tillsynen

Majoriteten av IVO:s iakttagel-

ser från tillsynen under 2017

handlar om kompetensförsörj-

ningen. Att det finns utmaningar

vad gäller kompetens och be-

manning är känt sedan tidigare

och är ett område som IVO har

pekat på i myndighetens riska-

nalys och tidigare tillsynsrappor-

ter. Det är ett av IVO:s priorite-

rade, övergripande riskområden.

De brister som IVO har upp-

märksammat kring kompetens-

försörjning och dess konsekven-

ser utgör grund för flera av

IVO:s nationella tillsynsinsatser

2018-2020.

IVO har sett att problem med

kompetensförsörjningen förekommer

inom såväl socialtjänsten som hälso- och sjukvården. Det kan till exempel

handla om otillräcklig bemanning på äldreboenden och brist på sjuksköters-

kor inom specialistsjukvården. Iakttagelserna rör inte bara otillräcklig be-

manning utan även bristande kompetens. Då kan det exempelvis handla om

tandläkare som har bristande kunskap om vårdgivaransvaret och personal på

larmcentralerna som inte har tillräcklig kompetens för att bedöma inkom-

mande samtal. IVO har uppmärksammat att bristen på personal med rätt

kompetens kan leda till felbehandlingar, brist på vårdplatser, uteblivna upp-

följningar, felplaceringar, långa väntetider, en ansträngd arbetssituation för

vård- och omsorgspersonal med mera. Bristen på personal med rätt kompe-

tens kan med andra ord leda till en rad olika saker som i sin tur kan få allvar-

liga konsekvenser för kvaliteten och säkerheten för den enskilde.

Bemanning och kompetens är ett område som har utgjort en stor utmaning

för hälso- och sjukvården och socialtjänsten och som antagligen kommer att

fortsätta att göra det framöver. En växande befolkning och allt fler äldre gör

att bristen på utbildad personal inom hälso- och sjukvården och socialtjänsten

kan komma att bli stor. Det finns därför anledning att fundera över hur det

går att använda den befintliga personalen på ett mer flexibelt och effektivt

sätt. Många arbetsuppgifter i hälso- och sjukvården och socialtjänsten är inte

bundna författningsmässigt till specifika yrkeskategorier.

Oavsett orsaken till den rådande personalsituationen är det hälso- och sjuk-

vårdens och socialtjänstgivarnas ansvar att organisera verksamheten så att

hälso- och sjukvården och socialtjänsten är säker och av god kvalitet. Som



29

tillsynsmyndighet kan IVO sätta ljuset på de brister som uppstår när verk-

samheterna inte har tillgång till personal med rätt kompetens, men om pro-

blematiken beror på svårigheter att rekrytera blir IVO:s kritik eller krav på

åtgärder inte särskilt verkningsfull.

Brister i samordning av insatser för barn och unga med

psykisk ohälsa IVO har också uppmärksammat samordnings- och samverkansproblem mel-

lan elevhälsan och omsorgen samt mellan barn- och ungdomspsykiatrin

(BUP) och primärvården. Av IVO:s tillsyn har det även framkommit att an-

svarsfördelningen mellan BUP och socialtjänsten är otydlig. När samverkan

dem emellan brister leder det till att barn och unga med psykisk ohälsa inte

får den behandling eller de insatser de behöver.

Att barn och unga med psykisk ohälsa inte får den hjälp de behöver har även

uppmärksammats av Bris. I en rapport lyfter Bris barn som flytt som en sär-

skild riskgrupp för psykisk ohälsa.13 Att Sverige har tagit emot ett stort antal

asylsökande, bland dem många ensamkommande barn, har medfört ett ökat

behov av sociala insatser. I kombination med att den psykiska ohälsan ökar

bland barn och unga vuxna14 riskerar de brister som finns i vården och om-

sorgen av barn och unga med psykisk ohälsa att påverka ett ökat antal indivi-

der. Därför kommer sannolikt behovet av att öka samverkan och lösa de ut-

maningar som finns på området att öka framöver.

Mot bakgrund av detta är barn och unga med psykisk ohälsa ett av IVO:s pri-

oriterade riskområden 2018-2020, vilket har nämnts tidigare. Riskområdet

kopplar till tre av IVO:s fyra övergripande riskområden, nämligen samverkan

13 Bris, Barn som flytt – en riskgrupp för psykisk ohälsa, Bris-rappport 2017:3, 2017. 14 Socialstyrelsen, Utvecklingen av psykisk ohälsa bland barn och unga vuxna – till och med 2016, 2017.

Foto: Lieselotte Van Der Meijs, Johner Bildbyra AB



inom och mellan vård- och omsorgsgivare, myndighetsutövning samt beman-

ning och kompetensförsörjning.

Ändrade förutsättningar för den statliga

kunskapsstyrningen

Omstrukturering av hälso- och sjukvården och

socialtjänsten - ny nationell roll Enligt utredningen för God och nära vård (SOU 2017:53) krävs det en för-

ändring av vårdens struktur och sättet att organisera hälso- och sjukvård för

att åstadkomma ökad kvalitet, bättre tillgänglighet och effektivare resursut-

nyttjande. Enligt Kunskapsstödsutredningen (SOU 2017:48) har de senaste

årens utveckling i hög grad inriktats mot att uppnå högre kvalitet och mer

jämlik vård genom ökad centralisering. SKL och regeringen har sedan 2010

tecknat årliga överenskommelser om stöd till utvecklingen av en evidensba-

serad praktik för god kvalitet inom socialtjänsten. Inom ramen för detta har

Socialstyrelsen, SKL och de regionala samverkans- och stödstrukturer ingått

ett partnerskap.

Regeringen har 2017 tillsatt en översyn av socialtjänstlagen (Dir. 2017:39) i

syfte att skapa en socialtjänst som bl.a. ger människor likadana möjligheter

och rättigheter.

2015 inrättade regeringen Rådet för styrning med kunskap vars uppgift är att

vara ett stöd för huvudmännen och professionen.

År 2017 beslutade landsting och regioner om en sammanhållen struktur för

kunskapsstyrning som utgår från ämnesspecifika programområden, t.ex. in-

fektion, hjärt- och kärlsjukdomar och psykisk hälsa.

Socialstyrelsen har på uppdrag av regeringen tagit fram en arbetsprocess för

hur nivåstruktureringen ska leda till en jämlik vård av hög kvalitet oavsett

var patienten bor. Processen startades under hösten 2017 och testas inom två

vårdområden; nervsystemets sjukdomar och kvinnosjukdomar inklusive för-

lossning.

Majoriteten av Sveriges kommuner har successivt de senaste åren övertagit

ansvaret för hemsjukvården och enstaka hälso- och sjukvårdsinsatser i ordi-

närt boende. År 2016 vårdades 392 000 patienter i den kommunala hälso-

och sjukvården.

Vi ser en utveckling där delar av hälso- och sjukvården och socialtjänsten

närmar sig varandra, t.ex. inom kommunal hemsjukvård.



31

Omstruktureringarna inom hälso- och sjukvården och socialtjänsten innebär

ett behov av att definiera Socialstyrelsen och myndigheterna i Rådets roller

och av att avgöra hur vi kan och bör samverka i de nya strukturer som byggs

upp. Vikten av att statliga myndigheter bygger upp och vidmakthåller en ana-

lysförmåga till stöd för att bedöma utvecklingen mot en jämlik hälso- och

sjukvård och socialtjänst ökar. Analyserna ska även kunna svara mot de be-

hov som finns av att snabbt kunna ge lägesrapporter och bedömningar av ut-

vecklingen av god hälso- och sjukvård och socialtjänst.

Kommer utvecklingen gå mot skilda strukturer för hälso- och sjukvårdens

kunskapsstyrning och socialtjänsten eller fortsatt integrering? Hur möter vi

upp huvudmannagruppens efterfrågan på ändrad lagstiftning, föreskrifter och

rekommendationer i syfte att underlätta samarbetet mellan huvudmännen och

önskan om en långsiktig ekonomisk överenskommelse för att stötta huvud-

männen att förändra sin kultur och hitta nya arbetssätt för att utveckla den

nära moderna vården?

Insamling av information påverkas? För att kunna utveckla en jämlik hälso- och sjukvård och socialtjänst och be-

driva forskning och utveckling med ett starkare vetenskapligt stöd behövs

tillgång till data och information. Hur benägna patienter och brukare är att

lämna ut information är till stor del beroende på förtroendet för myndigheter

och för hälso- och sjukvården och socialtjänsten. Professionens möjligheter

att dokumentera beror bl.a. på hur stor nytta de själva har av dokumenta-

tionen och hur lätt det är att dokumentera.

Mellan 2012 och 2016 satsade regeringen och SKL drygt en och en halv mil-

jard kronor på nationella kvalitetsregister med syfte att underlätta uppföljning

och utvärdering av hälso- och sjukvårdens resultat och kvalitet. Som en följd

Foto: EVA EDSJO



av satsningen har kvalitetsregistren förbättrats, bland annat genom att det har

blivit lättare för användarna att hämta ut data. Men det krävs fortfarande om-

fattande resurser för att rapportera in data, och det är svårt för vårdens med-

arbetare att analysera och använda information från registren för lokalt för-

bättringsarbete. Myndigheten för vårdanalys bedömning är att modellen med

separata nationella kvalitetsregister på sikt inte är en hållbar lösning. Det är

nödvändigt med en ny modell som bättre möter behoven av samlad informat-

ion om vårdens kvalitet.

Rådets sammanställning av myndigheternas insamling av data visar att in-

samlingen sker med olika system, olika tekniska lösningar, olika termer och

begrepp och olika ofta. Vidare finns ett behov av att bygga digitala lösningar

mellan olika huvudmän och över ansvarsgränser. Det saknas alltså enhetlig-

het i många dimensioner, vilket skapar merarbete, dubbeldokumentation och

ineffektiv resursanvändning både hos huvudmännen och myndigheterna. Hu-

vudmannagruppen har fört fram önskemål till staten om att bidra till smartare

informationshantering.

Socialstyrelsen har i uppdrag att skapa och tillhandahålla enhetliga begrepp,

termer och klassifikationer, samt skapa, beskriva och tillhandahålla en ända-

målsenlig informationsstruktur inom hälso- och sjukvård och socialtjänst. Di-

gitaliseringen av verksamhet och tjänster innebär nya möjligheter att på ett

rationellt sätt samla in relevant information. AI-liknande system kan byggas

upp för att underlätta arbetet. Men det innehåller också utmaningar - Hur

stödjer vi utvecklingen av register så att insamlingen kan ske mer digitalt och

kvalitetssäkrat?

Svarsfrekvensen på enkäter verkar sjunka, hur möter vi detta? Hur utvecklar

vi tillgängligheten till information så att patienter och brukare själva kan söka

efter information som handlar om kvalitet och resultat, behövs mer öppna

data?

Det finns ökade förväntningar på registerförande myndigheter att bidra till

svar på allt mer komplexa frågor samtidigt som register och arbete med re-

gisterdata blir allt mer ifrågasatt bl.a. utifrån behovet av skydd för person-

uppgifter. Hur bygger vi upp/vidmakthåller förtroendet för det offentligt fi-

nansierade arbetet med att samla information om hälso- och sjukvårdens och

socialtjänstens resultat? Hur agera mer samordnat med andra myndigheter

som samlar in data och hur kan samverkan med huvudmän och SKL utveck-

las?

Nya möjligheter med öppna data Genom att använda öppna data kan olika analyser göras kontinuerligt och

presenteras på överskådliga sätt för olika målgrupper (profession, pati-

ent/brukare, närstående) och jämföras med liknande situationer, och kunskap

som både förklarar och ger underlag för insatser.



33

Riksarkivet har i uppdrag sedan 2016 att främja arbete med att tillgänglig-

göra information och öppna data från statliga myndigheter. Öppna data

skapar nya möjligheter till kostnadseffektiv hantering och ökad tillgång till

samhällsinformation som olika aktörer kan använda i lärande, beslut, varor

och innovativa tjänster. De nya digitala arenorna skapar möjligheter för all-

mänheten att ta del av information tvärs över sektorsgränserna vilket ger en

fördjupad mening och innebörd.

GDPR En ny dataskyddsförordning trädde i kraft 25 maj 2018. Dataskyddsförord-

ningen kommer att föra med sig stora konsekvenser för myndigheter som be-

handlar personuppgifter.

Förordningen innehåller väsentligt skärpta sanktioner – från skriftlig varning

till avgift motsvarande det högre av 4 % av global årlig omsättningen eller

EUR 20 miljoner. Sanktionerna ska gälla såväl personuppgiftsansvariga som

biträden. Detta innebär att samtliga av myndighetens leverantörer som be-

handlar personuppgifter för myndighetens räkning nu kommer att ha ett

självständigt ansvar för behandlingen de utför. En ny samordnande myndig-

het kommer att finnas på EU-nivå, EDPB. Datainspektionen kommer att ges

rätt att ta del av bolagens/myndigheters interna dokumentation. Även ökade

krav på samtycken. En form av ”Lex Maria” införs. Det innebär att person-

uppgiftsansvariga ska på eget initiativ anmäla ”händelser” inom 72 timmar

till Datainspektionen.

Foto: Skärmbild https://oppnadata.se/



Kraftsamling kring Vision e-hälsa

Regeringen och SKL har kommit

överens om en vision för e-hälsa

samt en handlingsplan. I Vision e-

hälsa 2025 pekas följande tre in-

satsområden ut som utgör väsent-

liga grundförutsättningar för att

möjliggöra en högre takt i e-hälso-

utvecklingen: Regelverk, enhetli-

gare begreppsanvändning och standarder.

Inom de tre insatsområdena genomförs redan i dag ett stort antal insatser som

på olika sätt syftar till att förbättra förutsättningarna för att ta tillvara digitali-

seringens möjligheter i socialtjänsten och hälso- och sjukvården. Sverige

måste kraftsamla nationellt för att effektivare realisera de nyttor som kan för-

väntas i förhållande till de resurser som investeras. För att visionen ska upp-

nås behöver förutsättningar skapas för berörda aktörer att komma överens om

och genomföra gemensamt prioriterade insatser som driver utvecklingen

framåt.

Stark utveckling inom läkemedelsområdet

Nationell läkemedelslista

Under 2018 kommer det fattas beslut om lagstiftning som möjliggör en nat-

ionell läkemedelslista. Staten tar då ett helhetsgrepp för att skapa en mer

ändamålsenlig och säker informationshantering i läkemedelsprocessen. En

gemensam läkemedelslista blir en ny och central infrastrukturkomponent

som lägger grunden för en informationshantering med patienten och dennes

behov i centrum. Nya krav kommer därmed att ställas på hälso- och sjukvård

och öppenvårdsapotek för att få tillgång till systemen.

Tillgänglighet av läkemedel och medicintekniska produkter

Tillgängligheten av läkemedel och medicintekniska produkter kan påverkas

av många olika faktorer. För de närmaste åren är Storbritanniens utträde ut

EU och implementering av nya förordningar för medicintekniska produkter

händelser som kan komma att få betydelse i sammanhanget.

Antibiotikaresistens lyfts som en av de stora utmaningarna för folkhälsan om

relativt enkla infektioner inte kommer att kunna behandlas effektivt och som

då kan leda till allvarligare sjukdom. Regeringen har gett uppdrag till flera

myndigheter inom området och i vissa av dessa medverkar Läkemedelsver-

ket.

Möjlighet att använda ett läkemedel utanför godkänd indikation, s.k. off-la-

bel, är en nödvändighet för praktiskt kliniskt arbete men det finns oklarheter

runt ansvarsfrågor vid sådan användning. Det finns ett antal frågor som kom-

mer att bli aktuella för Läkemedelsverket att förhålla sig till, bidra med kun-



35

skap och vid behov samverka med andra myndigheter/organisationer. Obero-

ende bedömning av evidensläget för effekt och säkerhet för off-label använd-

ning kan komma att behövas i vissa fall, inte minst för behov för sjukvården,

universitet och högskolor samt andra publika aktörer att få accept för nya an-

vändningsområden av läkemedel (s.k. repurposing). Diskussion pågår i EU

om hur man skulle kunna stimulera företag till att ansöka om godkännande

för nya indikationer eller användningsområden för existerande produkter.

Finansiering av läkemedel och medicintekniska produkter globalt förväntas

förändras.

Prissättning och finansiering av läkemedel

Finansiering av läkemedel och me-

dicintekniska produkter globalt för-

väntas förändras. Sannolikt kommer

dagens uppdelning i läkemedel som

används i slutenvård resp. öppen-

vård med skild finansiering att för-

ändras och snarare ses som en hel-

het. Utvecklingen inom finansiering

och prissättning kan kopplas till Lä-

kemedelsverkets verksamhet. Läke-

medelsverket är första delen av kedjan som leder till att patienten får tillgång

till läkemedel och det finns en förväntan på oss att bidra med informat-

ion/kunskap och därmed underlätta arbetet i nästa steg i kedjan. Det kan på

sikt komma att påverka Läkemedelsverkets arbete med vetenskaplig och re-

gulatorisk rådgivning och nytta/risk utvärdering. Utbytbarhet utanför läkeme-

delsförmånen och generisk förskrivning är områden där Läkemedelsverket

potentiellt kan komma att få nya arbetsuppgifter.

Utvecklad uppföljning av läkemedel

En tydlig trend är att läkemedel introduceras på marknaden allt tidigare, ge-

nom olika former av stegvist eller villkorat godkännande, där underlagen om

läkemedlens effekt i klinisk praxis är osäkra. Utvecklingen går också mot att

läkemedel i allt större utsträckning är riktade till mindre patientgrupper, i

vissa fall individbaserad behandling, samt att kombinationsbehandling krävs

för effektiv behandling.

För att målsättningen om tidig och jämlik tillgång ska kunna uppnås krävs att

lösningar och affärsmodeller utvecklas som kan balansera de finansiella ut-

maningar som nya effektiva men kostsamma läkemedel medför och som tar

hänsyn till de osäkerheter om effekter i klinisk vardag som nya läkemedel är

förknippade med. Utmaningen generellt är att hitta lösningar som i större ut-

sträckning kan koppla betalning till uppnådda resultat.

Foto: TLV



Nya styrformer för att hantera komplexa och tvärsektoriella

frågor Styrningen av offentliga verksamheter genomgår stora förändringar och ut-

vecklingen går åt flera håll. Statsförvaltningen har decentraliserats och mål-

styrning dominerar. På den regionala nivån i Sverige har man länge diskute-

rat en förändring av den geografiska indelningen, från över tjugo län,

landsting och regioner, mot en betydligt mer aggregerad struktur. Det inter-

nationella samarbetet ökar. Inom EU sker det ofta genom omfattande regel-

verk som är gemensamma för hela unionen vilket helt sätter ramarna för

stora delar av den inhemska politiken inom vissa områden. Inom FN sker det

oftare genom multilaterala åtaganden som även om de inte är legalt bindande

påverkar nationers agerande inom olika områden. Det senaste exemplet på

det är Agenda 2030 som beslutats av FN:s generalförsamling.

Tvärsektoriella frågor inom statsförvaltningen ökar och detta ställer ökade

krav på såväl samverkan mellan olika politikområden, mellan myndigheter,

men också på nationell, regional och lokal förmåga att prioritera och sam-

ordna mellan olika tvärsektoriella perspektiv.

Regeringen understryker vikten av en samstämmig politik inom samtliga po-

litikområden för att genomföra Agenda 2030. Detta innebär att förstärkt sam-

arbete är viktigt både inom myndigheten och mellan myndigheter och andra

aktörer i arbetet för en hållbar utveckling. Det inkluderar att bidra till att för-

söka skapa synergier och motverka målkonflikter med andra sektorsövergri-

pande arbeten och processer som rör viktiga bestämningsfaktorer för hälsa.

Foto: Maskot Bildbyrå AB/Johnér bildbyrå



37

Ny förvaltningslag Förvaltningslagen ger en grundläggande och central struktur för kontakterna

mellan myndigheter och enskilda vid ärendehandläggningen. Regleringen har

successivt byggts ut och med tiden fått allt större betydelse i det löpande ar-

betet i myndigheternas verksamhet. För att ytterligare stärka enskildas rätts-

säkerhet vill regeringen att reglerna reformeras och moderniseras.

Genom den nya lagen regleras förfarandet hos förvaltningsmyndigheterna

mer heltäckande än i dag. Vissa allmänna förvaltningsrättsliga principer som

utvecklats i praxis slås fast i uttryckliga bestämmelser och lagen görs därige-

nom mer lättillgänglig. Lagen innehåller också ett nytt rättsmedel mot lång-

sam handläggning.

Regeringen föreslår också ändringar i förvaltningsprocesslagen och lagen om

överklagande av beslut av enskilda organ med offentliga förvaltningsuppgif-

ter. Ändringarna innebär anpassningar till utformningen av motsvarande be-

stämmelser i den nya förvaltningslagen. Lagändringarna föreslås träda i kraft

den 1 juli 2018.

Samordnad forskning behövs Vårdforskning syftar till att utveckla vården av patienter, brukare samt deras

anhöriga. För att förbättra kliniska resultat behövs en samordnad forskning

om vården som sektor och en utvärdering av effektiva metoder för imple-

mentering. De områden som just nu är aktuella inom vårdforskningen och

där en kunskapsuppbyggnad pågår är:

• Utveckling av innovativa behandlings-

former och/eller processer relaterade till

hälso- och sjukvården (prevention, vård,

rehabilitering)

• E-hälsa (ny teknik för att möjliggöra

och stödja egenvård)

• Samskapande av kunskap mellan fors-

kare, brukare/närstående och yrkesverk-

samma inom hälso- och sjukvård och

socialtjänst.



Slutsatser

Årets omvärldsanalys har lett fram till ett antal konkreta områden för samver-

kan och utveckling inom ramen för Rådets myndigheter. Det handlar dels om

att stärka samverkan, hitta former för ökad behovsanpassning men också

arbeta för ökad effektivitet utifrån en rad faktorer (kompetensutnyttjande, ut-

byte, gemensamma arbetsmetoder mm). Varje myndighet har efter genom-

förd workshop haft möjlighet att prioritera dessa slutsatser och Huvudmanna-

gruppen har också fått en presentation av omvärldsanalysen i samma syfte.

Beredningsgruppen har sedan prioriterat och konkretiserat slutsatserna inför

det slutliga gemensamma mötet med Rådet och Huvudmannagruppen i juni

2018. Slutsatserna kopplar till de övergripande trenderna och förutsättning-

arna för kunskapsstyrningen.

Slutsatser från Rådet och

Huvudmannagruppen

Denna PM har slutligt diskuterats vid Rådet och Huvudmannagruppens möte

den 13 juni. Nedan beskrivs i korthet de ställningstaganden och samverkans-

områden som är centrala att arbeta vidare med.

Stärkt Internationell samverkan med fokus på

Agenda 2030 Internationaliseringen och globaliseringen kommer att innebära att de utma-

ningar som finns inom vården och i socialtjänsten kommer att vara globala

eller åtminstone ha globala orsakssammanhang. I en förlängning innebär det

att lösningarna i minskad utsträckning kan vara strängt nationella och ännu

mindre regionala eller lokala. Åtgärder eller lösningar som skiljer sig nega-

tivt från internationell hantering kommer att identifieras och ifrågasättas. När

det gäller den globala utvecklingen så har också Sverige mycket att lära men

också att bidra till när det gäller erfarenheter och kunskap. Agenda 2030 har

satt fokus på ett ökat samspel mellan nationell och global utveckling som

kanske länge har skett i två olika spår.

• Stärkt samverkan mellan myndigheterna för att identifiera gemensamma

aktiviteter och gemensamma arbetsytor kopplat till målen i Agenda 2030.

• Samverkan inom ramen för Agenda 2030 bör också omfatta hur huvud-

männen kan utveckla sitt arbete på regional och lokal nivå. Exempelvis

genom erfarenhetsutbyte mm.



39

Samverkan kring digitalisering Den digitala omvandlingen fortsätter och kommer under många år framöver

att förändra förutsättningarna att bedriva hälso- och sjukvård och socialtjänst.

Tillgången till information växer och både möjligheterna och behovet av rätt

information på rätt sätt vid rätt tillfälle ökar. Allt mer kvalificerade besluts-

stöd utvecklas. Säkerheten utvecklas för att möta och minska konsekvenserna

av driftstörningar, integritetsbrister och brottslighet. Arbetssätt, kunskaper

och färdigheter förändras snabbt till följd av den digitala tekniken. Kompe-

tens och förmåga till utveckling är viktiga framgångsfaktorer. Ett antal ini-

tiativ har tagits av regeringen för att underlätta och stödja offentlig förvalt-

ning att genomgå den digitala transformationen:

• Regeringen och SKL har enats i Vision e-hälsa 2025 om att Sverige ska

vara bäst i världen på att använda digitaliseringens och e-hälsans möjlig-

heter. Kunskapsstyrningen föreslås att inkluderas i Vision e-hälsa vilket

kommer att stärka samverkan mellan Rådet och Vision e-hälsa.

• Rådet behöver stärka erfarenhetsutbytet kring digitala tjänster och öppna

APIer.

• Rådets myndigheter behöver med gemensamma krafter samverka och pro-

aktivt arbeta för att möta hotet för förtroende och desinformation. Att

värna den statliga värdegrunden och att utveckla dialog med andra aktörer

utanför Rådet och tillsammans med landsting och kommuner.

• Rådet kan överväga att lyfta angelägna frågor gemensamt till regeringen i

syfte att öka takten i genomslaget av Vision e-hälsa.

Samverkan kring forskning särskilt tillämpad

välfärdsforskning – vikten av fokus på socialtjänsten Det finns fortsatt gap mellan forskning och praktik i dagens välfärd enligt Forte.

Forskningen kommer inte till användning, tillämpas inte och kommer inte ut på

ett systematiskt sätt. Forskning behövs för att möta utmaningarna och arbeta för

en hög och kontinuerligt förbättrad välfärd. En viktig del i detta är att det sker en

kunskapsuppbyggnad och utveckling inom socialtjänstens verksamhetsområden,

där en klient- och praktiknära forskning om socialtjänsten främjas, samverkan

mellan forskning och praktik stärks samt delaktigheten från brukare och anhö-

riga ökas. Även styrning och organisering av välfärden är ett viktigt område. Or-

ganiseringen av detta område är splittrat och det behövs en utveckling av nya

former för styrning inom välfärden.

• Rådet ska utveckla sin samverkan i syfte att minska gapet mellan forsk-

ning och praktik.

• Behovet av stöd i kommunerna är stort och det behövs mer kunskap kring

implementering och evidensbaserad kunskap.

• Forskning inom förändringsledning och effekter av digitalisering behöver

uppmuntras.



Samverkan kring kompetensförsörjning Kompetensförsörjningen är en viktig förutsättning för hur kunskapsstyr-

ningen inom hälso- och sjukvård och socialtjänst ska fungera och är en av de

största framtida utmaningarna både för individer, huvudmän och invånare.

Omvärldsanalysen visar på denna utmaning som en av de centrala för ut-

vecklingen av hälso- och sjukvården och socialtjänsten. Samverkan mellan

olika parter, erfarenhetsutbyte och exempel på nya lösningar är några av

vägarna framåt.

• Rådet kan stärka samverkan för att stödja huvudmännen genom att analy-

sera samt att stödja huvudmännen i ledning och styrning och organisat-

ionsfrågor exempelvis genom erfarenhetsutbyte.

Samverkan kring analyser och tillgång till data Rådets myndigheter bör fortsätta att utveckla sin samverkan kring analyser

och dataåtkomst vilken är en av förutsättningarna för att kunskapsstyrningen

kan bli mer effektiv. För att åstadkomma och säkerställa en jämlik hälso- och

sjukvård och socialtjänst så krävs det bra analyser över både läget och ut-

vecklingen. Genom samverkan kan lärande och metodutveckling fortsätta att

utvecklas samt orsaker till eventuella brister belysas. Ett särskilt viktigt om-

råde är att säkra god dataåtkomst samt fortsätta att garantera ett högt förtro-

ende för myndigheternas arbete med datainsamling och både främja utveckl-

ingen av öppna data men också fortsatt fokus på säkerhet inte minst när det

gäller utlämning av registerdata. Inom flera områden pekar omvärldsanalysen

på behov att stärka myndigheternas analyser av effektivitet och nytta. Detta

kan exempelvis ske genom ökad användning av hälsoekonomiska analysme-

toder.

• Samverkan kring de områden som kräver ett samlat agerande (exempelvis

inom de områden där Huvudmannagruppen uttalat särskilda behov av kun-

skapsstyrning). Sådana exempel kan vara den nära sjukvården samt inom

läkemedelsområdet, men här finns fler områden också inom socialtjänsten.

• Stärkt samverkan kring hälsoekonomiska analyser bör fortsätta att utveck-

las.

• Samverkan kan utvecklas med andra aktörer utanför Rådet.

• Gällande utlämning av registerdata mellan myndigheter kan detta utveck-

las för att åstadkomma en smidigare och snabbare utlämning av data.



41

Fördjupad samverkan med huvudmännen • Hur kan Rådet ytterligare fördjupa samarbetet med huvudmännen i syfte

att de bättre ska identifiera och prioritera vårdens behov. Hur ska be-

hovsinventering och diskussioner bedrivas (exempelvis inom nya fram-

växande strukturer men också mellan myndigheterna i det kunskapssty-

rande arbetet)?

Hur påverkas framtidens kunskapsstyrning?...gusti 2016 och en i mars 2017. Slutsatsen myndigheten kan dra är att en stor del av verksamheten bidrar till genomförande av mål 3 om

Documents