Page 1
Examensarbete i omvårdnad Malmö universitet 15 hp Hälsa och samhälle Specialistsjuksköterskeprogrammet med 205 06 Malmö inriktning vård av äldre April 2020
HJÄRTSVIKTSSJUKSKÖTERSKORS
ERFARENHETER AV ATT
DELAKTIGGÖRA DEN ÄLDRE
PATIENTEN I OMVÅRDNADS-
ÅTGÄRDER VID HJÄRTSVIKT
SARAH RICHARDS FRIDA SJÖSTRAND
Page 2
HJÄRTSVIKTSSJUKSKÖTERSKORS
ERFARENHETER AV ATT
DELAKTIGGÖRA DEN ÄLDRE
PATIENTEN I OMVÅRDNADS-
ÅTGÄRDER VID HJÄRTSVIKT SARAH RICHARDS FRIDA SJÖSTRAND
Richards, S & Sjöstrand, F. Hjärtsviktssjuksköterskors erfarenheter av att
delaktiggöra den äldre patienten i omvårdnadsåtgärder vid hjärtsvikt.
Examensarbete i Omvårdnad 15 högskolepoäng. Malmö universitet: Fakulteten
för hälsa och samhälle, Institutionen för vårdvetenskap, 2020.
Bakgrund: Kronisk hjärtsvikt är en folksjukdom och hos personer över 80 år är
prevalensen över tio procent. Sjukhusvård med täta återinläggningar är vanligt
förekommande och sjukdomen medför stort lidande och sänkt livskvalitet för den
drabbade. Uppföljning på sjuksköterskeledda hjärtsviktsmottagningar har god
evidens med minskat antal vårddygn, dödlighet och kostnader. Studier har visat
att följsamhet till behandlingsrekommendationer och genomförande av egenvård
främjas av en hög grad av patientdelaktighet men kunskap om hur sjuksköterskor
på hjärtsviktsmottagning arbetar för att delaktiggöra patienten i omvårdnaden
tycks vara begränsad.
Syfte: Syftet med studien var att belysa hjärtsviktsjuksköterskors erfarenheter av
att delaktiggöra den äldre patienten i omvårdnadsåtgärder vid hjärtsvikt.
Metod: En deskriptiv kvalitativ studiedesign med semistrukturerade intervjuer
med nio sjuksköterskor som arbetade på hjärtsviktsmottagning i södra Sverige
genomfördes. Data analyserades utifrån Burnards metod för kvalitativ
innehållsanalys.
Resultat: Analysen resulterade i fyra kategorier; Förutsättningar och utmaningar
för delaktighet, Delaktiggöra genom relationsskapande möte, Medvetandegöra
genom information och undervisning och Hur delaktighet tar sig uttryck.
Slutsats: Sjuksköterskornas erfarenheter av att delaktiggöra den äldre patienten
påverkades av både de egna och patientens förutsättningar. Sjuksköterskorna
upplevde att den egna utbildningen och erfarenheten var viktigt för att kunna
delaktiggöra patienten. Ett personcentrerat förhållningssätt och att skapa en
tillitsfull relation ansågs vara av vikt för att därefter undervisa om hjärtsvikt och
göra patienten delaktig i egenvården. E-hälsolösningar var till stor hjälp för vissa
patienter, men svåra för många äldre att använda.
Nyckelord: Den äldre patienten, egenvård, hjärtsvikt, hjärtsviktssjuksköterska,
omvårdnad, teorin om egenvårdsbalans.
Page 3
HEART FAILURE NURSES'
EXPERIENCES OF INVOLVING
THE OLDER PATIENT IN CARE
MEASURES IN CASE OF HEART
FAILURE
SARAH RICHARDS FRIDA SJÖSTRAND
Richards, S & Sjöstrand, F. Heart failure nurses' experiences of involving the
older patient in care measures in the event of heart failure. Degree Project in
Nursing, 15 higher education credits. Malmö University: Faculty of Health and
Society, Department of Care Science, 2020.
Background: Chronic heart failure is a common disease, and in people over the
age of 80, the prevalence is more than ten percent. Hospital care and frequent re-
admissions are common, and the disease causes great suffering and lowered
quality of life for the affected person. Follow-up of nurse-led heart failure clinics
has good evidence of a reduced number of care days, mortality and costs. Studies
have shown that adherence to treatment recommendations and implementation of
self-care is promoted by a high degree through patient participation, but
knowledge of how nurses at heart failure clinics work to engage the patient in
nursing seems limited.
Objective: The aim of the study was to elucidate the experiences of heart failure
nurses in involving the elderly patient in care measures in the event of heart
failure.
Method: A descriptive qualitative study design with semi-structured interviews
with nine nurses working at heart failure clinics in southern Sweden was
conducted. The data analysis was based on Burnard's method for qualitative
content analysis.
Results: The analysis resulted in four categories; Prerequisites and Challenges for
Participation, Participation through Relationship-Creating Meetings, Awareness
through Information and Teaching, and How Participation is Expressed.
Conclusion: The nurses' experiences of involving older patients were influenced
by both their own and the patient's conditions. The nurses felt that their own
education and experience were important to enable the patient to participate. A
person-centred approach and establishing a trusting relationship were considered
to be important in order to subsequently teach about heart failure and involve the
patient in self-care. E-health solutions were very helpful for some patients, but
difficult for many older people to use.
Keywords: Heart failure, heart failure nurse, nursing, self-care, self-care deficit
theory, the older patient.
Page 4
INNEHÅLLSFÖRTECKNING
BAKGRUND ........................................................................................................... 1
Patofysiologi vid hjärtsvikt .................................................................................. 1
Symtom vid hjärtsvikt .......................................................................................... 1
Kronisk hjärtsvikt hos den äldre patienten .......................................................... 2
Patientdelaktighet ................................................................................................. 2
Hjärtsviktsmottagningar och hjärtsviktssjuksköterskans roll .............................. 3
Dorothea Orems teori om egenvårdsbalans ......................................................... 4
Problemformulering ............................................................................................. 6
SYFTE ..................................................................................................................... 6
METOD ................................................................................................................... 6
Design .................................................................................................................. 6
Kontext ................................................................................................................. 7
Urval och rekrytering ........................................................................................... 7
Datainsamling ...................................................................................................... 8
Dataanalys ............................................................................................................ 8
Etiska ställningstaganden ..................................................................................... 9
Förförståelse ....................................................................................................... 10
RESULTAT ........................................................................................................... 10
Förutsättningar och utmaningar för delaktighet ................................................. 10
Sjuksköterskans perspektiv ............................................................................ 10
Patientens förutsättningar .............................................................................. 11
Delaktiggöra genom relationsskapande möten .................................................. 13
Skapa en allians mellan sjuksköterska och patient ........................................ 13
Skapa trygghet för patienten .......................................................................... 14
Medvetandegöra genom information och undervisning .................................... 14
Hur delaktighet tar sig uttryck ........................................................................... 16
DISKUSSION ........................................................................................................ 17
Metoddiskussion ................................................................................................ 17
Resultatdiskussion ............................................................................................. 20
SLUTSATS ............................................................................................................ 23
ARBETSFÖRDELNING ....................................................................................... 24
REFERENSER ...................................................................................................... 25
BILAGA 1 ............................................................................................................. 29
BILAGA 2 ............................................................................................................. 30
BILAGA 3 ............................................................................................................. 31
BILAGA 4 ............................................................................................................. 32
BILAGA 5 ............................................................................................................. 33
Page 5
1
BAKGRUND
Kronisk hjärtsvikt är en folksjukdom som drabbar cirka två procent av den totala
befolkningen i Sverige (Socialstyrelsen 2018). 90 procent av de drabbade är 60 år
eller äldre (Zarrinkoub m.fl. 2013). Prevalensen för 60–79-åringar är cirka sex-tio
procent och hos personer över 80 år är prevalensen över tio procent. Prevalensen
antas öka med stigande medellivslängd. Samtidigt görs framsteg inom kardiologi,
med behandling av bakomliggande sjukdomar, vilket leder till en relativt konstant
förekomst (a.a.). Prognosen är allvarlig och dödligheten är hög (Dahlström 2005).
Efter diagnos är femårsöverlevnaden cirka femtio procent (Borgström Bolmsjö
2018; Zarrinkoub m.fl. 2013). Hjärtsviktsvård utgör cirka två procent av
sjukvårdskostnaderna i i-länder (Zarrinkoub m.fl. 2013). Inneliggande vård utgör
cirka ⅔ av den kostnaden (Agvall m.fl. 2014). Upprepat behov av sjukhusvård är
vanligt (Socialstyrelsen 2018), till exempel vid akut försämring av sjukdomen
eller vid infektion (Driscoll m.fl. 2016). Femtio procent av de som varit
inneliggande på grund av hjärtsvikt återinläggs inom sex månader (Agvall m.fl.
2014). Ofullständig planering vid utskrivning och brist på uppföljning är vanliga
faktorer till återinläggning (Grange 2005). Från patientens perspektiv är
sjukdomen ofta förenad med en ond cirkel av förvärrade symtom, akut
dekompensation, sjukhusvård, stabilisering och utskrivning. Patientutbildning i
egenvård vid hjärtsvikt kan förebygga sjukhusinläggningar (Lainscak m.fl. 2011).
Uppföljning och handläggning på sjuksköterskeledda hjärtsviktsmottagningar har
god evidens med minskat antal vårddygn, minskad dödlighet och minskade
kostnader (a.a.).
I den här studien definieras begreppet äldre som personer över 65 år.
Patofysiologi vid hjärtsvikt Hjärtsvikt är ett kliniskt symtom som orsakats av en annan bakomliggande
sjukdom (Agvall 2010). Hjärtsvikt innebär att pumpfunktionen i hjärtat är nedsatt,
vilket bidrar till en otillräcklig hjärtminutvolym i förhållande till kroppens behov
(Wikström 2014). Kronisk hjärtsvikt är hos äldre ofta orsakad av långvarig
hypertoni och/eller ischemisk hjärtsjukdom (Borgström Bolmsjö 2018). Andra
tillstånd som leder till hjärtsvikt är bland annat olika typer av skador i myokardiet,
klaffel, diabetes, tyreoidearubbningar eller takyarytmier (Wikström 2014). Vid
hjärtsvikt aktiveras kompensatoriska neurohormonella mekanismer i kroppen som
höjer hjärtminutvolymen genom vasokonstriktion, ökad slagfrekvens och slagkraft
(Wikström 2014). Till följd av att hjärtat under lång tid arbetar mot ett ökat
perifert motstånd blir hjärtmuskeln patologiskt förstorad, så kallad hjärthypertrofi.
Detta förlopp försämrar ytterligare hjärtats funktion. Efter en tid med hjärtsvikt
påverkas även hjärnans och skelettmuskulaturens funktioner till följd av syrebrist i
vävnaden, vilket leder till ökad trötthet och nedsatt livskvalitet (Grange 2005;
Socialstyrelsen 2018).
Symtom vid hjärtsvikt Symtomen varierar beroende på typ av hjärtsvikt och det finns således inget
enskilt symtom som karaktäriserar kronisk hjärtsvikt (Dahlström 2005).
Tillståndet kännetecknas av ett flertal symtom som både kan ha en akut debut, till
exempel hjärtinfarkt, eller komma smygande och som kan vara svåra att tolka
(a.a.). Vanliga symtom vid kronisk hjärtsvikt är ödem, dyspné, trötthet,
somnolens, nedsatt aptit, konfusion, desorientering och allmän svaghet (Wikström
Page 6
2
2014). Flera av symtomen är en följd av förhöjt tryck i venerna (Dahlström 2005).
Personer kan lida av symtom på hjärtsvikt och samtidigt ha en normal systolisk
funktion och ett normalstort hjärta (Agvall 2010). Svikten beror då på en nedsatt
diastolisk funktion, ofta till följd av att hjärtmuskulaturen har blivit stel. Det är
viktigt att rätt diagnos ställs eftersom det kan ha betydelse för den farmakologiska
behandlingen (a.a.). Grad av hjärtsvikt klassificeras enligt New York Heart
Association (NYHA) klass I-IV (Borgström Bolmsjö 2018). NYHA I innebär
nedsatt hjärtfunktion utan symtom. Vid NYHA II har patienten lätt hjärtsvikt med
trötthet och andfåddhet enbart vid uttalad fysisk aktivitet. Vid NYHA III
förekommer måttlig hjärtsvikt med trötthet och andfåddhet vid både lätt och
måttlig fysisk aktivitet. Beroende på om patienten kan gå 200 meter på plant
underlag utan besvär delas klassen upp i NYHA IIIa och NYHA IIIb. Diagnosen
NYHA IV innebär att patienten har svår hjärtsvikt med trötthet och andfåddhet
även i vila. Symtomökning kan ses vid minsta ansträngning och patienten är ofta
sängbunden (a.a.).
Kronisk hjärtsvikt hos den äldre patienten Få studier är gjorda på hjärtsviktsbehandling för patienter över 80 år (Borgström
Bolmsjö 2018). Behandlingsrekommendationerna för äldre är desamma som för
yngre patienter, men vid läkemedelsbehandling måste hänsyn tas till risken för
polyfarmaci och sänkt njurfunktion. Diagnostik och behandling försvåras om den
äldre lider av kognitiv svikt eller demenssjukdom (a.a.). Inlärning hos äldre
personer med hjärtsvikt kan också hindras av syn- och hörselnedsättning,
missuppfattningar och brist på grundläggande basala kunskaper, låg motivation
och svagt intresse för utbildning samt låg självkänsla och bristande
självförtroende (Strömberg 2005a). Hänsyn måste vidare tas till den äldre
personens livskvalitet, kvarvarande nivå av autonomi, stöd från närstående och
multisjuklighet (Fagotto m.fl. 2019). En svensk studie jämförde hur personer med
hjärtsvikt >65 år som diagnostiserats med NYHA klass III-IV skattade
hälsorelaterad livskvalitet jämfört med en frisk kontrollgrupp i samma ålder
(Ekman m.fl. 2002). Studien visade att den hälsorelaterade livskvaliteten hos
personer med hjärtsvikt var signifikant lägre (a.a.). Den äldre hjärtsviktspatienten
kan behöva hjälp att långsamt titrera in hjärtsviktsläkemedel och dosering av
eventuell diuretika med hänsyn till blodtryck, vikt och elektrolytstatus (Borgström
Bolmsjö 2018).
Patientdelaktighet Enligt Hälso- och sjukvårdslagen, HSL, (2017:30) ska respekt för människors
självbestämmande och integritet genomsyra vården. Patientlagen (2014:821)
behandlar specifikt delaktighet. Hälso- och sjukvård ska enligt Patientlagen 5 kap
1§ så långt det är möjligt utformas och genomföras i samråd med patienten.
Patientens medverkan i hälso- och sjukvården ska utgå från patientens önskemål
och individuella förutsättningar (a.a.). Delaktiggörande är ett samarbete mellan
patient och sjuksköterska (Näsström m.fl. 2017). En studie av Eldh m.fl. (2006)
visade att hjärtsviktssjuksköterskor och patienter upplevde delaktighet och brist på
delaktighet olika. Patienterna beskrev delaktighet som att själva få ta ansvar, att få
utbildning om sin sjukdom och att bli behandlade som individer. De kände sig
delaktiga i vården då de fick uppmärksamhet och deras önskemål, behov och
beslut respekterades. Patienterna kände sig inte delaktiga då relationen med
vårdpersonalen var ojämlik eller då de blev tillsagda vad de skulle göra utan att
vårdpersonalen tog hänsyn till deras specifika situation. Sjuksköterskorna
upplevde patientdelaktighet som en funktionell kontakt mellan sjuksköterska och
Page 7
3
patient. De upplevde också patientdelaktighet när patienterna erhållit information
och kunskap om sjukdomen, läkemedel och hur symtom kunde hanteras och
lindras. Brist på patientdelaktighet beskrevs av sjuksköterskorna som att
patienterna inte tog till sig informationen eller erkände sjuksköterskans
professionella kunskap och därmed skyldighet, att i vissa situationer, fatta beslut
åt patienten (a.a.).
Hjärtsviktsmottagningar och hjärtsviktssjuksköterskans roll Sjuksköterskeledda hjärtsviktsmottagningar ger säkrare diagnostik, effektivare
läkemedelsanvändning, högre patienttillfredsställelse och förbättrad
egenvårdsförmåga (Strömberg 2005b). Uppföljning på sjuksköterskeledda
mottagningar eller i hemmet kan även öka den funktionella statusen hos denna
patientgrupp, samt minska oplanerade återinläggningar, antal vårddygn, dödlighet
och kostnader för vården (Grange 2005). Störst effekt ses hos patienter som
nyligen vårdats på sjukhus (Gandhi m.fl. 2017). Återinläggningsfrekvensen är
som lägst när patienten vårdas av en sjuksköterska med specialistkompetens
(Driscoll m.fl. 2016). En studie visade att den minskade konsumtionen av
sjukhusvård leder till en kostnadsreduktion på 33 procent, trots kostnaderna för
interventionen (Agvall m.fl. 2014). De nationella riktlinjerna rekommenderar en
strukturerad uppföljning på sjuksköterskeledda hjärtsviktsmottagningar för
optimering av medicinsk behandling och undervisning (Socialstyrelsen 2015).
Enligt Socialstyrelsen (2015) finns stora brister i sjukdomskännedom och
behandlingsinsikt hos hjärtsviktspatienter. Tidigare studier har visat att många
patienter inte vet att hjärtsvikt oftast är ett kroniskt och obotligt tillstånd
(Strömberg 2005a). Patienternas kunskaper om sjukdomen, symtommonitorering
och behandling var också bristfälliga. Brist på kunskap om hjärtsvikt kan påverka
delaktigheten i behandlingen (Gilmour m.fl. 2013). Med rätt kunskap kan
patienterna lättare anpassa sig till att leva med kronisk hjärtsvikt, vara delaktiga i
sin behandling och utföra egenvård (Strömberg 2005a). Hjärtsviktssjuksköterskan
har således en viktig uppgift i att utbilda sina patienter i egenvård (a.a.).
Enligt den omvårdnadsvetenskapliga disciplinen ska all omvårdnad ske på
personnivå (Svensk sjuksköterskeförening 2016). Ett personcentrerat
förhållningssätt får stöd i en studie av Ekman m.fl. (2012). I studien studeras
effekterna av införandet av ett arbetssätt med personcentrerad vård för patienter
med hjärtsvikt som vårdas inom slutenvården. Studien visade att arbetssättet ledde
till kortare vårdtid och bättre bevarad ADL-förmåga, utan att patienternas
självskattade livskvalitet minskade. Interventionen ledde även till en minskning av
återinläggningsfrekvensen, 49% jämfört med 59 % inom loppet av sex månader
(a.a.). Inom den personcentrerade vården är patientens livsberättelse ett bärande
begrepp (Ekman & Norberg 2013). Genom att lyssna till patienten försöker
sjuksköterskan förstå hur ohälsa och symtom påverkar personens liv. En trygg och
tillitsfull relation öppnar för att patienten ska våga dela med sig av sina
upplevelser till sjuksköterskan. Personcentrerad vård innebär vidare ett
partnerskap mellan vårdare och patient som bygger på en ömsesidig respekt (a.a.).
Omvårdnadsåtgärder vid hjärtsvikt innebär levnadsråd, övervakning av symtom
och hantering av riskfaktorer (Dahlström & Strömberg 2005). Åtgärder som
innefattas är rökstopp, måttlig alkoholkonsumtion, viktminskning vid stor
övervikt och näringstillskott vid malnutrition, fysisk träning, daglig viktkontroll,
uppföljning av trötthet, andnöd och ödem, salt och vätskerestriktion, individuellt
Page 8
4
anpassad rådgivning vid sexuell aktivitet samt pneumokock- och
influensaprofylax. Det är av vikt att patienten förstår innebörden och värdet av
behandlingen för att motiveras till följsamhet (a.a.). Målet med
omvårdnadsåtgärderna är att patienten ska utföra egenvård så som att ta läkemedel
enligt ordination, följa sin vikt och lära sig att justera diuretika efter sina symtom
(Jaarsma m.fl. 2017). De senaste åren har e-hälsolösningar blivit allt vanligare
inom vården (Socialstyrelsen 2019). Regeringen och Sveriges Kommuner och
Regioner har tagit fram en gemensam vision för e-hälsoarbetet fram till 2025 som
innebär att Sverige år 2025 ska vara bäst i världen på att använda digitaliseringens
och e-hälsans möjligheter i syfte att underlätta för människor att uppnå en god och
jämlik hälsa (Socialstyrelsen 2020). Vid hjärtsvikt kan e-hälsolösningar till
exempel förebygga inläggning och återinläggning på sjukhus och förbättra
kliniska utfallsmått (Milos Nymberg m.fl. 2019). E-hälsa innebär att använda
digitala verktyg för att utbyta information digitalt för att uppnå och bibehålla hälsa
(World Health Organisation 2020). I en studie av Steventon m.fl. (2012) provades
e-hälsolösningar i hemmet för personer med kroniska sjukdomar, bland annat
hjärtsvikt. Patienterna levererade information om sitt hälsotillstånd och
vårdgivaren bedömde om patienten behövde kontaktas eller om något behövde
åtgärdas. Studien visade att interventionen minskade förekomsten av akut
försämring, behovet av sjukhusvård och dödlighet (a.a.).
Hjärtsviktssjuksköterskans roll innebär förutom levnadsråd, övervakning av
symtom och hantering av riskfaktorer, även initiering av sambedömning, att stödja
patienten till följsamhet, telefonrådgivning, läkemedelstitrering, utvärdering av
behovet av utbildning och socialt stöd samt utbildning av patient och närstående
(Strömberg 2005b). Utbildningen innefattar definition och tecken på hjärtsvikt,
patofysiologi, hantering av symtom, prognos, motivation till behandling,
läkemedelsadministration, läkemedelsbiverkningar, läkemedel som bör undvikas,
vila och fysisk aktivitet (Strömberg 2005a).
Utbildningsprocessen innebär att först ta reda på patientens nuvarande
kunskapsnivå, lärstil, attityd, kognition och motivation (Strömberg 2005a). Det är
till fördel om närstående kan medverka. Information kan även inhämtas ur
patientens journal. Vidare planeras mål och metod och till sist utvärderas
interventionen. Det är viktigt att samma information ges av alla vårdgivare,
eftersom det leder till trygghet och tilltro. Oklara och motsägelsefulla besked kan
leda till försämrad följsamhet. Information ska ges när patienten befinner sig i ett
stabilt skede av sjukdomen. Informationen behöver upprepas, då den ofta är
omfattande, kan glömmas bort eller patientens tillstånd förändras. Multisjuklighet
är vanligt hos hjärtsviktspatienter, med symtom som trötthet, nedsatt
funktionsförmåga, depressiva besvär och oro, vilket försvårar inlärningsprocessen
(a.a.). Målet med patientutbildningen är att förbättra patientens egenvårdsförmåga.
Vid kronisk sjukdom är det grundläggande att patienten deltar i sin egenvård
(Riegel m.fl. 2012). I middle-range teorin om egenvård som utvecklats av Riegel
m.fl. (2012) definieras egenvård som processen att bibehålla hälsa genom
hälsofrämjande insatser och hantera sjukdom. God egenvårdsförmåga leder till
livskvalitet samt minskad sjuklighet och dödlighet.
Dorothea Orems teori om egenvårdsbalans Dorothea Orems teori om egenvårdsbalans (A self-care deficit theory of nursing)
delas in i tre delar (Orem 2001). Teorin om omvårdnadssystem är kärnan av teorin
Page 9
5
och ska förstås i relation till teorin om egenvård och teorin om egenvårdsbrist
(a.a.).
Den första delen, teorin om egenvård, bygger på de tre begreppen egenvård,
egenvårdsbehov och egenvårdskrav (Orem 2001). Egenvård definieras som
utförandet av aktiviteter som individen själv kan initiera och utföra för sin egen
skull för att bevara liv, hälsa och välbefinnande. Enligt Orem (2001) finns det åtta
universella egenvårdsbehov; upprätthållandet av adekvat syresättning, vätskeintag
och födointag, omvårdnad avseende eliminationsprocesser och exkrementer,
upprätthållandet av balans mellan aktivitet och vila, balans mellan egentid och
social interaktion, förebyggandet av fara för mänskligt liv, funktion och
välbefinnande och slutligen främjandet av mänsklig funktion och utveckling inom
en social gemenskap. Egenvårdskrav definieras som de samlade
egenvårdsaktiviteter som behöver utföras för att tillfredsställa personens
egenvårdsbehov (a.a.).
Den andra delen, teorin om egenvårdsbrist, är uppbyggd på två centrala begrepp;
egenvårdskapacitet och egenvårdsbegränsning (Orem 2001). Individens
egenvårdskapacitet är den inlärda förmågan att sörja för de egna behoven av vård
(Orem 2001). Egenvårdskapacitet förändras med ålder, hälsotillstånd, kunskap
och utbildning, kulturmönster, livserfarenhet och resurser. Egenvårdskapaciteten
speglar den kunskap, motivation, fysiska och mentala färdighet som individen
innehar för att uppskatta sina egenvårdsbehov och planera egenvård.
Egenvårdsbrist innebär en obalans mellan egenvårdskapacitet och
egenvårdsbehov och teorin beskriver således vad det är som leder till att en person
behöver omvårdnad. Om egenvårdsbrist identifieras blir det nödvändigt att andra
personer tar över ansvaret för vården. Då anhöriga involveras kallar Orem det för
närstående-omsorg eller beroendevård. Professionell omvårdnad blir först aktuell
då varken individen eller hens närstående kan tillgodose egenvårdsbehoven.
Egenvårdsbegränsningar kopplas till individens begränsade kunskaper, begränsad
förmåga till bedömning och beslutsfattande samt begränsad förmåga till handling
som ger önskat utfall (a.a.).
Den tredje delen, teorin om omvårdnadssystem, innefattar begreppen
omvårdnadskapacitet, hjälpmetoder och olika omvårdnadssystem (Orem 2001). I
denna del fokuseras sjuksköterskans kompetens att bedöma patientens nuvarande
egenvårdsbehov och egenvårdskapacitet, samt om möjligt förutse positiva och
negativa faktorer som kan påverka dessa. Sjuksköterskan använder
omvårdnadsprocessen som Orem beskriver i de fyra stegen diagnostik, ordination,
behandling eller reglering och organisation av omvårdnad. Orem menar att
metoder för omvårdnad bör fokusera på att komplettera egenvården. Målet är att
patienten ska återfå egenvårdsbalans och sjuksköterskans roll är att ge patienten
det stöd som krävs. Omvårdnadskapaciteten är enligt Orem en förmåga som
kräver utbildning och begreppet rymmer de kunskaper, färdigheter och
egenskaper som är en förutsättning för att ge omvårdnad (a.a.).
Omvårdnad kan enligt Orem (2001) förstås som en hjälpande service och därmed
framhålls den mellanmänskliga karaktären av omvårdnad. Hjälpsituationer
beskrivs som situationer där det finns två personer, en som är i behov av hjälp,
relaterat till begränsad egenvårdskapacitet, och en som hjälper. Den som hjälper
har identifierat individens egenvårdsbehov och har möjlighet att tillgodose dem.
De åtgärder som utförs kan antingen komplettera eller kompensera den
Page 10
6
hjälpbehövandes egenvård. De hjälpmetoder som är aktuella för sjuksköterskan
benämns av Orem som att handla eller utföra för en annan person, vägleda, ge
psykiskt eller fysiskt stöd, skapa en utvecklande miljö samt undervisa (a.a.).
Inom teorin om omvårdnadssystem ligger fokus på den interpersonella enheten
(Orem 2001). Den interpersonella enheten skapas av sjuksköterskan i sin
interaktion med den individ som brister i sin egenvård och som samtycker till att
delta i vården, eller med närstående och andra personer som är ansvariga för den
person som behöver omvårdnad. Den interpersonella enheten underhålls genom
kommunikation och koordination av de åtgärder som utförs av personerna som är
del av enheten. Det är av betydelse att alla inblandade erkänner varandras
oberoende liksom interberoende samt att det finns ett delat ansvar där varje person
eftersträvar att bibehålla en aktiv roll. Inom den interpersonella enheten påverkas
acceptans och uppfyllelse av roller och ansvarstagande av både sjuksköterskans
samt den hjälpbehövandes intresse (a.a.).
Problemformulering För att kunna delaktiggöra den äldre patienten är det av stor vikt att sjuksköterskor
har kunskap om specifik omvårdnad vid hjärtsvikt. Det är framförallt angeläget
för specialistsjuksköterskan, som har en tydlig roll att utbilda både patienter och
kollegor. Delaktighet på individnivå förutsätter även att sjuksköterskan har
kunskap och erfarenhet av att arbeta personcentrerat. Hjärtsviktsmottagningar där
patienterna följs av sjuksköterskor med specialistkompetens har goda statistiska
resultat avseende överlevnad och återinläggning på sjukhus. Följsamhet till
behandlingsrekommendationer och genomförande av egenvård främjas av en hög
grad av patientdelaktighet (Kummuri m.fl. 2012). Det finns studier som belyser
patienters erfarenheter av delaktighet vid hjärtsvikt (Eldh m.fl. 2006; Näsström
m.fl. 2017). Även sjuksköterskors erfarenheter av patientdelaktighet på
vårdavdelning är beforskat både nationellt och internationellt (Hartford Kvæl m.fl.
2019; Oxelmark m.fl. 2018) Dock tycks kunskap om hur sjuksköterskor på
hjärtsviktsmottagning arbetar för att delaktiggöra patienten i omvårdnaden vara
begränsad. En studie om hur sjuksköterskor med specialistkompetens inom
hjärtsvikt arbetar för att delaktiggöra den äldre patienten kan bidra till förståelse
för relationen mellan sjuksköterska och den kroniskt sjuka hjärtsviktspatienten
samt ytterligare kunskap om hur delaktiggörande kan främjas.
SYFTE
Syftet med studien var att belysa hjärtsviktsjuksköterskors erfarenheter av att
delaktiggöra den äldre patienten i omvårdnadsåtgärder vid hjärtsvikt.
METOD
Design
En deskriptiv kvalitativ intervjustudie genomfördes. En kvalitativ intervjumetod
syftar till att ta del av informantens livsvärld (Kvale & Brinkmann 2014) och
ansågs därför lämplig att använda utifrån studiens syfte. Intervjuerna
transkriberades och en innehållsanalys enligt Burnard m.fl. (2008) genomfördes.
Page 11
7
Med hjälp av en innehållsanalys kondenseras det insamlade materialet ner till
meningsbärande enheter, vari kategorier/teman kan urskiljas (Polit & Beck 2017).
Kontext Studien genomfördes under våren 2020. Informanterna var
hjärtsviktssjuksköterskor som arbetade på hjärtsviktsmottagningar inom Region
Skåne och som i sitt dagliga arbete mötte den äldre hjärtsviktspatienten. Enligt
Vårdguiden 1177 fanns det 19 vårdcentraler i Skåne som erbjöd
hjärtsviktsmottagning (1177 Vårdguiden 2019). Listan uppdaterades senast 2018.
Sedan dess har vissa verksamheter lagt ner sin hjärtsviktsmottagning, medan
andra har startat upp. Utöver dessa mottagningar erbjuder slutenvården
hjärtsviktsmottagningar på flera av de större sjukhusen i regionen. Studien
inkluderade hjärtsviktssjuksköterskor som arbetade på hjärtsviktsmottagning,
antingen på vårdcentral eller på sjukhus. På vårdcentralens hjärtsviktsmottagning
följs patienten hela livet medan rutinerna på sjukhusens hjärtsviktmottagningar ser
olika ut. Vissa mottagningar följer patienten under två besök efter utskrivning från
avdelning och andra följer patienten under en individuellt anpassad tid, till
exempel under upptitrering av läkemedel relaterade till hjärtsvikt.
Urval och rekrytering
I studien tillämpades ett bekvämlighetsurval. Ett bekvämlighetsurval anses vara
en lämplig urvalsmetod då informanter från en specifik verksamhet söks till en
studie (Polit & Beck 2017). Med hjälp av gatekeepers som samtycker till
verksamhetens medverkan i studien, kan kontakt förmedlas inom det område som
avses undersökas (a.a.). I denna studie fungerade enhetschefer på hjärtsvikts- och
hjärtmottagningar som gatekeepers. Inklusionskriterierna för studien var att
informanterna skulle vara legitimerade sjuksköterskor med minst tre års
arbetslivserfarenhet, varav minst ett halvår på hjärtsvikts- eller hjärtmottagning,
som i sitt arbete mötte den äldre patienten med hjärtsvikt samt som hade en
vidareutbildning inom hjärtsvikt.
I december 2019 skickades e-post med förfrågan om deltagande och
informationsbrev till enhetschefer vid totalt 28 vårdcentraler med
hjärtsviktsmottagning och hjärtmottagning eller hjärtsviktsmottagning inom
slutenvårdsregi, se Bilaga 1 och 2. Enhetscheferna ombads vidarebefordra
informationen till sjuksköterskor som de ansåg uppfyllde inklusionskriterierna.
Endast en vårdcentral svarade omgående att de hade en hjärtsviktsmottagning och
att de ville delta i studien. Tre enhetschefer svarade att de hade
hjärtsviktsmottagning i sin verksamhet, men inte hade möjlighet att delta i
studien. Av dessa verksamheter hade en inte möjlighet att delta under våren på
grund av arbetsplatsens rådande omständigheter. En hjärtsviktsmottagning hade
redan tackat ja till att delta i andra liknande studier och en mottagning kunde inte
delta, men specificerade inte närmare varför. Ytterligare tre verksamheter svarade
att de hade avvecklat sin hjärtsviktsmottagning och en uppgav att de precis höll på
att starta upp sin verksamhet. I januari 2020 skickades påminnelser till de
enhetschefer som inte hade besvarat förfrågan. Ytterligare fyra enhetschefer
återkom och samtyckte till att sjuksköterskor i deras verksamheter deltog i
studien. Tre enhetschefer återkom efter påminnelsen och svarade att deras
hjärtsviktsmottagningar hade lagts ned. Kontaktuppgifter till potentiella
informanter förmedlades av enhetscheferna till författarna som därefter tog
kontakt med dessa via e-post. Inför intervjuerna inhämtades enhetschefernas
skriftliga samtycke, se Bilaga 3. Tio hjärtsviktssjuksköterskor tackade ja till att
Page 12
8
delta i studien, men på grund av hög arbetsbelastning avböjde en informant sin
medverkan. Totalt genomfördes nio intervjuer med hjärtsviktssjuksköterskor från
fem olika mottagningar.
Datainsamling I studien användes en semistrukturerad intervjumetod. Vid en semistrukturerad
intervjumetod används en intervjuguide med teman och förslag på frågor som
syftar till att uppmuntra informanten att beskriva sina erfarenheter med egna ord
(Kvale & Brinkmann 2014). Intervjuguiden kan följas strikt eller utgöra ett stöd
under intervjun (a.a.). Intervjuguiden till föreliggande studie var semistrukturerad,
med en inledande öppen fråga och alternativa följdfrågor, se Bilaga 4.
För att utvärdera om intervjuguiden behövde modifieras, för att bättre svara mot
studiens syfte (Polit & Beck 2017), genomfördes inledningsvis en pilotintervju
med en sjuksköterska som uppfyllde inklusionskriterierna. Endast mindre
justeringar gjordes i intervjuguiden efter pilotintervjun. Då författarna ansåg att
pilotintervjun var av god kvalitet och besvarade studiens syfte inkluderades den i
studien. Informanterna fick själv välja tid och plats för intervjun. Innan intervjun
påbörjades fick de möjlighet att ställa frågor samt fick åter läsa igenom
informationsbrevet och fick muntlig information om att deltagandet var frivilligt
och att de när som helst kunde avbryta sitt deltagande utan närmare förklaring. De
fick även lämna sitt skriftliga samtycke till deltagande i studien, se Bilaga 5.
Informerat samtycke förutsätter att informanterna har fått tillräcklig information
om studien (Polit & Beck 2017).
Ett frågeformulär med demografiska frågor, såsom utbildning inom hjärtsvikt och
hur länge informanten hade arbetat med hjärtsviktspatienter, samlades in innan
intervjun påbörjades och förvarades åtskilt från det inspelade
materialet. Intervjuerna spelades in med hjälp av två mobiltelefoner utan
internetuppkoppling. Vid intervjuerna höll den ena författaren i intervjun och den
andra tog minnesanteckningar och ställde eventuella följdfrågor. Intervjuerna
genomfördes på informanternas arbetsplatser och varade mellan 20 och 40
minuter. De transkriberades ordagrant av båda författarna i nära anslutning till
intervjutillfället.
Dataanalys Det transkriberade materialet analyserades utifrån en innehållsanalys enligt
Burnard m.fl. (2008). En induktiv ansats användes, vilken är lämplig när tidigare
forskning inom ämnet är begränsad. Ansatsen innebär att data analyseras utan
förutbestämd teori, struktur eller ramverk. Insamlad data ger analysstrukturen
(a.a.). Författarna läste igenom transkriptionerna var för sig flera gånger för att få
en djupare förståelse för materialet. Analysprocessen fortsatte med öppen
kodning. Det innebär att ord, teorier och korta fraser, som sammanfattar vad som
uttrycks i texten, skrivs ner i marginalerna (Burnard m.fl. 2008). Det informanten
tog upp som inte rörde ämnet, så kallad dross, ingick inte i den öppna kodningen.
I nästa steg samlade författarna ord och fraser från samtliga intervjuer och förde
över dem i ett tomt dokument, dubbletter ströks. Kategorierna lästes sedan
igenom, överlappande och liknande kategorier skrevs ihop och förfinades
ytterligare. Den färdigställda listan över kategorier användes sedan för att dela
upp data från samtliga intervjuer. Varje kategori tilldelades en färg, transkriberad
data lästes åter igenom och texten färgkodades utifrån vilken kategori och
underkategori stycket tillhörde. Ett exempel ur analysprocessen presenteras i
Page 13
9
Tabell 1. För att öka trovärdigheten utfördes färgkodningen av författarna var för
sig och diskuterades därefter gemensamt. Resultatet presenteras i huvudkategorier
och underkategorier som illustreras med hjälp av citat.
Tabell 1. Exempel på analysprocessen.
Transkription Öppen kodning Underkategori Huvudkategori
“Första besöket tar
alltid längre tid, man ska
lära känna varandra, ni
vet, första intrycket. Jag
måste skapa förtroende,
jag måste ha med
patienten på noterna, de
ska ta mediciner, de ska
göra som jag säger typ
nästan. Så är det, det är
viktigt att få med
patienten. Får jag det så
får jag mycket tillbaka
ju.”
Skapa förtroende, få
med patienten.
Skapa en allians
mellan
sjuksköterska och
patient
Delaktiggöra
genom
relationsskapande
möten
Etiska ställningstaganden Empiriska studier som studerar människor ska uppfylla vissa etiska krav
(Vetenskapsrådet 2002; WMA Declaration of Helsinki 2013). Denna studie
beaktade fyra grundläggande huvudkrav; informationskravet, samtyckeskravet,
nyttjandekravet och konfidentialitetskravet.
Hänsyn togs till informationskravet genom att informanterna fick ta del av både
skriftlig och muntlig information om studiens syfte, att intervjumaterialet
behandlades konfidentiellt och avidentifierat, samt att informanterna när som helst
kunde välja att avbryta sitt deltagande i studien utan närmare förklaring.
Samtyckeskravet i Helsingforsdeklarationen, artikel 25, beskriver att allt
deltagande i forskning är frivilligt (WMA Declaration of Helsinki 2013).
Samtyckeskravet förutsätter att deltagarna har fått tillräcklig information, förstår
informationen samt har förmåga att samtycka till eller avböja medverkan (Polit &
Beck 2017). Informanterna ombads lämna sitt skriftliga samtycke till deltagande i
studien innan intervjun genomfördes, se Bilaga 5. Nyttjandekravet innebär att
informanterna ska informeras om hur det insamlade materialet kommer att
användas (Vetenskapsrådet 2002). Som framgick i informationsbrevet till
enhetschefer respektive sjuksköterskor, kommer allt inspelat och transkriberat
material att destrueras efter godkänd magisteruppsats. Konfidentialitetskravet
behandlas i Helsingforsdeklarationen, artikel 24, och innebär att
försiktighetsåtgärder ska vidtas för att värna informanternas integritet och
personuppgifter (WMA Declaration of Helsinki 2013). Konfidentialitetskravet
beaktades i denna studie genom att informanterna avidentifierades, varje
informant och intervju tilldelades en kod, 1–9. Koderna, ljudinspelningarna och
transkriptionerna förvarades oåtkomligt för obehöriga.
Denna studie krävde enligt lag om etikprövning av forskning som avser
människor (2003:460) ingen etisk prövning, eftersom studien inte innehöll
Page 14
10
känsliga personuppgifter eller innebar fysiska eller psykiska ingrepp så som
beskrivs i 3§ eller 4§.
Förförståelse Författarnas förförståelse kan påverka studiens trovärdighet (Polit & Beck 2017).
Det är därför av vikt att författarna identifierar egna förutfattade meningar och har
insikt om sin förförståelse för att minska dess inverkan på studiens resultat (a.a.).
Författarna till föreliggande studie har i sitt dagliga arbete, som sjuksköterskor på
en medicinavdelning, mött äldre patienter med hjärtsvikt. Författarna har upplevt
att bristande delaktighet leder till att patienterna ofta har otillräcklig kunskap om
sitt tillstånd, vilket har påverkat egenvårdsförmågan negativt.
RESULTAT
Hjärtsviktssjuksköterskorna som deltog i studien hade arbetat som sjuksköterskor
mellan 5 och 31 år. De hade arbetat med hjärtsviktspatienter på mottagning
mellan ett halvår och 29 år. Tre av informanterna hade läst 15 högskolepoäng
inom hjärtsvikt och fem hade läst 7,5 högskolepoäng. En informant saknade
vidareutbildning inom hjärtsvikt, men skulle påbörja sin vidareutbildning under
våren.
Resultatet presenteras i de fyra huvudkategorierna Förutsättningar och
utmaningar för delaktighet, Delaktiggöra genom relationsskapande möten,
Medvetandegöra genom information och utbildning samt Hur delaktighet tar sig
uttryck.
Förutsättningar och utmaningar för delaktighet Förutsättningar och utmaningar för delaktighet delades in i de två
underkategorierna Sjuksköterskans perspektiv och Patientens förutsättningar.
Sjuksköterskans perspektiv
Det fanns en generell uppfattning hos sjuksköterskorna att patienterna inte hade
fått tillräcklig information om sin hjärtsviktsdiagnos antingen då den sattes eller i
samband med tidigare vårdtillfällen. De såg därför ett stort värde i mottagningens
uppdrag att informera patienten.
“...sen går de igenom hela vårdkedjan med AVA och röntgen och
vårdavdelning och utskrivningsinformation och broschyrer om
hjärtsviktsmottagningen och ändå när de kommer hit så svarar de nej, de
vet inte varför de är här.” (Sjuksköterska 1)
Tid ansågs vara en förutsättning för att kunna delaktiggöra patienterna. Både
ostörd tid vid det enskilda mötet med möjlighet att förklara ordentligt och
möjlighet för patienten att ställa frågor, men även kontinuitet med möjlighet att
följa patienterna över en längre tid.
”…men här har vi ju faktiskt gott om tid, att sitta ner och prata med dem
ordentligt. Och det tänker jag är en förutsättning för att man ska ha en
chans att kunna göra dem delaktiga och lära dem om sin sjukdom.”
(Sjuksköterska 1)
Page 15
11
En sjuksköterska lyfte utbytespreparat som ett hinder för patientens delaktighet i
sin egenvård. Hen upplevde att många patienter fick svårt att själva sköta sina
läkemedel då de ständigt bytte namn och fick nya förpackningar när de hämtade
ut sina läkemedel på apoteket.
“Och nu med alla medicinbytena som apoteket gör, det kan mycket väl
vara, nu har vi inte Seloken längre, men innan, liksom Seloken och
Metoprolol, ja, men då ska jag väl ha en av varje. De här bytena är inte
bra, de är inte alls bra.” (Sjuksköterska 4)
Ett tydligt teamarbete lyftes fram som essentiellt för att täcka in patienternas olika
behov, ha en sammanhängande vårdkedja och ett välfungerande dagligt arbete.
Sjuksköterskorna beskrev hur rökavvänjningssjuksköterska, fysioterapeut eller
dietist kunde kopplas in för att öka patientens kunskap om betydelsen av rökstopp,
god kosthållning och fysisk aktivitet vid hjärtsvikt. Följsamhet och delaktighet
främjades på vissa mottagningar genom att patienten kallades till fysioterapeut för
att få hjälp med fysisk aktivitet på plats. Det framkom att brist på samverkan
mellan olika vårdgivare kunde leda till att patienten inte blev delaktig i sin vård.
En sjuksköterska beskrev hur patienter med kognitiv svikt hamnade mellan
stolarna när samverkan mellan mottagningen och sjuksköterskan i kommunen inte
fungerade optimalt. De omvårdnadsåtgärder eller medicinjusteringar som
ordinerats, initierats eller utförts på mottagningen kunde inte omgående utföras
hos patienten i hemmet. Det ledde till att sjuksköterskan på mottagningen
upplevde att patienten inte fick det stöd som hen behövde för att bli delaktig i sin
behandling och omvårdnad.
Sjuksköterskor med flerårig arbetslivserfarenhet upplevde att deras erfarenhet var
av stor betydelse i arbetet med att delaktiggöra patienten. De hade lärt sig av sina
misstag och märkt vad som fungerat och inte fungerat för olika patienter. En
sjuksköterska reflekterade över delaktighet och hur hens sätt att lära ut kunde
påverka vad patienten uppfattade och tog till sig.
“...man säger att de ska göra en sak och sen gör de inte det utan de gör
något helt annat eller bara låter bli. Och då får man ju fundera på varför
det blev så, jag kanske inte får med dem på rätt sätt så jag måste ju också
ha verktyg och kunskap om hur man lär ut eller hur man får dem med
sig.” (Sjuksköterska 8)
Samtliga sjuksköterskor uttryckte att den egna utbildningen och förståelsen av
hjärtsvikt var en förutsättning för att kunna undervisa och informera patienten.
Flera menade även att det krävdes ett eget intresse och kontinuerlig fortbildning
för att hålla sig uppdaterad om den senaste forskningen både inom omvårdnad vid
hjärtsvikt och inom den medicinska behandlingen.
Patientens förutsättningar Sjuksköterskorna upplevde att patienternas kunskap inverkade på deras möjlighet
att vara delaktiga i sin behandling. Patienternas förutsättningar och förkunskaper
om kroppen och hjärtsvikt varierade mycket. Detta kunde delvis kopplas till att
patienterna inte hade fått eller förstått informationen då de diagnostiserats med
hjärtsvikt. Sjuksköterskorna beskrev att många patienter upplevde hjärtsvikt som
Page 16
12
en diffus diagnos och efter vårdtillfällen på sjukhus trodde vissa patienter att de
blivit botade. Många saknade kunskap om att hjärtsvikt var en kronisk diagnos.
“Och det är ju inte så lätt att bli följsam då, tänker jag, om man inte har
en aning om vad man ska involvera sig i.” (Sjuksköterska 5)
Någon upplevde att olika patienter önskade veta olika mycket om sin sjukdom,
men att det gick att läsa av vad patienten hade för intresse av att lära sig. Flera
sjuksköterskor såg ett stort intresse hos patienterna att komma till
hjärtsviktsmottagningen och de uteblev sällan från besök. Det var inte bara
sjuksköterskan som önskade göra patienten delaktig i omvårdnaden, utan de såg
ofta ett intresse från patienterna själva. Patientens eget intresse av att lära sig om
hjärtsvikt och egenvård ansågs vara en förutsättning som ökade delaktigheten.
“Jag tror att folk har ett behov av att vara delaktiga också, jag tror de
flesta har det, att man vill ha lite kontroll.” (Sjuksköterska 8)
Sjuksköterskorna beskrev hur de önskade skapa dialog med patienten genom att
uppmuntra dem att ställa frågor. Vissa uppskattade när patienterna ställde sig
kritiska och ifrågasatte behandlingen, så att det skapades en diskussion där de fick
ta del av patientens tankar och kunskap. När patienten bara satt tyst och lyssnade
var det svårt att förstå hur mycket hen hade förstått.
Flera sjuksköterskor beskrev utmaningar med att delaktiggöra patienterna på
grund av trötthet, multisjuklighet, socioekonomiska förutsättningar eller kognitiv
svikt. Språkförbistringar kunde ibland vara ett hinder, men flera beskrev hur de
använde tolk under mottagningsbesöken och hur detta bidrog till att patient och
närstående i lugn och ro fick ta del av undervisning och information. De beskrev
även hur en viktig del av egenvården var kopplad till att följa sin vikt och ta
diuretika vid behov. Många patienter blev stressade av att fatta egna beslut eller
tyckte att det var svårt. De önskade tydliga ordinationer att förhålla sig till. Det
gällde då för sjuksköterskorna att kunna bedöma och se vilka möjligheter
patienten hade till delaktighet och vad de därmed kunde lämna över till patienten.
De upplevde även viss svårighet för patienterna att sköta sin
läkemedelsbehandling, använda stödstrumpor och följa omvårdnadsåtgärder som
rekommenderats. Sjuksköterskorna menade att patienter med multisjuklighet ofta
hade ett behov av att prata om sina olika diagnoser med dem och det blev en
utmaning att specifikt lyfta omvårdnaden vid hjärtsvikt. Flera beskrev hur vissa
multisjuka patienter upplevde större problem kopplade till andra diagnoser och
hur hjärtsvikten då inte kändes så viktig, vilket gjorde det svårt att få med
patienten i egenvården.
“Och när de har svårt själva, de kanske inte hör, så de kan inte ringa
någon. Så när de väl sitter ner med någon, så vill de få hjälp med allt.
Vilket jag förstår. Vilket gör att det blir svårt att få in hjärtsvikten.”
(Sjuksköterska 5)
Sjuksköterskorna beskrev också att det var en utmaning att delaktiggöra patienter
som var långt gångna i sin hjärtsvikt och diagnostiserats med NYHA III eller IV.
Dessa patienter var trötta, orkade inte utföra egenvård och var i stort behov av
stöd från närstående eller hemtjänst. E-hälsolösningar, som syftade till att öka
patientens kunskap om hjärtsvikt och symtom och på så sätt öka delaktigheten,
Page 17
13
var ibland svåra att implementera hos de äldre patienterna. Detta berodde på
bristande teknikvana eller att de saknade smartphone, dator och digitalt bank-id.
Majoriteten av sjuksköterskorna beskrev närstående som ett stort stöd och en
resurs för att delaktiggöra patienten, särskilt då patienten hade kognitiv svikt, var
multisjuk eller tyckte att det var mycket information att ta in. Då närstående varit
med under besöken på mottagningen kunde de sedan fungera som ett stöd för
patienten i egenvården. Närstående kunde exempelvis påminna om eller
uppmuntra till fysisk aktivitet och kunde vara ett stöd när patienten skulle fatta
beslut kring vid behovsdiuretika. Om patienten var i ett palliativt skede kunde
sjuksköterskor på vissa mottagningar övergå till att enbart ha kontakt med
närstående. Flera sjuksköterskor såg hur närståendes stöd ökade patientens
möjlighet till delaktighet i omvårdnadsåtgärder och behandling.
“Också stöd från anhöriga, de är med hela tiden och får samma
information som patienten och de kan fortsätta att ge stödet i hemmet.
Man kan ju ge information, men kanske hälften går in, hälften förstår de
men sen hälften har de kanske glömt och missuppfattat. Så anhöriga är
väldigt stort stöd också, att de är med.” (Sjuksköterska 7)
Delaktiggöra genom relationsskapande möten
Kategorin delaktiggöra genom relationsskapande möten delades in i
underkategorierna Skapa en allians mellan sjuksköterska och patient och Skapa
trygghet för patienten.
Skapa en allians mellan sjuksköterska och patient För att kunna delaktiggöra patienten behövde sjuksköterskorna etablera en
relation med patienten. Genom att först lyssna till patientens berättelse, och på så
sätt skapa tillit, kunde de sedan nå fram med information och undervisning. Det
kunde även innebära ett mer holistiskt förhållningssätt för att patienten skulle
känna sig sedd och hörd. De upplevde att patienten kände sig bekräftad när hen
fick ta plats i samtalet och på så vis vara delaktig.
“Första besöket tar alltid längre tid, man ska lära känna varandra, ni
vet, första intrycket. Jag måste skapa förtroende, jag måste ha med
patienten på noterna, de ska ta mediciner, de ska göra som jag säger typ
nästan. Så är det, det är viktigt att få med patienten. Får jag det så får
jag mycket tillbaka ju.” (Sjuksköterska 3)
Flera beskrev hur de mötte patienter i olika situationer och hur de försökte
bemöta dem efter deras behov. Genom att se helheten, fråga om livssituation och
om hur patienten hade det hemma så kartlade de också patientens symtom och
funktionsnivå. Det kunde också handla om att först lyssna in vad patienten
behövde från sjuksköterskan, för att sedan leda in samtalet till att handla om
hjärtsvikt.
“För en månad sedan kom det en man och han var bara intresserad av
ett födelsemärke som han hade på höften. Ja, jo men jag kan titta på det.
Då fick jag börja med att titta på det, fast jag inte är så bra på att titta på
det. Men jag tittade och sa att det får ju en doktor titta på. Och då var
han jättenöjd, sen kunde han slappna av i det. Och då kunde vi prata lite
hjärtsvikt efteråt, men i början var han bara intresserad av att, du är
Page 18
14
sjuksköterska här ju och jag har detta jag vill visa. Det gick inte att börja
prata om hjärtsvikten där.” (Sjuksköterska 2)
Sjuksköterskorna lyfte att de bekräftade det patienterna gjorde bra och
uppmuntrade dem till exempelvis följsamhet i den medicinska behandlingen och
fysisk aktivitet. Relationen som skapades mellan sjuksköterska och patient
upplevdes stärka patienternas förmåga till delaktighet.
“Men just när man har etablerat den här kontakten, för nu har ju jag
jobbat här i x år, så att då vet de ju vem jag är och att är det något så får
de tag i mig och att jag följer upp och så. Så man får ju ett förtroende för
varandra, så då blir det nog lättare för dem att vara med i behandlingen
på egen hand och ta egna initiativ och lite ansvar.” (Sjuksköterska 8)
Skapa trygghet för patienten Flera sjuksköterskor beskrev hur patienterna fick en hjärtsviktsbok där de förde in
namn och telefonnummer till sin kontaktsjuksköterska. Patienter ringde angående
hjärtsviktsmedicinering eller om de hade andra frågor, även närstående hörde av
sig. Tillgängligheten främjade delaktighet genom att vissa patienter kontaktade
hjärtsviktsmottagningen om de var i behov av stöd från sjuksköterskan för att
diskutera viktuppgång och hur de skulle dosera diuretika. Många lyfte betydelsen
av tillgänglighet som ett sätt att ge patienten trygghet och lugn samt förhindra
försämring. Genom att patienten kunde nå sjuksköterskan kunde hen ta ett större
ansvar för sin egenvård.
”Och den dagen det blir för mycket för honom så kommer han ändå
ringa hit och fråga efter hjärtsviktssjuksköterskan. Och det är precis
egentligen det vi vill, för då hinner man kanske fånga in det innan de ska
till akuten.” (Sjuksköterska 2)
Sjuksköterskorna upplevde att de hade möjlighet att följa upp patienterna både
genom fysiska återbesök och telefonkontakt, vilket också bidrog till att patienten
kunde göras mer delaktig i sin omvårdnad. Vid vissa av de mottagningar som var
avdelningsnära, och därför inte kunde följa patienten under en obegränsad tid,
gavs patienten ändå möjlighet att höra av sig till sjuksköterskorna med frågor även
efter att de skrivits ut från mottagningen. De som arbetade på
hjärtsviktsmottagningar där de hade tillgång till e-hälsolösningar beskrev hur
patienter var aktiva med att rapportera in sina symtom i programmet samt använde
meddelandefunktionen för att kontakta sjuksköterskan vid frågor.
“Men också att de märker att så fort de är inne och levererar någon
data, då ser vi det och granskar, så de ser att vi har sett. Och då tänker
jag att då blir de aktiva i sin vård på ett helt annat sätt än de har varit
innan.” (Sjuksköterska 1)
Medvetandegöra genom information och undervisning
För att kunna delaktiggöra patienten inventerade sjuksköterskorna först patientens
kunskapsnivå och vad hen visste om diagnosen hjärtsvikt, symtom, medicinsk
behandling och egenvård. De underströk betydelsen av att information och
undervisning skulle vara individanpassad och läggas på en rimlig nivå för
patienten. Samtliga informerade på olika sätt om hjärtsvikt och hjärtats anatomi
och fysiologi, för att patienterna skulle få en förståelse för sjukdomen och om hur
Page 19
15
kroppen fungerar. Information om hjärtsvikt sågs också som nödvändig för att
patienten skulle bli medveten om att det är en kronisk och allvarlig sjukdom med
hög dödlighet som de måste ta på allvar. Flera uttryckte att kunskap var viktig för
att förstå och kunna bli delaktig.
“Vi informerar om vad hjärtsvikt innebär så att dom ska förstå vad det
är vi pratar om, för att sedan leda in det på vilka åtgärder de kan göra
själva. För det är ändå rätt så marginellt vad vi kan göra, vilket vi också
berättar.” (Sjuksköterska 4)
I patientundervisningen användes både muntlig och skriftlig information. Flera
sjuksköterskor använde sig att broschyren Information till patienter och anhöriga
- att leva med hjärtsvikt som tagits fram av RiksSvikt och Riksförbundet
HjärtLung. Patienter och närstående uppmuntrades att läsa broschyren i hemmet
och återkomma med frågor vid nästa besök. En sjuksköterska använde sig av
provsvar och grafer i datorn för att visualisera. Hen upplevde att patienterna
kunde ta till sig informationen och att de förstod allvaret när vissa provsvar lyste
röda. Vissa patienter kunde också koppla provsvaren till sina symtom.
Undervisningen handlade också om att sjuksköterskorna försökte få patienten att
tänka tillbaka på hur de mått under vissa perioder och vilka goda resultat olika
omvårdnadsåtgärder haft. Det kunde exempelvis handla om att påminna om
positiva effekter som patienten haft av till exempel stödstrumpor, att benen varit
mindre svullna, och på så sätt lyfta positiva resultat av de egenvårdsråd som
följts.
Eftersom många patienter upplevde att informationen kunde vara överväldigande
handlade undervisningen mycket om repetition. Sjuksköterskorna upprepade och
sammanfattade informationen och många lät också patienten återberätta vad som
sagts under mottagningsbesöket. Det fanns de som använde sig av NYHA-
klassificeringen och material där det fanns bilder på en person med symtom
tillhörande NYHA klass I-IV. Detta blev visuellt för patienten som själv kunde
peka på vilken NYHA-klass de tillhörde utifrån vilka symtom de upplevde.
“Alltså för att illustrera använder vi oss jättemycket av NYHA-klasserna.
Och det finns ju en jättebra bild där med en man som är steg I, II, III och
IV. Och hur IV:an är jättedålig och ligger bara på sängen och är
andfådd av det, medan på I:an går han typ och bär kassar hem från
affären. (...) Så att det liksom är bildligt också, inte bara hur man pratar
om det själv. Man hjälper ju dem då att se de här bilderna i sin vardag.”
(Sjuksköterska 5)
Det var viktigt för sjuksköterskorna att patienten inte bara tog till sig
egenvårdsråden utan även förstod sjukdomsbilden och varför de till exempel
samlade på sig vätska i kroppen och vilka åtgärder de skulle vidta. Flertalet
beskrev hur de frågade patienten om de visste varför de var trötta, vad
bensvullnaden berodde på och varför de skulle vara uppmärksamma på sitt
vätskeintag. Direkta frågor tjänade även till att medvetandegöra patienten om
vilka symtom och omvårdnadsåtgärder som var viktiga att lära sig. När patienten
förstod vad symtomen berodde på blev det enklare att förstå vad de själva kunde
göra åt dem. För att bli delaktig i sin egenvård behövde patienten lära känna sina
symtom relaterat till hjärtsvikten, men de behövde även lära känna sin kropp och
bli uppmärksamma på hur symtomen manifesterades. Sjuksköterskorna beskrev
Page 20
16
hur de ville att patienten själv skulle känna att hen övervakade sina egna symtom.
Det kunde exempelvis handla om att förklara hur patienten skulle undersöka sina
ben för att upptäcka ödem. Det handlade också om att vägleda patienten och
uppmuntra att det är hen som bäst känner sin kropp och på så sätt öka patientens
tillit till sina egna observationer.
”Jag sa det senast idag till en man, att det är din känsla, det är du som
kan avgöra när du känner att du behöver den här vätskedrivande. Du
väger dig varje dag, men du kan också märka när du blir mer tungandad
när du går i trappan.” (Sjuksköterska 2)
Undervisningen i egenvård handlade även om att ge patienten konkreta råd. Det
kunde till exempel gälla vätskerekommendationer för patienter som samlade på
sig vätska. Sjuksköterskorna gav strategier för hur de skulle hantera törst genom
att suga på isbitar, dricka halva glas, använda salivstimulerande tabletter eller
munspray. De betonade vikten av fysisk aktivitet vid hjärtsvikt. Eftersom många
patienter uttryckte en rädsla kopplad till andfåddhet vid aktivitet var det viktigt att
informera patienten om att aktivera sig efter egen förmåga och ta pauser när det
kändes tungt. Flera lyfte betydelsen av att fokusera på patientens livskvalitet och
hur de önskade delaktiggöra patienten i sin egenvård utan att de skulle uppleva
åtgärderna som för strikta eller svåra att följa. Sjuksköterskorna uppmuntrade
patienterna till att planera dagen efter sitt mående, prioritera lustfyllda aktiviteter
och spara energi till det som ökade livskvaliteten.
“Men får man liksom kunskap i det så, så kan de ju helt plötsligt styra på
ett helt annat sätt och det tror jag ökar compliancen jättemycket. Det är
så roligt när de sen berättar det, hur stolta de är. ‘Att igår spelade jag
bridge och så kunde jag det helt plötsligt, och så tog jag min medicin när
jag kom hem.’” (Sjuksköterska 5)
Hur delaktighet tar sig uttryck
Sjuksköterskorna menade att patienternas delaktighet tog sig uttryck på olika sätt.
Patienterna följde sin vikt och vätskeintag, aktiverade sig fysiskt och
administrerade vid behovsdiuretika. Deras dokumentation från hemmet tjänade
sedan som underlag för en dialog mellan sjuksköterska och patient under
mottagningsbesöket. De reflekterade själva eller med hjälp av sjuksköterskan
kring symtom, egenvård och behandling.
“Men vi brukar be patienten själv att skriva upp och ta med sig så går vi
igenom igen och tittar på det. En del har ju Furix bara vid behov, då
brukar jag be dem att, förutom att skriva upp sin vikt, att skriva de dagar
de tagit Furix. Och så pratar vi sedan om hur de tänkte här och ja vad
var det som fick dig att ta, om de har vid behov. ‘Ja, jag har tagit två
gånger sedan vi sågs sist.’ Och ja, vad var det som fick dig att ta dem de
här gångerna? Mådde du inte bra? Eller hade du gått upp i vikt? Alltså
att vi diskuterar det här, resonerar kring besluten.” (Sjuksköterska 4)
Flera sjuksköterskor belyste även vikten av att patienten skulle se sig själv i sin
nuvarande funktionsnivå för att känna att det hen gjorde var tillräckligt. De
beskrev hur patienterna tog till sig egenvårdsråd och var fysiskt aktiva efter sin
förmåga.
Page 21
17
“Alltså jag hade en dam som gick, ni vet en sån där balkong där man går
in till ytterdörrarna via balkongen. Och där gick hon fram och tillbaka.
Och liksom styrka henne i att det räcker, du har liksom gått din kapacitet
och också om hon då börjar tänka på hur många gånger orkar du idag
och nästa gång orkar du dubbelt så många och varför och vad vägde du
då? Eller hur var det med andningen då?” (Sjuksköterska 5)
Vissa av mottagningarna hade e-hälsolösningar som stöd. Via dessa applikationer
kunde patienterna dokumentera sina mätvärden och symtom och utifrån
förinställda referensvärden rekommenderade applikationen när exempelvis vid
behovsdiuretika skulle tas. I en av e-hälsolösningarna kunde de även
kommunicera med sjuksköterskorna på mottagningen. Informationen från e-
hälsolösningarna användes för gemensam reflektion mellan patient och
sjuksköterska. Det ledde till en större medvetenhet kring sjukdom och symtom
och bidrog till en större delaktighet hos patienterna. Sjuksköterskorna uppmanade
patienterna att själva monitorera sina symtom för att kunna ta vid behovsdiuretika
vid rätt tillfälle, alternativt vid behov kontakta rätt vårdinstans. De upplevde att
patienterna blev motiverade att fortsätta sin behandling då de själva kunde
påverka den och såg resultaten. När patienten började lära känna sin kropp och
sina symtom samt blev mer insatt i egenvården kunde hen även bli mer delaktig i
övrig läkemedelsjustering efter ordination från sjuksköterskan.
“Skulle du kunna göra det att du tar blodtrycket? Så tar du en tablett
extra nu på morgonen som jag säger i en vecka och är allting bra,
blodtrycket, så tar du sen på kvällen. Så när vi ses nästa gång har du
redan tagit 2+2. Så kommer du till mig, så har du dina anteckningar. Så
patienten kommer, fullt med anteckningar med blodtryck, hur det legat,
puls och klockslag så jag liksom, den här statistiken av det ju.”
(Sjuksköterska 3)
De längre besöken på hjärtsviktsmottagningen öppnade också upp för djupare
samtal mellan sjuksköterska och patient. En sjuksköterska beskrev vikten av att
även vara inlyssnande och delaktiggöra patienten i beslut kring fortsatt behandling
och palliativ vård.
”Jag hade en man för ett år sedan, kanske, som var väldigt tydlig med att
han var färdig med livet. Och då kunde vi prata om det och sen så, vi
hade egentligen ett brytpunktssamtal, men utan läkaren och sen kom
läkaren. Så fick han komma hit, så gick vi igenom det en gång till. Och
det blev ett väldigt naturligt sätt att liksom lugna ner alla utredningar
och behandlingar som vi höll på med med honom. Och han var jättenöjd,
jag tänker att det är en helt annan del av delaktigheten, med just de här
patienterna.” (Sjuksköterska 1)
DISKUSSION
Metoddiskussion Studiens syfte, att belysa hjärtsviktssjuksköterskors erfarenheter av att
delaktiggöra den äldre patienten i omvårdnadsåtgärder vid hjärtsvikt, kan
problematiseras utifrån vem som är subjekt och vem som är objekt. Syftets
Page 22
18
formulering gör sjuksköterskan till subjekt och förutsätter att det är sjuksköterskan
som delaktiggör patienten. Detta perspektiv utelämnar patientens perspektiv och
kan därför te sig problematiskt. Näsström m.fl. (2017) menar att delaktiggörande
är ett samarbete mellan patient och sjuksköterska, medan Ekman och Norberg
(2013) menar att begreppet partnerskap är mer inkluderande för båda parternas
perspektiv och därför bör föredras. Författarna har valt att använda begreppet
delaktiggöra i denna studie, då delaktighet är ett vedertaget begrepp som används
i exempelvis Patientlag (2014:821).
Ett bekvämlighetsurval gjordes då det ansågs uppfylla förutsättningarna för
studiens omfattning och tidsram. Bekvämlighetsurval kan vara en lämplig
urvalsmetod när informanter ska rekryteras från en specifik verksamhet, men har
kritiserats då det är möjligt att personer med störst erfarenhet av fenomenet som
ska studeras inte nås (Polit & Beck 2017). Nio intervjuer genomfördes. I en studie
av Guest m.fl. (2006) undersöktes hur många intervjuer som krävs i studier med
kvalitativ ansats. Deras slutsats blev att ett litet antal informanter, sex stycken, kan
vara tillräckligt när en homogen grupp studeras (a.a.). Informanterna pratade om
liknande ämnen och författarna ansåg därför att antalet intervjuer var tillräckligt
för att besvara studiens syfte.
Följande fyra kriterier har föreslagits för att bedöma trovärdigheten av en
kvalitativ studie; tillförlitlighet, giltighet, verifiering och överförbarhet (Polit &
Beck 2017). Studiens tillförlitlighet ökar om informanterna har skilda erfarenheter
som bidrar till att området kan belysas från olika perspektiv (Graneheim &
Lundman 2004). Författarna till föreliggande studie önskade nå informanter både
från primärvårdens hjärtsviktsmottagningar och avdelningsnära hjärt- och
hjärtsviktsmottagningar på Region Skånes sjukhus. Det är eventuellt en svaghet
att en övervägande majoritet av intervjuerna genomförts med sjuksköterskor som
arbetade på avdelningsnära mottagningar. De har inte samma möjlighet att följa
patienterna över tid, vilket kan ha inverkat på deras erfarenheter av att
delaktiggöra patienterna. Det fanns dock en bredd i urvalet då informanternas
arbetslivserfarenhet varierade mellan 5 och 31 år, de var både män och kvinnor
och hade olika lång erfarenhet av mottagningsarbete. En av informanterna
saknade vidareutbildning inom hjärtsvikt, men hade flerårig erfarenhet av
mottagningsarbete med hjärtsviktspatienter varför författarna valde att inkludera
hen i studien, även om hen inte uppfyllde inklusionskriteriet gällande
vidareutbildning.
Giltighet avser huruvida insamlad data är föränderlig över tid och situation, eller
om studien kan genomföras med samma eller liknande urvalsgrupp vid ett senare
tillfälle med samma resultat (Polit & Beck 2017). Kvalitativa studier kan inte fullt
reproduceras, men författarna har eftersträvat att ingående beskriva studiens
design, val av metod, urval och rekrytering, intervjuguidens utformning, se Bilaga
4, samt hur analysprocessen har genomförts, se Tabell 1.
Verifiering syftar till om studiens resultat speglar informanternas erfarenheter
eller om det är färgat av forskarens förförståelse och perspektiv (Polit & Beck
2017). Guber (1991) menar att forskaren genom intervjun får ta del av
“information” som först transformeras till “data” i processen när den samlas in.
Forskarens förförståelse påverkar transformationen och har därför en inverkan på
det insamlade materialet och skapandet av den verklighet som beskrivs i resultatet
(a.a.). Författarna till föreliggande studie hade en förförståelse för området då de i
Page 23
19
sitt dagliga arbete möter den äldre patienten med hjärtsvikt. Detta kan ha lett till
en mindre öppenhet inför det informanterna valde att prata om och att
informanterna vid intervjutillfället leddes in på vissa områden för att bekräfta vad
författarna redan trodde sig veta. Förförståelsen underlättade samtidigt
möjligheten att kunna sätta sig in i informanternas livsvärld och var användbar för
att kunna urskilja mönster i analysprocessen.
Data analyserades systematiskt enligt Burnard (2008). Författarna läste igenom
transkriptionerna och utförde den öppna kodningen var för sig och jämförde sedan
resultatet. Författarna hade uppfattat informanternas erfarenheter på liknande sätt
och inga större skillnader fanns i den öppna kodningen. Listan av kategorier
skapades tillsammans och därefter utfördes färgkodningen var för sig. Enligt
Burnard (2008) styrks analysen genom att flera personer är involverade i
processen för att sedan diskutera sina resultat. Då en innehållsanalys utförs finns
det alltid risk för subjektiva tolkningar och en objektiv och definitiv syn på den
sociala verkligheten existerar inte. Ett sätt att verifiera analysen är dock att låta
informanterna läsa igenom transkriptionen av den egna intervjun samt författarnas
analys av denna för att verifiera eller förkasta den (a.a.). Författarna ansåg att
detta steg hade stärkt resultatets tillförlitlighet, men det fanns inte utrymme att
göra detta inom ramen för studien.
Kriteriet för överförbarhet behandlar hur en studies resultat kan förstås och
överföras till en annan kontext (Polit & Beck 2017). För att läsaren ska kunna
bedöma studiens överförbarhet har författarna strävat efter att beskriva studiens
kontext och urvalsgrupp ingående. Graneheim och Lundman (2004) menar att
överförbarheten också främjas av att resultatet beskrivs utförligt och med lämpliga
citat. För att ge analysen transparens redogörs analysprocessen i Tabell 1.
Resultatet presenteras i löpande text och illustreras med representativa citat.
Kvale (2007) menar att kvalitativa intervjuer innebär en asymmetrisk
maktrelation. Möjligen kan maktasymmetrin i föreliggande studie ha påverkats till
informanternas fördel då de intervjuades inom ett område där deras kunskap och
erfarenhet av att arbeta med hjärtsviktspatienter var större än författarnas, samt att
de fick välja tid och plats för intervjutillfället. Samtliga intervjuer utfördes ostört
på informanternas arbetsplatser. Enligt Polit och Beck (2017) är det av betydelse
för intervjuns djup att informanten känner sig trygg och kan prata fritt.
Maktrelationen kan också ha påverkats till informantens nackdel av att intervjuas
av två personer. Författarna uppmärksammade därför sin egen och informantens
placering i rummet, för att skapa en så neutral intervjumiljö som möjligt. Detta
gjordes genom att författaren som höll i intervjun, då rummet tillät, satt mitt emot
informanten medan den andra författaren satt lite avsides. Författarna hade innan
intervjun bestämt vem som skulle leda intervjun medan den andra satt bredvid,
tog minnesanteckningar och stöttade upp med eventuella följdfrågor. Innan
intervjuerna hölls en briefing där informanten hade möjlighet att ställa frågor samt
fick både muntlig och skriftlig information om att deltagandet var frivilligt och att
samtycket när som helst kunde dras tillbaka utan förklaring.
Graneheim och Lundman (2004) framhåller att forskare under intervjuprocessen
får nya insikter om det fenomen som undersöks och att dessa kan påverka vilka
följdfrågor som ställs under intervjun. Författarna upplevde att följdfrågor som
ställdes varierade i viss mån beroende på vad informanten valde att belysa under
intervjun. Författarna hade även begränsad erfarenhet av att intervjua, vilket kan
Page 24
20
ha påverkat hur följdfrågor ställdes och att olika följdfrågor ställdes till
informanterna. Graneheim och Lundman (2004) lyfter även hur datainsamlingen
kan påverkas av att intervjuer görs under en lång tidsperiod. I föreliggande studie
genomfördes samtliga intervjuer, förutom pilotintervjun, under ett kort tidsspann
på två veckor, och författarna hade därför tidigare intervjuer färskt i minnet. Detta
bidrog till att författarna enklare kunde komma ihåg vilka följdfrågor som använts
i de tidigare intervjuerna.
Vid analys av transkriberade intervjuer är innehållsanalys en användbar metod
(Lundman & Hällgren Graneheim 2012). Kvale (2007) menar att då data samlas
in genom intervjuer, som sedan transkriberas, är det viktigt att vara medveten om
skillnaden mellan det skrivna och det muntliga språket. Intervjuerna innebär ett
möte mellan människor som inkluderar kroppsspråk, ansiktsuttryck och röstläge.
När intervjuerna transkriberas blir det skrivna språket en konstruktion av det
muntliga språket, vilket innebär att en del av intervjuns kontext går förlorad (a.a.).
Båda författarna närvarade vid samtliga intervjuer. De transkriberade hälften av
intervjuerna var, lyssnade sedan på intervjuerna igen och korrekturläste varandras
transkriptioner. Detta bidrog till att båda författarna fick en nära relation till
insamlad data.
Resultatdiskussion Studiens syfte var att belysa hjärtsviktsjuksköterskors erfarenheter av att
delaktiggöra den äldre patienten i omvårdnadsåtgärder vid hjärtsvikt. Resultatet
diskuteras utifrån Dorothea Orems teori om egenvårdsbalans samt tidigare
forskning inom omvårdnad vid hjärtsvikt.
I sitt arbete på mottagning träffade sjuksköterskorna patienter med varierande
egenvårdsbehov och egenvårdskapacitet. Sjuksköterskorna beskrev att
patienternas förutsättningar till delaktighet försvårades på grund av
multisjuklighet, kognitiv svikt och symtom av hjärtsvikten såsom trötthet. Vissa
patienter saknade kunskap om att hjärtsvikt var en kronisk sjukdom. Resultatet
överensstämmer med den middle-range teori om egenvård vid kronisk sjukdom
som utvecklats av Riegel m.fl. (2012). Utifrån teorin undersökte Jaarsma m.fl.
(2017) vilka faktorer som specifikt påverkade egenvård för patienter med
hjärtsvikt. Egenvården påverkades av erfarenhet och kunskap, motivation, vanor,
kulturella värden och tro, funktionell och kognitiv nivå, stöd, egenvårdsförtroende
och tillgång till vård (a.a.). Enligt teorin är reflektion och beslutsfattande
processer som ligger till grund för egenvård (Riegel m.fl. 2012). Sjuksköterskorna
i föreliggande studie la stor vikt vid reflektion och att motivera patienten till
självständigt beslutsfattande. De erfor att patientens fysiska tillstånd, intresse,
vanor, vårdens tillgänglighet och stöd från anhöriga etcetera. påverkade patientens
delaktighet och egenvårdsförmåga. Även dessa faktorer får stöd i middle-range
teorin om egenvård. Orem (2001) anser att kunskapsbrist leder till egenvårdsbrist.
Sjuksköterskorna la stor betydelse vid undervisning för att öka patientens kunskap
om hjärtsvikt och egenvård. Enligt Orem (2001) påverkas egenvårdskapaciteten
av olika faktorer såsom ålder, hälsotillstånd, utbildning och resurser. Resultatet
visar hur sjuksköterskorna identifierade och tog hänsyn till flera av dessa faktorer
och anpassade råd, undervisning och uppföljning för att främja patienternas
delaktighet.
De hjälpmetoder som Orem (2001) beskriver utgöra den omvårdnad som
sjuksköterskan utför; handla eller utföra för en annan person, vägleda, ge psykiskt
Page 25
21
eller fysiskt stöd, skapa en utvecklande miljö samt undervisa fanns alla
representerade i studiens resultat. Det kunde handla om att sjuksköterskan på
mottagningen mätte för stödstrumpor, vägledde patienten i sin egenvård relaterat
till vid behovsdiuretika, gav ett psykiskt stöd genom att lyssna till patientens
upplevelser, inventerade och bedömde patienternas kunskapsnivå och förmåga till
egenvård och gav individuellt anpassad information och utbildning om hjärtsvikt.
Orem (2001) framhåller hur sjuksköterskans omvårdnad ska syfta till att
komplettera egenvården. I resultatet framkom att sjuksköterskorna upplevde att
patienterna behövde stöd på grund av osäkerhet kring hjärtsvikt och behandling
och hur de då bedömde patientens förmåga och försökte ge det stöd som patienten
var i behov av. Detta ledde ofta till att patienten kunde ta ett större ansvar för sin
egenvård, egenvårdskapaciteten ökade med kunskap och resurser i form av stöd
från sjuksköterskan.
Resultatet visade också hur delaktighet kunde främjas genom att involvera
närstående. En studie av Näsström m.fl. (2014) undersökte hur delaktighet hos
äldre patienter med hjärtsvikt påverkades av olika faktorer. Delaktigheten visade
sig vara högre hos personer som levde tillsammans med en närstående jämfört
med personer som levde i ensamhushåll (a.a.). Orem (2001) talar om närstående-
omsorg eller beroendevård. I föreliggande studie beskrevs närstående framförallt
som en viktig resurs när patienter led av kognitiv svikt eller var i ett palliativt
skede, men även som ett dagligt stöd vid t.ex. fysisk aktivitet eller att bedöma när
vid behovsdiuretika skulle tas. Orem (2001) menar att egenvårdsbrist gör det
nödvändigt att andra personer tar över ansvaret för patientens egenvård. Resultatet
visade hur sjuksköterskorna bedömde patientens förmåga till egenvård och
uppmuntrade patienten att ta stöd av närstående eller hemtjänst då hen upplevdes
behöva hjälp relaterat till kognitiv svikt eller trötthet.
Orem (2001) beskriver omvårdnadskapacitet som de kunskaper, färdigheter,
attityder och egenskaper som är en förutsättning för att ge omvårdnad. Resultatet
visade att sjuksköterskorna framhöll sin utbildning inom hjärtsvikt, sin erfarenhet
och sitt intresse för sjukdomen och omvårdnaden som en förutsättning för att
kunna delaktiggöra patienten. Utöver kunskap om hjärtsvikt behövde de vara
inlyssnande, ha förmåga att skapa tillitsfulla relationer och kunna arbeta i team.
Teamets funktion ansågs vara nödvändig för att täcka in patienternas behov.
Sjuksköterskorna i studien la stor vikt vid att skapa en god relation med patienten.
Orem (2001) talar om den interpersonella enheten som utgörs av sjuksköterskan
och den som är i behov av omvårdnad eller hens närstående. I resultatet beskrivs
relationen som en allians mellan sjuksköterskan och patienten som bygger på tillit
som skapas genom att sjuksköterskan bekräftar och lyssnar till patienten. Detta
resultat överensstämmer med studien av Oxelmark m.fl. (2018) som undersökte
sjuksköterskors erfarenheter av patientdelaktighet hos inneliggande patienter på
sjukhus. Sjuksköterskorna erfor hur partnerskapet med patienten var en
förutsättning för delaktighet. Partnerskapet innebar att lyssna till patienten,
överlämna vissa ansvarsområden, engagera patienten samt dela på makt och
beslutsfattande (a.a.). Orem (2001) menar att relationen mellan sjuksköterskan
och den som vårdas är både oberoende och beroende och att det finns ett delat
ansvar. Resultatet visade hur sjuksköterskorna var beroende av patientens intresse
för hjärtsvikt och egenvård för att kunna göra dem delaktiga. De eftersträvade att
skapa trygghet för patienten genom tillgänglighet och uppföljning och upplevde
Page 26
22
att patienterna tog ett större ansvar för sin behandling då de fick ett förtroende för
sjuksköterskan.
Delaktigheten tog sig uttryck genom att patienterna blev mer aktiva i sin
egenvård, de kontrollerade sin vikt och blodtryck och dokumenterade vätskeintag.
Delaktigheten ansågs öka hos de patienter som hade tillgång till och kunde
använda sig av e-hälsolösningar. Utifrån Orems teori kan detta tolkas som att
egenvårdskapaciteten, det vill säga förmågan att uppskatta sina egenvårdsbehov
och planera sin egenvård, upplevdes öka när patienten fick ett digitalt hjälpmedel.
Resultatet visade att sjuksköterskorna dels hade goda erfarenheter av att arbeta
med e-hälsolösningar och såg stora framtida möjligheter, men också upplevde att
det blev svårt för många av de äldre att använda sig av dem. E-hälsolösningar har
god evidens vid prevention och behandling av kroniska sjukdomar (Lin & Wu
2014). De kan till exempel förebygga inläggning och återinläggning på sjukhus
och förbättra kliniska utfallsmått (Milos Nymberg m.fl. 2019). De svårigheter som
sjuksköterskorna upplevde att vissa äldre patienter hade med e-hälsolösningar
liknar de patienters upplevelser som intervjuats i studien av Milos Nymberg m.fl.
(2019). Studien undersökte äldres perspektiv på e-hälsolösningar och visade att de
uttryckte en ambivalens inför dem. Det framkom att äldre kunde se fördelar såsom
ökad tillgänglighet, men det fanns också en misstro till både e-hälsolösningarna
och till den egna förmågan att använda dem. De uttryckte oro inför vårdens
otillgänglighet som ett resultat av digitaliseringen, misstro till IT-systemen och
oförmåga att använda teknologiska lösningar. Oförmågan kunde bero på den
åldrande kroppen med sämre syn, hörsel och perception, men också en kulturell
skillnad i användning av teknologi då den äldre generationen inte växt upp med
teknologiska lösningar (a.a.). Föreliggande studie bekräftar dessa fynd och visar
även att sjuksköterskorna upplevde att de äldre patienterna hade svårt att använda
e-hälsolösningar om de hade bristande teknikvana eller saknade smartphone, dator
och digitalt bank-id.
Sjuksköterskorna delaktiggjorde sina patienter med ett personcentrerat
förhållningssätt genom att initiera ett relationsskapande möte, kartlägga patientens
kunskap samt anpassa information och utbildning. Resultatet visade att de på olika
sätt försökte delaktiggöra patienten för att förhindra behov av sjukhusvård eller
återinläggning, till exempel genom tillgänglighet som innebar att patienten ringde
till mottagningen när hen behövde stöd i sin egenvård. De beskrev delaktighet på
ett liknande sätt som sjuksköterskorna i studien av Eldh m.fl. (2006), d v s att ge
information och utbilda om sjukdomen, symtom och läkemedel. Resultatet visade
även att sjuksköterskorna hade en förståelse för de faktorer som patienterna i
studien av Eldh m.fl. (2006) uttryckte var viktiga för delaktighet, att bli
behandlade som individer, få sina behov sedda och önskemål och beslut
respekterade.
Inga strukturerade program för att delaktiggöra patienten användes, utan
mottagningsbesöken verkade utformas efter patientens behov med fokus på
individanpassad undervisning om hjärtsvikt och konkreta råd om egenvård.
Arbetssättet gav sjuksköterskan stor frihet att utforma omvårdnaden efter egen
kunskap och erfarenhet, men förutsätter att hen har egna metoder för att
delaktiggöra patienten och utvärdera utfall. Samtidigt visade en randomiserad
kontrollerad studie av Luhr m.fl. (2019), som undersökte om patienternas
upplevelser av delaktighet ökade om de deltog i ett strukturerat
självhanteringsprogram för patientdelaktighet vid hjärtsvikt, utöver den
Page 27
23
standardiserade vården, ingen skillnad i upplevelse av delaktighet mellan
kontrollgrupp och interventionsgrupp. Det fanns således inget stöd för att ett
strukturerat självhanteringsprogram skulle öka delaktigheten.
Författarnas förförståelse, att många äldre med hjärtsvikt saknade kunskap om sin
sjukdom och egenvård, bekräftades till viss del av resultatet. Samtidigt fick de en
mer komplex bild av vad det kan innebära att delaktiggöra en äldre patient då hens
förutsättningar påverkas av sjukdomen och ofta av multisjuklighet. Den ”äldre
patienten” är inte en homogen grupp och delaktighet och egenvård är beroende av
individens individuella förutsättningar. Författarna upplevde att sjuksköterskorna i
föreliggande studie visade en ödmjukhet inför sin egen roll och att det
personcentrerade arbetssättet ledde till att delaktiggöra patienten utifrån hens
behov och önskemål.
SLUTSATS
Resultatet visade att sjuksköterskornas erfarenheter av att delaktiggöra den äldre
patienten påverkades av både de egna och patientens förutsättningar.
Sjuksköterskorna ansåg att utbildning och erfarenhet var viktigt för att kunna
delaktiggöra patienten, varför det är av stor betydelse att verksamheterna satsar
både på att ge sjuksköterskor vidareutbildning inom hjärtsvikt men också
kontinuerlig fortbildning. Sjuksköterskorna upplevde att många av de äldre
patienterna som led av multisjuklighet hade ett stort behov av att samtala med en
sjuksköterska kring sin hälsa. Resultatet visade även att den äldre patientens unika
behov behöver tas i beaktande. Närstående eller hemtjänst blir en viktig resurs då
patienten lider av trötthet, kognitiv svikt eller multisjuklighet. De beskrev hur de
först försökte skapa en tillitsfull relation för att därefter undervisa om hjärtsvikt
och delaktiggöra patienten i egenvården. Tid och kontinuitet är av stor betydelse
och det är därför viktigt att sjuksköterskan har möjlighet att träffa den äldre
patienten i lugn och ro och gärna följa upp med flera återbesök för att öka
patientens förutsättningar att lära sig om sjukdomen och egenvården. Ett
personcentrerat förhållningssätt lyftes av samtliga sjuksköterskor och fokus låg på
att lyssna in patientens behov, ge individanpassad undervisning, egenvårdsråd och
stöd. Däremot tycktes ett systematik arbetssätt och utvärdering av delaktighet
saknas och informanterna på de olika mottagningarna hade utarbetat sina egna
metoder.
Både på nationell och regional nivå satsas det på e-hälsolösningar och de antas
utgöra en stor del av framtidens vård. Resultatet visade att e-hälsolösningar i form
av applikationer för att följa symtom och kommunicera med sjuksköterskan på
mottagningen var till stor hjälp för vissa patienter. Samtidigt var det många äldre
som exkluderades på grund av bristande teknikvana eller avsaknad av dator i
hemmet. För att äldre ska kunna ta del av de e-hälsolösningar som syftar till att
öka delaktighet och autonomi är det viktigt att de utformas och anpassas för den
äldre patienten.
Page 28
24
ARBETSFÖRDELNING
Arbetet med litteratursökning, författandet av bakgrund, metod och teori har
utförts gemensamt. Båda författarna deltog vid samtliga intervjuer och
transkriberade hälften av materialet var. Dataanalysen utfördes enligt Burnards
metod för innehållsanalys vilket innebar att vissa delar utfördes av författarna var
för sig för att sedan diskuteras tillsammans. Resultat och metod- och
resultatdiskussion är ett gemensamt arbete av båda författarna.
Page 29
25
REFERENSER
1177 Vårdguiden, (2019) Hjärtsviktsmottagning i Skåne.
>https://www.1177.se/Skane/sjukdomar--besvar/hjarta-och-blodkarl/hjartbesvar-
och-hjartfel/hjartsviktsmottagning-i-skane/< HTML (2019-12-04)
Agvall B, Paulsson T, Foldevi M, Dahlström U, Alehagen U, (2014) Resource use
and cost implications of implementing a heart failure program for patients with
systolic heart failure in Swedish primary health care. International Journal of
Cardiology, 176, 731–738.
Agvall B, (2010) Hjärtsvikt. I: Hedin K, Löndahl M, (Red) Allmänläkarpraktikan
Hjärt-kärlsjukdomar. Lund, Studentlitteratur AB.
Borgström Bolmsjö B, (2018) Hjärtsvikt bland äldre. I: Hedin K, Löndahl M,
(Red) Allmänläkarpraktikan Äldre. Lund, Studentlitteratur AB.
Burnard P, Gill P, Steward K, Treasure E, Chadwick B, (2008) Analysing and
presenting qualitative data. British Dental Journal, 204(8), 429–432.
Dahlström U, (2005) Hjärtsviktens patofysiologi, omfattning och diagnostik. I:
Strömberg A, (Red) Vård vid hjärtsvikt. Lund, Studentlitteratur AB.
Dahlström U, Strömberg A, (2005) Riktlinjer för farmakologisk och icke-
farmakologisk behandling. I: Strömberg A, (Red) Vård vid hjärtsvikt. Lund,
Studentlitteratur AB.
Driscoll A, Meagher S, Kennedy R, Hay M, Banerji J, Campbell D, Cox N,
Gascard D, Hare D, Page K, Nadurata V, Sanders R, Patsamanis H, (2016) What
is the impact of systems of care for heart failure patients diagnosed with heart
failure: a systematic review. BMC Cardiovascular Disorders, 16(195), 1-20.
Ekman I, Fagerberg B, Lundman B, (2002) Health-related quality of life and
sense of coherence among elderly patients with severe chronic heart failure in
comparison with healthy controls. Heart & Lung, 31(2), 94-101.
Ekman I, Wolf A, Olsson L-E, Taft C, Dudas K, Schaufelberger M, Swedberg K,
(2012) Effects of person-centred care in patients with chronic heart failure: the
PCC-HF study. European Heart Journal, 33, 1112–1119.
Ekman I, Norberg A, (2013) Personcentrerad vård – teori och tillämpning. I:
Edberg A-K, Ehrenberg A, Friberg F, Wallin L, Wijk H, Öhlén J, (Red)
Omvårdnad på avancerad nivå – kärnkompetenser inom sjuksköterskans
specialistområden. Lund, Studentlitteratur AB.
Eldh A C, Ehnfors M, Ekman I, (2006) The meaning of patient participation for
patients and nurses at a nurse-led clinic for chronic heart failure. European
Journal of Cardiovascular Nursing, 5, 45-53.
Fagotto V, Cavarape A, Boccanelli A, (2019) Heart failure in the elderly: A
geriatric syndrome. Picture of the modern situation. Monaldi Archives for Chest
Disease, 89(1031), 67-68.
Page 30
26
Gandhi S, Mosleh W, Sharma U C, Demers C, Farkouh M E, Schwalm J-D,
(2017) Multidisciplinary Heart Failure Clinics are Associated with Lower Heart
Failure Hospitalization and Mortality: Systematic Review and Meta-analysis.
Canadian Journal of Cardiology, 33(10), 1237-1244.
Gilmour J, Strong A, Hawkins M, Broadbent R, Huntington A, (2013) Nurses and
Heart Failure Education in Medical Wards. Nursing Praxis in New Zealand,
29(3), 7-19.
Graneheim U H, Lundman B, (2004) Qualitative content analysis in nursing
research: concept, procedure and measures to achieve trustworthiness. Nurse
education today, 24, 105–112.
Grange J, (2005) The role of nurses in the management of heart failure. Heart, 98,
39-42.
Guber R, (1991) El Salvaje Metropolitano. Buenos Aires, Editorial Legasa.
Guest G, Bunce A, Johnson L, (2006) How many interviews are enough? An
experiment with data saturation and variability. Field Methods, 18(1), 59–82.
Hartford Kvæl L A, Debesay J, Bye A, Bergland A, (2019) Health‐care
professionals’ experiences of patient participation among older patients in
intermediate care—At the intersection between profession, market and
bureaucracy. Health Expectations, 22, 921–930.
Hälso- och sjukvårdslag, 2017:30.
Jaarsma T, Cameron J, Riegel B, Stromberg A, (2017) Factors Related to Self-
Care in Heart Failure Patients According to the Middle-Range Theory of Self-
Care of Chronic Illness: a Literature Update. Current Heart Failure Reports, 14,
71–77.
Kummuri N, Johnson M, Koelling T, (2012) Relationship between improvements
in heart failure patient disease specific knowledge and clinical events as part of a
randomized controlled trial. Patient Education and Counseling, 86(2), 233-238.
Kvale S, (2007) Doing interviews. Thousand Oaks CA, Sage Publication.
Kvale S, Brinkmann S, (2014) Den kvalitativa forskningsintervjun. Lund,
Studentlitteratur AB.
Lag om etikprövning av forskning som avser människor, 2003:460.
Lainscak M, Blue L, Clark A L, Dahlström U, Dickstein K, Ekman I, Jaarsma T,
(2011) Self-care management of heart failure: Practical recommendations from
the Patient Care Committee of the Heart Failure Association of the European
Society of Cardiology. European Journal of Heart Failure, 13, 115-126.
Page 31
27
Lin H, Wu X, (2014) Intervention strategies for improving patient adherence to
follow-up in the era of mobile information technology: a systematic review and
meta-analysis. PLoS ONE, 9(8), 1–8.
Lundman B, Hällgren Graneheim U, (2012) Kvalitativ innehållsanalys. I:
Granskär M, Höglund-Nielsen B, (Red) Tillämpad kvalitativ forskning inom
hälso- och sjukvård (2:a upplagan). Lund, Studentlitteratur AB.
Luhr K, Eldh A, Theander K, Holmefur M, (2019) Effects of a self-management
programme on patient participation in patients with chronic heart failure or
chronic obstructive pulmonary disease: A randomized controlled trial. European
Journal of Cardiovascular Nursing, 18(3), 185–193.
Milos Nymberg V, Borgström Bolmsjö B, Wolff M, Calling S, Gerward S,
Sandberg M, (2019) ‘Having to learn this so late in our lives…’ beliefs,
experiences, attitudes and expectations of e-health in primary health care.
Scandinavian Journal of Primary Health Care, 37(1), 41-52.
Näsström L, Jaarsma T, Idvall E, Årestedt K, Strömberg A, (2014) Patient
participation in patients with heart failure receiving structured home care – a
prospective longitudinal study. BMC Health Services Research, 14(633), 1-12.
Näsström L, Mårtensson J, Strömberg A, (2017) Participation in Care Encounters
in Heart Failure Home-Care. Clinical Nursing Research, 26(6), 713-730.
Orem D E, (2001) Nursing: Concepts of Practice (6:e upplagan). St. Louis MO,
Mosby.
Oxelmark L, Ulin K, Chaboyer W, Bucknall T, Ringdal M, (2018) Registered
Nurses’ experiences of patient participation in hospital care: supporting and
hindering factors patient participation in care. Scandinavian Journal of Caring
Science, 32, 612-621.
Patientlag, 2014:821.
Polit D, Beck C, (2017) Nursing Research Generating and Assessing Evidence for
Nursing practice (10:e upplagan). Philadelphia, Wolters Kluwer.
Riegel B, Jaarsma T, Strömberg A, (2012) A middle-range theory of self-care of
chronic illness. ANS Advances in Nursing Science, 35, 194–204.
Socialstyrelsen, (2015) Nationella riktlinjer –Utvärdering 2015 Hjärtsjukvård
Rekommendationer, bedömningar och sammanfattning.
>www.socialstyrelsen.se/globalassets/sharepoint-
dokument/artikelkatalog/nationella-riktlinjer/2015-12-5.pdf< HTML (2019-11-
15)
Socialstyrelsen, (2018) Nationella riktlinjer för hjärtsjukvård Stöd för styrning
och ledning. >www.socialstyrelsen.se/globalassets/sharepoint-
dokument/artikelkatalog/nationella-riktlinjer/2018-6-28.pdf< HTML (2019-11-
15)
Page 32
28
Socialstyrelsen, (2019) Digitala vårdtjänster och artificiell intelligens i hälso- och
sjukvården. >https://www.socialstyrelsen.se/globalassets/sharepoint-
dokument/artikelkatalog/ovrigt/2019-10-6431.pdf< HTML (2020-04-15)
Socialstyrelsen, (2020) Det här är e-hälsa. >https://div.socialstyrelsen.se/det-har-
ar-e-halsa< HTML (2020-04-17)
Steventon A, Bradsley M, Billings J, Dixon J, Doll H, Hirani S, Cartwright M,
Rixon L, Knapp M, Henderson C, Rogers A, Fitzpatrick R, Hendy J, Newman S,
(2012) Effect of telehealth on use of secondary care and mortality: findings from
the Whole System Demonstrator cluster randomized trial. British Medical
Journal, 392, 1047–57.
Strömberg A, (2005a) Patientutbildning. I: Strömberg A, (Red) Vård vid
hjärtsvikt. Lund, Studentlitteratur AB.
Strömberg A, (2005b) Sjuksköterskebaserade hjärtsviktsmottagningar inom
slutenvård. I: Strömberg A, (Red) Vård vid hjärtsvikt. Lund, Studentlitteratur AB.
Svensk sjuksköterskeförening, (2016) Svensk sjuksköterskeförening om
personcentrerad vård. >https://www.swenurse.se/globalassets/01-svensk-
sjukskoterskeforening/publikationer-svensk-sjukskoterskeforening/ssf-om-
publikationer/svensk_sjukskoterskeforening_om_personcentrerad_vard_oktober_
2016.pdf< HTML (2020-03-15)
Vetenskapsrådet, (2002) Forskningsetiska principer.
>www.gu.se/digitalAssets/1268/1268494_forskningsetiska_principer_2002.pdf<
HTML (2019-12-29)
Wikström G, (2014) Fysiologi. I: Wikström G, (Red) Hjärtsvikt - Fysiologi,
diagnostik, behandling och omvårdnad. Lund, Studentlitteratur AB.
World Health Organization, (2020) eHealth. >https://www.who.int/ehealth/en/<
HTML (2020-04-17)
WMA Declaration of Helsinki, (2013) Ethical principles for medical research
involving human subjects. >https://www.wma.net/policies-post/wma-declaration-
of-helsinki-ethical-principles-for-medical-research-involving-human-subjects/<
HTML (2020-01-14)
Zarrinkoub R, Wettermark B, Wändell P, Mejhert M, Szulkin R, Ljunggren G,
Kahan T, (2013) The epidemiology of heart failure, based on data for 2.1 million
inhabitants in Sweden. European Journal of Heart Failure, 15, 995–1002.
Page 33
29
BILAGA 1
Informationsbrev till enhetschefer Projektets titel:
Hjärtsviktssjuksköterskors erfarenheter av att
delaktiggöra den äldre patienten i omvårdnadsåtgärder
vid hjärtsvikt.
Datum:
Studieansvariga:
Sarah Richards
Frida Sjöstrand
E-post:
[email protected]
[email protected]
Handledare:
Katarina Sjögren Forss, Universitetslektor, Malmö
Universitet, Fakulteten för Hälsa och Samhälle
E-post: [email protected]
Studerar vid Malmö Universitet,
Fakulteten vid hälsa och samhälle,
205 06 Malmö
Utbildning: Specialistsjuksköterska med
inriktning vård av äldre
Nivå: Avancerad nivå, magister
Hej!
Vi heter Sarah Richards och Frida Sjöstrand och läser specialistsjuksköterskeprogrammet med inriktning
vård av äldre. Under våren 2020 kommer vi att skriva vår magisteruppsats som syftar till att belysa
sjuksköterskors erfarenheter av att delaktiggöra den äldre patienten i omvårdnadsåtgärder vid hjärtsvikt.
Vi önskar därför intervjua sjuksköterskor som har vidareutbildning inom hjärtsvikt och som arbetar på
hjärtsviktsmottagning med patienter >65 år. De ska ha arbetat minst tre år som sjuksköterskor varav minst
ett år på hjärtsviktsmottagning.
Syftet med studien är att belysa sjuksköterskors erfarenheter av att delaktiggöra den äldre patienten i
omvårdnadsåtgärder vid hjärtsvikt.
Sjuksköterskeledda hjärtsviktmottagningar har god evidens. Följsamhet till behandling är central och för
att förebygga återinläggning krävs god egenvård. Vår förhoppning är att studien ska kunna bidra med
ytterligare kunskap om hur patienten kan delaktiggöras i sin omvårdnad.
Intervjuerna kommer att ske i enskildhet och beräknas ta ca 60 minuter. Om möjligt ser vi helst att de sker
på arbetsplatsen under arbetstid. Vi kommer båda att närvara vid intervjutillfällena och intervjuerna
kommer med informantens godkännande att spelas in. Materialet från intervjuerna kommer att
avidentifieras och behandlas konfidentiellt. Intervjumaterialet kommer endast att användas i aktuell studie
och det kommer att destrueras efter att magisteruppsatsen blivit godkänt. Det färdigställda examensarbetet
kommer att publiceras i Malmö Universitets databas för examensarbeten, MUEP - Malmö University
Electronic Publishing.
Deltagande i studien är frivilligt och deltagandet kan avbrytas när som helst utan närmare
förklaring. Vår förhoppning är att kunna genomföra intervjuerna under februari och början av mars. För
mer information eller deltagande i studien maila studieansvariga, se kontaktinformation ovan.
Med vänlig hälsning,
Sarah Richards och Frida Sjöstrand
Page 34
30
BILAGA 2
Informationsbrev till sjuksköterska
Projektets titel:
Hjärtsviktssjuksköterskors erfarenheter av att
delaktiggöra den äldre patienten i omvårdnadsåtgärder
vid hjärtsvikt.
Datum:
Studieansvariga:
Sarah Richards
Frida Sjöstrand
E-post:
[email protected]
[email protected]
Handledare:
Katarina Sjögren Forss, Universitetslektor, Malmö
Universitet, Fakulteten för Hälsa och Samhälle
E-post: [email protected]
Studerar vid Malmö Universitet,
Fakulteten vid hälsa och samhälle,
205 06 Malmö
Utbildning: Specialistsjuksköterska med
inriktning vård av äldre
Nivå: Avancerad nivå, magister
Hej!
Vi heter Sarah Richards och Frida Sjöstrand och läser specialistsjuksköterskeprogrammet med
inriktning vård av äldre. Under våren 2020 kommer vi att skriva vår magisteruppsats som syftar till att
belysa hjärtsviktssjuksköterskors erfarenheter av att delaktiggöra den äldre patienten i
omvårdnadsåtgärder vid hjärtsvikt. Vi önskar därför intervjua sjuksköterskor som har vidareutbildning
inom hjärtsvikt och som arbetar på hjärtsviktsmottagning med patienter >65 år. Du ska ha arbetat minst
tre år som sjuksköterska, varav minst ett år på hjärtsviktsmottagning.
Syftet med studien är att belysa hjärtsviktssjuksköterskors erfarenheter av att delaktiggöra den äldre
patienten i omvårdnadsåtgärder vid hjärtsvikt.
Sjuksköterskeledda hjärtsviktsmottagningar har god evidens. Följsamhet till behandling är central och för
att förebygga återinläggning krävs god egenvård. Vår förhoppning är att studien ska kunna bidra med
ytterligare kunskap om hur patienten kan delaktiggöras i sin omvårdnad.
Intervjun kommer att ske i enskildhet och beräknas ta ca 60 minuter. Du väljer själv tid och plats för
intervjun. Vi kommer båda att närvara vid intervjutillfället och intervjun kommer efter
ditt godkännande att spelas in. Materialet från intervjun kommer att avidentifieras och behandlas
konfidentiellt. Intervjumaterialet kommer endast att användas i aktuell studie och kommer att destrueras
efter att magisteruppsatsen blivit godkänt. Det färdigställda examensarbetet kommer att publiceras i
Malmö Universitets databas för examensarbeten, MUEP - Malmö University Electronic Publishing.
Ditt deltagande i studien är frivilligt och kan avbrytas när som helst utan närmare förklaring.
Vår förhoppning är att kunna genomföra intervjun under februari eller början av mars. För
mer information eller deltagande i studien maila studieansvariga, se kontaktinformation
ovan.
Härmed tillfrågas du om deltagande i studien.
Page 35
31
BILAGA 3
Samtyckesblankett för enhetschefer Projektets titel:
Hjärtsviktssjuksköterskors erfarenheter av att
delaktiggöra den äldre patienten i omvårdnadsåtgärder
vid hjärtsvikt.
Datum:
Studieansvariga:
Sarah Richards
Frida Sjöstrand
E-post:
[email protected]
[email protected]
Handledare:
Katarina Sjögren Forss, Universitetslektor, Malmö
Universitet, Fakulteten för Hälsa och Samhälle
E-post: [email protected]
Studerar vid Malmö Universitet,
Fakulteten vid hälsa och samhälle,
205 06 Malmö
Utbildning: Specialistsjuksköterska med
inriktning vård av äldre
Nivå: Avancerad nivå, magister
Jag har muntligen informerats om studien och tagit del av bifogad
skriftlig information. Jag är medveten om att verksamhetens
deltagande är frivilligt och när som helst kan avbrytas utan närmare
förklaring.
Jag lämnar härmed mitt samtycke till att verksamheten deltar i
ovanstående studie:
Datum: .........................................................................................
Enhetschefens underskrift: ..................................................................
Page 36
32
BILAGA 4
INTERVJUGUIDE
Syftet med studien är att belysa sjuksköterskors erfarenheter av att delaktiggöra
den äldre patienten i omvårdnadsåtgärder vid hjärtsvikt.
Demografiska frågor:
Hur många år har du arbetat som sjuksköterska?
Vad har du för utbildning inom hjärtsvikt?
Hur länge har du arbetat med hjärtsviktspatienter på mottagning?
Intervjufrågor:
Vill du berätta om hur du delaktiggör den äldre patienten i sin omvårdnad relaterat
till hjärtsvikt?
Vill du berätta om en situation när du delaktiggjort den äldre patienten i sin
omvårdnad relaterat till hjärtsvikt?
Utvecklande frågor:
Vad behöver du för att kunna delaktiggöra den äldre patienten?
Vill du ge ett exempel? Har du fler exempel?
Vill du utveckla?
På vilket sätt…
Vad får det för effekter…
Page 37
33
BILAGA 5
Samtyckesblankett för informanter Projektets titel:
Hjärtsviktssjuksköterskors erfarenheter av att
delaktiggöra den äldre patienten i omvårdnadsåtgärder
vid hjärtsvikt.
Datum:
Studieansvariga:
Sarah Richards
Frida Sjöstrand
E-post:
[email protected]
[email protected]
Handledare:
Katarina Sjögren Forss, Universitetslektor, Malmö
Universitet, Fakulteten för Hälsa och Samhälle
E-post: [email protected]
Studerar vid Malmö Universitet,
Fakulteten vid hälsa och samhälle,
205 06 Malmö
Utbildning: Specialistsjuksköterska med
inriktning vård av äldre
Nivå: Avancerad nivå, magister
Jag har muntligen informerats om studien och tagit del av bifogad
skriftlig information. Jag är medveten om att mitt deltagande är
frivilligt och att jag när som helst och utan närmare förklaring kan
avbryta mitt deltagande.
Jag lämnar härmed mitt samtycke till att delta i ovanstående studie:
Datum: .........................................................................................
Informantens underskrift: ..................................................................