HELA RESAN 1 En tidning om SL-trafiken Nr 3 2007 Gästkrönikan Professor Karl-Henrik Robèrt om en enkelspårig miljödebatt sid 22 Tvärbana till Solna SLs ordförande Christer G Wennerholm tror på nya tvärförbindelser som ökar resandet sid 15–17 Brovakt med makt Vid Danvikstulls broar låter Lasse Steen Saltsjöbanan gå före båtarna sid 18 SLs globala ansvar Så här arbetar vi för miljön
Tvärbana till Solna - SLs ordförande Christer G Wennerholm tror på nya tvärförbindelser som ökar resandet, Gästkrönikan - Karl-Henrik Robèrt om en enkelspårig miljödebatt, Brovakt med makt vid Danvikstull
Welcome message from author
This document is posted to help you gain knowledge. Please leave a comment to let me know what you think about it! Share it to your friends and learn new things together.
Transcript
HELA RESAN 1
En tidning om SL-trafi ken
Nr 3 2007
GästkrönikanProfessor Karl-Henrik Robèrt
om en enkelspårig miljödebatt sid 22
Tvärbana till SolnaSLs ordförande Christer G Wennerholm
tror på nya tvärförbindelser som ökar
resandet sid 15–17
Brovakt med maktVid Danvikstulls broar låter Lasse Steen
Alla är vinnare i det globala spelet om miljön när miljökraven sätts högt.
6 Stockholmståg på väg att certifi eras
Samarbetet med underentreprenö-rerna ISS Traffi Care och Euromaint är en förutsättning för bra resultat.
7 Miljöarbetet sparar även pengar
Entreprenören Tågia om de allt tuff are miljökraven.
8 SL föregångare i ren teknik
Forskare på KTH menar att kollektiv-trafi ken främst påverkar den lokala miljön.
9–11 Världens största etanolbussfl otta
I dag körs var fjärde SL-buss på etanol, eller biogas, och målet är helt fossilfritt i tankarna år 2025.
19–21 DLC övervakar dygnet runt
SLs driftledningscentral som består av funktionerna eldrift och bandrift hanterar allt från signalfel till planerat underhåll.
LedareAtt SL har en tydlig och välkänd miljöprofi l är det nog ingen som ifrågasätter. Det ligger redan i vårt grunduppdrag att vara miljövänliga. Kollektivtrafi ken är det miljövänliga alternativet till bilkörning. Det ligger också i vår affärsidé att öka kollektiv-resandets marknadsandel. I dag har vi 73 procents marknads-andel i rusningstrafi ken, vilket är unikt i världen.
Foto Anna-Mia Rådberg
Det gäller också att vi också använder de bästa produkterna och proces-serna. Här har vi kommit långt – all den elektricitet vi använder i trafi ken och i våra fastigheter kommer från förnybara källor. Bränslet som driver våra bussar kommer i allt större utsträckning från förnybara energiråva-ror. I dag uppgår andelen till en dryg fjärdedel. Målet är att nå 50 procent år 2011.
I dagarna övergår vi till fjärrvärme i ett stort antal av våra fastig heter som hittills värmts upp med egna olje eldade panncentraler. De miljömässiga eff ek-terna är stora, både vad avser energi-eff ektivitet och utsläpp av koldioxid, kväve och partiklar.
Vi ligger alltså helt rätt i den ut-veckling som alltmer överskuggar vår vardag – den pågående och oroande klimat förändringen. I vår strategiska planering sätter vi självklart kun-den i centrum. Och det fi nns defi nitivt ingen motsättning mellan den prioriteringen och miljösatsningarna. Vi vet genom våra resenärsunder-sökningar att miljön är en viktig faktor för att åka kollektivt.
Det ska i ärlighetens namn sägas att vi ingår i en ovanligt miljö-medveten koncern – Stockholms läns landsting – som sett till att alla verksamheter i denna jätteorganisation nu är miljöcertifi erade. Samti-digt ska det framhållas att SL med sin omfattande operativa verksamhet är en av de största miljöpåverkarna i landstingsfamiljen. Vårt engage-mang är i högsta grad befogat.
Läs mer om SLs miljöarbete i detta nummer av Hela resan. Själv är jag stolt över att arbeta i en organisation i takt med tiden.
Ingemar ZieglerVd AB SL
»Det miljövänliga alternativet«Hela resan Nr 3 2007, årgång fyra Hela resan ges ut av AB Storstockholms
– SL granskas årligen av externa revisorer en-ligt ISO-kraven för miljöcertifi ering. Vi gran-skar i vår tur entreprenörerna. De som vid en förnyad upphandling inte uppfyller miljökraven för teknik och trafi k faller bort, säger Stefan.
Framsynt miljöarbete
Redan för femton år sedan började SL driva bussar med etanol och har i dag nära fyra-hundra etanolbussar, mer än något annat trafi k företag.
I dag fi nns inga dieselbussar i trafi k i inner-staden och för dieselbussar i förorterna och i regional trafi k krävs minskade utsläpp av kväve oxider.
Storstockholms Lokaltrafi k stäl-
ler tuffa miljökrav. Både på sig
självt och på entreprenörerna.
Text Sten Holmberg Foto Melker Dahlstrand
Visionen är att bara använda förnybar energi och att minska utsläppen radikalt. Kemikalier ska miljögodkännas och källsortering av avfall förbättras.
SL använder redan el från vatten- och vind-kraft till sin spårbundna trafi k. Lokal banor och tunnelbana kör till nittiofem procent på vatten-kraft och fem procent på vindkraft, medan elen till pendeltågen (Banverket) till hundra procent kommer från vattenkraft.
– Men det räcker inte. Målet är att även mins-ka energiåtgången i spårtrafi ken med minst fem procent fram till år 2011, säger SLs nye miljöchef Stefan Wallin.
Miljöarbetet inom SL sker med ett webbase-rat miljöledningssystem certifi erat enligt ISO 14001. Arbetet sker systematiskt genom att sät-ta upp mål, genomföra åtgärder och följa upp.
SLs miljöarbete styrs i sin tur av Miljö Steg 5, det miljöpolitiska programmet för Stockholms läns landsting 2007-2011, beslutat av lands-tingsfullmäktige. Här formuleras miljömålen som SL och företagets entreprenörer måste följa. Mål som är högre än EU-kraven.
– Ett av SLs miljömål är att minska energiåtgången inom företaget med fem procent till 2011, jämfört med 2006, säger Stefan Wallin, SLs miljöchef.
Föregångare inom miljövänlig teknikSL ligger mycket långt framme i sina satsningar på miljövänlig teknik inom kollektivtrafi ken.
Det hävdar Åke Wennmalm, miljödirektör på Stockholms läns landsting.
Text Sten Holmberg Foto Melker Dahlstrand
SLs MILJÖMÅL 2007–2011
Utsläpp till luft från trafi k• Minst femtio procent av bussarna i SL-trafi ken
ska drivas med förnybara drivmedel 2011.
• Hundra procent av SLs busstrafi k ska utföras
med förnybara drivmedel senast 2025.
Energianvändning• Energianvändningen ska vid utgången av 2011
ha minskat med fem procent, baserat på
trafi k volymen under 2006.
• Minst 75 procent av värmen för SLs lokaler
ska vid utgången av 2011 komma från förny-
bara källor.
Kemikalieanvändning• Från 1 juli 2007 ska kemikalier/kemiska pro-
dukter som köps in för SLs verksamhet, vara
miljögodkända.
Avfall• Kartläggning av och en plan för avfalls-
hanteringen på samtliga stationer, ska vara
genomförd 2008. Det handlar bland annat om
skräp och sopor från butiker och resenärer,
sand och grus från plattformarna och hur
lysrör ska tas om hand.
• Samtliga depåer ska vid utgången av 2011 ha
väl fungerande utrymmen för källsortering.
SL arbetar hårt för ökad användning av eta-nol och biogas inom all busstrafi k. Redan idag kommer drygt en fjärdedel från förnybara ener-gikällor. Enligt miljömålen ska minst hälften av bussarna år 2011 drivas av förnybara drivmedel och senast 2025 alla bussar.
– Biogas är det absolut bästa bränslet, som ger fossilfri koldioxid och vatten vid förbrän-ning. Gasen kommer från reningen av avlopps-vattnet vid Henriksdalsverket.
Enligt en studie av Svenska lokaltrafi kför-eningen, SLTF, en sammanslutning av landets trafi khuvudmän, ligger SL i topp när det gäl-ler användningen av förnybara drivmedel och minskade utsläpp.
Den positiva miljöutvecklingen vill Stefan till-skriva den politiska viljan inom landstinget och SLs styrelse, i kombination med framsynta tek-niker och andra medarbetare på SL.
Driver på utvecklingen
SL arbetar för att tillverkarna utvecklar bättre motorer för etanol, biogas och hybridteknik.
– Nu förbereds en satsning på hybridbussar för etanol/el och en test med ett antal bussar startar nästa år, säger Stefan.
Förutom miljöaspekterna studeras möjlig-heterna att återvinna el vid inbromsningar. SL har redan beslutat om att energiåtgången inom företaget ska minska med fem procent till 2011, jämfört med 2006.
Andra miljöområden som SL arbetar med, är att miljögranska de kemikalier som används inom SL och hos entreprenörerna.
SL har gjort en miljöinventering av förore-ningar i mark och byggnader. Kartläggning av avfallshanteringen ingår också, liksom att käll-sorteringen måste bli bättre.
– Styrelsen har också antagit en ny policy, att vi måste minska bullret inom SL-trafi ken, säger Stefan.
– Vårt arbete för miljön blir aldrig klart. ▪
Åke Wennmalm är miljödirektör på Stockholms läns
landsting.
– SL är från miljösynpunkt den viktigaste aktören
inom hela Stockholms läns landsting. Vi har ett nära
samarbete med SL och lyssnar till företaget när det
gäller Landstingets övergripande miljöpolitik, säger
Åke Wennmalm.
Genom sin storlek står SL för 80 procent av
koldioxid utsläppen inom kollektivtrafi ken i hela
Sverige. Därför är företagets agerande att satsa på
förnybar energi, oerhört betydelsefull.
Målmedvetet arbete
I dag kör SL all spårtrafi k på el från vind och vatten,
och etanolbussarna svarar redan för en fjärde dels
användning av fossilfria bränslen.
– Den siffran ska stiga till femtio procent 2011 och
till hundra procent 2025, vilket internationellt sett är
oerhört höga siffror. Speciellt med tanke på EU:s
miljömål, att 20 procent av alla fordon ska drivas
med fossilfria bränslen år 2020.
Att SL ligger långt framme bekräftas av alla
studie besök från utländska trafi kföretag.
– Vi ser framgångarna som frukten av ett mål-
medvetet miljöarbete inom SL. Företaget var tidigt
ute med att kräva etanol som bussbränsle och ligger
långt framme inom biogas och hybridteknik, säger
Åke.
Han ser SL som en tung aktör när det gäller kra-
vet på tillverkarna, att utveckla bättre motorer för
Stockholmståg på väg att certifi erasRätt tänkt från början blir miljöarbetet enklare
certifi ering. Detta skapar en grundläggande förståelse hos medarbetarna.
All personal på stationer och pendeltåg får en halv dags miljöutbildning under hösten.
I utbildningen ingår information om SLs miljöprogram-, policy, hantering av kemika-lier, separering av tidningar och hushållsavfall från stationsbutikerna, liksom åtgärder vid ut-släpp i luft och vatten eller till mark.
Städning påverkar miljöarbetet mest
Stockholmståg arbetar enbart med de frågor som företaget självt kan påverka, som exem-pelvis miljövänliga produkter för städning.
– SL äger tågen och pendeltågstationerna, medan vi svarar för driften, förklarar Johan.
En av de tyngsta faktorerna som påverkar Stockholmstågs miljöarbete är just städning och klottersanering av stationer och pendel-tåg. Här ingår bemanning, kemikalier, utrust-ning och städfordon, till utbildning, inköp och kontakter med olika leverantörer.
– Vi har ett bra samarbete. Leverantörerna är i dag duktiga på att hitta nya, miljövänliga alternativ. En god hjälp har vi även av ISS Traf-fi Cares moderföretag ISS Facility Service, som är miljöcertifi erat, säger Johan.
Tänka rätt från början
Han framhåller att ett bra miljöarbete och ökad återvinning, börjar redan med inköpen. Med en klok inköpspolicy minskar spillet och de delar som måste gå till återvinning.
Byte av trasiga lysrör eller övergång till låg-energilampor på stationerna kan inte Stock-holmståg påverka. Det beslutar SL, som svarar för bytet via en underentreprenör.
– Vi kan inte heller påverka valet av el till pen-deltågen. Framsynt nog kommer dock redan i dag all el från vattenkraft.
Gemensam grundsyn
Varje månad träff as Stockholmståg och SL för att diskutera frågor kring miljö och kvalitet.
– Samarbetet fungerar bra, eftersom vi har en gemensam grundsyn. På mötena går vi bland annat igenom möjligheterna till gemen-samma projekt.
Ett resultat är till exempel den ökade plock-ningen av kvarlämnade tidningar på pendeltåg och stationer.
– Efter diskussioner utvidgades plockning-en. Nu återvinner vi varje dag runt sex ton pap-per, säger Johan. ▪
Hos Stockholmståg sker miljöarbetet i samverkan mellan ISS
Traffi Care och EuroMaint, som tillsammans svarar för pendel-
tågstrafi ken. De har egna miljöansvariga, som byter erfarenheter
och stöttar varandra. Snart är de certifi erade i både miljö och
kvalitet.
MILJÖ
Text Sten Holmberg Foto Melker Dahlstrand
– Vi siktar på att vara klara med kvalitets- och miljöcertifi ering i slutet av året, säger Johan Lagerström, kvalitets- och miljökoordinator på ISS Traffi Care.
Båda systemen är framtagna för att vara in-tegrerade, där grundprinciperna för arbetet är planering, genomförande, analys och förbätt-ringar.
– Arbetet går hand i hand. I allt kvalitetsar-bete ingår även en miljöanalys, säger Johan.
Utbildar innan certiferingen
– Alla inom ISS Traffi Care är medvetna om vik-ten av en bättre miljö och arbetet inför vår ISO-
– Bra miljöarbete börjar redan med inköpen, poängterar Johan Lagerström på ISS Traffi Care som sköter pendel-
Bra miljöarbete sparar även pengarMiljöarbetet är en ständigt pågående pro-
cess inom Tågia. Företaget arbetar inten-
sivt med förbättringar och alla anställda
ska genomgå en miljöutbildning.
Text Sten Holmberg Foto Melker Dahlstrand
– När Tågia bildades följde miljökraven från SL med – och de skärps hela tiden, säger Ralf Fröberg, miljöhandläggare inom Tågia.
Tyngdpunkten för företagets verksamhet lig-ger inom underhåll, reparation och verkstads-arbete. Där används många olika typer av kemi-kalier: färger, oljor och lösningsmedel.
Från det att en produkt kommer in, till dess att den lämnar företaget, har Tågia miljöansvaret. Det kan vara miljöfarligt avfall som färgburkar, spillolja, tvättslam och andra restprodukter.
– Vi renar utgående processvatten och tar hand om slammet som kan innehålla olja och olika kemikalier. Prov tas på utgående pro-cessvatten efter rening och det dokumenterade provresultatet skickas till respektive kommuns
löper ut 2009. Inför nästa upphandling har SL redan fl aggat för skärpta miljökrav.
All personal ska därför utbildas, för att kunna utföra sina arbetsuppgifter miljömässigt rätt.
– Utmaningen är att få fram rätt miljöutbild-ning för olika anställda.
Miljöhandbok på intranätet
Vid Rissnedepån genomförs en pilotutbildning i höst. Övrig personal utbildas sedan fortlö-pande i bland annat miljöinformation, hur sä-kerhetsdatablad för olika produkter ska tolkas, hur arbetet ska ske, om skydd och hur avfallet ska hanteras.
– De fl esta är klart positiva till miljöarbetet och möjligheten till utbildning, säger Ralf.
En miljöhandbok med rutiner för inköp, an-vändning och hantering av kemikalier fi nns nu-mera på Tågias intranät.
– Miljökraven blir allt tuff are och kostar en del att genomföra. Men ett bra miljöarbete kan också spara mycket pengar, säger Ralf. ▪
miljökontor, där Tågia har depåer.SL kräver att Tågia ska använda miljövänliga
produkter, där detta är möjligt. Men ibland kan miljökraven hamna i strid med de tekniska kra-ven.
– Då gäller det att hitta lösningar. Vi disku-terar hela tiden med SL för att fi nna bra former för miljöarbetet. Vi strävar mot samma mål och Tågia ser positivt på samarbetet, påpekar Ralf.
Miljökrav i alla led
SL kontrollerar sina entreprenörer utifrån sitt miljöledningssystem och Tågia ställer i sin tur krav på sina underentreprenörer, när det gäller inköp av produkter, reservdelar och teknik.
Våren 2006 genomförde SL en första miljö-revision av Tågia, där företaget fi ck en del an-märkningar.
– Det sporrar oss till att förbättra miljöarbe-tet. En del har redan åtgärdats, men vi har en del kvar att jobba vidare med. Tågias underhållsavtal för tunnelbanevagnar
FAKTA HANTERINGSSYSTEM FÖR
KEMIKALIER
Tågia har köpt in ett hanteringssystem
för kemikalier, Chemsoft, som beräknas
vara i full drift vid årsskiftet.
I systemet ska alla kemikalier som används
inom företaget registreras vad gäller:
• Hantering
• Användning
• Hur man skyddar sig
I systemet går det att ta fram information
om vilka kemikalier och beståndsdelar som
ingår i en viss produkt. Ämnen som kanske
miljömässigt sett kan tas bort, utan att pro-
dukten påverkas. Även brandfarligheten för
en viss kemikalie kan avläsas.
För Tågias del rör miljöarbetet till stor del kemikalier. Ralf Fröberg är miljöhandläggare.
SL föregångare när det gäller ren teknikDebatten om klimatförändring-
arna fortsätter. Främst handlar
den om hur vi ska få ner utsläp-
pen av koldioxid globalt. Men
kollektivtrafi ken påverkar fram-
för allt miljön lokalt.
Text Louise Norlander Foto Melker Dahlstrand
– Kollektivtrafi ken är inte den största boven när det gäller koldioxidutsläpp, säger Karl Kottenhoff , forskare på KTH, och fortsätter:
– Den lokala kollektivtrafi kens utsläpp av koldioxid utgör en försvinnande liten del av de koldioxidutsläpp som den totala trafi ken står för.
Han menar att kollektivtrafi kens miljöpåver-kan främst ligger på det lokala planet, det så kallade ”torget i staden-problemet”. Bra kol-lektivtrafi k fi nns ju nära människor och på tor-get i staden kör bussarna på kort avstånd från människorna som vistas där. Slussen är ett ex-empel på en sådan plats i Stockholm.
Buller och kväveoxider
De lokala miljöproblemen på torget handlar mindre om utsläpp av koldioxid och mer om problem med buller och utsläpp av partiklar och kväveoxider.
– Luftvägarna tar stryk av kväveoxider, vil-ket leder till ökad infektionskänslighet, säger Karl.
Men problemen med utsläpp av kväveoxider och partiklar är mindre nu än vad de har varit.
– Bussarna är betydligt bättre i dag jämfört med för 15-20 år sedan. Nya dieselmotorer är mycket bättre än gamla och särskilt bra är det med alternativa bränslen som alkohol eller gas, säger Karl.
Lokala miljöarbetet viktigt
Även om inte kollektivtrafi ken står för de stora utsläppen av koldioxid bör ändå kollektivtra-fi ken gå i bräschen när det gäller ren teknik, tycker han. Ny teknik som utvecklas för bus-sar kan sedan användas i tåg och lastbilar. Karl menar vidare att SL är en föregångare när det gäller ren teknik.
– SL har dels provat många olika typer av miljövänliga(re) drivsystem genom åren, och dels infört miljöbussar i stor skala, relativt ti-digt.
SLs satsning på biogasbussar tycker han är mycket bra, eftersom utsläppen av kväveoxid och partiklar är mindre för en biogasbuss än för en vanlig dieselbuss. Karl skulle dessutom gärna se mer eldriven trafi k, som till exempel trådbussar, på Stockholms gator. Men han be-tonar att det viktiga är att fortsätta arbetet med de lokala miljöproblemen, med buller och ut-släpp av hälsofarliga ämnen.
– Vi bör inte hamna i den situationen att vi enbart klarar av att minska koldioxidutsläppen och därigenom de globala miljöproblemen men missar de lokala problemen, på torget mitt i staden. ▪
FORSKARE MED BAKGRUND FRÅN SL
Karl Kottenhoff är chef för forskningsgruppen
för kollektivtrafi k på KTH och undervisar
bland annat i Kollektivtrafi k och miljö. Han
har även studerat resenärernas attityder till
direktbussarna under Stockholmsförsöket.
Under 1980-talet arbetade Karl på SL med
teknisk utveckling och var bland annat med
och testade batteribussar och andra typer av
miljöbussar.
Även om kollektivtrafi ken inte står för stora utsläpp av koldioxid, så bör branschen gå i bräschen för ren teknik,
Text Sten Windén Foto Jan E Svensson, Bengt Olof Olsson/
Bildhuset/Scanpix & Melker Dahlstrand
380 etanolbussar i Stockholm
Redan 1989 introducerade SL de första etanol-bussarna i Stockholmstrafi ken. I dag rullar 380 SL-bussar med etanol i tankarna. De har säll-skap av 51 biogasbussar. Tillsammans utgör de en fjärdedel av SLs bussfl otta, 431 bussar som körs på förnyelsebara bränslen och gör SL till ett världsunikt kollektivtrafi kföretag.
SLs leverantör av etanol är SEKAB i Örn-sköldsvik. Av förbrukningen under ett år kom-mer vardera hälften från Sverige och Brasilien. Den svenska är sulfi tetanol, biprodukter från
SLs övergång till biogas och etanol minskar koldioxidutsläppen med 41 000 ton per år.
Världens största etanolbussfl otta
Transporter är inte bara den största oljebero-ende sektorn i Sverige. De utgör också en stor del av belastningen på miljön. Klimatforskare pekar på det nära sambandet mellan transpor-ter, fossila bränslen och temperaturhöjningen på jorden.
– Det fi nns bara tre alternativ för att minska oljeberoendet och koldioxidutsläppen. Stoppa den våldsamma tillväxten inom transport-sektorn, öka energieff ektiviteten eller öka an-vändningen av biodrivmedel, säger SLs miljö-chef Stefan Wallin.
massaindustrins barrskog och från Brasilien importeras färdig rörsockeretanol.
Innebär det långa och dyrbara transporter? – Nej, transportkostnaderna är en väldigt li-
ten del, max fem procent. Det kostar självklart energi att odla, gödsla och jäsa rörsockereta-nolen, men det hindrar inte att rörsockereta-nolen är mycket energi eff ektiv. Och rörsockret är betydligt mer energi eff ektivt än annan eta-nolråvara, försäkrar Stefan.
Det fi nns många etanolbussar, betydligt färre biogasdrivna. Varför?
– Biogas är SLs förstahandsalternativ, det bästa och renaste drivmedlet som vi har i dag, menar Stefan.
Den lokalt producerade biogasen är bra för miljön genom låga emissioner, med mycket lite svavel och partiklar. Problemet är att den än så länge är en bristvara och besvärlig att transportera.
Optimalt kretslopp
Biogasen som driver SLs bussar kommer från Henriksdals reningsverk där slammet rötas
och blir till metan och biogas, räcker i dag till drygt 100 bussar. 51 bussar har hittills satts i trafi k.
Gasen är inte bara en bristvara. Den kräver dyrare bussar och är betydligt svårare att hante-ra jämfört med etanol, som kan transporteras i vanliga tankbilar.
– Men egentligen är biogas det optimala kretsloppsanpassade drivmedlet. Åtminstone så länge som vi använder ett vattenbaserat av-loppssystem, menar Stefan.
Biogasen är mycket lämpad för linjetrafi k,
Etanolbussarna har bidragit till att SLs förbrukning av diesel minskat med 16 miljoner liter per år. Råvaran är ofta barrskog eller sockerrör.
Merparten av den biogas som produceras på Henriksdals reningsverk driver SLs innerstadsbussar.
där man alltid kommer till samma depå. Ett stort arbete pågår och rör var i SLs bussystem som biogasdepåer kan placeras.
Statligt stöd till biogasdepåer
– Vi har hittat en smart lösning, med lokal pro-duktion och ett samarbete med Stockholm vat-ten som säkrar tillgången på biogas för 16 år framåt. SL har också fått 30 miljoner kronor i så kallat KLIMP-bidrag* från Naturvårdsverket för miljödelen i biogasdepåerna i Söderhallen, avslöjar Stefan.
SLs storsatsning på miljösparande etanol-bussar har gett eko i hela världen. Till Sverige och Stockholm kommer transportansvariga från jordens alla hörn för att studera ”fenome-net”.
– Besökarna fascineras mest över enkelhe-ten. Att det är helt vanliga bussar som tankas precis på vanligt sätt. Och som inte kräver någ-ra ändringar i depåer och annan infrastruktur, förklarar Maria Ljung, miljösamordnare på SL.
I dag har vissa av SLs depåer både diesel och etanol. Med allt fl er etanolbussar – innebär det fl er depåer?
– Nej, men fl er depåer som vi ställer om från diesel till etanol, säger Maria.
Inte bara etanol och biogas. Ett tredje ben i SLs satsning på miljö- och klimatsparande transporter är hybridbussarna. Scania, som för övrigt är enda tillverkare i världen av etanol-bussar, ska tillsammans med SL och Busslink prova en hybridbuss.
Med en dieselmotor som matas med etanol och som går på optimalt varv hela tiden och laddar en superkondensator. Den levererar i sin tur el till en elmotor som driver bussen framåt. Också inbromsningsenergin tas till-vara och lagras via kondensatorn. Testet inleds i början på nästa år.
– Tekniken innebär att man kan krympa mängden bränsle med 25–30 procent, säger Maria. ▪
* Svenska statens stöd till Klimatinvesteringsprogram innebär att bidrag ges till långsiktiga investeringar som minskar växthuseff ekten.
Testpiloter på LidingöSedan ett par månader testas SL Access i
busstrafi k av 120 förare och 2 000 Lidingö-
bor. Resultatet handlar mycket om funktiona-
litet och teknik och är avgörande i det nya
betalsystemets slututveckling.
Text Carina Kling Foto Ulf Lodín
Hur går det Torbjörn Gladh, trafi kområdeschef på
Busslink Lidingö?
– Ja, det har varit en del tekniska problem. Men det
är ju det som är tanken, att vi är testpiloter och då
ska våra förare uppmärksamma problemen. Det är
nu vi ska hitta dem, inte sedan när det är skarpt läge.
Vad är det som har dykt upp?
– Det var problem med att ”tanka av” bussarna när
de kommer in på depån. Det ska gå automatiskt
att föra över alla uppgifter, men det har inte alltid
fungerat. Och så hade biljettmaskinerna och BussPC
svårt att kommunicera med varandra.
Vad tycker förarna?
– De är avvaktande. De blir förstås lite trötta när det
inte fungerar. Men jag peppar dem varje morgon
och tycker själv att det är helt suveränt. Jag åker
buss mellan Ropsten och Torsvik varje dag och det
är jättepraktiskt med SL Access.
– När systemet är klart tror jag att våra förare kom-
mer att tycka att det är mycket enklare. Det blir
maskiner som ska syna biljetternas giltighetstid. Det
kan vara svårt att både se och hinna göra det kor-
rekt nu.
I Lidingötestet ingår 20 bussar som har utrustats
med biljettmaskiner och separata kortläsare. Buss-
link Lidingös 120 förare har redan utbildats för att
köra bussarna och ta hand om resenärerna. ▪
Företag tar miljöansvarSLs företagskort ett riktigt ess
FÖRETAGSKORTKostnaden för ett årskort är 6 170 kronor
exklusive moms.
Företagskortet är ett rullande årskort som
gäller från den dag de köps. De personliga
eller opersonliga korten kan kombin eras med
taxi och bilpool för de resor som kräver bil.
De opersonliga Företagskorten är avdrags-
gilla och de personliga korten fungerar skat-
temässigt på samma sätt som Rikskuponger.
På sl.se/foretag kan du läsa mer.
MILJÖ
Charlotta Meurling är vd på IT-företaget Tech Team som erbjuder sina anställda SLs företagskort.
Allt fl er företag ser över sina tjänsteresor.
Fördelarna med att välja kollektiva färd-
medel framför tjänstebil, taxi eller egen
bil är många.
Text Max Landergård Foto Göran Segeholm
Minskade reskostnader, mer eff ektivt utnyttjad arbetstid, hälsoeff ekter hos personalen och minskad miljöbelastning. Anledningarna till att välja SL varierar.
IT-företaget Tech Team är ett av de företag som erbjuder sina anställda SLs företagskort. Vd:n Charlotta Meurling tycker att det är en självklarhet på ett företag som är värderings-styrt.
– Miljöfrågan är viktig och vi vill vara ett före-tag som kan påverka samhället, säger hon.
Hon är mån om att framställa sitt företag som en attraktiv arbetsgivare med engagerade medarbetare, och SLs företagskort är en del i det arbetet.
Hon är själv även utbildad biolog och anser att miljöfrågan är en av samhällets viktigaste i dag.
– Miljö är ju i slutändan vad allt handlar om. Jag tror på ett personligt ansvar, där vi måste säkerställa en bra livskvalitet för oss och näst-kommande generationer, men också att sam-hället måste ta sitt ansvar och underlätta för individen att göra miljövänliga val, såsom med SLs företagskort. ▪
SL fi nns på ett eller annat sätt med i nyheter-na varje dag. Christer G Wennerholm verkar trivas med tempot och hetluften runt SL. Det svåraste, tillstår han, är att behålla fokus. Att inte lockas arbeta med allt på en gång. När så mycket behövs och efterfrågas.
– Stockholm går för högvarv och det är högtryck i ekonomin. Men vi står i någon mening vid en brant och måste vidta ett antal åtgärder innan det är för sent. Därför är det spännande att få vara med, i arbetet kring Carl Cederschiölds uppdrag, och prioritera och jobba fram kollektivtrafi ken för många år
framåt i tiden. Misslyckas vi med det här, kan vi inte skylla på någon, konstaterar Christer.
Resor på tvären
Hans stora vision för SL-trafi ken är tydlig.– Vi behöver skapa tvärförbindelser för att
öka möjligheten att resa. Nästan all kollektiv-trafi k i Stockholm går utifrån och in. En ut-byggd Tvärbana gör det möjligt för människor att åka längre ut i tvärnätet och åka på tvären, då minskar vi belastningen på citykärnan.
Christer är övertygad om, att nya, attraktiva, moderna alternativ får fl er att välja SL.
Nya vägar och möjligheterNya tvärförbindelser, som exempelvis tvärbana mot Solna, är en prioritering enligt SLs ordförande Christer G Wennerholm.
– Ett annat stort plus är att Tvärbanan får fl e-ra nya bytespunkter. Många resenärer slipper åka in till stan för att byta mellan tunnelbana, pendeltåg och buss, konstaterar Helena.
Sundbyberg blir stor bytespunkt
Den planerade nya sträckningen börjar med en 700 meter lång tunnel från Alvik under Tranebergsområdet och vidare på en bro över Ulvsundasjön. Sedan fortsätter spåren i ett in-dustrispårområde genom Ulvsunda och upp mot Sundbyberg där de svänger över en bro vid Bällstaån.
– Genom Sundbyberg blir det troligen blandtrafi k, förklarar Erik Sjaunja, strategisk trafi kplanerare på SL. Vi tittar just nu på detal-jerna för att det ska bli så bra som möjligt för både spårvagnar, bussar, bilar, cyklister och fotgängare.
Sundbyberg blir en av de viktigaste bytes-punkterna där resenärer med både pendeltåg, tunnelbana och bussar kan byta till och från Tvärbanan.Från Sundbybergs centrum går spårvägen över
Bällsta Bro
BrommaFlygplats
Ulvsunda
På tvären till SolnaHösten 2011 tar SL ett 6,5
kilometer långt kliv närmare
en kollektiv spårvägslinje runt
Stockholm. Om allt fungerar
ska då Tvärbanans norra del
genom centrala Sundbyberg
och fram till Solna station vara
klar. Allra helst ska den invigas
samtidigt som den planerade
nya national stadsarenan vid
Hagalund. Tidplanen är tuff.
Text Gunilla Schönning Illustration AB SL
– Det fi nns inga marginaler, säger SLs plane-ringschef Helena Sundberg. Tidplanen förut-sätter att alla verkligen är med och att arbetet går smidigt.
2001 påbörjades en förstudie för en möjlig förlängning av Tvärbanan med nordlig sträck-ning mot Solna och Kista. Solnagrenen, är nu högprioriterad. I april nästa år ska järnvägspla-nen med tillhörande miljökonsekvens analys presenteras. För att tidplanen ska hålla bör spaden sättas i jorden i början av 2009. Trots den knappa tiden är Helena Sundberg opti-mist.
– Vi har en stark politisk enighet om projek-tet. Det är en positiv satsning och alla som bor och arbetar i det halvcentrala bandet utanför city får med Tvärbanans nya sträckning en hög-klassig kollektivtrafi k. Det bor och arbetar fl er människor inom det området än vad det gör i Stockholms city.
Både Stockholms stad, Sundbybergs stad och Solna stad planerar för nya bostäder och arbetsplatser längs den nordliga Tvärbane-sträckan. Beräkningar visar att det totala anta-let resenärer med Tvärbanan mer än fördubb-las när förlängningarna till Solna station och Slussen står klara. I dag har Tvärbanan om-kring 40 000 påstigande per dag.
– När vi får möjlighet till ökad kapacitet, skulle vi dessutom kunna ha direkttåg med pendeln och med tunnelbanan. Det går ju inte att göra i pendeln förrän vi har Citybane-tunneln men det skulle kanske gå i tunnel-banan. Till exempel på Röda linjen när vi har det nya signal säkerhetssystemet.
Tvärbanan får Solnagrenen
Tvärbanans utbyggnad norrut och österut till-hör högprioriteringarna. Om allt går som det är planerat, invigs tvärbanans förlängning från Alvik mot Solna år 2011. Samtidigt som den nya nationalstadsarenan. (Läs mer till höger.)
Danvikslösen kallas den trafi klösning som knyter ihop Saltsjöbanan med Tvärbanan och bussar. Christer talar initierat om problemen vid Slussen och om Gröna linjens kapacitetstak för att i nästa stund vara inne på Roslagsbanan och prioriterade dubbelspår. I diskussioner om fi nansieringen har kommunerna visat sig vara mycket intresserade. Hur stor del staten bidrar med diskuteras inom ramen för Carl Cederschiölds förhandlingar.
Fler som betalar utbyggnader
– Allmänt sett, måste vi hitta moderna och framtidsinriktade lösningar för fi nansiering, poängterar Christer. Det går inte att säga att staten inte satsar tillräckligt. Så vi pratar med landstinget, SLs ledning och kommun-ledningarna. Och SLs ledning och kommun-ledningarna pratar mycket med näringslivet, med trafi koperatörer för att se hur man kan hitta nya, moderna tänkesätt kring att bygga ut kollektivtrafi ken.
– Off entlig-Privat Samverkan, OPS. Att före tag kommer in, är med och fi nansierar och opererar och ansvarar för driften under ett antal år, tror jag kommer att diskuteras på en mängd olika projekt. Vid förlängningen av tvärspårvagnarna blir det högaktuellt. Djur-gårdslinjen, som är aktuell nu, blir ett första spännande test. ▪
järnvägen på en 250 meter lång bro. Efter järn-vägsbron fortsätter den vidare mot Solna cen-trum. Parallellt med en något avsmalnad Frö-sundaled får sedan spårvägen en egen banvall.
Samplanering i Solna
Genom Solna och förbi bytespunkten vid Sol-na centrum diskuteras olika lösningar. Solna stads planerade utbyggnad och den nya natio-nalstadsarenan kräver noggrann samplane-ring med Tvärbanan.
– Många olika intressen ska samsas om ett begränsat utrymme och olika aspekter ska vä-gas mot varandra, säger Erik Sjaunja. Vi vill ha en snabb spårväg som är både säker och till-gänglig. Samtidigt är också miljöfrågorna en viktig del av lösningen.
Den sista sträckan fram till Solna station fortsätter Tvärbanan i tunnel eller någon form av tråg, en slags tunnel utan tak. Där blir det en bytespunkt i tre plan mellan pendeltåg, buss och spårväg. Tvärbanans ändhållplats byggs
redan i det här skedet på ett sådant sätt att en framtida fortsättning kan bli möjlig.
Finanser i samverkan
Finansieringsprocessen pågår parallellt och senast våren 2008 måste fi nansieringen vara löst om tidplanen ska hålla. Helena förklarar att de också ser över möjligheten till fi nansie-ringslösningar med off entlig och privat sam-verkan.
– Det kan vara en möjlighet för att eff ektivi-sera och skynda på utbyggnaden, säger hon.
I planerna för Tvärbana Norr fi nns också en tänkt fortsättning från Sundbyberg, via Solvalla till Kista. Även den ska prioriteras, men Helena kan idag inte säga något om tidplanen. I Stock-holms regionplaner fi nns dessutom en fram-tida dragning till universitetet vid Frescati.
– Hela tanken med Tvärbanan är en tvärför-bindelse i hästskoform runt Stockholm. Men en fortsättning till universitetet ligger nog gan-ska långt i framtiden, tror Helena. ▪
FAKTA TVÄRBANA NORR, SOLNAGRENEN
Längd: 6,5 km
Hållplatser: 8-9, varav tre viktiga bytes-
punkter vid Sundbybergs centrum, Solna
centrum och Solna station.
Broar: två över vatten, en över järnväg.
Tunnlar: en under Tranebergsområdet, en
mellan Solna centrum och Solna station.
Bedömd totalkostnad: 2 500 miljoner kronor
(bana, broar, tunnlar, hållplatser, vagnar och
en ny depå).
Möjligt statsbidrag: 50 procent av kostnaden
för spår och fordon.
Planer fi nns på att förlänga Tvärbanan norrut mot Solna och vidare till Slussen. Samtidigt som Saltsjöbanan rustas. År 2011 kan Solnagrenen vara verklighet. En gren mot
Brovakten som ser alltBrolyftare tillhör de mer udda jobben inom
SL-trafi ken. I det ganska låga, men fyrlik-
nande tornet vid Danvikstullsbron har Lasse
Steen lyft broar i 27 år.
– Jag ser allt som händer vid bron och
känner igen folk som passerar. Men de fl esta
har ingen aning om att jag sitter här, säger
han.
Text Gunilla Schönning Foto Melker Dahlstrand
En broöppning vid Danvikstull tar sju, åtta mi-nuter. Vägbron och tågbron öppnas samtidigt ett par gånger i timmen under sommarhalvåret när frakt- och fritidsbåtar högre än 11,7 meter passerar in eller ut från Mälaren. I rusningstid är broarna alltid nedfällda. Vintertid öppnas broarna vid behov.
– Saltsjöbanans tidtabell styr broöppning-en. Ska tåget passera får båtarna vänta. Men det fi nns båtförare som varken förstår röda
stoppljus och signaler, säger Lasse med glimt i ögat. Det fi nns de som kört på både broar och kajkanter. Men fraktbåtarna lär sig snabbt och övriga båtar som inte går under bron ska ta kontakt med oss på telefon eller via en kon-taktsignal vid kajen.
Underhåll ingår i vaktjobbet
Det fi nns också gång- och cykeltrafi kanter som varken räds ljus- eller ljudsignaler eller dubbla bommar. På tredje våningen i tornet har Lasse ett tiotal tv-monitorer som visar broarna från alla väg- och vattenvinklar. När bommarna fällts går han alltid fram till fönstret för att se om det är fritt på bron innan han öppnar, dess-utom fi nns backspeglar på husgavlarna. Ändå lyckas en del smita förbi.
– En dansk cyklist som hade passerat bron, tvärvände plötsligt och cyklade tillbaka. Bron var öppen två meter, men hon tog sats, körde över och slog sig förstås rejält. En man med
barnvagn hoppade när bron var en meter öp-pen. Han och vagnen kom ned välbehållna, men ibland undrar jag hur folk tänker, säger Lasse fundersamt.
Danvikstullsbroarna är gamla och slitna. Tågbron från 1925 och vägbron från 1956 måste hålla till dess Danvikslösen ska stå klar 2013. Broarna renoverades år 2000 och Lasse kan varenda mutter i broarna eftersom det är brovakterna som sköter mindre reparationer och underhåll. Större underhåll sköts av For-tum. Men broarna har sagt ifrån. Ibland med tordönsröst.
– För sex-sju år sedan föll hela tågbron ned från uppfällt läge, minns Lasse. Ingen blev ska-dad trots att den föll på en segelbåtsmast, men det var stopp i tågtrafi ken fl era månader.
Det är ett ensamt jobb att vara brovakt. Veolia Transport har fyra fast anställda och fyra extra som kan rycka in. De jobbar ett antal tolvtim-marsskift och har sedan veckolånga ledigheter. Lasse Steen började som brovakt direkt efter lumpen då det fanns en brovakt för järnvägs-bron och en för vägbron. Vid varje brolyft hade de radiokontakt för att kunna samordna. Sedan 1986 lyfts båda broarna av samma brovakt.
”Brospotters” brukar titta på
Lasse trivs med sitt jobb och störs inte av bris-ten på arbetskamrater.
– Jag rår mig själv häruppe och ser allt som händer vid bron. Men man måste klara av att vara ensam med sig själv.
Det händer att han får besök i sitt torn.– Jag har haft besök av pensionärsföreningar
och av Tekniska museets vänner. Folk som bor i närheten har varit här. Och så fi nns det förstås alltid ”tågspotters” och ”brospotters” som får en kick av att titta på och fotografera tåg och broöppningar.
Framtiden som brovakt är osäker. När Dan-vikslösen står klar och tågen ska gå på en hög-bro tror Lasse att vägbron kommer att fjärrsty-ras.
– Det går inte att stoppa utvecklingen, säger han sakligt. ▪
PÅ JOBBET
Lasse Steen på Veolia Transport sköter både vägbro och järnvägsbro vid Danvikstull.
Driftledningscentralen ansvarar för att SLs spårtrafi k rullar. Dygnet
runt, året om, fjärrövervakar DLC de tekniska systemen inom
Tunnelbana, tåg och spårväg, tar emot felanmälningar, kallar ut
reparatörer och följer upp driften.
Verksamheten består av två separata funk-tioner, Bandrift och Eldriftcentralen, EDC, med tillsammans 22 anställda. Bandriften omfat-tar även fastigheter, stationer, hållplatser och
depåer samt systemdrift, informations- och kommunikationssystem.
EDC säkerställer elkraften till SLs spår trafi k exklusive pendeltågen. Under dagtid upprättas
Övervakar dygnet runt
DRIFTLEDNINGSCENTRALEN
Text Sten Holmberg Foto Melker Dahlstrand
Driftledningscentralens viktigaste arbete är att förebygga händelser som påverkar SL-trafi ken och säkerheten. Om något ändå händer ska DLC snabbt se till att felet åtgärdas.
Roger Olsson, gruppchef på Driftledningscentralen stämmer av med driftledare Johan Kleiman på bandrift.
driftorder som styr arbetet i elkraftanläggning-arna. Underhållet sker sedan nattetid då banan kan göras strömlös.
Allt dokumenteras noga
DLC samarbetar via avropsavtal med över hundra olika entreprenörer för reparation och underhåll. Till vardags berörs normalt mellan trettio och fyrtio stycken.
Roger Olsson är chef och har varit med från starten och byggt upp verksamheten.
– Många tror kanske att vi enbart hanterar tunnelbanan, men vi har även åtaganden inom pendeltågs- och busstrafi ken. Vi förser också övriga SL med statistik och underlag för upp-följning.
Alla inkomna ärenden dokumenteras i DLCs egenutvecklade ärendehanteringssystem, där entreprenörer och beställare kan följa arbetet i realtid. Nu är förhoppningen att underentre-prenörerna i större utsträckning ska använda handdator.
– Vi har en central roll och samverkar med trafi kentreprenörerna, där fl ertalet har regelbunden kontakt med oss, säger Magnus Ohlson, arbetsledare för Bandrift och som även han varit med från start.
Nära 4 000 ärenden
När DLC startade i februari 2000 hanterades runt 1 500 ärenden i månaden, i dag är de över 3 800.
– Varje dygn kommer cirka 300 telefonsam-tal in med felanmälningar och frågor, plus an-mälningar via e-post eller genererade av olika system, säger Magnus.
Ungefär sjuttio procent av anmälda fel är fastighetsrelaterade, mest hissar och rulltrap-por. Bandriften svarar för runt tjugo procent av felen. Signaler, rälsbrott, växlar under vintern och solkurvor på sommaren. Tio procent be-rör systemdriften, som digitala trafi kinforma-tionsskyltar och klockor. ▋
DRIFTLEDNINGSCENTRALEN
Uppdrag
Hantera driftstörningar inom SLs anlägg-
ningar. Minimera avbrottstiderna inom spår-
och trafi kanläggningar. Uppföljning av SLs
verksamhetsområden, identifi era trender och
orsaker, samt informera berörda avdelningar.
Omfattning
40 000 ärenden per år. Samverkan med alla
trafi kentreprenörer.
Verksamhet
Ta emot felanmälningar från SLs hela verk-
samhetsområde, prioritera och kalla ut resur-
ser för att avhjälpa fel.
Anställda
22 personer, varav 17 män och fem kvinnor.
Genomsnittsålder 45 år.
Ägare
SL.
Lokaliserad
SLs huvudkontor, Stadshagen/Thorildsplan.
En viktig del av DLCs arbete är att öka tillgängligheten för arbetstid i spåranläggningarna. Ambitionen är ökad
– Alla störningar under rusningstrafi ken, som signal- eller växelfel, har högsta prioritet, sä-ger Mikael Eriksson, som arbetar på DLC och handplockades från ett datajobb.
– Redan efter två veckor satt jag själv under överinseende av en handledare, vilket kändes ganska pirrigt.
Läget kan vara lugnt, sen blir det plötsligt strömavbrott.
– Då kan det bli trettio telefonsamtal under en väldigt kort period och man får ligga i. Men jag är inte stressad av mig, säger Mikael.
Tre till fyra operatörer arbetar parallellt, så det gäller att inte slarva. Andra kollegor måste kunna ta över ärenden eftersom arbetet sker i skift.
– Det bästa med jobbet är variationen. Då och då dyker det upp nya typer av ärenden, som måste lösas. Just nu rör mycket SL Access.
Många fastighetsärenden
Emma Statthaus, arbetar dagtid på DLC som driftledare, ofta med fastighetsfrågor.
– Många av felen under dagtid är fastighets-ärenden. Exempelvis fel på rulltrappor och his-sar, problem med ventilation och avlopp eller fel på automatspärrar.
Med en bakgrund inom ekonomi och data arbetade Emma tidigare med teknikfrågor i ett serviceföretag och har även erfarenhet av fastig hetssystem.
– Det är roligare att jobba ihop med kolle-gor, både killar och tjejer, än att sitta själv, sä-ger Emma.
Hon tycker att det är spännande med teknik och ser goda möjligheter att utvecklas.
Styr elkraften till tågen
Oskar Mattsson, arbetsledare för EDC och hans kollegor ser till att SLs spårtrafi k har el-kraft.
– Arbetet som eldriftledare är omväxlande. På dagarna är det många in- och utpassager i våra likriktarstationer, vilka måste journalfö-ras. Vissa kopplingsarbeten, som inte påver-kar trafi ken, sker också under dagtid, säger Oskar.
En stor del av arbetsdagen går ut på att pla-nera, granska och upprätta driftorder för kom-mande nattarbeten.
Oskar Mattsson, arbetsledare för eldriftsfunktionen, och Emma Statthaus, driftledare, är två av dem som arbetar
på Driftledningscentralen.
– Ibland händer det tyvärr att vi har stör-ningar i vårt elnät. Då gäller det att försöka fi nna lösningar så att trafi ken påverkas så lite som möjligt.
I första hand försöker EDC att genomföra olika former av omkopplingar i elnäten. Om inte det fungerar måste underhållspersonal kallas ut för felsökning och åtgärder på plats.
– Jag trivs i hetluften, så det här är rätt jobb för mig, avslutar Oskar. ▋
Pest eller kolera inte lösningenGästkrönikör Karl-Henrik Robèrt
Ingen har missat det. Icke-håll-
barheten är över oss. Hunger,
artutrotning, jorderosion, över-
gödning och klimatförändringar
gäller inte bara andra.
Vi Stockholmare märker de ökande hållbar-hetsproblemen, alldeles oavsett ifall vi lär oss att förstå sammanhangen eller inte. Re-surskostnader, avfallsavgifter, skatter, försäk-ringspremier, utsläppsrätter, vägtullar…
I slutändan träff as även plånboken av pro-blemen, oavsett våra värderingar eller hur vi röstar i riksdagsvalen.
Vi kan välja att förstå i tid, för hållbarhets-problemen handlar huvudsakligen om kompe-tens, inte värderingar. Men för att lyckas måste vi ha tillgång till ett välstrukturerat systemper-spektiv.
Tydliga visioner, förmågan att se detaljer i ett helhetsperspektiv och modet att åstadkomma förändring är avgörande för att lyckas – både för samhället och för våra företag.
Dagens ”exper-ter” förvirrar ofta bussiga, klimattän-kande etanolbiläga-re och bussresenä-rer med uttalanden som ”Fordon ska inte köras på bräns-len från feta matjor-dar.” Som om etanol vore en slutlösning, inte ett mellansteg.
Men för att få veta om mellan steg fungerar som tuvor att hoppa på, och inte som återvänds-gränder, måste vi ha tydliga visioner.
I det här sammanhanget en attraktiv värld där tilliten växer, till exempel för att vi börjat ta hand om varandra. I den världen trängs inte na-turen undan allt mer av till exempel kalhyggen, överfi ske och asfalt. Och ”allt det där som blir över”, till exempel tungmetaller, växthusgaser och så vidare, ökar inte längre i naturen.
Det är en värld i social och ekologisk balans, där teknisk och kulturell utveckling kan fort-sätta så länge solen lyser.
”Kostar det inte för mycket att utveckla en så-dan värld?” Frågan har två svar. Inte ens ekono-mer borde fråga sig om vi har råd att överleva. Dessutom visar teori som praktik, att det är få saker som lönar sig bättre konkurrensmässigt, redan idag, än att satsa på hållbarhet. Företag som ställer tjänstebilen i utbyte mot kollektiv-trafi ken har förstått det. Och kollektivtrafi ken kan bidra ännu mer i omställningen.
I dag är det tyvärr fortfarande en expertdri-ven pest-eller-koleradebatt i ett snävt klimat-perspektiv som gäller. Global uppvärmning el-ler kärnvinter? Global uppvärmning eller dyra matpriser? Global uppvärmning eller förlorad konkurrenskraft? Global uppvärmning eller bekväma transporter?
Och ledarna och deras experter säger: ”vi kan inte byta energi- och trafi ksystem förrän de hållbara alternativen är framtagna”. Det är som att säga: ”Jag ska inte börja motionera för-rän jag har fått bra kondition.” ▪