Statsvetenskapliga institutionen Hederspolitikens resa. En jämförande frameanalys av svensk offentlig politiks problematisering av begreppet hedersrelaterat våld och förtryck vid två tillfällen. Foto: Rädda Barnen Nicky Rosenberg C-Uppsats i Statsvetenskap Höstterminen 2017 Handledare: Christina Bergqvist
35
Embed
Hederspolitikens resa. - DiVA portal1175733/FULLTEXT01.pdf · 2018. 1. 18. · Höstterminen 2017 Handledare: Christina Bergqvist . ... innehåller, är att förbättra styrning,
This document is posted to help you gain knowledge. Please leave a comment to let me know what you think about it! Share it to your friends and learn new things together.
Transcript
Statsvetenskapliga institutionen
Hederspolitikens resa. En jämförande frameanalys av svensk offentlig politiks problematisering av
begreppet hedersrelaterat våld och förtryck vid två tillfällen.
Foto: Rädda Barnen Nicky Rosenberg C-Uppsats i Statsvetenskap Höstterminen 2017 Handledare: Christina Bergqvist
Abstract
The purpose of this bachelor thesis is to investigate how public policy in Sweden constructs policies
against honor based violence and oppression. It is a case study that compares two public policy
documents, from 2007 and 2015, and seeks to understand if and how the two problematizations
have changed over the years. Based on Carol Bacchi’s approach for analyzing policy, I create my
own methodological framework to understand the Swedish government’s problematization of honor
based violence and oppression. The method is built on frame analysis, a method which employs an
idea and actor-centered approach to understand why and how a problem is constructed a certain
way. In its most basic form, it is built on examining Cause - Problem - Solution.
Honor as a concept in relation to violence and oppression is relatively new in Sweden. In
late 1990’s and early 2000’s, honor was introduced in Sweden as a societal problem when the
murders of Sara, Pela and Fadime became the objects of media’s attention. The three murders were
all committed by a close family member to the victims and several family members sanctioned the
crime.
There are three primary frames that honor based violence and oppression is commonly
talked about and researched about in regard to the topic. There is the cultural aspect, the gendered
aspect and the intersectional aspect. I use my methodological framework to try and fit the
problematization, of the investigated policy documents, to these frames. My investigation shows
that the government’s policy document from 2007 is harder to place in one of these frames, as it
relates to thoughts from all three frames. The latter one from 2015 stems more clearly from a
gendered perspective, linking honor based violence and oppression close to domestic violence.
Keywords: Honor, honor based violence and oppression, culture, intersectionality, gender, power,
Vad är frameanalys? ………………………………………………………………………..13
Carol Bacchis metod för att analysera policys och mitt analysverktyg ……………………14
2. Analys ………………………………………………………………………………………… 16
Introduktion ……………………………………………………………………………….. 16
Inramning av hedersbegreppet i Skr. 2007/08:39 ………………………………………… 16
Inramning av hedersbegreppet i SOU 2015:55……………………………………………. 19
Jämförelse av rättsdokumenten……………………………………………………………. 22
Aktörerna i fokus……………………………………………………………………………24
Slutsats ……………………………………………………………………………………. 25
3. Avslutande diskussion och vidare forskning…………………………………………………..26
Diskussion ………………………………………………………………………………… 26
Vidare forskning ……………………………………………………………………………27
Referenser ………………………………………………………………………………….29
1. Inledning
Männen i släkten började ringa och hota mig per telefon. De talade om för mig att jag aldrig skulle komma undan med det här. Min lillebror fick till uppgift att ta livet av mig. Varför just han blev utvald var naturligt, han var omyndig och riskerade inte att dra på sig något högre straff. Dessutom var det hans uppgift, som ende son i familjen, att se till att hans systrar höll sig inom kulturens ramar.
(Fadime Sahindal 2001)
I slutet av 1990-talet och början av 2000-talet blir Sverige bekant med det ”nya” samhällsproblemet
där familjer utövar våld och förtryck mot sina egna barn eller nära familjemedlemmar i hederns
namn. Det är morden på Sara, Pela och Fadime, utförda av en eller flera familjemedlemmar, som
skapar en het debatt mellan journalister, politiker, experter, genusforskare och samhällsdebattörer
(Carbin 2010).
Behovet av forskning om hedersrelaterat våld och förtryck är stort. Det förstås genom det
stora antal debattartiklar och mediala uppmärksamhet som förekommit kring hur problemet ska
definieras och hanteras. Det saknas forskning inom såväl social som politisk hantering av
problemet, samt uppföljande forskning om hur de åtgärder som implementerats har fungerat (NCK
2010). Anledningen till att begreppet hedersrelaterat våld och förtryck skapar stor debatt är på grund
av att det än idag inte finns någon konsensus kring hedersbegreppets betydelse eller dess relation till
våldsutövning. Det problematiska är att lära sig hur en, utan att stigmatisera eller marginalisera
utsatta samhällsgrupper, talar om heder och våld. Hur problemet ska konstrueras har många gånger
varit centralt i debatten, något som kan kallas benämnandets problematik (Carbin 2010).
För att kunna föreslå policys med åtgärder och strategier måste den offentliga politiken i
Sverige konstruera problemen som ska bemötas. Det betyder att ett komplext begrepp, som
hedersbegreppet, måste tillskrivas en definition och tillhörande egenskaper för att utifrån den kunna
identifiera orsaker och föreslå lösningar. Bakom denna form av inramning av problemet finns en
aktör. Genom att rama in framställningen av hederspolitiken i två rättsdokument vid två tillfällen,
undersöker jag den offentliga politikens konstruktion av hederspolitiken, samt om och hur
problemkonstruktionen förändrats över tid.
�1
Syfte och frågeställningar
Min undersökning jämför två rättsdokument för att studera hur offentlig politik i Sverige framställer
hedersrelaterat våld och förtryck. Det är en fallstudie av den offentliga politikens inramning av
hedersbegreppet och syftar till att belysa en liten del av hederspolitiken inom ett område som saknar
mycket forskning.
Jag använder mig av en frameanalys för att hitta ramar som syftar till att synliggöra de idéer
och aktörer som är bakomliggande konstruktionen av hedersrelaterat våld och förtryck i
dokumenten. Dokumenten som analyseras är en handlingsplan mot mäns våld mot kvinnor och
hedersrelaterat våld och förtryck från 2007 och en nationell strategi mot mäns våld mot kvinnor och
hedersrelaterat våld och förtryck från 2015. I analysen jämför jag sedan dessa för att undersöka om
och hur konstruktionen av problemet har förändrats. Det är relevant och intressant eftersom
hedersrelaterat våld och förtryck som samhällsproblem är förhållandevis nytt och ett komplext
problem som det ännu råder debatt kring hur det ska definieras och hanteras. Möjligen är
samhällsproblem med liknande egenskaper mer lättpåverkade av rådande politik när de blir
konstruerade som policys. En kan därför tänka sig att regeringens problematisering av
hederspolitiken kan ha anpassats och rekonstruerats mellan 2007 och 2015. Det politiska klimatet
har förändrats under åren mellan rättsdokumenten, bland annat har vi gått från en alliansregering till
en rödgrön regering och dessutom har högerpopulistiska Sverigedemokraterna tagit plats i
riksdagen. Utifrån de tre olika perspektiven (eller ramar) som ofta framhålls i studier om heder,
kulturellt-, köns-, och intersektionellt perspektiv, kommer jag att placera in regeringens
problemkonstruktion i någon av nämnda ramar. Detta ska tydliggöra hur regeringen formulerat
hedersbegreppet som policy och visa på de alternativa sätt det går att formulera samma policy.
För att nå mitt syfte jobbar jag efter följande frågeställningar: Hur har svensk offentlig
politik vid två tillfällen konstruerat policys mot hedersrelaterat våld och förtryck? Hur skiljer sig
problemkonstruktionerna åt?
�2
Material och avgränsningar
Skr. 2007/08:39
Undersökningen utgår från två rättsdokument, vilka är en del av lagstiftningsprocessens steg (SFS
1999:175). Den ena är en skrivelse som heter Handlingsplan för att bekämpa mäns våld mot
kvinnor, hedersrelaterat våld och förtryck samt våld i samkönade relationer (Skr. 2007/08:39).
Skrivelsen är undertecknad dåvarande statsminister Fredrik Reinfeldt (Moderaterna) och dåvarande
integrationsminister Nyamko Sabuni (Liberalerna) och publicerades i november 2007 på
regeringens hemsida. I denna redogörs för hur mäns våld mot kvinnor, hedersrelaterat våld och
förtryck samt våld i samkönade relationer ska bekämpas. Skrivelsen omfattar ett flertal åtgärder
inom olika politikområden, och tanken är att dessa ska utvecklas och preciseras efter hand (ibid).
Vid tidpunkten då skrivelsen publicerades, 2007, styrdes Sverige av en alliansregering och
det är därmed viktigt att ta hänsyn till det i min frameanalys där aktörer är centrala i
policyskapandet.
Uppsatsen tar sin utgångspunkt i hur hederspolitiken är konstruerad och fokuserar därför på
de sektioner i skrivelsen med problembeskrivning av hedersrelaterat våld och förtryck samt de
åtgärder som syftar till att bekämpa hedersrelaterat våld och förtryck.
SOU 2015:55
Det andra rättsdokument jag använder i min analys är Statens Offentliga Utredning (SOU) Nationell
strategi mot mäns våld mot kvinnor och hedersrelaterat våld och förtryck (SOU 2015:55). Det är ett
slutbetänkande av utredningen som ska föreslå en nationell strategi mot mäns våld mot kvinnor och
publicerades i juni 2015 på regeringens hemsida. SOU:n är undertecknad Juno Blom,
utvecklingsledare på Länsstyrelsen Östergötland. Rapporten har uppkommit till följd av att
regeringen år 2014 beslutade att tillsätta en särskild utredare med uppdrag att föreslå en samlad
nationell strategi för att nå det jämställdhetspolitiska delmålet om att mäns våld mot kvinnor ska
upphöra. Uppdraget har även omfattat hedersrelaterat våld och förtryck (ibid). Vid tidpunkten för
SOU:ns publicering var den rödgröna-regeringen vid makten i Sverige.
�3
Viktigt att poängtera är att de två dokumenten är av olika karaktär, den förstnämnda en
skrivelse och denna en SOU. Handlingsplanen, eller skrivelsen, kan därmed sägas ha kommit längre
i lagstiftningsprocessen då det är ett meddelande från regeringen till riksdagen om hur de ser på en
fråga eller hur de arbetar eller planerar att arbeta med ett politikområde (regeringen 2017). När jag
talar om innehåll i denna hänvisar jag därför till hur ”regeringen” skrivit.
SOU:n är resultatet av det en utredare kommer fram till, efter att ha fått i uppdrag av
regeringen att utreda en fråga innan ett lagförslag kan läggas fram (ibid). Just denna SOU har inte
följts upp med en proposition eller skrivelse. Syftet med den nationella strategi som SOU:n
innehåller, är att förbättra styrning, samordning samt göra att myndigheternas arbete blir mer
effektivt och kvalitativt (SOU 2015:55). I hänvisning till innehåll i denna talar jag istället om hur
”utredarna” skrivit. Dock kan även regeringen sägas stå bakom rapporten eftersom det är på
uppmaning av dem som utredningen kommit till. Rättsdokumentens skilda karaktär är viktig att
vara medveten om men för min uppsats, som undersöker hur offentlig politik konstruerat
hederspolitiken vid två tillfällen, anser jag inte att olikheterna utgör en risk för feltolkning.
Precis som med skrivelsen från 2007, fokuserar jag i uppsatsen främst på de sektioner och
strategier som behandlar hedersrelaterat våld och förtryck i SOU:n. Det är dock en avgränsning som
inte är helt tydlig då utredarna tidigt gör klart att de inte gör någon större skillnad på mäns våld mot
kvinnor och hedersrelaterat våld och förtryck, utan fokuserar på jämställdhet i ett stort perspektiv.
Därav beskrivs de flesta strategier i relation till både mäns våld mot kvinnor och hedersrelaterat
våld och förtryck och måste tolkas därefter.
Valet av de två rättsdokumenten som material grundas i att det är offentliga policydokument,
som jag anser utgör en välgrundad och säker källa. Något att ta i beaktning är att material från
policyskapare grundas på deras politiska agenda men det är just detta jag försöker synliggöra
genom mitt analysverktyg.
�4
Bakgrund
Vad är hedersrelaterat våld och förtryck?
Hedersrelaterat våld och förtryck handlar om hot som begränsar en ung persons handlingsutrymme
eller rätt att själv välja partner. Våldet utmärker sig genom sitt kollektiva uttryck. Till skillnad från
det kännetecknande för mäns våld mot kvinnor, där en enskild man utövar våld mot en enskild
kvinna, är ofta hela familjer med och planerar och utför våldet. Både män och kvinnor kan utsättas.
Den som utmanar eller trotsar den rådande normen anses dra skam över hela familjen och riskerar
att straffas fysiskt för att familjen eller ett utökat kollektiv ska återfå det som uppfattas som förlorad
heder (NCK 2010). Eftersom hedersbegreppet är debatterat och det inte finns en rådande konsensus
kring definitionen vill jag presentera en till definition. Nedan finns regeringens definition av
hedersbegreppet.
När det gäller hedersrelaterat våld och förtryck är kontrollen av flickors och kvinnors
sexualitet central och starkt knuten till kollektivet. I hederstänkandet står föreställningar om
oskuld och kyskhet i fokus och familjens rykte och anseende ses som avhängigt flickors
och kvinnors faktiska eller påstådda beteende. Detta förhållande kan vara mer eller mindre
uttalat och kontrollen kan sträcka sig från vardagliga former av begränsningar i flickors och
kvinnors liv som berör exempelvis klädval, socialt umgänge och rörelsefrihet till livsval
som utbildning, jobb och giftermål och skilsmässa. I sin mest extrema form resulterar
hederstänkandet i hot om våld och våld, inklusive dödligt våld. Det hedersrelaterade våldets
kollektiva karaktär innebär att det kan finnas fler förövare av båda könen och att offren kan
vara både kvinnor och män samt flickor och pojkar. Det kan också innebära att våldet
sanktioneras av familjen och den närmaste omgivningen, även av andra kvinnor
(Skr. 2007/08:39 s. 12).
�5
Hedersvåldets historia i svensk kontext
Hedersrelaterat våld och förtryck började uppmärksammas som samhällsproblem och sättas på den
politiska kartan ungefär samtidigt i västvärlden. Genom FN:s arbete uppmärksammades i slutet av
1990-talet problemet internationellt. Under andra halvan av 1990-talet fick även Sverige erfara det
medierna kallade hedersmord. Morden på Sara 1996 och Pela 1999 utgjorde startskottet för en
intensiv offentlig debatt i svenska medier om heder, invandring och våld. Debatten intensifierades
år 2002 då Fadime mördas av sin far. Året därpå initierar den svenska regeringen satsningar mot så
kallat hedersrelaterat våld. Bland annat satsar de på kartläggning av förekomsten av hedersrelaterat
våld, ser över behov av skyddat boende samt initierar insatser som syftar till att förebygga
hedersrelaterat våld (NCK 2010).
Statsvetaren Maria Carbin (2010) talar om en diskursiv explosion under den senaste
tioårsperioden, då talet om heder mångdubblades under dessa år. Svenska språket introducerades för
ord som hedersvåld, hedersproblematik, hederskonflikt och hedersförtryckta flickor. Det är dock
främst i Sverige och Holland som begreppet hedersrelaterat våld brukas. I andra länder talas det ofta
om våld mot kvinnor bland etniska minoriteter samt om tvångsäktenskap (Håkansson 2006).
Trots att den faktiska omfattningen av hedersrelaterat våld är nästintill omöjlig att
säkerställa och trots att det saknas studier som följer utvecklingen över tid, tycks det i många länder
råda en uppfattning om att hedersvåldet har ökat (NCK 2010).
Tidigare forskning
Det saknas mycket forskning om begreppet heder och tillhörande våldsutövning. Inom ett
statsvetenskapligt perspektiv saknas utvärderande och kritisk forskning om regeringens satsningar
emot hedersrelaterat våld och förtryck. Det finns dock en hel del forskning som genom olika
ansatser och genom att ta avstamp i olika delar av hedersbegreppets komplexa natur försöker
förklara problematiken. Trots att det är ett begrepp som skapat meningsskiljaktigheter och som det
fortfarande råder bristande konsensus kring finns det en del gemensamma forskningsresultat.
Forskningen visar till exempel att hedersrelaterat våld och förtryck inte är specifikt kopplat till en
särskild religion. Det finns dock studier som visar att religion kan ha en inverkan, men även studier
som inte lägger någon vikt alls vid religion. I många studier finns även kulturaspekten med men
vilken vikt som fästs vid kultur skiljer sig. Kulturbegreppet kan härledas till makt i fråga om �6
ekonomi, politik, kön, ras, sexuell läggning eller ålder. Samtidigt betonas våldets orsaker till lokala
kontexter, där det understryks hur, förutom kön, politiska, klassmässiga och ekonomiska aspekter
påverkar förekomsten av hedersrelaterat våld och förtryck (NCK 2010).
Maria Carbin diskuterar flickans roll i sin rapport Mellan tystnad och tal - flickor och
hedersvåld i svensk offentlig politik från 2010. Hon skriver att ”i synnerhet de politiska satsningarna
mot hedersrelaterat våld har formulerats genom att skapa stereotypa identiteter – den utsatta flickan,
den hederstänkande fadern och den patriarkala familjen” (2010:164-165). Carbin belyser
problematiken med att en grupp hedersförtryckta flickor och patriarkala fäder, från en heterogen
skara, har gjorts till objekt för statliga interventioner. Den utsatta för våldet, som sedan blir fri,
förväntas vara en röst för hederskulturen i den offentliga politiken. Carbin ger förslag på en ”talande
tystnad”, en tystnadens politik där en undviker att tala inom ramarna för en offerdiskurs där
svenskhet länkas till jämställdhet och räddning. Det är däri problemet ligger, att reproducera samma
bild av offer för hedersrelaterat våld och förtryck, istället för att till exempel ge våldssituationen
andra betydelser och förklaringar utanför hedersbenämningen. Carbin belyser därmed definitionens
problematik och dess konsekvenser inom politiken.
Brottsförebyggande rådet (Brå) fick i uppgift att 2010 göra en första uppföljning av
regeringens handlingsplan från 2007 mot mäns våld mot kvinnor, hedersrelaterat våld och förtryck
samt våld i samkönade relationer. De bedömer tre år som relativt kort tid för utveckling och
förändring men uppmärksammar att handlingsplanen resulterat ”i en imponerande mängd aktiviteter
under den tid som gått sedan planen beslutades” (Lundgren et al. 2010:6).
Det finns därtill två C-uppsatser som diskuterar hedersbegreppet i relation till regeringen.
Den ena fokuserar på hedersbegreppets definition (Frisk 2017) och den andra
applicerar ett intersektionellt perspektiv för att utvärdera strategin mot mäns våld mot kvinnor och
hedersrelaterat våld och förtryck från 2015 (Vanhanen 2016). Min uppsats syftar inte till att ta ett
normativt ställningstagande eller utmana offentlig politiks definition av hedersbegreppet. Istället
introducerar jag en uppsats som syftar till att undersöka den offentliga politikens inramning av
hedersrelaterat våld och förtryck för att förstå problemkonstruktionen bakom hederspolitikens
policys.
�7
Teoretiska utgångspunkter
Nationellt Centrum för Kvinnofrid (NCK) lyfter fram tre huvudsakliga perspektiv på våldet, ett
kulturellt perspektiv, ett könsperspektiv och ett intersektionellt perspektiv. Dessa är tre olika
inramningar som presenterar olika förståelser av och förklaringar till problematiken med
hedersrelaterat våld och förtryck (NCK 2010). Nedan presenterar jag de tre inramningarna. Det kan
även tilläggas att det finns mer radikala ramar, exempelvis där islam anges som grund till problemet
med hedersrelaterat våld och förtryck (Chesler 2009) men jag bedömer de tre ramarna nedan som
de bredaste och mest väsentliga för min analys. I slutet av varje inramning beskriver jag mer
preciserat hur jag kommer att använda dem.
Den kulturella inramningen
Den kulturella inramningen rymmer dels forskning som studerar hederskulturer utan att
nödvändigtvis analysera våld, dels forskning som ser våldet som ett uttryck för en icke-västerländsk
hederskultur genomsyrad av patriarkala värderingar (NCK 2010).
Antropologer och etnologer har länge forskat om heder och hederskoder utan att
nödvändigtvis koppla frågan till våld. Det som analyseras är främst normer och traditioner. Ett
exempel är socialantropologen Lila Abu-Lughod (1986 se NCK 2010) som studerar muntliga
berättelser och poesi i ett beduinsamhälle i Egypten för att kunna skildra hederskoder. Värden som
länkas samman med heder och ger en person högre social status är bland annat generositet, ärlighet,
uppriktighet, lojalitet, att hålla sitt ord samt oberoende. Hedern är främst kopplad till manlighet,
men även kvinnor kan uppnå ett visst hedervärde.
Ett annat exempel är hur forskare visat hur Medelhavsområdets hederstradition förs vidare
och får stor betydelse för invandrade familjer i Sverige. Tahire Koçtürk-Runefors (1991 se NCK
2010), forskare inom medicin, baserar sin studie av hedersbegreppet på människor som invandrat
till Sverige från Turkiet. Studien visar att denna grupp i Sverige ofta upplever en förlorad värdighet,
att de inte längre betraktas som hedervärda.
Historikern Eva Österberg (2005) har gjort eftersökningar av hederskultur i den nordiska
historien och samtiden och menar att det går att hitta spår av hederskultur beroende på vilken
definition en väljer. Om hedersmord definieras som ”kollektivets/släktens mord på en kvinnlig
�8
medlem som inte följer gruppens hederskodex” återfinns inga källor som visar på liknande
företeelser i den nordiska historien. Med en hedersdefinition som istället innebär en ”stark kontroll
som utövas mot en person i släkten när denne bryter eller förväntas bryta mot normen som gäller för
gruppen” kan denna praktik återfinnas i många sammanhang. Ett exempel är den skam som ogifta
mödrar föreställdes bära och som även överfördes till den övriga familjen. Österberg visar hur den
svenska staten ända fram till 1930-talet upprätthöll en kontroll av individen baserad på värden som
heder och skam. Hennes tes är att hedersvåld eller kontroll av individer på grund av skam inte varit
nödvändigt i Skandinavien på grund av att hedersnormer så kraftigt upprätthållits genom statens
omsorg och åtgärder. Den privata hämnden blir överflödig när staten står för samma normsystem
som gruppen. Om en grupp upplever att den står för värderingar som inte delas av samhället kan det
hända att gruppen tar saken i egna händer. I en tid där staten inte definierar homosexualitet som ett
brott men det finns grupper som ser homosexualitet som ”fel” kan till exempel hedersvåld riktas
mot homosexuella.
Socialantropologen Unni Wikans bok En fråga om heder (2005 se NCK 2010) analyserar
mordet på Fadime och rättegången därefter, och är en av de första nordiska studierna om
hedersrelaterat våld. Efter mordet på Fadime framfördes argument där islam pekades ut som
förklaringsgrund till hedersmord. Wikan vill visa hur lite heder har med islam att göra. Hon menar
att heder och hedersmord istället har sin grund i specifika föreställningar som uppkommer i
särskilda kulturella miljöer och förekommer i alla världsreligioner, inte enbart islam. Wikan
använder sig av ett hedersbegrepp som är icke-västerländskt och tar sin utgångspunkt i det hon
kallar hedersideologi. Hedern handlar om rätt till respekt och så länge hederskoden följs har
mannen sin heder i behåll. Att begreppet heder används för att rationalisera mord byggs på
förståelsen att en persons heder beror på andra personers beteende, och att det beteendet därför
måste kontrolleras. Andra personers beteende blir därmed en väsentlig del i ens egen självbild och
kollektivets bild av ”dig” (Baker et al. 1999).
Shahrzad Mojab, pedagogikforskare, (2012) framhåller hur post-strukturalister och
mångkulturalism förespråkar tolerans av skillnader mellan kulturer. Det innebär att till exempel
feminister, som egentligen är emot våld, ofta är tysta när våldet utförs av ”andra” som de inte kan
fördöma på grund av kulturella skillnader. Mojab är kritisk till att kultur fungerar som en ursäkt för
våld, och menar att vi måste demonstrera hur hedersvåld och förtryck existerar i olika kulturer och
religioner men att det inte tillhör någon specifik sådan. Mojab opponerar könsperspektivet där mäns
våld mot kvinnor och hedersrelaterat våld och förtryck definieras och behandlas likadant och menar
att det gör det svårt att förhindra brotten. Dessutom riskerar den typen av definition att försvara �9
religiösa och kulturella praktiker som sanktionerar hedersvåldet och förtrycket, och förespråkar
därmed inte kvinnors intressen.
Den kulturella inramningen rymmer med andra ord många olika angreppsätt, det går på det
viset att hitta flera ramar inom den kulturella inramningen. För att renodla min analys, och skilja de
tre ramarna på ett tydligt sätt, kommer min förståelse av den kulturella ramen vara att synen på det
hedersrelaterade våldet och förtrycket är ett uttryck för en icke-västerländsk hederskultur.
Könsinramningen
De som utgår från ett könsperspektiv förstår hedersvåld som en del av mäns våld mot kvinnor.
Forskare som arbetar utifrån ett könsperspektiv tolkar utsatta invandrarkvinnors situation på samma
sätt som annat patriarkalt våld mot kvinnor. Våldet är en följd av en manlig strukturell överordning
och därför kan inte kvinnornas situation förstås om den inte sätts in i en generell bild av patriarkalt
våld (NCK 2010).
Många feminister menar att i en kulturell analys framställs hederskulturer och hedersmord
som exotiskt, värre än och väsenskilt från västerländska mäns våld mot kvinnor. Hederskulturer och
hederskoder i allmänhet analyseras inte i könsperspektivet, det är istället mäns våld mot kvinnor
som studeras som ett globalt strukturellt problem, det patriarkala våldet ses därmed som universellt.
Många feminister menar även att hedersmord felaktigt har länkats samman med islam och tar
avstånd från religiösa tolkningar av våld (ibid).
Forskare som utgår från ett könsperspektiv poängterar likheterna mellan olika varianter av
patriarkalt våld. Framförallt påpekar de det problematiska med att våld mot kvinnor i västerländska
sammanhang (med västerländska förövare) skiljs åt från våld mot kvinnor ur etniska minoriteter, då
det tidigare sällan beskrivs som kulturellt betingat. Statsvetarna Nancy V. Baker, Peter R. Gregware
och Margery A. Cassidy (1999) skriver att allt våld mot kvinnor i intima relationer bär med sig ett
drag av heder/skam. Det viktiga med heder/skam-komplexet när det gäller mord på kvinnor är att
mannens (förövarens) känsla av stolthet, identitet och misslyckande hänger samman med kvinnans
(offrets) beteende. Därför kan hederstänkande utgöra en grogrund för mäns våld mot kvinnor
generellt och kan dessutom sägas vara en del av europeisk kultur. Heder behöver inte nödvändigtvis
vara kopplat till en mindre familjeenhet. Statsvetarna fokuserar på tre beståndsdelar, (a)
kontrollerandet av en kvinnas beteende, (b) manliga känslor av skam när kontrollen inte längre
innehas och (c) graden av deltagande av det större kollektivet i att förstärka och kontrollera
�10
skammen. De menar att i västvärlden har hedersbegreppet skiftat från den traditionella, utökade
familjen till den individuella mannen. En form av evolution av hedersbegreppet.
Kännetecknande för feministiska analyser är att problematisera hedersbegreppet och
betrakta hedersrelaterat våld som en variant av mäns våld mot kvinnor. En problematik är att
västvärldens rättssystem tenderar att fokusera på en individuell gärningsman, något som kan bli
svårt vid hanteringen av hedersbrott som ofta begås av flera gärningsmän (NCK 2010).
Kriminologen Aisha Gill (2009) skriver att hedersrelaterat våld måste bli uppmärksammat
för vad det är, nämligen våld mot kvinnor som är en produkt av att våra samhällen är utformade
efter patriarkala värderingar. Att det finns en kulturell aspekt till brotten är något vi måste förstå
men endast i kontexten till hur vi kan stödja hjälporganisationer och förstå kvinnorna som är offren
för brotten. Juristen Rupa Reddy, liksom Gill, är tveksam till kategoriserandet av problemet som
hedersrelaterat eftersom det länkas samman med kultur. Reddy menar att det kulturella fokuset kan
leda till att kvinnors rättigheter ignoreras samt att minoritetskulturer stigmatiseras. Hon skriver att
ett könsperspektiv till hedersrelaterat våld, sett inom ramen för mäns våld mot kvinnor, skapar
mindre risk för stereotyper och stigmatisering av etniska minoriteter (Reddy 2008).
De som är kritiska mot könsmaktsperspektivet menar att det har svårt att bemöta ett
kollektivt våld mot invandrade flickor. Genom att inte uppmärksamma kulturella skillnader sägs
svenska feminister ha svikit invandrade flickor (Carbin 2010).
I min analys innebär könsinramningen att likställa mäns våld mot kvinnor och
hedersrelaterat våld och förtryck i högsta möjliga mån. Det är ett sätt att visa på de många
gemensamma nämnare och förespråka liknande, eller samma, lösningar för problemen.
Den intersektionella inramningen
Det intersektionella perspektivet handlar om att studera heder bortom kultur, där koloniala och
globala sammanhang diskuteras, och att kön, klass och ras/etnicitet ses som samverkande ordningar
och maktsitueringar. Dessa kan förstärka varandra och ibland motverka varandra och kan inte alltid
särskiljas. Här analyseras, dekonstrueras och rekonstrueras hedersbegreppet för att visa hur
komplext det är (NCK 2010).
Intersektionalitet är en teori som studerar hur kön är sammanvävt med andra maktstrukturer.
Identiteter betraktas inom perspektivet som skapade genom multipla, samverkande, sammanvävda
strukturer som kön, ras/etnicitet, klass och sexualitet. I forskning om hedersrelaterat våld passar
�11
därför den intersektionella teorin bra att förhålla sig till eftersom problemet med hedersvåld har sin
grund i olika maktstrukturer. Det finns dock en del svårigheter med termen intersektionalitet som
analytisk utgångspunkt för forskningsstudier. En av dessa är att den riskerar att ta vissa kategorier
för givna som fixerade och därmed hamna i ett ändlöst uppradande av attribut - kön, klass, ras,