gupea.ub.gu.se · Web view5.3 Val av teori och begrepp26 6. Metod26 6.1 Förberedelser26 6.2 Tillvägagångssätt vid intervjuer28 6.3 Tematisk analys29 6.4 Reliabilitet, validitet

Institutionen för socialt arbete

”Förhållningssätt? Nä, det vet jag inte.”– En kvalitativ studie av omsorgspersonalens syn på genomförandeplaner

inom äldreomsorgen.

Kandidatuppsats

Vårterminen 2015

Författare: Emma Liljebjer & Lisa Lundmark

Handledare: Maria Söderberg

AbstractTitel: ”Förhållningssätt? Nä, det vet jag inte.”Författare: Emma Liljebjer & Lisa LundmarkNyckelord: Genomförandeplan, Personcentrerad Omsorg, Delaktighet, Omsorgspersonal, Äldreomsorg.

Syftet med denna uppsats har varit att se hur omsorgspersonalen på ett lokalt äldreboende uppfattar och tillämpar genomförandeplaner i sitt dagliga arbete. Vi har intervjuat nio stycken omsorgspersonal och under samtalen använt oss av semistrukturerade intervjuer. Intervjuerna har sedan bearbetats genom en tematisk analys där vi gjort en hermeneutisk ansats. Vårt färdigställda material har visat att omsorgspersonalen sett på genomförandeplanen som en grund till skapandet av praktiska rutiner kring den enskilde. Omsorgspersonalen ser på genomförandeplanen som ett verktyg för dem att använda vid planering av omsorgsarbetet och vid introduktion av nya medarbetare. Revideringen av en genomförandeplan sker inom arbetsgruppen och inte tillsammans med den enskilde. Socialstyrelsen har i kontrast med vårt resultat tryckt på en genomförandeplan som utgår från en personcentrerad omsorg där värdegrunden är en hörnsten. Den enskildes önskemål utifrån perspektiven ett värdigt liv, välbefinnande, delaktighet och meningsfullhet bör enligt socialstyrelsen genomsyra en genomförandeplan. Vår slutsats är därför att det finns ett glapp mellan instansen som skapar riktlinjer och utförarna av dessa riktlinjer.

1

Innehållsförteckning1. Inledning 5

1.1 En inblick i äldreomsorgen 5

1.2 Val av ämne 6

1.3 Avgränsning 7

1.4 Förförståelse 8

1.5 Definitioner av begrepp 9

2. Syfte och frågeställningar 10

2.1 Syfte 10

2.2 Frågeställningar 10

3. Lagar och riktlinjer 10

3.1 En biståndsbedömd insats 10

3.2 Genomförandeplanen och värdegrunden 11

3.3 Socialstyrelsens riktlinjer 14

4. Tidigare forskning 15

4.1 Internationell forskning 16

4.2 Forskning på nationell nivå 18

4.3 Sammanfattning av tidigare forskning 20

5. Teoretiska utgångspunkter 22

5.1 Maktperspektiv 22

5.1.1 Den disciplinära makten 23

5.1.2 Den normaliserande sanktionen 23

5.1.3 Övervakning 24

5.2 Rollteori 24

5.2.1 Roller och masker 24

2

5.2.2 Den sociala scenen 25

5.3 Val av teori och begrepp 26

6. Metod 26

6.1 Förberedelser 26

6.2 Tillvägagångssätt vid intervjuer 28

6.3 Tematisk analys 29

6.4 Reliabilitet, validitet och generaliserbarhet 30

6.5 Etiska aspekter 31

6.6 Reflektioner och självkritiska aspekter 32

6.7 Arbetsfördelning mellan författarna 33

7. Analys 33

7.1 Genomförandeplanens övergripande intentioner 34

7.1.1 Genomförandeplanens huvudsakliga syfte 34

7.1.2 Trygghet och självbestämmande via genomförandeplanen 35

7.1.3 För vem skrivs genomförandeplanen 37

7.1.4 Kombinationen rutiner och ett levande dokument 39

7.1.5 Levnadsberättelse – en del av genomförandeplanen 40

7.1.6 Sammanfattning av genomförandeplanens övergripande intentioner 41

7.2 Kommunikation, förhållningssätt och samspel 42

7.2.1 Den boendes delaktighet 42

7.2.2 Den boende och boendets rutiner 44

7.2.3 Omsorgspersonalens syn på delaktighet vid demens 45

7.2.4 Ett maktperspektiv på personcentrerad omsorg 46

7.2.5 Omsorgspersonalens syn på mål 48

7.2.6 Sammanfattning av kommunikation, förhållningssätt och samspel 50

7.3 Omsorgspersonalens utbildning och kunskap 50

3

7.3.1 Personalens syn på genomförandeplanen som arbetsuppgift 51

7.3.2 Utbildning i upprättandet av genomförandeplaner 52

7.3.3 Förhållningssätt via genomförandeplanen 53

7.3.4 Kopplingen mellan värdegrund och genomförandeplan 54

7.3.5 Sammanfattning av personalens utbildning och kunskap 55

8. Diskussion 56

8.1 Hur ser omsorgspersonalen på intentionen med genomförandeplanen 56

8.2 Hur ser omsorgspersonalen på sina möjligheter att upprätta och utföra genomförandeplanen utifrån de boende och boendets förutsättningar 57

8.3 Vilken utbildning har givits omsorgspersonalen kring upprättandet och 58 utförandet av genomförandeplanen

8.4 Egna reflektioner 59

9. Referenser 60

10. Bilagor 64

10.1 Samtyckesformulär 64

10.2 Intervjuguide 66

4

1.Inledning

Vi gamla är föremål för omsorg. Visst är det underbart! Bara vi inte blir föremål

i omsorgen. – Ragnar Thoursie

1.1 En inblick i äldreomsorgen

Vi lever idag i ett välfärdssamhälle. Sjukvårdens vetenskapliga framsteg och en

hälsosammare livsstil är exempel på de förutsättningar som gör att landets invånare har

en mycket god chans att uppnå en hög ålder. Det finns det idag nästan 90 000 personer

som bor på äldreboende och då gruppen äldre – individer äldre än 64 år – väntas öka

med en miljon under de kommande 40 åren kommer även antalet äldre som bor på

boende att öka (Statistiska centralbyrån 2015). Mot denna bakgrund finns därför god

anledning att uppmärksamma hur värdigt liv och välbefinnande bland de äldre kan

säkerställas. Vi menar att åldrandet är någonting som alla går till mötes och berörs av.

Det borde vara en självklarhet att själv kunna påverka hur det ser ut, även för den som

flyttat in på ett äldreboende. Ett sätt att uppnå detta är att kommunerna tillämpar en

personcentrerad omsorg; den boendes identitet och personlighet ska vara i centrum

(Harnett, Jönson & Wästerfors 2012). Dagens tankar kring äldreomsorg präglas till stor

del detta tänkande vilket även lagstiftats genom Socialtjänstlagen 2001:453 5 kap. 4§ -

värdegrunden. Värdegrunden ska tillförsäkra den äldre som bor på ett äldreboende ett

värdigt liv.

Ett värdigt liv och att känna välbefinnande är således den boendes rättighet, men hur

tillförsäkrar omsorgspersonalen de boende detta i verkligheten och framför allt - är

värdighet och välbefinnande något som är mätbart? Eliasson-Lappalainen (2005) menar

att det är vardagspraktiken som är det viktiga, hur den äldres vardag och de vardagliga

spörsmålen bemöts. Personcentrerad omsorg rör sig inte bara om att de medicinska och

de fysiska basbehoven möts (Hughes & Moore 2012). Kvalitet för den äldre handlar

också om bemötande och hur den hjälp och det stöd som ges är anpassad efter den

äldres vardag och preferenser (Eliasson-Lappalainen 2005). Välbefinnande är inte

samma sak för alla och mötet med den äldre är därför inte något som kan standardiseras

5

(ibid). Personalens arbete är också ett område som till stora delar är outforskat och som

därför behöver belysas och problematiseras (Hughes & Moore 2012).

Som ovan beskrivet skapar vårt välfärdsamhälle kategoriseringar så som gruppen äldre

för att kunna bedriva riktade insatser som exempelvis äldreomsorg. Själva

kategoriseringen som avser definiera och i förlängningen hjälpa en utsatt grupp kan

också skapa föreställningar om den enskilde individen (Link & Phelan 2014).

Kategoriseringar av grupper gör att vi lätt förenklar den komplexa vardagen som den

enskilde lever i (Andersson 2009). Omsorgspersonalen axlar därför ett stort ansvar då

de bör ha förmågan att se förbi denna förenkling, framförallt då de flesta som idag

flyttar in på ett äldreboende är sjukare och äldre än tidigare och behöver någon som för

deras talan (Harnett et al 2012). Hur omsorgspersonalen tolkar värdegrunden är därför

av betydelse för den boende då den skall säkerställa att den enskilde får insatser av god

kvalitet samt att han/hon har delaktighet i de beslut som tas. Vi vill med denna inledning

visa de utmaningar omsorgspersonalen möter i sitt dagliga arbete inom äldreomsorgen

och behovet av att ytterligare belysa dem.

1.2 Val av ämne

Vårt synsätt på livskvalitet speglas av vårt öppningscitat; den boende ska vara just ett

föremål för omsorg - inte ett föremål i omsorgen! Det handlar om självbestämmande

och inflytande över sin egen omsorg. I praktiken så regleras till stor del den hjälp och

det stöd som ges på äldreboenden av en individuell genomförandeplan. Det finns ett

flertal olika verktyg för att kvalitetssäkra vård och omsorg, men vi anser att det som

lämnar störst handlingsutrymme för den enskilde – förutsatt att det används rätt – är just

genomförandeplanen. Kortfattat kan den beskrivas som en överenskommelse mellan

personal och den äldre om hur den beviljade insatsen ska utformas och genomföras

(Carlsson & Nilsson 2011). Planen är en form av social dokumentation som är till för att

säkerställa den personcentrerade omsorgen (Sjölund 2012) och motverka det homogena

synsättet på gruppen äldre och tillförsäkra dem det stöd och hjälp de behöver. Vi anser

att genomförandeplanen är en del av det kvalitetssäkrande arbetet som ämnar

tillförsäkra den äldres livskvalitet genom att definiera hur och när insatser skall ges

(Carlsson & Nilsson 2011).

6

Den äldres vardag och önskemål för hur genomförandeplanen skall se ut bör vara i

fokus - det är den äldres dokument. Genomförandeplanen, vilken vi beskriver närmare

längre fram i vårt arbete, är en bra möjlighet för den enskilde att få sina önskemål och

åsikter hörda och tillgodosedda då personal och den boende tillsammans utformar den.

Social dokumentation ska dock alltid förhålla sig till värdegrunden (Carlsson & Nilsson

2011). Vår tanke är att detta kräver ganska mycket kunskap av omsorgspersonalen då de

behöver använda sig av förhållningssätt och ett individtänkande för att kunna leva upp

till detta. Vi undrar vilka förutsättningar som ges omsorgspersonalen när äldreomsorgen

går från praktiska arbetsuppgifter, som äldre tiders långvård, till en mer personcentrerad

omsorg och vill därför studera hur omsorgspersonalen ser på arbetet med

genomförandeplaner. Vi menar att det är deras arbete med samt syn på

genomförandeplanen som avgör dess betydelse och effekt.

Vi hoppas att med denna uppsats kunna väcka intresse och diskussion kring det

komplexa arbetet omsorgspersonalen utför i samband med genomförandeplaner.

1.3 Avgränsning

Då äldreomsorgen är ett stort område och vi har en begränsad tid att utföra vårt arbete

på är vi nödgade att göra avgränsningar. Våra val och tankar kring dessa är följande;

På vilken nivå i organisationen ska vi skriva vårt arbete? Vi talade om att titta på hur

olika yrkesgrupper såg på genomförandeplaner ur sitt yrkesperspektiv men insåg att

detta område var alldeles för stort för att kunna göra ett bra arbete. Efter att ha gjort

enklare efterforskningar insåg vi att det är först på omsorgspersonalens nivå som det

kan upplevas svårt att efterleva det värdegrunden anger. Det är enligt vårt sätt att se det

omsorgspersonalen som ska utföra det praktiska arbetet men andra som angett ramar

och förutsättningar för hur detta ska gå till. Det är även de som - tillsammans med den

boende de är kontaktman för - skriver genomförandeplanen. Detta väckte vårt intresse

och vi vill veta mer om hur omsorgspersonalen upplever arbetet med

genomförandeplanen.

Typ av boende. Lagstiftningen säger att social dokumentation inom äldreomsorgen ska

göras för alla berörda av biståndsbeslutade hjälpinsatser. Detta innefattar exempelvis

hemvård samt olika typer av äldreboenden såsom servicelägenheter, demensboenden,

gruppboenden för äldre med funktionshinder och så vidare. Det vi vill titta på är

7

omsorgspersonalens upplevelser av genomförandeplanen och det samspel som finns

med den boende i skapandet av den. Vi har valt att göra det genom att titta på ett

klassiskt äldreboende utan en särskild inriktning.

Geografiskt område. Vår tanke är att vi vill titta på ett boende snarare än flera och att vi

genom detta val kan göra ett bättre och mer ingående arbete. Då vi båda upplever att det

inte känns etiskt korrekt att göra detta i våra respektive hemkommuner där vi arbetar

och har kontakt med den berörda gruppen så har vi valt att titta på ett boende i en

mellanstor kommun i södra sverige.

Olika perspektiv inom ämnet genomförandeplaner. Återigen inser vi att vi arbetar med

begränsningar i form av både tid och utrymme. Vi har därför valt att inte granska det

faktiska resultatet av de genomförandeplaner som upprättas inom äldreomsorgen i den

aktuella kommunen. Istället riktar vi vår fulla uppmärksamhet mot omsorgspersonalens

upplevelse av genomförandeplanen ställd mot de riktlinjer och lagstiftningar som finns

kring ämnet.

1.4 Förförståelse

Vi liksom andra har en förförståelse vilken påverkar hur vi uppfattar situationer och

företeelser. Det vi uppfattar genom våra sinnen tolkas sedan genom erfarenheter vilket

hjälper oss att förstå det som sker. Det är under vår forskningsprocess viktigt att vara

medveten om att vår förförståelse kan vara positiv i den meningen att den hjälper oss att

relatera och förstå, men den kan också påverka vårt arbete. Vi inser också att vår

förförståelse kommer att ändras – medvetet och omedvetet – under

forskningsprocessens gång (Thurén 2007).

Båda författarna till denna studie har en relativt stor förförståelse av äldreomsorgen. En

av oss har arbetat som vårdbiträde på ett äldreboende och den andra har arbetat som

yrkeschaufför inom färdtjänsten.  Vi har båda gjort vår VFU inom äldreomsorgen jämte

enhetschef och biståndshandläggare.

Det vi tycker oss se av dessa erfarenheter är att de goda intentionerna som exempelvis

värdegrunden är sprungna ur tappar lite för varje nivå i organisationen som den passerar

ner genom. Tänkandet finns med hos biståndshandläggaren och nämnden, men när

insatsen hamnar hos utföraren uppstår en problematik. Individens självbestämmanderätt

ska här kombineras med förutsättningarna som finns på det aktuella boendet,

8

förutsättningar som exempelvis arbetsbelastning, resurser på boendet, enhetschefens

arbetsmetod och praxis. Ofta stämmer, enligt vår erfarenhet, det som sägs i

värdegrunden illa med hur verkligheten ser ut. Vi har också en uppfattning om att

omsorgspersonalen ser den sociala dokumentationen som ytterligare en arbetsbelastning

de egentligen inte har tid med. En annan tanke vi har är att de är utbildade till att vara

just omsorgspersonal - en utbildning där samtalsteknik, social dokumentation och

kunskap kring vilka ord som är värdeladdade bara ges i liten skala.

1.5 Definitioner av Begrepp

Självbestämmande

Självbestämmande för den boende vid skapandet och upprätthållandet av en

genomförandeplan handlar om att sätta den boendes åsikter och önskemål om hur

insatser skall utföras i fokus. Självbestämmande förutsätter att man ser på den boende

som kompetent att själv bestämma hur den vill leva sitt liv. Det vill säga den boende

skall själv kunna vara med i beslutandeprocessen om vad, hur, när och vem som utför

en insats. Det är även denna delaktighet och självbestämmande vi anser står bakom en

god omsorg.

Insats

Begreppet insats speglar i denna text det stöd och den hjälp som den boende ges på

boendet. På det boende vi utfört vår studie är själva lägenheten eller platsen på boendet

biståndsbedömt men inte de enskilda insatser som ges. Med insats avser vi därför den

mellan personalen och den boende överenskomna hjälp och stöd som ges på boendet,

vilket skall regleras i genomförandeplanen.

Den boende/Den äldre

Med den boende eller den äldre avser vi den enskilde äldre person som bor på ett

äldreboende och tar emot insatser av omsorgspersonal. Vi avser alltså den enskilde

individen, med egna tankar, drömmar och mål vilket inte kan likställas med en homogen

grupp.

Omsorgspersonal

Vi har valt att använda oss av begreppet omsorgspersonal för att sammanfatta den

9

personal som arbetar direkt med den äldre på boendet för att ge hjälp och stöd. Inom

begreppet ryms således både vårdbiträde och undersköterska.

Äldreboende

Äldreboende avser de biståndsbedömda särskilda boenden som finns för personer över

65 år.

2. Syfte och frågeställningar

2.1 Syfte

Syftet med vår studie är att undersöka hur omsorgspersonalen på ett lokalt äldreboende

uppfattar och tillämpar genomförandeplaner i sitt dagliga arbete.

2.2 Frågeställningar

-Hur ser omsorgspersonalen på intentionen med genomförandeplanen?

-Hur ser omsorgspersonalen på sina möjligheter att upprätta och utföra

genomförandeplanen utifrån de boende och boendets förutsättningar?

-Vilken utbildning har givits omsorgspersonalen kring upprättandet och utförandet av

genomförandeplanen?

3. Lagar och Riktlinjer

3.1 En biståndsbedömd insatsAtt flytta till ett äldreboende är en biståndsbedömd insats enligt Socialtjänstlagen

2001:453 4 kap 1§. Lagen ger riktlinjer både gällande vad som krävs för ett bifall men

även för hur insatsen skall utföras;

Den som inte själv kan tillgodose sina behov eller kan få dem tillgodosedda på

annat sätt har rätt till bistånd av socialnämnden för sin försörjning

10

(försörjningsstöd) och för sin livsföring i övrigt [...] Den enskilde ska genom

biståndet tillförsäkras en skälig levnadsnivå. Biståndet ska utformas så att det

stärker hans eller hennes möjligheter att leva ett självständigt liv.

Denna lag är dock grunden för insatser som berör många samhällsgrupper och är

dessutom öppen för tolkningar. Proposition 2009/10:116 är utformad specifikt för

äldreomsorgen och har resulterat i lag 2010:427 som återfinns i Socialtjänstlagen

(2001:453);

5 kap 5 § Socialnämnden ska verka för att äldre människor får goda bostäder

och ska ge dem som behöver det stöd och hjälp i hemmet och annan lättåtkomlig

service.

Kommunen ska inrätta särskilda boendeformer för service och omvårdnad för

äldre människor som behöver särskilt stöd.

Den äldre personen ska, så långt det är möjligt, kunna välja när och hur stöd och

hjälp i boendet och annan lättåtkomlig service ska ges.

3.2 Genomförandeplanen och värdegrunden

Att åldras ställer en individ inför många nya prövningar, exempelvis då den egna

kroppen sviker och en flytt till ett äldreboende blir nödvändigt. Förmågan till

anpassning kan då vara avgörande för hur den äldre upplever sin nya tillvaro (Tornstam

2011). Tu, Weng & Yeh (2006) menar att de äldre i detta omvälvande och känslosamma

skede måste anpassa den nya miljön efter dem snarare än tvärtom då detta är avgörande

för den upplevda livskvaliteten. Alla individer är olika och måste få möjlighet att

uttrycka vad som är meningsfullt eller innebär trygghet för just dem (ibid). Bland annat

av skäl som ovan beskrivet gjordes i januari 2011 ett tillägg i Socialtjänstlagens femte

kapitel, den del som har rubriken Äldre människor (SFS 2010:427);

5 kap 4 § Socialtjänstens omsorg om äldre ska inriktas på att äldre personer får

leva ett värdigt liv och känna välbefinnande (värdegrund).

11

Socialnämnden ska verka för att äldre människor får möjlighet att leva och bo

självständigt under trygga förhållanden och ha en aktiv och meningsfull tillvaro i

gemenskap med andra.

Detta tillägg går under beteckningen värdegrunden och ska enligt Socialstyrelsens

riktlinjer utforma hur svensk äldreomsorg bedrivs i samtliga fall där en insats beviljats

såsom den del vårt arbete berör - äldreboendet (Socialstyrelsen 2011).

För den som blivit beviljad insatsen plats i särskilt boende stundar en stor förändring i

livet. Från att ha bott i sitt eget hem och följt sina egna rutiner hamnar den äldre nu i en

beroendeställning då han/hon är i behov av andras hjälp för att klara sin dagliga

livsföring (Tornstam 2011). Tanken bakom värdegrunden är att äldre inte ska ses som

en homogen grupp utan som individer, var och en med individuella tankar, känslor och

behov. Var individ ska trots att man flyttat till ett annat hem kunna känna att man själv

styr sin egen vardag och att man fortfarande har makten över sin egen tillvaro

(Socialstyrelsen 2011). Ett sätt för omsorgspersonalen att göra detta är att arbeta i

enighet med de lagtexter vi beskrivit ovan. Genom dessa ges förhållningssätt och

riktlinjer som bör appliceras i det dagliga arbete omsorgspersonalen utför.

Det finns också en lagstiftning kring vad inom äldreomsorgen som skall dokumenteras,

och genom värdegrunden även förhållningssätt och perspektiv på hur det ska

dokumenteras. Detta ska i utförarledet, det vill säga på äldreboendet, mynna ut i en

genomförandeplan – en överenskommelse mellan boendet och den äldre om hur och när

vård och omsorg skall ske (Carlsson & Nilsson 2011). Följande står att läsa i

Socialtjänstlagen om den sociala dokumentationen:

11 kap 5 § Handläggning av ärenden som rör enskilda samt genomförande av

beslut om stödinsatser, vård och behandling skall dokumenteras.

Dokumentationen skall utvisa beslut och åtgärder som vidtas i ärendet samt

faktiska omständigheter och händelser av betydelse.

Handlingar som rör enskildas personliga förhållanden skall förvaras så att

obehöriga inte får tillgång till dem.

11 kap 6 § Dokumentationen skall utformas med respekt för den enskildes

integritet. Den enskilde bör hållas underrättad om de journalanteckningar och

12

andra anteckningar som förs om honom eller henne. Om den enskilde anser att

någon uppgift i dokumentationen är oriktig skall detta antecknas.

För att stärka förutsättningarna för att det är individens röst snarare än de lokala

rutinernas prägel som genomsyrar genomförandeplanen har man ett samtal med den

boende. Samtalet bör ske under lugna och trygga förhållanden och vara helt inriktat på

att synliggöra önskemål och problem den äldre upplever samt gemensamt finna

lösningar på dessa (Socialstyrelsen 2011).

Genomförandeplanen består av tre delar. I faktadelen beskrivs den boendes liv förr och

nu med fokus på det som kan vara relevant för omsorgspersonalen att veta. Den sociala

situationen, intressen, aktivitet och liknande samtalas kring och dokumenteras. Denna

del kan kompletteras av en levnadsberättelse i syfte att vara ett arbetsredskap för

personal på boendet. Genom att ha kunskap om en individ kan man hitta vägar att nå

meningsfullhet i vardagen (Carlsson & Nilsson 2011). Den del som tar upp beskrivning

av hjälpinsatser ska vara utförlig och redogöra för vilken hjälp, när och på vilket sätt

den boende önskar få den vid olika tider på dygnet. Mål-, metod- och uppföljningsdelen

ska ange vilka mål utförandet av de insatser som blivit överenskomna är tänkta att leda

till. Det är viktigt att ha ett individuellt tänkande när mål ska sättas – alla har inte

samma förutsättningar eller önskemål. Mål kan också vara av olika karaktär såsom

utvecklande, bevarande eller accepterande. Denna del av genomförandeplanen ska

också upplysa om när en uppföljning av dokumentationen ska ske (ibid).

För att framgångsrikt kunna integrera värdegrunden i genomförandeplanen krävs en rad

förhållningssätt. Socialstyrelsen skriver i sina riktlinjer att samtalet bland annat bör

handla om meningsfullhet (Socialstyrelsen 2011). Det är här återigen viktigt att ha ett

individfokus under samtalet – det som är meningsfullt för personalen innebär inte per

automatik att det är det för den boende (Harnett & Larsson 2011). Det kan kännas svårt

att föra sin talan, och ibland kan en anhörig kännas som ett stöd. Anhöriga bör därför

erbjudas att närvara vid samtalet (Socialstyrelsen 2011). Vidare bör man ha i åtanke att

den dokumentation som sker i genomförandeplanen inte har samma utgångspunkt som

den som sker i HSL (Hälso- och Sjukvårdslagen) där man använder ett patogent synsätt

– en kartläggning av de sjukdomar eller krämpor som den äldre har samt hur man

arbetar med dessa. Den sociala dokumentationen har ett socialt synsätt där man istället

13

lägger fokus på konsekvenserna av att åldras, både fysiskt, psykiskt och existentiellt

(Carlsson & Nilsson 2011). I det sociala synsättet brukar man nämna det salutogena

perspektivet – fokus på det friska (ibid).

3.3 Socialstyrelsens riktlinjer

Tanken bakom genomförandeplanen är att definiera vilka insatser som skall utföras, hur

de skall utföras samt vilka målen bakom insatsen är och därmed även utvärdera om

målen uppnås. Det är även viktigt att tydliggöra i vilken mån den boende samt andra

exempelvis anhöriga eller andra yrkesgrupper deltagit i utformandet av

genomförandeplanen och dess mål. (Socialstyrelsen 2014; SOSFS 2014:5).

Socialstyrelsen (2014) menar att genomförandeplanen kan delas in i två delar; den

planerande och den skriftliga delen. Den planerande delen avser förberedelser, samtal

och uppföljning (ibid). Den skriftliga behandlar de delar som sätts på pränt i

dokumentet och innehåller faktadelen, beskrivning av hjälpinsatser samt mål- metod-

och uppföljningsdel (Carlsson & Nilsson 2011). Poängen med att dela in

genomförandeplanen i en planerande del är hela tiden att uppmärksamma att den boende

skall vara i centrum, inte själva genomförandeplanen (Socialstyrelsen 2014).

Genomförandeplanen är därmed den boendes och dennes integritet och autonomi ska stå

i fokus. För att detta ska vara möjligt krävs lyhördhet och tålamod från

omsorgspersonalens sida. Att öppna upp sig om sina personliga mål, drömmar och

behov kan vara svårt och ta tid. Det krävs tillit och respekt, framför allt i en situation-

relation där det finns en tydlig maktobalans (ibid). Vid upprättandet såväl som vid en

senare uppföljning av genomförandeplanen är det viktigt att man tar hänsyn till hur den

boende uppfattar och förhåller sig till det stöd och hjälp han/hon fått (SOSFS 2014:5).

Det salutogena tankesättet bör vara en hörnsten i arbetet, där fokus läggs vid funktioner

snarare än brist på dem (Socialstyrelsen 2014). Omsorgspersonalen bör vara realistisk;

när en individ flyttar in till ett boende är det för att den boende är i behov av ett visst

mått av hjälp och stöd. Detta stöd skall dock utformas tillsammans med den boende, inte

åt den boende. Begriplighet, hanterbarhet och meningsfullhet för den boende skall

finnas med och bevaras både i upprättandet och utförandet av genomförandeplanen

(ibid). Begriplighet att innebär att den äldre är insatt och förstår hur vardagen kommer

att se ut både i nuet i framtiden. Hanterbarhet betyder att den boende upplever sig ha de

verktyg och det stöd han/hon behöver för att hantera sin vardag. Meningsfullhet nås

14

genom att den äldre har någonting  - aktivitet, vänskap, saker - som gör att tillvaron

känns meningsfull (Socialstyrelsen 2014). Den boendes egna mål, även om de kan

tyckas små, måste tydligt framgå och ges plats i genomförandeplanen. Detta förutsätter

som tidigare nämns ett förtroende till den boendes förmåga. Omsorgspersonal utgår då

från den boendes autonomi och att den äldre själv bäst avgör hur, var och när den

behöver stöd. Detta kräver att personalen har kunskap om hur man bäst stöttar den äldre

i att göra dessa val (ibid).

En annan viktig aspekt som lyfts är den enskildes integritet. Genomförandeplanen

skrivs för den boendes skull. Därmed är det också upp till den boende om den skall

skrivas, det vill säga den äldre har rätt att tacka nej till att en genomförandeplan

upprättas och rätt att ha inflytande över vad som dokumenteras i den. Socialstyrelsen

(2014) trycker på att delaktighet i genomförandeplanen inte nödvändigtvis är samma

sak som inflytande och att det är det senare som skall gälla för den boende. Detta

innebär att det är den boendes genomförandeplan och att denne så långt det är möjligt

också ha inflytande att utforma den så att insatser sker efter egna preferenser och mål

(Socialstyrelsen 2014). Att tydligt skriva upp mål och delmål i samband med

utformningen av insatser underlättar och tydliggör vid senare uppföljning och

revidering av genomförandeplanen (SOSFS 2014:5).

4. Tidigare forskningFör att försöka förstå omsorgspersonalens upplevelse av arbetet med

genomförandeplaner i vardagen på ett äldreboende måste vi i största möjligaste mån

skapa oss en förståelse av deras arbetssituation. När vi gjort vårt urval i den tidigare

forskningen har vi därför tittat på målstyrningen inom äldreomsorgen vilken innefattar

organisation och värdegrundstankarna som styr verksamheten. Vi har också studerat hur

rutiner styr själva boendet och hur de påverkar personal såväl som boende. Den äldres

upplevelse av att flytta till ett äldreboende har också en plats här om än i liten skala. Vi

menar att även om vi studerar omsorgspersonalen så är ett värnande om de äldres

fysiska och mentala välmående deras främsta arbetsuppgift och påverkar därför

arbetssituationen. I relationen mellan människor finns arenan där makt utövas,

medveten eller omedveten. Det känns relevant för vårt arbete att ha med även detta

perspektiv.

15

4.1 Forskning på internationell nivå

Fördelarna med en personcentrerad omsorg kan återfinnas på många plan, inte minst för

den enskilde. Ur de äldres perspektiv kan flytten till ett boende vara omvälvande och

innebär ett nytt kapitel i ens liv (Flesner & Rantz 2004). Den enskilde förlorar ofta vid

flytt till ett äldreboende känslan av självbestämmande och underordnar sig boendets

rutiner och strukturer (Tu et al 2006); detta trots att identiteten och behoven hos de

enskilda ser totalt olika ut. Deras tidigare livsmönster, aktuella hälsa, drömmar och

målsättningar kan inte likställas med varandras och förändras inte bara för att man

kliver in i ett nytt skede i sitt liv och flyttar till äldreboende. De enskildas olikheter

behöver man ta fasta på och möta varje individ där denne är och inte där organisationen

vill ha dem, för att underlätta rutiner i den dagliga verksamheten (Flesner & Rantz

2004).

Tu et al (2006) beskriver i deras studie av den taiwanesiska äldreomsorgen hur just

denna personcentrerade omsorg gör mätbara avtryck i den enskildes skattning av sin

egen livskvalité. Sågs den boende utifrån sina funktioner snarare än deras brist på dem,

det vill säga uppmuntrade och stöttade personalen den boende i att själv utföra eller

beskriva hur den ville ha utfört ADL (actictivity of daily living) och andra fysiska

aktiviteter, skattade den boende sin livskvalitet högre (ibid). Andra viktiga aspekter är

tillgänglig information om hur den fortsatta vård- eller omsorgsprocessen skall se ut,

samt att få definierat hur stödinsatserna skall utformas i praktiken framöver. Den

boendes livskvalité ökade således med en ökad känsla av självbestämmande och

kontroll över sin egen vardag enligt Tu et al (2006).

Tankegångarna kring äldreomsorgen har utvecklats till att handla om en statlig

skyldighet (Lloyd 1991). Diskussionen om själva omsorgen och hur den skall utföras

kan dock vara invecklad då båda parter det vill säga både omsorgstagare och

omsorgsgivare har en viss status och rykte att upprätthålla (ibid). Hain & Sandy (2013)

visar på detta komplexa förhållande när det gäller vård- och omsorg. Omsorgsgivaren,

exempelvis en undersköterska, har evidensbaserad kunskap genom sin utbildning och

16

erfarenhet. Denne kan således komma med värdefull information till den enskilde. Men

det är den enskilde, det vill säga omsorgstagaren, som förhåller sig till dem och

bestämmer vad de ska göra av den information de fått (ibid). Livsmönster och

värderingar kan som diskuterats ovan komma att ha större påverkan än de fysiska

aspekterna av exempelvis åldrande, när det kommer till hur den omsorg man behöver

ges (Flesner & Rantz 2004).

Hain & Sandy (2013) menar att detta kräver en hel del av omsorgspersonalen då

dialogen mellan dem och omsorgstagaren är essentiell. Det är i själva dialogen dem

emellan som informationsutbytet av förutsättningarna inför- och följderna av insatserna

sker. En gott informationsutbyte ger alltså bättre förutsättningar för en god omsorg där

både den enskildes självbestämmande, integritet och livsmönster respekteras.

Omsorgspersonalen bistår med sin erfarenhet och kunskap den äldre i beslut angående

hur den dagliga livsföringen skall ske (ibid). Kraven på professionalitet och kompetens

är därför stora på undersköterskan som har den huvudsakliga kontakten med den

boende. Undersköterskans jobb är mångfasetterat med både medicinska och sociala

aspekter (Chaudhuri, Yeatts & Cready 2013).

Chaudhuri et al (2013) menar att man ofta pratar om empowerment när det kommer till

de boende. Man bör dock inte glömma att empowerment, det vill säga känslan av

delaktighet och att själv ses som kompetent att kunna påverka sin vardag och

omgivning, även behöver ges till omsorgspersonalen (ibid). Arbetsuppgifterna måste

också spegla handlingsutrymmet. Det handlar därför om att hjälpa omsorgspersonalen

till autonomi. Men de bedömningar och det ansvar autonomin lägger på

omsorgspersonalen, kräver att man har kompetens i form av utbildning, tillgång till och

förmågan att använda sig av ytterligare relevant information för verksamheten, kollegor

som kan agera som stödfunktion till varandra, chefsstöd samt att man faktiskt får vara

med och skapa och utveckla verksamheten (ibid). Detta är centralt både för att den

enskilde skall få adekvat hjälp och stöd och för att omsorgspersonalen skall känna sig

nog trygg i sin roll att bistå den enskilde med detta genom att utnyttja sin kunskap och

sitt handlingsutrymme (Chaudhuri et al 2013; Hain & Sandy 2013).

Kraven på professionalitet från undersköterskans sida för att den enskilde skall få en så

bra omsorg som möjligt är därför höga. I USA har förts diskussioner om huruvida en

masterutbildning med inriktning på geriatrik bör införas för omsorgspersonal som

17

jobbar riktat mot äldre (LeCount 2004). Ett testprojekt utfört i Kalifornien för

sjuksköterskor visar att efter ytterligare studier med riktade kurser mot äldre ökade

sjuksköterskorna sitt kritiska tänkande och de fick även en större tilltro till sin egen

bedömningsförmåga då de kunde ta stöd i den evidensbaserade kunskapen de tillskansat

sig (ibid). Detta är tänkvärt även när det gäller omsorgspersonal. Omsorgspersonalen är

de som jobbar närmast den enskilde och är därför nyckeln till en god omsorg. En ökad

förståelse för deras arbete, behov och syn på en god omsorg är därför viktig (Crossan &

Shacklock 2013).

Politiken och det samhälleliga diskurserna påverkar i allra högsta grad äldreomsorgen,

då regionala eller nationella riktlinjer för omsorgen eller förändringar av dem sker på

denna nivå, vilket ofta resulterar i så kallade top-bottom metoder (Haycock-Stuart &

Kean 2013). Detta innebär att beslut om utveckling tas av beslutsfattarna snarare än av

omsorgspersonalen. Haycock-Stuart & Kean (2013) menar att

implementeringsapparaten är komplex och kräver att alla berörda parter samarbetar, och

framför allt att man måste inkludera undersköterskorna i processen, eftersom det är den

personal som skall jobba med exempelvis de nya rutinerna. Författarna förespråkar att

man använder sig av ett förhållningssätt som präglas av bottom-up synsättet, det vill

säga att man anpassar och vidareutvecklar riktlinjer baserade på hur arbetet ser ut i

praktiken. För att göra detta krävs att man inkluderar de som jobbar på den nivån, det

vill säga undersköterskorna.

4.2 Nationell forskning

På nationell nivå finns det en målstyrning inom äldreomsorgen – det är med andra ord

även här politiker som avgör vilka värderingar som ska ligga till grund för

äldreomsorgen. Då genomförandeplanen är en överenskommelse mellan kommunen och

den boende om hur vård och omsorg ska bedrivas menar vi att även värdegrunden vävs

in i denna överenskommelse. Det är därför relevant att titta på de delar som

värdegrunden handlar om. Värdigt liv innebär privatliv och kroppslig integritet,

självbestämmande, individanpassad vård och omsorg av god kvalitet samt ett gott

bemötande. Välbefinnande innebär trygghet och en meningsfull tillvaro (Carlsson &

Nilsson 2011).

Giertz (2008) menar att möjligheten till självbestämmande börjar redan i

biståndsprocessen genom små, fina begreppsskillnader. Hon talar bland annat om att

18

man i ansökningsprocessen är delaktig genom att berätta om sina behov och sin

bakgrund. Efter beviljad insats blir individen delaktig i sin egen omsorg, ett resonemang

som utgår från en form av hjälp till självhjälp för den enskilde. Giertz menar att

individen ofta bemöts med en skepsis baserad på en föreställning om att den boende ska

be om mer hjälp än vad han/hon egentligen behöver och att det Giertz benämner som

deltagande kanske är menat som ett möjliggörande till självbestämmande, men som ofta

snarare blir ett sätt att sätta ramar för det (ibid). Exempelvis kan en boende som vill ha

hjälp med bäddning nekas detta då personal anser att den äldre inte har det behovet utan

i stället ska utföra sysslan själv – ofta med motiveringen att det är i ett bevarande syfte

(Damberg 2010). Ur den boendes perspektiv är personalens sätt att beakta den äldres

rätt till självbestämmande avgörande för hur de upplever detta möte (ibid). Harnett

(2010) menar att självbestämmandet handlar om de små sakerna i vardagen som att

själv få avgöra när man vill äta frukost eller vad man vill ha på sig. Hon anser att dessa

enkla önskemål ofta trivialiseras av personal med hänvisning till rutiner och

resursbegränsningar.

När omsorgspersonal tillfrågas om hur de upplever sin yrkesroll svarar de att de

upplever en känsla av att vara längst ned i hierarkin, att de har en plats i organisationen

där de inte kan påverka sin situation i betydelsen av makt, lön och arbetstider (Damberg

2010). De menar också att de anser att de boende också befinner sig längst ned på denna

skala. Det går också att skönja ett samband i vårdkvalitet och arbetsvillkoren för

personalen. De menar att kunskapen för att ge en bättre social omsorg finns men inte

resurserna (ibid). På frågan om vad omsorgspersonalen upplever vara de viktigaste

arbetsuppgifterna kan detta enligt Törnquist (2004) delas upp i två områden. Det första

handlar om hur man är mot den boende och behandlar delar av värdegrunden i form av

individanpassning, integritet och god kvalitet. Den andra handlar om hur man är som

person och tar bland annat upp gott bemötande. Även ur ett maktperspektiv är det

viktigt att skilja på omsorgspersonalen som person och i sin yrkesroll – positioner kan

ha makt, inte personer (Harnett 2010).

Socialstyrelsen (2004) betonar i sin rapport Investera nu! vikten av att

kompetensförsörja vård- och omsorgssektorn. Ett tillvägagångssätt de benämner som

viktigt är att engagera personal genom att ta tillvara på deras kunskaper och låta dem bli

en del av utvecklingen snarare än som tidigare beskrivet längst ned i hierarkin (ibid). I

en annan rapport från samma myndighet utvecklas begreppet personalkompetens och

19

delas in i olika områden; omsorgsuppgifter, sociala uppgifter, hushållsuppgifter,

administrativa uppgifter samt medicinska uppgifter (Socialstyrelsen 2006). Törnquist

(2004) menar att omsorgen prioriteras högst av personalen då den är nödvändig och att

det sociala sker i mån av tid – någonting som skapar frustration hos undersköterskorna.

De själva uppger att de velat ha mer tid för umgänge med de äldre. Den del som

betecknas som administrativ ses av personalen som en delegering av vad de uppfattar

som enhetschefen arbetsuppgifter (ibid). Detta innefattar bland annat den sociala

dokumentationen. När rapporten “Vård- och omsorgspersonalens kompetens”

rangordnar vikten av var de anser tyngden i personalens utbildning ska ligga nämns inte

den administrativa delen i listan (Socialstyrelsen 2006). Bengtsson (2005) tar upp olika

sätt för en boende att nå välbefinnande genom personal – bland annat genom att se till

nuvarande intressen, öva på förmågor samt vikten av levnadsberättelse. Det han dock

benämner som viktigast är undersköterskans förmåga att reflektera och begrunda sitt

eget handlande i relationen till den äldre samt hur detta påverkar den boendes vardag

(ibid).

Det är dock inte bara upp till personalen hur äldreomsorgen bedrivs.

Organisationskultur, praxis och inte minst verksamhetens rutiner är alla faktorer som

spelar in. Harnett (2010) menar i sin avhandling att alla led i äldreomsorgen är eniga om

att det är viktigt att äldre har inflytande – men bara om det inte krockar med rutinerna.

Jönsson (2009) menar att rutiner skapas över tid och till sist sitter i väggarna. Rutiner

kan därför skilja sig från boende till boende och påverkar bland annat arbetsmetod och

hur man löser etiska dilemman (ibid). Harnett anser att detta också bidrar till den

maktskillnad, ofta omedveten, som finns mellan personal och boende. Hon menar att

personal är medveten om att man borde handla på ett visst sätt, men att verksamhetens

rutiner kan försvåra handlingen. Personalen hittar genom detta en legitim

förklaringsmodell, accounts (Scott & Lyman 1968) , till varför man inte handlat på det

korrekta sättet och utövar genom detta en omedveten makt över de boende (Harnett

2010).

4.3 Sammanfattning av tidigare forskning

Sammanfattningsvis kan vi därmed både på internationell såväl som på nationell nivå se

de svårigheter som finns inom det komplexa område äldreomsorgen är. Forskning visar

att de äldre som flyttat in på ett äldreboende känner sig utelämnade, deras väl och ve

20

ligger i någon annans händer. Genom att bedriva en personcentrerad omsorg som

innehåller värdighet, självbestämmande och ett salutogent synsätt från personalens sida

så upplevs en mätbart högre livskvalitet (Tu et al 2006). Vi kan dock se svårigheten

omsorgspersonalen upplever i detta arbetssätt. Dels är de utbildade till att se både det

patogena och salutogena och kan därmed ha svårt att förhålla sig till dessa, en situation

som inte hjälps av att de anser sig vara underbemannade samt ha en låg yrkesstatus.

Dels har de också en politisk styrning i hur omsorg ska bedrivas vilket skapat fler

arbetsuppgifter, även sådana de inte är utbildade för. Vi kan även här se en svårighet i

att rangordna vad som är viktigast. Tidigare forskning visar att dialogen är den

avgörande nyckeln till att nå en god livskvalitet hos de äldre, även detta ställer krav på

personalen.

Som ovan beskrivet så har ett flertal studier om vikten av den äldres självbestämmande

och autonomi publiceras.(Flesner & Rantz 2004; Tu et al 2006) Vi anser likt Crossan &

Shacklock (2013) att omsorgspersonalen är nyckeln till den boendes empowerment, och

att det är självbestämmande och autonomi som leder till en god omsorg. Det gör att

betydelsen av kommunikation mellan omsorgspersonalen och den boende är essentiell

för att den boende skall få omsorgen utformad utefter egna önskemål (Hain & Sandy

2013). Ofta påverkas dock omsorgspersonalens verklighet av en så kallad top-bottom

styrning (Haycock-Stuart & Kean 2013) vilket påverkar omsorgspersonalens

handlingsutrymme i interaktionen med den boende. Vikten av empowerment hos

omsorgspersonalen för att öka deras handlingsutrymme påvisas av Chaudhuri et al

(2013), däremot har vi ej kunnat hitta någon studie om omsorgspersonalens upplevelse

av de faktiska beslut som top-bottom styrning mynnat ut i, samt hur

verklighetsförankrat denna form av styrning är sett till verksamhetens vardag.

Genomförandeplaner är ett exempel på denna top-bottom styrning när det gäller en

kvalitetssäkring av utformningen av omsorgen och kommunikationen runt den. Vi ser

en kunskapslucka när det gäller hur omsorgspersonalen ser på genomförandeplanen,

trots att det är de som ska upprätta och följa den. Vi har därför valt att i vår studie titta

närmare på omsorgspersonalens syn på genomförandeplaner och

genomförandeplanernas genomförbarhet. Detta då genomförandeplaner avser förstärka

den personcenrerade omsorgen med självbestämmande för den boende, men är ett

verktyg skapat av ledningen och som tillämpas av omsorgspersonalen.

21

5. Teoretiska utgångspunkterI detta avsnitt kommer vi att beskriva de teoretiska utgångspunkter som ligger till grund

för vår analys. Vi har genom den tidigare forskningen sett att kommunikation och

samspel är hörnstenar i en god äldreomsorg och detta har inverkat på hur vi tolkar vår

empiri. Vårt syfte kretsar kring hur omsorgspersonalen uppfattar och tillämpar

genomförandeplanen, vilket kräver att de förhåller sig till och kommunicerar med den

boende i upprättandet av planen. Vi har baserat på dessa tankar valt att utifrån ett

rollteoretiskt synsätt studera detta komplexa samspel. Vi anser också att ett

maktperspektiv är relevant.

5.1 Maktperspektiv

Vi har valt att använda oss av ett maktperspektiv då äldreomsorgen präglas av en

makobalans i den äldres beroendeställning till omsorgspersonalen för stöd och hjälp

(Harnett 2012). Foucault (1998) menar att makten ligger i hur själva samspelet

utformas, det vill säga relationen och dess förutsättningar. Han beskriver makt som ett

maskineri där ingen av delarna ensam har kontrollen – själva maskinen har makten.

Vissa delar är viktigare än andra men alla har sin roll att fylla. Makten har många

ansikten men det är själva samspelet som tillskriver makten dess betydelse (ibid). Det

kan exempelvis handla om organisationens uppbyggnad och förväntningar på dess

beståndsdelar (Harnett 2010). Det kan även handla om kunskapsövertag i en situation

där exempelvis omsorgspersonal sätter sig över den boende då de anser sig veta bättre

med tanke på den kunskap de besitter eller makt i form av en individs beroendeställning

till den andra (Damberg 2010). Utöver status och kunskap kan andra faktorer som

etnicitet, bakgrund, fysik och språk skapa överlägsenhet i en relation mellan människor

(ibid). Makten kan vara synlig och formell i form av tydliga organiserade direktiv eller

positioner i en organisation. Men den kan också vara osynlig och ibland svår att

upptäcka då den kan styras av informella strukturer och relationer – ofta i form av

rutiner (Harnett 2010).

Enligt Harnett (2010) har den boende också möjlighet att utöva makt. Hon menar att de

bästa förutsättningarna, komplext nog, för detta skapas genom att den äldre lär sig de

rutiner som finns på boendet och därmed när de bästa tillfällena att utöva makt ges

(ibid). Makt från den boendes sida kan också vara någonting man har över sig själv, till

22

exempel genom att vara oberoende och självständig (Damberg 2010). Att kunna infria

eller avslå en annan individs önskemål är en makt som inte ska missbrukas genom att

exempelvis försöka påverka den boendes vilja på ett sätt som gynnar utföraren. Att

medvetet göra detta är maktmissbruk (ibid).

Foucault (1998) menar att makt är något föränderligt då den är ett resultat av samspel

och därmed inte kan besittas utan är någonting som utövas. Applicerar man dessa tankar

på äldreomsorgen och den maktobalans som finns mellan omsorgspersonal och den

äldre, är maktobalansen någonting som aktivt skapas och därför också kan förändras (jfr

Foucault 1998). Vi har valt tre begrepp utifrån Foucaults tankar kring makt vilka vi

anser visar en del av problematiken med skapandet och upprätthållandet av

maktstrukturer inom äldreomsorgen; disciplinär makt, den normaliserande sanktionen

och övervakning.

5.1.1 Den disciplinära makten

Den disciplinära makten (Foucault 1998) avser kontroll av det kroppsliga: både det

psykiska och det fysiska. Det kan handla om var någon befinner sig, vad de gör, hur de

ser ut eller hur de beter sig. Det handlar i stora drag om att få andra personer att foga sig

efter den egna agendan. Foucault menar att disciplin ofta sker genom inrutning. Han

beskriver detta som ett regelbundet återkommande förlopp, ett tydligt tidsschema samt

ett tydliggörande av var varje individ har sin fysiska plats (ibid). Vi anser att kulturen av

de institutionella tankegångarna inom äldreomsorgen i viss mån finns kvar vilket gör

den disciplinära makten ytterst relevant. Vi avser här institutionen i den bemärkelsen av

boendet som något fast och oföränderligt där den enskilde får anpassa sig.

Genomförandeplanens intention är att vara ett verktyg för den äldres välbefinnande,

delaktighet och meningsfullhet, men satt i relation till de institutionella tankegångarna

kan det problematiseras hur mycket det är av den äldres tankar som syns i dokumentet.

5.1.2 Den normaliserande sanktionen

Den normaliserande sanktionen (Foucault 1998) åsyftar processen eller handlingen som

ser till att den disciplinära maktens agenda uppfylls. Relevansen av detta begrepp kan

knytas till vår studie då vi anser att det finns en norm kring den perfekta omsorgstagaren

som följsam, tacksam och timid. Den normaliserande sanktionen som begrepp låter oss

utforska hur omsorgspersonalen förhåller sig till den boendes individualitet i relation till

normen angående äldre. Vi tänker oss att dikursen som förs både i samhället men också

23

lokalt i arbetsgruppen påverkar synen på denna norm. Ett exempel på en normaliserande

sanktion kan vara rutiner på boenden angående exempelvis när morgonrutiner skall ske

och hur de ska se ut (jfr Foucault 1998).

5.1.3 Övervakning

Övervakning innebär att individers handlingar och rörelser studeras. Foulcault (1989)

menar att en viss typ av byggnad, en Panoptikon, gör det möjligt för ett mindre antal

individer att studera och övervaka ett större antal individer dygnet om. Vi tänker att

detta begrepp är relevant i förhållande till ett äldreboende. De äldres vardag studeras för

att man skall kunna tillgodose behov, äldreboendet har kodlås på sina ytterdörrar och

vill man lämna byggnaden måste man säga till i förväg till personalen. Allt detta utgår

givetvis från att samhället vill den äldres bästa. Men det går inte att komma ifrån att

detta också innebär ett mått av kontroll. Foucault (1989) menar att en Panoptikon

representerar det disciplinära samhället som då använder övervakning som

maktutövning. Han menar också att känslan av att konstant vara övervakad - oavsett om

detta sker eller inte - gör att individen utövar självdisciplin. Övervakningen av den äldre

är möjligtvis den mest självklara på ett äldreboende, men även omsorgspersonalen kan

beröras. Boendets rutiner, dokumentationsverktyg och omsorgspersonalens position i

verksamheten där de står till svars både mot socialstyrelsen, chefen, sjuksköterskorna,

den äldre, anhöriga osv kan rimligtvis även de ses som en form av övervakning där

självdisciplin utövas. Övervakning kan med andra ord vara ett sätt att utöva makt utan

att använda våld.

5.2 Rollteori

5.2.1 Roller och masker

För att ytterligare utveckla den komplexa vardag som omsorgspersonalen befinner sig i

har vi valt att använda oss av Goffmans rollteori. Goffman (2009) menar att vi formar

en roll eller en fasad som speglar hur vi vill uppfattas av andra, eller de förväntningar

som vi tror andra har på oss. Han jämför det med en scen där vi spelar den roll som vi

uppfattar att kontexten förväntar sig av oss, det vill säga omständigheterna på eller

bakom den sociala arenan. Våra sociala roller varierar således beroende på det

sammanhang vi befinner oss i och hur vi uppfattar detta sammanhang. Enligt rollteorin

(Goffman 2009) så axlar vi olika roller, tar på oss olika masker, beroende på vem vi

interagerar med. Detta skapar då den sociala scenen.

24

5.2.2 Den sociala scenen

När det kommer till den sociala scenen (Goffman 2009) kan vi sedan dela in den i

främre- och bakre regioner. I den främre regionen är det andras förväntningar som styr

omsorgspersonalens beteende, det vill säga normer och andra föreställningar. Det kan

handla om socialstyrelsens, organisationens, anhörigas eller de boendes syn på

omsorgspersonalen. Det kan yttra sig genom vad som speglar en kompetent

omsorgspersonal så som bemötande, medicinhantering eller administrativa uppgifter

(Socialstyrelsen 2006; Törnquist 2004) eller som dagens satsning på värdegrunden

(Carlsson & Nilsson: 2011) och hur omsorgspersonalen förhåller sig till detta. Den

sociala rollen för omsorgspersonalen kan med andra ord formas av detta och sedan

spelas på den sociala scenen i arbetet med den boende eller i intervjun med oss.

Gruppen kommer fram till hur rollen ser ut utifrån de förväntningar som finns och

skapar därigenom aktörernas sammanställda framställning av sig själva vilket avgör hur

rollen skall spelas. Detta kallar Goffman (2009) för teamframträdande. I den bakre

regionen - exempelvis i fikarummet eller bakom stängda dörrar på kontoret - kvarstår

fortfarande vissa av de ramar som finns i den främre regionen gällande

omsorgspersonalens sociala roll. Maskerna (Goffman 2009) kan dock till viss del tas av

och man kan inom teamet ifrågasätta och diskutera den sociala rollen och dess

förväntningar eller andras sociala roller. Goffman betonar att en teammedlem som gör

en lyckad rollframställning hela tiden måste ha en känslomässig distans mellan

rollkaraktären och den egna personen. Detta för att inte gå in i karaktären på ett sätt som

skapar känsloband då det kan inverka på prestationen. En lagom distans och en

dramaturgisk disciplin skapar enligt Goffman en flexibilitet vid oförutsedda händelser

samtidigt som den skapar en illusion av kontroll och lugn för publiken – ett

framgångsrikt framträdande (ibid).

Omsorgspersonalen befinner sig i många olika sammanhang där förväntningarna på

deras roll ständigt förändras. Vid stunden av upprättandet av en genomförandeplan

tänker vi oss att den rollen som omsorgspersonalen axlar också har påverkats av

omgivningens förväntningar. Vidare anser vi att det är skillnad på att axla en roll och att

fullt ut inneha ett förhållningssätt. Skall en roll kunna axlas i sin helhet krävs också en

förståelse av vad förväntningarna på rollen innebär och står för. Rollteorin är således

intressant för vår studie då man kan se på hur omsorgspersonalens förhållningsätt till

genomförandeplanen formats av deras tolkning av omgivningens förväntningar.

25

5.3 Val av teori och begrepp

Sammanfattningsvis har vi valt att använda oss av Goffmans (2009) rollteori och

Foucaults (1989) maktperspektiv. Vi anser att båda dessa synsätt framhåller relationens

betydelse för en situation. Relationer kan ses som en samling av förväntningar,

maktstrukturer och förhållningssätt. För att förstå omsorgspersonalens syn på

genomförandeplanen behöver vi också förstå deras förhållningssätt till upprättandet och

utförandet av genomförandeplanen. Att det i själva upprättandet finns en maktaspekt är

svår att undgå, bestämmelsen av att införa genomförandeplaner som ett

kvalitetssäkrande dokument kan sägas bottna ibland annat detta faktum. Det känns

således som att begreppen disciplinär makt, den normaliserande sanktionen och

övervakning är högst relevanta för vår studie för att göra en ansats att belysa huruvida

en maktobalans i äldreomsorgen även kan skrivas över till arbetet med

genomförandeplaner.

Rollteorin ger en inblick i hur våra förväntningar skapar sociala roller med vissa

förväntade attribut och beteendemönster. Både den äldre och omsorgspersonalen axlar

sina roller i samspel med varandra och andra. Rollerna kan knytas till förväntningar men

också till det ovan nämnda maktperspektivet. Rollteorin låter oss således få en inblick i

det komplicerade samspelet som skapar omsorgspersonalens olika masker. Vi tänker oss

att dessa masker, eller roller påverkar både upprättandet och utförandet av en

genomförandeplan.

6. MetodDetta kapitel beskriver det tillvägagångssätt vi använt oss av under vår insamling samt

bearbetning av vårt intervjumaterial. Vi beskriver också vår arbetsfördelning samt de

svårigheter vi stött på under arbetets gång.

6.1 Förberedelser

Innan genomförandet av intervjuerna har vi tagit del av socialstyrelsen och kommunens

riktlinjer kring genomförandeplaner och social dokumentation. Vi har också studerat

tidigare forskning om densamma i syfte att bredda och fördjupa vår förförståelse och se

var kunskapsluckorna finns samt för att besitta rätt kompetens innan intervjuerna. Kvale

26

& Brinkmann (2014) menar att för att kunna ställa frågor om något måste man också

vara insatt i hur det fungerar; man behöver kunskap inom ämnet. Vi har därför talat med

socialt ansvarig samordnare i kommunen för att få en större förståelse för deras

förhållningssätt till genomförandeplaner och värdegrunden då lokala skillnader kan

förekomma.

Den socialt ansvariga samordnaren rekommenderade ett lämpligt boende i den aktuella

kommunen och informerade via mail enhetschefen om att vi skulle kontakta henne. I

detta skede av vår empiriinsamling använder vi oss av den form av samplingsteknik

som Bryman (2013) benämner som målinriktat urval. Det finns många typer av

äldreboenden såsom boende för äldre med funktionshinder, demensboende och

servicelägenheter. Då delar av vårt syfte och frågeställningar behandlar kommunikation

och förhållningssätt så ville vi att utgångspunkten skulle vara densamma; Våra

respondenter skulle arbeta med genomförandeplaner gällande boende som har

möjligheten att föra sin egen talan och där anhörigas röst fungerar som ett stöd för den

boende snarare än en ersättning för den egna. Vi bad därför den socialt ansvariga

samordnaren att rekommendera oss ett boende utan speciell inriktning. Utöver att vi valt

att utföra våra intervjuer enbart med omsorgspersonal som har fast anställning är detta

det enda målinriktade urval vi gjort.

Vi har valt att använda oss av kvalitativa semistrukturerade intervjuer (Bryman 2013)

för denna studie. Orsaken till att vi valt detta tillvägagångssätt är att vi velat undersöka

hur omsorgspersonalen ser på intentionerna med genomförandeplanen samt huruvida

detta är genomförbart sett till deras egen kunskap och boendets förutsättningar,

exempelvis rutiner, personaltäthet och vårdtyngd. Det är som Kvale & Brinkmann

(2014) beskriver; omsorgspersonalens förhållningssätt till sin omgivning som vi valt att

lägga fokus på. Vi har skapat en intevjuguide och med öppna och övergripande frågor

ämnat rikta in samtalet mot studiens syfte utan att i allt för stor utsträckning låta vår

förförståelse färga omsorgspersonalens svar genom allt för specificerade frågor (Kvale

& Brinkmann 2014). Det har varit vårt mål att genom semistrukturerade intervjuer ge

omsorgspersonalen möjligheten att fritt associera utifrån sin uppfattning av

genomförandeplaner samtidigt som vi genom vår intervjuguide försäkrat oss om att vi

inte kommer ifrån det ämne vi vill undersöka. Vi har ägnat mycket tid åt att utforma

frågorna neutralt och utan värderingar då det är av vikt att inte personalen upplever att

vi är där för att ifrågasätta deras arbete.

27

6.2 Tillvägagångssätt vid intervjuer

Vi bokade tid med enhetschefen som kort presenterade verksamheten och visade oss var

vi kunde hålla våra intervjuer. Enhetschefen hade via mail informerat

omsorgspersonalen om vår ankomst och vi hade två dagar avsatta till att aktivt uppsöka

respondenter på plats. Detta tillvägagångssätt eliminerade en farhåga vi tidigare haft om

att enhetschefen skulle välja ut de ur personalgruppen hon ansåg att bäst skulle

representera verksamheten – vi hade tillgång till all personal som var schemalagda

under dessa dagar. Våra respondenter, nio stycken, arbetar alla som omsorgspersonal på

samma boende i en mellanstor kommun i södra Sverige. Boendet är fördelat på två

avdelningar vilka båda består av servicelägenheter, det vill säga ett klassiskt

äldreboende utan demensavdelning. Åldern hos våra respondenter har varit cirka 25-60

år. De av respondenterna som arbetade på den avdelning som ligger på andra våning

blev intervjuade i ett mindre rum bakom stängd dörr. På den nedre våningen fanns inga

sådana möjligheter utan intervjuerna tog plats i en soffgrupp placerad i en korridor. Vid

de tillfällen någon passerade avbröt vi tillfälligt intervjun. Intervjuerna har pågått mellan

18 och 26 minuter efter att vi räknat bort genomgången av ämne, syfte och de etiska

riktlinjerna. Samtliga samtal spelades in och har sedan transkriberats.

Vår upplevelse av intervjuerna med omsorgspersonalen var att vi valt rätt

tillvägagångssätt i den aspekten att svaren i de flesta fall blev långa och att vi hade

möjlighet att ställa följdfrågor som inte hörde till vår intervjuguide. Det vi inte förutsett

var den maktposition vi som författare befann oss i. Kvale & Brinkmann (2014) menar

att en intervju aldrig kan bli jämlik då den som intervjuar håller i samtalet. Intervjuaren

har därför ett stort ansvar i att minska maktobalansen (ibid). Vi har gjort detta genom att

lugnt och metodiskt informera respondenterna löpande om att det inte finns några svar

som är rätt eller fel, att det är de som äger samtalet och så vidare. Av samma skäl valde

vi också att med undantag av den första intervjun dela på oss så att vi inte blev två

intervjuare med en respondent.

Kvale & Brinkmann (2014) menar att intervjuer kan kvalitetsbedömas. Kriterierna för

en bra intervju är bland annat långa svar på korta frågor, att svaren tar väsentligt större

plats än frågorna samt att de är spontana och relevanta (ibid). Våra intervjuer håller

enligt dessa kriterier en blandad kvalitet då en del av våra respondenter svarat mycket

28

kortfattat alternativt svarat utanför långt men utanför ramen av vårt intresseområde. Den

övervägande delen av intervjuerna kan dock bedömas hålla en hög kvalitet.

Samtliga intervjuer har med respondenternas samtycke spelats in och därefter delats upp

och transkriberats av båda författarna till denna studie. Kvale & Brinkmann (2014)

menar att en analysprocess påbörjas redan vid transkriberingen och att denna sedan kan

användas i analysdelen. Vi fann att vi vid våra intervjuer varit koncentrerade på

utförandet av dessa och att mycket av innehållet i de svar vi fått blev tydliga vid

transkriberingen.

6.3 Tematisk analys

Vår analysmetod var redan på intervjustadiet planerad att vara vad Bryman (2013)

benämner som tematisk analys. Han menar att en tematisk analys till skillnad från

många andra analysmetoder saknar en tydlig bakgrund och därmed en tydlig

beskrivning i sitt utförande. Enligt Bryman är en tematisk analys en metod där man

söker teman (ibid). I analysen av respondenternas svar har vi gjort en hermeneutisk

ansats då analysen bygger på vår tolkning av deras förhållningssätt (Kvale &

Brinkmann 2014). I tolkningsprocessen har vi försökt förhålla oss till helheten i

intervjun för att bättre förstå den enskilda delen vi tittat på (ibid).

Båda författarna till denna studie har läst igenom hela det transkriberade materialet

upprepade gånger oberoende av varandra i syfte att finna framträdande teman i texten.

Vi använde oss av meningskoncentreringar samt meningstolkningar (Kvale &

Brinkmann 2014). Långa yttranden har därmed förkortats till själva essensen, och

uttalanden vi reagerat över eller blivit extra intresserade av har vi sökt en mer

djupgående förklaring till (ibid). Genom denna metod fann vi teman och kunde också se

likheter och skillnader i dessa i vår empiri. Vi har fokuserat på de teman som vi ansåg

vara centrala för vårt syfte samt våra frågeställningar. Följande teman var

återkommande och lyftes därför fram ur texten; Tolkning av genomförandeplanen,

Förhållningssätt till den äldre i upprättandet av genomförandeplanen, Upplevelse av

arbetsuppgiften, Förutsättningar för arbetet med genomförandeplanen. Dessa teman

var inte så överraskande för oss då de till stora delar sammanföll med intervjuguidens

uppbyggnad och struktur, vilka i sin tur är baserad på vårt syfte och våra

frågeställningar. Bryman (2013) menar att det utöver dessa centrala teman också finns

subteman. I vår analys framkom subteman som vi inte kunnat förutse vilket gav oss nya

29

infallsvinklar i vår studie som kändes relevanta och viktiga.  Exempelvis fick temat

”Tolkning av genomförandeplanen” subteman som ”insatsbenämning”, ”patogent

synsätt”, ”vad är trygghet” och så vidare. Vissa subteman har varit genomgående i

samtliga centrala teman. Dessa teman har sedan bildat hörnstenar i vårt analysarbete.

Med hjälp av tidigare forskning och de teorier och perspektiv vi ansett relevanta för vår

studie har vi sedan sammanställt vår analys.

Redan vid transkriberingen döptes var och en av de nio respondenterna till en bokstav,

A-I. Alla blev också tilldelade en färg. När olika teman och subteman sedan framträdde

var det enkelt för oss att se vem som uttalat vad med hjälp av färgen även efter vi klippt

och klistrat från texten till de teman som i detta skede bildat rubriker. Vi har valt citat

som vi ansett representativa för de teman vår analys kretsar kring. Citaten är exakt

återgivna utifrån omsorgspersonalens uttalanden.

6.4 Reliabilitet, validitet och generaliserbarhet

Att ha möjligheten att få samma resultat som vi nått vid en undersökning utförd av en

annan forskare vid en annan tidpunkt kallas reliabilitet (Kvale & Brinkmann 2014).

Bryman (2013) anser att det är svårt att utföra en kvalitativ studie med hög reliabilitet.

Han menar att detta beror på att en social kontext inte kan anses vara konstant utan

snarare är i ständig förändring (ibid). Det finns också en risk i att intervjuaren

oavsiktligt påverkar respondenterna, exempelvis genom hur frågorna ställs (Kvale &

Brinkmann 2014).

Vi har försökt att minimera risken för misstolkningar av frågorna redan i utformningen

av dessa, men också genom att hålla dem öppna och därmed ha möjligheten att leda om

spåret om respondenten kan misstänkas ha tolkat den fel. I de fall vi förstått att

respondenten faktiskt inte förstått frågan på det sätt vi avsett – exempelvis på grund av

olika språkliga förutsättningar – så har vi omformulerat frågan. Hur en respondent

besvarar en fråga påverkas av kontexten och vi är medvetna om att humör,

känslomässigt tillstånd samt arbetsbelastningen vid tidpunkten kan ha påverkat

omsorgspersonalens svar. Ytterligare en sak att ta i beaktning är att följdfrågorna som

andra forskare skulle ställa förmodligen inte skulle vara desamma som våra, även om

man utgår från samma frågeguide. Tolkningen av det färdiga materialet skulle även ske

utifrån en annan förförståelse än vår. Vi anser därför att det kan vara svårt att replikera

vår studie.

30

Vad det gäller validiteten i vårt arbete anser vi att den kan bedömas som hög. Kvale &

Brinkmann (2014) beskriver validitet som att man studerat det man planerat att studera.

De menar vidare att intervjuarens förmåga att tolka intervjuernas innehåll är avgörande

för hur hög validiteten blir. Denna tolkning avser enligt Kvale & Brinkmann både det

faktiska intervjutillfället men även efteråt – exempelvis vid en tematisk analys (ibid). Vi

har under hela processen med insamling av empiri haft vårt syfte i fokus, vilket bland

annat inneburit att tidigare forskning vi inte funnit intressant valts bort då den inte

kunnat anses tillräckligt relevant för vårt arbete. Detsamma gäller vår analys. De

subteman som inte kunnat knytas till våra centrala teman har inte använts i den färdiga

sammanställningen. Vi har också gjort ansträngningar för att begränsa risken för

misstolkningar av empirin, bland annat genom att redan vid insamlingen spegla

respondenternas svar eller be dem förtydliga om vi anser att svaret går att tolka på olika

sätt. Detta höjer också validiteten i vår studie.

Under vårt arbete med analysen är vi medvetna om att det inte går att generalisera

utanför det äldreboende vi undersökt, utan vår målsättning är att undersöka hur

personalen på just detta specifika boende upplever genomförandeplanen (jfr Kvale &

Brinkmann 2014).

6.5 Etiska aspekter

Vår empiri består till stor del av intervjuer med omsorgspersonal och det är därför

viktigt att ha ett etiskt förhållningssätt till hur intervjuerna utförs samt till hur materialet

sedan används. Vi har använt oss av Vetenskapsrådets (odaterad källa) etiska riktlinjer

vilka har fyra huvudkrav. All information gällande de etiska riktlinjerna har givits

omsorgspersonalen både muntligen och skriftligen. I enighet med informationskravet

har vi informerat våra respondenter om vad vårt arbete handlar om samt

respondenternas roll i det. Utefter samtyckeskravet har vi utarbetat ett

samtyckesformulär som omsorgspersonalen får skriva under. I detta informeras de om

att de när som helst under arbetets gång har rätt att avbryta sin medverkan utan närmare

förklaring. Vi informerar också respondenterna om att deras medverkan är anonym och

att ingen information som skulle kunna avslöja deras identitet såsom plats eller händelse

kommer att finnas med i vårt arbete. Detta i enighet med konfidentialitetskravet.

Omsorgspersonalen garanteras också att den empiri vi samlar in endast kommer att

användas till vårt arbete och ingenting annat vilket uppfyller nyttjandekravet.

31

Vi har även haft andra tankar kring etik som påverkat vår metod, framförallt i vårt möte

med omsorgspersonalen. Då båda författarna till denna studie har en relation till

äldreomsorgen är det svårt att inte färgas av den – både på gott och ont. Vi har därför

varit måna om att utforma våra frågor så att de inte skall kunna misstolkas och därmed

oavsiktligt kränka våra respondenter. Vi har också försökt utforma våra frågor på sådant

sätt att de inte innehåller någon form av förutfattad mening eller känns som ett förhör

snarare än en intervju. Vår avsikt har varit att respondenterna ska kunna forma svaren

efter sina egna åsikter utan att känna att vi som författare går in i intervjun med en

bristande respekt för deras person eller yrkeskår.

Av etiska skäl har vi också avstått frågor som uppenbart skulle kunna leda in samtalet

på information kring de boendes personliga karaktärer. Detta då det är

omsorgspersonalen och inte de äldre frågorna behandlar. I de fall detta ändå inträffat har

vi valt att inte använda oss av det.

6.6 Reflektioner och självkritiska aspekter

När vi inledde detta arbete såg vi två svårigheter; att hitta rätt respondenter samt att inte

låta vår förförståelse färga studien. Då vi inte själva har någon relation till den kommun

vi studerat i vårt arbete fanns det heller ingen naturlig väg att söka respondenter – vi var

därmed tvungna att uppsöka en enhetschef. Vår rädsla bestod i att han/hon skulle välja

ut de individer bland omsorgspersonalen som skulle framställa äldreboendet så positivt

som möjligt. Vi diskuterade olika lösningar, men problemet löste sig självt då vi själva

fick uppsöka respondenter ur de personalgrupper som fanns tillgängliga de aktuella

dagarna. Vårt urval känns därmed representativt för boendet.

Vi stötte också på svårigheter under själva intervjuerna då vi insåg vår egen oerfarenhet

inom området. Att förhålla sig till intervjuguiden, ställa följdfrågor, hålla samtalet

levande, använda sig av öppna frågor i kombination med att samtidigt vara uppmärksam

på det som sades i samtalet var svårare än vi anat. Den första intervjun utförde vi

tillsammans för att säkerställa att vi använde oss av samma metod, men återstående

intervjuer utfördes parallellt då vi ansåg att detta skulle skapa en tryggare miljö för våra

respondenter. Under våra transkriberingar insåg vi att detta val gjort att våra intervjuer

tagit olika vägar avseende de oplanerade följdfrågor som ställts, exempelvis gällande

värdegrunden. Frågor gällande denna fanns inte med i vår intervjuguide, dels för att vi

ville se om omsorgspersonalen själva gjorde den kopplingen till genomförandeplanen

32

men också för att vi ville undvika rent kunskapsrelaterade områden då detta kunde

riskera att få respondenterna att känna sig obekväma. Vår tanke var därför att samtala

kring de delar värdegrunden innehåller och att respondenterna därmed skulle se en

naturlig koppling till området. När så inte skedde valde en av oss att ändå ställa frågor

kring värdegrunden och den andra att mer ingående studera andra delar av

intervjuguidens frågeställningar. Det kan också anses naturligt att nio semistrukturerade

intervjuer tar olika vägar beroende på respondentens personliga uppfattning om

kontexten, varför innehållet i intervjuerna ser olika ut. Av ovan nämnda skäl är därför

inte alla delar av vår analys baserade på samtliga respondenters tankar kring respektive

ämne.

Som tidigare nämnt har båda författarna till denna studie både erfarenhet samt ett

genuint intresse av äldreomsorgen. Studier och erfarenheter har skapat en tanke kring

hur vi anser att den borde se ut, och vi har dessutom sett brister inom ämnet

genomförandeplaner i andra kommuner. Vi har dock gjort ansträngningar för att lämna

dessa erfarenheter utanför vår studie men kan inte utesluta möjligheten att de har

påverkat vårt arbete genom frågeställningar, tolkningar av respondenternas svar eller

kopplingar till tidigare forskning samt teorier.

6.7 Arbetsfördelning mellan författarna

Vi har tillsammans valt ämne då vi fann ett gemensamt intresse i kvalitetssäkrande

instrument inom äldreomsorgen. Vi har sedan fördelat kontaktskapandet med den

aktuella kommunens äldreomsorg oss emellan och därefter utfört fyra intervjuer var

samt en gemensam. Efter detta transkriberade vi våra respektive intervjuer och

studerade varandras. Själva upprättandet av denna studie har från början varit uppdelat

men utmed arbetet gång blivit omskrivet och omfördelat i en sådan omfattning att det

inte längre är möjligt att avgöra vem som skrivit vad utan måste sägas ha skrivits helt

gemensamt.

7. Analys

Vi har gjort vår analys baserad på semistrukturerade intervjuer med nio respondenter.

Samtliga dessa är omsorgspersonal med fast anställning, vilket innebär att de är

kontaktperson och därmed ansvarig för att upprätta genomförandeplanen för minst en

33

boende var, ofta två eller tre. I analysen av vår empiri förhåller vi oss till resultaten av

våra intervjuer parallellt med tidigare forskning, teorier och perspektiv. Den första delen

av analysen handlar om det övergripande syftet med genomförandeplanerna. Vi vill veta

vilken tanke som enligt omvårdnadspersonalen finns bakom samt av vilket skäl och för

vem den skrivs. Den andra delen behandlar kommunikation, förhållningssätt samt

samspel med den äldre i upprättandet av genomförandeplanen. Den tredje delen handlar

om upplevelsen av arbetsuppgiften i relation till utbildning och kunskap i ämnet samt

arbetsbelastning.

7.1 Genomförandeplanens övergripande intentioner

Den första delen av denna studies analys ämnar öka förståelsen kring hur

omsorgspersonalen tolkar intentionen med genomförandeplanen. Då en

genomförandeplan har många syften har vi närmat oss denna frågeställning ur olika

vinklar.

7.1.1. Genomförandeplanens huvudsakliga syfte

De flesta av våra respondenter beskriver syftet med genomförandeplanen ganska

samstämmigt.

Att man får hjälpen man vill ha… När man vill ha den och hur man vill ha den

– Omsorgspersonal A

Syftet är väl att varje individ ska få en personanpassad vård kan man väl säga.

Eller insatser som är anpassade efter den personen – Omsorgspersonal G

För att vårdtagaren ska känna sig trygg i det. Så vi får reda på önskemål och

behov helt enkelt – Omsorgspersonal I

Dessa svar kan sättas i relation till hur genomförandeplanen enkelt beskrivs av Carlsson

& Nilsson (2011): Genom en beviljad insats har man redan vid ankomst till

äldreboendet fått vad den boende behöver hjälp med genom biståndshandläggaren.

Genomförandeplanen ska därför fokusera kring hur och när vård och omsorg skall ske

(ibid). Insatsen skall med andra ord omsättas i praktisk handling, en uppgift som faller

på omsorgspersonalens samt enhetschefens lott.

34

Syftet med en genomförandeplan skulle jag vilja beskriva som att alla kan gå in

och läsa, alla kan ta till sig information och veta vad de ska göra… Och ja, att vi

vill liksom ha en bakgrund på personen. Så att alla kan göra likadant kanske,

efter den vårdtagarens önskemål. – Omsorgspersonal H

Det framgår av våra intervjuer att de delar av genomförandeplanen som går att sätta en

rubrik på i form av hur och när är tydliga för personalen då samtliga respondenter

framhåller detta i sina svar. De ser de fördelar genomförandeplanen för med sig genom

att alla kan arbeta likadant vilket enligt omsorgspersonalen gagnar både dem och de

boende. När personalen utvecklar vad de menar att man arbetar likadant med så faller

det under kategorierna omsorgsuppgifter, hushållsuppgifter samt medicinska uppgifter

(jfr Socialstyrelsen, 2006). Vi kan se att hur och när beskrivs i praktiska termer, ofta

insatsbaserade. ”De talar om vad de vill ha, aktivitet och inköp, sådana saker...”. När

personalen talar om de boende använder många ordet vårdtagare, ett uttryck som kan

kopplas till ett patogent synsätt snarare än ett salutogent (jfr Carlsson & Nilsson, 2011).

Det patogena är viktigt men utgår från ett perspektiv som har sitt ursprung inom

sjukvården där det primära är att finna kroppsliga och psykiska nedsättningar och

behandla dessa. Den sociala dokumentationen bör ha ett salutogent synsätt som

fokuserar på individens förmågor och välbefinnande (ibid.). Om omsorgspersonalen ser

på sin professionella roll som en stödjande funktion för nedsatta förmågor, istället för

förmågor, kommer också genomförandeplanen att återge detta. Genomförandeplanen

kan då komma att bli en normaliserande sanktion istället för en förstärkning av den

äldres egenmakt (jfr Foucault 1998).

Tidigare forskning visar att det kan finnas svårigheter för omsorgspersonalen att

förhålla sig till både det patogena och det salutogena i kombination. Rutiner och kultur

skapas över tid på ett boende och anpassar ofta personalen till boendet snarare än

tvärtom. Rutinerna och kulturen sitter i väggarna och formar omsorgspersonalens

arbetssätt och förhållningssätt (Harnett, 2010). Detta innebär att om äldreboendets

personal upplever att de arbetar under hög belastning och tvingas prioritera, utifrån det

patogena synsättet (Carlsson & Nilsson, 2011), så sker detta på bekostnad av de sociala

delarna, den basala vården går först (Törnquist, 2004).

7.1.2. Trygghet, självbestämmande och en meningsfull tillvaro via

genomförandeplanen

35

Vi vill också titta på de delar av genomförandeplanen som inte är rent praktiska utan

som handlar om den bakomliggande tanken; strävandet efter att stärka trygghet och

självbestämmande enligt värdegrunden. Omsorgspersonalens tankar angående vad de

anser vara den viktigaste delen med det bakomliggande syftet är spridda.

Ja, men det är ju att alla ska kunna gå in och läsa och veta vad personen i fråga

vill. – Omsorgspersonal B

Ja spontant skulle jag ju säga att det är om jag kan kommunicera med

personerna. Kan vi förstå varandra, kan vi prata med varandra. Veta, är det en

klar eller dement människa liksom, hur ska jag förhålla mig när jag kommer dit

– Omsorgspersonal E

Mest deras önskemål som de har, det är viktigast har jag förstått… Att det blir

som de önskar. – Omsorgspersonal C

Det är tydligt att omsorgspersonalen på boendet ser väldigt olika på vad som är viktigast

i upprättandet av genomförandeplanen. Resonemangen kan dock alla härledas till vikten

av trygghet. Harnett (2010) betonar att trygghet ofta tolkas utifrån omsorgspersonalens

egna perspektiv, men att det är något individuellt för varje enskild boende. Hur den

äldre haft det tidigare i livet, aktuellt hälsoläge samt hur den äldre tänker kring

framtiden är faktorer som påverkar den individuella upplevelsen av trygghet och

meningsfullhet (Flesner & Rantz 2004).

Trygghet kan ju vara att en och samma person kommer, det kan ju vara trygghet

för någon. Det kan ju vara svårt att uppfylla det målet. Men de flesta brukar

känna sig trygga när rutinerna upprätthålls. När det blir ungefär samma rutiner

varje dag. Man vet vad som kommer att hända. Det kan vara trygghet.

– Omsorgspersonal I

Det hon här beskriver är representativt för hur omsorgspersonalen talar om ämnet.

Tidigare forskning visar att det finns för- och nackdelar med den form av trygghet som

beskrivs här; trygghet i form av rutiner. Harnett (2010) menar att en viss form av rutiner

behövs och att de kan upplevas positiva, men att de ofta begränsar möjligheten till

självbestämmande. Tu et al (2006) beskriver möjligheten till just självbestämmande och

kontroll över sin vardag som avgörande för hur den boende upplever sin livskvalitet.

Självbestämmandet bör därför gå bortom de i förväg överenskomna insatserna (rutiner),

36

och även rymma plats för delaktighet på en daglig basis. En viktig aspekt att ta med när

man talar om trygghet kopplat till rutiner är maktperspektivet. Foucault (1998)

beskriver disciplin som ett sätt att utöva makt. Han talar om en inrutad tillvaro vilket i

denna kontext skulle kunna innebära fasta tider för måltider, duschdagar, aktivitetstider

och så vidare. Sett ur detta perspektiv skulle de insatser våra respondenter beskriver i

genomförandeplanens hur och när (Carlsson & Nilsson 2011) kunna stärka en redan

existerande skillnad i makt mellan boende och personal. Harnett (2010) menar att makt

är situationsbunden och präglad av boendets rutiner. Hon menar att de äldre därför –

paradoxalt nog – har störst möjlighet att själva utöva makt genom att lära sig boendets

rutiner. Genom att exempelvis veta när på dygnet personalen har det lugnast vet den

boende också när man har störst chans att kunna få hjälp med en spontan promenad

(ibid). Allt för fasta och styrande rutiner kan dock uppfattas som disciplinär makt (jmf

Foucault 1998). Den boendes vardag kan då kännas påtvingad, exempelvis när på

dygnet man vill äta frukost, var det skall ske och vad man skall ha på sig. Den äldres

utövning av egenmakt och syn på den egna personen kan då styras av boendets

förutsättningar.

7.1.3 För vem skrivs genomförandeplanen?

Vi kan se en viss tvetydighet angående vem planen egentligen skrivs för, även om de

flesta respondenters svar kan härledas till känslan av trygghet antingen för personalen

eller för den boende.

Att vi vet hur den personen vill ha sina insatser. För det skapar en trygghet.

Introducerar ny personal på ett bra sätt. –Omsorgspersonal G

Först och främst mina arbetskamrater. Och även för vårdtagaren och dess

anhöriga. Så de ser vad vi kommit överens om. –Omsorgspersonal E

Det är ju för vårdtagarens skull. Så de ska få den hjälpen de är berättigade till.

Det är lättare för oss att arbeta så man har någonting att arbeta efter.

– Omsorgspersonal B

Vi ser i samtliga svar vi fått på denna del av vår intervju hur det som omsorgspersonalen

beskriver som hjälp betyder insatser. En insatsorienterad omsorg kan bidra till fasta

rutiner och minska individens självbestämmande och spontanitet. Detta då den

insatsorienterade omsorgen kan bli mer saklig i att fokusera på vad snarare än hur.

37

Våra respondenter anser att genomförandeplanen skrivs för antingen personalen, den

boende eller båda.

Jag tycker mest den skrivs för själva vårdtagaren och anhöriga. Eller om det är

något som vi kanske inte… Exempel som inköp, om vi gör det eller inte så står

det i genomförandeplanen. Så jag tycker det är mest bra för de äldre.

– Omsorgspersonal C

Det är dock även här – precis som i beskrivningen av de övergripande intentionerna -

tydligt att ordet genomförandeplan för omsorgspersonalen innebär en beskrivning av

hur dygnets praktiska göromål kring och med den boende ser ut. Förhållningssätt,

trygghet eller meningsfullhet för den boende nämns inte av våra respondenter. Carlsson

& Nilsson (2011) menar att genomförandeplanen skrivs för att tydliggöra den beviljade

insatsen för såväl personal som boende. De poängterar dock att all social dokumentation

tar sitt ursprung från värdegrunden vilket i sin tur innebär att den måste utgå från

meningsfullhet, trygghet och ha ett salutogent perspektiv (ibid). Den boende bör därför i

denna tolkning ha möjlighet att framföra sina individuella önskemål och sin egen syn på

trygghet och meningsfullhet. På det boende vi studerat hämtas underlaget till den första

genomförandeplanen i vid välkomstsamtalet. Att vara nyinflyttad på ett äldreboende är

för de flesta förknippat med en omvälvande tid i livet. Tu et al (2006) menar att många

vid flytt upplever en förlust av självständighet och självbestämmande. Den äldre är från

och med nu i en verklig eller upplevd beroendeställning och underordnar sig undan för

undan de befintliga rutiner och strukturer som finns på boendet (ibid).

Det är ju det här med att ge mina arbetskamrater ett verktyg och en platå och lära

känna vårdtagaren så gott det går. Det är ju alltid så när man skriver en

genomförandeplan, det har man ju lärt sig genom åren att det är ett ganska

levande dokument. Det första man skriver är ju ganska basic. Sen kommer det

till när man lär känna vårdtagaren, lite finlir om jag säger så. Men från början är

det ju bara en basic genomförandeplan. –Omsorgspersonal E

Respondenten som gjorde detta uttalande menar att genomförandeplanen blir bättre när

man lär känna den boende. Det kan dock finnas skäl att ifrågasätta detta. Giertz (2008)

anser att det som kan vara tänkt att möjliggöra ett självbestämmande – exempelvis ett

planeringssamtal – istället kan skapa begränsningar för den boende då

planeringssamtalet skapar strukturen och ramarna för självbestämmandet. Detta är

38

någonting som sker omedvetet från personalens sida och, som vi tidigare beskrivit,

beror på boendets rutiner (ibid). Man kan därför argumentera för att när rutinerna

utformas kring den äldre anpassas de också efter äldreboendets rutiner, vilket kan sägas

minska utrymmet för självbestämmande för den äldre.

Kompetenskraven som ställs på omsorgspersonalen är därför stora i den meningen att de

ska vara professionella både som vårdgivare och omsorgsgivare och kunna ha denna typ

av bakgrundstänkande med sig under ett samtal. Damberg (2010) menar att

omsorgspersonalen ofta känner sig frustrerade över sin arbetssituation. Personalen anser

sig ha de kunskaper som krävs för att ge en social omsorg av god kvalitet men saknar

förutsättningarna för att utföra den. Hon menar att omsorgspersonal befinner sig i en

situation de känner att de själva har mycket små möjligheter att påverka (ibid). Tidigare

forskning visar ett samband mellan omsorgskvalitet och hur personalen upplever sin

arbetssituation men också den egna kompetensen (Damberg 2010; Crossan & Shacklock

2013).

7.1.4 Kombinationen rutiner och ett levande dokument

Genomförandeplanens ändamål beskrivs av omsorgspersonalen som ett verktyg i

skapandet av rutiner. Själva användningsområdet begränsas därför också till att läsa

genomförandeplanen i samband med revidering av den eller för att läsa in sig på de

praktiska rutinerna.  

De läser jag nog bara varje gång vi uppdaterar dem eller vad man ska säga. Då

läser jag igenom dem och justerar och grejar lite. Så jag går inte in och läser dem

emellan. –Omsorgspersonal I

Det är väl inte sådär jätteofta får jag ju säga. Men det är det att vi jobbar ju så mycket

här, vi är ju här nästan dagligen så att vi pratar ju med varann och så… ja. Det är ju mest

vikarier och sånt som det är bra för att läsa, när de kommer in i så fall. –

Omsorgspersonal C

Svaren är samstämmiga hos samtliga av respondenterna; genomförandeplanerna på

boendet revideras var tredje månad och en gång om året skrivs en ny, ofta i samband

med att sommarens semestervikarier är i antågande. Detta gäller så tillvida ingenting har

inträffat mellan de gånger omsorgspersonalen läser genomförandeplanerna. Vi ställer

oss under intervjuerna lite frågande till varför det är så sällan, och samtliga respondenter

39

ger oss samma svar – de kommunicerar istället. När vi analyserar dessa svar finner vi att

samtliga innehåller det Scott & Lyman (1968) kallar för accounts – en form av

rättfärdigande av varför saker och ting sker på ett visst sätt när det egentligen borde

skett på ett annat. I detta fall vet personalen att genomförandeplanen är ett levande

dokument som ska utgöra basen i hur vård och omsorg dagligen bedrivs (Carlsson &

Nilsson 2011). Då de inte läser den regelbundet skapas ett account (Scott & Lyman

1968); vi läser den inte ofta men vi kommunicerar dagligen.

Ur ett teoretiskt perspektiv kan vi se kopplingar mellan omsorgspersonalens syn på

genomförandeplanernas övergripande intentioner och Goffmans rollteori. Goffman

(1959) menar att vi med utgångspunkt i kontexten – scenen - omsorgspersonalen

befinner sig i skapas roller. Personalen förväntas bete sig kunnigt och professionellt,

men har samtidigt rutiner och riktlinjer att förhålla sig till. Goffman (2009) anser att

åskådarna har en bild byggd på förväntningar av hur en situation bör se ut.

Omsorgspersonalen kan här bilda ett team för att bevara denna uppfattning om

situationen för åskådaren. I kontexten genomförandeplaner skulle vi kunna se teamet

samarbeta på den främre arenan, det som ses utåt. De har fått en arbetsuppgift som de är

ålagda att utföra och är enade i hur det ska gå till, vad som ska finnas med och att alla

hjälps åt – de gör ett teamframträdande, i detta fall med oss som åskådare. På den bakre

arenan kan omsorgspersonalen till viss del ta av fasaden men har även här en roll att

spela. Exempelvis skulle det kunna vara så att några i teamet kan mindre om

genomförandeplaner och värdegrund men väljer att spela rollen av kunnig

omsorgspersonal (ibid).

7.1.5 Levnadsberättelse - en del av genomförandeplanen

Ett viktigt arbetsredskap på ett äldreboende är en levnadsberättelse. På det boende vi

studerat är en levnadsberättelse en bifogad del av genomförandeplanen. Den är helt

frivillig men önskvärd då den ger en ingående bild av hur den boende har levt tidigare

och kan hjälpa personal att hitta öppningar till det goda samtalet eller beröringspunkter

vid till exempel glömska (Carlsson & Nilsson 2011). Omsorgspersonalens

förhållningssätt till den sociala dokumentationen kretsar kring de delar som på något

sätt kan användas i det dagliga praktiska arbetet. Det handlar om de delar som berör

avvikelser, det vill säga händelser som frångår den gällande genomförandeplanen, samt

beskrivning av hjälpinsatser.

40

Ja det är väl inte så mycket… Det kan jag inte svara dig på, nej. Det står ju i

genomförandeplanen då, levnadsberättelsen. Och den står ju kvar hela tiden. Så

man kan läsa om man vill. – Omsorgspersonal A

Ja att läsa en sådan… Nu vet jag inte riktigt vad du menar för den ändrar ju sig

inte om man säger… Utan den läser man väl samtidigt som man skriver in den,

som sagt var den ändrar ju sig inte. Det är ju inte så att man kanske skrivit till

något sedan de flyttade in hit heller utan det är ju gammalt då som har hänt i

deras liv. – Omsorgspersonal I

Det finns ett maktperspektiv att titta på här då omsorgspersonalen faktiskt avgör vad

som är viktigt för den äldre. Harnett (2010) menar att denna makt ofta inte är någonting

personalen är medveten om då den har sitt ursprung i boendets rutiner.

Omsorgspersonalen utövar makt genom sin position och inte genom sin person (ibid).

Positionen tar sig uttryck genom en spelad roll, ett agerande, som kan förstås genom de

förväntningar aktören utgår ifrån att åskådarna har på henne/honom – och dessa

förväntningar skapas bland annat av rutiner och kultur (Goffman 2009).

7.1.6 Sammanfattning av genomförandeplanens övergripande intentioner

Sammanfattningsvis kan vi i denna första del av vår analys se att omsorgspersonalen

anser att genomförandeplanens övergripande intentioner är att den boende ska tala om

vilken hjälp han eller hon behöver i syftet att personalen ska kunna utföra arbetet på

samma sätt. De menar att detta skapar förutsättningar som gynnar både den boende och

omsorgspersonalen samt vikarier. Vi kan se att respondenterna har ett perspektiv på

arbetet med de äldre som tenderar att vara patogent i en större omfattning än salutogent

vilket bland annat yttrar sig i hur de boende benämns samt hur den hjälp de får ofta

formuleras i insatser.

Den del av värdegrunden som handlar om trygghet och meningsfullhet är inte

framträdande i omsorgspersonalens syn på genomförandeplanens syfte. Trygghet

benämns främst som någonting som skapas via rutiner, och de verktyg som kan vara ett

sätt att hitta meningsfullhet och trygghet används i liten utsträckning – levnadsberättelse

kan till exempel vara ett sådant verktyg. Genom Goffmans (2009) rollteori, olika

maktperspektiv samt tidigare forskning kan vi förstå omsorgspersonalens utgångspunkt

41

och förutsättningar i deras tankar kring genomförandeplanens övergripande syfte. Det

handlar om utbildning, kulturer inom arbetsgruppen och förväntningar på

omsorgspersonalen exempelvis från ledning, de boende och anhöriga. Vi ser också den

stora påverkan boendets rutiner skapar i respondenternas arbete med den sociala

dokumentationen.

7.2 Kommunikation, förhållningssätt och samspel

Vår andra del av analysen behandlar samspelet mellan parterna - omsorgspersonalen

och den boende - i genomförandeplanen. Dessa delar är enligt tidigare forskning

avgörande delar i det slutgiltiga resultatet. Vi har därför studerat förutsättningarna för

att detta skall ske ur olika perspektiv samt vad som påverkar utfallet.

7.2.1 Den boendes delaktighet

De respondenter vi pratat med är alla eniga om att den äldres syn på hur den egna

omsorgen skall ges är en av grundstenarna i genomförandeplanen.

Jag tycker det är jättebra när vi går igenom vad de önskar sig, vad de vill ha. Vi

skriver allt i genomförandeplanen och det är bra tycker jag.

– Omsorgspersonal C

Jo men jag tycker de är delaktiga. Anhöriga är ju med lite grand också och vill

styra. Vi försöker gå efter vad den boende vill. Det gör vi ju.  Även om anhöriga

ibland försöker styra upp det. Men det är ändå den boende som man

huvudsakligen ska, ja bestämma. – Omsorgspersonal I

          De har egen rätt till att önska det de vill ha. – Omsorgspersonal D

Omsorgspersonalen beskriver de boendes delaktighet i upprättandet av

genomförandeplanen som en självklarhet. Det krävs dock en definition av delaktighet

för att förstå i vilken form samspelet mellan den äldre och omsorgspersonalen sker.

Dom är ju med, dom sitter med och svarar. – Omsorgspersonal E

Vår respondent E uttrycker delaktighet i genomförandeplanen som den äldres närvaro

snarare än att hans/hennes person och upplevelser står i centrum för samtalet.

Respondentens uttalande upplevs representativt för det empiriska materialet. För att det

42

ska uppstå ett samförstånd i hur insatserna skall utföras krävs en god kommunikation

mellan den boende och omsorgspersonalen (Tu et al 2006). Vidare krävs det att båda

parter förhåller sig till och respekterar vad den andre säger. Det handlar inte bara om att

omsorgspersonalen lyssnar på den äldre för att minska den maktobalans som finns

genom omsorgspersonalens yrkesroll gentemot den boende, utan det krävs även genuint

inflytande om när och på vilket sätt insatser skall utföras (ibid).

Foucaults begrepp övervakning blir här relevant. Genomförandeplanen är ett

kvalitetssäkrande dokument för den äldre och en del av de maktstrukturer som utformar

boendets förutsättningar. Övervakningens mål är kontroll och kontrollen borde här vara

att den äldre tillförsäkras en personcentrerad omsorg, utifrån sina preferenser. Man kan

dock tolka respondent E:s svar som att kontrollen istället till stor del finns hos

omsorgspersonalen vilka kontrollerar samtalet och därmed dess utfall i

genomförandeplanen.

Ja men de är ju delaktiga i det, fast just hur vi genomför det kommer vi ju

överens i gruppen så det ska stämma ihop, för det är ju inte bara en vårdtagare.

Man har ju ganska många. – Omsorgspersonal F

Det finns i våra respondenters berättelser kring de boendes delaktighet i upprättandet av

genomförandeplanen gränssättningar från omsorgspersonalens sida – delaktighet skall

finnas men inom vissa ramar. Dessa uttrycks av respondenterna som beroende på

arbetsbelastning, rutiner och andra förutsättningar. Maktaspekten på ett boende är därför

stor då den äldre befinner sig i en beroendeställning gentemot omsorgspersonalen för att

få den hjälp och det stöd denne behöver (Harnett 2010; Tornstam 2011). Foucault

(1998) anser att själva makten skapas i samspelet mellan parter och dess förutsättningar

för samspel med varandra.

Samspelet mellan den boende och omsorgspersonal präglas också av

omsorgspersonalens kunskapsmakt. De besitter formell kompetens om hur vård och

omsorg skall bedrivas (Hain & Sandy 2013) och det är även omsorgspersonalen som

slutligen upprättar genomförandeplanen. Därmed kan man tänka sig att den slutgiltiga

beslutsmakten ligger hos omsorgspersonalen gällande hur insatser för den boende skall

utformas, även om hänsyn ges till önskemålen från den äldre.

43

Sedan kan vi ju inte till hundra procent leva upp till alla önskemål, det går ju

inte, men det är väl ändå nån slags strävan. Det är ju våra frågor. Alltså det är ju

vi… Eller inte vi men de som har gjort genomförandeplanerna som har gjort

frågorna. - Omsorgspersonal A

7.2.2 Den boende och boendets rutiner

Harnett (2010) menar att det uppstår cultures på arbetsplatser. Rutiner eller mål inom

verksamheten efterlevs inte och detta motiveras av omsorgspersonalen genom en

kollektivt (av personalen) erkänd förklaring. Omsorgspersonalen beskriver att de gör

vad de kan med de förutsättningar som finns. Tanken bakom en genomförandeplan är

dock att den äldres egna tankar och önskemål om hur omsorgen skall utformas är i

fokus (Carlsson & Nilsson, 2011). Harnett (2010) menar också att det ofta skapas en

trivialisering av de äldres önskemål och deras klagomål. Hon anser att det som är det

viktiga i vardagen, det som skapar självbestämmande och meningsfullhet för den

boende ofta anses vara små och i sammanhanget oviktiga saker (ibid). Man kan se det

som att omsorgspersonalen vet att inflytande för den boende skall vara i centrum, men

att det enbart är möjligt till en viss del på grund av exempelvis tidsmässiga aspekter

eller själva genomförandeplanens utformning. Vi ser genom Harnetts forskning också

en risk i att mycket av det som är viktigt i en genomförandeplan försvinner i

sammanhanget genom accounts och trivialisering. Flesner & Rantz (2004) påtalar hur

dessa små saker i tillvaron för den äldre ofta är mer betydelsefulla än den fysiska

omsorgen. En omsorgspersonal med god kommunikativ och inlyssnande förmåga är

därför essentiell för omsorgskvaliteten (Hain & Sandy 2013).

Haycock-Stuart & Kean (2013) menar att implementeringen av rutiner så som

skrivandet av genomförandeplaner kan vara svår för omsorgspersonalen då, i detta fall,

mallen för genomförandeplanen och tankarna bakom kommer från kommunen och

socialstyrelsen. Det är inte riktlinjer skapade av omsorgspersonalen själva, men de har

själva skapat egna rutiner på avdelningen för att kunna förhålla sig till dessa riktlinjer.

Jönsson (2009) menar att vissa sätt att hantera situationer blir rutinmässiga och sitter i

väggarna på arbetsplasten. Det kan exempelvis handla om vilken tid på dygnet en måltid

serveras (ibid). Harnett (2010) menar att det i denna typ av situation kan ses exempel på

hur kommunikation kan vara omedveten makt. Exempelvis kan en boende vilja äta

frukost klockan elva, trots att den bara serveras till tio. Personalen informerar om att

44

detta inte går, klockan elva förbereder de lunchen. Den äldre ber då att få sin frukost

halv elva vilket personalen accepterar. Harnett menar att den äldre här utövar en

motmakt genom att ha lärt sig rutinerna och fått utrymme för ett visst mått av

självbestämmande (ibid). Utifrån disciplinär makt kan man dock ifrågasätta huruvida

det handlar om motmakt och inte att den äldre underordnat sig boendets ramar för den

egna existensen.

Tidsbrist tas upp som en aspekt i planeringen av arbetet för den omsorgspersonal vi

mött. Därför är det också ett viktigt perspektiv att vara medveten om när det gäller

omsorgspersonalens förhållningssätt till utförandet av insatserna som står beskrivna i

genomförandeplanen.

Mmm… Nä men jag tycker nog att vi har ganska goda förutsättningar för jag

menar vi skriver ju inte in en massa saker i genomförandeplanen som inte går att

genomföra så att det…ja. – Omsorgspersonal H

7.2.3 Omsorgspersonalens syn på delaktighet vid demens

Definitionsmakten kan skymtats i våra respondenters svar när det gäller hur man ser på

boende som har demens eller minnessvårigheter. Tilliten till den boendes förmåga att

själv bestämma hur man vill ha sin omsorg uttrycks som minskad i takt med minskad

orientering av tid och rum hos den boende. Vidare visar vikten omsorgspersonalen

lägger på anhörigas åsikter kontra den boendes åsikter som förändrad vid tecken på

demens. Detta visar sig i våra respondenters tankar kring hur den boende upplever

genomförandeplanen.

Jag tror de tycker den är viktig. Det står när de vill ha sin hjälp hur de vill ha sin

hjälp. Det står vilka olika insatser de har. Sen beror det ju på om vårdtagaren är

klar och redig.  – Omsorgspersonal H

Det är väldigt olika, efter status om man säger så. Det beror på hur klar i huvudet

de är. – Omsorgspersonal B

Jag vet inte… Om du skulle fråga någon av pensionärerna, till exempel hon som

gick förbi förut, så skulle hon ju kanske ens en gång inte veta att det finns en

så… Ja. Om man tänker att vi sitter ju och går igenom allting noga så lägger vi

ju ändå grunden till vårt arbete utifrån den men det är ju inte säkert att de gamla

45

tänker på det, att det är tack vare den långa sittningen de gör när de flyttar in.

Det är inte säkert. Så skulle du fråga dem vet jag inte ens en gång om de vet att

de har en… Nej, jag kan faktiskt tänka mig det. – Omsorgspersonal A

Ovanstående citat speglar en brist av jämvikt vid de samtal som grundar

genomförandeplanen då den äldres maktposition utmanas av både anhöriga och

omsorgspersonal, trots att det är just den äldres välbefinnande man pratar om.

Genomförandeplanen skall ses som ett levande dokument (Carlsson & Nilsson 2011)

där den boendes inflytande och önskemål skall finnas med vid varje uppdatering.

Tolkningsföreträde hos omsorgspersonalen gällande den boendes bästa finns dock att

utläsa i vårt material.

7.2.4 Ett maktperspektiv på personcentrerad omsorg

Ja de är med från början då.  Men sen gör man en större förändring kan man ju

gå in och säga det tycker jag, det är mer som information. Ingen större grej utan

det största är ju när de kommer från början då sitter man ju med vårdtagare och

anhöriga och så där. – Omsorgspersonal B

Intentionerna till den personcentrerade omsorgen får här illustreras av citatet ovan.

Respondenterna har uttryckt tydliga tankar om den äldre i fokus men inte den äldres

perspektiv i fokus. Samspelet dem emellan präglas av omsorgspersonalens

definitionsmakt. Den äldre är med i skapandet av genomförandeplanen men inte

nödvändigtvis i uppföljningen av den. Det är omsorgspersonalen som definierar den

äldres behov och om de är tillgodosedda på rätt sätt. Våra respondenter beskriver att när

en förändring görs i genomförandeplanen kommuniceras detta till den äldre.

Om insatsen utförs utifrån den äldres perspektiv och riktas mot den äldre måste även en

eventuell uppföljning vara riktad mot den äldre och dennes upplevelser, annars missar

man dennes synsätt och uppföljningen speglar endast omsorgspersonalens syn på den

äldres bästa, inte den äldres egen syn på sitt eget bästa. Upprätthållandet eller

förändringen av den äldres vardag genom en förändring i genomförandeplanen kan

således ses som en process som sker inom den disciplinära maktens sfär. Utvärderar

man bara omsorgspersonalens syn på den äldres vardag kan kvalitetssäkringen bli

missvisande och spegla omsorgspersonalens tankar istället för den äldres välbefinnande.

Detta kan då bli en normaliserande sanktion av den äldres tillvaro. Törnquist (2006)

46

beskriver vikten av att fokusera på den äldres upplevelser när man utvärderar en insats.

Man kan säga att genomförandeplanen blir omsorgspersonalens dokument annars, inte

den äldres vilket speglas i en av våra respondenters svar.

Så de ser vad vi kommit överens om. Så dem också kan läsa och se att ja men

det här stämmer ju inte, det var inte riktigt så vi sa. Men det var det jag hörde.

– Omsorgspersonal D

Huvudsakliga skälet till att jag skriver… Ja för det första så är det ju att vi

måste. Det ingår ju i vårt jobb. Sen är det ju att… ja men det är ju som jag sa

förut, som sagt var… Att man ska kunna gå in och läsa, att alla ska kunna gå in

och läsa och få samma information. – Omsorgspersonal H

Den självklara attityden till den boendes önskemål i centrum för en genomförandeplan,

beskrivs med andra ord vara svår att följa i praktiken. Ytterligare en respondent

beskriver det följande:

Man kanske inte, man kanske försöker få de... Hur ska jag uttrycka mig där...

Jag kan ta ett exempel, vi har ju haft sådana som velat ha dusch varje dag i

veckan. Sådana som man försökt att få att minska på det för att det inte går att

genomföra i verkligheten. Vilket jag tycker egentligen är en självklar grej, att

man vill ha dusch. – Omsorgspersonal F

Genomförandeplanen är den äldres kvalitetssäkring av den omsorg som sker (Carlsson

& Nilsson 2011). Om det inte står att vederbörande önskar dusch varje dag är det inte

heller något man tar hänsyn till vid utvärdering och uppdatering av

genomförandeplanen och den äldres livskvalitet.

En av våra respondenter beskriver hur genomförandeplanen är omsorgspersonalens

redskap för att veta hur en insats skall ges, vilket speglar vikten av att det är just den

äldres röst som blir hörd i genomförandeplanen.

Ja lite så. Kan jag tycka. Faktiskt. Den är till större hjälp då. Men naturligtvis är

den ju bra för vårdtagaren också för då får de ju uttrycka sina önskemål. Så står

det nedskrivet vad de faktiskt vill ha. – Omsorgspersonal A

Respondent A pratar om vad, men inte hur insatser skall ske. Carlsson & Nilsson (2011)

menar att beskrivningen av en insats skall vara utförlig så till vida att vad som skall

47

göras, när det skall göras, hur det skall göras skall dokumenteras. Samspelet och

kommunikationen som därför måste prägla den äldres genomförandeplan beskrivs av

våra informanter som något som till viss del sker mer mellan omsorgspersonalen i

arbetsgruppen än mellan den boende och omsorgspersonalen.

Nu är det ju så att vi ska uppdatera dem var tredje månad. Så då brukar vi ju

sätta oss ner och, jag brukar i alla fall försöka höra med mina arbetskamrater

stämmer den här genomförandeplan fortfarande på min dam till exempel eller på

min herre. Är det någonting jag behöver ändra på och såhär.

– Omsorgspersonal C

Maktperspektivet visar åter igen att omsorgspersonalen besitter en definitionsmakt. Där

omsorgspersonalen kan tolka situationen åt den äldres fördel och definiera vad och hur

insatser ska ske. Kommunikation och samspel måste dock ske med den äldre, inte bara

inom arbetslaget. Omsorgspersonalen besitter professionell kunskap i form av

utbildning och erfarenhet inom omsorgsområdet, som ska användas som stöd för den

boende. Men det är den boende som i slutändan med omsorgspersonalens stöd, bör

definiera hur. Här blir därför kommunikationen och samspelet mellan

omsorgspersonalen och den boende av högsta vikt (Chaudhuri et al 2013; Hain & Sandy

2013).

7.2.5 Omsorgspersonalens syn på mål

När vi frågar om mål och måluppfyllelse framkommer under våra intervjuer dock att

genomförandeplanen till stor del förhåller sig till mål definierat utifrån vad man vill

åstadkomma snarare än hur. Det handlar om önskemål om dusch och utevistelse, om

medicinhantering och morgonrutiner. Kommunikationen om förhållningsätt och

bemötande under dessa insatser, det vill säga hur en insats skall utföras kan utifrån det

empiriska materialet som sekundärt för omsorgspersonalen. Man pratar om behov

snarare än önskemål av stöd.

Men vi använder den som ett verktyg för att ta hand om vårdtagaren på rätt sätt.

Att de ska få det de behöver. Få, ja på deras nivå, eller vad man ska säga.

– omsorgspersonal I

Det är för att jag ska kunna hjälpa dem på rätt sätt. Utefter vad deras behov är.

– Omsorgspersonal A

48

En viktig aspekt blir här om behovet utformas av vad omsorgspersonalen anser den

äldre behöver, exempelvis gåträning, eller om det speglar den äldres egen syn på vad

man vill ha stöd med att utföra (Damberg 2010). Gåträningen kan i annat fall bli ett

uttryck för diciplinär makt genom en normaliserande sanktion, även om intentionerna är

goda.

I en genomförandeplan bör det finnas ett mål kopplat till insatsen (SOSFS 2014:5).

Våra respondenter beskriver det som främst allmänna mål, där trygghet är

återkommande.

Målen kanske inte är så stora för dom som bor här. Utan kanske att känna sig

trygga. Det är ju nånting som kanske, det har kanske inte så stora mål.

– Omsorgspersonal A

Ett mål är ju mer sådant här som trygghet och att vi ska vara här. Men att göra

mål sådär… Ja, nä det är ju lite dåligt det står ju liksom bara trygghet.

– Omsorgspersonal C

Det kan ju vara ett mål att någon skall sköta sin dagliga hygien själv eller lite

sådana saker. Ett mål kan ju vara... Ett allmänt mål som brukar finnas med i

nästan alla genomförandeplaner är att de ska känna sig trygga i sitt boende och

kunna klara sig själva så länge som möjligt. Det är ungefär sådana här

standardmål som finns med i de flesta genomförandeplaner. Sen kan det ju vara

sådana här delmål som man har för just den individen. Det kan ju vara saker som

att gåträna ett visst antal gånger per dag. – Omsorgspersonal H

Citatet ovan speglar mer individcentrerade mål, men de förhåller sig fortfarande till vad

snarare än hur. Flesner & Rantz (2004) beskriver vikten av att möta varje enskild

boende där de befinner sig, utifrån deras livsmönster, aktuella hälsa, drömmar och

målsättningar. Livskvalitén för den boende blir högre om den äldre själv får definiera

inte bara vad utan också hur en instas skall ges (Tu et al 2006).

Omsorgspersonalen kan sägas besitta olika roller, var och en med sina egna

förväntningar. Våra respondenter beskriver hur de förhåller sig till avdelningens rutiner,

sina kollegor, de boende och deras anhöriga. Dessa relationer bygger alla på

förväntningar. Förväntningar om att få ihop en bra arbetsmiljö och funktionella rutiner

från kollegiernas sida; Förväntningar om att en boende skall ha det på ett visst sätt från

49

anhörigas sida; Förväntningar om att min omsorgs skall ske på ett visst sätt från den

äldres sida. Det finns även förväntningar från exempelvis socialstyrelsens sida (SOSFS

2014:5), som att kvalitetssäkring av den boendes välbefinnande skall tillämpas.

Förväntningarna skapar olika roller i de olika relationerna. Därför bör vi också utgå från

att samspelet med oss under samtalen med våra respondenter också präglas av vissa

förväntningar gällande svar och förhållningssätt.

7.2.6 Sammanfattning av kommunikation, förhållningssätt och samspel

Det finns en stark grund i den tidigare forskningen som visar att kommunikation är

nyckeln till en lyckad personcentrerad omsorg. Kommunikation är också den

övervägande delen i den delaktighet planeringssamtalet syftar till att åstadkomma, en

delaktighet som genom omsorgspersonalen definieras som närvaro under samtalet. Vi

kan i denna del av vår analys se att personalen anser att de möjliggör delaktighet för de

boende utifrån dessa kriterier. Det framgår dock att det finns ramar för hur delaktigheten

kan ta sig uttryck utifrån de förutsättningar de har genom äldreboendets rutiner.

Rutinerna i sin tur påverkas av arbetsbelastning, tid och äldreboendets personalkultur.

Hur omsorgspersonalen ser på delaktighet genom kommunikation avgörs med andra ord

till stor del av boendets rutiner vilka också skapar boendets förutsättningar att upprätta

personcentrerade genomförandeplaner.

Makt är en bakomliggande faktor genom hela äldreomsorgen och därmed även i denna

studie. Detta kapitel har visat på den definitionsmakt omsorgspersonalen besitter genom

att de avgör – omedvetet – vad som är viktigt för den äldre. Vi kan också se att

personalen besitter en kunskapsmakt genom sin yrkesroll.

7.3 Personalens utbildning och kunskap

Vår sista analysdel fokuserar på delar som rör omsorgspersonalens arbete med

genomförandeplanen i relation till deras utbildning och kunskap i ämnet värdegrund och

social dokumentation. Denna del av studien avser belysa de förutsättningar

omsorgspersonalen har att tillgå i sitt arbete med upprättandet av genomförandeplaner.

Det är också av vikt att granska de brister som eventuellt kan finnas i ovan nämnda

förutsättningar.

50

7.3.1 Omsorgspersonalens syn genomförandeplanen som arbetsuppgift

Innan vi granskar den utbildning omsorgspersonalen har att arbeta utifrån är det viktigt

att ha en förförståelse kring deras upplevelse av arbetsuppgiften för att kunna sätta

denna i relation till deras utbildning och kunskap i ämnet genomförandeplaner. För var

ny arbetsuppgift ställs också nya förväntningar på omsorgspersonalen vilket enligt

rollteorin innebär att förutsättningarna ändras (Goffman 2009). Man kan förstå denna

teori på olika nivåer, vilket exempelvis skulle kunna innebära att omsorgspersonalen gör

en gemensam teamframställning där de antar rollen av mångkompetenta anställda –

både inom vård, omsorg och social dokumentation - utåt, både för de äldre och för

cheferna. Bakom kulisserna kan de ta av sig maskerna och kompensera varandras

svagheter; någon är duktig på dator, en annan på kommunikation men utåt spelar de

samma roll (ibid). En annan version kan vara att det bildas två team. Det ena skulle i

detta exempel kunna bestå av omsorgspersonal som är uppvuxna med datorer och

sociala nätverk. Det andra teamet kan tillhöra den gamla skolan som anser att saker och

ting bör vara som de alltid varit. De två teamen skulle enligt Goffmans teori när de

sammanförs bevara illusionen av att de är vad de utger sig för att vara men samtidigt

hitta en nivå där deras framställning är relativt acceptabel för det andra teamet i syfte att

undvika konflikter.

Alltså vi har ju inte den tiden, den tiden finns ju inte med på schemat att man

kan sitta ned i lugn och ro och skriva. Utan man får alltid stjäla lite tid och det är

de gamla vi stjäl från hela tiden. Så att av den orsaken tycker jag inte om

genomförandeplaner. – Omsorgspersonal E

Det vår respondent E uttrycker här kan vara att exempel på det samband Damberg

menar att kan finnas mellan vårdkvalitet och personalens arbetsvillkor – mer beordrade

administrativa uppdrag, större arbetsbörda, lägre självkänsla för den som inte har

datavana, mindre tid för de boende (Damberg 2010). Törnquist (2006) menar att

omsorgspersonalen ser dessa administrativa delar som en delegering av vad de anser

vara enhetschefens uppgift. Vidare visar hennes forskning att personalen tycker att detta

stjäl tid från de arbetsuppgifter de egentligen anser vara viktigare, såsom omsorg och

socialt umgänge (ibid). Detta skulle kunna kopplas till omvårdnadspersonalens

upplevelse av att befinna sig längst ned i hierarkin, att arbeta efter order med en upplevd

liten möjlighet till påverkan (Damberg 2010). Detta kan ses som disciplinär makt, där

51

förväntningarna på omsorgspersonalens roll och förhållningssätt från ledningen styr

deras arbetsuppgifter i högre grad än den egna uppfattningen (jfr Foucault 1998).

Samtidigt bör man vara medveten om att äldreboendets reglerade tillvaro också avser

agera som en kontrollerande faktor för att ge stöd och hjälp till den äldre i en trygg

miljö. Detta för dock med sig ett visst mått av övervakning, det vill säga inrutning av

arbetsuppgifter för att utöva kontroll av ett beteende (ibid).

7.3.2 Utbildning i upprättandet av genomförandeplaner

Törnquist (2006) har gjort en litteraturgenomgång som tar upp olika perspektiv på vård-

och omsorgspersonals kompetens på olika områden. Bland annat visar studien att de av

personalens styrkor som bör värderas högst är den kommunikativa samt den sociala

förmågan då dessa krävs för en individanpassad äldreomsorg (ibid). Detta stämmer väl

överens med Flesner & Rantz (2004) tankar kring hur äldreomsorgen ur den boendes

perspektiv har en större behållning av att se till individens livsmönster och värderingar

än till fysiska aspekter i syfte att uppnå en så god livskvalitet som möjligt. I de vård-

och omsorgsutbildningar som finns – exempelvis undersköterskeutbildning – ligger

dock tyngdpunkten på omvårdnad ur ett praktiskt perspektiv snarare än ett socialt

(Törnquist 2006). Törnquist menar vidare att vård- och omsorgspersonal i en lång

tradition har haft fokus på det vi kan sammanfatta som ett patogent synsätt.

Genom ovanstående tidigare forskning kan vi se att de utbildningar som leder till ett

arbete inom äldreomsorgen inte har sin tyngdpunkt på de delar som värdegrunden ska

innehålla; självbestämmande, trygghet, meningsfullhet, individanpassning och så

vidare. Det är därför av intresse att studera de utbildningar våra respondenter fått genom

sin arbetsgivare – i detta fall kommunen - sedan värdegrunden trädde i kraft 2011. Vi

har börjat med att titta på vilken utbildning som givits dem i upprättandet av

genomförandeplaner.

Ja, från början hade vi ju inte så där väldigt mycket kött på benen på det här utan

sen har vi ju fått lite mer eftersom. Men någon speciellt gedigen utbildning i det

har vi ju inte fått alltså. – Omsorgspersonal E

Fem år sedan kanske i så fall. Fast jag har inget minne av när, men det har vi ju

haft… Det har vi ju naturligtvis haft. Någon typ av kurs det hade vi ju. Det var

52

lite mycket på en gång där… Vad ska jag säga, men det här med dator och gå in

på dator… Jag har ingen datavana för fem öre. – Omsorgspersonal A

Jag har verkligen ingen aning… Det var längesedan! Flera år sedan i så fall. Jag

vet inte, jag kan inte svara på det faktiskt. – Omsorgspersonal I

Vi gick ju nån utbildning, det gjorde vi. Men det är ju några år sedan. Sedan

hjälper man ju varandra och lär sig ju mer man sitter. Det har väl lite med

datakunskapen också att göra vad man tycker. Sen hjälper vi ju varandra… Nån

är bra på data och nån på något annat. Så vi får väl ge och ta lite där.

– Omsorgspersonal G

Det framgår att utbildningarna omsorgspersonalen på boendet fått inte har kommit med

täta intervaller. Våra respondenter uppger också att genomförandeplanen har varit en del

av en utbildning i social dokumentation. Denna utbildning har behandlat den löpande

dokumentationen, genomförandeplanen samt den databas de ska skrivas i – i detta fall

Magna Cura – samtidigt under ett tillfälle. Flera ur gruppen omsorgspersonal berättar att

de upplever det svårt med de delar som handlar om handhavandet av en dator snarare än

själva den sociala dokumentationen. De anser att det tar väldigt lång tid då de inte är

vana varken vid tekniken, skrivandet eller formuleringarna.

7.3.3. Förhållningssätt via genomförandeplanen

Genom att studera vilka förhållningssätt och värderingar omsorgspersonalen fått lära sig

att använda vid upprättandet av genomförandeplanen vill vi förstå deras upplevelse av

arbetet med den.

Förhållningssätt? Nä, det vet jag inte. – Omsorgspersonal A

Vi fick väl det lite i början. Men ingen större utbildning vad jag kan komma

ihåg, det är ju ett tag sedan. Man fick väl läsa sig till lite själv om vad som ska

finnas i det här dokumentet. Ibland, vissa frågor har ju inte jag med att göra kan

jag tycka. På mitt förra jobb skulle man fråga ”hur har du det med din ekonomi”,

det brukade jag hoppa över. Det kändes pinsamt, då kom jag för nära liksom.

Det är ju inte mina problem. – Omsorgspersonal I

53

Nej… Det tror jag inte. Jag kan inte svara riktigt på den frågan. Det diskuteras ju

väldigt mycket men detta känner jag inte igen… Jag kan inte svara riktigt.

– Omsorgspersonal D

Omsorgspersonalen på det boende vi studerat är eniga om att de inte fått någon

utbildning i förhållningssätt och värderingar under upprättandet av en

genomförandeplan. Några av respondenterna uttrycker det som någonting de fått lära sig

själva, en känsla för vad som känns rätt och fel. Carlsson & Nilsson (2011) menar att

förhållningssätt i den sociala dokumentationen är viktiga att ha med sig. Att fokusera på

det friska genom ett salutogent perspektiv är viktigt, likaså att ta hänsyn till den äldres

integritet genom att exempelvis inte använda värdeladdade ord eller att kunna avgöra

vad som är relevant att skriva med (ibid). Hain & Sandy (2013) menar att det är viktigt

att den äldre och omsorgspersonalen har ett bra samtal angående hur den äldre vill ha

det i sin vardag. De menar att en god kommunikation öppnar vägar inte bara för en

meningsfull tillvaro, utan att ett utbyte av information även ger den äldre möjligheten att

få värdefull information av omsorgspersonalen baserad på hans/hennes erfarenheter och

utbildning (ibid). Carlsson & Nilsson (2011) anser att det finns mycket att ta i beaktande

inför ett planeringssamtal vilket sedan ska utmynna i en genomförandeplan – dessutom

med värdegrunden som bas (ibid).

7.3.4 Kopplingen mellan värdegrunden och genomförandeplanen

Allt arbete inom äldreomsorgen ska bedrivas enligt SoL 2001:453 5 kap 4§;

värdegrunden. Då den ska genomsyra det dagliga arbetet för omsorgspersonalen ska den

dessutom ha sin plats i den sociala dokumentationen. Vi vill därför titta på hur

omsorgspersonalen har utbildats i värdegrunden.

Värdegrundsutbildning går vi ju nu då, sist var den artonde februari. Vi har gått

några gånger och har ett antal gånger kvar. Det håller vi på med nu. Innan dess,

det vet jag inte ska jag säga dig. Det kan nog tänkas vara några år tillbaka i

tiden, det är ju rätt mycket kurser och rätt mycket som rör sig här så att… Det

har jag inget minne av överhuvudtaget. – Omsorgspersonal A

Ja, de har vi ju, vi går ju på en sådan kurs. En bra kurs, vi har några gånger kvar.

Det är första gången som vi får – eller i alla fall jag – en värdegrundsutbildning.

– Omsorgspersonal D

54

De flesta av våra respondenter deltar i en pågående utbildningscirkel kring

värdegrunden. Det är ingen av dem som kan minnas att de fått någon liknande

utbildning tidigare. Det är rimligt att anta att denna värdegrundscirkel även behandlar de

delar vi tittat på tidigare; värderingar och förhållningssätt i arbetet med

genomförandeplanen. Detta blir något motsägelsefullt då samtliga respondenter ansåg

att de inte fått någon utbildning i värderingar och förhållningssätt samtidigt som de är

mitt i en värdegrundsutbildning.

Ur ett maktperspektiv kan man anta att utbildningarna inom värdegrunden avser styra

personalens förhållningssätt genom reglering av deras kunskap (jfr Foucault 1998). För

att detta skall fungera som ett styrande instrument måste den även utgå från var

personalen befinner sig kunskapsmässigt. Syftet för utbildningen bör även tydligt

framgå för omsorgspersonalen.

7.3.5 Sammanfattning av personalens utbildning och kunskap

Vi har i denna del av analysen kunnat påvisa de förutsättningar som ligger i botten för

omsorgspersonalens förutsättningar i arbetet med genomförandeplanen. Den

omsorgsutbildning de genomgått innan de började sin tjänst på det äldreboende vi

studerat tenderar att ha sitt fokus på det patogena snarare än det salutogena. Orsaken till

detta är bland annat att utbildningen oavsett form inte är inriktad på enbart äldreomsorg.

Tidigare forskning visar dock att det viktigaste för den äldres upplevelse av tillvaron har

sin botten i det salutogena varför utbildningar i arbetsgivarens regi blir extra viktiga om

kommunen skall kunna bedriva en äldreomsorg av hög kvalitet.

Respondenterna berättar om intensiva utbildningar i social dokumentation som bedrivits

på kort tid och haft ett stort innehåll. Omsorgspersonalen menar att det var flera år sedan

detta skedde och att de sedan inte haft vidare utbildningar i ämnet. De menar också att

de inte fått någon utbildning i värderingar och förhållningssätt i arbetet med

genomförandeplaner. Respondenterna sätter inte detta i samband med den längre

värdegrundsutbildning de nu deltar i.

Då omsorgspersonalen berättar om de svårigheter de anser att arbetet med

genomförandeplanen innebär så innebär detta för dem praktiska delar såsom

handhavandet av dator eller tidsbrist. Ingen av våra respondenter tar upp aspekter som

trygghet eller meningsfullhet.

55

8. DiskussionVår analys har syftat till att besvara studiens frågeställningar men även att belysa och ge

underlag för diskussion kring den problematik som omsorgspersonalen möter i

upprättandet av genomförandeplaner. Våra frågeställningar syftar till att se en stor del

av den kedja äldreomsorgen innebär och att genom en kartläggning kunna påvisa var

eventuella brister och styrkor finns.

8.1. Hur ser omsorgspersonalen på intentionen med

genomförandeplanen?

Analysen visar att omsorgspersonalen är väl bekanta med genomförandeplanen som ett

arbetsredskap i den betydelsen att de känner dess upplägg och rubriker utan och innan.

De talar om den hjälp de boende efterfrågar och de önskemål de har, allt är dock

rubricerat som insatser. Vi kan i detta också se ett synsätt som tenderar att vara patogent

snarare än salutogent, dels genom tidigare nämnda insatsbenämningar men även genom

att de boende benämns som vårdtagare samt hur omsorgspersonalen beskriver trygghet

för den äldre som någonting de skapar genom rutiner. Genomförandeplanen ses som ett

arbetsredskap som syftar till att systematiskt ordna insatser så att de passar in i boendets

vardag och dess rutiner. Den underlättar också för timvikarier och nyanställda då de inte

behöver fråga kollegor eller de boende om vad som ska utföras då detta finns antecknat

i genomförandeplanen.

Vi kan se att genomförandeplanen ur omsorgspersonalens perspektiv blir ett slags

schema. Personalen har tydliga svårigheter med att se bortom rubrikerna till de delar

som behandlar meningsfullhet och trygghet ur ett individuellt perspektiv för den

boende. Kopplingen mellan värdegrunden och genomförandeplanen är inte

framträdande för omsorgspersonalen trots att de deltar i en utförlig kurs i ämnet. Detta

kan också ses genom hur omsorgspersonalen talar om levnadsberättelsen vilken är ett

sätt att finna en väg till det goda samtalet, men ses istället som en arbetsuppgift som

efter upprättande kan läggas till handlingarna. Det finns inte någon tydlig tanke kring

vem genomförandeplanen egentligen skrivs för, vilket också är ett tecken på att det

56

kvalitetssäkrande instrument till en individcentrerad omsorg genomförandeplanen syftar

till att vara inte har kunnat förankras i utförandet.

8.2. Hur ser omsorgspersonalen på sina möjligheter att

upprätta och utföra genomförandeplanen utifrån de boende

och boendets förutsättningar?

De boendes delaktighet i upprättandet av genomförandeplanen benämns i denna studie

som fysisk närvaro i omsorgspersonalens beskrivning. De menar att den äldre sitter med

och därför är delaktig. Omsorgspersonalen berättar också att de boende talar om vad de

önskar, vilken hjälp de vill ha. Vår analys kan därmed tolkas som att personalen anser

att de äldre är delaktiga på ett fullgott sätt genom kriterierna kommunikation och

närvaro. Ingen av omsorgspersonalen tar upp vikten av ett bra samtal eller att tala kring

saker som rör annat än insatser såsom välmående eller en meningsfull tillvaro i samband

med upprättandet av genomförandeplanen. Vi kan dock se att personalen sätter ramar

för hur delaktigheten i utförandet kan se ut utifrån boendets förutsättningar och rutiner,

ramar omsorgspersonalen inte alltid uppskattar själva. De beskriver exempelvis hur

insatsen dusch borde få ske så ofta den äldre vill och inte när boendet har planerat den.

Det framgår att mycket av det de äldre önskar inte anses möjligt att genomföra utefter

boendets förutsättningar och då inte antecknas i genomförandeplanen, vilket kan tolkas

som en definitionsmakt. Det är också tydligt att de boende som har demenssymptom

inte har samma rätt att framföra sin egen vilja utan istället lämnas beslut över till

anhörig eller omsorgspersonal.

Omsorgspersonalen beskriver enligt ovan vissa svårigheter med att upprätta

genomförandeplaner utefter boendets och de boendes förutsättningar men hur det i

huvudsak anses fungera väl. Det blir dock tydligt i denna frågeställning hur

äldreboendet är präglat av rutiner och hur dessa påverkar utförandet. Det framgår också

att makt är en ofrånkomlig faktor som måste ges utrymme i denna diskussion. Makt är

en bakomliggande faktor genom hela äldreomsorgen och därmed även i denna studie.

Omsorgspersonalen besitter genom sin yrkesroll en definitionsmakt samt en

kunskapsmakt över genomförandeplanens upprättande då de avgör vad som är viktigt.

Våra respondenter lyfter och problematiserar inte detta under våra samtal vilket kan

57

tolkas som att omsorgspersonalen inte på ett medvetet plan förhåller sig till de osynliga

maktstrukturerna.

8.3 Vilken utbildning har givits omsorgspersonalen kring

upprättandet och utförandet av genomförandeplanen?

Den grupp vi benämner som omsorgspersonal i vår studie kommer från olika bakgrund.

Vissa av dem är undersköterskor, andra vårdbiträden. Dessa är utbildningar som inte

enbart är riktade mot äldrevården utan även sjukvård, funktionshinder och liknande. Vår

tidigare forskning visat svårigheterna med att skapa plats för det salutogena synsättet i

ovan nämnda utbildningar varför det känns viktigt att se vilka utbildningar och

kunskaper omsorgspersonalen fått genom sin arbetsgivare. Omsorgspersonalen har

enligt utsago fått att antal utbildningar under åren, de har dock tydliga svårigheter med

att definiera dessa efter innehåll eller placera dem i tid. Det verkar inte heller som att

samtlig personal genomgått dessa utbildningar. Det framgår att flera år eller passerat

sedan den senaste utbildningen i upprättandet av genomförandeplanen och att denna då

var en del i en utbildning i social dokumentation. Det är svårt att avgöra om denna

utbildning innehöll förhållningssätt och salutogena perspektiv eller om den rent

praktiskt informerade om dataprogrammet genomförandeplanen upprättas i. Vi kan

dock fastställa att ingen av omsorgspersonalen minns några delar som skulle kunna

härledas till värdegrund eller förhållningssätt i denna utbildning.

Det framgår att omsorgspersonalen nu deltar i en större utbildning i ämnet

värdegrunden, upplagd i form av en cirkelstudie vid ett flertal tillfällen. De sätter dock

inte denna utbildning i samband med förhållningssätt eller upprättandet av

genomförandeplanen. Då vi talar med omsorgspersonalen om utbildning kontra

upprättandet av genomförandeplanen är den allmänna uppfattningen att huruvida man

uppfattar detta som lätt eller svårt beror på den datorvana omsorgspersonalen i fråga

har. Ingen av personalen lyfter att det skulle finnas en svårighet i att se sådant som kan

kopplas till trygghet eller meningsfullhet – trots en pågående utbildning.

8.4 Egna reflektioner

58

Det är tydligt att det finns svårigheter med att implementera de verktyg som syftar till

att ge de äldre en trygg tillvaro, ett värdigt liv och meningsfullhet. Det finns gott om

nationella riktlinjer och lagar som visar hur äldreomsorgen bör se ut och alla inblandade

är rörande överens om att de äldre ska ha det bra. Problematiken uppstår när det inte

anges hur detta skall uppnås av de inblandade parterna. Vi kan se tecken på att

omsorgspersonalen enkelt kan identifiera praktiska göromål, sådant som tydligt kan ses,

läsas och därmed förstås. Dock visar vår studie svårigheter i att se bakom det praktiska;

att se en individ och att se behov som inte kan formuleras efter insatser.

Vi har genom denna studie identifierat en del av problematiken som behöver lösas för

att kunna bedriva en god individcentrerad omsorg. Makt och rutiner är delar som

förmodligen aldrig kan raderas helt, de tjänar dessutom delvis ett positivt syfte men bör

förstås av de inblandade parterna för att kunna uppmärksamma problemet. Den del av

problematiken som handlar om brister i förhållningssätt, kommunikation och

helhetsperspektiv menar vi att är möjligt att lösa. Gruppen omsorgspersonal utför sitt

arbete påverkade av makt de inte är medvetna om, rutiner som skapats över tid samt har

en hög arbetsbelastning. De utför dessutom sitt arbete efter de kunskaper de har. Vi

menar därför att bristerna vi sett kring arbetet med genomförandeplaner samt

förhållningssätt kring detta inte bara kan tillskrivas omsorgspersonalen då de inte har

dessa förutsättningar genom tidigare utbildningar.

Genom denna studie kan vi se ett behov av vidare forskning kring hur värdegrunden och

förhållningssätt kan implementeras i det dagliga arbetet på ett äldreboende och därmed

bli en naturlig del av det – exempelvis via genomförandeplanen.

9. Referenser:Andersson, L. (2009) “Måste vi utplåna den fjärde åldern?”. I Jönson, H. (red.):

Åldrande, åldersordning, ålderism. Norrköping: Nationella institutet för forskning om

59

äldre och åldrande, Institutionen för samhälls- och välfärdsstudier, Linköpings

universitet.

Bengtsson, S. (2005): Trygg äldreomsorg: om respektfulla möten i det dagliga arbetet.

Stockholm: Gothia.

Bryman, A. (2013): Samhällsvetenskapliga metoder. Malmö: Liber.

Carlsson, T. & Nilsson, A. (2011): Social dokumentation i praktiken. En handbok med

övningar. Stockholm: Gothia.

Chaudhuri, T., Yeatts, D. E., & Cready, C. M. (2013). Nurse aid decision making in

nursing homes: factors affecting empowerment. Journal of clinical nursing, 22(17-18),

2572–2585. DOI: 10.1111/jocn.12118

Crossan, F., & Shacklock, K. (2013). Editorial: Nursing work. Journal of Nursing

Management, 21(6), 803-804. DOI: 10.1111/jonm.12170

Damberg, M. (2010): Kompetensfrågans lokala konkretisering: en studie av

kompetensperspektivets betydelse för äldreomsorgens innehåll. Institutionen för socialt

arbete. Licentiaexamen. Linnéuniversitetet. Växjö.

Eliasson-Lappalainen, R. (2005) “Perspektiv i forskning om äldreomsorg: personliga

tillbakablickar samt trender i akademiska avhandlingar 1995-2004”. I Szebehely, M.

(red.): Äldreomsorgsforskning i Norden. En kunskapsöversikt. TemaNord: Nordiska

Ministerrådet. Köpenhamn.

Eliasson-Lappalainen, R. (2005). Hemhjälp i Norden: Är omsorg möjlig under vilka

villkor som helst? Nordisk sosialt arbeid, 25(2), 138-145.

Flesner, M. K., & Rantz, M. J. (2004). Mutual Empowerment and Respect: Effect on

Nursing Home Quality of Care. Journal of Nursing Care Quality, 19(3), 193-196.

Foucault, M. (1998): Övervakning och straff. Lund: Studentlitteratur.

Giertz, L. (2008): Ideal och vardag : Inflytande och självbestämmande med personlig

assistans. Licentiate Thesis. Växjö, Institutionen för vårdvetenskap och socialt arbete.

Goffman, E. (2009): Jaget och maskerna: En studie i vardagslivets dramatik.

Stockholm: Norsteds.

60

Hain, D. J., & Sandy, D. (2013). Partners in Care: Patient Empowerment Through

Shared Decision-Making. Nephrology Nursing Journal, 40(2), 153-157.

Harnett, T. (2010): The trivial matters: Everyday Power in Swedish Elder Care.

Jönköping: School of Health Sciences, Jönköping University.

Harnett, T. (2012) “Identitet”. I Jönson, H, Wästerfors, D. & Harnett, T. (red.): Makt

och vanmakt på äldreboenden. Lund: Studentlitteratur.

Harnett, T. & Larsson, B (2011) “Äldre människors rättigheter”. I Ernsth Bravell, M.

(red.): Äldre och åldrande - en grundbok i gerontoliogi. Stockholm: Gothia.

Haycock-Stuart, E., & Kean S. (2013). Shifting the balance of care? A qualitative study

of policy implementation in community nursing. Journal of nursing management, 21,

867-877.

Hughes, K., & Moore, S. (2012) Quality of Life Versus Quality of Care: Elderly People

and Their Experience of Care in South Australian Residential Facilities. Practice:

Social Work in Action, 24(5), 275-285. DOI: 10.1080/09503153.2012.740451

Jönson, H. (2009) “Äldreomsorgen, ålderismen och de nästan döda”. I Jönson, H. (red.):

Åldrande, åldersordning, ålderism. Norrköping: Nationella institutet för forskning om

äldre och åldrande, Institutionen för samhälls- och välfärdsstudier, Linköpings

universitet.

Kvale, S. & Brinkmann, S. (2014): Den kvalitativa forskningsintervjun. Lund:

Studentlitteratur.

LeCount, J. (2004). Innovations in long-term care. Education, empowerment, and

elderly adults: enhancing nursing expertise in the long-term care setting. Journal of

Gerontological Nursing, 30(3), 6-13.

Link, B.G. & Phelan, J. (2014) Stigma power. Social Science & Medicine, 103, 24-32.

DOI:10.1016/j.socscimed.2013.07.035

Lloyd, P. (1991). The empowerment of elderly people. Journal of Aging Studies, 5(2),

125-135. DOI:10.1016/0890-4065(91)90001-9

Prop. 2009/10:116. Värdigt liv i äldreomsorgen. Tillgänglig:

http://www.regeringen.se/sb/d/12168/a/140555

61

Scott, M. & Lyman, S. (1968): Accounts. American Sociological Review, 33(01), 46-62.

SFS 2001:453. Socialtjänstlag. Stockholm: Socialdepartementet

SFS 2010:427. Lag om ändring i socialtjänstlagen. Stockholm: Socialdepartementet

Sjölund, M. (2012): Levd erfarenhet av ålder: Föreställningar om och erfarenheter av

att vara och bli äldre. Umeå: Studier i socialt arbete. Umeå Universitet.

Socialstyrelsen (2004). Investera nu! Handlingsplan för kompetensförsörjning inom

vård och omsorg. Stockholm: Socialstyrelsen.

Socialstyrelsen (2006). Vård- och omsorgsassistenters kompetens: en

litteraturgenomgång. Stockholm: Socialstyrelsen.

Socialstyrelsen (2011). Hur lokala värdighetsgarantier inom äldreomsorgen kan

utformas. Stockholm: Socialstyrelsen.

Socialstyrelsen (2014). Delaktighet och inflytande i arbetet med genomförandeplaner:

Kunskapsstöd till verksamheter för personer med funktionsnedsättning. (elektronisk) <<

http://www.socialstyrelsen.se/publikationer2014/2014-10-7>> (2015-04-22)

SOSFS 2014:5. Dokumentation i verksamhet som bedrivs med stöd av SoL, LVU, LVM

och LSS. (elektronisk) << http://www.socialstyrelsen.se/publikationer2014/2014-5-

19>> (2015-04-22)

Statistiska centralbyrån (2009). Befolkningsframskrivningar 2009-2060: svenskarna

blir 1,5 miljoner fler. Stockholm: Statistiska centralbyrån. (Hämtat 2015-03-20).

Talman, L. & Strandberg, T. (2011): Förhållningssätt och möten: arbetsmetoder i

social omsorg. Lund: Studentlitteratur.

Thoursie, R. (2009): Sånger från äldreomsorgen. Stockholm: Bonniers.

Thurén, T. (2007): Vetenskapsteori för nybörjare. Stockholm: Liber.

Tornstam, L. (2011): Åldrandets socialpsykologi. Stockholm: Norsteds.

Tu, Y., Wang, R. & Yeh, S. (2006). Relationship between perceived empowerment care

and quality of life among elderly residents within nursing homes in Taiwan: A

questionnaire survey. International Journal of Nursing Studies, 43(6), 673-680.

DOI:10.1016/j.ijnurstu.2005.10.003

62

Törnquist, A. (2004): Vad ska man kunna och hur ska man vara: en studie om

enhetschefers och vårdbiträdens yrkeskompetens inom äldreomsorgens särskilda

boendeformer. Institutionen för samhälle, kultur och lärande. Lärarhögskolan.

Stockholm.

Vetenskapsrådet (odaterad) “Forskningsetiska principer inom humanistisk-

samhällsvetenskaplig forskning” (elektronisk), Codex -regler och riktlinjer för

forskning. <<http://www.codex.vr.se/texts/HSFR.pdf>> (Hämtad 2015-04-21)

63

Samtyckesformulär

Information kring projektet

Vi vill genom denna studie granska hur genomförandeplanerna inom äldreomsorgen

upplevs ur undersköterskornas perspektiv. Bakgrunden till vårt projekt är ett intresse för

att studera ämnet på den nivå där själva utförandet sker, det vill säga med fokus på

undersköterskan i rollen som kontaktman. Vår tanke är att syftet med en

genomförandeplan är väl beskrivet genom lagstiftning samt Värdegrunden, men vid

utförandet finns även ett realitetsperspektiv i form av exempelvis hur arbetsbelastningen

ser ut eller hur enhetschefen anser att vård och omsorg skall bedrivas. Av dessa skäl vill

vi undersöka hur undersköterskan upplever syftet med genomförandeplaner samt hur

han/hon upplever möjligheten att använda sig av dem.

Vi kommer att genomföra ett antal intervjuer, samtliga med undersköterskor. Vår

samlade empiri kommer sedan att granskas kvalitativt genom att vi studerar våra

respondenters svar och kopplar dessa till tidigare forskning samt relevanta teorier för att

nå ett resultat.

Forskningsetiska principer och anonymitet

Vi håller oss till de forskningsetiska riktlinjerna vilket innebär;

Du skall ha tagit del av hur den information du lämnar från dig skall användas. Det är

du själv som bestämmer om du vill medverka i studien. Du har även rätt att avbryta din

medverkan när du vill och utan närmare förklaring. Skulle du komma på något du vill

tilläga utöver det som sagts i intervjun har fått information om hur du kan kontakta oss.

Dina personuppgifter kommer att behandlas konfidentiellt. Namn och andra detaljer

som skulle kunna avslöja din eller andras identitet kommer att ändras i det färdigställda

64

materialet.  Den information som framkommer under intervjun kommer endast att

användas för denna studie och när uppsatsen godkänts av Göteborgs Universitet

kommer intervjumaterialet och dina personuppgifter att raderas.

Författare:

Emma Liljebjer                        Lisa Lundmark

[email protected]                [email protected]

070-843 93 04                            070-298 73 14

Studenter vid Socionomprogrammet

Göteborgs Universitet

Handledare:

Maria Söderberg, Universitetslektor

031-786 1282

[email protected]

Institutionen för socialt arbete

Box 720

40530 Göteborg

Jag har muntligen informerats om studien och tagit del av bifogad skriftlig

information. Jag är medveten om att mitt deltagande är frivilligt och att jag när

som helst och utan närmare förklaring kan avbryta mitt deltagande.

Jag lämnar härmed mitt samtycke till att delta i ovanstående undersökning:

Datum:________________________________________________________________

Deltagarens

underskrift:_____________________________________________________________

65

Intervjuguide

Hur skulle du beskriva syftet med en genomförandeplan?

Eventuella följdfrågor:

-Vilken del av det du beskriver som syftet tycker du är viktigast?

-Vilket är det huvudsakliga skälet till att du skriver en genomförandeplan?

För vem anser du att du skriver en genomförandeplan?

Eventuella följdfrågor:

-Vem anser du vinner mest på en skriven genomförandeplan och varför?

-Hur delaktig är den äldre i upprättandet av genomförandeplanen?

-Hur viktig tror du att den äldre anser en genomförandeplan vara?

Kan du beskriva hur och i vilken omfattning personalen på ditt boende utbildats i

tanken bakom samt upprättandet av genomförandeplaner?

Vilka möjligheter anser du att du har att arbeta med/utefter den skrivna

genomförandeplanen?

Föjdfrågor:

Hur ofta och i vilket sammanhang läser du den genomförandeplan som är skriven för

din kontaktperson?

Hur ofta och i vilket sammanhang läser du genomförandeplaner för andra boende som

INTE är dina kontaktpersoner?

Vad är din personliga åsikt om hur genomförandeplaner skrivs och används?

Eventuella följdfrågor:

66

-Vad skulle kunna förändra din åsikt? (Positivt eller negativt)

-Vad skulle krävas för att genomförandeplanen skulle bli ett bra/bättre arbetsredskap?

-Upplever du att din arbetssituation tillåter dig att upprätta genomförandeplaner

utefter vad du anser vara tanken bakom lagstiftningen? Om nej, varför? Om ja, vad

skapar de förutsättningarna?

67