Sara Bärneman & Patrik Sundgren Groupthink – Rätt, men på fel sätt? Vikten av ett fungerande mätinstrument för att upptäcka och förhindra gruppdynamiska problem och dåligt beslutsfattande Groupthink - Right, but wrong? The value of a functional measuring device to detect and prevent group dynamic problems and poor decision making Arbetsvetenskap C-uppsats Termin: VT-13 Handledare: Helena Lundberg
53
Embed
Groupthink Rätt, men på fel sätt? - DiVA portal624767/FULLTEXT01.pdfGroupthink – Rätt, men på fel sätt? Vikten av ett fungerande mätinstrument för att upptäcka och förhindra
This document is posted to help you gain knowledge. Please leave a comment to let me know what you think about it! Share it to your friends and learn new things together.
Transcript
Sara Bärneman & Patrik Sundgren
Groupthink – Rätt, men på fel sätt?
Vikten av ett fungerande mätinstrument för att
upptäcka och förhindra gruppdynamiska problem och dåligt beslutsfattande
Groupthink - Right, but wrong?
The value of a functional measuring device to detect and prevent group dynamic problems and poor decision making
Arbetsvetenskap
C-uppsats
Termin: VT-13
Handledare: Helena Lundberg
Förord
Till att börja med vill vi tacka alla som hjälpt och stöttat oss under uppsatsarbetet, det vill
säga de organisationer som ställt upp på enkätundersökningen, olika lärare som tagit sig tid
när vi haft problem, samt nära och kära som fått agera klagomur när motgångarna varit
framme. Vi vill också rikta ett extra stort tack till Birgitta Torin och till vår handledare Helena
Lundberg vid Karlstads universitet, som bidragit med konstruktiv kritik genom hela
arbetsprocessen.
Vi har under hela uppsatsskrivandets gång arbetat tillsammans. Det gäller hela processen, då
vi tillsammans sökt information, gemensamt diskuterat fram vad som är viktigt att lyfta i
uppsatsen samt tillsammans skrivit och korrekturläst uppsatsen. Som uppsatspartners är vi
båda nöjda med varandras insatser och samarbetet mellan oss, och anser att vi båda haft en
lika stor roll.
Sammanfattning
Undersökningen som gjorts är en kvantitativ enkätundersökning, med syftet att testa ett
mätinstrument avsett för att undersöka fenomenet groupthink. Det på grund av att det saknas
ett väletablerat kvantitativt mätinstrument som mäter fenomenet. Tidigare forskning som skett
på området är genom experiment eller observationer, alternativt fallstudier som analyserat
fiaskon i efterhand. Som grund ligger Janis ursprungliga groupthink-modell och Rosanders
utveckling av modellen. Mätinstrumentet som testats i undersökningen grundades i Rosanders
modell av groupthink.
Urvalet i undersökningen var ett tillgänglighetsurval som skedde på lednings- och
beslutsfattande grupper i olika branscher i Sverige. Stickprovet bestod av 81 personer. En
översatt version av Groupthink Questionnaire delades ut via Survey and Report, ett
webbaserat verktyg för enkäter. Data analyserades i statistikprogrammet SPSS, där
Cronbach’s Alpha testades samt en explorativ faktoranalys utfördes.
Resultatet visar att den översatta versionen av Groupthink Questionnaire inte kan användas
för att mäta groupthink på ett tillförlitligt sätt. Det ledde till en diskussion kring vad som kan
ha påverkat resultatet, om det var mätinstrumentets tillkortakommanden eller groupthinks
existens som helhet som var problemet.
Slutsatser som kan dras är att mätinstrumentet inte är tillförlitligt och att det finns flera brister
i frågorna. En annan slutsats är att det är osäkert om groupthink existerar som en helhet, eller
om det endast är sammansatt av lättapplicerade fragment. En sista slutsats är att
självförtroende är en grundläggande faktor till groupthink, vilket tyngden istället bör läggas
vid.
Nyckelord: Groupthink, Groupthink Questionnaire, Bipolärt groupthink (allsmäktigt och
TEORETISK GRUND ........................................................................................................................................... 4
GRUPPER ............................................................................................................................................................... 4 Olika typer av grupper ................................................................................................................................... 5
Heterogena gruppen .................................................................................................................................................. 5 Homogena gruppen .................................................................................................................................................... 6
GROUPTHINK .......................................................................................................................................................... 8 Janis groupthink-modell ................................................................................................................................ 9 Tre underkategorier av groupthink.............................................................................................................. 11
Att överskatta gruppen............................................................................................................................................. 11 Trångsynthet ............................................................................................................................................................ 11 Påtryckningar ............................................................................................................................................................ 11
Bra beslutsfattning enligt groupthink .......................................................................................................... 11 Kritik mot groupthink-fenomenet ................................................................................................................ 12
BIPOLÄRT GROUPTHINK .......................................................................................................................................... 13 Allsmäktigt groupthink ................................................................................................................................ 13 Depressivt groupthink .................................................................................................................................. 14 Faktorer som påverkar vilken form av groupthink som uppstår ................................................................. 14 Ytterligheter ................................................................................................................................................. 15
GROUPTHINK QUESTIONNAIRE ................................................................................................................................. 15 Analys av enkäten ........................................................................................................................................ 16
METOD ........................................................................................................................................................... 18
METODANALYS ..................................................................................................................................................... 27 Problematik kring utveckling av ett mätinstrument .................................................................................... 27 Reliabilitet och validitet ............................................................................................................................... 29 Analys av Rosanders faktorer ...................................................................................................................... 30
Vidare forskning........................................................................................................................................... 41
där enkäten visade på reliabilitet (α=0.73), vilket gjorde att mätinstrumentet ansågs vara
tillförlitligt. Bryman och Nilsson (2011, s. 162) menar att Cronbach’s Alpha (α) är ett mycket
vanligt förekommande mått och används ofta för att bedöma den interna reliabiliteten.
Cronbach’s Alpha kan variera mellan noll och ett, där noll är ingen intern reliabilitet alls och
ett är en perfekt intern reliabilitet. Åsikterna går isär om vilket värde som anses som ett
acceptabelt gränsvärde, då det varierar mellan 0,6 och 0,8 som en lägsta nivå. I denna
undersökning har gränsvärdet 0,7 använts.
Patel och Davidson (2011, s. 103ff) menar att reliabilitet handlar om mätinstrumentets
tillförlitlighet och hur väl det står emot slumpinflytande av olika slag. För att säkra
reliabiliteten i undersökningen följdes de råd som Patel och Davidson tog upp, som för det
första handlade om att deltagarna skulle uppfatta enkäten korrekt och besvara den därefter.
Det var därför viktigt att deltagarna delgavs samma information, vilket även nämndes ovan i
och med standardiserade förfaranden. Den andra viktiga punkten för att säkra reliabiliteten är
enligt Patel och Davidson (2011, s. 105) att deltagarna får tydliga instruktioner till hela
enkäten, vilket togs hänsyn till genom att deltagarna fick instruktioner dels via e-post och dels
via själva enkäten. Det fanns även en kort instruktionstext efter varje sidbyte, för att göra
instruktionerna tydliga för deltagarna under hela ifyllandet av enkäten. Den tredje punkten
Patel och Davidson (2011, s. 105) belyser för att säkra reliabiliteten är att enkäten ska vara
uppställd på ett sätt att den är lätt att besvara samt att frågorna inte ska vara formulerade så att
de går att missuppfatta. För att det skulle undvikas, användes ett redan färdigt mätinstrument
som tidigare visat sig fungera och visat på god reliabilitet.
Validitet
För att säkra validiteten i undersökningen vidtogs flera åtgärder. Bland annat valdes att inte
nämna groupthink explicit, eftersom benämningen har en negativ klang och således kunde
påverka hur deltagarna svarade. Det eftersom deltagarna kunde antas vilja undvika att visa
23
negativa tendenser i den egna gruppen. Deltagarna informerades istället om att enkäten
handlade om dynamiska grupprocesser, vilket var en mer neutral benämning på samma
fenomen. Hayes (2000, s. 91ff) tar upp problematiken ovan som det största problemet med
enkätundersökningar som vill fånga attityder. Deltagare vill ge en så bra bild som möjligt av
dem själva och därför svarar de i enlighet med bilden de vill framställa, istället för deras
verkliga attityder. Hayes (2000, s. 91ff) benämner problematiken som response bias och
förtydligar fenomenet ytterligare genom att det inte bara handlar om att personer ljuger, utan
även kan vara en omedveten handling. Det eftersom personer strävar efter att svara det som är
socialt accepterat och exempelvis fokuserar mer på de positiva aspekterna av deras attityder
än de negativa.
Vidare menar Hayes (2000, s. 91ff) att response bias innebär att deltagarna kan hamna i vissa
svarsmönster, som även det gör att deras verkliga attityder inte fångas. I mätinstrumentet
användes både positivt och negativt laddade frågor, vilket görs dels för att undvika att ett
specifikt svarsmönster uppstår och dels för att göra det svårare för deltagarna att analysera
vad de borde svara enligt sociala regler. Genom omvända frågor blev det svårare att gissa vad
undersökningen gick ut på och således förändra svaren för ett mer åtråvärt resultat. Frågorna
som tillhörde samma kategori var även slumpmässigt utplacerade för att undvika att
svarsmönster uppstod.
Som nämndes ovan skedde undersökningen genom ett standardiserat förfarande, vilket även
gjordes för att säkra validitet samt reliabilitet. Enligt Hayes (2000, s. 47) är det viktigt med
standardiserade instruktioner för att deltagarna inte ska få olika information och av den
anledningen tolka enkäten olika, vilket riskerar att påverka validiteten negativt. För att säkra
validiteten var det därför av stor vikt att alla deltagare gavs samma information och
instruktioner. Hayes (2000, s. 47) menar även att det är viktigt med standardiserade
procedurer och förutsättningar för att kunna utesluta andra faktorer som påverkar resultatet.
Det var dock svårt att kontrollera i den aktuella undersökningen, på grund av att deltagarna
själva valde när och i vilken miljö de ville fylla i enkäten. Det gjorde att ifyllandet av enkäten
inte var standardiserat, vilket kan ha inneburit en risk för validiteten och reliabiliteten.
Validiteten kunde även påverkats negativt då mätinstrumentet översattes från engelska till
svenska. Det på grund av att information kan ha gått förlorad under själva översättningen.
Åtgärder vidtogs för att undvika det, se rubrik översättning av mätinstrumentet. Pilotstudien
som gjordes i samband med översättningsprocessen, fungerade även som en pilotstudie för
hela enkäten, eftersom inga anmärkningar gavs vid det tillfället, varken på översättningen
eller på enkäten som helhet. Pilotstudien var av vikt för att se om mätinstrumentet innehöll
några oklarheter, men även om det ansågs ha hög ytvaliditet. Enligt Hayes (2000, s. 101f)
handlar ytvaliditet om ifall mätinstrumentet ser ut att mäta det som det är avsett att mätas vid
en första anblick, vilket ökar hela mätinstrumentets trovärdighet.
Något annat Hayes (2000, s. 72) tar upp är questionnaire fallacy, vilket innebär att deltagaren
blir tvungen att svara något hon inte vill svara, på grund av att svarsalternativen är
otillräckliga. I ett försök att undvika det i undersökningen, användes en nio gradig Likert-
skala, vilket gav deltagaren ett större svarsspann, som gjorde det lättare att hitta ett alternativ
som låg närmare sanningen. Patel och Davidsson (2011, s. 81) menar att människan har en
förmåga att undvika ändpunkterna, den så kallade centraltendensen. Det innebär enligt dem
att desto fler steg skalan innehåller, desto större spridning får svaren. Data blir således mer
sanningsenlig vid sju eller nio skalsteg än vid enbart tre.
24
Etiska aspekter
Vetenskapsrådet (2013) har publicerat en samling med forskningsetiska principer inom
humanistisk och samhällsvetenskaplig forskning som legat till grund för undersökningens
etiska överväganden. Vetenskapsrådet (2013, s. 6) tar upp fyra viktiga krav,
informationskravet, samtyckeskravet, konfidentialitetskravet och nyttjandekravet, vilka varit
de krav som stått i fokus under undersökningens gång. Deltagarna informerades om
undersökningens syfte samt vilka villkor som gällde för deras deltagande, bland annat att
deras deltagande var frivilligt och att de när som helst kunde välja att avbryta sin medverkan.
På enkäten fanns även en fråga gällande samtycke, där deltagarna antingen kunde ge sitt
samtycke, eller avböja från att medverka. Att värna om konfidentialiteten samt att minska
spårbarheten var viktigt i undersökningen, vilket motiverade valet av att inte använda
bakgrundsfrågor som kunde identifiera deltagarna och göra att resultatet kunde spåras tillbaka
till dem. I enlighet med nyttjandekravet användes endast uppgifterna som framkom till det
syfte som deltagarna blivit informerade om, en kandidatuppsats i Arbetsvetenskap.
Inför undersökningen lades stor vikt vid etik och moral, som enligt Hermerén och
Vetenskapsrådet (2011) innebär normativa antaganden om vad som bör och inte bör göras.
Etik handlar om det teoretiska, medan moral berör det praktiska handlandet. Det som stod i
fokus under undersökningens gång var att ingen deltagares psykiska hälsa skulle påverkas
negativt på grund av undersökningen. På grund av det gjordes olika forskningsetiska
överväganden innan undersökningen påbörjades, vilka ska redogöras för nedan.
Enligt Hermerén och Vetenskapsrådet (2011) handlar forskningsetiska överväganden om att
hitta en rimlig balans mellan de intressen som berör undersökningen, där två av de mest
grundläggande är kunskapsintresset och integritetsintresset. Kunskapsintresset handlar om att
ny kunskap är värdefull, eftersom den kan bidra till både individers och samhällets utveckling.
Integritetsintresset däremot handlar om att skydda deltagarna i undersökningen samt de som
indirekt berörs. Ibland uppstår en konflikt mellan de intressena, då individer ibland blir
tvungna att utsättas för en viss risk för att ny kunskap ska kunna utvinnas. Utmaningen
handlar om att finna en rimlig balans mellan intressena. I undersökningen lades därför vikt vid
att finna den balansen, nedan kommer olika överväganden som gjorts innan och under
undersökningens gång redovisas.
Ett etiskt dilemma som diskuterades innan undersökningen, var om huruvida det var etiskt
försvarbart att fråga om hur deltagarna upplevde sin arbetsgrupp och om det riskerade att
skada deltagarens psykiska hälsa. Det på grund av att om en individ vantrivdes i en grupp,
kunde en enkät inom det valda området, väcka obehagliga och negativa känslor hos
deltagaren. Risken för det bedömdes dock som låg, då deltagarna redan var medvetna om
deras egna känslor gällande gruppen och mätinstrumentet inte var designad för att ta fram
någon information som tidigare var dold för deltagaren.
Ett annat etiskt dilemma som övervägdes var att deltagarna inte informerades om att enkäten
specifikt undersökte groupthink utan istället informerades om att den handlade om dynamiska
grupprocesser. Bedömningen som gjordes var dock att det var nödvändigt för att få fram den
kunskapen om grupperna som behövdes. Samtidigt riskerade det inte att skada deltagarna,
eftersom groupthink är en form av dynamisk grupprocess och därmed inte är vilseledande
information.
25
Resultat I resultatkapitlet kommer studiens resultat att redovisas. Först kommer olika mått för
mätinstrumentets, det vill säga enkätens, reliabilitet att visas. Därefter presenteras resultatet av
den explorativa faktoranalysen, som gjordes på grund av svagt samband mellan Rosanders
(2003) faktorer.
Reliabilitet
Studien visade att mätinstrumentet inte kunde mäta groupthink på ett tillförlitligt sätt, då
Cronbach’s Alpha (α) visade för lågt värde (α < 0,7). För att det ska vara tillförlitligt måste
Cronbach’s Alpha värdet vara 0,7 eller högre.
Hela mätinstrumentet; (α = 0,517)
Allsmäktigt riktade frågor; (α = 0,702)
Depressivt riktade frågor; (α = 0,837)
Rosanders faktor 1; (α = 0,725)
Rosander faktor 2; (α = 0,002)
Rosander faktor 3; (α = 0,532)
Split-half, udda kontra jämna frågor; (r = 0,340, p = 0,002)
Explorativ faktorsanalys
Eftersom Rosanders (2003) faktorer visade ett svagt samband i undersökningen gjordes en
egen explorativ faktoranalys. Det gjordes för att upptäcka vilka underliggande samband som
blev tydliga i denna undersökning. Efter analys av frågorna i faktorerna döptes de till
hopplöshet (faktor 1) och ignorans/självsäkerhet (faktor 2).
Faktor 1 Faktor 2
Fråga 1 0,757
Fråga 4 0,796
Fråga 5 0,612
Fråga 6 0,549
Fråga 8 0,531
Fråga 9 0,505
Fråga 11 0,760
Fråga 13 0,810
Fråga 14 0,574
Fråga 17 0,831
Fråga 18 0,763
Fråga 19 0,755
Fråga 22 0,736
Fråga 23 0,465
% variance explained 31,8% 11,8%
Cronbach’s Alpha (α) 0,877 0,848
Frågor med en faktorladdning lägre än 0,350 har tagits bort. % variance explained visar hur mycket variation
faktorn förklarar.
26
Hopplöshet (faktor 1)
Ett högt värde på alla frågor inom faktor ett visar tecken på hopplöshet och uppgivenhet.
Exempel på ord och meningar från enkäten är ”… får oss att känna oss värdelösa och
pessimistiska”, ”optimism och tro på framtiden … hör inte hemma i gruppens ordförråd” och
”… många tecken på sämre grupparbete i vår grupp …”. Alla påståenden visar på en känsla
av otillräcklighet inom gruppen, där tron på gruppens egen förmåga saknas och att personerna
inom gruppen anser att det inte ens är värt att försöka förändra situationen.
Ignorans/Självsäkerhet (faktor 2)
Om ett högt värde för frågorna ges inom faktor två, visar det tecken på ignorans gentemot
utomstående grupper och personer, kritik ignoreras och ingen anledning ses till förändring.
Exempel på ord och meningar från enkäten som är tydliga inom faktorn
ignorans/självsäkerhet är ”negativa bedömningar … från utomstående är oftast obefogad
kritik”, ”vårt arbete i gruppen är överlägset de flesta andra …” och ”utvecklingen i vår grupp
pågår bäst när vi är relativt isolerade …”. Alla påståenden tyder på att gruppen anser sig själv
vara överlägsen andra grupper och att de inte behöver någon hjälp utifrån. Det visar tydliga
signaler om ignorans och självsäkerhet.
27
Analys Frågeställningen ”Fungerar en översatt version av Groupthink Questionnaire för att mäta
groupthink?” kan besvaras genom den kvantitativa enkätundersökning som genomfördes.
Resultatet visar att mätinstrumentet inte är tillförlitligt och därför inte kan anses mäta
groupthink. Att mätinstrumentet inte fungerar för att mäta groupthink kan ha flera orsaker,
vilket kommer redogöras för nedan.
Först kommer en metodanalys hållas, där problematiken kring utvecklandet av ett
mätinstrument diskuteras. Därefter kommer fel och brister att lyftas för att se om det kan ha
varit orsaken till att resultatet i studien skiljer sig från det resultat som Rosander (2003) fick.
Det är betydelsefullt att analysera varför mätinstrumentet inte fungerar, i syfte att kunna mäta
och studera groupthink på ett mer trovärdigt sätt. Efter metodanalysen kommer en teoretisk
analys hållas, om det kan finnas någon annan faktor som påverkat resultatet och om
groupthink verkligen är ett mätbart fenomen.
Den andra frågeställningen ”Hur skulle mätinstrumentet kunna utvecklas?” kommer besvaras
genom hela analyskapitlet. I slutet av kapitlet kommer en sammanfattning och slutsatser som
besvarar frågeställningarna att lyftas.
Metodanalys
En grundlig genomgång av vad som kan ha påverkat undersökningen kommer att ges. Först
kommer problematiken kring att utveckla ett mätinstrument att lyftas. Sedan kommer
reliabilitet och validitet i denna undersökning analyseras och jämföras med Rosanders
resultat. Därefter kommer de faktorer Rosander tagit fram att analyseras utifrån de data som
undersökningen visat, för att sedan övergå i en analys av de egna faktorer som tagits fram
genom en explorativ faktoranalys. Metodanalysen avslutas med ett avsnitt om hur
översättningen samt den skala som användes kan ha påverkat undersökningen.
Problematik kring utveckling av ett mätinstrument
Att utveckla kvantitativa mätinstrument är en viktig process inom den kvantitativa
forskningen, eftersom enkätundersökningar är den vanligast förekommande formen vid
insamling av data (Hinkin 1995, s. 967). Processen är tidskrävande och alltifrån
oproblematisk, flera faktorer måste tas i beaktande och vägas på guldvåg. Hinkin (1995, s.
969) lyfter två faser under processen som blir avgörande för mätinstrumentets uppbyggnad
och tillförlitlighet; generering av individuella påståenden, samt hur olika påståenden
kombineras för att skapa en helhet. Clark och Watson (1995, s. 309) understryker det och
menar att först måste delarna gås igenom noggrant för att sedan matchas med varandra. Sedan
är det dags att testa mätinstrumentet på heterogena grupper i empirin för att fastställa
tillförlitligheten i instrumentet och dess giltighet över tid. Den första fasen, generering av individuella påståenden, innehåller en problematik kring
innehållsvaliditet, det vill säga hur väl testet täcker av sitt område, men även en problematik
kring utelämnande av ursprungsinformation (Hinkin 1995, s. 971). För att undvika de
problemen menar Hinkin att det krävs en stark teoretisk grund, där det finns en tydlig länk
mellan påståendena i mätinstrumentet och den teoretiska referensramen. Clark och Watson
(1995, s.310f) menar att för att utveckla ett tillförlitligt mätinstrument bör delarna i det egna
instrumentet förankras och jämföras med hur tidigare forskning inom samma område
resonerat kring fenomenet. För att undvika problemen kring innehållsvaliditet i denna
undersökning, användes ett färdigkonstruerat mätinstrument. Efter att frågorna analyserats har
mätinstrumentet dock visat på brister, vilket diskuteras senare i analysen. Anknytningen
28
mellan påståendena och den teoretiska referensramen är inte alltid solklar, samt att flera av
påståendena är svåra att förstå.
Den andra fasen, när de enskilda påståendena ska sättas ihop till en helhet och ett fungerande
mätinstrument, kan delas upp i tre steg; utformning av mätinstrument, konstruktion av
mätinstrument, samt bedömning av reliabilitet (Hinkin 1995, s. 971ff). I det första steget talar
Hinkin om problematiken kring att finna och utvärdera relationerna mellan de olika
påståendena. Hur många påståenden bör tas med, innehåller exempelvis instrumentet för få
påståenden tappar det dess innebörd och begreppsvaliditeten kan ifrågasättas. Samtidigt får ett
mätinstrument inte bli för stort och omfattande, eftersom risken då ökar för response bias.
Clark och Watson (1995, s. 311) belyser också den problematiken och menar att det viktiga
inte är antalet påståenden i instrumentet, utan att de påståenden som används representerar de
delar de är avsedda att mäta. I denna undersökning var det av vikt att mätinstrumentet inte
blev för omfattande, för att minska risken för response bias, att deltagarna skulle tröttna och
bara fylla i svar utan att tänka efter. Enkäten inleddes med en fråga om samtycke och därefter
användes endast de ursprungliga 24 påståendena som fanns i mätinstrumentet, utan att lägga
till några övriga påståenden.
Ett annat övervägande som bör göras enligt Hinkin (1995, s. 971ff) är användandet av
omvänd poängsättning. Han menar att negativt laddade alternativ kan leda till systematiska fel
och på så sätt reducera validiteten. Jämförs exempelvis två påståenden, ett positivt och ett
negativt laddat, som belyser samma faktor, ger det negativt laddade påståendet större utslag
en det positiva. Även användandet av rätt svarsskala är av vikt, för att få fram representativ
data. Hinkin menar att den vanligaste och mest använda formen av svarsskala är Likert-
skalan, som kan utformas på olika sätt, vilket diskuterades i metodkapitlet. Problematiken
kring omvänd poängsättning kan vara en förklaring till varför mätinstrumentet i denna
undersökning inte visade någon tillförlitlighet, då både positiva och negativa påståenden
användes. Det andra steget, konstruktion av mätinstrumentet, handlar om att fastslå de olika temana som
instrumentet ska vara uppbyggt kring och att belysa vilka påståenden som mäter samma tema
(Hinkin 1995, s. 974). Clark och Watson (1995, s. 314) menar att en faktoranalys är det bästa
tillvägagångssättet för att ta reda på det. Med hjälp av en faktoranalys kan det som kallas
intern konsistens att mätas, vilket innebär att man undersöker vilka frågor som mäter samma
tema. Med ovan nämnda anledningar som grund, gjordes en egen explorativ faktoranalys.
Faktoranalysen visade två olika teman, hopplöshet och ignorans/självständighet, vilka finns
beskrivna i resultatkapitlet och kommer diskuteras i analyskapitlet. I det tredje steget, reliabilitetsbedömning, lyfter Hinkin (1995, s. 978) två viktiga
överväganden som måste göras; frågornas konsekvens i mätinstrumentet, samt
mätinstrumentets stabilitet över tid. För att titta på frågornas konsekvens i mätinstrumentet
används vanligtvis Cronbach’s Alpha. Enligt Clark och Watson (1995, s. 312) visar ett högt
Cronbach’s Alpha-värde att påståenden exempelvis inte förmedlar dubbla budskap, eller går
att misstolka på andra sätt. För att se om ett mätinstrument är stabilt över tid brukar oftast ett
test-retest att användas, vilket innebär att undersökningen görs vid flera tillfällen. Cronbach’s
Alpha blev därför ett självklart val då mätinstrumentet i denna undersökning skulle
analyseras. Cronbach’s Alpha-värdet var inte tillräckligt högt i undersökningen och visade
därför att påståendena gick att tolka på olika sätt.
29
Clark och Watson (1995, s. 314f) avslutar sitt resonemang kring problematiken av
utvecklandet av ett kvantitativt mätinstrument, med att säga ”kasta inte ut bebisen med
badvattnet”. Det innebär att trots att en noggrann utveckling av mätinstrumentet gjorts, krävs
ytterligare tester för att avgöra om det verkligen fungerar. De menar att flera pilotstudier
måste göras och att de gärna ska rikta sig till heterogena grupper, för att få en så bred bild som
möjligt, olika personligheter tänker ofta olika. En pilotstudie ökar även förståelsen för hur
testet fungerar på ett praktiskt plan kontra ett teoretiskt plan. Det finns alltid begränsningar då
en kandidatuppsats skrivs, i form av både tids- och resursbegränsningar, vilket gjorde att flera
undersökningar blev en omöjlighet. För att göra undersökningen så noggrann som det var
möjligt, gjordes en pilotundersökning, samt att enkäten delades ut till personer på många olika
företag, i flera olika branscher, för att få en mångfald av deltagare.
Reliabilitet och validitet
Mätinstrumentet som helhet visar en svag intern reliabilitet, dels genom ett Cronbach’s
Alpha-test (α = 0,517) och dels genom ett split-half test (r = 0,340, p = 0,002). Det innebär att
risken för att mätinstrumentet påverkas av slumpen är för hög och det går därför ej att uttala
sig om det resultat som mätinstrumentet visar. Bryman och Nilsson (2011, s. 160) menar att
den interna reliabiliteten visar om de frågor som utgör ett index är pålitliga och konsekventa,
det vill säga hur deltagarnas poäng på någon av indikatorerna är relaterade till poängen på de
andra indikatorerna. I och med att undersökningen visar en svag intern reliabilitet, visar det att
deltagarnas svar inte är konsekventa för indikatorerna och därmed inte pålitliga.
Bryman och Nilsson (2011, s. 167) menar att om ett mätinstrument inte är tillförlitligt, det vill
säga har svag reliabilitet, kan det inte heller vara trovärdigt, det vill säga ha en stark validitet.
För att mätinstrumentet ska kunna sägas ha en stark validitet, måste det ha en stark intern
reliabilitet. Det beror på att om ett mått saknar intern reliabilitet, betyder det att det är ett
flerindikatorsmått och således mäter två eller fler företeelser. Det gör att måttet inte har någon
validitet. På grund av avsaknaden av intern reliabilitet blir det av vikt att diskutera validiteten
i de frågor som mätinstrumentet innehåller.
Validitet handlar om huruvida en fråga som utformats i syfte att mäta ett begrepp, mäter exakt
det begreppet (Bryman & Nilsson 2011, s. 162). För att säkra validiteten i mätinstrumentet
gjordes överväganden innan undersökningen, vilket redogjordes för i metodkapitlet. Det
berörde punkter som response bias, standardiserade förfaranden, questionnaire fallacy och
pilotstudie. Trots att åtgärder vidtogs, tycks validiteten i mätinstrumentet ej vara säkrad. Det
kan ha berott på en viss problematik med frågorna i instrumentet. Ett exempel på en
problematisk fråga är fråga två som lyder ”förslag om hur vi ska utföra vårt jobb, påverkar
aldrig vårt arbete”. En fråga som till viss del kan vara otydlig för deltagarna, eftersom den inte
specificerar varifrån förslagen kommer. Det kan antingen tolkas som om förslagen kommer
inifrån gruppen, från någon utomstående eller från ledaren. I och med de olika
tolkningsalternativen skapas dels en osäkerhet hos deltagarna, men även en osäkerhet när
resultatet ska tolkas. Ett annat exempel är fråga 22; ”vi utvärderar vårt grupparbete och
förändrar det så det ska fungera på bästa sätt, utan några förslag eller inblandning från
utomstående”. Det är en fråga med mycket information och den är inte helt tydlig. För det
första förutsätter frågan att deltagarna på något sätt arbetar för att utveckla sitt grupparbete.
För det andra är det flera frågor i en, då den dels berör att utvärdera grupparbetet och dels att
förändra grupparbetet, vilket är två olika saker. Frågan berör även förslag och inblandning
från utomstående, vilket även det är två skilda företeelser. Det blir en svår fråga för deltagarna
att besvara och den ger dessutom ett resultat som inte går att tolka på ett pålitligt sätt. På
30
grund av att det finns problem med frågorna, finns det även ett problem med hela
mätinstrumentet.
Om frågorna som är vinklade mot allsmäktigt och depressivt skiljs från varandra och om de
frågor som berör isolering tas bort, visar undersökningen intern reliabilitet för respektive
kategori. Allsmäktigt riktade frågor visar värdet (α = 0,702) och depressivt riktade frågor
visar värdet (α = 0,837). Då allsmäktigt och depressivt groupthink används tillsammans som
ett index, förutsätts det att de är varandras motsatser. På grund av det, ska deltagare som ger
ett lågt värde på de depressiva påståendena, ge ett högt värde på de allsmäktiga påståendena.
För att det ska finnas intern reliabilitet när mätinstrumentet är uppbyggt på det sättet, räcker
det inte att deltagarna svarar konsekvent på de frågor som mäter depressivt groupthink,
deltagarna måste även matcha svaren på frågorna om allsmäktigt groupthink. Teoretiskt sett
borde mätinstrumentet fungera på det viset, om det stämmer att de är varandras motsatser.
Undersökningen visar dock att deltagarna inte svarar konsekvent genom hela mätinstrumentet
och att groupthink därför inte kan mätas på det sättet. Det tyder på att depressivt och
allsmäktigt kanske borde mätas var för sig, för att kunna visa ett tillförlitligt resultat.
Att det endast var den interna reliabiliteten som undersöktes berodde på att det inte fanns
resurser för att undersöka reliabiliteten över tid. För att kunna uttala sig om mätinstrumentets
reliabilitet med större säkerhet, hade metoder för att testa instrumentets stabilitet behövts
användas. Den metod som används för att testa stabiliteten är enligt Bryman och Nilsson
(2011, s. 161) test-retest, vilket innebär att samma test delas ut till samma deltagare vid två
olika tillfällen och sedan jämförs. Att utföra ett sådant test fanns det inget utrymme för i
undersökningen, vilket gör att det inte går att uttala sig om mätinstrumentets stabilitet över
tid. Bryman och Nilsson (2011, s. 161) bekräftar den problematiken, att det är få som har
möjligheten att kunna utföra ett sådant test och är därför något som saknas i många
forskningsrapporter.
När Rosander (2003, 96f) testade reliabiliteten för GTQ framkom värdet (α = 0,73), vilket
indikerar på att mätinstrumentet är tillförlitligt. Det resultatet stämmer dock inte överens med
det resultat som framkom genom denna undersökning, där värdet är (α = 0,517) och därmed
indikerar på att mätinstrumentet inte är tillförlitligt. Det finns flera faktorer som skiljer sig
mellan denna undersökning och Rosanders undersökning, vilket gör att förutsättningarna ser
olika ut och gör det svårt att likställa resultaten med varandra. Bland annat bestod Rosanders
(2003, s. 94) undersökning av 308 deltagare, i jämförelse med de 81 som deltog i denna
undersökning. Båda undersökningarna utfördes på sex branscher, dock är det inte exakt
samma branscher. Det berodde på att denna undersökning försökte efterlikna de villkor som
Rosanders undersökning utfördes på, men på grund av tillgänglighet gick det inte att göra allt
likadant och framförallt inte lika omfattande. Vad som även skiljer sig mellan
undersökningarna är att Rosander (2003, s. 96) åkte till de olika organisationerna och delade
ut enkäten för hand, medan denna undersökning var webbaserad. Det innebär att Rosander var
närvarande när deltagarna fyllde i enkäten och var således tillgänglig för frågor. På grund av
vad som diskuterades tidigare gällande frågornas tvetydighet och svårtolkade karaktär, kan
det ha varit av stor betydelse att deltagarna hade möjlighet att ställa frågor.
Analys av Rosanders faktorer
Cronbach’s Alpha undersöktes för de tre faktorer Rosander (2003, s. 97ff) tagit fram genom
en explorativ faktoranalys och den första faktorn visar ett tillräckligt högt värde (α = 0,725).
De två andra faktorerna, känsla av självständighet kontra brist på kontroll och självförsörjning
kontra sårbarhet, som Rosander tagit fram visar inget samband. Självständighet kontra brist på
31
kontroll, visar ett extremt lågt värde, endast (α = 0,002), då gränsvärdet är (α > 0,7). Det visar
att det inte finns någon kontinuitet i hur deltagarna svarat på de frågor som tillhör faktorn,
vilket i sin tur visar att faktorn mäter många olika företeelser istället för en. Även den tredje
faktorn, självförsörjning kontra sårbarhet, visar ett lågt värde (α = 532). Trots att Cronbach’s
Alpha inte är lika extremlågt, visar det även inom den faktorn att det inte finns någon
kontinuitet i deltagarnas svar.
Att tillförlitligheten skiljer sig i faktorerna, gör dem intressanta att diskutera. Faktor tre,
självförsörjning kontra sårbarhet, är den faktor som Rosander (2003, s. 62f) själv anser inte
kan användas för att åtskilja allsmäktigt och depressivt groupthink. Det på grund av att han
menar att en depressiv grupp kan vara öppen, på det sätt att de kan vänta på någon eller något
utifrån som ska rädda dem från gruppens depressiva tillstånd. Dock kan en grupp med
depressivt groupthink även vara precis tvärtom, isolerade från omvärlden, precis som en
grupp med allsmäktigt groupthink. Rosander har valt att ha kvar frågorna, av den anledningen
att frågorna i sig kan användas för att upptäcka groupthink som helhet. Det finns dock
anledning att trots Rosanders resonemang, ta bort de frågor som berör isolering. I och med att
en depressiv grupp kan vara både och, innebär det att alla de fyra frågor som berör isolering
kan användas för att upptäcka depressivt groupthink. I mätinstrumentet är frågorna som är
riktade mot ett depressivt groupthink kodade omvänt, en låg poäng totalt på mätinstrumentet
indikerar på depressivt groupthink medan en hög poäng indikerar på allsmäktigt. På grund av
det går det inte att ha med frågorna om isolation, eftersom de inte kan ge poäng till både
depressivt och allsmäktigt. Ur de data som kom fram genom undersökningen visas ytterligare
stöd för att frågorna gällande gruppens isolation bör tas bort, eftersom de inte visar någon
intern reliabilitet.
I faktor två, självständighet kontra brist på kontroll, visar undersökningen inget samband
överhuvudtaget. Det finns ingen kontinuitet i deltagarnas svar på frågorna inom den faktorn.
Det tyder på en problematik med frågorna och det är därför viktigt att granska dem närmare.
Enligt Rosander (2003, s. 98) tillhör frågorna 3, 4, 12, 14 och 20 faktor två. Som tidigare
nämnts menar Rosander, att till självständighet hör en gemensam tro på gruppens förmåga att
alltid göra rätt samt att gruppen har kontroll över deras eget öde. Till brist på kontroll hör att
gruppen har en delad misstro på den egna förmågan och att kritik från utomstående inte
ifrågasätts.
Det är två frågor som skiljer sig från de övriga frågorna inom faktor två och den ovan nämnda
beskrivningen. Den första är fråga tre, som lyder ”för att kunna utveckla vår grupps arbete
måste vi ibland gå emot strömmen, använda okonventionella metoder och ta risker”. Att en
grupp behöver gå emot strömmen, använda okonventionella metoder samt ta risker behöver
inte betyda att gruppen alltid tror sig ha rätt. Frågan i sig är dessutom tredelad, vilket gör den
mycket svårtolkad för både deltagarna och för den som ska analysera resultatet. Att ta risker
är inte samma sak som att gå emot strömmen och inte heller samma sak som att använda
okonventionella metoder. Det innebär att frågan kan ha tolkats olika och därmed att
deltagarna kan ha svarat på olika saker. Det kan även innebära att deltagarna blir osäkra på
grund av att de inte riktigt förstår frågan, och därför svarar ett värde som egentligen inte
representerar vad de tycker, det vill säga questionnaire fallacy. Det kan exempelvis innebära
att deltagarna väljer ett neutralt alternativt, på grund av att de inte vill ta ställning till något de
är osäkra på vad det innebär. På grund av att frågan kan ha besvarats fel, av flera olika
anledningar, är det inte heller konstigt att den inte visar något samband med de andra frågorna
inom faktorn. Det visar att frågan har en svag reliabilitet och validitet. Bryman och Nilsson
(2011, s. 229) förtydligar problemet och menar att en av nackdelarna med
32
enkätundersökningar är att deltagarna inte kan få någon hjälp när de fyller i enkäten. Det gör
det extra viktigt att frågorna är lätta att förstå och inte kan tolkas olika.
Den andra frågan som skiljer sig i faktor två är fråga tolv, som lyder ”gruppens ledarskap
fungerar som bäst då vi ger honom/henne positiv feedback”. Det första problemet som yttrar
sig, är att frågan förutsätter att gruppen ger eller har gett ledaren positiv feedback. Om en
deltagare är mycket missnöjd med ledarskapet och därför inte gett någon positiv feedback till
ledaren, blir frågan omöjlig att besvara på ett rättvist sätt. För hur skulle gruppmedlemmarna
kunna veta om gruppen fungerar bäst om ledaren får positiv feedback, om så aldrig varit
fallet? Det andra problemet med frågan är att den inte stämmer överens med hur faktorn
beskrivs, utan snarare slår in en öppen dörr. Om ledarskapet är bra, och således får positiv
feedback, är det självklart att det ger en positiv utgång. Dock kan det även vara så att ledaren
får positiv feedback trots att hon inte förtjänar det, vilket i så fall kan ge ett negativt utfall. I
det fallet hade uppföljningsfrågor behövts för att få den information som krävs. Bryman och
Nilsson (2011, s. 229) förklarar att ett av problemen med enkäter är att det inte finns någon
möjlighet till att ställa uppföljningsfrågor, som annars gör att deltagaren kan fördjupa sina
svar. På grund av att möjligheten till uppföljningsfrågor saknades, hade det varit bättre att
formulera om frågan, för att tydligare få fram vad det är den faktiskt ska mäta.
I fråga tolv kan det precis som i fråga två skett questionnaire fallacy, att deltagarna tvingas
svara något som inte representerar den faktiska åsikten. Ett alternativ för att undvika att
deltagarna uttrycker en åsikt som de egentligen inte står för, kan vara att ha med ett ”vet ej”
alternativ. Enligt Bryman och Nilsson (2011, s. 257) råder det dock delade meningar om
huruvida det bör finnas ett ”vet ej” alternativ när en sluten fråga ställs. Det starkaste
argumentet för ett sådant alternativ är att deltagarna inte riskerar att tvingas svara ett
svarsalternativ som inte representerar den verkliga åsikten. Det starkaste motargumentet är att
deltagarna kan välja ”vet ej” alternativet, på grund av att de inte orkar eller vill tänka igenom
frågan. Det leder till en risk för att deltagare istället inte uttrycker sin åsikt, fast de egentligen
har en. I undersökningen skulle mätinstrumentet liknas vid Rosanders (2003) ursprungliga
version till så stor del som möjligt, vilket motiverade valet av att inte ha med ett sådant
alternativ.
Rosanders faktor ett, moral kontra demoralisering är den enda faktor i undersökningen som
visar ett samband mellan frågorna (α = 0,725). Faktorn beskrivs av Rosander (2003) som
tidigare nämnts genom att moral handlar om en överdriven tro på gruppen och dess förmågor,
kapacitet och effektivitet. Demoralisering yttras hos grupper där det saknas en tro på gruppens
egna förmågor, som visar sig genom missnöje, obetydlighet, förtvivlan och hopplöshet. Att
deltagarnas svar i faktorn moral kontra demoralisering är konsekventa i undersökningen, kan
bero på att frågorna till stor del berör självförtroende, vilket senare i analysen kommer visa
sig vara det primära i mätinstrumentet.
Egen explorativ faktoranalys
På grund av det svaga samband som visas hos Rosanders faktorer, gjordes en egen explorativ
faktoranalys. Genom den upptäcktes två nya faktorer, som döptes till hopplöshet och
ignorans/självsäkerhet, vilka finns beskrivna i resultatet. Det finns många likheter mellan
faktorn hopplöshet och Rosanders faktor moral kontra demoralisering. De består till stor del
av samma frågor, åtta av de nio frågor som faktorn hopplöshet består av hittas även i faktorn
moral kontra demoralisering. Den fråga som finns i moral kontra demoralisering, men inte i
hopplöshet är ”som en medlem i vår grupp förväntas du göra som du blivit tillsagd”. En fråga
som kan vara svår att besvara för deltagarna. Det på grund av att i dagens organisationer finns
33
det i de flesta fall arbetsuppgifter de anställda är tvungna att genomföra. Det ges tydliga
instruktioner på vad som ska göras och hur det ska göras. Frågan kan antingen tolkas på det
sättet, och i många fall är det självklart att anställda förväntas göra sina arbetsuppgifter.
Tolkas frågan istället som att ledaren pekar med hela handen och att anställda inte ges något
utrymme att själva bestämma över sin arbetssituation, blir svaret på frågan annorlunda.
Frågan kan även tolkas som om att alla i gruppen måste göra likadant, att ingen får avvika och
att inget får förändras. Genom de tre olika sätten att tolka frågan, kan det hända att deltagarna
svarar på helt olika saker. Det är omöjligt att veta hur deltagarna tolkar frågan, den bör därför
antingen omformuleras eller tas bort i ett framtida mätinstrument.
Det finns en fråga som är med i faktorn hopplöshet, men som saknas i moral kontra
demoralisering och den lyder ”vi kan se många tecken på sämre grupparbete i vår grupp
jämfört med andra grupper”. En fråga som känns naturlig i faktorn hopplöshet, eftersom den
visar på en känsla av att gruppen dels är dålig och dels att andra grupper är bättre. Det tyder
på en uppgivenhet och en känsla av att gruppen är värdelös. På grund av att gruppen är dålig
och att andra grupper dessutom är bättre, tyder det på en känsla av att det inte är någon idé att
försöka förbättra situationen.
Den andra faktorn som den explorativa faktoranalysen visar är ignorans/självsäkerhet. Alla
frågor inom faktorn tyder på att gruppen bortser från kritik utifrån, anser sig själv som
överlägsna samt inte anser sig behöva någon förändring. Likheter hittas i Rosanders faktorer
två och tre, mer specifikt i det allsmäktiga som beskrivs som självständighet och
självförsörjning. Självständighet innebär enligt Rosander (2003) att gruppen har en gemensam
tro på att de alltid gör rätt samt att de upplever kontroll över gruppens eget öde.
Självförsörjning beskrivs som gruppens tro på dess överlägsenhet i jämförelse med andra,
samt att personer utanför gruppen ignoreras eftersom gruppen redan anser sig ha alla resurser
för att lyckas. Slås Rosanders självständighet (faktor två) samman med självförsörjning
(faktor tre), representerar det till stor del vad faktorn ignorans/självständighet står för. Genom
undersökningen visas att fragment från groupthink och från Rosanders faktorer finns, vilket
visas tydligt genom att olika frågor kan visa liknande symptom. Fragmenten skapar dock inte
någon sammanhängande helhet, vilket kommer diskuteras senare i analysen.
Höga värden inom faktorn ignorans/självständighet tyder på ett allsmäktigt groupthink, på
grund av att det är tydliga tecken hos sådana grupper. Höga värden inom faktorn hopplöshet,
tyder istället på ett depressivt groupthink, på grund av att det är sådana känslor som särpräglar
sådana grupper. Om det däremot går att säga att låga värden inom faktorn
ignorans/självsäkerhet representerar ett depressivt groupthink, är fortfarande osäkert. Det på
grund av det som nämndes ovan, om allsmäktigt och depressivt groupthink verkligen är
motsatser. Måste lågt på det ena, betyda högt på det andra?
Översättning
Forsyth et al. (2007, s. 265f) menar att när en översättning sker från ett språk till ett annat
finns en risk för att fel uppstår. Det på grund av att det inte bara är ord som skiljer språk åt,
utan även grammatisk struktur och satslära. För att undvika att fel uppstod översattes
mätinstrumentet noga, i flera steg med olika personer till hjälp. Det går dock inte att ignorera
det faktum att det alltid finns en risk för att något fel uppstått vid översättningen.
Något som kan ha legat till grund för att fel kan ha uppstått, är att när frågorna skulle
översättas krävdes först en egen tolkning av vad de betydde. Det innebär att om det sker en
felaktig tolkning av de engelska frågorna, får de även en felaktig betydelse i de svenska
34
frågorna. Det innebär att även om frågorna översätts korrekt, kan innebörden vara felaktig,
om de misstolkas från första början. För en ännu säkrare översättning hade upphovsmannen, i
det här fallet Rosander, själv behövt vara med för att säkra att frågorna tolkades på ett korrekt
sätt. Vad som tyder på att det kan ha varit ett problem, är att när frågorna analyserats i
efterhand, har vissa upplevts som svårtolkade. Det tyder på att de varit svårtolkade redan från
början och det finns därför risk för att syftningsfel uppstått. För att i största möjliga mån
undvika sådana effekter har ett flertal personer med goda engelskkunskaper och hög
utbildning medverkat i översättningsprocessen och därmed ett flertal tolkningar jämförts, samt
en pilotstudie genomförts.
Skala
Wakita et al. (2012, s. 543f) menar att åsikterna går isär gällande hur många steg Likert-
skalan bör innehålla för att ge det mest representativa resultatet. Det resultat Wakita et al. fått
fram visar att antalet steg inte påverkar reliabiliteten, däremot påverkar det ytterpunkterna.
Deltagarna är mer benägna att undvika ytterpunkterna på den skala med sju steg än när endast
fem steg används. Det resultatet tyder på att det i en niogradig skala, som används i
undersökningen, är ännu större risk för att deltagarna undviker att svara ytterligheterna.
Fenomenet förklaras ytterligare av Patel och Davidson (2011, s. 81) genom centraltendensen,
som innebär att deltagare som besvarar enkäter har en förmåga att dra sig mot mitten och
undvika ytterpunkterna. Patel och Davidson menar dock att en sju- eller niogradig skala ger
en större spridning än en tregradig och det är större chans att deltagarna tar ställning, vilket
därför ger ett mer representativt resultat. Det var något som togs hänsyn till innan
undersökningen genomfördes, samt att det var av vikt att använda samma skala som det
ursprungliga mätinstrumentet.
Precis som Hayes (2000) tar Wakita et al. (2012, s. 544) upp problematiken gällande response
bias, för enkäter som använder Likert-skalan. Wakita et al. menar att social önskvärdhet i
svaren utan tvekan är något som påverkar hur deltagare besvarar självrapporterande
enkätundersökningar. Innan undersökningen vidtogs flera åtgärder för att i största möjliga
mån undvika response bias vilket redogjorts för i metodkapitlet. Dock finns det fortfarande en
risk för att en social önskvärdhet i svaren påverkar hur deltagarna svarar. Det på grund av att
det kan finnas en rädsla för att värdera sin egen grupp för lågt. Trots att deltagarna
informerades om att resultatet kommer vara konfidentiellt och inte spåras tillbaka till
specifika organisationer, kan det finnas en rädsla för att svaren ändå kan påverka
arbetssituationen. Det kan även finnas en känsla av att inte vilja värdera gruppen för högt, då
det inte alltid är socialt accepterat och ibland kan uppfattas som skrytsamt. På grund av att det
handlar om självrapporterande, går det inte att undvika response bias till hundra procent.
Teoretisk analys
Här lyfts en teoretisk analys om varför groupthink-fenomenet är svårt att mäta. Avsnittet
inleds med en teoretisk analys av Rosanders faktorer i jämförelse med de egna faktorerna.
Därefter följer en analys kring groupthinks existens. Avslutningsvis lyfts alternativa lösningar
till gruppdynamiska problem.
Analys av faktorer
De faktorer som kom fram genom faktoranalysen tyder på att Rosanders (2003) tankegångar
om att det finns både ett depressivt och ett allmäktigt groupthink, stämmer. Samtidigt som
Rosander talar om att de är motsatser till varandra, vilket inte framgår genom denna
undersökning. Undersökningen visar istället att de är två fenomen som står var för sig och inte
går att mäta som varandras motsatser. En hög poäng på de frågor som är vinklade mot ett
35
allsmäktigt groupthink, tyder på att gruppen är allsmäktig. En låg poäng däremot, ska enligt
Rosander tyda på att gruppen är depressiv. Vad undersökningen visar är dock att en låg poäng
på de allsmäktigt vinklade frågorna, istället innebär att det inte finns några symptom av
groupthink alls och att det inte går att uttala sig om det depressiva med hjälp av de frågorna.
Samma sak gäller frågorna som är vinklade depressivt, en låg poäng där tyder inte på ett
allsmäktigt groupthink, utan i själva verket på att det inte existerar något groupthink
överhuvudtaget i gruppen. På grund av det, bör ett mätinstrument istället sära på allsmäktigt
och depressivt och mäta dem var för sig, där vissa frågor ger poäng för ett allsmäktigt
groupthink och vissa frågor ger poäng för ett depressivt, istället för att se till fenomenet som
en helhet där de verkar tillsammans.
Vad som även går att ifrågasätta i och med Rosanders (2003, s. 98ff) teorier kring groupthink
är de faktorer han tagit fram. Vid en analys av Rosanders tre faktorer hittas många likheter
faktorerna emellan, vilket gör det svårt att skilja dem från varandra. Ett antagande som styrks
av de faktorer som kom fram genom denna undersökning, där delar från Rosanders alla tre
faktorer kan placeras ut i de faktorer som kom fram genom den egna faktoranalysen. Det vill
säga att de två faktorerna i denna undersökning, sammanfattar Rosanders alla tre faktorer.
Exempelvis visar sig faktorn hopplöshet vara förhållandevis lik Rosanders faktor ett, dock går
det även att hitta likheter i faktor två. I den andra faktorn ignorans/självsäkerhet blir det ännu
tydligare att olika delar mixas mellan Rosanders tre faktorer, vilket tyder på att de olika
delarna i faktorerna existerar, men att det inte är tydligt var gränserna går.
I faktorn ignorans/självsäkerhet hittas frågor som är med i både Rosanders faktor två och tre,
samt en fråga som inte är med i Rosanders (2003, s. 98ff) faktoranalys överhuvudtaget.
Rosander menar att vissa frågor förklarar ett specifikt fenomen, medan denna undersökning
menar att en mix av andra frågor förklarar samma fenomen. Det visar att olika frågor kan
användas för att beskriva samma sak, vilket gör att mätinstrumentet måste ifrågasättas. Det
resonemanget förtydligas av att beskrivningen av Rosanders faktor ett, stämmer till stor del
överens med frågorna som finns med i faktorn ignorans/självsäkerhet i denna undersökning.
Ett exempel på att det finns likheter mellan Rosanders faktorer är att det i faktorn hopplöshet
finns med frågor från Rosanders faktor två, vilket gör dem svåra att skilja åt och svåra att
mäta med hjälp av ett mätinstrument.
Det som är tydligt i undersökningen och i jämförelsen med Rosanders (2003, s. 98ff) faktorer
är att det finns både negativa och positiva känslor gentemot gruppen. Frågan blir därför om
det i grund och botten handlar om gruppens självförtroende, som yttrar sig genom olika
beteenden. Där både ett överdrivet starkt självförtroende och ett överdrivet lågt
självförtroende leder till negativa konsekvenser för gruppen. Groupthink blir således ett
paraplybegrepp där en slutsats kan bli att symtomen finns, men kanske inte groupthink som
helhet. Det kan därför vara av vikt att förändra mätinstrumentet och istället ha frågor för att
mäta gruppens grad av självförtroende. Om mätinstrumentet indikerar på väldigt låga,
alternativt höga värden, bör det ses som ett tecken att gruppen har problem som måste
åtgärdas. Om allt egentligen grundas i gruppens självförtroende, varför inte mäta just det?
Groupthinks existens
Eftersom resultatet visar att mätinstrumentet inte har tillräckligt säker reliabilitet, det vill säga
att slumpen har för stor inverkan på resultatet, diskuterades och analyserades ovan
mätinstrumentets eventuella brister och tillvägagångssättets möjliga tillkortakommanden. En
fråga som dock återkommer regelbundet under metoddiskussionen är; är det mätinstrumentet
det är fel på, eller kan det finnas någon annan faktor som spelar in?
36
Fuller och Aldag (1998, s. 166f) menar exempelvis att groupthink i princip blivit en synonym
till gruppers felaktiga beslutsfattande. Rosander (2003, s. 76) är inne på samma spår och säger
att groupthink är ett begrepp som är lätt att ta till och bekvämt att använda så fort en grupp får
problem. Rosander fortsätter resonemanget och menar att om så är fallet, kommer groupthink-
konceptet att vattnas ur och tappa sin identitet. Om ett fenomen är så pass lätt att ta till varje
gång olika problem uppstår inom en grupp, är det då ett fenomen, eller är det bara en
förklaring som passar i vilken situation och på vilken organisation som helst? Vem har
exempelvis aldrig läst ett horoskop, utan att känna sig träffad och tyckt att det stämmer precis
överens med sitt eget liv. Kan groupthink vara uppbyggt på samma sätt?
Vid en närmare granskning av Janis (1982) groupthink-modell, visar det tydligt att Janis blivit
inspirerad av tidigare gruppdynamisk forskning. I den delen av modellen där Janis diskuterar
de sekundära faktorerna, som bygger på strävan mot enhetlighet och vikten av självkänsla,
visas tydliga tecken på det. Janis (1982) menar att de faktorerna tillsammans med
gruppsammanhållning påverkar graden av groupthink. De tankarna bygger på Festingers
(1950, s. 272f) resonemang om att skilja mellan gruppen som ett medel och gruppen som en
social verksamhet. Gruppen som medel syftar till gruppens handlingar, mål och anseende,
medan gruppen som en social verksamhet syftar till gruppens självförtroende vid
utvärderingar. Janis (1982) tar sikte på det senare och menar att det är graden av
självförtroende som gör att grupper tar dåliga beslut. Janis resonemang grundar sig i att desto
större osäkerheten och vikten av beslutet är, desto större blir trycket att snabbt nå
samstämmighet inom gruppen. Att nå snabb samstämmighet blir av vikt för att reducera
stressen som uppstår på grund av ett försämrat självförtroende som bildas vid tanken av en för
utdragen beslutsprocess. Problemet, vilket McCauley (1998, s. 145) lyfter är att
självförtroende handlar om värderingar, vad en person mest bryr sig om, vilket på ett
vetenskapligt sätt är mycket svårt att mäta och bevisa. McCauley fortsätter och hävdar att
Janis gjort det lätt för sig, eftersom att få gehör av andra är en av få källor som kan ge en hint
och visa på en förändring som antyder på ett ökat självförtroende. Det är en tanke som
stämmer väl överens med groupthink, där homogena grupper bildas och gehör lättare fås.
Janis (1982) ser det som en ond cirkel, där samstämmighet leder till ökat självförtroende, som
i sin tur ökar risken för att groupthink uppstår.
Om resonemanget ovan vägs in i en kritisk granskning av Janis groupthink-modell, går hans
tankegångar att applicera på de flesta grupper som måste ta snabba beslut under press. I
inledningen av denna kandidatuppsats beskrevs ett par fiaskon på högsta politiska nivå som
Janis har studerat. Med tanke på att Janis studerar fiaskon i efterhand, är möjligheten stor att
hitta det som söks, eftersom fokus ligger på de detaljerna. Hayes (2000, s. 370) beskriver det
som experimenter effect, där forskarens egen subjektiva bild eller perception styr
undersökningen och påverkar resultatet i den riktning forskaren själv vill. Vägs samtidigt
Rosanders (1998, s. 7) resonemang in, att groupthink existerar i viss grad, under en viss tid i
alla grupper och även McCauleys (1998, s. 145) tankar om att en viss form av samhörighet
måste finnas för att en grupp överhuvudtaget ska kunna ta beslut blir möjligheten att
lokalisera groupthink en självklarhet. Janis (1982) lyfter samhörighet som den viktigaste
faktorn för groupthinks existens och låg självkänsla som den faktorn som bestämmer graden
av groupthink. De två faktorerna kommer alltid kunna iakttas, när snabba viktiga beslut ska
tas. Extra tydligt blir det på politisk nivå då viktiga beslut ingår i vardagen. Vid
beslutsfattning måste gruppen nå samstämmighet på en viss nivå för att kunna ta ett beslut. De
inblandade personernas värderingar om vad de tycker är viktigt, utläses av i vilken mån de
följer gruppens beslut. Det vill säga att Janis alltid kommer att kunna se groupthink i någon
37
form. Om det alltid går att hitta groupthink, blir det av ytterligare vikt att hitta ett
mätinstrument som kan visa i vilken grad groupthink existerar.
En annan tankegång som Janis (1982) lyfter från tidigare gruppdynamisk forskning handlar
om gruppacceptans kontra privat acceptans. McCauley (1998, s. 147) menar att Janis
tankegångar kring det härstammar från Aschs klassiska experiment från 1956 om konformitet,
vilket handlade om att i grupper uttala sig om vilket streck som var längst på ett papper.
Experimentet leder till två möjliga utfall, efterlevnad (privat acceptans) och internalisering
(gruppacceptans). Experimentet gav stora utslag vad gällde att personer följde gruppen, även
om de visste att det var fel. Janis (1982) menar att när groupthink skapas handlar det om
internalisering och att personer gillar andras tankar utan att kritiskt överväga dem. De
tankegångarna skapas på grund av gruppsammanhållning eller ett partiskt ledarskap.
Ledarskapet är enligt Janis (1972) en av de största orsakerna till att groupthink bildas. Det
beror till stor del på att ledaren ofta försöker dra nytta av problematiken kring gruppacceptans
kontra privat acceptans, där ledaren på ett effektivt sätt kan manipulera gruppmedlemmarna
att agera för ledarens personliga vinning. Leana (1985, s. 15) stödjer den tesen och menar att
det oftast är ledaren som ligger bakom det negativa agerandet inom en grupp.
Internalisering inom en grupp som drabbas av dåligt beslutsfattande kan ses som en logisk
förklaring, som ibland överensstämmer med verkligheten, men i många fall även kan ha en
annan förklaring. I teorikapitlet belystes Postmes et al. (2001, s. 928) diskussion om att
gruppsammanhållning inte är en given förklaring till samstämmighet. En faktor som Janis
(1982) menar direkt leder till dåliga beslut. Istället lyfter Postmes et al. (2001, s. 928)
sannolikhetsaspekten och den motiverande aspekten, där utfallen blir samstämmighet utan att
det inom gruppen råder någon speciell gruppsammanhållning. Grundtanken bygger på vilka
förslag och idéer som har störst sannolikhet att lyftas inom gruppen och därför kommer
diskuteras. Den tanken har ingenting med gruppsammanhållning att göra och de två
aspekterna är lika vanliga i heterogena som i homogena grupper, vilket går helt emot Janis
tankegångar. Schulz-Hardt et al. (2000, s. 656, s. 665f) går emot Postmes tankar och menar
likt Janis att personer i den homogena gruppen har ett starkt bekräftelsebehov och i första
hand tänker på gruppens relationer, snarare än de beslut som tas. Genom att fokus ligger på en
stark gruppsammanhållning, når sådana grupper lättare en samstämmighet i beslutsfattande.
Tidigare skrevs att groupthink är ett begrepp som är både lätt och bekvämt att ta till när det
uppstår problem inom organisationer (Rosander 2003, s. 76). Det eftersom det är lätt att
applicera på praktiska problem, som exempelvis i diskussionen ovan om konformitet. Den
logiska förklaringen borde vara att personer i en grupp med stark gruppsammanhållning, likt i
en homogen grupp, följer varandra. Det dels på grund av att inte skada sammanhållningen,
men även för att gruppen skapat en kultur där personer tänker lika. Tankegången styrker Janis
(1982) med hjälp av groupthink-fenomenet. På grund av att groupthink i princip blivit en
synonym till gruppers felaktiga beslutsfattande (Fuller & Alldag 1998, s. 166f), inspireras
ledare inom organisationer att tänka på det sättet. Trots det som Postmes et al. (2001, s. 928)
diskuterade ovan om sannolikhetsaspekten och den motiverande aspekten, att så inte alls
behöver vara fallet. En komisk tanke blir i det läget att, den tanken som har störst sannolikhet
att lyftas och diskuteras bland ledare inom organisationer idag är groupthink-tanken, vilket är
exakt det Postmes et al. diskuterar om sannolikhetsaspekten. Groupthink kan ha blivit ett
använt fenomen på grund av ett tillvägagångssätt som talar för att heterogena grupper kan nå
samstämmighet, vilket går rakt emot det groupthink står för. Groupthink kan alltså blivit ett
känt fenomen med stor hjälp av en teori som den själv förkastar.
38
En tredje faktor som Janis (1982) inspirerats att använda från tidigare gruppdynamisk
forskning är sammanhållning, själva grundpelaren i hela groupthink-fenomenet. Festinger
(1950) menar likt Janis att sammanhållning som bygger på attraktion till gruppen kan stå i
vägen för utförandet av en uppgift. Det eftersom om en person blir attraherad av en grupp, är
inte längre gruppens mål det viktiga utan istället står mötet med själva gruppen i centrum.
Exakt samma resonemang för Janis (1982) när han säger att groupthink-tendenser lättare
uppstår när en person primärt ser fördelarna med att tillhöra en grupp med en
trivsam/behaglig atmosfär, eller när hon får känna att hon tillhör en elit, istället för att tillhöra
en grupp som i första hand satsar på målen och arbetsuppgifterna. En heterogen grupp, som
består av en mångfald av personer, leder enligt Janis (1982) till en miljö med konflikter som
skapar en effektiv grupp, vars primära mål är att lösa de uppsatta målen. Det på grund av att
en miljö med konflikter leder enligt Janis till ett öppet klimat där fler alternativ lyfts i och med
ett mer kritiskt klimat. Det resonemanget styrks av ett flertal forskare, se exempelvis Schulz-
Hardt et al. (2000), Roberge et al. (2012) samt Svedberg (2007).
Det finns dock forskare som resonerar annorlunda, att mångfald inte måste vara positivt.
Exempelvis skriver Barrick et al. (1998, s. 388) att om en grupp består av fel mångfald, det
vill säga olika personligheter, får det negativa konsekvenser. De menar att om en grupps
konflikter handlar om personliga angelägenheter istället för olika lösningar och alternativ på
arbetsuppgifter och beslut, skapar det större rivalitet inom gruppen och fokus flyttas från de
uppsatta målen. Kaufmann och Kaufmann (2010, s. 350) understryker den tesen och menar att
en konflikt måste hållas på en rationell nivå, annars är den direkt skadlig för gruppen.
McCauley (1998, s. 158) lyfter några tankar kring varför groupthink-fenomenet kan ha blivit
ett populärbegrepp. De tankarna gör att fenomenet är ytligt och att det likt Rosanders (2003, s.
76) resonemang har stora chanser att bli urvattnat och tappa sin identitet på grund av att det
används för ofta, i fel situationer. De tankar McCauley (1998, s. 158) belyser, är att det är ett
koncept som lätt går att applicera på praktiska problem, vilket gör att företagsledare gärna tar
till sig idén eftersom det ser ut som de gör en skillnad. McCauley lyfter även att groupthink
används som ursäkt för att slippa peka ut en enskild syndabock när problem uppstår. Det
sistnämnda leder till den avslutande tanken som handlar om att groupthink glorifierar den
demokratiska ideologin, vilket innebär att alla personer ska få sin röst hörd och att gruppens
beslut är överlägset den enskilda individens. På grund av att groupthink används som en
förklaring, trots att det inte är det som är det verkliga problemet, blir det av vikt att ta fram ett
mätinstrument som kan mäta groupthink. Genom ett sådant instrument kommer begreppet
endast användas som en förklaring där det faktiskt existerar och behöver således inte tappa sin
identitet.
Men vad är groupthinks framgångsrecept? Fenomenet har lyckats cementera sin plats på en
marknad full av olika idéer. Hemligheten måste ligga i en ovanlig matchning mellan
konsumenternas behov och egenskaperna av modellen. För det kanske inte är ovanligheten
som är det avgörande, utan vanligheten? Om de fenomen som Janis (1982) tagit fasta på från
tidigare forskning, självförtroende inom gruppen, konformitet och attraktion till gruppen,
belyses ytterligare visar de att det är fenomen som är mycket lätta att identifiera sig med, när
problem inom en grupp uppstår. Det på grund av att det är klassiska fenomen, som bygger på
kända experiment, vilka alla visat på tydliga resultat (McCauley 1998, s. 147ff). Sätts flera av
dessa samman till en gemensam modell och teori är möjligheten stor att många kommer
kunna identifiera sig med den.
39
Aldag och Fuller (1993, s. 540) menar att en grupp inte bara försöker nå målen, utan även
arbetar med förebyggande arbete som att exempelvis skapa engagemang inom gruppen. Det
kan innebära att det beslut som tas idag inte alltid är det bästa för stunden, men att det kan
leda till något bra i framtiden. Rosander (1998, s. 82) är inne på samma spår och menar att det
inte går att ta för givet att de symptom av groupthink som Janis beskriver, självklart kommer
leda till dåligt beslutsfattande. Rosander menar att det finns många andra faktorer som också
kan spela in, men att symptomen kan vara en del av faktorerna. På grund av det är det av vikt
ta fram ett mätinstrument som kan mäta groupthink, i och med att det idag blivit ett brett
begrepp där det är osäkert var gränserna går. Det är av vikt att upptäcka när en grupp agerar
på ett negativt sätt och visar de symptom som groupthink belyser, för att kunna förhindra att
stora problem uppstår i ett framtida stadium.
Alternativa lösningar vid gruppdynamiska problem
Som skrevs i inledningen av denna kandidatuppsats, anses det i dagligt tal att gruppen alltid är
starkare än den enskilda individen. Tankarna bakom groupthink bygger på att gruppen borde
ta bättre beslut och att ett öppet klimat med konflikter är lösningen på problemet. Men måste
så verkligen vara fallet? Kanske borde groupthink-modellen utvecklas?
Kanske finns det andra lösningar än ett öppet klimat? McCauley (1998, s. 153f) tar upp
brainstorming som ett exempel. Med hjälp av brainstorming skulle problemen med
sannolikhetsaspekten och den motiverande aspekten kanske kunna kringgås, på grund av att
den enskilda individen ibland skulle kunna vara starkare än gruppen. Det eftersom
brainstorming innebär att varje individ innan en gruppdiskussion själv skriver ned sina egna
förslag utan att bli påverkad av någon utomstående. Då öppnas möjligheten för att allas
åsikter kan lyftas och diskussionen inte fastnar på det mest kända alternativet eller det
alternativ som först behandlas, vilket ger det breda informationssök som ett bra
beslutsfattande efterlyser.
40
Sammanfattande diskussion I detta kapitel kommer undersökningens frågeställningar att besvaras i form av de slutsatser
som framkommit genom analysen av de data som samlats in. Därefter förs en avslutande
diskussion som avslutas med förslag på vidare forskning.
Slutsatser
Svaret på frågeställningen ”fungerar en översatt version av Groupthink Questionnaire för att
mäta groupthink?” är att det inte fungerar. De slutsatser som kan dras utifrån undersökningen
är att mätinstrumentet ej är tillförlitligt, vilket kan bero på att flera av frågorna är svårtolkade
och tvetydiga. Det visas genom att mätinstrumentet har en låg intern reliabilitet. Flera frågor
bör förtydligas och frågorna som handlar om huruvida gruppen är isolerad eller ej bör tas bort.
Det på grund av att grupper med depressivt groupthink kan vara antingen isolerade eller söka
hjälp utifrån, vilket gör att frågorna inte går att poängsätta. Det i sin tur leder till ett felaktigt
poängsystem i mätinstrumentet.
Frågeställningen ”hur skulle mätinstrumentet kunna utvecklas?” besvaras genom följande
slutsatser. Ett steg i att utveckla mätinstrumentet är genom att skilja mellan det depressiva och
det allsmäktiga och mäta dem var för sig, istället för att mäta dem som varandras motsatser.
Det på grund av att när allsmäktigt och depressivt groupthink skiljs från varandra, visar
mätinstrumentet stark intern reliabilitet för respektive kategori. Det till skillnad från när de
förutsätts vara varandras motsatser, där en låg poäng på depressivt måste innebära en hög
poäng på allsmäktigt och tvärtom. Deltagarna svarade inte konsekvent genom hela
mätinstrumentet, vilket tyder på att det inte går att mäta på det sättet utan att de bör mätas var
för sig.
Något som framkom vid analysen av faktorerna var att självförtroende är en grundläggande
faktor i groupthink och att det kanske är det som mätinstrumentet i första hand bör fokusera
på. Även det skulle kunna vara ett steg i att utveckla mätinstrumentet.
En annan slutsats är om groupthink är ett fenomen i sin helhet, eller om det endast består av
olika delar i form av kända teorier som är lätta att applicera på en grupp. I och med det går det
vara kritisk till och ifrågasätta groupthinks existens.
Avslutande diskussion
Som analysen visar, finns frågetecken kring fenomenet groupthink. Groupthink är sammansatt
av olika fragment, som exempelvis ledarskap, gruppsammanhållning och självkänsla. Det är
väldigt stora områden, vilket kan vara en anledning till att det är problematiskt att utveckla ett
mätinstrument som fångar alla delar. De fragmenten gör att många organisationer med
problem kan känna igen sig till viss del och trots det talas det om att gruppen lider av
groupthink-tänkande. Det gör att begreppet blir urvattnat och tappar sin identitet.
Det som talar för tankegången om att det finns fragment i groupthink som är relevanta att
undersöka, är resultatet i denna undersökning. Mätinstrumentet som helhet visade inte en
tillräcklig tillförlitlighet, men när mätinstrumentet delades upp på olika sätt, exempelvis som
faktorer eller som depressivt och allsmäktigt groupthink, nåddes en stark tillförlitlighet. Det
visar att groupthink är värt att forska vidare kring, men att riktningen kanske behöver ändras.
Att mätinstrumentet som tas fram fokuserar mer på de olika delarna och där självförtroendet
inom gruppen blir en av de tyngsta. Vikten i fortsatt forskning bör ligga vid att ta fram ett
mätinstrument som tydligt kan visa graden av groupthink, vilket kan skilja de grupper som har
ett skadligt beteende från de som bara har mindre problem av olika slag. Det blir av vikt för
41
att groupthink ska återfå sina solida ramar och inte bli ett urvattnat, meningslöst begrepp som
kan belysa vilka problem som helst inom gruppdynamik.
Med ett välfungerande kvantitativt mätinstrument kan gruppdynamiska problem upptäckas på
ett tidigt stadium inom organisationer och då förhindra att organisationen går mot ett fiasko.
Så även om groupthink-fenomenet är ifrågasatt och behöver utvecklas har Janis arbete stort
värde. Det eftersom forskningen inom området kräver att den görs på verkliga grupper i
naturliga miljöer, vilket det idag sker för lite av. Det är just därför ett kvantitativt
mätinstrument behövs för att fånga fenomenet. Forskning som sker genom experiment på
tillfälligt sammansatta grupper ger inte resultat som är direkt överförbara till verkliga grupper
i naturliga sammanhang. Inte heller observationer ger en rättvis bild, eftersom personer som
blir observerade till stor del riskerar att förändra deras naturliga beteende (Hayes 2000, s. 58).
Ett annat problem med observationer är att observeraren tenderar att se, vad som förväntas
och således påverkar resultatet (Hayes 2000, s. 62f). Intervjuer riskerar att ge en mycket
vinklad bild (Hayes 2000, s. 114f), eftersom det kan finnas en rädsla för att uttrycka åsikter
som kan påverka den egna arbetssituationen, speciellt då åsikterna i det fallet inte är anonyma.
Intervjuer tenderar även att vara både resurs- samt tidskrävande, vilket gör det svårt att
genomföra inom dagens organisationer. Det gör ett kvantitativt mätinstrument till den mest
lämpliga metoden för att mäta fenomenet groupthink.
Det har gått över 1000 år, men problematiken kring riddarna vid det runda bordet och the
Perilous seat lever fortfarande kvar. En problematik kring gruppdynamik, ledarskap och
beslutsfattande, en problematik som i dagens organisationer är mycket aktuell. Allt bygger på
att vi likt riddarnas mentalitet vid runda bordet, lever i ett samhälle där mentaliteten bygger på
att gruppen är starkare än den enskilda individen. Den normen är dock inte alltid korrekt och
normen kanske förstör mer än vad den gör nytta. Ett exempel på det är brainstorming som
McCauley (1998, s. 153f) tar upp, ett alternativ där individen är starkare än gruppen, men där
individen slipper ta det avgörande beslutet. The Perilous seat förblir tom och individen har
kunnat ge ett personligt förslag utan att behövt ta risken att dö. Om framgång ska nås, måste
nog problematiken kringgås, på grund av att det finns för få personer i världen som vågar
sticka ut. Många är rädda för att yttra sin åsikt om insatsen är för hög och kommer därför
istället följa gruppen och flyta med strömmen, vilket gör groupthink till ett fenomen som
fortfarande är värt att fortsätta forska kring.
Vidare forskning
Då det fortfarande finns många oklarheter kring fenomenet groupthink, är det viktigt med
fortsatt forskning inom området. Framförallt bör fortsatt forskning ske på organisationer i sin
naturliga miljö och inte enbart genom tillfälligt sammansatta grupper i experiment. Det är
också av vikt att fortsätta försöka ta fram ett kvantitativt mätinstrument för att upptäcka
negativa tendenser i grupper innan problem uppstår inom organisationen.
42
Referenslista
Aldag, R.J. & Fuller, S.R. (1993). Beyond fiasco: A reappraisal of the groupthink
phenomenon and a new model of group decision processes. Psychological bulletin, 113
(3), 533-552.
Aronsson, G., Hellgren, J., Isaksson, K., Johansson, G., Sverke, M. & Torbiörn, I. (2012).
Arbets- och organisationspsykologi: individ och organisation i samspel. Stockholm:
Natur & Kultur.
Bakka, J.F., Fivelsdal, E. & Lindkvist, L. (2006). Organisationsteori: struktur, kultur,
Vi heter Patrik Sundgren och Sara Bärneman och studerar tredje året på personal- och
arbetslivsprogrammet i Karlstad, där vi nu under våren ska skriva vårt examensarbete. Vi
söker nu företag som är intresserade av att delta i en enkätundersökning som handlar om att
arbeta i grupp. Enkäten riktar sig till företagets ledningsgrupp, eller någon form av beslutande
grupp inom organisationen.
Etiken är för oss mycket viktig, och vi kommer därför lägga stor vikt vid konfidentialitet och
att minska risken för spårbarhet. Företagets namn kommer inte framgå och inga individer
kommer kunna identifieras i resultatet.
Enkäten är webbaserad, fylls i via en länk och beräknas ta cirka 5-10 minuter att besvara. Den
består av 24 frågor. Finns det någon möjlighet för er att genomföra en sådan undersökning?
Er medverkan vore till stor hjälp.
Tack på förhand!
Patrik Sundgren
Sara Bärneman
47
Bilaga 2
Syftet med undersökningen är att öka förståelsen för dynamiska grupprocesser inom beslutsfattande grupper. Undersökningen är konfidentiell och enkäten avidentifieras, det kommer alltså inte gå att spåra tillbaka en enkät till en enskild deltagare eller spåra resultatet till den specifika organisationen. Inga individuella resultat kommer att redovisas, endast statistiska sammanställningar av hela gruppens resultat. Resultatet av undersökningen kommer användas till
vår C-uppsats i Arbetsvetenskap som handlar om dynamiska grupprocesser i arbetslivet.
Det är frivilligt att svara på enkäten och du kan när som helst välja att avbryta din medverkan om
du ångrar ditt beslut att delta. Enkäten beräknas ta cirka 5-10 minuter att besvara. Har du några funderingar i efterhand är du välkommen att ta kontakt med Patrik Sundgren eller Sara Bärneman via e-post.
Jag ger mitt samtycke till att delta i undersökningen.
Ja
Nej
Instruktioner
Det här frågeformuläret vill få fram din egen åsikt om din arbetsgrupp. Vänligen markera på skalan
efter varje fråga, hur du tycker att påståendena överensstämmer med din åsikt om din
arbetsgrupp. Markera det nummer som du tycker är den mest korrekta beskrivningen av din
arbetsgrupp.
Kryssa i det svarsalternativ som stämmer bäst överens med din uppfattning där 1 = instämmer
inte alls och 9 = instämmer helt.
1. Vi kan nästan alltid bortse från kritik utifrån, som handlar om vårt arbete, eftersom den tenderar
att komma från personer som inte vet vad vi egentligen gör.
2. Förslag om hur vi ska utföra vårt jobb, påverkar aldrig vårt arbete.
3. För att kunna utveckla vår grupps arbete måste vi ibland gå emot strömmen, använda
okonventionella metoder och ta risker.
4. Vi kan se många tecken på sämre grupparbete i vår grupp jämfört med andra grupper.
5. Det finns ingen anledning att lägga sig i ledarskapet, för det skulle inte göra någon skillnad.
6. Utvecklingen i vår grupp pågår bäst när vi är relativt isolerade från andra grupper.
7. Förslag utifrån på nya sätt att arbeta kommer ofta från de som inte är införstådda med vårt sätt
att arbeta.
48
8. Vi ser ingen anledning till att ta kontakt med andra team eller grupper för att motivera och
inspirera oss, eftersom det inte skulle göra någon skillnad.
9. Negativa omdömen från personer utanför vår grupp får oss att känna oss värdelösa och
pessimistiska.
10. Andra grupper har en sämre laganda jämfört med oss.
11. Det finns inte mycket du kan göra i vår grupp för att ändra din arbetssituation till det bättre.
12. Gruppens ledarskap fungerar som bäst då vi ger honom/henne stöd och positiv feedback.
13. Vi utvecklar vårt grupparbete utan något behov av kontakt med andra grupper eller andra
utomstående.
14. Negativa bedömningar av vår grupps arbete från utomstående är oftast obefogad kritik.
15. Framtiden ser ljus och positiv ut för vår grupp. Vi kan hantera alla hinder som uppstår längs
vägen utan problem.
16. Som en medlem i vår grupp förväntas du göra som du blivit tillsagd.
17. Vår gruppledare bestämmer det mesta själv, utan att låta oss övriga ha synpunkter.
18. Nya idéer och synpunkter om arbetet i vår grupp kan inte användas på grund av brist på
resurser eller ledarskap.
19. Optimism och tro på framtiden är uttryck som inte hör hemma i gruppens ordförråd.
20. Kritik från utomstående angående vår grupp är ofta befogad.
21. Även om vår grupp inte utvecklas i rätt riktning, skulle mer kontakt med andra grupper inte
förändra något.
22. Vi utvärderar vårt grupparbete och förändrar det så det ska fungera på bästa sätt, utan några
förslag eller inblandning från utomstående.
23. Vårt arbete i gruppen är överlägset de flesta andra arbetsgrupper inom samma område.
24. Vi uppskattar ledarskapet i vår grupp och ser till att ledaren känner att vi står bakom